SOU 1993:59

Ny marknadsföringslag : slutbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

marknadsförings

lag

Slufbeféinkande av Mcarknadsférin s

tredningen

Stockho 993

1993:59

We,Teoa;,

m Statens offentliga utredningar

WW 1993:59

Civildepartementet

Ny marknadsföringslag

slutbetänkande av

1yIarknadsf6ringsutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget ingår i C E Fritzes AB. Allmänna

som Förlaget ombesörjer också, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontorr,

av remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockhohn

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB

ISBN 91-3813380—6 Stockholm 1993

ISSN 037525;0X

Till statsrådet och chefen för Civildepartementet

Genom beslut den 8 augusti 1991 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Margot Wallström att tillkalla särskild utredare med en

uppgift att se över marknadsföringslagen, samt att besluta om

sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén. Med stöd bemyndigandet förordnades den 4 september 1991 av professor Ulf Bernitz till särskild utredare. Ställföreträdande konsumentombudsmannen Per Eklund, departementssekreteraren Margaretha Granborg, rådmannen Robert Schött och direktören Anders Stenlund har varit förordnade att som sakkunniga biträda utredaren.

Juris doktorn Sten Tengelin, konsumentvägledaren Eva Tun-

hammar Hahn, kanslirådet Björn Rosén, t.f. professorn Marianne Levin och t.f. revisionssekreteraren Gunnar Gladh har varit förordnade att experter biträda utredaren. Den 22 december 1992 som förordnades Marianne Levin och Gunnar Gladh att som konsulter biträda utredaren. Till sekreterare åt utredaren förordnades den 14 februari 1992 hovrättsassessorn Ingalill Lindblom. T.f. revisionssekreteraren Tor Bergman har under tiden den 6 september 1991 30 april 1993 tillika varit förordnad som sekreterare. Sten Tengelin, Marianne Levin och Gunnar Gladh har biträtt utredningen vid utarbetandet av betänkandetexten.

Utredaren har antagit namnet

Marknadsföringsutredningen.

Utredningen har i maj 1992 överlämnat delbetänkandet EES—

anpassning av marknadsföringslagstiftningen SOU 1992:49.

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet

Ny Marknadsföringslag SOU 1993:59.

Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i juli 1993.

Ulf Bernitz á

n alill Lindblom

Gladh ‘ I .

åaramie Levin

V2;

Sten T elin

Innehåll

Förkortningar

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 19

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

o . . . . . . . . . . . . . o o . . - . o o . . o o a . . 0 .

Lagförslag

l Förslag till marknadsföringslag 59

. . . . . . . . . . . . . .

2¶Förslag till lag förbud mot uppenbart otjänliga

och tjänster 80

varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3¶Förslag till lag ändring i radiolagen 1966:755 84

om .

4¶Förslag till lag ändring i lagen 1970:417 om

Marknadsdomstol 86 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5¶Förslag till lag om ändring i förordningen 1970:495

utländska varumärken 93 om m.m. . . . . . . . . . . . . .

6¶Förslag till lag ändring i lagen 1978:763 med

vissa bestämmelser marknadsföring alkoholom av

drycker

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Förslag till lag ändring i konsumentförsäkrings-

lagen 1980:38 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8¶Förslag till lag ändring i konsumenttjänstlagen

1985:716 98

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

Förslag till lag om ändring i konsumentköplagen

1990:932 105

4 . a . . . . - . . o - . . . c - - . . . . . . .

10¶Förslag till lag ändring i prisinformationslagen

1991:601 108

. . . . . . . - . . . . - . . . . . . . . . . . .

11¶Förslag till lag ändring i konsumentkreditlagen

1992:830 110

12¶Förslag till lag ändring i lagen 1992: 1672

om om

paketresor 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13¶Förslag till lag ändring i 1993:581 113 om tobakslagen

Inledning 115

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppdraget 115

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gällande rätt 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1¶Marknadsföringslagstiftningens och bakgrund

tillkomst 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 MFL:s räckvidd och tillämpning 123 . . . . . . . . 2.3 MFL konstruktion och materiella bestämmel- - 124

2.4 MFL ansvarighet och sanktioner 128 - . . . . . . .

2.5¶Handläggningsregler, KO:s förelägganden 130

2.6¶MFL i praktisk tillämpning 131

. . . . . . . . . . .

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 135

3.1¶Inledning 135

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2¶Pariskonventionen 137

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 EG och EES 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

3.3.1 140

Utgångspunkter

. . . . . . . . . . . . .

3.3.2 Direktivet vilseledande reklam 142 om . .

3.3.3 TV-direktivet 143 . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.4 Andra direktiv som rör marknads-

föring 146

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.5 arbete 148

Pågående

. . . . . . . . . . . . .

3.3.6 Motverkande handelshinder med av

stöd Romfördraget 149

av . . . . . . . . .

3.4 Internationella utomrättsliga koder 154 . . . . . . .

3.5¶Huvudlinjer i det västeuropeiska rättsläget 159

. .

3.6 164

Tyskland

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7 Schweiz 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.8 De nordiska länderna 179 . . . . . . . . . . . . . .

4¶En marknadsföringslag 191

ny . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1¶Utredningens grundläggande förslag 191

. . . . .

4.2 Förhållandet till konkurrenslagen 196 . . . . . . . .

4.3¶Gränsdragningen mellan tryckfriheten och

reklamen 199 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 204

Sanktionssystemet

. . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5¶Det processuella 206

systemet

. . . . . . . . . . . .

4.6 De materiella 209

reglerna

. . . . . . . . . . . . . .

4.7 En marknadsföringslag struktur och form 213 ny -

4.8 och tjänster 219

Otjänliga varor

. . . . . . . . . . .

4.9 och 220

Tillsyn ansvar

. . . . . . . . . . . . . . . . .

5 De materiella 225

reglerna

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

En ny generalklausul otillbörlig marknads-

föring 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vilseledande reklam 253 m.m. . . . . . . . . . . . .

5.2.1¶Neutraliserande uppgifter 254

. . . . . . .

5.2.2¶Urspnmgsuppgifter 262

. . . . . . . . . .

5.2.3¶Bevisfrågor 265

. . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Jämförande reklam 270 . . . . . . . . . . .

5.3¶Geografiska ursprungsbeteckningar 278

. . . . . .

5.4¶Vilseledande förpackningar 287

. . . . . . . . . . .

5.5¶Garantier 291

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Utförsäljningar och realisationer 294 . . . . . . . .

5.7¶Misskreditering 300

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Vilseledande risk för förväxling och genom

renommésnyltning 308

. . . . . . . . . . . . . . . .

5.8.1¶Förväxlingsrisk 309

. . . . . . . . . . . . .

5.8.2¶Renommésnyltning 322

. . . . . . . . . . .

5.9¶Förmånserbjudanden 329

. . . . . . . . . . . . . . .

5.10¶Särskilda säljformer och säljmetoder 342

. . . . . 5.11 Aggressiva metoder 348 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.12¶Negativa säljmetoder 356

. . . . . . . . . . . . . . .

5.13¶Marknadsföringskorruption 362

. . . . . . . . . . .

5.14¶Informationsskyldighet 378

. . . . . . . . . . . . . .

5.15¶Identifiering 389

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6¶Sanktionssystemet 397

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Förbud och åläggande samt interimistiska

beslut 397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

6.2¶Marknadsstömingsavgift 410

. . . . . . . . . . . . .

6.3 425

Beriktiganden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Skadestånd 435 . . - . . - - o a o - u - o - . . . . . .

Det processuella systemet

. . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Talerätt 457 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Målens 461

handläggning

. . . . . . . . . . . . . . .

omedelbart inge bevisning 473

7.3¶Föreläggande att

7.4 475

Organisationsmedverkan

. . . . . . . . . . . . .

7.5 478

Upplysningsskyldighet

. . . . . . . . . . . . . .

7.6 Särskild sakkunskap 483 . . . . . . . . . . . . . . . .

7.7 489

Forumfrågor

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.8 497

Omprövning

konsekvenser 503

Ekonomiska

. o . o o o o o o o o . . o . 0

Specialmotivering

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 till marknadsföringslag 507 Förslaget

. . . . . . . .

9.2 Förslaget till lag förbud mot uppenbart om

och 594

otjänliga varor tjänster

. . . . . . . . . . .

9.3¶Förslaget till lag ändring i radiolagen

1966:755

. o . o . . o . o o o o o - o o . . o u 0

9.4¶Förslaget till lag ändring i lagen

Marknadsdomstol 595

1970:417 om m.m.

. . . .

9.5¶Förslaget till lag om ändring i förordningen

utländska varumärken 595

1970:495 om m.m.

Innehåll

Förslaget till lag ändring i lagen

om 1978:763 med vissa bestämmelser marknadsom

föring av alkoholdrycker 595

. . . . . . . . . . . . . 9.7 Förslaget till lag ändring i konsumentförom

säkringslagen 1980:38 597

. . . . . . . . . . . . .

9.8 Förslaget till lag ändring i konsument-

tjänstlagen 1985:716 597

. . . . . . . . . . . . . . 9.9 Förslaget till lag ändring i konsumentom

köplagen 1990:932 597

. . . . . . . . . . . . . . .

9.10 Förslaget till lag ändring i prisinforma-

tionslagen 1991:601 597

. . . . . . . . . . . . . . . 9.11 Förslaget till lag ändring i konsumentom

kreditlagen 1992:830 598

. . . . . . . . . . . . . .

9.12¶Förslaget till lag ändring i lagen

1992:1672 om paketresor 598

. . . . . . . . . . .

9.13¶Förslaget till lag ändring i tobakslagen

1993:581 598

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Kommittédirektiv 599 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Om kommersiellt 609

ursprung . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Om geografiskt 659

ursprung . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 4 Tillämpning i praxis 6 § av marknadsförings-

lagen om uppsåtligt vilseledande reklam 705

Bilaga 5 Om kombinationserbjudanden 713

. . . . . . . . . .

Bilaga 6 Näringslivets egenátgärder på marknadsförings-

området 727 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 1 1

Bilaga 7 EG:s direktiv 84450EEG om vilseledande

reklam 743

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 8 Utdrag Pariskonventionen för industriellt

rättsskydd 757

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 9 Madridöverenskommelsen 763

. . . . . . . . . . . . Bilaga 10 Internationella Handelskammarens Grundregler

för reklam 767

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 11 ICC:s regler för miljöreklam 787

. . . . . . . . . .

Bilaga 12 ICC:s regler för säljfrämjande åtgärder 795

. . . .

Bilaga 13 ICC:s regler för direktmarknadsföring 811

Bilaga 14 Den schweiziska lagen otillbörlig kon-

kurrens 835

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

1979 års prismärkningsdirek- Rådets direktiv 79581EEG tiv den 19 juni 1979 om konav

sumentskydd i samband med prismärkning av livsmedel,

ändrat 88315EEG. genom

1982 års konkurrenslag Konkurrenslagen 1982:729

1986 års direktiv konsu- Rådets direktiv 87102EEG om mentkrediter den 22 december 1986 om av

tillnärmning medlemssta-

av ternas lagar och andra författningar konsumentkrediom ter, ändrat genom 9088EEG

1988 års prismärkningsdirek- Rådets direktiv 88314EEG tiv den 7 juni 1988 om konav

sumentskydd i samband med prismärkning andra varor

av än livsmedel

Lagen 1978:763 med vissa Alkoholreklamlagen

bestämmelser marknadsom

föring av alkoholdrycker

ASA The Advertising Standards

Authority

BGB Bürgerliches Gesetzbuch

BrB Brottsbalken

BVP Bureau de verification de

Förkortningar

Direktivet om vilseledande Rådets direktiv 84450EEG reklam den 10 september 1984 av om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ-

ningar om vilseledande reklam

Direktivet paketresor Rådets direktiv

om 90314EEG

av den 13 juni 1990 paketom

resor, semesterpaket och

andra paketarrangemang EGT nr L158, 23.6.1990,

s. 59

EES Ekonomiska

Europeiska sam-

arbetsområdet

EFTA Free Trade

European

Association

EG Europeiska gemenskapen

-erna

Forbrugerombudsmanden

Förordningen om ursprungs- Rådets förordning EEG

beteckningar 208192 den 14 juli 1992

om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar och ursprungskännetecken för jordbruksprodukter och livs-

medel

GATT General

Agreement on

Tariffs and Trade

GRUR Int. Gewerblicher Rechtschutz und

Urheberrecht, Internationaler

Teil

HD Högsta domstolen

Förkortningar 15

Independent Broadcasting Authority

ICC Internationella Handelskammaren

ICC:s ICC:s Regler för direktmark- DM-regler nadsföring

ICC: Grundregler ICC:s internationella kodex s för reklam i Sverige benämnd ICC:s Grundregler för reklam

ICC:s ICC:s Regler för miljöreklam Milj öregler

ICC:s Säljfrämjanderegler ICC:s Regler för säljfrämjande åtgärder

KO Konsumentombudsmannen

Konkurrensbegränsningslagen Lagen 1953:603 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet

Konkurrenslagen Konkurrenslagen 1993:20

KOV Konsumentverket KO

KSL Konsumentskyddslagen Fin-

land

konkurrens Lagen 1931:152 med vissa Lagen om illojal bestämmelser illojal konom kurrens

Marknadsdomstol Lagen 1970:417 om Mark- Lagen om nadsdomstol m.m.

16 Förkortningar

Lagen om namn och bild i Lagen 1978:800 om namn reklam och bild i reklam

Lagen om otillbörlig mark- Lagen 1970:412 otill-

nadsföring börlig marknadsföring m.m.

LCD La loi fédérale de la concur-

rence déloyale

Lissabonöverenskommelsen Lissabonöverenskommelsen den 31 oktober 1958 om

skydd för ursprungskänne-

tecken

MD Marknadsdomstolen

Madridöverenskommelsen Madridöverenskommelsen den

14 april 1891 om undertryck-

ande av oriktiga eller vilsele-

dande ursprungsbeteckningar

MFL

Marknadsföringslagen

1975:1418

NIR Nordiskt Immateriellt Rätts-

skydd

NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd I

NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd

NO Näringsfrihetsombudsmannen

NOp Näringslivets Opinionsnämnd

OECD Organisation for Economic

Co-operation and Develop-

ment

Förkortningar

OFT Office of Fair Trading

OJ Official Journal of the Euro-

pean Communities

Paketreselagen Lagen 1992:1672 om pa-

ketresor

Pariskonventionen Pariskonventionen den 20 1883 för industriellt mars

rättsskydd

Prisinformationslagen Prisinformationslagen

1991:601

Prop. Proposition

RB Rättegångsbalken

RP Lag 1946:804 införande

av nya rättegångsbalken

SFS Svensk författningssamling

Skl Skadeståndslagen 1972:207

SOU Statens offentliga utredningar

TF Tryckfrihetsförordningen

Tobaksdirektivet Rådets direktiv 9341EEG

tillnärmning av medlems-

om staternas lagar och andra

författningar om märkning av

tobaksvaror som kompletterats med rådets direktiv

9241EEG

Tobakslagen Tobakslagen 1993:581

18 Förkortningar

Tobaksreklamlagen Lagen 1978:764 med vissa

bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

TV-direktivet Rådets direktiv 89552EEG av den 3 oktober 1989

om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstatemas lagar och andra

författningar om utförandet

sändningsverksamhet för

television

TV-konventionen Den europeiska konventionen

om gränsöverskridande tele-

vision

UWG Gesetz den unlauteren

gegen Wettbewerb

WIPO World Intellectual

Property Organization

YGL

Yttrandefrihetsgrundlagen

ZPO Zivilprozessordnung

Sammanfattning

Utredningens förslag

Utredningen lägger i detta betänkande fram ett förslag till ny

marknadsföringslag med i stort sett samma avgränsning som den nu

gällande lagen. En strävan har varit att i en ny marknadsföringslag

uttryck för de regler generellt skall ställas på marknadsge som oavsett medium och produktslag. Reglerna har

föringsåtgärder

givits tydligare utformning och har sanktionerats på ett mera en effektivt sätt. Utredningen har valt att föreslå generell lag utan att inarbeta en

olika speciallagar i marknadsföringslagen. Exempelvis produktspeci-

fik lagstiftning skall därmed även fortsättningsvis finnas vid sidan

av en ny marknadsföringslag.

De mest centrala förändringarna utredningen föreslår i som materiellthänseende i förhållande till nuvarande marknadsföringslag MFL är att

generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kompletteras

med ett antal preciserade bestämmelser otillåtna markom

nadsföringsåtgärder, varvid generalklausulen om otillbörlig

marknadsföring får delvis ändrad funktion vid lagens en

tillämpning,

information får konkretiserat

generalklausulen om ett mera

innehåll,

Sammanfattning

de nya reglerna olika former otillåtna marknadsom av

föringsåtgärder innebär i sak en kodifiering huvuddelen

av av

praxis på marknadsföringsområdet,

särskilda bestämmelser föreslås bland annat angående vilsele-

dande användning uttrycken garanti, utförsäljning och

av realisation

i stället för nu gällande regler kombinationserbjudanden

om och rabattmärken föreslås bestämmelser tar sikte på som vilseledande presentationer tilläggserbjudanden och andra av

förmånserbjudanden

uttryckliga regler föreslås som har till syfte att motverka

aggressiva säljmetoder

frågor om vilseledande förväxling, renommésnylt-

genom

ning, misskreditering samt marknadsföringskorruption får en

något mera markerad position, samt

skyldigheten för näringsidkare att identifiera sig och sina

kommersiella framställningar i marknadsföringssammanhang

regleras uttryckligen.

De viktigaste ändringarna i processuellt hänseende är att

en direktverkande sanktion, ntarknadsstömingsavgift, införs

som är knuten till lagens preciserade stadganden otillåtna

marknadsföringsåtgärder och identiñeringsskyldighet,

de interimistiska förbuden och åläggandena tilläggs ökad

vikt,

skadeståndssanktionen får ökad betydelse, att både genom

Sammanfattning 21

konsumenter och näringsidkare rätt till skadestånd om

ges

lagens preciserade stadganden överträtts,

näringsidkare och organisationer får en med Konsumentom-

budsmannen KO jämställd talerätt i frågor om förbud eller

åläggande,

ett tvåinstanssystem införs med Stockholms tingsrätt som

första instans och Marknadsdomstolen andra och sista

som

instans

De grundläggande skälen för förslaget

Huvuddelen MFL har varit i kraft i än 20 år. De lagbe-

av mer stämmelser haft störst betydelse på området är generalklausu-

som

lerna om otillbörlig marknadsföring respektive informationsskyldig-

het. Lagen innehåller också en generalklausul om otjänliga varor och tjänster. Med stöd av generalklausulerna kan man rikta vites-

förelägganden mot näringsidkare. Vid sidan av generalklausulerna

finns tre materiella regler som är straffsanktionerade. Under de decennier MF L varit i kraft har utvecklingen på rättsområdet främst skett omfattande praxisbildning i Marknadsdomstolen.

genom en Det har även tillkommit annexlagstiftning till MFL.

Bakgrunden till förslaget är att utredningen finner att en allmän

översyn den nuvarande MFL anledning att föreslå mera

av ger

preciserade regler på området. Genom den nu föreslagna lagens

utformning får generalklausuler minskad betydelse och merpar-

en ten utvecklats i praxis kodifieras i preciserade

av normerna som stadganden. Införandet konkretiserade bestämmelser ökar lagens

22 Sammanfattning

tydlighet och genomslagskraft samt gör det möjligt att införa

direktverkande sanktioner.

Marknadsföringslagstiftningen bygger på uppfattningen att det är

företagen primärt som har ansvar för sitt agerande på marknaden.

Detta ansvar ökar betydelsen att näringslivet även fortsättnings-

av vis inom olika branscher utformar för infor-

egenåtgärdsprogram

mation och utveckling god sed avseende marknadsföring. Om

näringslivet skall bära ansvaret för sina marknadsföringsåtgärder är

det lämpligast med detaljerad lag aktörerna på markna-

en som ger den konkreta normer för sitt agerande. Med preciserade bestämmelser kan förvänta sig bättre regelefterlevnad än man en om normerna

kommer till uttryck i generalklausuler kompletterade med rättsprax-

is. Valet av lagstiftningsteknik har därför också syfte att uppnå som en ökad preventiv effekt. Införandet den sanktionsavgiften motiveras i viss mån av nya av att de nuvarande straffsanktionerade bestämmelserna i praxis

huvudsakligen tillämpats vid tolkningen av generalklausulen

otillbörlig marknadsföring och således inte fungerat straffstad-

som ganden. Huvudskälet för förslaget att införa den avgiften är att nya utredningen generellt sett finner att en ekonomisk sanktion kan som riktas direkt mot juridiska är långt effektiv och personer mera

lämpad för den marknadsrättsliga lagstiftningen än straffrättsliga

påföljder som bara kan drabba fysiska En sådan personer.

sanktionsavgift har för övrigt redan införts i den näraliggande

konkurrenslagen.

För att tillgodose kravet på snabba ingripanden föreslås en utvidgning av möjligheten till interimistiska beslut. Förslaget i

Sammanfattning 23

denna del motiveras av att marknadsföringsåtgärder kan ha stor spridning och genomslagskraft, inte minst med tanke på de medier som kommit i bruk på området efter tillkomsten av MFL. Det viktigaste år många gånger att snabbt stoppa för marknaden skadliga åtgärder innan de medför sådana skador för konsumenter eller näringsidkare som år svåra eller omöjliga att reparera.

Förslaget innebär att skadeståndssanktionen förstärks genom att det öppnas en möjlighet till skadestånd för konsumenter och att

skadeståndsmöjligheterna för näringsidkare utökas. Skadestånd är

en kompletterande sanktionsmöjlighet som både har en preventiv

och reparativ funktion.

I talerättshänseende jämställer lagförslaget näringsidkare och

organisationer med KO. Rättegångsordningen föreslås öppna

möjligheten till skiljedom eller förlikning. Dessa möjligheter och

avkriminaliseringen samt skadeståndsreglemas utvidgning kan ge

incitament till ökad tvistlösning utom rätta. Samtidigt innebär

en den starkare tonvikten på de ekonomiska följderna av att lagen överträds att överträdelser blir mer kännbara än tidigare. Detta

gäller följder i form såväl sanktionsavgiften, skadestånd och

fördelningen av rättegångskostnaderna. De två sistnämnda frågorna

är också viktiga reparativ synvinkel för den som drabbats av

otillbörlig marknadsföring.

Aktörerna på marknaden och lagens skyddsintressen

Lagens inledande bestämmelser

24 Sammanfattning

I lagens första bestämmelse marknadsföringslagens syften

anges vara att främja konsumenternas och näringslivets intresse av en

vederhäftig, tillbörlig och från konkurrenssynpunkt väl fungerande

marknadsföring samt att säkerställa att konsumenterna har tillgång till behövlig information. I den inledande bestämmelsen markeras även vikten av att beakta

tryckfrihet och yttrandefrihet vid bedömningen olika marknads-

föringsåtgärder samt att lagen tillämpas med hänsyn till kraven på

en effektiv konkurrens.

Lagen gäller marknadsföring av varor och tjänster, fast egendom

samt andra nyttigheter inbegripet arbetstillfällen.

Den gäller vidare såväl inköpsfrämjande som avsättningsfrämjan-

de åtgärder.

Numera blir det allt vanligare att exempelvis kommuner driver verksamhet som inte är myndighetsutövning och som i marknads-

föringshänseende kommer att jämställas med privaträttsliga

organs verksamheter på marknaden. Kommuner och statliga verk kommer därför, i överensstämmelse med ställningstagandet i konkurrenslagen, att i sådana situationer omfattas lagen. Vidare införs andra av förbrukare som ett nytt begrepp som omfattar andra avnämare än konsumenter i traditionell mening, nämligen näringsidkare och ickekommersiella personer i rollen av konsumenter. När det i lagens inledande paragraf att lagen bland annat anges har till ändamål att främja konsumenternas och näringslivets intresse

av en väl fungerande marknadsföring skall begreppet näringslivet

ses i detta perspektiv, dvs. det inkluderar näringsidkare som marknadsförare och näringsidkare i rollen andra förbrukare. som

Sammanfattning

Lagens materiella bestämmelser

Utredningens lagförslag upptar två generalklausuler. Den ena är en

bestämmelse innebär ett förbud mot marknadsföringsåtgärder som är otillbörliga mot konsumenter, andra förbrukare eller andra som

näringsidkare att strida mot god marknadsföringssed 4 §.

genom

Den andra är generalklausul informationsskyldighet 17 §.

en om

Någon motsvarighet till MFL:s generalklausul om otjänlighet av

och tjänster finns däremot inte i förslaget till marknadsvaror ny

föringslag. Frågan om produktotjänlighet är enligt utredningen

systemfrämmande för marknadsföringslag och generalklausulen

en i den lagen föreslås ersatt speciallag till-

nu gällande av en om

handahållande otjänliga och tjänster, i materiellt av varor som hänseende är oförändrad. De utan tvekan viktigaste materiella bestämmelserna i förslaget

är tolv preciserade stadganden otillåtna marknadsföringsåt-

gärder. Vidare innehåller förslaget regler om identifieringsskyldig-

het i marknadsföringssammanhang tar sikte på identifikation av

som

näringsidkaren och de kommersiella framställningarna som sådana.

Med stöd den förslagna marknadsföringslagen skall man kunna

av döma näringsidkare överträtt lagen att iaktta ett förbud eller en som

åläggande vid vite, att betala marknadsstörningsavgift eller att utge

skadestånd. Det är dock endast överträdelser mot de preciserade

reglerna otillåtna marknadsföringsåtgärder kan leda till att

om som

näringsidkare blir skyldig att betala en marknadsstörningsavgift

en eller att betala skadestånd. Genom att de preciserade stadgandena täcker den större delen av

26 Sammanfattning

de rättsregler utvecklats i praxis, främst med stöd general-

som av klausulen om otillbörlig marknadsföring i den nuvarande MFL,

kommer den generalklausulen otillbörlig marknadsföring att

nya om delvis få en annan funktion. Den generellt utformade regeln i 4 §

får betydelse för åtgärder inte täcks något speciellt stad-

som av

gande och möjliggör därmed en fortsatt rättsutveckling i praxis

samtidigt som den säkerställer att fall av otillbörliga åtgärder

som

ligger nära gränsen till att täckas av något speciellt stadgande i

katalogen över otillåtna marknadsföringsåtgärder eller regler

identifiering kan motverkas.

God marknadsföringssed

Genom utredningens förslag fortsätts traditionen att låta god affárssed vara normkällorna för lagens tillämpning. Utred-

en av

ningen inför i generalklausulen otillbörli marknadsföring

om g en ny samlingsbeteckning för de två hittills i MF L använda termerna god affärssed och på annat sätt otillbörlig, nämligen god marknads-

föringssed. God marknadsföringssed är alltså vidare än den

en norm utomrättsliga normen god affárssed. Normen god affärssed gör det bland annat möjligt att ta hänsyn till standarder på olika speciella områden inom näringslivet, såväl branschvis framtagna regler

som regler som tar sikte på vissa medier.

Normen god affärssed hänvisar inte bara till de tungt vägande koderna från Internationella Handelskammaren utan även till andra överenskomna etiska handlingsregler eller rekommendationer från

branschorgan på speciella områden inom näringslivet om de har viss

Sammanfattning 27

nivå samt relevans i ett aktuella fallet. Det utomrättsliga systemet får därmed en fortsatt stor betydelse såväl för lagens efterlevnad

som för dess tillämpning. Lagförslaget är inriktat på att stimulera

till ökade egenåtgärder.

Vid sidan av god affárssed finns ytterligare normkällor, exempelvis Konsumentverkets råd och rekommendationer. Normen

god marknadsföringssed inrymmer också den s k. lagstridighetsprin-

cipen. På grund av lagstridighetsprincipen kan det bli aktuellt att

anse en marknadsföringsåtgärd som innebär eller kan befaras leda

till överträdelse av annan lagstiftning otillbörlig enligt mark-

som

nadsföringslagen.

Vid sidan lagstridighetsprincipen skall också andra regler i

olika annexlagar tillämpas, såsom exempelvis alkoholreklarnlagen.

Normen god marknadsföringssed medger således stor flexibili-

en tet i bedömningen bland annat inflytandet från andra

genom rättsregler och utomrättsliga nomikällor.

Katalogen över tolv särskilda slag av otillåtna marknad.y‘5ringsdt-

gärder

De tolv särskilda stadgandena i lagförslagets 5-16 §§ innebär i

huvudsak kodifiering rättsregler utvecklats i praxis

en av som genom tillämpning av generalklausuleni 2 § MFL. En stor del av

reglerna tar sikte på att en näringsidkares marknadsföringsåtgärder

inte får vilseleda om varor eller tjänster eller på annat sätt försvåra för konsumenter eller andra förbrukare att överväga ett erbjudande.

Det innebär att lagen uppställer ett högt vederhäftighetskrav på

28 Sammanfattning

reklam och annan marknadsföring.

Nuvarande praxis vilseledande reklam tas i sak oförändrad in

om i den marknadsföringslagens § Bestämmelsen har delvis sin

nya förebild i direktivet vilseledande reklam rådets direktiv 84450

om EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam. Paragrafen innehåller exempel på olika uppgifter och tjänster som inte får vara ägnade att

om varor vilseleda konsumenter eller andra förbrukare. Här nämns ex-

empelvis egenskaper, beskaffenhet, mängd, ursprung, tillverknings-

metod, inverkan på hälsa eller miljö, pris, betalningsvillkor etc.

Bestämmelsen avser både framställningar om en näringsidkares

egen eller andra näringsidkares verksamhet, varor eller tjänster. Bestämmelsen omfattar även jämförande reklam som på ett vilseledande sätt beskriver en annan näringsidkares verksamhet, varor eller tjänster eller den egna verksamheten, de egna varorna eller

tjänsterna i relation till den andra näringsidkarens.

Lagförslagets 6 § upptar bestämmelser om vilseledande geogra-

fiska ursprungsbeteckningar. Regeln tar sikte på kvalificerat

ett mera vilseledande jämfört med den generella bestämmelsen

om ursprung i 5 § har ett mycket vitt tillämpningsområde. Den särskilda

som

paragrafen vilseledande ursprungsbeteckningar motiveras av

skyldigheten för Sverige att införa regler på grund av vissa

internationella konventionsåtaganden.

Regeln i förslagets 7 § vilseledande förpackningar avser att

om motverka att konsumenter och andra förbrukare vilseleds av det synintryck en vara förmedlar. Bestämmelsen förbjuder förpackningar sin storlek, form eller exempelvis dekor vilse-

som genom

Sammanfattning 29

leder om innehållets mängd eller beskaffenhet. En regel vilseledande garantier upptas i lagförslagets 8 om Bestämmelsen klargör att det inte är tillåtet att använda

uttryck som

garanti eller liknande på ett sätt förmedlar felaktig som en uppfattning om att konsumenter eller andra förbrukare får fören månligare rättslig ställning än de annars skulle ha haft. Förut-

sättningen för att använda ett uttryck anspelar på garantier är

som således att näringsidkaren faktiskt gör ett åtagande konsusom ger menterna ett förbättrat rättsligt skydd. Bestämmelsen reklam för olika utförsäljningar i

om förslagets

9 § syftar till att motverka missbruk vissa ord och

av uttryck som

man av erfarenhet vet har starkt suggestiv effekt. Regeln en

markerar det vederhäftighetskrav stadgad praxis ställer även i

som dessa sammanhang. Det skall enligt förslagets 9 § inte tillåtet vara att använda uttryck sken att det är fråga försom ger av om en säljning av konkursvaror eller skadade det inte är fråga varor om

om en försäljning som görs av konkursboet eller den skadedrabbade

näringsidkaren själv eller direkt för någonderas räkning. För att

kunna godtas får försäljningen också bara ske under begränsad en

tid och på särskilt förmånliga villkor enligt den förslagna regeln.

Utredningens förslag upptar också i 10 § en bestämmelse som

förbjuder vilseledande användning av uttryck som intryck att

ger av det är fråga realisation. I 10 § uppställs kravet att realisationer om

avser försäljningar under en begränsad tid och till påtagligt lägre

priser än dem som näringsidkaren tillämpat tidigare.

Reklam som innebär misskreditering konkurrenter och andra av

näringsidkare regleras i förslagets 11 Bestämmelsen innebär

30 Sammanfattning

kodifiering gällande praxis. Stadgandet tar alltså sikte på

av nu reklam eller andra framställningar som kan snedvrida konkurrensen och som på ett sakligt omotiverat sätt misskrediterar en näringsidkare. Sådana förfaranden skall inte tillåtas. Bestämmelsen är utformad på så sätt att den kommer att tillämpas med hänsyn tagen

till tryckfrihetsrätten. De tryckfrihetsrättsliga intressena skall i

tveksamma fall ha försteg framför kommersiella intressen. Detta

framgår redan 1 § i lagförslaget.

Efterbildning av andra näringsidkares varor eller tjänster som

framkallar förväxlingsrisk kan också ha negativa verkningar såväl

från konkurrens- konsumentsynpunkt. I lagförslagets 12 §

som

förbjuds under vissa närmare angivna förutsättningar efterbildning

kan vilseleda konsumenter beträffande kvalitet och kommersom siellt I samma paragraf upptas också en regel om

ursprung. renommésnyltning, dvs. ett förbud att dra fördel av någon annan näringsidkares kommersiella anseende.

En bestämmelse förmánserbjudanden i lagförslagets 13 § tar

sikte på presentationen olika tilläggserbjudanden och andra

förmånserbjudanden. Regeln ersätter MFL:s straffrättsliga regler

kombinationserbjudanden och rabattmärkesförbud. Med den nya om bestämmelsen tas ett nytt och större pä frågan för-

grepp om månserbjudanden. Regeln tar sikte på alla sådana och inriktas

primärt på det som erfarenhetsmässigt är problemet, nämligen

presentationen. Den nya regeln förbjuder vilseledande presentations-

sätt tillåter i princip att näringsidkare konkurrerar på markna-

men

den med förmånserbjudanden.

Aggressiva säljmetoder behandlas i förslagets 14 § som motiveras

Sammanfattning 3 1

av konsumenternas intresse av att inte utsättas för säljmetoder som överrumplar dem eller innebär tidspress eller ett särskilt

köptryck

som kan leda till oöverlagda köp- eller med

säljbeslut. Syftet

bestämmelsen är bland annat att motverka att konsumenter eller andra förbrukare vilseleds avsikterna med

om en näringsidkares

marknadsföringsátgärder. En marknadsföringsåtgärd får t.ex. inte

vara upplagd så att den inleds under falska förespeglingar om

exempelvis ekonomisk rådgivning eller marknadsundersökning

fastän den har ett säljsyfte konsumenten inte

som upplyses om

förrän han eller hon får konkreta

säljerbjudanden.

Förslagets 15 § förbjuder marknadsföring med hjälp negativa

säljmetoder som är ett förfarande som stadgad praxis förbjudit

sedan lång tid tillbaka. Metoden innebär att konsumenter vilseleds att tro att de måste betala varor som en näringsidkare skickar till dem utan att de gjort någon beställning. En variant den

av negativa

säljmetoden, som utgör ett allvarligt problem inom näringslivet, är

den säljmetod som innebär att näringsidkarna tillställs fakturor för varor som de inte har beställt eller utan att de fått sig tillsänd ens

någon vara. Säljmetoden förbjuds uttryckligen i paragrafens andra

stycke.

Stadgandet om marknadsföringskorruption i förslagets 16 § be-

handlar ett annat aktuellt och enligt vad erfarit för

utredningen

närvarande växande problem på marknaden, nämligen marknadsföring som riktar sig till anställda hos andra näringsidkare eller vissa uppdragstagare hos konsumenter och andra med

näringsidkare

syftet att otillbörligt påverka dem med korruptiva förmåner. Genom

att söka påverka de anställda eller uppdragstagarna i med

fråga

32 Sammanfattning

j ära förmåner de i sin tur underlättar den

erbjudanden om irregul om

marknadsförande näringsidkarens säljansträngningar i förhållande

till kan bland annat mindre rationella

arbetsgivarenhuvudmarmen

faktorer inverka på dennes köpbeslut.

Informationsskyldighet

Generalklausulen information i MFL har motsvarighet i

om en

17 Den paragrafen inforrnationsskyldighet har förslagets nya om

dock konkretiserat innehåll. Här preciseras när informatioett mera skall lämnas. Den krets omfattas av lagens skyddsintresse nen som har till omfatta även andra förbrukare när det gäller

vidgats att

sådana och tjänster konsumenmarknadsföring som avser varor som

ter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja

för enskilt bruk. Bestämmelsen innehåller en vägledande exemplisådan information och tjänster som skall ñering av om varor tillmätas särskild vikt. Här tas olika typer informationsbehov av

exempelvis nämns hållbarhet, underhållsbehov, energiförbruk-

upp, effekter från hälso- eller miljösynpunkt Särskild vikt

ning, m.m.

skall tillmätas konsumenternas behov information som kan vara av

påkallad med hänsyn till den använda säljformens egenskaper.

Identifiering

minskar i genomslagskraft näringsidkarna kan Normsystemet om

på marknaden så att de kan nås för vidare

uppträda anonymt

eller reklamation Regelsystemets syfte och effekt

information m.m.

Sammanfattning 33

undergrävs också inte näringsidkares kommersiella fram-

om en ställningar kan identifieras som sådana. Ett typexempel på detta är när reklam inte är avgränsad från redaktionellt material i pressen

eller i television- eller radiosändningar. I rättspraxis har fastslagits

att det är viktigt med öppen kommunikation mellan näringsid-

en karna och kundkretsen.

En näringsidkare skall enligt bestämmelsen förslagets 18 §

firma- och adressangivelse vid marknadsföring i princip alltid ange

sin firma samt hur och han lätt kan nås. En näringsidkare skall

var

också enligt stadgandet i förslagets 19 § om reklamidentifiering

tillse att reklam eller andra kommersiella framställningar är så utformade att de inte är ägnade att felaktigt uppfattas icke-

som kommersiella.

Bedömningsregler

En nyhet är att uttryckliga bedömningsregler införs i den nya lagen.

Bedömningsreglerna kommer att få en stor praktisk betydelse även

för lagens adressater och inte bara för tillämpande myndigheter.

I förslagets 20 § vilka normer som särskilt skall beaktas

anges

vid bedömningen vad utgör god marknadsföringssed eller

av som vad är behövlig information. Här nämns krav som ställs på

som

marknadsföringsåtgärder riktar sig till barn och unga eller

som andra konsumenter med särskilt behov skydd och information.

av Vidare upptas god affárssed samt råd och rekommendationer för

marknadsföring har utfärdats av en myndighet.

som

En bedömningsregel, i förslagets 21 behandlar hur

annan

2 IJ-OSXÖ

34 Sammanfattning

reklam och andra kommersiella framställningar skall bedömas.

Enligt bestämmelsen skall bedömningen ha sin utgångspunkt i det

intryck som framställningen är ägnad att ge vid en flyktig kontakt.

I regeln betonas exempelvis att mottagarkretsens sammansättning

och erfarenhet samt reklamrnedlets art och framställningens utformning särskilt skall beaktas.

Lagförslagets 22 § innehåller uttrycklig bevisregel

en som anger

att en näringsidkare redan vid marknadsföringstillfállet skall kunna

belägga alla framställningar om sakförhållanden.

Sanktioner och skadestånd

Utredningen inför en direktverkande ekonomisk sanktion, mark-

nadsstörningsavgift, som kan ádömas juridiska eller fysiska

personer som är näringsidkare. Reglerna om denna sanktion återfinns i 32-37 §§. Även den väsentligen har bidragit till

som en

marknadsföringsâtgärd kan dömas att betala marknadsstörnings-

avgift. Sanktionen är tänkt för de allvarliga överträdelserna. Det krävs antingen uppsåt eller oaktsamhet för att någon skall kunna dömas att betala avgift. Avgiften kan uppgå till mellan fem tusen och tre miljoner kronor får aldrig högre än tio procent

men vara av

näringsidkarens årsomsättning. För att säkerställa statens krav på

avgift är det möjligt att begära att domstol beslutar om kvarstad. I normalfallen kommer emellertid även fortsättningsvis sanktionerna förbud eller åläggande vid vite att användas. Sådana beslut kan fattas av domstol eller i fall inte är större vikt KO.

som av av Bestämmelserna om förbud och åläggande finns bland annat i 23,

Sammanfattning 35

24 och 28 §§.

Möjligheterna att få skadestånd förstärks på så sätt att näringsidkare kan förpliktas utge skadestånd till konsumenter med stöd av förslagets 38 Skadestånd kan bli aktuellt vid en näringsidkares överträdelse de preciserade bestämmelserna otillåtna

av om

marknadsföringsåtgärder, reglerna om identifiering eller förbud

eller ålägganden vid vite meddelats domstol eller KO. Nä-

som av ringsidkare är berättigade till skadestånd vid överträdelser av de

preciserade reglerna otillåtna marknadsföringsåtgärder och

reglerna om identifiering.

Det processuella systemet

Utredningens förslag såvitt gäller införandet den sanktions-

av nya

avgiften medför ett krav på ett tvåinstanssystem. Utredningen

förslår att Stockholms tingsrätt skall handlägga marknadsföringsmålen i första instans. Detta ökar i viss mån möjligheten till

handläggning med andra rent civilrättsliga tvister. När

gemensam utredningens förslag läggs fram är Marknadsdomstolens framtid inte bestämd. Utredningen har utgått från ett system med andra

instans med speciell sammansättning, antingen kan inordnas i

som

Svea hovrätt i enlighet med vad nyligen förslagits från

som

Justitiedepartementet om specialdomstolarnas framtid eller som en

fristående domstol.

Utredningen har däremot inte tänkt sig en specialdomstolsinspire-

rad första instans. De mål lagens tillämpning medför är mål

som

har stora likheter med ordinära tvistemål. När det finns behov som

Sammanfattning

av särskild expertis i första instans bör detta dels

tillgodoses genom

en ökad användning sakkunniginstitutet, dels

av genom att rätten när det behövs på grund målets samband med

av konkurrenslagen

får ha samma sammansättning med inslag ekonomiska ledamöter av

som gäller enligt konkurrenslagen.

Ett nytt inslag i i tingsrätt föreslås processen genom regler om

organisationers medverkan i rättegången.

Ekonomiska konsekvenser

Den föreslagna lagen innebär Ökad förutsebarhet och ökad en

begriplighet vilket medför besparingar och för rationaliseringar

såväl det allmärma näringslivet. som Införandet ett tvâinstanssystem vissa

av samt förändringar som

innebär ett tillgodoseende behovet särskild i första

av av sakkunskap

instans medför något ökade kostnader. Genom att de interimistiska besluten får ökad kommer

betydelse

dock många tvister att avgöras på ett stadium än vad

tidigare som

nu är fallet. Vidare medger förslagets utformning är

att parter som näringsidkare förliks såväl inom utom rätta eller använder

som sig

av skiljedom. Lagförslaget innebär också samordningsfördelar

eftersom andra mål mellan i ökad samma parter utsträckning än vad som nu är fallet kan handläggas gemensamt med marknadsför-

ingsmålen.

Lagförslaget ställer inte ekonomiska krav på De

nya näringslivet.

konkreta regler för företagens marknadsföring, som utredningen

föreslår lagfásta, går inte utöver vad seriösa redan

företag i dag

Sammanfattning 37

måste iaktta enligt den praxis utbildats med stöd nuvarande

som av MFL.

Förslaget kommer därför sammantaget att leda till

snarare besparingar än ökade kostnader för såväl det allmänna för

som

näringslivet.

Summary

The Committee’s Proposal

The Committee presents in this report a proposal for a new Marketing Practices Act, which has essentially the same scope as

the presently applicable Act. The Committee’s aspiration has been

to include in the Act those rules which are generally required

new for marketing whatever the medium type of product

measures, or involved. The rules have been drafted more clearly and are accompanied by effective sanctions.

The Committee has chosen to general Act without

propose a incorporating special statutes in the Marketing Practices Act. Thus,

for example, product-specific legislation shall continue to exist

alongside the Marketing Practices Act. The Committee has

new

paid particular attention to the implementation of

proper international agreements, e. g. the Paris convention on the Protection of Industrial Property, and the EC directives which have been included in the agreement the European Economic Area

on EEA.

The most significant differences of substantive nature between

a the Committee’s proposal and the present Marketing Practices Act are that:

the general clause on improper marketing supplemented by

number of specific provisions on impermissible marketing

Summary

thereby partially modifying the function performed measures, by that general clause upon application of the Act, the general clause on information given a more concrete substance, the new rules on various forms of impermissible marketing measures are essentially a codification of the greater part of the existing case law in the marketing field, specific provisions are proposed for, inter alia, the misleading use of the expressions warranty, clearance sale and bargain sale, instead of the presently applicable rules combined offers

on and trading stamps, provisions proposed which aim at

are misleading presentations of supplementary offers and other premium offers or other supplementary sales promotion offers, explicit rules are proposed to counteract aggressive sales methods, questions of misleading marketing such as consumers’ confusion between the product of one tradesman and that of another tradesman, exploiting the reputation of others, discrediting competitors and marketing corruption assume a somewhat more prominent position, and the duty of tradesmen to identify themselves and their commercial advertising in marketing contexts explicitly regulated.

The most important changes of a procedural nature are that:

SOU 1993 :59

Summary 41

immediately operative sanction, the market disruption

an charge, introduced. The charge payable upon violation

of the Act’s specific provisions on impermissible marketing

measures and the duty of identification, greater weight given to provisional orders to act or to refrain from acting, the sanction of damages given increased importance in such that and tradesmen will be entitled to

a way consumers damages in the event that the Act’s specific provisions are

violated,

tradesmen and organizations granted the right as the

are same Consumer Ombudsman to request orders to act or to refrain

from acting,

two-level court system introduced in which the a Stockholm City Court the court of first resort and the Market Court the court of second and last resort.

The Basic Reasons for the Proposal

The greater part of the Marketing Practices Act has been in force for 20 The provisions which, since the Act’s adoption, over years. have had the greatest impact in this field the general clauses on

are

improper marketing and the duty of information, respectively.

on The Act also contains general clause unsuitable goods and

a on services. The general clauses be used to issue orders against

can tradesmen, whose non-compliance with such orders results in a fine. In addition to the general clauses, there are three substantive

42 Summary

rules that carry penalties for non-compliance. During the decades

that the Marketing Practices Act has been in force, legal developments within this field have occurred mainly through the extensive case law of the Market Court. The Marketing Practices

Act has also been the subject of supplementary legislation.

The proposal reflects the Committee’s finding that its general overview of Swedish marketing legislation makes appropriate to propose more specific rules in this field. The proposed Act has been drafted in such that general clauses have been given a way less importance and most of the that have arisen through norms case law have been codified in specific provisions. The introduction of substantive provisions increases the clarity and impact of the Act and makes possible to introduce immediately operative sanctions. The Marketing Practices Act premised the view that on

companies themselves shall bear primary responsibility for their

conduct on the market. This responsibility increases the gnificance of the already existing efforts of various business branches to elaborate their own programmes to take relating to measures

information and the development of good marketing practices. If the

commercial sector to bear responsibility for its marketing measures necessary that there be detailed law which provides a market actors with substantive for their conduct. Specific norms norms offer the advantage of better complicity compared to when as

the norms are expressed in general clauses supplemented by

case

law. The choice of the proposed legislative technique thus also

serves the purpose of increasing prevention. The introduction of the sanction charge due in part to the new

Summary 43

fact that the present provisions carrying penalties for

non-

compliance have generally been applied in law of

case as means

interpretation of the general clause improper marketing and have

on thus not functioned penal provisions. The main that the

as reason proposal introduces the charge the Committee’s finding that

new an economic sanction that can be imposed directly on legal persons

generally much effective and better adapted to market

more legislation than penal sanctions which, after all, can only be

are imposed natural Moreover, such a sanction charge has

on persons.

already been introduced in the neighbouring Competition Act.

In order to meet the demand for rapid intervention, an expansion

of the possibility of obtaining provisional orders has been proposed.

This particular part of the proposal occasioned by the fact that marketing large and have substantial

measures can cover areas a impact, not least considering the media that have into use in

come the field since the adoption of the Marketing Practices Act. often of primary importance to quickly put a stop to measures which disrupt the market before they expose consumers or tradesmen to damage that might be difficult or even impossible to

repair.

The proposal entails strengthening of the sanction of damages

by making possible for to receive damages and by

consumers increasing the possibilities for tradesmen to receive damages.

Damages supplementary sanction option which has both a

a preventive and reparative function.

The proposal seeks to provide tradesmen and organizations with

the right to conduct legal proceedings as the right possessed

same

44 Summary

by the Consumer Ombudsman. The procedural system proposed to open the possibility of arbitration settlement both in and out or of court. Such possibilities and the proposed decriminalization as well as the expansion of the damages rules provide incentive can an to increased out-of-court dispute settlement. At the time, the same greater emphasis on economic stemming from consequences violation of the Act will make violations severely felt than more previously. This applies to such consequences the sanction as charge, damages and the distribution of trial costs. The last two

matters are also important from reparative viewpoint for the

victim of improper marketing.

Market Actors and the Act’s Protective Orientation

The Act Introductory Provisions

The purposes of the Marketing Practices Act set forth in the are Act’s first provision being to promote the interest of as consumers and the commercial sector in truthful, and competitively a proper sound marketing as well as to ensure that receive consumers access information. to necessary The introductory provision stresses not least the importance of observing freedom of the and freedom of expression in press assessing various marketing measures and that the Act applied with due account taken of the requirements of effective competition.

The Act applies to the marketing of goods and services, real

property and other objects of marketing including job opportunities.

Summary

The Act to to promote both purchases and applies measures sales.

becoming increasingly common that municipalities, among

others, conduct activities that do not constitute governmental functions. Such activities will thus, from the standpoint of be the footing the market activities of

marketing, placed on same as

private entities. Municipalities and national governmental offices will therefore, in accordance with the position taken by the Act, fall within the of the Act in such situations.

Competition scope

Furthermore, other users introduced concept that as a new other than in the traditional sense, covers buyers consumers tradesmen and non-commercial in role. namely, persons a consumer When the first paragraph of the Act states that the purpose of the Act is, inter alia, to promote the interests of and the consumers commercial sector in well-functioning market, the concept a commercial sector should be viewed in this perspective, i.e., includes tradesmen marketers and marketers in role as other as a users .

The Act’s Substantive Provisions

The Committee’s proposal two general clauses. The encompasses first of these carries prohibition marketing measures that are a on vis-a-vis other other tradesmen improper consumers, users or

because such violate good marketing practices Sec. 4.

measures The second general clause duty of information Sec. 17. a on a

SOU 1993 :59

46 Summary

The proposal does not however contain general clause any resembling the one on goods and services manifestly unfit for their main found in the present Practices Act. In the

purpose, Marketing

view of the Committee, the of whether

question a product

manifestly unfit for its main cannot be readily

purpose integrated

with the Act’s system of rules and that the proposes general clause in the present Act be replaced by special law the

a on supply

of unsuitable goods and services, the substance of which

unchanged.

The absolutely most important substantive provisions of the

proposal are the twelve specific provisions impermissible

on marketing measures. The proposal also contains rules duty of on a identification in marketing contexts, which identification of

require

the tradesman and of commercial advertising such. On the basis as of the proposed Marketing Practices Act, shall be possible to order tradesman who has violated the Act with

a to comply an

order to act or to refrain from acting under of fine,

penalty to pay

a market disruption charge to damages. A tradesman will

or pay however only be liable to market disruption

pay a charge or

damages he violates the specific rules impermissible on marketing

measures.

Since the specific provisions incorporate most of the rules

developed through case law, mainly those based on the general

clause on improper marketing in the present Practices

Marketing

Act, the new general clause will have slightly different function. a The generally framed rule of Sec. 4 of for

significance measures

that are not covered by special provision and leaves the

any thereby

Summary 47

door for law development while ensuring at the open some case

time that improper the borderline of being

same measures on covered special provision in Sec. 5-16 be by some can counteracted.

Good Marketing Practices

The Committee’s proposal continues the tradition of letting good commercial standards be of the normative used when one sources the Act. The Committee introduces into the general clause

applying

marketing single term to the two forms on improper a new cover used until in the present Marketing Practices Act good now commercial standards and otherwise improper, namely, good

practice. Good marketing practice thus a broader marketing

than the good commercial standards. The

norm non-legal norm

good commercial standards makes possible, inter alia, to norm consider standards prevailing in specific of the commercial areas both rules elaborated within individual branches and rules sector,

designed for specific media.

worth noting in this context that the good commercial standards refers to the important codes of the norm not only very International Chamber of Commerce but also to other agreed-upon ethical rules of conduct recommendations of branch associations or in specific fields within the commercial sector such rules and recommendations of the appropriate level and relevance in the are individual The non-legal system will thus continue to be of case.

for both compliance with and implementation of great importance

48 Summary

the Act. The proposal intended to stimulate

increasedgnçasures

within the market itself. In addition to good commercial standards, there other are possible sources of the guidelines of the National norms, e.g., Board for Consumer Policies. The good marketing

norm practice

also the so-called principle of unlawfulness. That encompasses principle can be used to deem marketing which a measure causes or which can be expected to result in violation of other legislation as improper under the Marketing Practices Act. In addition to the principle of unlawfulness, other rules contained in various supplementary laws shall also be the

applied, e.g.,

Alcohol Advertising Act.

The norm good marketing practice thus provides great

flexibility in determining whether violation has occurred, inter a alia, through the influence exercised by other legal rules well as as non-legal sources of norms.

The Catalogue Twelve Specific Types Impermissible of of Marketing

Measures

The twelve specific proposed provisions of Sec. 5-16 essentially

are a codification of legal rules elaborated in law through case application of Sec. 2 of the Marketing Practices Act. A large number of the rules are designed to deal with the problem of a tradesman’s marketing which mislead with measures respect to goods or services or which in other make difficult some manner for consumers other to offer. The Act thus or users assess an

SOU 1993 :59

Summary 49

imposes stringent requirement of truthfulness for advertising and

other marketing.

Present case law regarding misleading advertising incorporated

into Sec. 5 of the Marketing Practices Act without any change

new in substance. This provision partially modelled on the

misleading

advertising directive Council directive 84450 EEC on the harmonization of the laws and other regulations of the Member

States misleading advertising. The proposed section contains

on examples of various statements about goods and services which must not the risk of misleading other users.

pose consumers or Thus, for example, mention made of qualities, nature, amount,

origin, manufacturing method, effect on health or environment,

price, payment terms, etc. The provision concerns advertising dealing with a tradesman’s own or another tradesman’s activities,

goods services. comparative advertising which

or Sec. 5 also covers describes in misleading another tradesman’s activities,

a marmer

goods or services or the advertising party’s own activities, goods or

services in relation to those of the other tradesman.

Sec. 6 of the proposal contains provisions on misleading

descriptions geographic origin. This rule aimed at

deceptiveness concerning origin compared with the general

provision in Sec. 5 which has broad scope. The specific

a very

section on misleading descriptions of origin called for by

Swedens duty to introduce such rules on the basis of its treaty

obligations, primarily the Madrid Convention of 1891.

The rule in Sec. 7 of the proposal on misleading packaging

intended to counteract the risk of and other users being

consumers

50 Summary

misled by the visual impression conveyed by product. The

provision forbids packaging which, through its size, shape or, for

example, its decor, misleading with respect to the amount

or nature of the contents.

A rule on misleading guarantees or warranties contained in Sec. 8 of the proposal. The provision makes clear that impermissible to use terms such as warranty the like in

or a manner that conveys an incorrect impression that

consumers or

other users will be placed in better legal position than actually

a the case. Terms which suggest a warranty may not be used unless

the tradesman actually assumes an obligation to provide

consumers

with improved legal protection.

The provision in Sec. 9 of the proposal, on advertising of various clearance sales, intended to counteract the misuse of certain words and expressions which experience has shown to have a highly suggestive effect. The rule underscores the requirement of truthfulness, which consistent case law establishes not least in this context. Under Sec. 9 of the proposal, not permissible

to use

expressions that give the impression that bankruptcy sale

a or damaged goods sale involved unless the sale made by the bankruptcy estate or by the tradesman who has himself been the subject of the damage or directly behalf of of them. Nor

on one will the sale be acceptable under the proposed rule unless limited in time and offers substantially advantageous terms.

Section 10 of the Committee’s proposal also contains provision

a that forbids the misleading use of expressions which give the impression that the sale a bargain sale. Under Sec. 10, a sale

Summary 51

will not be bargain sale unless limited in time and offers

substantially lower prices than those previously charged by the

tradesman.

Advertising which entails the discrediting of competitors or other

tradesmen regulated in Sec. ll of the proposal. The provision

codification of present law. The provision concerned with a case

advertising other advertising which poses the risk of discrediting

competitor where this not supported by facts. Such methods a shall not be permitted. The provision drafted in such a manner that will be applied with due regard to freedom of the press. In dubio, the interest in freedom of the shall prevail over the

press interest

of commerce.

The imitation of other tradesmen’s goods or services which

produce risk conjüsion also produce negative effects from

a of may both the standpoint of competition and consumers. Section 12 of the

proposal prohibits, subject to specifically stated conditions,

imitation that can mislead consumers with regard to quality or commercial origin. The same section contains a rule on the

exploitation the commercial reputation of others, i.e., a

prohibition against the commercial disparagement of another

tradesman.

In the drafting of Sections 11 and 12 special attention has been

to the implementation of Article 10 of the Paris given proper Convention on the Protection of Industrial Property.

A provision premium ojfers other supplementary sales

on or promotion in Sec. 13 of the proposal concerns the

offers

presentation of various additional offers and other premium offers

52 Summary

or other supplementary sales promotion offers. The rule replaces the penal rules of the Marketing Practices Act combined offers on and prohibitions on trading stamps. The new provision constitutes a new and greater focus on the subject of premium offers other or supplementary sales promotion offers. The rule all such concerns offers and mainly oriented towards what experience has shown

to be the main problem, namely, the presentation of such offers.

The new rule forbids misleading modes of presentation but permits in principle that tradesmen compete the market through premium on offers or other supplementary sales promotion offers. Aggressive sales methods are dealt with in Sec. 14 of the proposal, which required to protect Consumers interests in being free from sales methods that take them by surprise which subject or them to time pressure to undue to buy and that thus or pressure can result in ill-considered purchase sales decisions. One of or purpose the provision to counteract the risk of consumers other users or being misled with respect to the intent of tradesman’s marketing a

measures. A marketing not, for example, be presented

measure may

in such a manner that initially but falsely the impression

conveys

of constituting, for example, financial advice market analysis

or when in fact the has sales of which the measure a purpose consumer not informed until he or she presented with a concrete sales offer. Section 15 of the proposal forbids marketing based negative on sales methods, which well-established law has long forbidden. case This method entails that tradesmen misled to consumers or are believe that they are under obligation to for goods which an pay a

SOU l993:59

Summary 53

tradesman has sent them, absent order by them. Another

any variant of the negative sales method, which represents serious

a problem within the commercial sector, the sales method by which invoices sent to tradesmen for goods that they have not ordered

are

been sent. This sales method expressly forbidden in the or even second paragraph of this section.

The provision marketing corruption in Sec. 16 of the proposal

on deals with another topical problem and, the Committee has learned,

one which presently increasing on the market, namely, marketing

directed at the employees of other tradesmen or at persons providing services to to other tradesmen for the

consumers or

of improperly influencing them with corruptive benefits.

purpose The attempt to influence such employees or other persons providing services with offers of special benefits they facilitate the sales efforts of the marketing tradesman in relation to their employerprincipal, can lead, inter alia, less rational factors having

influence their purchase decision. an on

Duty of Information

The general clause information in the Marketing Practices Act

on has its equivalent in Sec. 17 of the proposal. The substance of the

section information duty however concrete. That new on more section specifies when the information to be given. The circle of parties whose interests protected by the Act has been expanded

are to include other users with respect to goods and services which

to than minor extent, to use for consumers, more a use or can come

54 Summary

private use. The provision contains guiding exempliñcation of the

a information about goods and services to which special weight shall be attached. Here, various types of information needs

are enumerated, such as durability, maintenance and

energy requirements, effects on health or the environment. Particular weight shall be attached to consumers’ need for information with respect to the features of the specific sales form used.

Identification

The system of norms would diminish in effect tradesmen were allowed to appear anonymously on the market, in such that

a way they cannot be reached for additional information complaints,

or etc. The purpose and effect of the system of rules will also be undermined unless a tradesman’s commercial advertising can be identified such. A typical example of this when advertising

as not distinguishable from editorial materials in the press or in television or radio transmissions. Case law has established the importance of communication between tradesmen and their

open customers.

A tradesman shall pursuant to the provision of Sec. 18 of the proposal, on statement of business name and address, in principle always as part of his marketing state his name and how and where he can be reached with the greatest ease. Under the provision of Sec. 19 of the proposal advertising, tradesman

on identification of a

shall also that advertising other commercial advertising

ensure or

made in such a way that they do not create the risk of being

Summary

misunderstood to be non-commercial.

Rules for the Assessment of Violations

A feature that the rules for the assessment of violations are

new included in the Act. These rules will be of great practical

new significance for the Act’s addressees and not just for the authorities that will apply it.

Sec. 20 of the proposal states the norms which must be taken into special account when assessing what constitutes good marketing

practice what information. Requirements are

or necessary imposed by this section on marketing measures that are aimed at children and youngsters other with a special need for

or consumers protection and information. Good commercial standards as well as

marketing guidelines issued by a public authority have also been

included.

Another rule of assessment, contained in Sec. 21 of the proposal, deals with how advertising and other commercial advertising shall be judged. According to the provision, the assessment shall be

based the impression which the advertising likely to make

on during a superficial contact. The rules stress, for example, that the composition and experience of the addresses as well as the nature

of the of advertising in which the advertising

means and the way presented shall be especially taken into account.

Sec. 22 of the proposal contains an express rule of evidence which states that tradesman, already at the time of marketing,

a shall be able to substantiate all representations of fact.

SOU 1993 :59

Sanctions

The Committee introduces an immediately operative economic

sanction, a market disruption charge, which can be imposed on

tradesmen, whether natural or legal persons. The rules governing this sanction are found in Sec. 32—37. The market disruption charge

also be imposed who have substantially contributed can on persons to an impermissible marketing measure. This sanction intended to apply to serious violations. No one can be ordered to pay a charge unless they have either acted with intent or negligence. The charge may be between five thousand and three million kronor but may not in any event exceed ten percent of a tradesman’s annual tumover. In most however, orders to act to refrain from

cases, or acting under penalty of fine will continue to be the sanctions used. The courts are given enlarged possibilities to use interim measures,

primarily interim injunctions under penalty of a fine.

The possibilities to receive damages are fortified in such a way that the tradesman can be ordered to pay damages to consumers or other tradesmen on the basis of Sec. 38 of the proposal. Damages may be imposed in cases where the tradesman violates the specific rules on impermissible marketing measures; the rules on identification, or orders issued by a court or by the Consumer Ombudsman to act to refrain from acting under penalty of fine.

The Procedural Framework

The Committee’s proposal regarding introduction of the

new

SOU 1993 :59

Summary 57

sanction charge calls for two-level court system. The Committee

that the Stockholm City Court function as the court of first proposes resort in marketing This increases to extent the

cases. some

possibility of hearing such jointly with other purely civil

cases

disputes. At the time of presentation of the Committee’s proposal,

the future of the Market Court remains undecided. The Committee contemplates second court level with special composition of

a a

judges. This adjudicatory level either be incorporated into the

can Svea Court of Appeal in accordance with the recent proposal of the Ministry of Justice the future of special courts or be an

on independent court. If the first-mentioned solution chosen, the Committee considers that the well-known Market Court

name should be retained.

The Committee has not however contemplated that the first level be modelled along the lines of special court. The cases which the

a Act’s implementation will give rise to are cases that closely

resemble ordinary disputes. When there need for specific

a expertise in the court of first resort, this need should be satisfied

through increased of expert witnesses; and b by the court

a an use

having, when appropriate given the connection of the with the

case

Competition Act, the composition which applies under the

same Competition Act. This that the bench will include qualified

means economic experts.

Economic consequences

The proposal likely to result in savings than in increased

SOU 1993 :59

58 Summary

costs for both the public and for the commercial sector.

Lagförslag

Förslag till

Marknadsföringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag har till ändamål att främja konsumenternas och näringslivets intresse av en vederhäftig, tillbörlig och från konkur-

renssynpunkt väl fungerande marknadsföring samt att säkerställa att

konsumenterna har tillgång till behövlig information i samband därmed.

Lagen skall tillämpas med särskilt beaktande av principerna om

tryckfrihet och yttrandefrihet.

2 § Vad i lagen sägs marknadsföring och tjäns-

som om av varor

ter skall tillämpas också när marknadsföringen avser fast egendom,

arbetstillfällen eller andra nyttigheter.

3 § I denna lag med

avses

näringsidkare: fysisk eller juridisk driver verk-

en person som samhet av ekonomisk eller kommersiell natur, inbegripet statliga och kommunala organ till den del verksamheten inte består i myn-

60 Lagförslag

dighetsutövning,

konsument: en privatperson som huvudsakligen för enskilt bruk

efterfrågar en näringsidkares varor eller tjänster eller som erbjuder

en näringsidkare varor eller tjänster,

annan förbrukare: annan än konsument som huvudsakligen för

eget bruk eller i egenskap av näringsidkare efterfrågar en närings-

idkares varor eller tjänster eller som erbjuder en näringsidkare varor eller tjänster,

marknadvöringsâtgärder: reklam eller andra kommersiella fram-

ställningar samt andra åtgärder i näringsverksamhet som en

näringsidkare företar och är ägnade att påverka konsumenters

som eller andra förbrukares efterfrågan på eller deras utbud av varor

eller tjänster.

Generalklausul om otillbörlig marknadsföring

4 § En näringsidkare får inte företa marknadsföringsåtgärder som

är otillbörliga mot konsumenter, andra förbrukare eller andra nä-

ringsidkare genom att strida mot god marknadsföringssed.

Marknadsföringsåtgärder som innebär eller är ägnade att leda till

överträdelse lagstiftning skall strida mot god en av arman anses marknadsföringssed om inte särskilda skäl talar däremot.

Om vissa slag av otillåtna åtgärder vid marknadsföring finns särskilda bestämmelser i 5-16 §§.

Lagförslag

Otillåtna marknadsföringsåtgärder

Vilseledande reklam

5§ En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella framställningar är ägnade att vilseleda konsumenter

som eller andra förbrukare eller verksamhet, eller

om egen armans varor

tjänster. Detta gäller exempelvis uppgifter

egenskaper, beskaffenhet, mängd, sammansättning, utförande,

ursprung, tillverkningsmetod, tillverkningsdatum, användningsmöj-

ligheter, ändamålsenlighet eller inverkan på hälsa eller miljö,

pris, grunderna för prissättning eller andra betalningsvillkor,

och

näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, känne-

tecken eller andra rättigheter samt tilldelade och utmär-

belöningar

kelser.

Vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar

6 § En näringsidkare får inte vilseleda konsumenter eller andra förbrukare angående geografiskt att använda be-

ursprung genom teckningar som direkt eller indirekt är ägnade att framkalla

en felaktig uppfattning om att en vara är frambragt eller tillverkad i ett visst land eller område eller på viss ort.

En ursprungsbeteckning skall dock inte vilseledande

anses vara om den enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka art.

varans

62 Lagförslag

Vilseledande förpackningar

7 § En näringsidkare får inte använda förpackningar som genom sin storlek eller form eller på annat sätt är ägnade att vilseleda konsumenter eller andra förbrukare om innehållets mängd eller beskaffenhet.

Vilseledande garantier

8 § En näringsidkare får inte använda uttrycket garanti eller

liknande uttryck på ett sätt är ägnat att framkalla en felaktig

som

uppfattning att näringsidkaren gör ett åtagande som i något

om väsentligt avseende konsumenter eller andra förbrukare en

ger

förmånligare rättslig ställning än de skulle ha haft.

armars

Utförsäljningar

9 § En näringsidkare får inte använda uttrycken konkurs,

brandskada, vattenskada eller liknande uttryck i samband med

någon försäljning än sådan sker under begränsad tid

annan som en och på särskilt förmånliga villkor och som görs av konkursboet eller den skadedrabbade näringsidkaren själv eller direkt för

någonderas räkning.

En näringsidkare får inte heller använda uttrycken slutförsälj-

ning, utförsäljning eller liknande uttryck i samband med någon

försäljning än sådan som sker under en begränsad tid och på arman särskilt förmånliga villkor och innebär att verksamhetens hela

som

Lagförslag

lager eller en närmare bestämd del därav skall avvecklas.

Realisationer

10 § En näringsidkare får inte använda uttrycket realisation eller liknande uttryck i samband med någon försäljning än sådan annan

som sker under begränsad tid och till påtagligt lägre priser än

dem näringsidkaren tillämpat tidigare.

som

Misskreditering

ll § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella framställningar är ägnade att på ett misskrediterande som sätt nedvärdera en arman näringsidkares verksamhet, eller varor

tjänster.

Förvåbclingsrisk och renommésnyltning

12 § En näringsidkare får inte efterbildning

genom av annans

kommersiellt särpräglade varor eller tjänster framkalla risk för

förväxling som är ägnad att vilseleda konsumenter eller andra förbrukare beträffande kvalitet eller En efterbildning skall ursprung.

dock inte otillåten, utformningen huvudsakligen tjänar till

anses om att göra varan funktionell.

En näringsidkare får inte dra fördel näringsidkares

av en annan verksamhet, varor eller tjänster på ett sätt är ägnat att snylta som på dennes kommersiella anseende.

Fönnánserbjudanden

13 § En näringsidkare får inte framställa ett tilläggserbjudande

eller något annat erbjudande särskilda förmåner på ett sätt som om är försvåra för konsumenter eller andra förbrukare att be-

ägnat att

döma i dess helhet eller den särskilda förmånen. Detta

erbjudandet

gäller exempelvis vilseledande eller otillräckliga uppgifter om

villkoren för att utnyttja den särskilda förmånen, 2. tilläggets eller förmånens beskaffenhet och värde, samt

tidsgränser eller andra begränsningar som gäller för erbjudan-

det.

Aggressiva metoder

14 § En näringsidkare får inte använda metoder som innebär att konsumenter eller andra förbrukare överrumplas eller på annat särskilt aggressivt sätt utsätts för tidspress eller köptryck som är

ägnat att leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut.

Negativa säljmetoder

15 § En får inte tillställa konsumenter eller andra

näringsidkare

förbrukare obeställda eller tjänster under omständigheter som varor är föreställning att förbrukaren måste vidta

ägnade att inge en om

för undgå betalningsskyldighet, såsom att sända någon åtgärd att

tillbaka varan.

Lagförslag 65

En näringsidkare får inte heller till konsumenter eller andra förbrukare som inte har beställt några varor eller tjänster ställa fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden som är ägna-

de att inge en felaktig föreställning om att beställning skett eller att

betalningsskyldighet annars föreligger.

Marknad.g‘22ringsk0rruption

16 § En näringsidkare får inte söka påverka beslutsfattandet hos andra förbrukare att erbjuda korruptiva förmåner till deras

genom anställda.

En förmån är korruptiv om den är ägnad att påverka de an-

ställdas förhållningssätt till näringsidkarens verksamhet, varor eller

tjänster och erbjuds utan förbrukarnas godkännande. Vid bedömningen skall särskilt beaktas

de anställdas ställning och arbetsuppgifter,

den erbjudna förmånens attraktivitet och den risk för bindningar till näringsidkaren som förmånen kan föra med sig, och

vad som är allmänt godtaget i fråga om kontakt- eller rela-

tionsskapande åtgärder i samband med marknadsföring.

Vad som sägs i denna paragraf om anställda gäller även uppdragstagare hos konsumenter eller andra förbrukare som fullgör motsvarande uppgifter.

Informationsskyldighet

17 § En näringsidkare skall vid marknadsföring eller

av varor

3 13-0586

66 Lagförslag

tjänster vid lämplig tidpunkt och i ändamålsenlig form ge konsu-

menterna tillgång till behövlig information, om inte informationen

är känd eller lätt tillgänglig på annat sätt. Informationsskyldighet

gäller också vid anbud, avtals ingående eller leverans.

Särskild vikt skall tillmätas konsumenternas behov av information som

kan vara påkallad med hänsyn till den använda säljformen,

eller

avser varans eller tjänstens egenskaper såsom vikt, volym,

hållbarhet, användbarhet, underhållsbehov, energiförbrukning,

skaderisk, effekter från hälso- eller miljösynpunkt, priset och övriga

avtalsvillkor i den mån sådan information krävs för att de berörda konsumenterna skall kunna bedöma erbjudandet.

Vad som sägs i denna paragraf gäller även marknadsföring som

riktar sig till andra förbrukare och som avser sådana varor och

tjänster som i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma

att utnyttjas av konsumenter för enskilt bruk.

Identifiering

Firma- och adressangivelse

18 § En näringsidkare får inte företa marknadsföringsåtgärd

en utan att därvid firma, eller motsvarande beteckning

ange namn under vilket rörelsen bedrivs firmaangivelse såvida inte näringsid-

, karen i sin marknadsföring använder ett varumärke eller annat kännetecken som kan antas vara bekant för konsumenter eller andra

SOU 1993 :59

Lagförslag 67

förbrukare eller näringsidkaren har andra godtagbara skäl att under-

låta firmaangivelse.

En näringsidkare får inte underlåta och hur han eller

att ange var behörig ställföreträdare lätt kan anträffas adressangivelse om han bedriver

distansförsäljning,

uppsökande försäljning,

handel från annat än fast driftsställe, eller

4. distansdistribution av förmånserbjudanden. Detsamma gäller också i andra fall där näringsidkaren inte lätt kan

nås med ledning av firmaangivelsen.

Reklamidentifiering

19 § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella framställningar som genom utformning, bristande ñrmaan-

givelse eller arman otillräcklig reklamidentiñering är ägnad att

felaktigt uppfattas som icke-kommersiella.

Bedömningsregler

20 § Vid bedömningen av vad som utgör god marknadsföringssed

eller vad som är behövlig information skall särskilt beaktas

de krav som ställs på marknadsföringsåtgärder som riktar sig

till barn och unga eller andra konsumenter med särskilt behov

skydd och information,

normer som är erkända som god affárssed inom näringslivet,

68 Lagförslag

samt

råd och rekommendationer för marknadsföring och information som har utfärdats av en myndighet.

21 § Reklam eller andra kommersiella framställningar skall be-

dömas med utgångspunkt i det intryck som framställningen är ägnad

mottagarkretsen vid flyktig kontakt. Vid denna bedömning

att ge en skall särskilt beaktas

mottagarkretsens sammansättning och erfarenhet,

2. reklammedlets art,

framställningens utformning såsom rubriker, bilder eller andra

framträdande inslag samt antydningar och utelämnanden.

Bevisregel

22 § En näringsidkare skall vid marknadsföringstillfállet kunna

belägga alla framställningar om sakförhållanden. Detta gäller också innehållet i åberopade intyg, rekommendationer, tester och liknande.

Förbud och åläggande

23 § Har näringsidkare företagit otillåten eller på annat sätt

en en

otillbörlig marknadsföringsåtgärd, får rätten förbjuda näringsidkaren

att upprepa eller fortsätta med denna eller att företa någon annan liknande åtgärd.

Har en näringsidkare underlåtit att lämna sådan information

som

Lagförslag 69

i 17 eller 18 fär rätten ålägga näringsidkaren att göra detta. avses

Ett åläggande enligt andra stycket får innehålla skyldighet för

en näringsidkaren att lämna informationen

i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren

använder i marknadsföringen,

märkning på eller tillhandahållande i annan form

genom varan

på säljställen, eller

i viss form till konsumenter eller andra förbrukare som begär det.

24 § Ett ingripande med stöd 23 § får riktas mot

näringsidkaren,

en anställd hos denne eller någon arman som handlar på nä-

ringsidkarens vägnar samt

och i övrigt väsentligt har bidragit till marknads-

var en som föringsåtgärden eller underlåtelse att lämna information.

25 § Rätten får på yrkande part förelägga svaranden att ome-

av delbart inkomma med bevisning som avser riktigheten av framställningar om sakförhållanden.

Interimistiskt beslut

26 § Har den har väckt talan förbud eller åläggande enligt

som om 23 § visat sannolika skäl för bifall till sin talan och kan det skäligen befaras att svaranden att fortsätta sin marknadsföring för-

genom ringar betydelsen ett sådant förbud eller åläggande, får rätten

SOU 1993 :59

70 Lagförslag

meddela förbud eller åläggande för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett beslut enligt första stycket meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, det inte föreligger risk att fortsatta om marknadsföringsåtgärder eller underlåtelse att länma information medför stor skada eller skada är svår att undanröja. som

27 § Förbud eller åläggande enligt 26 § får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada kan tillfogas som svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. I fråga om skyldigheten att ställa säkerhet och beskaffenheten om av säkerheten gäller 2 kap. 25 och 27 §§ utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, den inte har godkänts om av svaranden.

Förbuds- och infomtationvbreldggarzde

28 § Om det i ett visst fall, inte är större vikt, finns förutsom av sättningar för ett förbud eller åläggande enligt 23 får Konsumentombudsmannen

förbjuda näringsidkaren att fortsätta med viss åtgärd eller

att vidta annan liknande åtgärd 0brbud.v25relaggande, och

ålägga näringsidkaren att lämna sådan information som avses

i 17 eller 18 § inf0m1ationsfl2relaggarzde.

För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart

eller inom viss tidsfrist. Om föreläggandet har godkänts, gäller en

Lagförslag 71

det lagakraftvunnen dom. Ett godkärmande som kommer in

som en sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått ut, är utan verkan.

Vite

29 § Ett förbud eller åläggande enligt 23 eller 26 § skall förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt. Ett beslut av Konsumentombudsmarmen om förbuds- eller informationsföreläggande enligt 28 § skall alltid förenas med vite.

Giltighetstid

30 § Ett beslut enligt 23 eller 26 § gäller omedelbart, inte

om annat har bestämts. Rätten får dock när som helst ändra ett beslut som meddelats enligt 26

Förbud eller ålägganden enligt 23, 26 eller 28 § får begränsas att gälla för viss tid.

Omprövning

31 § Ett beslut i fråga förbud eller åläggande enligt 23, 26

om eller 28 § hindrar inte att samma fråga, efter begäran av den berörde, prövas pä nytt om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs

eller inte längre är lämpligt.

72 Lagförslag

Marknadsstörningsavgift

32 § Har en näringsidkare eller någon handlar på näringsid-

som karens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet på ett allvarligt sätt överträtt bestämmelse i 5-16, 18 eller 19 får rätten besluta att

näringsidkaren skall betala en särskild avgift marknadsstömingsav-

gift.

Vid prövning frågan avgift skall påföras skall rätten

av om särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning samt om den berör eller kan antas beröra en större krets av konsumenter eller andra förbrukare.

Avgiften tillfaller staten.

33 § Ett beslut om marknadsstörningsavgift får också riktas mot

näringsidkare uppsåtligen eller oaktsamhet väsentligt har

en som av bidragit till överträdelsen.

34 § Marknadsstörningsavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Avgiften får dock inte över-

stiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning under närmast

föregående räkenskapsår.

När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter i 32 § andra stycket. Som förmildrande

som anges

omständighet får beaktas att näringsidkaren frivilligt har vidtagit de

åtgärder som krävs för att undanröja effekterna av överträdelsen.

Riktas talan mot flera näringsidkare skall avgiften fastställas särskilt för var och en av dem.

Lagförslag

35 § Marknadsstörningsavgift får påföras bara stämningsan-

om sökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom två år från det att överträdelsen upphörde.

Den har överträtt ett förbud, åläggande eller föreläggande

som

har meddelats vid vite enligt 23, 26 eller 28 § får inte påföras som avgift för samma överträdelse som omfattas av beslutet.

36 § En påförd marknadsstörningsavgift faller bort verkställig-

om het inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.

37 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får

rätten besluta kvarstad. Därvid gäller vad föreskrivs i 15

om som

kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Skadestånd

38 § Har näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet över-

en trätt en bestämmelse i 5-16, 18 eller 19 ett förbud eller åläggande har meddelats enligt 23 eller 26 § eller ett godkänt före-

som

läggande enligt 28 skall näringsidkaren ersätta den skada som

därigenom uppkommer för konsument eller annan förbrukare

eller för en näringsidkare.

Ersättning skall även utgå för skada på det anseende som en

näringsidkares verksamhet, eller tjänster har på marknaden.

varor

39 § Rätten att kräva skadestånd enligt 38 § faller bort, talan

74 Lagförslag

inte väcks inom två år från det att skadan uppkom.

Utplånande och beslag

40 § Har näringsidkare använt vilseledande framställning på

en en

varor, förpackningar, trycksaker, affárshandlingar eller liknande,

och strider åtgärden mot 5-16 §§, får rätten i samband med utdömande av vite eller marknadsstörningsavgift besluta, att framställningen skall utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Om detta inte kan uppnås på annat sätt, får rätten besluta att egendomen skall förstöras. Första stycket tillämpas även vid överträdelse vitesförbud av som har meddelats med stöd 4-16 §§. av Egendom som avses i första stycket får tas i beslag i avvaktan på beslut som anges där. Därvid gäller föreskrifterna beslag i om brottmål.

Rätt att föra talan i vissa fall

41 § Talan förbud eller åläggande enligt 23 marknadsstörom ningsavgift enligt 32 § eller kvarstad enligt 37 § får föras av Konsumentombudsmannen. Talan om förbud eller åläggande enligt 23 §

får också föras näringsidkare berörs marknadsförings-

av en som av åtgärden eller en sammanslutning konsumenter eller näringsav idkare.

42 § Talan utdömande vite förs den har begärt om av av som

Lagförslag 75

föreläggandet eller av Konsumentombudsmarmen denne har

om förelagt vitet. I samband med sådan talan får talan föras nytt

om förbud eller åläggande vid vite.

Rättegångsbestämmelser

43 § Första domstol i mål där talan väcks enligt 41 § är Stock-

holms tingsrätt.

Rör talan uteslutande skadestånd enligt 38 § får målet också

upptas av någon annan tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.

rättegångsbalken.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt 42 § om utdömande vite.

44 § Om det behövs med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet får Stockholms tingsrätt i mål enligt denna lag ha den

sammansättning som är föreskriven i 64 a och b §§ konkurrenslagen

1993:20 för huvudförhandling och handläggning mål enligt den

lagen.

45 § Har talan enligt 41 § väckts någon än Konsument-

av annan ombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om

rättegången.

46 § Om inte något annat följer denna lag tillämpas

vad som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål där förlik-

ning är tillåten angående rättegången i frågor i 38

som avses

76 Lagförslag

samt i frågor som avses i 23 och 31 §§ näringsidkare eller

om en

sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare för talan, och

2. vad som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten angående rättegången i frågor

som avses i 32 och 37 §§, samt i frågor som avses i 23 och 31 §§ om Konsumentombudsmannen för talan.

Vad som föreskrivs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrätten skall i sådana mål i denna paragraf i stället

som avses gälla Marknadsdomstolen.

Medverkan i rättegången

47 § Har talan väckts förbud eller åläggande enligt 23 § och

gör en sammanslutning av näringsidkare sannolikt att utgången av

målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får rätten på ansökan sammanslutningen tillåta att denna,

av vid sidan enskild part, medverkar i förfarandet och därvid åbero-

par bevisning.

Vill någon i övrigt delta i rättegången tillämpas 14 kap. 9 och

11 §§ rättegångsbalken.

48 § En ansökan medverkan enligt 47 § skall skriftlig och

om vara innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna skall tillfälle att yttra sig över ansökan. Denna får

ges inte bifallas, parten på den sida ansökan medverkan

om som om avser motsätter sig detta.

Lagförslag 77

49 § I fråga medverkande sammanslutnings rätt till ersättom en

ning för rättegångskostnad eller skyldighet att ersätta sådan kostnad

gäller i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken att den medver-

kande sammanslutningen

skall bära sin rättegångskostnad, och

2. kan förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes sammanslutningen, dess ombud eller biträde

rättegångskostnad, om

förfarit på sådant sätt i 18 kap. 6 § rättegångsbalken, som avses varvid sammanslutningen dock endast skall ansvara för den särskilda kostnad som orsakats av dess medverkan.

Den part pâ sida sammanslutningen deltagit får inte förplik-

vars tas att ersätta sådan kostnad som orsakats av sammanslutningen. en

Upplysningsskyldighet

50 § På anmaning Konsumentombudsmannen skall av

näringsidkare yttra sig och lämna upplysningar som gäller

tillämpningen av denna lag,

2. näringsidkare tillhandahålla handlingar, Varuprover och en liknande, kan ha betydelse för utredningen i ett mål där det som kan komma i fråga att rätten beslutar förbud eller åläggande om

enligt 23 samt

den med ett förbud eller åläggande enligt 23 § som avses tillhandahålla upplysningar, handlingar, Varuprover och liknande, behövs för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs. som

Om anmaning enligt första stycket inte följs, får Konsument-

ombudsmannen förelägga den berörs att fullgöra sin skyldighet

som

SOU 1993 :59

vid vite.

51 § För och liknande, tillhandahålls 50 § varuprover som enligt första stycket 2 eller lämnar Konsumentombudsmannen ersättning, om det finns särskilda skäl. Regeringen får meddela föreskrifter skyldighet för den om som enligt 50 § första stycket 2 eller 3 skall tillhandahålla Varuprover

och liknande att ersätta Konsumentombudsmarmen dennes kostnader

för provtagning och undersökning

av prov.

Överklagande

52 § Konsumentombudsmarmens beslut 28 § förbuds-

enligt om

eller informationsföreläggande får inte överklagas.

Konsumentombudsmannens beslut i en fråga i 50 § i

som avses första stycket eller 51 § första får hos Stock-

stycket överklagas

holms tingsrätt.

53 § Tingsrättens domar och beslut förbud eller

om åläggande

enligt 23 eller 26 marknadsstörningsavgift 32 § eller enligt

kvarstad enligt 37 § överklagas hos Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolens domar och beslut får inte överklagas. Ett beslut under rättegången i frågor i 26 eller 37 § som avses överklagas särskilt. Ett beslut enligt 37 § har meddelats innan som rättegång inletts skall överklagas på sätt beslutet samma som om meddelats under rättegången.

Lagförslag

Satellitsändningar av televisionsprogram

54 § Föreskrifterna i denna lag skall också tillämpas på marknads-

föring i sådana televisionssändningar som omfattas av lagen

1992:1356 satellitsändningar televisionsprogram till

om av allmänheten och kan tas emot endast i något annat land som är

som bundet avtalet Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

av om

EES-avtalet.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då marknadsförings-

lagen 1975: 1418 skall upphöra att gälla.

2. Äldre föreskrifter fortfarande i fråga marknadsfö-

gäller om

ringsåtgärder hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Talan

som

förbud eller åläggande skall dock efter ikraftträdandet väckas om vid Stockholms tingsrätt.

Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsföreläg-

ganden har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fort-

som l farande.

4. Ärenden förbud eller ålägganden har kommit in till

om som Marknadsdomstolen före ikraftträdandet, inte avgjorts vid i men tidpunkten för ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.

SOU 1993 :59

2 Förslag till

Lag om förbud mot uppenbart otjänliga och tjänster

varor

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Saluhåller näringsidkare till konsumenter för enskilt bruk en

en vara, som är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål,

får Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att fortsätta med

detta. I den mån det behövs för att motverka att i en vara som avses första stycket saluhälls på sätt där sägs, får Marknadssom

domstolen meddela näringsidkare i egenskap tillverkare,

en som av importör eller saluhåller till näringsidkare förarmars varan annan bud att fortsätta med detta. Förbud enligt första och andra styckena får meddelas även anställd

hos näringsidkare och annan handlar på näringsidkares vägnar.

som

2 § Vad sågs i 1 § förbud mot saluhållande i

som om gäller

motsvarande fall även då nyttjanderätt till erbjuds mot ersättvaror

ning eller tjänster tillhandahålls mot ersättning.

3 § Förbud enligt 1 eller 2 § får inte meddelas i den mån det i författning eller beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser eller tjänsten med ändamål förom varan samma som budet skulle fylla.

Lagförslag 81

4 § Om det i ett visst fall, som inte är av större vikt, finns förutsättningar för ett förbud enligt l eller 2 får Konsumentombudsmannen meddela sådant förbud förbudsföreläggartde.

För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart eller

inom viss tidsfrist. Ett godkänt föreläggande gäller ett förbud

som eller åläggande som har meddelats av Marknadsdomstolen. Ett godkärmande, kommer in sedan den i föreläggandet utsatta

som tidsfristen har gått ut är utan verkan.

5 § Ett förbud enligt 1 eller 2 § skall förenas med vite, om detta inte särskilda skäl är obehövligt. Ett beslut Konsumentom-

av av budsmannen om förbudsföreläggande enligt 4 § skall alltid förenas med vite.

6 § En fråga om förbud enligt l eller 2 § tas upp efter ansökan. Sådan ansökan görs av Konsumentombudsmarmen. Beslutar denne för visst fall att inte göra ansökan, får ansökan göras av samman-

slutning av konsumenter eller näringsidkare.

7 § Ett beslut i fråga förbud enligt 1 eller 2 § hindrar inte att

om samma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder det.

8 § Om särskilda skäl föranleder det, kan förbud enligt 1 eller 2 § meddelas även för tiden till dess slutligt avgörande föreligger.

9§ På anmaning av Konsumentombudsmarmen skall

82 Lagförslag

en näringsidkare avge yttrande och lämna upplysningar i ären-

den gäller tillämpningen l eller 2

som av

en näringsidkare tillhandahålla handlingar, Varuprover och liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett mål i vilket det kan komma i fråga att Marknadsdomstolen beslutar om förbud enligt l eller 2 eller

den som avses med ett förbud enligt l eller 2 § tillhandahålla upplysningar, handlingar, Varuprover och liknande som behövs för

tillsynen över att förbudet följs.

Om anmaning enligt första stycket inte följs, får Konsument-

en ombudsmannen förelägga den berörde att fullgöra sin skyldighet vid vite.

10 § För och liknande, tillhandahålls enligt 9 §

Varuprover som första stycket 2 eller lämnar Konsumentombudsmannen ersättning, om det finns särskilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om skyldighet för den som skall tillhandahålla

Varuprover och liknande enligt 9 § första stycket 2 eller 3 att ersätta

Konsumentombudsmannen kostnader för provtagning och undersökning av prov.

ll § Talan utdömande vite förs vid allmän domstol

om av av Konsumentombudsmannen. I fråga om vite Marknads-

som domstolen har förelagt på talan av arman får talan utdömande

om föras även av denne.

Lagförslag 83

12 § Följande beslut av Konsumentombudsmannen får inte Över-

klagas

beslut om förbudsföreläggande enligt 4

beslut anmaning enligt 9 § första stycket 1 eller om vites-

föreläggande efter sådan anmaning, och

beslut enligt 11

Konsumentombudsmannens beslut i fråga i 9 §

en som avses första stycket 2 eller 3 eller 10 § första stycket överklagas hos kammarrätten. Detsamma gäller beslut av en myndighet enligt föreskrifter som avses i 10 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då marknadsföringslagen

1975: 1418 skall upphöra att gälla.

Lagförslag

3 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen 1966:755

Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen 1966:755 skall ha

följande lydelse i

19 §

Myndigheter och andra allmänna får inte i förväg granska

organ g eller föreskriva förhandsgranskning radiosândningars innehåll i

och heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll.

Detsamma gäller i fråga trådsändningar;

I fråga om trådsändningar för visningar av filmer och videogram

vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om I

sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satel-

lit eller annars av en rundradiosändning eller

sändningen egensändning i enlighet med bestämmelserna

är en

i lagen 1991:2027 om kabelsändningar till allmänheten.

Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf

detsamma som lagen om kabelsändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte för-

handsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger

Senaste lydelse 1993:582.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sverige eller del därav och innehåller upplysning av betydelse som för rikets försvar.

I fråga andra trådsändningar för visning av filmer och video-

om vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana gram i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen 1990:886 som avses granskning och kontroll av filmer och videogram. om

I fråga marknadsföring I fråga om marknadsföring

och efterfrågan vara, tjänst och efterfrågan av vara, tjänst

eller nyttighet gäller eller annan nyttighet gäller

annan föreskrifterna i marknads- föreskrifterna i marknads-

föringslagen 1975:1418. föringslagen 1994:000.

Beträffande marknadsföring Beträffande marknadsföring

också föreskrifterna i gäller också föreskrifterna i

gäller

lagen 1978:763 med vissa lagen 1978:763 med vissa

bestämmelser marknads- bestämmelser marknadsom om

föring av alkoholdrycker, föring av alkoholdrycker,

tobakslagen 1993:581 och tobakslagen 1993:581 och

produktsäkerhetslagen produktsäkerhetslagen

1988: 1604. 1988: 1604.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1970:417 Marknadsdomstol om m.m.

Härigenom föreskrivs att 13, 14-15 och 20 §§ lagen

1970:417 Marknadsdomstol m.m. skall ha följande

om lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadsdomstolen hand- Marknadsdomstolen hand-

lägger mål enligt lägger mål enligt

1. konkurrenslagen	1. konkurrenslagen
1993:20,	1993:20,	i
2. marknad.y‘2iringslagen	2. marknadsföringslagen	i
1975:1418,	1994:000,

lagen 1971:112 1971:112 i

om lagen om

avtalsvillkor i konsument- avtalsvillkor i konsument-

förhållanden, förhållanden,

Lagen omtryckt 1984:294. Senaste lydelse lagens rubrik

av 1972:732.

zSenaste lydelse 1993:22.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. lagen 1984:292 4. lagen 1984:292 om

om avtalsvillkor mellan närings- avtalsvillkor mellan närings-

idkare, idkare,

5. produktsäkerhetslagen 5. produktsäkerhetslagen

1988: 1604. 1988: 1604

lagen 1994:000 om

förbud mot uppenbart otjän-

liga varor och tjänster.

Bestämmelsernai 14, 15 och Bestämmelsernai 14, 15 och 16-22 §§ tillämpas inte i mål 16-22 §§ tillämpas inte i mål

enligt konkurrenslagen enligt konkurrenslagen

l993:20. I stället gäller vad 1993:20 eller marknadsfö-

som föreskrivs i den lagen. ringslagen ]994:000. I

stället gäller vad som före-

skrivs i dessa lagar.

88 Lagförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan om förbud eller Ansökan om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§ mark- åläggande enligt 1§ lagen nad.y‘bringslagenI975:I4I8, 1971:112 om avtalsvillkor i l § lagen 1971:112 konsumentförhållanden, l §

om avtalsvillkor i konsument- lagen 1984:292 om avtalsförhållanden, 1 § lagen villkor mellan näringsidkare, 1984:292 avtalsvillkor 5-9 §§ eller 12 § tredje styc-

om mellan näringsidkare eller ket produktsäkerhetslagen 5-9 §§ eller 12 § tredje 1988: 1604 eller 1-2 §§ lagen stycket produktsäkerhetslagen 1994:000 om förbud mot 1988:1604 görs skriftligen. uppenbart oçiänliga varor och Av ansökningen skall de skäl tjänster görs skriftligen. Av framgå på vilka ansökningen ansökningen skall de skäl grundas och den utredning framgå på vilka ansökningen som sökanden åberopar. grundas och den utredning

som sökanden åberopar.

Senaste lydelse 1993:22.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträde inför Marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och

förebringa den utredning de vill åberopa.

I mål enligt marknads- I mål enligt lagen

föringslagen 1975:1418, 1971 112 om avtalsvillkor i

lagen 1971:112 om avtals- konsumentförhållanden,

villkor i konsumentförhållan- produktsäkerhetslagen

den och produktsäkerhetslagen 1988: 1604 och lagen

1988:1604 skall konsument- 1994:000 om förbud mot ombudsmannen kallas till uppenbart otjänliga varor och sammanträde, även om han tjänster skall Konsumentominte är sökande. Vidare skall budsmannen kallas till samden som medverkar enligt manträde, även om han inte är 13 a § kallas till sammanträde. sökande. Vidare skall den som

medverkar enligt 13 a § kallas

till sammanträde.

Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den utsträckning domstolen bestämmer.

Senaste lydelse 1993:22.

90 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mål får avgöras och dom med anledning särskild prövning

av enligt 15 a § meddelas utan sammanträde enligt 14 § första stycket,

tillfredsställande utredning föreligger och part inte begär om sammanträde. Ansökan som uppenbart inte förtjänar avseende får avslås utan sådant sammanträde.

Fråga om förbud eller åläg- Fråga om förbud eller åläg-

gande enligt 13 § marknads- gande enligt 5 § lagen

föringslagen 1975:1418, 5 § 1971:112 om avtalsvillkor i

lagen 1971:112 avtals- konsumentförhållanden, 21 §

villkor i konsument- produktsäkerhetslagen

förhållanden eller 21 § pro- 1988: 1604 eller 8 § lagen

duktsäkerhetslagen 1994:000 om förbud mot

1988:1604 får prövas utan uppenbart otjänliga varor och

sammanträde enligt 14 § första tjänster får prövas utan samstycket. manträde enligt 14 § första

stycket.

Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas utan att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra

5Senaste lydelse 1993:22.

SOU 1993 :59

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sig i frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest håller sig undan. I ett mål åläggande eller förbud

enligt 5-9 § eller 12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen får

Marknadsdomstolen dock även i annat fall omedelbart meddela

beslut enligt 21 § lag, synnerliga skäl föreligger.

samma om

Skall ansökan, kallelse eller föreläggande tillställas eller

en part någon annan, sker det genom delgivning. Detsamma gäller dom eller beslut sänds enligt 19 För andra får

som handlingar delgiv-

ning användas om det erforderligt.

anses

Delgivning av sådana domar Del givning sådana domar

av eller beslut Marknadsdoms- eller beslut Marknadsdoms-

av av

tolen, som innefattar vitesföre- tolen, som innefattar vitesföre-

läggande enligt marknadsför- läggande enligt lagen

ingslagen 1975:1418, lagen 1971:112 om avtalsvillkor i

1971:112 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen

konsumentförhållanden, lagen 1984:292 om avtalsvillkor

1984:292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare, pro-

mellan näringsidkare eller duktsäkerhetslagen

produktsäkerhetslagen 1988:1604 eller lagen

Senaste lydelse 1993:22.

92 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1988: 1604, får inte ske 1994:000 om förbud mot

enligt 12 § delgivningslagen uppenbart otjänliga varor och

1970:428, om det inte fimis tjänster får inte ske enligt

anledning att anta att den 12 § delgivningslagen

sökte har avvikit eller på annat 1970:428 om det inte finns sätt håller sig undan. anledning att anta att den

sökte har avvikit eller på

annat sätt håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

Föreskrifternai 13, 14, 15 och 20 §§ i deras äldre lydelse skall fortfarande tillämpas vid handläggningen ärenden om för-

av bud eller ålägganden kommit in till Marknadsdomstolen före

som ikraftträdandet av marknadsföringslagen 1994:000 och som hand-

läggs enligt punkten 4 i övergángsbestämmelserna till den lagen.

5 Förslag till

Lag om ändring i förordningen 1970:495 utländska varumär-

om ken

m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen 1970:495 utländska

om varumärken m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Bestämmelserna i 20 § Bestämmelserna i 40 §

marknadsföringslagen marknadsföringslagen

1975:1418 skall äga tillämp- 1994:000 skall äga tillämp-

ning med avseende pa främ- ning med avseende pá främmande stat, som är ansluten mande stat, är ansluten

som till Pariskonventionen eller till till Pariskonventionen eller till Madridöverenskommelsenden Madridöverenskommelsenden 14 april 1891 angående under- 14 april 1891 angående under-

tryckande av oriktiga eller tryckande oriktiga eller

vilseledande ursprungsbeteck- vilseledande ursprungsbeteck-

ningar på handelsvaror. ningar på handelsvaror.

En vara får tas i beslag vid

införsel till Sverige om den

har försetts med oriktig

eller vilseledande beteckning

94 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som innebär att såsom ursprungsland eller ursprungsort direkt eller indirekt anges

något av de länder, på vilka överenskommelsema som

avses i första stycket är till-

ämpliga, eller

en plats, inom något av dessa länder.

Regeringen eller myndighet

som regeringen utser, får

besluta om beslag som avses i

andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagförslag

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1978:763 med vissa bestämmelser

marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1978:763 med vissa

bestämmelser om marknadsföring alkoholdrycker

dels att det i lagen skall införas paragraf, 2 följande en ny a av

lydelse,

dels att 3 § skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse

2a§

Ursprungsbeteckningar på

alkoholdrycker skall skyddas

mot varje form av tillägnande

eller efterbildning med

avseende pá främmande stat som är ansluten till Madridöverenskommelsen den 14 april

1891 angáende undemyckan-

de av oriktiga eller vilseledan-

de ursprungsbeteckningar på

handelsvaror, eller stat, som

96 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ingår i det Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet.

Detta gäller även om det äkta ursprunget anges eller

om beteckningen är utnyttjad

endast i översättning eller är

átföljd uttryck som art,

II typ, kopia eller

IIsort

dylikt.

Regeringen eller myndighet

som regeringen utser, får

bestämma att även andra

beteckningar på alkoholdryck-

er skall skyddas enligt första

stycket.

3§

Handling strider mot 2 Handling som strider mot som § skall vid tillämpning 2 § eller 2 § skall vid av a

marknadsföringslagen tillämpning marknads-

1975:1418 anses vara otill- föringslagen 1994:000 anses

börlig mot konsumenter. vara otillbörlig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

7 Förslag till

Lag ändring i konsumentförsäkringslagen l980:38

Härigenom föreskrivs att 8 § konsumentförsäkringslagen

1980:38 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga underlåtenhet att I fråga om underlåtenhet att

om lämna information enligt länma information enligt 5-7 §§ skall tillämpas vad 5-7 §§ gäller vad som före-

som föreskrivs i marknadsförings- skrivs i 17 och 23 §§ mark-

lagen 1975:1418 om under- nadvöringslagen 1994:000

låtenhet att lämna informationsskyldighet vid

information om

vid marknadsföring. marknadsföring.

Ett åläggande att lämna information enligt 5 § eller 6 § tredje stycket får innehålla att informationen skall länmas i skriftlig form.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

4 13-0586

8¶Förslag till Lag ändring i konsumenttjänstlagen 1985:716

Härigenom föreskrivs att 15, 21 och 33 §§ i konsumenttjänstlagen 1985:716 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Näringsidkaren skall särskilt Näringsidkaren skall särskilt iaktta att tjänsten inte utförs iaktta att tjänsten inte utförs

i strid mot sådana författ- i strid mot sådana författningsföreskrifter eller myndig- ningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syf- hetsbeslut väsentligen syf-

som tar till att säkerställa att före- tar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlit- målet för tjänsten är tillförlitligt från såkerhetssynpunkt, ligt från säkerhetssynpunkt, eller eller

i strid mot förbud enligt i strid mot förbud enligt 4§ marknadsföringslagen 2 § lagen 1994:000 för-

om 1975:1418 eller 6 § produkt- bud mot uppenbart otjänliga säkerhetslagen 1988: 1604. varor och tjänster eller 6 §

produktsäkerhetslagen

Senaste lydelse 1988: 1608

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1988:1604.

9§2

Tjänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker från

vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig

händelse,

sådana föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syf-

tar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från

séikerhetssynpunkt, eller

vad som därutöver får anses avtalat.

Tjänsten skall också anses Tjänsten skall också anses felaktig, om den har utförts i felaktig, om den har utförts i strid mot förbud enligt 4 § strid mot förbud enligt 2 §

marknadsföringslagen lagen 1994:000 om förbud

1975:1418 eller 6 § pro- mot uppenbart otjänliga varor

duktsäkerhetslagen och tjänster eller 6 § produkt-

1988: 1604 eller om närings- säkerhetslagen 1988:1604

idkaren inte har utfört sådant eller näringsidkaren inte

tilläggsarbete som han är skyl- har utfört sådant tilläggsarbete

2Senaste lydelse 1988: 1608

100 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dig att utföra enligt 8 § tredje han är skyldig att utföra

som

stycket. enligt 8 § tredje stycket.

Avser tjänsten förvaring av en Avser tjänsten förvaring av en

lös sak gäller i stället för vad lös sak gäller i stället för vad som sägs i 10 och 12-14 §§ som sägs i 10 och 12-14 §§ att tjänsten skall fel- att tjänsten skall anses fel-

anses

aktig, om förvaringen anord- aktig, om förvaringen anord-

på ett sätt avviker på ett sätt avviker nas som nas som frän från

vad konsumenten med vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om avvikelsen kräva, även om avvikelsen

beror på en olyckshändelse beror på en olyckshändelse

eller därmed jämförlig hän- eller därmed jämförlig hän-

delse, delse,

sådana författningsföre- sådana författningsföre-

skrifter eller myndighetsbeslut skrifter eller myndighetsbeslut

som väsentligen syftar till att som väsentligen syftar till att

säkerställa att föremålet för säkerställa att föremålet för

tjänsten är tillförlitligt från tjänsten är tillförlitligt från

3Senaste lydelse 1988: 1608

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

säkerhetssynpunkt, eller säkerhetssynpunkt, eller

vad därutöver får vad därutöver får

som som anses avtalat. anses avtalat.

Tjänsten skall också Tjänsten skall också anses

anses

felaktig, om förvaringen felaktig, om förvaringen

anordnas i strid mot förbud anordnas i strid mot förbud

enligt 4 § marknadsföringsla- enligt 2§ lagen 1994:000

1975:1418 eller 6 § om förbud mot uppenbart

gen

produktsäkerhetslagen otjänliga varor och tjänster

1988: 1604 eller på ett sätt eller 6§ produktsäkerhetsla-

avviker från sådana upp- gen 1988:1604 eller pâ ett som gifter enligt 10 § inte har sätt som avviker från sådana

som rättats på ett tydligt sätt. uppgifter enligt 10 § som inte

har rättats på ett tydligt sätt.

Avhjälps inte felet enligt vad sägs i 20 får konsumenten

som

göra avdrag på priset.

Om syftet med tjänsten i Om syftet med tjänsten i

huvudsak är förfelat och nä- huvudsak är förfelat och nä-

Senaste lydelse 1990:935

102 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsidkaren insett eller bort ringsidkaren insett eller bort inse detta, får konsumenten i inse detta, får konsumenten i stället häva avtalet. Detsamma stället häva avtalet. Detsamma

gäller, om tjänsten har utförts gäller, tjänsten har utförts

om i strid mot förbud enligt 4 § i strid mot förbud enligt 2 §

marknadsföringslagen lagen 1994:000 om förbud

1975:1418 eller 6 § produkt mot uppenbart otjänliga

varor

säkerhetslagen 1988: 1604. och tjänster eller 6 § produkt-

Har tjänsten utförts till säkerhetslagen 1988: l 604

en . del och finns det starka skäl Har tjänsten utförts till en att anta att den inte kommer del och finns det starka skäl att fullföljas utan fel av vä- att anta att den inte kommer

sentlig betydelse för konsu- att fullföljas utan fel vä-

av menten får denne häva avtalet sentlig betydelse för konsubeträffande återstående del. Är menten får denne häva avtalet felet sådant att syftet med beträffande återstående del. Är tjänsten i huvudsak är förfelat felet sådant att syftet med och näringsidkaren insett eller tjänsten i huvudsak är förfelat bort inse detta eller utförs och näringsidkaren insett eller tjänsten i strid mot förbud bort inse detta eller utförs

enligt 4 § marknadsföringsla- tjänsten i strid mot förbud

gen eller 6 § produktsäker- enligt 2 § lagen 1994:000

hetslagen, får konsumenten i förbud mot uppenbart

om stället häva avtalet i dess otjänliga och tjänster varor helhet.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller 6 § produktsäkerhetsla-

får konsumenten i stället

gen,

häva avtalet i dess helhet.

Om det redan innan tjänsten har påbörjats finns starka skäl att anta att den inte kommer att utföras utan fel av väsentlig betydelse för konsumenten, får denne häva avtalet.

§ 335

Har någon som avses i 10 § första stycket 2 eller 3 uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifter av betydelse för be-

dömningen av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är

tjänsten på grund därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra stycket,

är han skyldig att ersätta konsumenten skada som denne därigenom

tillfogas.

Har någon i 10 § Har någon som avses i 10 §

som avses första stycket 2 eller 3 under- första stycket 2 eller 3 under-

; informalåtit att lämna sådan informa- låtit att lämna sådan ; tion av betydelse för bedöm- tion av betydelse för bedöm-

E ningen tjänstens beskaffen- ningen av tjänstens beskaffen-

av s

het eller ändamålsenlighet som het eller ändamålsenlighet som

sSenaste lydelse 1988: 1608

104 lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han enligt marknadsfifiringslw han enligt 170ch 23 §§ mark-

1975:1418 har ålagts att nadvbringslagen I994:000

gen lämna eller säkerhetsinforma- har ålagts att lämna eller tion han enligt 5 § säkerhetsinformation som han

som pro-

duktsäkerhetslagen enligt 5 § produktsäkerhetsla-

1988: 1604 har ålagts att gen 1988:1604 har ålagts att

lämna och kan underlåtenheten lämna och kan underlåtenheten antas ha inverkat på avtalet antas ha inverkat på avtalet

tjänsten, är han skyldig att om tjänsten, är han skyldig att

om ersätta konsumenten skada ersätta konsumenten skada som denne därigenom till- som denne därigenom till-

fogas. fogas.

Skadeståndsskyldigheten enligt första eller andra stycket omfattar

även ersättning för skada på föremålet för tjänsten eller på annan egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

9 Förslag till

Lag ändring i konsumentköplagen 1990:932

Härigenom föreskrivs att 18 och 19 §§ i konsumentköplagen

1990:932 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Varan är felaktig, den Varan är felaktig, om den

säljs i strid mot ett för- säljs i strid mot ett för-

bud enligt 4 § marknadsför- bud enligt 1 § lagen

ingslagen 1975:1418 eller 1994:000 om förbud mot

6 § produktsäkerhetslagen uppenbart otjänliga och

varor 1988:1604 eller mot ett tjänster eller 6 § produktsä-

försäljningsförbud kerhetslagen1988:1604 eller

annat som

har meddelats i författning mot ett annat försäljningsför-

eller myndighet väsent- bud har meddelats i

av en som

ligen i syfte att förebygga att författning eller av en myndig-

den använder het väsentligen i syfte att g som varan drabbas ohälsa eller olycks- förebygga att den som an-

av fall eller för att hindra vänder drabbas av

armars varan användning in- ohälsa eller olycksfall eller för

av en vara som te är tillförlitlig från säker- att annars hindra användning

eller inte är tillför-

hetssynpunkt, av en vara som

106 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

är så bristfällig att dess litlig från säkerhetssynpunkt

användning medför påtaglig eller

fara för liv eller hälsa. 2. är så bristfällig att dess

användning medför påtaglig

fara för liv eller hälsa.

19 §

Fel föreligger även om inte överensstämmer med sådana varan

uppgifter om varans egenskaper eller användning som säljaren har

lämnat vid marknadsföringen av varan eller före köpet och annars som kan antas ha inverkat på köpet. Varan skall vidare anses felaktig, den inte överensstämmer om

med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning

som

någon annan än säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räk-

ning, har lämnat vid marknadsföringen före köpet och

av varan som kan antas ha inverkat på köpet. Varan skall dock inte felaktig, anses l om säljaren varken kände till eller borde ha känt till uppgifterna.

Första och andra styckena gäller inte, uppgifterna har rättats om i tid på ett tydligt sätt.

Varan är felaktig också om Varan är felaktig också om säljaren har underlåtit att säljaren har underlåtit att lämna sådan information om lämna sådan information om varans egenskaper eller an- varans egenskaper eller an-

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vändning han enligt vändning han enligt

som som

marknadsföringslagen I 7 och 23 §§ marknadsför-

1975:1418 har ålagts att ingslagen 1994:000 har

lämna eller underlåtit att efter ålagts att länma eller underlåtit

åläggande enligt produktsäker- att efter åläggande enligt pro-

hetslagen 1988:1604 lämna duktsäkerhetslagen

säkerhetsinformation 1988: 1604 lämna säkerhets-

om varan. Detsamma gäller om information om varan. Detåläggandet har meddelats samma gäller om åläggandet

tillverkare eller någon har meddelats tillverkavarans varans annan som i tidigare säljled re eller någon annan som i

tagit befattning med varan och tidigare säljled tagit befattning

säljaren har känt till eller med varan och säljaren har borde ha känt till underlåten- känt till eller borde ha känt till

heten att fullgöra åläggandet. underlåtenheten att fullgöra

En förutsättning för att varan åläggandet. En förutsättning

skall anses felaktig enligt detta för att varan skall anses felstycke är dock att underlåten- aktig enligt detta stycke är heten kan antas ha inverkat på dock att underlåtenheten kan köpet. antas ha inverkat på köpet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

108 lagförslag

10 Förslag till Lag om ändring i prisinformationslagen 1991:601

Härigenom föreskrivs att 14 § prisinformationslagen 1991:601 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om en näringsidkare inte [fråga underlåtelse att om lämnar prisinformation enligt lämna prisinformation enligt denna lag, skall marknads- denna lag gäller vad som föringslagen 1975:1418 föreskrivs i 13, 17 och 23 §§ tillämpas. marknadsföringslagen 1994:000 om otillbörlig marknadsföring och informationsskyldighet vid marknadsföring.

Prisinformationenligtdenna Prisinformationenligtdenna lag skall därvid lag skall därvid anses vara anses vara sådan information av särskild sådan information av särskild betydelse frän konsument- betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 3§ synpunkt som avses i 17§ första stycket marknadsföringslagen.

Lagförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse marknadvbfingslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

ll Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen 1992:830

Härigenom föreskrivs att 8 och 15 §§ konsumentkreditlagen

1992:830 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

I fråga om underlåtelse att I fråga underlåtelse att om i I lämna information lämna information som anges som anges l i 6 och 7 §§ eller som i 6 och 7 eller armars som annars är av särskild betydelse från har särskild betydelse från

konsumentsynpunkt gäller konsumentsynpunkt gäller vad

marknadsföringslagen somflreskrivsi17och 23 §§

, l

1975:1418. marknadsföringslagen

1994:000 om infomzations-

skyldighet vid marknadsföring. l

l 15 §

Om näringsidkare för sin Om näringsidkare för sin

en en egen eller någon räk- eller någon räkannans egen annans ning säljer en vara utan att ning säljer en vara utan att iaktta vad som sägs i 14 iaktta vad sägs i som

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall det utgöra sådan 14 skall det anses utgöra en

anses en handling som avses i 2 § sådan handling som är

marknadsföringslagen otillbörlig enligt 4§

1975:1418. marknadsföringslagen

1994:000.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

12 Förslag till Lag om ändring i lagen 1992: 1672 om paketresor

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen 1992:1672 paketresor om skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller information enligt 5 § första stycket. Arrangören och återförsäljaren för att information lämansvarar nas enligt 6

I fråga underlâtelse att I fråga underlåtelse att om om lämna information enligt 5 och lämna information enligt 5 och 6 skall marknadsförings- 6 §§ gäller vad föreskrivs som lagen 1975:1418 tillämpas. i 17 och 23 §§ marknadsföringslagen 1994:000 om informationsskyldighet vid marknadsföring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagförslag 1 13

13 Förslag till

Lag om ändring i tobakslagen 1993:581

Härigenom föreskrivs att 14 § tobakslagen 1993:581 skall ha

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadsföringsátgärd som Marknadsföringsåtgärd som

strider mot 12 eller 13 § skall strider mot 12 eller 13 § skall

vid tillämpningen mark- vid tillämpningen mark-

av av

nadsföringslagen 1975:1418 nadsföringslagen 1994:000

anses vara otillbörlig mot anses vara otillbörlig mot konsumenter. konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Inledning

1 1.1 Uppdraget

Utredningens uppdrag har varit att göra en allmän översyn av

MFL. I direktiven, bilaga framförs en rad skäl till stöd för

l behovet en sådan översyn. Lagen har varit i kraft under mer än

av §

tjugo år och ett betydande erfarenhetsmaterial har samlats i

3 anslutning till lagens tillämpning. Förändringar har skett i mark-

nadsföringens utformning och nya reklammedier, väsentligen

etersända, har tillkommit. EES-anpassningen ställer särskilda krav, liksom den mera allmänna anpassningen till öppen Europa-

en marknad. Kritik har framförts mot MFL:s sanktionssystem, liksom

mot utformningen av de särskilda straffsanktionerade förbuden mot

vissa former kombinationserbjudanden. Särskild lagstiftning

av om

utformningen av marknadsföringsåtgärder har tillkommit på olika

områden. Konkurrenslagstiftningen, vars utformning i mycket varit

mönsterbildande för den nuvarande MFL, har nyligen förändrats på

ett genomgripande sätt. Förskjutningar har skett i konsument-

politikens allmänna inriktning. En rad initiativ har tagits när det

gäller näringslivets egenâtgärder på marknadsföringens område.

Utredningen delar direktivens allmänna bedömning att tiden nu

synes vara mogen och lämplig för en översyn MFL. Vissa

lagändringar har redan skett på grundval av bl.a. utredningens

delbetänkande EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen

116 Inledning

SOU 1992:49. Dessa ändringar har emellertid varit högst

av en

begränsad omfattning. Utredningen valde att i delbetänkandet

begränsa de framförda förslagen till sådana lagändringar, som

framstod som omedelbart behövliga med hänsyn till Sveriges

förpliktelser enligt EES-avtalet. Vid utformningen av lagändringar-

na har statsmakterna, i likhet med utredningens förslag, utgått från

att de närmare krav på utformningen av framför allt reklam, som ställs upp i direktivet om vilseledande reklam i huvudsak kan

tillgodoses inom för tolkning och tillämpning MFL:s

ramen en av

nuvarande generalklausul mot otillbörlig marknadsföring. Av det

sagda framgår att utredningen inte sett som sin uppgift att redan i

delbetänkandet överväga den lämpligaste utformningen av en

marknadsföringslag sedd i ett Europaperspektiv. Detta har däremot

självfallet varit en viktig uppgift i samband med utarbetandet av huvudbetänkandet.

Utredningen har anordnat hearing för att få synpunkter på den

nu gällande marknadsföringslagstiftningen och behov av för-

ändringar m.m. Utredningen har i anslutningen till hearingen fått

skrivelser med synpunkter på marknadsföringslagstiftningens

nuvarande och framtida utformning från olika myndigheter, organisationer och intressenter.

Med hänsyn till den korta tid som utredningen haft till sitt

förfogande vid fullgörandet av uppdraget har utredningen bedrivit

arbetet under stor öppenhet i syfte att kunna beakta synpunkter från

bl.a. myndigheter och organisationer.

T.f. professor Marianne Levin har på uppdrag av utredningen

dels analyserat frågan om skydd för kommersiellt ursprung, bilaga

Inledning 1 17

dels utfört en analys av behovet av förändring av lagstiftningen

geografiska ursprungsbeteckningar Analysen redovisas i

om m.m. betänkandets bilaga

Byrådirektören Marie Heljeback, vid KO:s sekretariat, har bistått

att utföra studie beträffande tillämpningen i

utredningen genom en

praxis 6 § MFL uppsåtligt vilseledande reklam, bilaga

av om

T.f. revisionssekreteraren Gunnar Gladh har på uppdrag av

utredningen undersökt tillämpningen i praxis samt redogjort för

förarbetena avseende MFL:s förbud mot kombinationserbjudanden

och rabattmärken, bilaga 5.

Jur. kand. Torsten Brink, Industriförbundet, har biträtt utred-

ningen att utforma promemoria som beskriver näringsli-

genom en

vets egenátgärder, bilaga

Gällande rätt

Detta kapitel innehåller översiktlig presentation av MFL:s

en I l innehåll med vid lagens konstruktion och

tyngdpunkten lagd

lagtextens innehåll. Utredningen har funnit det mest ändamålsenligt

att behandla tillämpning och praxis i de kapitel där utredningen

redovisar sina överväganden och förslag.

2.1¶Marknadsföringslagstiftningens bakgrund och

tillkomst

Marknadsföringslagstiftningen har liksom konkurrenslagstiftningen,

det andra centrala lagkomplexet inom det marknadsrättsliga

området, kort historia. Båda har väsentligen utvecklats under

tiden efter andra världskriget. i

Under efterkrigstidens första årtionden intog i Sverige, liksom i

det övriga Europa, konkurrensbegränsningsfrågor och konsument-

politiska problem central ställning i den ekonomiska debatten.

en Denna i sin tur präglades av marknadsekonomins genombrott. Impulserna kom främst från USA.

Marknadsekonomins genombrott i Sverige var mindre

- som

dramatiskt än i många andra europeiska industriländer beroende på

etablerad näringsfrihetstradition innebar på distributionens en område att ett tidigare förhärskande produktionsinriktat tänkande

120 Gällande rätt ersattes av ett förbrukarcentrerat marketingkoncept. Också här kom idéerna och erfarenheterna från USA. Marketing-tänkandet inom

den ekonomiska vetenskapen i Sverige kom ordet marketing att

översättas med marknadsföring innebär att marknadens efterfrågan, dvs. konsumenternas och andra förbrukares krav och önskemål skall styra produktion av varor, tjänster och andra nyttigheter, och inte,

som tidigare i stor utsträckning varit förhållandet, produktionen

styra efterfrågan.

Marketing-tänkandet medförde att konsumenten kom att tillerkännas en nyckelställning: The Consumer the King var devisen.

Redan år 1953 antogs en lag med syftet att främja en aktiv konkurrens på marknaden olika näringsidkare emellan, konkurrens-

begränsningslagen. Den lagen som byggdes på i två etapper, år

1956 och år 1966, ersattes år 1982 av en ytterligare utbyggd

konkurrenslag vilken i sin tur avlöstes helt konkurrenslag

av en ny av 1993.

Frågan om en tidsenlig lagstiftning mot missbruk av konkurrensfriheten på marknadsföringens område kom inte att få sin lösning förrän nästan två decennier efter konkurrensbegränsningslagens ikraftträdande; detta trots en intensiv samhällsdebatt och en, även efter svenska förhållanden, omfattande utredningsverksamhet i kon-

sumentpolitiska frågor och en notoriskt otidsenlig lagstiftning, lagen

om illojal konkurrens. Orsaken till denna passivitet från lagstifta-

rens sida var den omfattande självreglering som näringslivets

organisationer, i gradvis Ökande omfattning i samverkan med

företrädare för konsumentintresset, byggde under 1940-, 1950-

upp

och 1960-talen. En milstolpe i utvecklingen utgjorde tillkomsten

Gällande rätt 121 1957 ett centralt, för hela landet gemensamt och auktorita-

av som

tivt ansett bedömningsorgan, Näringslivets Opinionsnämnd NOp.

Av stor betydelse för NOp:s ställning och hos

dess beslut dessa baserades inter gjzÃnslagskraftentionellt

var att på accepterade

bedömningsnormer, nämligen Internationella Handelskammarens

ICC internationella kodex för reklam, i Sverige benämnd ICC:s Grundregler. Den första editionen förelåg redan år 1937 och reglerna har därefter vid olika tillfällen reviderats och byggts ut. Grundreglernas betydelse normkälla i vårt land berodde kanske

som främst på att de, i motsats till 1931 års lag om illojal konkurrens, byggde på tanken att konsumenten skall den primära intres-

ses som

senten när det gäller att definiera och bekämpa otillbörliga åtgärder

på marknadsföringens område.

I likhet med ICC:s Grundregler och den praxis som utvecklades

NOp med utgångspunkt från dessa, bygger MFL, liksom dess

föregångare lagen otillbörlig marknadsföring, på ett marknads-

om föringskoncept och på tanken att konsumenten är reglernas centrala

skyddsobjekt.

En följd denna inriktning lagstiftarens intresse på mark-

av av nadsföringen blev att reglerna, som fanns i 1931 års lag om

prisgivande yrkeshemligheter, bestickning i näringsverksamhet

och för övrigt också återfanns i ett utredningsförslag m.m., som

SOU 1966:71 samordnad nordisk lagstiftning om otillbörlig

om en konkurrens, inte bereddes plats inom den sålunda valda lagstift-

ningsramen.

I överensstämmelse med amerikanska förebilder lades det vid tillkomsten 1970 års lag särskild vikt vid att bedömningen av

122 Gällande rätt

konkurrensfrågor enligt konkurrenslagstiftningen samordnades med

bedömningen av marknadsföringsfrågor enligt marknadsföringslag-

stiftningen. En gemensam domstol, numera Marknadsdomstolen,

fick uppgiften. Genom samordningen säkrades att MFL inte

tillämpades på ett sätt som kunde strida mot konkurrenslagstift-

ningens princip effektiv konkurrens och att denna princip inte

om gavs en så stor räckvidd i praxis att den kom i konflikt med MFL:s

grundläggande målsättning om konsumentskydd.

I samband med tillkomsten av 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring inrättades ett särskilt organ, KO, med uppgift att

övervaka näringsidkarnas marknadsföring och vid behov ingripa

mot övertramp, i första hand förhandlingsvägen och i sista hand genom talan inför Marknadsdomstolen. Andra KO-uppgifter var att

förhandla med näringsidkare och deras organisationer för att

eliminera företeelser på marknaden som KO bedömde vara oförenliga med konsumenternas berättigade intressen när det gällde

marknadsföringen. I anslutning till revisionen 1970 års mark-

nadsföringslag år 1975 genomfördes en reform också på det organi-

satoriska planet. KO-ämbetet slogs då samman med det 1973 inrättade Konsumentverket som i sin tur var resultatet av en

sammanslagning av tre olika konsumentvårdande myndigheter och organ till myndighet, KOV.

- en

MFL har efter hand kompletterats dels genom annexlagar,

alkoholreklamlagen och tobaksreklamlagen, dels särskilda

genom

marknadsföringsstadganden i konsumentförsäkringslagen, konsu-

mentkreditlagen och lagen om paketresor samt prisinformationsla-

gen. Tobaksreklamlagen har nyligen ersatts med tobakslagen.

Gällande rätt

2.2 MFL:s räckvidd och tillämpning

I ekonomisk terminologi brukar marknadsföringen beskrivas

som en

process uppdelad i olika faser: marknadsundersökning och -analys,

produktframtagning och -testning, produktion, marknadsbearbetning

reklam och försäljning, kontraktering, efterservice och,

numera ofta även, produktdestruktion. MFL:s regler tar sikte på den del av

marknadsföringsprocessen som omfattar bearbetningen mark-

av naden för den tjänst eller nyttighet skall marknadsföras. vara, som De faser föregår bearbetningen marknaden omfattas i stort som av sett inte. l viss utsträckning kan dock

marknadsundersökningar

bland konsumenter och andra förbrukare beröras MFL. Inte av heller tar MFL sikte på den marknadsföringsfas i tiden

som ligger

efter bearbetningen, dvs. avtalet mellan och

säljande näringsidkare

köpande konsument eller på de avtalsvillkor därvid tillämpas. som

Marknadsföringens civilrättsliga verkningar faller alltså utanför vad

som normeras i MFL.

Efter en av utredningen föreslagen och riksdagen antagen

lagändring SFS 1993:1361 skall marknadsföringslagen tillämpas

på inte bara avsättningsfrämjande marknadsföring utan även inköps-

främjande åtgärder. Lagändringen är en följd av EG-anpassningen.

Den träder i kraft när regeringen bestämmer, dvs. i

princip

samtidigt med ett EES-avtal. MFL:s regler är allomfattande i den meningen att de för

gäller

marknadsbearbetning i olika distributionsled och alla distributionsformer. De är också allomfattande på det sättet att de täcker hela

124 Gällande rätt marknadens utbud och efterfrågan tjänster och andra

av varor,

nyttigheter. MFL innehåller alltså de övergripande reglerna för

marknadsbearbetningen, låt vara att dessa kompletteras genom

särskild lagstiftning med detaljerade föreskrifter om vissa

mera

marknadsföringsåtgärder för vissa speciella varor och tjänster.

Slutligen är MFL också allomfattande i den betydelsen att lagen gäller för alla media kan komma till användning i marknads-

som

föringen.

MFL gäller i princip bara för marknadsbearbetning av och inom

den svenska marknaden. Däremot är det utan betydelse om åtgärden vidtagits i eller utom Sverige. För viss eterburen marknadsföring

gäller särskilda regler.

2.3¶MFL konstruktion och materiella bestämmelser

MFL har rättstekniskt sett okonventionell uppbyggnad. Lagens

en innehåll och räckvidd i materiellt avseende bestäms i huvudsak av

två generalklausuler. Den klausulen gäller otillbörlig mark-

ena

nadsföring och den andra klausulen informationsskyldighet. I båda

klausulerna är nyckelrekvisiten formulerade i generella ordalag,

i och för sig föga ledning vid tillämpningen.

som ger

Generalklausulen otillbörlig marknadsföring, 2 § i lagen,

lyder:

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller nyttighet reklamåtgärd eller annan handling, som

annan

att strida mot god affárssed eller på annat sätt är

genom

otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan mark-

Gällande rätt 125

nadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Detsamma gäller vid

efterfrågan på vara, tjänst eller annan nyttighet.

Av lagtexten kan utläsas att lagen omfattar dels reklamåtgärder vid marknadsföring, dels andra handlingar vidtas vid marknads-

som föring. Inom den yttre ram generalklausulen drar finns tre

som upp särskilda bestämmelser gäller vissa tämligen noggrant be-

som skrivna förfaranden. Största räckvidden har 6 § re-

som avser k1am-åtgärder, närmare bestämt uppsåtligt användande vilse-

ledande framställningar eller näringsverksamhet

om egen annans och är ägnad att påverka efterfrågan på den marknadsförda

som

varan, tjänsten eller nyttigheten.

De tvâ andra specialbestämmelserna, likaledes faller inom

som ramen för generalklausulen otillbörlig konkurrens i detta fall

om -

annan handling vid marknadsföring, gäller två former

säljfrämj ande åtgärder, nämligens.k. rabattmärkeserbjudanden 7 §

samt tilläggserbjudanden och kombinerade utbud 8 §.

Påföljderna enligt de tre särskilda bestämmelserna är andra än

enligt generalklausulen, straff istället för förbud. Lagstiftaren har

med detta markerat skillnad i den rättspolitiska värderingen

en av de särskilt beskrivna handlingarna i jämförelse med de två i

generalklausulen upptagna grundtyperna av otillbörliga handlingar.

I praktiken har emellertid de tre speciella bestämmelsernas

viktigas-

te funktion kommit att bli att konkretion åt generalklausulen.

Åtgärder som i objektivt hänseende uppfyllt rekvisiten i någon

de tre specialbestämmelserna har ansetts otillbörliga enligt general-

klausulen och har, med undantag, bedömts enligt denna.

När det i generalklausulen sägs att inte får strida

en handling mot

126 Gällande rätt

god affárssed främst ICC:s Grundregler och den omfattande

avses praxis som har utbildats och fortlöpande utvecklas inom näringslivet

i anslutning till dessa regler. Jfr avsnitt 3.4 nedan.

Betydelsefulla principer i grundreglerna är att reklam skall vara

laglig, hederlig och vederhäftig samt vara utformad på ett icke

stötande sätt. Principerna konkretiseras i preciserade bestämmelser

om reklamens innehåll och utformning.

Artikel 2 i grundreglerna med rubriken Hederlighet anger att reklam skall så utformad att konsumentens förtroende inte

vara missbrukas och dennes brist på erfarenheter eller kunskaper inte

utnyttjas.

Huvudbestämmelsen i grundreglerna är artikel 4:1, rubricerad

Vederhäftighet: Reklam får inte innehålla framställning ord eller bild direkt eller indirekt antydningar, utelämnanden,

som - genom oklarheter eller överdrivna påståenden är ägnad att vilseleda

konsumenten. Det heter att detta särskilt gäller

den utbjudna produktens egenskaper, beskaffenhet, samman-

sättning, tillverkningssätt och produktionstidpunkt, dess använd-

barhet och användningsområde, dess mängd samt kommersiella

eller geografiska

ursprung den utbjudna produktens värde och det totala pris faktiskt

- som

skall erläggas

andra betalningsvillkor som hyrköp, leasing, avbetalning eller

annan kredit leveranssätt, bytes- och returrätt, reparation och underhåll

garantivillkor

förekomsten av upphovsrätt och annan immaterialrätt såsom -

patent, varumärkes-, mönster- samt firmarätt

offentlig utmärkelse eller godkännande, innehav av medaljer,

priser och diplom

den intäktsandel tillfaller välgörande ändamål.

- som I överensstämmelse med vad har redovisats uttalas i

som nu

Gällande rätt 127

förarbetena till lagen om otillbörlig marknadsföring prop. 1970:57

s. 67 att all reklam skall vederhäftig. En framställning

vara som

inte uppfyller vederhäftighetskravet och är ägnad att påverka

som

efterfrågan på en vara, en tjänst eller nyttighet, borde därför

arman

kunna bli föremål för ingripande med stöd generalklausulen.

av Ett förbud kan enligt generalklausulen meddelas så snart det finns

anledning anse att ett förfarande objektivt sett är otillbörligt prop.

1970:57 77. Man behöver alltså inte utröna att det föreligger s. uppsåt eller oaktsamhet från den handlandes sida.

Vid prövning frågan framställning i 0rd, bild eller

av om en liknande är vederhäftig tillämpas, efter mönster grundreglerna, av

omvänd bevisbörda. Det åligger följaktligen den är ansvarig

som för ett meddelande att visa att innehållet stämmer överens med verkliga förhållanden. En framställning innehåll inte kan vars

verifieras anses oförenlig med generalklausulen.

l Det materiella innehållet

i den andra generalklausulen, infor-

l om

mationsskyldighet, återfinns i 3 § MFL, första stycket, som lyder

Underlåter näringsidkare vid marknadsföring tjänst

av vara, i eller lämna har särskild

annan nyttighet att information, som

betydelse från konsumentsynpunkt, kan marknadsdomstolen

ålägga honom att lämna sådan information. Åläggande kan r meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som

handlar på näringsidkares vägnar.

I ett andra stycke vissa yttrandefrihetsrättsliga hänsyn

anges av

betingade preciseringar som rör när och hur ett åläggande får

meddelas. Generalklausulen om information har begränsad räcken mera

vidd än generalklausulen otillbörlig marknadsföring på det sättet

om att den enbart gäller i förbindelse med avsättningsfrämjande

128 Gällande rätt åtgärder riktade till konsumenter, dvs. till fysiska personer som handlar för eget bruk.

En materiellt sett ännu väsentligare skillnad mellan

amian, klausulerna är att informationsklausulen föreskriver en skyldighet

företa positiv åtgärd, nämligen att lämna information som att en har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Sådan skyldighet

föreligger även tidigare vidtagna marknadsföringsåtgärder varit

helt otadliga enligt generalklausulen om otillbörlig marknadsföring.

Det är alltså inte här fråga om något slags neutralisering av en

företagen otillbörlig åtgärd. En vilseledande eller på annat sätt

underlåtenhet att lämna information skall nämligen

otillbörlig

bedömas otillbörlighetsldausulen 2 § MFL. enligt

MFL innehåller utöver de nänmda fem bestämmelserna

låt materiell i 4 Även den är

ytterligare en, vara marginell, regel

utformad Den stadgar förbud mot att till

som en generalklausul.

konsumenter saluhålla är uppenbart otjänlig för sitt

en vara som

ändamål. Motsvarande gäller för tjänster. Be-

huvudsakliga

stämmelsen har tillämpats Marknadsdomstolen i två fall.

2.4¶MFL ansvarighet och sanktioner

Primärt ansvarig för att reglerna i 2-4 iakttas är den näringsid-

vid Även den är

kare som vidtar åtgärden marknadsföring. som

anställd hos eller som handlar på näringsidkarens vägnar, t.ex. som konsult eller kan hållas ansvarig. Enligt 2 § ingår

rådgivare,

dessutom och i övrigt väsentligt bidragit till handlingen

var en som

Gällande rätt 129 i kretsen ansvariga, t.ex. medieföretag eller vidaredistributörer av

reklam eller promotionåtgärder. Ansvarigheten enligt 7 och 8 §§

gäller däremot bara näringsidkaren.

Av största praktiska betydelse är att talan enligt de två general-

klausulerna kan riktas mot juridiska personer medan talan enligt de tre speciella bestämmelserna, i 6-8 §§, enbart kan föras mot fysiska

Denna olikhet mellan generalklausulerna och specialbe-

personer. stämmelserna sammanhänger med att sanktionerna är olika enligt

generalklausulerna och enligt specialbestämmelserna, förbud

respektive åläggande enligt de förra och straff enligt de senare.

Ett förbud respektive ett åläggande meddelas av Marknadsdomstolen och skall enligt 5 § förenas med vite om detta inte av särskilda skäl är obehövligt. I MFL inga gränser för

anges

vitesbeloppens storlek. I praxis är beloppen förhållandevis höga,

vanligen 100 000-200 000 kronor. Om ett förbud eller åläggande åsidosätts kan vitesbeloppet utdömas av allmän domstol pâ talan av

fört talan förbudet eller åläggandet vid Marknadsden part som om

domstolen, ofta KO.

Om särskilda skäl föranleder det, kan ett förbud eller åläggande enligt 2-4 §§ meddelas även för tiden till dess att slutligt beslut

föreligger 13 §.

Brott mot specialbestämmelserna 6-8 ligger under allmänt

- åtal åtal får inte väckas utan medgivande KO. Straffet är

men av böter eller fängelse i högst ett år.

5 |358h

130 Gällande rätt

2.5¶Handläggningsregler, KO:s förelägganden

En fråga om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§ tas upp efter ansökan. Sådan ansökan görs av KO. Om denne för visst fall beslutar att inte göra ansökan, får ansökan göras av en samman-

slutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller,

beträffande förbud enligt 2 av den näringsidkare som berörs av handlingen, s.k. subsidiär talerätt.

En näringsidkare är skyldig att på anmaning av KO komma in

med yttrande eller upplysning i ärende tillämpning 2-4 §§.

om av Om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§ kan antas komma i fråga

är näringsidkaren även skyldig att på anmaning tillhandahålla hand-

ling, varuprov och liknande kan ha betydelse för utredningen

som i ärendet. Om en anmaning inte efterkoms, får KO förelägga nä-

ringsidkaren att fullgöra sin skyldighet vid vite högst

av 10 000 kronor.

Ett beslut i fråga förbud eller åläggande enligt 2-4 §§ hindrar

om inte att samma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder det.

En fråga om förbud enligt 2 § eller 4 § eller om åläggande enligt 3 § får i fall, som inte är större vikt, prövas KO

av av genom

förbudsföreläggande respektive informationsföreläggande. Ett sådant

föreläggande innebär att den berörde till godkännande omedelbart i eller inom viss tid föreläggs förbud vid vite att fortsätta med en handling eller, i fall i 2 att företa liknande

som avses annan handling respektive att lämna information i 3 Ett

som avses

godkänt föreläggande gäller som ett förbud eller åläggande som har

Gällande rätt 131 meddelats Marknadsdomstolen. Ett godkännande som sker sedan

av den i föreläggandet utsatta tiden har gått till ända är dock utan verkan.

En näringsidkare är skyldig att på anmaning KO tillhandahålla

upplysning, handling, och liknande som behövs för tillsyn

varuprov över att förbudet eller åläggandet åtlyds. Om en sådan anmaning inte efterkoms, får ombudsmannen förelägga den berörde att fullgöra sin skyldighet vid vite.

Vid överträdelse ett vitesförbud enligt 2 § eller av en

av föreskrift i 6-8 §§ kan allmän domstol efter vad som är skäligt förordna att vilseledande framställning finns på vara,

en som

förpackning, reklamtryck, affårshandling eller liknande skall utplå-

eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Kan detta nas syfte inte uppnås på annat sätt, kan domstolen förordna att egendomen skall förstöras.

2.6¶MFL i praktisk tillämpning

Grundtanken bakom 1970 och 1975 års marknadsföringslagar var

att, inom de ramar som först generalklausulen mot otillbörlig

l konkurrens och sedermera även generalklausulen information

om drog det skulle utveckla sig levande rättspraxis som skulle

upp, en

näringslivet och påverka näringsidkarna. Praxisbild-

genomsyra ningen skulle ske på två plan, dels dömande och

genom en auktoritativt prejudikatbildande eninstansdomstol, Marknadsdomstolen, dels ett övervakande, förhandlande och i viss

genom

132 Gällande rätt utsträckning bedömande organ, KO sedermera KOV. Sådan blev också utvecklingen under den första hälften 1970av talet. Under slutet denna femårsperiod och därefter i ökande av en omfattning förändrades bilden. KOV vidtog i enlighet med stats-

maktemas direktiv jfr 197576:34 normskapande åtgärder

prop. genom att, vanligtvis efter förhandlingar med berörda organisationer på näringslivssidan, utfärda råd och rekommendationer i regelform, s.k. riktlinjer, eller träffa överenskommelser med vissa

näringsorganisationer eller näringsidkare. Under delen

senare av 1970-talet och därefter skedde också förhållandevis omfattande en

utbyggnad av en konsumentskyddande verksamhet på det lokala

planet. Även denna kom att övervakande

fullgöra uppgifter på

marknadsföringsonlrådet, särskilt i förhållande till detaljhandeln

inom kommunen. Vid sidan den offentliga administrationen marknadsav av

föringslagstiftningen har det inom näringslivet utvecklats ett

omfattande nätverk av s.k. egenåtgärder. Egenåtgärderna har delvis

vuxit fram självständigt fortsättning på den tidigare

som en självregleringen, delvis kommit till ett resultat samverkan som av

med myndigheterna, särskilt KOV. Utvecklingen egenåtgärder

av tog ny fart kring mitten 1980-talet efter det att statsmakterna av uttalat sig till förmån för sådana jfr 198485:213 och prop.

bilaga 6.

De marknadsföringsåtgärder dominerar i Marknadsdomsom

stolens praxis är reklamåtgärder och säljfrämjande åtgärder,

inbegripet reklam för sådana åtgärder. Antalet informationsfall är

få. Marknadsdomstolens ställning

som högsta prejudikatskapande

Gällande rätt 133 organ på området medför naturligen att antalet avgöranden totalt sett är ganska begränsat. Under perioden 1971-1992 har domstolen

behandlat totalt 525 marknadsföringsärenden.

E Den ärendestatistik som är tillgänglig hos KOV visar att det l i totala antalet marknadsrättsliga ärenden hos verket under den l senaste femårsperioden varierat mellan cirka 3 500 och 4 000 ärenden år. Enligt vad inhämtats frän verket kan det

per som beräknas att dessa antalet MFL-ärenden ligger i storleksord-

av ningen 2 700-3 000 ärenden årligen. Några siffror som belyser ärendenas beskaffenhet finns inte men det står helt klart att det stora flertalet gäller ifrågasätta reklamâtgärder, vanligtvis olika former av

vilseledande framställningar.

Vad gäller de samlade insatserna på det lokala planet framgår av

en undersökning som KOV nyligen gjort att drygt 3 000 marknads-

rättsliga ärenden är hanteras i den kommunala konsumentverk-

per samheten. Av dessa ärenden gäller drygt hälften ifrågasätta överträdelser av MFL. Cirka 80 procent av ärendena, eller cirka 2 500 ärenden, slutbehandlas på det lokala planet medan de resterande 20 procenten av ärendena förs vidare till KOV.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att betydande resurser

satsats och alltjämt satsas på att tillämpa MFL. Satsningen är

sannolikt förhållandevis större än den genomsnittligt görs för

som

att administrera annan jämförlig näringsrättslig lagstiftning.

i internationell och utländsk

Huvudlinjer

3. 1 Inledning

Normsystemet mot otillbörlig konkurrens och marknadsföring fick

i Västeuropa i allmänhet sina grundläggande konturer i slutet av 1800-talet och i början detta sekel. Det har härefter successivt

av utvecklats. Det hade från början sin huvudinriktning på att ge konkurrenter och andra näringsidkare skydd mot illojala konkurrensåt-

Det har härefter, och under de senaste decennierna alltmer

gärder.

markant, fått till centralt syfte att skydda konsumenterna mot otill-

börli marknadsföringsåtgärder. Denna förändring har varit allde-

ga les särskilt påtaglig i de nordiska länderna.

Grundläggande i ett internationellt perspektiv är de internationella konventioner ingåtts på området. Främst märks här de regler

som

skydd mot illojal konkurrens tagits in i Pariskonventionen. om som Vidare finns särskilda internationella överenskommelser som rör

geografiska ursprungsbeteckningar. Konventionssystemet behandlas

i i avsnitt 3.2. s

Inom EG gäller särskilda direktiv vilseledande reklam, re-

klam i TV-satellitsändningar Sverige har anpassat sin lagstift-

m.m. ning efter dessa direktiv inom för EES-anpassningen. EG-

ramen direktivens utformning utgör viktig utgångspunkt vid utarbetande

svenska på marknadsföringsomrâdet. Inom EG föreav nya regler

136 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt ligger även förslag till nya direktiv som rör olika typer av otill-

börlig marknadsföring. Också Romfördragets allmänna regler

om motverkande av handelshinder berör utformningen av marknadsföringslagstiftning. EG-rätten behandlas i avsnitt 3.3.

Stor betydelse, både i Sverige och många andra länder, för rätts-

utvecklingen och synen på dagens rättsläge på den otillbörliga

konkurrensens område, har de grundläggande, utomrättsliga koder som utarbetats. Främst märks härvid redan nämnts i det före-

som gående ICC:s Grundregler för reklam. Dessa har stor internationell

genomslagskraft och har härigenom bidragit till en harmonisering

i den internationella på vad utgör otillbörlig marknads-

synen som föring. De internationella koderna behandlas i avsnitt 3.4.

Vid ett jämförande studium rättsläget på området i olika väs-

teuropeiska länder kan man urskilja huvudlinjer,

gemensamma som

rör rättssystemets utveckling och grundläggande uppbyggnad. Här-

vid spelar inte minst 1909 års, ännu gällande tyska lag mot illojal

konkurrens en grundläggande roll. I avsnitt 3.5 behandlas huvudlinjerna i det nationella rättsläget i större västeuropeiska länder utanför Norden.

I efterföljande avsnitt behandlas rättslägeti Tyskland avsnitt 3.6

och Schweiz avsnitt 3.7 litet ingående.

mera

Härefter behandlas i avsnitt 3.8 marknadsföringslagstiftningen i

och Finland. Den har till sin l

Danmark, Norge grundläggande ut-

formning stora likheter med den svenska det föreligger även

men olikheter av intresse.

i internationell och utländsk rätt 137

Huvudlinjer

3.2 Pariskonventionen

Pariskonventionen för industriellt rättsskydd är numera praktiskt

världsomfattande. Endast få industriländer står utanför. Kon-

taget

ventionens materiella reviderades senast vid revisions-

regler en

konferens i Lissabon 1958. De allra flesta stater har numera ratiñ-

cerat Lissabontexten. Denna återges i utdrag nedan i bilaga

Konventionens Skyddsområde är det industriella rättsskyddet,

bl.a. och varumärken. Konventionen har emellertid också till

patent

föremål ursprungsbeteckningar och undertryckande av illojal

konkurrens artikel 1 punkt 2.

Konventionen uppställer i artikel 2 ett grundläggande krav på

nationell behandling, dvs. staterna är förpliktade att bereda dem

tillhör land, är med i Pariskonventionen, minst

som annat som

f samma rättsskydd som landets egna medborgare.

De artiklar i Pariskonventionen, som närmare berör otillbörlig l

artikel 10 och 10. är artikel 10

l konkurrens, är 10, Viktigast

som lyder:

l l Unionsländerna är pliktiga att tillförsäkra dem, tillhör

som l

något unionsland, verksamt skydd mot illojal konkurrens. l l

I Varje konkurrenshandling, strider mot god affárssed,

som

utgör en handling av illojal konkurrens.

Särskilt skall förbjudas:

1 alla beskaffenhet att, vilket medel det

handlingar av genom

må, framkalla förväxling med konkurrents företag,

vara en

eller verksamhet inom industri eller handel; varor

2 oriktiga påståenden i utövning av affärsverksamhet, ägnade

att misskreditera konkurrents företag, varor eller verksam-

het inom industri eller handel;

3 eller vilkas användning i affärsverk-

angivelser påståenden,

samhet är ägnad att vilseleda allmänheten rörande varors

138 Huvudlinjeri internationell och utländsk rätt

beskaffenhet, framställningssätt, egenskaper, användbarhet eller myckenhet.

Räckvidden de krav på utformningen medlemsstaternas rättsav av ordningar artikel 10 ställer är omdiskuterad. Klart är att som konventionen i vart fall förpliktar medlemsstaterna att upprätthålla ett verksamt rättsskydd mot de tre former otillbörlig marknadsav

föring som särskilt nämns i konventionstexten, dvs. åtgärder

som framkallar förväxling med konkurrents verksamhet, en varor m.m,

misskreditering av konkurrent oriktiga påståenden och

genom reklam som vilseleder beskaffenhet Eftersom dessa om varors m.m. former endast nämns exempel, måste dock konventionen som anses innebära att rättsskyddet i medlemsstaterna skall omfatta flera for-

mer av konkurrenshandlingar än dem som uttryckligen nämns.

Frågan är emellertid hur andra punkten i den citerade texten skall uppfattas. Ett sätt att tolka är att närmast den definition. se som en En annan tolkning är att den kräver att medlemsstaterna skall

bereda skydd mot alla slag konkurrenshandlingar strider

av som

mot god sed, endera genom lagfást generalklausul eller

en genom rättspraxis. Den senare uppfattningen torde bäst stå i överensstämmelse med konventionens anda är inte obestridd.

men Saken

belyses ytterligare i betänkandets bilaga avsnitt 5. Sammanfattningsvis torde kunna sägas att medlemsländerna förbundit sig att

inskrida mot sådana åtgärder som förkastliga både enligt

anses internationell standard i välutvecklade länder och i det landet egna och därvid i vart fall mot de i tredje punkten uppräknade typerna.

WIPO, Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten,

genomför för närvarande större studie artikel 10. en av

Huvudlinjeri internationell och utländsk rätt 139

Pariskonventionens artikel 10 behandlar falska ursprungsangivel-

Enligt artikel 10 första stycket skall det i alla anslutna länder ser.

möjligt att ingripa med beslag i fall direkt eller indirekt vara av

användning falsk angivelse rörande eller

av en varans ursprung producentens, fabrikantens eller handlandens identitet. Enligt artikel 10 andra stycket skall alla näringsidkare som sysselsätter sig a

å med ifrågavarande slag ha talerätt; regel inriktad på att

varor av en skydda mot illojal konkurrens.

Enligt artikel 10 förbinder sig medlemsstaterna att tillförsäkra

l dem tillhör andra unionsländer rättsmedel för verk-

som lämpliga

alla i artiklarna 10 och 10 avsedda

samt undertryckande av

handlingar. Det skall härvid föreligga talerätt för näringslivsorga-

nisationer.

I fråga vilseledande ursprungsbeteckningar finns särskild

om en konvention närmare bestämmelser, nämligen Madrid-

som ger överenskommelsen den 14 april 1891 om undertryckande av

oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror

Madridöverenskommelsen. Överenskommelsen återges nedan i

i bilaga 9. Sverige har även ratificerat denna konvention, som bl.a. omfattar de flesta europeiska länder men som i övrigt inte har en lika vid medlemskrets Pariskonventionen. Enligt artikel 3

som Madridöverenskommelsen förbinder sig medlemsstaterna att förbjuda användande alla beteckningar, som har karaktären av

av ett offentliggörande och är ägnade att vilseleda allmänheten angående varors ursprung.

Sverige har däremot inte anslutit sig till 1958 års betydligt längre

gående Lissabonöverenskommelse skydd för ursprungskänne-

140 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

tecken. Det internationella skyddet för geografiska ursprungsbe-

teckningar behandlas närmare i betänkandets bilaga

3.3 EG och EES

3 3 1 Utgángspunkter

. .

Utredningen har nämnt behandlat anpassningen den svenska som av

marknadsföringslagstiftningen till EG och EES Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet i ett delbetänkande, EES-anpassning

marknadsföringslagstiftningen, SOU 1992:49. Däri föreslagna

ändringar har föranlett 199293:1lO, vilken lett till att riksprop. dagen beslutat vissa ändringar i MFL SFS 1992: 1361. I delbetänkandet behandlade utredningen även EG-direktivet om TV-sändningar till allmänheten. Direktivet behandlades även i

radiolagsutredningens delbetänkande Lagstiftning satellitsänd-

ningar av TV-program SOU 1992:31. På grundval båda be-

tänkandena framlades den riksdagen antagna propositionen

199293:75 Satellitsändningar TV-program. Riksdagen har

av ,

härigenom antagit en ny lag om satellitsändningar televisions-

av sändningar till allmänheten SFS 1992:1356 samt ändringar i

radiolagen och ytterligare ändringar i marknadsföringslagen SFS

1992:1362 och SFS 1992:1361. Dessa lagändringar kommer i likhet med de ovannämnda ändringarna i MFL att träda i kraft först samtidigt med EES-avtalet. En närmare presentation den relevanta EG-rätten har givits i av

Huvudlinjer z internationell och utländsk rätt 141 de nämnda betänkandena och propositionerna. Utredningen får särskilt hänvisa till framställningen i sitt delbetänkande s. 36 ff., 52 ff. och 83 ff. Här skall endast lämnas kortfattad översikt av en

huvudlinjerna.

En för Sverige central utgångspunkt är att de regler i EG-rätten rör marknadsföring och konkurrens tillhör den del av EG:s som regelverk communautaire ingår i avtalet EES

1’acquis - som om

och EFTA-staterna åtagit sig att införliva med sin interna som

rättsordning. De nämnda svenska lagändringarna har tillkom-

nyss mit i syfte att säkra korrekt tillämpning av dessa EG-regler. Det en sagda innebär att det materiella innehållet i EG-rätt och EES-rätt är

detsamma på marknadsföringsområdet, bortsett från speciella regler

på det området. Härav följer att det inte torde komma att agrara

krävas några ytterligare anpassningsåtgärder vid ett svenskt

medlemskap i EG på de områden omfattas EES-avtalet. som av Ett grundläggande syfte för EG är att undanröja handelshinder av olika slag, är ägnade att försvåra den fria rörligheten för varor som och tjänster på den inre marknaden. Detta sker bl.a. gemensamma utfárdande direktiv syftar till harmonisering, eller genom av som

med term tillnärmning, medlemsstaternas lagstiftning.

en annan av Ett annat huvudsyfte för EG är att åstadkomma effektiv konkuren på den marknaden. Detta sker omfattande rens gemensamma genom

upprätthållande konkurrensregler, bl.a. byggda på förbud mot

konkurrensbegränsande avtal och ingripanden mot konkurrens-

snedvridande åtgärder från medlemsstaters sida. Ett ytterligare huvudsyfte, på senare år kommit att tillmätas som

ökad betydelse, är att upprätthålla ett välfungerande konsument-

142 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

skydd. I Maastrichtfördraget ingår såsom viktig nyhet införande

av särskilda regler i Romfördraget konsumentskydd. Stärkande

av konsumentskyddet förs in i uppräkningen Gemenskapens mål

av i artikel 3 Romfördraget och artikel 129 en ny a införs, som närmare anger hur Gemenskapen skall bidra till konsument-

en hög

skyddsnivå.

3.3.2 Direktivet vilseledande reklam om

EG:s regelsystem på marknadsföringens område alltså fyller tre

grundläggande syften; att undanröja handelshinder, att bereda ett

välfungerande konsumentskydd och att medverka till effektiv och en

samtidigt tillbörlig konkurrens.

Lagharmoniseringsarbetet inom området har, redan framgått,

som hittills främst tagit sig uttryck i två centrala direktiv.

Grundläggande

är direktivet om vilseledande reklam. Direktivet återges nedan i bilaga 7 såsom det översatts i EES-avtalets bilagor med rättsakter Band Den av utredningen tidigare i delbetänkandets 3

bilaga

publicerade översättningen skiljer sig något härifrån.

Direktivet om vilseledande reklam är det mest heltäckande EGinstrumentet på reklarnområdet. Det syftar till att mot

ge skydd

vilseledande reklam. Skyddssubjekt är konsumenterna såväl den

enskilde konsumenten konsumentkollektivet och

som - näringsid-

karna. Direktivet har vidsträckt reklamdefinition 2. När

en artikel

det gäller att avgöra reklam är vilseledande, skall tas till

om hänsyn

alla inslag i reklamen 3. I direktivet antal

artikel exemplifieras ett

i internationell och utländsk rätt 143

Huvudlinjer

typfall på vilseledande uppgifter.

Medlemsländernas grundläggande förpliktelse enligt direktivet är

till de över tillräckliga och effektiva medel för att att se att förfogar i konsumenternas och konkurrerande näringsidkares intresse - kontrollera vilseledande reklam 4:1 första stycket. När det

artikel

valet sådana medel har medlemsländerna en betydande

gäller av

rörelsefrihet. Det skall dock möjligt att stoppa vilseledande vara reklam. Medlemsländerna har möjlighet att föreskriva om bevilseledande reklam. Domstolar och myndigheter skall

riktigande av

i pålägga näringsidkaren bevisbördan

ges befogenheter att princip

det reklampåståenden fakta när gäller vederhäftigheten av om

artikel 6.

Den ändring i marknadsföringslagen som har ansetts nödvändig

följd direktivet i anslutning till anpassningen till EES har som av

varit mindre utvidgning av generalklausulen om otillbörlig

marknadsföring i 2 § MFL. Ändringen innebär att marknadsförings-

lagen även har gjorts tillämplig på marknadsföringsåtgärder som

företas i vid efterfrågan på tjänst eller näringsverksamhet en vara,

dvs. inköpsreklam och andra anskaffningsfrämjanannan nyttighet,

de åtgärder.

3.3.3 TV-direktivet

Det andra centrala direktivet är det s.k. TV-direktivet, rådets direktiv 3 oktober 1989 samordning vissa bestämmelser som av om av fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om

144 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt utförandet sändningsverksamhet för television 89552EEG. av Direktivet återges iprop. 199293:75 115 ff. och i

s. utredningens

delbetänkande 121 ff. TV-direktivets grundläggande är

s. syfte att

främja fri rörlighet inom Gemenskapen för TV-sändningar till all-

mänheten; normalt en form tjänst. TV-direktivet regler i av ger en rad olika hänseenden, bl.a. sådana distribution och som avser produktion TV-program. En viktig del direktivet är dess 4

av av kap.

som ger närmare regler TV-reklam och sponsring. om TV-reklam skall lätt att identifiera sådan och hållas vara som klart åtskild från andra delar programmet 10. Närmare

av artikel

regler ges om reklams placering i sändningar artikel 11. Vissa in-

tressen anges i TV-direktivet särskilt skyddsvärda. I artikel 12 som föreskrivs sålunda att TV-reklam inte får utformas sådant sätt på ett att den

undergräver respekten för den mänskliga värdigheten,

diskriminerar någon på grund av ras, kön eller nationalitet,

angriper religiös eller politisk övertygelse,

uppmuntrar ett beteende som är skadligt för hälsa eller säkerhet, uppmuntrar ett beteende är skadligt för miljön. - som TV-direktivet innehåller också restriktioner för reklam beträffande vissa produktkategorier. Artikel 13 slår fast ett generellt förbud för alla former av TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror. Förbjudet är också TV-reklam för sådana läkemedel och medicinska behandlingar som endast kan erhållas efter recept läkare i det av medlemsland har jurisdiktion över

som programföretaget artikel

14. TV-reklam för alkoholhaltiga drycker är inte generellt

förbjuden men får inte rikta sig speciellt till minderåriga och måste

Huvudlinjeri internationell och utländsk rätt 145 i övrigt ha en återhållsam utformning enligt i direktivet närmare

angivna regler artikel 15. Reklam riktad till minderåriga är inte

generellt förbjuden måste uppfylla särskilda, i artikel 16

men närmare angivna, krav i syfte att motverka att TV-reklam kan orsaka fysisk eller moralisk skada.

TV-direktivet har införlivats med svensk rått i första hand genom

den lagen satellitsändningar televisionsprogram till all-

nya om av mänheten. Denna föreskriver totalförbud för TV-reklam som syftar u I till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år 21 §. TV-

reklam för tobak respektive alkoholdrycker är i Sverige förbjuden

enligt tobakslagen respektive alkoholreklamlagen. Generalklausulen

i 2 § MFL har gjorts tillämplig även på satellitsändningar av TV-

utgår från Sverige och riktar sig mot annat land inom program som EES-området.

Det kan nämnas att Europarådet har antagit en konvention om gränsöverskridande television också innehåller regler om TV-

som reklam. Den har trätt i kraft den 1 maj 1993. TV-konventionen är avsedd att tillämpas mellan de stater som är medlemmar i Europarådet. Mellan EGEES-länderna skall dock i första hand TV-direkti-

vets regler tillämpas enligt en särskild bortkopplingsbestämmelse.

Europarådets konvention och EG-direktivets regler om TVreklam är i sina huvuddrag likartade men skiljer sig på vissa viktiga punkter bl.a. 199293:75 10. I Sverige har statsmak-

se prop. s. terna i samband med beslutet om anpassning till EG-direktivet beslutat att avvakta med ratifikation Europarådets konvention.

en av Detta har motiverats med den oklarhet som föreligger med hänsyn till den olikartade utformningen ansvarsbestämmelserna i

146 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt direktivet och i Europarådets konvention prop. 199293:75 s.

18 f..

3.3.4 Andra direktiv rör marknadsföring

som

Utöver de två grundläggande EG-direktiv på marknadsföringsom-

rådet, som nu behandlats, finns andra direktiv som avser marknadsföring eller i vart fall berör detta område. Här märks 1979 års

prismärkningsdirektiv rådets direktiv 79581EEG den 19 juni

av 1979 konsumentskydd i samband med prismärkning livsme-

om av del, ändrat genom 883 15 EEG och 1988 års prismärkningsdirektiv rådets direktiv 88314EEG av den 7 juni 1988 konsument-

om skydd i samband med prismärkning av andra varor än livsmedel. Det sistnämnda gäller hushållsprodukter är livsmedel.

som

Dessa två direktiv avser väsentligen skyldighet att märka med

och lämna uppgift om försäljningspris och jämförpris i fråga om

fárdigförpackade varor. De har till stora delar likartad utform-

ning. Huvudregeln är att försäljningspriset skall tillsammans med

jämförpriset när ett sådant krävs anges entydigt samt lätt igen-

kännligt och tydligt läsbart. Prisuppgifterna skall baseras på det

slutpris som konsumenten skall betala, moms inbegripen. Direktiven har beaktats i samband med utarbetandet prisinformationslagen.

av Se vidare Prisinformation till konsumenter, SOU 1990: 106 s. 152 ff.

Flera konsumentskyddsdirektiv innehåller regler informa-

om tionsskyldighet. Hit hör 1986 års direktiv konsumentkrediter

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 147 rådets direktiv 87 102EEG den 22 december 1986 tillnärm-

av om ning medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsu-

mentkrediter, ändrat 9088EEG. Här bl.a. regler om

genom ges skyldighet att informera effektiv ränta och vissa andra kreditvill-

om kor. Reglerna har införlivats med svensk rätt inom ramen för 1992

års konsumentkreditlag, informationsskyldighetsregler 6-8 §§

l vars

upprätthålls med stöd av 3 § MFL prop. 199192:83.

Vidare märks direktivet paketresor rådets direktiv l om

90314EEG den 13 juni 1990 paketresor m.m.. Detta inne-

av om

håller bl.a. regler om skyldighet att lämna närmare angiven information pris och researrangemangets beskaffenhet m.m. i

om kataloger och broschyrer. Dessa regler har införlivats med svensk rätt paketreselagen, bestämmelser informations-

genom vars om skyldighet 5-7 §§ likaledes upprätthålls med stöd av 3 § MFL. ’ EG har ett särskilt direktiv märkning tobaksvaror, tobaks-

om av l direktivet. En i EG aktuell men ännu avgjord fråga är om man g för hela EG skall besluta om förbud mot tobaksreklam. Ett förslag till direktiv med denna inriktning är under behandling i rådet men har stött på betydande motstånd.

Vidare kan nämnas att EG nyligen beslutat införa en förordning

skydd för geografiska ursprungskännetecken och ursprungs-

beteckningar för jordbruksprodukter, förordningen om ursprungs-

beteckningar rådets förordning, EEG, 208192 den 14 juli

nr av

1992 om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar och ur-

sprungskännetecken för jordbruksprodukter och livsmedel. Denna

berörs, liksom EG:s regelsystem i övrigt på de geografiska

ursprungsbeteckningarnas område i bilaga Rådet har år 1992

148 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt antagit ett omfattande direktiv marknadsföring humanläkemeom av del direktiv 9228EEG. Direktivet rör främst läkemedelsreklam. Det skall implementerat i medlemsstaterna fr.o.m. 1 januari vara 1993. Reklam till allmänheten för receptbelagda läkemedel skall enligt direktivet förbjuden. Direktivet uppställer tämligen vara omfattande regler för utformningen reklam för icke receptbelagav da läkemedel och för information därvid skall länmas. som

3.3.5 Pågående arbete

Inom EG pågår arbete med ytterligare direktiv pâ marknadsförings-

området. Det föreligger sålunda ett förslag till direktiv jämförom ande reldam, avsett att få formen ett tillägg till det gällande av direktivet om vilseledande reklam. Vid europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 beslöts dock att detta förslag skulle omarbetas med sikte på begränsning till att grundläggande en ange

principer. Det bakomliggande problemet är att jämförande reklam

anses tillåten i flertalet medlemsstater, förutsatt att den är korrekt och rättvisande, medan vissa medlemsländer främst Tyskland - -

anser jämförande reklam vara principiellt otillåten. Härigenom

uppkommer ett visst handelshinder. Det föreliggande direktivför-

slaget går ut på att ange under vilka förutsättningar jämförande

reklam skall vara tillåten inom EG.

Det föreligger vidare ett förslag till direktiv konsumentskydd

om i samband med avtal om distansförsäljning, vilket för närvarande är

under behandling i Europaparlamentet. Direktivförslaget innehåller

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 149

både marknadsrättsliga och avtalsrättsliga regler och behandlar bl a.

säljerbjudanden via TV och användning av negativ säljmetod.

Utmärkande för de EG-direktiv på marknadsföringsomrádet som

antagits eller är under behandling är att de avser avgränsade

nu områden. Det kan nämnas att kommissionens ursprungliga förslag till det blivit 1984 års direktiv om vilseledande reklam var

som väsentligt omfattande och även innefattade andra typer av

mera

otillbörlig marknadsföring av t.ex. diskriminerande, integritetskrän-

E kande eller misskrediterande karaktär. i Kommissionen redan på 1960-talet Max-Planck-Institutet för

gav immaterialrätt i München i uppdrag att utarbeta en stor rättsjämförande studie av rättsläget i medlemsstaterna på den otillbörliga konkurrensens omrâde. Institutet har ett nytt uppdrag att fortsätta

nu dessa studier. Det finns emellertid anledning anta att EG-kommissionen i sitt arbete prioriterar delområden där det bedöms föreligga aktuella konsumentskyddsproblem eller där olikheter i det nationella rättsläget i medlemsstaterna medför handelshinder någon be-

tydelse.

3.3.6 Motverkande handelshinder med stöd av Romför-

draget

Av grundläggande betydelse för förståelsen rättsläget inom EG

av på marknadsföringsområdet är emellertid inte endast de utfärdade harmoniseringsdirektiven och arbetet pá sådana utan i minst

nya

lika hög grad Romfördragets grundläggande regler, framför allt de

150 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt regler som avser att motverka handelshindrande åtgärder.

Romfördragets artikel 30 förbjuder alla slag åtgärder med

av motsvarande verkan kvantitativa importrestriktioner. Detta

som

begrepp tolkas vidsträckt i EG-domstolens praxis och innefattar varje åtgärd som direkt eller indirekt, aktuellt eller potentiellt kan

påverka handeln negativt. Grundläggande är EG-domstolens

av-

görande i Dassonville-mälet, mål 1274.

Handelshindrande åtgärder kan emellertid vara godtagbara enligt

artikel 36 Romfördraget, de grundas på hänsyn särskild vikt.

om av Fördragstexten nämner bl.a. hänsyn till allmän moral, allmän ordning och allmän säkerhet, skydd för människors hälsa samt

immaterialrättslig lagstiftning. Av domstolens praxis framgår att

bl.a. viktiga miljöskyddsskäl eller konsumentskyddsskäl också kan

legitimera handelshindrande effekter. Det sistnämnda kommer att bli särskilt tydligt efter ett genomförande de i Maastrichtförav

draget beslutade ändringarna i Romfördraget, särskilt

som

nämner konsumentskydd bland Gemenskapens mål ovan i detta

avsnitt.

För på artikel 36 grundad restriktion skall godtagbar att en vara krävs enligt EG-domstolens avgörande i målet Cassis de Dijon mål 12078 och därpå byggd senare praxis att åtgärden är icke-diskri-

minerande, behövlig och inte onödigt långtgående. Man tillämpar

med andra ord proportionalitetsprincip.

en Artiklarna 30 och 36 i Romfördraget motsvaras i EES-avtalet av artiklarna ll och 13, i här aktuella hänseenden är likalydande som s och skall tolkas på samma sätt Romfördragets bestämmelser. som å Ett nationellt förbud visst I5 mot slag av reklam eller annan mark-

i internationell och utländsk rätt 151

Huvudlinjer

nadsföringsåtgärd kan att bedöma handelshindrande och

vara som stridande mot Romfördraget respektive EES-avtalet med stöd av de

berörda reglerna. Det sagda kan belysas några välkända

nu av avgöranden i EG-domstolen.

EG-domstolen har avgjort ett mål ett alkoholreklamförbuds

om förenlighet med artiklarna 30 och 36 i Romfördraget målen 190

och 17690. Prövningen gällde år 1985 införd lagstiftning i

Katalonien, förbjöd utomhusreklam och biografreldam för

som

drycker med alkoholhalt överstigande 23 volymprocent. I ett mål

en inför spansk domstol, gällde överträdelse av detta förbud,

som invände de företag mot vilka talan fördes att den katalanska lagstiftningen stred mot artikel 30 i Romfördraget. Den spanska domstolen beslöt att i denna fråga inhämta tolkningsbesked från EG-domstolen enligt artikel 177 i Romfördraget. EG-domstolen fann att det katalanska förbudet hade utformning, som inte

en I verkade diskriminerande i förhållande till importerade spritdrycker. s i Domstolen fann vidare att reklamförbudets syfte att motverka i var

för hög alkoholkonsumtion och att det torde ha betydelse härvidlag.

Vid samlad bedömning fann domstolen reklamförbudet godtag-

en bart med stöd av artikel 36 i Romfördraget.

EG-domstolen har med stöd artikel 36 i Romfördraget

godtagit importförbud mot produkter utgjort efterbildningar i

som

strid mot importlandets rättsregler mot otillbörlig efterbildning,

förutsatt att tillämpningen är icke diskriminerande. Här märks särskilt fallet Beele mål 681 import till Holland av efter-

ang bildade kabeltrummor. vidare bilaga 2 under rubriken EG-

rätten och principen fria varurörelser. Välkänt är även fallet

152 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt Dansk Supermarked, mål 5880, likaledes berört i bilaga I detta fall godtog EG-domstolen ett dansk domstol meddelat förbud av

mot marknadsföring i Danmark av ett parti parallellimporterade

jubileumstallrikar av visst slag, som hade utsorterats den danske av beställaren på grund kvalitetsfel. av EG-domstolen har också godtagit nationell domstol meddelade av

förbud mot marknadsföring produkter med utnyttjande vilse-

av av

ledande ursprungsbeteckningar. Se vidare bilaga 3 under rubriken

Det hittillsvarande skyddet för ursprungsbeteckningar och principen

fria varurörelser i EG. om

Uppmärksammas bör också ett tämligen färskt avgörande med

annan utgång, fallet GB-INNO-BM mål 36288, GB-INNO-BM mot Confédération du Commerce Luxembourgeois. Fallet rörde ett

belgiskt detaljhandelsföretag, som sålde varor i en butik nära

luxemburgiska gränsen, och som hade spritt reklamblad i Luxem-

burg, i vilka företaget armonserade med en tillfällig prissänkning

under en viss vecka på sina tidigare, i reklamen angivna priser.

Denna marknadsföring otillåten enligt den luxemburgiska

var

lagstiftningen mot otillbörlig konkurrens, då den gick utanför ramen

för den tillåtna ordningen för realisationer och

utförsäljningar.

Marknadsföringen var däremot tillåten enligt belgisk rätt. Luxem-

burgisk domstol förbjöd marknadsföringen på talan närings-

av en

idkarorganisation.

Den högsta luxemburgiska domstolen inhämtade tolkningsbesked

från EG-domstolen i frågan denna rättstillämpning kunde strida om mot artiklarna 30 och 36 i Romfördraget. Detta fann EG-domstolen vara fallet. Domstolen slog fast att hinder eller restriktioner för

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 153 reklam eller sälj främjande åtgärder kan ha handelshindrande effekter faller inom för artikel 30 i Romfördraget. Såsom som ramen

utgångspunkt för bedömningen gjorde domstolen följande uttalande

om rättsläget:

The court has consistently held that in the absence of comrules relating to marketing, obstacles to the free movemon

ment of goods within the Community resulting from disparities

between national laws must be accepted in far as such so

rules, applicable to domestic and imported products without

distinction, be justified as being necessary in order to may

satisfy mandatory requirements relating inter alia to consumer

protection the fairness of commercial transactions. or I detta fall fann domstolen att det skulle fråga ett förbud vara om mot att informera konsumenterna ett säljerbjudande i annat om medlemsland. Domstolen farm inte ett sådant, i och för sig handelshindrande, förbud motiverat hänsyn till konsumentskydd. Domav stolen farm det alltså strida mot EG-rätten att förbjuda den ifrågava-

rande marknadsföringen i Luxemburg. Fallet har blivit mycket

observerat bl.a. Schricker i GRUR Int 1992 s. 359 ff. och kan

komma att få relativt vittgående konsekvenser. I kontinentaleuro-

peiska länder innehåller lagstiftning mot otillbörlig konkurrens

relativt ofta förbud mot speciella typer av marknadsföringsåtgärder,

är motiverade att skydd för den traditionella detaljhandeln som mera än konsumentskydd och kan ha vissa handelshindrande av som effekter på reklam och marknadsföring. GB-INNO-BM-fallet annan

sätter åtskilliga sådana regleringar i fråga.

Det sagda vinner stöd ett helt färskt avgörande av EG-domav stolen i maj 1993 i fallet Yves Rocher mål 12691 Schutzverband Unwesen in der Wirtschaft mot Yves Rocher GmBH avseengegen

154 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt de prisannonsering i det franska kosmetikföretaget Yves Rochers

postorderkataloger för den tyska marknaden. Enligt 6 e§ i den

tyska lagen mot illojal konkurrens är prisjämförelser avseende egna

produkter otillåtna om de är i iögonfallande. Yves Rocher hade i sin katalog satt ut nytt nedsatt pris i röd text bredvid det tidigare, överstrukna priset. EG-domstolen fann nationella lagregler av detta slag som förbjuder annonsering stridande mot artikel 30 i Romför-

draget. Domstolen fann med tillämpning av proportionalitetsprin-

cipen att den tyska regeln inte uppbars av något tillräckligt

konsumentintresse för att kunna göra den tillåtlig enligt artikel 36 i Romfördraget. Tvärtom konstaterade domstolen att annonsering som jämför priser utan att vara vilseledande kan mycket nyttig

vara för konsumenten.

3.4 Internationella utomrättsliga koder

Stor betydelse för rättsutvecklingen och för det nutida rättsläget på

marknadsföringsområdet har internationella koder. Främst märks härvid ICC:s Grundregler. Grundreglerna återges i betänkandets

bilaga 10.

Grundreglerna publicerades i sin första version år 1937 och deras sjätte och senaste version antogs i New Delhi år 1987. Sjätte versionen har publicerats på svenska år 1988 av ICC:s Svenska Nationalkommitte och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt NDM.

Grundreglerna är enligt sin introduktion avsedda att fylla det

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 155

dubbla syftet att användas i näringslivets egenåtgärder och att ut-

göra en rättskälla för domstolarna inom ramen för tillämpliga rättsregler. De syftar till att bidra till harmonisering reklamens

av normer och att underlätta det internationella utbytet av varor och tjänster

I förordet till Grundreglerna framhålls att de ansluter till Pariskonventionen artikel 10 3.2 ovan. Reglerna skall tillämpas i

anslutning till yttrande- och informationsfriheten enligt artikel 19 i

å FN-konventionen medborgerliga och politiska rättigheter. Vid

om p tillämpningen skall även beaktas innehållet i andra ICC-koder, näm-

ligen ICC:s Regler för säljfrämjande åtgärder, ICCESOMAR:s

Internationella regler för marknadsundersökningar, ICC:s Regler

för direktreklam och postorderförsäljning och ICC:s Regler för

direktförsäljning.

Grundreglerna är tillämpliga på alla slags reklam för varor,

tjänster och andra nyttigheter, inbegripet s.k. institutionell reklam. De skall tillämpas efter anda och bokstav. Det framhålls att skilda media har olika karaktär och att det därför inte är utan vidare givet att en reklamframställning som kan accepteras i ett medium också är godtagbar i ett annat. Reklamen skall bedömas med utgångspunkt ifrån hur framställningen får antas påverka konsumenten. Med

konsument förstås i Grundreglerna även kund i näringsverksamhet.

Som grundläggande principer gäller att reklam skall laglig,

vara hederlig och vederhäftig och får utformas på ett stötande sätt. Den skall utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar. Den

skall vara förenlig med vad inom näringslivet allmänt uppfattas

som som god affárssed.

156 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

Grundreglerna slår fast bedömningsnorrner framför allt i avsnittet Allmärma regler. Dessa behandlar goda seder, hederlighet, veder-

häftighet, jämförelser, intyg, misskreditering, integritetsskydd,

renommésnyltning, efterbildning, reklamidentifiering, säkerhets-

hänsyn, barn och ungdom, ansvar m.m. Det blir anledning att närmare beröra flertalet dessa regler i det följande.

Grundreglerna upptar också tillämpningsregler, som har till syfte

att i vissa avseenden närmare belysa innebörden av de grundläggande artiklarna. Här märks regler garantier, konsumentkredit

m.m. obeställda varor, franchising, parallellimport samt giftiga och

eldfarli produkter.

Grundreglerna innehåller vidare särskilda råd om reklam till barn. Dessa tar i olika hänseenden upp särskilda krav som bör ställas på reklam riktar sig till barn. De rör bl.a. våldsinslag,

som

sociala värderingar, säkerhet och trygghet, övertalning, vederhäftig-

het och prisuppgifter.

ICC har år 1991 antagit regler för miljöreklam ICC:s Miljöreg-

ler. Dessa ger närmare regler för användning i reklam av miljöar-

gumentering av olika slag. Reglerna återfinns bilaga 11 till

som detta betänkande.

ICC:s regler för säljfrämjande åtgärder, även kända under be-

teckningen promotionkoden, antogs i sin andra edition i Paris år

1986. Säljfrämjandereglema är tillämpliga på förfaranden och

metoder, som används i marknadsföring i syfte att med en extra förmån eller förväntan sådan göra och tjänster

- om en - varor mer

attraktiva. Under reglerna faller bl.a. alla slags tilläggserbjudanden,

rabatt- och gratiserbjudanden, utdelning av kuponger, märken och

Huvudlinjeri internationell och utländsk rätt 157 andra köpbevis samt säljfrämjande aktiviteter för

Varuprover,

välgörande ändamål samt säljfrämjande tävlingar, lotterier och

liknande, inbegripet premieringskampanjer till återförsäljare.

Säljfrämjandekoden återges i betänkandets bilaga 12.

Säljfrämjandereglerna är, till skillnad från nationell lagstiftning

i åtskilliga länder, inte inriktade på förbud i sig mot särskilda typer av säljfrämjande åtgärder. Reglerna är i stället inriktade på att ställa

upp krav på redlighet i uppläggningen, vederhäftig presentation och

full goda kontrollfunktioner i samband med åtgärdernas genomförande. Särskilda regler ges om integritetsskydd, säkerhetskrav, utformning av åtgärder riktade till barn m.m.

ICC:s Regler för direktmarknadsföring ICC:s DM-regler

antagna i Paris år 1991, återges i betänkandets bilaga 13.

Slutligen är att nämna att ICC år 1992 antagit särskild kod

en om

sponsring.

ICC-kodernas faktiska genomslag varierar i viss mån länderna

emellan. ICC:s regler har antagits av alla ledande näringslivsorga-

nisationer i Sverige. I åtskilliga länder bildar de grundvalen för

bedömningen inom ramen för näringslivets självsanering på reklam-

området genom särskilda Så är t.ex. fallet i Storbritannien,

organ.

där självsaneringsorganet The Advertising Standards Authority

ASA har uppnått quasiofñciell status och spelar grundläg-

en en

gande roll. Denna nämnd, tillämpar Grundreglerna m.fl. ko-

som der, har reklambranschen själv tillsatt. Däri ingår även konsumentföreträdare. ASA fattar beslut i flera tusen fall år. Besluten

per

publiceras regelbundet i referatform.

En likartad situation föreligger i Frankrike, där näringslivets

158 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

grundläggande bedömnings- och självsaneringsorgan på reklam-

området är Bureau de verification de la publicité BVP.

I Belgien bedrivs egenåtgärder Conseil de publicité,

genom till vilken är knuten en särskild bedömningsnämnd, Jury étique

publicitaire följer ICC:s regler. Även i Schweiz spelar närings-

som livets egenåtgärder stor roll. Det viktigaste organet är Lauter-

keitskommission, även har konsumentrepresentation och

som som bedömer flera hundra ärenden året. Däremot spelar näringsli-

vets bedömningsorgan tillbakaskjuten roll i förhållande till

en mera

domstolarna i Tyskland. Det har nyligen bildats en paraplyorganisa-

tion för nationella självsaneringsorgan, European Advertising Standards Alliance.

I Sverige är Grundregler för reklam en grundläggande normkälla

för god affärssedsbegreppet i generalklausulen i 2 § MFL. Före

denna lags tillkomst utgjorde Grundreglerna den centrala normkäl-

lan för den då verksamma Näringslivets Opinionsnämnd jfr 2.1

ovan. Grundreglerna har likartad ställning i de övriga nordiska

en länderna. De ligger där fortfarande till grund för opinionsnämnds-

verksamhet såvitt gäller otillbörliga marknadsföringsåtgärder

näringsidkare emellan, t.ex. Naeringslivets Konkurranseutvalg i

Norge.

Grundreglerna och i viss mån även övriga ICC-koder har stor

betydelse att slå fast en internationellt accepterad bedöm-

genom

ningsstandard och därigenom bidra till harmonisering av rättsläget

på området länderna emellan. Bakom EG:s direktiv om vilseledande

reklam kan även spåras ett inflytande från utformningen Grund-

av reglerna. I fråga om TV- och radioreklam saknas någon motsva-

Huvudlinjeri internationell och utländsk rätt 159 rande ICC-kod. Grundregler för reklam omfattar dock även detta område. Välkänd även internationellt är den brittiska Code of

Advertising Standards som tillämpas Independent Broadcasting

Authority IBA, som förhandsgranskar TV-reklam.

3.5¶Huvudlinjer i det västeuropeiska rättsläget

När det gäller utformningen i olika västeuropeiska länder lag-

stiftning och rättspraxis i fråga om otillbörlig marknadsföring och

otillbörlig konkurrens i övrigt kan man urskilja vissa huvudlinjer

i i som är för rättsläget i rad länder. I detta avsnitt

gemensamma en

skall dessa huvudlinjer presenteras översiktligt innan framställning-

en går vidare till att närmare behandla läget i några länderna.

Allmänt kan sägas att rättsreglerna i huvudsak har en civilrättslig

inriktning men att även straffsanktionerade bestämmelser är vanliga. Normalt tillämpas reglerna av de allmärma domstolarna.

Av särskilt stor betydelse har varit rättsutvecklingen i Tyskland.

I Tyskland infördes år 1909 den ännu gällande lagen mot otillbörlig

konkurrens, Gesetz den unlauteren Wettbewerb UWG, som i gegen å fortfarande är oförändrad i sina centrala delar. Lagen har legat till grund för framväxten synnerligen rikhaltig och successivt

av en vidareutvecklad rättspraxis.

Den grundläggande bestämmelsen i UWG är lagens generalklau-

sul i 1 Denna stadgar helt generellt att den i konkurrenssyfte

som

företar handlingar i näringsverksamhet, som strider mot goda seder,

kan träffas förbud och skadestånd. Man finner här endast tre

160 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

rekvisit, krav på näringsverksamhet, krav på konkurrenssyfte och

krav på handlande mot god sed.

UWG innehåller utöver generalklausulen särskilda regler riktade

mot viktiga huvudtyper otillbörlig konkurrens. Hit hör framför

allt vilseledande reklam, bestickning och tagande muta i närings-

verksamhet, misskreditering konkurrent, utnyttjande av kärme-

tecken i förväxlingssyfte, röjande företagshemlighet och otill-

av börligt utnyttjande teknisk förebild eller föreskrift samt vissa

tillkomna regler kombinationserbjudanden och vissa

senare om

typer priserbjudanden i detaljhandeln. På grundval av general-

klausulen har ytterligare huvudtyper av otillbörliga konkurrensåt-

gärder utbildats i rättspraxis såsom otillbörlig efterbildning och

renommésnylting och otillbörligt ingripande i avtalsförhållande. En

ytterligare viktig sådan typ är lagstridigt handlande för att uppnå

konkurrensfördel.

Den tyska UWG har väsentligen civilrättslig karaktär. Huvud-

en sanktionerna är förbud och skadestånd. De preciserade bestämmel-

är delvis straffsanktionerade, men straffsanktionen spelar en serna

ganska begränsad roll i praktiken. Den tyska UWG behandlas

närmare i avsnitt 3.6.

Den tyska UWG har verkat mönsterbildande i många europeiska länder. Den har mycket nära motsvarighet i den österrikiska

en UWG. Den har också starkt påverkat rättsutvecklingen i Schweiz.

I Schweiz gäller reviderad UWG av är 1986 fransk-

numera en

språkig förkortning LCD. Denna är juridiskt väl genomarbetad och

intressant att i lagtexten ingående preciserat vilka

genom man förfaranden inom för allmän generalklausul, framför

som, ramen en

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 161

allt utgör otillbörlig konkurrens. Lagen får härigenom en stor

konkretion. Den schweiziska UWG behandlas närmare i avsnitt 3.7. Sammanhållna lagar mot otillbörlig konkurrens, baserade på en

allmän generalklausul grundläggande bestämmelse, finns nume-

som i många länder i Europa. Nya sådana lagar finns sålunda i Spanira och De har sedan mellankrigstiden också funnits i olika

en Belgien.

stater i Central- och Östeuropa, där de fått förnyad betydelse. nu Ungern kan nänmas som exempel. Den UWG har även starkt påverkat rättsutvecldingen i de

tyska

nordiska länderna. Ett tydligt exempel härpå har varit 1931 års svenska lag mot illojal konkurrens, särskilt sådan den i utbyggt skick gällde åren 1942-1970. Den svenska lagen kom dock aldrig att innehålla någon generalklausul av tysk modell. Tillkomsten av 1970 års svenska marknadsföringslag och dess under 1970-talet tillkomna motsvarigheter i andra nordiska länder har härvid

inneburit omorientering, avsnitt 3.8.

en se En delvis rättstradition på området är den franska. I arman Frankrike utvecklades ett näringsidkarskydd mot former av

otillbörlig konkurrens redan under 1800-talet på skadeståndsrättslig

väg. Ett skadeståndsansvar för konkurrensskador utbildades då inom

för Code civils allmänna skadeståndsrättsliga regler artiklar-

ramen

1381 och 1382. Detta har vidareutvecklats och

na ansvar senare

byggts på med speciallagstiftning. Någon samlad lagstiftning inom

ämnesområdet har dock aldrig kommit till stånd. Fransk rätt

följaktligen sammanställning rättspraxis och en framgår ur en av

ganska svåröverskådlig speciallagstiftning.

Den viktigaste dessa lagar är den s.k. Loi Royer av år 1973, av

6 l3-0586

162 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt vars artiklar 44-46 reglerar frågor vilseledande reklam. Regom lerna är straff- och skadeståndssanktionerade. Artikel 44 i Loi Royer ställer upp ett vederhäftighetskrav oavsett medium. Det räcker med att reklamen är ägnad att vilseleda. Omvänd bevisbörda tillämpas. Domstol kan med stöd av lagen förordna om publicering

av domar och beriktigande

annonser. Jämförande reklam har blivit uttryckligen tillåten i Frankrike genom en särskild lag av är 1992. Lagen ställer dock rad upp en detaljerade krav för hur jämförelser fär göras och skall vara utformade. Fransk rätt har påverkat rättsutvecklingen i bl.a. Nederländerna och Belgien. I Belgien gäller omfattande lag år 1991 numera en av sur les pratiques commerciales et information et protection sur du consommateur. Lagen innehåller såväl generalklausuler som

specifika regler mot uppräknade typer av otillbörliga åtgärder. Den

är i första hand förbuds- och skadeståndssanktionerad även men straffsanktion förekommer. Engelsk och även irländsk rätt står i en särställning inom EG. Storbritannien saknar samlad lagstiftning på området och står i huvudsak främmande för det i Kontinentaleuropa använda begreppet

otillbörlig konkurrens unfair competition. Skydd för närings-

idkare mot viktiga former otillbörlig konkurrens har dock av utbildats inom ramen för rättspraxis att

common law genom

domstolarna utvecklat vissa huvudtyper skadeståndsgrundande

av handlanden, s.k. torts. Den tort, framstår mest betydelsesom som

full och också står den kontinentaleuropeiska rättsuppfattningen

närmast är action for passing off, egentligen passing off one°s

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 163 goods those of another. Den ett tämligen vidsträckt skydd

as ger

främst mot goodwill-utnyttjande genom användning av förväxlings-

bara kännetecken. Helt skilt från detta civilrättsliga näringsidkarskydd har i Storbritannien infört särskild konsumentskyddande

lagstiftning mot olika former av otillbörlig marknadsföring.

Som redan sagts i det föregående hade rättsormådet otillbörlig

konkurrens från början huvudsyfte att bereda ett näringsidkar-

som

Detta har ändrats och det står klart att det i EG-

skydd. numera

länderna också är ett huvudsyfte att bereda ett konsumentskydd. EG-direktivet mot vilseledande reklam ger klart uttryck för detta. I Tyskland togs det avgörande steget år 1965, då regler talerätt

för konsumentorganisationer infördes i UWG.

I Kontinentaleuropa har detta dock inte lett till upprättande av

särskilda offentliga myndigheter med huvuduppgift att övervaka

otillbörlig marknadsföring, även om offentliga organ ofta har såda-

uppgifter pá särskilda områden. Det i stället huna anses vara en

vuduppgift för de privata konsumentorganisationerna att agera mot

företagen, bl.a. att föra talan inför domstol, för att tillgodo-

genom

se konsumentintresset och främja efterlevnaden av lagstiftningen.

Bland länder, där på denna väg lagt ett på konsu-

man ansvar

mentorganisationerna att ingripa mot otillbörlig marknadsföring på

i konsumentkollektivs vägnar, kan nämnas Frankrike, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Schweiz och Österrike. I vissa länder ställer

lagstiftningen särskilda krav på konsumentorganisationerna för att

de skall tillerkännas sådan talerätt. Enligt den franska loi Royer måste sålunda konsumentorganisation för att få processa på

en konsumentkollektivs vägnar mot företag angående vilseledande

164 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

marknadsföring ha existerat minst ett år, ha minst 10 000 medlem-

mar samt ha konsumentskydd ett sina stadgeenliga syften.

som av I Storbritannien och även Irland har det däremot byggts upp särskilda offentliga för att övervaka efterlevnaden den organ av

konsumentskyddande lagstiftningen på bl.a. marknadsföringsom-

rådet. De nordiska länderna har härvid i viss mån utgjort föreen bild. Viktigast är i Storbritannien Fair Trading Act år 1973, av som

omfattar både konsumentskydds- och konkurrensbegränsningsfrå-

gor. För lagtillämpningen har inrättats Office of Fair Trading OFT, ledd the Director General of Fair Trading. av I Storbritannien finns ett flertal konsumentskyddslagar, bl.a. som i i avser marknadsföring, och som övervakas OFT eller lokalt l av av l Trading Standards Officers. Här märks Consumer Credit Act och Trade Descriptions Act. Den framför allt felaktiga senare avser

varubeskrivningar och prisangivelser. Någon egentlig motsvarighet

till den svenska marknadsföringslagen med dess breda

generalklau-

sul och förbudssanktion finns dock inte i Storbritannien. Det kan nämnas att man inom OFT i hög grad har i samverkan med

näringslivsorganisationer främjat tillkomsten inom olika branscher

m.m. av särskilda Codes of Practice, ett slags osanktionerade uppförandekoder.

3.6¶Tyskland

Bedömningsprinciperna i tysk rätt framstår i ett internationellt per-

spektiv som påtagligt stränga och fortfarande präglade ett visst

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 165

skråpräglat synsätt. De är också synnerligen nyanserade genom en

och i sina detaljer svåröverskådlig domstolspraxis. Grund-

enorm

är nämnts generalklausulen i l § UWG,

läggande som ovan som tillämpas över ett mycket vitt spektrum otillbörli ga konkurrensåtav

gärder.

En mängd marknadsföringsmetoder har i praxis ansetts vara

stridande mot generalklausulen i 1 § UWG. På marknadsförings-

har ställts krav innebär att marknadsföraren inte får

åtgärder som

missbruka en situation och exempelvis uppträda påträngande mot

konsumenten och obehindrat göra intrång i dennes privata sfár. I

vissa fall har exempelvis gatuförsäljning och överhuvudtaget

försäljning utanför normala försäljningsställen ansetts otillåten. Generalklausulen har ansetts förbjuda marknadsföring telefon per och med vissa undantag förbjuds även marknadsföring per telex. Att skicka obeställda till konsument eller att försöka träffa varor en avtal s.k. negativ avtalsbindning har ansetts strida mot 1 § genom UWG. Otillåten är också subliminal reklam eller smygreklam som

s.k. product placement i TV-program. Under 1 § faller exempelvis

också sådan reklam i framställs utan klar avgränsning pressen som från redaktionell text, vilket är otillåtet. Om marknadsföringen innehåller löften premier utdelas till konsumenter som om som värvar kunder kan förekomsten av värdefulla premier anses nya

stridande mot generalklausulen. Vid lotterier får vinstchansen inte å

beroende att deltagaren gör varubeställning och deltagan-

vara av en det får inte villkorat ett besök i försäljningslokalen. Att vara av

erbjuda gratisresor till sitt försäljningsställe anses också med vissa

undantag otillåtet enligt praxis.

166 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

Kombinationserbjudanden behandlas som i princip tillåtna,

men

rättspraxis ser strängt på erbjudanden där huvudvaran och tilläggs-

varan saknar bruksgemenskap. I doktrinen har kritiserat man synsättet att konsumenten inte självständigt och sakligt skulle kunna fatta beslut i sådan köpsituation. Det har hävdats sådana en att erbjudanden är positiva för konsumenterna samt att nuvarande praxis snarare ger ett skydd för vissa etablerade näringsidkare gentemot konkurrenter marknadsför sina produkter tillsammans som med näringsidkare i andra branscher än att det skulle röra

sig om

att värna om konsumentintresset. I detta sammanhang kan nämnas

att också Zugabeverordnung, reglerar som marknadsföringsmetoder

genom utdelning av reklamgåvor, har kritiserats stridande mot som konsumentintresset. Lagen sådana där

reglerar erbjudanden en

huvudvara och tilläggsvara är accessoriska visst en som har ett

gemensamt användningssyfte och erbjuds kombinerade med

varandra på så sätt att får tilläggsvaran gratis vid köp huvudman av varan. Gåvor med ringa värde och exempelvis är Varuprover

undantagna lagens förbud. Förmånliga erbjudanden med särskilt

billig tilläggsvara omfattas inte lagen. Förmånliga erbjudanden

av med en branschfrämmande tillsammans med huvudvara vara en bedöms enligt l § UWG. Tilläggas kan att även

Rabattgesetz, som

i stor utsträckning begränsar möjligheten till att erbjuda dagligvaror

konsumenter till rabatterade priser, har kritiseratsfrån konsumenthåll. Jämförande reklam är otillåten i sig, vissa

men undantag görs

numera för fall där det allmänna intresset informa-

av exempelvis

tion ansetts motivera detta. Otillåtet är i reklam

att jämförande

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 167

kritisera eller nedvärdera konkurrenter eller deras varor. Reklam

resultat opartiska och korrekt utförda tester är som presenterar av däremot tillåten. Här kan tilläggas att en näringsidkare enligt ett

särskilt stadgande i 14 § UWG, innehåller ett förbud mot i som fällda nedvärderande uttalanden angående andra

konkurrenssyfte

och deras eller verksamhet, kan rikta talan

näringsidkare varor en

skadestånd mot den uttalat sig. I 14 § UWG ställs ett krav om som på att de nedvärderande uppgifterna inte visas vara sanna samt att

den uttalat sig kände till eller borde ha känt till detta. Enligt som paragraf kan den rätt kränkts anhängiggöra en förbudssamma vars talan. I 15 § UWG är spridandet av osanna uppgifter om närings-

idkare kriminaliserat det sker mot bättre vetande. om En grundläggande för all marknadsföring är det allmärma norm förbudet vilseledande reklam. Förbudet återfinns i 3 § mot som

UWG riktar sig mot

i konkurrenssyfte gör vilseledande Näringsidkare som

affársförhâllanden, särskilt angående

påståenden angående eller tjänsters eller hela erbjudandets beskaffenhet,

varors

produktionssätt eller prissättning samt angående

ursprung,

anskaffningssätt eller anskaffningskälla, innehavet av

varors utmärkelser, orsaken eller syftet med försäljningen eller över

mängden finns i lager.

som Den närmare och räckvidden detta förbud mot vilsele-

betydelsen av

dande reklam har utvecklats i rättspraxis är mycket omfattande. som i 3 § UWG är vilseledande och innebär att ett

Nyckelbegreppet

vederhäftighetskrav ställs på all marknadsföring.

För skall vilseledande

att en marknadsföringsåtgärd anses vara

räcker det den är att vilseleda eller innebär risk för att

att ägnad en

mottagarkretsen blir vilseledd. Man utgår från en genomsnittskonsu-

168 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt ment som flyktigt betraktar reklammeddelanden. Det räcker att 10-15 procent mottagarkretsen kan bli vilseledd mark-

av genom

nadsföringsåtgärden. Domstolen kan själv göra denna bedömning,

med ibland utgår man även från inhämtade utlåtanden baserade på

marknadsundersökningar. Även att gränsen 10-15

om man anser procent har uppnåtts sker en intresseavvägning i varje enskilt fall där också beaktar det marknadsförande företagets intressen. I

man

internationellt perspektiv framstår dock vilseledandebedömningen

som särskilt sträng i Tyskland.

Överdrifter i allmänhet inte vilseledande. Mottagarna

anses som förväntas inte ta sådana uttalanden på allvar. Vissa finns i

gränser

dock för både 0rd- och bildreklam. Eftersom bildreklam

anses

påverka konsumenten i högre grad sker bedömningen överdrifter t

1 i bildreklam efter en strängare måttstock. Liknande förs

resonemang

beträffande reklamuttalanden åberopar vetenskapliga rön.

som

Marknadsföringen får inte vara vilseledande såvitt gäller produktens

eller tjänstens beskaffenhet. Rättspraxis har anlagt ett allt strängare

synsätt, som exempel kan nämnas ett fall där färska ägg ersatts med

äggpulver i en produkt som marknadsfördes i radio till ljudet i

av kacklande hönor och som ansågs vara ett fall där 1 § UWG ansågs

vara tillämplig. Rättspraxis förbjuder också vilseledande uppgifter

om geografiskt eller kommersiellt ursprung. Rättsläget på dessa

områden behandlas i bilaga 3 och Vilseledande prisuppgifter, som exempelvis när ett extrapris inte är ett nedsatt pris, är otillåtna. Att åberopa rekommendationer eller vamtester är falska

som anses också vilseledande marknadsföring enligt 3 § UWG.

vara

Sanktionsformerna är främst civilrättsliga, dvs. förbud och

i internationell och utländsk rätt 169

Huvudlinjer

skadestånd. Mot näringsidkare vidtar en otillbörlig

en som kan riktas talan att denna åtgärd skall

marknadsföringsåtgärd en om

s.k. Unterlassungsanspruch, vilket kan jämföras med

upphöra,

förbud i svensk rätt. Enligt tysk rätt är det möjligt att föra en

förbudstalan även innan en marknadsföringsåtgärd vidtagits.

för förbudstalan kan framställa ett Samtidigt som man en man ett pågående förhållande som strider

yrkande om undanröjande av

mot 1 § eller 3 § UWG i enlighet med 1004 § BGB Beseitigungs- Om inte mildare åtgärder är tillräckliga kan ett bifall till

anspruch.

sådant till och med leda till att förordnar om att

ett yrkande man

otillåtet marknadsföringsmaterial förstörs.

När talan s.k. Unterlassung har bifallits och svaranden en om motsätter sig denna dom kan föra talan enligt processrättsliga man § ZPO utdömande ord-

regler 890 Zivilprozessordnung, om av

ningsbot eller ordningshäkte. Ordningsbotens eller vitets storlek kan

variera mellan fem och 500 000 DEM. Ordningshäktet kan variera mellan dag och månader. en sex och ordningshäkte kan inte kombineras. Domstolen

Ordningsbot

bestämmer valet sanktion och sätter i -de fall då ordningsbot av utdöms så högt det inte lönar sig att motsätta sig be-

beloppet att

slutet. Beloppet tillfaller statskassan. För att utdömande av beloppet skall ske måste vissa subjektiva rekvisit uppfyllda. Genom en vara överenskommelse kan den brutit mot en dom som förbjuder en som

viss ordningssanktion utdöms marknadsföringsåtgärd undgå att en

enligt 890 § ZPO. En sådan förlikning kan innebära att svaranden undgår ordningsbot att parterna kommer överens om ett genom avtalsvite Vertragsstrafe skall erläggas till motparten. som

170 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt Den som blivit utsatt för ett nedsättande påstående, och när spridandet av påståendet upphov till varaktig och störande missger en

uppfattning kan framställa ett yrkande tillrättaläggande Wider-

om rufsanspruch. Mot den vållat sådan störning omnämns som en som i 14 § UWG kan ett sådant yrkande riktas. En talan om förbud enligt l § eller 3 § UWG riktar sig mot en

framtida marknadsföringsåtgärd. En förutsättning är trängande

en fara för att åtgärd strider mot l § eller 3 § UWG. ska-

en Någon

dande inverkan behöver alltså inte ha uppstått utan det räcker med att risken för en sådan föreligger. Det uppställs inte heller något krav i subjektivt hänseende såvitt gäller marknadsföraren. En talan om s.k. Unterlassung får även innehålla ett interimistiskt yrkande, vilket framgår 25 § UWG. Vid interimistiska

av yrkanden

gäller att sökanden endast behöver göra de påstådda

omständig-

heterna som åberopas grund för talan sannolika. De interimissom tiska besluten är i praktiken ofta använd sanktionsform. en

Taleberättigade när det gäller förbudstalan Unterlassung är

näringsidkare, näringsidkarorganisationer och handelskammare.

Även konsumentorganisationer som enligt sina stadgar bistår konsu-

menter med upplysning och rådgivning har enligt 13 § UWG talerätt. Det uppställs inte något krav på att enskild konsuments en intressen skall ha skadats, däremot krävs för att talerätt skall bedömas föreligga att den påtalade inkräktar

marknadsföringsåtgärden

på ett allmänt konsumentintresse. Enskilda konsumenter har inte beviljats talerätt. Enbart enskilda näringsidkare kan skadestånd

yrka

med stöd l § eller 3 § UWG. Såvitt gäller

av skadeståndsanspråk

är således även näringsidkarorganisationer uteslutna. Några regler

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 171 innebär att i UWG skulle frångå kravet på vållande som som man gäller enligt den allmärma skadeståndsrätten finns inte. Även konsumentintresset skyddsobjekt kan inte en om anses vara enskild konsument föra skadeståndstalan med stöd UWG. Denna av möjlighet samt frågan kollektiva skadestånd har dock diskuterats om i doktrinen. När det gäller kollektiva skadestånd har man poängterat svårigheten att uppskatta och värdera den skada som en sådan skadeståndstalan skulle avse.

Den vill påtala marknadsföringsåtgärd med stöd av 1 §

som en eller 3 § UWG måste bevisa att marknadsföringen strider mot goda seder eller är vilseledande. Uppfyller inte beviskravet riskerar man att få bära sina och motpartens rättegångskostnader. Detta är man risk hämmande inverkan särskilt på konsumenten som anses ha en

organisationernas processbenägenhet. I den rättspolitiska debatten

har frågan diskuterats inte omvänd bevisbörda borde införas om en i lagstiftningen. Rättspraxis har i vissa fall lättat på beviskravet och i vissa fall även lagt bevisbördan på marknadsföraren. Detta har blivit aktuellt i fall där vilseledandet ligger inom näringsidkarens sfár och får anta att näringsidkaren själv lättast kan visa egen man

riktigheten sina påståenden.

av Exempel på sådana situationer är när marknadsföraren påstår att han intar särställning på marknaden, att det rör sig om nedsatta en priser, eller när utlåtanden och rekommendationer eller tester åberoi reklamen. pas

Straffrättsliga sanktioner mot marknadsföringsåtgärder förekom-

sällan i Tyskland. 4 § UWG innehåller regel kriminalimer en som sådana typer vilseledande nämns i 3 § UWG, Det serar av som

172 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

straffsanktionerade beteendet är avgränsat på så sätt att det ställs

krav på att uppgifterna är felaktiga eller är ägnade att vilseleda samt att dessa omständigheter är täckta uppsåt. Här räcker det med av indirekt uppsåt. Ett ytterligare krav för straffbarhet är att det skall föreligga en direkt avsikt att genom åtgärden framställa sitt eget erbjudande som förmånligt. Det skall också röra sig meddelanom den som är ägnade för en större krets. Vid överträdelse regeln av kan straffet bli böter eller fängelse till ett år. upp Vid sidan möjligheten att gå till domstol finns ett speciellt av utomrättsligt förfarande innebär att parten muntligen eller som ena skriftligen framställer s.k. Abmahnung till sin motpart för att en

förmå honom att upphöra med marknadsföringsåtgärd. Om

en marknadsföraren gör en bindande förklaring att för framtiden upphöra med den påtalade marknadsföringen kan hans motpart inte stämma honom. Förklaringen skall innehålla förpliktelse att en betala ett kontraktuellt skadestånd vid varje framtida överträdelse. Att skicka en s.k. Abmahnung är ett vanligt första steg mot ett domstolsförfarande. Om konkurrent stämmer utan att ha skickat en en Abmalmung och svaranden medger talan får käranden stå för alla rättegångskostnader. Såväl enskilda parter konsument- eller som

näringsidkarorganisationer kan skicka s.k. Abmahnung. Andelen

en marknadsföringstvister som avslutas genom detta förfarande och således aldrig når domstol har uppskattats till 90 procent.

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

3.7¶Schweiz

Som förut nämnts är schweizisk rätt särskilt intresse genom att av den schweiziska lagstiftning på området är präglad av en modern

funktion i marknadsekonomi och är

syn på marknadsföringens en

väl genomarbetad.

Den schweiziska otillbörlig konkurrens, la loi

nya lagen om

fédérale LCD, trädde i kraft mars contre concurrence déloyale

1988. Lagen återges i engelsk översättning i bilaga 14. Första

kapitlet i LCD behandlar ändamålet med lagen, andra kapitlet

innehåller civil- och processrättsliga bestämmelser, tredje kapitlet

innehåller vissa förvaltningsrättsliga bestämmelser och i fjärde

kapitlet återfinns lagens straffstadganden.

LCD inleds med målsättningsparagraf som upplyser att syftet

med är alla delaktiga tillbörlig och icke lagen att garantera en

snedvriden konkurrens. skyddsobjekt är bibehållandet av

Lagens

konkurrensen och upprätthållandet konkurrensens funktionsav En domare kan vid bedömningen marknadsför-

duglighet. av en

ingsåtgärds otillbörlighet ta hänsyn till såväl ordningspolitiska som

affársmoraliska kriterier. På all ställs ett vederhäftighetskrav vilket fram-

marknadsföring

går LCD:s generalklausul i artikel 2 som lyder:

av och är varje åtgärd eller affärsmetod

Otillbörlig rättsstridig

är vilseledande eller strider mot tro och heder och som som förhållandet mellan konkurrenter eller mellan an-

påverkar

budsgivare och avnämare.

generalklausulens tillämplighet till Uttrycket varje utvidgar

företagna andra än de omedelbart deltar på mark-

åtgärder av som

174 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt naden; exempelvis konsumentorganisationer som publicerar varutester eller massmedieföretag driver som reportageverksamhet och kan påverka konkurrensen. I LCD finns i anslutning till generalklausulenven rad stadganden där lagstiftaren räknat ett antal upp speciella typer av handlingar som skall anses stridande mot lagen. De i vara specialbestämmelserna behandlade åtgärderna är inte uttömmande en uppräkning utan skall enligt motiven endast betraktas som exemplifieringar. Specialstadgandena som finns i artiklarna 3-8 inleds alla med formulering-

rubriken otillbörliga marknadsförings- och försäljningsmetoder och andra otillåtna handlingar. I artikel 4 finns bestämmelser bl.a. som förbjuder handlingar i syfte att förleda kund att en bryta ett ingånget avtal för att sedan själv träffa ett avtal med kunden otillbörligt ingripande i avtalsförhållande. Artikel 5 reglerar otillbörligt utnyttjande av andras prestationer, exempelvis anförtrott material som exploateras eller en ren teknisk kopiering andras arbete som sedan exploateras. Artikel 6 eller förbjuder utnyttjande otillbörligt spridande av affárshemligheter. Artikel 7 reglerar sådant handlande som innebär ett åsidosättande av gällande regler på arbetsmarknaden. Artikel 8 förbjuder användandet av oskäliga avtalsvillkor, exempelvis förtryckta Standardavtal kan vilseledande eller som vara oskäliga. I flera lagens paragrafer kommer förbudet av mot vilseledande reklam till uttryck. Dels det framgår av generalklausulen att vilseledande strider mot god sed, dels innehåller artikel 3 b en precisering av förbudet. Artikel 3 b har följande lydelse:

i internationell och utländsk rätt 175

Huvudlinjer

handlar i den gör oriktiga eller

Otillbörligt synnerhet som

själv, sitt företag, sin

vilseledande påståenden angående sig

sina sina alster, sina tjänster, sina

firmabeteckning, varor,

storleken sin eller sina affärsför-

priser eller på lagerhållning

sådana tredje i hållanden eller genom påståenden gynnar man förhållande till dennes konkurrenter.

Förbudet artikel 3 i som innebär en slags

utvidgas ytterligare genom

informationsskyldighet:

handlar i den döljer varors, alsters

Otillbörligt synnerhet som

eller änsters beskaffenhet, mängd användningsändamål nytta

, , eller och så sätt vilseleder sina kunder.

farlighet på

såvitt gäller förbudet mot vilseledan-

I praxis är bedömningsgrunden

de den tänkta uppfattningen hos en normalbegåvad genomsnittskon-

inte kritiskt enskilt reklammeddelande.

sument som analyserar varje

Överdrifter i reklamen, exempelvis uttryck som oslagbar, anses

vilseledande. Om däremot gällande att man har inte som man gör

i Schweiz räcker det med att konkurrent har

lägsta priserna en

pris för att reklampåståendet skall anses otillbörligt. lägre

I artikel 3 d finns ett förbud mot reklam innebär ett skydd som

medför förväxlingsrisk. Enbart för marknadsföringsåtgärder som en

detta Är detta

produkter har en viss särprägel åtnjuter skydd.

som inte fallet kan eventuellt tillämpas. Artikel 3 d har

generalklausulen

följande lydelse:

handlar i synnerhet den vidtar åtgärder som

Otillbörligt som

är till förväxling med andras varor,

ägnade att ge upphov

alster, eller affärsverksamhet.

tjänster

Jämförande reklam har bedömts tillåten enligt praxis under som reklamen inte är vilseledande eller onödigt

förutsättning att osann,

nedsättande. Numera finns i artikel 3 e ett stadgande angående

jämförande reklam:

176 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

Otillbörligt handlar särskilt den jämför sina alster, som varor, eller tjänster eller dessas priser på ett oriktigt, vilseledande eller onödigt nedsättande eller utnyttjande sätt, med andra, deras alster tjänster eller priser eller sådana varor, genom jämförelser gynnar en tredje part gentemot dennes konkurrenter.

Som framgår ordalydelsen i artikel 3 räcker det att den av e

jämförande reklamen innebär ett exploaterande konkurrents av en

goda rykte eller dennes varors goda rykte för att marknadsföringen l

skall anses som otillbörlig.

Såvitt gäller priser finns förutom det allmänna förbudet mot l vilseledande i artikel 3 b LCD också speciallag innehåller l en som

detaljerade föreskrifter för hur prisuppgifter skall presenteras i l

reklam. I kapitel 3 LCD, dvs. den offentligrättsliga delen, |

a l

regleras länmandet prisuppgifter vid marknadsföring till I

av av varor

konsumenter innebär viss uppgiftsskyldighet samt bestämmelser en

angående utförsäljningar och liknande åtgärder för vilka det gäller

en tillståndsplikt. Lagen har en del detaljerade och restriktiva

regler ang. olika former säljfrämjande åtgärder.

av Ett vilseledandeförbudet i artikel 3 b kommer till f

specialfall av

l uttryck i artikel 3 c:

Otillbörligt handlar i synnerhet den använder oriktig

som en titel eller yrkesbeteckning är ägnad att sken en som ge av :

speciella utmärkelser eller särskild yrkesskicklighet.

Det är inte heller tillåtet att misskreditera någon i marknadsföring,

vilket framgår artikel 3 av a :

Otillbörligt handlar i synnerhet den misskrediterar andra,

som deras varor, alster eller tjänster oriktiga, vilseledande genom

eller onödigt nedsättande påståenden.

Regeln i artikel 3 a är inte bara tillämplig på uttalanden utan osanna

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 177 gäller också sanna påståenden som är vilseledande eller onödigt nedsättande. Ett påstående bedöms onödigt nedsättande om det

som till sin form, innehåll eller syfte är osakligt eller skadligt i förhållande till konkurrenter.

Smygreklam regleras inte uttryckligen i LCD, med generalklau-

sulen kan bli tillämplig.

Aggressiva försäljningsmetoder regleras i artikel 3 h enligt

följande:

Otillbörligt handlar i synnerhet den som försvårar för kunderna att fritt fatta beslut genom särskilt aggressiva försäljningsmetoder.

Forum i mål enligt LCD är svarandens hemvist. Talan kan i vissa fall kumuleras med exempelvis ett immaterialrättsligt mål och handg t

läggas på skadeorten enligt immaterialrättsliga forumregler.

Enligt artikel 9 har den vars kundkrets, kreditvärdighet, yrkes-

mässiga anseende, rörelseverksamhet eller ekonomiska affärsintressen i övrigt blivit hotade eller störda av en otillbörli konkurrensât-

g gärd talerätt enligt LCD. Vidare kan kunder vars ekonomiska intressen hotas eller störts föra talan enligt artikel 10. Detta innebär att lagen inte uppställer krav på att det skall föreligga något avtalsförhållande som villkor för talerätten. Yrkes- och näringslivs-

samt konsumentorganisationer har, om de enligt sina stadgar har att

skydda medlemmarnas intressen, talerätt utom såvitt gäller skadei

ståndstalan och anspråk på upprättelse. Dock kan organisationen

föra talan om anspråket överlåtits på organisationen.

3¶Sanktionsmöjligheterna enligt LCD har stora likheter med den

i tyska UWG. Liksom i den tyska lagen ligger tyngdpunkten på de

civilrättsliga sanktionerna. Talan kan gälla otillbörlig åtgärd

att en

178 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

skall förbjudas om åtgärden är överhängande, att åtgärden skall

undanröjas den fortfarande pågår samt att åtgärden skall för-

om klaras otillbörlig om den fortfarande medför störning. Undanröj de kan ske genom ett beriktigande. Vidare kan talan gälla ett krav på beriktigande eller på att domen kommuniceras med tredje man eller publiceras. Slutligen kan talan avse skadestånd eller en slags

ideell skadeståndsersättning reparation du tort moral, Schmerzen-

geld eller utlämnande vinst. De tre sistnämnda anspråken kan

av kumuleras med varandra. Det finns möjlighet att framställa interimistiska yrkanden innebä-

rande att en förbudstalan eller en talan om undanröjande skall bifallas innan målet prövas slutligt. För att interimistiskt yrkande skall

kunna vinna bifall räcker det med att sökanden gör dels de omstän-

digheter som åberopas som grund för talan i huvudsaken, dels

nackdelen som det skulle innebära att invänta den slutliga domen i målet sarmolika. Sökanden kan avkrävas säkerhet om det finns risk att motparten tar skada den interimistiska åtgärden. Motparten

av kan undgå att drabbas ett interimistiskt beslut att ställa

av genom säkerhet. Ett interimistiskt beslut kan omprövas och ändras eftersom det inte vinner rättskraft. Om sökanden inte väcker talan i huvudsaken inom 30 dagar upphör ett interimistiskt beslut omedelbart att

1 gälla. I de fall där sökanden har vållat sin motpart skada att

genom framkalla ett interimistiskt beslut kan han bli skadeståndsskyldig.

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 3.8 De nordiska länderna

I de nordiska länderna föreligger stora likheter i utformningen av

marknadsföringslagstiftningen. Gemensamt för länderna är beto-

ningen på konsumentskydd, existensen av en särskild konsumentombudsmannafunktion och förekomsten av för området specifika bedömningsorgan. På den sistnärrmda punkten är dock läget i Danmark delvis annorlunda. Ett gemensamt drag är också att de

privata konsumentorganisationernas roll varit och fortfarande är

mycket begränsad. Även när det gäller tillämpade bedömningsprin-

ciper föreligger stora likheter. Grundregler för reklam utgör en viktig normkälla i alla länderna och utvecklingen praxis har skett

av i nära kontakt mellan dem. Det nu sagda hindrar dock inte att det också föreligger intressanta olikheter.

Under 1960-talet utreddes frågan om lagstiftning mot otill-

ny börlig konkurrens i nordiskt samarbete. Ungefär samtidigt med 1966 års svenska betänkande Otillbörlig konkurrens, SOU 1966:71 publicerades motsvarande betänkanden i Danmark, Norge och Finland. Det svenska beslutet införandet 1970 års

att genom av

marknadsföringslag i stor utsträckning frångå utredningsförslaget

kom att starkt påverka lagstiftningsarbetet även i de övriga länder-

Även där bestämde sig för att betona konsumentskyddet na. man starkare än vad som skett i utredningsbetänkandena men man valde

i viss mån andra lagstiftningsmodeller.

180 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt Danmark

I Danmark gäller 1974 års lov markedsføring med ändom senare

ringar. Ett förslag till reviderad markedsføringslov framlades

ny, för folketinget i oktober 1992 hann bli antaget före men

regeringsskiftet 1993 och har därigenom fallit.

Den danska lagen kan sägas utgöra sammanarbetning

en av ny-

tillkomna konsumentskyddande bestämmelser och äldre lagstiftning

mot otillbörl ig konkurrens. Huvudbestämmelsen är generalklausulen i l § som lyder: Loven gaelder i privat erhvervsvirksomhed offentlig virkog somhed, som kan sidestilles hermed. Der må i sådan virksomhed ikke foretages handlinger, strider mod god markedssom

føringsskik

. Generalklausulen är sanktionerad med förbud och kan även medföra

skadeståndsansvar, däremot inte straff. I praxis generalklausu-

anses len har en vidare räckvidd än fallet är med generalklausulen mot

otillbörli marknadsföring i den svenska marknadsföringslagen. Den

kan sålunda tillämpas även på användning oskäliga avtalsvillkor

och marknadsföring av farliga eller undermåliga produkter. Den

anses också kunna tillämpas på marknadsföring verkar könsdissom

kriminerande, rasdiskriminerande eller på annat sätt är integri-

tetskränkande. Den fungerar också ett komplement till den som

immaterialrättsliga lagstiftningen genom att bereda ett betydande

skydd mot slavisk efterbildning, snyltning och annat utnyttjande

av armans insats. Det är i sådana mål vanligt att markedsføringsloven

åberopas parallellt med immaterialrättslig lagstiftning, t.ex.

varu-

mårkeslagen.

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 181 Utöver generalklausulen innehåller lagen rad materiella specien albestämmelser riktade mot särskilda typer otillbörlig marknadsav

föring. Dessa specialbestämmelser behandlar otillåtna förfaranden,

i och för sig även strider mot generalklausulen, men som det som har ansetts lämpligt att precisera i lagen. De är delvis straffsanktionerade. Den mest centrala specialbestämmelsen är 2 § om förbud mot vilseledande framställningar Överträdelse denna bestämm.m. av melse kan föranleda förbud och skadestånd men även straff.

Stadgandets första stycke lyder:

Der må ikke anvendes urigtige, vildledende eller urimeligt

mangelfulde angivelser, egnet til at påvirke efterspørg-

som er sel eller utbud af fast ejendom andre formuegoder varer, og

samt arbejds- og tjenesteydelser.

Sådant vilseledandekravet utformats i lagtexten inrymmer det ett krav på att framställningar lovprisande karaktär måste innehålla av

den för saklig värdering ett erbjudande nödvändiga informa-

en av tionen. Förbudet mot vilseledande framställningar äger tillämplighet också på andra vilseledande marknadsföringsåtgärder. Det omfattar

även framställningar är otillbörliga på grund sin form eller

som av därför att de ovidkommande förhållanden. Här kommer bl.a. avser

in olika former av misskreditering.

Iden danska lagens 3 § allmän regel om informationsskyl-

ges en

dighet. Stadgandet lyder:

Ved tilbuds afgivelse, ved indgåelse af aftale eller efter

omstaendighederne på leveringstidspunktet skal det gives en efter formuegodsets eller ydelsens art forsvarlig vejledning,

når denne af betydning for bedømmelsen af godsets eller er ydelsens karakter eller egenskaber, herunder iszer brugsegen-

skaber, holdbarhed, farlighed og vedligeholdelsesmulighed.

182 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt Bestämmelsen fastslår allmän upplysningsplikt. Den

en kompletteras

av informationsskyldighetskrav i olika speciallagar. Bestämmelsen

är dock begränsad till situationer där det finns konkret kontakt en mellan säljare och köpare att anbud länmas eller sker. genom köp Krav på informationslämnande i reklam och andra marknadsförings-

åtgärder, som ligger tidigare i köpprocessen, får stödas på general-

klausulen eller lagens 2 Lagens 4 § innehåller särskild en bestämmelse mot vilseledande garantier. Dess 5 § innehåller ett allmänt förbud mot användning förväxlingsbara kännetecken av

berörs i bilaga 2.

Härefter följer i lagen vissa bestämmelser med rubriken marknadsföringsförbud. Denna del lagen innehåller straffsanktioneraav de förbud mot vissa former tilläggserbjudanden tilgift, rabattav

kuponger och liknande, reklamlotterier och reklampristävlingar

samt reklam för kreditgivning. Härutöver innehåller lagen bestämmelser mot missbruk företagshemligheter och tekniska förebilder av

samt särskilda regler märkning och emballering, vilka bl.a.

behandlar ursprungsangivelser.

I Danmark handläggs både civilmål och brottmål, väsentsom

ligen grundar sig på markedsføringsloven, i de allra flesta fall av

Sø- og handelsretten i Köpenhanm. I rätten ingår näringslivs- och konsumentföreträdare. Sø- handelsrettens avgöranden kan överog

klagas direkt till Højesteret. Tillsynen lagens efterlevnad från

konsumentsynpunkt omhänderhas av Forbrugerombudsmanden FO

och dennes kansli. FO kan anlägga förbudstalan vid Sø- handelsog retten. Han kan själv meddela interimistiskt förbud, vilket dock inom mycket kort tidrymd måste fastställas rätten. I första en av

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 183 hand söker FO åstadkomma regelefterlevnad inom ramen för information, frivilliga överenskommelser m.m. samt utfárdande av

anvisningar i form av s.k. retningslinjer.

1992 års proposition med förslag till markedsføringslov in-

ny nebar på de flesta punkter vidareföring av det hittillsvarande

en rättsläget. En viktig nyhet att de särskilda förbuden mot b1.a.

var

tilläggserbjudanden och rabattkuponger föreslogs slopade. Vidare

innehöll propositionen vissa nya bestämmelser ang FO:s befogen-

heter och den juridiska betydelsen FO:s retningslinjer. En intres-

av sant nyhet att FO föreslogs få rätt att föra skadeståndstalan vid

var

domstol på begäran ett konsumentkollektiv, alltså en form av

grupptalan.

Norge

I Norge gäller 1972 års lov om kontroll med markedsføring, van-

ligen kallad markedsføringsloven. Den har till sin utformning be-

tydande likheter med den danska lagen.

Grundläggande är generalklausulen i lagens 1 § första stycket

som lyder:

I naeringsvirksomhet må det ikke foretas handling strider

som

mot god forretningsskikk nwringsdrivende imellom eller er

urimelig i forhold til forbrukere. Generalklausulen uppfattas liksom i Danmark bred rättslig

som en standard med ett omfattande tillämpningsområde. Den är förbudssanktionerad och överträdelser kan också grunda skadeståndsansvar. Den i generalklausulen använda termen urimelig har medvetet

valts för att möjliggöra strängare bedömningsstandard än den

184 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

som ansågs ligga i den tidigare använda termen utilbørlig.

Genom lagändring år 1978 har generalklausulen kompletterats

en med ett andra stycke som är riktat mot könsdiskriminerande reklam och som lyder: Annonsør den utforrner reklame skal og som sørge for at reklame ikke er i strid med likeverdet kjønnene,

mellom og

at den ikke gir inntrykk nedsettende vurdering det av en av ene kjønn eller på krenkende måte avbilder kvinne eller marm. Bestämmelsen har legat till grund för framväxten tämligen av en omfattande rättspraxis i det norska Markedsrådet.

Generalklausulen kompletteras med specialbestämmelser i lagens

2-9 §§. Dessa förhåller sig till generalklausulen på sätt samma som i den danska lagen, dvs de preciserar på olika områden den standard som i och för sig slagits fast redan i generalklausulen. Den sistnämnda kan alltså användas vid sidan eller i stället för special-

bestämmelsen. Till skillnad från generalklausulen är specialbestämmelserna straffsanktionerade. Den mest centrala specialbestämmelsen är, liksom i den danska lagen, 2 § förbud mot vilseledande framställningar. Bestämmelom sens grundläggande första stycke föreskriver: Det er forbudt i

nzeringsvirksomhet å anvende uriktig eller av annen villedengrunn

de framstilling egnet til å påvirke etterspørselen etter, eller E

som er tilbudet tjenester, eller andre ytelser. Motsvarande E av, varer, förbud gäller också annen villedende framgangsmåte. I rättstillämpningen används omvänd bevisbörda på ungefär sätt samma som i svensk rätt. I 2 § tredje stycket finns ett särskilt förbud mot bruk vilseleav

dande garantier. I 2 § fjärde stycket särskild regel angáende

ges en

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 185 bruk uttrycken utförsäljning och realisation. Den föreskriver: av

Kunngøring eller andre meddelelser utsalg, realisasjon, eller

om form for salg i detaljhandelen til nedsatte priser må bare annen anvendes när prisene på de tilbudte virkelig er nedsatt. varer

Lagens 3 § innehåller en allmän regel om informationsskyldighet.

Den anknyter till lagens grundläggande vederhäftighetskrav och har

betydande likheter med dansk rätt. Enligt bestämmelsen är det

förbjudet att använda framställningar som inte ger forsvarlig eller

tilstrekkelig veiledning eller trekker inn uvedkommende forhold, og

derfor må urimelig. Detsamma gäller framställningar som

anses utnyttjar konsumenters bristande erfarenhet och kunskaper och därför måste anses urimelig.

År 1981 bestämde Stortinget införande ytterligare regler

om av

informationsskyldighet som skulle ge regeringen möjlighet att

om utfärda närmare föreskrifter för olika branscher m.m. Reglerna,

politiskt kontroversiella, upphävdes dock innan de hade

som var trätt i kraft och någon liknande lagstiftning har inte införts senare. Lagens 4 § innehåller ett i princip generellt förbud mot tilläggs-

erbjudanden tilgift. Man undantar dock tilläggserbjudanden som

har naturligt samband med huvuderbjudandet och rabattmärken som endast ger bevis om rätt till ersättning i pengar. Lagens 5 § förbjuder reklarnlotterier och liknande. Ett undantag

görs för tävlingar i tidningar och tidskrifter ligger under fast-

som

lagda, ganska snävt satta värdegränser.

Lagens 6 § innehåller ett förbud mot bestickning i näringsverk-

samhet. Dess 7 § förbjuder rättsstridigt utnyttjande av företagshem-

ligheter och 8 § missbruk tekniska förebilder och föreskrifter. av

186 Huvudlinjeri internationell och utländsk rätt

Lagens 9 § behandlar otillåten efterbildning. Den lyder:

Det er forbudt i naeringsvirksomhet å anvende etterliknede

kjennetegn, produkter, kataloger, reklamemidler eller andre frambringelser på slik måte under slike omstendigheter at

det må anses som en urimelig utnyttelse av en annens innsats

eller resultatet og fører med fare for forveksling.

seg

Stadgandet berörs i bilaga Dess tillämpning kräver som framgår

att det föreligger en efterbildning, att denna innebär ett utnyttjande

av annans insats och medför en förväxlingsfara. Stadgandet utgör

ett komplement till det immaterialrättsliga skyddet och har fått

mycket stor praktisk betydelse. Brister något av rekvisiten i 9 § kan

det i speciella fall komma i fråga att i stället tillämpa generalklausu-

len i 1 t

Genom lagändring år 1981 utvidgades markedsføringsloven till

att också omfatta konsumentskydd mot oskäliga avtalsvillkor motsvarande den svenska lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

I Norge motsvaras KO och Marknadsdomstolen av Forbrukerombudet FO och Markedsrådet. F0 har en organisation som nära I

I motsvarar det tidigare självständiga svenska KO-ämbetet. Till skillnad från KO kan FO besluta förbud när det skulle E

själv om vara olämpligt eller skadligt att invänta Markedsrådets beslut 14 §.

Markedsrådet har en sammansättning med bl.a. intresseledamöter

1 som nära svarar till den som den svenska Marknadsdomstolen har haft intill l juli 1993. Markedsrädet tillämpar dock endast lagen utifrån konsumentsynpunkt. Dess beslut kan överklagas i domstol.

Mål mellan näringsidkare med stöd i markedsføringsloven och mål

som rör utdömande straff handläggs allmän domstol.

av av

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt Finland

I Finland infördes med ikraftträdande år 1978 i ett slag konsu-

en mentlagstiftning som nära svarade till de lagar på området

som tidigare införts i Sverige. I Finland valde emellertid att

man sammanföra huvuddelen konsumentlagstiftningen i samlad

av en konsumentskyddslag KSL. KSL innehåller i l kap. allmänna

stadganden som anger tillämpningsområdet och ger definitioner, i

2 kap. regler för marknadsföring, nära motsvarar den svenska

som

marknadsföringslagen såvitt gäller skyddet för konsumenter, i 3

kap. regler om möjlighet att förbjuda oskäliga avtalsvillkor, mot-

svarande den svenska avtalsvillkorslagen för konsumentförhållan-

den, i 4 kap. en generalklausul möjlighet att jämka oskäligt pris

om och andra oskäliga villkor i konsumentavtal tillägg till 36 § i den

finska avtalslagen, i 5 kap. rent civilrättsliga regler konsument-

köp, i 6 kap. civilrättsliga regler hemförsäljning och postför-

om säljning och i 7 kap. senare införda regler konsumentkrediter.

Denna grundläggande uppläggning har medfört att de regler

otillbörlig konkurrens och marknadsföring, som inte konsu-

avser mentförhållanden, har förts till en särskild lag, 1978 ârs lag

otillbörligt förfarande i näringsverksamhet.

Systematiken har senare ändrats därigenom att straffbestämmel-

serna om marknadsföringsbrott, brott mot företagshemlighet, muta

i näringsverksamhet flyttats över till ett 30 m.m. nykonstmerat kap.

i strafflagen näringsbrott. Den i är om typ av regler, som Sverige

samlade i marknadsföringslagen, är alltså i Finland uppdelade 2

på

kap. i KSL, lagen otillbörligt förfarande i om näringsverksamhet

188 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt och 30 kap. i strafflagen. Härutöver finns särskilda lagar om Konsumentombudsmarmen och Marknadsdomstolen.

Huvudbestärnmelsen i 2 kap. KSL är en generalklausul i l §

första stycket. Den lyder: Vid marknadsföring får icke användas

förfarande, strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot

som konsumenterna. Den ligger till grund för en omfattande praxis i Marknadsdomstolen och hos KO, till sin inriktning i huvudsak

som framstår som mycket lik den svenska.

Den finska lagen saknar generalklausul informationsskyldig-

om het motsvarande den svenska. Lagen ger regeringen bemyndigande

att utfärda närmare förordningar om produktmärkning, bruksan-

visningar, prisinformation m.m. Vidare föreskrivs i l § andra

stycket i generalklausulen, att marknadsföring alltid skall anses

otillbörlig, om däri inte ingår uppgifter som är behovet påkallade

av med hänsyn till konsumenternas hälsa och ekonomiska trygghet.

2 kap. 3 § KSL innehåller ett särskilt stadgande riktat mot prisnedsättningar. Häri föreskrivs såsom generell regel att priset för konsumtionsnyttighet inte får vara nedsatt med större belopp

uppges

varmed priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare

uppburit. Jämförpriset skall, enligt vad som utvecklats i motiven,

vara det pris som näringsidkaren omedelbart tidigare tillämpat på

samma driftställe.

2 kap. 4 § KSL föreskriver förbud mot kombinationserbjudanden

och tilläggserbjudanden. Undantagna är fall, där det föreligger ett

uppenbart sakligt samband mellan de utbjudna nyttigheterna. Mark-

nadsdomstolens praxis på detta område framstår tämligen

som

sträng.

Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt 189

2 kap. 5 § KSL innehåller ett allmänt förbud mot reklamlotterier

och reklampristävlingar.

Reglerna i 2 kap. KSL tillämpas i huvudsak Konsumentom-

av budsmarmen och Marknadsdomstolen. KO är organiserat ett

som

självständigt ämbete såsom fallet tidigare var i Sverige. Mark-

nadsdomstolen har sammansättning med intresseledamöter

en som nära motsvarar den som den svenska Marknadsdomstolen har haft fram till 1 juli 1993. KO har, till skillnad frän i Sverige, möjlighet att själv meddela interimistiska förbud. Sådana beslut skall dock KO inom tre dagar underställa Marknadsdomstolen. I olikhet med vad som gäller i Sverige kan Marknadsdomstolen själv utdöma förelagda viten. Marknadsdomstolens beslut kan inte överklagas annat än att Högsta domstolen kan pröva storleken utdömda

av viten.

De materiella bestämmelserna i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet har stora likheter med motsvarande bestämmel-

ser i 2 kap. KSL. Grundläggande är även i denna lag general-

en klausul i 1 som lyder I näringsverksamhet får icke användas

förfarande, som strider mot god affärssed eller eljest är otillbörligt

mot annan näringsidkare. Till skillnad från KSL saknar lagen särskilda bestämmelser förbud mot kombinationserbjudanden;

om däremot innehåller den motsvarande förbud mot reklamlotterier och

reklampristävlingar.

I lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet ingår ett

särskilt lagstadgande misskreditering 2 § andra stycket

om som

lyder: I näringsverksamhet får inte användas uttryck,

som innehåller ovidkommande omständigheter, heller uttryck, är

som

190 Huvudlinjer i internationell och utländsk rätt

otillbörligt till sitt framställningssätt eller sin form, om uttrycket är

ägnat att skada annans näringsverksamhet.

Lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet innehåller

förbud mot röjande av affärshemligheter och missbruk av tekniska förebilder eller anvisningar 4 §.

KO handlägger ärenden enligt lagen om otillbörligt förfarande

i näringsverksamhet men domstol skall i vissa fall bereda KO tillfälle att bli hörd. Mål förbud med stöd lagen handläggs

om av av

Marknadsdomstolen, i övrigt handläggs mål enligt lagen av allmän

domstol.

Lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet innehåller

inga uttryckliga regler om skadestånd. Högsta Domstolen har i en

uppmärksammad dom år 1991 uttalat att skadestånd på grund av överträdelse av lagen endast kan utdömas om handlingen är straffbar eller om det föreligger synnerligen vägande skäl för utdömande av skadestånd för förmögenhetsskada enligt den finska skade-

ren ståndslagens allmänna regel härom 5 kap. l § SKL. Detta innebär att lagen till mycket stor del saknar skadeståndssanktion. Svenskspråkigt referat av HD:s avgörande i NIR 1992 s. 697.

En marknadsföringslag

Utredningens grundläggande förslag

Utredningens Förslag: MFL ersätts av en ny marknadsförings-

lag. Den nya lagen skall i likhet med MFL utgöra den generella

lagen för alla former kommersiella marknadsföringsátgärder,

oavsett använt medium och slag eller tjänster. Den

av varor

föreslagna lagen ges en jämfört med MFL väsentligt

mera

preciserad utformning och förses med ett utbyggt sank-

mera

tionssystem.

Skälen för förslaget: MFL har väsentligen oförändrad sedan

gällt

år 1970. Den främsta nyheten år 1975 tillkomsten

var av en

kompletterande generalklausul om informationsskyldighet i för-

hållande till konsumenterna. Under de decennier gått sedan

som dess har rättsområdet utvecklats högst väsentligt. Detta har främst skett genom framväxten omfattande praxis i Marknadsdom-

av en stolen men även tillkomsten annexlagstiftning till MFL,

genom av som ger närmare regler för marknadsföring av särskilda slag

av varor eller tjänster eller för särskilda typer erbjudanden. Det har

av vuxit fram ett behov översyn lagstiftningen på området.

av en av

Av betydelse är härvid att lagstiftningen konkurrensbegräns-

ning, som har nära samband med lagstiftningen marknadsföring

192 En ny marknadsföringslag

och i viktiga hänseenden utgjort förebild för den senare, fått

som en

väsentligt gestaltning införandet av konkurrenslagen,

en ny genom

trätt i kraft den 1 juli 1993. som

Utredningen har funnit att det föreligger ett behov av att

effektivisera lagtillämpningen på marknadsföringsområdet och

främja regelefterlevnaden att införa direktverkande

genom en

sanktion i form sanktionsavgift, benämnd marknadsstömings-

av en avgift. Denna skall kunna ådömas näringsidkare oftast ett

en aktiebolag eller juridisk vid grövre överträdelser av

annan person -

reglerna mot otillbörlig marknadsföring. Utredningen har funnit att

sådan sanktion rättssäkerhetsskäl inte kan knytas till en en av

otillbörlig marknadsföring utan kräver mera generalklausul om

preciserade regler. Detta har gjort det nödvändigt att i lagen ta in

katalog över sådana olika typer av otillåtna marknadsföringsåten

bör kunna föranleda att marknadsstömingsavgift döms

gärder som

ut.

Utredningen har också funnit det lämpligt att utvidga möjlig-

heterna till skadestånd vid överträdelse av marknadsföringslagstiftningens regler. Vid överträdelse av de preciserade typerna av

otillbörlig marknadsföring både konsumenter och andra

ges förbrukare samt andra näringsidkare, främst konkurrenter, möjlighet att få skadestånd. Även denna möjlighet bedömer utredningen kommer att bidra till en bättre regelefterlevnad.

Utredningen har inte funnit skäl att behålla den nuvarande MFL: s

särskilda, förbud mot rabattmärken och vissa andra

straffbelagda i

former kombinationserbjudanden. Utredningen har över huvud I

inte det att föreslå förbud mot vissa former av i

ansett lämpligt

marknadvöringslag 193

En ny

säljfrämjande åtgärder eller säljmetoder i sig. Erfarenheten visar

nämligen att de problem kan förbundna med sälj främj ande

som vara

åtgärder, sett från konsumentsynpunkt, beror på att åtgärderna inte

presenteras på ett korrekt sätt. Presentationen är många gånger vilseledande överdriven eller påträngande och ger inte konsumenter och andra förbrukare tillräcklig information. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att de nuvarande två förbuden mot speciella

former erbjudanden, kombinerade utbud och rabattmärkeserbju-

av danden, upphävs och att det i katalogen över otillåtna marknads-

föringsåtgärder tas in särskild, generellt tillämplig bestämmelse

om utformningen av förmånserbjudanden.

Utredningen föreslår att överträdelser av marknadsföringslagen

i sin helhet avkriminaliseras. Den nuvarande MFL:s straffbestämmelser har sällan tillämpats och inte varit effektiva från

sanktionssynpunkt. Det systemet med möjlighet att döma ut

nya

marknadsstörningsavgift medför, i förening med det föreslagna

sanktionssystemet i övrigt, att straffsanktioner inte längre är vare

sig behövliga eller lämpliga.

Utredningen har i sitt arbete ägnat särskild uppmärksamhet åt det

svenska genomförandet konventionsåtaganden på området och

av sådana EG-direktiv även skall gälla inom EES. Utredningen

som har därvid funnit vissa brister, vilka delvis har sin förklaring i den

grundläggande utformningen nuvarande MFL. Enligt utred-

ningens mening bör uttryckliga regler i konventioner, som Sverige

ratiñcerat, och i relevanta EG-direktiv helst motsvaras av ut-

regler även i den svenska lagstiftningen. Utredningen har tryckliga

i sitt förslag arbetat in de regler erfordras från den nämnda

som

7 I3-0586

194 En marknad.y‘2ringslag

ny utgångspunkten. Det gäller främst regler om vilseledande reklam,

geografiska ursprungsbeteckningar, misskrediteringoch förväxlings-

risk samt beslag.

Utredningen har funnit mera utförliga materiella regler angående

otillbörlig marknadsföring och informationsskyldighet vid mark-

nadsföring vara lämpliga även av andra skäl. En utifrån denna

utgångspunkt utformad lagtext blir visserligen längre än den

nuvarande men samtidigt väsentligt informativ och lättbegriplig

mer

för lagens primära adressater, de marknadsförande näringsidkarna.

Det har varit utredningens strävan att i själva lagtexten så långt

möjligt ge någorlunda klara anvisningar om vad som är otillåtet i å marknadsföringen och vilka informationskrav som skall tillgodoses. Utredningen föreslår därför även en kodifiering de centrala av

bedömningsgrunder som skall beaktas vid lagens tillämpning. Enligt

utredningens mening innebär en på detta sätt utformad lagtext väsentliga vinster i fråga klarhet. Detta bör underlätta utom

bildningsverksamhet kring lagen och även positivt bidra till

regelefterlevnaden på fältet. Utredningen vill emellertid samtidigt

understryka att det inte är någon ny regelmassa som genom

förslaget tillförs lagen. Samtliga materiella regler, föreslås ingå

som

i marknadsföringslag, har motsvarigheter i gällande rätt sådan

en ny denna utbildats i rättspraxis. Utredningen har inom ramen för arbetet fortlöpande utvärderat gällande rätt och behovet av eventuella förändringar. På de flesta

punkter har utredningen inte funnit några egentliga behov

av ändring i det materiella rättsläget. Vissa bestämmelser inom ramen för den föreslagna katalogen över olika typer otillåtna marknadsav

En marknadsföringslag 195

ny föringsåtgärder torde dock i viss mån ge uttryck för ett skärpt synsätt i förhållande till gällande rätt, ehuru det närmast är fråga

Hit hör de föreslagna bestämmelserna efterbildom nyanser. om

ningar som medför förväxlingsrisk, aggressiva säljmetoder och

marknadsföringskorruption.

Utredningen har funnit skäl att närmare överväga skyddssituationen enligt lagen för andra förbrukare än enskilda konsumenter. Det gäller här bl.a. ideella föreningar, stiftelser och samfálligheter samt g näringsidkare såsom köpare och förbrukare av tjänster. För denna

kategori föreslår utredningen införandet av det nya lagtekniska

begreppet andra förbrukare. Enligt utredningens mening bör bl.a.

lagens regler informationsskyldighet delvis gälla också i för-

om hållande till denna kategori.

När det gäller sanktioner och rättegångsordning har utredningen

bl.a. funnit skäl att föreslå utvidgade möjligheter att besluta om interimistiska förbud och ålägganden i syfte att nå snabb

en handläggning. Primär talerätt i domstol föreslås införd för även

andra än KO, dvs. näringsidkare och sammanslutningar av

konsumenter eller näringsidkare. Införandet av marknadsstörnings-

avgift som sanktion gör det nödvändigt att tillämpa ett system som tillåter överklagande domar. Utredningen har kommit fram till

av att införande ett generellt tvåinstanssystem är att förorda.

De behov och intentioner som nu redovisats är det, enligt

utredningens mening, inte möjligt att tillgodose endast genom en

revision av MFL utan kräver en i princip ny lag på området.

I efterföljande avsnitt i detta kapitel redovisar utredningen

närmare sina allmänna överväganden.

En ny marknadsföringslag

4.2 Förhållandet till konkurrenslagen

Vid MFL:s tillkomst år 1970 utgjorde, såsom redan antytts, 1953

års konkurrensbegränsningslag en viktig lagteknisk förebild. Den

sistnämnda ersattes år 1982 konkurrenslag dock i sin av en ny som lagtekniska utformning nära knöt till 1953 års lag. Konkuran

renslagen byggde även den på en grundläggande generalklausul,

kompletterad med ett par särskilda straffbestämmelser riktade mot förfaranden bedömts speciellt olämpliga. KO-funktionen som vara hade på konkurrensområdet förebild i NO-funktionen Näringsen frihetsombudsmannen. Marknadsrådet, sedermera Marknadsdom-

stolen, övertog det tidigare Näringsfrihetsrådets funktioner enligt

konkurrenslagstiftningen. Det nära sambandet mellan uppgifterna att

motverka skadlig konkurrensbegränsning och otillbörl i marknadsga

föringsåtgärder bedömdes göra det naturligt och lämpligt

att samma dömande instans omhänderhade prejudikatbildningen på bägge områdena och därvid beaktade dessas inbördes samband. Genom tillkomsten 1993 års konkurrenslag har situationen av förändrats väsentligt. Den konkurrenslagen överensstämmer i nya

huvudsak med det konkurrensrättsliga regelsystemet inom EG och

EES. Avsikten är att lagens bestämmelser skall tolkas mot bakgrund av EG-domstolarnas konkurrensrättsliga praxis. Den konkurnya

renslagen är uppbyggd på förbudsregler och alltså inte på

en generalklausul. Förbudens närmare innebörd och avgränsning bestäms bl.a. innehållet i särskilda gruppundantagsförordningar. av

marknadsföringslag 197

En ny överträdelser konkurrenslagen har avkriminaliserats. Den

av grundläggande sanktionen är sanktionsavgift, s.k. konkurrensskadeavgift. Reglerna denna har utformats med nära förebild i EG-

om rätten. Lagen har även försetts med civilrättsliga sanktioner i form

avtalsrättslig ogiltighet och omfattande skadeståndsskyldighet

av en för skada orsakas annat företag eller avtalspart. Konkurrens-

som lagen övervakas och tillämpas i första hand av det nya Konkurrensverket. NO och SPK Statens Pris- och konkurrensverk har lagts

Ett tvåinstanssystem har införts. Flertalet mål handläggs i ner. första instans Stockholms tingsrätt och efter överklagande i andra

av och sista instans Marknadsdomstolen. Dess sammansättning har

generellt ändrats i samband med den nya konkurrenslagens

ikraftträdande. Några intresserepresentanter medverkar inte längre

i domstolen, detta gäller även mål enligt marknadsföringslagen.

De grundläggande förändringarna i konkurrenslagens uppbyggnad

och utformning medför att den hittillsvarande parallelliteten i

utformningen konkurrens- och marknadsföringslagstiftningen till

av stor del försvinner. Samtidigt förblir konkurrenslagen och mark-

nadsföringslagen de tvâ huvudlagarna på konkurrensomrâdet och

betydelsen samordning mellan dem i rättstillämpningen står kvar.

De överväganden som lett fram till utformningen av en ny, tidsenlig

konkurrenslag har helt naturligt stort intresse också för marknads-

föringslagens del.

Enligt utredningens mening kommer även i fortsättningen ett nära

samband att bestå mellan konkurrensbegränsnings- och marknadsföringslagstiftningen. För konkurrensen på den svenska marknaden

bör gälla den övergripande målsättningen att den skall vara både

198 En marknad.sj‘Zmngslag

ny effektiv och tillbörlig free and fair. Ytterst syftar båda lagarna i första hand till att främja konsumenternas intressen. Detta leder

till att ett ömsesidigt hänsynstagande till de båda lagarnas syften är

nödvändig vid rättstillämpningen. Även konkurrenslagen

om eftersträvar en effektiv och t.o.m. hård konkurrens på marknaden

har den sålunda inte till uppgift att främja eller stödja otillbörliga

marknadsföringsmetoder, t.ex. att ett företag tillgriper vilseledande

prisjämförelser eller misskreditering konkurrenter.

Å andra sidan är det väsentligt att marknadsföringslagstiftningen

inte har en utformning som verkar konkurrensbegränsande. Av

detta skäl bör det undvikas att lagstiftningen förbjuder vissa

säljmetoder eller säljformer i sig. Det är också viktigt att lagstift-

ningen inte tillämpas på ett sätt kan försvåra priskonkurrens

som eller annan effektiv konkurrens på marknaden. Det är fortfarande inte ovanligt att det i olika västeuropeiska länders marknadsför-

ingslagstiftning finns kvar bestämmelser som utgör skråmässiga

relikter och närmast är till för att bereda småföretagare ett visst skydd mot konkurrens. De i avsnitt 3.3.6 berörda avgörandena

av EG-domstolen i rättsfallen GB-INNO-BM och Yves Rocher

ger exempel på detta. Fallen rörde lagstiftning lagfästa realisations-

ordningar i handeln respektive förbud mot iögonenfallande prisjäm-

förelser. Liksom hittills bör konkurrenshämmande tillämpning

av marknadsföringslagstiftningen inte komma i fråga i Sverige.

Vikten av hänsynstagande till konkurrenslagstiftningen och dess

syften bör enligt utredningens mening komma till uttryck i lagtexten

i en ny marknadsföringslag. Den gör det också lämpligt att

prejudikatsbildningen i huvudsak anförtros instans har

en som

marknadsföringslag 199

En ny överblick över båda områdena.

Även vid de närmare utformningen övervägandena av av en ny

marknadsföringslag har utredningen ansett den konkurrenslagen

nya utgöra en viktig utgångspunkt. Bland de moment i den nya konkurrenslagen, det framstått särskilt viktigt för ut-

som som

redningen att närmare överväga, kan nämnas avkriminaliseringen

E i

och införandet sanktionsavgifter, utbyggnaden av möjligheterna

e av

for.. konkurrenter att få skadestånd, införandet. .. mera preciserade.

och därigenom förutsägbara materiella regler samt införandet

mera i av domstolsprövning i mer än en instans.

4.3 Gränsdragningen mellantryckfriheten och rekla-

men m.m. I

Reklam och andra kommersiella framställningar utgör yttranden i

eller form. Vad beträffar tryckta framställningar finns i en annan

värt land sedan gammalt grundlagsbestämmelserna i TF. Under de

senaste decennierna har emellertid radion och televisionen fått en allt större betydelse. För radion och televisionen gäller numera YGL. Den lagen omfattar förutom radio och television och vissa liknande överföringar även filmer, videogram och andra upp-

tagningar rörliga bilder samt ljudupptagningar. Ett skydd för

yttrandefriheten har även slagits fast i Europakonventionens

artikel 10.

Det mot denna bakgrund utredningen i sitt delbe-

var som tänkande relativt utförligt beskrev grundlagsreglerna och vad som

200 marknad.y‘bringslag

En ny har samband därmed SOU 1992:49 21. Även marknads-

s. en ny

föringslag skall självfallet förenlig med gällande grundlags-

vara bestämmelser.

Gränsdragningen mellan tryckfriheten och reklamen innebär att

marknadsföringslagens tillämpningsområde är begränsat till

kommersiella framställningar. Vad detta närmare betyder har belysts genom Högsta Domstolens avgöranden NJA 1975 s. 589, Helg-Extra, och 1977 s. 751, Vivo-Favör, båda meddelade med anledning av ansökan om resning mot beslut Marknadsdom-

av stolen. I det avgörandet yttrade Högsta Domstolen att

senare ingripande med stöd av MFL mot meddelande i tryckt skrift kan ske utan hinder av TF:s bestämmelser, när fråga är meddelande

om av rent kommersiell natur. Som exempel på ett sådant meddelande angavs meddelande i annons som har ett kommersiellt, vanligen av-

sättningsfrämjande syfte och handlar näringsidkares

som om affärsverksamhet eller däri tillhandahållna eller tjänster under

varor förutsättning att meddelandet inte är att hänföra till nyhetsför-

medlingen eller åsiktsbildningen i samhället.

YGL bygger på samma principiella synsätt TF när det gäller

som

att dra gränsen mellan grundlagsenliga och icke grundlagsenliga

ingripanden. Samtidigt skiljer sig dock YGL på viktiga punkter från

TF. Det beror på de speciella förhållanden har rått på radio-

som och TV-området.

I YGL särbehandlas emellertid radion och televisionen. YGL tillåter att det i vanlig lag meddelas föreskrifter förbud mot

. . . kommersiell reklam i radioprogram 1 kap. 12 § andra stycket första meningen YGL. Enligt sin lydelse hindrar således inte YGL

En marknaztwringslag 201

ny förbjuder all reklam i radio och TV. Vad som

en lagstiftning som

kan förbjudas med stöd denna grundlagsregel är dock givetvis

av endast framställningar är för att låna HD:s ord av rent som kommersiell natur. YGL tillåter emellertid inte bara en lagstiftning det beskrivna slaget utan även lagstiftning radio eller TV av nu om

gäller förbud mot annonsering 1 kap. 12 § andra

som annan

i stycket andra meningen YGL.

Enligt de radiorättsliga reglerna för de reklamñnansierade radiooch TV-sändningarna får de betalda inslagen endast förekomma på

s särskilt markerad sändningstid, s.k. armonstid.

Ingripanden mot tryckta skrifter kan alltså komma i fråga endast då det handlar åtgärder är av rent kommersiell natur. om som Det är således ett helt grundläggande skäl nuvarande av som marknadsföringslagstiftning inte omfattar den icke kommersiella

reklamen, och det ligger utanför utredningens uppdrag att närmare

gå in på detta ämne. I förarbetena till MFL:s generalklausul mot otillbörlig marknads-

föring avslutade departementschefen sitt utförliga resonemang om

förhållande till tryckfriheten med att förorda att

lagstiftningens

mot reklam i skrift begränsas till sådana fram-

ingripande tryckt

ställningar har rent kommersiella förhållanden till föremål, som dvs. näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandaavser en hållna varor och tjänster prop. 1970:57 s. 67. I delbetänkandet betonade utredningen SOU 1992:49 s. 42 att

lagstiftaren uppenbarligen var mycket angelägen om att klargöra att

MFL borde tillämpas på ett sätt som inte stred mot tryckfrihets-

rättsliga principer.

202 En marknadsföringslag

ny En ny marknadsföringslag skall sålunda förenlig med vara

gällande grundlagsbestämmelser i TF och YGL. Vad gäller

tryckfriheten innebär det att marknadsföringsrättsliga ingripanden

bara får rikta sig mot åtgärder är av rent kommersiell natur. som

YGL har utgångspunkt TF skiljer sig har

samma som men som nämnts från TF på det sättet att det i vanlig lag kan införas bestämmelser i fråga all annonsering 1 kap. 12 § andra stycket om andra meningen YGL. Bortsett från detta och med avseende på relationen grund-

lagmarknadsföringslag skiljer sig dock inte YGL från TF

se prop. 199091:64 90 ff. och 107. I YGL uttryckligen efter s. anges mönster av 1 kap. 3 § TF också, att myndigheter och andra allmänna organ inte får utan stöd i grundlagen ingripa mot någon på grund av att han i t.ex. ett radioprogram har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller

får de utan stöd grundlagen sådan anledning göra några

av av ingripanden mot programmet 1 kap. 4 § YGL. Gränsdragningen mellan redaktionellt material och reklam har tidigare aktualiserats i ett flertal rättsfall rört i som annonser

pressen. När det gäller frågan om att tillämpa MFL:s generalklausul

mot otillbörlig marknadsföring på inslag i TV föreligger numera

viss rättspraxis. Se exempelvis MD 1992: 19, Hempel Färg och MD

1993:2, World Trade International Institute. Det förstnämnda fallet belyser frågan om gränsdragningen mellan reklam och redaktionellt programmaterial. Däremot förde Marknadsdomstolen i fallet inte

något resonemang om gränsdragningen mot smygreklam. Vad gäller

denna företeelse och dess bedömning kan hänvisas till utredningens

En ny marknadsföringslag

delbetänkande SOU 1992:49 63 f..

Det har varit aktuellt att införa särskild lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. I december 1990 sände Civildepartementet ut

på remiss promemoria dnr MA 58189 med förslag till sådan

lagstiftning. Frågan har emellertid avskrivits efter remissbehandling

utan att utredningen fått några direktiv att behandla frågeställl

i ningen.

En bestämmelse för att motverka bl.a. sådan reklam finns i TV-

direktivet, som tillhör den gemenskapsrätt som Sverige måste följa

‘ enligt avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet. Den nämnda direktivartikeln artikel 12 b helt

anger allmänt att TV-reklam inte får innefatta diskriminering på grund av

kön eller nationalitet. ras,

I sitt delbetänkande tog utredningen bl.a. könsdiskri-

upp minerande inslag i reklam. Utredningen uttalade SOU 1992:49

I 66 att MFL:s generalklausul mot otillbörlig marknadsföring, i vad

den konsumenterna, riktar sig mot sådant som kan leda till

avser

felaktiga eller förhastade köpval i fråga eller tjänst.

om en vara Bestämmelsen syftar till, framhöll utredningen, att skydda och stärka konsumenternas ställning på marknaden och den tillvaratar i allt väsentligt deras ekonomiska intressen. Reklam innefattar

som

diskriminering på grund av kön kränker således, enligt utredningens

mening, intressen är art än dem MFL till-

som av annan som

godoser.

Sammanfattningsvis har utredningen haft att utgå från den

gränsdragning till den grundläggande tryck- och yttrandefriheten,

gäller i Sverige, och begränsar tillämpningsområdet för

som som

204 marknadsföringslag

En ny

marknadsföringslagstiftningen till framställningar och andra

marknadsföringsåtgärder, som har ett kommersiellt syfte och en

rent kommersiell natur. Utredningen har ansett det angeläget att upprätthålla denna gränsdragning och har därför låtit den komma

till uttryck i den föreslagna lagens ingresstadgande.

Förhållandet mellan yttrandefriheten och näringslivets egenåt-

gärder belyses i bilaga

4.4¶Sanktionssystemet

I utredningsdirektiven nämns en översyn av Sanktionssystemet som

en central fråga. Riktigheten av denna bedömning har tydligt

kommit till uttryck vid de återkommande kontakter utredningen

som haft med KOV, med andra myndigheter och konsumentföreträdare

och med företrädare för näringslivets organisationer. Såsom

närmare kommer att behandlas i 6 kap. står det klart att den straffsanktion är knuten till MFL:s nuvarande straffbelagda

som förbudsbestämmelser angående uppsátligt vilseledande framställ-

ningar och vissa kombinationserbjudanden mycket sällan kommit till

användning. Vad gäller skadeståndssanktionen har det knappast förekommit några fall, i vilket domstol tilldömt en konkurrerande näringsidkare skadestånd i anledning av överträdelse av MFL. Lagens huvudsanktion har helt klart kommit att bli förbud vid vite

mot upprepande av en otillbörlig marknadsföringsåtgärd. Härtill

kommer informationsåläggande vid vite och KO:s möjligheter att

utfärda förbuds- och informationsålägganden vilka, efter god-

marknadsfbringslag 205

En ny kännande berörd näringsidkare, gäller meddelade förbud

av som eller ålägganden. Marknadsdomstolen har även möjlighet att, om särskilda skäl föreligger, besluta interimistiskt om förbud eller ålägganden. Så har dock endast skett relativt sällan.

Att göra några preciserade uttalanden lagens och

mer om administrationens kostnadseffektivitet är knappast möjligt. Det är emellertid utredningens uppfattning att den kritik mot den nuvarande ordningen återges i direktiven har fog för sig. Erfarenheten

som visar att Marknadsdomstolens förbud sällan åsidosätts och att det stora flertalet näringsidkare är lyhörda för KOV:s råd och rekommendationer och lojalt iakttar KO:s förbudsförelägganden. Erfarenheten visar dock också att lagen är ineffektiv mot oseriösa aktörer på marknaden och framför allt att styrmedelseffekten hos Mark-

nadsdomstolens avgöranden är begränsad och att ingripandena vid

övertramp från såväl domstolens KOV:s sida i regel kommer

som alltför sent, den påtalade åtgärden är oftast för länge sedan slutförd.

En svaghet med förbudssanktionen är att den endast

uppenbar

riktar sig mot framtida handlande och inte mot redan genomförda

otillbörliga marknadsföringsåtgärder. Detta har utredningen funnit

tala för ökad användning direktverkande sanktion. Utredningen

av har sett det särskilt viktig uppgift att i sitt arbete utvärdera

som en sanktionssystemet och att söka nå fram till mera effektiva sanktio-

Den konkurrenslagen har härvid tillhandahållit ett ner. nya intressant alternativ. Framför allt har utredningen sett det som

mycket väsentligt att uppnå ordning är effektiv och som har

en som

förutsättningar att ett i praktiken väl fungerande konsument-

skydd. Utredningen har emellertid också funnit det betydelsefullt att

206 En

ny marknadqfbringslag

konkurrenter och andra näringsidkare bereds ett fungerande

skydd

mot otillbörliga konkurrensåtgärder, t.ex. i form av möjlighet till

skadestånd. Vidare har utredningen möjligheterna besluta

ägnat att

om interimistiskt förbud särskild uppmärksamhet och att uppnå en

effektivare lagtillämpning genom vidgad användning interimistis-

av ka förbud.

Utredningens överväganden angående sanktionssystemets ut-

formning redovisas närmare i kapitel

4.5 Det processuella systemet

5¶Redan tidigt under utredningsarbetet visade det sig att utformningen l

av sanktionssystemet spelar en nyckelroll för utformningen i övrigt

av en ny marknadsföringslag. Så är mycket påtagligt fallet i fråga

om systemet för prövning mål enligt lagen. Direktverkande av sanktioner kräver möjligheter att överklaga meddelade domar och

styr därigenom val och utformning instansordning. Utredningen

har även haft att ta hänsyn till de vittgående förändringar vad gäller

instansordning och på Marknadsdomstolens ställning skett i

syn som § i samband med införandet den konkurrenslagen. av nya

En speciell fråga utredningen haft att överväga på den

som

processuella sidan är reglerna talerätt. Enligt nuvarande regler om

har endast KO primär talerätt i Marknadsdomstolen; övriga aktörer

har subsidiär talerätt, dvs. rätt att föra talan endast för det fall att KO beslutar att inte föra ett ärende till Marknadsdomstolen. I enlighet med KO:s instruktion för emellertid inte KO talan i

marknadsföringslag 207

En ny Marknadsdomstolen i fall KO bedömer i första hand röra som

näringslivsintressen. Numera förs talan i Marknadsdomstolen i

hälften eller fler samtliga fall enligt MFL arman part än KO, av av

vanligen konkurrerande näringsidkare. Från näringslivsháll har

en betonats att har ett klart intresse att näringsidkare tillman av

erkärms primär talerätt. Utredningen har inte under utrednings-

arbetet kommit i kontakt med några intressenter som vill motsätta

sig sådan ändring, förutsatt att KO i lämplig form ges möjlighet

en att föra talan när KO finner detta önskvärt.

Utredningen har funnit anledning att överväga den processuella

utformningen marknadsföringslagen även i ett bredare perspek-

tiv. Utredningen har bl.a. uppmärksammat möjligheterna för

enskild konsument och för olika slag konsumentgrupper att föra av talan, eventuellt i form särskild grupptalan. Vissa mål enligt av MFL, t.ex. angående skadestånd till konsumenter, skulle enligt

utredningens mening lämpa sig väl för grupptalan. Frågan om

införande särskild processuell ordning för grupptalan vid

av en allmän domstol, bl.a. i mål rör konsumentskydd, utreds för som

närvarande Grupptalanutredningen. Utredningen har med hänsyn

av härtill valt att inte lägga fram något eget förslag om införande av

grupptalan. Utredningen har däremot sökt utforma lagförslaget så

att det utan svårighet skall kunna anpassas till en ordning med

grupptalan.

Processen i Marknadsdomstolen förs för närvarande väsentligen

enligt RB:s regler för tvistemål, ehuru med vissa speciella inslag.

För utredningen har det framstått naturligt att ytterligare söka

som

närma rättegångsordningen till den normalt tillämpas i de

som

208 En marknadsfbringslag

ny allmänna domstolarna, bl.a. att införa regler rätt till genom om

ersättning för rättegångskostnader. Ett sådant närmande har redan

skett i fråga om processen enligt konkurrenslagen. Genom detta

underlättas också kumulation mellan mal enligt marknadsförings-

lagen och enligt närliggande lagstiftning, t.ex. de

annan rent

civilrättsliga konsumentskyddslagarna eller varumärkeslagen.

Under slutskedet utredningens arbete har

av Justitiedepartementet

lagt fram promemorian Specialdomstolama i framtiden Ds

1993:34 vilken för närvarande är under remissbehandling. I

promemorian förordas att Marknadsdomstolen inordnas

som en

specialfunktioni Svea hovrätt, att samtliga mål i dag prövas

som av Marknadsdomstolen i första instans skall prövas tingsrätt i första av instans och att målen, i ett inledande skede, dvs. i reformens första skede, inte skall kunna överklagas till Högsta Domstolen. Den prejudikatsbildande funktion Marknadsdomstolen har i dag som skulle således bibehällas.

Utredningens överväganden i fråga lämplig instansordning

m.m. vid mål enligt marknadsföringslagen redovisas

prövning av

i 7 kap. Utredningen vill emellertid Marknads-

understryka att

domstolen genom sin prejudikatsbildande verksamhet på marknadsföringslagstiftningens område skapat ett omfattande normsystem. Genom utredningens förslag kommer detta normsystem i allt väsentligt att föras över till den marknadsföringslagen, till stor del i nya kodiñerad form.

Enligt utredningens mening finns det även i fortsättningen ett

klart behov sammanhållande prejudikatsbildande funktion av en inom marknadsrätten. Det är angeläget att denna

upprätthålls av en

marknadfiringslag 209

En ny domstol, har överblick över hela det marknadsrättsliga fältet, som

dvs. förutom marknadsföringslagen även konkurrenslagen, av-

talsvillkorslagarna och produktsäkerhetslagen med anknytande

Utredningen vill här hänvisa till vad som sagts

annan lagstiftning.

i avsnitt 4.2 samspelet mellan marknadsföringslagen och

ovan om

konkurrenslagen.

Även statsmakterna stannar för att inordna Marknadsdomom stolen i Svea hovrätt bör enligt utredningens mening det välkända Marknadsdomstolen bibehällas. Detta skulle också markera g narrmet

fortsatt sammanhållen rättslig bedömning av marknadsrättsliga

frågor.

4.6 De materiella reglerna

När det gäller den närmare utformningen av marknadsföringslagens

materiella regler nämner direktiven särskilt de nuvarande straffsanktionerade bestämmelserna förbud mot vissa former kombinaom av Särskilt från näringslivshåll har framförts stark

tionserbjudanden.

kritik dessa har bedömts onödigt restriktiva mot regler som vara och kunna undvaras. Under utredningsarbetet har framkommit att också på konsumenthåll känner tveksamhet inför den lämpliga man

utformningen och behövligheten förbudsregler på detta område.

För utredningen har det stått klart att kombinationserbjudanden

utgör form säljfrämjande åtgärder bland ett flertal andra en av sådana också uppmärksamhet. Utredningen har därför

som påkallar

i sitt arbete ägnat särskild uppmärksamhet åt sälj främj ande åtgärder

210 En marknaawbringslag

ny och andra särskilda säljmetoder, t.ex. negativ säljmetod, och lagstiftningsbehoven inom denna sektor. Såsom redan nämnts i det

föregående är det enligt utredningens mening inte befogat att

bibehålla specialbestämmelser förbud mot vissa tilläggserbjudanom

den och andra kombinationserbjudanden. Det bör generellt för gälla

förmånserbjudanden att de inte får vilseleda eller marknadsföras med otillräckliga uppgifter förmånens värde och villkor om m.m.

Utredningens arbete med marknadsföringsåtgärder inom sektorn

säljfrämjande åtgärder och särskilda säljmetoder har även lett till

förslag om närmare regler angående användning aggressiva

säljmetoder och marknadsföringskorruption. Utredningen riktar här

särskilda regler mot två klart otillbörliga typer marknadsförings-

av åtgärder, som visserligen varit under bedömning i vissa rättsfall

enligt nuvarande marknadsföringslag där rättsläget i dag

men

framstår som ganska oprecist.

I fråga om marknadsföringslagens materiella regler i övrigt

ger direktiven utredningen ganska fria händer. I i direktiven en återgiven bakomliggande skrivelse från KOV framförde dock verket

önskemål om precisering lagens generalklausuler otill-

en av om

börlig marknadsföring och information.

I utredningsarbetet har ställningstagandet till frågan sanktions-

systemets lämpliga utformning i hög grad verkat styrande. Av

rättssäkerhetsskäl kan inte direktverkande sanktioner såsom

sanktionsavgift knytas till en allmänt hållen generalklausul. Det bör

krävas att bestämmelser, är försedda med sanktion denna som en av

typ, har utformning uppfyller rimliga krav på förutsebarhet.

en som Även skadeståndssanktionerade bestämmelser bör

om möjligt

marknadsföringslag 211

En ny

uppfylla sådana krav. Vid övervägandena under utredningsarbetet

har det därför funnits en nära koppling mellan ställningstagandena

till sanktionssystemet och till utformningen de materiella

reglerna.

Även bortsett från de krav sanktionssystemet kan ställa på

som

de materiella reglernas lagtekniska utformning har emellertid

utredningen funnit goda skäl tala för att söka så långt möjligt kodiñera Marknadsdomstolens praxis i form konkreta materiella

av regler och ersätta dagens mycket allmänt hållna generalklausuler med bestämmelser är ägnade att påtagligt öka lagens informa-

som

tionsvärde. Detta har att göra med att marknadsföringslagstiftningen

fyller viktiga normbildande och pedagogiska uppgifter. Lagen är

primärt avsedd att fungera att marknadsförare av skilda slag

genom

självmant iakttar vad gäller enligt lagen vid utformningen av

som

sin marknadsföring. De får stöd härvidlag av näringslivets ut-

bildningsinsatser och olika egenåtgärder. En lagstiftning som tydligt

de grundläggande krav ställs på tillbörligt utformad anger som en

marknadsföring bör ha ökad genomslagskraft jämfört med allmänt

hållna regler och därigenom kunna bidra till att höja regelefter-

levnaden. Även för konsumenterna och deras företrädare, t.ex.

konsumentvägledare och konsumentupplysare, bör tydligt utformade

regler att föredra. Med denna lagstiftningsteknik blir det också

vara

att införliva EG-direktivet vilseledande reklam med

möjligt om

svensk rätt på ett uttryckligt sätt än vad som kan ske inom

mera

för generalklausul.

ramen en

Utredningen har funnit det lämpligt att allmänt sträva efter att ge

lagstiftningen en tydligare utformning, något som uppenbarligen

212 En rrtarknadsfiiringslag

ny förutsätter fylligare lagtext än dagens utformade.

en knapphändigt

Härigenom kan också undvikas omfattande styrning en genom motivuttalanden det slag kännetecknat förarbetena till både av som

1970 och 1975 års marknadsföringslagar, framför allt i fråga

om generalklausulerna. Utredningen har dock inte funnit det möjligt att

i lagen avvara generalklausul otillbörlig marknadsföring

en om som kompletterar lagens särskilda bestämmelser. Härtill är rättsområdet

alltför komplext och mångskiftande. En generalklausul finns också

i jämförbara utländska lagar.

När det gäller utformningen i sak de materiella har

av reglerna

utredningen i stort kunnat utgå från gällande rätt sådan den kommit

till uttryck i Marknadsdomstolens praxis och olika supplerande

normkällor. Utredningen har kunnat konstatera såväl vid sina kontakter med olika berörda intressenter under arbetet inom som utredningen att det framkommit ganska litet kritik mot innehållet i det nu tillämpade marknadsrättsliga normsystemet. Sett i stort har det rått en påtaglig konsensus detta. Härvid är det säkerligen om av stor betydelse att det i Sverige tillämpade normsystemet i likhet med motsvarande normsystem i de övriga nordiska länderna i så -

hög grad är fotat på ICC:s Grundregler. Härigenom bygger det

svenska normsystemet i huvudsak

på värderingar som åtnjuter en

bred internationell accept, inte minst i andra EFTA-länder och inom EG. På vissa punkter har dock utredningen funnit skäl att närmare precisera eller strama upp rättsläget. Olika sådana frågor kommer att behandlas i det följande. De har bl.a. att göra med ändrade

marknadsförutsättningar, ny medieutveckling och nya former för

En ny marknadsföringslag

marknadsföring.

Utredningen har särskilt arbetat med utformningen av general-

klausulen informationsskyldighet. Den är i gällande lag skriven

om på ett vagt och ganska oklart sätt, vilket dock preciserats i olika

betydelsefulla hänseenden avgöranden av Marknadsdom-

genom

stolen. Utredningen har funnit angeläget att göra denna generalklau-

sul mera tydlig och täckande.

Utredningen har även uppmärksammat vissa typer av otillbörliga

konkurrensåtgärder med anknytning till immaterialrätten såsom för-

växlingsbara produkter, kännetecken renommésnyltning och

m.m. ,

missbruk geografiska ursprungsbeteckningar. Inte minst den

förstärkta anknytningen till Europamarknaden gör det angeläget att

tillse att svensk lagstiftning på detta område verkligen har en utformning, fullt ut uppfyller de krav som torde följa av de som konventioner Sverige har tillträtt såsom Pariskonventionen om som industriellträttsskydd och Madridkonventionen angående vilseledan-

de ursprungsbeteckningar. Utredningen har också funnit det

lämpligt att klarlägga att det svenska rättsläget i huvudsak motsvarar

vad framstår västeuropeisk skyddsstandard på området.

som som

4.7 En marknadsföringslag struktur och form ny -

Vid sitt har utredningen valt att inte

fullgörandet av huvuduppdrag

enbart föreslå ändringar utan att göra allmän över-

begränsade en

Med till att MFL varit i kraft i över 20

arbetning av lagen. hänsyn

år samt till de erfarenheter vunnits under denna tid har som

214 En marknadsföringslag

ny utredningen funnit tiden för sådan översyn. vara mogen en

Rättsläget är svåröverskådligt eftersom MFL:s generalklausuler

är allmänt formulerade och den rättssökande har att vända till

sig

ett par decenniers praxis för att utröna svaret på vad är som gällande rätt. Det är således motiverat med utförlig och en mera

tydligare lagtext.

En annan anledning till att omarbeta lagen i sin helhet är närmandet till Europa och angelägenheten att beakta hur är

regelsystemet

utformat på detta rättsområde i länder. Vid

övriga europeiska

utformningen av förslaget har bland annat EG-direktivet om vilseledande reklam beaktats. Det finns vidare skäl att i högre grad än skett beakta

tidigare

sambandet mellan marknadsrätten och den allmänna civilrätten.

Utredningen har också tagit ställning till frågan marknads-

om föringslagen skall ha generell räckvidd eller inte.

en Bedömningen

är att marknadsföringslagen även fortsättningsvis skall generell

vara samt att lagen får kompletteras med olika typer produkt- eller av

mediespecifika speciallagar. Enligt utredningens förslag skall

således prisinformationslagen och fortsätta alkoholreklamlagen att

fungera som kompletterande speciallagar, även om de beträffande

sanktioner och rättegängsordning vad följer som gäller enligt

marknadsföringslagen. Den nuvarande tobaksreklamlagen har

integrerats i en ny tobakslag 1993. Även den tobakslagen

av nya utgår från att marknadsföringslagen skall generell och fri från vara

produkt- och mediespeciñka regler.

Utredningen har däremot inte sett sin uppgift att föreslå som

förändringar i prisinformationslagen. Lagen trädde i kraft först den

nnarknadsfiiringslag 215

En ny l januari 1992. Den innehåller viktiga nyheter som i initialskedet delvis ha haft svårt att fullt ut slå igenom i den praktiska synes

tillämpningen. Detta har bl.a. gällt kravet på prismärkning i skylt-

fönster. har dock ännu varit i kraft endast under mycket kort

Lagen

tid och det föreligger hittills bara något enstaka rättsavgörande med

stöd lagen. Ett ställningstagande till förändringar i lagen bör

av hur den har kommit att fungera. Ut-

föregås av en utvärdering av

redningen har bedömt det alldeles för tidigt att försöka göra vara

någon sådan utvärdering.

Utredningen finner det också naturligt att de regler som är

specifika för ljudradio och television regleras i den radiorättsliga

Produktspecifika regler reklam och arman lagstiftningen. om

marknadsföring i fråga t.ex. livsmedel eller läkemedel bör om

likaledes regleras i särskild lagstiftning.

I den rent civilrättsliga konsumentskyddslagstiftningen finns

åtskilliga bestämmelser bygger på MFL:s regler eller som i som och sanktionshänseende hänvisar till denna lag. Detta gäller

tillsyns-

sålunda konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen, konsument-

kreditlagen, konsumentförsälcringslagen och paketreselagen.

Detsamma gäller det nyligen framlagda förslaget om ny försäkrings-

avtalslag 1993:39. Utredningen har funnit det lämpligast att

bibehålla nuvarande lagstiftningsteknik och lägger därför i denna del endast fram förslag rättstekniska följdändringar. Utredom

ningen har inte gått in på frågan ordning med sanktionsavgift

om en

i vissa fall kan lämplig i fråga om marknadsföringsbestämmel-

vara

utanför marknadsföringslagen.

ser

Såsom redan framgått har utredningen valt att lägga fram förslag

216 En marknadsföringslag

om en ny marknadsföringslag. Det föreslagna nya sanktionssyste-

met, framför allt marknadsstörningsavgiften, gör det redan

som

sagts påkallat att ge de materiella reglerna en betydligt utförligare

och tydligare utformning och kräver även rättegångsordning med

tvåinstanssystem. Även andra skäl ligger emellertid bakom

utredningens uppfattning att en tydligare lagtext än den nuvarande

är att föredra. För att efterlevnaden reglerna skall säkerställas av bör reglerna utformas på ett så klart och begripligt sätt möjligt. som Tydlighet från lagstiftarens sida motiveras även ett krav på av förutsebarhet. Enligt utredningens mening är det mindre tillfredsställande att använda generalklausuler eller s.k. lagstiftning genom motiven i den utsträckning skett i den nuvarande lagen. som

En viktig aspekt är att reglerna måste tydliga för att

vara ge

verklig vägledning till mottagarna, dvs. näringsidkarna skall

som rätta sig efter bestämmelserna. Tydliga och konkreta bestämmelser ger större påverkan och effekt. En central intressegrupp är också lagens skyddsobjekt konsumenterna. I konsumenternas intresse

ligger det självfallet att få tillgång till lag preciserar deras

en som rätt. I stället för att i nuvarande låta de

som marknadsföringslag

materiella reglerna huvudsakligen komma till uttryck i form

generalklausuler bör kriterier uppställas i den lagen

nya som anger hur man bedömer ett förfarande är otillåtet eller inte. Utredom ningens förslag innehåller materiella regler i stort sett innebär som en kodifiering av gällande rätt som utvecklats i Marknadsdomstolen under den tid de nuvarande generalklausulerna varit tillämpliga. Lagens informationsvärde ökar därmed och reglerna bör då få en

En ny marknadsföringslag

ökad genomslagskraft.

MFL innehåller tre generalklausuler rörande otillbörlig mark-

informationsskyldighet och produktotjänlighet. I förslanadsföring,

presenterar finns två grundläggande be-

get som utredningen

stämmelser, otillbörlig marknadsföring 4 § och en om in-

en om 17 §. Dessa två centrala bestämmelser

formationsskyldighet

kompletterar ett antal preciserade bestämmelser som beskriver

otillåtna reklamåtgärder samt otillåtna säljfrämjande åtgärder m.m.

Vidare finns det preciserade regler identifiering. Eftersom om marknadsföring är ett expansivt område där nya metoder och medier utvecklas successivt behövs fortfarande de två generalklausulerna. Dessa är tänkta att fånga sådana otillbörliga åtgärder upp l

som inte träffas av de preciserade stadgandena samt möjliggöra en

i praxis utan ingripanden från lagstiftarens sida. rättsutveckling

A En

Viktigt är också att speciella bevisregler framgår av lagtexten.

näringsidkare har bevisbördan för sina uppgifter i reklamen I som bör få klart för sig att denna omvända bevisbörda gäller så att han

kan beredd att dokumentera uppgifter han använder i vara som : framställningar om sakförhållanden. Lagförslaget innehåller regler för hur olika som ger en ram

i skall bedömas medium. Inom

marknadsföringsåtgärder oavsett

i lagens stadganden finns utrymme att beakta de särskilda hänsyn som krävs på grund det använda mediets karaktär och egenskaper, på av grund skyddsbehovet hos barn och eller andra konsumentav unga med särskilt behov skydd och information eller grupper av

beskaffenheten hos speciella produktslag. Utredningen finner det

därför inte erforderligt att skapa särregler för exempelvis TV-

SOU 1993 :59

218 En marknadsfliringslag

ny reklam, reklam riktad till barn eller läkemedelsreklam. En annan sak är att bedömningen i sådana fall självfallet kan bli särskilt sträng när det skall fastställas viss reklam är ovederhäftig eller om vilseledande eller strider mot lagen i övrigt.

Tanken är att de speciella stadgandena skall åberopas i första

hand. Generalklausulen otillbörlig marknadsföring är avsedd för

om de fall inte behandlas i något lagens preciserade stadganden. som av

Det blir inte möjligt att döma ut någon marknadsstörningsavgift

med stöd denna generalklausul. Inte heller skadeståndssanktionen av är direkt knuten till denna. Vid tillämpningen generalklausulen av kan det i första hand endast bli fråga ett förbud eller åläggande om som riktar sig mot ett fortsatt förfarande i strid mot marknadsföringslagens Överträds ett sådant förbud kan det bli normer. fråga om skadestånd.

Det är viktigt att notera att regel i exempelvis civilrättslig

lagstiftning som hänvisar till marknadsföringslagens generalklausul

inte medför andra sanktionsmöjligheter än förbud eller åläggande

vid vite. Detsamma gäller den s.k. lagstridighetsprincipen

om föranleder att regler utanför marknadsföringslagen används som

tolkningsregler vid bedömningen enligt generalklausulen.

De speciella stadgandena otillåten marknadsföring är

utformade mera precist än generalklausulen och tar sikte på

åtgärder som direkt kan medföra skyldighet att utge marknadsstör-

ningsavgift.

Lagen innehåller också regler informationsskyldighet.

Generalklausulen om informationsskyldighet kan åberopas i

samband med talan åläggande några direktverkande om men

En marknaahvbringslag 219

ny sanktioner är inte kopplade till klausulen. Dennas effektivitet ökar

den åberopas i samband med ett yrkande interimistiskt beom om slut. Vidare kan själva utformningen av yrkandet medföra att ett åläggande i praktiken får effekt i viss mån motsvarar vad

en som ett beriktigande skulle kunna få.

4.8¶Otjänliga varor och tjänster

j I nuvarande MFL ingår en bestämmelse 4 § som gör det möjligt i för Marknadsdomstolen att förbjuda fortsatt saluhållande till

konsument av varor som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga

ändamål. Motsvarande gäller vid tillhandahållande av tjänster.

Bestämmelsen är inte avsedd att kunna tillämpas på varor eller tjänster som i en mer allmän mening framstår som olämpliga utan endast på sådana som är klart funktionsodugliga. Den har sedan tillkomsten år 1975 endast lett till förbud Marknadsdomstolen i

av två fall och är enligt vad utredningen inhämtat sällan tillämpad hos KOV. Detta torde bero både på själva företeelsens marginella karaktär och bestämmelsens restriktiva rekvisit och på att praktiskt taget alla uttalanden i marknadsföring det slag av varor eller

om tjänster som det här gäller blir att bedöma som vilseledande.

Mot bakgrund av det sagda har utredningen övervägt att föreslå

att bestämmelsen avskaffas. Utredningen har dock stannat för att inte göra detta. Bestämmelsen kan i speciella fall bereda ett konsumentskydd det inte är möjligt att uppnå på annat sätt. Den har

som

också fått visst genomslag i utformningen felbegreppet i

220 En marknad.y‘bringslag

konsumentköplagen och konsumenttjärlstlagen.

Utredningen är dock av den bestämda uppfattningen att bestäm-

melsen systematiskt inte hör hemma i marknadsföringslag.

en ny Det rör sig om en bestämmelse produktkontroll, låt i mild om vara

form, och inte bestämmelse angående marknadsföringsåt-

om en

gärder i lagens mening. Sakligt sett har bestämmelsen större

släktskap med regler produktsäkerhet, också rör produkt-

om som

kontroll, om än från utgångspunkt. Från början reglerades

arman

möjligheterna till förbud mot produkter som är farliga från

säkerhetssynpunkt och otjänli ga produkter i samma paragraf i MFL.

När produktsäkerhetslagen infördes år 1988 blev emellertid bestämmelsen om otjänliga produkter kvar i MFL. Utredningen föreslår att bestämmelsen överflyttas i sak oförändrad till en särskild lag förbud mot att tillhandahålla konsuom

menter uppenbart otjänliga varor och tjänster. Inga ändringar

föreslås nu i fråga om sanktioner eller rättegångsordning. Dessa frågor torde lämpligen kunna till bedömning när resultatet tas upp

föreligger av den nu beslutade översynen produktsäkerhetslagen.

4.9¶Tillsyn och

ansvar

Utredningen har gjort vissa grundläggande avgränsningar sitt

uppdrag. Härvid har utredningen bl.a. haft att beakta samordningen

med Konsumentpolitiska kommittén. Denna kommitté har tillsatts senare med bred sammansättning och med uppdrag att göra en

allmän utvärdering och översyn den svenska konsumentpolitiken,

En ny marknadwringslag

inbegripet organisatoriska frågor.

Utredningen har samrått med denna kommitté, som dock ännu befinner sig i tidig fas sitt arbete. Utredningen har med

en av

hänsyn till Konsumentpolitiska kommitténs uppdrag valt att inte gå

in på frågor som rör den statliga konsumentpolitikens organisation.

Utredningen tar för givet att en funktion motsvarande KO behövs och kommer att finnas kvar även i fortsättningen. I sitt förslag har

utredningen valt att utgå från nuvarande myndighetsstruktur, en i

KOV integrerad KO-funktion. Skulle det i framtiden på grundval av

Konsumentpolitiska kommitténs förslag eller i övrigt genomföras

i vissa förändringar i denna struktur, bör lagförslaget utan svårigheter kunna anpassas härtill.

En särskild fråga när det gäller organisationen av den statliga

konsumentpolitiken är funktionsfördelningen mellan KOV å ena

sidan och olika fackmyndigheter inom särskilda sakområden å den andra sidan. Som exempel kan nämnas Finansinspektionen, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket. Utredningen har valt att inte gå in på denna fråga men har vid utarbetandet av lagförslaget utgått från nuvarande funktionsfördelning, dvs. att det är KO som för det allmärma konsumentintressets talan enligt marknadsför-

ingslagen. Också på denna punkt bör lagförslaget utan större

svårigheter kunna anpassas till eventuella förändringar i funktions-

fördelningen.

I utredningsdirektiven har det ånyo betonats att näringslivets

aktörer har ett förstahandsansvar för den marknadsföringen

egna

och att näringslivets egenåtgärder för att lösa och förebygga

konsumentproblem bör tjäna som utgångspunkt. För utredningen

222 En marknadvbringslag

har det varit viktig ledstjärna vid utformningen såväl

en av lagförslaget i stort som de enskilda förslagen att dessa så långt möjligt bör stimulera och underlätta handhavandet näringslivets av

egenåtgärder. Detta gäller självfallet även egenåtgärder inriktade på

att motverka otillbörliga marknadsföringsåtgärder i förhållande till

andra näringsidkare. Genom att mål mellan näringsidkare enligt

marknadsföringslagen föreslås bli dispositiva blir det möjligt att

tillämpa skiljedomsverksarnhet på detta område.

Den närmare utformningen i nuläget näringslivets egenåtgär-

der på marknadsföringsområdet har beskrivits i bilaga Utred-

ningen ser gärna att det sker en ytterligare utbyggnad av dessa

åtgärder. Utredningen har sålunda observerat att det i Sverige, till I skillnad från åtskilliga andra europeiska länder, ännu inte före-

kommer någon utbyggd egenåtgärdsverksamhet vad gäller TV- och

radioreklam, även om en viss sådan verksamhet inletts på närradioområdet. Här kan bl.a. erinras om den brittiska IBA Code of

Advertising Standards och dess praktiska tillämpning. Utländska

erfarenheter visar att det torde finnas behov ett detaljerat av mera normsystem på detta område med hänsyn till mediets särskilda

karaktär och lämpligheten frivillig ordning för normkontroll. l

av en Utredningen vill även framhålla att rättsläget vad gäller diskriminerande reklam avsnitt 4.3 lägger ett alldeles särskilt på se ansvar

näringslivets egenåtgärder inom detta område och dessas funktions-

duglighet och genomslagskraft.

Utredningen har beaktat kostnadskonsekvenser och har utarbetat ett förslag som skall kunna genomföras och tillämpas utan att detta medför ökade kostnader för det allmänna. Förslaget torde heller

En ny marknadsfiringslag 223

inte medföra ökade kostnader för näringslivet vidare avsnitt 8.

En väl fungerande marknad fordrar klara spelregler för vad

som

är tillåtet respektive otillåtet i marknadsföring. Bäst fungerar den

lag som i görligaste mån är självreglerande, dvs. är så utformad att

den ger starka incitament till näringsidkaren att självmant iaktta

regelsystemet. Härför fordras att regelsystemet har så långt

möjligt tydlig utformning, att dess innehåll ligger i linje med vad

som normalt uppfattas förnuftigt och välmotiverat och att

som näringsidkare som inte följer systemet riskerar kännbara sanktioner, delvis direktverkande. Utredningen har sökt utforma lagförslaget

utifrån dessa utgångspunkter.

De materiella reglerna

i En generalklausul om otillbörlig marknadsföring

i Utredningens förslag: I en ny marknadsföringslag upptas en

generalklausul om otillbörlig marknadsföring som anger lagens

skyddsintresse och att god marknadsföringssed införs som

grundläggande norm.

En näringsidkare skall skyldig att iaktta god marknadsvara

föringssed. Den s.k. lagstridighetsprincipen införs uttryckligeni

förslagets generalklausul.

Skälen för förslaget: Utredningen bedömer att den helt övervägan-

de delen de marknadsföringsátgärder enligt Marknadsdom-

av som

stolens praxis är otillbörliga finns kodiñerade i lagförslagets

nu materiella regler i 5-16 §§, samt att endast mindre andel fall hör en

under generalklausulens tillämpning. Eftersom det är svårt att i

lagtext dra exakta gränser för vad är otillbörligt kvarstår upp som dock behovet generalklausul fångar fall som inte av en som upp täcks de speciella materiella reglerna, men som ändå bör anses av otillåtna. Generalklausulen underlättar också en fortsatt rättsvara

utveckling rättspraxis. Utredningen har i sitt delbetänkande

genom

EES-anpassning marknadsföringslagstiftningen SOU 1992:49,

betonat att en generalklausul om otillbörlig marknadsföring medger

8 I3-0586

226 De materiella reglerna

ett tolkningsutrymme som underlättar att lagstiftningen får en tolk-

ning som står i överensstämmelse med vad våra folkrättsliga för-

pliktelser kräver och att detta gäller oavsett om förpliktelserna

transformerats till svensk lag eller inte. En generalklausul lämpar sig därför väl för en tillämpning stämmer överens med EES-

som rättens krav. Det är också möjligt att använda generalklausulen mot

marknadsföringsåtgärder som liknar dem är förbjudna enligt

som särskilda bestämmelser helt träffas dessa.

men av

Utredningen föreslår att samlingsbeteckningen god marknads-

föringssed införs för de i MFL använda termerna god affárssed

och på annat sätt otillbörlig. God marknadsföringssed är således

en vidare än den utomrättsliga god affárssed. Jfr god

norm normen

kreditgivningssed i nya konsumentkreditlagen. Detta skall ses som

en markering att den praxis som utvecklats på marknadsrättens område såväl i Marknadsdomstolen i det utomrättsliga

som normsystemet skall vägledande vid bedömningen marknads-

vara om en föringsåtgärd är otillbörlig eller inte. Liksom hittills får ICC:s

Grundregler ses som representativa uttryck för vad som är vederta-

gen god sed på marknadsföringsområdet. En fördel med ICC:s

Grundregler är att de vunnit ett vidsträckt erkännande i Västeuropas länder. Även ICC:s övriga etiska regler får bedömas utgöra

representativa uttryck för förhärskande etisk uppfattning. God

marknadsföringssed innefattar god affårssed inom näringslivet, råd

och rekommendationer som utfärdats av myndigheter på marknadsrättens område samt lagstiftning kan aktualiseras vid

annan som

marknadsföring.

Generalklausulen skall skydda konsument- och näringsidkarintres-

De materiella reglerna 227

En åtgärd är ägnad att motverka dessa intressen av sen. som

tillbörl iga marknadsföringsmetoder kan förbjudas enligt paragrafen.

Även sådan marknadsföringsåtgärd påtagligt skadar

en som reklamens anseende som kommuniceringsmedel kan komma att

betraktas oförenlig med god marknadsföringssed och otillbörlig

som

enligt generalklausulen inom de gränser generellt gäller för

som

lagars tillämpningsområde.

I förarbetena till nuvarande MFL uttalades angående otillbörlighetsrekvisitet att det rörde sig om en bedömning pa det etiska planet och att allmänekonomiska, distributionstekniska och liknande överväganden inte ansågs etisk art, i princip inte borde

som vara av

inverka på bedömningen. Samtidigt uttalades att generalklausulen

inte fick sådan innebörd att den skulle komma i konflikt med

ges en

de värderingar ligger till grund för konkurrensbegränsnings-

som lagstiftningen. Numera har Marknadsdomstolen betonat att bedömningen inte får komma i konflikt med de principer som ligger till grund för effektiv konkurrens och en enskild näringsidkarens

en rätt att i princip fritt välja konkurrensmedel.Se t.ex. MD 1984:22,

Nordsjö. Den etiska bedömningen vad som är otillbörligt skall

enligt utredningens mening även fortsättningsvis ske i ett sådant

vidare perspektiv.

En marknadsföringsåtgärd skall i enlighet med tidigare praxis

betraktas som oförenlig med generalklausulen om den objektivt sett

är otillbörlig. Innebörden av detta uttryck är att åtgärden typiskt

sett är otillbörlig och att det inte uppställs något krav

att anse som på uppsåt eller vårdslöshet hos den talan riktar sig mot för att regeln skall kunna tillämpas. Syftet med att på detta sätt bortse från

228 De materiella reglerna

vad näringsidkaren avsett med sina åtgärder är att tillgodose

behovet av säkerhet; det är effektivt för omsättningen och

av varor tjänster att man t.ex. kan lita på att påståenden som kan vilseleda

inte tillåts. Detta är självfallet lika viktigt från konsumentskydds-

synpunkter.

Det skall vara möjligt att även fortsättningsvis stoppa sådana

åtgärder vid marknadsföring strider mot syftet med

som annan

lagstiftning med stöd generalklausulen och lagstridighetsprin-

cipen.

Praxis

Inget krav på uppsåt eller vårdslöshet

Generalklausulen uppställer alltså inget krav på uppsåt eller

vårdslöshet. Bedömningen av inslag påstås misstag ha

som av

förekommit i marknadsföring är sträng i praxis. I ett fall åberopade

en annonsör intyg från en tidning för att styrka att vissa foton, som

innehöll vilseledande information, på grund misstag från

av tidningens sida kommit med i en annons. Marknadsdomstolen uttalade att de påtalade fotona förekommit i bolagets vid

annonser flera tillfällen och att bolaget, även detta berodde på återkom-

mande misstag från tidningens sida, inte kunde ha vidtagit

anses

tillräckliga åtgärder för att undvika att sådana misstag

upprepas. Domstolen ansåg således bolaget ansvarigt för den vilseledande

marknadsföringen MD 1992:34, Adana.

I ett fall som rörde marknadsföring i satellit-TV prövades

De materiella reglerna 229

tillbörligheten vissa programinslag såvitt gällde om kraven på

reklamidentifiering och sändarangivelse uppfyllda. Annonsörer-

var

bestred att det fråga reklam, invände att de varken na, som var om känt till eller kunnat påverka programmens utformning. Marknadsdomstolen bedömde att inslagen reklarnkaraktär och

var av konstaterade att de saknade sändarangivelse. Domstolen uttalade att varken uppsåt eller vårdslöshet krävs för att meddela förbud enligt 2 § MFL mot näringsidkare samt gjorde såväl avsändarna av

reklamen, dvs. armonsörerna, och programföretagen ansvariga för

den otillbörliga marknadsföringen MD 1992: 19, Hempel.

Däremot lämnades ett yrkande om förbud av spridning av flygblad utan bifall, eftersom ett bolag förnekat att det spritt flygbladet samt utredningen i målet inte visat att företaget använt detta flygblad i sin

marknadsföring MD 1992:17, Tradition.

Hänsyn till konsumenter med särskilt behov av skydd och information

E Normen får i enlighet med ICC-kodernas

god marknadsföringssed

grundläggande principer och den förankring dessa fått i Marknads-

domstolens praxis innefatta ett krav på att reklam och andra

anses

marknadsföringsåtgärder skall laglig, hederlig och vederhäftig

vara samt utformad med vederbörlig känsla av socialt ansvar.

vara Särskilt kravet på vederhäftighet betonas i både Marknadsdomsto-

lens avgöranden och i ICC:s regler. Kravet på vederhäftighet

innebär att marknadsföringen inte får vara ägnad att vilseleda.

ICC:s Grundregler för reklam har dock i vissa fall en längre

230 De materiella reglerna

räckvidd än marknadsföringslagen, detta framgår exempelvis av

avgörandet MD 1981 :5, Svensk Kvickfood. I detta ärende förde KO talan mot för hamburgerkedja. Annonsen hade rubrien annons en ken I dag Stockholms skolor lapskojs. KO gjorde gällanserverar de att annonseringen stred mot 2 § MFL bl.a. att brista i genom socialt ansvar och utnyttja barns och ungdomars bristande erfarenheter och kunskaper. Som grund för sin talan anförde KO bl.a. att det oförenligt med reklamens sociala och därmed otillvar ansvar börligt att på det aktuella sättet locka barn och ungdom från skolmåltiderna till andra näringsställen. Marknadsdomstolen lämnade

KO:s talan utan bifall. I skälen anförde domstolen bl.a. att det i och för sig inte kunde otillbörligt i MFL:s mening att i reklam vara locka barn och ungdom att konsumera annat än skolmat, även om detta skulle leda till att de äter mindre i skolan. Marknadsdomstolen fann inte heller att det kunde otillåtet att i anses en annons jämföra

en produkt med Skolmåltider, under förutsättning att jämförelsen

inte har vilseledande karaktär. Med anledning att KO gjort gällav ande att annonsen skapade negativ inställning mot skolmåltiderna en

anförde Marknadsdomstolen följande:

Av hänsyn till yttrandefriheten bör inte utan tungt vägande skäl

ingripande med stöd av marknadsföringslagen ske mot kommersiella budskap på den grunden att däri förekommer formuleringar som kan uppfattas som uttryck för andra sociala värderingar än

de rådande. Inslag i den påtalade kan tolkas annonsen som som en nedvärdering av skolmåltiderna kan följaktligen i och för sig inte medföra att marknadsföringen är Den KO

otillbörlig. av

åberopade omständigheten att beslut om införande skolmålav tider fattats statsmakterna i total politisk enhet är utan av

betydelse i detta sammanhang.

Se även avsnittet Etiska regler på 235 nedan samt det där om s.

De materiella reglerna

nämnda avgörandet MD 1976:8, CRC-Lafo.

En aspekt på vederhäftighets- och hederlighetskravet är att Mark-

nadsdomstolen i sin praxis betonar att det finns anledning att ställa höga krav på reklamens vederhäftighet när den riktar sig till särskilt utsatta exempelvis barn och personer, eller sjuka och

grupper, unga

personer med hälsoproblem. I regel är utgångspunkten den vanlige

läsaren, det vill säga hur en genomsnittskonsument uppfattar reklam

vid flyktig läsning. De nyss nämnda utsatta grupperna är exempel på konsumenter som kan antas vara mindre kritiska än konsumenter i allmänhet. Detta domstolens synsätt har stöd i tidigare förarbetsuttalanden och i ICC:s Grundregler bland annat ställer särskil-

som da krav på reklam till barn. Grundreglernas artikel 13 punkt 1 har

följande lydelse Reklam till barn får inte utnyttja barns naturliga

godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet och får inte ’ utsätta deras för I artikel 13 2

lojalitetskänsla påfrestning. punkt

preciseras kraven ställs på reklam riktad till barn

som i ytterligare:Reklam som riktas till barn eller är ägnad att påverka barn eller ungdom får inte innehålla framställning i 0rd eller bild i dem i

som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka

fysiskt eller moraliskt avseende. Visst ytterligare stöd för dessa

tankegångar finns i Grundreglernas artikel 2 som stadgar att

Reklam skall så utformad att dennes brist på erfarenhet eller

vara

kunskaper inte utnyttjas samt i artikel 3 punkt 1 som lyder

Reklam får inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan.

I fallet MD 1972: 13, Williams förlag, uttalades att reklam riktad till barn medför särskilt att särskilt höga krav måste ställas på marknadsföringen. Reklamen ansågs innebära ett utnyttjande av barns

232 De materiella reglerna

naturliga godtrogenhet befanns otillbörlig och förbjöds därför. Med

hänvisning till att det stred mot god affärssed ansågs direktreklam riktad till barn under 16 år otillbörlig och förbjöds av Marknadsdomstolen i MD 1983:16, Skandinavisk Press. I avgörandet MD 1991:22, ACO, ansågs direktreklam till är 16

personer som eller 17 år gamla inte strida mot god affärssed under förutsättning att den direktadresserade reklamen uppfyllde lagens krav på vederhäftighet. Domstolen farm att utredningen i ärendet visade att ungdomar i den aktuella ålderskategorin redan genom skolundervisning och på annat sätt ges information om egenvård. Vissa formuleringar angående det marknadsförda smärtstillande läkemed-

let förbjöds däremot med motiveringen att formuleringarna inte

uppfyllde det speciellt höga vederhäftighetskrav som enligt praxis

ställs på reklam för läkemedel och jämförande reklam. I fallet MD

1973:25, Positiv Fritid, som rörde marknadsföring. för ett tränings-

redskap ansågs vissa påståenden om tränande effekt vilseledande

och därför otillbörliga. Andra inslag i reklamen ansågs otillbörliga

eftersom de innebar ett utnyttjande i säljsyfte människors känslor

av av mindervärde. För att läsaren skulle kunna bedöma vederhäftigheten i eller tyngden eller sakkunskapen bakom använda intyg i

marknadsföringen ansågs sådana intyg otillbörliga om intygs-

lärnnaren inte framträdde med namn.

Hänsyn till mediets páverkanskraft

Marknadsföringslagen är tillämplig på alla slags medier. Vid

bedömningen av om en marknadsföringsåtgärd strider mot lagen

De materiella 233

reglerna

skall hänsyn tas till varje mediums speciella karaktär och egenska-

En aspekt måste beaktas vid tillämpningen av exempelvis

per. som

generalklausulen otillbörlig marknadsföring, regler om vilsele-

om dande reklam samt regler om säljformer är hur ett reklambudskap fungerar hos mottagaren vid användningen ett visst medium. I av reklamutredningens delbetänkande Reklam III TV-reklamfrågan SOU 1973: 10, 73 anförs att den möjlighet TV erbjuder till s. som kombination bild och ljud kan leda till att en framställning som av visserligen inte är vilseledande kommer att framstå som försåtlig och ägnad att försvåra för konsumenten att bedöma värdet av ett vilket kan medföra att framställningen kan bedömas

erbjudande,

som otillbörlig enligt marknadsföringslagen.

Avgörandet MD 1993:2, World-Trade International Institute,

gällde marknadsföring TV-reklam belyser de

som av varor genom

nu nämnda tillämpningsproblemen. Bolagets marknadsföring av

knivar innehöll ett erbjudande om tilläggsvaror. Tilläggserbjudandet

framställdes så att det att konsumenten skulle göra sin angavs beställning inom 15 minuter. Det angavs inte när fristen började löpa och erbjudandet återkom flera gånger i den halvtimmes långa reklamfilmen sändes upprepade gånger. Marknadsdomstolen som

ansåg att det får antas att många tittare uppfattade beställningsfristen

reell och att erbjudanden det berörda slaget lockar köpasom av nu inte skulle ha beslutat sig för att köpa den erbjudna re som annars varan eller tjänsten. Domstolen var av den meningen att frågan om

den frist i reklaminslaget skall anses som otillbörligt

som angavs

kort måste prövas mot bakgrund reklamerbjudandets hela karak-

av Domstolen beaktade att säljformen innebär att köpare inte i en

234 De materiella reglerna

förväg kan granska vad han köper, att förhållandet att beställning

skall ske mycket snabbt begränsarmöjligheternaatt jämföra med andra utbud på marknaden samt att den angivna tidsfristen oklar var och att det lätt kunde förbises att den utan betydelse för var

beställning av huvudvaran. Eftersom flera tilläggserbjudanden

förekom i reklaminslaget ansåg domstolen att framställningen

försvarade för konsumenten att bedöma innebörden och värdet av

det som erbjöds. Det aktuella tilläggserbjudandet i förening med

den korta betänketiden utgjorde därför enligt Marknadsdomstolen en påtryckning som kan leda till att konsumenterna gör ett oöverlagt

köp. Marknadsföringen ansågs därför i denna del otillbörlig enligt

MFL. Bolaget förbjöds att på det sätt skett i den påtalade

som reklamen eller på väsentligen samma sätt att konsumenten för ange att erhålla vissa tilläggsvaror skall göra sin beställning inom 15 minuter eller liknande kort frist.

Särskilt försiktighet vid åberopande intyg och liknande

Det är tillåtet att använda sig intyg, att hänvisa till institutioner av

eller myndigheter, eller att åberopa från

rekommendationer namn-

givna personer i sin marknadsföring. På detta område gäller dock ett strängt vederhäftighetskrav. Det bedöms vilseledande och som otillbörligt om intyg av fiktiva personer framställas autentiska, som se t.ex. MD 1978:6, Trygg-Hansa. Lagen och bild i om namn

reklam uppställer krav på samtycke åberopade

av personer.

De materiella reglerna

Etiska regler

Kriteriet god affárssed ansågs i propositionen till nu gällande MFL markera att det utomrättsliga normsystemet utgör en grundval för fortsatt råttsutveckling på området. Hänvisningen till god sed finns bl.a. i Pariskonventionen och i ICC:s Grundregler för reklam.

Marknadsdomstolens tidigaste praxis såvitt gäller god affárssed anknöt ofta till praxis från det tidigare verksamma utomrättsliga organet NOp. Denna nämnd grundade sin bedömning i första hand

i på ICC:s Grundregler. Marknadsdomstolen åberopar fortfarande direkt ICC:s regler i sina avgöranden. ICC har fastslagit etiska

regler för marknadsföring i olika Codes of Standards, s.k. koder,

exempelvis Grundregler för reklam, Regler för mil jöreklam, Regler

för sälj främj ande åtgärder, och Regler för direktmarknadsföring

bilagoma 10-13.

Marknadsdomstolen har såvitt gäller ICC:s regler påpekat att det

inte kan förutsättas att grundreglerna och marknadsföringslagen i

allo har samma räckvidd. Domstolen har exempelvis i fallet MD

1976:8, CRC-Lafo, där KO åberopade grundreglerna till stöd för

i ett yrkande avseende könsdiskriminerande reklam, lämnat talan utan bifall eftersom marknadsföringslagens räckvidd avgränsas av dess syfte att skydda näringsidkare och konsumenter just i denna egenskap. Marknadsetiska rådet MER och Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande Reklam ERK, båda har bildats av

som

näringslivet, gör principuttalanden angående marknadsföring i

enlighet med ICC:s regler. Eftersom bedömning i dessa råd kan ske

även i fall ligger utanför marknadsföringslagens regler uttalar

som

236 De materiella reglerna sig exempelvis ERK om könsdiskriminerande reklam.

Riktlinjer som utfärdats av myndighet

En utomrättslig normkälla är KOV: rekommenderade riktlin-

annan s

jer. Riktlinjer är en form rekommendationer, med huvudsakligen

av säkerhets- och informationskrav. Riktlinjer utarbetas normalt efter

överläggningar med näringslivsorganisationer och andra, exempelvis

större oorganiserade företag. Myndigheterna kan också ensidigt

utfärda allmänna råd och riktlinjer.

Det förekommer att lagstiftaren i lag överlätit åt KOV att utfärda närmare förskrifter på ett visst i lagen angivet område. Vid till-

komsten av hemförsäljningslagen beslutades exempelvis i

särskild hemförsäljningsförordning att formulär till s.k. ångerhand-

lingar skulle fastställas av KOV. För närvarande har ett flertal EGdirektiv, som Sverige genom EES-avtalet åtar sig att tillämpa, föranlett lagstiftning där det uttalas att det ankommer på KOV meddela närmare förskrifter. Eftersom riktlinjerna inte är bindande kan de inte användas för att föra in EG:s rättsregler i Sverige. En

ökad EG-anpassning kan antas leda till att allt flera lagar komplette-

ras på detta sätt med föreskrifter från KOV. De bindande föreskrif-

ter som beslutats KOV:s styrelse, bl.a. lagstiftning på produktsä-

kerhetsområdet, är att se som verkställighetsåtgärder föranledda

av z EES-avtalet och i motsats till riktlinjerna, rättsligt bindande.

På områden där riktlinjer utfärdats har Marknadsdomstolen i sin

praxis ibland använt riktlinjerna normkälla. Riktlinjerna kan

som

utgöra en utgångspunkt vid tillbörlighetsprövningen, men domstolen

De materiella reglerna 237 har betonat att den har att tillämpa lagen och därvid inte är bunden riktlinjerna. Det förekommer att domstolen delar den uppfattning av exempelvis ett visst behov konsumentskydd som kommit till om av

i riktlinjerna, att tolkningen bör en arman än

uttryck men anser vara i någon parterna anfört. Ibland är riktlinjernas definitioner oklara av

eller ofullständiga och då får domstolspraxis förtydliga eller fylla

Se MD 1989:11, Pripps Bryggerier, MD 1990: 13,

ut. t.ex.

Östenssons Livs, MD 1990:27, Huddinge Bilinvest, MD 1991:8,

Axlin Radio TV Stockholm, och MD 1991:15, Svenska Defence.

Lagstridighetsprincipen

Marknadsdomstolen har i åtskilliga fall slagit fast att åtgärder som g är i förhållande till lagstiftning än MFL skall

lagstridiga annan

otillbörl i även i marknadsföringslagstiftningens mening

anses vara ga

åtgärderna sker vid marknadsföring. Detta synsätt har i doktri-

ä benämnts lagstridighetsprincipen. Principen kan ses som en i

nen olika situationer aktualiserad tillämpning i Marknadsdomstolens

praxis av ICC-kodernas grundläggande princip att marknadsföringen

skall laglig, hederlig och vederhäftig. Med stöd av MFL kan

vara på detta sätt materiell regel få en ökad genomslagskraft. en Principen kan beskrivas ett sätt att beakta andra författningsbesom stämmelser oavsett formellt samband med marknadsföringssom,

lagstiftningen, reglerar eller ingriper mot handling eller under-

en låtenhet marknadsföringen eller kan leda till. Ett exempel som avser

på hur lagstridighetsprincipen i praxis kompletterat annan lagstift-

ning på detta sätt är Marknadsdomstolens bedömning av exempelvis

238 De materiella

reglerna

vissa förfaranden vid hemförsäljning. Detta och andra

exempel på

tillämpning av lagstridighetsprincipen redovisas i det följande. Av

Marknadsdomstolens avgörande 1993:7, Emanco m.fl. framgår att

, domstolen anser att det kan finnas fall då det eventuellt inte bör

anses otillbörligt mot konsumenten att hemförsäljningslagens regler

formellt inte iakttas. Domstolen meddelade vitesförbud i detta fall men uttalade samtidigt följande: För det fall bolagen utformar sin

marknadsföring så att de kan visa fog för sådan undantagsbe-

dömning, erinrar Marknadsdomstolen till

om möjligheten om-

prövning i 12 § MFL.

Konsumentskyddande lagstiftning

Marknadsdomstolen har i flera beslut slagit fast att det är otillbörligt enligt MFL att vid hemförsäljning underlåta att överlänma s.k.

ång-

erhandlingar enligt hemförsäljningslagen till köparen. Hemför-

säljningslagen innehåller regel enligt vilken avtalsvillkor inte en gäller mot konsumenten om de i jämförelse med bestämmelserna i

lagen är till nackdel för konsumenten. Enligt hemförsäljningslagens

regler skall vidare handlingar och blanketter i som avses lagen överensstämma med de formulär fastställts eller

som av regeringen

den myndighet regeringen bestämmer. I fallet MD 1973:4, som

Holiday Magic, betonade Marknadsdomstolen att köparen enligt

hemförsäljningslagen inte blir bunden sitt anbud eller av svar om

säljaren underlåtit att underrätta köparen sina rättigheter enligt

om lagen. Domstolen konstaterade att rätten att frånträda avtalet blir

illusorisk om köparen inte görs uppmärksam på sin rätt. Enligt

De materiella reglerna 239 Marknadsdomstolen måste marknadsföringsmetod på det en som angivna sättet innebär ett åsidosättande syftemálet med den av

konsumentskyddande hemförsäljningslagen otillbörlig i

anses

mening. Bolaget förbjöds att i fall då marknadsföringslagens

hemförsäljningslagen är tillämplig underlåta att på sätt avses i hem-

försäljningslagen erinra köpare om deras rättigheter enligt samma

lag.

I samband med telefonförsäljning användes handlingar och blan-

j ketter väsentligt avvek från de fastställda formulären. Eftersom som å de enligt lagen skall överensstämma med de handlingar som fastställts KOV bedömdes förfarandet otillbörligt enligt MFL av som

i avgörandet MD 1984:11, samverkande Bokförlags Försäljnings-

organisation.

Skydd för legala beteckningar

Att det inte är enbart är rent konsumentskyddande lagstiftning som

kan aktualisera tillämpning lagstridighetsprincipen framgår bland

av annat avgörandet MD 1979:25, Sven Arthur Öhman, som rörde av användning i marknadsföring ett firmaemblem innehållande tre av stiliserade kronor. Marknadsdomstolen uttalade att det enligt lagen skydd för vissa och vissa andra officiella beteckningar om vapen krävs tillstånd för att i näringsverksamhet använda statsvapen och statsemblem och att det i ärendet ostridigt att något tillstånd inte var erhållits. Domstolen ansåg att begagnandet av ifrågavarande emblem därför måste strida mot god affärssed och därmed vara anses även otillbörligt samt meddelade förbud för näringsidkaren att

240 De materiella

reglerna

använda kärmetecken innehåller officiell statssymbol. som

Socialt och risk för lagbrott ansvar

I en rad avgöranden har lagstridighetsprincipen tillämpats i fall där

det föreligger risk för att marknadsföringen inbjuder till olagligt

beteende. I ärendet MD 1973:32, Monark-Crescent, förbjöds

marknadsföring av mopeder som sänts till personer under 15 är och innehöll inbjudan att provåka moped. Marknadsdomstolen som en anförde att bolagets förfarande inviterade till olagligt beteende och måste anses strida mot god affärssed och häri otillbörligt genom vara

i MFL:s mening. Ärendet MD 1975:3, Finansbanken, gällde

en utländsk banks annonser i svensk riktade sig till privatpress som personer och inbjöd till köp av aktier i banken eller till insättning av pengar pá konto i banken. Domstolen konstaterade att de erbjudna transaktionerna inte stod i överensstämmelse med svensk

valutalagstiftning och att annonseringen skapade en påtaglig risk för

att i Sverige bosatta gör sig skyldiga till valutabrott. personer Domstolen anförde vidare att ICC:s Grundregler för reklam betonade reklamens sociala mot konsumenten och att ansvar

grundreglerna anger att reklamen skall förenlig med gällande

vara lag. Marknadsdomstolen uttalade att den aktuella marknadsföringen på grund av att den skapade risk för lagbrott måste strida mot anse

god affärssed och därigenom också otillbörlig i MFL:s

vara mening. Domstolen hänvisade även till sin mening enligt avgörandet

från är 1973 angående marknadsföring riktad till av mopeder

personer under 15 år. En uppgift i att Riksbankens annonserna om

De materiella reglerna 241 tillstånd erfordrades för transaktionerna ansågs inte heller i sig ägnade att göra vederhäftiga eftersom annonserna annonserna utelämnat den viktiga upplysningen att Riksbankens tillstånd i

praktiken aldrig kunde påräknas.

I avgörandet MD 1980: 10, B R Abrahamsson, angående postorderreklam ansågs det utrett att marknadsföringen avsåg redskap för

narkotikamissbruk, handledningar i narkotikaodling samt kläder

å med narkotikabudskap. Marknadsdomstolen anförde att ICC:s regler betonade reklamens sociala mot konsumenten och ställde ansvar

krav på reklamens förenlighet med gällande lag. En marknadsföring

skapar risk för att de den riktar sig till kan komma att som personer

strider följaktligen mot grundreglerna och måste också begå lagbrott

i Q klart 2 § MFL uttalade domstolen och

anses vara otillbörlig enligt

Även marknadsföring tips för hur

förbjöd marknadsföringen. av

göra rätt för sig vid användning sedelautomater har

man slipper av

skapa risk för att de marknadsföringen riktar ansetts personer som sig till kan komma att begå lagbrott, i detta fall olika förmögenhetsbrott. En uppgift att brukandet tipsen är olagligt ansågs inte om av ha neutraliserande verkan. Med hänsyn härtill och i

tillräckligt

med vad domstolen uttalat i bl.a. avgörandet MD 1980:10

enlighet

I förbud medde-

ansågs marknadsföringen otillbörlig enligt MFL och

lades MD 1985:23, Mikael Olsson.

Marknad.y’ringslagen komplettering till speciallagar

som

Det finns del fall där det i speciallagstiftning uttryckligen hän-

en visas till på så sätt att ett förfarande som

marknadsföringslagen

242 De materiella

reglerna

strider mot speciallagen skall otillbörligt enligt marknadsfö-

anses ringslagen om sistnämnda lag är tillämplig, det vill säga det är om

fråga om en åtgärd vid marknadsföring. Här har redan lagstiftaren

gjort marknadsföringslagens regelsystem tillämpligt och möjliggjort

för Marknadsdomstolen att tillämpa lagstridighetsprincipen.

Exempel på sådana fall är reglerna i alkoholreklamlagen och

konsumentkreditlagen. Jfr även vad sägs prisinforma-

som om

tionslagen angående regeln om informationsskyldighet i 17

avsnitt 5. 14.

Annexlagstifiningen

Enligt tobakslagen skall marknadsföring som strider mot tobaks-

lagen vid tillämpning marknadsföringslagen otillbörlig

av anses vara

mot konsumenter. Motsvarande gällde tidigare tobaksreklamlagen.

I MD 1980:23, Philip Morris, gällde marknadsföring

som av

cigarretter, ansågs armonser såvitt avsåg formuleringar, bilder och

layout strida mot tobaksreklamlagens krav på särskild måttfullhet.

Marknadsdomstolen förbjöd marknadsföringen bland annat med stöd

av 4 § tobaksreklamlagen innebär att marknadsföring

som av tobaksvaror utan iakttagande kravet på måttfullhet skall av anses

otillbörlig mot konsumenter vid tillämpning marknadsförings-

av lagen. Se även fallen MD 1984:23 och MD 1985:29, båda mot

Svenska Tobaks. En liknande bedömning gjordes i MD 1992:27,

R.J. Reynolds, som också gällde marknadsföring tobaksvaror.

av Vissa formuleringar och bildutföring i tobaksannonser ansågs strida mot tobaksreklamlagens måttfullhetskrav. Domstolen ansåg att

De materiella reglerna 243

KOV:s riktlinjer till ledning för hur marknadsföring till konsumen-

ter skall ske, även om de som svaranden påpekat inte är bindande,

vad i förevarande avseende följer av lagens krav på anger som särskild måttfullhet. Den svaranden åberopade rätten att fritt

av återge varumärken och kännetecken innebar enligt Marknadsdom-

stolen inte att användning i strid mot tobaksreklamlagen är

en tillåten. Domstolen anförde följande: Eftersom de i ärendet aktuella

är oförenliga med tobaksreklamlagens måttfullhetskrav

annonserna strider de även mot god affárssed. På grund att annonserna stred

av mot detta måttfullhetskrav skall de också enligt 4 § tobaksreklam-

lagen innebära otillbörlig marknadsföring uttalade Marknads-

anses domstolen och förbjöd marknadsföringen. Vad som här sagts om I tobaksreklamlagen blir i sak oförändrat vid tillämpningen av den

nyligen antagna tobakslagen.

Enligt alkoholreklamlagen skall vid tillämpning marknadsfö-

ringslagen handling som strider mot alkoholreklamlagen anses

otillbörlig mot konsumenter. Avgörandet MD 1980: 18, Axel vara Tegnér Son, gällde armonsering för barartiklar försedda med texten Grants Scotch Whisky. Marknadsdomstolen ansåg att annon-

avsedd att främja avsättningen spritdryckens ifråga och

sen var av

att marknadsföringen vände sig till konsumenter. Det otillbörliga

enligt domstolen att whiskymärket framhävdes i armonsen. Med var

stöd alkoholreklamlagen och MFL förbjöds bolaget att mark-

nadsföra spritdrycker att i för dricksglas, tillbringare

genom annons eller andra låta spritdryckens förekomma så skett

varor namn som i den påtalade eller på annat liknande sätt. I ärendet MD

annonsen

1989:11, Pripps Bryggerier, ansågs bild på en kraftigt förstorad

244 De materiella reglerna ölburk medföra att armonsen får bedömas påträngande och att som annonsen stred mot måttfullhetskraveti alkoholreklamlagen. Vidare

ansågs formuleringen Sveriges stora öl sedan 12 år. Gör det,

om den kan. strida mot måttfullhetskravet. Marknadsdomstolen som konstaterade att eftersom stred mot alkoholreklamlagen armonsen

skulle marknadsföringen enligt lag otillbörlig i

samma anses vara

MFL:s mening.

Konsumentkreditlagen

I konsumentkreditlagen fims regel kontantinsats samt en om en bestämmelse innebär att överlåtelse utan att regeln som om

kontantinsats iakttas skall utgöra handling i 2 §

anses en som avses MFL. I avgörandet MD 1984: 13 bedömdes ett lån förmedlades som vis bilköp kreditköp. Marknadsdomstolen anförde att det fick som anses vara god sed på marknaden att fordra kontantinsats vid kreditköp avseende bilar. Eftersom säljaren inte tagit ut någon sådan insats förbjöds denne att vid konsumentkreditköp bilar av underlåta att ta ut en insats motsvarande 20 % bilens som av

kontantpris dvs. i enlighet med konsumentkreditlagen.

Radiolagen

I 11 § första stycket radiolagen finns tvingande regel förbud en om mot reklam till barn. Regeln har ansetts innefatta ett kvalificerat

konsumentskydd som lagstiftaren ansett påkallat i fråga om TV-

reklam som riktar sig till barn. Marknadsföring skett i yngre som

De materiella reglerna 245

strid mot barnreklamförbudet i radiolagen har ansetts kränka detta

konsumentskydd och har därför ansetts otillbörligt i MFL:s mening

MD 1993: 13, Filmnet International Holdings.

Överväganden

God marknadsföringssed

Kravet på iakttagande av god marknadsföringssed möjliggör att

kan tas till god affärssed inom näringslivet, till myndig-

hänsyn

heters i samråd med branschföreträdare utfärdade råd och rekommendationer samt till lagstiftning kan aktualiseras vid

annan som marknadsföring. Detta medför att det finns utrymme för att utveckla

tillämpningsområde allt eftersom förhållandena på

generalklausulens

marknaden och samhället i övrigt ändras.

Etiska regler

utgår från att ICC-koderna även i fortsättningen skall

Utredningen

utgöra viktig normkälla. Det bör dock här markeras att även

en andra etiska regler, såväl nationella internationella, kan komma

som få betydelse för den framtida tillämpningen rekvisitet god

marknadsföringssed. Inom det svenska näringslivet upprättas åter

allt fler privata som vid sidan av det rättsliga systemet

organ utvecklar s.k. egenåtgärder. Även de skapas på detta

normer som sätt kan bli kompletterande nomikälla vid den framtida tillämp-

marknadsföringssedsrekvisit. Det bör ningen av generalklausulens

246 De materiella

reglerna

dock understrykas att det står fritt både

egenåtgärdsorganen att

inskränka och utvidga gällande rättspraxis.

Råd och rekommendationer

som utfärdats av myndighet

Utredningen utgår från att riktlinjesystemet erfarenhetsmässigt får

anses ha i stort sett fungerat väl och från att riktlinjer även

fortsättningsvis skall kunna användas i syfte att precisera och vid

behov komplettera lagstiftningen. Riktlinjerna bygger som tidigare

nämnts i regel på konsensus. Att riktlinjernas bibehålls

ställning

innebär att den tillämpning skett i praxis blir vägledande, som

nämligen att riktlinjerna kommer att tolkas i ljuset god mark-

nadsföringssed och beaktas i den helhetsbedömning domstolen

som gör. Eftersom riktlinjerna utarbetas KOV i samråd med näringsav livet har de stor genomslagskraft, även de inte är bindande i om och för sig. Om reglerna i riktlinje har fått ett marknaden

en genomslag på

och överensstämmer med god marknadsföringssed finns det ofta

anledning att vid tillämpningen marknadsföringslagen utnyttja

av dem som kompletterande normkälla. en

Ytterligare utveckling i praxis

Innebörden rekvisitet god marknadsföringssed kan av givetvis

komma att nyanseras i olika riktningar över tiden och

påverkas av

de rådande ekonomiska och villkoren för marknadens

juridiska

olika aktörer. Myndigheternas tillsynsarbete och samarbete med

De materiella reglerna 247 olika branscher kan tas till vara genom att deras rekommendationer

ledning vid fastställandet åtgärd varit förenlig med god ger om en

marknadsföringssed. Lagstiftning på andra områden än marknads-

föring skall kunna påverka tolkningen rekvisitet god marknads-

av föringssed och på så sätt få genomslagskraft även på marknadsfö-

ringsområdet.

Generalklausulen möjliggör en tillämpning som stämmer överens

med Sveriges folkrättsliga förpliktelser, exempelvis EES-avtalet.

Andra länders nationella lagstiftning kan också ha ett visst inflytande vid utvecklingen svensk rätt. Det blir ytterst domstolarnas

uppgift att genom tillämpning av generalklausulen avgöra om en

viss marknadsföringsåtgärd skall tillbörlig mot konsumenter

anses eller mot näringsidkare och att sin praxis utveckla kriteriet

genom

god marknadsföringssed konkret innehåll. Genom general-

ett mera

klausulen kommer vidare egenâtgärdssystemens fortsatta utveckling

att främjas och de etiska regler som utarbetas för marknadsföring i samspel mellan olika branscher och tillsynsmyndigheter att få ökad

genomslagskraft.

Lagstidighetsprincipen

Utredningen att lagstridighetsprincipen bör komma till uttryck

anser

i lagtexten och inte enbart tidigare framgå av den praxis som

som

generalklausulen upphov till. Detta sammanhänger med att

ger utredningens allmänna ambition vid arbetet med en översyn av MFL har varit att öka tydligheten och förutsebarheten.

Utredningen förordar att kodifieringen av lagstridighetsprincipen

248 De materiella reglerna

sker att det i lagförslagets generalklausul införs regel

genom en om att marknadsföringsåtgärder som innebär eller är ägnade att leda till en överträdelse av lagstiftning skall strida mot god annan anses marknadsföringssed om inte särskilda skäl talar däremot. Ett exempel på när särskilda skäl kan föreligga är när fråga är anses om

marknadsföringsåtgärder som aktualiserar tillämpning av exempelvis

varumärkeslagen. Marknadsdomstolen har i sin praxis inte tillämpat

lagstridighetsprincipen direkt i förhållande till den immaterial-

rättsliga lagstiftningen. Ett annat fall är sådana specialbestämmelser

som närmast har ordningskaraktär och inte är den arten att det av

är lämpligt att låta marknadsföringslagens sanktionssystem bli

tillämpligt. Även tredje kan

en grupp exempliñera vad som är särskilda skäl; det kan fråga enskilda fall där ett förfarande vara om visserligen formellt strider mot någon lagregel ändå inte men som motiverar att lagstridighetsregeln tillämpas. I det inledande avsnittet

om tillämpningen av lagstridighetsprincipen nämndes avgörandet

MD 1993:7, Emanco m.fl. Marknadsdomstolen ansåg att det kunde finnas fall då det eventuellt inte bör otillbörligt mot konsuanses menten att hemförsäljningslagens regler formellt inte iakttas. Enligt

utredningens mening bör det således i fall där exempelvis skyddsbe-

hovet viss lagstiftning syftar till att täcka är helt säkerställt som en inte komma i fråga att endast på formella grunder angripa ett

förfarande med lagstridighetsprincipen.

De materiella reglerna 249

Bedömning med hänsyn till olika skyddsbehov, reklammedlets art

m. m.

Förutom lagstridighetsprincipen, upptas i generalklausulen, har

som . också regler olika normkällor är av betydelse och bedöm-

om som

ningsregler utvecklats i praxis införts i den marknadsfö-

som nya

ringslagen. Under rubriken bedömningsregler i lagförslaget finns

i flera de principer behandlats i detta avsnitt. I 20 §

av som ovan nämns med särskilt behov skydd och information och

grupper av l

olika normkällor har betydelse vid tillämpningen av lagen.

som Med anledning vad sagts olika mediers påverkans-

av som ovan om kraft vill utredningen betona att det i förslagets 21 § andra punkten

att reklammedlets art skall beaktas vid bedömningen av anges reklam eller andra kommersiella framställningar. Se även spel

cialmotiveringen till 20 och 21 §§.

När det gäller att pröva kravet på hederlighet och vederhäf-

tighet är uppfyllt i enlighet med god marknadsföringssed ñms det

skäl att anlägga en strängare bedömning, om marknadsföringen

vänder sig till som kan antas var mindre kritisk än

en grupp konsumenter i allmänhet och kan antas ha bristande erfarenhe-

som

ter eller kunskaper som konsument jämfört med genomsnittskonsu-

menten. En tänkbar än de nämnts hittills är exem-

annan grupp som pelvis är mottagare marknadsföring krediter.

personer som av av Den är i akut behov att få län ligger i farozonen när det

som av

kunna bedöma marknadsföring krediter kritiskt. Även

gäller att av

den marknadsförarande näringsidkaren vänder sig till i övrigt om en medveten konsumentkategori eller åldersgrupp kan mottagarnas

250 De materiella reglerna

trängda läge i ett visst hänseende, t.ex. kreditbehov, innebära

som

en hög risk för okritisk bedömning marknadsföring

av som

innehåller erbjudanden eller argumentation avseende möjligheterna

att komma till rätta med mottagarnas trängda situation.

Ett liknande resonemang har hittills i praxis förts såväl under

prövningen av rekvisitet vederhäftighet som vid tillbörlighetspröv-

ningen. Inte minst med hänsyn till att den marknadsförande

näringsidkaren skall kunna visa riktigheten av sina påståenden vid

prövningen av vederhäftigheten är det av vikt att begreppen

vederhäftighet och tillbörlighet hålls isär. Ett inslag i reklam kan

vara ovederhäftigt och därmed otillbörligt. Både oriktiga uppgifter

och i och för sig riktiga, men vilseledande uppgifter kan

anses

ovederhäftiga. Ett inslag som uppfyller kraven på vederhäftighet

kan vara otillbörligt på arman grund, exempelvis att på annat

genom

sätt strida mot god marknadsföringssed.

TV och radio kommunicerar ovanligt snabbt och effektivt till

mycket stor mottagarkrets. Särskilt TV är suggestivt genom att

många sinnen hos mottagarna Försåtligt utformade

engageras. erbjudanden eller försäl j ningsformer presenteras i snabbt tempo

som kan därför sannolikt lättare än eljest förvirra och riskera att vilseleda ett ansenligt antal konsumenter.

Det aktuella mediets slagkraft och räckvidd är således faktorer

som måste vägas in när bedömer marknadsföringsåtgärd

man om en

är tillbörlig enligt lagens övriga kriterier. Det finns därför anledning

att ställa särskilt stränga krav på i budskapets utformning

omsorg vid tillämpning på medier där vilseledanderisken bedöms stor.

vara

Med hänsyn till det intryck exempelvis intyg från myndig-

som

SOU 1993 :59

De materiella reglerna 251 heter kan göra på mottagaren finns det skäl att se strängt på hur sådana intyg presenteras i marknadsföringen, eftersom risken är stor att mottagaren blir vilseledd angående innebörden och räckvidden

sådana intyg.

Staten, landstingen och kommunerna, som tidigare i många fall

inte varit utsatta för konkurrens, kommer i framtiden att tillhandahålla tjänster på en marknad där konsumenterna kan välja mellan flera offentliga och flera privata alternativ. Mångfalden kommer att öka kraven på konsumenternas kunskaper om varor och tjänster om de skall kunna välja rationellt. Konsumenterna kan ha svårt eller saknar till stor del vana att granska priser och annan information

om exempelvis tjänster inom sjukvårdssektom, äldrevårdssektorn

eller skol- och utbildningssektorn. Marknadsföringen på dessa

områden kommer att öka inte minst eftersom de offentliga anslagen till exempelvis skolor kommer att fördelas efter kundunderlaget. Det finns skäl att beakta konsumenternas ovana att kritiskt bedöma relativt komplicerade tjänster på dessa hittills inte fullt konkurrensutsatta områden. Verksamheter i offentlig regi kan genom sin speciella ställning på marknaden påräknas ha större auktoritet och

en trovärdighet hos många konsumenter. De har därför ett särskilt ansvar för att inte utnyttja sin ställning på ett sätt som strider mot

vederhäftighetskravet. Det är därför viktigt att det ställs höga krav

på tydlighet på marknadsföringen inom dessa samhällssektorer så att konsumenterna kan utnyttja sina valmöjligheter rationellt.

252 De materiella reglerna

Ytterligare exempel på generalklausulens tillämpningsområde

Reklampristävlingar, som bygger på skicklighet och därför inte

regleras i lotterilagen, är ett exempel på en marknadsföringsåtgärd

som inte är reglerad i någon specialbestämmelse och därför hör

under generalklausulens tillämpning jfr dock vad sägs i slutet

som av avsnitt 5.9. Andra lotterier och vadhållning regleras i

som

lotterilagen kan om spelet förekommer i marknadsföring bedömas

såväl enligt lotterilagen marknadsföringslagen. Skulle

som ex-

empelvis tillståndsreglerna i lotterilagen inte ha iakttagits eller

skulle det röra sig ett förbjudet spel kan åtgärden med stöd

om av

generalklausulen och lagstridighetsprincipen stoppas genom ett

vitesförbud enligt marknadsföringslagen som ett alternativ till

lotterilagens sanktioner. En förutsättning är naturligtvis att det är

fråga om marknadsföring. Jfr exempelvis Lotteriutredningens

betänkande [SOU l992:l30], 213 och 214.

Marknadsföringslagen är, framhållits i avsnitt avsedd att

som

vara en generell lag för alla former av marknadsföringsåtgärder

oavsett använt medium och slag av varor och tjänster. Genom

föreskrifter i speciallagstiftning eller tillämpning lagstri-

genom av

dighetsprincipen kan marknadsföringslagens sanktionssystem bli

tillämpligt på speciella områden inte särskilt är behandlade i

som

marknadsföringslagen. Utredningen har enligt direktiven

bilaga 1 att beakta frågan om eventuell begränsning marknads-

av föring av snabbvinsatser. Utredningen förordar att marknadsför-

ingslagen skall generell lag. Vill begränsa marknads-

vara en man

föring av vissa slag av produkter eller tjänster bör detta ske i

SOU 1993 :59

De materiella reglerna 253

speciallagstiftning, som skett exempelvis i den nya tobakslagen.

Marknadsföring av snabbvinsatser kan självfallet den

om ex-

empelvis skapar risk för lagbrott angripas med generalklausulen och

tillämpning av lagstridighetsprincipen.

5.2 Vilseledande reklam

m.m.

Utredningens förslag: Nuvarande regler i praxis om vilsele-

dande reklam behålls i sak oförändrade. Praxis kodiñeras i

regeln om vilseledande reklam också inbegriper jämförel-

som

ser. Regeln om vilseledande reklam innefattar uppräkning

som exemplifierar i vilka slags hänseenden uppgifter om en

vara eller tjänst vilseleder.

Skälen för förslaget: Marknadsföring påverkar konsumenternas

möjligheter att fatta för dem rationella beslut i olika köpsituationer. På kort sikt eller sett till den enskilde konsumenten kanske skadorna s av otillbörlig marknadsföring inte alltid framstår som stora, men

sett i ett vidare och längre perspektiv kan skadeverkningarna

vara allvarliga, eftersom konkurrensen snedvrids och konsumenternas ekonomiska välfärd påverkas negativt. För att hindra sådana

skadliga effekter för konsumenter eller näringsidkare, och på längre

sikt för samhällets ekonomi i stort, uppställer i de flesta länder

man bland annat regler mot vilseledande reklam. Till följd den ökade

mekaniseringen av distributionen av varor och tjänster växer

reklamens roll och omfattning. De är reklamen förser kon-

som

254 De materiella reglerna sumenten med information om varor och tjänster, om priset och om

varans eller tjänstens egenskaper, användningssätt eller hur man

skall gå till väga för att få tillgång till En förutsättning är

varan. dock att reklamen förmedlar informationen inte bara effektivt utan, framför allt, på ett sådant sätt att inte några skadliga effekter uppstår. Det krävs därför i lagen att reklamen inte är vilseledande.

När man avgör om reklam är vilseledande beaktas alla inslag i reklamen. Även i sig uppgifter kan de utelämnar något

sanna om väsentligt, medföra risker för misstolkningar och bli vilseledande. Utgångspunkten vid bedömningen är att den marknadsförande näringsidkaren skall svara för att hans påståenden inte är vilseledande. Det är han som måste förutsättas ha kunskap sina produkter

om och den förfogar över och kan påverka informationen i

vara som reklamen. Påstår näringsidkaren något om faktiska förhållanden, krävs det att han kan visa att informationen är korrekt. Den

som åberopar intyg och liknande får också stå risken för att innehållet i dessa inte är korrekt och att marknadsföringen vilseledande.

anses

5.2.1 Neutraliserande uppgifter

Bakgrund

Utgångspunkten är helhetsintrycket

Vid bedömningen av om en framställning är vilseledande eller inte

utgår man från det helhetsintryck reklamen vid flyktig

som ger en

De materiella reglerna 255

kontakt. Detta helhetsintryck är också utgångspunkten vid

bedömning av frågan om olika åtgärder kan anses ha undanröjt ett

vilseledande intryck. När det exempelvis görs gällande att vissa

påståenden i en annons skall vilseledande kan näringsid-

anses vara karen invända att helhetsbilden inte är vilseledande, eftersom vissa

andra uppgifter enligt hans mening korrigerar eventuella felaktiga

intryck. Om det finns inslag i medför risk för att

annonsen som konsumenter vilseleds beträffande eller tjänsts egenskaper

en varas måste eventuella uppgifter kan framhäva de faktiska

som egenskaperna vara minst lika lätta att upptäcka vid flyktig läsning

en som de vilseledande påståendena. För att skall kunna att

man anse en neutraliserande effekt har uppnåtts skall resultatet

av en

helhetsbedömning av samtliga inslag leda till att risken för att

läsaren vilseleds kan typiskt sett undanröjd.

anses

Om t.ex. en tidningsannons illustrerar olika företags

som

i försäljningssiffror med överdrivet stapeldiagram ger ett mycket

intryck av det egna företagets ställning på marknaden, kan detta inte

korrigeras genom att de verkliga relationerna korrekt redovisas i

en kort kommentartext vid sidan staplarna. Avgörande är alltså det

intryck som de dominerande staplarna ger vid en flyktig läsning av

annonsen.

Neutralisering och olika beviskrav eller andra skärpta krav

Risker för allvarliga konsekvenser bör också kunna öka kraven på

ett klargörande för att helhetsintrycket skall anses godtagbart. Ett

sådant synsätt är naturligt vid medicinsk argumentation och andra

256 De materiella reglerna fall där beviskraven såvitt gäller vederhäftigheten är stränga. Men även i fall räknas till normalfallen i beviskravshänseende kan

som

det tänkas att påstådd neutralisering inte godtas på grund av att

en skadeverkningarna ett vilseledande är stora eller svåra att undan-

röja.

I praxis finns exempel på hur bedömningen av bl.a. huruvida det vilseledande momentet i reklam och på olika förpackningar blivit eliminerat eller inte olika försök till klargörande åtgärder

genom från marknadsförande näringsidkarens sida. Intrycket som en genomgång praxis är att det ställs relativt höga krav på ett

av ger inslags tydlighet för att det skall neutralisera en vilseledande

anses

framställning. En sådan praxis kan tyckas vara närmast självklart

eftersom det öppnas möjligheter att kringgå vederhäftighets-

annars

kravet enligt marknadsföringslagstiftningen.

Praxis

I MD 1972:17, hade priser i reklambroschyr för Europabuss, en

sällskapsresor lämnats exklusive avgifter för avbeställningsskydd

och s.k. statlig resegaranti trots att bolaget inte tillhandahöll några

utan att sådana avgifter erlades. Priserna angavs ibland som resor allt inkl. Även när formuleringen allt inkl inte användes ansågs risken för vilseledande intryck resans totalpris inte undanröjd

att avgifterna på plats i broschyren än den där

genom angavs annan

övriga prisuppgifter för resan förekom.

Avgörandet MD 1975:3, Finansbanken, gällde utländsk banks

i svensk Annonseringen innehöll uppfordran till annonsering press.

De materiella reglerna 257 transaktioner som ansågs skapa risk för att i Sverige bosatta personer gjorde sig skyldiga till valutabrott. En uppgift i annonserna om att Riksbankens tillstånd erfordrades för transaktionerna ansågs inte

undanröja denna uppkomna risk.

Uppgifter som åberopats till stöd för undanröjande av vilseledan-

de intryck geografiskt har inte ansetts tillräckliga i

om ursprung fallen MD 1976: 17, SBR:s Honungsförmedling, och MD 1983:22, St Louis Light. I det förstnärrmda fallet marknadsfördes importerad honung med etikett närmast identisk med den som

en som var användes för svensk honung. En viss svårläst påskrift om ursprungsland förekom på etiketten. Domstolen ansåg att det särskilt vid hastig blick i köpsituation måste framstå som svårt för

en en konsumenten att särskilja de bägge etiketterna. I det senare fallet gjorde en svensk öltillverkare gällande att ett eventuellt vilseledande intryck att bolagets produkt skulle komma från USA neutralise-

av rades att det svenska ursprunget framgick av viss text på

genom förpackningen. Domstolen godtog inte resonemanget utan förbjöd bolaget att använda förpackningen eftersom denna genom ett visst

i förening med förpackningsdekoren i övrigt ansågs ägnat

varunamn att vilseleda om varans ursprung.

Av MD 1971:8, Tre Kök, och MD 1981:14, Buitoni Perugina,

kan utläsas att ytterkartonger som är ägnade att vilseleda om innehållets kvantitet och form inte har godtagits när innehållsangivelser på förpackningarna inte funnits alls eller inte ansetts tillräckligt tydliga för att eliminera risken för vilseledandet.

Att inte ens en i och för sig tydlig markering om det kommersiel-

ursprunget är tillräckligt i vissa fall av vilseledande framgår av

l [3-0586

258 De materiella reglerna beslutet i MD 1974:5, Blomin, där en förpackningsutstyrsel var så utformad att risken för förväxling med ett annat bolags produkt

ansågs uppenbar. I fallet MD 1972: 10, Tedderkläder, hade ett bolag

efterbildat ett annat företags käxmetecken i ett fodertygs mönster på

sätt att detta ansågs uppenbart vilseledande angående sportjackomas

ursprung. Bolagets invändning om att jackorna försetts med hängeti-

ketter där den egna firman framgick ansågs inte tillräckligt för att undanröja vilseledandet och förbud meddelades.

I fråga om reklamidentifiering har förekomsten avsändarens

av firma på ett kuverts baksida inte ansetts ägnat att undanröja ett vilseledande intryck som ett kuverts framsida förmedlar. Det var här fråga möbelreklam utsänts i bruna A4-kuvert med

om som

påskriften Det handlar skatteåterbäringen. Det fanns risk att

om firman inte skulle upptäckas, anförde domstolen, som uppställde kravet att firmanamnet skulle tydligt exempelvis på framsidan

anges

invid uttrycket med skatteåterbäringen MD 1972:14, Ikano.

Flera fall i praxis rör kraven neutralisering vid marknadsföring

genom negativ säljmetod även kallad negativ avtalsbindning. I

avgörandena MD 1975:9, Sven-Olov Johansson, MD 1977:7, An-

nonsbladet Gynna Grannen, och MD 1979:1, Bengt Malmsten,

hade olika varor tillställts adressatema utan föregående beställning

mot postförskott eller med bifogande av räkningsblanketter eller

inbetalningskort. Även följebrev eller påskrifter på räknings-

om blanketter angav att full returrätt gällde eller innehöll förklaringar

innebörd att beställning inte skett ocheller att skyldighet att av betala eller att återsända produkten inte förelåg, ansågs detta inte tillräckligt för att alla mottagare skulle få en klar uppfattning om

De materiella reglerna

rättsläget. Förfarandena ansågs i samtliga fall otillbörliga.

Däremot godtogs i avgörandet MD 1978:12, Vomi Katalogser-

vice invändning att vissa upplysningar undanröjde ett

en om vilseledande intryck vissa uppgifter att ett bolag samarbetade

av om

med KOV. KO påstod som grund för sitt förbudsyrkande att bolaget

antytt i sin marknadsföring att sådant samarbete ägt Dom-

rum. stolen bekräftade att det inte kunde uteslutas att det sätt varpå KOV omnämndes i vissa broschyrer kunde uppfattas i enlighet med vad

gjorts gällande. Det ansågs emellertid att det texten i som av en

stencilerad text, som ingick i broschyrmaterialet, framgick att det

inte rörde sig om något sådant samarbete. Eftersom upplysningen

ansågs ägnad att undanröja en felaktig uppfattning lämnades talan

utan bifall.

I fallet MD 1973:2, Stiftelsen Sollentunahem, hade stiftelsen i

broschyrer om bostäder nämnt att tillgång farms till en serviceorga-

nisation med bl.a barntillsyn. Eftersom det inte framgick att

barntillsynsplatserna tilldelades i kronologisk ordning bland sökande

barnfamiljer i kommunen ansågs framställningen vilseledande.

Marknadsdomstolen ansåg att det inte kunde krävas att de bostadssökande på andra vägar, än dem som stiftelsen ställde till förfogande, skaffade sig kännedom om vilka bestämmelser som gällde. Stiftelsen förbjöds genom ett s.k. villkorat förbud att erbjuda de bostadssökande tillgång till barntillsyn utan att, när sådan service inte var säkerställd, för alla inflyttande som var intresserade av sådan service, ange vilket förfarande som tillämpas vid barntillsyns-

platsernas fördelning.

260 De materiella reglerna

överväganden

Utredningen anser exempelvis att olika farliga produkter eller

brottsliga alternativt andra genom lagstiftning förbjudna förfaranden

ger anledning att inte godta neutralisering annat än undantagsvis.

Stöd för detta synsätt finns i praxis som refererats ovan. På liknande sätt bör uppenbart vilseledande uppgifter föranleda mycket

höga krav på klargöranden för att risk för exempelvis förväxling av

produkter skall undanröjas. Klart otillbörliga säljmetoder kan inte

heller tillåtas att risken för skadeverkningar kunna

genom anses

elimineras neutralisering. Bedömningen neutraliseringar

genom av bör alltså generellt sett vara relativt sträng eftersom risken för kringgående av lagstiftningen blir stor. I de fall där så kan

annars

ske bör naturligtvis det vid tillämpningen av lagen och valet av

sanktioner, som ett alternativ till förbud, övervägas ett beslut att

ålägga näringsidkaren att fortsättningsvis infoga vissa klargörande

inslag i sin marknadsföring inte lika väl undanröjer risker för fel-

aktiga uppfattningar. Ett åläggande kan sägas ge klarare direktiv till

adressaten hur marknadsföringen bör utformad. En sådan

om vara praxis bör i viss mån även stimulera till egna rättelser från marknadsförarnas sida. I riktning kan utvecklingen föras

samma om bedömningen av vissa tydliga åtgärder för att minska skadeverkningarna av en marknadsföringsåtgärd kan beaktas vid fastställande

av sanktionsavgiften.

SOU 1993 :59

De materiella reglerna

Neutraliseringens ejffekter

Mot bakgrund av att utredningen föreslår sanktionsavgift aktuali-

seras frågan om neutraliseringar ur ytterligare en synvinkel.

Utredningen föreslår i 34 § förmildrande omständighet att som en vid fastställande marknadsstörningsavgift får beaktas att av

näringsidkaren frivilligt har vidtagit erforderliga åtgärder för att

undanröja effekterna av överträdelsen. Här uppkommer frågan

vad som krävs för att nedsättning skall bli möjlig. Det är tänkbart

i att en näringsidkare som reagerar snabbt på ett påpekande, från

exempelvis KO eller någon konkurrent, att gå ut med ett

genom

frivilligt beriktigande eller förtydligande i någon form skall

anses i större eller mindre utsträckning ha neutraliserat eller korrigerat ett tidigare vilseledande påstående. Med tanke på att det ofta inte är möjligt att nå fram till samma krets med tillrättaläggande en E

framställning och att det tidigare intrycket riskerar att förbli kvar

också hos dem får del korrigeringen, måste det höga kravet som av som ställs på neutraliserande uppgifter bibehållas.

Det förtjänar att framhållas att ålägganden enligt lagförslagets

17 § i åtskilliga fall bör kunna användas alternativ sanktion som en till förbud mot vilseledande marknadsföring. Domstolen kan redan enligt nu gällande MFL formulera ålägganden som innehåller krav

på neutraliseringar, dvs. positivt bestämda handlingsmönster i stället

för att gå vägen via ett förbud. I praxis finns fall där s.k. villkorade förbud använts på ett liknande sätt; domstolen har förbjudit viss en åtgärd såvida inte vissa uppgifter neutraliserande karaktär har av

infogats exempelvis i en armars vilseledande framställning.

262 De materiella reglerna

5 .2. 2 Ursprungsuppgifter

Bakgrund

Varors ursprung utgör väsentlig konsumentinformation utifrån skilda aspekter. Det kan handla om ett visst geografiskt ursprung eller ett visst kommersiellt sådant, som vunnit uppskattning. Det kan också handla om ursprungsuppgifter som inger särskilt förtroende på grund att det uppfattas garantera vissa egenskaper.

av Det är naturligtvis också viktigt för en konsument att veta vart han skall vända sig, t.ex. med klagomål på en vara. Utredningens förslag upptar flera bestämmelser direkt eller indirekt tar sikte

som

på ursprungsuppgifter, nämligen 5 § vilseledande reklam, 6 §

om vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar, 12 § om

vilseledande beträffande kommersiellt ursprung på grund av

förväxlingsbara efterbildningar samt 18 och 19 §§ identifiering.

om De föreslagna bestämmelserna har samtliga sin grund i marknadsdomstolens omfattande praxis beträffande vilseledande ursprung i skilda hänseenden. I 5 § sådant vilseledande ursprung

avses om som inte är kvalificerat på de särskilda sätt som preciseras i de övriga bestämmelserna.

Praxis

Här skall endast nämnas några exempel till belysning av vad som avses med vilseledande beträffande ursprung i 5 Såsom typiska sådana företeelser att bedöma enligt den allmänna bestämmelsen om

De materiella reglerna 263 vilseledande reklam i 5 § märks från praxis följande fall.

I MD 1972:8 förbjöds innehavaren en privat juridisk byrå att

av använda firman Svensk Rättshjälp, eftersom firman ansågs vilseledande. Genom att framkalla föreställningen att verksamheten hade

anknytning till den offentliga rättshjälpen. Rättshjälp är för övri gt

skyddat enligt rättshjälpslagen, varför användningen redan med stöd

av lagstridighetsprincipen skulle kunnat har ansetts strida mot generalklausulen. Enligt Marknadsdomstolen förstärktes det vilseledande intrycket ordet Svensk.

I MD 1976:18, förbjöds Fastighetsmäklarna Höök

SparKronan

Bokelund, att vid marknadsföring av fastigheter och fastighetsför-

medlingstjänster använda en firma som innehöll ordet SparKronan. Firman SparKronan ansågs ägnad att vilseleda allmänheten, efter-

som den ett felaktigt intryck att bolaget hade anknytning till

gav av en Sparbank. Firman kunde lätt förväxlas med den till Stockholms

Sparbank knutna fastighetsförmedlingen genom likheten med kärme-

tecknen Ekkronan och Spareken.

I MD 1979:25 förbjöds ett kedjebrevsspel innehöll beteck-

som

ningen Svenska Riksinsamlingen och avbildning tre stiliserade

en av kronor. Marknadsdomstolen fann att beteckningen skapade föreställningen om en rikstäckande insamling för ett positivt ändamål. De tre kronorna användes för övrigt utan tillstånd från Kommers-

kollegium och stred redan på denna grund mot generalklausulen på

grund av lagstridighetsprincipen.

I MD 1987:27, förbjöds företaget Radoninstitutet Pettersson Ekwall, att i armonser i dagspress till konsumenter erbjuda radonmätningar med angiven avsändare Radon Institutet, utan att ange

264 De materiella reglerna

att det låg ett privat företag bakom marknadsföringen.

Överväganden

Det är grundläggande marknadsrättslig princip att konsumenter

en och andra förbrukare inte skall vilseledas. Vilseledande av alla

möjliga, skilda slag har tidigare reglerats enligt främst generalklau-

sulen i 2 § MFL. Vid en lagstiftning av det nu föreslagna slaget

med detaljerade och preciserade bestämmelser är det däremot naturligt att dela olika typer vilseledanden behandlats i

upp av som praxis på skilda bestämmelser. Därför är det enligt utredningens mening önskvärt att det i den lagen inte endast finns en generell

nya regel vilseledande reklam utan därutöver flera preciserade

om stadganden otillåtna åtgärder som innehåller mer eller mindre

om preciserade inslag vilseledanderekvisit.

Den föreslagna 5 § är generell och har ett tämligen vitt tillämp-

ningsområde. Den innehåller dock inga av de kvalificerande eller tillkommande rekvisit återfinns i de särskilda bestämmelserna

som

reglerar andra otillåtna vilseledanden. Rent formellt kan det som

visserligen förefalla att föreligga viss dubbeltäckning mellan 5 §

en samt bl.a. 6 och 12 §§, också delvis handlar om vilseledande

som

Tanken är emellertid att om den kvalificerade situationen ursprung. föreligger, så skall den särskilda regeln och endast den tillämpas. Ovan har några exempel getts på vilseledande beträffande ursprung

typiskt sett faller under den allmänna bestämmelsen. Nedan som

kommer ytterligare exempel att på tidigare fall som enligt

ges

förslaget skall bedömas enligt de särskilda, preciserade bestämmel-

De materiella reglerna 265

serna geografiska ursprungsbeteckningar avsnitt 5.3 och

om se

vilseledande beträffande kommersiellt avsnitt 5.8.1.

ursprung se Utredningen är medveten att det i enstaka situationer kan vara

om svårt att avgöra vilken regel som är mest adekvat att åberopa men

har funnit att den marginella dubbeltäckningen knappast kan vålla

några reella problem. Sanktionerna är desamma och risken för rättsförluster på denna grund är därför obefintlig. Fördelen att lagen 6

de preciserade bestämmelserna erbjuder ökad klarhet och genom förutsebarhet väger tyngre. Dessutom uppnås att de konventions-

: Madridöverenskommelsen

åtaganden som Sverige har gjort enligt

angående undertryckande av oriktiga eller vilseledande ursprungsbe-

teckningar på handelsvaror och enligt Pariskonventionen om industriellt rättsskydd blir lagfästa. Det finns också vanligen en klar skillnad mellan de företeelser som regleras i praktiken, som

ytterligare torde framgå specialmotiveringen till 6 och 12 §§

av nedan.

5.2.3¶Bevisfrågor

Bakgrund

Bevisreglerna bör utformas så att de materiella reglerna får genom-

slagskraft i samhällslivet. I marknadsrätten tillämpas s.k. omvänd

bevisbörda vid bedömningen uppgift angående sakför-

av om en hållanden är vederhäftig, dvs. den är lagd på den marknadsförande näringsidkaren och inte på den part för ärendet till prövning.

som

266 De materiella reglerna Möjligheterna att säkra bevisning talar för att bevisbördan skall

ligga på den marknadsförande näringsidkaren. Att tillämpa omvänd

bevisbörda överensstämmer vidare med artikel 6 i direktivet om vilseledande reklam. Se bilaga 7.

Praxis

En näraliggande fråga är som redan antytts när beviskravet skall anses vara uppfyllt i dessa fall. I Marknadsdomstolens praxis torde beviskravet ligga nära det allmänna domstolar tillämpar i

som ordinära tvistemål, dvs. näringsidkaren skall visa att hans påståenden är korrekta. Ett särfall utgör det beviskrav Marknadsdom-

som stolen i ett flertal ärenden ställt på marknadsföraren beträffande medicinska effekter. I ett fall som rörde reklam med medicinsk

argumentering, exempelvis påståenden om ett livsmedels medicinska

egenskaper och effekter, uttalade domstolen följande. Som marknadsdomstolen vid ett flertal tidigare tillfällen uttalat är det beviskrav som marknadsföringslagen ställer på marknadsföraren

beträffande påståenden medicinska effekter långtgående. Lagen

om innebär sålunda att ett påstående av sådan art normalt skall

kunna styrkas med utredningsmaterial enligt vetenskapliga

som

bedömningsgrunder är övertygande. MD 1992: 18, Seltin. I fallet

MD 1992:6, Norling, rörde marknadsföring laserbehandling

som av

prövades bland annat olika påståenden i reklam behandlingens

om effekter i olika avseenden. Domstolen farm att näringsidkaren såvitt

gällde att laserbehandling kan ha effekt på värk hade uppfyllt

rimliga krav på vederhäftighetsbevisning. Samtidigt uttalade

De materiella reglerna 267 domstolen följande: Det bör understrykas att marknadsdomstolens

bedömning grundas på den utredning som parterna åberopat och

självfallet inte innebär något slutligt avgörande av vetenskapliga

frågor. Förbud meddelades ändå mot bland annat formuleringar av innebörd att behandlingen avsåg värk, det inte tydligt att

om anges man bör söka läkarvård för värk som inte bara är tillfällig. I denna del grundades beslutet på att det enligt domstolens praxis strider

mot god affárssed att i marknadsföring erbjuda behandling för

sjukdom som kräver läkarvård.

Ibland uttrycker Marknadsdomstolen det förhöjda beviskravet så

att ett skärpt vederhäftighetskrav gäller vid bedömningen av

påståenden i marknadsföring läkemedel. Samma skärpta

beviskravvederhäftighetskrav gäller även vissa andra områden. I

avgörandet MD 1993:1, Naturpost, som gällde marknadsföring av

häl sokostpreparat uttalades inledningsvis i domskälen bl a. följ ande:

Enligt marknadsföringslagen skall marknadsföring vara vederhäftig.

Den som i marknadsföring använder ett påstående skall kunna

styrka påståendets riktighet. Kan han inte detta skall påståendet

anses som ovederhäftigt och därmed otillbörligt. Detta gäller med

särskild styrka vid marknadsföring livsmedel, läkemedel och s.k.

hälsokostpreparat.

Överväganden

När man valt lösningen med omvänd bevisbörda, kunde det finnas skäl att samtidigt sänka beviskravet. Detta skulle innebära att en näringsidkare har bevisbördan inte behöver prestera lika stark

som

268 De materiella reglerna bevisning som man kräver i mål där bevisbördan, som normalfallet är i tvistemål, är placerad på käranden. Ett för högt krav på part

en som har bevisbördan kan leda till att han bara undantagsvis kan fullgöra sin bevisbörda. Då blir denna part benägen efter för

att ge sin motparts krav och därmed får inte reglerna den tänkta

genomslagskraften i samhällslivet. Alltför stränga bevisregler kan således motverka de materiella reglerna och i praktiken få dessa att fungera som totalförbud.

Väl avvägda bevisregler som stärker ändamålet med de materiella reglerna, i detta fall att reklam inte får vilseleda, leder i ett längre perspektiv till att näringsidkare uppmuntras att konkurrera på ett sådant sätt som gynnar samhället i stort. I det enskilda fallet innebär

sådana bevisregler att näringsidkaren måste tänka igenom och

kontrollera reklamens sakinnehåll eftersom han riskerar att

annars hindras i sin marknadsföring, kanske till och med stoppas ett

genom interimistiskt beslut. Också i ett kortare perspektiv kommer det att ligga i näringsidkarens eget omedelbara intresse att inte sprida inkorrekt information i sin reklam. Att näringsidkaren står risken för att hans påståenden obestyrkta i eventuell ökar

anses en process

således vederhäftighetskravets effektivitet. Redan på planeringssta-

diet bör han, för att på den säkra sidan, försäkra sig

vara am tillgång till dokumentation som täcker de påståenden han tänker använda sig av. Denna bevisregel gäller även innehållet i intyg, rekommendationer och tester som åberopas.

Principen om omvänd bevisbörda är väl förankrad i praxis och

har inte förorsakat några tillämpningsproblem. Något krav på att

rättsläget skall ändras på denna punkt har inte framkommit. Frånsett

De materiella reglerna 269 de effekter som principen har i ett längre perspektiv, och som berörts ovan, är den mest påtagliga inverkan av de nu beskrivna be-

visreglerna att lagen blir lättillämpad och att den

snarare mera

säkerställer konsumentskyddet.

Det förekommer att produkter märks med symboler för miljövän-

liga produkter utan att uppfylla kraven för en sådan beteckning. I

de flesta europeiska länder finns det dessutom flera parallella

miljömärkningssystem. Särskilt innan reglerna harmoniserats på

detta område finns det anledning att ställa höga beviskrav på

miljöargumentering i marknadsföring. En prövning av om ett

miljöargument skall anses vederhäftigt måste ske med hänsyn till

hur konsumenterna kan antas uppfatta innebörden av sådana argument. Här finns anledning att anlägga ett synsätt liknande det som gäller vid exempelvis bedömningen av medicinsk argumentering och hälsokostpreparat. I praxis har bl.a. reservationslösa

användningar av begreppet biologiskt nedbrytbart förbjudits. Om

ett sådant uttryck används för ett tvättmedel krävs att alla bestånds-

delar i produkten är nedbrytbara. Se t.ex. MD 1992:23, Lever

AB.

Det bör noteras att det inte endast är uppgifter som presenteras verbalt som kan bedömas vara vilseledande och ovederhäftiga. Från

tysk domstolspraxis kan nämnas exemplet att marknadsföring i

radio för en produkt baserad på äggpulver, i stället för färska ägg, till ljudet kacklande hönor bedömts vilseledande. På

av som samma sätt kan bilder ge vilseledande intryck av att exempelvis syntetiska

produkter innehåller naturliga ingredienser. Det bör vidare bedömas

som otillbörligt att en ñgurmärke som symboliserar ull används

270 De materiella reglerna för andra material.

Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla vikten att

av en

enhetlig terminologi används när det fråga är att bedöma

om riktigheten av påståenden i reklam. För tydlighetens skull bör inte

båda uttryckssätten höjda krav på vederhäftighet och höjda

beviskrav användas. Utredningen förordar att väljer att tala man om beviskravet.

Jämförande reklam

Utredningens förslag: Regeln i 5 § skall omfatta även sådan

vilseledande reklam som innehåller jämförande uppgifter

som på ett missvisande sätt beskriver näringsidkares en annan

verksamhet, varor eller tjänster. Utredningen att

anser nu gällande praxis på detta sätt bör komma till uttryck i lagtext-

förslaget.

Skälen för förslaget: Jämförande reklam har hittills bedömts enligt

generalklausulen om otillbörlig marknadsföring i MFL. Utred-

ningens förslag innebär att den särskilda bestämmelsen vilseleom dande reklam skall ta sikte på all reklam är vilseledande för som konsumenter och andra förbrukare. Regeln i 5 § skall således omfatta sådan vilseledande reklam som innehåller jämförelser som på ett missvisande sätt beskriver näringsidkares verksamen annan

het, varor eller tjänster. Nuvarande praxis i fråga jämförelser

om som är vilseledande kommer på detta sätt till uttryck i lagtexten.

De materiella reglerna 271 Inom EG arbetar på ett direktiv om jämförande reklam. Om

man och när detta kommer antas och vad det i så fall kommer att innehålla är ännu en öppen fråga.

Jämförelser är misskrediterande regleras i paragrafen om

som

misskreditering.

Bakgrund

Det är erkänd princip i svensk rätt att jämförelser i

en numera reklam med konkurrenters verksamhet, eller tjänster skall

varor

godtas de håller måttet från vederhäftighetssynpunkter. Såväl

systemjämförelser, dvs. jämförelse mellan exempelvis den egna

en varans konstruktion och andra inte närmare utpekade konkurrenters

produktkonstruktion, som direkta jämförelser, dvs. ett tydligt

utpekande konkurrerande verksamheter, varor eller tjänster, är

av tillåtna.

Före 1960-talet ansågs jämförande reklam vara något negativt

inom näringslivet både i Sverige och utomlands. Direkta jämförelser

godtogs dessförinnan inte generellt. En förändrad inställning till dessa växte fram parallellt med den friare på konkurrensen som

syn manifesterades tillkomsten konkurrensbegränsnings-

genom av lagstiftningen. I de nordiska länderna godtas numera också

jämförelser i reklam, givetvis förutsatt att de uppfyller högt ställda

krav på vederhäftighet och representativitet. I många europeiska

länder har utvecklingen också gått mot sådan liberal

en mer

inställning till jämförande reklam. I Frankrike har man nyligen

ändrat sin mycket stränga hållning mot jämförelser i marknads-

SOU 1993 :59

272 De materiella reglerna

föring och det tidigare totalförbudet är upphävt. I Tyskland är

bedömningen mycket strikt i praxis som tillåter jämförelser endast

på vissa villkor. ICC:s Grundregler innehöll rekommendationer att undvika direkta jämförelser fram till år 1966. Grundreglerna innehåller numera, i artikel en särskild regel jämförande

om reklam utgår från principen att sådan reklam är tillåten. Enligt

som regeln skall jämförelsen i dess helhet så utformad att den inte

vara är ägnad att vilseleda och skall vara förenlig med god sed i konkurrensen näringsidkare emellan. De olika elementen i j ämförelsen skall vara utvalda på ett rättvisande sätt och bygga på fakta som

kan styrkas.

I förarbetena till 1970 års marknadsföringslag framhöll departementschefen det ändrade synsättet kommit till uttryck i bl.a.

som grundreglerna. Han anslöt sig också till den då aktuella utredningens synpunkter, som innebar att alla jämförelser i princip borde

vara tillåtna, förutsatt att jämförelserna var vederhäftiga. Kravet på

vederhäftighet innebar dels att de lämnade uppgifterna i och för sig skulle vara korrekta, dels att jämförelsen skulle vara representativ, dvs. ge en rättvisande totalbild av det jämförda. Departements-

chefens principiella uppfattning att korrekt utförd jämförelse

var en kunde vara av stort värde för konsumenterna som vägledning vid valet mellan olika varor och tjänster. Det framhölls dock att

en jämförelse ofta är ägnad att ge ett särskilt starkt intryck objekti-

av vitet och därigenom väcka ett speciellt förtroende hos läsarna. Med hänsyn härtill ansågs det vara av vikt, inte minst från konsumenter-

nas synpunkt, att jämförelsen fyller höga krav på vederhäftighet och

att den ger en representativ totalbild av det jämförda. Kraven borde

De materiella 273

reglerna

dock inte ställas så högt att de i praktiken omöjliggör användning

jämförande reklam. Därför ansågs det vara tillåtet att begränsa av

jämförelse till vissa aspekter, t.ex. priset, om det av presentatio-

en klart framgår sådan avgränsning skett och att olikheter nen att en i exempelvis kvalitetshänseende inte beaktats.

Praxis

Det finns rikhaltig praxis som ger uttryck för att jämförande

reklam i princip godtas under förutsättning att jämförelsen uppfyller

de högt ställda krav på vederhäftighet och representativitet som

betonats i MFL:s förarbeten.

I avgörandet MD 1993:8, Barometem-OT, bedömdes en annons

innehållande mellan två tidningars storlek vilsele-

en jämförelse som

dande. Dels de i angivna procenttalen missvisande, var annonsen eftersom de i fallet inkluderade läste båda tidena personer som och i det andra fallet innefattade endast läste g ningarna personer som konkurrentens tidning. Även i förekommande cirkeldiaannonsen sätt vilseledande. Marknadsdomstolen uttalade gram var på samma att kraven på vederhäftighet och rättvisande totalbild av det jämförda särskilt gäller när jämförelse sker med en konkurrent som direkt

utpekas. I MD 1987:10, Cederroth Nordic, förbjöds en näringsid-

kares marknadsföring där ett konkurrerande företags naturmedels-

preparat påstods likvärdigt med den produkten som dess-

vara egna utom påstods bättre. I skälen till avgörandet hänvisades bl.a. vara till i lagmotiven innebärande att jämförelser ger ett starkt

synsättet

intryck objektivitet och därigenom väcker speciellt förtroende

274 De materiella

reglerna

hos läsarna. De två preparaten inte identiskt var sammansatta. Eftersom näringsidkaren inte att

styrkt preparaten var likvärdiga

eller att det preparatet bättre i effekten från egna var fråga om hälsosynpunkt fann domstolen att innebar

annonsen en otillbörlig

jämförelse.

Ett annat avgörande är MD 1985:20, där

Korrugal, negativa

sidor hos konkurrentprodukter generaliserades och överdrevs Ytter-

ligare ett exempel på vilseledande jämförelse utgör MD 1987:17,

Round Office, låtit publicera serie helsidesannonser som en på temat att bolagets kontorsmöbler med runda former bättre gav utnyttjande av rumsytan än rektangulära möbler. J ämförelserna gav intryck av att Round Office-möblerna generellt krävde mindre utrymme än rektangulära, vilket inte kunde beläggas. Annrnsbud-

skapet bedömdes därför ovederhäftigt och som otillbörligt.

Avgörandet MD 1983:5, Televerket, rörde i viken tvâ

en annons

konkurrerande mobiltelefonsystem jämfördes ett antal genom frågor

och Domstolen uttalade, med

svar. anledning av inställningen att

jämförelser anses ge ett särskilt starkt intryck objektivitet,att det

av televerkets annons inte helt tydligt framgick att fråga

var om en kommersiell framställning utan samband med verkets

rryndig-

hetsutövning. Med hänsyn härtill och bl.a. annonsens rubrik{Kor-

ten på bordet om ansåg domstolen de fanns

mobiltelefoner att

särskild anledning för läsaren att förvänta

sig en objektiv jänförel-

se. För att jämförelse det aktuella slaget, dvs. med och

en av frågor

svar under olika punkter, skulle kunna bli rättvisande krävtes det enligt domstolen en synnerlig vid urval och

omsorg formulering av

frågorna. Bl.a. eftersom vissa olikheter i fråga användaarhet om

De materiella 275

reglerna

framställdes väsentliga även om skillnaderna praktiskt sett var som

ansågs jämförelsema överdrivet negativa för det konmarginella,

kurrerande företaget och således missvisande och otillbörliga. Också

i kostnader ansågs vissa jämförelser ovederhäftiga efterfråga om

bevisning inte presterats för påståenden samtalskostnader. som om

Jämförelsen prisläget ansågs inte uppfylla kraven på objektivitet

om och eftersom telefoner med helt antal funk-

representativitet samma

tioner inte ingick i jämförelsen.

Prisjämförelser har för övrigt prövats i ett flertal avgöranden.

Den principiella inställningen i praxis till sådana jämförelser är

positiv. I skälen till avgörandet MD 1982: 14, Lasses Färg Tapet-

affär, gjordes följande uttalande.

Marknadsdomstolen vill till början framhålla att prisj ämförelen i reklamen oftast är fördelaktiga för konsumenterna. Sådana ser kan innebära värdefull konsumentinformation och

jämförelser en

utgöra led i priskonkurrens är önskvärd från konsuett en som

mentsynpunkt. Detta kan gälla i fråga om jämförelser som en gör med ett honom själv tillämpat pris. Av näringsidkare av

större värde från konsumentsynpunkt är dock i allmänhet

jämförelser med priser som tillämpas av konkurrerande företag.

Priser leverantörer och branschorganisationer anger som som

ledning för prissättningen i detaljhandeln är i detta sammanhang

av särskilt intresse.

Näringsidkaren lade fram utredning visade att de i jämförelsen

som

använda cirkapriserna hade tillämpats i inte obetydlig utsträckning

konkurrenter. Jämförelserna i godtogs därför i detta hänseende. av

Även fallet MD 1990:26, Hedbergs, framgår att den generella

av i till prisjämförelser är att de utgör värdefull

inställningen praxis en

konsumentinformation och ett viktigt inslag i priskonkurrensen.

Näringsidkaren hade i sin annonsering i dagspressen gjort jämförel-

276 De materiella reglerna ser mellan sina och andra butikers priser. De påtalade jämförelserna

ansågs ge uppfattningen att de gällde priser för helt jämförbara

varor. Domstolen krävde att näringsidkaren kunde visa att varorna var jämförbara på detta sätt. Eftersom det inte förebragts någon omständighet som tydde på att varorna var olika ansågs de helt jämförbara och förbudsyrkandet i denna del lämnades utan bifall.

Däremot förbjöds företaget att göra prisjämförelser till den del de

åberopade en offentlig myndighets SPK undersökning. Eftersom

de priser förtaget angett inte kunde utläsas och

ur undersökningen

det inte farms grund för att framställa priserna faktiskt som förekommande i branschen ansågs prisjämförelserna med

áberopan-

de av undersökningen vilseledande och otillbörlig. Domstolen

framhöll att hänvisningen till myndigheten ägnad att var skapa

särskilt förtroende för prisuppgifterna. Reservationslösa och generella vad

påståenden, speciellt gäller

förhållandet till namngivna konkurrenter, som ger intrycket av att

näringsidkaren är bäst, marknadsledande eller billigast, har inte

accepterats som tillbörliga. Detta har i fall rörande marknadsföring av resor lett till förbud vissa formuleringar innebärande av jämförelser bl.a. av hänsyn till den stora konsumenter för grupp av vilken priset är avgörande vid val resmål. Marknadsdomstolen av har betonat att prisjämförelser beträffande och andra tjänster resor

torde förknippade med särskilda svårigheter på grund

vara av olikheter i arrangemang, service och liknande. t.ex. MD

1975:18, Scandinavian Touring, och MD 1975:27, Vingresor.

De materiella reglerna

Överväganden

Jämförelser i reklam eller andra kommersiella framställningar är en allmänt godtagen företeelse och helt förenlig med god affárssed.

Utredningen delar den inställning kommit till uttryck i praxis

som att jämförande reklam har ett informativt värde för konsumenterna och konkurrensstimulerande effekt. en

Eftersom jämförelser lätt intryck att ha ett objektivt inne-

ger av

håll bör kraven på att presentationen jämförelse sker med

av en j ställas högt. Kravet på representativ helhetsbild innebär omsorg en

att de jämförda enheterna måste jämförbara. Om en avgränsad

vara

jämförelse skall tillåtas måste begränsningarna klart framgå av

Kraven på presentationen får dock inte drivas så

presentationen.

långt att de i praktiken innebär ett förbud mot jämförande reklam, till nackdel för såväl konsument- konkurrensintresset. Utredsom

finner sammanfattningsvis att de i praxis högt ställda kraven ningen

på vederhäftighet och representativitet skall bibehållas.

Direktivet vilseledande reklam innehåller inget om frågan om om reklam. Inom EG behandlas, redan nämnts, för

jämförande som

närvarande ett utkast till direktiv om jämförande reklam, avsett att

bli ett till direktivet vilseledande reklam.

tillägg om

I detta finns det anledning att nämna att EG-dom-

sammanhang

stolen i den 18 maj 1993 avkunnad dom, Yves Rocher-fallet, en domstols avgörande innebärande förbud mot ett ansett en tysk franskt prisj ämförelser i postorderreklam inte vara förenlig

företags

med de fria varurörelserna EG-domstolens mål nr C-

principen om

12691, även avsnitt 3.3.6. Fallet rörde visserligen företagets se

278 De materiella

reglerna

jämförelser med sina egna tidigare tillämpade priser. Det finns skäl

att anta att nuvarande tysk rättspraxis även såvitt gäller jämförelser med andra näringsidkares priser skulle kunna leda till liknande en

bedömning.

Nyttan av jämförelser gäller naturligtvis endast under förutsätt-

ning att jämförelsen är korrekt utförd och relevanta punkter. avser Icke korrekta jämförelser kan dessutom skada utsatt

en närings-

idkare. De bör motverkas. Ovederhäftiga eller på annat sätt vilseledande marknadsföringsåtgärder skall därför kunna medföra

sanktionsavgift.

5.3¶Geografiska ursprungsbeteckningar

Utredningens förslag: Bestämmelser införs som uttömmande

och korrekt genomför internationella åtaganden vad gäller

geografiska ursprungsbeteckningar som gjorts från svensk sida.

Föreskrifterna tas in i 6 § i lagen samt i anslutande

special-

lagstiftning.

Skälen för förslaget: Den lagen bör innehålla

nya uttryckliga

konventionsenliga regler om geografiska ursprungsbeteckningar.

Dessa bör gälla lika för utländska och svenska näringsidkare. Mot

bakgrund av den pågående europeiseringen kan det dessutom inte

längre anses vara en korrekt genomförande sådana konventionsáav taganden att endast hänvisa till svenska, för närvarande gällande specifika inköps- och distributionsformer för vin och spritdrycker.

De materiella reglerna

Bakgrund

Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar uppmärksammas

allt oftare i skilda nationella och internationella fora. Det numera finns t.ex. ett särskilt avsnitt om ursprungsbeteckningar i förslaget till TRIP:s Related Intellectual Property inom för

Trade ramen

Uruguayrundan GATT General Agreement Tariffs and Tra-

i av on de. Det kan också nämnas att EG:s ministerråd den 14.7.1992

antagit en förordning om ursprungsbeteckningar 208192EEG.

i Denna är dock inte tänkt att ingå i EES-avtalet. Se även bilaga 3. Ett omfattande skydd för ursprungsbeteckningar har hittills fram-

för allt funnits i länder med betydande agrarorienterad produktion.

Hit hör traditionellt ost, vin m.fl. liknande varor, som säljs på konsumentmarknaden. Grunden för skydd finns i såväl konsumenternas intresse att inte bli vilseledda tillverkares intresse av av som

skydd mot otillbörlig konkurrens.

Skälet till det intensifierade intresset för ursprungsbeteckningar kan delvis sökas i de senaste årens handelspolitiska utveckling med

minskat skydd för hemmamarknadsindustrin genom tullsänkningar

och därmed också ökad tillgång till exportmarknader, vilken i sin tur har underlättats de allt effektivare kommunikationerna. Geoav

grafiska ursprungsbeteckningar har nämligen vid sidan av att de

tillgodoser det intresset upplysning om varifrån en vara rena av kommer visat sig särskilt lämpade instrument när det gäller - vara

kvalitetsprodukter, antingen detta beror på särskild avsättningen av

tilltro till vissa tillverkningsplatser eller misstro mot andra. Därmed finns också risk för att användningen vilseledande ursprungsbeav

280 De materiella

reglerna

teckningar ökar.

Med sikte på geografiska ursprungsbeteckningar har hittills,

utöver det generella skyddet mot vilseledande enligt generalklausu-

len i 2 18 och 20 §§ MFL anvisats ett särskilt förfarande med vara som är försedd med oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning. Allmän domstol får då föreskriva att vilseledande fram-

ställning som finns på förpackning, reklamtryck, affárshand-

vara, ling eller dylikt skall utplånas eller ändras, så att den inte längre är vilseledande. Kan detta syfte inte uppnås på sätt får domstolen annat även förordna att egendomen skall förstöras eller tills vidare i tas

beslag. Undantag gäller för beteckningar enligt handelsbruk

som

endast tjänar att utmärka art eller åtföljs tydlig

varans som av uppgift om att varan inte frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten. 5 § förordningen utländska varumärken innehåller om m.m. en hänvisning till 20 § MFL. Härtill finns regler geografiskt om ursprung i 13 och 14 §§ varumärkeslagen samt enligt kollektivmär-

keslagen.

Nämnda särskilda regler skydd för

om ursprungsbeteckningar

finns bland annat för att Sverige skall kunna sina

uppfylla åtaganden

enligt Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen. Den sistnämnda är särskild konvention i hägnet Pariskonventioen av nens artikel 19. Sverige tillträdde överenskommelsen är 1934.

Den

återges i bilaga 9.

Madridöverenskommelsen handlar uteslutande

om geografiska

ursprungsbeteckningar. Unionsländerna åtar sig där längre gående

förpliktelser beträffande geografiska ursprungsbeteckningar än de

SOU 1993 :59

De materiella 281

reglerna

följer Pariskonventionen, bara rör falska ursprungsansom av som Madridöverenskommelsen omfattar även vilseledande

givelser.

beteckningar. Unionsländema förbinder sig att åtminstone förbjuda

alla beteckningar, är ägnade att vilseleda användningen av som

allmänheten geografiska ursprung, jfr artikel 1

angående varors

femte Konventionstexten talar dock i första hand be-

stycket. om

slag.

I med principen nationell behandling skall bedöm-

enlighet om

ningen vilseledande ske i det land där skydd söks. Ett av probleav

i samband med geografiska ursprungsbeteckningar är därför att

men

sådan beteckning i ett visst land kan uppfattas som ett generiskt

och att användningen då inte begränsas till produkter av en

nanm, kvalitet eller ett speciellt Detta slås också fast speciell av ursprung.

konventionsenligt i Madridöverenskommelsens artikel 4: som Domstolarna i land skall ha att bedöma, vilka beteck-

varje

sin generiska karaktär icke är under-

ningar som på grund av

kastade bestämmelserna i denna överenskommelse. Ursprungs-

för vinodlingsprodukter inbegrips dock i det beteckningar

uti denna artikel omförmälda undantaget . .. Ett alltså för vinodlingsprodukter. Detta innebär att

undantag görs

sådana ursprungsbeteckningar, men endast sådana, är skyddade mot

de Madridöverenskommelsen. Det betyder bl a. att

generering enligt

. här i landet får användas endast beteckning på vin

Champagne som

från i Frankrike, etc. Däremot uppfattas och

Champagnedistriktet

används Camembert, Emmenthaler, Roquefort m. fl. ostbeteckningar

för viss typ. Sådan användning är då också att ange ost av en tillåten artikel 4 första stycket. Andra överenskommelser går

enligt

längre, Lissabonöverenskommelsen om geografiska ursprungsex.

SOU 1993259

282 De materiella reglerna

kännetecken från 1951 och 1958 års Stregakonvention beträffande

ostsorter. Dessa har Sverige dock inte tillträtt.

I samband med tillkomsten 1970 års lag otillbörlig markav om

nadsföring framhöll departementschefen att det tillräckligt för

var

att uppfylla de svenska konventionsåtagandena, den nationella

om l e i lagstiftningen gav samma skydd åt utländska åt inhemska som

intressen. Vad gällde vinodlingsprodukter hade Utredningen om

otillbörlig konkurrens SOU 1966:71 uttalat att:

med hänsyn till att distributionen sådana i vårt land handhas av och kontrolleras statliga företag och och dessa strikt av organ följer våra internationella förpliktelser i fråga ursprungsbeom teckningar och kan förväntas göra så även i framtiden. - Mot denna bakgrund ansågs det inte behövas någon särskild författ-

ningsbestämmelse om sådant skydd.

Praxis

För såvitt det är känt har varken 18 eller 20 §§ MFL kommit till

användning i praxis. Däremot har några fall rörande vilseledande

beträffande geografiskt avgjorts i ursprung enligt generalklausulen

2 § MFL. 4

I MD 1976: 17 det fråga förväxlingsrisk mellan var om förpack-

ningar för svensk honung och för importerad. Marknadsdomstolen

framhöll att beträffande honung syntes konsumenter med

många

rätt eller orätt vara benägna att tillmäta fabrikationslandet

- betydel-

se. Sålunda torde i allmänhet honung svenskt fabrikat värderas av

mer positivt än honung från utlandet. Därför ansågs det vilsevara

ledande beträffande det geografiska ursprunget att inte tydligt på

De materiella reglerna 283 etiketter klargöra när det rörde sig om importerad honung.

I MD 1983:22 befanns det svenskbryggda ölet St Louis Light ha

sådan förpackningsutformning bl.a. text uteslutande på engelska,

örn och färgerna rött, blått och vitt- att förpackningen riskerade en att vilseleda beträffande det geografiska ursprunget.

Benämningen Svensken på cykel, visserligen monterad i

Sverige med betydande inslag utländska delar, ansågs vida-

men av

otillbörlig marknadsföring i MD 1987:6. Beteckningen

re vara Svensken var ägnad att uppfattas som att cykeln i särskilt hög grad

hade svensk anknytning och annonseringen ansågs vara otillbörlig.

BW Stormarknad förbjöds att använda beteckningen Svensken

samt uttryck Svensk kvalitetscykel och Cykla svenskt.

som

Fallen visar att det uppenbara konsumentintresset att inte bli

av vilseledd beträffande geografiska ursprung anses inte enbart gälla

omedelbart falska ursprungsbeteckningar, exempelvis märken som

innehåller oriktigt geografisk angivelse i förhållande till det

en verkliga ursprunget. Också indirekta eller medelbara ursprungsbeteckningar riskerar att vilseleda.

Det kan då vara fråga om märken som utgör avbildningar av

eller benämningar t.ex. på monument typiskt kopplas till ett

som

visst land Eiffeltornet, frihetsgudinnan, etc. eller användning av

- bekanta flaggfärger. En ytterligare form indirekt vilseledande

av kan komma till stånd att förpackning förses med

genom en varas text på ett främmande språk, vilket kan framkalla den oriktiga

föreställningen ett bestämt geografiskt för varan.

om ursprung Frågor härom belyses av såväl svensk som utländsk praxis.

284 De materiella reglerna

Överväganden

De traditionellavarorna med kvalitetsladdade ursprungsbeteckningar spelar för Sveriges del underordnad roll än för åtskilliga en mer

andra västländer med profilerad jordbruksproduktion. Intresset

mer för ursprungsbeteckningar kan dock på sikt komma öka också i att Sverige både beträffande industrivaror och agrarprodukter. I samband med ett EG-tillträde måste i varje fall den svenska

lagstiftningen kring ursprungsbeteckningar förstärkas i enlighet med

rådsförordningen 208l92EEG. Också andra skäl finns dock av anledning att överväga sådan lagstiftning, så att svenska beteck-

ningar skall kunna åtnjuta skydd inom EG. EG-förordningen förut-

sätter nämligen för skydd utländska beteckningar inom EG att av landet i fråga upprätthåller ett motsvarande Det är emellertid

skydd.

då fråga om ett registreringssystem typ kollektivmärken, vilket

faller utanför utredningens uppdrag.

Av direktivet vilseledande reklam följer att bl.a. vilseledande om ursprungsbeteckningar skall motverkas. Bland de uppräknade exem-

plen på sådana vilseledanden finns vilseledande beträffande

geografiskt ursprung. I utredningens förslag till 5 § vilseledande om re-

klam, som är inspirerat direktivtexten, återfinns på liknande sätt

av vilseledande beträffande ursprung. Det där är att reklamsom avses åtgärder mer allmänt utformats på ett vilseledande sätt.

Vilseledande reklam avser att rubriker, bilder, text eller Övriga

element i en kommersiell framställning utformats så att intrycket vilseleder beträffande kommersiellt, geografiskt eller ursprung annat ursprung. Exempel från praxis har givits i avsnitt 5.2.2. Ett ovan

De materiella reglerna 285 annat typiskt exempel är att en annons för svenska ostar utformas

med flaggirland i de franska färgerna. Är geografiskt vilsele-

en en dande produktavbildning eller produktbenämning central i reklamen, kan även detta bedömas som vilseledande reklam. Ett eventuellt förbud drabbar dock i så fall inte produkt- eller förpack-

ningsutformningen som sådan eller dess förpackning som sådan,

såvida inte också denna skulle utgöra reklamframställning.

Regeln i den föreslagna 5 § täcker därmed varken fullt ut eller preciserat de svenska konventionsåtaganden vad gäller vilseledande ursprungsbeteckningar. Det räcker inte med att skydd mot sådana upprätthålls endast i reklam- och andra liknande framställningar. I

konventionsåtagandena ingår enligt Madridöverenskommelsens

artikel 3 även

att förbjuda användande med avseende på försäljning, skyltning eller utbjudande av varor, av alla beteckningar, som har

karaktären av ett offentliggörande och är ägnade att vilseleda angående varors ursprung, genom att låta dem förekomma på skyltar, räkningar, vinlistor, affärsbrev eller andra

annonser, affársmeddelanden.

För en fullt korrekt genomförande av de svenska åtagandena behövs det, utöver en bestämmelse vilseledande reklam, särskild

om en bestämmelse om geografiskt ursprung som tar sikte på marknads-

föringen i sin helhet, dvs. varans eller förpackningens utformning

och framtoning sedda i ljuset av de omgivande marknadsinsatserna. Det synes mindre tillfredsställande att i detta sammanhang endast

kunna hänvisa till generalklausulen i förslagets 4 Den föreslagna

lagtexten i 6 § utgår därför från föreliggande praxis och vad som

i övrigt krävs för att de nuvarande svenska konventionsåtagandena

skall vara uppfyllda.

286 De materiella reglerna

Det får anses vara en normal inställning att, i den mån det inte finns några ytterligare särskilda nationella skyddsbehov, det svenska

skydd som följer av konventionsåtaganden inte bör göras mer

omfattande än vad som svarar mot korrekt genomförande. Det

gäller även beträffande geografiska ursprungsbeteckningar. Efter-

som Madridöverenskommelsen, bortsett från vad gäller beträff-

som

ande vinodlingsprodukter, inte ålägger länderna att upprätthålla

skydd för sådana beteckningar som nationellt uppfattas såsom gene-

riska beteckningar bör också detta komma till uttryck i lagtexten

genom ett tillägg innebörden att ursprungsbeteckning skall

av en dock inte anses vilseledande, om den enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art.

I enlighet med vad som tidigare anförts behövs också för en korrekt genomförande av Madridöverenskommelsen en särskild

regel som gäller vinodlingsprodukter. Utredningen finner därvid att

den lösning som valdes 1970 för att genomföra de svenska konventionsåtagandena inte fullt ut tillfredsställer dessa. Därtill kommer

de protokollsåtaganden Sverige gjort beträffande alkoholdryckers

ursprungsbeteckningar i samband med EES-avtalet.

I syfte att ställa svensk lagstiftning i överensstämmelse med såväl Madridöverenskommelsen som åtaganden i samband med EES

föreslår utredningen 2 § sätts in i alkoholreklamlagen.

att en ny a

Vad gäller sanktioner står det visserligen de anslutna länderna fritt att besluta sådana enligt Madridöverenskommelsens artikel

Mot bakgrund av att Sverige fram till 1970 upprätthöll regler

om beslag vid införseln till landet av varor med oriktiga eller vilseledande beteckningar, finner utredningen dock bestämmelse

att en om

De materiella reglerna 287 beslag i enlighet med konventionstextens artikel l första stycket bör återinföras i svensk rätt, lämpligen i förordningen utländska

varumärken m.m. Se förslaget om ändring i förordningen om

utländska varumärken lagförslag 5.

5.4 Vilseledande förpackningar I

l Utredningens förslag: Den enligt praxis otillåtna användningen

av förpackningar som vilseleder angående förpackningens

innehåll eller mängd förbjuds. Bestämmelsen tas in i 7 § i den

nya lagen.

Skälen för förslaget: Tidigare har vilseledande förpackningar

bedömts enligt generalklausulen. Användning av dekor eller bilder

innehållet på förpackningar kan utgöra speciell typ

av m.m. en av vilseledande om en produkts kvantitet eller beskaffenhet som skiljer

sig från missvisande varubeskrivningar eller angivelser innehål-

let i övrigt. Vilseledande genom förpackningsdekor regleras i utred-

ningens förslag tillsammans med en regel om förpackningar som

genom sin storlek eller form är ägnade att ge konsumenten ett

vilseledande intryck av en vara.

Det finns enligt utredningens mening pedagogiska fördelar med

att behandla vilseledande användning förpackningar i en

genom av särskild regel skild från bestämmelsen om vilseledande reklam som

tar sikte på vilseledande framställningar. Se § 5 i lagförslaget.

Från konsumentsynpunkt är det av vikt att kraven som en konsu-

288 De materiella reglerna ment enligt praxis kan ställa på förpackning i detta hänseende

också klart framgår lagen. Även konkurrenssynvinkel finns

av ur det starka skäl att förpackningar som anses otillbörliga på grund av att de exempelvis sin storlek vilseleder innehållets

genom om kvantitet på ett tydligt sätt framställs som otillåtna enligt lagens bestämmelser. En förpackning kan även utformad med ett

vara fönster vilken helt eller delvis. Denna

genom man ser varan utformning kan exempelvis dölja fettet på baconskivor som i ett

känt fall från NOp. Ett annat NOp-fall rörde kosmetikaförpack-

ningar med dubbla väggar. Ytterligare tänkbara fall är förpack-

ningar med ett stort tomt lock som ger intryck av att förpackningen rymmer mer än den i själva verket gör eller påsar som har ett fönster i botten där i ogenomskinliga delar

varan syns, men som bara innehåller luft.

Praxis

Avgörandet MD 1981:14, Buitoni, var ett ärende mellan två näringsidkare som saluförde spagetti. Det ansågs vilseledande att till konsumenter saluföra 400 gram Spagetti i en kartong som rymmer 500 gram. Eftersom inget hindrade att förpackningen antingen gjordes mindre eller fylldes helt med Spagetti ansågs förfarandet vilseledande mot konsumenter och otillbörligt enligt marknadsfö-

ringslagen. Förfarandet ansågs även otillbörligt mot andra närings-

idkare vilka säljer spagetti i förpackningar som är anpassade till

innehållet. Marknadsdomstolen ansåg inte att vilseledandet kunde

elimineras innehållsangivelser på förpackningen. Det

genom

De materiella reglerna 289 påtalade förfarandet förbjöds domstolen. I MD 1971 :8, Tre Kök,

av ansågs förpackning med varmkorv klart ägnad att vilseleda

en angående innehållets kvantitet och form. I detta fall förstärkte även

den på ytterförpackningen använda bilddekoren och benämningen

varmkorv det vilseledande intrycket redan storleken på

som

ytterförpackningen medförde. På ytterkartongen fanns bild

en föreställande förpackningens innerpåse i öppnat skick. Bilden gav intrycket att innerpåsen i sin tur rymde en större kvantitet av

än var fallet. Avgörandet slår fast en allmän princip att varan som förpackningar inte skall en större dimension än innehållet

ges kräver. Detta krav ansågs också göra sig gällande med särskild

styrka beträffande livsmedelsförpackningar är avsedda att i

som oförändrat skick tillhandahållas konsumenten. I avgörandet uttalas

samtidigt att förpackning speciella skäl främst av distribu-

om en av tionsteknisk eller förvaringsteknisk natur måste ges en utformning

avviker från innehållets form, får det anses vara ett berättigat som konsumentkrav att det vilseledande intrycket förpackningen kan

som förmedla motverkas på ett tydligt sätt genom tydliga och lättför-

ståeliga kvantitets- eller formangivelser på förpackningen. Eftersom

viktangivelse och uppgift antal inte befanns tillräckligt för att

om neutralisera det vilseledande intrycket ansågs användandet av för-

packningen otillbörligt enligt marknadsföringslagen.

Avgörandet MD 1972:9, Astra Home Products, gällde en huvud-

sakligen syntetisk pulverdryck salufördes i förpackning med

som en

förpackningsdekor i färg och med smakangivelser som innehöll

en frukt eller bärbenämningar. En finstilt innehållsdeklaration på baksidan ansågs inte vara tillräcklig för att neutralisera intrycket av att

IO I3-0586

290 De materiella reglerna det verkligen fanns beståndsdelar frukt eller bär i drycken. Bola-

av gets underlåtenhet att på ett enkelt och lättfattligt sätt neutralisera

det vilseledande intrycket ansågs vara otillbörligt. I avgörandet

uttalades att konsumenter obetingat bör kunna lita på att den information lämnas i livsmedelsreklam inte kan anledning till

som ge missförstånd. Bolagets sätt att utforma förpackningen ansågs mot denna bakgrund otillbörlig mot konsumenter och förbud meddelades.

Överväganden

Utredningen anser det lämpligt att behandla vilseledande

genom användning av förpackningar i en särskild regel skild från bestämmelsen om vilseledande reklam. Det måste såväl konsument-

ur som konkurrensvinkel ett viktigt krav att det

vara av en ny

marknadsföringslag tydligt framgår att förpackningar inte godtas om

de vilseleder innehållets mängd eller beskaffenhet. En näringsid-

om kare som använder förpackningar som strider mot regeln skall

kunna ådömas marknadsstörningsavgift.

SOU 1993 :59

De materiella reglerna

Garantier

Utredningens förslag: I enlighet med gällande praxis införs

uttryckligt förbud mot vilseledande användning av garanti och

liknande uttryck i enlighet med gällande praxis. Föreskriften

tas in i 8 § i den nya lagen.

Skälen för förslaget: Om utfástelse betecknas garanti skall

en som detta innebära att köparens rättsliga ställning stärks för att använd-

ningen termen skall vara förenlig med god marknadsföringssed.

av Eftersom uttryck garanti och liknande enligt vad erfarenheten

som visar är starkt suggererande finns det anledning att ställa mycket

höga krav på vederhäftighet när uttrycken används i marknads-

föring.

Bakgrund

Inom tillämpningsområdet för 2 § MFL har fallit såväl vilseledande

användning av uttrycket garanti, dvs. terminologimissbruk, som

oklara garantivillkor.

ICC:s Grundregler innehåller i tillämpningsregel A en anvisning

att reklam endast får hänvisa till garanti om denna innebär att om

köparens rättsliga ställning stärks. Där sägs även att ordet

garanti eller andra jämförliga uttryck används skall alla garanti-

villkor samt rätten till och sättet för reklamation tydligt i

anges reklamen eller finnas tillgängliga i skrift för köparen, antingen pä

säljstället eller vidfogade till

varan.

292 De materiella reglerna Praxis

NOp uttalade år 1968 i ett avgörande angående garantiutfästelser

följande: Garantiutfástelser är enligt erfarenhet ett tungt vägande sälj ordet garanti kan antas ha en suggestiv effekt och kan förleda konsumenten att överskatta erbjudandets värde varför stränga krav bör ställa på användningen ordet garanti i konsuav mentreklam. Marknadsdomstolen har åberopat detta synsätt i flera

av sina avgöranden, se t.ex. avgörandet MD 1993:2, World Trade

International Institute. Det avgörande vid prövningen termen av om

garanti uppfyller vederhäftighetskravet är att beakta att konsumenter

i gemen uppfattar garantiutfástelse så att den skall tillförsäkra en vederbörande en särskild förmån inte skulle ha stått som armars honom till buds. Se bl.a. MD 1975:17, Philipsons Automobil. Opinionsnämnden uttalade i 1968 ärs ärende att utfästelser om långa garantitider lätt kan förleda konsumenten att överskatta erbju-

dandets värde. Angående uttrycket obegränsad garanti anförde

nämnden att värdet obegränsad garanti i hög grad förringas

av en

av att ett uppfyllande av garantiutfástelsen kan omöjliggöras

av omständigheter som inte kan överblickas vid tiden för erbjudandet. Det kan t.ex. tänkas att utbytesprodukter inte finns tillgängliga då

garantiutfástelsen blir aktuell eller att det företag utfäst garantin

som upphört. En till tiden eller till innehållet obegränsad garanti eller mycket vidsträckt garanti måste i regel alltför gynnsamt anses ge intryck om erbjudandets innebörd och reella värde för konsumenten och därigenom strida mot god affárssed.

Marknadsdomstolen farm i nämnda 1993 års fall,

ovan som

De materiella reglerna 293

gällde marknadsföring knivar TV-reklam, att de nu redo-

av genom

visade argumenten mot uttrycket obegränsad garanti också gäller

uttrycket livstidsgaranti. Användningen av begreppet livstidsga-

ranti ansågs därför otillbörligt och bolaget förbjöds att använda detta uttryck eller annat uttryck med väsentligen samma lydelse.

Överväganden

Användningen garantier i marknadsföring kan på olika sätt miss-

av brukas på så sätt att konsumenter eller andra förbrukare vilseleds. Det finns skäl att i en särskild bestämmelse förbjuda att uttryck som

anledning att tro att säljaren gör ett garantiåtagande eller att

ger köparen förbättrar sin rättsliga ställning inte får användas på ett missvisande sätt. Det enligt stadgad praxis uppställda kravet att en näringsidkare inte får använda uttryck som garanti eller liknande

han inte samtidigt gör ett åtagande som förbättrar konsumenters om eller andra förbrukares rättsliga ställning bör behållas. Detta synsätt bör komma till uttryck på sätt anges i lagförslagets 7 Den

som

föreslagna regeln har nära motsvarighet i de danska och norska

marknadsföringslagarna.

Oklara presentationer garantier kan falla under reklambestäm-

av melsens tillämpningsområde, dvs. 5 Sistnämnda regel tar dock inte sikte på missbruket av uttrycket på det sätt som beskrivits ovan i detta avsnitt. Om näringsidkaren använder vilseledande be-

skrivningar åtagandets fördelaktighet kan det bli fråga om

av exempelvis ett förbud med stöd 5

Det särskilda stadgandet i 7 § tar sikte på att en näringsidkare ger

294 De materiella reglerna sken av att han gör ett åtagande köparen förbättrad som ger en ställning i rättsligt hänseende. Skulle innebörden åtagandet inte av vara något annat än vad köparen redan har rätt till enligt exempelvis

köprättsliga regler kan användningen garantiåtagande eller lik-

av nande uttryck inte godtas. Utredningen finner det påkallat med hänsyn till konsumenters och andra förbrukares skyddsbehov att uppta en särskild bestämmelse i lagen som motverkar sådana förfaranden. Överträdelse bestämmelsen skall kunna leda till att av

en näringsidkare döms att betala marknadsstörningsavgift.

5.6 Utförsäljningar och realisationer

Utredningens förslag: Den praxis som utvecklats angående

användningen av uttryck som konkurs, brandskada, vattenskada

eller liknande upptas i en särskild bestämmelse i lagsförslaget. Tillämpningen i praxis ord realisation och liknande av som skall komma till uttryck i lagen särskild bestämmelse. De en särskilda föreskrifterna tas in i lagförslagets 9 och 10 §§.

Skälen för förslaget: Utförsäljningar och realisationer har hittills

bedömts enligt generalklausulen. Enligt vad utredningen erfarit

förekommer missbruk termer exempelvis konkursutförsälj-

av som ning eller realisation i stor utsträckning. Det bör inte anses som

förenligt med god marknadsföringssed att sig vilseleda

vare om

motivet med utförsäljning eller vilseleda förmånligheten

en om genom att ge sken av att det är fråga om realisationspriser så om

De materiella reglerna 295

inte är fallet. Utredningen anser att både konsumentskyddsaspekter

och risken för snedvridning konkurrensen motiverar att särskilda

av bestämmelser motverkar missbruk nämnda uttryck intas

som av nu

i en ny marknadsföringslag.

Bakgrund

I många europeiska länder krävs det särskilda tillstånd från myndigheter för att få ha realisation eller utförsäljning. I Tyskland och

är det reglerat i lag när och på vilket sätt realisationer får

Belgien

anordnas. Vanligt är att det måste röra sig om en tidsbegränsad försäljning. Ibland till och med i vilken månad exempelvis en

anges

säsongsrealisation tidigast får börja i syfte att hindra att någon

näringsidkare börjar med sådan försäljning. Enligt tysk rätt

ensam

är det förbjudet att fylla på lagret med vid en säsongsut-

nya varor försäljning. I Schweiz är det däremot tillåtet att köpa in nya varor

under Även utförsäljning på grund en säsongsutförsäljning. en av

att näringsidkaren upphör med sin verksamhet är oftast reglerad i

eller kräver speciellt tillstånd i de flesta europeiska rättsord-

lag

ningarna. I Schweiz kan myndigheterna t.o.m. stänga butiken om

näringsidkare upphört att ha utförsäljning inte

en som genom avhåller sig från börja med verksamhet efter försälj-

om samma

ningen.

I förarbetena till MFL uttalade departementschefen att det inte borde införas några särskilda förskrifter utförsäljningar och

om realisationer. Han underströk emellertid att sådana uttryck som

realisation och utförsäljning har stor suggestionskraft och är ägnade

296 De materiella reglerna att väcka förväntningar särskilt förmånliga anbud. Av denna

anledning borde de användas med försiktighet och missvisande

användning av sådana uttryck kunde inte tolereras prop. 1970:57,

s. 74.

Praxis

På detta område finns redan från N0p:s tid uttalanden när

användning realisation utförsäljning konkursutförsäljning

, , eller liknande uttryck ansetts vilseledande och stridande mot god affårssed.

Marknadsdomstolen har i åtskilliga fall prövat utförsäljningar

ansetts stridande mot generalklausulen. I praxis anses reklampåstå-

enden om utförsäljning förmedla intrycket att sälj företaget under

en begränsad tid slutförsäljer hela sitt varulager eller en klart av-

gränsad del därav till priser som är väsentligt nedsatta i förhållande till priser som marknadsföraren själv tillämpat för

samma varor. Om exempelvis procentsatser använts för att ange prisnedsättningen

krävs enligt praxis att formuleringen motsvarar en prisnedsättning

i förhållande till sälj företagets ordinarie priser och rimlig del

att en av varorna är nedsatta med de högre av de angivna procentsatserna.

Ett företag som använder uttrycket realisation i sin marknadsföring

skall kunna visa att det rör sig försäljning under kort tid

om en av hela sortimentet eller delar därav till avsevärt nedsatta priser. Någon absolut tidsgräns för hur länge en realisation kan pågå utan att begreppet realisation framstår vilseledande har inte ansetts

som kunna uppställas bl.a. eftersom förhållandena skiljer sig mellan

De materiella reglerna 297

olika branscher. Marknadsdomstolen har uttalat att realisationer i

verklig mening normalt torde ha varaktighet högst några få

en av veckor samt att ett reklampåstående realisation i regel måste om missvisande realisationen pågår än två månader anses om mer ca om året.

Om ett företag övertagit ett lager från en annan rörelse, exempel-

vis nedlagd rörelse eller ett företag gått i konkurs, anses det en som inte tillåtet att näringsidkare övertagit lagret använder en som

påståenden utförsäljning ett sådant övertaget lager och lägger

om av försäljningen så att den omfattar inte bara det övertagna lagret upp utan även andra han tillfört lagret från annat håll. varor som senare Påståenden i reklam innehåller uttrycket upphör har bedömts som

på sätt påståenden utförsäljning. Se t.ex. MD

samma som om

1979:14, MattSvensson, MD 1982:14, Lasses Färg Tapetaffár,

MD 1983: 17, Fyndmarknaden Bennebol, och MD 1992:34,

Adana.

I praxis har det ansetts att uttrycket konkursutförsälj ning måste

så att det är fråga försäljning är ett led i ett

uppfattas om en som

konkursförfarande och tillhör konkursboet. Efteravser varor som avvecklingen ett konkursbo är lagreglerad och normalt sker som av under begränsad tidsrymd har konsumenterna anledning att tro att

de får speciellt förmånliga priser vid konkursutförsäljning. Om

ett företag förvärvat ett konkurslager för vidareförsäljning är förut-

sättningarna för försäljningen inte de angivna. Därför har det

nyss ansetts vilseledande att marknadsföra sådan försäljning under en

beteckningen konkursutförsäljning, oavsett om de tillämpade priser-

och villkoren i övrigt för försäljningen är förmånliga för konsu-

298 De materiella reglerna

menten. Uttrycket konkursutförsäljning har endast godtagits i de fall

då det avsett en försäljning som anordnats konkursboet eller på

dess uppdrag. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda har

användningen av detta uttryck ansetts vilseledande och otillbörligt

enligt marknadsföringslagen. Se t.ex. MD 1985:15, Pälsmarkna-

den, Sophie Ericssons Eftr., och MD 1992:34, Adana.

Överväganden

Enligt utredningens mening bör såsom hittills utförsäljningar och

realisationer fullt tillåtna inom handeln. De restriktioner på

vara detta område som förekommer i åtskilliga västeuropeiska länder och som berörts ovan företer ett skråmässigt drag, är mindre väl

som förenligt med svensk syn på näringsfrihet och konkurrensfrihet. Det är däremot mycket väsentligt att verksamheten inte bedrivs så att konsumenterna vilseleds om dess karaktär och förmånlighet.

Uttryck som syftar på bakgrunden till försäljningen kan cm de

används i marknadsföring missbrukas. Uttryck som konkurs eller vatten-, rök- eller transportskada anses också ha en stark suggestionskraft. De bör självfallet inte tillåtas i andra fall än där anled-

ningen till försäljningen är just den angivna.

Om en näringsidkare förvärvat ett lager från ett annat företag

som upphört, exempelvis på grund av konkurs, får näringsidkaren

i sin marknadsföring inte använda uttryck intryck att det

som ger av är fråga om en utförsäljning som anordnats av konkursboet eller sker på dess uppdrag. Däremot skall det inte tillåtet att

vara använda termen konkursutförsäljning i dessa fall. Med hänsyn till

De materiella reglerna 299

vederhäftighetskravet kan denna term bara tillåtas när försäljningen

sker direkt från konkursboet eller på dess uppdrag.

Om härrör från andra lager än konkurslagret eller det

varor som skadade lagret säljs i samband med konkursutförsäljningen eller

katastr0fförsäljningen bör användningen av sådana uttryck anses

vilseledande, eftersom det uppgivna syftet med försäljningen då inte

kan vederhäftigt. En näringsidkare som säljer ett visst

anses vara parti skadade måste hålla dessa klart avgränsade från andra

varor

Är det fråga enstaka exemplar skadade varor. om av varor som

används som lockvaror, medan försäljningen i övrigt väsentligen

består i oskadat skick måste marknadsföringen bedömas

av varor

otillbörlig den är ägnad att ge intrycket av en försäljning

som om med anledning exempelvis vatten- eller brandskada.

av en

Utredningen vidare att det finns anledning att i en särskild

anser paragraf kodifiera det stränga synsätt lagts fast i praxis när det

som

gäller vilseledande användning av uttryck som syftar på realisa-

tioner. Trots klar och stadgad praxis förkommer det ofta

en missbruk av dessa uttryck. Eftersom denna typ av uttryck är ägnade att mycket lätt konsumenter intrycket av att fråga är om ett

ge enstaka tillfälle till förmånliga inköp bör uttrycken användas med

försiktighet och omdöme i marknadsföring. Utredningen finner

därför skäl att i särskild regel markera att det måste vara fråga

tidsbegränsad försäljning och påtaglig prisnedsättning i

om en en

förhållande till näringsidkarens tidigare tillämpade priser för samma

varor.

En näringsidkare som inte kan visa att hans påståenden angående

utförsäljningar eller realisationer är vederhäftiga bör riskera att bli

300 De materiella reglerna

ådömd en marknadsstörningsavgift med stöd reglerna upptas

av som

i lagförslagets 9 och 10 §§.

Misskreditering

Utredningens förslag: I enlighet med praxis införs ett förbud

mot misskreditering av konkurrenter eller andra näringsidkare.

Föreskriften tas in i ll § i lagen.

Skälen för förslaget: Det år naturligt att i marknadsföringslag

med den föreslagna uppläggningen införa de preciserade, uttryck-

liga åtaganden som Sverige gjort genom sin anslutning till Pariskon-

ventionen för industriellt rättsskydd i den mån sådana också överensstämmer med etablerade regler och praxis i ledande

industriländer. Misskreditering i form nedsvärtning och för-

av löjligande av konkurrenter i marknadsföring tillhör de klassiska

huvudtyperna av otillbörlig konkurrens.

Bakgrund

Enligt Pariskonventionens artikel 10 åtar sig unionsländerna

att upprätthålla ett verksamt skydd mot illojal konkurrens. Se vidare ovan 3.2. Till de huvudtyper av åtgärder som klassificeras såsom

otillbörlig eller illojal konkurrens hör bl.a. misskreditering av

konkurrent. Till sådant som särskilt skall förbjudas enligt artikel

10 tredje stycket andra punkten hör oriktiga i utövpåståenden

De materiella 301

reglerna

ning affärsverksamhet, ägnade att misskreditera en konkurrents av företag, eller verksamhet inom industri eller handel. varor Det skall alltså förbjudet enligt unionsländernas lagstiftning vara att onödigtvis svärta konkurrenter eller deras verksamhet eller ner däri tillhandahållna och tjänster, och detta gäller även om varor

uppgifterna inte är felaktiga i sak. Regler mot sådan misskreditering

finns också uttryckligen lag eller etablerad i praxis i de genom flesta industriländer. En sådan uttrycklig regel finns t.ex. i Finland. I förarbetena till 1970 års marknadsföringslag framhöll departementschefen att med stöd generalklausulen kunde ingripa man av

mot misskreditering. Det gällde för det första när oriktiga uppgifter

länmas i marknadsföring rörande ett konkurrerande företag eller av detta tillhandahållna och tjänster. Det gällde för det andra varor även när framställningar, visserligen inte innehåller annat än som

fullt sakriktiga uppgifter, är utformade på ett sätt som onödigtvis

misskrediterar den utpekade. Se prop. 1970:57 s. 70 f. Av artikel 7 i ICC:s Grundregler framgår att reklamen inte får -

direkt eller genom antydningar misskreditera företag, industriell,

kommersiell eller yrkesmässig verksamhet eller någons pro-

annan

dukt, sig att utsätta företaget eller varan för ringaktning

vare genom eller för löje eller på något annat liknande sätt. Skälen för de internationella reglerna och den uppslutning som finns kring dessa i nationell rätt är uppenbara. Misskrediterande uttalanden eller uppgifter näringsidkare eller hans verksamom en het, eller tjänster kan allvarligt skada. Det är många gånger varor svårt eller omöjligt- och ofta mycket kostsamt att rentvå sig från sådana påståenden. De flesta människor tror i enlighet med

302 De materiella

reglerna

ordspråket: ingen rök utan eld.

Regleringen mot misskreditering syftar dock inte enbart till att skydda enskilda intressen, utan också till att motverka dominansställningar på marknaden, vilka allmänt sett riskerar att snedvrida konkurrensen och skapa prisstelhet. På marknad såsom den

en svenska med många oligopol och stark organisering finns risk för att etablerade företag enskilt eller i samverkan mot

- - agerar

introduktioner företagsformer och produkttyper med

av nya nya medel som är både affårsmoraliskt och allmänmoraliskt klandervärda. Att så också skett framgår praxis.

Praxis

Sedan år 1983 och framåt finns ett antal avgöranden från Mark-

nadsdomstolen, där åtgärder har bedömts såsom otillbörliga just på

grund av att de varit i och för sig misskrediterande.

I MD 1983:8, Luxor, förbjöds förlöjligande konkurrent-

av produkter. Marknadsdomstolen slog fast att det strider mot 2 § MFL att utforma reklam på ett sätt onödigtvis misskrediterar

som

utpekade konkurrenter. Avgörandet gällde Luxors annonskampanj

för datorer. Luxors produkter och service framställdes på olika sätt såsom det mest fördelaktiga utbudet på datormarknaden

genom en

förlöjligande skämtteckning. Framställningssättet var i sig miss-

krediterande, enligt Marknadsdomstolen, och pratbubblorna

förstärkte det löjeväckande intrycket konkurrenterna.

Ett närbesläktat avgörande är MD 1989:2. Sveriges Plastförbund förde talan i Marknadsdomstolen mot Statens Skogsindustrier m.fl.

De materiella reglerna 303

på att papperskassar i skämtsamma hade jäm-

grund av annonser förts med kassar Papperskassarna framställdes ensi-

av plast. som

digt överlägsna plastkassar. Annonskampanjen befanns vara otill-

börlig på ett flertal punkter. Bland annat gavs intryck av att

plastkassar endast lämpar sig soppåsar och inte är praktiska

som bärkassar. Uttalandet ansågs misskrediterande och förbjöds. som

I MD 1985:21, Rockwool, var det fråga om misskreditering av

ett annat slag. I broschyr påstods att konkurrentprodukt till

en en

Rockwools isoleringsmaterial brandfarlig. I broschyren återgavs

var tidningsartiklar två skolbränder och det gjordes sannolikt att om brandorsaken varit att byggnaderna isolerats med cellulosamaterial slag konkurrentens. Broschyren ansågs vara vilseleav samma som dande och innebära misskreditering. Den förbjöds interimistiskt. en Rockwools invändning att ett förbud inte kunde utfärdas på grund det skydd omfattade informationen i

av tryckfrihetsrättsliga som

broschyren, tillbakavisades Marknadsdomstolen. Framställningen av befanns kommersiellt inriktad med kommersiella föremål. vara

Att konkurrentprodukten framhölls farlig utgjorde också

som för förbud i MD 1990:5, Aloe Juice. S.k. aloe-juice hade

grunden

importerats till Sverige ANAB. Efter några år bytte importören

av leverantör. Då började i stället ett annat företag marknadsföra den

importerade juicen i förpackning var näst intill ursprungligt en som

identisk med ANAB:s. I annonser förekom antydningar om att ANABzs juice falsk och eventuellt även hälsofarlig. Detta nya var

ansågs misskrediterande och formuleringarna förbjöds.

Påståenden konkurrentprodukt dumpats bort på grund

om att en passning i form eller kvalitet befanns obestyrkta och var

av dålig

304 De materiella

reglerna

därmed otillbörliga i MD 1985:26, Cartex. Påståendet

om dump-

ning bedömdes dessutom misskreditering konkurrentförevara en av taget. I MD 1986:31, Leca, hade vissa jämförelser gjorts med konkurrerande lättklinkerprodukter. Jämförelserna ansågs vilseledande och misskrediterande. Konkurrentens hade också på namn ett iögonenfallande sätt täckts över för att ge sken att företaget inte av

längre ingick i viss välkänd företagskonstellation, vilket

en var oriktigt. Även det förfarandet misskrediterande.

ansågs

I MD 1990:26, slutligen, förbjöds Hedbergs Guld

lågprisbutiken

Silver, att annonsera med rubriken: Förr kallades de procenta-

re, som syftade på citybutiker med guldsmedsvaror. Uttalandet

ansågs innebära uppenbar misskreditering konkurrenter. en av

Utöver dessa fall, där misskrediterande reklamframställningar

uttryckligen förbjudits av Marknadsdomstolen, finns ytterligare ett

antal avgöranden där nedsvärtning konkurrenter förekommit av som en del i marknadsföringen och anförts i domstolens skäl för ett förbud. Vid den sammanvägning de skilda

av omständigheter som

förevarit har dock andra otillbörligheter dominerat, t.ex. i MD

1987:11, Armani, där den direkta förbudsgrunden vilseledande

var

jämförelse och MD 1993:9, Boss, där den direkta förbudsgrunden

var renommésnyltning. Båda dessa avgöranden är omtalade i all-

mämnotiveringen till 12

Överväganden

Missvisande jämförelser bör i första hand bedömas enligt regeln om vilseledande reklam i förslagets 4 Jämförelser kan emellertid

De materiella reglerna 305

ibland också innebära misskrediterande uttalanden om konkurrenter och detta kan i grunden hela syftet med framställningen. I den vara mån så är fallet skall den här föreslagna bestämmelsen tillämpas. Även utan att direkt jämföra verksamheter, varor eller tjänster kan reklam och andra framställningar i marknadsföring utformas så att de misskrediterar Båda formerna skadar den som utsatts och annan. riskerar sin otillbörlighet att snedvrida konkurrensförhållangenom det mellan näringsidkarna ifråga, ibland även konkurrensförhällandena i vidare krets. en

Mot Sveriges konventionsåtaganden, Marknadsbakgrund av

domstolens praxis och inställningen i övriga framför allt euro- - länder finner utredningen det väl motiverat att i en ny

peiska vara

föreslå särskild bestämmelse, enligt vilken

marknadsföringslag en

misskrediterande uttryckligen skall otill-

framställningar anses som

och därmed också kan skadeståndsgrundande, jfr den börliga vara

38 Det förefaller naturligt att skador förorsakas

föreslagna som

i bör vilket

annan på grund av misskreditering vara ersättningsgilla,

redan på sin tid framhölls departementschefen i prop. 1970:57 av 72. s. Den särskilda bestämmelsen mot misskreditering riktar

föreslagna

sig mot huvudsakligen två typer effekter av misskrediterande av

nedvärdering i marknadsföring. Det handlar dels om åtgärder som

riskerar att allmänt snedvrida konkurrensen och på ett oönskat sätt undanröja effektiv konkurrens, dels sådana angrepp som onödigt skadar näringsidkare, och som på denna grund måste en arman strida mot god marknadsföringssed. Medan den första typen anses

misskreditering primärt riktas mot konkurrent, kan den senare

av en

306 De materiella reglerna typen slå över hela den relevanta marknaden. Som exempel på de förstnämnda förfarandena märks då sådant som innebär angrepp på företag med lågprisprofil, före-

nya nya

tagsformer eller nya, alternativa eller substituerande eller varor tjänster. Vad gäller sådana förfaranden onödigt svärtar och som ner

skadar en annan näringsidkare är de naturligtvis delvis

sammanfallande med vad redan har nämnts. Men det förekommer som också otillbörligheter som i första hand inte påverkar ett marknadssegment i sin helhet, utan direkt rör förhållandet mellan två mer konkurrenter. Inte heller under sådana omständigheter är misskreditering en acceptabel form för konkurrens. Slutligen förekommer emellanåt misskrediterande åberopanden eller liknande andra av företag, deras eller tjänster, utan att någon konkurrenssituavaror

tion föreligger. Exempel från praxis på sådan inverterad renommé-

snyltning utgör bl.a. MD 1987:11, Armani, och MD 1993:9, Boss.

Men i de fallen det den vilseledande jämförelsen respektive

var

renommésnyltningen, som dominerade det otillbörliga förfarandet.

Det är då de särskilda bestämmelserna tar sikte på sådana som förfaranden primärt aktualiseras. som

I enlighet med departementschefens uttalande i 1970:57

prop. s. 71 finner utredningen att det räcker med att misskrediterande framställningar är onödiga, för att de skall strida mot god markanses nadsföringssed. Otillbörlighet förutsätter alltså inte att framställningen innehåller falska utsagor. Direkt misskrediterande

uppgifter

om arman näringsidkare strider ändå mot god marknadsföringssed,

därför att själva formen framstår klandervärd, som t.ex. genom

ordval, bildspråk eller förklenande anspelningar.

De materiella 307

reglerna

Vad slutligen gäller förhållandet till den grundlagsskyddade

och yttrandefrihetslagstiftningen framgår av den föreslagna

tryck-

1 § marknadsföringslagen skall ske med beakatt tillämpningen av

tande denna. Av 3 § vidare att lagen endast avser

av framgår

dvs. reklam och andra kommersiellt

marknadsföringsåtgärder,

med kommersiella förhållanden till före-

syftande framställningar

mål. Gränsen mellan otillåten misskreditering och tryck- eller ytutsagor är inte alltid helt lätt att dra.

trandefrihetsrättsligt skyddade

Detta är emellertid inget särskilt berör misskrediterande utsom talanden, på liknande sätt även andra företeelser som

utan gäller

berörs Såsom ett exempel som dock

av marknadsföringslagen.

delvis rört misskrediterande element kan anföras MD 1977: Vivo- Favör.

Målet i Marknadsdomstolen hade föregåtts ömsesidiga offent-

av över tid mellan två livsmedelskedjor, Vivo-Favör och liga angrepp

Konsum Stockholm, med diverse misskrediterande utsagor. I

domstolens avgörande befanns de av Konsum Stockholm gjorda uttalandena ägarförhållanden i Vivo-Favör vilseledande och om vara

förbjöds. Resning begärdes. Högsta domstolen annonseringen

förhöll sig visserligen kritisk till Marknadsdomstolens avgörande,

fann inte tillräckliga skäl för resning på tryckfrihetsrättslig

men grund NJA 1977 s. 751. att uppmärksamma att i händelse av

Avgörandet ger anledning

s.k. blandade meddelanden kan marknadsföringslagstiftningens

räckvidd överskriden. I enlighet med den skiljelinje som dravara Högsta domstolen mellan å ena sidan grundlagsskyddad

gits av

och å den andra otillbörlighet enligt allmän lag, kan tryckfrihet

308 De materiella

reglerna

MFL som redan framgått endast omfatta sådant rör komsom rent mersiella meddelanden med kommersiella förhållanden till föremål. Till meddelanden sådan rent kommersiell hör normalt av natur meddelanden i handlar näringsidkares affärsverkannons, som om samhet eller däri tillhandahållna och I tveksamma fall

varor tjänster.

måste huvudprincipen beträffande misskreditering fortsatt

vara, liksom beträffande andra framställningar skrift, de

tryckt att tryck-

frihetsrättsliga intressena skall väga tyngre än och således tillerkännas prioritet. Detta kommer till i 1

uttryck lagförslagets

5.8¶Vilseledande risk för och

genom förväxling renom-

mésnyltning

Utredningens förslag: Förbud införs dels mot sådan efterbildning av särpräglade varor och tjänster som riskerar att leda till förväxling beträffande kvalitet eller och därigenom ursprung

vilseleda konsumenter och andra förbrukare, dels mot obehörigt

utnyttjande av annans goda anseende på marknaden, s.k. renommésnyltning. Bestämmelsen tas in i 12 § i den

nya lagen.

Skälen för förslaget: Det marknadsrättsliga efterbildningsskyddet,

liksom skyddet mot framstår i

renommésnyltning, dagens läge som

alltför diffust. Såsom förarbetsuttalandena till marknadsfö-

gällande

ringslag tidigare har tolkats, har de utgjort hinder mot rätts-

en utveckling på dessa områden i samklang med andra

europeiska

länders och vad mot den svenska marknadens som svarar ut-

De materiella 309

reglerna

Det gäller såväl konsumenters och andra förbrukares

veckling.

konkurrerande näringsidkares. Bl.a. har nya typer

skyddsbehov som

säljställen kommit att ställa höga krav på konsumenters självav

beslutsfattande på basis produkters, dvs. varors, tjän-

ständiga av

och utseende och framtoning i butiker av de

sters förpackningars,

skilda Detta ökar risken för vilseledande och risken för

mest slag.

utnyttjande etablerade företags kvalitet och image. De föreslagna

av bestämmelserna utgår från Marknadsdomstolens nuvarande praxis

och till den europeiska utvecklingen på området. De

knyter an

också till för vidareutveckling i harmoni med

syftar att öppna en

denna, göra avsteg från grundläggande principer såsom

utan att vikten effektiv konkurrens och immaterial-

av att upprätthålla en

rättens exklusiva reglering av ett objektskydd.

5.8. 1 förväxlingsrisk

Bakgrund

Det är och obestridd att vad som inte är

en grundläggande princip

immateriell ensamrätt, står fritt för envar att utnyttja.

skyddat av en

Denna princip efterbildningsfrihet kan ses som en viktig grund

om för effektiv konkurrens. De lagreglerade immateriella ensamen undantag från det viktiga konkur-

rättigheterna utgör accepterade

rensintresset och är resultatet avvägning innebär att det av en som den immaterialrättsliga ensamrätten för med sig över-

nyttiga som

de konkurrensbegränsande effekterna. En utvidgväger negativa,

310 De materiella

reglerna

ning av objektskyddet bör inte ske via marknadsrättslig lagstiftning.

Det är, redan framhållits, ett centralt intresse från såväl som

konkurrenslagens som marknadsföringslagens utgångspunkter att

konkurrensen är effektiv och bedrivs med tillbörliga metoder. Konsumenterna omfattas båda lagarnas skyddsintressen. De har av intresse både priskonkurrens och inte bli vilseledda. av av att

Därför kan efterbildningsfriheten utanför det immaterialrättsligt

skyddade området ha sina gränser i konsumentskyddets och den

effektiva konkurrensens intresse. Blir konkurrensen ineffektiv

på

grund av att konsumenter riskerar att vilseledas marknadsgenom

föring av förväxlingsbara efterbildningar, kan handlingar

som skapar ett sådant vilseledande förbjudas. Den de facto konkurrensbegränsning som ett förbud innebär, måste i ett sådant fall vägas mot andra intressen lagstiftningen också har att värna som om. Otillbörliga beteenden på marknaden blir då knappast sådant som långsiktigt främjar en effektiv konkurrens, t.ex. skapar incitament för innovation eller starta företag kan utöva nya som en nyttig

prispress.

Här handlar det inte något utvidgat objektskydd. Detta hör

exklusivt till immaterialrätten, under bestämda förutsättningar

som

ger innehavare till på visst sätt kvalificerade objekt tidsbegränsade,

generella ensamrätter. I marknadsrätten fördöms med eller utan -

tidsbegränsning en särskild handling, för med sig vissa från

- som marknadsföringssynpunkt oacceptabla effekter i det enskilda fallet.

Neutraliseras handlingens effekter, utgör efterbildningen i sig inte

någon otillåten handling i marknadsrättslig mening.

I enlighet med principen efterbildningsfrihet utanför det

De materiella reglerna 311

skyddade området, kan det i marknadsrätten

immaterialrättsligt

bli att förbjuda annat än sådana hand-

nämligen aldrig fråga om

utöver själva efterbildandet, innefattar ytterligare grave-

lingar, som

rande omständigheter.

gränser sätts därför vad som utgör

Efterbildningsfrihetens av

och ineffektiv konkurrens, vilket bl.a. framgår av Pariskon-

illojal

ventionens artikel 10 tredje stycket :

Särskilt skall förbjudas:

alla handlingar beskaffenhet att, vilket medel det

l av genom må, framkalla förväxling med konkurrents företag, vara en eller verksamhet inom industri eller handelg varor En får alltså inte framkalla förväxling med en

näringsidkare

konkurrents företag, eller verksamhet, eftersom en sådan varor riskerar vilseleda konsumenter och andra förbrukare

förväxling att

beträffande och tjänsters ursprung och kvalitet samt skapa varors allmän marknaden och störa dess sunda funktioner.

förvirring på

har direkt effekt i flertalet EG-länder. Också Sverige har

Regeln

att upprätthålla den i nationell rätt. åtagit sig

Från är industrivarors yttre form ett av

marknadsföringssynpunkt

de En produkts marknads-

viktigaste marknadsföringsinstrumenten.

värde däremot långt ifrån alltid samman med graden

mässiga hänger

dess originalitet, estetiska kvalitet, nyhet eller särskiljningsför-

av i Motsvarande gäller beträffande

måga immaterialrättslig mening.

kravet kännetecken enligt varumärkesrätten. I

på inarbetning av

marknadsföringssammanhanget är det i stället avgörande om pro-

dukten helhet i sin kommersiella miljö uppfattas på visst besom

stämt känns igen just något särskilt; har viss kvalitet,

sätt, t.ex. som

visst etc. Detta kommer också till uttryck i lagförarbetena ursprung,

312 De materiella

reglerna

till 1970 års lag tillbörlig marknadsföring, där det betonas

om att

den marknadsrättsliga bedömningen skall ske oberoende före-

av komsten av eventuellt immaterialrättsligt skydd. 1970:57 Se prop. s. 89 f. Det är allmänt känt och kan empiriskt styrkas att den kommer-

siellt särpräglade yttre utformningen produkt, dvs. eller

av en varan

tjänsten i sig eller dess förpackning, konsumenterna ger signaler om

vilken kvalitet eller det är vara - ursprung fråga om. Tydliga -

angivelser av säljarens firma eller varumärke, spelar i det

samman-

hanget mindre roll än det visuella helhetsintrycket.

Eftersom utformningen produkt förmår att identifiera dess av en kvalitet konsumentrelationen och eller dess kommersiella ursprung

näringsidkarrelationen, ligger det i sakens natur att efterbildningar

av sådan utformning också riskerar att vilseleda. Detta kan gälla såväl varor och deras förpackningar tjänster och andra

som nyttig-

heter. Ett sådant vilseledande strider mot marknads-

grundläggande

rättsliga principer om att konsumenter inte skall riskera att vilsele-

das av näringsidkares marknadsföring och att inte näringsidkare

heller skall behöva utsättas för otillbörlig konkurrens. Risken för ett vilseledande på när

grund av efterbildning uppstår,

det som efterbildats på grund yttre egenskaper och av etablering på

marknaden uppfattas kommersiellt bland konsumen-

som särpräglat

ter eller andra förbrukare och likheten mellan det efterbildats som och det efterbildade är så stor att

efterbildningen uppfattas som

originalet eller i relevanta avseenden likvärdigt därmed eller uppfattas ha samma detta utan att så är fallet. ursprung som -

De materiella reglerna Praxis

Det har inom för generalklausulen otillbörlig marknads-

ramen om föring i 2 § MFL utvecklats omfattande och allt strängare praxis

vad gäller förpackningsutstyrslar riskerar att vilseleda be-

som träffande kommersiellt Marknadsdomstolen har meddelat

ursprung. förbud i ett antal sådana avgöranden. För en mer utförlig analys av praxis och de slutsatser kan dras på grund denna hänvisas

som av

till bilaga 2.

Det grundläggande fallet är MD 1974:5, Blomin, som rörde flaskor för växtnäring. Barnângen marknadsförde sin växtnäring för krukväxter, Blomin, i en gul plastflaska, som till formen såg ut som

gammal apoteksflaska; etiketten var dekorerad med en blomsteren girland. Bukettenkedjan lanserade Bukettens Växt-Vital i en flaska,

till färg och form mycket lik Blominflaskan och med en som var

hjärtformad blomstergirlandsetikett. Marknadsdomstolen fann att

Bukettens förpackningsutstyrsel kunde leda till förväxling beträff-

ande det kommersiella ursprunget. Avgörande därvid inte den

var likhet fanns mellan flaskorna betraktade sida vid sida, utan den

som minnesbild av Blominflaskan som fanns hos konsumenterna.

Ett annat välkänt avgörande är MD 1983:3, Ajax, angående

förpackningar för rengöringsmedel. Marknadsdomstolen konstatera-

de att helhetsintrycket och framför allt etiketten på, ett annat

av,

rengöringsmedel förväxlingsbart med Ajax. Domstolen

Zak var

framhöll den sammanfallande minnesbilden och det snabba och

rutinmässiga inköpssättet i självbetjäningsbutiker grund för sitt

som förbud. Likartade avgöranden är vidare MD 1985:5, Perstorps

314 De materiella reglerna

ättiksyra, 1988:6, Klorin och MD 1990:3, Liljeholmens, och MD

1990:5, Aloe Juice.

Denna utveckling har inneburit att praxis avlägsnat sig från 1970 års förarbetsuttalanden, åtminstone så långt som att nya slutledningar, som inte stått i direkt strid med dessa, har accepterats. Inte minst MD 1990:3, Liljeholmens, belyser på ett intressant sätt hur

MFL kunnat tillgodose reella marknadsmässiga skyddsbehov,

som

immaterialrätten inte kan uppfylla. Liljeholmens sålde stearinljus i

en tämligen enkel mörkblå trågförpackning med guldfoder. Duni

sålde sina stearinljus i en förpackning i något avvikande blå färg

med ljusen i ett silverfárgat tråg. Trots att Duniförpackningen hade

en maggördelsetikett som tydligt angav varumärket Duni, farm

Marknadsdomstolen vid sin samlade bedömning viktigt var bl.a.

Liljeholmens välkändhet och försäljningssättet i snabbköp att

förpackningarna var förväxlingsbara för konsumenterna och Dunis

marknadsföring förbjöds.

Uttalandena i MD 1987:30, Select, som rörde efterbildning av

utstyrseln av en känd fotboll, tyder därtill på att kvalitetsskillnader,

vid likhet i övrigt och sannolik goodwillsnyltning, utgör grund för

ett förbud.

Vid den marknadsrättsliga bedömningen blir det naturligt att göra

en sammanvägning av samtliga förekommande omständigheter. Som

förutsättningar för ett förbud på grund av vilseledande beträffande kommersiellt ursprung har Marknadsdomstolen ställt krav på dels att originalet varit sår-präglat, dels inarbetat eller väl känt

samt naturligtvis att det förelegat en hög grad av likhet mellan

originalet och det som senare lanserats. Kraven har tillämpats på ett

De materiella reglerna 315 flexibelt sätt, i stort beroende på omständigheterna i det enskilda

fallet. Särskilt har helhetsintrycket, inköpssituationen självbetjä-

ning liksom påvisad verklig förväxling vägts in i bedömningen.

Det framgår t.ex. MD 1983:3, Ajax, och MD 1985:5, Pers-

av torps. Graden likhet måste vägas bl.a. mot graden av särprägel

och graden marknadspenetration. Detta kommer till tydligt ut-

3 tryck i MD 1990:3, Liljeholmens.

Några avgöranden som gällt varuutstyrsel har också lett till för-

; bud, t.ex. den likartade utformningen av tidnings-tidskriftshuvuden

i MD 1983:18, Weekendpressen, och MD 1984:17, Race

Cruising, samt det just nämnda MD 1987:30, Select, angående

efterbildning fotbollar. Från dessa skiljer sig emellertid det tidiga

av avgörandet MD 1977:25, Fiskars sax, där en så gott som identisk efterbildning Fiskars populära sax inte ansågs vilseleda be-

av träffande kommersiellt ursprung.

överväganden

Utredningen tar sin utgångspunkt i intresset av att upprätthålla en

effektiv konkurrens. Konkurrenslagen syftar bl.a. till att motverka

prisstelhet och monopolprissättning samt att underlätta uppkomsten

företag som kan tillverka substituerbara, konkurrerande av nya produkter. Sådan nyttig konkurrens avseende kvalitet, utseende och

pris är naturligtvis ytterst önskvärd enligt såväl konkurrenslagens

marknadsföringslagens grundläggande målsättningar. Därför är

som det också grundläggande princip i såväl svensk som utländsk rätt

en att immaterialrättens noggrant övervägda gränser för objektskydd

316 De materiella reglerna inte bör Överskridas. Detta har emellertid inget att göra med frågan

om att skapa en otillbörlig förväxlingsrisk eller ej. Ett undantag

utgör varumärkesrätten, som systematiskt kan ses som en del av

lagstiftningen om otillbörlig konkurrens.

Att någon genom efterbildning tillägnat sig kommersiellt annans

särpräglade produkter kan dock, oavsett immaterialrättsligt skydd,

skapa förvirring bland konsumenter och andra förbrukare på marknaden, om inte förväxlingsrisken neutraliserats. Detta är skälet till att i Pariskonventionen skapandet förväxlingsrisk särskilt av en tagits upp som en konkret handlingstyp, som utgör illojal konkurrens, och gentemot vilken nationell rått skall upprätthålla ett skydd.

Behovet sådan reglering ter sig idag än angeläget än då

av en mer bestämmelsen tillkom vid 1900-talets början. Allmänt beträffande neutralisering och de krav som ställs härvid, se ovan avsnitt 5.2.1 Nya säljformer har gjort det allt svårare för konsumenterna att orientera sig bland varuutbudet på t.ex. stormarknader och i självbetjäningsaffärer. Utbudet är stort, servicen ringa och bruset är högt. Varu- och förpackningsutstyrslar blir därför allt viktigare vid orienteringen bland kända och okända produkter. Är

produktutform-

ningar sammanfallande, är det lätt att köpa något annat än det

man tror, och det år lätt för mindre seriösa företagare att utnyttja konsumenternas utsatta situation att lägga sig nära väletablerade genom

varu- och förpackningsformer.

Är är skadan för konsumenten i och för

varorna likvärdiga, sig

tämligen ringa. det är de sällan. När någon gjort sig mödan att

Men

efterbilda yttre produktform, är det ofta inte för att seriöst annans

konkurrera, utan för att åka snålskjuts och göra sig snabb för-

De materiella reglerna 317 tjänst. Det finns risk för att det framstår prisbillig, och

som som en

på grund av yttre likhet, kvalitetsmässigt likvärdig produkt som den

marknaden lärt sig uppskatta, blir dyrköpt erfarenhet. Det

en ovan omtalade rättsfallet angående Fiskars MD 1977:25 är ett

sax exempel på detta. Den till det yttre så gott som identiska kopian hade inte några av de funktionella egenskaper, gjort originalet

som till marknadens mest sålda i sin kategori.

sax

Marknadsdomstolen har dock sedermera sin praxis tydligt

genom och på ett alltmer markant sätt visat på behovet av ett konkurrensrättsligt skydd mot efterbildningar som riskerar att vilseleda. Be-

hovet ett sådant skydd mot otillbörliga efterbildningar, föreligger

av inte endast beträffande förpackningsutformning och kårme-

rena teckenselement på förpackningar och Behovet finns i minst

varor.

lika hög grad vad gäller särskiljande produktutformning i vidsträckt

bemärkelse. Samtidigt på grund en vitt spridd missuppfattning

av av förarbetsuttalandena till 1970 års lag i prop. 1970:57 75 ff.,

s. 79 och på dessa grundade vissa tidiga avgöranden i Marknadsdomstolen angående varuefterbildningar, främst fallet Fiskars Sax, har dock återkommande rests tvivel MFL:s tillämplighet utanför

om det renodlade kärmeteckensområdet.

Förarbetena till MFL betonar i grunden endast två saker. För det

första att objektskyddet inte kan utvidgas på grund regler mot

av otillbörlig konkurrens. För det andra att det för det marknads-

rättsliga skyddet är oväsentligt huruvida vad efterbildats är

som skyddat av en immaterialrätt eller ej; det avgörande är huruvida efterbildningen riskerar att vilseleda.

Utredningen delar dessa båda uppfattningar och kan därför inte

318 De materiella reglerna finna annat än att de principer som har utvecklats i Marknadsdomstolens praxis, framför allt sådan efter 1980, huvudsakligen i sam-

band med ett tämligen omfattande skydd mot förpackningsefterbild-

ningar, knappast ensidigt kan begränsas till att gälla förpackningsut-

styrsel. Det finns nämligen i praktiken inga klara skillnader mellan

utformningen av en varas förpackning och varan själv, när det

gäller att signalera viss kvalitet eller visst ursprung. Principerna bör då på motsvarande sätt vara tillämpliga också på t.ex. varuutstyrsel

liksom på utformningen tjänster eller andra nyttigheter. Det finns

av därför skäl att i den nya lagstiftningen klargöra och framhålla att lagen är tillämplig också i detta avseende.

För såvitt gäller katalogefterbildningar har Marknadsdomstolen

inte heller avvisat möjligheten att förbjuda sådana i marknadsföring,

jfr MD 1982:12, Alentec; här torde dock 49 § upphovsrättslagen

normalt vara till fyllest. Reklamefterbildningar är särskilt upptagna i artikel 10 första stycket av ICC:s Grundregler, som är en viktig

källa för tolkningen av vad som utgör otillbörlig marknadsföring.

I praxis har sådan reklamefterbildning förbjudits i MD 1992:17,

som rörde reklam för orienteringsñckor.

Bland annat i doktrinen har återkommande påpekats att Sveriges åtaganden enligt Pariskonventionens artikel 10 innebär att

varuefterbildningar som skapar en förväxlingsrisk skall kunna

fördömas som otillbörlig konkurrens, dvs. är otillbörliga enligt

MFL. Sådana regler har utvecklats i hägnet av motsvarande bestämmelser i andra ledande industriländer. Reglerna har sedan

länge betraktats som en självklar del av det marknadsrättsliga

konkurrensrättsliga systemet i våra grannländer, främst Danmark

De materiella reglerna 319 och Norge, liksom bl.a. i Benelux, Frankrike och Tyskland,

men även i Finland finns ett avgöranden Marknadsdomstolen

nu par av från år 1992 talar språk.

som samma

I samtliga dessa länder är antytts utgångspunkten, precis

som som i Sverige, att det är fritt att efterbilda utanför det immaterial-

rättsligt skyddade området. Regler mot otillbörlig konkurrens kan

bara utlösas vid tillkommande graverande omständigheter i samband

med efterbildning, t.ex. på grund att efterbildningen är ägnad att

av vilseleda konsumenter och andra förbrukare. Bland annat sådana efterbildningar som riskerar att skapa en förväxling med avseende på kvalitet eller ursprung innebär därför att efterbildningsfrihetens gränser överträtts; motsvarande gäller vid särskilt grova förfaranden

i samband med själva efterbildningen, såsom avgjutning och dylikt.

I den mån någon immaterialrättighet också kan tillämplig i ett

vara visst fall, åberopas i regel den otillbörliga konkurrensen

som en alternativ grund. Detta är utomlands okomplicerat, eftersom den svenska ordningen med en särskild Marknadsdomstol hör till undantagen.

Det förtjänar också att framhållas att EG-domstolen uttryckligen respekterat nationell rätt vad gällt sådana särskilda förbudsmöjligheter mot otillbörlig konkurrens i bl.a. Danmark Mål 5880

- Dansk Supermarked och Nederländerna Mål 681 Beele.

- Domstolen har betonat att nationella regler som hindrar varuförväxling följer Pariskonventionens artikel 10. Också beträffande

av kvalitetsskillnader har EG-domstolen uttalat att det kan finnas behov

av att skydda konsumenterna mot förväxlingsbara produkter. Se

vidare 3.3.6 ovan och bilaga 2.

320 De materiella reglerna

I enlighet med det framförda och i anslutning till konventionsåtagandet enligt Pariskonventionens artikel 10° föreslår utredningen att en ny marknadsföringslag införs en särskild bestämmelse om

vilseledande efterbildning.

En sådan bestämmelse stämmer som utredningen utvecklat i det föregående väl överens med Marknadsdomstolens aktuella praxis

beträffande förpackningsefterbildningar m.m. Samtidigt klargör den

att otillbörligt vilseledande efterbildningar inte endast berör förpack-

ningsområdet. Det skall därvid emellertid än en gång poängteras att

efterbildningar av immaterialrättsligt oskyddade företeelser, oavsett

det rör sig förpackningen eller produkten, i sig är tillåtna.

om om Det upphov till att överväga ett förbud enligt förevarande

som ger bestämmelse är, sådan efterbildning utnyttjas på ett sådant

om en sätt eller i ett sådant sammanhang att förväxlingsrisk och vilseledande uppstår. Då, men endast då aktiveras de marknadsrättsliga reglerna för att skydda konsumenter och andra förbrukare på den svenska marknaden och ytterst för att Sverige skall kunna svara

mot sina internationella konventionsförpliktelser. Det ankommer

därför på näringsidkare att om han utnyttjar sådana i sig fria,

kommersiellt särpräglade former, att på ett tillfredsställande men sätt sörja för att risken för vilseledande neutraliseras, dvs. att undvika förväxlingsrisk. Vad därvid krävs är beroende av såväl

som

omständigheterna vid marknadsföringen som av det efterbildade

originalets egenskaper.

Det skall vidare betonas att den kommersiella särprägel, som krävs för att otillbörlig förväxlingsrisk över huvud taget skall

en kunna uppstå, förutsätter att det som efterbildats utifrån funktionell

De materiella reglerna 321 synpunkt lika väl kan substitueras med eller förpackning en vara med yttre utformning eller en tjänst med en annan yttre en annan

framtoning. Otillbörlig konkurrens på grund av förväxlingsrisk kan

alltså endast förekomma inom den i vid estetiska sfären. Är

mening

däremot efterbildats huvudsakligen funktionellt, eller måste det som det efterbildats ha ett visst utseende såsom t.ex. är fallet med som reservdelar, måste både i form och funktion finns inget som passa utrymme för tillämpning den föreslagna regeln mot vilseledande av

Även detta bör enligt utredningens mening framgå förväxlingsrisk,

regel mot vilseledande förväxling. l bestämmelsen av en genom klargörs därför i andra punkt att något otillbörligt vilseledande en

inte kan komma ifråga, om utformningen huvudsakligen tjänar att

göra varan funktionell.

Undantagsvis kan det i ett sådant fall, där övriga marknadsfö-

trots allt bidrar till onödig förväxlingsrisk, bli ringsaktiviteter en

fråga om att marknadsföringen, utan en nödvändig neutralisering,

strider mot generalklausulen. Exempel på en sådan situation är

efterbildning och eller övrig framtoning av en på marksystematisk

naden etablerad produktproñl. Vad i relationen till den föreslagna särskilda be-

övrigt gäller

stämmelsen i 5 § vilseledande reklam är det här på det hela om

otillbörlighetsgrund. En viss dubbeltäck-

taget fråga om en annan

ning kan möjligtvis förekomma beträffande annonsefterbildning.

322 De materiella reglerna

5.8.2¶Renommésnyltning

Bakgrund

Lika litet som det kan godtas att näringsidkare för konsumenter och andra förbrukare bakom ljuset att marknadsföra vilseledande genom

efterbildningar, kan det förenligt med god marknadsförings-

anses

sed att i marknadsföring snylta på någon kommersiella

annans

anseende, s.k. renommésnyltning. Det handlar om ett otillbörligt

utnyttjande till egen fördel av det goda anseende en annan nä-

ringsidkare byggt upp för sin verksamhet, sina kännetecken,

produkter eller kombinationer dessa. av Det är inte ovanligt att sådan snyltning sker i kombination med

efterbildningar, som regleras i paragrafens första stycke. Det är

dock väl så vanligt att snyltning sker utan varuslagslikhet. Det

bakomliggande motivet för en näringsidkares efterbildning

av annans kommersiellt särpräglade produkt och för hans snyltande på annans renommé i marknadsföring oavsett varuslagslikhet eller - olikhet är dock naturligtvis detsamma. Han vill underlätta - sin egen marknadsföring och hålla nere sina egna insatser pá armans

bekostnad. Åberopar ett kopierande företag det kopierade företaget

eller dess produkter, kan därför den tillkommande renommésnylt-

ningen ses som en graverande omständighet.

Också utan förvåxlingsrisk kan emellertid utnyttj andet av anmns goda anseende på marknaden i sig i strid med god marknadsvara

föringssed. Enligt artikel 9 i ICC:s Grundregler får reklam nte

utformas så att det goda anseende renommé, som är förknippat

SOU 1993 :59

De materiella reglerna 323 med ett annat företags firma eller kännetecken eller som företaget

uppnått genom en reklamkampanj, utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

Motsvarande gäller naturligtvis också otillbörligt utnyttjande av

andra marknadsföringsåtgärder än reklam.

I prop. 1970:57 s. 71 behandlades renommésnyltning i enlighet med utredningens om otillbörlig konkurrens SOU 1966:71 slutsat-

ser om det otillbörliga i att en högklassig främmande produkt av

annat slag än den egna varan avbildas i reklam för denna på ett sätt som är ägnat att skapa en gynnsam atmosfär åt den. Departementschefen tillstod att det kunde förekomma fall detta slag, som

förtjänade att förbjudas. Han framhöll dock att bedömningen i

första hand borde bygga på intresset av att skydda konsumenterna. Om förfarandet var ägnat att på ett förkastligt sätt suggerera allmänheten, borde det därför kunna betraktas som otillbörligt i

generalklausulens mening.

Praxis

Problemet med renommésnyltning har belysts i ett antal fall i Marknadsdomstolens praxis. Några dessa har motsvarat enbart den i

av propositionen omnämnda situationen och kräver ingen närmare belysning. Det gällde t.ex. iMD 1987: 10, Pre-Glandin. Andra väcker

däremot frågan behovet förtydligande lagstiftning.

om av en

MD 1985:11, Marlboro, rörde kondomförpackningar, som mark-

nadsfördes i förpackning liknande cigarettförpackningar. Philip

en Morris hävdade att marknadsföringen inneburit ett utnyttjande av varukärmetecknet Marlboro och dess goda anseende. Domstolen,

324 De materiella reglema som citerade departementschefens uttalande beträffande renommésnyltning i propositionen, fann att vad förekommit inte kunde som likställas med den situation anförts falla inom generalklausulens som

tillämpning. Båda produkterna Marlboro-cigarretterna och Adams-

sons-kondomerna ansågs vara mycket välkända, och det framhölls

att Adamssons marknadsföring knöt till flera olika cigarrettan märken.

Mot den bakgrunden framstod marknadsföringen inte något

som särskilt klandervärt utnyttjande Marlboro-märket eller -produkav ten; det antogs att utnyttjandet inte inneburit någon risk för skada för Philip Morris och något vilseledande hade inte påståtts ens föreligga. Marknadsdomstolens avgörande var enhälligt. Motsvarande situation beträffande Blend cigaretter fälldes dock i Stockholms

TR som varumärkesintrång enligt 6 § andra stycket Varumärkes-

lagen och domen fastställdes Svea HovR, NIR 1989 82. av s. Tre år senare i MD 1988:19, Globen, modifierade Marknadsdomstolen i viss mån sitt tidigare ställningstagande till renommésnyltning. Domstolen anförde att uttalandet på 72 i propositionen, s. om att konsumentskyddet skall sättas i förgrunden, hindrar dock inte att ingrepp kan ske även mot sådan renommésnyltning kan som

anses otillbörlig mot en näringsidkare.

Marknadsdomstolen gjorde i sammanhanget ytterligare preci-

en sering genom att uttala att för att renommésnyltning i sig skall

kunna vara otillbörlig i marknadsföringslagens mening måste krävas

att fråga är om ett kommersiellt renommé, dvs. ett gott anseende som är förknippat med ett visst kommersiellt sammanhang. Domstolen tycks vidare här göra skillnad mellan att missbruk en av

De materiella reglerna 325 såsom kännetecken för vilket kan leda till

något uppfattas arman,

ett förbud på grund vilseledande beträffande kommersiellt urav och kommersiellt renommé det missbrukas kan sprung, som om , sanktioneras renommésnyltning. De anförda situationerna som motsvaras alltså i stort första respektive andra stycket i utredav

ningens föreslagna 12

Marknadsdomstolen har också i MD 1993:9, Boss, bekräftat

uttalandet i MD 1988:19, Globen, att renommésnyltning kan om i förhållandet mellan näringsidkare på mark-

vara en förbudsgrund

naden. När ett försäkringsbolag i sin marknadsföring dragit fördel

att det hade produkt kallad Boss och alluderat på modeñrman av en

Boss, fälldes detta otillbörlig marknadsföring. Marknads-

Hugo som

domstolen framhöll i sina domskäl att den påtagliga likheten, bl.a.

med Hugo Boss marknadsföring skapade en associatypografiskt,

tion mellan det produkter och den marknadsförda för-

företagets

att Hugo Boss goda renommé lockat många annonsläsare

säkringen,

och att Hugo Boss goda anseende utnyttjats till att ge en fördelaktig

bild av försäkringen.

I t.ex. MD 1987:30, Select, förefaller

tidigare avgöranden,

Marknadsdomstolen för övrigt att ha tagit hänsyn till utnyttjande av

kommersiellt anseende och snyltning på annans renommé vid den samlade bedömningen. I det fallet uttalade domstolen nämligen att

även det inte förelåg någon kvalitetsmässig skillnad mellan

fotbollarna i fråga, förelåg ett moment utnyttjande av det goda

av anseende Select-fotbollarna har. Uttalandet får träffa själva anses kärnan i det grund för att fördöma renommésnyltning i som ger

marknadsföring, nämligen utnyttjandet av annans positiva image

326 De materiella reglerna med skaderisk för denne. En något annorlunda situation förelåg i MD 1987:11, Armani, där Kapp-Ahl åberopat ett känt italienskt och

modeföretag jämförts

med detta. Något vilseledande beträffande kommersiellt ursprung var det inte fråga antogs sin om, men annonsen genom utformning locka många läsare. Anspelningarna på med dess

Armani-företaget

goda renommé utnyttjades för att skapa uppmärksamhet,

men var i Övrigt närmast nedsättande för detta. Beteendet fälldes inte som renommésnyltning, utan domstolen hänvisade i stället till att

jämförelsen var ovederhäftig.

Ett avgörande slutligen också är värt att erinra i detta som om

sammanhang är Uppsala tingsrätt, NIR 1981 421 angående

s. re-

klamsloganet: Mazda 929 Legato, Familjens Rolls. Den

nya annonserande bilföretaget fälldes för varumärkesintrång och ådömdes att ersätta goodwillskadan. Snarare än varumärkesintrång var

dock detta ett typiskt fall renommésnyltning. av Säljaren av ett

mindre renommérat bilmärke lutade sig mot ett mycket renommérat

för att komma i åtnjutande dess status och kvalitetsimage.

överväganden

Renommésnyltning bygger primärt på ett oauktoriserat associations-

skapande. Det måste därför redan otillbörligt att anses vara på sådant sätt utnyttja goda anseende till skada för denne annans - -

och på detta sätt komma i åtnjutande oförtjänt av en uppmärksamhet

liksom eventuellt också ett omotiverat förtroende. Såsom framkommit framhöll också Marknadsdomstolen i MD 1993:9 det ovan

De materiella reglerna 327 otillbörliga i att utnyttja ett annat företags goda renommé till att locka många armonsläsare och fördelaktig bild av den egna

ge en

produkten. Ett rättsskydd för näringsidkare mot renommésnyltning

har alltså så småningom utvecklats i praxis.

Bakom ett kommersiellt anseende ligger normalt mycket stora

och långvariga investeringar i bl.a. produktutformning och reklam-

insatser. Det kostsamt uppbyggda anseendet riskerar att skadas

urvattning vid andras utnyttjande. Sådana skador kan vara genom

mycket allvarliga och ibland irreparabla.

På år har det blivit allt dyrare att föra ut nya varor på de

senare allt större marknaderna, att bygga dem och att hålla deras

upp image vid liv. Det är svårt att få uppmärksamhet för sitt budskap, många meddelanden konkurrerar och allt fler medier måste användas för att nå ut. Med tanke på de stora kostnader normalt är

som förbundna med lanseringen produkter, finns ökad risk för

av nya en att mindre känd näringsidkare försöker åka snålskjuts på annans

en redan väl etablerade image.

Det är bland annat mot denna bakgrund som det har skett en förstärkning skyddet för anseende i EG:s varumärkesdirektiv

och artikel 8 i EG:s kommande varumärkesförord-

89104EEG

ning. Direktivets artikel 5.2 skydd mot snyltning på väl ansedda

om kännetecken utanför varuslagslikhetsgränserna har omsatts som en

6 § andra stycket i den svenska varumärkeslagen. En ännu ny längre gående fakultativ bestämmelse finns i direktivets artikel 5.5. Regeln har sitt i nederländsk praxis enligt artikel 13

som ursprung

A i den beneluxiska varumärkeslagen, medger att användningen av

andras varumärken i andra sammanhang än såsom kännetecken får

SOU 1993 :59

328 De materiella reglerna bedömas som varumärkesintrång enligt nationell rätt.

Numera ter det sig uppenbart att otillbörli ghets grunden renommé-

snyltning givits en olycklig och föga ändamålsenlig insnävning i

1970 års lagförarbeten i förhållande till vad det i själva verket handlar om. Det primära i renommésnyltning är just skadeeffekter för en annan näringsidkare. Den eventuella suggereringen av konsumenter eller andra förbrukare är sekundär effekt,

en som visserligen kan vara otillbörlig såsom ett vilseledande beträffande kvalitet. Suggerering eller vilseledande framstår dock som mindre

ändamålsenliga huvudrekvisit. Renommésnyltning föreligger redan

vid ett uppmärksamhetsskapande utnyttjande av annans anseende.

MD 1985: 11, Marlboro, kan ses som just ett exempel på sådant

uppmärksamhetsskapande utnyttjande, visserligen i skämtsam form.

Men som Marknadsdomstolen påpekat i annat sammanhang, se t.ex. MD 1983:8, Luxor, måste skämtsamma annonser antas locka fler läsare och skadeeffekten riskerar därför att bli större än normalt. Utan de använda cigarettmärkenas anseende på marknaden inte

minst Marlboros, ett världens mest kända varumärken hade

av -

kampanjeffekten uteblivit. En förutsättning för ett sådant utnyttjande

bör självfallet vara det utnyttjade företagets medgivande.

Utredningen finner sammanfattningsvis att snyltning på

annans renommé, dvs. att utan tillåtelse dra fördel av annans goda anseende som är förknippat med ett visst kommersiellt sammanhang, inte

är förenligt med god marknadsföringssed. Det skall inte vara tillåtet

att åka snålskjuts på en annan näringsidkare marknadsinsatser. Det ligger väl i linje med såväl de moderna kraven på tillbörlig mark-

nadsföring som utvecklingen i svensk och utländsk praxis och den

De materiella reglerna 329

europeiska rättens grundprinciper att upprätthålla ett effektivt skydd

för näringsidkares goda anseende. Detta bör komma till uttryck i en

marknadsföringslag genom en uttrycklig regel om att näringsid-

ny kare inte får dra fördel verksamhet, varor eller tjänster,

av annans så att han snyltar på dennes kommersiella anseende.

5.9¶Förmånserbjudanden

Utredningens förslag: Oklara presentationer av alla slags

förmånserbjudanden förbjuds. Motsvarighet till 7 och 8 §§

MFL föreslås inte i den lagen. Förbudet tas in i 13 § i den

nya

nya lagen.

Skälen för förslaget: En speciell bestämmelse som förbjuder att förmånserbjudanden presenteras på ett sätt som är ägnat att försvåra konsumenternas bedömning värdet och villkoren gäller för

av som

att utnyttja ett sådant erbjudande bör införas i marknadsföringslag-

stiftningen. Marknadsföring som innebär att själva presentationen

ett förmånserbjudande försvårar för konsumenter att göra ett från av deras rationellt val skall inte tillåtas. Nuvarande regler i

synvinkel

7 och 8 §§ MFL säkerställer inte konsumenternas behov av skydd mot förvillande eller försåtligt utformade erbjudanden. Dessa

paragrafer bör därför inte ha någon motsvarighet i den nya lagen.

Bakgrund

åtgärder eller promotions är särskild mark-

Säljfrämjande en typ av

330 De materiella reglerna

nadsföringsåtgärder som innebär att näringsidkare i säljsyfte

en vanligen under en begränsad tid erbjuder konsumenter eller andra förbrukare vissa speciella förmåner. Det kan exempelvis röra sig om tilläggserbjudanden av en vara eller tjänst, eller annat av samma slag än huvudvaran, om reklamlotterier och pristävlingar, eller om

kombinationserbjudanden av två eller flera likvärdiga eller

varor tjänster, s.k. paketerbjudanden. En särskild variant kombinerade av utbud är utdelande rabattmärken sedan kan bytas till något av som annat. Det kan också vara fråga fristående erbjudanden om av förmåner, dvs. erbjudanden inte förutsätter förvärv om som av

någon vara eller tjänst.

I MFL finns särskilda regler endast för snävt avgränsad en grupp

av förmånserbj udanden, nämligen rabattmärkeserbj udanden och s.k.

kombinerade utbud visst slag. av I förarbetena till 1970 års marknadsföringslag kritiserades kombinerade utbud från etisk synpunkt. De ansågs typiskt sett vara ägnade att försvåra för konsumenterna att orientera sig på marknaden och jämföra olika utbud med varandra. Risken för att konsumenterna förleds att tro att de får extra förmån utan vederlag en ansågs vara ett skäl mot metoden som sådan. Eftersom metoden vidare ansågs kunna leda till att konsumenter handlar irrationellt genom att de köper en vara på grund av intresse för en annan vara,

förespråkades en sträng bedömning av metoden i synnerhet när

tilläggsförmånen saknade samband med huvudvaran. Med hänsyn härtill och eftersom kombinerade utbud ansågs förenade med vara större nackdelar än fördelar från konsumentsynpunkt, ansågs det påkallat att ha en ordning med straffsanktionerade förbudsbestäm-

De materiella reglerna 331 melser mot vissa typer kombinerade utbud vid sidan av lagens

generalklausul om otillbörlig marknadsföring.

I lagstiftningen infördes i MFL nuvarande 7 § ett straffsanktionerat förbud mot rabattmärken som konsumenten inte kan byta mot

bevis rätt till reparation undantagna. Rabattmärkesförpengar, om budet tillkom i första hand för att motverka en befarad förestående lansering i Sverige s.k. trading stamps, dvs. ett system där

av märken erhållits vid köp i detaljhandeln används som betal-

som ningsmedel vid inköp av varor inom ett särskilt, av ett s.k. rabattmärkesföretag tillhandahållet sortiment, där varorna är prissatta i

märken eller märkespoäng. Trading stamps ansågs göra det omöjligt

för konsumenten att överblicka systemet och bilda sig en fullständig

uppfattning erbjudandet är förmånligt eller inte.

Vidare infördes paragraf i MFL nuvarande 8 §

genom en annan ett straffsanktionerat förbud att till konsumenter rikta sådana kom-

binationserbjudanden avser varor eller tjänster om de uppen-

som bart saknar naturligt samband med varandra och förfarandet

om försvårar för konsumenten att bedöma erbjudandets värde. Bestämmelsen innehåller alltså inte ett absolut förbud utan tar sikte på missbruksfallen. Genom kravet att de erbjudna varorna uppenbart skall sakna naturligt samband framstår sambandsrekvisitet som mindre betydelsefullt medan försvåranderekvisitet enligt ordalydel-

är det centrala innehållet i bestämmelsen. Jfr 1970:57 s. sen prop.

79 ff.

332 De materiella reglerna

Praxis

Kriminaliseringen av vissa former av kombinerade utbud har inte medfört någon praxisskapande verksamhet i de allmänna domstolarna. Tillämpningen i domstol bestämmelserna rörande kombine-

av rade utbud har i stället nästan uteslutande ägt rum i Marknadsdomstolen, i anledning av talan om vitesförbud KO väckt med stöd

som

av generalklausulen. Förbudsstadgandena har därvid haft den bety-

delsen att de utgjort grund för yrkande om förbud på grund av lag-

stridigt handlande eller i övrigt tjänat tolkningsunderlag vid

som

bedömningen.

Inget erbjudande om trading stamps har prövats i Marknadsdomstolen. Erbjudanden som inneburit att insamlade förpackningsflikar, stämplar i bonus- eller medlemskort eller s.k. betalcheckar berättigat konsumenter till helt andra varor eller ytterligare varor eller tjänster av samma typ har förbjudits i ett flertal fall. Se t.ex.

MD 1971: Kvarnbolaget Nordmills, MD 1988:2, Önskebutikerna,

och MD 1989: 12, Svenska Statoil. Däremot har samlarhäften med biljetter ansetts vara tillåtet när det ger konsumenten rätt till ett par extra biljetter och det ansetts att bonuserbjudandet inte varit knutet till biljettmärkena utan ingått i ett under längre tid bestående kundförhållande. Se MD 1990:4, Storstockholms Lokaltrafik. Särskilt

de avgöranden som gällt olika former av bonus och mängdrabatt

har klargjort att det är förenat med betydande svårigheter att

närmare bestämma rabattmärkesförbudets räckvidd.

Vid prövningen av kombinationserbjudanden har i praxis

man gått till väga så att man först prövat det s.k. sambandsrekvisitet.

De materiella 333

reglerna

Detta har exempelvis ansetts uppfyllt när en jordglob erbjudits

vara tillsammans med ett bokverk. Däremot har varken erbjudanden om och båtresa med supémåltid eller en tidnings-

vigselringar en

med flaska de Cologne ansetts ha något

prenumeration en eau

samband med varandra MD 1977:6, Bokförlaget Data,

naturligt

och MD 1971:6, Åhlén och Åker-

MD 1986:9, Göta Ädelmetall,

lund.

Sambandsrekvisitet har i praxis uppmärksammats mer än

försvåranderekvisitet. och tolkningen försvarande-

Tillämpningen av

dock inte principiellt från vad följer av det

rekvisitet skiljer sig som

allmänna enligt generalklausulen i 2 § MFL.

vederhäftighetskravet

presentation kan försvåra för Prövningen av frågan om en anses konsumenter att bedöma ett kombinationserbjudande har emellertid

kommit i bakgrunden.

I detta sammanhang finns det anledning att uppmärksamma ett

rättsfall från Marknadsdomstolen år 1993 enligt vilket marknadsfö-

enbart med stöd generalklausulen på den grunden ring förbjudits av

i TV-reklaminslag varit

att presentationen av ett tilläggserbjudande

oklart utformat. I fallet MD 1993:2 World-Trade International

Institute inte konstruktionen erbjudandet i och för

prövades om av

försvåra för konsumenten att bedöma dess

sig ansågs ägnat att

värde. Flera ansågs tillsammans medföra att

omständigheter

marknadsföringen otillbörlig enligt MFL. Uppgifterna om

var tidsfrist ha ett så oklart sakligt innehåll att

erbjudandets ansågs

konsumenterna kunde förvirras. Bland annat eftersom själva innebörden tidsfristen var oklar, flera tilläggserbjudanden av förekom i TV-reklaminslaget och konsumenterna torde ha fått

334 De materiella

reglerna

intrycket av en kort betänketid på femton minuter,

ansågs erbjudan-

det utgöra påtryckning kan leda till

en som att ett oöverlagt köp.

Näringsidkaren förbjöds bl.a. att tidsfristen på sätt skett. ange som Näringsidkaren förbjöds även att påstå eller antyda att konsumenten skulle erhålla ett antal extra tilläggsvaror utan

extra kostnad, om

inte huvudvaran vanligen säljs för pris

samma utan tilläggsvaror.

En närmare redogörelse för förarbetena och i

tillämpningen

praxis såvitt gäller 7 och 8 §§ MFL finns i 5 till betänkan-

bilaga

det.

Överväganden

Det förhållandet att rabattmärkesförbudet och förbudet vissa mot kombinerade utbud endast fått betydelse vid

tillämpningen av gene-

ralklausulen samt att de särskilda straffbestämmelserna inte fått

någon självständig straffrättslig betydelse anledning att ifrågasät-

ger

ta de aktuella reglernas uppbyggnad.

Rabattmärkesförbudet tillkom nämnts i första hand för som att motverka uppkomsten här i landet system med trading av stamps.

Rabattmärkeserbjudanden i form trading stamps har vanligen

av en komplex utformning och det måste antas att konsumenter konsom fronteras med sådana erbjudanden ofta torde ha svårt rätt beatt döma kostnaden för och värdet erbjudna förmåner. Den tekniska av

utvecklingen med olika former detaljhandelsanknutna förmåns-

av kort och möjligheter till datoriserad

registrering av kundinköp

medför emellertid att trading stamps framstår numera som en

föråldrad promotion-metod. Erbjudanden

om trading stamps har

De materiella reglerna 335 inte heller föranlett något avgörande i Marknadsdomstolen. Det finns mot denna bakgrund inte skäl att ha en särskild benumera stämmelse i MFL inriktad just på trading stamps. Erfarenheten visar att erbjudanden till konsumenter att mot rabattrnärken eller andra köpbevis förvärva ytterligare varor eller

tjänster kan utgöra billig och effektiv metod för marknadsföring

en produkter. Sådana erbjudanden innebär ofta konkreta av nya fördelar för konsumenterna inte skulle komma dem tillgodo om som i stället satsade motsvarande på andra

näringsidkaren resurser

åtgärder, t.ex. reklam. Fördelar detta slag kan vara förenade av även med andra former kombinerade utbud. Det får anses av allmänt erkänt att kombinationserbjudanden till konsumenter över huvud taget har konkurrensstimulerande effekt. Särskilda en bestämmelser med förbud mot kombinationserbjudanden innebär självfallet hinder för gynnsamma effekter av sådant slag. Utformningen rabattmärkesförbudet får konsekvenser som av även andra framstår mindre fördelaktiga för konsu-

ur aspekter som

menterna. Det gäller särskilt möjligheten att mängdrabatt. En

ge rabatt innebär att konsumenten vid ett och samma tillfälle som ett visst antal artiklar betalar för ett färre köper av samma vara men antal är tillåten. Det är däremot inte tillåtet att ge konsumenten ett rabatthäfte eller liknande efter köp ett visst antal artiklar som av

berättigar till ytterligare utan extra kostnad. Det förbjudna

en vara alternativet har fördelar för konsumenten på så sätt att det medger omedelbar kontantinsats än det tillåtna och även ger denne

en lägre

möjlighet att avstå från ytterligare köp han är missnöjd med den

om första varan.

336 De materiella reglerna Rabattmärkesförbudet omfattar endast köpbevis utlämnas vid som försäljning av vara eller annat. Grunden för detta är att konsumenten just i köpsituationen kan ha särskilt svårt att ta till

ställning

näringsidkarens säljargumentering. Som stöd för ett förbud är dock

resonemanget inte helt övertygande. Effekterna näringsidkarens av

försäljningsansträngningar kan vara väl så påtagliga även i andra

situationer, t.ex. när konsumenten tar del tidningsreklam. Det är av

emellertid inte förbjudet att länma rabattmärkeserbjudanden i

tidningar eller direktreklam. Endast i själva köpsituationen

genom slår förbudet till. Rabattmärkesförbudet ofta upphov till subtila och inte alltid ger

sakligt välgrundade gränsdragningar. Det gäller framför allt i fråga

om bonus och mängdrabatter. Enligt utredningens saknas mening

det tidigare utvecklats också skäl för att i särskild bestämsom en

melse reglera rabattmärkeserbjudanden trading stamps och

genom andra köpbevis. Sådana erbjudanden bör i stället bedömas

enligt

samma regler som gäller för andra former kombinerade utbud. av Vid tillkomsten förbuden i 7 och 8 §§ MFL fick konkurrensav aspekten stå tillbaka för ett synsätt i första hand betonar besom hovet skydd för konsumenterna. Vid marknadsfö-

av en översyn av

ringslagstiftningen är det ofrånkomligt att åter göra avvägning

en mellan dessa två aspekter. En ny konkurrenslag har trätt i kraft den 1 juli 1993.

Lagen

bygger på att konkurrensen inom näringslivet, särskilt priskonkur-

rensen, måste ges ökat utrymme jämfört med vad hittills gällt. som En konsekvens detta är att det även inom

av marknadsföringslag-

stiftningen bör skapas vidgade möjligheter för företagen att själva

De materiella reglerna

bestämma vilka konkurrensmedel de vill använda sig av.

Vid bedömningen behovet regler för kombinerade utbud är

av av

det således viktig utgångspunkt att företagen i stor utsträckning

bör ha möjlighet att själva påverka utformningen sina konkur-

rensmedel och hur de vill närma konsumenterna. Även här

sig

måste principen fri konkurrens få göra sig gällande. Det är

om en l i l i således inte befogat med förbud mot företeelsen som sådan. Vidare I i

har tillämpningen de båda förbuden knappast alls lett till åtal l av . ä eller till utvecklats. Bestämmelserna har

. att en straffrättspraxis

åberopats i samband med talan enligt 2 § MFL. Enligt utredningens

mening är gränsdragningarna mellan de olika varianterna av

förbjudits respektive tillåtits i praxis inte helt lätta erbjudanden som

att sig iaktta eller motivera. Erbjudanden om trading stamps

vare

har, tidigare nänmts, inte föranlett något avgörande i Mark-

som

nadsdomstolen. Rabattmärkesförbudet har i stället fått räckvidd

går utöver vad varit motiverat med hänsyn till intresset att

som som

motverka trading stamps.

Såvitt utredningen kunnat utröna råder det allmän enighet i

alla berörda kretsar att den nuvarande regleringen såvitt gäller

förmånserbjudanden inte är ändamålsenlig och att förbuden i 7 och

8 §§ MFL därför bör upphävas.

Enligt utredningens mening visar erfarenheten att de problem

kan förbundna med kombinerade utbud och andra

som vara

på andra plan än föreställde sig vid

förmånserbjudanden ligger man

MFL:s tillkomst. I ligger nämligen problemen inte i praktiken

själva förmånernas beskaffenhet utan i att de presenteras på ett

vilseledande sätt eller att informationen om dem är otillräcldig.

338 De materiella reglerna Detta försvårar för konsumenter eller andra förbrukare att bedöma

erbjudandet.

Skilda kombinerade erbjudanden uppvisar inbördes stora olikheter. Själva metoden med kopplade erbjudanden gör att det kan vara svårt för konsumenten att omedelbart ta ställning till det konkreta erbjudandet. Till detta kommer att presentationen ett av

sådant erbjudande kan skapa ytterligare svårigheter för konsumenten

att göra klart för sig vad det går ut på. Det förekommer att kombinerade erbjudanden är så omfattande till sina olika delar och villkor samt presenteras på ett så ofullständigt och svåröverskådligt sätt att innebörden inte framgår klart vid ett noggrant studium. ens Det är, särskilt mot bakgrund sådana fall, viktigt att framhålla av

att även fortsättningsvis stränga krav måste ställas på presentationen

av kombinerade erbjudanden. Utredningen vill understryka att samma stränga krav bör ställas

på alla slag förmånserbjudanden. Det är klar i av en svaghet

nuvarande lag att de särskilda bestämmelserna på området bara tar sikte på vissa typer förmånserbjudanden. Konsumenter, och även av andra förbrukare, måste överlag kunna utan svårighet bedöma ett erbjudandes innebörd och värde. Det är mot den bakgrunden

angeläget att näringsidkaren lämnar uppgifter om erbjudandets

ekonomiska innebörd och dess förmånlighet. Det är således inte i

tillräckligt att uppställa krav på att erbjudandet inte utformas eller

presenteras på ett vilseledande sätt. Konsumenterna har även ett

berättigat intresse av att få närmare information erbjudandets

om ekonomiska värde och övriga villkor är med det.

som förknippade

Som framgår avsnitt 5.14 föreslår utredningen att även den av

De materiella reglerna 339

marknadsföringslagen skall innehålla generalklausul rörande

nya en

informationsskyldighet och att särskilda regler om prisinformation

även i framtiden skall i den särskilda lagen. Informationskravet ges

när det gäller förmånserbjudanden har principiellt sin grund i andra

överväganden motiverat dessa bestämmelser, eftersom det än som i första hand syftar till att neutralisera och motverka informationsbrister har direkt samband med själva förmånserbjudandet. Det som är med hänsyn härtill befogat att låta den nya lagen uppta en bestämmelse riktad mot otillräcklig information vid förrnånserbjudanden. Bestämmelsen bör ta sikte just på det krav på vederhäftighet och informationsbehov dessa erbjudanden skapar. Sanktiosom skall kunna förbud vid vite, alternativt marknadsstörningsnen vara

avgift.

Som redan framhölls i förarbetena till MFL kan det ibland vara

svårt att avgöra det är fråga ett tilläggserbjudande eller

om om Det anförs där att bedömningen kan växla från tid till annan och mellan olika branscher. En viss produkt först framställs som som ett extra tilläggserbjudande kan med tiden komma att betraktas som del normalt ingår integrerad del vid köp av en en som som en Svårigheter detta slag kommer i viss mån att bestå annan vara. av även med den föreslagna bestämmelsen. Det torde dock vara nya

möjligt att i stor utsträckning utgå från de påståenden görs i

som

näringsidkarens reklam. Ett tilläggserbjudande som säljfrämjande

åtgärd får antas bygga på att näringsidkaren framhåller just

kopplingen mellan olika varor eller tjänster och tilläggserbjudandet

förmånligt för konsumenterna. Informationsbehovet uppstår när

som konsumenten inte förmår överblicka innebörden förmånserav

340 De materiella reglerna

bjudandet.

Det kan dock tänkas situationer där frågan det föreligger ett om tilläggserbjudande måste bedömas från andra utgångspunkter. Om en vara eller tjänst marknadsförs ett tilläggserbjudande som men denna i själva verket är för huvudvarans funktion nödvändig en komponent kan erbjudandet betraktas vilseledande. Även som förfaranden där tilläggserbjudandet t.ex. standardtillbehör kan avser vara att bedöma som vilseledande och därmed riskera att drabbas av vitesförbud eller sanktion. Som tidigare nämnts måste annan

presentationen av ett kombinerat erbjudande alltid vederhäftig.

vara

Sammanfattning

De två straffsanktionerade bestämmelserna i 7 och 8 §§ MFL har kritiserats starkt och har under de senaste åren åberopats allt mer sällan. Utredningen instämmer i den kritik framförts mot att som förbuden inte har kommit att leda till utveckling överensen som stämmer med de krav på konsumentskydd bör ställas denna typ som av marknadsföring. Det är snarare så att de medför att konsumen-

terna kan gå miste om möjligheten att utnyttja förmånliga erbjudan-

den därtill också kan ha konkurrensstimulerande effekt. Inte som en heller står reglerna i överensstämmelse med principen näringsidom karnas rätt att fritt välja konkurrensmedel. Det viktiga är att utforma en regel med sikte på vederhäftighetskravet och presentationssättet, vilket i och för sig anfördes vid tillkomsten MFL. På av det sätt de två bestämmelserna blev utformade har de emellertid inte inneburit ett skydd för konsumenterna mot erbjudanden framsom

De materiella reglerna 341

ställs förvirrande sätt. Skäl finns att minska risken för att på ett

konsumenterna vilseleds att det ställs uttryckliga krav på att genom

de erhåller den information omständigheterna kräver. De bör som

kunna få uppfattning vad tilläggsförmånen är utan svårighet en av

värd, hur den år beskaffad och besked exempelvis om tidsgränser

och kostnadsvillkor.

Utredningen har valt att utforma regeln om förmånserbjudanden

ul andra för-

l förbudsregel. Den regeln bör även skydda

som en nya lI ll brukare konsumenter och skall förenad med marknadsstöri än vara lI l utformad

ningsavgift. Att den regeln är som en förbudsregel

nya

innebär emellertid att den även kan tillämpas på så vis att ett

eller ett s.k. villkorat förbud riktas mot

informationsföreläggande

har underlåtit att lämna sådan information

en näringsidkare som

behövs för att kunna bedöma ett erbjudande. Exempel på som

inte får bristfälligt eller oklart finns sådana uppgifter som anges

uppräknade i bestämmelsens tre punkter.

Andra typer säljfrämjande åtgärder än förmånserbjudanden,

reklampristävlingar, får bedömas enligt generalklausuexempelvis

len.

Om däremot utformas ett kombinerat

reklampristävlingar som

utbud där ett köp huvudvara kopplas till ett tilläggserbjudande

av en

delta i sådan tävling kan förfarandet bedömas enligt om att en

regeln om förmånserbjudanden.

342 De materiella reglerna 5.10 Särskilda säljformer och

säljmetoder

Utgångspunkten

I en marknadsekonomi är utgångspunkten att det skall råda fritt

ett val av konkurrensmedel. Detta gäller enligt den gällande MFL och

har också präglat Marknadsdomstolens praxis.

Någon anledning att

frångå eller modifiera denna utgångspunkt finns inte utred-

enligt

ningens mening. Tvärtom, i lagförslagets målsättningsparagraf

understryks vikten att marknadsföringen fungerar väl från kon-

kurrenssynpunkt. Principen är således att alla sälj- och inköpsfor-

mer och alla sälj- och inköpsmetoder, även sådana är eller som framstår udda, skall få tävla förbrukarnas

som möjlighet att om

gunst och därmed visa sitt värde på marknaden. Detsamma gäller

beträffande tidsbegränsade aktiviteter vidtas i eller

som sälj- inköps-

främjande syfte s.k. promotions. En särskild viktig

grupp av sådana, förmånserbjudanden, har redan behandlats i avsnitt 5.9. Ett totalförbud mot sälj- eller inköpsformer och

mot sälj-

inköpsmetoder eller mot promotions bör enligt utredningens

uppfattning bara komma i fråga åtgärderna i sig typiskt sett, det

om vill säga i nästan alla lägen, har enbart eller

väsentligen negativa

verkningar snedvridande effekter på marknaden, sett i första hand

från förbrukarsynpunkt också från andra intressenters men syn-

punkt.

En genomgång Marknadsdomstolens praxis hittills

av övertygar

om att det finns få några sälj- eller inköpsformer eller om ens pro-

motionåtgärder som vid marknadsekonomisk bedömning kan

- en -

De materiella reglerna 343 klassificeras i och för sig obetingat otillbörliga, för att knyta som

till i marknadsföringslag. Däremot visar an terminologien gällande

Marknadsdomstolens praxis och exempel från utländsk rättspraxis

att såväl sälj- och inköpsformer som tidsbegränsade promotionåtgär-

der låter utformas ocheller presenteras på ett sådant sätt att de

sig

i det konkreta fallet kan komma att framstå som oacceptabla. Situationen påminner på ett slående sätt reklamen: Rätt använd om och utformad reklamen viktig funktion i det marknads-

fyller en

ekonomiska systemet, den kan missbrukas till skada för främst a men i konsumenter och andra förbrukare och snedvrida konkurrensen. Slutsatsen det anförda blir att i en ny marknadsföringslag av

missbruk sälj- och inköpsformer liksom missbruk av tidsbegrän-

av sade promotions bör angripas med rättsteknik som missbruk samma reklam. Åtgärder skall alltså i princip sättas in mot oacceptabla av

yttringar respektive åtgärd, inte mot åtgärden som sådan.

av Vad föreslås i det följande bygger på det här redovisade som

synsättet. Utredningen söker i det följande utifrån de utgångspunk-

har och riskvärdera olika, förhål-

ter som angivits systematisera

landevis frekventa sälj- eller inköpsformer och sälj- och inköpsme-

toder samt tidsbegränsade promotionåtgärder.

Värderingsunderlaget

Även när det eller inköpsformer och sälj- och in-

gäller sälj-

köpsmetoder samt tidsbegränsade promotionåtgärder skall givetvis

såväl konsument- och andra förbrukarintressen konkurrent- och som allmänna näringsidkarintressen beaktas. Förbrukarintressena bör

344 De materiella reglerna dock ställas i fokus. Några intressemotsättningar mellan de två

huvudintressenterna föreligger dock knappast. Kriterierna för

faimess vid användningen torde desamma i båda fallen. vara

Sälj- och inköpvornzer

Sett ur rättssystematisk synvinkel kan sälj- och inköpsformema

sägas ligga i skärningspunkten mellan marknadsrätten och den rena civilrätten. De problem kan bli aktuella vid olika sälj- och inköpsformer som

utgör ofta problem även rent civilrättslig synvinkel. Skillna-

ur en

den ligger i angreppsmetoden knappast i

men värderingarna av

gränserna mellan tillbörligt och otillbörligt. De marknadsrättsliga

reglerna så som de utvecklats i praxis med stöd generalklausu- - av len i 2 § i MFL griper in på ett tidigare stadium i marknads- -

föringsprocessen än de civilrättsliga. De fungerar preventivt i så

måtto att de undanröjer risker för att de civilrättsliga sanktionerna skall behöva tillämpas. Vad som särskilt bör beaktas vid reglering bestämmelen genom

ser i en ny marknadsföringslag när det gäller sälj- och inköpsfor-

merna synes främst vara säljarens respektive köparens åtgärder för

att öppna kontakten med potentiella medparter, främst konsumenter.

Från kund-förbrukarsynpunkt förefaller det rimligt att göra

en distinktion mellan sälj- och inköpsformer där kunden tar initiativet och i en eller annan form söker uppkontaktar vederbörande nä-

ringsidkare i säljar- eller köparroll. En viktig distinktion är

annan

den mellan platsförsäljningplatsinköp och distansförsäljningdi-

De materiella reglerna

stansinköp.

Vid platvbrsdljningplatsinkép där kunden uppsöker näringsid-

karen får kundens beredskap mot utspel från näringsidkarens sida i normalfallen någorlunda god. Risken för att kundens anses vara

godtrogenhet utnyttjas själva säljformens egenskaper är

genom

vanligtvis rätt obetydlig, i synnerhet gäller detta när inslagen av

är ringa eller inget, fallet är t.ex. vid

personlig påverkan som

självbetjäning.

De problem uppkommer från kundsynpunkt, i synnerhet från

som

vid platsförsäljningplatsinköp hänför sig i konsumentsynpunkt,

regel inte till sälj- eller inköpsformen sådan utan till att motivet som till utbudet eller tjänster på ett felaktigt och av varor anges vilseledande sätt. Typexemplen är uppgifter om realisation,

utförsäljning, direkt från fabrik, restlager, konkurslager, brand-,

rök-, vattenskadade lager och liknande inte har full täckning i som och vilka enligt vad erfarenheten visar framkallar

verkligheten

särskilt förmånliga erbjudanden. Dessa företeelser

förväntningar om

har behandlat tidigare, särskilt i avsnittet 5.6, Utför-

utredningen

säljningar och realisationer. Slutsatsen det hittills anförda är att några särskilda bestämmelav

tar sikte på speciella problem förbundna med platsförsälj-

ser som

sälj- respektive inköpsform inte behövs. Från ningplatsinköp som

främst konsumentsynpunkt är det i stället sälj- eller inköpsformer

kännetecknas det är näringsidkaren närmar sig den som av att enskilda kunden, vilka tenderar att vålla problem. Detsamma gäller

säljformen distansförsäljning respektive inköpsformen distansköp,

där inte minst kommunikationsmöjligheterna mellan parterna

346 De materiella reglerna normalt är starkt beskurna. Den uppsökande sälj- och inköpybmzen hittills stått i blicksom

fånget är direkt-hemförsäljning och motsvarande inköpsform väl

framför allt på försäkringsområdet. Kritiken har främst riktats mot att kundenkonsumenten inte har kontaktinitiativet och därigenom

hamnar i ett förhandlingsmässigt underläge. Kundenkonsumenten

riskerar att bli Överrumplad och utsatt för högtrycksbearbetning som det ofta kan svårt att värja sig mot. Visserligen finns vara

särskild lagstiftning på området, hemförsäljningslagen, liksom sär-

skilda branschetiska direktförsäljning. Hemförsälj-

normer om ningslagen är emellertid så konstruerad att den anvisar civilrättsliga korrektiv kunden ångrar sig i efterhand samt pålägger näringsidom karen att vid köpet utlämna vissa dokument underlättar för som konsumenterna att ta remedierna i anspråk.

Vad som däremot kan ifrågasättas är vissa preciserade

om mera

bestämmelser om partsnärmandet är påkallade vid personlig

direktförsäljning. I det sammanhanget bör också beaktas telefon-

försäljning som likaledes omfattas hemförsäljningslagen.

av Denna säljform förefaller vinna ökad utbredning. Detsamma gäller s.k. TV-shopping också särskilt nämns i som

utredningsdirektiven. I det senare fallet torde överrumplingsmomen-

tet ligga på ett något annat plan än vid telefonförsäljning. Visserli-

gen ställs också här konsumenter inför oväntad situation det en men

problematiska ligger framför allt i att erbjudandet, civilrättsligt

som ofta är ett anbud, framställs såsom och väl också är starkt tidsbe- - -

gränsat. Risken för oöverlagda beslut är uppenbar. Även

personadresserad direktreklam kan utnyttjas på motsvarande TVsätt som

De materiella reglerna 347 shopping för kortvariga erbjudanden. Gränsen mellan sådana och

s.k. snabbhetspremier avseende huvudvaran är hárñn.

Sammanfattningsvis kan på tal om sälj- och inköpsformer

konstateras att risken för Överrumpling och, i vissa typfall, icke

godtagbar högtrycksförsäljning är påtaglig vid uppsökande

försäljning respektive inköp. Säljformer som kännetecknas av att

parterna inte har personlig kontakt under partsnärmandet, a en 4

distansförsäljning och distansköp, medför särskilda risker för

störningar i partskommunikationen.

Någon anledning för att på grund av nu angivna skäl inskrida

med förbud mot vissa sälj- och inköpsformer föreligger enligt utred-

ningens mening inte. Däremot bör möjligheter finnas att gripa in i

enskilda fall mot sälj- och inköpsformer som utformats i strid mot

god marknadsföringssed. Generalklausulen i den föreslagna lagens

4 § är väl ägnad att användas i dessa fall.

Särskilda säljmetoder

Termen säljmetoder används här för att markera skillnaden mellan åtgärder som kan komma till användning i olika sälj strukturer eller,

med den ovan brukade terminologin, olika säljformer. Utredningen

har funnit skäl att bl.a. särskilt uppmärksamma två säljmetoder,

nämligen aggressiva säljmetoder och den s. negativa säljmetoden.

Utredningens överväganden angående dessa säljformer redovisas i

de två följande avsnitten, 5.11 och 5.12.

348 De materiella reglerna 5.11 Aggressiva metoder

Utredningens förslag: En näringsidkare förbjuds att i sin

försäljning använda säljmetoder som överrumplar konsumenter

eller andra förbrukare eller på annat aggressivt sätt utsätter dem för tidspress eller särskilt köptryck på ett sätt som är ägnat att leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut. Bestämmelsen tas in i 14 § i den nya lagen.

Skälen för förslaget: Det ligger visserligen i marknadsföringens

natur att försöka förmå konsumenter och förbrukare att fatta köpbeslut. Utredningen finner emellertid att konsumenter och andra förbrukare i en modern svensk marknadsföringslag skall ha sitt

behov av skydd mot aggressiva säljmetoder lagfást. Sådana

förfaranden som leder till att konsumenter försätts i ett pressat läge och försvårar för dem att göra fatta överlagda beslut skall därför enligt den särskilda regeln i förslagets 14 § vara otillåtna.

Det förekommer att marknadsföring läggs upp så att den ger sken

av att vara en marknadsundersökning, privatekonomisk rådgivning,

visning eller information eller liknande, fastän marknadsföringen i

själva verket huvudsakligen syftar till att sälja varor eller tjänster.

Konsumenter och andra förbrukare som under falska förespeglingar om syftet med kontakt tar del information om en näringsid-

en av kares verksamhet, varor eller tjänster eller uppger olika data om sig

själva, kan då lätt bli överrumplade om säljerbjudanden framställs

oförmedlat och utan förvarning under ett stadium

senare av argumentationen. Eftersom det är konsumenternas beslutsfrihet som

De materiella reglerna 349 skall ligga till grund för deras köpbeslut kan det nu beskrivna förfarandet inte godtas det ägnat att leda till oöverlagda köp-

eller säljbeslut. En uttrycklig regel om aggressiva säljmetoder bör

ingå i lagen enligt vilken sådana bedöms som en otillåten marknads-

föringsåtgärd.

Om en säljargumentering är upplagd så att den innehåller starkt

tidsbegränsade erbjudanden och konsumenter försätts i tidspress

l i föreligger det enligt vad erfarenheten visar en påtaglig risk att I | konsumenter gör oöverlagda köp. När erbjudanden framställs i snabb takt och under påstående att de är en engångsföreteelse kan det sålunda finnas risker att konsumenter blir förvirrade och fattar mindre genomtänkta beslut på grund av att de utsätts för särskilt köptryck. Såväl konsumenter andra förbrukare har ett behov

som

skydd mot att sådana aggressiva säljmetoder används. En

av särskild regel bör införas som motverkar att säljargumentering och säljmetoder läggs upp på så sätt att konsumenter eller andra förbrukare utsätts för tidspress eller särskilt köptryck på ett sätt som

är ägnat att leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut.

Konsumenten har visserligen inte så sällan rent rättsligt möjligheter att ångra ett förhastat beslut, man måste enligt utred-

men ningens mening räkna med och ha förståelse för att de möjligheter

finns att ångra ett förhastat beslut kanske inte till grips eller ens som uppmärksammas av konsumenten.

Om hemförsäljningslagens regler ångerblanketter inte följs

om kan t.ex. lagstridighetsprincipen visserligen leda till att förbud eller

åläggande meddelas med stöd av generalklausulen. Utredningen

emellertid att det bör ñmias uttrycklig bestämmelse i markanser en

350 De materiella reglerna nadsföringslagen som dels hindrar missbruk av olika säljformer på

ett tidigare stadium, dels ger skydd där inte hemförsäljningslagens

regler är tillämpliga, såsom exempelvis vid postorderförsäljning.

Traditionell postorderförsäljning är visserligen i regel utformad

så att konsumenten får tid på sig att överväga ett snarare mera erbjudande än vad som är fallet vid andra köpsituationer. Konsumenten får i lugn och ro studera katalog och skickar eller ringer en

in sin beställning till säljaren. Ett exempel på motsatsen skulle

kunna vara att konsumenten i detta skede utsätts för påtagligt aggressiva marknadsföringsåtgärder, t.ex. särskilda starkt tidsbegränsade erbjudanden som skickas i form personligt adresserad av direktreklam eller framställs personligen telefon som per av en person som både tar beställningar och presenterar extra upp

erbjudanden för säljarens räkning.

Bakgrund

I propositionen till 1970 års MFL anförde departementschefen att

det finns anledning att ställa speciellt höga krav på hederlighet och

vederhäftighet i fråga vissa slag framställningar. Som skäl

om av för ett sådant krav angavs att kunden saknar möjlighet att i förväg besiktiga en vara eller tjänst. Som exempel nämndes reklam för l

postorderförsäljning och reklam för i arrangerade resor prop.

l 1970:57 69. I s. l s ICC:s DM-regler, återgivna i 13 innehåller bl.a. för l

bilaga regler i

distribution direktreklam i brevlådor och framförande av om av

erbjudanden i broschyrer, telefon, television, videotexteledata och

De materiella reglerna 351 telefax. Enligt artikel 2 i ICC:s DM-regler skall direktmarknadsföring arrangeras på ett sådant sätt att förvirring inte uppstår hos konsumentmottagare. Då telefonkontakter avslutas skall enligt artikel 26 telemarknadsförare förvissa sig att den uppringde

en om har klart för sig vad kontakten lett till. Enligt artikel 31 får

automatiskt uppringande utrustning inte användas vid telemarketing

om inte samtalet bryts när den uppringde lägger på. Försåtliga eller

vilseledande påståenden om t.ex. specialförsäljning, begränsad

upplagamängd eller erbjudandets exklusivitet får enligt artikel 1

inte förekomma.

Praxis

I NOp:s praxis finns ett fall där en näringsidkare använde automatiserad telefonreklam. Nämnden kritiserade att abonnenten förhindrades att använda telefonen förrän meddelandet spelats

upp helt.

Marknadsdomstolen har i ett betydande antal fall med stöd

generalklausulen och lagstridighetsprincipen förbjudit näringsidkare

att i samband med marknadsföring underlåta att tillämpa hemför-

säljningslagens regler. Kravet på ångerblanketter gäller exempelvis

i samband med telefonförsäljning, se t.ex. MD 1984:11, Samver-

kande Bokförlags Försäljningsorganisation, som refererats närmare

l i samband lagstridighetsprincipen avsnitt 5.1. I ett annat fall som

rörde bl.a. hemförsäljning det fråga marknadsföring

var om av

varor till konsumenter på s.k. home-parties. Där förbjöds näringsid-

karen bl.a. att låta inbjuda till ett sådant party utan att skriftligen

352 De materiella reglerna

upplysa om att det var fråga om försäljning av bolagets produkter,

samt att underlåta att följa hemförsäljningslagens regler och att

underlåta att upplysa att något köptvång inte föreligger vid

partyt MD 1973:3, Holiday Magic

I avgörandet MD 1977:3, Scandinavian Touring, uttalade Mark-

nadsdomstolen att det från konsumentsynpunkt är oacceptabelt att

m i resebroschyrer presentera billiga resor som utgått ur sortimentet utan att på något sätt markera ändringen. Domstolen framhöll vidare att det för en del konsumenter rentav kan vara svårt att avböja ett erbjudande avseende annan kanske dyrare resa om kontakt

en väl tagits med resebyrån. I annat fall menade domstolen att konsumentens möjligheter att jämföra olika alternativ försvåras. Resear-

rangören förbjöds att vid marknadsföring av sällskapsresor låta

publicera visst marknadsföringmaterial utan dessförinnan verkställd

rättelse, erbjudandena avvek från vad företaget verkligen kunde

ställa till förfogande.

I avgörandet MD 1973:24, Paul Mertens, hade ett bolag vid

marknadsföring av varor i samband med utflyktsresor inbjudit

konsumenter att delta i utan att upplysa att huvudända-

resorna om målet med arrangemanget var försäljning av varor. Bolagets under-

låtenhet härvidlag liksom dess användning uttrycken reklamför-

säljning och reklampriser förbjöds. Bolaget hade inför Mark-

nadsdomstolen inte påstått att försäljningen eller priserna vid det

ens aktuella tillfället skilde sig från vad som kan betecknas som nor-

malt. I avgörandet ogillades ett yrkande som baserade sig på

hemförsäljningslagen eftersom denna inte ansågs tillämplig.

I avgörandet 1991:23, Caratium, erbjöd ett bolag ett led i

som

De materiella reglerna 353 sin marknadsföring ädelstenar konsumenter kostnadsfri privatav

ekonomisk rådgivning utan att därvid upplysa sitt försäljnings-

om syfte. Förfarandet ansågs stridande mot god affärssed och otillbör-

ligt enligt MFL.

I avgörandet MD 1993:2, World-Trade International Institute, framställdes en beställningsfrist i ett TV-reklaminslag så att konsumenter kunde få intrycket att de hade enbart 15 minuter på sig att göra beställning för att få vissa tilläggsvaror. Marknadsdomen stolen ansåg att frågan om denna frist kunde anses vara otillbörligt

kort måste prövas mot bakgrund reklamerbjudandets karaktär.

av erbjudandena ansågs utformad så att den

Framställningen av vara

försvarade för konsumenterna att bedöma innebörden av erbjudandet och värdet det erbjudna. Dessa omständigheter sammantaget av med den korta betänketiden medförde att erbjudandet ansågs utgöra påtryckning som kan leda till att konsumenter gör ett oöverlagt en

köp. Marknadsföringen ansågs därför i denna del otillbörlig.

överväganden

I marknadsföringens natur ligger att den är påträngande. Det kan

dock inte godtagas att marknadsföringsåtgärder utvecklas till ett

användande av metoder som är aggressiva. Vissa säljmetoder skapar lätt risk för att konsumenter och andra förbrukare blir Överrumplade eller förvirrade. Försäljning som

bedrivs exempelvis i form av s.k. hemförsäljning, TV-shopping,

telefonförsäljning eller direktreklam sker i samband med att som

konsumenten gjort postorderbeställning skiljer sig i viss mån från

I2 I.‘v—5€6

354 De materiella reglerna andra säljformer. Konsumenter och andra förbrukare riskerar i dessa situationer att bli förvirrade om säljargumenteringen är

upplagd på ett sätt som Överrumplar eller försätter dem i tidspress

eller utsätter dem för särskilt köptryck på ett sätt är ägnat att

som

leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut. Enligt utredningens mening

skall emellertid regel förbud mot aggressiva säljmetoder

en om

gälla generellt, eftersom skyddsbehovet föreligger mot metoderna

som sådana även i den mån de förekommer vid andra säljformer än dem som här nämnts.

Ett ytterligare exempel är konsument eller förbrukare

om en inbjuds att medfölja på en resa som arrangeras av säljaren. Om syftet med resan inte presenteras på ett korrekt sätt kan det

uppkomma situationer har effekt på konsumenten vid

som samma som

exempelvis traditionell hemförsälj ning som bedrivs på ett överrump-

lande sätt eller med utövande ett särskilt köptryck. Så är fallet

av om exempelvis säljaren ger sken av att resan är en intern informationsresa för företagets personal och konsumenten förbrukaren

som

bjudits att följa med gäst utsätts för säljargumentering och

som

specialerbjudanden på resan eller på annat sätt först vid deltagandet

får klart för sig att det rör sig är arrangerad för att

om en resa som

sälja.

På samma sätt kan visningsresor och utställningar eller erbjudan-

den om rådgivning olika slag, trots att de inte för konsumenten

framstår försäljning, i praktiken exempel på situationer

som vara där säljargumenteringen när den sätts in överrumplar, utsätter konsumenten för tidspress eller särskilt köptryck försvårar för

som konsumenten att fatta ett överlagt beslut.

De materiella reglerna 355

I sammanhanget kan nämnas att den schweiziska lagen otill-

om börlig konkurrens i artikeln 3 h innehåller ett speciellt stadgande

tar sikte på aggressiva säljmetoder. Se närmare regeln i

som om avsnitt 3.7 Regeln utgår i från att det är konsumenternas beslutsfrihet skall ligga till grund för deras köpbeslut och inte ett

som

tvångsläge som är förknippat med känsla av rädsla, tacksamhet,

anständighet, pinsamhet eller liknande. Som exempel på situationer där den schweiziska regeln kan bli tillämplig har nämnts påståenden

om att ett erbjudande bara förekommer en gång, hemförsäljning

under psykiskt tryck, visningsresor eller s.k. säljpartyn.

Marknadsföringslagen föreslås innehålla en särskild regel som, utan att innebära ett generellt förbud mot någon säljform, fångar

situationer där det bör ställas särskilt stora krav på vederhäftigupp het och där presentationen inte får överrumpla konsumenter eller andra förbrukare. Regeln skall också motverka säljmetoder som är aggressiva på så sätt att de utsätter konsumenter eller andra förbrukare för tidspress eller särskilt köptryck som är ägnat att leda till

oöverlagda köp- eller säljbeslut.

356 De materiella reglerna

5.12¶Negativa säljmetoder

Utredningens förslag: En särskild bestämmelse negativa om

säljmetoder införs innebär kodifiering och precisering

som en praxis inom marknadsrätten. av En näringsidkare förbjuds att tillställa konsumenter eller andra förbrukare obeställda eller tjänster, eller fakturor och varor

liknande meddelanden, under omständigheter är ägnade att

som

vilseleda exempelvis om att betalningsskyldighet föreligger.

Bestämmelsen tas in i 15 § i den lagen. nya

Skälen för förslaget: Den negativa säljmetoden, ibland be-

som

tecknas som negativ avtalsbindning, är en marknadsföringsåtgärd

som innebär att en näringsidkare tillställer konsumenter eller andra förbrukare obeställda eller tjänster eller anbud sådana varor om under omständigheter som är ägnade att vilseleda mottagarna de om rättsliga konsekvenserna förfarandet för deras del. Förfaringssätav

tet är nämligen erfarenhetsmässi ägnat att skapa uppfattningen hos

mottagaren att avtal har kommit till stånd om inte mottagaren skickar tillbaka eller ett avböjande på anbudet. varan ger svar

Mottagarens okunnighet om det verkliga rättsliga läget utnyttjas

alltså på ett otillbörligt sätt och förfaringssättet är i regel till nackdel

för mottagaren. Som klart otillbörlig stämplas redan enligt gällande

rätt försäljning som innebär att näringsidkaren söker påtvinga

förbrukare en avtalsförpliktelse i själva verket inte rättsligt kan som

göras gällande mot förbrukarna. Det stränga förhållningssättet

som utvecklats i praxis bör därför behållas.

De materiella reglerna 357 Det förekommer ofta exempel på detta förfaringssätt på nya marknaden trots att det enligt stadgad praxis är otillåtet. Negativ är ett allvarligt problem även utanför konsumentområdet.

säljmetod

Enligt vad utredningen erfarit har branschorganisationer försökt

informera och företag för att omöjliggöra för oseriösa nävarna ringsidkare att använda sig den variant metoden som riktar av av sig andra förbrukare. Trots dessa ansträngningar från näringslimot sida tillställs företag ofta fakturor eller inbetalningsavier och vets liknande meddelanden utan att de gjort någon beställning eller i många fall inte fått någon levererad eller tjänst utförd. I ens vara

synnerhet gäller detta inom vissa sektorer av förlagsbranschen,

närmare bestämt förlag som ger ut företagsindex, telefonkataloger för eller liknande. Säljmetoden går i dessa fall ut på att

företag

sända ut räkningar för abonnemang och ge sken av att räkningsabonnerat på verket, trots att så inte är fallet. mottagaren mening finns det därför skål att föreslå en

Enligt utredningens

särskild bestämmelse i marknadsföringslag mot denna variant en ny negativ säljmetod. Det finns skäl att markera att de former av av

säljmetoder lagförslaget 15 § tar sikte på är helt negativa som

otillåten. Den överträder regeln bör riskera att träffas av som

marknadsstörningsavgift.

Bakgrund

Den s.k. negativa säljmetoden betraktas allmänt i Europa som en otillåten eller i vart fall högst diskutabel marknadsföringsåtgärd. initierade sträng bedömning metoden för svenskt NOp en av

358 De materiella

reglerna

vidkommande. I förarbetena till generalklausulen

mot otillbörlig

marknadsföring i MFL uttalade departementschefen att metoden i

de flesta fallen ter sig otillbörlig och bör motarbetas med kraft,

utom i de undantagsfall förfaringssättet kan antas ligga i kundens

intresse. Som ett exempel på sådan situation då metoden en var försvarbar angavs i propositionen situationen att det vid förnyelse av ett avtal som löpt en lång tid objektiv sett kunde ligga kundens intresse att avtalet förlängdes. Prop. 1970:57, 74 En avtalss.

rättslig bedömning av en parts passivitet kan, i sådana fall då

parterna redan står i en viss affärsförbindelse med varandra innan den aktuella situationen uppkommer, leda till att avtal ha anses uppkommit genom passiviteten. I normala fall däremot, där ett massutskick av en vara sker utan tidigare kontakter, leder det inte till avtal eller överhuvud till några förpliktelser för konsumenten om denne förhåller sig passiv till ett anbud eller t.o.m. tillgodogör

sig

värdet av en vara.

Praxis

Domstolspraxis har övertagit den stränga på negativ säljmetod

syn som redan utvecklades i rad avgöranden i NOp. I förarbetena till en

MF L användes benämningen negativ avtalsbindning och den termen

har återkommit vid tillämpningen generalklausulen.

av Något

generellt förbud mot metoden kan inte utläsas praxis. I varje av enskilt fall har domstolen prövat det förelegat någon

om omständig-

het som skulle kunna medföra att näringsidkarens användande av metoden kan godtas.

SOU 1993 :59

De materiella reglerna 359

I Marknadsrådets avgörande MD 1972:5, Europeisk Export- Kalender, bedömdes metoden som otillbörlig. Bolaget förbjöds att sälja inte beställda införanden uppgifter i en katalog genom att

av använda negativ säljmetod. Bolaget hade dels skickat fakturor till företag inte beställt något införande i katalogen, dels sänt

som

katalogen mot postförskott till företag inte uttryckligen gjort

som någon beställning. Marknadsrådet betonade att riskerna för vilseledande ökade när adressaterna är företag där skilda personer gör

inköp och beställer tjänster respektive sköter betalningar.

I avgörandet MD 1973:22, Lokalkatalog, Kommun Tryck,

ansågs ett bolags distribuering lokala telefonkataloger som

av masskorsband till telefonabonnenter utan föregående beställning som otillbörli enligt MFL. Den omständigheten att det på inbetalnings-

g korten fanns en text med innebörden att betalningen var frivillig ändrade inte bedömningen. Domstolen uttalade att metoden var

ägnad att skapa föreställning betalningsskyldighet hos vissa

en om mottagare samt att metoden hos andra, som var medvetna om att sådan skyldighet inte förelåg, kunde skapa en osäkerhet om de

kunde förfoga över katalogen utan att därmed bli betalnings-

skyldiga. Eftersom det inte rörde sig om någon förnyelse av tidiga-

avtal och det inte heller anförts andra omständigheter som kunde re medföra att metoden borde godtas meddelades bolaget förbud vid vite.

I praxis finns fall där väl görenhetsorganisationers utskickande av

obeställda julkort har ansetts otillbörligt. I MD 1978:5, Mun-

vara och Fotmålande Konstnärers Förlag, ansågs ett sådant förfarande

där inbetalningskort bifogades julkortsförsändelsen vara otillbörli

360 De materiella reglerna eftersom det ägnat att dels skapa känsla moralisk för-

var en av

pliktelse till betalning, dels inge mottagarna uppfattningen att de

inte kunde förfoga över försändelsens innehåll utan att bli betal-

ningsskyldiga.

Ett sådant utskick icke beställda julkort jämte en bön om

penningbidrag har ansetts otillbörligt, trots att något moment av

vilseledande beträffande de juridiska konsekvenserna inte förelåg. Förfarandet ansågs försätta mottagaren i tvångssituation:

en mottagaren antogs känna sig moraliskt förpliktad att utge vederlag för gåvan. Detta fall, MD 1974: 15, De Handikappades Riksför-

bund, skall inte betraktas negativ säljmetod eller negativ

som

avtalsbindning i här angiven mening. Fall av detta slag får istället

bedömas enligt generalklausulen.

Överväganden

Den huvudlinje som lagts fast i rättspraxis som anger att den

negativa säljmetoden är klart otillbörlig bör vidmakthållas. Utred-

ningen anser bestämt att enskilda konsumenter inte skall få utsättas för en sådan metod såvida det inte står helt klart i det enskilda fallet att den framstår rationell även från konsumentsynpunkter.

som

Även andra förbrukare än konsumenter kan ha ett starkt intresse av skydd mot att varor eller tjänster marknadsförs detta

genom

förfaringssätt.

Enligt utredningens förslag skall de två varianter upptas i

som 15 § inte tillåtas. De varianter som åsyftas är för det första att någon tillställts obeställd och vilseleds betalnings-

en vara om

De materiella reglerna 361 skyldigheten, och för det andra att någon tillställs fakturor, avier eller liknande meddelanden och vilseleds att beställning skett

om eller I det sistnämnda fallet kanske inte

om betalningsskyldigheten.

någon eller tjänst presterats från den näringsidkare som ens vara skickar fakturan.

Ett systematiskt användande metoden kan visserligen tänkas

av medföra att brottsbalkens regler bedrägeri kan bli tillämpliga.

om Då krävs det emellertid bl.a. visad skada hos mottagaren och

vinning samt uppsåt hos näringsidkaren. Utredningen anser, som

tidigare anförts, att det finns ett behov av en regel som möjliggör att den juridiska träffas kännbar sanktion utan att

personen av en

skada och vinning behöver styrkas hos näringsidkaren. Den

föreslagna särskilda bestämmelsen i 15 § gör det möjligt att utdöma

marknadsstörningsavgift enligt 32

De fall där det kan försvarbart att använda sig en metod

vara av där näringsidkaren oombedd skickar en vara eller ett inbetalnings-

kort eller liknande är exempelvis förnyelser av tidningsprenumera-

tioner eller På sätt kan ett etablerat affärsför-

försäkringar. samma

hållande två näringsidkare emellan tänkas utgöra ett fall där metoden kan Skälen för att metoden försvarbar i

godtas. anse vara

nämnda fall är att ett annat förfaringssätt skulle leda till nu omotiverat stora kostnader som dels i realiteten uttas av mottagarna, och dels inte motsvarar någon nämnvärd ökad säkerhet för dem. I dessa fall rör det sig parter står i ett avtalsförhållande till

om som varandra. Det kan då knappast göras gällande att förfarandet normalt sett är ägnat att vilseleda beträffande de juridiska konsekvenserna exempelvis utskickad avi med erbjudande om

av en

362 De materiella reglerna

förlängd prenumeration eller förhöjt försäkringsskydd mot högre

avgift.

Även mellan avtalsparter kan situationen den medvara att delandena eller informationen bifogas försändelsen är så som otydliga att förfarandet ändå bör ägnat att vilseleda mottagaanses ren. Det kan inte accepteras att näringsidkare använder sig en av en negativ säljmetod och sedan friskriver sig med olika meddelanden om att betalning är frivillig etc. Kraven bör i detta hänseende ställas högt. Att så skett i praxis framgår avsnittet neutraliseav om rande uppgifter avsnitt 5.2.1. Om fall berört slag inte se av nu

uppfyller rekvisiten i den speciella regeln negativa säljmetoder,

bör de kunna prövas enligt generalklausulen och strida

anses mot

god marknadsföringssed med den påföljden att förbud meddelas.

Eftersom konsumenter och andra förbrukare har ett starkt behov av skydd mot att denna typ erbjudanden framställs på ett oklart sätt av är det angeläget att KO aktivt följer aktiviteter detta slag på av marknaden.

5. 13 Marknadsföringskorruption

Utredningens förslag: Ett förbud mot marknadsföringskorrup-

tion införs. Det innebär kodifiering och viss

en en precisering

och vidareutveckling Marknadsdomstolens praxis. Bestämav melsen tas in i 16 § i den lagen. nya

Skälen för förslaget: En väl avgränsad kategori bland de säljfräm-

De materiella reglerna 363 jande åtgärderna utgör de förfaranden lämpligen går under be-

som

nämningen marknadsföringskorruption. Som benämningen antyder

innebär åtgärderna form beslutsinñltration från den marknads-

en av

förande näringsidkarens sida i syfte att på ett otillbörligt sätt söka

påverka beslutsprocesser hos förbrukarna, dvs. inom den marknads-

förande näringsidkarens kundkrets. Det otillbörliga ligger dels, och kanske framförallt, i att åtgärderna företas bakom ryggen på 4 förbrukarna, utan deras vetskap eller utan deras tysta uttryckliga ’ medgivande, dels i att de riktas till personer som på ett eller annat sätt företräder förbrukare eller handlar för deras räkning eller som har till uppgift att tillhandagå förbrukare med rekommendationer

som kan inverka på dennes köp- eller säljbeslut. Enligt förslagets

3 § förstås med förbrukare även personer eller företag som

efterfrågar eller tjänster för annans bruk, t.ex. återförsäljare

varor eller andra vidaredistributörer.

Det är här fråga förfaranden ofta framstår förkast-

om som som liga både allmänmoraliskt och affársetiskt. Marknadsdomstolen har

i sin praxis betecknat dem som bestickningsliknande åtgärder.

Enligt utredningens mening år det påkallat att i marknadsfö-

en ny

ringslag inta ett uttryckligt stadgande riktat mot marknadsförings-

korruption. Detta framstår som så mycket mera angeläget som

denna form irreguljär beslutspåverkan är ett växande problem

av både på den svenska marknaden och internationellt.

Bakgrund

Som redan nämnts är marknadsföringskorruption ett växande pro-

364 De materiella reglerna blem på marknaden. Dessvärre är det inte möjligt att i siffror ange

vilken omfattning korruptiv beslutspåverkan för närvarande har

inom svensk marknadsföring. Försök gjorts inom bl.a. ICC som visar att det är än svårare någorlunda säker redovisning att ge en av

marknadsföringskorruptionens förekomst och utbredning i länder

som i marknadsmässigt avseende kan jämföras med Sverige.

Vissa hållpunkter för bedömningen problemets vidd har ut-

av redningen i allt fall kunnat skaffa sig. Det i vårt land organ som torde ha den bästa överblicken dagens situation är Institutet mot av mutor, som under 70 års tid följt utvecklingen såväl inom näringslivet som inom den offentliga sektorn, framför allt sin fortgenom löpande rådgivnings- och informationsverksamhet. Institutet gör den

bedömningen att marknadsföringskorruption är ett påtagligt och

tilltagande problem. Genom sina internationella kontakter har institutet erfarit att bedömning görs i andra länder, både utsamma vecklade och icke utvecklade, låt att på sina håll i praktivara man ken har något överseende inställning till s.k. facilitating en mera payments mer eller mindre reguljär Smörjning underordnade av befattningshavare och anställda än man har och av hävd har haft

i vårt land. Det kan tilläggas att korruption är ett allvarligt problem

även i den transnationella marknadsföringen och där ofta har helt andra proportioner än vad den har inom svensk handel och övrigt näringsliv. Under de senaste årtiondena har flera allvarliga försök gjorts att komma tillrätta med företeelsen, bl.a. inom FN och OECD samt inom ICC. Hittills har dock dessa ansträngningar inte

krönts med någon framgång.

Huvudfrágan för utredningen har varit om även i fortsättman

De materiella 365

reglerna

ningen bör pröva marknadsföringskorruption enligt generalklausulen

eller i bör inta särskild bestämmelse riktad mot fören ny lag en faranden detta För den lösningen talar den betydligt av slag. senare större normbildande effekten hos specialbestämunelsen. Detta gäller i all i förfaranden kanske till följd av

synnerhet fråga om som

tradition eller andra skäl inte allmänt uppfattas marknadsföav som är ett exempel på sådana

ringsåtgärder. Korruptiv beslutspåverkan

Härtill kommer möjlighet att till gripa marknadsstörningsåtgärder.

avgift i allvarliga fall.

Praxis

I förarbetena till MFL berörs överhuvud inte frågan om generalklausulen otillbörlig konkurrens bör kunna tillämpas på markom

korruptiv karaktär. Marknadsdomstolen har

nadsföringsåtgärder av

emellertid i flera ärenden slagit fast att säljfrämjande åtgärder som

kan få bestickningsliknande verkan är otillbörliga enligt gene-

en ralklausulen 2 § MFL. Det första fallet MD 1977:17, ASBA Im-

port, gällde ett erbjudande till bl.a. detaljister av en presentförpack-

innehållande flaska whisky, några kristallglas och en vatten-

ning en

karaff vid Utredningen visade att anställda

köp av konfektyrer.

svarade för inköpen i fem procent av de detaljhandelspersoner ca fått Domstolen fann att, även i många

företag som erbjudandet. om

dessa fall nåtts fanns det viss risk för

av ägaren av erbjudandet, en

anställda nåtts Pá grund härav förelåg alltså risk

att av erbjudandet.

för bestickningsliknande verkan och erbjudandet befanns vara

blev densamma i två ärenden, MD

otillbörligt. Utgången senare

366 De materiella

reglerna

1984:4, E Stjärnberg, och MD 1988:27, Rolf Danhammar. Det . - förra gällde ett

armonserbjudande av overhead-projektorer, där

köparen utlovades en mindre portabel TV-apparat utan kostnad. I det fallet erbjöd säljaren i direktreklam kasettradio till den senare en som köpte minst 15 förpackningar overhead-ñlm. I båda fallen fann domstolen att många anställda i inköpsfunktion skulle komma att ta

del av armonsen respektive direktreklamen och

samt att tv-apparaten kasettradion typiskt sett fick avsedda för privat bruk. anses vara . Risken

för att erbjudandet fick bestickningsliknande verkan

en bedömdes iStjärnberg-fallet påtaglig och i Danhammar-fallet vara betydande. Med samma motivering har domstolen i ärendet MD

1993:18, Aktiv Förvaltningstjänst, förbjudit detta vid företag att

marknadsföring av Akelius Skatteinformation respektive datorpro-

gramvaror erbjuda en julost i det förra fallet och tio CD-skivor med klassisk musik eller ett våskset med två resväskor i i det

hårdplast

senare.

Överväganden

Allmänt

Som Marknadsdomstolen betonat kännetecknas

marknadsförings-

korruption av sin bestickningsliknande verkan. I härtill anslutning

vill utredningen framhålla att det är önskvärt i

att marknadsförings-

sammanhang starkare än vad skett i brottsbalksstadgandena

som om bestickning och mutbrott betona bestickarens centrala roll. I marknadsföringssammanhang är det nämligen bestickaren tar initiasom

De materiella reglerna 367 tivet och bestämmer upplägg och genomförande. En som ensam sådan markering sker bäst att i lagen ta in ett uttryckligt genom

stadgande om marknadsföringskorruption.

Genom ta marknadsföringskorruption i särskild be-

att upp en stämmelse markerar också att det här inte är fråga om en man marginell företeelse utan, som förut konstaterats, ett akut, allvarligt och saxmolikt växande problem. Utredningen vill i detta sammanockså att problemet är internationellt. Oavsett om

hang understryka

Sverige kommer att bli helt inlemmat i EG eller inte, måste man mening räkna med skärpt konkurrens från

enligt utredningens en

utlandet på den svenska marknaden. Man kan inte se bort från att utländsk konkurrens också medför risker för vissa

en skärpt

verkningar. Faran för att irreguljär beslutspåverkan vinner negativa

utbredning och tar sig allt allvarligare uttryck får inte ytterligare

Utredningen vill i det sammanhanget erinra bl.a. det

negligeras. om

notoriska förhållandet i flertalet länder Sverige inbegripet att man såväl inom i lagstiftningen mildare på och i

näringslivet som ser

viss rentav godtar i det landet förbjudna åtgärder utsträckning egna

när de vidtas i exportfrämjande syfte.

Utgångspunkten vid utformningen särskild bestämmelse om

av en är att denna skall reglera marknadsfö-

marknadsföringskorruption

närmare bestämt vissa metoder används för sälj- och

ring, som

inköpspåverkan. Det karakteristiska för dessa är att de tillämpas systematiskt och vanligen i större skala. Det är alltså fråga om en och mindre ofta individuell för en viss

generell påverkan om en

beslutsfattare eller beslutspåverkare avpassad påverkansåtgärd.

ofta är mottagarna inte kända för den som vidtar den be-

Mycket

368 De materiella reglerna

slutspåverkande åtgärden. Kommunikationen sker, som de ovan

nämnda MD-ärendena visar, vanligen gruppkorsband eller genom

annan, ofta oadresserad, direktreklam eller eller

genom tidnings-

tidskriftsarmonser. Bestämmelsen skall ta sikte på obehörig och inte godtagbar beslutsinñltration hos kunder. Konsumenter och andra förbrukare, inbegripet vidaredistributörer, skall tillerkännas fredad beslutsen sfár inom vilken utanförstående inte får störa med

beslutspåverkan

som kan klassificeras som korruptiv.

Behovet av en särskild bestämmelse detta slag är särskilt av stor i Sverige. Detta beror på att svenska företag, i motsats till vad fallet

är i många jämförliga länder, i ovanligt stor drivs i utsträckning

aktiebolagsform och inte enskild firma. Risken för beslutskonsom flikter blir härigenom större, eftersom beslutsfattarna inte är företagaren själv utan personer som, i en eller funktion, annan

handlar på företagets vägnar.

Bestämmelsen bör utformad på ett sådant sätt att den träffar vara

de i praktiken vanligaste typfallen korruptiv beslutspäverkan.

av Detta innebär att bestämmelsen bör omfatta sådan pä

påverkan

behöriga beslutsfattare inom ett företag

personer inom företaget visserligen inte själva är som behöriga

att fatta beslut men som tar del i beslutsprocessen inom företaget, t.ex. genom att bereda ärenden om köp eller försäljning eller till-

handagå med sakkunskap och rådgivning kan här tala

man om

påverkans- respektive hjälppersoner

personer utanför företaget har behörighet att fatta beslut som

på företagets vägnar

De materiella 369

reglerna

4. konsulter och andra rådgivare står utanför företaget och

som

fungerar påverkans- eller hjälppersoner, i denna sin kapaci-

som

tet.

Utanför bestämmelsens räckvidd bör däremot falla vad som skulle kunna betecknas irreguljär beslutspåverkan i andra ledet,

som

dvs. beslutspåverkan på personer eller företag som självständigt

utför uppdrag för förbrukarens räkning och inte deltar i den interna

beslutsprocessen hos denne.

Ett tungt vägande skäl för utredningen att föreslå särskild

en bestämmelse är att den är förutsättning för att alla de sanktioner

lagförslaget tillhandahåller skall kunna utnyttjas, dvs. även som

skadestånd och, framför allt, marknadsstörningsavgift.

Utredningen har noggrant övervägt om inte de rättspolitiska

syften, som ett specialstadgande om marknadsföringskorruption

skall tillgodose, åtminstone väsentligen, i stället skulle kunna

uppnås mer följdriktig tillämpning av brottsbalkens

genom en

bestickningsstadgande 17 kap. 7 § BrB.

Redan Marknadsdomstolens praxis visar att det finns ett behov

marknadsrättsli regler mot korruptiv beslutspåverkan. Erfarenav ga heten visar också med all önskvärd tydlighet att bestickningsstad-

gandet är att otillräckligt styrmedel när det gäller att motverka

marknadsföringskorruption. Detta beror bl.a. på att stadgandet

beskriver de otillåtna handlingarna, bestickningen i allmänna

ordalag, vilket givetvis sammanhänger med det vida tillämpnings-

området: Stadgandet skall kunna tillämpas på alla former av

bestickning och i alla bestickningssituationer kan tänkas

som förekomma i samhället.

370 De materiella reglerna

Den kanske främsta svagheten hos bestickningsstadgandet år

emellertid att enbart fysiska omfattas. Den begränsningen personer följer av allmänna straffrättsliga principer i svensk rätt. Straffrättsligt ansvar kan inte utkrävas av en juridisk person. Visserligen finns sedan år 1986 vissa bestämmelser företagsbot i 36 kap. BrB om som är tänkta att kunna tillämpas för brott som har begåtts i näringsverksamhet, dessa bestämmelser lär även i fortsättmen

ningen komma att sakna praktisk betydelse. Utredningens över-

väganden om företagsbot berörs i avsnitt 6.2 nedan. Det som nu sagts innebär att det helt övervägande antalet fall korruptiv av

beslutspåverkan, åtgärder planerade inom och verkställda

av företag, inte kan beivras på ett adekvat sätt med stöd bestickav

ningsbestämmelsen.

Visserligen är det möjligt att föra ansvarstalan mot eventuellt en,

flera, anställda i företaget den juridiska personen. De straff som

ådöms de anställda, dagsböter, är i regel ganska måttliga. Dessutom

kan man räkna med att, i synnerhet åtgärden varit kommersiellt om lyckosam, företaget till sist på ett eller annat sätt svarar för böterna och för eventuella andra kostnader. Inte heller bestickningsstadgandets rekvisit särskilt väl in passar

på korruptiv beslutspåverkan vid marknadsföring. Stadgandet förut-

sätter nämligen att bestickaren erbjuder förmånen mutan eller den otillbörli belöningen till viss, individualiserad adressat arbetsga en tagaren eller uppdragstagaren. Det skall med andra ord, saken som

ibland uttrycks, fråga påverkanskontakt mellan indivi-

vara om en dualiserade personer. Om en sådan kontakt inte etablerats är stad-

gandet inte tillämpligt. Vid irreguljär beslutspåverkan i marknads-

De materiella reglerna 371

föringssammanhang hör direkt kontakt mellan det företag närings-

vidtar åtgärden och kundkretsen till undantaidkaren som snarare

är motsatsen: Ett frekvent typfall är som tidigare redovisats gen

att erbjudandet sänds ut gruppkorsband eller annat icke

genom

personadresserat massutskick. Den nämnda begränsningen har

nu varit bidragande orsak till att generalklausul en i 2 § MFL kom-

mit att tillgripas för att komplettera bestickningsstadgandet i dessa

fall.

En ytterligare omständighet som verkat i samma riktning är att

marknadsföringskorruption långt ifrån alltid uppvisar de drag som

typiskt förbinder med bestickning. Framförallt gäller detta man åtgärdernas öppna och generella karaktär. Förmånernas ofta begränsade värde gör också att det kan te sig tveksamt att hänföra dem till kategorin muta, även de kan antas ha en viss attrakti-

om vitet för mottagarna erbjudandet. Marknadsdomstolen använder

också, i anslutning till äldre utomrättslig praxis, i sina beslut den

mjukare formuleringen bestickningsliknande verkan.

Marknadsföringskorruption bör alltså karakteriseras som klander-

värd på något andra grunder än bestickning den beskrivs i

så som 17 kap. 7 § BrB. Medan bestickning gäller den enstaka transaktio-

och dess effekter kännetecknas irreguljär beslutspåverkan vid nen

marknadsföring att den är standardiserad och storskalig. Ett

av och erbjudande riktas i regel till ett stort antal personer.

samma Storskaligheten medför att även erbjudanden, som inte framstår som så särskilt klandervårda enligt bestickningsstadgandet, tillsamman-

tagna bedöms allvarliga från marknadsföringssynpunkter och

som dessutom ägande att på ett från allmän synpunkt icke önskvärt sätt

372 De materiella reglerna snedvrida konkurrensen.

Bestämmelsens utformning

Utredningens lagförslag upptar alltså i 16 § särskild bestämmelse

om marknadsföringskorruption. Utredningen har vid den redak-

tionella utformningen av bestämmelsen haft som mål att lagtexten skall dels ange de karakteristiska dragen hos just marknadsföringskorruption, dels förmedla en åtminstone ungefärlig uppfattning om var gränsen gär mellan godtagbara former för beslutspåverkan och

korruptiv beslutspåverkan.

I likhet med övriga materiella bestämmelser i den föreslagna

lagen innehåller bestämmelsen om marknadsföringskorruption

enbart objektiva rekvisit. Den marknadsförande näringsidkarens intentioner eller i någon mening goda eller onda tro eller eventuella vårdslöshet skall inte beaktas vid bedömningen av om en vidtagen

korruptiv åtgärd föreligger eller inte.

Också i likhet med övriga materiella bestämmelser i lagen krävs enligt 16 § enbart att den vidtagna åtgärden är ägnad att ha den angivna effekten, dvs. i detta fall att medföra en risk för en etiskt

inte godtagbar beslutspåverkan. Med denna inriktning bestäm-

melsen har utredningen ansett det tillräckligt att i lagtexten beskriva

själva handlandet med orden erbjuda korruptiva förmåner. Att som sker i brottsbalkens bestickningsstadgande särskilt omnärnna utlova och lämna har inte bedömts nödvändigt.

vara

Det förhållandet att stadgandet innehåller enbart objektiva rekvisit och förutsätter en riskbedömning innebär att domstolen skall basera

De materiella reglerna 373 sin på hypotetisk effektbedömning. Det krävs alltså inte

prövning en

faktisk kan visas ha kommit till stånd.

att någon beslutspåverkan

Det centrala rekvisitet i bestämmelsen om marknadsföringskorär det beskriver de påverkande faktorerna eller kanske

ruption som

bättre uttryckt den påverkansmekanism konstituerar det korrup-

som tiva Detta innebär att bestämmelsen i mindre

beslutspåverkandet.

än bestickningsstadgandet i brottsbalken riktar uppmärksamgrad

heten förmånen, mutan eller den otillbörliga belö-

på själva

ningen Från marknadsföringssynpunkt det förtjänar understrykas

- .

det här är marknadsföringsåtgärder är det däremot

att fråga om att främst betona att den marknadsförande näringsidkaren

naturligt

den åstadkommer risker för mental

genom korruptiva åtgärden en

uppbindning anställda hos förbrukarna eller av jämförbara uppav Denna, i sin kan befaras ägnad att försätta de

dragstagare. tur, vara

anställda och anlitade uppdragstagare i beroendeställning i fören hållande till näringsidkaren, medför en risk för att dessa låter som i sitt handlande på ett sätt kan, i det enskilda

sig påverkas som men

fallet inte behöver, strida mot huvudmannen förbru-

nödvändigt -

karens intressen. Medlet vilket den mentala bindningen och beroendeförgenom hållandet till den marknadsförande näringsidkaren åstadkoms beskrivs i förmåner. Dessa har vanligen ett ekono-

paragrafen som

miskt värde. Enligt utredningens mening bör detta dock inte uppställas något oeftergivligt krav. Det väsentliga är om förmånen som domstolen bedöms så attraktiv att den kan befaras påverka av vara de anställda eller berörda uppdragstagare. har utifrån redovisade erfarenheter funnit att tolk-

Utredningen

374 De materiella

reglerna

ningssvårigheterna kan begränsas väsentligt inte om lagtexten ut-

formas alltför knapphändigt. I 16 § andra finns därför

stycket an-

givet ett antal omständigheter särskilt skall beaktas vid bedömsom

ningen av om den beslutspåverkande åtgärden, objektivt bör

sett,

anses som korruptiv. Omständigheterna har i viss anslutning till

en systematik som lanserats den finländske

av rättsvetenskapsman-

nen Johan Bärlund i monografin i

Korruptionsbrotten näringslivet

Helsingfors 1990 klassificerats i nämligen

- tre grupper,

de anställdas ställning och arbetsuppgifter. Som bedömnings-

faktorer härvid kan erbjudandet riktas till anställda anges om inom den offentliga eller sektorn och eller till privata särskilt integritetskänsliga personer, såsom personer i utpräglad för-

troendeställning.

den erbjudna förmånens attraktivitet och den risk för bindningar till den marknadsförande förmånen

näringsidkaren som

kan befaras föra med sig. Denna har

bedömningsparameter

naturligtvis ett nära samband med den föregående. Avgörande för

attraktiviteten är främst förmånens beskaffenhet och värde,

sett ur den anställdes synpunkt. Alla slags förmåner kan dock inte sidoordnas på given värdeskala från

en attraktivitetssynpunkt,

t.ex. en bättre måltid och personlig kostar lika en present som

mycket.

vad som är allmänt godtaget i fråga kontakt- och relationsom

skapande åtgärder i samband med marknadsföring. Från denna

synpunkt skall särskilt bedömas erbjudanden studieresor,

om symposier och andra helt eller delvis studieinriktade

aktiviteter,

liksom vad är allmänt godtagbara former för

som representation

De materiella reglerna i olika näringslivs- och samhällskretsar.

Den för marknadsföringskorruption typiska storskaligheten

medför att i motsats till vad fallet är vid bestickning, vid man,

bedömningen också bör väga in åtgärdens omfång och näringsid-

karens resursinsatser. De marknadsstörande och konkurrenssnedvridande effekterna åtgärden blir på detta sett vederbörligt beakav tade.

Ytterligare andra omständigheter inte uttryckligen nämns i

som lagtexten kan förtjäna att beaktas. Utredningen vill särskilt peka på relationerna mellan den marknadsförande näringsidkaren och

förbrukarenhuvudmannen, t.ex. ett nära organisatoriskt eller

om fortlöpande ekonomiskt eller marknadsmässigt samarbete består mellan dem.

Vad gäller utformningen i övrigt 16 § har utredningen funnit

av det nödvändigt att införa ett rekvisit uttryckligen att bara som anger sådana beslutspåverkande åtgärder inte vidtas med förbrukarnas som godkännande skall klassificeras som otillåtna. Detta innebär en

kodiñering sedan länge väl etablerad etikuppfattning inom

av en näringslivet att förbrukarna har moralisk rätt till en skyddad en beslutsfär inom det egna företaget. Huvudsubjektet i 16 § är detsamma i övri materiella regler som ga dvs. näringsidkare, i 3 § definierad fysisk eller juridisk person som driver verksamhet ekonomisk eller kommersiell natur, inbesom av gripet statliga och kommunala till den del verksamheten inte organ

består i myndighetsutövning.

Kretsen handlingssubjekt i övrigt är liksom 6 15 §§, anställda -

hos den näringsidkare i vars rörelse den irreguljära beslutspåverkan

376 De materiella reglerna

företas. Dessa skall alltså kunna självständiga handlingssubjekt

vara

vid sidan eller, undantagsvis, i stället för näringsidkaren. Det-

av samma gäller andra fysiska eller juridiska personer som handlar på näringsidkarens vägnar, t.ex. agenter eller vidaredistributörer i olika led, liksom andra vilka väsentligt har bidragit till åtgärden, väl

i praktiken främst reklambyråer och andra konsultföretag samt

distributionsföretag som på ett mera ingripande sätt engagerats i

åtgärden t.ex. med urval mottagare. Bestämmelsen i 24 § skall av

alltså gälla även i fråga korruptiv beslutspåverkan. Även be-

stämmelserna om marknadsstörningsavgift skall kunna tillämpas.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vikten att kretsen av av handlande subjekt får denna vida avgränsning. Detta är nämligen en förutsättning för att man skall kunna ingripa åtminstone någor-

lunda effektivt mot korruptiv beslutspåverkan från

som emanerar utländska företag som inte är fast etablerade inom landet. Primära skyddssubjekt är enligt 16 i viss olikhet mot de övriga materiella bestämmelserna i lagen, andra förbrukare. Om en

marknadsförande näringsidkare skulle vidta korruptiva beslutspåver-

kande åtgärder mot är anställda i konsumenters privapersoner som ta hushåll är paragrafen inte tillämplig. I ett sådant fall dock som

får antas komma att sällan inträffa, får generalklausulen, 4

tillämpas. Situationen är dock en annan när det gäller uppdragstaga-

re. Det är nämligen vanligt att konsumenter anlitar konsulter och andra uppdragstagare för olika tjänster, särskilt i samband med

byggnadsarbeten. Detta är anledningen till att i 16 § tredje stycket

såväl konsumenter som andra förbrukare skyddssubjekt. anges som

Även konkurrerande bör betraktas

näringsidkare som viktiga

De materiella reglerna 377 skyddssubjekt. Från allmänna synpunkter får bestämmelsen

mera

också ett värn för viktiga närings- och konkurrenspolitiska

ses som

intressen. Korruptiv beslutspåverkan snedvrider som nyss fram-

hållits konkurrensen och motverkar den rationalitet i beslutsfattandet

är förutsättning för väl fungerande marknad.

som en en

Marknadsföringskorruption skiljer sig i ett, och ett mycket vik-

tigt, avseende från övriga marknadsföringsåtgärder i lagen

som direkt utpekas otillåtna. I motsats till dessa riktas de korruptiva

som åtgärderna inte direkt till förbrukarna kundkretsen utan till perso-

intar ett slags mellanmansroll i den kommersiella bener som slutsprocessen, såsom anställda hos eller uppdragstagare till förbrukare kunder. Dessa personer är alltså adre.ssater för påverkans-

de är inte primära skyddssubjekt från marknadsfö-

åtgärderna men

ringssynpunkt. Detta bör enligt utredningens mening komma till

uttryck i bl.a. bestämmelserna ingripanden och talerätt. Ett

om ingripande med stöd förslagets 23 § skall således inte kunna

av riktas mot den anställde eller uppdragstagaren. Om ett ingripande mot denne påkallat bör detta ske med stöd av mutbrottsbe-

anses stämmelsen i brottsbalken 20 kap. 2 § BrB.

De materiella reglerna

Informationsskyldighet

Utredningens förslag: Generalklausulen om informationsskyl-

dighet vid marknadsföring till konsumenter i MFL tas i sak huvudsakligen oförändrad in i den nya lagen. Generalklausulen

ges dock en annan utformning, tydligare klargör när och

som hur information skall lämnas.

I den nya lagen preciseras i vilka hänseenden konsumenternas behov av information skall tillmätas särskild vikt. Informa-

tionsskyldighet skall också gälla vid marknadsföring till andra

förbrukare än konsumenter i fråga sådana och tjänster

om varor

som i inte obetydlig omfattning utnyttjas för enskilt bruk.

Bestämmelsen tas in i 17 § i den nya lagen.

Skälen för förslaget: Generalklausulen informationsskyldighet

om utgör en av de mest centrala reglerna i nuvarande MFL. Den har

stor både principiell och praktisk betydelse från konsument-

skyddssynpunkt. Den har också kommit att utgöra utgångspunkten

för särskilda bestämmelser informationsskyldighet i andra

konsumentskyddande lagar, för sin tillämpning hänvisar till

som

MFL: regler. En motsvarande generalklausul informationsskyl-

s om

dighet måste självfallet ingå också i marknadsföringslagen.

den nya

På grundval av de erfarenheter som vunnits under de 17-18 år som den nuvarande generalklausulen har tillämpats är det emellertid

möjligt att utforma bestämmelsen informationsskyldighet på ett

tydligare sätt. Enligt utredningens mening är det önskvärt att

precisera informationsbehov som framstår som verkligt viktiga från

De materiella reglerna 379

konsumentsynpunkt. Det ter sig vidare befogat att utvidga general-

klausulens tillämpningsområde till att även information

avse som lämnas till andra förbrukare än enskilda konsumenter men

som

avser sådana varor eller tjänster i viss omfattning utnyttjas

som av konsumenter.

Bakgrund

En fungerande marknadsekonomi förutsätter att konsumenterna är väl informerade. Också från den enskilde konsumentens synpunkt är det viktigt att han eller hon har tillgång till erforderlig informa-

tion. Lagstiftningen på marknadsföringens område kan inte stanna

vid att söka tillse att konsumenterna inte blir vilseledda. Genom tillgång till god information får konsumenterna ökade möjligheter att göra väl övervägda val. De kan härigenom bättre tillfredsställa sina behov och undvika ekonomiska och andra risker.

Information förmedlas till konsumenterna på skilda sätt. Konsumentupplysning i olika former spelar en viktig roll. Information sprids i stor omfattning via och andra medier. Det står dock

pressen klart att reklam är viktig informationsbärare. Bakom bestämmel-

en sen om informationsskyldighet i MFL ligger en strävan att vidareutveckla reklamens informationsfunktion.

Generalklausulen om informationsskyldighet tillkom år 1975 på

grundval av ett utredningsförslag av Reklamutredningen. Den har

senare byggts ut genom införandet av prisinformationslagen av

1991, som ger närmare regler om prisinformation när näringsid-

en kare marknadsför bestämda och tjänster till konsument. Lag-

varor

380 De materiella reglerna

tekniskt är prisinformationslagen en annexlag som hänvisar till

MFL vad gäller administration och sanktioner. Vidare har detaljera-

de regler informationsskyldighet, för sin tillämpning

om som

hänvisar till generalklausulen om informationsskyldighet tagits in

i konsumentförsäkringslagen, konsumentkreditlagen och paketre-

selagen. Det finns också en koppling till konsumentköplagen på så

sätt att underlåten information kan medföra att konsumentvara

en anses behäftad med fel. Härutöver finns självständigt utformade

bestämmelser informationsskyldighet i olika lagar, bl.a. på

om livsmedels- och läkemedelsomrâdet.

Översikten utländsk rätt i avsnitt 3 visar att regler

av om

informationsskyldighet av den generella karaktär, som MFL ställer

saknas utomlands. Oftast finns där endast möjlighet att upp, föreskriva information i syfte att motverka vilseledande effekter. Övergripande bestämmelser om informationsplikt, om än inte lika generellt formulerade som den svenska, finns emellertid i de danska

och norska marknadsföringslagarna.

MFL bygger på grundtanken att det ankommer på näringsidkarna

själva att lämna tillräcklig information om sina produkter. Det är när näringsidkare lämnar konsumenterna otillräcklig information i

betydelsefulla hänseenden som ett ingripande enligt lagen kan ske.

Ingripandet har formen av ett informationsâläggande, riktat mot

näringsidkarens underlåtenhet. Med tillräcklig information förstås, allmänt sagt, inte bara att informationen är korrekt och tillbörlig i övrigt utan också att den är tillräcklig i den meningen att den ger konsumenterna de upplysningar de behöver i väsentliga hänseenden för ett rationellt beslutsfattande.

De materiella reglerna 381

Informationsskyldigheten kan endast information av rent

avse

kommersiell natur. Av tryckfrihetsrättsli ga skäl är informationsskyl-

digheten begränsad till att gälla när en näringsidkare själv väljer att

använda sig av sådana framställningar som ett informationsåläggan-

de avser.

När generalklausulen informationsskyldighet infördes var den

i huvudsak en nyhet. Lagförarbetena är tämligen knapphändiga och

tillämpningen kunde inte bygga på befintliga normkällor såsom

internationella konventioner, ICC:s Grundregler eller NOp:s praxis. Över åren har dock Marknadsdomstolen utvecklat betydelsefull

en praxis genom ett trettiotal avgöranden. På olika särskilda områden

har informationsskyldigheten preciserats genom riktlinjer utfärdade

KOV. Sättet for informationslänmande har varit föremål för av

överläggningar mellan KOV och näringslivets organisationer. Här

kan bl.a. erinras KOV:s broschyr Hur skall företagen informera

konsumenterna, utgiven år 1980.

Praxis

En grundläggande fråga är informationsskyldighetens omfattning

enligt 3 § MFL. Av lagtexten framgår endast att det skall vara fråga om information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Häri ligger både kvantitativ och kvalitativ be-

en en gränsning. l kvantitativt hänseende gälla att informationen

synes skall beröra ett stort antal konsumenter eller speciellt rikta sig till

konsumentgrupp är i behov ett särskilt skydd. I kvalitaen som av tivt hänseende måste det föreligga ett informationsbehov av viss

382 De materiella reglerna styrka. Det är KO som har att visa att ett sådant behov föreligger. Uppgiften har dock underlättats att Marknadsdomstolen byggt sin

av bedömning på förarbetsuttalandet att med särskild betydelse bör förstås ett inte helt obetydligt behov och inte bara sådana fall som

är särskilt allvarliga.

I den praktiska tillämpningen kan det uppstå ett visst motsatsförhållande mellan näringsidkares Önskemål att kommersiella

om ge

budskap en enkel och slagkraftig utformning och krav på informa-

tionslämnande som kan verka kostnadsfördyrande och tyngande samt påverka konkurrensförhållandena. Det framgår av Marknadsdomstolens praxis att det i sådana situationer skall göras en avvägning mellan olika berörda behov och intressen.

Domstolen förklarade sålunda i fallet MD 1981 :4, Electrolux, att ett informationsåläggandes innebörd måste bestämmas på grundval av en samlad bedömning av hur starkt behov konsumenterna har av informationen ifråga, hur omfattande informationen bör vara för att

tillgodose behovet samt vilka verkningar, positiva eller negativa,

åläggandet kan få för det ekonomiska systemets funktion och därmed ytterst för konsumenterna. I avgörandet ålade Marknadsdcmstolen Electrolux att i produktbroschyrer informera att

m.m. om vissa spisar även salufördes av koncernen under andra varunamn,

s.k. märkesdifferentiering.

Marknadsdomstolen har ogillat KO:s krav på information Jm totalkostnaden för hyra hemelektronik, när hyrestiden endast

av var sex månader och månadskostnaden fanns angiven, MD 1990:l7, ONOFF. Domstolen har ogillat ett yrkande från KO:s sida

att en bilhandlare skulle åläggas att lämna information om sin obenägemet

SOU 1993 :59

De materiella reglerna 383 att rätta sig efter Allmänna reklamationsnämndens uttalanden, MD

1978:13, Bilgaraget.

Den information som kan krävas kan av olika slag. En

vara

viktig typ är produktinformation, det vill säga information

om varans eller tjänstens innehåll, beskaffenhet eller egenskaper eller dess användning, förvaring och skötsel. Marknadsdomstolen har i

avgörandet MD 1981:20, SAAB-ANA, m.fl. ålagt bilföretag att i

armonsering informera om bilens bränsleförbrukning och bränsle-

kostnader enligt normer angivna i KOV:s riktlinjer. I avgörandet MD 1990:27, Huddinge Bilinvest, har Marknadsdomstolen ålagt bilhandlare att vid marknadsföring av begagnad personbil till konsument lämna varudeklaration för bilar i den omfattning och pá det sätt som anges i KOV:s riktlinjer på området.

En annan viktig typ är pris- och villkorsinformation, det vill säga

information om priset, betalningsvillkoren och förhållandet i övrigt

mellan säljare och köpare. På detta område kompletteras

numera MFL av prisinformationslagen. Marknadsdomstolen har t.ex. ålagt en byggnadsentreprenör att tydligt ange vilka villkor i kontrakts-

handlingarna som är avsedda att utgöra axvtalsinnehåll, MD

1979: 18, Skånska Cementgjuteriet. En förmedlare bostadsrätter

av har ålagts att informera om kravet på ekonomisk plan för bostads-

rättsföreningar, MD 1984:5, Hjärres.

Informationskrav kan även gälla varors och tjänsters kommersiella ursprung, det vill säga vem som tillverkar, importerar eller saluför en vara eller tillhandahåller eller utför tjänst ursprungsin-

formation

Olika medier är eller mindre väl lämpade för information

mer av

384 De materiella reglerna

viss typ. Lagen skiljer, såsom framgår 3 § MFL andra stycket,

mellan två huvudtyper informationslänmande, nämligen informa-

av tion på sälj stället och information utanför säljstället. Information på

säljstället är t.ex. anslag och skyltar eller märkning på varan eller

dess förpackning. Hit hör även varudeklarationer. Ett exempel är det ovarmänmda fallet om varudeklaration för begagnade personbilar. Information utanför säljstället brukar framför allt lämnas i

eller broschyrer. Det ovannänmda fallet om skyldighet att armonser

informera märkesdifferentiering i Electrolux produktbroschyrer

om är ett exempel på sådan information.

Det föreligger ännu inga rättsavgöranden angående informations-

skyldighetens omfattning i samband med TV-reklam.

Överväganden

Generalklausulen informationsskyldighet har enligt utredningens

mening kommit att spela en central roll inom marknadsföringsla-

regelsystem. Från konsumentsynpunkt är det mycket väsentligt

gens att reklam innehåller sådan information är betydelse för

som av

konsumenternas möjligheter att träffa väl övervägda köpbeslut.

Genom Marknadsdomstolens praxis och KOV:s riktlinjer har in-

formationsskyldighetens omfattning och inriktning klarlagts ganska

väl. Utredningen vill understryka att det, såsom också skett i Marknadsdomstolens praxis, måste göras avvägning mellan önskemål

om information och rimliga mothänsyn, såsom kostnadsfördyringar

och tyngande informationshantering.

Enligt utredningens mening är det emellertid önskvärt att i en ny

De materiella 385 reglerna marknadsföringslag generalklausulen om information ges en mer till ledning för tillämpningen. Det klargörande formulering nuvarande kriteriet, särskild betydelse från konsugrundläggande är rättvisande eller särskilt informativt. mentsynpunkt, knappast Utredningen finner det vidare lämpligt att genom en vägledande sådana situationer, där det framför allt är angeläget exempel ange konsumenternas bereds tillgång till behövlig information. att föreslår att den grundläggande regeln om informa- Utredningen i marknadsföringslag uttrycks så, att en nätionsskyldighet en ny skall vid marknadsföring vid lämplig tidpunkt och i ringsidkare en form bereda berörda konsumenter tillgång till en ändamålsenlig behövlig information. Regeln innebär knappast någon egentlig förändring i förhållande till tillämpad praxis men har fördelen att nu på de moment framstår särskilt centrala vid bedömpeka som som Den grundläggande skyldighet för näringsidningen. uttrycker en kare att lämna information omständigheterna kräver. som Den markerar att konsumenternas behov skall föreslagna regeln vid bedömningen frågan om när, hur och vara utgångspunkten av behöver lämna särskild information. Förvar en näringsidkare hållandena varierar härvid väsentligt med hänsyn till bl.a. inkonsumenternas marknadskännedom och formationens väsentlighet, den använda säljformen. Bedömningen bör ske med utgångspunkt från det informationsbehov kan förutsättas föreligga inom det som aktuella marknadssegment till vilket marknadsföringen väsentligen riktar sig. Regeln markerar vidare två grundläggande bedömningsfaktorer, för informationslämnandet och formen för nämligen tidpunkten

I3 13-0586

386 De materiella reglerna informationen. Liksom i gällande rätt skall det kunna krävas att information lämnas både på säljstället och utanför detsamma. Det är väsentligt att informationslämnandet sker vid eller flera tiden punkter som är adekvata i förhållande till konsumenternas köpprocess. Likaledes är det viktigt att informationen får form i en som görligaste mån bidrar till att den finns tillgänglig och blir uppmärksammad. Härvid bör beaktas att reklam och andra kommersiella framställningar ofta studeras flyktigt. Kraven på informationslämnande bör dock inte utformas så att de blir onödigt betungande eller kostnadskrävande eller kan verka konkurrenshämmande.

Informationsskyldighet bör föreligga inte bara vid reklam och

annan marknadsföring som riktar sig till ett konsumentkollektiv utan även vid marknadsföring riktad mot enskild kund. Detta innebär en ingen förändring i förhållande till vad gäller för närvarande. som Det synes även dock lämpligt att i bestämmelsen markera, att den gäller även vid avgivande anbud, vid ingående avtal och vid av av leverans.

Liksom hittills skall en näringsidkare tryckfrihetsrättsliga skäl

av inte kunna åläggas att använda viss eller en annons annan tryckt framställning med ett av domstol bestämt innehåll. Ett åläggande

om informationsskyldighet skall bara gälla i den mån näringsid-

en kare själv beslutar att använda sådana framställningar omfattas som av ett sådant åläggande. Utredningen finner det som redan nämnts lämpligt att lagtexten

innehåller exempliñering en som tydliggör informationsskyldig-

hetens inriktning. Detta generalklausulen ökad konkretion till ger

ledning för näringsidkarna och rättstillämpande och det

organ

De materiella reglerna 387 markerar vad särskilt framstår centralt från konsument-

som som

synpunkt. En sådan exemplifiering ansluter till utform-

skyddets

ningen av flera andra centrala bestämmelser i den föreslagna lagen, såsom stadgandet i 5 § om vilseledande reklam.

Bestämmelsen att markera att vid bedömningen av konsu-

avser menternas behov information eller tjänstens art och

av om varans egenskaper skall tillmätas stor vikt. Härvid kan bl.a. nämnas

information vikt, volym, hållbarhet, användbarhet, underhålls-

om behov, energiförbrukning, skaderisk samt effekter frän hälso- eller miljösynpunkt. Särskild vikt bör även tillmätas information som rör priset och avtalsvillkoren. Vid ställningstaganden i praktiken till förekommande informationsbehov bör man särskilt beakta i vad mån informationen krävs för att berörda konsumenter skall kunna bedöma erbjudandets värde. Självfallet skall även beaktas i vilken utsträckning informationen är känd eller lätt tillgänglig för konsumenterna på annat sätt.

Utredningen föreslår vidare en viss utvidgning av den personkrets

till förmån för vilken informationsåläggande kan meddelas. Denna personkrets har hittills endast varit enskild konsument. Det är dock

inte ovanligt att produkter, till sin huvudsakliga karaktär utgör

som konsumentvaror eller konsumenttjänster, marknadsförs mot andra förbrukare, t.ex. offentliga institutioner och företag såsom köpare. De köps eller beställs sådana förbrukare för huvudsaklig använd-

av ning enskilda på institutioner eller arbetsplatser. Det

av personer finns i sådana fall enligt utredningens mening ett behov av en in-

formationsskyldighet även i marknadsföring riktad till andra för-

brukare, särskilt beträffande varors och tjänsters egenskaper.

388 De materiella reglema

Motsvarande problem har uppmärksammats i samband med

produktsäkerhetslagen. Denna är efter en lagändring år 1991 även

tillämplig på varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksam-

het och konsumenter i inte obetydlig omfattning eller

som utnyttjar

kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Utredningen föreslår

att en

motsvarande avgränsning görs tillämpningsområdet för mark-

nadsföringslagens regler om informationsskyldighet.

Utredningen har däremot inte funnit det påkallat

att mera gene-

rellt föreslå införande självständiga regler informationsplikt

av om också vid marknadsföring förhållanden mellan näringsid-

som avser kare. Förhållandena är här alltför växlande och några påtagliga behov torde inte föreligga.

Utredningen vill slutligen understryka att marknadsföringslagens

allmänna vederhäftighetskrav kan fordra att viss information lämnas vid marknadsföring och att förbud mot t.ex. vilseledande reklam kan utformas så att de innefattar ett krav på lämnande neutralise-

av rande information, s.k. villkorade förbud. Även det

föreslagna

stadgandeti 13 § om förmånserbjudanden innefattar informationskrav.

De materiella reglerna

Identifiering

Utredningens förslag: Bestämmelser införs ansluter till som Marknadsdomstolens praxis och etablerade utomrättsliga normer

En näringsidkare skall vid marknadsföring, i om identifiering.

princip, sin firma firmaangivelse och skall ange hur och ange

han lätt kan nås adressangivelse. En näringsidkare skall

var även tillse att kommersiella framställningar är så utformade att de inte felaktigt uppfattas icke-kommersiella reklamidentisom

fiering.

Skälen för En väl fungerande marknad förutsätter en

förslaget:

öppen kommunikation mellan näringsidkare och förbrukare. En kommunikation på marknaden är viktig inte bara i inled-

öppen

ningsskedet marknadsföringsprocessen utan även i senare skeden

av denna, t.ex. för att konsumenter och andra förbrukare skall av kunna utan omgång hävda sina civilrättsliga rättigheter efter köp av eller förvärv tjänster. Utredningen kan också konstatera att varor av i strida mot god af-

anonymt marknadsuppträdande princip anses

fárssed inom svenskt näringsliv. Erfarenheterna visar att marknadsuppträdande främst

anonymt

används oseriösa näringsidkare som med hjälp av anonymiteten

vill undandra sitt rättsliga för givna produktlöften liksom

sig ansvar för fel i de marknadsförda varorna och tjänsterna. Kravet i första hand att näringsidkarens identi-

på öppenhet gäller

skall så sätt att konsumenter och andra tet anges på ett entydigt förbrukare vid behov kan nå näringsidkaren utan omgång. Det

390 De materiella reglerna

andra kravet på öppenhet ligger på ett något annat och gäller

plan

i främsta rummet näringsidkarens reklam och andra kommersiella framställningar. Kravet innebär att dessa inte får presenteras för förbrukarna på ett sådant sätt att de är ägnade att felaktigt

uppfattas

som icke-kommersiell information. En klar åtskillnad skall således göras mellan näringsidkarnas kommersiella meddelanden och

redaktionella framställningar. Den principen gäller för alla reklam-

medel och uttrycker inte bara internationellt vedertagna normer om god affárssed. Principen är även samstämd med härskande en pressetisk uppfattning om att en strikt åtskillnad skall göras mellan redaktionellt material och meddelanden på betald armonsplats.

Syftet

är bland annat att vidmakthålla och stärka mediernas integritet och

därmed deras trovärdighet.

Praxis

Frågorna om skyldigheten för näringsidkarna att vid marknadsfö-

ring ange namn och firma och att se till att och annonser annan reklam utformas så att de inte felaktigt uppfattas redaktionellt som material uppmärksammades tidigt i den utomrättsli

ga normbildning

som utvecklades genom NOp. Den praxis skyldighet att reklamom markera som nämnden utbildade kom att starkt influera den regel

om reklammarkering som 1966 intogs i ICC:s Grundregler och

som i allt väsentligt oförändrad ingår i den editionen såsom

gällande

artikel ll, under den internationellt

nu vedertagna beteckningen

reklamidentifiering.

Marknadsdomstolen har i sin praxis följt och delvis vidareupp

De materiella reglerna

utvecklat den utomrättsliga normbildningen.

Med stöd generalklausulen informationsskyldighet 3 §

av om

MFL har domstolen slagit fast att näringsidkaren är skyldig att

tydligt vem som är sändare. Normalt sker detta genom att

ange firma eller samt fast adress eller telefonnummer anges. Detta

namn framgår bland annat ärendena MD 1980:12, Corteco, och MD

av 1983: 17, Fyndmarknaden Bennebol. I det förra fallet framhöll domstolen att sändarangivelse är särskilt påkallad om reklamkaraktären hos meddelandet inte framträder tydligt. I fallet MD 1983:16, Skandinavisk Press, uttalade domstolen att sändarangivelse inte krävs på ytterkuvert till reklamförsändelser om detta är försett med

reklammarkering och det innehållet tydligt framgår vem som är

sändare. I fallet MD 1975:12, Jerrys Konfektion, fastslogs att i

reklam för tillfällig försäljning i tillfälligt hyrda lokaler telefonnum-

och adress skall anges på ett sådant sätt att köpare utan mer

svårighet kan få direkt kontakt med näringsidkaren.

Marknadsdomstolen har avgjort ett flertal fall rörande reklam-

identiñering. De flesta av dem har gällt tidningsannonser. Det

första fallet, MD 1972:4, gällde vissa kommersiell reklam

som

bedömda artiklar i av fyra företag utgiven reklamtidning,

en Aktuellt Hund och Katt. Eftersom artiklarna för läsarna närmast

om framstod redaktionellt material bedömde domstolen avsaknaden

som

reklammarkering otillbörlig enligt MFL. Av fallet MD

av som 1987:5 Skoladan Två Sekel, framgår att domstolen kräver en tydlig

reklanunarkering intryck av att vara redaktio-

av annonser som ger nellt material. i ärendena MD 1988:1, Året Runt, och

Avgörandena

MD 1991:18, Vedum Kök, bekräftar att domstolen ställer stränga

392 De materiella reglerna

krav på reklamidentiñering vid tidningsannonsering. Domstolen har

i några ärenden, bland annat MD 1972:14, Ikano, riktat anmärk-

ning mot att ytterkuvert till reklamförsändelser varit utformade på ett sådant sätt att de lätt kunnat uppfattas innehållande ett som meddelande från myndighet. Några fall som domstolen prövat har gällt inbjudan konsumenav

ter till säljarrangemang där näringsidkaren antingen underlåtit att

ange eller inte på ett tillräckligt tydligt sätt angett att inbjudan gäll-

de ett sådant i MD 1973:3, Holiday Magic, ett homearrangemang,

party och i MD 1973:24, Paul Mertens, utflyktsresa.

Avslutningsvis skall erinras om att en skyldighet för näringsid-

kare att ange fast adress och telefonnummer föreskrivs i lagen om

tillfällig handel. Andra näringsrättsliga speciallagar innehåller

bestämmelser om firmaangivelse på produkten, t.ex. livsmedelsla-

gen och läkemedelslagstiftningen för närvarande kungörelse,

en utfärdad av dåvarande Medicinalstyrelsen MF 1968:35, om

märkning av medicinska specialiteter.

Överväganden

Enligt utredningens mening är den praxis som Marknadsdomstolen

utvecklat om firmaangivelse och reklammarkeringreldamidentifie-

ring väl avvägd och den har vunnit sådan fasthet att den bör en

kodiñeras i en ny marknadsföringslag.

Utredningen förordar att kodifieringen sker i den formen att

bestämmelser firmaangivelse, adressangivelse och reklamidenti-

om ñering sammanförs i ett särskilt avsnitt med rubrik, en egen

De materiella 393

reglerna

avsnittet placeras omedelbart efter de materiel-

Identifiering, och att

bestämmelserna. Med denna disposition markeras dels bestämmelsernas dels att reglerna, trots den nära kopplingen till

betydelse,

framför allt 5 § vilseledande reklam och 17 § informationsom om har sin särskilda karaktär såsom grundläggande etiska

skyldighet,

ordningsföreskrifter.

Behovet föreskrifter ñrmaangivelse och reklamidentifieav om har, utredningen det, sin yttersta grund i två förhållanring som ser den: För det första i kravet på öppenhet i kommunikationen mellan näringsidkare och förbrukare och för det andra i den principiella,

och den tryck- och yttrandefriheten fotade ytterst på grundlagsfásta

rätten för näringsidkare att fritt utforma reklam och andra en kommersiella framställningar på det sätt han finner för gott.

Reglerna firmaangivelse och reklamidentifiering utgör viktiga

om för och mot manipulativa förfaranden.

garanter öppenhet

Firmaangivelse

Huvudregeln i fråga ñrmaangivelse bör vara att en näringsid-

om kare skall firma eller under vilken rörelsen bedrivs. I ange namn

vissa undantagsfall kan dock kravet på firmaangivelse efterges.

Detta t.ex. annonsering och efter arbetstillfällen platsan-

gäller om

och liknande, agenturer och annat kommersiellt samnonser om

arbete, samt anbudsinfordran och anbudserbjudanden.

Det förekommer i betydande omfattning att näringsidkarna i

stället för sin firma använder ett varumärke eller annat kännetecken beteckning för rörelsen. I många fall används också varumärsom

E 394 De materiella

reglerna

ket som beteckning även för de och tjänster Om

varor som utbjuds.

P ett sådant varumärke bedöms etablerat bland konsumenter eller vara andra förbrukare bör huvudkravet på firmaangivelse kunna

efterges.

Adressangivelse

t l

Möjligheterna att identifiera och komma i kontakt med näringsid-

karen underlättas givetvis även

ytterligare om näringsidkaren anger

sin adress och sitt telefonnummer. I många fall liggerdet självfallet

i näringsidkarens eget intresse adress

att ange och, framförallt,

telefonnummer. Detta gäller inte bara då reklamen faktiskt har en

anbudsfunktion, t.ex. postorderkataloger och beställningsannonser,

utan också då näringsidkaren tillhandahåller särskild eller varubruksinformation eller annan konsumentkontakt. Enligt utredningens

mening är det emellertid inte meningsfullt att generellt kräva att

näringsidkarna vid marknadsföring adress och telefonnum-

anger

mer. Däremot bör i anslutning till den praxis Marknadsman, som domstolen utvecklat och till den affárssed vuxit fram inom som

olika branscher, kräva att näringsidkaren fast

anger en postadress

och ett telefonnummer under vilket han lätt kan nås. Sådana uppgifter bör fordras i alla de fall då berörda konsumenter och andra

förbrukare inte utan något egentligt besvär kan identifiera

näringsid-

karen och få fram dennes fasta adress och i praktiken använda tele-

fonnummer.

Andra fall då näringsidkaren bör adress och vara skyldig att ange

telefonnummer är om näringsidkaren bedriver hemförsäljning eller

De materiella reglerna 395

annan uppsökande försäljning eller distansförsäljning, t.ex. postor-

derförsäljning eller, i förekommande fall, motsvarande inköpsverk-

samhet. Ytterligare typfall är förmänserbjudanden enligt 13 § i

lagförslaget samt överhuvudtaget åtgärder näringsidkaren vidtar

som

ett led i bearbetningen marknaden vid sidan av personliga som av kontakter.

18 § i lagförslaget är resultatet de redovisade övervägande-

av nu na.

Reklamidentifiering

Utredningen anser att även bestämmelsen om reklamidentifiering

bör bygga på Marknadsdomstolens praxis. Den bör också harmonie-

med ICC:s Grundregler och med de etiska regler som utbildats ra inom när det gäller reklammarkering och s.k. textreklam.

pressen

Bestämmelsen bör utformad så att den kan generellt tilläm-

vara

pá reklam i alla slags medier. Bestämmelsen bör innehålla ett pas uttryckligt förbud för näringsidkaren att använda reklam och andra kommersiella framställningar sin layout eller utform-

som genom

ning i övrigt eller sitt innehåll, t.ex. språkliga stildrag och

genom

framställningens disposition, är ägnade att lätt uppfattas icke-

som kommersiell information, t.ex. redaktionellt material. Även otillräcklig firmaangivelse kan i och för sig eller tillsammans med en redaktionell utformning eller ett redaktionellt innehåll, medföra risk för att konsumenter och andra förbrukare felaktigt uppfattar en kommersiell framställning icke-kommersiell.

som

Den föreslagna 19 § är utformad från nu angivna utgångspunkter.

396 De materiella reglerna Utredningen har övervägt men anser det inte motiverat att i lagförslaget inta en motsvarande regel identifiering andra mark-

om av

nadsföringsåtgärder än kommersiella framställningar. Om inte 19 §

i allt fall skulle kunna tillämpas i ett sådant fall får åtgärden prövas

enligt generalklausulen i 4

Sanktionssystemet

Förbud och samt interimistiska beslut

åläggande

förslag: Förbud och åläggande behålls som

Utredningens

sanktioner för normalfallet av otillbörlig marknadsföring. Förbud eller skall kunna meddelas ett in-

åläggande genom

terimistiskt beslut den har ansökt förbud eller om som om visar sannolika skäl för bifall till sin talan.

åläggande

Skälen för förslaget: Förbud och åläggande är i utredningens

liksom MFL, tänkta att fungera normalsanlctio-

förslag, enligt som

dvs. den sanktion ådöms i de flesta fallen av ner, vara som Domstolen kan genom förbudssanktio-

otillbörlig marknadsföring.

hindra konsumenter och näringsidkare utsätts för vilseledannen att

de eller marknadsföring. Domstolen kan också annan otillbörlig

marknadsföraren att fortsättningsvis infoga vissa inslag av ålägga

information han marknadsföringsåtgärden. I dessa

om upprepar

avseenden innebär utredningens förslag formellt sett ingen nyhet.

Jämfört med den marknadsstörningsavgift som utredningen

föreslår kan dessa två sanktionsmöjligheter te sig mindre effektiva, särskilt beaktar vitet döms ut i särskild process, där om man att en kan ske. Till skillnad mot vad som föreslås

nedsättning av beloppet

för marknadsstörningsavgift krävs det inte uppsåt eller oaktsamhet

398 Sanktionssystemet

för att förbud eller åläggande skall kunna ådömas. Inte heller behöver det röra sig särskilt om en allvarlig överträdelse av reglerna. Det räcker att det är åtgärd en som typiskt sett är ägnad

att vilseleda eller är otillbörlig mot konsumenter eller

annars

näringsidkare. Vidare kan vitesbeloppets storlek efter

anpassas adressaten kan såväl juridisk som vara en som en fysisk person.

Bakgrund

Allmänt förbud och åläggande vid vite om

I 9 § lagen viten finns

om jämkningsregler som tillämpas av

allmärma domstolarna vid utdömandet. I till

propositionen viteslagen

sägs att uttalanden kan ha gjorts i

som tidigare lagförarbeten

beträffande tillämpningen det

på marknadsrättsliga området av där

aktuella bestämmelser viten fortfarande behåller sin

om giltighet.

Av regeln i l § viteslagen framgår att endast i den

lagen tillämpas

mån annat inte följer vad är särskilt föreskrivet. av som MFL innehåller regel i 5 § att förbud eller skall

en om åläggande

förenas med vite, detta särskilda skäl är I

om av obehövligt.

prop. 1970:57 78 och 92 uttalas bl.a. kan

s. att vitesbeloppet

fastställas med hänsyn till både och till

handlingens svårhetsgrad

sådant som storleken de ekonomiska intressen berörs. Där av som anförs vidare bl.a. följande. Det är värde viss formell av att en

kontroll av den marknadsrättsliga lagtillämpningen sker

genom att man vid utdömandet vitet gör

av en prövning av föreläggandets

laglighet. Härvid skall även kontrolleras att till

gränsdragningen

Sanktionssystemet

iakttagits. Någon allmän överprövning av tryckfrihetsrätten

eller skälighet är inte avsedd. I regel

vitesföreläggandets lämplighet

skall utdömande vitet ske när ett förbud överträtts, för att av skall få ske torde det krävas att överträdelsen med hänsyn

jämkning

till omständigheter kan betraktas ursäktlig eller att ett

speciella som

utdömande vitet skulle drabbas oskäligt hårt. av föreslår inte någon ändring i dessa avseenden. Inte

Utredningen

heller ändring angående uttalandet i 1970 års förarbe-

avses någon

inte bör föreläggas viten, vilket även får

ten att statliga myndigheter

följa allmänna principer. Det bör uppmärksammas att

anses av kan subjekt och att det då kan bli

staten uppträda som privaträttsligt

aktuellt med viten även staten. Eftersom verksamheten i mot ett affärsdrivande verk Posten, Statens Järnvägar,

exempelvis

Luftfartsverket m.fl. inte skiljer sig närrmvärt från ett statligt

vitesförelägganden mot sådana verk inte heller vara

aktiebolag anses

uteslutna. ett utdömt vite kommer då att belasta

Betalningen av

verkets budget och inte statskassan i stort se Lavin, Viteslagstift-

35. Marknadsdomstolen har exempelvis i ett konkurningen, s.

ärende Konkurrensverket meddelat ett

rensrättsligt på yrkande av

förbud vid vite fem miljoner kronor riktat mot Posten Markav beslut i ärende A 293, Posten. Något hinder mot

nadsdomstolens

kommuner vid vite finns inte enligt utredningens

att förelägga

mening även 1981822165 s. 269. se prop. För viteshotet inte skall bli uttunnat bör vitet således sättas så att

att det framstår meningsfullt för näringsidkaren att

pass högt som

med den åtgärden. Marknadsdomstolen har

upphöra påtalade

vite till 100 000 kronor. På

vanligtvis tillämpat ett uppgående

400 Sanktionssystemet

senare tid förekommer allt oftare vitesbelopp 200 000 kronor. om Både lägre och högre nivåer kan givetvis även

fortsättningsvis

tillämpas i enskilda fall.

Enligt 4 § viteslagen kan ett vite föreläggas s.k. som löpande

vite, dvs. det skall betalas för varje gång ett förbud överträds eller ett åläggande inte följs. Marknadsdomstolen har bland annat i MD 1991:20, Svensk Lås och Larmservice m.fl. betonat sådant vite att ,

får föreläggas det är lämpligt med hänsyn till om omständigheterna

samt hänvisat till ett förarbetsuttalande till viteslagen

prop.

198485:96 51. Där framhålls att viten inte bör

s. löpande

användas schablonmässigt och närmast torde aktualiseras i situationer då det finns skäl att befara att näringsidkaren i kan

fråga

komma att åsidosätta domstolens beslut upprepade gånger. Eftersom

det enligt domstolens mening inte hade framkommit skäl

tillräckliga

för att bestämma vitet löpande KO:s härom

som ogillades yrkande

och vitet bestämdes till 100 000 kronor. I Marknadsdomstolens praxis har även förekommit s.k. villkorade förbud, dvs. förbud räckvidd görs beroende vars av att närings-

idkaren lämnar neutraliserande information.

Överväganden

Kravet på eflektivitet

Med hänsyn till vad sagts frånvaron som ovan om av subjektiva rekvisit samt möjligheten beloppet i varje enskilt fall kan att anpassa

det tyckas att förbuds- och åläggandesanktionerna borde

vara

SOU 1993 :59

Sanktionssystemet 401

tillräckligt effektiva för de ärendetyper och adressater som vanligt-

vis kommer i fråga när marknadsföringslagen tillämpas. Eftersom

marknadsstörningsavgiften är avsedd för de allvarliga fallen

av otillbörl i marknadsföring och den mest frekventa åtgärden kommer

förbud och åläggande vid vite, finns det anledning att fråga

att vara sig dessa medel är till fyllest för att stoppa en näringsidkare

åsidosätter marknadsföringslagens regler. I en situation där en som

åtgärd vidtagits som inte är så grov att marknadsstörningsavgift

hotar överträdare kan det finnas risk att ett av domstol meddelat

en förbud eller åläggande vid vite inte har en tillräckligt avskräckande

effekt. Skrupelfria näringsidkare kan genomföra kampanj innan

en de vitesföreläggs och kan kalkylera med att hamna under gränsen för vad krävs för att bli påförd direktverkande sanktion. För

som en dessa fall är den enda verkningsfulla åtgärden ett snabbt förfarande, där förbud eller åläggande vid vite meddelas ett interimis-

genom tiskt beslut, dvs. ett beslut i princip gäller intill domstolens

som

slutliga avgörande föreligger.

Allmänt om interimistiskt beslut

I förarbetena till MFL behandlas interimistiska förbud med en viss restriktiv inställning. Bland annat att interimistiska förbud

anges inte torde bli aktuella i fall där andra än KO står sökande i

som

ärendet 1970:57, 98. Marknadsdomstolen har i sin

se prop. s. praxis frångått detta synsätt och meddelar interimistiska beslut både när KO och när näringsidkare framfört yrkanden härom. Frekven-

meddelade interimistiska beslut har också ökat genom åren. sen av

402 Sanktionssystemet

Enligt utredningens mening bör möjligheten att meddela in-

terimistiska beslut utvidgas något jämfört med vad som kommer till

uttryck i tidigare förarbeten och MFL. Utredningens lagförslag

anger att ett sådant beslut skall kunna meddelas om sannolika skäl visas för bifall till talan förbud eller åläggande. Det skall

en om dessutom skäligen kunna befaras att svaranden genom att fortsätta

sin marknadsföring förringar betydelsen ett förbud eller

av åläggande. Hittills har lagtexten innehållit regel att ett sådant

en om förbud får meddelas särskilda skäl föranleder det.

Utredningens förslag skall markering att använd-

ses som en ningen av interimistiska åtgärder inte skall ske med samma restriktivitet tidigare praxis vittnar Meningen är att

som om. man

snabbt skall kunna ingripa mot marknadsföringsåtgärd

en som annars riskerar att medföra skadeverkningar i väntan på slutlig

en dom. Med de medier som nu finns till förfogande blir genomslags-

kraften av marknadsföring annorlunda än tidigare varit möjligt. Det

finns då skäl att otillbörliga marknadsföringsåtgärder snabbt kan

stoppas, eftersom fördelarna med den otillåtna åtgärden annars

redan kan ha uppnåtts vid den tidpunkt ett domstolsavgörande finns

att tillgå för motparten.

Genom den förslagna utformningen regeln interimistiska

av om beslut sker ett närmande till vad gäller de allmänna domstolar-

som nas hantering av tvistemål innehållande interimistiska yrkanden. Regeln har också klara likheter med 15 kap. RB behandlar

som kvarstad m.m. På det immaterialrättsliga området föreslås i en

departementspromemoria om skärpta regler mot immaterialrättsliga

intrång Ds 1993:24 införande av regler interimistiska förbud

Sanktionssystemet 403

har utformning till stor del motsvarar 15 kap. RB. som en som Precis som tidigare får vid prövningen bl.a. beaktas vilka följder en fortsättning det påtalade förfarandet kan få för konsumenter och

av näringsidkare samt vilka konsekvenser, ekonomiska och andra, ett förbud eller åläggande kan medföra för den som drabbas av det.

När interimistiska beslut kan meddelas

För att vinna bifall åligger det den framställer ett interimistiskt

som

yrkande att som grund för detta åberopa sådana omständigheter att

det kan ha framkommit skäl att meddela ett interimistiskt

anses beslut. Det ligger i sakens natur att utredningen är sämre i detta skede och att det finns anledning återhållsam

av processen att vara

när det gäller att ingripa med tillfälliga förbud och ålägganden

särskilt i svårbedömda fall. Självfallet skall inte ett interimistiskt förbud meddelas det är inte är mera sarmolikt att ett slutligt

om beslut kommer att gå i riktning än att talan ogillas vid

samma en slutlig prövning. Om det inte skäligen kan befaras att svaranden

genom fortsätta marknadsföringsátgärder förringar betydelsen av ett

förbud eller åläggande skall yrkandet interimistiskt beslut

om ogillas. Tanken med ett sådant beslut är just att man inte kan

avvakta tills ett slutligt avgörande i frågan förbud eller áläggan-

om de föreligger. Ett exempel på sådan situation är att en marknads-

föringskampanj hinner avslutas innan ett slutligt avgörande kommer

till stånd. Framgår det däremot att omständigheterna är sådana att risken för skadeverkningar inte är större om saken avgörs när ett slutligt beslut fattas i förbuds- eller åläggandefrägan skall yrkandet

404 Sanktionssystemet

om interimistiskt beslut inte bifallas. Det är den som framställer yrkandet som måste visa att det skäligen kan befaras att avvaktan på fattat slutligt avgörande skulle till nackdel på så

ett senare vara sätt att det innan dess skulle kunna uppkomma skadeverkningar som

förringar betydelsen av ett slutligt beslut.

I linje med vad som gäller om bevisbördan för riktigheten av

påståenden i reklam bör det enligt utredningens mening vara till en

näringsidkares nackdel om han inte på ett tidigt skede i processen

kan förebringa bevisning vederhäftigheten de påståenden han

om av använt sig av. För att förhindra möjligheter att förhala en process

och att exempelvis undgå ett snabbt ingripande föreslår utredningen

en regel som innebär att rätten, på yrkande av part, skall kunna förelägga svaranden att omedelbart inkomma med bevisning som avser riktigheten svarandens påståenden i reklam. Om ett sådant

av bevisföreläggande inte följs finns bör det ligga nära till hands att bifalla ett interimistiskt yrkande, förutsatt att den framställt

som yrkandet kan anses ha visat så pass mycket fog för sina påståenden att han visat sannolika skäl för bifall till talan.

De vanligaste situationerna där utredningen föreställer sig att det kan bli aktuellt med interimistiska beslut är i första hand de fall där

en näringsidkare inte alls på ett bevisföreläggande eller inger

svarar

sådan bevisning som inte kan anses tillräcklig för hans påståenden

om sakförhållanden. Eftersom näringsidkaren för riktigheten

svarar av sina påståenden leder bristen på bevisning angående de aktuella påståendena till att han riskerar att kärandens interimistiska yrkande bifalls. Ett annat exempel kan vara att en näringsidkare överträder en av specialbestämmelserna i lagen och att det är sannolikt att talan

Sanktionssystemet 405

förbud eller åläggande kommer att bifallas även slutligt. Det om

kan röra sig näringsidkare i strid mot den föreslagna

om en som

regeln utförsäljningar i 9 § bedriver försäljning under

om en

påstående att det är konkursutförsäljning utan att det är fråga om

en försäljning direkt från ett konkurslager. Här bör det vara enkelt en för svaranden att inkomma med bevisning om det är en försäljning drivs konkursboet eller på dess uppdrag. I brist på sådan som av är risken överhängande att interimistiskt förbud meddelas.

utredning

Är det fråga omfattande kampanj och käranden har visat om en att risken för skada är stor samt käranden har visat så pass om mycket fog för sina påståenden att sannolika skäl föreligger kan förbudet meddelas omgående utan att svaranden hörs. En förutsättning för att interimistiskt beslut skall kunna meddelas är att säkerhet ställs för skada kan tillfogas svaranden. Även vissa som överträdelser regeln förmånserbjudanden kan vara sådana att av om det redan på ett tidigt stadium processen inte bör vara några av för domstolen att bedöma om sannolika skäl för ett

svårigheter

bifall Däremot skall redan framgått inte interimistis-

föreligger. som

ka beslut meddelas när domstolen inte alls med någon sannolikhet kan bedöma det kan bli fråga att bifalla kärandens påom om ståenden i den fortsatta processen. I 1970 års förarbeten till MFL prop. 1970:57, s. 98 föreslogs

skulle kunna frångå rättegångsbalkens regler på så sätt att

att man det inte skulle kunna uteslutas att domstolen officio tog upp ex frågan interimistiskt förbud. Utredningen föreslår i stället att om interimistiskt beslut endast skall få meddelas på yrkande av part,

dvs. frågan skall hanteras i enlighet med rättei-gångsbalkens regler.

406 Sanktionssystemet

Detta synsätt överensstämmer också med Marknadsdomstolens

praxis.

Inhämtande yttrande från motparten av

Även på ett annat sätt innebär

utredningens förslag att reglerna om

interimistiska beslut ges en ökad möjlighet till ett snabbt ingripande. Enligt 15 § lagen om Marknadsdomstol gäller att den som avses med en interimistisk åtgärd skall beredas tillfälle att yttra sig i frågan innan beslut fattas, såvida det inte finns anledning att anta att han avvikit eller eljest håller sig undan. Utredningen att det anser finns skäl att bestämma kriteriet för när interimistiska beslut skall kunna meddelas utan att bereda svaranden möjlighet att yttra sig på så sätt att dessa beslut skall kunna meddelas i fall då risk föreligger att fortsatta marknadsföringsåtgärder medför stor skada eller skada som är svår att undanröja. Detta är avsett att gälla oavsett det om finns skäl att anta att den med åtgärden håller sig undan som avses jfr 15 kap. 5 § RB möjlighet att undvika kommunikation före om interimistiska beslut om kvarstad m.m. vid fara i dröjsmål . Det skall även i detta avseende åligga den framställer ett yrkande, som och samtidigt begär att beslut skall fattas utan föregående kommunikation med motparten, att visa att risk föreligger att fortsatta marknadsföringsåtgärder medför stor skada eller skada är svår som att undanröja. Huvudregeln skall vara att svaranden skall beredas tillfälle att yttra sig före ett interimistiskt beslut.

Utredningen förslår vidare uttrycklig regel att rätten när

en om som helst får ändra ett interimistiskt beslut. Skulle huvudregeln om

Sanktionssystemet 407

kommunikation ha frångåtts och yttrande inkommer efter beslutet eller om det i ett kommunicerat ärende framkommer nya omständigheter skall rätten omedelbart och självmant kunna ta upp frågan om beslutet skall bestå eller inte.

Krav pá säkerhet

Utredningen anser att säkerhet för skada som kan tillfogas motparten fortsättningsvis skall kunna fordras i enlighet med vad som

gäller enligt rättegångsbalkens regler. Där stadgas bl.a. att staten,

kommuner och landstingskommuner inte behöver ställa säkerhet

bl.a. 15 kap. 6 § RB.

Marknadsdomstolens praxis innehåller inga beslut där krav på säkerhet ställts i samband med ett interimistiskt förbud. Trots att det under år blivit vanligare med näringsidkare för talan

senare som

saknas i praxis avgöranden som tyder på att domstolen övervägt att

begära säkerhet i samband med prövningen av ett interimistiskt yrkande. I 1970 års förarbeten till MFL utgick från att andra

man fall än sådana där staten företrädd KO är sökande i princip inte

av skulle förekomma och föreslog därför ingen regel om säkerhet eftersom en sådan bestämmelse ansågs sakna praktisk funktion, på

grund av att staten enligt rättegångsbalkens regler inte behöver

ställa säkerhet prop. 1970:57, s. 98.

När lagen Marknadsdomstol inte innehåller regler för pro-

om cessen kan Marknadsdomstolen visserligen ta ledning av rättegångsbalkens bestämmelser. En extensiv tillämpning skulle kunna innebära att säkerhet krävdes med stöd rättegångsbalken eftersom

408 Sanktionssystemet

situationen i dag är annan än vid tillkomsten av förarbetsut-

en talandet om att endast staten är trolig part i mål enligt MFL. Notisfallet MD 1992:6, Comfortkudden i Malmö, tyder dock på att Marknadsdomstolen avvisat en sådan möjlighet. Beslutet gällde ett yrkande om interimistiskt förbud i ärende mellan enskilda parter. Sökandens motpart bestred talan och yrkade för egen del att sökanden jämlikt grunderna för 15 kap. 5 och 6 §§ RB skulle ställa säkerhet för den händelse domstolen skulle meddela interimistiskt förbud. Marknadsdomstolen biföll yrkandet om interimistiskt förbud i vissa delar och anförde samtidigt angående motpartens begäran enligt följande. Av Comfortkudden framställt yrkande om ställande av säkerhet kan inte bifallas.

Utredningen är av den uppfattningen att det nu bör ges ett

uttryckligt lagstöd för att begära säkerhet i fall mellan enskilda parter.

Sammanfattning

Det är enligt utredningens mening mest ändamålsenligt att regler

om interimistiska beslut och därmed sammanhängande frågor som

t.ex. krav på säkerhet, oavsett de helt överensstämmer med

rättegångsbalkens bestämmelser eller innebär en speciell reglering

för marknadsföringsområdet, skall framgå marknadsföringslagen

och då lämpligen i anslutning till andra paragrafer om ingripanden.

Till skillnad från vad gäller tillämpningen interimistiska

som av beslut i många andra europeiska länder innebär MFL att tyngd-

punkten i en marknadsrättslig process förläggs till slutskedet

Sanktionssystemet 409

I andra länder kan förhållandet vara det motsatta så att processen.

förhållandevis få fall avgörs efter slutlig prtövning. Utredningen

en finner att det finns processekonomiska fördelar att vinna med att ge de interimistiska åtgärderna får större betydelse i en marknads-

rättslig process.

Genom att det klart framgår att krav på säkerhet ställs hos den

vill få till stånd ett sådant beslut och genom att reglerna om som beslut utan kommunikation är stränga bör reglerna kunna fungera på sätt interimistiska åtgärder i ordinära tvistemål. På

samma som ett så rörligt område som det marknadsrättsligja menar utredningen att det är särskilt angeläget att domstolarna har effektiva instrument

mot snabba marknadsföringsåtgärder som är otillbörliga. Det skall

inte tillåtet för domstolen att utan yrkandle part besluta om

vara av

interimistisk åtgärd. Omprövning av ett beslut skall däremot en kunna ske på rättens eget initiativ. Rättssäkerlhetsskäl kräver även att det skall också gå att överklaga exempelvis ett interimistiskt förbud och i nästa instans begära inhibition.

Det vikt att domstolen noga preciserar sina beslut om förbud

och ålägganden. Detta är en svår uppgift men har stor betydelse

främst följande skäl. Från rättssäkerhetsrsynpunkt är det av

av betydelse för adressaten måste kunna bedöma vad som är

som tillåtet respektive otillåtet. Det är å andra sidan viktigt att besluten inte kan kringgås på grund att de fått alltför snäv formule-

av en ring. Det är därför angeläget att besluten formuleras med stor

Samtidigt kan ett avsteg från den tidigare restriktiva omsorg. hållningen mot interimistiska beslut större utrymme för att

ge effektivt stoppa ett kringgående. Skulle näringsidkare ändra sitt

SOU 1993 :59

410 Sanktionssystemet

förfarande marginellt i syfte att kringgå ett meddelat beslut innebär utredningens förslag att ett snabbt remedium finns eftersom käranden kan framställa ett interimistiskt yrkande.

Marknadsstörningsavgift

Utredningens förslag: Den huvudsakliga sanktionen mot otill-

börlig marknadsföring skall också i fortsättningen vara förbud

vid vite.

En sanktionsavgift kallad marknadsstömingsavgift införs

som sanktion för allvarliga överträdelser av bestämmelser om

otillåtna marknadsföringsåtgärder och om identifiering.

Skälen för förslaget: Som framgår femte kapitlet föreslår

utredningen att den nya marknadsföringslagen skall få en betydligt

mer detaljerad utformning vad gäller framför allt bestämmelserna

om otillbörlig marknadsföring. Förutom en generalklausul kommer

lagen att i särskilda paragrafer innehålla förbud mot olika former av otillbörliga förfaranden. Bland dessa finns ett stadgande som rör

förmånserbjudanden och som kan ses som en motsvarighet till

förbuden i MFL mot rabattmärkeserbjudanden och andra kom-

binerade erbjudanden. Även när det gäller skyldigheten att lämna

information föreslås en generalklausul, vartill kommer särskilda

föreskrifter om identifiering.

Enligt utredningens mening är det en naturlig ståndpunkt att

behålla sanktionsformen förbud och åläggande vid vite i den nya

Sanktionssystemet 41 1

lagen. Det kan tilläggas att demia sanktionsform blir alltmer vanlig och vinner insteg på områden. Så föreslås t.ex. i departementsnya

promemorian Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång Ds

1993:24 att möjligheten att meddela förbud vid vite införs generellt inom immaterialrätten.

För utredningens vidkommande är i stället huvudfrågan vilken

form av direktverkande sanktion skall väljas för de särskilda som förbuden i lagen. Förutom sedvanliga straffbestämmelser finns numera i många lagar bestämmelser sanktionsavgifter. Medan om

de straffrättsliga påföljderna drabbar endast fysiska kan

personer

sanktionsavgifter påföras både fysiska och juridiska I

personer. sammanhanget bör även nämnas institutet företagsbot regleras som

i 36 kap. brottsbalken. Företagsbot kan åläggas näringsidkare, såväl

fysiska som juridiska personer, för brott som begåtts i utövningen

av näringsverksamhet. Företagsbot är således inte självständig

en påföljd utan den förutsätter att brott begåtts, varvid både objektiva

och subjektiva rekvisit måste uppfyllda.

vara

Den avgörande fördelen med ett avgiftssystem jämfört med

kriminalisering är att avgiftsansvaret kan läggas på juridisk

en person. I stället för förmodligen måttliga bötesstraff för de för överträdelsen ansvariga i ett företag kan domstol personerna en

döma ut en sanktionsavgift har betydligt ingripande och

som en mer preventiv effekt. I ett avgiftssystem kan sanktionen relateras till det

aktuella företaget, dess uppträdande på marknaden och den störning

av marknadens funktioner viss åtgärd har förorsakat. som en Förutom överträdelsens karaktär och omfattning kan således även företagets storlek närmast bestämd dess årsomsättning - genom -

412 Sanktionssystemet

och dess ställning på marknaden beaktas när sanktionsavgiften

fastställs. Med sanktionsavgifter skapas ett sanktionssystem som på

ett annat sätt än vad som hittills varit möjligt enligt MFL ger

förutsättningar att för de verkligt allvarliga överträdelserna

bestämma påföljd har påtagligt ingripande karaktär.

en som en

Av detta följer att överträdelser av lagens förbud inte bör mötas med straff. På grund härav saknas även anledning att överväga

möjligheten att göra företagsbot till i sammanhanget verksam

påföljd.

Utredningen föreslår därför att överträdelser de särskilda

av förbuden avseende otillåten marknadsföring skall medföra skyldig-

het för näringsidkaren att betala sanktionsavgift. Samma sanktion

en bör gälla för underlåtenhet att följa föreskrifterna om identifiering i 18 och 19 §§. Eftersom betalningsskyldigheten är sanktion

en riktad mot näringsidkare stör marknadens funktion bör

en som

avgiften lämpligen kallas marknadsstörningsavgift. Avgiften skall

tillfalla staten och med hänsyn härtill bör endast KO ha möjlighet att väcka talan i avgiftsmäl.

Bakgrund

Nuvarande ordning

Som framgår redovisningen för gällande rätt i andra kapitlet är

av det materiella innehållet i MFL uppbyggt kring de tre generalklau-

sulerna rörande otillbörlig marknadsföring, informationsskyldighet

och produktotjänlighet. För att komma till rätta med förfaranden i

Sanktionssystemet 413

strid med generalklausulerna kan Marknadsdomstolen meddela

förbud och ålägganden, som skall förenas med vite inte detta

om av särskilda skäl är obehövligt. I fall inte är större vikt kan KO

som av

meddela förbuds- och informationsförelägganden vid vite

som, om de godkänns av näringsidkaren, gäller beslut Marknads-

som av domstolen.

MFL innehåller även tre straffsanktionerade förbud. De gäller

uppsåtlig vilseledande marknadsföring, rabatttmärkeserbjudanden

och kombinerade erbjudanden och handläggs polis och åklagare

av och de allmänna domstolarna. Allmänt åtal kräver medgivande

av av KO. Förfaranden som strider mot straffbestämmelserna kan även prövas av Marknadsdomstolen med stöd generalklausulen mot

otillbörlig marknadsföring.

MFL:s straffbestämmelser innebär direktverkande sanktion

en mot regelöverträdelser. Vitessanktionerade förbud och ålägganden har en annan innebörd. De har till syfte att fungera påtryck-

som

ning mot den utpekade näringsidkaren och att till vägledning

vara för andra näringsidkare i liknande situationer. Vitet kan dömas

ut först när överträdelsen

upprepas.

Tillämpningen av MFL har till helt övervägande del skett

genom förbud och ålägganden meddelats med stöd

som av generalklausu-

lerna. Vitesförbudet har kommit att framstå den normala

som sanktionen mot överträdelser och det från

som sanktionssynpunkt

givit regelsystemet dess särprägel. Samtidigt har straffbestämmelser-

na kommit att spela en påtagligt undanskymd roll här bortses från de fall då de åberopats när talan prövas Marknads-

om förbud av

domstolen. Förbudet mot vilseledande marknadsföring i 6 § MFL

414 Sanktionssystemet

har lett till totalt cirka 25 fällande domar i allmän domstol, varvid i huvudsak böter dömts ut. De två andra förbuden torde knappast alls ha prövats i allmän domstol. I bilaga 4 återfinns KO

en av

A sammanställd redovisning angående tillämpningen av 6 § MFL. Av

materialet torde kunna utläsas att kravet på styrkt uppsåt inte sällan

omöjliggör ett straffrättsligt ingripande mot otillbörlig marknadsfö-

ring med stöd av stadgandet.

Överväganden

Straffbestämmelserna i MFL har enligt vad nyss sagts haft en

mycket begränsad betydelse för lagens tillämpning och genomslags-

kraft. En viktig förklaring till detta är att lagens främsta syfte har varit Marknadsdomstolens prejudikatskapande verksamhet

att genom ge vägledning åt marknadens aktörer. I detta avseende innebär

lagförslaget en principiellt viktig nyorientering. Behovet av ett

sanktionssystem bidrar till lagens genomslagskraft blir med den

som

nya uppläggningen av regelsystemet mer uttalat än tidigare. I det

perspektivet är det vanliga alternativet att till gripa straffbestämmel-

ser. Erfarenheterna kriminalisering vid tillämpningen MFL

av av

kan emellertid, som framgått, knappast sägas vara goda. Det har att

göra både med svårigheterna att tillämpa framför allt bestämmelsen i 6 § MFL med dess krav på styrkt uppsåt och de ofta blygsamma bötesbelopp som döms ut vid fällande dom. Såsom kommer att

framgå nedan är utredningen av den uppfattningen att ett sanktions-

system vid sidan av vitessanktionerade förbud och ålägganden bör avse enbart de överträdelser som är i någon mening allvarliga. För

Sanktionssystemet 415

detta slag av överträdelser framstår kriminalisering inte

en som ägnad att leda till adekvata påföljder. En omfattande nykriminalisering framstår inte heller önskvärd i dagsläget, bl.a. med

som hänsyn till att det inte kan förutses att svarande mot det

resurser utvidgade straffansvaret kommer att ställas till förfogande för polis

och åklagare.

Enligt utredningens mening är det av stort värde om man för den

nya lagen kan skapa ett sanktionssystem som på väsentliga punkter

överensstämmer med det gäller enligt dlen nyligen införda

som konkurrenslagen. Rättsområdena har sakligt och historiskt många

beröringspunkter. I konkurrenslagen har den tidigare kriminalise-

ringen ersatts av ett avgiftsansvar som sanktion för överträdelser

lagens förbud. På sätt kriminaliserting innebär avgifts-

samma som ansvaret en direktverkande sanktion mot förbjudna förfaranden.

I motiven till konkurrenslagen prop. 199293:56 30 framhålls

s. betydelsen att ha tillgång till effektiv ekonomisk sanktion.

av en Tidigare rådande ordning, med bl.a. kriminalisering vissa former

av konkurrensbegränsningar, bedömdes ha haft liten preventiv

verkan. Lagens bestämmelser 26 och 27 §§§ innebär bl.a. att

Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket får besluta att

ett företag skall betala särskild avgift konkurrensskadeavgzft,

om företaget eller någon handlar på dess vägnar uppsåtligen

som eller av oaktsamhet har överträtt förbud enligt laxgen. Avgiften,

som tillfaller staten, skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp, dock inte får

som

överstiga tio procent av företagets omsättning föregående räken-

skapsår.

SOU 1993 :59

416 Sanktionssystemet

När avgifisskyldighet kan uppkomma

. Det är vidare utredningens uppfattning att vitesförbud även i . det instrument skall användas för .

fortsättningen bör vara som .

a flertalet de överträdelser kan väntas inträffa.

ingripande mot av som

skall med andra 0rd inte fungera en med

Avgiftssanktionen som

vitesförbudet konkurrerande normalpåföljd. Den är avsedd för de fall där samhällets från vissa metoder vid mark-

avståndstagande

framstår särskilt markerat och det därför är

nadsföring som

i påtaglig omfattning att det fastställs ett avgiftsanangeläget mer

Marknadsstörningsavgift skall därför komma i fråga bara i de

svar. fall då förbuden överträtts på ett allvarligt sätt. Innebörden av detta

kommer att utvecklas i specialmotiveringen.

föreslår specialmotiveringen till 24 § att Utredningen se

vitesförbud skall kunna riktas både mot näringsidkare och mot en

väsentligt har bidragit till handlingen i fråga. Detta

annan som med vad i 2 § MFL. l förarbetena till överensstämmer som stadgas den bestämmelsen bl.a. den roll reklam-

uppmärksammades som

spelar. Departementschefen ansåg det lämpligt att byråerna

vitesförbud skulle kunna riktas även mot sådana medverkande som

i likhet med utformar reklammaterial eller lägger upp

reklambyråer

marknadsföringskampanj på uppdrag av en näringsidkare men

en inte kan handla på dennes vägnar. Det är särskilt angeläget

sägas

de yrkesmässigt tillhandagår företag med utformning av

att som reklam har klart för sig vilka de har att rätta sig efter, normer det prop. 1970:57 s. 77 och 91. angavs lCC:s 10 innehåller i artikel 14 en

Grundregler se bilaga

Sanktionssystemet 417

bestämmelse ansvar. Den anger att ansvaret för att Grundregler-

iakttas åvilar armonsören, reklambyrån eller annan reklamproduna

cent samt utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagarelle-

verantör publicerar, sänder eller distribuerar reklamen. I

som bestämmelsen närmare vad som åvilar dessa olika personer.

anges

Enligt utredningens mening bör möjligheten att påföra sanktionsav-

gifter utformas på ett sätt motsvarar Grundreglernas innehåll

som på denna punkt. Avgiftsansvaret skall således kunna tillgripas både

mot den näringsidkare verksamhet marknadsföringen avser och

vars mot vissa medverkande näringsidkare. Medverkansansvar bör gälla såväl för den utformar marknadsföringen som för den som

som

publicerar eller sprider den. De medverkande näringsidkare som

saken gäller är dels reklambyråer, dels medieföretag av typ

tidningar, radio och TV. Sådana företag utgör ett viktigt och ofta nödvändigt led mellan näringsidkaren och den kundkrets denne vänder sig till. Det är ett allmänt krav att företag det slag som

nämnts käxmer till de regler gäller för marknadsföringsom-

nu som rådet och att de i sin verksamhet uppfyller de krav som följer av

god marknadsföringssed. Enligt utredningens uppfattning är det

väsentligt för effektiviteten i den föreslagna lagens sanktionssystem

att även sådana näringsidkare yrkesmässigt tar aktiv del i andra

som

näringsidkares reklamkampanjer och marknadsföring kan

annan påföras sanktionsavgift och inte endast meddelas vitesförbud för

medverkan till otillåtna marknadsföringsåtgärder.

Ansvaret för den behandlade kategorin medverkande bör

nu av

kopplas till det avgiftsansvar föreslås gälla för den näringsidka-

som

i verksamhet det förbjudna förfarandet förekommit. re vars

l-l I}-W86

418 Sanktionssystemet

Ansvaret förutsätter således att det är fråga om en allvarlig överträdelse. Inte varje form av medverkan till en sådan överträdelse bör dock leda till avgiftsskyldighet. Som ett allmänt krav bör gälla att den medverkande har på ett väsentligt sätt bidragit till överträdelsen.

Krav på subjektiv täckning

Enligt den konkurrenslagen krävs för påförande konkur-

nya av rensskadeavgift att uppsåt eller oaktsamhet kan konstateras. Härigenom har man närmast med förebild i EG-rättens bestäm-

melser om administrativa böter uppställt ett krav på subjektiv

täckning som avviker från vad som vanligen gäller inom områden

där sanktionsavgifter införts. För den marknadsföringslagens

nya

del finns det enligt utredningens mening inte något vägande skäl

som talar mot att införa ett subjektivt rekvisit som förutsättning för

ett avgiftsansvar. Det kan förekomma marknadsföringsåtgärd

att en fått ett otillåtet innehåll misstag eller att ett företag helt passivt

av vidarebefordrar sådan marknadsföring. För sådana situationer kan det inte sällan framstå som omotiverat att döma ut avgift. Ett

en subjektivt rekvisit innebär att det blir möjligt att beakta invänd-

ningar av sådant slag. Härigenom tillgodoses också berättigade krav

på rättssäkerhet.

I detta sammanhang vill utredningen dock betona att det för alla

näringsidkare gäller ett grundläggande krav på att de iakttar god

marknadsföringssed. Når näringsidkare väljer att uppträda på

marknaden genom olika marknadsföringsåtgärder har de en

SOU 1993 :59

Sanktionssystemet 419

skyldighet att tillse att deras handlingssätt överensstämmer med god marknadsföringssed, att det är marknadskonformt. Med denna utgångspunkt finns det skäl att tillämpa stränga kriterier vid

culpabedömningen. Kravet på subjektiv täckning innebär därför inte

någon beaktansvärd försvagning av sanktionssystemets effektivitet.

Hur olika sanktioner förhåller sig till varandra

I avsnitt 6.1 har utredningen behandlat interimistiska beslut

om förbud eller åläggande. Ett sådant beslut kan komma i fråga när det

gäller att ingripa mot en pågående marknadsföringskampanj. Som

utredningen anfört bör möjligheten till interimistiska förbud i

framtiden få en mer framskjuten plats i regelsystemet. Snabba

ingripanden mot otillåten eller i övrigt otillbörlig marknadsföring

måste i själva verket ett väsentligt inslag i det totala

ses som

sanktionssystemet på området. Mot den bakgrunden är det givet att

även förfaranden i strid med de lagstadgade förhuden bör, i likhet med vad gäller enligt MFL, kunna medföra förbud vid vite och

som i förekommande fall även interimistiskt beslut.

Det sist anförda leder över till frågan hur olika sanktioner förhåller sig till varandra och bör särskilda bestämmel-

om man ge

för att undvika dubbla påföljder för ett och förbjudna ser samma förfarande. Som nyss berörts kan ett förfarande innebär

som överträdelse någon straffbestämmelserna i MFL förbjudas

av av med stöd av generalklausulen i 2 § MFL. Vidare har Marknads-

domstolen i sin praxis lagt fast vad kallas lagstridighetsprin-

som cipen, vilken innebär att en åtgärd vidtas vid marknadsföring

som

420 Sanktionssystemet

i strid med någon bestämmelse i annan lagstiftning än MFL skall anses otillbörlig också enligt 2 § MFL. Samma förfarande kan således bli föremål för ingripande med stöd bestämmelser i olika

lagar.

MFL innehåller i 9 § en bestämmelse som tar sikte på frågan om dubbla påföljder. Bestämmelsen anger att den som har Överträtt ett vitesförbud inte skall dömas till ansvar enligt MFL för gärning som omfattas av förbudet. När vitesförbudet och straffbestämmelsen bygger på samma grund har man, för att undvika dubbla påföljder, i lagen valt vitesförbudet företräde framför straffbestämmel-

att ge sen. Bestämmelsen i 9 § hindrar dock inte att en straffbestämmelse

enligt någon arman lag tillämpas på en gärning som omfattas av ett

vitesförbud. I förarbetena till bestämmelsen prop. 1970:57 96

s. anges som exempel att en överträdelse av ett vitesförbud även kan leda till ansvar för bedrägeri. Både straff och vite kan då i princip dömas ut, vilket enligt uttalandet i och för sig kan befogat

synas

eftersom motiven för straffregeln och vitesföreläggandet får

förutsättas vara olika. Det påpekas vidare att intresset att inte

den sammanlagda påföljden blir oskäligt härd bör beaktas vid

straffmätningen och kan eventuellt motivera en jämkning av vitet. Enligt 1985 års viteslag kan vid utdömande av vite det förelagda vitet jämkas det finns särskilda skäl 9 §.

I motiven till MFL behandlas även förhållandet mellan lagens straffbestämmelser och lagstiftning. Där anförs bl.a. följande

annan prop. 1970:57 s. 94: Det kan tänkas att handling är

en som

straffbar enligt den föreslagna lagen utgör brott även enligt

brottsbalken. Sålunda kan vilseledande framställning i reklam

Sanktionssystemet 421

samtidigt straffbar bedrägeri, svindleri eller liknande

vara som brott. I så fall uppkommer en konkurrenssituation mellan brottsbal-

ken och lagen otillbörlig marknadsföring. Denna situation får

om lösas enligt allmärma regler. Vid exempelvis konkurrens mellan bestämmelsen vilseledande reklam och brottsbalkens regel om

om svindleri i 9 kap. 9 § torde i allmänhet bara brottsbalksregeln böra åberopas. I andra fall kan det vara motiverat att åberopa båda lagarna. Det kan exempelvis ibland finnas anledning att bestraffa en gärning både som bedrägeri och som vilseledande reklam. Med hänsyn till att förhållandena sålunda kan växla från fall till fall har

jag inte funnit det lämpligt att i lagen om otillbörlig marknadsföring

ta in någon regel utesluter straffbarhet enligt denna lag när

som gärningen är belagd med straff i brottsbalken. I litteraturen Jareborg: Brotten II, 1987, s. 239 har uttalats att brott enligt MFL konsumeras bedrägeri, oredligt förfarande och svindleri.

I samband med införandet 1970 års lag ändrades bestämmel-

oredligt förfarande i 9 kap. 8 § BR. Paragrafen behandlade sen om tidigare även vilseledande i näringsverksamhet. Straffbarheten av sådana förfaranden bedöms härefter med tillämpning av 6 § MFL.

MFL söker således undvika dubbla påföljder när straff och vitesförbud gäller för förfarande: vitesförbudet företrä-

samma ges de. I andra lagar finns liknande reglering, så t.ex. i 57 §

patentlagen, 18 § firmalagen och 11 § lagen om skydd för före-

tagshemligheter. En motsvarande bestämmelse i 45 § miljöskyddsla-

gen har en något annorlunda lydelse. Den stadgar att om ett vitesföreläggande har överträtts så döms inte till ansvar enligt

lagrummet för gärning omfattas föreläggandet. Enligt 30 §

som av

422 Sanktionssystemet

konkurrenslagen får konkurrensskadeavgift inte påföras för åtgärder

som omfattas ett åläggande har meddelats vid vite enligt

av som lagen. Motiven prop. 199293:56 s. 95 hänvisar till bestämmel-

en se med liknande innehåll i 37 § i föregående konkurrenslag. I förarbetena till det stadgandet att bestämmelsen tar sikte på

anges den situationen att en åtgärd, som innefattar överträdelse förbud

av eller åläggande vid vite enligt lagen, också utgör brott enligt

samma

lag. Vitesföreläggandet och straffregeln bygger då på samma grund

och i så fall bör inte än påföljderna dömas ut. Härvid

mer en av bör vitesförbudet ges företräde prop. 1982:165 301.

Av 9 § MFL torde följa att ett vitesförbud är riktat mot

som en juridisk inte hindrar att fysisk döms till straff

person en person enligt bestämmelserna i MFL. Regeln syftar till

att samma person inte skall drabbas av mer än påföljd för förfarande

en samma se prop. 1970:57 134 och 192.

Vite.y‘brbudet ges företräde

Eftersom förbuden i den lagen inte skall straffsanktione-

nya vara rade saknas behov direkt motsvarighet till 9 § MFL. Däremot

av en krävs en bestämmelse företrädesordningen mellan

som anger

vitesförbud och skyldigheten att utge marknadsstörningsavgift, när

en överträdelse aktualiserar båda sanktionerna. Enligt utredningens mening bör även i den lagen vitesförbudet företräde. Ett

nya ges vitesförbud utgör således hinder mot att marknadsstörningsavgift döms ut för ett förfarande strider mot något lagens förbud.

som av Härvid får det förutsättas att det föreligger i det väsentliga saklig

Sanktionssystemet

överensstämmelse mellan de förbjudna förfarandena.

I flertalet fall torde vitesförbudet och avgiftshotet rikta sig mot en och samma juridiska eller fysiska person i dennes egenskap av

näringsidkare. Enligt utredningens förslag skall i likhet med vad

som stadgas i MFL ett vitesföreläggande kunna riktas även mot

den som är anställd hos eller mot annan som handlar

näringsidkaren

på dennes vägnar och mot var och en som i övrigt väsentligt har

bidragit till marknadsföringsåtgärden. Vad gäller avgiftsansvaret

skall det åvila dels näringsidkaren, antingen denne är en fysisk eller juridisk person, dels sådana som i likhet med reklambyråer kan ha

väsentligt bidragit till överträdelsen.

Det är således förutsatt att ett vitesförbud skall kunna riktas mot t.ex. en ställföreträdare för ett aktiebolag. Huvudregeln om företräde för vitessanktionen bör inte innebära att ett vitesförbud för ställföreträdaren medför att en överträdelse av denne hindrar att

aktiebolaget som näringsidkare drabbas av avgiftsansvar. Beroende

på omständigheterna i det enskilda fallet kan det dock när vitet eller avgiften skall dömas ut finnas anledning att ta skälig hänsyn till om överträdelsen redan lett till att sådan påföljd bestämts. Man får dock inte förlora sikte att marknadsstörningsavgiften är avsedd för de

ur allvarliga överträdelserna och att därför ett hänsynstagande av nu diskuterad innebörd därför snarare skall vara undantag än regel.

Ett annat exempel är näringsidkare överträtt ett vitesförbud

att en och det framstår påkallat att den reklambyrå utformat den

som som

förbjudna åtgärden döms att betala sanktionsavgift. Materiellt

en sett synes det angeläget att regler för att undvika dubbla påföljder inte hindrar att i det anförda exemplet både näringsidkaren och

424 Sanktionssystemet

reklambyrån drabbas påföljd. I själva verket förutsätter medver-

av kansreglerna att flera deltagit i det förbjudna förfarandet

som drabbas av påföljd. Med hänsyn härtill saknas det skäl att uppställa formella hinder för att en överträdelse leder till påföljder för flera. Däremot bör som redan sagts en och samma fysiska eller juridiska

inte drabbas än en påföljd när vitesförbudet och det person av mer särskilda förbudet har samma grund.

Det kan i sammanhanget erinras om bestämmelserna om företagsbot. Både enskilda fysiska och juridiska personer kan ådömas

företagsbot. Enligt 36 kap. 10 § brottsbalken kan företagsboten

jämkas eller efterges bl.a. påföljd för brottet ådöms näringsid-

om karen eller företrädare för denne. Här är det således förutsatt att både näringsidkaren och företrädare för denne kan drabbas av påföljder för en och samma gärning.

En konflikt är aktuell redan med MFL gäller det fallet att en

som överträdelse av ett vitesförbud samtidigt innebär överträdelse av ett

straffstadgande i annan lagstiftning. Det saknas enligt utredningens

mening anledning att inta en annan ståndpunkt än den som kommer till uttryck i motiven till 9 § MFL ovan, dvs. att vitesförbudet

inte hindrar att straff döms ut men att det dock kan finnas anledning att ta skälig hänsyn till förfarandet redan lett till påföljd.

Det som nu sagts om förhållandet mellan vitesförbud och

straffstadganden i annan lagstiftning måste anses gälla även

förhållandet mellan den föreslagna avgiftsskyldigheten och sådana straffstadganden. Vidare bör det t.ex. vara möjligt att döma en ställföreträdare för ett aktiebolag till straff och att för

samma

handling ålägga bolaget att betala marknadsstörningsavgift.

Sanktionssystemet

Beriktiganden

Frivilliga beriktiganden skall beaktas i Utredningens förslag: samband med bestämmande marknadsstörningsavgift. Utav kan utformning som innefattar formningen av ålägganden ges en tillrättalägganden. lagbestärnmelser befogenheter för domstolarna att Några om förordna publicering domar eller kräva publicering av om av beriktigande föreslås däremot inte.

Skälen för Utredningen att förslaget införande förslaget: anser om marknadsstörningsavgift, dvs. direktverkande sanktion, är av en en det mest effektiva ingripandet mot otillbörlig marknadsföring förutom den framskjutna plats i regelsystemet som interimistiska beslut får enligt utredningens förslag. Det är självfallet viktigast att marknadsföring överhuvudtaget föreförebygga att otillbörlig kommer. Eftersom beslut åläggande kan meddelas interimistiskt om innebär detta också att ett åläggande kan formuleras så att en snabbt måste viss information i sin fortsatta näringsidkare bifoga marknadsföring för att undgå att vite utdöms. Ett beriktigande tar däremot sikte rätta till tidigare uttalanden och skulle kunna på att formuleras han väljer att fortsätta sin på så att näringsidkaren, om även uttala tidigare marknadsmarknadsföring, åläggs att sig om och rätta till denna i stället för att enbart justera sina föring påståenden i den fortsatta marknadsföringen. Nackdelen med ett beriktigande syftar till att korrigera som

426 Sanktionssystemet

exempelvis ett tidigare vilseledande påstående är att mottagaren tenderar det vilseledande intrycket och att memorera som upprepas som riskerar att förstärkas när påståendet dyker på nytt fastän upp i rättat skick. Risken är vidare stor att mottagaren tar del av beriktiganden på samma flyktiga sätt som reklam och andra kommersiella framställningar i allmänhet studeras.

Enligt utredningens mening är ett frivilligt beriktigande att

föredra, exempelvis genom att egenåtgärdssystemet utformar regler

till ledning för hur en näringsidkare skall gå till väga för att vidta

liknande rättelseåtgärder. Det därför vikt att sanktionssystemet

av som domstolarna har till sitt förfogande medger att hänsyn tas till

om nu aktuella åtgärder har vidtagits. Så sker enligt utredningens

mening genom den föreslagna regeln marknadsstörningsavgift.

om där det anges Som förmildrande omständighet får beaktas om

näringsidkaren frivilligt har vidtagit erforderliga åtgärder för att

undanröja effekterna av överträdelsen specialmotiveringen till

34 §.

Bakgrund

Utredningen har i delbetänkandet EES-anpassning marknadsav föringslagstiftningen SOU 1992:49 s. 45 f. avstått från att föreslå

införandet av regler genmälesrätt i svensk marknadsföringslag-

stiftning eftersom ett EES-medlemskap inte innebär någon skyldig-

het för Sverige att ha sådana regler nämns i den fakultativa som artikel 4.2 fjärde stycket andra strecksatsen. I ingressen till direktivet vilseledande reklam uttalas att det kan önskom vara

Sanktionssystemet 427

värt att beordra offentliggörande domar eller av beriktigande

av förklaringar för att undanröja alla efterverkningar vilseledande

av reklam. Den uttryckliga regeln i artikel 4.2 fjärde stycket andra strecksatsen publicering domar och beriktiganden är också

om av fakultativ för medlemsstaterna; de kan tilldela domstolarna en

sådan befogenhet.

Regeringen delade utredningens bedömning att direktivet inte

kräver regler om publicering av slutliga beslut om upphörande av

vilseledande reklam eller rättelse av densamma. I propositionen uttalade regeringen att en skyldighet att genom annonser rätta reklam eller annan marknadsföring, kan ifrågasättas på grund av att den är svår att förena med principen om ensamansvar prop. 19921993:ll0 ll.

KO framhöll i sitt remissyttrande att frågan om beriktigande av

reklam bör utredas ytterligare prop. 199219932110 s. 11 och

24.

Även regler beriktiganden således inte är nödvändiga för

om om att uppfylla kravet på ett medlemskap i EES eller EG finns enligt utredningen skäl att, såsom aviserades i delbetänkandet, i samband med utarbetandet av huvudbetänkandet ytterligare överväga om det är önskvärt att införa regler beriktigande eller genmäle i svensk

marknadsföringslagstiftning. Utredningens bedömning sker nu mot

bakgrunden det sanktionssystemet i dess helhet enligt den

av nya

nya marknadsföringslagen.

Tidigare har nämnts att det inte finns någon folkrättslig skyldig-

het för Sverige att införa några beriktiganderegler i marknadsfö-

ringslagen. En jämförelse med övriga europeiska länders marknads-

428 Sanktionssystemet

föringslagstiftning visar att de flesta europeiska nationella lagar

saknar sådana regler. Några få undantag finns, bl.a. i fransk och spansk rätt. I Schweiz finns en sådan möjlighet i vissa speciella fall.

Många europeiska länder har däremot regler publicering

om av

domar i sin marknadsföringslagstiftning. Enligt artikel 44 i franska

Royer-lagen har domstolar befogenhet att förordna dels ett eller

flera beriktiganden rectiñcatives, dels offentliggörande

annonces

av domar på svarandens bekostnad. Om domstolen förordnar om beriktiganden skall domen innehålla hur beriktigandet skall

vara utformat och villkoren för hur det skall spridas. Svaranden får också i domen viss tid på sig att följa förordnandet berikti-

en om gande. I den spanska Ley 341988 General de Publicidad finns, i artikel 31 c och regler om befogenhet för domstol att besluta om

publicering av domar och förordna spridning av beriktiganden

publicidad correctora om sådana anses kunna bidra till att minska effekterna av otillåten reklam. Den schweiziska lagen LCD ger i fall angående illojal konkurrens en befogenhet för domstol att, begäran av part lidit skada i sin näringsverksamhet en sådan

som av åtgärd, förordna att domen eller ett beriktigande rectification kommuniceras med en tredje part eller publiceras.

Nästan samtliga europeiska länder har egenåtgärdssystem för

såväl marknadsföringsområdet och massmedieområdet. Såvitt gäller

marknadsföringsområdet finns i allmänhet regler om offentliggöran-

de av beslut, men knappast några regler om beriktiganden.

Frankrike, som även i detta avseende utgör ett undantag, har

publicering av domar och beriktiganden enligt både Royer-lagen

och ett effektivt egenåtgärdssystem. Egenåtgärdssystemen i samtliga

Sanktionssystemet

länder innehåller inga rättsliga sanktioner utan bygger just på risken

att det blir offentliggjort att man vidtagit en marknadsföringsåtgärd

inte står i överensstämmelse med god sed. som

Jämförelse med tryckfrihetsrätt och radiorätt

För Sveriges del finns regler att domstol på yrkande av part kan om förordna återge domar i periodisk skrift eller i

om skyldighet att

radioprogram i mål vissa tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott,

om när någon dömts för förtal eller förolämpning. I exempel-

nämligen

vis dansk rätt finns också möjligheter för domstol att förordna om domar enligt vilka någon dömts till straff eller

publicering av

skadestånd för eller påståenden publicerats i ett

uppgifter som

massmedium. Domen skall offentliggöras i mediet i en av rätten

omfattning 9 kap. 6 § medieansvarsloven, tar sikte på god

fastlagd

pressetik.

Frågan införandet genmälesrätt har i Sverige utretts under om av tid och någon sådan rätt har inte fått grundlagsskydd. Däremot

lång

exempelvis på område i kap. 4 § andra

gäller tryckfrihetsrättens

stycket TF att det vid bestämmandet påföljd vid missbruk av av skall beaktas rättelse skett. l regeln föreskrivs

tryckfrihetsbrott om

nämligen att det, i fall då meddelad uppgift påkallat rättelse, särskilt skall beaktas sådan rättelse på lämpligt sätt bringats till om allmänhetens kännedom. Det bör nämnas att på det radiorättsliga området anses s.k.

genmäle och beriktigande remedier mot partiskhet och

vara

osaklighet. På detta område finns två grundläggande internationella

430 Sanktionssystemet

regelsystem, Europarådets TV-konvention samt TV-direktivet. Både direktivet och konventionen förutsätter att det skall finnas möjlig-

heter till beriktigande. Konventionen 8:right of

artikel reply

förutsätter att de enskilda länderna löser detta på ett sätt,

lämpligt

medan direktivet har detaljerade regler för hur det skall ske. mera Artikel 23 i direktivet föreskriver att varje land skall till alla se att fysiska och juridiska personer, oberoende nationalitet av vars

legitima intressen, i synnerhet vederbörandes rykte och goda

namn, har skadats av påståenden felaktiga fakta i ett ha

om TV-program,

rätt till genmäle eller motsvarande right of

reply or equivalent

remedies. Direktivet kräver också att det skall möjligt att vara underkasta tvister rättslig prövning.

I anslutning till arbetet med utvidgad på en ny grundlag yttrande-

frihetens område uttalade departementschefen, i 198687: 151, prop. s. 42, att med genmäle avses ett bemötande uppgifter i sak eller av av värdeomdömen och med beriktigande rättelse uppgifter i sak. av Jfr beskrivningen inom radiorätten i prop. 197778:91 144 att s.

beriktigande avser fakta sakuppgifter och anknyter till radiolagens

krav på saklighet samt att genmäle mot åsikter eller avser angrepp

person och anknyter till radiolagens krav pá opartiskhet.

I prop. 198687: 151 angående ett utvidgat

grundlagsskydd

uttalade regeringen flera skäl mot att införa genmäle och

regler om

beriktigande i grundlag. Departementschefen ansåg att det för

radiorättens del fanns tillräckliga för och

garantier saklighet

opartiskhet i form av regler i radiolagen 42 ff.. Radiolagen

se s.

öppnar möjligheten för att i avtal, träffas mellan programföre-

som

tagen inom Sveriges Radio s.k. public service-företag och staten

Sanktionssystemet

tillstånd, skriva in regler beriktigande och gemnäle.

som ger om

När det gäller andra medier ansåg departementschefen att exempel-

vis borde skyldig att offentliggöra genmälen och

pressen vara

beriktiganden, eftersom skyddet mot förtal och annan ärekränkning

inte tillräckligt för att förhindra publicitetsskador. Eftersom en

var

sådan lagstiftning inte gick ihop med principen om utgivarens

värdet lagfást rätt till genmäle eller beriktiensamansvar var av en

gande begränsat 43. Ett ytterligare skäl mot en lagstiftning

se s.

genmälesrätt enligt departementschefen att denna typ av

om var

regler skulle möta stora lagtekniska och organisatoriska svårigheter.

Ett domstolsförfarande för prövning sådana tvister skulle bli av krångligt och tidsödande och förta effekten för den förfördelade, därför att tid hinner förflyta från det att felaktig eller

lång en

missvisande uppgift publiceras till tidpunkten för införande av eller Även det argumentet att lagstadgad

genmäle beriktigande. en

skyldighet att publicera skulle kunna får en inverkan på pressen verksamhet nämndes departementschefen s. 43

självsanerande av

och 44.

Sammanfattningsvis ansågs frågan beriktigande och genmäle

mest lämpat för självsanerande verksamhet. Departe-

vara pressens mentschefen förutsatte att denna samt liknande system för närradioområdet och lokala kabelsändningar skulle finnas i framtiden. På kabeltelevisions-, närradio- och lokalradioområdena finns inga krav på beriktiganden i lag. Däremot innehåller de etiska reglerna gäller för närradion bestämmelser rättelser på samma sätt som om på område. I propositionen med förslag till lokalradiosom pressens

lag uttrycktes förhoppning att sådana etiska regler skulle

en om

432 Sanktionssystemet

komma att gälla även för lokalradion prop. 199293:70, 27. s. Det kan nämnas att 4 kap. 3 § YGL innehåller liknande regler

om den ansvarige utgivarens finns i TF. Enligt 3 kap.

ansvar som 2 § första stycket YGL finns möjlighet att i lag tillstånd en ange och villkor för att sända radioprogram på annat sätt än tråd, genom dvs. som skett genom radiolagen. Radiolagen innehåller som nämnts regler om att genmäle och beriktigande får tas in i avtal mellan staten och programbolagen, vilket också skett. Yttrandefri-

hetsgrundlagen innehåller dessutom motsvarighet till l kap. 4 §

andra stycket TF, i 7 kap. 5 § YGL stadgas nämligen att

domstol, vid bestämmandet påföljd för yttrandefrihetsbrott, skall

av ta särskild hänsyn till om rättelse offentliggjorts. en Regeringen har i prop. 199293:75 konstaterat att landets markbundna TV-sändningar uppfyller de krav ställs i TVsom direktivet, särskilt som reglerna kompletteras bestämmelser av om

ärekränkning i yttrandefrihetslagen och 5 kap. BrB samt, när det

gäller juridiska personer, regler om otillbörlig marknadsföring vid

misskreditering från andra näringsidkares sida.

Men TV-direktivet gäller såväl nationella sändningar som

satellitsändningar. För satellitsändningarnas del har därför införts

bestämmelser i satellitlagen. Här saknas möjligheten att i avtal

föreskriva skyldighet att sända beriktigande. Den

ensamme

utgivarens ensamrådighet enligt YGL gäller även satellitsändningar.

Såvitt gäller satellitsändningar har det införts bestämmelser om

beriktigande liknar dem gäller enligt radiolagen och

som som

avtalen på radiolagens område i satellitlagen. 12 § första stycket 2

satellitlagen har följande lydelse: När det är befogat skall uppgifter

Sanktionssystemet

förekommit beriktigas. I 27 § satellitlagen stadgas

som i ett program

att kabelnärnnden får ålägga ett satellitprogramföretag att på

lämpligt sätt offentliggöra ett beslut nämnden enligt vilket ett

av företag har brutit mot bestämmelserna i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentliggörande måste ske

företaget sänder. Föreläggandet får förenas med

i ett program som vite.

I propositionen till satellitlagen anfördes att företaget skulle få

välja formen för offentliggörandet ett beriktigande, eftersom en

ordning skulle strida mot den ansvarige utgivarens ensamräannan dighet. Det hänvisades vidare till att det reglerna för god

publicistisk sed följer att ett tillrättaläggande skall publiceras så att

det har den åsyftade effekten prop. 199293:75 s. 30.

Lagrådet ifrågasatte inte YGL borde ändras så att det blir

möjligt för den ansvariga myndigheten Kabelnämnden att besluta

att ett beriktigande skall ske i ett program som företaget sänder,

dvs. i det mediet. Departementschefen yttrade med anledning

egna härav att radiolagsutredningen torde få anledning att återkomma till

reglerna om beriktigande i sitt arbete med en ny radiolag prop.

19921993:75, s. 31 och 32.

Det kan nämnas i detta sammanhang att Radiolagsutredningen

U 1985:O5 har direktiv att göra total översyn av all radioråtts-

lig lagstiftning. Utredningens slutbetänkande väntas vid utgången av

år 1993.

434 Sanktionssystemet

överväganden

Om Marknadsföringsutredningen skulle välja att införa regler

beriktigande i marknadsföringslagen kunde i och för sig den modell

som valts i satellitlagen användas, dvs. näringsidkaren får fritt välja

medium för sitt beriktigande. Denna ordning skulle inte möta några hinder i grundlag eftersom det sker i analogi med vad som

riksdagen beslutat i fråga satellitlagen. Väljer i stället den

om man

av lagrådet i propositionen till satellitlagen förespråkade modellen

torde en grundlagsändring krävas. Utredningen ställer sig emellertid

tveksam till att i marknadsföringslagen införa befogenheter för

domstolar att besluta beriktigande de skäl redovisats om av som inledningsvis i detta avsnitt.

Sammanfattningsvis är utredningens bedömning således att de

sanktioner som förslaget till marknadsföringslag innehåller,

ny särskilt möjligheterna till snabba interimistiska beslut och reglerna om marknadsstörningsavgift, är de mest effektiva sanktionerna. Syftet med sanktionerna är att möjligt hindra att behovet om ens av

beriktigande uppkommer. Ett åläggande som formuleras extensivt

kan i och för sig få verkan står nära ett beriktigandes. Det en som förhåller sig förmodligen till och med så att ett åläggande medför mindre risk att ett vilseledande intryck förstärks ytterligare. Ett beriktigande är däremot ett kännbart ingripande och kan inte anses

lämpligt för annat än påtagliga fall otillbörlig marknads-

mera av föring och särskilt när det gäller vilseledande reklam. För sådana

fall har utredningen föreslagit särskild förbudsregel. Förbudet är

avgiftssanktionerat. Har näringsidkaren frivilligt gått ut med ett

Sanktionssystemet 435

beriktigande för att rätta till eller minska skadeverkningarna av

tidigare marknadsföringsåtgärder skall detta beaktas vid fastställande

marknadsstörningsavgiften. Den lösning som utredningen

av föreslår, dvs. att frivilliga beriktiganden skall kunna beaktas i

mildrande riktning när sanktionsavgiften fastställs, har för övri en

motsvarighet i lagstiftning på andra områden. Både på tryckfrihets-

området och yttrandefrihetsomrâdet finns, som tidigare nänmts,

regler att det vid bedömningen påföljdsfrågor skall beaktas

om av om rättelse skett.

6.4 Skadestånd

Utredningens förslag: Näringsidkare som uppsåtligen eller av

oaktsamhet överträder någon föreskrifterna otillåtna

av om

marknadsföringsåtgärder eller identifiering eller ett förbud eller

l 1 åläggande meddelats domstol eller KO kan dömas att

som av i

utge skadestånd.

Ersättningsberättigade är andra näringsidkare samt konsumen-

ter och andra förbrukare.

Talan skadestånd med stöd lagen måste väckas inom

om av

två år från det skadan uppkom.

Skälen för förslaget: Skadeståndsbestämmelser utgör ett väsentligt

inslag i ett effektivt sanktionssystem mot otillbörlig marknadsföring.

Det är därför viktigt att även den nya marknadsföringslagen

innehåller uttryckliga bestämmelser i ämnet. En bestämmelse på

436 Sanktionssystemet

detta område bör ambitiös utformning. Syftet med ges en mer en sådan bestämmelse är att den skall både verka förebyggande och ge bättre förutsättningar för att ekonomiskt kompensera dem lider som

skada till följd av otillbörliga marknadsföringsåtgärder.

Bakgrund

Enligt 19 § MFL skall den bryter mot förbud enligt 2 § eller som mot föreskrift i 6-8 §§ ersätta den skada uppkommer för som konkurrerande näringsidkare. Bestämmelsen stadgar således skadeståndsskyldighet för överträdelser förbud meddelats av som

enligt generalklausulen om otillbörlig marknadsföring och av de

särskilda straffbestämmelserna avseende uppsåtlig vilseledande

marknadsföring, rabattmärkeserbjudanden och andra kombinerade

erbjudanden. Rätten till skadestånd är förlorad talan inte väcks om inom fem år från det skadan uppkom. I 19 § även att det anges finns särskilda bestämmelser i fråga rätt för konsument att få om skadestånd. I motiven till bestämmelsen anförs att syftet med lagstiftningen är att, framför allt i konsumenternas intresse, sörja

för att marknadsföring bedrivs med hederliga metoder, däremot inte

att i konkreta fall skydda konsumenter och andra mot att drabbas av

följderna av oförmånliga dispositioner. Den som genom en

vilseledande framställning förleds att göra dålig affair kan således en inte grunda någon ersättningsrätt på MFL utan han hänvisas i motiven till regler om skadestånd utgår på grund brott som av

bedrägeri och annan oredlighet eller med stöd köprättsliga och

andra kontraktsrättsliga regler prop. 1970:57 101. Hänvis-

Sanktionssystemet 437

i 19 § till särskilda bestämmelser tillkom år 1975 prop.

ningen

197576:34 och syftar främst på bestämmelserna i konsu-

s. lll

mentköplagen.

En konsument kan således inte grunda ett skadeståndsanspråk på MFL. Lagen däremot näringsidkare vars rörelse skadas av ger en

otillbörliga marknadsföringsmetoder möjlighet att få ersättning för

skada, närmast försämrad omsättning i rörelsen. Detta

uppkommen

för konkurrerande näringsidkare. Därmed avses den

gäller en

konkurrerar på marknaden med näringsidkare i

näringsidkare som

intresse den otillbörliga åtgärden vidtas prop. 1970:57 s. vars

101 f..

Sedan att skadestånd kan utgå på grund förfaran-

länge gäller av

den brott. kan ersättning utgå bl.a. för skada

som utgör Härigenom

någon åsamkas genom förfaranden som utgör bedrägeri, som svindleri eller förfarande. När sådana brott förekommer i

oredligt

samband med marknadsföring föreligger således i princip skade-

ståndsskyldighet. Beträffande de nämnda brotten kan sägas att innebär att någon vilseledande förmår någon till

bedrägeri genom

handling eller underlåtenhet innebär vinning för gärningssom och skada för den vilseledde 9 kap. 1 § BrB. Rekvisiten mannen skada och vinning är här centrala. Brottet oredligt förfarande 9 8 § innebär att någon förfar oredligt i det han medelst

kap. BrB

vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och skadar den vilseledde. Här förutsätts inte för straffan-

därigenom

att förfarandet medför vinning för gärningsmannen. Stadgandet

svar svindleri 9 kap. 9 § dels att någon offentliggör eller om BrB avser eljest bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka

438 Sanktionssystemet

priset på vara, värdepapper eller egendom, dels att någon på

annan visst sätt sprider vilseledande uppgift ägnad att påverka bedömningen av ett företag i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada. Att vissa förfaranden är kriminaliserade är särskild

av betydelse

med hänsyn till svensk rätts inställning till ersättning för allmän

förmögenhetsskada. Eftersom fråga ersättning för eller

om personsakskada sällan blir aktuell i samband med är

mer marknadsföring

det frågan ersättning för tilldrar om ren förmögenhetsskada som sig

störst intresse i detta sammanhang. I skadeståndslagen definieras

begreppet ren förmögenhetsskada som sådan skada som uppkommer

utan samband med att någon lider eller sakskada kap. person- l 2 § Skl. Vidare i lagen 2 4 § den vållar anges kap. Skl att som ren förmögenhetsskada genom brott skall ersätta skadan enligt vad som närmare är föreskrivet och sakskada.

om person- Härigenom

uttrycks huvudprincipen i svensk rätt att ersättning för för-

ren mögenhetsskada utgår endast när brott föreligger. Från denna princip finns vissa undantag. Sålunda stat och kommun för svarar ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid

myndighetsutövning 3 kap. 2 § Skl. Vidare kan ersättning utgå

när det finns uttrycklig lagbestämmelse härom. Sådana be-

en stämmelser finns t.ex. i konkurrenslagen och inom immaterialrättslagstiftningen. Det bör framhållas att bestämmelsen i 2 kap. 4 § skadeståndslagen enligt förarbetsuttalanden inte är avsedd att hindra att en utvidgning av skadeståndsansvaret för förmögenhetsskada ren kommer till stånd i praxis NJA 1972 609; även allmänt ifr s. se

Kleineman: Ren förmögenhetsskada, 1987.

Sanktionssystemet 439

Högsta domstolen har i några rättsfall utdömt skadestånd för ren

förmögenhetsskada utan lagstöd i situationer som ligger tämligen

nära marknadsföringsområdet. I NJA 1953 775 dömdes en näs. ringsidkare att utge skadestånd till en arman näringsidkare, som under påstående patentintrång och hot process förmåddes att om om lägga tillverkningen, trots att det aktuella patentet i själva verket om hade förfallit. l NJA 1987 s. 692 har en värderingsman ålagts skadeståndsansvar mot än uppdragsgivaren för en av annan

oaktsamhet lämnad felaktig uppgift i ett värderingsintyg.

I den nyligen antagna konkurrenslagen stadgas att ett företag som

uppsåtligen eller oaktsamhet överträder lagens förbud mot av konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av domineran-

de ställning skall ersätta den skada därigenom uppkommer för

som

annat företag eller avtalspart 33 § konkurrenslagen. Redan

ett en lagtexten framgår att enskilda konsumenter inte kan grunda rätt av till ersättning på lagens bestämmelser. I lagmotiven framhålls att syftet med lagen visserligen är att främja det totala konsumentintresset att obestämda kretsar konsumenter inte kan anses ingå men av

i lagens skyddsintresse med hänsyn till lagens inriktning på

förhållandena inom näringslivet prop. 199293:56 s. 96. Som nämnts förekommer det även inom immaterialrätten ut-

tryckliga bestämmelser rörande skadeståndsskyldighet. Varumär-

keslagen föreskriver att den uppsåtligen eller av oaktsamhet som

gör sig skyldig till varumärkesintrång skall ersätta av intrånget

föranledd skada 38 §. Firmalagen innehåller i sak överen ensstämmande bestämmelse för ñrmaintrång 19 §. I båda fallen

gäller att ersättningen kan jämkas vid ringa oaktsamhet. Patentlagen

440 Sanktionssystemet

föreskriver att den uppsåtligen eller oaktsamhet gör som av

patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet

uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada intrånget

som medfört. För det fall att någon gör patentintrång utan uppsåt eller

oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet

av uppfinningen, om och i den män det finnes skäligt 58 §. En bestämmelse om skadestånd i 36 § mönsterskyddslagen motsvaanger

rande förutsättningar för skadestånd vid mönsterinträng. Vid

mönsterintrång kan dock ersättningen jämkas vid ringa oaktsamhet.

Vid bestämmande ersättningens storlek för patentintrång gäller

av utöver vad nu sagts att hänsyn skall tas även till patenthavarens intresse att patentintrång inte begås och till

av övriga omständig-

heter av annan än rent ekonomisk betydelse. I lagen skydd för om

företagshemligheter stadgas skadeståndsskyldighet för den som gör

sig skyldig till brotten företagsspioneri och olovlig befattning med

företagshemlighet, vidare för den i vissa fall uppsåtligen eller

som

av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemlighet 5-8 §§.

en Vid bestämmandet skadeståndet skall hänsyn även tas till av

näringsidkarens intresse av att företagshemligheten inte obehörigen

utnyttjas eller röjs och till övriga omständigheter än rent

av annan ekonomisk betydelse. Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort 9 §. De nu återgivna bestämmelserna i bland annat patentlagen om beaktande av andra än rent ekonomiska omständigheter innebär att man infört regler s.k. allmänt skadestånd. till

om Bakgrunden

bestämmelserna har inte i första hand varit att stadga

ersättnings-

skyldighet för ett visst slag skada. Syftet har i stället varit dels av

Sanktionssystemet

underlättar för den lidit skada att visa att skapa regler som som skadans dels att tillse att skadeståndet verkligen kan

omfattning,

bestämmas till ett sådant belopp att det fungerar som en effektiv påföljd bl.a. 198586:86 s. 29 ff.. se prop.

I departementspromemorian 1993:24 föreslås skärpta

åtgärder mot immaterialrättsliga intrång. Ett förslag går ut på att

bestämmelserna skadestånd i varumärkeslagen, mönsterskyddsom

lagen och firmalagen får utformning som i patentlagen.

samma Här bör även nämnas lagen och bild i reldam. Enligt om namn får inte vid marknadsföring använda fram-

lagen näringsidkare

ställning i vilken namn eller bild utnyttjas utan samtycke.

annans Förbudet är straffsanktionerat. Den bryter mot förbudet skall som till den eller bild utnyttjats. Om

utge skäligt vederlag vars namn

sker uppsåtligen eller oaktsamhet skall ersättning

utnyttjandet av

också för skada. Vid bedömande och i vad mån utgå annan av om sådan skada har skall hänsyn tas även till lidande och

uppstått andra

omständigheter än rent ekonomisk betydelse.

av annan

har rört skadeståndsskyldigheten för Redovisningen ovan

kriminaliserade eller i förbjudna förfaranden och har därvid

övrigt

vad i förhållanden. Även

behandlat som gäller utomobligatoriska

med stöd avtalsrättsliga bestämmelser kan frågan om skadeav

för marknadsföringsåtgärder aktualiseras. Det är ståndsskyldighet

då främst bestämmelserna i köplagen, och

konsumentköplagen

kommer i fråga. Enligt dessa lagar skall konsumenttjänstlagen som

eller tjänst under vissa förutsättningar anses vara felaktig

en vara den avviker från vad uppgifter i marknadsför-

om som framgår av

En vid fel i eller tjänst är skadestånds-

ing. av påföljderna en vara

442 Sanktionssystemet

skyldighet.

Den grundläggande bestämmelsen i detta sammanhang är 18 §

köplagen, som får anses uttrycka en princip inte är begränsad

som till lagens omedelbara tillämpningsområde utan torde gälla som

även inom andra områden, såsom kreditgivning och försäkringsav-

i i tal. Enligt stadgandet föreligger fel inte överensstämmer om en vara l I med sådana

uppgifter om varans egenskaper eller användning

som

säljaren har lärrmat vid marknadsföringen eller före

av varan armars köpet och som kan antas ha inverkat på köpet. Fel föreligger även då uppgifter denna beskaffenhet lärrmats någon än av av annan

säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räkning, och säljaren

kände till eller borde ha känt till uppgifterna. Om uppgifterna rättats i tid på ett tydligt sätt föreligger inte fel. Det lagfásta marknadsfö-

ringsansvaret avser således uppgifter egenskaper eller

om en varas

användning. Allmänt lovprisande uppgifter grundar inte felansvar

utan uppgiften måste vara relativt konkret. Inte heller s.k. kringuppgifter inverkar på det civilrättsli ga ansvaret. Vidare måste det kunna

antas att marknadsföringsuppgifterna inverkat på köpet, med andra

ord på köparens handlande. Köplagen i särskild beanger en stämmelse 67 § att skadestånd på grund av avtalsbrott omfattar

ersättning för utgifter, prisskillnad, utebliven vinst direkt

och annan eller indirekt förlust med anledning avtalsbrottet. I stadgandet av anges även närmare vad som avses med indirekt förlust. I konsumentköplagen fimis en bestämmelse som i sak motsvarar

vad gäller enligt köplagen i fråga betydelsen marknads-

som om av

föringsuppgifter för felbedömningen 19 §. Enligt konsumentköp-

lagen 18 § är en vara vidare felaktig bl.a. om den säljs i strid mot

Sanktionssystemet 443

ett förbud enligt 4 § MFL eller 6 § produktsäkerhetslagen. Enligt

19 § konsumentköplagen gäller vidare att skall

en vara anses felaktig under vissa förutsättningar när sälj underlåtit att lämna

arenx sådan information om varans egenskaper eller användning som han enligt MFL ålagts att lämna eller när underlåtenheten gäller ett

åläggande enligt produktsäkerhetslagen att lämna säkerhetsin-

formation. I fråga skadeståndets beräkning lagen att

om anger

köparen har rätt till ersättning för utgifter, inkomstförlust, prisskill-

nad vid täckningsköp samt arman förlust på grund felet 32 §.

Konsumenttjänstlagen innebär i detta sammanhang att tjänst

en skall anses felaktig bl.a. om resultatet avviker från sådana uppgifter

av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet eller

ändamålsenlighet kan antas ha inverkat på avtalet och i

som som samband med avtalets ingående eller annars vid marknadsföring har lämnats

av näringsidkaren,

2. av någon annan näringsidkare eller av en brranschförening eller

liknande organisation för näringsidkarens räkning, eller

av en leverantör av material till tjänsten eller någon annan

i tidigare led.

Det sagda gäller inte i fråga uppgifter i tid har rättats på

om som ett tydligt sätt och inte heller näringsidkaren varken kände till

om eller borde ha känt till uppgifterna 10 §. I 31-33 §§ ytterligare

ges

bestämmelser rörande förutsättningarna för och beräkningen

av skadeståndet.

Regler om jämkning skadeståndet finns i köplagen 70 §,

konsumentköplagen 34 § och konsumenttjämstlagen 34 §. En

444 Sanktionssystemet

omständighet som kan åberopas för jämkning är den skadestånds-

skyldiges möjligheter att förutse och hindra skadans uppkomst

Produktansvarslagen innehåller bestämmelser ersättning för

om skada som en produkt orsakar på grund säkerhetsbrist. Med

av en säkerhetsbrist förstås att produkten inte är så säker skäligen

som kan förväntas. Säkerheten skall bedömas med hänsyn bland annat till hur produkten har marknadsförts. Skadeståndsskyldiga är bland annat tillverkaren, importören och även den som har marknadsfört produkten som sin att förse den med sitt eller

genom namn varumärke eller något annat särskiljande kännetecken. Ersättnings-

skyldigheten bygger på strikt Lagen vissa omständig-

ansvar. anger heter som fritar den ansvarige från varvid bevistör-

annars ansvar, dan lagts på denne.

I samband med införandet 1970 års lag otillbörlig mark-

av om nadsföring inleddes avvecklingen av lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Då upphävdes bestämmelserna om illojal

reklam och obehöriga gåvoerbjudanden, 1 och 2 §§. Övriga regler

i lagen, nämligen avseende missbruk yrkeshemligheter och

av anförtrodda tekniska förebilder 3-5 §§, bestickning och tagande

muta i näringsverksamhet 6-8 §§ och illojal användning

av aman

näringsidkares kännetecken eller av titlar på upphovsrättsligt

skyddade verk 9 § har härefter successivt avskaffats i samband med införande lagstiftning. Lagens bestämmelser

av annan var

straffsanktionerade och enligt uttrycklig föreskrift förelåg även

skyldighet att utge skadestånd. Skadeståndsberättigade va i

huvudsak konkurrerande näringsidkare, medan enskilda konsumen-

ter inte omfattades lagens skyddsintresse. Exempel i rättspraxis

Sanktionssystemet 445

på att konkurrenter tillerkänts skadestånd på grund av illojal reklam utgör NJA 1940 s. 145 och NJA 1941 s. 580. I dessa fall fastställde Högsta domstolen ett efter skälighet uppskattat skadestånd.

överväganden

Det är enligt utredningens mening nödvändigt att reglerna om

skadeståndsskyldighet får ett verkningsfullt innehåll än den

mer nuvarande bestämmelsen i 19 § MFL, som i praktiken knappast alls

har bidragit till att upprätthålla regelsystemet. Regleringen av

skadeståndsfrågan i den nya lagen bör dock inte syfta till att skapa

regler som dubblerar eller ersätter det regelsystem som framgår av

framför allt köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänst-

lagen. Enligt utredningens bedömning saknas skäl att i marknads-

föringslagen införa en ordning som innebär skadeståndsansvar för

otillbörlig marknadsföring även när den skadelidande kan åberopa

avtalsrättsliga regler till stöd för talan om ersättning. En grund-

läggande avgränsning är därför att de föreslagna skadeståndsreglerna tar sikte på den situation föreligger när inte någon

som av parterna i tvisten kan åberopa kontraktsbrott eller i övrigt något avtalsförhållande till stöd för sin ståndpunkt. Bestämmelserna skall

således det utomobligatoriska området. En naturlig utgångs-

avse punkt är att skadestånd skall kunna utgå vid överträdelse något

förbuden i 5-16 §§ eller ett förbud meddelats med stöd av av som av 23, 26 eller 28 §§.

Enligt MFL utgår inte skadestånd för ett sådant förfarande

som strider mot generalklausulen i 2 § inte föranlett förbud jfr

men som

446 Sanktionssystemet

prop. 1970:57 s. 100 f.. Det kan enligt utredningens bedömning

ifrågasättas om detta i dagsläget är en sakligt motiverad avgränsning

av skadeståndsansvaret. Under de senaste drygt 20 åren har

en,

både i sak och i fråga antalet avgöranden, betydande praxis

skapats med tillämpning av generalklausulen och rättsläget har

klarlagts i många viktiga hänseenden. Detta skulle kunna tala för att redan ett handlande som bedöms stå i strid med generalklausulen

bör medföra skadeståndsskyldighet. Utvecklingen praxis har

av emellertid i utredningens förslag tagits till att den

vara genom

utgjort den sakliga grunden för utformningen av främst de särskilda

förbuden i 5-16 §§. Härigenom har behovet ett skadeståndsan-

av svar är direkt kopplat till ett handlande i strid med generalklau-

som sulen minskat avsevärt.

Generalklausulens funktion att uttrycka den grundläggande

normen för bedömningen av vad som skall utgöra otillbörlig

anses

marknadsföring skall enligt utredningens förslag inte förändras.

Generalklausulen i den lagen har emellertid, särskilt mot

nya bakgrund av förbudsbestämmelserna i 5-16 §§, inte

samma

praktiska betydelse som tidigare. För fall där otillbörlighetsbedöm-

ningen inte är på förhand så konkretiserad att det har funnits

anledning eller varit möjligt att stadga ett uttryckligt förbud i lag,

med därtill kopplat avgiftsansvar som möjlig sanktion, bör normalt

inte heller skadeståndsansvar komma i fråga. Från förutsebarhetssynpunkt kan det alltså resas invändningar mot att stadga allmän

, skadeståndsskyldighet för förfaranden som endast strider mot

generalklausulen.

Enligt utredningens bedömning bör emellertid frågan skade-

Sanktionssystemet 447

ståndsskyldighet enligt marknadsföringslagen inte enbart ta sikte på

att ersättning för skada till följd förbudsöverträdelser. En

ge av

näringsidkare som underlåter att följa ett informationsáläggande kan

inte sällan klandras på lika goda grunder som en näringsidkare som sätter sig över ett förbud mot en viss marknadsföringsåtgärd. Det

saknas skäl av principiell natur att i skadeståndssammanhang

behandla överträdelser av informationsålägganden på annat sätt än i överträdelser vitesförbud. Här kan även erinras om de s.k.

av villkorade förhuden, som har till funktion att i första hand förmå en

näringsidkare att uppfylla ett krav på information. Utredningen

finner därför att även den som underlåter att följa ett informationså-

läggande skall kunna bli skadeståndsskyldig. Även underlåtelse att

lämna identiñerande uppgifter enligt 18 eller 19 § bör kunna

föranleda skadeständsskyldighet.

Utredningens förslag är således att överträdelse av någon av bestämmelserna i 5-16, 18 eller 19§ eller av ett förbud eller i áläggande meddelats med stöd 23, 26 eller 28 §§ skall

som av ge rätt till skadestånd. Denna avgränsning av bestämmelsen skall inte

föranleda till ett motsatsslut. Avsikten är inte att hindra en utveckling i praxis ett skadeståndsansvar enligt allmänna regler för

av förfaranden som ligger nära t.ex. de i 5-16 §§ förbjudna och som därför kan strida mot generalklausulen. Allmärma regler kan

anses

även tänkas medföra skadeståndsskyldighet för en näringsidkare

bryter mot klar lagts fast i ett mot en annan som en norm som

näringsidkare riktat vitesförbud eller informationsåläggande.

448 Sanktionssystemet

Krav på subjektiv täckning och adekvat kausalitet

Som allmän förutsättning för skadeståndsansvar måste enligt

en utredningens mening gälla att uppsåt eller oaktsamhet förekommit

hos näringsidkaren.

Som redan framgått är det gällande rätts ståndpunkt att konkurrerande näringsidkare har rätt till skadestånd enligt 19 § MFL. Utredningen finner det helt naturligt att även den nya lagen skall ge näringsidkare det skydd skadeståndssanktionen innebär. Den

som förändringen jämfört med 19 § MFL bör dock göras att rekvisitet konkurrerande näringsidkare inte förs vidare till den nya lagen.

Lagens syfte är nämligen att bereda skydd även för de näringsidka-

inte står i ett konkurrensförhållande till den näringsidkare re som

för marknadsföringen. Denna ambition framträder som svarar

tydligt i bestämmelserna misskreditering, förväxlingsrisk och

renommésnyltning ll och 12 §§. Den nödvändiga avgränsningen

i vilka näringsidkare är berättigade till skadestånd får

fråga om som

i stället ske med hjälp det allmänna kravet på adekvat kausalitet.

Bestämmande av ersättning

Skadestånd till näringsidkare kan bl.a. avse att kompensera en

negativ inverkan omsättningen. Ersättning kan även utgå för på

utgifter näringsidkaren haft för att motverka följderna av

som

marknadsföringen. Näringsidkaren bör således få ersättning för

åtgärder han vidtar för att begränsa sin skada. En åtgärd i detta

som

syfte kan att näringsidkaren bemöter den andre näringsidkarens

vara

Sanktionssystemet 449

marknadsföring armonsering eller meddelanden till sin

genom egen kundkrets. Det anförda utesluter inte att även annan skada kan vara

ersättningsgill.

Som finns i patentlagen bestämmelse som anger

anges ovan en att vid beräkning skadeståndet för patentintrång skall ta

man av

hänsyn även till patenthavarens intresse att patentintrång inte

av begås och till övriga omständigheter än rent ekonomisk

av annan betydelse. Ovan har även nämnts att det har lagts fram förslag om

att skadeståndsbestämmelsernai vammärkeslagen, mönsterskyddsla-

och ñrmalagen skall ges en liknande utformning. Utredningen

gen

att bestämmelse med motsvarande innehåll har en viktig anser en

uppgift att fylla i marknadsföringslag. Bestämmelsen har

en ny

betydelse för de fall då den otillåtna marknadsföringsåtgärden mer

direkt innebär ett utnyttjande av en annan näringsidkares ställning

på marknaden. Ett sådant utnyttjande är typiskt sett förenat med förfaranden innebär renommésnyltning eller skapar förväx-

som

lingsrisk. Även vid misskreditering har näringsidkaren ett beaktans-

värt intresse att inte utsättas för det otillåtna förfarandet. I de

av angivna situationerna uppstår erfarenhetsmässi gt nästan alltid skada

den goodwill näringsidkaren åtnjuter på marknaden. på

Svårigheten ligger i att närmare bestämma omfattningen av

skadan i ekonomiska termer. Den behandlade frågan bör lösas

nu så att ersättning skall utgå även för skada på det anseende som näringsidkarens verksamhet eller hans eller tjänster har på

varor marknaden. En med detta innehåll gör det möjligt för

regel

näringsidkaren att få full ersättning för skadan. Regeln gör också

att ersättningen kan bestämmas till ett sådant belopp att det inte är

I5 |3l5X

450 Sanktionssystemet

ekonomiskt fördelaktigt att kalkylera med den otillåtna åtgärden.

Bestämmelsen skall således fungera som en hjälpregel vid ersättningens bestämmande och därvid tjäna både reparativa och

preventiva syften.

Som ett exempel på hur skadeståndsfrågan kan prövas vill

utredningen hänvisa till NJA 1984 34, gällde intrång i

s. som en immaterialrätt upphovsrätt till musikaliska verk. Fråga var här

s.k. allmänt skadestånd enligt 54 § andra stycket upphovsrättslagen

för försäljning olovligen framställda grammofonskivor. Högsta

av domstolen anförde att någon utredning till styrkande av att intrånget medfört skada för upphovsmännen inte hade förebringats. Domstolen fann dock att det måste antas att utbjudande till försäljning

av olagligen framställda grammofonskivor liksom försäljning av

sådana skivor åtminstone när utbjudandet eller försäljningen är av

inte obetydlig omfattning i regel medför skada, utöver

- ekonomisk

uteblivet vederlag, för de upphovsmän vilkas verk upptagits på

skivorna. I målet fastställdes ersättningen .med stöd 35 kap. 5 §

RB till ett efter skälighet uppskattat belopp. Enligt utredningen kan

de överväganden Högsta domstolen redovisade i sin dom ges

tillämpning även då det gäller att bestämma ersättning enligt den

nya marknadsföringslagen för skada på det anseende näringsidkaren

har på marknaden.

Vilka som kan föra talan om skadestånd

Enligt den för marknadsrätten centrala lagstiftningen, tidigare bl.a. lagen med vissa bestämmelser om illojal konkurrens och numera

Sanktionssystemet 45 1

marknadsföringslagen och konkurrenslagen, har enskilda konsumen-

ter inte rätt till skadestånd när de utsätts för otillbörliga marknads-

föringsåtgärder. Sådan rätt till ersättning har i princip varit

förbehållen konkurrerande näringsidkare. Eftersom samma marknadsföringsåtgärd ofta är otillbörlig både mot konsumenter och mot

näringsidkare framstår det enligt utredningen som i princip felaktigt

att dra en skarp gräns mellan konsument- och nåringsidkarintressen och med stöd av detta avskära enskilda konsumenter från rätten till skadestånd. Näringsidkares rätt till skadestånd bevaras i den nya lagen. Det är utredningens bedömning att även enskilda konsumen-

ter har ett berättigat anspråk på att erhålla ekonomisk kompensation

för skada de drabbas till följd otillåten marknadsföring

som av av

eller underlåtelse att följa ett informationsåläggande. Regler med

detta innehåll måste därför övervägas.

Både den gällande och den föreslagna marknadsföringslagen är

avsedd att främja såväl konsumenters som näringsidkares intresse av att marknadsföringsåtgärder är vederhäftiga och tillbörli ga. Både

konsumenter och näringsidkare omfattas av lagens skyddsintresse.

Att inte ge enskilda konsumenter möjlighet att föra talan om

skadestånd med stöd av lagens stadganden är från principiella

utgångspunkter inkonsekvent. Bestämningen lagens skyddsintres-

av se leder enligt utredningen naturligt till slutsatsen att enskilda konsumenter bör ges talerätt i fråga skadestånd.

För nu angivna ståndpunkt talar även det förhållandet att enskilda

konsumenter enligt gällande rätt är berättigade till ersättning för

skada som uppkommer på grund av vilseledande marknadsföring

som utgör bedrägeri eller oredligt förfarande. I den nya marknads-

452 Sanktionssystemet

föringslagen upptas särskilda förbudsbestämmelser som i vissa avseenden motsvarar vad är kriminaliserat i brottsbalken.

som Förbuden är visserligen inte straffsanktionerade uttrycker ändå

men tydligt samhällets inställning till förfarandena. Likheten mellan dessa förbud och straffbestämmelserna i brottsbalken talar för att enskilda konsumenter får rätt till skadestånd även för överträdelser av förbuden.

Som redan anförts är det en för utredningen viktig synpunkt att

den nya marknadsföringslagens sanktionssystem får sådan

en utformning att det verksamt bidrar till de materiella reglernas genomslagskraft. Bestämmelserna om skadestånd skall ses i belysning av detta. När det gäller enskilda konsumenters rätt till skadestånd kan det invändas att en sådan möjlighet kan

vara av

mindre betydelse i sammanhanget, inte bara på grund att det

av avtalsrättsliga området lämnas utanför regleringen utan även med hänsyn till sådant frånvaron stark konsumentrörelse i

som av en

Sverige. Synpunkten är inte utan berättigande. Man kan emellertid

förvänta sig att konsumenternas processuella ställning kommer att märkbart förändras när det arbete som för närvarande bedrivs inom

Grupptalanutredningen, och som syftar till att skapa inhemska

regler om grupptalan, har slutförts. Det finns enligt utredningens

a mening anledning att räkna med att konsumenterna i framtiden . kommer att kunna utnyttja möjligheterna till skadestånd på

ett mer effektivt sätt än idag.

Även utan regler grupptalan kan rätt till skadestånd för

om en konsumenter få en omedelbar positiv betydelse att underlätta

genom för näringsidkare och konsumenter att träffa uppgörelser i godo när

Sanktionssystemet 453

de är marknadsföringsåtgärd varit vilseledande eller

ense om att en på annat sätt otillbörlig. I sammanhanget är det av intresse att notera att det enligt vad utredningen erfarit inte sällan förekommer ekonomiska uppgörelser efter otillåten användning namn eller

av bild i reklam. Lagstiftningen på området har således här kunnat läggas till grund för utomrättsliga överenskommelser skadestånd

på grund av förbjudna marknadsföringsåtgärder.

Både principiella och praktiska hänsyn leder således utredningen

till slutsatsen att även enskilda konsumenter bör få möjlighet att

föra talan om skadestånd enligt den nya marknadsföringslagen.

Samma möjlighet bör givetvis gälla för dem med lagens

som terminologi utgör andra förbrukare. En sådan utvidgning av

skadeståndsmöjligheterna innebär en principiellt viktig markering av

skyldigheten att iaktta god marknadsföringssed även i förhållande

till enskilda konsumenter och andra förbrukare..

När skadeståndsskyldighet kan uppkomma

Det i praktiken vanligaste fallet där skadeståndsskyldighet kan

komma i fråga torde att konsument föranleds att vidta en

vara en

åtgärd på grund påståenden i otillåten marknadsföring. Det är

av emellertid uppenbart att inte varje sådan åtgärd en konsument

av medför rätt till ersättning. Som nämnts det skadeståndsansvar

avser

utredningen föreslår situationer där det inte föreligger något som avtalsförhållande mellan konsumenten och näri.ngsidkaren. Frågan är under vilka närmare omständigheter ansvaret kan bli

som aktuellt.

454 Sanktionssystemet

För att skadeståndsansvar skall komma i fråga för påståenden i

marknadsföring måste konsumenten ha fog för sin uppfattning att

marknadsföringens innehåll är riktigt. Om marknadsföringen

innehåller konkret information eller och därom en vara tjänst

igenom väcker konkreta förväntningar hos konsumenten, får denne

i regel anses ha fog för att ta fasta på uppgiften. Motsatsen måste som regel gälla för uppgifter är allmänt lovprisande. Allmänt som

måste gälla att mer omfattande dispositioner konsumenten

av fordrar att denne kan åberopa och konkreta En

tydliga påståenden.

annan omständighet av betydelse är hur gamla uppgifterna i

marknadsföringen är. Skadestånd förutsätter att marknadsföringen

har en viss aktualitet. Av många erbjudanden framgår emellertid

hur länge de gäller och ofta framgår det annars av omständigheterna

att ett erbjudande bara gäller viss tid. Om inga sådana

hållpunkter

för bedömningen finns kan beakta sådant mediet för man som

marknadsföringen eller dess fysiska form. Så är det t.ex. rimligt att

utgå från att erbjudanden i dagstidningar har kortare än giltighetstid

sådana som förekommer i påkostade broschyrer. Ett fall där det kan befogat att fastställa

vara ersättningsskyldig-

het är då konsumenter lockas till ett säljställe vilseledande

genom reklam är förbjuden i 5 Skadestånd bör här kunna för

som utgå

konsumentens utgifter för att bege sig till säljstället eller för att

komma i kontakt med näringsidkaren. Konsumenten bör även få ersättning för inkomstförlust för den tid han avsatt för att komma till säljstället. Även i andra situationer kan förhållandena vara sådana att konsumenten bör få ersättning för onödiga och

utgifter

för inkomstförlust. Det kan t.ex. vari

vara fråga om marknadsföring

Sanktionssystemet 455

näringsidkare erbjuder med viss garanti och det, när

en varor konsumenten är på säljstället, visar sig att denna beteckning saknar täckning. Om konsumenten då avstår från köp på grund av de upplysningar han erhållit kan det vara befogat att han får skadestånd

med hänsyn till att marknadsföringen strider mot 8

Givetvis kan frågan skadestånd för konsumenter komma upp

om även i andra situationer. Utredningen vill här bl.a. peka på att

skadeståndsgrundande uppgifter kan förekomma i prospekt och

liknande material med erbjudanden om försäkringar, kreditgivning,

fastigheter, bostadsrätter, aktier och andra värdepapper Sådan

m.m. marknadsföring kan föranleda en konsument till omfattande ekonomiska dispositioner. Om något avtal inte kommer till stånd kan konsumenten ha rätt till ersättning för kostnader han haft för

åtgärder som han vidtagit på grundval av vilseledande uppgifter i

sådan marknadsföring och som blivit onyttiga. Det kan t.ex. gälla

utgifter för fastighetsvärdering som blivit onyttiga av skäl som

en konsumenten inte haft anledning att räkna med. Enligt utredningens mening bör den diskuterade rätten till skadestånd inte begränsas

nu till fall där konsumenten vidtagit faktisk åtgärd. I princip bör

en skadeståndsskyldigheten även omfatta det fallet att marknadsförin-

föranlett någon att avstå från åtgärd. Även i sådana gen en situationer skall dock kravet på adekvat kausalitet gälla, vilket här

är en viktig begränsning.

Skadeståndsbestämmelsen i den nya marknadsföringslagen avser

endast ersättning för ren förmögenhetsskada i skadeståndslagens

mening. Frågan skyldighet att ersätta eller sakskada till

om personföljd marknadsföring får bedömas enligt allmänna skadestånds-

456 Sanktionssystemet

rättsliga regler.

Som redan berörts skall vidare ett allmänt krav gälla att det

som

föreligger adekvat kausalitet mellan en skadegörande handling och

uppkommen skada. Även andra frågor får bedömas enligt allmänna

skadeståndsrättsliga regler, såsom förutsättningarna för jämkning

skadeståndet och fleras medverkan till ett skadeståndsgrundande IE förfarande. Av sådana regler följer även skyldighet för den

en skadelidande att begränsa sin skada.

Det åligger den som fordrar ersättning att visa omfattningen av den skada han vill ha ersatt. I detta sammanhang är emellertid även

regeln om bevislättnad i 35 kap. 5 § rättegångsbalken tillämplig.

Enligt utredningens bedömning är preskriptionstiden i MFL

onödigt lång. Det är ur flera synpunkter angeläget att krav på

ersättning snabbt förs fram och prövas. Två års preskriptionstid

från skadans uppkomst innebär en lämplig avvägning.

Det bör framhållas att den föreslagna skadeståndsbestämmelsen inte hindrar att skadelidande åberopar andra grunder för sitt

anspråk.

Det processuella systemet

Talerätt

Utredningens förslag: Näringsidkare samt konsument- och

näringsidkarorganisationer skall ha samma priimära talerätt som

KO såvitt gäller talan om förbud eller åläggamde.

Endast KO skall få föra talan om marknadssstörningsavgift.

Skälen för förslaget: Möjligheterna att väcka talan bör inte som idag begränsad till primär talerätt för IKO med endast en

vara en subsidiär talerätt för enskilda näringsidkare ellen olika organisatio-

Det innebär onödig komplikation em näringsidkare inte

ner. en om direkt kan vända sig till domstol utan måste imvänta ett beslut om att KO inte utöva sin talerätt.

avser

När det gäller marknadsstörningsavgift får emdast KO föra talan.

Det bör därför åligga KO att ta till såväl konsumenters som

vara

näringsidkares skyddsintressen enligt de särskillda bestämmelserna

otillåtna marknadsföringsåtgärder kam medföra att avgift

om som döms ut.

Bakgrund

Marknadsrätten syftar till att tillhandahålla väl fumgerande spelregler

458 Det processuella

systemet för aktörerna på marknaden och att det allmänna konsu-

skydda

mentintresset och näringslivets gemensamma intresse. Den för som talan förbud eller åläggande begär att domstolen skall utdöma om en sanktion som tar sikte på att stoppa ett otillbörligt förfarande. Så länge det inte handlar den enskilde konsumentens intresse om av skadestånd kan hävda att det är mindre motiverat låta man att en enskild konsument föra talan sanktion skyddar ett om en som kollektivt konsumentintresse. Det rådande systemet har ett

slags

specialåklagare, KO, som för talan för konsumentkollektivets

räkning.

KO:s primära rätt att driva talan där näringsidkarkollektivet är

skyddsobjekt framstår numera enbart principiell. Genom att som KO i regel avstått från den primära talerätten har antalet mål med näringsidkare som processar mot näringsidkare ökat successivt och

näringslivet har i praktiken fått bära ansvaret för utvecklingen på

området.

Överväganden

Vad som anförts under avsnittet Bakgrund talar för det ovan att inte skall gälla någon primär talerätt för KO. En bör

näringsidkare

väcka talan direkt utan att som i dag invänta klartecken, i form

av ett avskrivningsbeslut, från KO.

Denna på talerätten stämmer väl med utvecklingen de syn mot att enskilda företagen löser problem utan att de offentliga beorganen

höver ingripa. Rätten skall dock enligt utredningens förslag

underrätta KO rättegång där talan väckts enligt marknadsom en

Det processuella systemet 459 föringslagen av någon annan än KO. Det finns då ett visst inslag av

kontrollmöjlighet för staten även i de mål där privvata organisationer

eller enskilda parter för talan.

Samtidigt måste det betonas att KO:s ansvar för vissa frågor som rör näringslivet får Ökad betydelse när det gäller målen om

marknadsstörningsavgift. Avgiften är en möjlig sanktion i fall då

exempelvis regeln om misskreditering Överträttts. Den materiella regeln skulle förlora i betydelse om den enbart lkom att tillämpas i frågor förbud vid vite eller skadestånd, dvs. då näringsidkare

om har talerätt. Samma situation kan uppstå såvitt gäller marknads-

föringskorruption. Det är av vikt att lagens effektivitet i fråga om

de regler har näringsidkare som främsta skyddsobjekt inte

som försvagas genom att rätten att föra talan om marknadsstörningsavgift inte har tilldelats någon annan än KO.

Grupptalan

Begreppet grupptalan har definierats som en talerätts- eller rättegångsform där käranden utan uppdrag för talan till förmån för en i processen angiven medlemmar träffas av domens

grupp, vars rättskraft trots att de inte är parter i målet. KO för en slags statlig grupptalan till förmån för ett helt kollektiv medlemmar själva

vars inte är parter. Denna processform är ekonomisk på så sätt att varje konsument inte behöver gå till domstolen, eftersom ett meddelat förbud innebär att näringsidkaren inte får upprepa den påtalade marknadsföringsåtgärden mot någon medlem konsumentkollekti-

av vet. Få enskilda konsumenter kan förväntas ta på sig processrisker

460 Det processuella systemet för att hävda ett anspråk på ett litet ersättningsbelopp för den

kränkning som exempelvis en otillbörlig och vilseledande

annonskampanj givit upphov till. På marknadsrättens område det vore därför lämpligt att införa privat grupptalan. Det kan ske både en

genom att tillåta enskild grupptalan och organisationstalan. En

konsumentorganisation skulle i det senare fallet kunna driva en l verkade även till förmån för inte process som personer som är medlemmar i organisationen men som drabbats skada av samma som medlemmarna. I båda fallen privat grupptalan avseende av skadestånd bör i så fall, eftersom viss marknadsföringsåtman en gård ändå är föremål för överväga att tillåta att process, en förbudstalan eller talan åläggande prövas utan att KO blandas om in i tvisten.

De marknadsrättsliga processreglerna innehåller nämnts

som

redan i dag möjligheter till organisationstalan även tyngd-

punkten ligger på KO. För civilrättsliga mål som följer rättegångs-

balkens regler finns inte detta alternativ utan den enskilda parten får bära processansvaret. I detta sammanhang kan nämnas att artikel

10 andra punkten i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd

förutsätter att det skall finnas möjlighet till sådan talan för närings-

livsorganisationer. Grupptalanutredningen Ju 1991 :04 utreder för

närvarande frågan om det går att förbättra möjligheten att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartade för större en grupp människor. Som åtgärd för att förbättra det processuella.

rättsskyddet övervägs därvid särskilt regler om grupptalan.

Det kan också nämnas att nuvarande regler för handläggningen av ärenden hos Allmänna reklamationsnämnden ger KO rätt att föra

Det 461

processuella systemet

för privatpersoners räkning. Vidare får organisationer grupptalan

föra KO bestämt att avstå från denma talerätt.

grupptalan om

det för närvarande intte finns skäl att

Utredningen anser att

föreslå talerätt för enskilda konsumenter i mål förbud eller om

Detta gäller självfallet också mål om marrknadsstörningsåläggande.

där endast KO får föra talan. Däremot föreslår utredningen

avgift,

vad i avsnitt 6.4 att enskilda konsumenter skall

enligt som framgår

få rätt att föra talan skadestånd enligt marknadsföringslagen. om Såvitt utredningen att dlet finns skäl att

gäller grupptalan anser

avvakta överväganden om att införa denna

Grupptalanutredningens

talerättsform i svensk processrätt. I avvaktan på resultatet av den särskilda arbete bör regler grupptalan inte

utredningens nya om

införas i marknadsföringslagen.

7.2¶Målens handläggning

Mål enligt den laggen skall hand-

Utredningens förslag: nya

enligt reglerna för dispositiva tvistemåll när processen läggas

förs mellan två näringsidkare.

Mål och förbud

om marknadsstörningsavgift processser om

eller åläggande där KO för talan skall vara indi:spositiva.

Skälen för Två näringsidkare bör kunma disponera över

förslaget:

så vis medgivande part blir bindande för processen på att ett av en honom och att de själva får sörja för bevisningen. Det är vidare tillåtet förliks och de träffar uppgörelse kan de att parterna om en

462 Det

processuella systemet

begära att domstolen meddelar dom på basis exempelvis av ett medgivande. Rätten har i sådana mål där år tillåten

förlikning en

skyldighet att i viss utsträckning verka för förliks. att parterna

Det är enligt utredningens inte

mening god processekonomi att

ett medgivande, eller överenskommelse mellan en annan parterna, som skett sedan talan förts till domstol inte skulle kunna ha den verkan att rätten kan grunda sin dom överenskommelsen. på I ett

dispositivt mål gäller vidare, enligt 35 3 § RB, kan

kap. att en part erkärma viss faktisk med den en omständighet verkan att detta blir gällande mot honom i Erkärmandet får processen. betydelse som bevis oavsett hur det skulle te sig rätten skulle hur

om pröva

det förhåller sig med den aktuella

omständigheten.

Med den lagens materiella det

nya utformning ter sig prejudikat-

skapande syftet inte sä angeläget att det motiverar där

en ordning

domstolen ex officio fortsätter handläggningen i fall där är parterna ense om tvistens lösning. Ett medgivande bör således bindande vara för rätten och någon möjlighet för domstolen officio att ex införskaffa bevis bör inte föreligga. Det kan vidare inte längre motiverat sker vara att prövning av prejudikatskapande skäl i sådana fall där den part handlat som otillbörligt exempelvis gått i konkurs eller representeras ett av dödsbo och domstolens avgörande inte kan verkställas utan i

praktiken snarare utgör ett rent principuttalande från domstolens

sida.

Beträffande rättegångsreglerna i mål enligt marknadsföringslagen

anser utredningen att det finns anledning att begränsa förlorande en

svarandeparts skyldighet att ersätta statens kostnader på sätt

samma

Det systemet 463

processuella

gäller enligt kostnadsreglerna i brottmål. ställningstagandet

som baserar sig på det förhållandet att enskild part som processar mot en

eller specialåklagare inte bör förpliktas utge en myndighet en

i full utsträckning. KO:s arbete blir därmed inte

rättegångskostnader

ersättningsgillt, däremot får staten ersättning för exempelvis

men beviskostnader. För svarandesidan innebär det samtidigt att svarandens arbete och tidsspillan inte ersätts svaranden eget om

vinner, ombudskostnader och kostnader för bevisning är

men

ersättningsgilla. Samma sak gäller enligt konkurrenslagens regler.

I denna fråga behövs ingen särskild regel, eftersom detta följer av 18 kap. 16 § RB.

Bakgrund

Marknadsdomstolen har hittills prövat mål även om talan varit

Ibland har medgivna ärenden tagits till slutligt avgörande medgiven.

efter sammanträde hållits. Ett annat exempel är att ett inatt terimistiska inte bifallits trots medgivande från motparter.

yrkanden

MD 1976: 17, SBR:s Honungsförmedling, MD Se exempelvis

1976:20, Radio, och 1988, notis Ericsson Radio

Sveriges

Detta har skett med stöd ett förarbetsuttalande

Systems Sverige. av

betonar vikten att Marknadsdomstolens prejudikatskapande som av funktion. KO kan enligt MFL, i frågor som är av större vikt, handlägga ärende utan att detta sker inför domstol.

ett mot en näringsidkare

Sådan handläggning kan leda till att näringsidkaren godkänner ett

föreläggande vid vite, vilket då får samma verkan som en av

464 Det processuella

systemet domstol meddelad lagakraftvunnen dom. Å andra sidan kan

näringsidkaren under handläggningen inge skriftliga eller muntliga

upplysningar som leder till att KO inte längre att det finns anser

anledning att rikta något vitesföreläggande mot näringsidkaren.

Föreligger skäl för antagande att näringsidkaren inte kommer

att medverka i denna handläggning hos KO förs till

frågan troligen

domstolen utan föregående förhandlingsförsök utom rätta.

Tidigare gällde enligt 20 § RP åklagaren eller

att om en myndighet förde talan på allmänhetens vägnar och talan inte tillvara-

avsåg

tagande av statens, eller någon enskilda rätt att reglerna annans, om brottmål tillämpades bl.a. för för och

föreläggande part parts

utevaro. 20 § RP innebar även att brottrnålsregler blev

tillämpliga

i stället för tvistemålsregler, inte

om annat var föreskrivet,

beträffande rättegångskostnad. 20 § RP är Endast

numera upphävd.

rättegångskostnadsfrågan ansågs motivera en särskild reglering när

man upphävde paragrafen prop. 198990:71 74. Detta ledde

se s.

till regeln i 18 kap. l6§ RB innebär 31 RB blir som att kap. tillämpligt om inte annat är föreskrivet beträffande rättegångskostnaderna i mål där myndighet för talan det allmärmas

på vägnar

utan att saken avser tillvaratagande statens eller någon av annans enskilda rätt. Huvudregeln är alltså, även för mål där s.k. en

specialåklagare som KO för talan, att vanliga rättegångskostnads-

regler för tvistemål inte blir tillämpliga.

Det processuella systemet

Överväganden

Rättegångskostnader

Att tvistemålsreglerna i RB skall tillämpas i marknadsföringsmål

innebär att även bestämmelserna om fördelning av rättegångskost-

nader i 18 kap. RB blir tillämpliga. Olika regler gäller därvid

beroende på näringsidkare är kärande eller KO är

om en om kärande.

Om näringsidkare är kärande gäller huvudregeln i 18 kap. l §

en RB att den part som förlorar målet skall ersätta motpartens

rättegångskostnader.

Om KO är kärande i målet följer emellertid enligt 18 kap. 16 § RB att- när annat inte är särskilt föreskrivet- frågor för

om ansvar

rättegångskostnader regleras av 31 kap. RB.

Bestämmelserna i 31 kap. RB behandlar rättegångskostnader i

brottmål. Att dessa regler tillämpas i marknadsföringsmål där KO

är kärande har betydelse framför allt när KO vinner målet. Svaranden får då stå för sina kostnader, men i övrigt är dess

egna

för rättegångskostnader högst begränsat. Enligt 31 kap. 1 §

ansvar

RB föreligger nämligen återbetalningsskyldighet för den förlorande

parten gentemot staten i stort sett bara för vissa kostnader som enligt rättens beslut betalats allmänna medel.

I 31 kap. 2 § RB finns bestämmelse som svarar mot det fallet

en att KO förlorar målet. Svaranden kan enligt bestämmelsen få ersättning allmänna medel för vissa kostnader som skäligen varit

av motiverade för att han skulle kunna ta tillvara sin rätt. En sådan är

466 Det processuella systemet framför allt försvararkostnad, och när det gäller marknadsföringsmål bör ombudskostnad sådan. Dessutom nämns ses som en i bestämmelsen bland annat kostnad för bevisning.

Parts utevaro

Av 9 kap. 8 § rättegångsbalken följer att staten inte får föreläggas

vid vite i samband med kallelse att inställa sig till rättegång. En en särskild regel för KO:s inställelse behövs inte i marknadsföringslagen såvitt gäller vitesföreläggande i samband med kallelse till

rättegång, om målet i övrigt skall följa tvistemålsregler.

I konkurrenslagen 65 §, har valt att göra vad i rättegångs-

man balken är stadgat för åklagare i brottmål tillämpligt även när det gäller part och parts utevaro. Målen enligt konkurrenslagen är inte något fall dispositiva. I samband med att 20 § RP upphävdes uttalades i propositionen såvitt gäller påföljd för utevaro, att det inte ansågs förefalla stötande talan det aktuella slaget dvs. att en av nu talan i mål där myndighet eller åklagare för talan inte gäller som ansvar för brott och inte rör statens eller någon som annans enskilda rätt förfaller myndigheten eller åklagaren uteblir från om

förhandling. Att, åklagare och andra myndigheter, om det i

undantagsfall skulle behövas, på samma sätt andra för som som i

talan kan föreläggas att i mål berört slag komplettera

av nu en

bristfällig ansökan vid påföljd av att ansökningen avvisas ansågs

närmast som eftersträvansvärt prop. 198990:71 71. Utreds. ningens mening är att det framstår som förenligt med dessa uttalanden att inte införa någon särskild regel i marknadsför-

Det processuella systemet

ingslagen för KO:s utevaro.

0fiicial- och dispositionsprincipema

Utredningen har tagit ställning till rättegångskostnadema i mål där

KO för talan. Officialprincipen, dvs. det allmännas intresse av att domstolen självmant officio är verksam såvitt gäller utred-

ningen i målet, gör sig gällande med olika styrka i olika mål. Enligt

utredningens mening talar mycket för att låta dispositionsprincipen

så långt möjligt gälla i förbud eller åläggande. Men

processer om

ställningstagandet i fråga kostnadsreglerna i fall där KO är part

om talar i den andra riktningen.

Det är viktigt att understryka att s.k. förlikningsbara mål både

enligt rättegångsbalken och lagen skiljemän är sådana mål som

om parterna disponerar över sedan de kommit till domstol. Dispositiva mål kan därmed avslutas på så sätt att rättegången avslutas genom att parterna förliks att tvisten skall upphöra eventuellt genom

om stadfästelse förlikning eller dom grundad på ett medgivande eller

att käromålet återkallas. Parterna kan även träffa en genom överenskommelse inför domstolen skall upphöra för

att processen att i stället fortsätta inför särskilda skiljemän. Parterna i dispositiva tvistemål har också rätt att i förväg avtala om att en tvist om ett visst rättsförhållandefiitealls skall få avgöras i domstol utan bara

får tas skiljemän. Förlikningar skall även kunna omfatta

upp av

rättegångskostnadema. redovisade omständigheterna talar för

De nu ofñcialprincipen i de fall KO för talan om förbud eller åläggande.

Dessa mål skall därför enligt utredningens förslag handläggas enligt

468 Det processuella systemet

vad som gäller enligt rättegångsbalken för indispositiva mål. Detta

innebär också att tredskodom inte kan meddelas i dessa mål.

I fall där två näringsidkare, eller näringsidkare och organisa-

en tion, processar är det en fördel att ha tillgång till skiljeförfarandet som ett alternativ till domstolsprocess. Att parterna på detta sätt

disponerar över processen i så stor utsträckning möjligt har

som troligen också en positiv inverkan på utvecklingen etiska regler av

inom näringslivet och det s.k. egenåtgärdssystemet. Detta talar för

att nu nämnda mål skall hanteras enligt reglerna för dispositiva tvistemål.

I dispositiva mål där förlikning själva saken är tillåten kan

om en parts utevaro leda till tredskodom. Tredskodom kan också meddelas mot en part som inte inger svaromål sedan han delgivits stämning. En tredskodom mot käranden innebär att kåromålet ogillas, det om inte medgivits svaranden eller det framgår att käromålet är av uppenbart ogrundat. En tredskodom mot svaranden innebär att

domen grundar sig på kärandens framställning omständigheterna

i målet. Enligt utredningens mening bör inte reglerna tredsko-

om dom vara något hinder för att behandla ett mål förbud eller om åläggande som ett dispositivt mål. Det är en fördel att handläggningen inte kan förhalas att part exempelvis inte genom en inställer sig.

När två näringsidkare är parter i ett mål enligt marknadsförings-

lagen finns inte heller något skäl att frångå de regler gäller för som

dispositiva tvistemål i allmänhet såvitt gäller rättegángskostnaderna.

Givetvis kan det i mål förbud eller åläggande vid vite bli om fråga om ett medgivande eller en förlikning som även inkluderar

Det systemet 469

processuella

parternas på vitesbeloppets storlek. Denna del av respektive syn talan bör inte målet i Övriga delar är dispositivt lämnas parts ens om till eget förfogande utan rätten bör i fråga vitesbeparternas om loppets storlek ha sista ordet.

I mål marknadsstörningsavgift, bara får anhängiggöras

om som KO, är ofñcialprövning allra starkast. För dessa mål

av inslaget av

kan det enligt utredningens mening inte bli fråga om annat än regler

för indispositiva mål. Talan om konkurrensskadeavgift enligt

konkurrenslagen skall handläggas enligt rättegångsbalkens regler för

mål. Utredningen föreslår ordning för mål om

indispositiva samma

marknadsstörningsavgift. Dessa mål är av sådan art att exempelvis

tredskodom inte bör få komma i fråga och inte heller kan det anses parterna förfogar över på samma sätt som i lämpligt att processen dispositiva mål. Rätten skall här inte vara bunden av ett medgivande och bör även självmant kunna ta in sådan bevisning i processen som

inte KO kan naturligtvis även i ett indispositivt parterna åberopat.

mål marknadsstörningsavgift återkalla sin talan efter förom med sin motpart. Men dom i sådana mål bör inte få

handlingar en

i från från rättens prövning att de

utgå ett medgivande utan av

förutsättningarna för direktverkande sanktion är

påstådda en

Ovan har sagts att parterna aldrig får disponera över ett

uppfyllda.

storlek och att rätten skall pröva detta belopp även i de

vitesbelopps

där saken är tillåten. Ännu starkare skäl

mål förlikning om själva

är skälen för officialprövning vid fastställandet av marknadsstör-

ningsavgiften.

Utredningen således inte att den ordning som gäller enligt

anser bör gälla annat än i mål där KO för talan även om

konkurrenslagen

470 Det processuella

systemet de båda rättsområdena har stark anknytning till varandra. Konkurrenslagen skiljer sig nämligen på flera punkter avsevärt från den

ordning som nu föreslås för mål enligt marknadsföringslagen. Mål

enligt konkurrenslagen som når domstol har exempelvis alltid någon

form av myndighetsbeslut utgångspunkt vid som domstolspröv-

ningen.

Erfarenheterna från det immaterialrättsliga området såvitt gäller

förbud vid vite visar att reglerna interimistiska förbud vid vite om har kunnat hanteras på ett effektivt sätt domstolarna. Detta

av gäller

särskilt de patenträttsliga målen intrång hanteras de om som av allmänna domstolarna enligt reglerna för mål

om dispositiva

tvistemål. Exempelvis sker kallelse vid äventyr tredskodom, av även om det är fråga skadeståndstalan kombinerats med om en som ett förbudsyrkande innehållande ett vitesmoment. Tyngdpunkten i dessa tvister har kommit att ligga på det interimistiska avgörandet och parterna förliks ofta innan målen når huvudförhandling och

slutlig prövning i sak.

Utredningens inställning till de interimistiska besluten i mål

otillbörlig marknadsföring har behandlats i avsnitt 6.1. Dessa

överväganden stämmer väl överens med utvecklingen möjligheter

av till skärpta åtgärder inom det

immaterialrättsliga

interimistiska

i området. Vidare har möjligheterna till kumulation processekonomiska fördelar bör tas till även när det gäller mål som vara enligt

marknadsföringslagen. Om rättegångsbestämmelserna i största

möjliga utsträckning kan ha dispositiva mål förebild underlättar

som detta den handläggningen. blir tredsko-

gemensamma Exempelvis

Det systemet 471

processuella

domsinstitutet både i skadestånd bör tillämpligt en process om som

kunna handläggas samtidigt som ett förbudsyrkande enligt ut-

förslag. Ett annat exempel är mål med immaterial-

redningens

anspråk hanteras dispositiva tvistemål. Dessa blir

rättsliga som som

också utredningens förslag lättare att handlägga gemensamt genom

med mål enligt marknadsföringslagen.

Likheterna mellan utredningens förslag och konkurrenslagens

sanktioner är framför allt sanktionsavgiftema. Mål om konkurrens-

respektive marknadsstörningsavgift kommer att betrakskadeavgift

tas helt indispositiva i båda fallen. Marknadsföringslagens

som huvudsanktioner kommer emellertid också fortsättningsvis att vara förbud och åläggande, vilka sanktioner stärks ytterligare om de interimistiska åtgärdernas position flyttas fram i enlighet med

Härigenom är förslagets likheter med det utredningens förslag.

immaterialrättsliga omrâdet, och då särskilt hanteringen av patent-

mål, betydligt större än de dragen med konkurrenslagemensamma gen i detta hänseende.

Utgångspunkten är, såväl på marknadsföringsområdet som på det

immaterialrättsliga området, att skapa förutsättningar för att

omedelbart kunna stoppa ett otillbörligt förfarande och se till att domstolsförfarandet går så snabbt att det inte blir intressant att ens påbörja otillbörliga verksamheter. Skulle en part omedelbart medge talan skall därför interimistisk beslut eller slutligt avgörande snabbt kunna meddelas. En officialprövning skulle i dessa fall minska lagens effektivitet. Om föreläggande att inkomma med svaromål eller kallelse till förhandling inte fick förenas med tredskodomsäventyr, skulle tredskande part kunna förhala en rättegång. en

472 Det processuella

systemet Effektivitetsskäl talar således för att rättegången i mål förbud om eller åläggande så långt möjligt skall utformas efter mönster av domstolarnas hantering av dispositiva tvistemål. Att konstruktionen med vitesföreläggande inte är något hinder för sådan ordning en

visar erfarenheterna från exempelvis patenträttsområdet.

I konkurrensskadefallen rör det sig dessutom i betydligt mindre grad om hänsyn till enskilda parter drabbas omedelbart ett som av förfarande än vad kan bli fallet i mål enligt marknadsföringssom

lagen. Målen enligt konkurrenslagen riktar sig således mot

mera långsiktiga effekter där det centrala är samhällsskadan medan de enskilda parternas roll är mindre framträdande. Detta avspeglar sig

också i talerättsreglerna. Konkurrenslagen medger inte någon

primär talerätt innebär att ett företag omedelbart vid domstol som kan yrka att åläggande meddelas ett annat företag att med

upphöra

förbjudna konkurrensbegränsningar. Endast om Konkurrensverket

beslutar att inte meddela ett sådant åläggande kan ett företag som

berörs av en förbjuden konkurrensbegränsning föra talan vid

Stockholms tingsrätt och där framställa ett yrkande åläggande

om vid vite. Även kriterierna för meddelande interimistiskt beslut av

enligt konkurrenslagen skiljer sig avsevärt från den ordning

som

utredningen föreslår för mål om otillbörlig marknadsföring.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis talar nu redovisade omständigheter för att mål

enligt marknadsföringslagen hanteras dispositiva mål det är

som om

tvist mellan två näringsidkare, medan ordningen för indispositiva

Det processuella systemet 473 mål endast skall gälla när KO förekommer part. Det kan

som naturligtvis förekomma att KO inträder i process mellan två

en näringsidkare och framställer ett eget yrkande om marknadsstörningsavgift eller förbud eller åläggande. Målet blir då ett s.k.

om blandat mål och så länge KO är part i processen präglas målet av

de indispositiva reglerna, vilket medför att exempelvis tredskodom

inte kan komma i fråga. Rättegångskostnaderna får, i den mån de

kan särskiljas, behandlas enligt regeln i 18 kap. 16 § rättegångs-

balken och i övrigt enligt vanliga kostnadsregler för tvistemål.

7.3¶Föreläggande att omedelbart inge bevisning

förslag: Rätten skall på yrkande part redan i

Utredningens av

samband med att ett interimistiskt yrkande har framställts kunna förelägga svaranden att omedelbart inkomma med bevisning

att styrka riktigheten svarandens påståenden i

som avser av reklam.

Skälen för förslaget: För att betona näringsidkarens skyldighet att

för hans inte är vilseledande bör det införas

svara att påståenden

härom. Utredningen har valt dels formulera en

processuella regler

bevisregel i 22 dels att placera en regel om skyldighet att

omedelbart inge bevisning, 25 i avsnittet förbud och åläggan-

den, närmare bestämt före regeln interimistiska förbud i 26

om Det ñmis anledning att på detta sätt framhäva betydelsen av att

näringsidkaren på tidigt stadium förser sig med underlag som

474 Det processuella systemet dokumenterar de påståenden han använder sig i marknadsföring. av En sådan ordning bör leda till att de materiella reglerna får större

genomslagskraft.

Överväganden

Den s.k. omvända bevisbördan har behandlats närmare i avsnitt

5.2.3. De föreslagna processuella reglernas innebörd blir samtidigt

en markering till näringsidkare inte kan prestera underlag

en som för sina påståenden att han riskerar att stå närmare ett interimistiskt förbud eller åläggande än han inger bevisning till rätten. om Avsikten med regeln bevisföreläggande är således att förhindra om att en part förhalar eller fördröjer processen. Möjligheter att effektivt utnyttja reglerna interimistiska beslut angående om utredningens allmänna överväganden om interimistiska beslut se avsnittet 6.1, blir uttunnade motpart kan kringgå kravet att om en han skall svara för riktigheten av sina påståenden redan vid

marknadsföringstillfállet genom att dröja med bevisuppgifter.

Bevisregeln att en näringsidkare vid marknadsföringstillfället

skall kunna belägga framställningar sakförhållanden är inte om ny

utan har tillämpats länge i praxis. De föreslagna processuella

nu reglerna hänger samman med att de interimistiska besluten får en

mera framskjuten plats i regelsystemet genom utredningens förslag.

Liksom tidigare blir det en fråga för rättstillämpningen att i varje

situation avgöra när beviskravet kan uppfyllt. Det är naturligt anses att ett yrkande med visst fog för sig lättare vinner bifall om motparten inte presterar något som talar i riktning. Det skulle arman

Det processuella systemet 475

kunna hävdas att regeln bevisföreläggande inte är nödvändig.

om Fördelarna med en regel att omedelbart kunna begära in

om bevisning i fråga påståenden sakförhållanden är dels att de

om om

materiella reglernas vederhäftighetskrav och frågan bevisbördan

understryks, dels att det tydligt markeras att ställningstagandet till

ett interimistiskt yrkande inte skall kunna uppskjutas att

genom

näringsidkaren dröjer med ingivandet av bevisning. Efterlevnaden

av kravet att svara för att vilseledande påståenden inte används bör härmed bli större än tidigare.

7.4¶Organisationsmedverkan

Utredningens förslag: Vid sidan av möjligheten till interven-

tion enligt rättegångsbalken bibehålls i marknadsföringsmål

en särskild möjlighet till s.k. medverkan vid handläggningen.

Skälen för förslaget: Medverkansinstitutet tar framför allt sikte på

att bereda en möjlighet för branschorganisationer och liknande att

medverka i mål, där KO riktar talan viss näringsidkare

mot en som har betydelse för större krets sådana. Institutet har tillämpats

en av praktiskt i vissa fall av denna typ. Det finns därför skäl att bibehålla

reglerna om möjlighet till organisationsmedverkan. Möjlighet till

organisationsmedverkan föreslås för processer såväl vid Stockholms tingsrätt som i Marknadsdomstolen. Reglerna medverkan bör,

om såvitt gäller båda instanserna, upptas i den lagen.

nya

476 Det processuella systemet

Bakgrund

För förfarandet i Marknadsdomstolen gäller enligt 13 a § lagen om Marknadsdomstol bland annat regel det s.k. medverkansinsti-

en om tutet. Bestämmelsen innebär att om en sammanslutning av näringsidkare som gör sarmolikt att utgången i ett mål kan ha betydelse för medlemmarna i sammanslutningen, får av rätten på ansökan av sammanslutningen tillåtas medverka i förfarandet, vid sidan av enskild part, och åberopa bevisning. Den medverkar har inte

som ställning som part och får inte rätt att framställa något yrkande för

del. Domen i målet är inte heller bindande för den medegen verkande.

Bestämmelsen om s.k. ordinär intervention i 14 kap. 11 § första stycket RB intervenient i stort sett samma ställning som

ger en gäller enligt det s.k. medverkansinstitutet. Medverkansregeln är ändå inte konstruerad på samma sätt som regeln om ordinär intervention. Tidigare har det sagts att domen inte blir gällande mot den medverkande; detta gäller även vid ordinär intervention. Enligt gällande rätt blir emellertid ett beslut av Marknadsdomstolen aldrig rättsligt bindande för annan näringsidkare än den som varit part i målet. Interventions grunden vid intervention enligt rättegångsbalken är nämligen sammankopplad med förekomsten av en eventuell risk att domens rättsföljd får en betydelse för tredje mans rätt. Medverkan i marknadsföringsmål utgår i stället från att en tredje man,

vanligen en branschorganisation, kan ha ett berättigat intresse av

utgången i målet även domen inte har någon rättsverkan för

om denne.

Det processuella systemet 477

En medverkande får huvudregel inte framställa egna

som yrkanden. Däremot kan det tänkas att det kan finnas ett visst utrymme för andrahandsyrkanden enligt förarbetena till med-

verkansreglerna. När det gäller argumenteringen får den med-

verkande argumentera helt eller delvis i enlighet med partens yrkanden och har rätt att ge en egen kompletterande sakframställning samt att plädera prop. 198485 s. 213.

Eftersom 14 kap. 11 § andra stycket RB också tillåter s.k. självständig intervention där intervenienten tar ställning part i

rättegången är rättegångsbalkens interventionsregler ur en annan

synvinkel vidare än vad som framgår av 13 § lagen om Mark-

a nadsdomstol. Även intervention är

regeln om självständig uppbyggd

på domens rättsföljd för tredje man.

I 18 kap. 12 § RB finns en regel som ger en intervenient som inte är part, liknande ställning tillkommer part i rätte-

en som en gångskostnadshänseende. Det finns dock ett krav på att kostnaden skall ha orsakats av interventionen och att den part som processar intervenientens sida inte får förpliktas att betala dennes kostnader.

Överväganden

Utredningen föreslår att regler om organisationsmedverkan skall

upptas i den lagen. Detta gäller förfarandet i såväl tingsrätten

nya som Marknadsdomstolen.

Det nya som utredningens förslag medför angående medverkans-

institutet såvitt gäller hanteringen i tingsrätten blir, förutom

införandet av den speciella interventionsgrunden, att utredningen

478 Det processuella systemet inte lägger någon kostnadsrisk på den medverkandepå det

sätt som

gäller för den intervenerar enligt rättegångsbalkens regler. Som

utredningen ser saken skall så långt möjligt gälla att alla

som processar får bära risken att betala motpartens rättegångskostnader i händelse av att hamna på den förlorande sidan. Utredningen

anser att en sammanslutning som medverkat på den vinnande partens sida, inte skall ha rätt att få ersättning utan får bära sin kostnad.

Den medverkande skall dock i vissa undantagsfall kunna

förpliktas att betala motpartens rättegångskostnader även han

om inte är part. Detta gäller exempelvis han förfarit vårdslöst och

om vållat kostnad för motparten att komma med påståenden

genom som han insett eller bort inse saknar fog. En sådan regel finns i 18 kap. 6 § RB. Vidare bör det inte få förekomma att den part på vilkens

sida sammanslutningen deltagit förpliktas ersätta sådan kostnad

som orsakats av sammanslutningen.

7.5¶Upplysningsskyldighet

Utredningens förslag: De nuvarande reglerna om skyldighet

för näringsidkare att tillhandahålla KO utredningsmaterial och

upplysningar förs in i den lagen. Skyldigheten skall också

nya

anses gälla inspelade radio- och TV-sändningar med reklamin-

nehåll.

Skälen för förslaget: En förutsättning för att KO skall kunna

handlägga sina ärenden effektivt är enligt Marknadsföringsutred-

Det processuella systemet 479

ningens mening att KO:s möjligheter att begära in relevant

utredningsmaterial inte begränsas till att gälla arman reklam än

radio- och TV-reklam. KO har viktig tillsynsuppgift såvitt gäller

en marknadsföring i radio och TV och bevakningen av konsumentintresset måste kunna fungera effektivt i alla medier. Näringsidkarnas skyldighet att inge handlingar, Varuprover eller liknande bör därför anses omfatta även inspelningar av reklaminslag som sänts i radio och TV. Enligt utredningens mening bör inte heller denna

tillämpning hindras av upphovsrättsliga regler.

Bakgrund

I MFL finns regler 11 och 16 §§ som innebär en uppgiftsskyldig-

het för näringsidkare under såväl utrednings- som tillsynsskedet hos

KO. Syftet med denna skyldighet är att KO skall få tillgång till relevant information och utredningsmaterial. KO kan begära in

exempelvis upplysningar, handlingar eller Varuprover från en

näringsidkare dels under handläggningen ett ärende där en

av sanktion kan antas komma i fråga, dels för att utöva tillsyn över att

exempelvis ett meddelat förbud följs. Lagen ger möjligheter till

vitesförelägganden men KO har inte behövt ingripa med stöd av dessa eftersom näringsidkarna i praktiken har lämnat in det

utredningsmaterial KO efterfrågat. En motsvarande regel finns

som i 18 § andra stycket lagen Marknadsdomstol där det stadgas att

om part eller den som medverkar kan föreläggas vid vite att inge handling, eller liknande kan ha betydelse i ärendet

varuprov som hos domstolen.

480 Det processuella systemet

En särskild fråga är om skyldigheter att inge handlingar,

och liknande skall gälla även ett inspelat band med varuprover radio- eller TV-reklammaterial.

Filmer som använts vid TV-sändningar har i Högsta domstolens

praxis inte direkt jämställts med skriftliga handlingar som åberopas

bevis. I fallet NJA 1981 791 förelades Sveriges Television som s. att förete bolaget i TV utsänd filmupptagning som hade

en av

betydelse för bedömningen i ett brottmål. I 39 kap. 5 § rättegångs-

balken hänvisas till regeln i 38 kap. 2 där det stadgas att den

innehar skriftliga handling kan ha betydelse som bevis

som en som är skyldig att förete denna. Nu nämnda hänvisning ansågs analogt

i det aktuella rättsfallet. Även ett

tillämplig på en ñlmupptagning av

rättsfall, NJA 1992 307, framgår att en domstol kan rikta senare s.

ett föreläggande mot någon innehar inspelade band med

som material sänts i TV enligt den tillämpning som sker i praxis av

som

reglerna i rättegångsbalken om syn och editionsplikt. Upphovs-

rättsliga aspekter har inte ansetts utgöra grund för avsteg från

rättegångsbalkens reglering.

För att KOV skall kunna fullgöra sina uppgifter, främst när det

gäller att övervaka näringsidkares marknadsföring, att utarbeta

riktlinjer för denna och att följa reklamens utveckling har det i

prop. l99293:214 förslagits en ändring av upphovsrättslagen.

Förslaget innebär att regel i upphovsrättslagen införs som ger

KOV rätt att återge radio- och TV-sändningar i den omfattning som

motiveras med verkets tillsyn över reklam i sändningarna. Se

propositionens lagförslag 26 § En statlig myndighet som har till

e uppgift att utöva tillsyn över reklamen i ljudradio- och televisionsut-

Det processuella systemet 481

sändningar får återge utsändningar i den omfattning som motiveras

av ändamålet med tillsynen . Motiven till förslaget hänvisar bl.a. till att det inom upphovsrätten är allmänt känt att vissa inskränkningar av mindre betydelse kan införas utan uttryckligt stöd i Bernkonventionen eller andra överenskommelser på området. Den

rätt KOV får enligt förslaget så liten betydelse

som anses vara av att regeln är förenlig med konventionerna prop. s. 66 och 103.

Denna lagändring kommer KOV rätt att spela in och återge

att ge radio och TV-sändningar med reklaminneháll.

Överväganden

Självklart skall skyldigheten att tillhandahålla KO exempelvis band-

material bara gälla näringsidkare mot vilken KO kan antas rikta

marknadsföringslagens sanktioner eller som efter exempelvis

en av ett meddelat förbud står under KO:s tillsyn. Om inspelningar av det

aktuella slaget innehas någon än part fär förenu av annan en läggande att förete inspelningarna utverkas genom yrkande i domstol.

I tvist mellan tvâ näringsidkare blir ordningen att gå via

en domstol den möjlighet står till buds i fråga om inspelade radio-

som

och TV-sändningar. När näringsidkare för talan om en TV-

reklamkampanj genomförs på kort tid får domstolen troligen

som i vissa fall överväga möjligheterna att hälla utom huvudför-

om syn

handling kan tillämpas. Utredningens förslag att en näringsidkare

på yrkande av part kan föreläggas att omedelbart inge bevisning

angående sina påståenden i reklam kommer dock sannolikt i

I6 I3-0586

482 Det processuella systemet

praktiken att bli den regel som åberopas och som i stor utsträckning

kommer att tillgodose snabbhets- och effektivitetskraven i dessa fall.

Det kan hävdas att den nu nämnda regeln skulle kunna gälla även KO när fråga är om radio- eller TV-reklam. Utredningen anser dock att KO:s handläggning bör ges den ytterligare effektivitet som det innebär att ombudsmannen direkt dvs. utan att gå via domstol får anmoda en näringsidkare att även inge ett bandmaterial som innehåller radioreklam eller TV-reklam om det behövs för ut-

redningen. Den föreslagna lagändringen i upphovsrättslagen ger

KOV en rätt att använda bandmaterialet, dvs. exempelvis göra inspelningar och sedan spela banden i samband med under-

upp

visning som verket bedriver. Marknadsföringsutredningens förslag

innebär varken reproducering eller offentlig visning av band-

material. Syftet med att KO skall få begära in banden är att han skall kunna bedöma om han skall ingripa mot ett visst TV- eller radioreklaminslag redan sänts. Detta innebär att inte någon

som

upphovsrättslig grundrättighet berörs Överhuvudtaget. Av de ovan

citerade rättsfallen framgår att det inte heller finns upphovsrättsliga skäl skulle kunna hindra uppspelning i domstol. Även om

som en näringsidkarna i normala fall kan förväntas lämna in utredningsmaterial på informell väg bör KO också i dessa fall kunna vitesföre-

lägga en näringsidkare som undantagsvis ger anledning till detta. En

annan ordning skulle motverka en effektiv lagtillämpning.

Enligt gällande rätt är huvudregeln att näringsidkaren skall stå för

kostnader kan uppkomma med anledning att han till-

som av

handahåller KO upplysningar eller annat utredningsmaterial. När

det gäller Varuprover eller liknande kan KO att utge ersättning

Det processuella systemet 483 om det finns särskilda skäl. Utredningen anser att denna ordning skall behållas. Det förslagna tillämpningen såvitt gäller radio- och TV-reklammaterial ger inte anledning till ändrade kostnadsregler.

Särskild sakkunskap

Utredningens förslag: Tingsrätten skall, där den anser att sär-

i skild sakkunskap behövs, använda sakkunniginstitutet i mark-

nadsföringsmál. Det skall möjligt att ha

vara samma samman-

sättning av rätten som i konkurrensmäl, det behövs med

hänsyn till målets beskaffenhet.

Skälen för förslaget: Utredningens bedömning är att utökad

användning av sakkunniginstitutet väl skulle kunna tillgodose

behovet av särskilda experter i en stor del av marknadsföringsmålen.

En fakultativ regel om inslag av ledamöter med särskild ekonomisk kompetens är emellertid motiverad med hänsyn till bedömi ningar från allmänna konkurrenssynpunkter. I dessa fall bör rätten

kunna ha samma sammansättning i mål enligt konkurrenslagen.

som

Bakgrund

Marknadsföringsområdet har hittills varit ett specialområde med

Marknadsdomstolen som första och sista instans i de flesta fall.

Utredningens förslag innebär att mål enligt marknadsföringslagen

484 Det processuella systemet kommer att kunna prövas i två instanser, varav den första blir

Stockholms tingsrätt.

Inom Justitiedepartementet förbereds inom för översynen

ramen av domstolsväsendet en reform som är inriktad på att avskaffa Marknadsdomstolen och inordna domstolen som en specialfunktion inom Svea hovrätt. Denna reform förutsätter också att ett tvåin- . stanssystem skapas. Förslagen innebär en återgång till ett mera enhetligt domstolsväsende och att tyngdpunkten i processen läggs på de allmänna domstolarnas första instanser.

I samband med den nya konkurrenslagstiftningen har en lagänd-

ring införts såvitt gäller Marknadsdomstolens sammansättning. s Domstolen består från den 1juli 1993 i samtliga mål som den hand- V lägger av lagfarna domare och experter med såväl teoretiska som kvalificerade praktiska ekonomiska kunskaper, medan systemet med . intresseledamöter avvecklats. Marknadsdomstolen är enligt de .

nya reglerna domför när ordföranden och tre andra ledamöter är närvarande. Regeringen utser kvalificerade ekonomiska experter som ledamöter. Detta motiveras framför allt av att konkurrensärendena innehåller frågor som rör nationalekonomi och företagsekono-

mi. De viktigare besluten i mål enligt konkurrenslagen innebär

framtidsbedömningar som kan vara avgörande för enskilda företag

och hela branscher departementspromemorian Specialdom-

stolarna i framtiden [Ds 1993:34] 71 och 72.

För konkurrensmålen gäller enligt den konkurrenslagen att

nya Stockholms tingsrätt blir första instans. Processen i konkurrens-

målen kommer enligt konkurrenslagen handläggas efter indispositiva

regler, med undantag för vissa ärenden där tingsrätten tillämpar den

Det processuella systemet 485

s.k. ärendelagen. En lagändring har även antagits angående frågan

ekonomiska experter i tingsrätt. Målen och ärendena enligt om konkurrenslagen har bedömts regelmässigt vara sådana att ekonomisk sakkunskap behövs i rätten. Införandet ekonomiska

av experter vid Stockholms tingsrätt sker genom bestämmelser i konkurrenslagen efter förebild frän annan lagreglering om special-

bl.a. fastighets- och patentmål. Förhållandena har bedömts process,

sådana att det normalt skall sitta ekonomiska experter i rätten vara

när tingsrätten avgör mål och ärenden enligt konkurrenslagen.

Endast i undantagsfall, exempelvis vid förberedande hand-

som läggning eller när tingsrätten avgör målen efter förenklad huvudför-

handling, görs avsteg från obligatoriet med ekonomiska experter

ledamöter i rätten. Ordningen motiveras även att det i som av princip alltid skall ingå ekonomisk expertis i Marknadsdomstolen

prop. l99293:234 Stockholms tingsrätts sammansättning i

konkurrensrättsliga mål och ärenden, s. 6-11. Marknadsförings-

målen i Marknadsdomstolen handläggs i huvudsak efter rättegångsbalkens regler dispositiva tvistemål. Processen är inte helt

dispositiv utan det finns vissa indispositiva inslag. Marknads-

föringsutredningens inställning är, som tidigare nämnts, att

marknadsföringsmälen så långt möjligt skall handläggas som

dispositiva mål. När KO är part är det, skäl som närmare

av utvecklats i avsnitt 7.2, inte möjligt att låta reglerna om dispositivi-

tet gälla fullt ut. Marknadsföringsutredningens förslag möjliggör att

handläggningen marknadsföringsmålen i större utsträckning kan

av integreras med övrig mälhantering inom de allmänna domstolarna. Det har varit utgångspunkt vid utformningen bestämmelserna

en av

486 Det processuella

systemet om processen att bl.a. öka förutsättningarna för kumulation med

rent civilrättsliga tvister.

överväganden

Enligt utredningens mening kan rätten i många fall vid hand-

läggningen av mål enligt marknadsföringslagen avgöra

om en överträdelse av en av lagens bestämmelser skett utan medverkan av speciell sakkunskap. Åtskilliga mål är av enkel beskaffenhet och

okomplicerade ur bedömningssynpunkt. Det finns oftast t.ex. inget

klart uttalat behov ekonomisk expertis i exempelvis mål av om

vilseledande reklam, vilseledande förpackningar, misskreditering

och negativ säljmetod. Utredningens förslag innebär att målen i

första instans handläggs i Stockholms tingsrätt avsnitt 7.7,

vilket underlättar att sakkunskap på området kan byggas och upp att kontinuiteten bevaras. I vissa mål kan emellertid konkurrensrättsliga eller andra mera kvalificerade ekonomiska frågeställningar förekomma. Behovet av teoretisk eller praktisk sakkunskap kan i sådana mål antingen tillgodoses genom att rättens ledamöter utökas med experter eller

genom att öka användningen sakkunnigbevisning.

av I mål enligt marknadsföringslagen kan det vidare bli aktuellt att införa särskilda experter från rad olika områden. Det kan en

exempelvis röra sig om expertis på perceptionspsykologi eller

masskommunikation som uttalar sig om hur reklam i olika medier uppfattas av mottagaren. Ett annat exempel är med speciell personer branschkunskap. Detta talar emot att domstolen i alla mål förses

Det processuella .systemet 487 med ledamöter med speciell ekonomisk kompetens. Sakkunniginstitutet medger en större flexibilitet vid valet av experter.

Enligt RB:s regler finns i dag möjligheter att anlita sakkunniga

både på begäran parterna och självmant domstolen

av av ex ofñcio. I dispositiva mål är det dock med hänsyn till kostnaderna

sakkunnigs medverkan medför mindre vanligt att detta sker som en

ofñcio. Även i situationer där parterna motsätter sig att ex en av sakkunnig utses brukar rätten vara försiktig med att utse en sakkunnig eftersom kostnaderna skall betalas av den part som förlorar målet. Att inslaget sakkunniga i ett mål kommer

av vanligen relativt sent i ett måls handläggning kan ses som en nackdel. En fördel med att ha experter som deltar i ett avgörande

ledamöter i rätten är att de kan närvara i ett måls alla stadier som och deltar dessutom i överläggningen och beslutsfattandet. Nackdelar med sakkunniginstituteti detta hänseende, dvs. institutet i dess

vanliga ordning enligt rättegångsbalkens 40 kap., kan undvikas

utökad användning sakkunniga i tingsrättens hand-

genom en av

läggning marknadsföringsmål. Det är i så fall också lämpligt att

samtidigt öppna möjligheten att låta kostnaden för sakkunnigför-

ordnandet stanna på staten.

Ett annat skäl mot sakkunniginstitutet är att parterna kan ha svårt att vilka sakkunniga som skall höras eller att rätten anser

enas om

det nödvändigt att utse ytterligare sakkunnig. Detta kan undvikas

sakkunniginstitutet formaliseras så att viss grupp personer om en utses att sakkunniga. En sådan lösning har för övrigt valts

vara inom socialförsäkringsonrrådet. En nackdel med denna formalise-

ring är att det ibland kan nödvändigt med mycket speciell

vara

488 Det processuella .systemet kunskap inom en viss bransch som inte finns representerad bland de utsedda. Sådan särskild kunskap kan i stället tillföras målet

genom

en partssakkunnig, dvs. en sakkunnig som anlitas av någon av

parterna och som inte utses av rätten.

För partssakkunniga finns inga kvalifikationskrav utan relevansen av deras medverkan bedöms enligt möjligheterna att avvisa onödig

bevisning och kostnaderna för en privat sakkunnig bedöms enligt

vanliga kostnader för bevisning. Detta innebär att kostnaden är

ersättningsgill i målet under förutsättning att den varit skäligen

påkallad för tillvaratagande av partens rätt. En annan möjlighet är att det i vissa fall skall vara tillåtet att rätten utser en person med särskilda kunskaper, parterna kan detta, utan att den

om enas om personen finns bland den formellt utsedda gruppen experter.

Exempel på ett sådant fall där Marknadsdomstolen uppmärk-

sammat förhållandet till lagstiftningen om konkurrensbegränsning

är MD 1981:4, Electrolux, som rörde märkesdifferentiering, dvs.

ett förfarande innebär att näringsidkare under olika känne-

som en tecken marknadsför identiska eller nästan identiska produkter som är tillverkade i samma företag. Ett annat exempel är MD 1980:5, Goodyear, som rörde säljarpremiering, dvs. ett förfarande som innebär att näringsidkare är leverantör erbjuder sina

en som

återförsäljare eller dessas anställda varupremier, möjligheter att

deltaga i återförsäljarpristävlingar eller andra förmåner under

förutsättning att de särskilt säljer leverantörens produkter.

Utredningen anser att rätten vid handläggningen marknadsför-

av ingsmål innehållande frågor som har sådana allmänna konkurrensaspekter bör kunna besluta att den skall ha sammansättning

en som

Det processuella systemet

inkluderar ledamöter med speciell ekonomisk kompetens.

Sammanfattning

För de fall där behovet sakkunskap i marknadsföringsmål

föreligger skall detta kunna lösas dels genom sakkunniginstitutet,

dels att rätten i mål har samband konkurrenslagen

genom som med eller eljest aktualiserar allmänna konkurrensaspekter skall kunna

besluta att ha specialsammansåttning som gäller för mål

om samma enligt konkurrensmålen. Rätten skall höra parterna angående målets handläggning, skall också självmant kunna bestämma om viss

men

sammansättning. Detta följer av allmänna regler om handläggningen

av mål i tingsrätt.

7.7¶Forumfrågor

Utredningens förslag: Målen enligt marknadsföringslagen skall

i första instans handläggas vid Stockholms tingsrätt.

Mål enbart rör skadestånd får också upptas av någon

som

tingsrätt är behörig enligt 10 kap. RB.

annan som

Skälen för förslaget: Marknadsdomstolen är för närvarande normalt första och sista instans i marknadsföringsmål. Vissa frågor, såsom utdömande viten, skadeståndsfrågor eller mål om

av straffansvar hanteras dock i de allmänna domstolarna. Även om

i Marknadsdomstolen i många avseenden liknar den processen

490 Det processuella

systemet ordning som de allmärma domstolarna följer vid handläggning av tvistemål har specialdomstolen ändå inte kunnat besluta i

exempel-

vis skadeståndsfrågor. Det har inte heller varit för

möjligt en part

att få ersättning för rättegångskostnader i inför Mark-

en process nadsdomstolen.

Utredningens förslag innebär ett närmande marknadsförings-

av målen dels till den ordningen för konkurrensmålen, dels till de nya ordinära tvistemålen i de allmänna domstolarna. En

väsentlig nyhet,

som redan införts på konkurrensrättens område, är nämligen de ekonomiska sanktioner i form konkurrensskadeavgift kan av som tillgripas när ett förbud har överträtts. Den mest avgörande

förändringen som Marknadsföringsutredningens förslag innehåller

är att sanktionssystemet förses med liknande direktverkande en sanktion; en marknadsstörningsavgift. Av rättssäkerhetsskäl kan ett tvåinstanssystem inte undvaras när mål sådana avgifter skall om

prövas

Bakgrund

I konkurrensmålen har med patentmålen valt

man, som förebild,

Stockholms tingsrätt exklusiv första domstolsinstans för som att

tillgodose detta krav på säkerhet. Mål enligt konkurrenslagen har

däremot såvitt gäller vissa frågor Marknadsdomstolen överin-

som stans medan andra frågor, exempelvis skadestånd och utdömande av

viten, följer den vanliga instansordningen vid allmän domstol.

För närvarande är också, nämnts i föregående avsnitt, den som framtida utformningen domstolsväsendet under

av utredning.

Det processuella systemet 491

Departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden Ds

1993:34 från Justitiedepartementet är under remissbehandling.

Promemorian innehåller som redan nämnts ett förslag att pá sikt avskaffa Marknadsdomstolen och att domstolens uppgifter skall övertas av de allmänna domstolarna.

Förslaget innebär vidare att Marknadsdomstolen inordnas

som en

specialfunktion i Svea hovrätt och att samtliga mål som i dag prövas

av Marknadsdomstolen i första instans skall prövas av tingsrätt i första instans samt att målen i ett inledande skede inte skall kunna

överklagas till Högsta domstolen. Den prejudikatbildande funktion

som Marknadsdomstolen har i dag skall således bibehållas s. 9 i promemorian. De remissvar som förslaget ger upphov till får stor

betydelse för ställningstagandet till hur målen enligt en ny mar-

knadsföringslag skall inordnas i ett framtida sammanhållet domstolsväsende.

Den delade jurisdiktionen såvitt gäller Överinstansen för konkurrensmålen har kritiserats bl.a. i den ovan närrmda promemorian om

specialdomstolarna. Samtidigt har där framförts synpunkter att

det är önskvärt att det skapas en enhetlig instansordning för

samtliga marknadsrättsliga mål.

Överväganden

Marknadsföringsutredningen har haft som utgångspunkt att

marknadsföringsmålen skall prövas i enhetlig instansordning,

en eftersom en uppdelning olika frågor enligt samma lag inte kan

anses försvarbart ur processekonomisk synvinkel. Utredningen har

492 Det processuella

systemet övervägt om Marknadsdomstolen som andra instans inte borde kunna döma även i skadeståndsfrågor. Det kan även diskuteras om inte Marknadsdomstolen även borde kunna överinstans i frågor vara om utdömande viten. På dessa punkter har dock

av utredningen

stannat för att låta de vanliga forumreglerna gälla även fortsättningsvis. Frågor om utdömande viten och skadestånd har därmed av samma instansordning som på konkurrensrättsområdet.

Andra nyheter utredningen föreslår såvitt gäller

som processer

om marknadsföring är att i marknadsföringslagen införa regler

om säkerhet vid interimistiska beslut och bestämmelser rättegångsom kostnader. På dessa punkter sker ett närmande till vad gäller som enligt rättegångsbalken för tvistemål i allmänhet. Beträffande målen i första instans utredningen det ser som en fördel marknadsföringsmålen kan kumuleras med andra rent om civilrättsliga mål. Det är också rationellt att i första instans kunna kumulera ett må] utdömande vite med eventuella om av nya

yrkanden enligt marknadsföringslagen mot samma part. Det primära

syftet vid valet av instansordning och forumregler bör enligt

utredningens mening vara att främja en effektiv handläggning samt

att tillgodose kravet på två instanser i vart fall i fråga om sanktionsavgiften. Det finns olika tänkbara modeller för hur ett sådant system skulle kunna utformas.

Enligt utredningens mening talar mycket för att de marknads-

rättsliga målen hanteras i ett sammanhållet system. Det finns klara

processekonomiska fördelar med sådan lösning.

en En annan aspekt är att den nya instansordningen i konkurrensmäl innebär att Marknadsdomstolen inte längre skall besluta första som

Det systemet 493

processuella

instans i konkurrensfrågor utan att dessa uppgifter tas över av Stockholms Konkurrensverket. Det är inte

tingsrätt respektive

eftersträvansvärt ha olika instansordning för konkurrensmål och att

Övriga marknadsrättsliga mål.

Stockholms är exklusivt forum för konkurrensmål i

tingsrätt

första instans. Detta har sin förklaring i bl.a. att Konkurrensverket i Stockholm och att verkets beslut överklagas till

är beläget

domstolen. Stockholms tingsrätt kommer också att ha en speciell vid konkurrensmälen. Detta har

sammansättning handläggning av

behandlats i avsnittet 7.6. För marknadsföringsmålens del saknas koncentrera handläggningen till Stockholm av den

anledning att

KO är stationerad här. Utredningen inget hinder

anledningen att ser

handläggs på tingsrätter utanför Stockatt marknadsföringsmålen

holm. Detta fördel för parterna då kan vore snarare en som i domstol så nära sitt hemvist möjligt. I många processa en som mål kommer båda parterna att sakna anknytning till

dispositiva

Stockholm. Eftersom behovet sakkunskap i marknadsföringsmål

av med till konkurrenslagen skall tillgodoses genom att ha

anknytning

domstolen, vilket utredningen föreslår

en specialsammansättning av

i avsnitt 7.6, talar dock mycket för att välja Stockholms tingsrätt

enda forum i första instans för tvister enligt marknadsförsom

ingslagen.

har ett mindre antal tingsrätter skulle

Utredningen övervägt om

utses för målen enligt marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen

för närvarande trettiotal mål år och det kan mot denna avgör ett per hävdas det inte är rimligt med hänsyn till kravet på

bakgrund att

kontinuitet att ut målhanteringen på alla tingsrätter. Skall ett

sprida

494 Det processuella .systemet mindre antal tingsrätter väljas för ut handläggningen av tvistemål rörande mål enligt marknadsföringslagen är det tänkbar en lösning att välja exempelvis en tingsrätt hovrättsområde. I per sammanhanget kan nämnas att det i framtiden också kan bli aktuellt att utse ett begränsat antal tingsrätter för handläggning immaterialav rättsmål mot bakgrund förslag inom EG i denna av riktning. Förekomsten mål har samband med av som konkurrenslagen talar dock, som redan sagts, för att koncentrera målen till Stockholms tingsrätt. Vid denna tingsrätt finns också den specialsammansättning som enligt utredningens förslag blir aktuell i vissa marknadsföringsmål med konkurrensrättslig anknytning. Det kan också hävdas att prejudikatbildningen främjas av denna koncentration. Beträffande utredningens i överväganden fråga om rättegångsbestämmelser har bl.a. möjligheterna att utforma med 56 en system kap. 15 § RB diskuterats tänkbar modell. Denna innesom en regel bär att tingsrätten under får pågående rättegång hänskjuta en prejudikatfrága till Högsta domstolen för prövning om parterna samtycker till detta. Om tingsrätten sådan skall hänskjuter en fråga Högsta domstolen besvara frågan innan tingsrätten avgör själva målet. Tingsrätten förklarar målet vilande i väntan på Högsta domstolens avgörande i prejudikatfrågan eller beslut meddela att prövningstillstånd. Förutsättningar för att regeln skall kunna tillämpas i tingsrätten är parterna till samtycker hänskjutandet. Hänskjutandet skall gälla fråga prövning i domstolen en vars Högsta är av vikt för rättstillämpningen. skall formuleras i samråd Frågan med parterna. En ytterligare förutsättning

är att domstolsprövningen

skall kunna stanna i och med dom. Därför krävs tingsrättens att

Det systemet 495

processuella

avtalat inte överklaga tingsrättens dom. Regeln kan

parterna om att således bara tillämpas i dispositiva mål. Om tingsrätten bifaller eller

avslår hänskjutande kan tingsrättens beslut inte en begäran om

infördes år 1989 i RB och motiverades med att

överklagas. Regeln

den snabb, billig och enkel väg att skapa prejudikat. Den

erbjöd en

har knappast alls tillämpats i praktiken.

För marknadsföringslagstiftningens del skulle sådan regel

en kunna bli aktuell endast i de fall där det inte föreligger ett prin-

krav två instanser. Mål marknadsstörningsavgift kan cipiellt på om

inte inordnas i ett system där parterna endast processar i en instans.

Det innebär måste begränsa denna möjlighet att hänskjuta

att man till situationer där endast förbud eller åläggande

en prejudikatfråga

kan komma i Kravet på att parterna skall avtala att de inte

fråga.

skall vidare till nästa instans kan inte ställas i indispositiva mål.

gå

En hänskjutande skulle i så fall inte kunna framställas

begäran om

i mål där KO förekommer som part. Om det är inte motiverat att införa sådan regel enbart för de en målen inställer sig frågan kravet på att parterna skall

dispositiva om

avtala bara i instans kan undvaras. En sådan om att processa en skulle möjligen kunna motiveras med KO:s behov av

inställning

för sin verksamhet. Häremot talar dock att

vägledande prejudikat

i mål då prejudikatfråga hänskjuts till nästa instans

parterna en riskerar att få förlängd och fördyrad process. En arman möjlighet en är tillåta sådant i såväl dispositiva indis-

att ett hänskjutande som

positiva mål samt låta målet avgöras slutligt i överinstansen som första och sista instans. Detta skulle kunna försvaras med att det i

andra instansen finns expertledamöter, vilket inte tingsrätterna

496 Det processuella

systemet

kommer att ha enligt utredningens förslag. Med sådan en ordning

skulle man också kunna överväga att låta alla

tingsrätter handlägga

mål enligt marknadsföringslagen. Om ett mål visar innefatta sig en

speciell rättsfråga för vilken det behövs ett prejudikat skulle man kunna låta det gå från tingsrätten direkt till överinstansen och avgöras slutligt i denna. En sådan lösning skulle intresset

främja av

att snabbt få fram prejudikat utan att skulle riskera parterna att tvisten fördröjs eller fördyras. Problem med behovet särskild av sakkunskap i första instans skulle förekomma sällan med mera denna ordning. Frågan vilken eller vilka skulle

om tingsrätter som

vara domstol i första instans skulle kunna besvaras med

att samtliga

tingsrätter kunde första domstol systemet med

vara om hänskjutande

infördes på detta sätt. Kanske skulle även vidare till

en möjlighet

hänskjutande än enbart prejudikatfrâgor i så fall kunna övervägas.

Emot den nu skisserade lösningen talar den allmänt rådande

tendensen att koncentrera domstolstvisterna till första instansen.

Sanktionsavgiften kräver ett tvâinstanssystem och därmed skulle

man tvingas ha olika instansordning för mål med likartade rättsfrågor, vilket är mindre lämpligt. Vidare skulle utsikterna att

möjliggöra kumulation med rent civilrättsliga mål minska med

sådan modell.

Sammanfattning

Utredningen har utgått från det gällande systemet med nu en Marknadsdomstol och föreslår i fråga forumfrågor endast att om Stockholms tingsrätt utses första domstol. Även det är som om stora

Det processuella systemet 497 nackdelar med att skadestándsfrågor måste särskiljas om ett mål i

övrigt går vidare till Marknadsdomstolen, har utredningen dock

stannat för att låta den nu gällande ordningen att skadeståndsfrågor

inte skall hanteras denna specialdomstol bestå. Detta ställnings-

av tagande beror på att övriga skadeståndstvister kan prövas i tre instanser samt att ett rent skadeståndsrättsligt mål enligt marknads-

föringslagen också skall prövas enligt de vanliga forumreglerna för

tvistemål. Sammanfattningsvis föreslår utredningen därför, i

enlighet med det tvåinstanssystem som förslagets sanktionssystem

i likhet med konkurrensmålen nödvändiggör, att första instans i mål

skall Stockholms Är det

enligt marknadsföringslagen vara tingsrätt.

däremot enbart fråga skadeståndsfrågor skall talan även få

väckas vid vanligt tvistemålsforum, dvs. i princip alla tingsrätter

kan komma i fråga.

7.8¶Omprövning

Utredningens förslag: Möjligheterna till omprövning i mildran-

de riktning behålls. Omprövning i skärpande riktning skall inte

längre tillåten.

vara

Skälen för förslaget: Enligt utredningens mening finns det med

i hänsyn främst till att det införs ett tvåinstanssystem inte

anledning att behålla möjligheten till omprövning annat än i

mildrande riktning.

498 Det processuella

systemet

Bakgrund

Marknadsdomstolens beslut kan omprövas enligt MFL. Besluten vinner alltså inte i den meningen laga kraft att domstolen är förhindrad att pröva sakfråga på nytt. samma Andra myndigheter än domstolar har vanligen omfattande rätt en att ompröva sina beslut. Detta är modell utvecklats i praxis en som

i förvaltningsrätten. När övervägt möjligheterna att införa

man liknande regler om omprövning i de allmänna domstolarna har man funnit att det i tvistemål och brottmål, där två eller flera parter i allmänhet står mot varandra, inte är lämpligt att införa något

regelrätt omprövningsförfarande enligt förvaltningsrättsliga

principer se t.ex. prop. 198990:71 s. 50. I det allmänna domstolsväsendet är därför huvudprincipen att sakfråga inte kan en omprövas. Har beslutet inte överklagats i tid till nästa instans blir

frågan därmed slutligt avgjord. Endast särskilt viktiga skäl för

omprövning kan motivera att resning beviljas Högsta domstolen.

av Marknadsdomstolens rätt att ompröva sina beslut är således att se som ett undantag från vad som är vanligt. Undantaget kan delvis förklaras med eninstanssystemet och det förhållandet att det här rör

sig om en specialdomstol som inte är bunden av rättegångsbalkens

ordning. Departementschefen uttalade, med hänvisning till förvalt-

ningsrättsliga principer, att Marknadsrådet Marknadsdom-

numera

stolen skulle ha rätt att ompröva ett förbud den berörs om som av beslutet begär att det upphävs. Även ett förbud mot ett förfarande som rådet i ett tidigare ärende inte funnit anledning att förbjuda skulle på begäran tas upp på nytt. Vidare skulle förbud som

SOU 1993 :59

Det processuella systemet 499 meddelats av KO i form av ett förbudsföreläggande kunna omprövas prop. 1970:57 s. 98.

I konkurrensrättsliga mål finns också omprövningsinstitutet.

Marknadsdomstolen har enligt 24§ i 1982 års konkurrenslag, kunnat ompröva förbud eller åläggande i skärpande och mildrande riktning under förutsättning att ändrade förhållande eller särskilda skäl förelegat. Om domstolen beslutat att inte ingripa mot ett

företagsförvärv har den bara under speciell förutsättning haft rätt

en att ompröva beslutet. Det har då krävts att näringsidkaren lämnat oriktiga uppgifter om sakförhállanden av betydelse för ställningstagandet. Denna spärregel har uppställts med hänsyn till rättssäkerhetsskäl och för att tillgodose behovet av säkerhet i den allmänna

omsättningen.

Enligt 43 § första stycket i konkurrenslagen 1993 får

den nya av omprövning inte ske av förbud eller ålägganden annat än i mildran-

de riktning. En fråga kan enligt huvudregeln i paragrafens första

stycke tas på nytt det finns anledning att upphäva eller

upp om mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs

eller inte längre är tillämpligt. Särskilda regler gäller i fråga om

omprövning frågor företagsförvärv enligt i 43 § andra

av om stycket konkurrenslagen. Talan om omprövning väcks vid Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket eller någon som berörs av beslutet. Tingsrätten kan ompröva dom som Marknadsdomstolen

meddelat 44 § konkurrenslagen.

För att omprövning skall tillåtas enligt MFL krävs det särskilda skäl. I 12 § MFL sägs nämligen att förbud eller åläggande enligt 2 eller 3 § MFL inte utgör hinder mot att samma fråga prövas på

500 Det processuella systemet nytt, när ändrade förhållande eller annat särskilt skäl föranleder det.

Överväganden

Reglerna om omprövning behöver övervägas på nytt i ljuset av

delvis förutsättningar. Den konkurrenslagen har ändrade

nya nya

regler på området. Enligt utredningens förslag införs generell

överklagandemöjlighet och ett delvis nytt sanktionssystem. Den

processuella ordningen nämns vad som normalt gäller enligt RB.

Hittills gällande omprövningsregler anknyter därmed till ett

eninstanssystem och har gällt sedan Marknadsdomstolen benärrmdes Marknadsrådet och i viss mån var att se som ett förvaltningsorgan.

Även andra skäl talar i Behovet säkerhet i

samma riktning. av

bedömningarna för företag som planerar sin marknadsföring och

har att rätta sig efter beslut på området har accentuerats med hänsyn

till att marknadsföringen fått en allt större betydelse i ett företags

verksamhet. Rättssäkerhetshänsyn motiverar att omprövning i

skärpande riktning i vart fall sker med stor restriktivitet. Processekonomiska skäl talar också för att inte göra avsteg från rättskraftsinstitutet annat än i undantagsfall. En sådan restriktivitet tvingar för övrigt parterna att lägga ned möda på redan

processen från början. Det är inte heller samhällsekonomiskt lämpligt att tillåta att tas flera gånger.

processer om

Den regel om omprövning som utredningen föreslår innebär att

frågor om förbud eller ålägganden får prövas på nytt det finns

om anledning att mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt. I likhet med vad

som

Det systemet 501

processuella

gäller enligt konkurrenslagen bör således förbud och ålägganden

bara få omprövas i mildrande riktning.

Utredningen föreslår att den berörs beslutet eller KO

som av

skall kunna begära omprövning vid den domstol fattat ett

som

avgörande i fråga förbud eller åläggande. Har KO fattat beslutet

om x

får omprövning begäras hos denne. i

Frågor rör skadestånd bör inte kunna omprövas av samma

som

skäl generell omprövning inte medges i tvistemål i allmänhet.

som

Rättens avgöranden i skadeståndsfrågor får därmed omprövas endast

under förutsättning att Högsta domstolen meddelar resning enligt

i regler. Utredningen kommer till samma slutsats

rättegångsbalkens

när det marknadsstörningsavgiften. Här är det uteslutet av

E gäller

rättssäkerhetsskäl att frångå rättskraftsinstitutet i andra fall än när

kan Även när talan

resning beviljas enligt rättegångsbalken. om

förbud eller åläggande ogillats lagakraftvunnen dom kan en

genom

förnyad prövning endast ske om resning beviljas.

2 r

Ekonomiska konsekvenser

Utredningens bedömning: Förslaget bör kunna genomföras

och tillämpas utan att det orsakar ökade kostnader för det

allmänna.

Förslaget torde heller inte medföra ökade kostnader för nä-

ringslivet.

Skälen för bedömningen: De föreslagna lagändringarna innebär en

revidering MFL. Den marknadsföringslagen får samma

av nya tillämpningsområde nuvarande MFL. MFL har medfört att

som bl.a. KO inrättats. Den föreslagna lagen innebär inte att några nya myndigheter behöver tillskapas eller får utökade uppgifter. I kostnadshänseende kan lagförslaget följaktligen inte förväntas orsaka några större förändringar för det allmänna. Lagen kräver inte att näringslivet skall iaktta några nya eller annorlunda regler än

vad i stort redan gäller i praxis. Näringslivet åläggs därför inte

som några nya kostnader.

Överväganden

Utredningen har i sitt arbete utgått från den myndighetsstruktur och

ambitionsnivå gäller på det konsumentpolitiska området.

som nu Den statliga konsumentverksarnheten och den organisatoriska strukturen på området för närvarande över av den Konsument-

ses

504 Ekonomiska konsekvenser

politiska kommittén l992:04.

Vid bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna föreav

slagna förändringar bör beaktas att förändringarna inte enbart syftar

till att effektivisera sanktionssystemet bl.a. avgift utan

genom en ny

främst är avsedda att höja tillgängligheten gällande av regler, främja

egenåtgärder, underlätta myndigheternas handläggning och således

öka regelsystemets effektivitet kompetenshöjande och

ur en mera

kvalitativ synvinkel.

På det kommunala och statliga området bör lagen underlätta när det gäller olika förhandlingar att det finns ett

genom regelsystem

som anger vilka krav uppställs på marknadsförare. Inom den som

kommunala rådgivningsverksamheten bör den föreslagna marknads-

föringslagen inverka i positiv riktning eftersom det med stöd

uttryckliga regler bör vara enklare att sprida kunskap jämfört med

en lagstiftning uppbyggd på generalklausuler. Med tanke på det

betydande antalet frågormed anknytning till marknadsföringsområ-

det som handläggs av lokala konsumentvägledare bör möjligheterna

att lösa en del tvister redan på detta stadium inte underskattas i kostnadshänseende. På sätt förhåller det med Konsusamma sig mentverkets och KO:s verksamhet. Den föreslagna lagen har

pedagogiska fördelar när det gäller ärendehandläggning jämfört med

en lag vars viktigaste stadganden är generalklausuler komplet-

som terats med praxis. Handläggningen måste också här kunna bli effektivare såvitt gäller den tid måste läggas ned på att klargöra som olika krav ställs på näringsidkares

som en marknadsföring.

Av de övriga förändringar förslaget innebär i som processuellt

hänseende bör två särskilt nämnas i kostnadssammanhang. Den ena

Ekonomiska konsekvenser 505 är införandet ett tvåinstanssystem och den andra är frågan

frågan av

tillgodoseendet behovet sakkunskap. Stockholms tingsrätt

om av av föreslås bli den underrätt normalt handlägger målen enligt som

Utredningens förslag innebär att sakkunmarknadsföringslagen.

skall kunna användas i något större utsträckning än

niginstitutet en

vad idag är fallet i ordinära tvistemål. Vidare innebär förslaget som det fakultativ regel skall möjligt att ha samma att enligt en vara

sammansättning i rätten i mål enligt konkurrenslagen, om

som målets beskaffenhet kräver det. Eftersom det för det första rör sig mindre målmängd totalt om en

Marknadsdomstolen avgör i genomsnitt ett trettiotal mål per

sett år och det för det andra inte i normalfallet skall behövas vare sig -

sakkunniga eller specialsammansättning blir kostnadsökningarna

sannolikt förhållandevis låga om förslaget genomförs. Förslaget innebär vidare att tingsrätten, med utgångspunkt från cirka trettio mål år, får måltyp som i antal mål motsvarar uppskattper en ny rotel. Detta leder sannolikt till ett ökat behov

ningsvis en tredjedels

omkring del domartjänst och en del av en assistenttjänst

av en av en Å andra sidan många mål i första instans.

ytterligare. stannar

Kostnaderna på detta sätt belastar statsbudgeten skall vägas som

de hos Konsumentverket, KO med flera

mot kostnadsbesparingar

kommunala och myndigheter handlägger ärenden med

statliga som

till marknadsföringsområdet. Den sammanlagda anknytning

ekonomiska konsekvensen för stat och kommuner med anledning av bör sikt sannolikt innebära viss minskning kost-

förslaget på av

För de två domstolsinstanserna torde lagförslaget leda till naderna. renodlade förs till domstol, eftersom

att mera juridiska spörsmål

506 Ekonomiska konsekvenser

hanteringen av frågor av enklare beskaffenhet och handläggs

som på kommunal och statlig myndighetsnivá underlättas. Den ökade

förutsebarheten och tydligheten bör möjliggöra rationaliseringar

både för det allmärma och näringslivet.

De interimistiska förbuden tilläggs Ökad vikt i utredningens

en förslag. Detta medför att processer inte alltid leder till huvudförhandling utan avslutas på ett tidigare stadium. Förslaget har också

samordningsfördelar, eftersom marknadsföringstvister i större

utsträckning kommer att kunna handläggas gemensamt med andra mål mellan samma parter. Förslaget innebär vidare ökade möjligheter till förlikning både inom och utom rätta, det är fråga

om om

mål mellan näringsidkare. Till detta kommer att skiljedomsför-

farande mellan näringsidkare blir möjligt. Härtill skall läggas att näringslivets egenåtgärder kan förväntas klara upp en del av fallen.

Sammanfattningsvis är alla kostnadsförändringar jämfört med

nuläget rätt marginella. Förslaget bör kunna genomföras och

tillämpas utan att det medför ökade kostnader för det allmänna. Förslaget torde heller inte medföra ökade kostnader för näringslivet.

Specialmotivering

9.1¶Förslaget till marknadsföringslag

Förslaget till ny marknadsföringslag innehåller ett stort antal ä bestämmelser motsvarar gällande rätt, antingen att

som genom en regel i nuvarande MFL direkt har fått bilda mönster för regel i E en l den lagen eller regel i innebär

nya genom att en stort sett en i

kodifiering av praxis. Tyngdpunkten i specialmotiveringen har lagts

på de förslag som innebär nyheter i förhållande till gällande MFL och praxis. Genomgående hänvisas emellertid till de allmänna

motiveringarna. Nyheterna i sak är mest frekventa såvitt gäller

sanktionssystemet. Dessa nyheter har i sin tur inneburit att de

materiella reglerna i gällande rätt måste få uttrycklig och

preciserad reglering i lagtexten. En utgångspunkt vid läsningen kan

dock vara, särskilt såvitt gäller de materiella reglerna, att förslaget inte att ändra gällande rätt.

avser i

Bestämmelserna är uppdelade på sju avsnitt under särskilda rubriker.

Efter inledande bestämmelser l-3 §§ följer lagens materiella

huvudavsnitt, som gäller otillbörlig marknadsföring 4 § och

otillåtna marknadsföringsátgärder 5-16 §§. Reglerna otillåtna

om marknadsföringsåtgärder kan i stort sett indelas i tre

grupper:

Regler om reklam, regler om säljfrämjande åtgärder och regler

om säljmetoder. Bestämmelserna i den s.k. katalogen över otillåtna

508 Specialmotivering

marknadsföringsåtgärder är upptagna i följande ordning. Katalogen

inleds med regel förbud mot vilseledande reklam och andra

en om kommersiella framställningar som är vilseledande 5 §. Därefter följer ett antal bestämmelser behandlar förbud olika

som mot marknadsföringsåtgärder som kan ses som varianter på olika vilseledande framställningar, nämligen vilseledande geografiska

ursprungsbeteckningar 6 §, vilseledande förpackningar 7 §,

vilseledande garantier 8 §, utförsäljningar 9 § och realisationer 10 §. Även regeln 11 § har till

om misskreditering anknytning

den s.k. reklambestämmelsen i 5 § att bestämmelsen

genom om misskreditering avser reklam och andra kommersiella framställ-

ningar. Bestämmelsen förväxlingsrisk och renommésnyltning

om 12 § är såvitt gäller förväxlingsrisk besläktad med regler

som tar sikte på vilseledande konsumenter. Också paragrafen för-

av om

månserbjudanden 13 § avser främst marknadsföringsâtgärder

som är vilseledande eller försåtliga.

Förmânserbjudanden kan samtidigt exempel på säljfräm-

ses som

jande åtgärder. En speciell kategori säljfrämjande åtgärder

behandlas i regeln marknadsföringskorruption 16 §.

Olika säljmetoder upptas i paragraferna aggressiva säljmeto-

der 14 § och negativa säljmetoder 15 §.

Därefter följer den generella bestämmelsen

om informationsskyl-

dighet 17 § och närmare regler identifiering 18 och 19 §§

vid marknadsföring. Ett särskilt avsnitt upptar bedömningsregler 20

och 21 §§ och bevisregel 22 §. Vilka ingripanden eller

en sanktioner m.m. som kan bli aktuella behandlas i 23-40 §§ i ordningen förbud och ålägganden 23-31 §§,

marknadsstörningsav-

Specialmotivering 509

gift 32-37 §§, skadestånd 38 och 39 §§ samt utplânande och

beslag 40 §. Därpå följande avsnitt innehåller talerättsregler

41-42 §§, rättegångsbestämtnelser 43-49 §§, vissa regler

upplysningsskyldighet till KO 50 och 51 §§ samt regler

m. m. om överklagande 52 och 53 §§. Därefter upptar lagen regel

m. m. en

om vissa satellitsändningar till utlandet TV-sändningar 54 §.

Avslutningsvis finns ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser.

Lagens rubrik

Liksom den gällande lagen i ämne har den lagen givits

samma nya rubriken marknadsföringslagen. Detta markerar att den utgör den

grundläggande, generella lagen på sitt område.

E Inledande bestämmelser

l § Denna lag har till ändamål att främja konsumenternas och , näringslivets intresse av en vederhäftig, tillbörlig och från konkur-

renssynpunkt väl fungerande marknadsföring samt att säkerställa att

5 konsumenterna har tillgång till behövlig information i samband därmed.

Lagen skall tillämpas med särskilt beaktande principerna

av om

tryckfrihet och yttrandefrihet.

Första stycket

På liknande sätt gällande MFL inleds den lagen med

som nya en

ändamålsbestämmelse, en ingress. Bestämmelsen klargör att lagen

har dubbla syften; den vill tillgodose inte endast konsumenternas

5 10 Specialmotivering

intresse vederhäftig och i övrigt

av en tillbörlig marknadsföring

utan också det intresse näringslivet i stort har detta. som av Med konsumentintresset och näringslivets intresse avses att lagen skall omfatta konsumenter och näringsidkare i generell mening,

exempelvis även näringsidkare som uppträder i konsumentställning.

Se närmare definitionerna i 3 §. Det finns ett nära sakligt samband mellan och

konkurrenslagen

MFL; de båda lagarna är huvudförfattningarna konkurrensom-

på

rådet. Avsikten med att i ingressen säga att den lagen skall nya

främja en från konkurrenssynpunkt väl fungerande marknads-

föring är att markera, att tillämpningen bör väl med

vara förenlig

konkurrenslagens ambition att främja effektiv konkurrens i en

näringslivet.

Den väsentliga skillnaden mellan den och vad

nya lagens ingress

som står i l § gällande MFL är att den lagen fram

nya lyfter

konsumenternas behov information när de och

av efterfrågar varor

tjänster. Strävan att tillgodose informationsbehovet får sitt

genomslag i olika konkreta bestämmelser, bl.a. den särskilda

generalklau-

sulen om informationsskyldighet 17 §.

Lagens nyckelbegrepp är givetvis marknadsföring. Det är med

den innebörd begreppet har den allmänna

som enligt motiveringen

klart att redan själva salu- eller tillhandahållandet eller av varor tjänster omfattas termen marknadsföring jfr 197576:34 av prop. s. 124. Se även specialmotiveringen till 3 § där bl.a.

begreppen

marknadgföringsåtgärder och konsument samt andra förbrukare

definieras.

Specialmotivering

Andra stycket

l och för sig begränsas tillämpningsområdet för den lagen bl.a.

nya

definitionerna i 3 § näringsidkare och marknadsföringsåtgenom av

gärder. Tillämpningsområdet för såväl den lagen för

nya som gällande MFL begränsas emellertid dessutom av våra grundlagar i

form av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Rättsläget i detta avseende kan sammanfattas så t.ex. rättsfallen

NJA 1975 589 och 1977 751 och avsnittet 4.3, att det för att

s. s. ett marknadsrättsligt ingripande skall vara tillåtet krävs, att marknadsföringsåtgärden har enbart kommersiella förhållanden till föremål och ett rent kommersiellt syfte. Eftersom det har visat sig att dessa frågor förtjänar uppmärksamhet, får det anses vara

lämpligt att i den lagen erinra om att tillämpningen skall ske

nya

med särskilt beaktande av principerna om tryckfrihet och yttrande-

frihet. Med hänsyn till att de är av grundlagskaraktär bör de tillerkännas företräde i tveksamma tolkningssituationer.

2 § Vad som i lagen sägs marknadsföring och tjäns-

l om av varor

ter skall tillämpas också när marknadsföringen avser fast egendom,

arbetstillfällen eller andra nyttigheter.

Formuleringen avses vara heltäckande. Lagen är således tillämplig

så snart det är fråga om marknadsföring av någon form av nyttig-

het. Det sistnämnda är att ett uppsamlingsbegrepp. Mark-

se som

nadsföringen kan därför även gälla rättigheter av olika slag,

exempelvis rätten att hyra eller arrendera en fastighet. Ett annat

exempel är marknadsföring av rättigheter av franchisingkaraktär.

5 l 2 Specialmotivering

Den gäller också när ett företag efter anställda eller

annonserar

marknadsför sig i syfte att få krediter eller finansiering eller

annan

för att få in anbud på eller tjänster. I följande paragrafer

varor

nämns bara varor och tjänster medan övriga nyttigheter inte

upprepas även om samtliga nyttigheter med bestämmelserna.

avses

Det är viktigt att notera att lagens bestämmelser att täcka även

avser

exempelvis uthyrning, leasing, inhyrning och inköp.

3 § l denna lag med

avses

näringsidkare: en fysisk eller juridisk driver verk-

person som samhet av ekonomisk eller kommersiell natur, inbegripet statliga och kommunala organ till den del verksamheten inte består i

myn-

dighetsutövning,

konsument: en privatperson huvudsakligen för enskilt bruk

som

efterfrågar en näringsidkares varor eller tjänster eller som erbjuder

en näringsidkare varor eller tjänster,

annan förbrukare: annan än konsument huvudsakligen för

som

eget bruk eller i egenskap av näringsidkare efterfrågar närings-

en idkares varor eller tjänster eller erbjuder näringsidkare

som en varor eller tjänster,

marknadsföringsârgärder: reklam eller andra kommersiella fram-

ställningar samt andra åtgärder i näringsverksamhet som en

näringsidkare företar och som är ägnade att påverka konsumenters eller andra förbrukares efterfrågan eller deras utbud

av varor

eller tjänster.

Definitionen begreppet näringsidkare i förevarande paragraf är

avsett att ha samma innebörd som det vidsträckta näringsidkarbe-

grepp som normalt tillämpas i svensk marknads- och konsumenträtt.

Begreppet torde överensstämma med det innehåll som begreppet

företag har i konkurrenslagen. Det sistnämnda gäller även vad

som föreskrivs i andra satsen och har sin bakgrund i att det har

som

Specialmotivering 5 13

blivit allt vanligare att statliga och kommunala organ marknadsför nyttigheter. Den aktuella lydelsen innebär möjligen viss en

utvidgning lagens tillämpningsområde. Det förekommer statliga

av och kommunala verksamheter som inte utgör myndighetsutövning och som bedrivs efter ekonomiska principer, med ett eget resultat-

och med inslag av marknadsföring som inte principiellt

ansvar

skiljer sig från privata verksamheters marknadsföring i allmänhet.

Definitionen konsument anknyter till vad som gäller enligt den av

rent civilrättsliga konsumentlagstiftningen, l § första stycket

konsumentköplagen och l § konsumenttjänstlagen. Det bör observe-

att detta konsumentbegrepp är snävare än det ligger till ras som grund för 2 § gällande MFL, där konsument betecknar även andra än privatpersoner skall förvärva en vara eller tjänst för slutlig som konsumtion prop. 1970:57 88. l begreppet konsument får s. anses ligga att det inte är fråga om att konsumenten yrkesmässigt efterfrågar eller erbjuder varor eller tjänster. i

Begreppet andra förbrukare är en nyhet. Som framgår av

definitionen omfattar det alla andra än privatpersoner som efter-

frågar och tjänster, oavsett om detta sker för efterfrågarens

varor

eller någon annans räkning. Som exempel på kategorier som

egen kan nämnas näringsidkare, offentliga organ av olika slag, avses bl.a. statliga myndigheter, vidare juridiska personer såsom ideella

föreningar, stiftelser och samfällighetsföreningar. Hit hör även

normalt är konsumenter till den del de yrkesmässigt personer som efterfrågar eller erbjuder eller tjänster och inte är att betrakta varor

som näringsidkare.

I begreppet marknadsföringsåtgärder innefattas reklam men

I7 13-0536

5 14 Specialmotivering

dessutom varje annan åtgärd i näringsverksamhet är ägnad-att

som

påverka utbud eller efterfrågan på och tjänster. Det bör

varor noteras att det skall vara fråga reklam eller andra kommersiella om

framställningar med kommersiellt syfte, jämför vad sagts

som ovan

under 1 § andra stycket om förhållande till yttrandefrihetslagstift-

ningen. Bland de åtgärder här märks säljfrämjande åt-

som avses

gärder. Som exempel på sådana kan nämnas förmånserbjudanden

och pristävlingar marknadsföringskaraktär. En

av annan grupp av

åtgärder som går under marknadsföringsbegreppet år särskilda

säljmetoder. Exempel på en sådan är negativ säljmetod 15 §.

Såsom anförts under l § är även själva saluhållandet marknadsen

föringsåtgård.

I marknadsföringen spelar reklamen särskilt framträdande roll. en Det grundläggande i fråga reklam är att det skall röra sig om om en framställning som har ett kommersiellt syfte. Utanför reklambegreppets räckvidd faller därför icke kommersiell reklam, t.ex.

annonser från politiska partier politiska meningar

som propagerar i valtider och i vilka enskilda eller organisationer annonser personer för fram åsikter eller söker värva medlemmar. Även näringsidkare

kan bedriva yttrandefrihetsrättsligt skyddad åsiktsreklam. Det bör

dock påpekas att det förekommer är s.k. blandad att annonser av typ som innehåller både kommersiella och icke kommersiella framställningar och som därför faller delvis inom och delvis utanför

begreppet kommersiell framställning. En kommersiell framställning

skall bestå av ord, bild eller liknande. bedömningsreglerna i

21 §. Reklammeddelanden kan spridas i tryckta medier även men i t.ex. radio eller television eller på elektronisk väg. Det kan annars

Specialmotivering

också röra sig om t.ex. direktreklam brevlådereklam.

Tillämpningsområdet är inte begränsat till åtgärder som är

avsättningsfrämjande; i orden att en reklamframställning skall ha ett

kommersiellt syfte ligger att även inköps- eller annan anskaffningsfrämjande reklam omfattas. Som exempel kan nämnas företags

platsannonser och en auktionsfirmas eller fastighetsmäklares reklam

för att tillgång objekt. Här är det köparen eller den som

efterfrågar en vara eller tjänst som vidtar marknadsföringsâtgärden

och säljaren kan vara en näringsidkare eller en privatperson.

Generalklausul om otillbörlig marknadsföring

4 § En näringsidkare får inte företa marknadsföringsátgärder som

är otillbörliga mot konsumenter, andra förbrukare eller andra nä-

ringsidkare genom att strida mot god marknadsföringssed.

Marknadsföringsâtgärder som innebär eller är ägnade att leda till

en överträdelse av annan lagstiftning skall anses strida mot god marknadsföringssed om inte särskilda skäl talar däremot.

Om vissa slag av otillåtna åtgärder vid marknadsföring finns särskilda bestämmelser i 5-16 §§.

Första stycket

Denna paragraf innehåller, som nämnts i den allmänna motive-

ringen avsnitt l, generalklausul domstolen möjlighet

en som ger

att förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder som är otillbörliga mot

konsumenter eller näringsidkare. Regeln i första stycket motsvarar

generalklausulen i 2 § i MFL. l den föreslagna regeln anges

inledningsvis att konsumenter, andra förbrukare och näringsidkare

516 Specialmotivering

omfattas av lagens skyddsintresse. Dessa begrepp har definierats i lagens inledande paragrafer. I sak är skyddsområdet oförändrat.

Tillämpningen av generalklausulen fär, lika litet tillämp-

som

ningen av lagen i övrigt, inte komma i konflikt med de värderingar

som har samband med konkurrenslagen. Det framgår redan den av inledande bestämmelsen i l § första stycket

att konkurrenssyn-

punkter har betydelse för hela lagens tolkning.

Generalklausulen i 4 § är i likhet med vad gäller för MFL som

inte avsedd att tillämpas i rent avtalsrättsliga förhållanden, dvs. det

kan inte komma i fråga att med stöd generalklausulen

av ingripa

mot exempelvis oskäliga kontraktsvillkor såsom sådana som en näringsidkare använder. Däremot kan olika bestämmelser i lagen tillämpas i den mån en näringsidkare vilseleder avtalsvillkoren om eller ger otillräcklig information dessa. om Generalklausulen kan, liksom lagen i övrigt, i likhet med

nuvarande 2 § MFL inte tillämpas för att förbjuda marknadsföring

av en vara eller tjänst enbart på den grunden att denna kan anses

skadlig eller olämplig jfr 1970:57, 67.

prop. s.

En begränsande bestämning är att marknadsföring förutsätter att

saken gäller näringsidkares marknadsföringsåtgärder, dvs.

en näringsverksamhet. Därmed utesluts från definitionens räckvidd privatpersoners verksamhet t.ex. när de står bakom för att annonser byta bostad eller för att, icke yrkesmässigt, sälja eller köpa

begagnade varor. Sådant är inte marknadsföring i lagens mening.

Generalklausulen uppställer, nämnts i dem allmänna motivesom ringen, inget krav på uppsåt eller vårdslöshet. Bedömningen av

inslag som påstås ha förekommit i marknadsföring misstag är

Specialmotivering

sträng i praxis. Se t.ex. MD 1992:24, Adana.

Huruvida en marknadsföringsâtgärd är otillbörlig eller inte beror

på om åtgärden är typiskt sett ägnad att motverka lagens skyddsin-

tressen. Som nämnts i den allmänna motiveringen innefattar normen

god marknadsföringssed god affárssed inom näringslivet, råd och

rekommendationer som utfärdats myndigheter på marknads-

av rättens omrâde samt annan lagstiftning som kan aktualiseras vid

marknadsföring. I kravet på god marknadsföringssed innefattas ett

krav på vederhaftighet. I avsnittet med bedömningsregler anges i

20§ på vilket sätt olika normkällor kan inträda som utfyllande

tolkningsregler när det gäller att fastställa om en marknadsföringsât-

gärd skall anses otillbörlig eller inte. lCC:s regler och riktlinje-

systemet samt den s.k. lagstridighetsprincipen har behandlats närmare i den allmänna motiveringen avsnitt 5.1.

De rättstillämpande organens självständighet innebär att de i sista hand gör en allmän bedömning av frågan om en åtgärd skall anses strida mot normen god marknadsföringssed. Det skall därvid finnas ett visst utrymme för domstolen att vara uppmärksam på att

marknadsföring i hög grad är ett rörligt område och att en ut-

veckling i praxis med stöd av generalklausulen måste kunna ske. Vid tillämpningen skall således beaktas förändringar på området och

förskjutningar i rådande uppfattningar. Härvid kan det finnas

anledning att särskilt beakta rättsläget och rättsutvecklingen i andra

europeiska länder och tillämpningen EG EES-rätt.

Det är viktigt att tillämpningen i praxis med stöd av generalklau-

sulen inte verkar handelshindrande, dvs. tillämpningen får inte strida mot artiklarna 30 och 36 i Romfördraget och de i sak

5 18 Specialmotivering

överensstämmande artiklarna 11 och 13 i EES-avtalet förbud om mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande

verkan. Det finns anledning att följa rättsutvecklingen inom EG-

domstolen och EFTA-domstolen. När det gäller marknadsföringslagens territoriella räckvidd hänvisar utredningen till delbetänkandet

EES-anpassning av

marknadsföringslagstiftningen SOU 1992:49 avsnitten 4.1.5 och

4.7. Lagen avser marknadsföring riktad till den svenska marknaden oavsett om marknadsföringsåtgärderna vidtas av svenska eller utländska näringsidkare. Den särskilda regeln

om satellitsändningar

av televisionsprogram i 54 § innebär dock utvidgning det en av traditionella tillämpningsområdet. Utländska näringsidkare och

medborgare åtnjuter samma rättsskydd inhemska vid tillämp-

som ningen av lagen. Detta följs av artikel 2 i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd och har inte kräva särskild ansetts någon

lagbestämmelse.

Andra stycket

Andra författningsbestämmelser otillåtet handlande kan om aktualiseras vid tillämpning

av marknadsföringslagen. Paragrafens

andra stycke innebär kodifiering och

en av lagstridighetsprincipen

medför att marknadsföringsâtgärd innebär, eller kan befaras en som leda till en överträdelse lagstiftning, skall av annan anses vara

otillbörlig och i strid med god marknadsföringssed, inte

om särskilda skäl talar däremot. Vad som med särskilda skäl har beskrivits i den allmänmenas

Specialmorivering 519

na motiveringen, avsnitt 5.1. Exempelvis tillämpas lagstridig-

hetsprincipen inte i förhållande till immaterialrättslig lagstiftning.

Detta hindrar emellertid inte en parallell tillämpning av immaterial-

rättsliga och marknadsrättsliga regler, något som i praxis särskilt

förekommer i förhållande till känneteckensrätten. Det finns också i i situationer kan att enskilda fall där skäl som anses vara se som saknas att bedöma ett förfarande som stridande mot god marknads-

föringssed även det strikt formellt har skett överträdelse av om en

l exempelvis lagbestämmelse. Om ändamålet

en konsumentskyddande

med denna lagbestämmelse i praktiken uppnås bör en överträdelse

regeln i formell mening inte föranleda tillämpning av lagstridig-

hetsprincipen.

Den gällande generalklausulen i 2 § MFL är utformad på sätt nu att tolkningen lagtexten inte behöver låsas till enbart god av affárssed. Detta kommer till uttryck i orden på annat sätt. Ett

exempel på tillämpning i praxis av detta uttryck är lagstridighets-

principen.

Lagstridighetsregeln skall gälla hela lagens tillämpningsområde

på så sätt att den kan påverka bedömningen exempelvis utdö-

mandet marknadsstörningsavgift. En sådan avgift kan endast

av dömas ut med stöd särskild bestämmelse om en otillåten av en

marknadsföringsâtgärd, men strider den aktuella åtgärden också mot

lagstiftning kan lagstridighetsregeln inverka i försvårande

annan riktning när avgiftsbeloppet fastställs. Däremot kan en tillämpning lagstridighetsprincipen inte leda till andra sanktioner än de som av är knutna till generalklausulen, dvs. förbud eller åläggande vid vite.

520 Specialmotivering

Tredje stycket

Tredje stycket i generalklausulen hänvisar till de särskilda slag

av otillåtna marknadsföringsåtgärder beskrivs i 5-16 §§. Detta

som innebär att åtgärder i strid mot 5-16 §§ också skall strida

anses mot normen god marknadsföringssed. Genom att förfaranden sker

som i strid mot specialbestämmelserna innefattas i vad är otillbörligt

som och stridande mot god marknadsföringssed, skall även vad

ovan som sagts exempelvis beträffande vederhäftighetskravet och frånvaron krav på uppsåt gälla också i fråga sådana förfaran-

av om den.

Om specialbestämmelse täcker ett visst förfarande skall

en man inte tillämpa generalklausulen utan förfarandet skall bedömas

enligt

det särskilda stadgandet. Generalklausulen skall tillämpas i följande två huvudtyper av fall. Den ena typen omfattar den del general-

klausulens tillämpningsområde marknadsföringsåtgärder

som avser som inte har behandlats i något lagens särskilt preciserade

stadganden om otillbörliga åtgärder. Som exempel kan nämnas

lockvaruförsäljning och s. pyramidförsäljning samt reklampristäv-

lingar. l det andra typfallet blir generalklausulen tillämplig på

marknadsföringsåtgärd som i och för sig behandlas i preciserad

en bestämmelse inte helt täcker det aktuella förfarandet. Det

men som är i detta fall fråga förfaranden ligger nära marknadsfö-

om som

ringsåtgärderna enligt något av specialstadgandena och som framstår

som klandervärda grunder, i något hänseende

samma men som

inte täcks det speciella stadgandet.

Det är alltså inte meningen att skall tillämpa både

man en

Specialmotivering 521

preciserad regel och generalklausulen ett påtalat förfarande

om innebär att rekvisiten i preciserad regel är uppfyllda. I ett sådant

en fall skall den preciserade regeln tillämpas. En annan sak är att det i vissa oklara situationer kan finnas anledning att framställa alternativa yrkanden.

Otillåtna marknadsföringsåtgärder

Vilseledande reklam

5 § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella framställningar som är ägnade att vilseleda konsumenter eller andra förbrukare eller verksamhet, varor eller

om egen annans

tjänster. Detta gäller exempelvis uppgifter om

egenskaper, beskaffenhet, mängd, sammansättning, utförande,

ursprung, tillverkningsmetod, tillverkningsdatum, användningsmöj-

ligheter, ändamålsenlighet eller inverkan på hälsa eller miljö,

pris, grunderna för prissättning eller andra betalningsvillkor,

och

näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, kännetecken eller andra rättigheter samt tilldelade belöningar och utmärkelser.

Paragrafen om vilseledande reklam har ingen direkt motsvarighet i den gällande MFL. Att viss reklam bedöms vara vilseledande

är den vanligaste orsaken till att marknadsföring förbjuds enligt

MFL:s generalklausul. MFL innehåller som nämnts straffsanktionerade bestämmelser i 6-8 §§. l 7 § MFL finns regel straff för

en om

uppsåtligt vilseledande framställningar, indirekt påverkat praxis

som

att den beaktats vid bedömningen då 2 § MFL tillämpats. genom

Det uppställs inte något krav på uppsåt eller vårdslöshet hos

Specialmotivering

näringsidkaren eller den handlat på hans vägnar. Det saknar som betydelse om en uppgift lämnas i vilseledande syfte eller inte.

Avgörande är således om åtgärden typiskt sett är otillbörlig

genom att den strider mot vederháftighetskravet. Detta krav innebär att

marknadsföringsåtgärden inte får ägnad att vilseleda.

vara

Enligt första stycket får en näringsidkare inte använda reklam

eller andra kommersiella framställningar sin eller andra om egen näringsidkares varor, tjänster eller verksamhet. Det innebär det att inte heller tillåtet för näringsidkare använda reklam inneen att hållande jämförelser är ägnade att vilseleda. En

som förutsättning

för tillâtligheten att använda jämförelser i kommersiella framställningar är således att de inte vilseleder konsumenter eller andra för-

brukare näringsidkares verksamhet,

om en annan varor eller

tjänster.

l andra stycket i tre punkter exempel i vilka hänseenden anges på reklam kan vara vilseledande. Uppräkningen är inte uttömmande utan skall ses exemplifiering. är till del

som en Uppräkningen stor

hämtad från EG:s direktiv vilseledande reklam 7

om se bilaga

som också kan vägledande för tolkningen. Punkterna l och 2 vara behandlar och tjänsters egenskaper i olika avseenden varors samt frågor om pris. Dessa punkter omfattar den allra vanligaste typen av vilseledande reklam och det finns här mycket

en rikhaltig praxis

från Marknadsdomstolen bestämmelsen för vidare. Detta

som gäller

även t.ex. terminologimissbruk och olika former vilseledande av om geografiskt och kommersiellt inbegripet vilseledande ursprung, kännetecken. Förhållandet till de särskilda bestämmelserna i 6 och 12 §§ om vilseledande geografiska och

ursprungsbeteckningar

Specialmotivering 523

förväxlingsrisk har berörts i allmänmotiveringen och berörs

ytterligare i anslutning till 6 och l2 §§.

Lagtexten markerar också särskilt betydelsen att miljöargu-

av ment inte får användas i reklam på ett sätt är ägnat att

som vilseleda. Detta är aspekt kommit att tillmätas ökad

en som uppmärksamhet.

Punkten 3 avser en näringsidkares kvalifikationer och ställning

Vilseledande innehav immateriella ensamrätter är ett m.m. om av förfarande faller under denna bestämmelse.

som

Enligt stadgad praxis skall alla uppgifter som inte kan beläggas

vid marknadsföringstillfállet anses vilseledande. En uttrycklig

bevisregel finns i 22 § som innebär att det är näringsidkaren som skall visa att hans framställningar om sakförhållanden är korrekta. 21 § innehåller en regel för hur man skall gå till väga vid bedömningen av om reklam är vilseledande eller inte. Vederhäftighetskravet innebär som ovan nämnts att marknadsföringsåtgärden inte får vara ägnad att vilseleda. Påståenden fakta måste

om vara korrekta för att godtas. l bedömningsreglerna behandlas bl.a. utelämnanden som också kan leda till att en framställning anses vara vilseledande.

Det finns flera särskilda stadganden otillåtna åtgärder

om som innehåller inslag av vilseledanderekvisit. Så är fallet med exempel-

vis vilseledande förpackningar, geografiska ursprungsbeteckningar,

garantier, utförsäljningar och förmånserbjudanden. Den s.k. vilsele-

dande reklambestämmelsen skiljer sig från de andra på så sett att

den är mera generell och har ett vidare tillämpningsområde. De

andra bestämmelserna har kvalificerande rekvisit eller tilläggs-

524 Specialmotivering

rekvisit och innehåller förfaranden inte reklambestämmelsen som omfattar. En viss dubbeltäckning har dock inte kunnat undvikas. Utredningen menar att detta inte skall upphov till några större ge problem vid tillämpningen; varken talerätten eller sanktionerna skiljer sig när det gäller regeln vilseledande reklam å sidan om ena och övriga bestämmelser med rekvisit bygger vilseledande som

å andra sidan. Om marknadsföringsåtgärd täcks specialbe-

en av en stämmelse behöver man inte åberopa bestämmelsen vilseledande om reklam. Men det kan finnas fall är vilseledande dels som genom att förfarandet strider mot 5 dels det är fråga genom att om t.ex.

misskreditering eller renommésnyltning enligt ll eller 12 I sist

nämnda situationer får åberopa 5 § jämte den andra beman stämmelsen.

Vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar

6 § En näringsidkare får inte vilseleda konsumenter eller andra förbrukare angående geografiskt använda beursprung genom att teckningar som direkt eller indirekt är ägnade att framkalla en felaktig uppfattning om att en vara är frambragt eller tillverkad i ett visst land eller område eller viss ort. en En ursprungsbeteckning skall dock inte vilseledande anses vara om den enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art.

Första stycket

Med geografiska ursprungsbeteckningar varje uttryck eller

avses symbol som används för att att härrör från ett visst ange en vara land, område eller en ort.

SOU 1993 :59

Specialmotivering 525

l enlighet med de svenska åtagandena enligt Madridöverenskom-

melsen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

på handelsvaror tar bestämmelsen sikte på att utformningen eller av utsagan eller på förpackningar eller annat i samband med om varor,

marknadsföring inte får oriktiga eller riskera att

av varor, vara vilseleda beträffande geografiskt Eftersom konventionen ursprung. endast har den föreslagna bestämmelsen i marknadsavser varor

föringslagen givits begränsning. I den mån tjänster eller

samma andra nyttigheter i marknadsföring givits falsk eller vilseledande I en ursprungsbeteckning skall detta således bedömas enligt 5 § om vilseledande reklam eller denna täcker situationen, enligt om

generalklausulen i 4

Vilseledandet kan ske direkt, genom falska utsagor eller beteckningar, eller indirekt t.ex. genom vilseledande förpacknings-

‘ dekor såsom i det i allmänmotiveringen 5.3 anförda honungsfallet

MD 1976:17 eller medelst olika symboliska anspelningar i färg,

eller form såsom i MD 1983:22, St. Louis Light. namn Förhållandet i övrigt till bestämmelsen om vilseledande reklam i 5 också omnämner har berörts i allmänmotivesom ursprung,

ringen avsnitt 5.3 och i specialmotiveringen till 5 En viss

formell dubbeltäckning visserligen bli nödvändig för att

syns

uppfylla såväl EES-åtagandena tidigare ingångna, internationel-

som la avtal enligt Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen.

Men i den mån det är fråga om användningen av en geografisk

ursprungsangivelse ett felaktigt intryck i samband med

som ger

marknadsföring, dvs. beteckningen år objektivt vilseledande eller

direkt falsk är det 6 § som skall tillämpas.

Specialmotivering

Någon dubbeltäckning föreligger däremot i inte vad princip gäller

9 § beträffande vilseledande

förpackningar, eftersom den be-

stämmelsen handlar vilseledande beträffande kvantitet om eller beskaffenhet. Det är visserligen sannolikt falsk att en eller vilsele-

dande geografisk ursprungsangivelse används för

just att ge en viss förhöjd kvalitetsföreställning. Enligt bestämmelsen i 6 § är det dock oväsentligt kvantitet och om egenskaper är desamma eller sämre än de uppfattas. Det är ursprungsangivelsen sådan som som inte får vara vilseledande.

Andra stycket

Bestämmelsen uttalar att sådana vilka

ursprungsbeteckningar, natio-

nellt av tradition uppfattas såsom generiska, dvs. endast ett beskrivande viss kan användas av en varutyp, utan att vilseleda i

lagens mening.

Det kan bl.a. gälla vissa beteckningar, i andra länder som är

skyddade såsom ursprungsbeteckningar eller ursprungskännetecken

enligt särskilda konventionsâtaganden, inte är det här i

men som landet. Så används Camembert, Edamer, m.fl.

geografiskt be-

tingade ostbeteckningar hos oss såsom varubeskrivningar viss

av en osttyp. Sådant är även fortsättningsvis i tillåtet,

princip så länge

Sverige inte har gjort längre gående åtaganden än l det dagens.

enskilda fallet kan dock även sådana användas

beteckningar på ett

sätt som vilseleder enligt 5

Bortsett från vad gäller beträffande

som vinodlingsprodukter se

de föreslagna ändringarna i lagen med vissa bestämmelser om

Specialmotivering 527

marknadsföring alkoholdrycker, lagförslag 6, kan utnyttjanden

av ursprungsbeteckning sammanställd med art, sort eller av en typ ibland vara acceptabla och kanske t.0.m. upplysande m.m. och strider i fall inte mot 6 De behöver alltså inte innefatta vart ett vilseledande, kan göra det att på ett vilseledande sätt men genom

anspela på Bedömningen sådana åberopanden får ske

ursprung. av i det enskilda fallet och då ske enligt 5 § vilseledande reklam. om Vad gäller sådana åberopanden i samband med det fåtal ursprungsbeteckningar utgör varumärken, finns vidare alltid risk som för att kombinationer, såsom glas Kostatyp, Orrefors art av eller dylikt, efter omständigheterna bedöms utgöra varumärkesintrång.

Vilseledande förpackningar

Paragrafen reglerar dels vilseledande förpackningens storlek genom eller form, dels vilseledande genom annan förpackningsutformning.

Med på annat sätt förpackningsdekor eller exempelvis att

avses förpackningar förses med ett s.k. fönster. Det i regel anses vilseledande att till konsumenter saluföra i förpackningar som varor viss volym utan att förpackningen fylls helt. Ett sådant rymmer en förfarande även otillbörligt mot andra näringsidkare vilka anses

säljer i förpackningar är anpassade till innehållet.

samma vara som

Specialmotivering

Marknadsdomstolen har i regel inte ansett att denna vilseletyp av

dande kan elimineras innehållsangivelser genom på förpackningen.

I många fall kan även den på använda bilddeko-

ytterförpackningen

ren eller texten förstärka det vilseledande redan

intryck som

storleken på ytterförpackningen medför.

Det är allmän princip förpackningar inte skall

en att ges en större dimension än innehållet kräver. Detta krav

anses göra sig gällande

med särskild styrka beträffande förpackningar är som avsedda att i oförändrat skick tillhandahållas konsumenten. Det

måste föreligga

mycket speciella skäl, främst distributionsteknisk eller förvar-

av ingsteknisk natur, för att det skall kunna godtas

att en förpackning

ges en utformning som avviker från innehållets form. Om det undantagsvis sker avsteg från denna princip det anses vara ett berättigat konsumentkrav att det vilseledande

intrycket som

förpackningen kan förmedla motverkas på tydligt sätt,

ett exempel-

vis mycket tydliga och kvantitets-

genom lättförståeliga eller form-

angivelser på förpackningen. Ett vanligt exempel är i produkter

pulverform som sätter sig och minskar i måste

volym. Mängden

då anges exempelvis med viktangivelse så att förpackningen inte ger

ett vilseledande intryck.

Konsumenter bör kunna lita på att den information lämnas

som i t.ex. livsmedelsreklam inte kan till missförstånd.

ge anledning

Finstilta innehállsdeklarationer kan inte

anses vara tillräckliga för

att neutralisera vilseledande intryck detta På av slag. samma sätt bedöms förpackningar med exempelvis dekor en som ger intryck av att innehållet är viss beskaffenhet, såsom fallet kan av en vara när

syntetisk juice eller liknande säljs i förpackningar

som ger ett

Specialmorivering

intryck att innehålla produkt naturlig frukt.

av en av

Texter eller bilder på förpackningar utgör framställningar och

bedöms enligt regeln vilseledande reklam i 5

Vilseledande garantier

8 § En näringsidkare får inte använda uttrycket garanti eller

liknande uttryck på ett sätt som är ägnat att framkalla en felaktig i

uppfattning om att näringsidkaren gör ett åtagande som i något

i avseende konsumenter eller andra förbrukare

väsentligt ger en förmånligare rättslig ställning än de annars skulle ha haft.

Paragrafen innebär att uttryck garanti eller liknande bara får

som användas en utfástelse som tillförsäkrar konsumenten

om de avser en förmån som han annars inte har. Innebär en garantiutfástelse exempelvis att konsumenten inte får bättre ställning än vad konsumenten redan har rätt till enligt tvingande konsumentskyddslagstiftning, skall användningen av termen garanti anses som

ovederhäftig.

Garantier som år så vidsträckta att det är omöjligt att bedöma om de kommer att gå att utnyttja fullt ut bör bedömas som otillbörligt utformade. Här kan det bli fråga att anse att det inte alls rör sig

om om en konkret förmån och tillämpa 8 Det kan även vara fråga

om långtidsgarantier eller s.k. livstidsgarantier med otydlig eller på

olika sätt insnävad utformning. Oklara fall eller gränsfall kan i

andra hand bli föremål för prövning enligt generalklausulen i lagens

Om det är fråga användning av ordet garanti i andra

om en

530 Specialmotivering

sammanhang, näringsidkaren kan exempelvis garantera vissa

egenskaper hos en vara, är det möjligt att tillämpa 5 § i fall där

framställningen är vilseledande.

Utförsäljningar

9 § En näringsidkare får inte använda uttrycken konkurs,

brandskada, vattenskada eller liknande uttryck i samband med någon annan försäljning än sådan som sker under begränsad tid

en och på särskilt förmånliga villkor och görs konkursboet

som av eller av den skadedrabbade näringsidkaren själv eller direkt för

någonderas räkning.

En näringsidkare får inte heller använda uttrycken slutförsälj-

ning, utförsäljning eller liknande uttryck i samband med någon annan försäljning än sådan som sker under en begränsad tid och på särskilt förmånliga villkor och innebär att verksamhetens hela

som lager eller en närmare bestämd del därav skall avvecklas.

Denna paragraf tar sikte på motivet till ett utbud och

av varor

tjänster. Paragrafen behandlar användningen uttryck som

av konkurs, vattenskada eller utförsäljning och liknande uttryck

som enligt rådande synsätt anses ha stor suggestionskraft. I praxis

anses sådana påståenden förmedla intrycket att säljföretaget

av under en begränsad tid slutförsäljer ett helt eller del ett lager

en av till väsentligt nedsatta priser i förhållande till priser marknads-

som föraren själv tillämpat för Genom bestämmelsen

samma varor. inskärps att denna typ uttryck, får konsumenten att

av som associera till katastrofsituationer, inte får missbrukas. Som angivits

i allmänna motiveringen kan exempelvis uttrycket konkursutför-

den

säljning bara godtas i fall det försäljning anordnats

avser en som av

SOU 1993 :59

Specialmotivering 53 l

konkursboet eller på dess uppdrag. Det är inte tillåtet för utomstående näringsidkare att förvärva ett konkurslager eller ett skadat lager och sedan marknadsföra det under benämningar som anges i paragrafen. Kravet är således att det måste vara en försäljning direkt från ett sådant lager för att benämningar som konkurs eller brandskada skall få användas i marknadsföringen.

Andra stycket att skydda konsumenter från liknande

avser

marknadsföring som i första stycket i fall där säljföretaget utan att

använda 0rd som associerar till katastrofsituationer ändå ger intryck av att det är fråga om kortvarig försäljning som är avsedd att avveckla rörelse så inte alls är fallet. Uttrycket närmare

en om bestämd del av ett lager avser bl.a. fall då en näringsidkare säljer ut en avgränsad del av sitt sortiment. Hit hör att en butik upphör att föra en viss produkttyp, t.ex. att en järnhandel upphör att föra spisar i sitt varusortiment.

Realisationer

10 § En näringsidkare får inte använda uttrycket realisation eller liknande uttryck i samband med någon annan försäljning än sådan som sker under en begränsad tid och till påtagligt lägre priser än

dem som näringsidkaren tillämpat tidigare.

l likhet med föregående bestämmelse tar paragrafen sikte på motivet till ett utbud av varor eller tjänster. 10 § syftar på försäljningar som inte skiljer sig från ett vanligt utbud av varor eller tjänster, men

marknadsförs på ett sådant sätt att konsumenten vilseleds besom träffande motivet för försäljningen. För att en näringsidkare skall

532 Specialmotivering

få använda begreppet realisation krävs att det är fråga

om en

tidsbegränsad försäljning och att priserna reducerats påtagligt i

förhållande till näringsidkarens tidigare tillämpade prissättning.

Genom bestämmelsen inskärps att konsumenterna inte får vilseledas att tro att en verksamhet som kanske ständigt eller under lång tid har samma utbud och priser innebär tillfällig förmån. När det

en gäller den närmare gränsdragningen för vad utgör tillåten

som

användning av uttryck såsom realisation anknyter paragrafen till den

omfattande praxis föreligger vid tillämpningen nuvarande

som av 2 § MFL.

Misskreditering

ll § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella framställningar är ägnade att på ett misskrediterande

som sätt nedvärdera näringsidkares verksamhet, eller

en annan varor

tjänster.

Bestämmelsen omfattar endast sådan misskreditering företas i

som marknadsföring, dvs. i reklam och andra kommersiella framställningar med kommersiella förhållanden till föremål. Detta är med

hänsyn till tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen

viktig avgräns-

ning.

Bestämmelsen är vidare begränsad till sådan nedvärdering

annan näringsidkares verksamhet, varor och tjänster som är

misskrediterande. Härav framgår att det i marknadsföring är fullt tillåtet att framföra korrekta uppgifter näringsidkares

om en annan verksamhet eller produkter, även dessa uppgifter har negativ

om en

Specialmotivering 533

innebörd. Det kan t.ex. vara fråga om en korrekt utförd jämförande reklam.

Misskreditering kan ha formen av oriktiga uppgifter som lämnas

i marknadsföring beträffande ett annat företag eller dess produkter.

En nedsättande uppgift om annans verksamhet, varor eller tjänster är att betrakta som oriktig, så länge den inte är styrkt eller uppenbart handlar verksamhet eller produkter inte uppfyller

om som normal standard.

Det är emellertid också otillåtet att anföra uppgifter om en annan näringsidkares verksamhet vilka visserligen kan vara riktiga i sak

ändå i sitt sammanhang onödigtvis nedsvärtar näringsidkarens

men verksamhet, varor eller tjänster.

Bestämmelsen tar bl.a. sikte på sådana misskrediterande uttalanden, som tar sikte på att skrämma konsumenter eller andra förbrukare för en konkurrentprodukt genom att utmåla den som farlig utan att kunna belägga att så verkligen är fallet. Från praxis märks MD 1985:21, Rockwool, och MD 1990:5, Aloe Juice. Det skall inte heller vara tillåtet att göra obestyrkta eller i samman-

hanget onödiga påståenden om att andra näringsidkares produkter

skulle vara av dålig kvalitet eller på annat sätt ha olämpliga egenskaper, dålig funktion etc., jfr t.ex. MD 1985:26, Cartex, och MD 1986:31, Leca.

Det bör inte ens i skämtsamma eller förment skämtsamma former vara tillåtet att förlöjliga en konkurrent. Genom den skämtsamma utformningen finns för övrigt risk för att fler tar del av framställningen, därmed kan skada Detta har slagits fast av

som mer. Marknadsdomstolen, t.ex. i MD 1983:8, Luxor, jfr även MD

Specialmotivering

1988:2, Plastkassar.

Misskreditering av en konkurrent är vanligen tydlig och avsiktlig,

men något subjektiv rekvisit uppställs inte för misskrediteranatt en de framställning skall kunna förbjudas. Däremot krävs enligt 38 § oaktsamhet eller uppsåt för att misskreditering skall skadevara

ståndsgrundande. Avgörande för bedömningen blir normalt endast

vad som objektivt framstår såsom nedsvärtning, förfarandet en om

objektivt sett är misskrediterande eller inte.

Av praxis framgår att misskreditering ofta formen

ges av ett

slags jämförelse med en annan näringsidkares verksamhet,

varor eller tjänster. Relationen till den särskilda bestämmelsen om vilseledande reklam i 5 § har berörts i

ovan allmänmotiveringen.

Vad gäller valet förbudsgrund vid misskrediterande jämav en förelse finns det inget hindrar båda bestämmelserna som att åberopas. Detta gäller dock i första hand det är fråga både om om en snedvridande jämförelse och nedvärderande eller

förlöjligande

uttalanden om en annan näringsidkares verksamhet eller hans varor eller tjänster. l normalfallet torde det räcka med den

att åberopa

bestämmelse bäst överensstämmer med den i

som sammanhanget

dominerande eflekten. Motsvarande gäller vid sådan

nedvärdering

som kan förekomma i samband med inverterad

renommésnylt-

ning, se t.ex. MD 1987:11, Armani, och 1993:9, Boss. innefattar förfarandet primärt är det 12 § andra

en renommésnyltning, stycket

som blir tillämplig; den tillkommande kan vid

nedvärderingen

helhetsbedömningen betraktas som graverande omständighet.

en Den särskilda bestämmelsen mot är inte avsedd

misskreditering

att utgöra hinder mot tillbörliga jämförelser. En näringsidkare har

Specialmotivering 535

full frihet att korrekta jämförelser med hjälp av t.ex. tester genom

och dylikt i reklam och andra framställningar belägga sin över-

lägsenhet. Detta är både tillåtet och önskvärt från konsument- och

allmän konkurrenssynpunkt.

Förväxlingsrisk och renommésnylming

12 § En näringsidkare får inte efterbildning av annans i genom l kommersiellt särpräglade eller tjänster framkalla risk för varor E förväxling är ägnad att vilseleda konsumenter eller andra försom brukare beträffande kvalitet eller ursprung. En efterbildning skall

dock inte otillåten, utformningen huvudsakligen tjänar till

anses om att göra funktionell. varan

En näringsidkare får inte dra fördel av annan näringsidkares

en verksamhet, varor eller tjänster på ett sätt som är ägnat att snylta på dennes kommersiella anseende.

Första stycket

Bestämmelsen lagfäster i stort Marknadsdomstolens praxis med avseende på att konsumenter inte får vilseledas beträffande kommersiellt på grund efterbildningar. Det görs inget avsteg från ursprung av

den i Sverige och andra länder gällande principen att efterbildnings-

frihet i princip gäller utanför det immaterialrättsligt skyddade om-

rådet. Bestämmelsen riktar sig mot handlingen att skapa en förväxlingsrisk på marknaden, vilken kan leda till ett vilseledande.

Regeln mot förväxlingsbara vilseledande efterbildningar är gene-

rellt tillämplig för eller tjänster. Det spelar därvid ingen roll

varor

det är själva varuutformningen i sig eller en eventuell förpack-

om ning eller annat, såsom helhetsintryck ger grund för en förväxsom

536 Specialmotivering

lingsrisk. Risk för förväxling och vilseledande förutsätter att produkten är så pass känd på marknaden att den viss igenkänning ger eller vissa associationer. Därför förutsätts också för bestämmelsens tillämplighet att det som efterbildats skall äga kommersiell särprä-

gel.

Kommersiell särprägel används sammanfattande definition som en av en mängd egenskaper hos en företeelses form och framtoning, vilka gör den identifierbar på marknaden. Detta kan i vara en

vidsträckt känneteckensrättslig bemärkelse, dvs. egenskaper

som förknippas med ett visst kommersiellt Det kan också ursprung. vara fråga om en mer oprecis identifikation viss kvalitet hos av en vara,

tjänst eller annan nyttighet.

Marknadsdomstolen har bl.a. i MD 1983:23, Prince Pro, anfört

att kriteriet särprägel är liktydigt med särskiljningsförmåga i

varumärkesrätten. Den kommersiella särprägel här är som avses däremot inte begränsad till att nödvändigtvis vissa konkreta avse egenskaper hos marknadsförda företeelser, vilket att likställa vore

den med det varumärkesrättsliga kravet på särskiljningsförmâga

eller distinktivitet. Marknadsföringsmässig, dvs. kommersiell, särprägel bör vara kopplad till hur företeelse såsom helhet en uppfattas i sitt marknadssammanhang. Normalt handlar det därför om produkter som är väl etablerade marknaden eller ett segment därav. Den kommersiella särprägeln kan dock lika väl ligga i en

kombination marknadsföringsåtgärder i originella egenska-

av som

per hos produkten själv varan, tjänsten eller förpackningen.

I Kravet kommersiell särprägel torde överensstämma med praxis i de länder där ett sådant skydd har utvecklats. Detta har

Specialmotivering 537

kommit till särskilt uttryck i den föreslagna bestämmelsens andra mening. Vad som är funktionellt betingat kan inte åtnjuta ett

marknadsrättsligt förväxlingsskydd. En sådan inställning har också

kommit till uttryck i MD 1981:2, Conex. Ett förbud skall baseras

på att produktlikheten riskerar att leda till onödig förväxlingsrisk.

Det går inte att förbjuda den identiska eller kvasiidentiska produktutformning, som är nödvändig för att uppnå ett visst teknisktfunktionellt resultat.

Såsom anförts i allmänmotiveringen utesluts därmed också bl.a. möjligheten att åberopa bestämmelsen beträffande reservdelar, som tillverkats av annan än originaltillverkaren och vilka inte åtnjuter någon immateriell ensamrätt. Reservdelen måste såväl tekniskt som formmässigt och det går i praktiken inte att tillfredsställa

passa marknaden med mer än en enda formmässig lösning. l en sådan situation, kan efterbildningen inte sägas vara onödig. Dess särskilda utformningen är nödvändig för att kunna konkurrera. En sådan efterbildning kan därför inte anses vilseleda enligt förevarande bestämmelse, det inte också förekommer andra moment i

om marknadsföringen som gör att efterbildningen bland konsumenterna

tas för originalet.

I vissa fall är det dock befogat att kräva en tydlig markering som klarlägger det skilda ursprunget också hos likartade, funktionella produkter. En sådan upplysningsplikt bör särskilt ankomma på en senare aktör på marknaden.

Vilseledande genom risk för förväxling kan avse kvalitet eller kommersiellt vilket i de flesta fall torde vara två sidor av

ursprung, samma sak. Medan konsumenter snarare söker en viss, vanligen

53 8 Specialmotivering

känd och tidigare prövad, varukvalitet, så vill näringsidkaren inte att andras varor skall tas för hans på marknaden och därmed

varor

dra nytta av hans marknadspenetration.

Konsumenter skall kunna lita till de signaler de lärt sig uppfatta

på marknaden, oavsett det rör sig produkter, förpackningar,

om om kombinationer dessa eller andra marknadsföringsåtgärder.

av av Vilseledande beträffande kvalitet uppstår på grund originalet

av att

med sin utformning förknippats med egenskaper inte

m.m. som återfinns hos den efterbildade produkten. Det är otillbörligt redan att marknadsföra efterbildad produkt oriktigt intryck

en som ger av att äga originalets kvalitet. Förväxlingsrisk beträffande kommersiellt ursprung avser att efterbildningen ger intryck av att ha samma ursprung som originalet eller ett ursprung är förbundet med

som

detta, t.ex. i koncerngemenskap.

En tydlig angivelse av ursprunget gör då inte i sig marknadsföringen tillåten. Angivelsen firma eller ett varumärke över-

av en

flyglas ofta helhetsintrycket, konsumenter vanligen har

av som en klarare minnesbild av. Detta kan anförts skapas

som ovan av produkten själv men kanske än vanligare av en kombination

produktutformning och kringattribut som ger framtoningen på

marknaden. Normalt har konsumenterna, såsom konstaterats

av Marknadsdomstolen i bl.a. MD 1990:3, Liljeholmens, tendens

att fästa mindre uppmärksamhet vid ursprungsmärkning på

produkter eller förpackningar. Det avgörande är alltså konsu-

om menter eller andra förbrukare vilseleds. Detta kan ske att de

genom

på grund av de sammanfallande helhetsintrycken uppfattar den

marknadsförda efterbildningens kvalitet såsom likvärdig med

Specialmotivering 539

originalets eller att ursprunget i grunden är detsamma origina-

som lets eller i vart fall förbundet därmed.

En effektiv neutralisering risken för vilseledande består

av i att

den efterbildade produktens framtoning blir än originalets.

en annan Ibland kan detta ske med hjälp av yttre dekor eller färgsätt-

annan

ning, ibland genom etiketter, emballage, etc. Avgörande är att

en normal konsument ges möjlighet att göra ett reellt val mellan produkterna och inte förleds att tro att han köper något annat än

han i själva verket gör.

För skall kunna tala efterbildning, måste kunskap

att man om om

förlagan ha förelegat. Efterbildning torde bevisad så snart

vara originalprodukten med prioritet är känd på marknaden. Det kan därvid räcka att den är känd för ett antal konsumenter kan

som

antas förknippa kvalitets- eller ursprungsföreställningar vid ut-

formningen. Bestämmelsen innebär från bevisbördesynpunkt att det i princip ankommer käranden att visa att han varit först på marknaden med sin kommersiellt särpräglade produkt. Därefter faller det på svaranden att visa att han faktiskt inte har efterbildat eller att det ändå inte kan bli tal ett vilseledande konsumenter

om av eller andra förbrukare i förekommande fall.

Föreligger ingen efterbildning, men finns det ändå en förväx-

lingsrisk från marknadsföringssynpunkt, kan leda till vilsele-

som dande beträffande kvalitet eller bör undantagsvis den

ursprung,

föreslagna generalklausulen om otillbörlig marknadsföring i 4 §

kunna komma till användning. Det kan även komma i fråga att

tillämpa generalklausulen om informationsskyldighet i 17 § för att

åstadkomma en neutralisering förväxlingsrisken, där detta är

540 Specialmotivering

möjligt.

Domstolen har vid sin bedömning handlings lagstridighet

av en i det enskilda fallet möjlighet att väga både förmildrande och försvårande omständigheter i samband med förväxlingsrisken. Bland sådant som skall betraktas försvårande märks att viss som en mindre förväxlingsrisk kan förstärkas andra såsom av moment en

uppenbar snyltning eller profitering på insats t.ex.

annans genom

avgjutning eller dylikt direkt eftergörande eller systematisk

av efterbildning av flera ett företags kommersiellt särpräglade av

produkter, kanske i kombination med andra marknadsföringsinstru-

ment som kataloger, broschyrer, etc. I enlighet med vad

som ovan anförts kan bara angivandet ursprunget då endast undantagsvis av

utgöra en förmildrande omständighet.

Vad gäller förhållandet till 5 § tar 12 § sikte på

efterbildning

av vad slag det vara må som utnyttjas i marknadsföring på sätt - ett som riskerar att vilseleda konsumenter och andra förbrukare beträffande själva produkten med eller utan förpackning, dess kvalitet eller 5 § vilseledande reklam vilseleursprung. om anger dande beträffande ursprung som ett exempel på otillåtna

handlingar.

I 5 § avses reklam och andra framställningar vilseleder besom träffande det handlar i sin

ursprung; om reklamutformning som

helhet eller i detaljer leder till att avsändaren eller dennes och varor tjänster uppfattas som identiska med eller att ha samröre med en annan näringsidkare eller över huvud taget såsom någon eller någonting annat än det näringsidkaren i själva verket är.

I fråga om annonsefterbildning kan i undantagsfall såväl 5 §

som 12 § första stycket aktualiseras. En grundläggande skillnad före-

SOU 1993 :59

Specialmotivering 541

ligger dock att 5 § kan tillämplig redan

genom vara genom att element i framställningen ett vilseledande intryck beträffande

ger ursprunget. Enligt l2§ är det produktutformningen i vidsträckt bemärkelse, dvs. annonsen som sådan, skall efterbildad

som vara

och därigenom förorsaka förväxlingsrisk.

Andra stycket

Bestämmelsen innebär ett förbud mot missbruk kommer-

av annans siella anseende, dvs. att obehörigen dra fördel anseende

av annans för att själv komma i atmosfär. För att det skall kunna

en gynnsam

bli tal renommésnyltning, är det utgångspunkt det

om en att

utnyttjade företaget har ett ovedersägligt anseende på marknaden.

Det skall vara fråga om anseende i ett visst kommersiellt sammanhang, definierat som det goda anseende tillkommer ett

som företags verksamhet som helhet eller i form dess särskilda

av varor eller tjänster på marknaden. Alla typer näringsidkare kan komma

av ifråga och alla typer av verksamheter. Lagtextens ord verksamhet k

avser att anknyta till företagsbegreppet i Pariskonventionens artikel

10¶Pariskonventionen franska: etablissement; engelska:

establishment.

Något krav på konkurrensrelation finns inte enligt bestämmelsen. Oavsett konkurrensförhållande skall det inte möjligt i

vara att marknadsföring dra fördel av andra näringsidkares goda anseende. Att en näringsidkare t.ex. i marknadsföring kallar sina strumpor för

strumpornas Rolls Royce är renommésnyltning, trots att ingen

uppfattar något samröre mellan företagen. Det eftersträvas är

som

542 Specialmotivering

i stället en viss kvalitetsöverföring associationen till det goda

genom anseendet. Ju mer av kommersiellt anseende finns upparbetad

som

för en verksamhet, eller tjänster, desto större är känsligheten

varor för andra företags närmanden, inte minst eftersom sådana med ökat anseende kan komma från allt perifera håll.

mer

Snyltning är ett ord som i sig möjligtvis antyder ett syfte; det

innehåller i varje fall ett pejorativt element. Något subjektivt rekvisit är dock inte avsett. För att snyltningenligt bestämmelsen skall anses föreligga, räcker det med att det genomförda förfarandet

objektivt sett framstår som ett otillbörligt utnyttjande; att

näringsidkare utan lov drar fördel av en annan näringsidkares goda

anseende genom att åberopa eller luta sig mot detta direkt eller indirekt.

Bevisning om att skada uppstått är inte förutsedd för att

renommésnyltning skall vara otillåtna. Snyltningen i sig innebär

uppenbar risk för att det utnyttjade förorsakas skada

genom urvattning av det goda anseendet. Typiskt för sådana skador är för övrigt att de kan visa sig först långt Däremot blir ett

senare.

eventuellt skadestånd på grund av renommésnyltning enligt 38 §

beroende av kärandens förmåga att göra skadan och dess storlek sannolik.

Bestämmelsen är precisering vad utgör otillbörlig

en av som marknadsföring. Rätten har alltid möjlighet att göra samlad

en bedömning och avvägning av vad som utgör otillåten renommésnyltning. Jämförande reklam kan normalt inte betraktas såsom renommésnyltning, om jämförelseni övrigt år korrekt utformad. En icke rättvisande reklamjämförelse skall bedömas enligt 5

Specialmotivering 543

Relationen mellan första och andra stycket har berörts i al-lmänmotiveringen i avsnitt 5.8. Vid kombination förväxlingsbar

en av

och vilseledande efterbildning första stycket och renommésnylt-

ning andra stycket aktualiseras bestämmelsens båda stycken.

Renommésnyltning kan förekomma i samband med icke-0riginal-

tillverkares produktion av reservdelar och dylikt. Det måste dock

tillåtet att upplysa marknaden att har produkter vara om man som passar till en viss originalprodukt. Gränserna för tillåtligheten att

av åberopa annans varumärke i sådana fall finns angivna i 4 § andra

stycket varumärkeslagen med anslutande praxis. Skulle det

i en sådan situation inte vara fråga om varumärkesanvändning kan förevarande bestämmelse komma att aktualiseras.

Förmånserbjudanden

13 § En näringsidkare får inte framställa ett tilläggserbjudande

eller något annat erbjudande om särskilda förmåner på ett sätt

som är ägnat att försvåra för konsumenter eller andra förbrukare att bedöma erbjudandet i dess helhet eller den särskilda förmånen. Detta

gäller exempelvis vilseledande eller otillräckliga uppgifter

villkoren för att utnyttja den särskilda förmånen,

tilläggets eller förmånens beskaffenhet och värde, samt

tidsgränser eller andra begränsningar gäller för erbjudan-

som det.

Stadgandet omfattar förmånserbjudanden alla slag till skillnad

av från nuvarande 7 och 8 §§ MFL. Det omfattar t.ex. s.k. snabb-

hetspremier i samband med olika slag av erbjudanden be-

ställning av varor och tjänster.

Förevarande bestämmelse utgår från principen säljfrämjan-

att en

544 Specialmotivering

de åtgärd t.ex. ett kombinationserbjudande inte får så

- - van utformad att konsumenter eller andra förbrukare får svårt att rätt

förstå innebörd, villkor eller värde. Den föreslagna regeln gäller

sådana förfaranden där förbrukarna erbjuds en särskild förnån. Häri ligger att det måste röra sig om något som har ett värde för förbrukarna och som erbjuds utöver näringsidkarens gängse uoud. I övrigt fordras inte att förmånen är av något visst slag fö att bestämmelsen skall vara tillämplig. Vilka slags erbjudanden dei kan vara fråga om har också berörts i den allmänna motiveringen

avsnitt 5.9.

Nästan genomgående torde det vara fråga om förmåner son har ett ekonomiskt värde, paragrafen omfattar även fall där värdet

men väsentligen består i annat, exempelvis sådant som för mottagarqetsen typiskt sett har ett statusvärde. Också erbjudanden med förmåner av bagatellartat värde faller under bestämmelsen; det ringa värdet får dock betydelse får den information som bör krävas.

Paragrafen är tillämplig även om erbjudandet inte innefattar något krav på ekonomiskt motprestation från konsumenters eller andra förbrukares sida. Det behöver sålunda inte så att

vara förbrukaren måste köpa något för att komma förmånen; gratisutdelningar och pristävlingar utan köptvång omfattas sålunda.

De säljfrämjande aktiviteter regleras i bestämmelsen är ftast

som temporära. Härunder faller emellertid också långvariga och stämde erbjudanden, förutsatt att förfarandet avser något som kan sågas utgöra en särskild förmån i paragrafens mening. Det kan gälla sådant som årsomsättningsrabatter och liknande. Permanenta upplägg av innebörd att t.ex. visst tillbehör alltid ingår vid kö av

Specialmotivering 545

huvudvaran kan även de vara att bedöma enligt förevarande bestämmelse jfr MD 1976:26, Hasse Foto. Det får dock oftast anses vilseledande enligt 5 § att framställa försäljning ordinarie

av sortiment på ordinarie villkor som innefattande särskild förmån.

Första stycket

Bestämmelsen i 13 § tar sikte på presentationen av förmånserbjudanden. Det slås fast att reklam och andra kommersiella framställningar skall ha sådant innehåll och utformning att för-

brukarna utan onödiga svårigheter kan ta ställning till erbjudandet.

Oklara eller tvetydiga framställningar riskerar därmed alltid att komma i konflikt med den föreslagna regeln. Vilket slags informa-

tion och grad av utförlighet som krävs sammanhänger med typen

av erbjudande och med hur pass komplicerat detta är. Beträffande villkor år svårtillgängliga och innehåller för förbrukarna

som som oväntade restriktioner skall informationskraven ställas högt.

Andra stycket

Huvudregeln är att presentationen skall klargöra vilka varor eller tjänster som erbjudandet omfattar och vilka villkor gäller för

som detta. Förfaranden innefattar köptvång skall presenteras så, att

som förbrukarna före köpet har möjlighet att överväga alla relevanta fakta erbjudandet. Om konsumenterna för att få tilläggsför-

om en mån t.ex. måste göra inköp av viss storlek eller vidta någon annan särskild åtgärd skall detta redovisas. Särskilt viktigt är att förbru-

18 13-0586

546 Specialmotivering

karna ges möjlighet att bedöma erbjudandets förmånlighet. Detta

medför att erbjudandets pris normalt skall där så kan ske, anges något som för övrigt kan följa redan andra regler. Förevarande av bestämmelse får dock givetvis inte tillämpas så att den kommer i konflikt med det förbud mot bruttoprissättning och prissamannan

verkan som ligger i 6 § nya konkurrenslagen.

Vidare skall förmånens ekonomiska värde redovisas exempelvis en rabatts storlek. Vid ett kombinationserbjudande skall således

upplysning om prisetvärdet av såväl huvud- som tilläggsvara

lämnas. Värdet får normalt priset vid separat utbud anses vara av produkten i fråga; finns inget sådant ordinarie pris får värdet uppskattas. Det är väsentligt att förmånens värde inte överdrivs. Annan produktinformation t.ex. material, modell eller storlek - om skall också tas med den har betydelse för bedömningen - om av

erbjudandet.

Även de begränsningar gäller för erbjudande skall

som ett framgå

av reklamen. Detta kan bl.a. upphöra att gälla bestämd dag eller en bara sträcka sig så länge befintligt lager räcker. Erbjudandet kan även vara förbehållet viss kundkategori eller innehålla kvantitatien

va begränsningar. Det är självfallet angeläget att restriktioner

detta slag klargörs.

Bagatellförmåners värde behöver inte eftersom detta inte anges, fordras för att förbrukaren skall kunna bedöma erbjudandet. Värdet får anses bagatellartat det framstår ringa både i och i om som sig förhållande till förekommande huvudvara. Andra villkor beav tydelse, som tidsgränser m.m. kan dock krävas. För förmåner som , inte är direkt ekonomisk art skall naturligtvis inte något av uppges

Specialmotivering 547

värde. Detta hindrar dock inte närmare beskrivning kan

att en vara påkallad. Om förmånen t.ex. består i möjligheten att delta i

en pristävling skall denna pä lämpligt sätt presenteras beträffande

villkor, tävlingsuppgift m.m.

Vid överträdelse av 13 § kan vitesförbud meddelas. Därvid bör det ofta vara lämpligt att använda villkorade förbud anvisar

som vilka upplysningar om erbjudandet fordras för att eliminera

som konstaterade informationsbrister. l allvarliga fall kan istället

marknadsstörningsavgift aktualiseras.

l enlighet med gällande praxis bör det inte heller i fortsättningen

godtas att en tilläggsvara anges som gåva, present eller gratisförmån

till den köper produkt. Dessa och liktydiga beteckningar bör

som en förbehållas de fall där ingen motprestation krävs från mottagarens sida. Vid kombinerade erbjudanden olika slag kan istället

av uttrycken utan extra kostnad eller på köpet användas, förutsattgivetvis att priset inte höjts särskilt på huvudvaran för att täcka

kostnaderna för extraerbjudandet.

Aggressiva säljmetoder

14 § En näringsidkare får inte använda metoder innebär att

som konsumenter eller andra förbrukare överrumplas eller på annat särskilt aggressivt sätt utsätts för tidspress eller köptryck är

som

ägnat att leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut.

Konsumenter och andra förbrukare skall ha möjlighet att ta ställning

till ett erbjudande utan att utsättas för aggressiva säljmetoder

som

kan leda till oöverlagda köp eller beställningar. Som aggressiva sälj-

548 Specialmotivering

metoder skall bedömas om en näringsidkare överrumplar konsuen ment eller utsätter denne för Sådan kan antingen press. press vara att konsumenten utsätts för stor tidspress eller säljargumentation en som är upplagd på ett sätt gör det svårt att överblicka erbjusom dandet. Det är inte möjligt att fastslå någon exakt tid måste stå till som förfogande för en konsument eller förbrukare för att tidspress annan inte skall föreligga. Inte heller går det att exakt hur anses ange en säljargumentation måste vara upplagd för att den skall utsätta anses konsumenten för ett särskilt köptryck. Säljargumentering är till sin natur sådan att den utsätter mottagaren för påverkan köpa. en att Det måste fråga tidspress eller ett särskilt köptryck är vara om som

ägnat att leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut. Det ankommer på

domstolen att göra en bedömning situationen. Härvid får bl.a. av beaktas erbjudandets karaktär och formerna för dess framförande. Som exempel på fall där det kan bli aktuellt tillämpa beatt

stämmelsen kan nämnas uppsökande säljformer. Om säljformen

hemförsäljning missbrukas kan den innebära ett påträngande från marknadsförarens sida som gör att ett förbud kan bli aktuellt enligt paragrafen. Marknadsföring i radio och television kan att genom dessa medier har suggestiv inverkan höja risken för en att ett särskilt köptryck eller ett på grund tidspress förvirrande av erbjudande medför att bedömningen ett erbjudande försvåras. av Som exempel kan nämnas att radioreklam utformas på så sätt att ett erbjudandes villkor är oklart framställt och att konsumenten får

intryck av att erbjudandet inte gäller annat än för ögonblicket.

Paragrafen är tillämplig på alla säljformer.

Specialmoti vering 549

När det gäller det i allmänmotiveringen avsnitt ll refererade fallet MD 1977:3, Scandinavian Touring, bör det nämnas att

an-

vändning av s.k. lockerbjudanden bait advertising kan bedömas

enligt generalklausulen i förslagets 4 § de inte ingår som ett

moment i en aggressiv säljmetod upptas i 14 Om närings-

som en idkare i syfte att etablera kontakt med presumtiva kunder exempelvis annonserar med lockande erbjudanden utan att i rimlig mån kunna tillgodose efterfrågan strider redan detta förfarande mot

god marknadsföringssed.

Överhuvud bör det synsätt ligger bakom stadgandet kunna

som

vara riktningsgivande vid tillämpning av generalklausulen i 4 § på

andra sälj metoder.

Negativa säljmetoder

15 § En näringsidkare får inte tillställa konsumenter eller andra förbrukare obeställda varor eller tjänster under omständigheter som är ägnade att inge en föreställning om att förbrukaren måste vidta

någon åtgärd för att undgå betalningsskyldighet, såsom att sända

tillbaka varan.

En näringsidkare får inte heller till konsumenter eller andra förbrukare som inte har beställt nägra varor eller tjänster ställa

fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden som är ägna-

de att inge en felaktig föreställning om att beställning skett eller att betalningsskyldighet annars föreligger.

Paragrafen sammanfattar i huvudsak vad som redan gäller i praxis. Trots att praxis är klar och förbud meddelats vid ett större antal tillfällen mot förfaranden som innebär negativ säljmetod, riktade antingen mot konsumenter eller mot andra förbrukare, efterlevs den

550 Specialmotivering

i praxis fastlagda regeln inte särskilt väl överträdelser utan är tvärtom frekventa. Nuvarande praxis enligt 2 § MFL

ger vägled-

ning för tillämpningen.

Första stycket avser förfaranden innebär exempelvis som att varor skickas till konsumenten eller förbrukaren

utan att beställning

skett. Nuvarande praxis enligt 2 § MFL vägledning för

ger tillämp-

ningen.

Andra stycket det fall där några varken utsänts eller avser varor beställts och där näringsidkaren försöker vilseleda konsument en

eller en annan näringsidkare betalningsskyldighet

om genom att skicka fakturor eller liknande meddelanden. Detta slags vilseledande är särskilt frekvent inom näringslivet, där missbruket är utbrett och

branschorganisationer försökt informera och företag för att

varna omöjliggöra för oseriösa näringsidkare att använda sig metoden. av

För att tillgodose skyddsintresset förfarandet i denna

upptas paragraf, vilket medför att sanktionsavgift kan bli aktuell mot

användning av negativ säljmetod.

Den inges felaktig inställning är obeställda

som en mottagaren av varor eller de i paragrafens andra stycke nämnda meddelandena. Ofta rör det sig när det är fråga är

om företag som mottagare om

en person som behörigen handlar på en mottagande näringsidkares

vägnar.

Marknadsföringskorruption

16 § En näringsidkare får inte söka påverka beslutsfattandet hos andra förbrukare genom att erbjuda korruptiva förmåner till deras anställda.

SOU 1993 :59

Specialmotivering 55 1

En förmån är korruptiv den är ägnad att påverka de

om an-

ställdas förhållningssätt till näringsidkarens verksamhet, eller

varor tjänster och erbjuds utan förbrukarnas godkännande. Vid bedömningen skall särskilt beaktas

de anställdas ställning och arbetsuppgifter,

den erbjudna förmånens attraktivitet och den risk för bindningar till näringsidkaren som förmånen kan föra med sig, och

vad som är allmänt godtaget i fråga om kontakt- eller rela-

tionsskapande åtgärder i samband med marknadsföring.

Vad som sägs i denna paragraf om anställda gäller även uppdragstagare hos konsumenter eller andra förbrukare som fullgör motsvarande uppgifter.

Den typ av förmånserbjudanden som behandlas i l6 § skiljer sig i

ett grundläggande avseende från de övriga otillåtna marknadsföringsåtgärder som återfinns i 5 16 §§. Medan de senare tar sikte

på åtgärder från näringsidkarens sida är ägnade att direkt

som påverka konsumenter och andra förbrukare är 16 § inriktad på

marknadsföringsâtgärder som syftar till att påverka dessa indirekt

via personer som på ett eller annat sätt är nära knutna till dem och som därigenom kan i olika avseenden påverka deras inställning till

näringsidkarens verksamhet.

Första stycket

I detta stycke presenteras den vanligaste förekommande formen

marknadsföringskorruption. Till en början slås fast att åtgärden

skall innebära ett försök till påverkan på beslutsfattandet. Som utvecklats i de allmänna övervägandena avsnitt 5.12 är det här fråga beslutsprocesser i företag, dvs. hos andra förbrukare.

om Undantagsvis kan dock motsvarande situation tänkas förekomma

SOU 1993 :59

552 Specialmotivering

hos konsumenter. I ett sådant fall får generalklausulen i 4 § tillgripas och eventuellt grunderna för 16 § åberopas.

Som också utvecklats i de allmänna övervägandena är det för

ett

marknadsföringskorruption kännetecknande drag att åtgärden samti-

digt riktas till ett stort antal icke individualiserade i detta

personer; stycke avses personer som är anställda hos förbrukare. Paragrafens

formulering medger emellertid att den tillämpas även på åtgärder

som är inriktade på enstaka eller ett flertal individualiserade mottagare. I praktiken förekommer för övrigt inte sällan olika kombinationer av skilda kontaktformer.

Påverkansmedlet beskrivs korruptiva förmåner. Med ordet

som korruptiv markeras att bestämmelsen tar sikte på klart otillbörliga förfaranden.

Andra stycket

Den för marknadsföringskorruption typiska storskaligheten och icke

nödvändigtvis individualiserade målgruppen innebär att åtgärderna

i stor omfattning sker öppet för insyn. Härvidlag skiljer sig

marknadsföringskorruption från annan korruption, bestickning och

mutbrott, som vanligen sker i det fördolda och utan sig

vare huvudmannens eller den övriga omvärldens vetskap.

Den nu nämnda öppenheten innebär att även förbrukarna, dvs.

i praktiken företagsledningen, får kännedom åtgärden,

om men ställs inför ett fullbordat faktum och berövar dem full kontroll över beslutsprocesserna inom det verksamhetsområde berörs den

som av

beslutspåverkande åtgärden. Detta är givetvis inte godtagbart. Å

Specialmotivering 553

andra sidan finns det från marknadsföringsetiska eller marknadsfö-

ringspolitiska synpunkter givetvis inte någon anledning att ingripa

mot att näringsidkare med huvudmännensförbrukares medgivande

eller eljest i samråd med den erbjuder marknadsföringsfrämjande

förmåner till anställda. Därför uppställs ett krav på godkännande från förbrukarnas sida för att förmånserbjudandet inte skall anses otillåtet. Ordet godkänt har valts för att markera att det skall vara fråga om ett på förhand lämnat tillstånd eller otvetydigt med-

givande. Något krav på viss form för godkännandet ställs inte.

Relationerna mellan näringsidkaren och förbrukarna i det enskilda fallet varierar alltför mycket för att en närmare precisering skall kunna ske av formen för medgivandet.

De förmåner som erbjuds har vanligen ett ekonomiskt värde men behöver inte ha det. Förmånerna skall vara ägnade att påverka de anställdas förhållningssätt till den marknadsförande näringsidkaren, dennes verksamhet eller däri utbjudna varor eller tjänster. Med detta markeras att förmånen genomsnittligt sett skall vara ägnad att försätta de anställda i tacksamhetsskuld till näringsidkaren eller

en i allt fall att framkalla attitydpåverkan eller

en som gynnar eventuellt kan komma att gynna näringsidkaren. Något krav på ett faktiskt handlande och än mindre pliktstridigt förfarande eller risk för sådant förfarande från de anställdas sida uppställs inte. Med effektkriteriet påverka de anställdas förhållningssätt markeras att stadgandet inte bara tar sikte på anställda som utövar ett bestäm-

mande inflytande på företagens inköp och försäljning utan omfattar

alla som, oavsett position i företaget, kan tänkas kunna komma att på något sätt inverka på beslutsprocesser hos förbrukarna som berör

554 Specialmotivering

näringsidkaren.

I andra stycket har intagits vissa tolkningsregler. De baseras bl.a. på erfarenheter från den praktiska tillämpningen dels generalav

klausulen otillbörlig marknadsföring i 2 § MFL på om besticknings-

liknande åtgärder, dels bestämmelsen i 17 kap. 7 § BB beav om stickning. Beträffande de olika bedömningsfaktorernas innebörd och

deras tillämpning hänvisas till allmänmotiveringen under Över-

väganden.

Det ligger i sakens natur att olika anställda är i olika

grad

lättpåverkade liksom att olika kategorier anställda är i olika grad av integritetskänsliga. Vissa personer intar nyckelposition i beslutsen processen hos huvudmannen och bearbetning dessa kan därför av vara särskilt känsliga objekt för påverkan. Punkten 1 i andra

meningen riktar uppmärksamheten på vikten omständigheter

av att av detta slag särskilt beaktas vid

bedömningen av frågan om en

otillåten påverkan bör föreligga eller inte. anses [punkten 2 erinras att vid bedömningen inte enbart skall om man ta hänsyn till värdet förmånen, mätt i eller med andra av pengar mått, utan framför allt bör söka bilda sig uppfattning en om förmånens attraktivitet för den är aktuell och

mottagarkategori som

därmed den risk för bindningar till den marknadsförande näringsidkaren som förmånen kan befaras föra med sig.

I punkten 3 riktas uppmärksamheten på att det i olika personkret-

sar och på olika nivåer i företagen finns oskrivna och ibland även skrivna regler som gränsen går mellan tillbörligt och anger var

otillbörligt när det gäller t.ex. representation, födelsedagsuppvakt-

ningar liksom s.k. PR-åtgärder. Sådant måste också beaktas vid

Specialmotivering 555

bedömningen. Det är domstolens sak att göra bedömningen med

beaktande att oarter i vissa fall kan utbredda. Uttrycket

av vara risk för bindningar förmånen kan föra med sig åsyftar att

som en sådan bindning kan befaras uppkomma. Det är således fråga att

göra en hypotetisk bedömning.

Tredje stycket

Detta stycke är i sak ett tillägg som vidgar kretsen mottagare-

mellanmän som skall skyddas mot korruptiv påverkan. Här likställs med anställda sådana uppdragstagare hos förbrukare, visserli-

som gen inte är anställda men som genom uppdraget har relation till

en förbrukaren som funktionsmässigt kan jämställas med anställdas. Som framhålls i övervägandeavsnittet förekommer det i inte obetydlig utsträckning att även konsumenter anlitar uppdragstagare av detta slag, t.ex. i samband med uppförande villor och fritidshus.

Därför bestäms i tredje stycket mottagarkretsen på ett något annat

sätt än i första stycket, nämligen som uppdragstagare hos konsumenter och andra förbrukare.

Informationsskyldighet

17§ En näringsidkare skall vid marknadsföring eller

av varor

tjänster vid lämplig tidpunkt och i ändamålsenlig form ge konsu-

menterna tillgång till behövlig information, om inte informationen

är känd eller lätt tillgänglig på annat sätt. Informationsskyldighet

gäller också vid anbud, avtals ingående eller leverans.

Särskild vikt skall tillmätas konsumenternas behov information

av som

556 Specialmorivering

kan vara påkallad med hänsyn till den använda säljformen,

eller

avser varans eller tjänstens egenskaper såsom vikt, volym, hållbarhet, användbarhet, underhållsbehov, energiförbrukning,

skaderisk, effekter från hälso- eller miljösynpunkt, priset och övriga avtalsvillkor i den mån sådan information krävs för att de berörda konsumenterna skall kunna bedöma erbjudandet.

Vad som sägs i denna paragraf gäller även

marknadsföring som

riktar sig till andra förbrukare och sådana och som avser varor

tjänster som i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma

att utnyttjas av konsumenter för enskilt bruk.

Bestämmelsens utgångspunkt är att näringsidkare förutsätts lämna

tillfredsställande information sina och tjänster i samband om varor med marknadsföring. Bestämmelsen vilka närmare krav anger som härvid kan ställas vid marknadsföring till konsumenter. Om en näringsidkare underlåter att lämna sådan information, krävs som

enligt bestämmelsen, kan rätten enligt 23 § ålägga näringsidkaren

att göra detta. Talan om sådant åläggande får enligt 41 § föras av

KO, näringsidkare berörs marknadsföringsåtgärden

som av samt

sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare.

lnformationsskyldigheten är knuten till kommersiell verksamhet och avser rent kommersiella förhållanden. Den aktualiseras endast

vid marknadsföring från näringsidkares sida. Ett åläggande

en att lämna information i reklam eller marknadsföring skall annan

sålunda gälla i det fall att näringsidkaren väljer företa

att en

marknadsföringsâtgärd av det slag som åläggandet Informa-

avser. tionsskyldighetens förhållande till tryckfriheten är att bedöma

samma sätt som enligt l975 års marknadsföringslag.

Skyldigheten att lämna information rör de och tjänster varor som

Specialmotivering 557

näringsidkaren marknadsför samt förhållanden som nära anknyter

till produkternas användning av konsumenterna.

Information skall lämnas den kan anses vara behövlig. Det om skall viss betydelse från konsumentsynpunkt att information vara av lämnas. Härvid skall bl.a. beaktas i vad mån informationen rör

väsentliga förhållanden och den har betydelse för många

om konsumenter. Det kan behöva ske avvägning mellan intresset av en informationslämnande och motstående intressen såsom kostnadsfördyringar, tyngande hantering och eventuella risker för negativ

påverkan på konkurrensförhållanden. Bedömningen bör i stor

utsträckning kunna bygga på hittillsvarande praxis.

Vid precisering av informationsskyldighetens omfattning skall

särskilt beaktas vid vilken eller vilka tidpunkter informationen skall lämnas och att den form är ändamålsenlig sett i ges en som förhållande till det informationssyfte som ligger bakom. Informationsskyldigheten skall röra sådant är vikt för att de berörda som av konsumenterna skall kunna bedöma ett erbjudandes förmånlighet i

vid mening. Näringsidkare skall inte åläggas att informera om

sådant som kan antas ändå vara känt inom berörda konsumenteller på annat sätt är lätt tillgängligt för dessa. grupper som

Informationsskyldighetkan föreligga vid marknadsföringsåtgärder

av alla slag. Reklam är helt naturligt av stor betydelse som informationsbärare. Andra viktiga former är bl.a. information på förpackningar samt deklarationer och anslag m.m. i samband med

exponering av varor. I lagtextens första stycke anges uttryckligen

att informationsskyldighet även föreligger vid anbud, avtals

ingående och leverans. Näringsidkare kan sålunda åläggas att lämna

Specialmotivering

särskild information i anslutning till köptillfállet eller utförandet

en tjänst.

I bestämmelsens andra stycke

ges en exemplifierande uppräkning

av sådana förhållanden skall tillmätas särskild vikt som vid

bedömningen av frågan informationsskyldighet I om föreligger.

punkten 1 markeras att olika säljformer kan till varie-

ge upphov

rande grader av informationsbehov. Särskilda informationsbehov

uppkommer exempelvis vid postorderförsäljning. Därefter i

anges punkten 2 olika förhållanden har samband med som varans eller tjänstens egenskaper. Såsom sådana väsentliga förhållanden är inte

bara att anse produktens egenskaper i trängre

mening utan även för dess kommande användning centrala såsom aspekter underhållsbehov och energiförbrukning. Härvid nämns även effekter från hälsooch miljösynpunkt; aspekter på år kommit tillmätas som senare att en klart ökad betydelse och bör tillmätas intresse som stort från konsumentsynpunkt. Bland sådant bör tillmätas särskild vikt som från informationssynpunkt nämns även priset och avtalsvillkoren i

övrigt.

Enligt tredje stycket föreligger informationsskyldighet även i

vissa fall vid marknadsföring till andra än konsumenter. Det rör sig här om situationer när riktar till

marknadsföringen sig andra

förbrukare, t.ex. näringsidkare eller myndigheter såsom köpare,

och avser sådana och tjänster konsumenter i inte varor som

obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för

enskilt bruk. Stadgandet ansluter i denna del till vad som numera

gäller enligt 1 § sista stycket produktsäkerhetslagen.

Mera preciserande bestämmelser

om informationsskyldighet, som

Specialmotivering 559

anknyter till marknadsföringslagen och dess regelsystem för

skyldighetens upprätthållande, finns i flertal andra lagar. Som

exempel kan nämnas prisinformationslagen, konsumentkreditlagen,

konsumentförsäkringslagen och paketreselagen. Utredningen

föreslår följdändringar i dessa lagar.

Identifiering

Firma- och adressangivelse

18 § En näringsidkare får inte företa en marknadsföringsåtgärd

utan att därvid firma, namn eller motsvarande beteckning ange under vilket rörelsen bedrivs firmaangivelse, såvida inte näringsidkaren i sin marknadsföring använder ett varumärke eller annat kännetecken kan antas vara bekant för konsumenter eller andra som förbrukare eller näringsidkaren har andra godtagbara skäl att under-

låta ñrmaangivelse.

En näringsidkare får inte underlåta och hur han eller att ange var behörig ställföreträdare lätt kan anträffas adressangivelse om han bedriver

distansförsäljning,

2. uppsökande försäljning,

handel från annat än fast driftställe, eller 4. distansdistribution av förmånserbjudanden. Detsamma gäller också i andra fall där näringsidkaren inte lätt kan

nås med ledning av ñrmaangivelsen.

Eftersom det är central betydelse att både näringsidkaren och av reklamen sådan kan identifieras har särskilda bestämmelser som

tagits in i lagen om identifiering.

I förevarande paragrafs första stycke finns bestämmelser om att

näringsidkare måste ange firma, namn eller motsvarande en

Specialmotivering

ñrmaangivelse när han företar marknadsföringsåtgärder. I slutet

på detta stycke undantag från kravet

anges på firmaangivelse.

Domstolen bör vid sin notoritetsbedömning inte bunden vid vara några strikt känneteckensrättsliga kriterier allmänt känt eller som

väl ansett jfr 2 § respektive 6 § varumärkeslagen i den lydelse

den har fr.o.m. den 1 januari 1993. Detta markeras i

lagtexten

genom att ett inte etablerat uttryckssätt valts: kan väl antas vara bekant för konsumenter eller andra förbrukare. Detta

uttryckssätt

medger att Marknadsdomstolens det vill ganska stränga

som synas notoritetskrav bibehålls, vilket är önskvärt särskilt från konsument-

synpunkt.

I vissa fall behandlas i andra och tredje räcker det

som styckena

inte med firmaangivelse utan kravet på har till

identifiering skärpts

att omfatta även skyldighet att postadress och telefonnumen ange mer. Som sammanfattande term används Kravet

adressangivelse. på

att näringsidkaren lätt skall kunna anträffas på angiven

postadress

och telefon skall bedömas från konsumentens Denna skall

synpunkt.

ha möjlighet att lätt kunna kontakt med företrädare

en behörig

för näringsidkaren.

Såljformerna som nämns i punkterna 1-4 har behandlats i den

allmänna motiveringen 5.10. avsnitt

Punkten 4 tar sikte på sådana fall då näringsidkaren inte lämnar ut förmånen samtidigt med huvudvaran distribuerar förutan månserbjudandet separat, eventuellt mellanhand. genom en

Specialmotivering

Reklamidentifiering

19 § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kom-

mersiella framställningar utformning, bristande firmaan-

som genom

givelse eller annan otillräcklig reklamidentifiering är ägnad att

felaktigt uppfattas som icke-kommersiella.

Paragrafen utgår från principen att det exempelvis måste framgå

vad som är redaktionellt material respektive vad som är reklam i en

tidning, vilket slagits fast i åtskilliga avgöranden i praxis.

Regeln gäller, liksom hela marknadsföringslagen, oavsett

medium. De ansluter nära till hittillsvarande praxis, som alltså ger

ledning för den närmare tillämpningen.

Bedömningsregler

20 § Vid bedömningen av vad som utgör god marknadsföringssed

eller vad är behövlig information skall särskilt beaktas som

de krav ställs på marknadsföringsâtgärder som riktar sig

som till barn och eller andra konsumenter med särskilt behov av unga

skydd och information,

är erkända som god affårssed inom näringslivet, normer som samt råd och rekommendationer för marknadsföring och information har utfärdats av en myndighet. som

Paragrafen bygger praxis vid tillämpningen av generalklausulen

i 2 § i MFL. Här anges vissa grundläggande principer och erkända

normkällor som skall beaktas vid bedömningen. Bestämmelsen är

tillämplig beträffande all prövning enligt lagen, både generalklausu-

lerna och de särskilda stadgandena mot olika typer otillåtna av

562 Specialmotivering

marknadsföringsåtgärder.

Punkten 1 tar den i praxis fastlagda

upp principen om skärpta

beviskrav angående vederhäftighet när det är marknads-

fråga om

föringsåtgärder som riktar sig till konsumenter med särskilt behov av skydd och information. Denna princip gäller ICC:s

som enligt

regler se ICC:s Grundregler artikel 13 och har förankrats i Marknadsdomstolens praxis har behandlats närmare i den allmänna motiveringen avsnitt l. Bland andra än barn och grupper unga med särskilt skyddsbehov kan nämnas lider personer som av

sjukdom eller handikapp.

Punkten 2 hänvisar till god affárssed. Detta begrepp har en

motsvarighet i 2 § MFL. Enligt propositionen syftade inskrivandet

av detta begrepp i generalklausulen till att markera det att utom-

rättsliga normsystemet utgör en grundval för fortsatt rättsutveckling

på området. Begreppet har funktion enligt den föreslagna samma nu paragrafen. Med god affirssed emellertid här inte bara lCC:s avses koder. Andra standarder, etiska eller rekommenda-

handlingsregler

tioner från olika branschorgan kan också normkällor

utgöra att ta

hänsyn till vid bedömningen. God affárssed utgör

en norm vilken,

liksom hittills, torde komma att utvecklas över tiden. Punkten 3 utgör hänvisning till en en annan utomrättslig normkälla; råd och rekommendationer utfärdats myndighet. Ett som av

exempel på sådana rekommendationer är Konsumentverkets riktlin-

jer. Här kan också beaktas andra rekommendationer.

myndigheters

En förutsättning för att myndigheternas rekommenderade

regler

skall beaktas vid tillämpningen är i

av marknadsföringslagen regel

att de fått acceptans på marknaden.

Specialmotivering 563

Generellt gäller att det är de rättstillämpande myndigheterna som

får göra en avvägning av hur tungt vägande en kompletterande

normkälla skall vara vid utvecklingen i praxis av vad som är god

marknadsföringssed. Den avgörande bedömningen ligger i dom-

stolarnas hand. Det är således inte obligatoriskt att följa varje råd

från myndighet eller från ett utomrättsligt egenåtgärds-

en norm

Paragrafens andra och tredje punkter är exemplifieringar

program. och det får bedömas från fall till fall åberopad norm skall få

om en

avspegla sig i vad fastställs god marknadsföringssed i det

som vara enskilda fallet.

21 § Reklam eller andra kommersiella framställningar skall be-

dömas med utgångspunkt i det intryck som framställningen är ägnad

att ge mottagarkretsen vid en flyktig kontakt. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas

mottagarkretsens sammansättning och erfarenhet,

reklammedlets art,

framställningens utformning såsom rubriker, bilder eller andra framträdande inslag samt antydningar och utelämnanden.

Paragrafen bygger på hittillsvarande praxis. l denna har betonats att

bedömningen skall ske med utgångspunkt från det helhetsintryck

en framställning är ägnad att ge mottagaren vid en flyktig som kontakt. Hänsyn skall tas till vilket reklammedel dvs. medium som det är fråga om.

Punkten 1 anknyter till 20 § punkt Här kan noteras att det räcker med att det är sannolikt att reklamen kan ha en viss grupp

mottagare. All reklam kan exempelvis inte ta hänsyn till alla som

konsumenter eller andra förbrukare. Framställningar grupper av

564 Specialmotivering

som riktar sig till andra näringsidkare skall således i normala fall kunna bedömas med utgångspunkt från dessa adressatkret-

att utgör

Även i får beaktas

sen. övrigt om en framställning riktar sig till

en kvalificerad mottagarkrets. Å andra sidan skall

mera självfallet be-

aktas att den primära adressatkretsen kan ha särskilt begränsade förutsättningar att uppfatta innebörden t.ex. ett reklamerbjudande. av Reklammedlets art behandlas i punkten I den allmänna motive-

ringen avsnitt 5. l har denna aspekt behandlats, dvs. hur

ett reklambudskap fungerar hos mottagaren beroende på vilket medium som används. TV-reklam och radioreklam har andra

förutsättningar

att kunna påverka än exempelvis reklam

i pressen. Punkterna 3 och 4 aspekter har med

tar upp som helhetsintrycket

att göra; man skall således beakta alla framträdande inslag som rubriker eller andra inslag uttryckta i ord, bild eller liknande. Vidare skall även ta till och utelämnanden.

man hänsyn antydningar

Vad som här sägs är kodifiering i

en av huvudlinjer praxis.

Bevisregel

22 § En näringsidkare skall vid marknadsföringstillfállet kunna

belägga alla framställningar sakförhållanden. Detta gäller också om

innehållet i åberopade intyg, rekommendationer,

tester och liknande.

Första punkten innebär kodifiering den i lCC:s

en av Grundregler

vedertagna och i Marknadsdomstolens praxis

tillämpade principen

om den s.k. omvända bevisbördan närmare i den

som belysts

allmänna motiveringen avsnitt 5.2.3.

Specialmotivering 565

Även andra punkten innebär kodiñering vad gäller

en av som

enligt praxis. Jfr även ICC:s Grundregler artikel 7.

Nåringsidkaren står risken för att hans påståenden eller åberopa-

de intyg bedöms ovederhäftiga om han inte har dokum.m. vara

mentation visar att de är korrekta och tillräckligt aktuella. som

Sådant underlag för sina påståenden skall marknadsföraren redan ha

försett sig med vid marknadstillfállet. Detta har betydelse bl.a. om

rätten riktar ett bevisföreläggande mot näringsidkaren enligt 25

Förbud och åläggande

23 § Har näringsidkare företagit otillåten eller på annat sätt en en

otillbörli marknadsföringsåtgärd, får rätten förbjuda näringsidkaren

g att eller fortsätta med denna eller att företa någon annan upprepa liknande åtgärd. Har näringsidkare underlåtit att lämna sådan information som en i 17 eller 18 får rätten ålägga näringsidkaren att göra detta. avses Ett åläggande enligt andra stycket får innehålla skyldighet för en näringsidkaren att lämna informationen

i eller andra framställningar som näringsidkaren

annonser

använder i marknadsföringen,

märkning varan eller tillhandahållande i annan form genom

på säljställen, eller

i viss form till konsumenter eller andra förbrukare som begär det.

Paragrafen motsvaras delvis 2 § och 3 § MFL. av

Av första stycket framgår att rätten kan förbjuda en näringsidkare

att fortsätta otillåten marknadsföringsâtgärd enligt 5-16 §§ eller en

företa marknadsföringsåtgärd som på annat sätt är otillbörlig

Specialmotivering

enligt 4 §. Rätten kan samtidigt förbjuda

näringsidkaren att företa

en liknande åtgärd. I 2 § MFL stadgas rätten

att kan förbjuda

näringsidkare att företa annan liknande handling. Marknadsdom-

stolen har i sina beslutsformuleringar använt lolmtionen

annan

liknande handling alltmer sällan och använder i stället formulering-

ar som exempelvis använda ifrågavarande eller

tilläggserbjudanden

liknande erbjudanden med väsentligen innebörd samma se t.ex.

MD 1993:18, Aktiv

Förvaltningstjänst.

Det är viktigt att förbud utformas med

stor noggrannhet och att

det endast fyller lagens dvs. det får inte syften, vara handelshind-

rande eller konkurrensbegränsande eller strida

mot tryckfrihets-

rättsliga eller yttrandefrihetsrättsliga Dessutom principer. innebär

kraven på förutsebarhet förbuden bör

att vara tillräckligt precisera-

de. Risken för att ett beslut motiverar ibland kringgås att ett förbud

utformas så att rätten använder

möjligheten att förbjuda att

näringsidkaren företar liknande åtgärd.

en annan Möjligheten att

utforma förbuden på detta sätt bör användas

med försiktighet.

Rätten har stor frihet formulera förbuden en att efter vad är som

lämpligt i det enskilda fallet. En allmän bör

princip vara att

förbuden inte utformas

ett mer vittgående sätt än vad är som

nödvändigt. l detta sammanhang skall

noteras att möjligheten att

hindra ett kringgående meddelat beslut kommer av ett att vara

större enligt den föreslagna lagen de interimistiska besluten

som ger

en Ökad betydelse.

Andra stycket hänvisar dels till den

nya generalklausulen om

informationsskyldighet, dels till regeln identifiering

om genom

firmaangivelse och adressangivelse. Vad beträffande

som sagts

Specialmotivering 567

vikten att precisera förbud enligt första stycket gäller också av ålägganden. Av förutsebarhetsskäl bör även ålägganden vara så tydliga möjligt. Här gäller på sätt som vid förbud att som samma kan motverkas interimistiska förbud. Det är

kringgåenden genom

viktigt att tillämpningen bestämmelsen sker med noggrannhet så

av att ålägganden inte formuleras vidsträckt än vad som behövs. mera Beträffande de former anges i punkterna 1-3 i tredje stycket som

gäller självfallet att de får tillämpas i den mån det är möjligt för

adressaten att verkställa ett åläggande det angivna sättet. Det kan således inte bli fråga att i ett åläggande riktar sig till om som eller radion skyldighet som innebär sådan märkning pressen ange etiketter eller liknade i punkten 2. Tredje stycket genom som avses har överförts från nuvarande 3 § andra stycket MFL och någon

ändring i rättsläget är inte avsedd.

24 § Ett ingripande med stöd 23 § får riktas mot av

näringsidkaren,

anställd hos denne eller någon annan som handlar på näen

ringsidkarens vägnar samt

och i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsvar en som föringsåtgärden eller underlåtelse att lämna information.

Paragrafen har sin motsvarighet i 2 § MFL sista punkten och 3 § MFL första stycket sista punkten.

25 § Rätten får på yrkande part förelägga svaranden att av omedelbart inkomma med bevisning som avser riktigheten av framställningar om sakförhållanden.

SOU 1993 :59

568 Specialmotivering

Paragrafen är ny och syftar till att rätten snabbt

ge möjlighet att

begära in bevisning riktigheten

som avser av påståenden som en

näringsidkare använder i reklam. Regeln anknyter till bevisregeln

i 22 Den här föreslagna regeln får ha antas stor betydelse i

samband med att rätten tar ställning till interimistiska

yrkanden

enligt 26 Både såvitt förevarande och 26 §

avser paragraf gäller

att rätten riktar ett bevisföreläggande respektive fattar

interimistiskt

beslut endast på yrkande part. av

Interimistiskt beslut

26 § Har den har väckt talan förbud eller

som om åläggande enligt

v 23 § visat sannolika skäl för bifall till sin talan och kan det

skäligen

u befaras att svaranden fortsätta sin

genom att marknadsföring för-

ringar betydelsen av ett sådant förbud eller åläggande, får rätten

meddela förbud eller åläggande för tiden intill dess målet

att slutligt a

c har avgjorts eller annat har beslutats.

Innan ett beslut enligt första stycket meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra det inte risk

sig, om föreligger att fortsatta

marknadsföringsåtgärder eller underlåtelse att lämna information

medför stor skada eller skada är svår undanröja. som att

Ordalydelsen i paragrafen är i huvudsak hämtad från 15 3 §

kap.

och 5 § i rättegångsbalken. Innebörden paragrafen har behandav

lats i avsnitt 6.1 i den allmänna motiveringen. lnterimistiska beslut

kan enligt gällande rätt i 13 § MFL meddelas särskilda om skäl

föranleder det.

Enligt första stycket i den nya paragrafen får interimistiska beslut

meddelas käranden visat sannolika skäl till bifall för sin om talan

och det skäligen kan befaras att fortsatt från

en marknadsföring

Specialmotivering

svarandens sida förringar betydelsen av ett slutligt beslut.

Enligt andra stycket är huvudregeln att svaranden skall få yttra sig över yrkandet interimistiskt beslut. Vid risk för stor skada om eller skada som är svår att undanröja kan interimistiskt förbud eller åläggande meddelas utan att svaranden får tillfälle att yttra sig före

beslutet.

27 § Förbud eller åläggande enligt 26 § får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. I fråga skyldigheten att ställa säkerhet och om beskaffenheten om säkerheten gäller 2 kap. 25 och 27 §§ utsökningsbalken. Säkerav heten skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.

Regeln saknar motsvarighet i MFL. Dess innehåll har sin motsvarighet i reglerna säkerhet vid kvarstad m.m. i 15 kap. 6 § RB. om KO behöver såsom statlig myndighet ställa säkerhet.

Förbuds- och informationsföreläggande

28 § Om det i ett visst fall, inte är större vikt, finns förutsom av sättningar för ett förbud eller åläggande enligt 23 får Konsumentombudsmannen förbjuda näringsidkaren att fortsätta med en viss åtgärd eller

att vidta liknande åtgärd förbudsföreläggande, och

annan ålägga näringsidkaren att lämna sådan information som avses

i 17 eller 18 § informationsföreläggande.

För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart

eller inom viss tidsfrist. Om föreläggandet har godkänts, gäller

en det lagakraftvunnen dom. Ett godkännande kommer in som en som sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått ut, är utan

Specialmotivering

verkan.

Paragrafen har sin motsvarighet i 15 § MFL. I 30§ sägs

att

förbuds- och informatzionsförelägganden får tidsbegränsas.

Vite

29 § Ett förbud eller åläggande enligt 23 eller 26 § skall förenas med vite, om inte detta särskilda skäl är obehövligt. Ett beslut av av Konsumentombudsmannen om förbuds- eller informationsföreläggande enligt 28 § skall alltid förenas med vite.

Bestämmelsen vite har sin motsvarigheti 14 och 15 MFL. om

Giltighetstid

30 § Ett beslut enligt 23 eller 26 § gäller omedelbart, inte om annat har bestämts. Rätten får dock när helst ändra beslut som ett som meddelats enligt 26 Förbud eller ålägganden enligt 23, 26 eller 28 § får

begränsas

att gälla för viss tid.

Paragrafen är ny. Första stycket har sin motsvarighet i 15 8 § kap.

första stycket rättegångsbalken. Ett skäl för ändra beslut att ett är att det inte längre behövs eller att talan återkallas.

Att ett förbud eller åläggande kan tidsbegränsas framgår av praxis MD 1989:9, Velux Svenska och i andra tas nu upp stycket av förevarande paragraf. Det är möjligt även

att tidsbegränsa

interimistiska beslut. Samma sak skall gälla KO:s förbuds- eller

Specialmotivering 571

informationsförelägganden. I praktiken kan det bl.a. vara aktuellt

att tidsbegränsa förbud mot förväxlingsbara efterbildningar.

l normalfall torde dock förbud och ålägganden inte göras

tidsbegränsade. Berörd näringsidkare har möjlighet att begära

omprövning enligt 31

Omprövning

31 § Ett beslut i fråga om förbud eller åläggande enligt 23, 26 eller 28 § hindrar inte att samma fråga, efter begäran den be-

av rörde, prövas på nytt om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs

eller inte längre är lämpligt.

Paragrafen motsvarar delvis 12§ MFL. Den föreslagna regeln

medger dock endast omprövning i mildrande riktning. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 7.8.

Marknadsstörningsavgift

32 § Har näringsidkare eller någon handlar på näringsid-

en som karens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet på ett allvarligt sätt överträtt bestämmelse i 5-16, 18 eller 19 får rätten besluta att

en näringsidkaren skall betala en särskild avgift marknadsstörningsav-

gift. Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten

särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning samt om den berör eller kan antas beröra större krets konsumenter

en av eller andra förbrukare. ,

Avgiften tillfaller staten.

572 Specialmotivering

I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för att döma

ut marknadsstörningsavgift. Avgiften skall betalas den näringsid-

av kare i vars verksamhet överträdelsen ägde d.v.s. den för rum, vars

räkning marknadsföringsåtgärden vidtogs. Näringsidkaren kan

vara både en enskild näringsidkare och juridisk Enskilda en person. personer som inte är näringsidkare kan inte drabbas avgiftsskylav

dighet. Även offentligrättsliga subjekt såsom kommunala eller

statliga inrättningar kan dömas att betala avgift de är att en om

betrakta näringsidkare enligt definitionen i 3 Avgiftssanktio-

som nen gäller inte bara för förbuden i 5-l6 §§ utan även för de förbud som innefattas i reglerna identifiering i 18 och 19 §§. om Enligt bestämmelsen fordras uppsåt eller oaktsamhet för att en förbudsöverträdelse skall leda till avgiftsskyldighet. Kravet på subjektiv täckning har behandlats i avsnitt 6.2. Det har där betonats att det finns skäl att tillämpa stränga kriterier vid culpabedöm-

ningen.

Det är inte nödvändigt att uppsåt eller oaktsamhet kan konstateras hos den enskilde näringsidkaren själv eller, det är fråga - om om en juridisk person, hos en person intar ledande ställning i som en denna utan det räcker att detta kan konstateras hos - en person som

handlar på näringsidkarens vägnar. Det kan fråga

vara om en anställd eller en uppdragstagare. Bristande kännedom förbuden om eller misstag förbudens innebörd utgör inte något försvar för om en överträdelse jfr prop. 199293:56 92. s. Avgift skall påföras endast när bestämmelse har Överträtts på en

ett allvarligt sätt. Frågan om denna förutsättning är uppfylld får

avgöras vid helhetsbedömning omständigheterna i det enskilda

en av

Specialmotivering 573

fallet. I andra stycket i bestämmelsen anges vissa förhållanden som särskilt skall beaktas i sammanhanget. Med uttrycket överträdelsens art avses att hänsyn skall tas både till det slag av marknadsföringsåtgärd som är föremål för bedömning och till det mått av uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom åtgärden. Otillåtna åtgärder vidtas på ett systematiskt sätt torde

som inte sällan få anses så allvarliga att det är påkallat att låta näringsidkaren betala avgift. Överträdelser har tydlig karaktär

en som av nonchalans inför klara regler eller som innebär upprepningar av förfaranden tidigare lett till påföljd bör ofta mötas med en

som

avgiftssanktion.

Vid bedömningen skall hänsyn även tas till hur länge en överträdelse har pågått och till förfarandets omfattning och spridning bland konsumenter och andra förbrukare. Här gäller det således att

värdera marknadsstörningens utbredning och styrka. Om det

använda mediet har stor genomslagskraft, som t.ex. när det gäller TV-reklam, får det särskild vikt vid bedömningen. Även

omfattningen den ekonomiska skada som Överträdelsen har fört med

av sig, för konsumenter och andra förbrukare men också för andra

näringsidkare, och av det ekonomiska utbyte som en näringsidkare

haft marknadsföringen får vägas i sammanhanget. Vid

av tillämpningen av bestämmelsen skall hänsyn tas till såväl konsumenternas och andra förbrukares andra näringsidkares intressen av

som att normsystemet på området respekteras.

Vid prövningen av frågan om avgift skall påföras får det

allmänna kravet att näringsidkarna vid utformningen av sina

marknadsföringsâtgärder tar särskild hänsyn till de svårigheter som

574 Specialmotivering

barn och unga och andra utsatta kan ha att rätt bedöma och grupper

värdera marknadsföringens innehåll stor betydelse. I sammanhanget

är det viktigt att uppmärksamma sådan

marknadsföring som avser

läkemedel och olika slag hälso- och bantningspreparat eller av produkter som är farliga genom att de kan orsaka eller personsakskada. Andra exempel är marknadsföring för kurser eller olika former rådgivningsverksamhet där konsument ofta inte har av en möjlighet att på förhand närmare ta ställning till innehållet i

erbjudandet. Av betydelse för avgiftsfrågan kan även att ett

vara förfarande innebär att väsentliga intressen enligt

annan lagstiftning

träds för när lagstridighetsprincipen. Vad här innefattar som anges situationer där det med hänsyn till att överträdelsen ofta innebär ett grovt åsidosättande god marknadsföringssed är särskild vikt av av att kunna inskrida med ett avgiftsansvar. Nu berörda omständigheter måste således ofta tillmätas stor betydelse när det gäller att bedöma överträdelsens allvar. Även andra förhållanden kan dock spela in, såsom det aktuella t.ex.

företagets storlek och ställning på marknaden. ingripande enligt

denna paragraf bör även kunna ske överträdelser mot som pä ett påtagligt sätt skadar reklamens anseende kommunikationssom medel. Bevisbördan för att förutsättningarna för att döma marknadsut

störningsavgift är för handen ligger på KO.

33 § Ett beslut marknadsstörningsavgift får också riktas om mot en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Specialmotivering 575

Paragrafen behandlar det särskilda medverkansansvar gäller för

som

näringsidkare som väsentligt har bidragit till en sådan överträdelse

som avses i 32 Som framgår den allmänna motiveringen

av avsnitt 6.2 avses härmed att möjliggöra ingripande mot reklambyråer och liknande företag och mot företag sprider marknads-

som föring, såsom t.ex. tidningar, radio och TV. Enligt bestämmelsen kan de dömas att betala en marknadsstörningsavgift om de väsentligt har bidragit till överträdelse faller under 32 Det

en som förutsätts således att överträdelsen är allvarlig, däremot inte att någon näringsidkare i det enskilda fallet döms att betala med stöd av 32

Kravet på uppsåt eller oaktsamhet har samma innebörd som i 32

34 § Marknadsstörningsavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Avgiften får dock inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning under närmast

föregående räkenskapsår.

När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de

omständigheter anges i 32 § andra stycket. Som förmildrande

som

omständighet får beaktas att näringsidkaren frivilligt har vidtagit de

åtgärder krävs för att undanröja effekterna Överträdelsen.

som av

Riktas talan mot flera näringsidkare skall avgiften fastställas särskilt för och dem.

var en av

Bestämmelsen anger det lägsta och högsta belopp som marknads-

störningsavgiften kan fastställas till. Med omsättning avses närings-

idkarens hela omsättning utan begränsning till den produkt eller

marknad förfarandet rört. Beräkningen skall grunda sig på den

som

ifrågavarande näringsidkares avsättning och alltså inte ske på

SOU 1993 :59

576 Specialmotivering

koncernbasis. Om överträdelsen sker under näringsidkarens första verksamhetsår får årsomsättningen uppskattas med stöd till-

av gängliga uppgifter. Detta får göras även i andra fall när sådana

uppgifter saknas.

Som framgår av andra stycket har de omständigheter särskilt

som skall beaktas vid bedömningen frågan avgift överhuvud

av om taget

skall påföras betydelse även för avgiftens storlek. Härigenom

markeras att avgiftens storlek är beroende hur allvarlig över-

av trädelsen är. Det får ankomma på domstolarna att i praxis närmare lägga fast de kriterier som bör tillämpas. Domstolarna har härvid även möjlighet att ta hänsyn till förhållanden i det enskilda

som fallet kan leda till mildare bedömning än eljest skulle ha

en som blivit fallet.

Andra stycket anger även en möjlighet att beakta beriktiganden

och andra åtgärder som näringsidkaren vidtar i syfte att undanröja

effekterna av överträdelsen. En sådan åtgärd kan att näringsid-

vara karen går ut med rättelse felaktiga eller vilseledande uppgifter

förekommit i marknadsföringen. Sådana i

som korrigeringar

efterhand kan ske i dagspressen eller

genom annonser genom meddelanden på säljstället. För rättelse skall beaktas i detta

att en sammanhang fordras att den är effektiv, d.v.s. att den är tydlig till sitt innehåll och kan antas nå ut till i huvudsak krets

samma som

tagit del av de tidigare uppgifterna. En viktig omständighet

annan är om rättelsen publiceras i ett sådant skede att verkligen kan

man säga att effekterna av överträdelsen undanröjs. I sammanhanget kan även beaktas om näringsidkaren ekonomiskt gottgjort konsumenter och andra som vilseletts av marknadsföringen.

Specialmotivering 577

För att ett beriktigande skall kunna beaktas måste det ha vidtagits

frivilligt. Detta krav utesluter inte att näringsidkaren vidtar åtgärder

först efter påpekanden att marknadsföringen är otillåten. om Det ankommer på KO att i ett avgiftsmål utforma yrkandet till att ett bestämt belopp och ange vilka omständigheter som avse åberopas till stöd för detta. Det är också KO:s uppgift att så långt det är rimligt lägga fram utredning rörande de förhållanden i som det enskilda fallet bör inverka på avgiftens storlek. Det torde inte finnas något hinder för KO att höja ett yrkat belopp om nya omständigheter vikt kommer fram under processen. Av 17 kap. av

3 § rättegångsbalken följer att marknadsstörningsavgift inte får

bestämmas till högre belopp än vad yrkats av KO. Jfr prop. som 199293:56 s. 93. Om talan riktas mot flera näringsidkare skall avgiften bestämmas särskilt för och dem. Detta gäller oavsett om talan väcks var en av med stöd 32 eller 33 av

35 § Marknadsstörningsavgift får påföras bara om stämningsan-

sökan har den anspråket riktas mot inom två år från

delgetts som

det att överträdelsen upphörde. Den har överträtt ett förbud, åläggande eller föreläggande som har meddelats vid vite enligt 23, 26 eller 28 § får inte påföras som avgift för överträdelse som omfattas av beslutet. samma

Första stycket innehåller bestämmelse preskription. Been om stämmelsen kräver inte invändning av part. Andra stycket upptar bestämmelse för att förhindra dubbla en påföljder i vissa situationer. Dess innebörd har närmare berörts i

den allmänna motiveringen. Omnämnandet av åläggande syftar på

19 13-0586

578 Specialmotivering

den möjlighet finns 23 § andra

som enligt stycket att ålägga en

näringsidkare att lämna vissa identifierade uppgifter 18

enligt

Överträdelse 18 § kan även medföra

av att marknadsstörningsavgift

utdöms enligt 32 Regleringen i andra stycket även

gäller god-

kända förbuds- och informationsförelägganden KO meddelat som

enligt 28

36 § En påförd faller bort

marknadsstörningsavgift om verkställig-

het inte har skett inom fem år från det domen kraft. att vann laga

37 § För att säkerställa anspråk

ett på marknadsstörningsavgift får

rätten besluta kvarstad. Därvid gäller vad föreskrivs i 15 om som

kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Dessa stadganden motsvarar vad gäller enligt

som konkurrenslagen

1993:20 i fråga konkurrensskadeavgift.

Skadestånd

38 § Har näringsidkare eller oaktsamhet

en uppsåtligen av över-

trätt en bestämmelse i 5-16, 18 eller 19 förbud eller

ett åläggan-

de som har meddelats enligt 23 eller 26 § eller före-

ett godkänt

läggande enligt 28 skall näringsidkaren ersätta den skada

som därigenom uppkommer för konsument eller förbrukare en annan

eller för näringsidkare.

en Ersättning skall även utgå för skada det anseende som en näringsidkares verksamhet, varor eller tjänster har på marknaden.

1 paragrafen regel skadestånd vid

ges en om skyldighet att utge

överträdelse någon bestämmelserna i 18 och 19 §§ eller

av av 5-l_6,

Specialmotivering 579

förbud eller 23 eller 26 Även över-

av ett åläggande enligt en

trädelse ett förbuds- eller informationsföreläggande som av meddelats KO kan medföra skadeståndsskyldighet. Bestämmelsen av har närmare behandlats i den allmänna motiveringen. Som framgår där gäller för skadeståndsskyldighet allmänna krav på adekvat kausalitet. Även frågan uppsåt eller oaktsamhet föreligger skall bedömas om

enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Detsamma gäller i fråga

förutsättningarna för skadeståndsskyldighet för flera på grund

medverkan till ett ersättningsgrundande förfarande. av Den skadelidande har att visa omfattningen skadan. Med stöd av 35 kap. 5 § RB kan rätten uppskatta skadan till skäligt belopp. av Skadorna kan i vissa fall högst betydande. En ekonomiskt vara realistisk bedömning skall självfallet eftersträvas. Ersättningsskyldighet för överträdelse ett förbud eller av åläggande enligt 23 § förutsätter inte att vite har satts ut. Skadestånd kan utgå även vid överträdelse ett interimistiskt förbud av eller åläggande, vilket framgår av hänvisningen till 26 § i före-

varande paragrafs första stycke.

Såsom nämnts i allmänmotiveringen har domstolarna möjlighet att utveckla ett skadeståndsansvar enligt allmänna regler i fråga om

marknadsföringsåtgärder som är otillbörli ga enligt generalklausulen.

Hit hör fall har visst samband med kontraktsrättsliga försom hållanden, jämför situationen i MD 1989:9, Velux Svenska. Ett I

exempel kan även förfaranden, bl.a. vid lockvaruförsäljning,

vara framstår förstadier till culpa contrahendo. som som

Specialmotivering

39 § Rätten att kräva skadestånd 38 § faller enligt bort, om talan inte väcks inom två år från det skadan

att uppkom.

Paragrafen innehåller preskriptionsbestämmelse. Bestämmelsen

tillämpas endast efter invändning part.

Utplånande och beslag

40 § Har näringsidkare använt vilseledande

en en framställning på varor, förpackningar, trycksaker, affárshandlingar eller liknande,

och strider åtgärden mot 5-16 §§, får rätten i samband med utdömande vite eller

av marknadsstörningsavgift besluta, att fram-

ställningen skall utplånas eller ändras så att den inte

längre är

vilseledande. Om detta inte kan uppnås sätt, får på annat rätten besluta att egendomen skall förstöras. Första stycket tillämpas även vid överträdelse vitesförbud av som har meddelats med stöd 4-16 §§. av Egendom som avses i första stycket får tas i beslag i avvaktan

på

beslut som anges där. Därvid gäller föreskrifterna i

om beslag

brottmål.

Denna paragraf innehåller regler domstol kan besluta om att om att

egendom får tas i beslag samt ändras eller förstöras. Liknande

regler om beslag finns bl.a. i immaterialrättslig

lagstiftning.

Paragrafen motsvarar delvis 18 § MFL.

Av första stycket framgår att vilseledande

framställningar som

strider mot något stadgandena otillåtna

av om marknadsföringsât-

gärder i 5-16 §§ i förslaget skall kunna i tas beslag enligt paragra-

fen. Domstolen skall i samband med den dömer vite att ut eller

marknadsstörningsavgift kunna besluta om att egendom tas i beslag.

Kan föremålen inte ändras så att den inte längre är vilseledande kan

SOU 1993 :59

Specialmotivering

det i sista hand bli fråga att förstöra egendomen.

l andra stycket föreskrivs att överträdelse ett vitesförbud

en av

som meddelats med stöd generalklausulen otillbörlig mark-

av om nadsföring 4 § eller bestämmelserna otillåtna marknads-

om föringsåtgärder 5-16 §§ också skall kunna leda att egendom tas i

beslag.

Rätt att föra talan i vissa fall

41 § Talan förbud eller åläggande enligt 23 marknadsstör-

om ningsavgift enligt 32 § eller kvarstad enligt 37 § får föras Konsu-

av mentombudsmannen. Talan om förbud eller åläggande enligt 23 § får också föras näringsidkare berörs marknads-

av en som av

föringsåtgärden eller en sammanslutning konsumenter eller

näringsidkare.

Paragrafen innehåller ändrade regler som jämställer näringsidkare

och konsument- eller näringsidkarorganisationer med KO i talerättshänseende om det är fråga om förbud eller åläggande. Förs talan

av någon annan än KO skall tingsrätten enligt 45 § underrätta KO

om rättegången. Däremot har endast KO rätt att föra talan mark-

nadsstörningsavgift. Vid tillämpningen denna befogenhet har KO

inte endast att beakta egentliga konsumentskyddssynpunkter utan

också allmänintresset av att allvarliga fall otillåtna marknads-

av föringsåtgärder riktade mot näringsidkare möts med krav på

marknadsstörningsavgift.

I den mån sammanslutningar av löntagare kan företräda

anses konsumentintressen, vilket ofta torde vara fallet, bör de räknas som

sammanslutningar av konsumenter i paragrafens mening. Jfr regeln

582 Specialmotivering

om organisationstalan i 10 § MFL.

42 § Talan utdömande vite förs den har begärt

om av av som föreläggandet eller av Konsumentombudsmannen denne har

om förelagt vitet. I samband med sådan talan får talan föras nytt

om förbud eller åläggande vid vite.

Paragrafen motsvarar 17 § MFL.

Rättegångsbestämmelser

43 § Första domstol i mål där talan väcks enligt 41 § är Stock-

holms tingsrätt.

Rör talan uteslutande skadestånd enligt 38 § får målet också

upptas av någon annan tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.

rättegångsbalken.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva talan enligt

en 42 § utdömande vite.

om av

Enligt bestämmelsen iförsta stycket är Stockholms tingsrätt behörig

att som första instans pröva marknadsföringsmål.

Av andra stycket framgår att mål enligt marknadsföringslagen

som enbart innehåller talan skadestånd även får prövas vid

en om

den tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumregler.

Stockholms tingsrätt är alltså behörig att pröva sådana skadeståndsmål.

I tredje stycket finns en regel föreskriver att Stockholms

som tingsrätt alltid får pröva talan utdömande vite, även

en om av om

frågor om utdömande av vite annars följer vanliga forumregler.

Denna ordning möjliggör att kan kumulera frågan ut-

man om

Specialmotivering 583

dömande vite med ett yrkande förhöjt vite eller ytterligare

av om

andra yrkanden.

Eftersom frågor om beslag enligt 40 § tas den tingsrätt

upp av

som prövar frågan om utdömande vite eller marknadsstörnings-

av avgift, leder 43 § tredje stycket till att Stockholms tingsrätt också alltid kan döma i frågor beslag förekommer i sådana mål.

om som

44 § Om det behövs med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet får Stockholms tingsrätt i mål enligt denna lag ha den

sammansättning som är föreskriven i 64 a och b §§ konkurrenslagen

l993:20 för huvudförhandling och handläggning mål enligt den

lagen.

Paragrafen hänvisar till konkurrenslagens regler tingsrättens

sammansättning i mål enligt den lagen.

I 64 a och b §§ konkurrenslagen föreskrivs att tingsrätten vid huvudförhandling skall ha två lagfarna domare och två ekonomiska experter samt att en av de lagfarna domarna skall

vara réittens;i-

förande. Vid huvudförhandling i förenklad form eller i fall

som

avses i l kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken, dvs. då parterna

samtycker till att endast domare sitter i rätten eller frågan är

en av enkel beskaffenhet är rätten domför i konkurrensmål med endast

en lagfaren domare. Samma sak gäller då mål avgörs utan huvudför-

handling eller vid prövning frågor hör till rättegången. I

av som sådana mål där rätten enligt konkurrenslagen är domför med endast en domare får även en ekonomisk expert sitta i rätten.

Enligt förslagets 44 § får rätten vid handläggning mål enligt

marknadsföringslagen ha samma sammansättning som föreskrivs i

584 Specialmotivering

konkurrenslagen. Regeln är fakultativ till skillnad mot dess motsvarighet i konkurrenslagen. Om det behövs med hänsyn till ett måls beskaffenhet skall två lagfarna ledamöter och två ekonomiska ex-

perter kunna döma i mål enligt marknadsföringslagen. Precis

som i mål eller frågor enligt konkurrenslagen skall det också vara tillåtet att en ekonomisk expert sitter med i rätten när den består av en

lagfaren domare.

Vid handläggning av marknadsföringsmål som har samband med

konkurrensbegränsningsfrågor kan det vara motiverat att utöka

rätten med ekonomiska experter på det sätt som är obligatoriskt enligt konkurrenslagen. Rätten skall under förberedelsen höra parternas syn på målets handläggning och då även höra om syn-

punkter på sammansättningen. Det är i sista hand rätten som

beslutar vilken sammansättning målet eller frågan kräver.

om som Som framgår av lagtexten får rätten besluta om sådan samman-

sättning även vid handläggning av exempelvis frågor om kvarstad

som kommit till rätten innan talan väckts.

l 45 § Har talan 41 § väckts någon än Konsument-

enligt av annan ombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om

rättegången.

Regeln saknar motsvarighet i dag. För att underlätta KO:s tillsyn över marknadsföringsområdet skall KO underrättas när mål anhängiggörs av andra än KO själv. Det kan praktiskt ske

genom att en kopia av stämningsansökan översänds till KO så snart denna kommit in till tingsrätten. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för KO att ta ställning till om KO bör föra talan mot den

Specialmotivering

marknadsförande näringsidkaren.

46 § Om inte något annat följer av denna lag tillämpas

vad föreskrivs i rättegångsbalken tvistemål där förlik-

som om

ning är tillåten angående rättegången i frågor i 38

som avses samt i frågor som avses i 23 och 31 §§ om en näringsidkare eller sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare för talan, och

2. vad föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål där förlik-

som

ning saken inte är tillåten angående rättegången i frågor som

i 32 och 37 §§, samt i frågor i 23 och 31 §§ om avses som avses Konsumentombudsmannen för talan.

Vad som föreskrivs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrätten skall i sådana mål i denna paragraf i stället

som avses gälla Marknadsdomstolen.

Enligt denna bestämmelse skall rättegångsbalkens regler för

tvistemål gälla för rättegången såväl vid tingsrätten som vid

Marknadsdomstolen. Detta innebär för Marknadsdomstolens del att lagen Marknadsdomstol inte skall gälla vid handläggningen

om av

mål enligt denna lag se även lagförslag 4 avseende ändring i l §

lagen Marknadsdomstol. Däremot gäller lagen Marknads-

om om domstol för Marknadsdomstolens sammansättning och i rättegången vid denna domstol. Tingsrättens sammansättning i mål enligt

marknadsföringslagen följer rättegångsbalkens regler, med en viss

möjlighet till speciell sammansättning enligt bestämmelse som

upptas i förslagets 44 Regler om överklagande av tingsrättens

respektive Marknadsdomstolens domar och beslut upptas i förslagets

Av första stycket första punkten framgår att reglerna för dispo-

sitiva tvistemål är tillämpliga i mål om skadestånd samt när andra

än KO för talan förbud, åläggande eller omprövning.

20 I3-0586

Specialmotivering

Det för Marknadsdomstolen såvitt gäller mål där KO inte nya är part blir bl.a. att parts medgivande blir bindande för rätten och att tredskodom kan meddelas vid parts utevaro

samt att rättegångs-

balkens regler intervention och rättegångskostnader blir

om tillämpliga i rättegången vid Marknadsdomstolen.

Enligt andra punkten skall reglerna för tvistemål

indispositiva

tillämpas för rättegången angående frågor

om marknadsstörningsav-

gift och kvarstad eller när KO för talan förbud, åläggande eller om

omprövning.

För Marknadsdomstolen del innebär att den även när det

gäller

indispositiva mål skall tillämpa rättegångsbalkens regler

intervention och rättegångskostnader.

I andra stycket förskrivs att fullföljd talan

av mot tingsrättens

dom eller beslut sker hos Marknadsdomstolen den som om vore hovrätt.

Medverkan i rättegången

47 § Har talan väckts förbud eller

om åläggande enligt 23 § och

gör en sammanslutning näringsidkare sannolikt utgången

av att av målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får rätten på ansökan sammanslutningen tillåta denna, av att vid sidan enskild part, medverkar i förfarandet och därvid av åbero-

par bevisning.

Vill någon i övrigt delta i rättegången tillämpas 14 kap. 9 och ll rättegångsbalken.

48 § En ansökan medverkan 47 § skall

om enligt vara skriftlig och

innehålla de skäl den grundas

som på.

Parterna skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Denna får

Specialmotivering 587

inte bifallas, parten på den sida ansökan medverkan

om som om avser motsätter sig detta.

Paragraferna motsvarar vad som stadgas i 13 a § lagen om Marknadsdomstol. Förslagets 47 och 48 §§ föreslås gälla vid både

nu Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.

Enligt gällande rätt torde rättegångsbalkens interventionsregler

kunna tillämpas analogt i Marknadsdomstolen. Nu blir de uttryck-

ligen tillämpliga genom förslagets 47 § andra stycket.

Vid sidan av interventionsreglerna behövs regel möjliggör

en som

att sammanslutningar kan medverka i rättegången även de inte

om kan intervenera med stöd rättegångsbalkens regler. Därför

av föreslås regel medverkan i rättegången med 13 § lagen

en om a om Marknadsdomstol som förebild. Beträffande de möjligheter att

företa olika processhandlingar i rättegången försläs ingen skillnad

i förhållande till vad gäller enligt l3 § lagen Marknads-

som a om domstol. Här hänvisas till uttalandena i prop. l98485:2l3 85

Reglerna ger utrymme för en något större handlingsfrihet än vad

som gäller vid ordinär intervention enligt 14 kap. ll § 1 stycket

rättegångsbalken.

För tingsrättens del innebär detta institut nyhet. Såvitt gäller

en Marknadsdomstolen innebär regeln tekniskt sett att medverkansreglerna såvitt gäller marknadsföringsmål upptas i marknadsfö-

ringslagen tillsammans med andra regler för handläggningen.

Nyheten i sak för Marknadsdomstolens del blir att det i vissa fall kan bli fråga om att döma i frågor ersättning för kostnader i

om samband med medverkan.

588 Specialmotivering

Regler om ersättning för rättegångskostnader upptas i 49

Av 47 § första stycket framgår att regeln medverkan är

om en fakultativ regel. Även de formella är

om förutsättningarna uppfyllda

skall rätten skall pröva den det lämpligt att tillåta

om anser medverkan. Den sammanslutning ansöker att få medverka

som om l skall göra sannolikt att utgången av målet kan ha betydande intresse l för dess medlemmar. I motiven till 13 § lagen marknadsdom-

a om stol angavs att detta kunde bli fallet i frågor principiell betydelse

av eller där saken rör större ekonomiska värden prop. 198485:2l3

s. 84.

I 47 § andra stycket föreskrivs att rättegångsbalkens regler är

tillämpliga i fall då någon vill medverka i rättegången

genom intervention i stället för att ansöka medverkan enligt förevaran-

de paragraf.

Av 48 § framgår att det är en förutsättning för att medverkan skall kunna tillåtas att inte den part på vilken sida medverkan skall

ske motsätter sig detta.

49 § I fråga om en medverkande sammanslutnings rätt till ersättning för rättegångskostnad eller skyldighet att ersätta sådan kostnad gäller i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken att den medver-

kande sammanslutningen

skall bära sin rättegångskostnad, och

kan förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes

rättegångskostnad, om sammanslutningen, dess ombud eller biträde

förfarit på sådant sätt i 18 kap. 6 § rättegångsbalken,

som avses varvid sammanslutningen dock endast skall för den

ansvara särskilda kostnad som orsakats dess medverkan.

Den part på vars sida sammanslutningen deltagit får inte förplik-

tas att ersätta en sådan kostnad som orsakats sammanslutningen.

SOU 1993 :59

Specialmotivering

Paragrafen saknar motsvarighet i dag.

Till skillnad från vad gäller vid rättegångsbalkens regler om

som

intervention införs en regel i första stycket första punkten som

innebär att den medverkande sammanslutningen som huvudregel skall bära sin kostnad och att den medverkande sammanslutningen inte heller kan förpliktas att ersätta motpartens kostnader i målet.

Av andra punkten framgår att det i undantagsfall kan komma att

bli fråga ersättningsskyldighet för motpartens kostnader,

om nämligen om den medverkande sammanslutningen eller dess ombud genom vårdslöshet i rättegången vållat kostnader för motparten. En sammanslutning kan då förpliktas ersätta de kostnader som orsakats genom dess medverkan.

l andra stycket förskrivs att den part på vilkens sida medverkan skett inte får förpliktas att ersätta sådan kostnad den medver-

som

kande sammanslutningen orsakat.

Upplysningsskyldighet

50 § På anmaning av Konsumentombudsmannen skall

en näringsidkare yttra sig och lämna upplysningar som gäller tillämpningen av denna lag,

näringsidkare tillhandahålla handlingar, och

en Varuprover liknande, kan ha betydelse för utredningen i ett mål där det

som kan komma i fråga att rätten beslutar om förbud eller åläggande

enligt 23 samt

den med ett förbud eller åläggande enligt 23 §

som avses tillhandahålla upplysningar, handlingar, Varuprover och liknande, som behövs för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs.

Om anmaning enligt första stycket inte följs, får Konsument-

en ombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid vite.

SOU 1993 :59

590 Specialmotivering

51 § För och liknande, tillhandahålls enligt 50 § varuprover som första stycket 2 eller lämnar Konsumentombudsmannen enättning, om det finns särskilda skäl. Regeringen får meddela föreskrifter skyldighet för den om ;om enligt 50 § första stycket 2 eller 3 skall tillhandahålla Varuprover och liknande att ersätta Konsumentombudsmannen dennes kostnader

för provtagning och undersökning

av prov.

Paragraferna motsvarar ll och 16 §§ MFL. I den allmänna motiveringen avsnitt 7.5 har behandlats

frågan

om rätt för KO att begära in bandinspelningar från sändningar ned

TV- eller radio-reklaminslag. Uttrycket och liknande i fästa

punkten i 50 § skall tillämpas på så sätt att KO tillerkänns sådan rätt, dvs. skall anses innefatta inspelade band med reklam sints som i TV eller radio.

Av andra punkten i 50 § framgår att det är handlingar m.m. :om kan ha betydelse för ett mål och i i 50 § föreskivs

tredje punkten

att det är handlingar som behövs inte kan behövas för m.m. KO:s tillsyn som KO kan begära in från näringsidkare. Vid en

tillämpningen av dessa regler är det självklart att näringsidkaen

inte får betungas än nödvändigt.

mer Den i 50 § andra stycket förskrivna möjligheten att ite

förelägga

motsvarar nu gällande regler och bör bibehållas även den i om praktiken inte behövt tillämpas KO. av

Överklagande

52 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 28 § förbLds-

eller informationsföreläggande får inte överklagas.

Specialmotivering 591

Konsumentombudsmannens beslut i en fråga som avses i 50 §

första stycket eller 51 § första stycket får överklagas hos Stock-

holms tingsrätt.

Av paragrafen följer att KO:s förelägganden inte får överklagas.

KO:s beslut om att begära handlingar får överklagas hos

m.m. Stockholms tingsrätt. En liknande bestämmelse finns i 60 § konkurrenslagen som föreskriver att överklagande av Konkurrensverkets ålägganden om att tillhandahålla uppgifter och handlingar m.m. skall ske hos Stockholms tingsrätt.

Av förevarande paragraf framgår att även KO:s beslut i frågor om ersättning för kostnader med anledning inlämnande

av av varuprov skall överklagas till Stockholms tingsrätt.

53§ Tingsrättens domar och beslut förbud eller åläggande

enligt 23 eller 26 marknadsstörningsavgift enligt 32 § eller

kvarstad enligt 37 § överklagas hos Marknadsdomstolen.

Marknadsdomstolens domar och beslut får inte överklagas.

Ett beslut under rättegången i frågor i 26 eller 37 §

som avses överklagas särskilt. Ett beslut enligt 37 § som har meddelats innan rättegång inletts skall överklagas på samma sätt beslutet

som om meddelats under rättegången.

Enligt denna bestämmelse överklagas tingsrättens domar och beslut hos Marknadsdomstolen.

Av 46 § andra stycket framgår att vad i 49, 50 och 52 kap.

som rättegångsbalken sägs om hovrätten i stället skall gälla Marknadsdomstolen.

Marknadsdomstolens avgöranden i ärenden enligt marknadsföringslagen kan enligt hittillsvarande lydelse av lagen om Marknads-

592 Specialmotivering

domstol inte överklagas. Nu föreslås i klarhetens intresse

at en regel med innebörd införs i förevarande paragrafs aidra

samma

stycke.

Satellitsändningar av televisionsprogram

54 § Föreskrifterna i denna lag skall också tillämpas på markmds-

föring i sådana televisionssändningar omfattas lagen

som av

1992: 1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allnän-

heten och kan tas emot endast i något annat land är buidet

som som av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet HESavtalet.

Paragrafen har införts i den lydelse föreskrivs i lagen

som om

ändring i marknadsföringslagen SFS 1992:1361 beträffande2 §

andra stycket MFL. Den bygger på vad föreslagits iut-

som redningens delbetänkande SOU 1992:49. Denna lag änding

om i MFL träder i kraft den dag regeringen bestämmer. EES-

som avtalet och nu aktuella ändring i MFL har förmodligen trätt i kraft

när den nya marknadsföringslagen beräknas bli gällande. Därför

föreskrivs ingen särskild övergångsbestämmelse till förslagets 54

Lagens territoriella räckvidd i övrigt har berörts i specialmotive-

ringen till 2

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l juli 1994, då marknadsförings-

lagen 1975: 1418 skall upphöra att gälla.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga marknads-

om föringsåtgärder som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Talan

Specialmotivering 593

förbud eller äläggande skall dock efter ikraftträdandet väckas om vid Stockholms tingsrätt.

Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsföreläg-

ganden har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortsom farande. 4. Ärenden förbud eller âlägganden har kommit in till om som Marknadsdomstolen före ikraftträdandet, inte avgjorts vid men tidpunkten för ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.

Enligt punkten I skall lagen träda i kraft den 1 juli 1994.

Av punkten 2 framgår att äldre materiella regler skall tillämpas

när det är fråga marknadsföringsâtgärder hänför sig till

om som tiden före ikraftträdandet. Stockholms tingsrätt skall i dessa fall tillämpa den äldre MFL även om talan väcks efter ikraftträdandet. För Marknadsdomstolen blir det främst aktuellt att som andra och

sista instans tillämpa den marknadsföringslagens materiella

nya regler. Undantagsvis kan dock Marknadsdomstolen dock komma att

tillämpa marknadsföringslagens materiella regler. Om dessa

den nya regler innebär lagändring som kan föranleda omprövning i en mildrande riktning får sådan prövning begäras hos den domstol som meddelat beslutet. l ett sådant fall kan Marknadsdomstolen vis komma att tillämpa den lagen även i materiellt

naturligtvis nya

hänseende. I punkten 3 sägs, för tydlighetens skull, att tidigare meddelade

förbud och älägganden samt förbuds- och informationsföreläggan-

den fortfarande gäller även efter att den lagen trätt i kraft. nya När MFL upphävs blir naturligtvis inte beslut som meddelats med stöd MFL automatiskt nulliteter. Om det exempelvis av förekommer att vissa kombinerade utbud har förbjudits med stöd av

Specialmotivering

MFL och att dessa utbud inte är förfaranden

att se som otillbörliga

enligt den nya marknadsföringslagen får således omprövning

begäras av den som berörs förbudet för detta inte av att skall fortsätta att gälla. Bestämmelsen i punkten 4 har tillkommit för att Marknadsdamstolen skall kunna fortsätta ärenden att handlägga om förbud dler ålägganden som kommit in till domstolen före ikraftträdandet. Det är alltså inte meningen att mål inte Marknads-

som avgjorts av

domstolen skall flyttas över till Stockholms

tingsrätt. Punktei 4

avser det formella förfarandet, dvs. de äldre

processuella före-

skrifterna skall följas vid Marknadsdomstolens

hantering av ärenden

som kommit in före ikraftträdandet.

9.2 Förslaget till lag förbud

om mot uppenbart otjänliga

varor

och tjänster

Denna lag motsvarar i sak vad förskrivs i 4 § som MFL. I den allmänna motiveringen avsnitt 4.7

framgår att lagförslaget i 9.2

motiveras av att utredningen 4 § MFL inte

anser att systematiskt

hör hemma i marknadsföringslag. Beträffande förfarandet en ny

framgår att lagen om marknadsdomstol skall tillämpas och

att något

tvâinstanssystem inte föreslås för denna lag. Första och sista nu instans blir således även

fortsättningsvis Marknadsdomstolen såvitt

gäller frågor om otjänliga eller tjänster.

varor

Specialmotivering 595

9.3¶Förslaget till lag om ändring i radiolagen 1966:755

I paragrafen har hänvisningen till 1975 års marknadsföringslag

ändrats till att gälla den nya marknadsföringslagen.

9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1970:417 om Marknadsdomstol m.m.

Hänvisningarna i 13, 14-15 och 20 §§ till 1975 års marknads-

föringslag har anpassats till den nya marknadsföringslagen och den

nya lagen om förbud mot uppenbart otjänliga varor och tjänster.

9.5 Förslaget till lag om ändring i förordningen 1970:495 om utländska varumärken m.m.

Ändringen föranleds av Sveriges skyldighet att uppfylla åtaganden

i samband med Madridöverenskommelsen. Utredningens närmare överväganden beträffande förslaget framgår av avsnitt 5.3.

9.6¶Förslaget till lag ändring i lagen 1978:763 med vissa

bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

2a § Ursprungsbeteckningar på alkoholdrycker skall skyddas mot

varje form av tillägnande eller efterbildning med avseende på främmande stat som är ansluten till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande oriktiga eller vilseledan-

de ursprungsbeteckningar på handelsvaror, eller stat, ingår i

som det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det gäller även om

596 Specialmotivering

det äkta ursprunget eller beteckningen är erdast

anges om utnyttjad

i Översättning eller är åtföljd uttryck art, sort,

av som typ,

kopia eller dylikt.

Regeringen eller myndighet regeringen utser, får bestämma som

att även andra beteckningar på alkoholdrycker skall skyddas enligt

första stycket.

3 § Handling strider mot 2 § och 2 § skall vid

som a tillämpning av marknadsföringslagen 1994:000 anses otillbörlig.

vara

Som framkommit i till 6 § är

ovan allmänmotiveringen ursprungs-

beteckningar på vinodlingsprodukter inom Madridunionen alltid Ör-

behållna originalvarorna. Motsvarande gäller generellt för aika-

holdrycker enligt protokollsåtaganden Sverige har gjort i

som samband med EES-avtalet. Därför är också degenererande beskriv-

ningar av sådana med hjälp uttryck såsom art, sort,

av typ,

m. m. alltid lagstridiga liksom varje form tillägnande annan av av

de skyddade beteckningarna. Regeln har tillförts lagstiftningen som

en särskild kodifiering Sveriges åtaganden enligt Madridöverensav kommelsen och EES-avtalet. Den behöver i princip också

tillämpas

endast i förhållande till andra länder omfattas de som av någon av båda överenskommelserna.

Av 2a § andra stycket framgår att kan komma

regeringen att

bestämma också att andra beteckningar på skall

om alkoholdrycker

skyddas. Sådana åtaganden blir följd EES-avtalet.

en av

Specialmotivering 597

9.7¶Förslaget till lag om ändring i konsumentförsäkringslagen

l980:38

Ändringen i 8 § föranleds av den marknadsföringslagen.

nya

9.8¶Förslaget till lag ändring i konsumenttjänstlagen

1985:716

Hänvisningarna i 15, 21 och 33 §§ till 1975 års marknadsföringslag har ändrats till att gälla den nya marknadsföringslagen och den nya lagen om förbud mot uppenbart otjänliga varor och

tjänster.

9.9¶Förslaget till lag om ändring i konsumentköplagen

1990:932

Ändringen i 18 § är en anpassning till förslaget till lag förbud

mot uppenbart otjänliga varor och tjänster se 9.2.

l 19 § hänvisas till marknadsföringslageni stället för till

den nya

1975 års marknadsföringslag.

9.10¶Förslaget till lag ändring i prisinformationslagen

1991:601

I 14 § har hänvisningen till 1975 års marknadsföringslag ersatts

med hänvisning till regeln förmånserbjudanden 13 §, regeln

en om

informationsskyldighet 17 § och regeln om förbud och

598 Specialmotivering åläggande 23 § i den marknadsföringslagen. nya

9.11 Förslaget till i

lag om ändring konsumentkreditlagen

1992:830

Hänvisningen i 8 dch 15 §§ till 1975 års har marknadsföringslag anpassats till den marknadsföringslagen. sker till nya Hänvisning nu regeln om informationsskyldighet 17 § och bestämmelsen om förbud och åläggande 23 § i lagförslaget.

9.12 Förslaget till lag i om ändring lagen 1992:1672 om paketresor

I 7 § har hänvisningarna till 1975 års marknadsföringslag anpassats till den marknadsföringslagen. sker nya Hänvisning nu till bestämmelser om informationsskyldighet 17 § och förbud regeln om och åläggande 23 §.

9.13 Förslaget till lag i om ändring tobakslagen 1993:581

I 14 § tobakslagen görs konsekvensändring så en att hänvisningen till 1975 års marknadsföringslag ändras till den nya marknadsföringslagen.

BILAGOR

Kommittédirektiv

Dir. 1991:70

Direktiv om översyn av marknadsföringslagen

Dir. 1991:70 Beslut vid regeringssammanträde 1991-08-08

Statsrådet Wallström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en utredare tillkallas för att göra Översyn

en av

marknadsföringslagen 1975: 14 l 8.

Utredaren skall

undersöka om marknadsföringslagens syften tillgodoses på bästa

sätt inom ramen för dess nuvarande bestämmelser och vid behov

föreslå förändringar,

även i övrigt lämna sådana förslag till förändringar av mark- -

nadsföringslagstiftningen behövs för att tillgodose kon-

som sumenternas och näringsidkarnas intressen av väl fungerande

spelregler på marknaden,

lämna de förslag som behövs för att den svenska marknadsförings- lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med EG:s regler.

22 I3-0586

600 Bilaga 1

Bakgrund

Inledning

Effektiviteten i det marknadsekonomiska systemet är största

av betydelse för konsumenternas välfärd. Enligt den ekonomiska teorin fungerar detta system så, att utbudet på marknaden visserligen initieras av producenterna att konsumenternas fria val

men avgör

utbudets innehåll. En ytterligare drivkraft i marknadsekonomin är konkurrensen mellan företagen. En fungerande konkurrens

främjar

effektiviteten inom näringslivet och driver fram ett brett och kvalitativt bra utbud av och tjänster till så låga priser

varor som

möjligt.

Konkurrensen på marknaden fungerar emellertid inte alltid tillfredsställande. Företagens marknadsföring är ibland vilseledande för konsumenterna. Den inte heller alltid tillräcklig information

ger för att konsumenterna skall kunna göra väl övervägda val. Olika åtgärder för att stärka konsumenternas ställning har därför vidtagits. Bl.a. har lagstiftningen på konsumentområdet successivt

byggts ut.

Ett viktigt inslag i konsumentpolitiken är att i första hand stimulera

företagen till egna åtgärder för att förbättra förhållandena för konsumenterna. Ett annat viktigt inslag är frivilliga överenskommel-

ser mellan näringslivet och konsumentmyndigheterna.

Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen 1975:1418 innehåller den grundläggande

regleringen av reklam och annan marknadsföring. Lagen har till

Bilaga I 601

ändamål att främja konsumenternas intressen i samband med

näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttig-

heter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare 1 §.

Marknadsföringslagens materiella bestämmelser är i första hand

de tre s.k. generalklausulerna otillbörlig marknadsföring 2 §,

informationsskyldighet 3 § och produktotjdnlighet 4 §.

g Med stöd av dessa generalklausuler kan marknadsdomstolen besluta om förbud och ålägganden för näringsidkare vid vite.

I materiellt hänseende innehåller marknadsföringslagen dessutom 1 i

tre straflsanktionerade bestämmelser 6-8 §§.

Konsumentverket skall enligt sin instruktion 1990: 1179 utarbeta

riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och produktutform-

ning. Sådana riktlinjer har utarbetats för en rad områden. Riktlinjerna antas vanligen av konsumentverket efter samråd med företrädare för näringslivet. Riktlinjerna är formellt sett inte bindande utan har rättsligt sett karaktär av rekommendationer till näringslivet.

Tanken bakom marknadsföringslagen är att de närmare spel-

reglerna skall växa fram efter hand och under medverkan

av företrädare för berörda intressen.

Under de år generalklausulerna i 2 och 3 gällt har

en omfattande rättspraxis utvecklats. Marknadsdomstolens avgöranden

hittills fler än 300 beslut preciserar och fyller ut generalklausuler-

nas innehåll till vägledning för marknadens aktörer och för den marknadsbevakning som konsumentverketKO har till uppgift att bedriva.

Även konsumentverkets riktlinjer hållpunkter för hur general-

ger klausulerna skall tillämpas och bidrar till dem innehåll.

att ge

Praxis från marknadsdomstolen har i många fall legat till grund för förhandlingsöverenskommelser mellan konsumentverket KO och

602 I

Bilaga

berörda branschorganisationer. På så sätt har rättsutvecklingen på

området förstärkts. Inom näringslivet har också olika egenåt-

gärdssystem utvecklats i linje med de värderingar lagen

som ger

uttryck för. Marknadsdomstolens praxis har också

självfallet stor

betydelse som riktmärke för konsumentverketsKO:s

bedömning av

en mångfald anmälda reklamkampanjer etc., liksom för näringsli-

vets egna åtgärder för att stävja övertramp inom de leden. egna I vissa andra lagar finns också regler ställer krav

som på närings-

idkarna i fråga reklam och information till konsumenterna vid om

marknadsföring. Regler som anknyter till marknadsföringslagen

finns i konsumentkreditlagen 1977:981, konsumentförsäkringsla-

gen 1980:38, lagen 1978:763 med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker, lagen 1978:764 med vissa

bestämmelser marknadsföring tobaksvaror,

om av produktsäker-

hetslagen 1988: 1604 och prisinformationslagen 1991:601.

Bestämmelser i televisionen har införts i om annonser nyligen

radiolagen 1966:755.

Inom regeringskansliet pågår arbete med en lagrådsremiss som

berör marknadsföringen tobaksvaror och det kan bli aktuellt av att

flytta reglerna därom till tobakslag.

en ny I prop. 1990912175 vissa folkhälsofrågor s. 122 har

om ff

regeringen till riksdagen redovisat bedömningen,

att frågan om att begränsa marknadsföringen av snabbvinsatser behöver utredas närmare, samt att detta bör kunna ske i den planerade

översynen av

marknadsföringslagen.

I promemorian Ds 1990:84 Ny konsumentkreditlag föreslås

att en ny lag om konsumentkrediter skall ersätta den gällande konsumentkreditlagen. Promemorian har remissbehandlats. Frågan bereds

för närvarande inom justitiedepartementet. En har lagrådsremiss

aviserats till hösten 1991.

Bilaga 1

Harmonisering med EG:s regelverk

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde har som målsättning att skapa ett homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES baserat på ett

enhetligt gemensamt regelverk.

Tanken är att relevanta delar av EG:s existerande regelverk

acquis communautaire skall tjäna som utgångspunkt för sam-

arbetet. Inför ett EES-avtal aktualiseras därför lagstiftningsätgärder

på rad områden för att uppnå harmonisering med EG:s regel-

verk. När det gäller marknadsföringslagstiftningen är det som skall

beaktas i första hand rådsdirektivet den 10 september 1984 rörande anpassningen av medlemsstaternas lagar, förordningar och administrativa bestämmelser vilseledande reklam 84450 EEG.

Behovet av utredning

Huvuddelen av bestämmelserna i marknadsföringslagen har varit i kraft i närmare 20 år. Erfarenheterna lagen är goda. Konsu-

av menternas ställning har successivt kunnat stärkas inom ramen för lagens bestämmelser. Sedan lagen kom till har dock sättet för och

omfattningen marknadsföringen förändrats i betydelsefulla

av avseenden.

Konsumenterna är i större utsträckning än tidigare utsatta för

nu reklam och marknadsföring. Utbudet varor och särskilt av

annan av

tjänster har ökat kraftigt. Marknadsföringen tar i dag också sikte på

en delvis annan konsumtion än tidigare. Marknadsföringen har funnit nya vägar och metoder. Den torde i dag ha större genom-

604 1

Bilaga

slagskraft än tidigare, inte minst tillkomsten medier genom av nya och ny teknik. Bland de formerna märks bl.a. och

nya TV-shopping

telefonförsäljning. Ett Ökande antal hushåll i Sverige kan del nu ta av TV-reklam. Därigenom när vissa

marknadsföringen grupper,

särskilt barn och ungdomar, i större än

utsträckning tidigare.

Marknadsföringen har också blivit alltmer internationell och

gränsöverskridande.

Också harmoniseringen med EG:s regler ställer särskilda krav

på

den svenska lagstiftningen marknadsföring.

Regeringen har fått flera framställningar med yrkanden om en

översyn av marknadsföringslagen.

Konsumentverket har i en skrivelse den ll oktober 1990 till

regeringen dnr C902055MA anfört att det finns anledning

att nu överväga vissa förändringar i lagen i syfte göra den effektivare att och för att bättre tillgodose konsumenternas och intressen

företagens

av väl fungerande spelregler på marknaden. Verkets

analys utgår

ifrån att lagen har varit i kraft under läng tid och från de föränd-

ringar av marknaden och företagens marknadsföring har skett.

som

Det internationella perspektivet lyfts fram. Verket inte det

anser att finns anledning att ifrågasätta den grundläggande strukturen i det marknadsrättsliga systemet. Frågor som verket menar särskilt bör

prövas är möjligheterna att effektivisera sanktionssystemet

samt

precisera lagens generalklausuler om otillbörlig marknadsföring och

information. Sveriges Industriförbund har med överlämnande - av promemorian Marknadsföringslagens regler rörande kombinationserbjudanden i en skrivelse den 5 juni 1990 hemställt - att re-

geringen förelägger riksdagen förslag att 7 och 8 §§ mark-

nadsföringslagen upphävs dnr C90 1230 MA. Sammanfattningsvis

anser Industriförbundet att bestämmelserna i motverkar

fråga en

Bilaga 1 605

effektiv konkurrens och att rad från konsumentsynpunkt klart

en förmånliga erbjudanden förhindras eller försvåras.

Grossistförbundet Svensk Handel har i en skrivelse till regeringen den 14 november 1990 dnr C90l230MA anfört att förbundet

att översyn marknadsföringslagen är berättigad med

anser en av hänsyn till den tid lagen har varit i kraft samt den internationa-

som

lisering och utveckling av informationsteknologin som skett sedan

lagen tillkom. Förbundet tar särskilt upp frågor om konkurrens-

neutralitet inom för näringslivets egenåtgärder samt problem

ramen

finns med s.k. negativ säljmetod. Förbundet framhåller att den som grundläggande strukturen i det befintliga marknadsrättsli ga systemet bör behållas även i framtiden.

Inom ramen för arbetet i Nordiska ämbetsmannakommittén för

konsumentfrâgor NÄK har ett flertal utredningar gjorts angående

marknadsföring. På uppdrag av de nordiska konsumentministrarna övervägs för närvarande frågan om gemensamma nordiska regler för TV-reklam.

Mot bakgrund av utvecklingen av marknadsföringen, den ökade

internationaliseringen och de erfarenheter som vunnits om hur lagstiftningen kan göras mer effektiv anser jag att det finns skäl att

göra översyn av marknadsföringslagen. En särskild utredare

nu en bör därför tillkallas för att göra en sådan översyn.

Uppdraget

Det är angeläget att vår marknadsföringslagstiftning är så

utformad att den fungerar under de förändrade marknadsförhållandena som jag har redovisat.

Utredaren bör därför undersöka om marknadsföringslagens syften

606 Bilaga 1

tillgodoses på bästa sätt inom för lagens nuvarande beramen stämmelser och vid behov föreslå förändringar. En utgångspunkt skall därvid att lagstiftningen måste effektiv för

vara vara tillräckligt

att tillgodose konsumenternas och näringsidkarnas intresse väl

av fungerande spelregler pá marknaden. Utredaren skall särskilt överväga vilka anpassningar kan komma att krävas för att den som svenska marknadens spelregler skall fungera effektivt i situation en

då vi får en mer öppen Europamarknad.

Som konsumentverket har föreslagit bör undersökas i vilka avseenden lagens krav närmare kan preciseras och hur lagens sanktionssystem bör vara utformat för att bli effektivt. I det

sammanhanget bör övervägas förändringar är motiverade i fråga

om om de förbud ställs i 7 och 8 §§. Utredaren bör när det som nu upp gäller frågor om sanktioner m.m. och i den mån de är tillämpliga beakta de förslag konkurrenskommittén har lagt fram i sitt betänkande SOU 1991:59 Konkurrens för ökad välfärd. Utredaren skall lämna de förslag behövs för den svenska som att lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med EG:s på

regler

marknadsföringsområdet och kunna fungera väl inom Europamark-

naden.

Den ökade betoningen i 1986 års konsumentpolitiska beslut prop.

1985862121, LU34, rskr. 292 på näringslivets självsanerande

egenåtgårder för att lösa och förebygga konsumentproblem bör tjäna

som utgångspunkt för utredarens överväganden.

Näringslivets

förstahandsansvar för den marknadsföringen bör ligga fast. egna

Utredaren bör följa och analysera utvecklingen på egenåtgärdsom-

rådet och vid behov lägga fram förslag till åtgärder. Utredarens överväganden bör ske i första hand med hänsynstagande till

konsumenternas intressen. Även näringsidkarnas

skydd mot

otillbörliga marknadsföringsåtgärder bör dock beaktas.

Bilaga I 607

Marknadsföringslagen har sedan den tillkom kompletterats med

ett antal speciallagar med regler om marknadsföring för olika

områden som tillämpas med stöd av marknadsföringslagens

sanktionssystem, bl.a. alkohol- och tobaksreklamlagarna. Utredaren

bör beakta behovet samordning mellan marknadsföringslagen och

av dessa speciallagar. I det sammanhanget bör utredaren också beakta vad som sägs i prop. 1990912175 angående marknadsföring av snabbvinsatser.

Det bör i Övrigt stå utredaren fritt att i den mån det är lämpligt

föreslå åtgärder för att uppnå samordning av den marknadsrättsliga

lagstiftningen i stort, samt att ta upp och lämna förslag även beträffande andra frågor.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens allmänna kommittédirektiv dir. 1984:5 till samtliga kommittéer och särskilda

utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall

också beakta regeringens direktiv till kommittéer och särskilda

utredare angående EG-aspekter i utredningsverksamheten dir.

1988:43.

Utredaren skall ange eventuella kostnadskonsekvenser av de förslag läggs fram samt även lämna förslag till finansiering av

som de merkostnader som kan uppstå på grund av förslagen.

Utredaren bör redovisa sina överväganden och förslag som rör

EG-harmoniseringen av de svenska marknadsföringsreglerna senast

den 1 1992 samt uppdraget i övrigt senast den 31 december

mars 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att

608 Bilaga 1

regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra

ärenden rörande marknadsföring

att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförord-

- av

ningen 1976:119 med uppdrag att göra översyn mark-

- en av

nadsföringslagen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde

annat åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns Ut-

anslag

redningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och

bifaller hennes hemställan.

Civildepartementet

Bilaga 2 OM KOMNIERSIELLT URSPRUNG

Vilket utrymme finns för ett kompletterande konkurrensrättsligt

skydd för produktutstyrsel via marknadsföringslagen

m.m.

Inledning

Imitation, efterbildning och dylikt är ett grundläggande mänskligt

beteende. Nästan all utveckling bygger vidare på tidigare erfarenheter. Att med utgångspunkt i ett tidigare existerande alster skapa något annat, som är mer eller mindre likt det redan förekommande, är därför ett vanligt beteende. Sådana imitationer förekommer inte minst i kommersiella sammanhang, där det bl.a. fördel

ses som en att inte ta alltför stora risker, eller i förekommande fall att åka snålskjuts på någon annans redan visade ekonomiskt lyckosamma

koncept.

Huruvida sådana efterbildningar är lagliga beror bl.a.

originalproduktens originalitet eller särprägel, efterbildningens

närhet och av lagstiftningens utformning vad gäller såväl immate-

riella ensamrättigheter främst upphovsrätt, mönsterrätt och

varumärkesrätt som regler om illojal eller otillbörlig konkurrens. Medan immaterialrätten tar sikte på vissa egenskaper hos det objekt

som

skall skyddas, är den illojala konkurrensrättensmarknadsförings-

lagstiftningens skyddsobjekt konsumenter, näringsidkare både i

egenskap av marknadsförare och förbrukare samt den effektiva

610 Bilaga 2

och tillbörliga konkurrensen. Det normalt inte anses som acceptabelt konkurrensbeteende att i marknadsföring vilseleda, beträffande kvalitet eller kommersiellt eller i

ursprung, att marknadsföring

snylta på annans goda anseende renommé.

Industridesign syftar bl.a. till att göra produkter funktionella,

lättanvända och estetiskt tilltalande. Sådan yttre kan i

utformning

princip skyddas enligt upphovsrättslagstiftningen 1960:729 eller

enligt mönsterlagstiftningen 1970: 485 om skyddsförutsättningarna

härför är uppfyllda. Utslagsgivande blir produktens grad av origi-

nalitet respektive nyhet. I viss utsträckning kan produktutformning

också skyddas enligt varumärkeslagstiftningen 1960:644, varvid

produktutformningens särskiljande egenskaper står i förgrunden,

och då framför allt utifrån ett näringsidkarperspektiv.

Från marknadsföringssynpunkt är form en industriprodukts yttre

ett av de viktigaste marknadsföringsinstrumenten. En produkts

marknadsmässiga värde hänger däremot långt ifrån alltid

samman med graden av dess originalitet, estetiska kvalitet eller och

nyhet,

de särskiljande eller kännetecknande i är endast

egenskaperna sig

en aspekt i marknadsföringssammanhanget. I sådana fall har natur-

ligtvis eventuella möjligheter att erhålla ett konkurrensrättsligt

efterbildningsskydd stor betydelse’.

Det är uppenbart att produkts yttre form förmår att identiom en fiera produktens kommersiella ocheller dess kvalitet, så ursprung kan efterbildningar också riskera att vilseleda. Ett sådant vilseledande strider alltså mot den grundläggande principen konsuatt

1 Se Koktvedgaard, M., Laerebog i konkurrenceret 1991 251. s.

Bilaga 2 61 1

menter inte skall riskera att vilseledas av näringsidkares marknads-

föring.

1.1¶Efterbildningsfrihetens gränser

Det är en dominerande uppfattning runt om i världen att vad som inte är skyddat särskild immaterialrätt är fritt att efterbilda för

av en

Detta kan viktig grund för en effektiv konkurenvar. ses som en

rens. De lagreglerade ensamrättigheterna utgör accepterade undan-

tag från det viktiga konkurrensintresset. Skälet till att en utvidgning

objektskyddet inte får komma till stånd via marknadsrättslig lag-

av stiftning är att vid tillkomsten av den immaterialrättsliga lagstiftningen har en avvägning gjorts, inom ramen för vilken det nyttiga som den immaterialrättsli ga ensamrätten för med sig överväger

de negativa, konkurrensbegränsande effekterna.

Till förmån för fri efterbildning talar dels att efterbildningar utgör ett incitament till utveckling för den som blir efterbildad, dels och framför allt att efterbildningar utgör en prispress. Efterbildaren kan producera billigare, eftersom han bl.a. inte har några utvecklingskostnader att bära och kommer in senare på en redan upparbetad marknad.

Även sådan nyttig prispress kan emellertid endast accepteras

en under förutsättning att konsumenterna inte riskerar att vilseledas och konkurrensen i övrigt sker i enlighet med god affárssed.

Därför har efterbildningsfriheten utanför det immaterialrättsligt

skyddade området i åtskilliga fall sina gränser. På grund av de se-

612 2

Bilaga

naste decenniernas förenklade efterbildningstekniker, det växande antalet självbetjäningsaffárer, den allt ökande handeln med mer counterfeitvaror och de allt högre kostnaderna för in att ta sig på

marknaden, har intresset att upprätthålla och praxis och

av skärpa

lagstiftning mot otillbörliga produkt, förpacknings och känne-

teckensefterbildningar ökat. Det gäller i framför allt västeuropeiska

länder, men också i USA och Japan kan produkt eller förpacken ningsefterbildning som vilseleder beträffande det kommersiella ursprunget förbjudas med stöd av regler mot otillbörlig konkurrensz.

Sådana regler kan ta sig systematiskt mycket skilda former.

Medan de i USA återfinns i § 43 Lanham Act’, är den a som ame-

rikanska varumärkeslagstiftningen, har i Frankrike Belgien, och

Nederländerna praxis mot otillbörlig konkurrens utbildats

en på

grund av skadeståndsrättsliga generalklausuler; i Grekland, Japan

och Tyskland finns särskild konkur-

en lagstiftning mot otillbörlig

rens och i Danmark och Norge finns sådana regler inom för ramen

marknadsföringslagarna, där t.ex. § 9 den norska markedsførings-

loven av den 16.6.1972 just handlar

om efterbildningar.

I England är däremot hänvisad till den särskilda

man kategori av

torts, som rubriceras passing off, vilket starkt

som begränsar

möjligheterna att komma åt produktefterbildningar utanför immate-

rialrätten. Å andra sidan erbjuder det engelska systemet ett särskilt

2 Betr. rättsläget i ett antal europeiska länder USA, redovissamt se ex.

ningen i SOU 1987:1, Otillbörlig efterbildning.

3 Title 15 US Code l125a 1970. sec.

Bilaga 2 613

starkt immaterialrättsligt efterbildningsskydd. I princip varje själv-

ständigt framtagen design är skyddad mot eftergörande utan övriga

kvalifikationer enligt reglerna om oregistrerade designrättigheter,

oavsett den estetiska, nyttiga eller rent funktionella

om avser föremål.

I länder med ett särskilt utvecklat konkurrensrättsligt efterbildningsskydd är detta ändock normalt begränsat till sådana produktegenskaper är ickefunktionella i så mening att de utgör del

som en

företagets särskilda marknadsföringsinstrument. När efterbild-

av ningen inte avser den funktionella effekten, utan enbart den yttre

framtoningen, uppfattas det som något oetiskt och onödvändigt att

tillägna sig annans sådan yttre, ickefunktionella form, oavsett

lagstiftningens utformning. Det också finnas goda skäl att

anses

mot ett sådant beteende i konkurrensförhållande, särskilt om reagera

den ursprungliga produkten har erhållit ett uppenbart egenvärde på

marknadens.

En grundläggande förutsättning det konkurrensrättsliga efterbild-

ningsskyddet blir då att en konkurrent lika väl måste kunna produktkonkurrera effektivt, utan dessa särdrag i utstyrseln°. Den skarpa avgränsningen funktionella former kan hänföras till sam-

av hällets önskan fri tillgång till alla företeelser, vars värde ligger

om i den praktiska nyttan, och vilka inte är patentskyddade7.

4 Se Sec. 213 ff. Copyright, Design and Patent Act 1988.

5¶Se Koktvedgaard 252.

a.a. s. ° Jfr. Ladas, S., Patents, Trademarks and Related Rights 1975 § 898.

7¶Se Koktvedgaard ibid.

614 2

Bilaga

Marknadsdomstolens praxis enligt marknadsföringslagen

1975:1418 ligger åtminstone delvis i linje med den beskrivna internationella utvecklingen. Domstolen har efter hand ställt allt strängare krav på att näringsidkare skall använda klart särskiljanen de förpackningsutformning i förhållande till andras, är särsom

präglade och inarbetade på marknaden. Avgörandena BLOMIN

om MD 1974:5, AJAX MD l983:3°, PERSTORPS MD

ättiksyra

l985:5‘°, KLORIN MD 1986:6 och LILJEHOLMENS ljus MD 1990:32 får representera stegrad skala krav anses en av på respekt för konkurrerande näringsidkares etablerade, särskilda

framtoning på marknaden.

Grunden för denna praxis finns i uttalanden i samband med

tillkomsten av 1970 års lag otillbörlig SFS

om marknadsföring

412, där också relationen till den immaterialrättsliga

lagstiftningen

berörs. Efter 20 år kan dock naturligtvis alltid

ifrågasättas, om

dessa uttalanden fortfarande

speglar en optimal avvägning av

aktuella förhållanden. Ett stöd för ett sådant kom

ifrågasättande

även till uttryck tillsättandet

genom av utredningen om otillbörlig

efterbildning SOU 1987: l.

3 NIR 1974 330. s. 9 NIR 1985 458. s. ‘° NIR 1986 225. s. NIR1989 s. 111. 2 NIR 1990 290. s.

Bilaga 2 615

Tidigare ställningstaganden till problemet med

otillbörlig eller s.k. slavisk efterbildning

Den s.k. slaviska efterbildningen jfr. tyskans sklavische

Nachahmung handlar efterbildningar inte nödvändigtvis

om som

är identiska, men där i grunden det bakomliggande syftet med

efterbildningen är att åka snålskjuts på någon annans form eller marknadsmässiga insatser. Den berör vidare produkter inte

som åtnjuter immaterialrättsligt skydd. Såsom redan framkommit har det dock utbildats konkurrensrättsliga regler i vissa länder ett

som ger

skydd mot otillbörliga utnyttjanden av annans insats, nämligen och

främst mot uppenbara snyltningsbeteenden verkar störande på

som den effektiva konkurrensen ocheller riskerar att vilseleda beträffande det kommersiella ursprunget.

Frågan om ett kompletterande sådant konkurrensrättsligt skydd

för svenskt vidkommande berördes bl.a. Utredningen

av om otillbörlig konkurrens SOU 1966:71, också Mönster-

men av skyddsutredningen SOU 1965:61 i samband med textil och

modebranschernas skyddsbehov. Mönsterskyddsutredningen hade

i och för sig inte något att invända mot ett speciallagstiftningen

kompletterande konkurrensrättsligt skydd, men överlämnade avgö-

randet om ett sådant, t.ex. för särskilt odiösa fall efterbil-

dande, till Utredningen otillbörlig konkurrens.

De av Mönsterskyddsutredningen skildrade problemen vad gällde

‘3 Se SOU 1965:61 s. 95 ff. ‘4 Se SOU 1966:71 236 ff.

616 Bilaga 2

felande objektskydd, fann Utredningen otillbörlig konkurrens

borde ytterligare behandlas Mönsterskyddsutredningen och dess

förslag ändras eller kompletteras på lämpligt sätt. Utredningen

om otillbörlig konkurrens ansåg emellertid att det därutöver fanns efterbildningar, som i själva förfarandet så klandervärda att de

var förtjänade ett inskridande mot den otillbörliga konkurrensen, och mot vilka det inte fanns lagstiftning möjliggjorde ingri-

annan som

panden. För sådana fall avsåg utredningen att den föreslagna

generalklausulen i 2 § skulle tillämplig.

vara

Det lagförslaget kom dock aldrig att genomföras. I stället inför-

des 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring, l § sedan har

vars överförts till 2 § marknadsföringslagen. Därmed kom inte de

ens särskilt odiösa fallen av efterbildande att lagregleras, och resul-

tatet av att Mönsterskyddsutredningen skjutsat över frågan om ett

kompletterande efterbildningsskydd för design till Utredningen

om otillbörlig konkurrens blev att detta fallit mellan två stolar. Det är ändock uppenbart att båda dessa utredningar medvetna att

var om

någon typ av komplement till immaterialrättslagstiftningen rim-

vore ligt i vissa situationer, och att sannolikt avsett något än

man mer

vad som kommit till uttryck i Marknadsdomstolens praxis

varuefterbildningar.

1987 presenterades så utredningen skydd för företagshemlig-

15 Se SOU 1966:7l 240.

s. ‘° SOU 1966:71 240 ff.

s. 17 Jfr. främst MD 1977:25 NIR 1978 243 FISKARS härom

s. - sax; vidare nedan.

Bilaga 2 617

heter ett förslag till lag otillbörlig efterbildning SOU 1987:1.

Detta lagförslag tog sin utgångspunkt i den ökande mängden

varuförfalskningar. Utredningen konstaterade att sådana riskerade

att medföra negativa effekter för såväl konsumenter som näringsidkare, och att det både i våra grannländer och i centrala Europa

fanns ett betydligt mer långtgående skydd mot otillbörlig efter-

bildning än vad som ansågs följa av Marknadsdomstolens praxis.

Utredningen fann också att det immaterialrättsliga objektskyddet i

vissa avseenden i behov ett komplement, för att en balanse-

var av rad och effektiv konkurrens skulle kunna upprätthällas i ett hårdnande ekonomiskt klimat.

Genom lagförslaget åsyftades dels en utvidgning av skyddet mot

otillbörlig efterbildning i förhållande till Marknadsdomstolens prax-

is, dels ett närmande vad gällde möjligheterna att förbjuda otill-

börliga efterbildningsförfaranden till dansk och norsk, men även

bl.a. tysk och fransk, praxis. Inte heller detta förslag ledde till

någon lagstiftning. Det blev häftigt kritiserat, trots att den verklig-

hetsbeskrivning där åskådliggjordes i stort allmänt erkän-

som vann nande.

Det negativa remissutfallet får väl främst skyllas på den oacceptabla tekniska lösningen av förslaget till åtgärder, och inte på att föreliggande lösningar ett helt tillfredsställande resultat. En del

gav

utredningens tankar överfördes dock till direktiven för den s.k. av bruksmönsterutredningen, som avslutades våren 1991 utan att pre-

‘3 Utöver de redan nämnda länderna ett välutvecklat konkurrens-

finns

ättsligt efterbildningsskydd i Schweiz och Osterrike samt även i allt längre ående utsträckning i Benelux.

618 Bilaga 2

sentera något lagförslag och utan att över huvud taget ha beaktat den del av direktiven hade sin bakgrund i SOU 1987: 1. som Mot denna bakgrund förefaller det rimligt behovet att av even-

tuella kompletteringar det marknadskonkurrensrättsliga efter-

bildningsskyddet än en gång övervägs i samband med översyn

en i

av marknadsföringslagen. Detta framstår också naturligt på

som r grund den betonade funktionen

av ovan av yttre ickefunktionell

formgivning såsom just ett av de viktigaste marknadsföringsinstru-

menten, som om de efterbildas riskerar att vilseleda konsumenter

och andra förbrukare beträffande kvalitet och i ursprung. Formellt blir det aldrig i sammanhanget

fråga om ett objekt-

skydd, utan ett förbud i konkret situation mot att handla på en ett visst illojalt sätt i konkurrensförhållande efterbilda, när sådant ett handlande riskerar att leda till ett objektivt vilseledande konsuav i menter eller andra förbrukare. Reellt går det däremot inte att helt bortse ifrån att ett konkurrensrättsligt under

efterbildningsskydd

sådana omständigheter till sin it kommer att kunna likställas I med en immateriell ensamrätt i det enskilda fallet. Även utifrån ett renodlat konsumentskyddsperspektiv torde det dock finnas ett

berättigat intresse att, vid sidan vilseledandeaspekten, värna

av om

om att i vid mening nyskapande företag, självständigt tillför

som marknaden något, inte slås ut. Den konkurrensbegränsning som

uppstår genom ett förbud mot marknadsföring efterbildning

av en som riskerar att vilseleda, måste i ett sådant fall vägas mot andra intressen lagstiftningen också har att värna Illojala beteensom om.

9 Jfr. även Levin, M. i NIR 1991 362 ff. s.

Bilaga 2 619

den på marknaden i form produktefterbildningar blir då knappast

av sådant som långsiktigt kan anses gynna effektiv konkurrens.

2.1 Prop. 1970:57

Relationen mellan immaterialrätten och marknadsföringslagstift-

ningen diskuterades i propositionen till lagen om otillbörlig

marknadsföring. Där framgår bl.a. följande uttalanden av departe-

mentschefen.

Översynen den immaterialrättsliga lagstiftningen under 1950

av och 1960talen ledde till moderna lagar som täcker över hela fältet

immaterialrättsliga ensamrätter. En vägledande princip vid

av revisionen av den immaterialrättsliga lagstiftningen har varit att de olika speciallagarna uttömmande skall reglera frågan om ensamrätterna omfattning. Syftet med lagarna har varit att, efter

en avvägning mellan å ena sidan rättighetshavarens intresse av skydd för sin produkt eller sitt kännetecken och å andra sidan det allmänna intresset att handlingsfriheten inte i oskälig mån

av inskränks, dra gränsen för vad som skall åtnjuta skydd mot

upp intrång. Det synes inte väl förenligt med denna allmänna princip att

bestämmelse illojal konkurrens utvidga skyddet till genom en om

andra objekt än sådana som omfattas av speciallagstiftningen.

En lagregel som skyddar sådana mönster som inte är tillräckligt

2° Se 1970:57 75 ff.

prop. s.

620 Bilaga 2

originella för att kunna få skydd enligt... mönsterskyddslagen

mot efterbildning, skulle kunna leda till från den fria konkurrensens en

synpunkt betänklig monopolisering även mycket enkla former.

En sådan monopolisering fann departementschefen inte godtag-

bar, utan han ansåg att frågan objektskydd

om mot efterbildning

borde helt regleras inom den

immaterialrättsliga lagstiftningen.

Något kompletterande skydd regler illojal konkurrens

genom om borde inte skapas.

Departementschefen uttalade dock att:

Även alltså i och för om efterbildning sig får anses tillåten så snart inte det efterbildade objektet år skyddat särskild genom en

lagbestämmelse utesluter detta givetvis inte, utredningen

som

påpekar, att ingripanden kan ske mot själva det förfarande

som

använts vid efterbildningen.

Det som särskild åsyftades kontraktsbrott,

var

förmögenhetsbrott eller missbruk företagshemlighet.

Han framhöll också att:

Utnyttjandet av en efterbildning i reklam och marknadsföring kan

vidare vara ägnat att vilseleda att framkalla med

genom förväxling

annan näringsidkares vara eller verksamhet. Ett sådant förfarande bör kunna bedömas otillbörligt. som

2‘ Jfr. SOU 1966:71 240 ff. s.

Bilaga 2 621

Däremot påpekade departementschefen att eftersom marknads-

föringslagens räckvidd begränsad till reklam och andra var marknadsföringsåtgärder torde vissa typer av förfaranden i samband

med efterbildning, vilka inte är straffbelagda, men likväl ter sig

särskilt etiskt klandervärda, ändå inte normalt kommer att som

omfattas generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring. Det

åsyftades var efterbildningar tillkomna genom t.ex. avgjutning

som och liknande metoder.

Vidare uttalades art:

Generalklausulen kan på olika sätt komma i beröring med den

immaterialrättsligalagstiftningen. Särskilt gäller detta varumärkesla-

Likartade problem kan uppkomma på andra områden. gen...

Ett viktigt syfte med...lagen... är att skydda allmänheten mot

framställningar är vilseledande...så att exempelvis marknadssom

rådet förbjuder användning ett enligt

Marknadsdomstolen av

vilseledande varumärke, trots att domstol vid prövning

domstolen

enligt reglerna i varumärkeslagen har funnit att märket inte anses vilseledande. Departementschefen kom till slutsatsen att beträffande ett varu-

22 Lagen mot otillbörlig marknadsföring benämns i det följande marknads-

föringslagen.

23 Prop. 1950:57 89 s. 2‘ Nedan marknadsdomstolen. SOU 1993259

622 Bilaga 2

kännetecken, som i och för sig kunde vilseledande, á

anses vara ena

sidan marknadsföringslagen skulle fullt tillämplig och å

vara att

andra sidan någon ändring i varumärkeslagen på denna grund inte

borde göras. Han fann att det dubbla systemet knappast var förenat med några olägenheter. Däremot skulle intrång i

en enligt

varumärkeslagen skyddad ensamrätt inte kunna åberopas såsom

grund för ett förbud enligt generalklausulen, eftersom det inte var Marknadsdomstolens uppgift sig in på sådana bedömningar. att ge Det som skulle kunna bedömas enligt marknadsföringslagen var om ett kännetecken användes företagare och allmänheten av en därigenom vilseleddes beträffande kommersiella varans ursprung. Därvid saknade det betydelse för Marknadsdomstolens

ställnings-

tagande om handlingen också innebar intrång i en ensamrätt. Detta uteslöt dock inte att Marknadsdomstolen regel torde som vara tvungen att pröva i vilken man kännetecknet blivit inarbetat i samband med den förste näringsidkarens varor.

Slutligen skall uppmärksammas att departementschefen behand-

lade utnyttjande goda anseende i reklam, s.k.

av annans renom-

mésnyltning. Det som togs upp var i anslutning till ett exempli-

fierande uttalande Utredningen otillbörlig konkurrens

av om om att en högklassig främmande produkt annat slag än den av egna varan avbildas i reklam för denna på ett sätt är ägnat att skapa som en gynnsam atmosfär åt den. Departementschefen tillstod att det

25 Jfr. 35 § varumärkeslagen.

2‘ 1970:57 71

Prop. s.

27 Se SOU 1966:71 s. 246.

Bilaga 2 623

kunde förekomma fall detta slag som förtjänar att förbjudas.

av Han framhöll dock att bedömningen i första hand borde bygga på intresset att skydda konsumenterna. Om förfarandet är ägnat

av att på ett förkastligt sätt suggerera allmänheten bör det kunna

betraktas som otillbörligt i generalklausulens mening.

2.2 Kommentar till departementschefens uttalanden

Inledningsvis skall framhållas att de grundläggande principerna i

departementschefens uttalanden naturligtvis är ovedersägli Någon

ga.

utvidgning av just objektsskyddet bör inte komma till stånd via

marknadsrättslig lagstiftning, eftersom gränserna för detta lagts fast

vid en avvägning mot andra viktiga intressen, såsom t.ex. konkurrensintresset. Det är också uppenbart att förekomsten ett

immaterialrättsligt skydd inte bör har någon helst betydelse för

som den marknadsrättsliga bedömningen, som avser något helt annat än

en likhetsbedömning i immaterialrättslig mening.

Till departementschefens uttalanden kan dock särskilt följande framhållas.

Att det inte bör ske någon utvidgning av det immaterialrättsliga

objektskyddet på annan väg, kan inte anses komma i konflikt med

det i marknadsrätten är möjligt att förbjuda t.ex. efterom en bildning som riskerar att vilseleda. Den marknadsrättsliga be-

dömningen kan aldrig innebära att ett utvidgat objektskydd i

immaterialrättslig mening tillskapas. Det fördöms är ett

som otillbörligt handlande som leder till en viss effekt vid marknadsför-

SOU 1993 :59

624 Bilaga 2

ing i ett enskilt fall. I det enskilda fallet kan visserligen denna effekt

motivera att marknadsföringen förväxlingsbar efterbildning

av en förbjuds. Därmed skapas emellertid ingen uteslutande ensamrätt.

Detta instämmer departementschefen också så länge det rör sig om varukännetecken. Men till sådana tycks varuutstyrsel

mer generellt.

Beträffande yttre form kan vidare noteras bortsett från

varors deras förmåga att reellt fungera som kännetecken i vidsträckt

mening på marknaden, oavsett skyddsbarhet som sådana enligt

varumärkeslagen att mönster skyddsbarhet och åtnjutandet mön-

av sterskydd måste hållas isär. Motsvarande problem finns inte i

upphovsrätten, som uppstår utan formkrav så snart ett upphovs-

rättsligt verk sett dagens ljus. Pâ grund mönsterrättens

av konstruktion såsom ett registreringsskydd, där skyddsbarhet inte endast är beroende materiell nyhet och väsentlig skillnad, utan

också av den formella nyheten vid registreringstidpunkten, finns det

åtskilliga mönsterskyddsbara alster inte åtnjuter ett registrerat

som

skydd. Det kan naturligtvis alltid ifrågasättas det skall fritt

om vara att efterbilda sådan i sig kvalificerad formgivning.

Detta har för övrigt uppmärksammats EGkommissionen i

samband med utformningen ett förslag till EGmönsterskyddzs.

Registerade mönsterrättigheter föreslås bli kompletterade ett

kortvarigt treårigt skydd utan formaliteter, som alltså är

konkurrensrättslig karaktär. Det formlösa skyddet skall gälla mot

efterbildning av allt som svarar mot de materiella kraven för

2 Se Green Paper the Legal Protection of Industrial Design, Brussels

June 1991 IIIF5131/91-EN.

Bilaga 2 625

EGmönsterskydd, nyhet och särprägel. Den negativa effekt

som

departementschefen ville utesluta, nämligen en från den fria

konkurrensens synpunkt betänklig monopolisering även mycket

av enkla former aktualiseras i grunden inte i dessa fall.

En ytterligare synpunkt gäller de oetiska efterbildningshand-

lingarna som sådana, bortsett från de omtalade brottssituatio-

rena nerna. På grund av marknadsföringslagens inskränkande definition

av marknadsföringsbegreppet, som i andra sammanhang normalt

innefattar även t.ex. produktutveckling, hamnar efterbildandet

som

sådant utanför lagens tillämpningsområde. Detta är anmärknings-

värt, eftersom det bl.a. just är graverande former efterbildnings-

av handlingar som är ett av de huvudsakliga moment kan bli

som avgörande för ett klassiskt konkurrensrättsligt fördömande i samband med produktefterbildningar i länder med ett någorlunda utvecklat skydd mot otillbörlig konkurrens.

Både enligt den danska och den norska markedsføringsloven utgör t.ex. avgjutningar och liknande direkt kopiering i sig illojal

en konkurrenshandling. Detsamma gäller fransk och tysk konkurrensrätt. Det kan också anmärkas att utredningen otillbörlig

om efterbildning SOU 1987: 1 föreslog att den direkta Övertagandet

av annans särpräglade formgivningsinsats skulle fördömas. En

liknande inställning intog såväl Mönsterskyddsutredningen

som

Utredningen om otillbörlig konkurrens.

Särskilt beträffande vad anförts renommésnyltning skall

som om

2° Jfr. nedan betr. MD 1977:25 FISKARS

- sax.

3° Förslagets l §

nr.

626 Bilaga 2

slutligen tilläggas att också det begreppet i departementschefens

uttalande har fått en väsentlig insnävning i förhållande till vad

som normalt menas. Det bakomliggande motivet för en näringsidkares efterbildning av annans kommersiellt särpräglade produkt och för

hans snyltande på annans renommé i marknadsföring, är naturligtvis

detsamma. Han vill underlätta sin egen marknadsföring och hålla nere sina egna insatser på annans bekostnad. Renommésnyltning

bygger primärt på ett oauktoriserat associationsskapande. Det måste

därför redan anses vara otillbörligt att på sådant sätt dra fördel

av annans goda anseende till skada för denne och på detta sätt komma

i åtnjutande av en oförtjänt uppmärksamhet liksom eventuellt också

ett omotiverat förtroende.

Renommésnyltning måste därför generellt uppfattas som ett

otillbörligt utnyttjande av en annan näringsidkares kommersiella

anseende, dvs. det goda anseende han byggt för sin verksam-

upp het, sina varor eller tjänster eller kombinationer dessa. Departe-

av mentschefen tycks bortse ifrån att det finns skyddsintressen i

marknadsföringslagen även för näringsidkare, som högst påtagligt

blir drabbade av andras utnyttjande ett, ofta till priset stora

av av

marknadsföringsinsatser, upparbetat kommersiellt anseende. Det

kan därför ifrågasättas om en sådan snäv definition som tillförts marknadsföringslagen genom förarbetena i detta sammanhang är

ändamålsenlig.

Bilaga 2 627

Vilseledande beträffande kommersiellt i

ursprung

Marknadsdomstolens praxis

Bland avgöranden från Marknadsdomstolen, där frågor

om vilseledande beträffande kommersiellt har bedömts, märks

ursprung b1.a.: MD 1972:10, NIR 1971 463 CATALINA jacka

s. MD 1974:5, NIR 1974 s. 330 BLOMIN växtnäring MD 1976:11, NIR 1975 407 KEVI léinkrullar

s. MD 1977:25, NIR 1978 s. 243 FISKARS

sax

MD 1981:2, NIR 1983 452 CONEX klämringskoppling

MD 1983:3, NIR 1985 s. 458 AJAX rengöringsmedel

MD 1983:18, WEEKENDPRESSEN

tidning

MD 1983:23 PRINCE PRO tennisracket MD 1983:22, NIR 1984 325 ST.LOUIS LIGHT öl

s. MD 1984:17 RACE CRUISING tid-

skrift

MD 1985:5, NIR 1986 s. 225 PERSTORPS ättiksyra MD 1987:30 SELECT fotbollar MD 1988:6, NIR 1989 111 KLORIN rengöringsmedel

s. MD 1990:3, NIR 1990 S190 LILJEHOLMENS ljus MD 1990:5 NIR 1990 s. 299 ALOE Juice.

Som förutsättningar för ett förbud mot att marknadsföra liknande

3 NIR 1976 s. 407.

628 Bilaga 2

efterbildad förpackning har uppställts att originalet dels varit

särpräglat, dels inarbetat samt naturligtvis tämligen hög

en grad likhet mellan den ursprungliga och den lanserade

av senare

förpackningen.

I bl.a. MD 1983:23 PRINCE PRO uttalade domstolen att för att en vara skall anses särpräglad krävs att dess utformning har

en särskiljande funktion och inte huvudsakligen är tekniskt eller funktionellt betingad. Uttalandet leder till slutsatsen att Marknadsdomstolen i kravet på särprägel i stort lagt betydelse

samma

som särskiljningsförmågadistinktiviteti varumärkesrätten.

Att kraven på särprägel med tiden dock har blivit betydligt

lägre

än så i det marknadsrättsliga sammanhanget, framgår tydligt MD

av 1990:3 LILJEHOLMENS. Där handlade det rektangulär,

om en

mörkblå ljusförpackning med ljusen placerade i ett tråg, synliga

genom ett fönster. Förpackningen ansågs få en karaktär

egen

genom sammanställningen av komponenterna den mörkblå färgen,

det guldfárgade tråget och den speciella utformningen fönstret

av med en blå kant runt samt namnet Liljeholmens både på

framsidan och på förpackningsgavlarna. Det ansågs vidare

vara

tillräckligt för att skapa en otillbörlig förväxlingsrisk att format,

färg och förpackningens allmänna utformning Överensstämde, utan

likhet i detaljer.

Vad gäller kravet på att originalet skall inarbetat har

vara

visserligen efter avgörandet MD 1974:5, BLOMIN, där tämligen

väl känd ansågs tillräckligt för att inarbetning skulle föreligga,

32 Jfr. även den likartade formuleringen i MD 1983: 18 WEEK- ENDPRESSEN och MD 1990:3 LILJEHOLMENS.

Bilaga 2 629

antagits att kravet i Marknadsdomstolen skulle kunna något

vara lägre ställt än i varumärkesrätten. Men det finns

inga senare uttalanden av domstolen egentligen bekräftar denna

som hypotes.

Snarare skulle kanske uttalandet i bl.a. MD 1983: 18 WEEKEND- PRESSEN, att förutsättningen utöver särprägel är det

om att senare

uppträdande objektet skall vara väl känt på marknaden, kunna tas

till intäkt för just att det också i Marknadsdomstolen är det

varumärkesrättsliga kriteriet för inarbetning åsyftas.

som

Det skall dock framhållas att så inte bör fallet, eftersom

vara inarbetning inte är något självständigt kriterium i det marknads-

rättsliga sammanhanget. lnarbetning skall där inte läggas till grund

för en uteslutande ensamrätt, utan utgör endast flera förut-

en av sättningar för att något över huvud taget skall kunna vilseleda beträffande det kommersiella ursprunget. Eftersom det redan i andra situationer torde utgöra grund för ett förbud att ett antal konsumenter riskerar att vilseledas, skulle även t.ex.

ett 35procen-

tigt krav på inarbetning kunna alltför högt ställt och ett

anses betydande antal konsumenter riskera att vilseledas.

Stor vikt vid bedömningen förpackningsefterbildningar har

av lagts på det likartade helhetsintrycket två produkter. Se t.ex. MD

av 1974:5 BLOMIN, MD 1983:3 AJAX, MD 1985:5 PERS- TORPS och MD 1988:6 KLORIN. Avgörande vid

bedömningen

33 Jfr. Pehrson, L.: Varumärken från konsumentsynpunkt 1981 201.

s. 3‘ Jfr. dock Bernitz yttrande i MD 1990:3.

35 Jfr. Stockholms Handelskammares varumärkesnämnds

bedönmingssteg,

väl känt står för 50 % kännedom i och

r omsättningskretsen anses tyda på arbetning.

630 Bilaga 2

av förväxlingsrisken har varit likheten ifråga skapat i det

om väsentliga samma bestående minnesbild hos konsumenten. Däremot

tycks det ha spelat mindre roll, om de båda förpackningarna

samtidigt har kunnat skiljas åt. Försäljningen i självbetjänings-

butiker har vidare gjort det antagligt att älva produktbenämningen

eller andra kännetecken spelar mindre roll vid identifikationen; det finns en risk för att konsumenten bortser från sådana, och att det helhetsintryck förpackningens form, färg och varumärke ger vid ett

i flyktigt påseende blir avgörande för valet produkt.

av en

Som sammanfattande slutsats avgörandena beträffande

en av förpackningsefterbildningar kan, som redan antytts, uttalas att Marknadsdomstolen på ett allt långtgående sätt har bedömt

mer sådana efterbildningar vilseleda beträffande kommersiellt ursprung.

Vad däremot gäller varuefterbildningars egenskap av vilseledande

ger praxis en mer osäker bild av rättsläget. Några skilda kategorier

av fall kan urskiljas.

För det första finns sådana, där det anförda vilseledande elementet inte varit en beståndsdel i sig, utan har haft

av varan mer en i vidsträckt mening fristående, dekorativ effekt varu-

av ren kärmeteckenskaraktär. Till dessa fall kan då räknas MD 1983:18 WEEKENDPRESSEN, där det talades om helhetsintrycket, men också betonades att WEEKENDPRESSEN marknadsförts med utnyttjande av kännetecken som är utmärkande för Expressen; i MD 1984:17 RACE CRUISING talades om att det var uppenbart

3° Se särskilt MD 1990:3 LILJEHOLMENS.

Bilaga 2

att detta kännetecken [tidningens logotyp] är väl känt...

I MD 1987:30 SELECT uttalades bl.a. att genom att de skiljer sig åt med endast en bokstav uppvisar namnen långtgående stavnings och ljudlikhet. Dessutom föreligger relativt nära grafisk överensstämmelse. Domstolen fann att likheten i namn var ägnat

att skapa beaktansvärd förväxlingsrisk, i varje fall inte

en som minskades genom dekorlikheten. Domstolen påpekade också att även om det inte förelåg någon kvalitetsmässig skillnad mellan fotbollarna i fråga, förelåg ett moment utnyttjande av det goda

av anseende Selectfotbollarna har.

I samtliga dessa fall har en närgående efterbildning av just

fristående namnkänneteckenselement ansetts riskera att vilseleda beträffande det kommersiella ursprunget, varvid i MD 1987:30 även renommésnyltningsaspekten betonades. Det förefaller också sannolikt att ett rättsskydd även hade kunnat upprätthållas via

varumärkeslagstiftningen.

För det andra finns nyttoprodukter med en klart särpräglad form, vilka som totalitet åtminstone teoretiskt får anses kunna inarbetas till visst kändskap marknaden, men där MD inte har velat vidkännas ett vilseledande som effekt av en nära efterbildning

helheten. Det mest diskuterade exemplet på detta är FISKARS av

MD l977:25, med även KEVI länkrullar MD 1976:11. Till sax saken hör att det i dessa fall rörde sig former som av Svensk

Forms Opinionsnämnd bedömts ha skydd enligt den tidigare

37 Kurs. här.

23 l3-0586

632 Bilaga 2

upphovsrättslagstiftningen såsom konsthantverk och konstindustri.

I KEVIfallet fann Marknadsdomstolen att det inte styrkts att l kunderna i detta fall näringsidkare speciellt Kevis

efterfrågat

å produkt. Oaktat Kevis rullar får ha särpräglad form-

anses en givning, kan varan följaktligen inte så väl känd att den fyller

anses

det mått av inarbetning krävs för att förväxlingsrisk skall

som föreligga mellan länkrullarna. Därtill kom dock att, oavsett nära

efterbildning, inköpsformen kunde tala för att det inte blev fråga

om ett reellt vilseledande.

I FISKARSfallet konstaterade MD att den ifrågavarande

saxen

inte kunde betraktas särpräglad, vilket grundläggande.

som var Någon diskussion om inarbetning kom därför aldrig till stånd. Såväl slutsatsen som sättet att har utlöst omfattande kommentarer

resonera och behöver inte vidare tas här. Det är dock

upp uppenbart att

det aldrig blev fråga någon helhetsbedömning. Till sådan

om en borde också, utöver FISKARS starka marknadsställning, ha hört den oerhörda kvalitetsskillnaden mellan FISKARS och den

sax eftergjorda Canysaxen och den uppenbara risken att konsumenterna vilseleddes beträffande kvalitet på grund det förväxlingsbara

av utseendet.

I stället kännetecknas domstolens ställningstagande

av en

38 I Danmark har bl.a. Vestre landsret tillerkänt FISKARS upphovs-

sax réittsligtskydd på 1980-talet. Konkurrensrättsligt skydd har tillerkänts FISKARS i bl.a. Osterrike. 39 Jfr. t.ex. Pehrson, L. 195 ff; Levin, M. 1984 39l

a.a. s. Formskydd s.

Bilaga 2 633

diskussion element för element: form, färgsättning,

om saxens materialval, etc. Beträffande FISKARSsaxen kan vidare anmärkas

att när denna ursprungligen släpptes ut på marknaden, fanns inget

tillgängligt mönsterskydd. Mönsterskyddslagstiftningen kom till

stånd först därefter. Däremot är det klart att såväl FISKARS

sax

KEVI länkrulle utgjort i sig mönsterskyddsbara former.

som

I vilken utsträckning FISKARSsaxen kunde ha skyddats via varumärkeslagen har inte prövats. Helt osannolikt är det kanske

inte, om man ser till patentbesvärsrättens avgörande angående

DIABELLEtelefon‘. Å andra sidan talar den medvetna,

mycket

visserligen estetiska, men också ergonomiska utformningen och den

från normal ändå inte så starkt avvikande utformningen mot

en sax en sådan hypotes. Det skulle kanske kunna hävdas att estetiska och funktionella element inte går att separera, samtidigt som 5 §

varumärkeslagen inte får föra med sig att skydd nekas på grund

av estetisk funktionalitet. En ensamställning för FlSKARSsaxens särskilda utformning och färgsättning av handtagen skulle på intet sätt heller ha betagit lojala konkurrenter möjligheten att produkt-

4° Kevi-länkrullen har bl.a. varit registrerat mönster i England med en i etta avseende ungefär liknande bedömning enligt den svenska mönster-

som itten. 4‘ Pat.besvR. 85.05.22 7784.

nr. 42 Jfr. RÅ 1966 NIR 1966 165.

s. 355, s.

43 5 Ensamrätt till kännetecken innefattar inte sådan del kännetecknet,

m huvudsakligen tjänar att göra varan mer ändamålsenlig. Jfr. dock den EG-

aserade 13 § 2 st. varumärkeslagen i lydelse fr.o.m. 1.1.1993, vars närmare

mebörd får fastställas i enlighet med europeisk praxis.

634 Bilaga 2

konkurrera.

Slutligen finns exempel på när det har utgjort det särpräg-

som lade eller känneteckensliknande hos produkt

en samtidigt fyller en

i huvudsak funktionell funktion. Ett sådant fall är MD 1981:2 CONEX. Marknadsdomstolen konstaterade att förekomsten

av rillor inom åtskilliga områden talade för att sådana i

upphöjningar

första hand hade en teknisk uppgift och inte känneteckens-

en funktion. Domstolen fann att, oavsett förväxlingsrisken mellan

Stackes koppling och CONEXkopplingen, CONEX mutter

var huvudsakligen tekniskt betingad och att den därför inte kan

anses

särpräglad.

Kopplingens rillor torde för det första utgöra ett exempel på sådant som just är avsett att undantas från ensamrätt enligt

varu-

märkeslagens 5 vilket också har bekräftats i patentbesvärsrätten,

där varumärkesansökan avslagits. Därtill det här fråga

var om en sådan teknisk effekt, där konkurrent visserligen kanske kunde

göra en lika effektivt dragbar koppling i utformning,

annan men inte borde betas möjligheten effekten med de från andra områden

av redan kända rillorna. Att CONEXkopplingen nekades ett konkur-

rensrättsligt efterbildningsskydd överensstämmer alltså med den

klassiska teorin ett sådant skydds begränsningar.

CONEXkopplingen hade därför på grund sin funktionalitet

normalt inte bort komma i åtnjutande ett konkurrensrättsligt

av skydd, också med en annan praxis än den föreliggande svenska.

44 Pat.BesvR. 84.02.22 2484.

nr. ‘5 Jfr. 1.1.

ovan

Bilaga 2 635

Dessutom stod tillverkarens angivet på samma ställe som den namn

nödvändiga uppgiften kopplingens dimension, vilket i fall av

om också identiskt Övertagande av ett huvudsakligen funktionellt utformat alster får antas tillfredsställande neutralisera förväxlingsrisken. Sammanfattningsvis visar denna analys praxis att Marknadsav domstolen inte tvekat att förbjuda marknadsföring av varor med efterbildningar rent dekorativa, fristående element. Bedömningen av sådana har skett på stränga sätt som beträffande på av samma

förpackningsefterbildningar. Däremot har domstolen tydligen ansett

att ett vilseledande inte riskerar att uppstå på grund av produktefterbildningarna i någon de två sistnämnda situationerna nyttoav

produkter med en särpräglad utformning och nyttoprodukter med en

huvudsakligen funktionell utformning.

Enligt svensk rätt har i praxis i sig särpräglade produkters

utformning i efterbildningshänseende likställts med de rent funktio-

nellt utformade. Vad gäller vilseledande i praktiken får det likväl

högst sannolikt att åtminstone FISKARSefterbildningar också

anses verkligen riskerat att vilseleda konsumenter, inte minst beträffande kvalitet. Men inte heller kvalitetsaspekten eller den snyltande efterbildningshandlingen resulterati så gott som yttre identitet

som

här relevant. Avgörandet beträffande KEVIrullen kan lättare var

accepteras på grund av försäljningssättet.

636 2

Bilaga

3.1¶Slutsatser praxis

Det är uppenbart svårt att förena MD 1977:25 FISKARS med MD 1974:2 BLOMIN. I det fallet ansågs för

senare en förpackning

växtnäring i form gul plastflaska, utformad

av en som en gammal

apoteksflaska och försedd med blomstergirlangsetikett,

en särpräg-

lad och tämligen väl inarbetad. En likartad

förpackning förbjöds på

grund av förväxlingsrisken. I FISKARSfallet ansågs särprägel inte

föreligga, eftersom FISKARS inte företedde sax var ny utan formmässiga likheter med gamla tiders skräddarsaxar. Det förefaller också högst sannolikt att denna har sin

oförenlighet

grund i de tidigare citerade förarbetsuttalandena; att skyddet enligt

marknadsföringslagen inte får leda till ett utvidgat objektskydd,

torde ha lagt särskilda restriktioner på bedömningen.

Utgångs-

punkten grundkriterierna med krav på särprägel, inarbetning och

likartat helhetsintryck måste naturligtvis dock desamma också vara för att en produktefterbildning skall vilseleda. Det är svårt inse att hur här skulle kunna föreligga någon skillnad från konsuments-

ynpunkt. Varuutformning, som är särpräglad och inarbetad talar,

precis som förpackningsutformningens, sitt tydliga språk. Genom

att dra gränsen för kännetecken vid renodlade och från en

bruksform separerbara känneteckenselement, har det skapats en

orealistisk skiljelinje i förhållande till vad i kan

som praktiken

utgöra kännetecken och därmed förorsaka vilseledande. ett Oaktat den uppdelning fallit

som ovan sig naturlig att göra på

grund av utvecklingen, med förpackningsefterbildningar å sidan

ena

Bilaga 2 637

och produktefterbildningar å den andra, känns det idag emellertid inte riktigt rättvist att som slutsats framhålla en omotiverat stor diskrepans mellan bedömningen av den ena och den andra typen av alster genom att ställa FISKARSfallet mot t.ex. LILJEHOLMENS

MD 1990:3.

Det ligger 13 år mellan dessa avgöranden, och under den tiden har avgjorts lång rad fall, innebär en omfattande utveckling

en som i domstolens praxis, nämligen bl.a. MD 1983:3 AJAX, 1983: 18 WEEKENDPRESSEN, MD 1983:22 ST. LOUIS LIGHT, MD 1984: 17 RACE CRUISING, MD 1985:5 PERSTORPS ättika, MD 1987:30 SELECT och MD 1988:6 KLORIN. Denna utveckling har inneburit ett avlägsnande från förarbetsuttalandena, åtminstone så långt som nya slutledningar som inte stått i direkt strid med dessa.

MD 1990:3 LILJEHOLMENS tyder snarast på att på att

marknadsföringslagen kan tillgodose reella marknadsmässiga

skyddsbehov, immaterialrätten inte kan uppfylla. Uttalandena

som i MD 1987:30 SELECT tyder därtill på att kvalitetsskillnader vid likhet i övrigt och sannolik goodwillsnyltning skulle kunna läggas till grund för ett förbud.

Det förefaller mot bakgrund den utveckling som skett därför

av kanske riktigare slutsats att också beträffande rena produkt-

vara en efterbildningar hävda att aktuell praxis tyder på att det finns till gång

till ett på samma sätt som i förpackningsfallen långtgående

efterbildningsskydd enligt marknadsföringslagen, förutsatt att de

4° Jfr. även MD:s remissvar på SOU 1987721.

638 2

Bilaga

anförda kriterierna särprägel, inarbetning och likartat

helhetsutseende föreligger. MD 1983: 18 WEEKENDPRESSEN, 1984:17 RACE CRUISING och 1987:3O SELECT visar väl också på att domstolen inte står främmande för också fördöma att produktefterbildningar, även om det i dessa fall i första hand handlat namnkännetecken applicerats produkter. om som på

Att något riktigt talande exempel på den allt strängare

synen på efterbildningar inte kommit till uttryck i aktuell praxis beträffande efterbildningar av varor som sådana, får kanske främst bero anses

på näringsidkarnas statiska syn på de tidigare avgörandena. Dessa

har uppenbart verkat avhållande på vidare i sådana fall.

stämningar

Uttalandena självbetjäningsaffäreri samband med MD

om 1983:3,

MD 1985:5, MD 1988:6 och MD 1990:3 torde bl.a. minst vara lika relevanta vad gäller hel del

en varuutstyrsel som förpacknings-

utstyrsel. Mot bakgrund de senaste årens praxis borde det inte av vara någon större skillnad vid helhetsbedömningen produktav

efterbildningar, oavsett om det gäller eller förpackningar.

varor Det som däremot fortfarande torde skillnad i förhållande vara en till våra grannländers Danmark och Norge motsvarande sätt att

bedöma produktefterbildningar enligt respektive markedsføringslov

är att varken efterbildningssättet sådant eller

som en snyltnings-

avsikten i sig kan komma ett element i

som helhetsbedömningen

på grund av förarbetsuttalandena till 2 §

marknadsföringslagen.

Vidare förefaller den svenska Marknadsdomstolen

att uppställa

ett strängare krav på inarbetning väl känt än vad år fallet som . I 47 Det skall dock inte bortses ifrån MD faktiskt även har framhållit

att fråg

om goodwillutnyttjande i såväl MD 1987: 19 som i MD 1987:30.

Bilaga 2 639

i våra nordiska grannländer. Där sker mer av en sammanvägning de skilda ingående elementen, det visar sig vara fråga om en av om

originalprodukt med konkurrensmässig särprägel, eller i

en Tyskland med för den delen verkehrsbekannt. Inte minst i betonas också ständigt just sammanvägningen av skilda

Tyskland

element det centrala i den konkurrensrättsliga bedömningen, så

som att t.ex. litet särprägel kan innebära litet mindre krav på mer av av inarbetning och vice versa. Motsvarande principer applicerade på de i den svenska marknadsrätten utvecklade kriterierna, särprägel, inarbetning och likhet beträffande helhetsintrycket innebär att dessa inte bör dissekeras för sig, utan vägas samman i en helhetsbedömning. var En sådan inställning har också på år framträtt i praxis, t.ex. senare i MD 1990:3 LIUEHOLMENS. Det är sak att de

en annan

produkter blir föremål för efterbildning i praktiken alltid är väl

som etablerade på marknaden, eftersom intresset av att närma sig dem annars inte är så stort.

4. Renommésnyltning i Marknadsdomstolens praxis

Också med renommésnyltning har fått sin belysning och problemet

i fall i Marknadsdomstolens praxis. Även i

utveckling några

‘8 Utöver de nedan behandlade finns även t.ex. MD 1987: 10 PRE-GLAN- - IN, dock inte tillför analysen så mycket, eftersom det i stort överensstämsom med förarbetsuttalandena att renommésnyltning kan förbjudas, om |er om onsumenterna riskerar att vilseledas på grund av snyltningen.

640 Bilaga 2

sådana fall är det grundläggande förutsättning vad en att somi utnyttjas är väl känt. Det första rörde MD 1985:1 MARLBORO, där kondomför-packningar marknadsfördes i förpackning liknade cigaretten som

förpackningar. Philip Morris hävdade att marknadsföringem

inneburit ett utnyttjande varukännetecknet Marlboro och dess; av

goda anseende. Marknadsdomstolen, citerade departements--

som chefens uttalande i propositionen beträffande

renommésnyltning,

fann att vad förekommit inte kunde likställas förbuds-som med

grunden enligt motivuttalandet. Båda produkterna

Marlborocigarr

retterna och Adamssonskondomerna ansågs mycket välkända, vara och det framhölls att Adamssons marknadsföring knöt till flera. an olika cigarrettmärken. Mot den bakgrunden framstod marknadsföringen inte som något särskilt klandervärt utnyttjande Marlav boromärket eller produkten; det utnyttjandet inte inneburit antogs att någon risk för skada för Philip Morris; och något vilseledande hade inte påståtts föreligga. ens Tre år senare i MD 1988:19 NlR 1989 108 GLOBEN

s. gjorde

Marknadsdomstolen dock viss modifiering sitt

en av tidigare

ställningstagande till renommésnyltning att anföra

genom att uttalandet på s. 72 i propositionen att skall

om konsumentskyddet

sättas i förgrunden hindrar dock inte ingrepp att kan ske även mot

sådan renommésnyltning kan

som anses otillbörlig mot en närings-

idkare. Domstolen gör i sammanhanget ytterligare en precisering

genom att uttala att för att renommésnyltning i sig skall kunna vara

otillbörlig i marknadsföringslagens mening måste krävas

att fråga

är om ett kommersiellt renommé, dvs. ett gott anseende är som

Bilaga 2 641

förknippat med ett visst kommersiellt sammanhang. Marknadsdomstolen tycks vidare här göra skillnad mellan kommersiellt

en renommé som om det missbrukas kan sanktioneras som renommé-

, snyltning, och missbruk något uppfattas såsom kännetecken för

av arman, vilket kan förbjudas på grund av risk för vilseledande beträffande kommersiellt

ursprung.

Marknadsdomstolen har också i MD 1993:9 BOSS bekräftat uttalandet i GLOBENfallet, att renommésnyltning kan vara en

om förbudsgrund i första hand motiverad av skyddet för just en näringsidkares anseende. När ett försäkringsbolag i sin marknadsföring dragit fördel att det hade produkt kallad Boss och

av en alluderat på modeñrman HUGO BOSS, fälldes detta som otillbörlig marknadsföring. Marknadsdomstolen framhöll i sina domskäl att

den påtagliga likheten, bl.a. typograñskt, med Hugo Boss mark-

nadsföring skapade en association mellan det företagets produkter

och den marknadsförda försäkringen, att Hugo Boss goda renommé lockat många annonsläsare och att Hugo Boss goda anseende

utnyttjats till att ge en fördelaktig bild av försäkringen.

I tidigare avgöranden, t.ex. MD 1987:30 SELECT, förefaller

nämnts Marknadsdomstolen för övrigt att ha tagit hänsyn till som utnyttjande kommersiellt anseende och snyltning på annans

av renommé vid den samlade bedömningen, trots att något subjektivt rekvisit inte finns enligt 2 § marknadsföringslagen. I det fallet uttalade domstolen nämligen att även om det inte förelåg någon kvalitetsmässig skillnad mellan fotbollarna i fråga, förelåg ett moment utnyttjande det goda anseende Selectfotbollarna har.

av av Uttalandet får träffa själva kärnan i det grund för att

anses som ger

642 Bilaga 2

i i fördöma renommésnyltning i otillâtet

l marknadsföring, nämligen att

l dra fördel av annans positiva image med skaderisk för denne.

5. Art. 10‘ Pariskonventionen

Det har återkommande ifrågasatts i doktrinen

l om Sverige verkligen

lever upp till Pariskonventions regler mot konkurrens i artikel

illojal

10°. Att detta kunde fallet före knappast anses vara tillkomsten

1970 av lagen otillbörlig följd 1975 om marknadsföring, av

5 marknadsföringslagen, är uppenbart. Också därefter har dock , ifrågasätts om vårt land på ett tillfredsställande sätt kunnat svara

mot de konventionsförpliktelser iträtts5°.

som

Artikel 10, har sitt i år 1900, löd som ursprung Bryssel då endast:

Unionsländema är pliktiga tillförsäkra dem tillhör att som något unionsland, verksamt skydd mot illojal konkurrens.

1925 i Haag byggdes bestämmelsen med andra och ut ett ett tredje

stycke:

2 Varje konkurrenshandling som strider mot god affärsseá,

utgör en handling av illojal konkurrens.

4° Sverige tillträdde den

senaste versionen, Stockholmstexten 1967, år 1970

5° Se t.ex. Bernitz, U. i Festskrift till Jan Hellner 1984 123 ff. s.

Bilaga 2

3 Särskilt skall förbjudas:

1 alla handlingar beskaflenhet att, genom vilket medel det av må, förväxling med en konkurrents företag,

vara framkalla

eller verksamhet inom industri eller handel; varor

2 oriktiga påståenden i utävning av afårsverksamhet, ägnade

misskreditera konkurrents företag, eller verksamatt en varor het inom industri eller handel

Artikel 10 fick slutligen sin nuvarande utformning vid revisionskonferensen i London 1958, varvid tredje stycket fick en ytterligare

preciserande punkt 3 om att:

angivelser eller påståenden, vilkas användning i afi‘cz‘rsverk-

samhet är ägnad att vilseleda allmänheten rörande varors

beskaffenhet, framställningssätt, egenskaper, användbarhet

eller myckenhet

Som alltid när det gäller konventionsförpliktelser detta allmänna

av slag för det första att det inte ställs något krav på att länderna

gäller

skall åta sig att upprätthålla eller införa någon särskild lagstiftning,

i detta fall mot illojal konkurrens. Den konventionsenliga, tillbörliga

konkurrensen kan värnas på skilda sätt. Däremot åtar sig konventionsländerna effektivt skydd, och detta kan i de

att upprätthålla ett

flesta fall i praktiken endast ske genom uttrycklig lagstiftning. Vad med illojal konkurrens liksom enbart konkursom avses varierar däremot i viss utsträckning från land till land. Det

rens

skall dock att begreppet god affárssed inte avser

uppmärksammas

5‘ Se Bodenhausen, G.H.C., Guide to the Paris Convention 1968 Article pg.

644 2

Bilaga

endast den affärssed gäller i det land där

som skydd söks; hänsyn

skall tas till internationell handel. Eftersom andra och tredje styckena dock innefattar konkret en precisering av vad som bl.a. särskilt skall rubriceras

som illojal

konkurrens, får det att dessa skall direkt

anses äga tillämpning av

administrativa och judiciella myndigheter i länder där konventionsregler är selfexecuting53. Den frihet i olika som ligger tolk-

ningar av begreppet illojal eller otillbörlig konkurrens får därmed

ändå en fast kärna dessa konkreta genom regler. Exemplen är inte uttömmande, vilket framgår ordet särskilt i till

av inledningen

tredje stycket. Men de uttryck för ett skall

ger minimiskydd, som

uppfyllas i förhållande till dem tillhör andra konventionslänsom der. På grund den stora skara länder haft av som att enas om reglerna

i Pariskonventionen, är dessa med nödvändighet kompromisslös-

ningar; exemplen på illojaliteter är också tämligen avskalade från

politiska och ekonomiska ställningstaganden. Det därför ligger i

sakens natur att det varit svårt tillföra

att preciseringar med

traditionella ekonomisktpolitiska förtecken, är typiska för vissa

som

t.ex. västerländska system, såsom regler vilseledande om reklam,

slavisk efterbildning eller jämförande reklam.

52 Bodenhausen Ladas

ibid.; jfr. a.a. § 891.

53 Dit hör bekant inte där transformation

som Sverige, eller inkorporering

krävs för att konventionsâtaganden skall kunna

åberopas av part i förhandlingar.

5‘ Bodenhausen ibid.

55 Jfr. Ladas § 885 ff. a.a.

Bilaga 2 645

Enligt tredje stycket 1 framhålls vilseledande beträffande nr. kommersiellt Ett sådant vilseledande kan uppstå på grund ursprung. identiska eller liknade kännetecken, vilket normalt faller under av

den immaterialrättsliga regleringen. Men det inte skulle vara

om fallet skall vilseledande kännetecken förbjudas enligt reglerna om otillbörlig konkurrens. Detsamma gäller också andra former för vilseledande, vilka kan ske via förpackningsutstyrsel, reklamsärskilt företags särskildheter. Det

rubriker, åberopanden av ett

skall därvid uppmärksammas att skapande varuförväxling särskilt

av anförs ett illojalt konkurrensbeteende, oavsett viket medel som som använts för att framkalla sådan.

I tredje stycket nr. 2 tas sedan skyddet upp mot misskreditering

och 3 vilseledanden beträffande produkter, vilka uppstår nr. avser på grund den marknadsförande näringsidkarens beteende. av Om endast till konventionsefterlevnaden får anses att, man ser den tämligen stora frihet medlemsländerna

mot bakgrund av som

har i sin tolkning av konventionsreglerna, Sverige numera tämligen

lever till sina artikel 10.

väl upp konventionsförpliktelser enligt

Undantaget skulle möjligen vara just varuefterbildningar som

riskerar leda till förväxling, där rättsläget får osäkert. att anses vara

Det i praxis uttryckta tämligen svenska skyddet i detta

svaga avseende kan emellertid inte likställas med ett konventionsbrott. Det

är fråga svensk attitydskillnad i jämförelse med

snarare om en flertalet länder i Västeuropa har i övrigt sins emellan som en likartad inställning till konkurrenspolitik och konkurrensekonomi.

5° Bodenhausen ibid.

646 2

Bilaga

Även italiensk och brittisk med

just avseende på konkurrensrättslig

praxis uppvisar dock restriktiv till

en inställning skydd mot

otillbörlig konkurrens i form

av produktefterbildningar.

Det däremot skulle kunna hävda är man att det vid utläggningen

av konventionsbestämmelser, som har tranformeras till nationell

rätt, kan finnas anledning

att fortsättningsvis ta hänsyn till hur

sådana bestämmelser utvecklas i likasinnade länders

praxis. Det

gäller framför allt då i länder där konventionsbestämmelserna är direkt användbara.

Skälet för sådan öppenhet bl.a. i en ligger att man med transfor-

merade regler riskerar och kanske annars en låsning, till och med

en utveckling i riktning än i de ledande länderna en annan inom

samma ekonomiska och kulturella sfär. Det finns över huvud taget mycket som talar för att utläggningen

av konventionsberoende

nationella lagregler bör ske i linje med den internationella

utvecklingen i närstående och i Övrigt likasinnade länder.

6. EGrätten och fria principen om varurörelser

Reglerna om konkurrensrättsli gt skydd mot

produktefterbildningar

är inte harmoniserade inom EG. Det har inte

heller tagits några

initiativ till någon allmän

harmonisering av reglerna mot otillbörlig

konkurrens. Såväl från

förslaget med en EGmönsterrätt, med

ett formlöst

efterbildningsskydd av konkurrensrättslig natur för

57 Jfr. dock direktivet 84450EEG om vilseledande reklam och reklam-

reglerna i direktivet gränsöverskridande 89552EEG.

om tv,

Bilaga 2 647

mönsterskyddsbara produkter, som det föreslagna direktivet om skydd för databaser, med ett skydd mot otillbörliga uttag av element ur basen, kan dock slutsatsen dras om en ökad uppmärksamhet

mot otillbörliga efterbildningar på särskilt känsliga områden.

Avsaknaden särskilda EGregler av generell natur om otill-

av börlig efterbildning är emellertid inte liktydig med att EGdomstolen

inte respekterar sådana nationella regler. Romfördragets regler om

fria varurörelser hindrar på intet sätt upprätthållandet nationella

regler mot slavisk efterbildning av annans produkt. Regler, som

syftar till att bl.a. förhindra onödig förväxlingsrisk mellan produk-

ter, är fullt förenliga med EGrätten under förutsättning att de tillämpas ickediskriminerande. Sådana nationella regler har därför endast träffats av EGrätten, om ett förbud hängt närmare

med det utländska ursprunget. samman

EGdomstolen uttalade t.ex. i mål 68162 att nationell praxis

som

förbjuder slaviska efterbildningar, som leder till förväxling,

verkligen var ägnade att skydda konsumenterna och befordra konkurrens med tillbörliga metoder. Den utgjorde därför sådant, som på grund av skillnader i nationell rätt, kunde rättfärdiga ett visst hämmande av handeln mellan medlemsländerna. En sådan

58 Som dock inte behövs i nationell rätt. 59 Se unfair extraction i 8 COM 92 SYN 393.

om art. °° Se Koktvedgaard a.a. s. 249. 6‘ Se Schricker, G. i GRUR Int. 1990 773.

s. 62 B.V. Industrie Diensten Groep .. J.A. Beele Handelmaatschappij, GRUR nt. 1982 s. 439.

648 Bilaga 2

inställning följer också av Pariskonventionens artikel 10, enligt vilken varuförväxling framhålls ett exemplen på

som av förkastlig,

illojal konkurrens, påpekade domstolen. Regler detta slag finns

av i de flesta EG:s medlemsstater. av EGdomstolen utförde vidare att det mot denna bakgrund alltså inte stod strid med EGrättens grundprincip fria varurörelser att om en näringsidkare, som sedan en tid marknadsför särpräglad en vara i ett medlemsland, på grund nationella regler kan få till stånd ett av förbud mot förväxlingsbar förs i handeln och en vara som ut som lovligen släppts ut i ett annat medlemsland. Förbudets förenlighet med EGrätten är dock, bortsett från kravet på lika tillämpning i förhållande till såväl inhemska utländska produkter, att den som identiska eller kvasiidentiska produktutformningen inte är

nödvändig

för att uppnå ett visst tekniskt resultat, utan att produktlikheten

riskerar att leda till onödig förväxlingsrisk.

Också beträffande kvalitetsskillnader har EGdomstolen

respekte-

rat att det kan finnas behov att skydda konsumenterna mot av

förväxlingsbara produkter i mellanstatlig handel. Även

om EGrätten inte ger utrymme för att stoppa själva importen såsom

otillbörlig, kan marknadsföringen i ett annat medlemsland på grund

av nationella regler lika fullt förbjudas, utan att EGrätten träds för när. Det gäller t.ex. konsumenterna där riskerar att vilseledas om beträffande kvalitet på grund att ingen särskild sekundamärkav ning skett. Det kan slutligen anmärkas att åtminstone från tysk sida har det

63 Se mål 5880, Dansk Supermarked AS, Aarhus .. AS lmerco, GlostrupKøbenhavn, GRUR Int. 1981 393. s.

Bilaga 2 649

spekulerats i inte det på sikt inom EG också måste komma till

stånd en generell harmonisering av reglerna mot otillbörlig

konkurrens med tämligen långtgående förbudsmöjligheter, i likhet

med dem gäller i bl.a. tysk riitt.

som

7. ICC:s Grundregler för reklam

Sist skall nämnas att den Internationella Handelskammarens ICC Grundregler för reklam innehåller i artikel l0 st. l en regel som rör

reklamefterbildning:

Efterbildning av reklam ex. komposition layout, text,

slogan, illustration, musik och ljudeflekt får ske inte ske på sätt som är ägnat att framkalla förvåücling.

Efterbildning som används i reklam har också som ovan

framkommit ansetts otillbörlig enligt departementschefen i 1970 års

proposition. Uttalandet får täcka även den i Grundreglerna

anses omtalade situationen.

Enligt artikel 9 i ICCs Grundregler får vidare reklam inte utformas så att det goda anseende renommé, som är förknippat med ett annat företags firma eller kännetecken eller som företaget

uppnått genom en reklamkampanj, utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

Också denna regel har kommit till uttryck i Marknadsdomstolens praxis, bl.a. i MD 1987:10 PREGLANDIN och 1993:9 BOSS.

6‘ Se Schricker i GRUR 1990 771 ff.

Bilaga 2

Slutsatser, sammanfattning, förslag

Behovet av ett modern marknadsrättsligt

skydd mot förväxlings-

handlingar, vid sidan om immaterialrättens objektskydd,

föreligger

inte endast föreligger beträffande och

förpackningsutformning rena

kärmeteckenselement på förpackningar och produkter. Det torde

idag vara uppenbart att en särpräglad varuutstyrsel, lika väl

som en

sådan förpackningsutstyrsel, är ett viktigt marknadsföringsinstru-

ment, som effektivt förmår att förmedla information kvalitet och om ursprung. Sådana signaler ökar dessutom i med moderna

betydelse

säljformer. Efterbildningar av varor riskerar på motsvarande sätt

som efterbildningar av förpackningar att leda till oönskad förväxling

beträffande kvalitet, vilket främst berör konsumenter, eller ursprung, vilket främst berör näringsidkare. Det finns därför

anledning att särskilt framhålla marknadsföringslagens tillämplighet

också i sådana situationer. Den praxis som utvecklats inom för marknadsföringslaramen

gens generalklausul om otillbörlig marknadsföring på grund

vilseledande produktutstyrsel kan knappast ensidigt gälla

anses förpackningar. Den mäste på motsvarande sätt tillämplig också vara

på t.ex. varuutstyrsel. Det är för övrigt i andra sammanhang klart

att särpräglad varu- och förpackningsutstyrsel i princip likställs i

känneteckenshänseende, dvs. vad gäller förmåga att ett visst

ange kommersiellt Avgöranden skulle tala är ursprung. som emot

65 Jfr. även l § varumärkeslagen: Varumärke kan bestå bokstäve

av flgur,

eller siffror, så och säregen utstyrsel eller dess

Bilaga 2 651

tämligen föråldrade och har blivit häftigt kritiserade, nämligen

främst MD 1977:25 FISKARS sax. åtaganden enligt Pariskonventionens artikel 10 får

Sveriges

dessutom innefatta att produktefterbildningar skilda slag, anses av

skapar förväxlingsrisk, skall kunna förbjudas såsom

som en otillbörlig konkurrens. Sådana regler har åtminstone utvecklats i hägnet den bestämmelsen i andra ledande industriländer, och har av

sedan länge betraktats självklar del i det marknadsrättsliga-

som en

konkurrensrättsliga systemet i våra grannländer, Danmark och

Norge. Någon skillnad i bedömningen beroende av om det är fråga

i eller kan där inte iakttagas. Även

om varor sig förpackningar

Finland förefaller för övrigt att på senare tid att ha slagit in på samma väg. Det finns ingenting i EGrätten som talar emot att förbud mot vilseledande efterbildningar utvecklas i praxiseller särskilt lagregle- Tvärtom, EGdomstolen har respekterat nationell rätt vad gällt ras. sådana särskilda förbudsmöjli gheter i bl.a. Danmark och Nederländerna. EGdomstolen har också betonat att nationella regler, som hindrar Pariskonventionens artikel 10.

varuförväxling, följer av

Även i Tyskland finns välutbildad tradition att skydda närgångna en

efterbildningar av särpräglade produkter enligt lagstiftningen mot

otillbörlig konkurrens. Inte minst har modeefterbildningar bedömts på ett intresseväckande sätt med bl.a. tidsbegränsade förbud°°.

Inom för översyn marknadsföringslagen förefaller

ramen en av det mot ovanstående bakgrund lämpligt att införa en uttryckligt vara

6° Grundläggande är BGH 19.1.1973, GRUR 1973 478; [1973] ICC s. s. 158 Modeneuheit. -

652 2

Bilaga

förbudsregel om marknadsföring av förväxlingsbara efterbildningar

i nära anslutning till sådana regler och praxis i likasinnade länder.

Inspiration kan t.ex. hämtas från § 9 i den norska

markedsførings-

loven:

Det er forbudt i nceringsvirksomhet å anvende etterliknede

kjennetegn, produkter, kataloger, reklamemidler eller andre frambringelser på slik máte under slike omstendigheter

og at det må anses som urimelig utnyttelse innsats en av en armens eller resultater fører med

og seg fare for forveksling.

I enlighet med det framförda och i anslutning Pariskonventionens

artikel 10 l och utländsk

tredje stycket punkt nr. praxis skulle då

följande särskilda bestämmelse för svensk rätt kunna formuleras:

En näringsidkare får inte efterbildning

genom av annan

näringsidkares kommersiellt särpräglade eller tjänster

varor framkalla risk för förväxling är vilseleda som ägnad att konsumenter eller andra förbrukare beträffande kvalitet eller ursprung. En efterbildning skall dock inte otillåten, anses om

utformningen huvudsakligen tjänar att göra funktionell.

varan

En sådan bestämmelse förefaller också att stämma väl överens med

Marknadsdomstolens aktuella praxis. Beträffande kännetecken

finns som ovan visats omfattande sådan. När det

en gäller katalog-

efterbildningar har Marknadsdomstolen inte heller avvisat

möjlig-

heten att förbjuda sådana i marknadsföring. Reklamefterbild-

ningar är vidare såsom framkommit särskilt bland ICC:s upptagna

67 Jfr. MD 1982:12 ALENTEC; här torde dock 49 §

upphovsrättslagen

normalt vara till fyllest.

Bilaga 2 653

Grundregler, är källa för tolkningen av generalklausulen om

som en

otillbörlig marknadsföring.

Det den föreslagna bestämmelsen tillför, utöver den

som

uttryckliga regleringen i sig, är sammanfattningsvis för det första

att det inte görs någon skillnad mellan varor och deras förpack-

ningar. Uttrycket varor och tjänster är i såsom övrigt gäller i

marknadsföringslagen att uppfattas som heltäckande för såväl sådana för andra nyttigheter För det andra likställs

som m.m. förväxling beträffande kvalitet med förväxling beträffande ursprung. För konsumenten är en vilseledande kvalitetsuppfattning minst lika

skadlig som en sådan ursprungsuppfattning, och huruvida en

produkt dessutom utsäger något visst ursprung är i så fall oväsentligt. För det tredje betonas den marknadsrättsliga helhetsbedöm-

ningen. Marknadsdomstolens i praxis uppställda krav på särprägel,

inarbetning och likartat helhetsintryck har i förslaget ersatts med ett

krav på kommersiell särprägel och förväxlingsrisk.

Att det skall föreligga en förväxlingsrisk förutsätter att produkten är så pass känd på marknaden att den ger viss igenkänning eller vissa associationer. Därför förutsätts också för bestämmelsens tillämplighet att det som efterbildats skall äga kommersiell särprä-

gel. Marknadsföringsmässig, dvs. kommersiell, särprägel bör vara

kopplad till hur en företeelse som helhet upplevs i sitt marknadssammanhang, hur den står fram marknaden i förhållande till annat där. Den kommersiella särprägeln kan därför lika väl ligga i

kombination marknadsföringsåtgärder i originella

en av som egenskaper hos produkten själv och används som en sammanfattande definition mängd egenskaper företeelses form,

av en hos en

654 2

Bilaga

vilka gör den identifierbar på marknaden. Detta kan i vara en

vidsträckt känneteckensrättslig bemärkelse, dvs.

egenskaper som

förknippas med ett visst kommersiellt Det kan också ursprung. vara fråga om en mer oprecis identifikation viss kvalitet hos av en vara,

tjänst eller annan nyttighet.

Kravet på kommersiell särprägel såsom för

förutsättning ett

konkurrensrättsligt skydd torde överensstämma med praxis i de länder där ett sådant skydd har utvecklats. Vad är funktionellt som

betingat kan inte åtnjuta ett konkurrensrättsligt

efterbildningsskydd.

En skruv är skruv, och och måste i avsaknad en var en av en

immaterialrättslig ensamrätt få utnyttja det rent funktionella för

att kunna konkurrera på lika villkor. Den identiska eller

kvasiidentiska

produktutformningen får inte nödvändig för att visst

vara uppnå ett resultat. En sådan inställning har också kommit till i MD

uttryck

1981:2, Conex. Ett förbud baseras på att produktlikheten riskerar att leda till onödig förväxlingsrisk. vilket särskilt kommer till

uttryck i andra meningen.

Därmed står det också klart att bestämmelsen inte

går att åberopa

beträffande reservdelar, tillverkats än

som av annan originaltillver-

karen och vilka inte åtnjuter någon immateriell Reserv-

ensamrätt. delen måste såväl tekniskt och det

som utseendemässigt passa gär

i praktiken inte att tillfredsställa marknaden med än enda mer en

formmässig lösning. I en sådan situation, kan efterbildningen inte

sägas vara onödig. Dess särskilda utformningen är för

nödvändig

att kunna konkurrera. En sådan efterbildning kan därför inte anses vilseleda enligt förevarande bestämmelse, det inte också om förekommer andra moment i

marknadsföringen som gör att

Bilaga 2 655

efterbildningen bland konsumenterna skall tas för originalet.

Den föreslagna bestämmelsen om förväxlingsbara efterbildningar

förutsätter att det skall fråga om just en efterbildning, dvs.

vara

kunskap förlagan måste ha förelegat för att marknadsföringen

skall kunna förbjudas. Någon betungande bevisregel för käranden

är det emellertid inte fråga eftersom det föreligger en presum-

om, tion vid förväxlingsrisk med kommersiellt särpräglad vara eller

en tjänst att det är fråga efterbildning från den som kommit in

om en senare pä marknaden, om inte annat bevisas. Det faller på svaranden att visa att han inte har efterbildat.

Föreligger ingen efterbildning, men ändå en förväxlingsrisk, bör

den allmänna generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kunna

komma till användning liksom generalklausulen om informations-

skyldighet för att åstadkomma en neutralisering av förväxlings-

risken, där detta är möjligt.

Även utan förväxlingsrisk kan ett närmande till eller ett direkt

en eller indirekt åberopande av ett på marknaden etablerat företags verksamhet eller dess produkter i form varor och tjänster innebä-

ett otillbörligt utnyttjande i marknadsföring, nämligen av dess

ra goda anseende. Beträffande sådan renommésnyltning har Marknadsdomstolen successivt flyttat fram sina positioner till dagens, i enlighet med MD 1993:9 BOSS. Utvecklingen kan ses som en naturlig anpassning till den internationella trenden att i ökad

utsträckning värna näringsidkares investeringar i form av

om produktutveckling och marknadsinsatser.

I enlighet med det framförda skulle då ytterligare en uttrycklig

regel mot renommésnyltning kunna formuleras, lämpligen som ett

656 Bilaga 2

andra stycke, eftersom det kan fördel både vara en att snyltning av det ena och det andra slaget återfinns i paragraf: samma

En näringsidkare får inte dra fördel

av en annan näringsid-

kares verksamhet, eller tjänster på ett sätt är ägnat varor som att snylta på dennes kommersiella anseende.

Om goda anseende för

annans utnyttjats föreligger en presumtion

renommésnyltning, om inte utnyttjandet är uppenbart tillbörligt,

t.ex. vid korrekt genomförd jämförande reklam. För det skall att kunna bli tal renommésnyltning över huvud är det om taget, en

utgångspunkt att det utnyttjade företaget har ett ovedersäglig

anseende på marknaden. Det skall alltså fråga

vara om utnyttjande

av anseende i ett visst kommersiellt sammanhang, definierat som det goda anseende tillkommer ett verksamhet

som företags som

helhet eller i form dess särskilda eller tjänster på marknaav varor den. Alla typer näringsidkare kan komma ifråga och alla av typer av verksamheter. Den föreslagna lagtextens 0rd verksamhet avser

att anknyta till företagsbegreppet i Pariskonventionens artikel 10

franska: etablissement; engelska: establishment.

Något krav på konkurrensrelation finns inte enligt bestämmelsen. Oavsett konkurrensförhållande skall det inte möjligt dra vara att fördel av annans goda anseende. Att t.ex. i marknadsföring kalla sina strumpor för strumpornas Rolls Royce är

renommésnyltning.

Ingen uppfattar något samröre mellan företagen. Det som eftersträvas år i stället viss kvalitetsöverföring associationen en genom till det goda anseendet. Ju kommersiellt anseende finns mer av som

upparbetat för en verksamhet, eller tjänster, desto större är

varor

Bilaga 2 657

känsligheten för andras närmanden, inte minst eftersom sådana med ökad bekanthet kan komma från allt mer perifera häll.

Slutligen skall påpekas att genom att bestämmelsen är under-

ordnad lagens allmänna otillbörlighetsrekvisit, ges Marknadsdom-

stolen särskilda möjligheter att väga in andra omständigheter vid sin

helhetsbedömning av en förväxlingsrisk eller renommésnyltning. En

viss förväxlingsrisk kan förstärkas av subjektiva element såsom en

uppenbar snyltningsavsikt ocheller proñtering på annans insats

genom t.ex. avgjutning eller dylikt direkt efterbildande. En sådan avsikt framstår också som uppenbar vid systematisk efterlikning av kombinationer produktutformning och marknadsinsatser.

Bilaga 3 OM GEOGRAFISKT URSPRUNG

20 § marknadsföringslagen

är det svenska skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar

tillfyllest

1¶Bakgrund

Värdet av ursprungsbeteckningar som marknadsföringsinstrument

gäller kanske framför allt på utlandsmarknader‘, men även hemmamarknader berörs strax skall visasz. Intresset att skydda

som av detta värde har hittills framför allt varit koncentrerat till länder med

betydande agrarorienterad produktion och rör traditionellt ost,

en vin m.fl. liknande säljs på konsumentmarknaden. Även

varor, som

de traditionella med kvalitetsladdade ursprungsbeteckom varorna ningar för Sveriges del spelar en mer underordnad roll än för åtskilliga andra västländer, skulle dock intresset för ursprungsbeteckningar i högre utsträckning än för närvarande kunna gälla också Sverige och beträffande svenska varor.

Det internationella skyddet för ursprungsbeteckningar finns

1 Se Beier, F.-K., Markenrechtliche Abhandlungen, Köln-Berlin-Bonnlünchen 1986, s. 503. 2 Se nedan särskilt betr. MD 1976: 17.

660 Bilaga 3

nedlagt i ett antal konventioner. Av dessa internationella överenskommelser har Sverige tillträtt Pariskonventionen för industriellt rättsskydd 1883 och den på franskt initiativ tillkomna Madrid-

överenskommelsen angående undertryckande oriktiga

av ursprungs-

beteckningar på handelsvaror 1891. I Madridöverenskommelsen,

som 1992 omfattades 30 Hinder’, deltar Sverige enda av som nordiskt land‘. Utöver konventioner, enligt vilka de anslutna länderna åtar sig att på visst sätt skydda ursprungsbeteckningar från andra konventionsländer, finns på det internationella planet ett stort antal bilaterala överenskommelser. Ingen dessa berör dock Sverige. De av bilaterala överenskommelserna bygger allmänt på sett ett system

med listade beteckningar, länder ömsesidigt åtar sig

som att

skyddas

1 l Lagstiftningen

Förutom det generella skyddet mot vilseledande generalklau-

enligt

sulen i 2 § marknadsföringslagen 1975: 1418 i 20 § särskilt anges

3 Industrial Property ll992 s. 4 Finland har ansett sig väl uppfylla bestämmelserna i art. 10 1 Pariskonven

tionen och likaså huvudprinciperna i Madridöverenskommelsen; tillträde till de

ett senare har dock befunnits onödigt, vidare Rissanen, K., J .F.T. 1988 vara se 252.

5 T.ex. har Västtyskland slutit sådana fördrag med Frankrike GRUR Int.

s. 431, Italien GRUR Int. 1964 428, Grekland GRUR Int. 1965 425 s. s. Schweiz GRUR Int. 1967 347 och Spanien GRUR Int. 1973 669. s. s.

Bilaga 3

med sikte på geografiska ursprungsbeteckningar att:

Regeringen kan med avseende på främmande stat förordna att följande bestämmelser skall gälla.

Beträffande vara som är försedd med oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller på någon inom denna belägen ort får allmän domstol föreskriva åtgärd enligt 18 § även i andra fall

än som

avses där. Detta gäller dock beteckningen enligt

om handelsbruk endast tjänar att utmärka art eller den

varans om åtföljes av uppgift som tydligt anger att varan har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den

angivna orten.

Ansökan om åtgärd enligt andra stycket får göras

av åklagare eller, om denne har beslutat att göra ansökan, av någon som driver rörelse med slag den

vara av samma som

ansökningen avser.

Enligt 18 § kan allmän domstol förordna att vilseledande fram-

ställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck, affárshand-

ling eller dylikt skall utplånas eller ändras så att den icke längre är vilseledande. Kan detta syfte inte uppnås på annat, sätt kan domstolen även förordna att egendomen skall förstöras samt tas i beslag i avvaktan på förordnande vad skall hända med den.

om som 5 § förordningen om utländska varumärken m.m. 1970:495

innehåller också hänvisning till 20 § marknadsföringslagen med

en avseende på stater som är anslutna till Pariskonventionen och

Madridöverenskommelsen.

Enligt 14 § första stycket nr. 2 varumärkeslagen 1960:644 skall

vidare ett varumärke inte registreras...

om det är ägnat att vilseleda allmänheten.

662 Bilaga 3

Eftersom registreringsförfarandet ofta sker innan den märkesförsedda varan finns ute på marknaden och en reell bedömning

- av om ett kännetecken eventuellt är vilseledande normalt först kan ske när detta är i funktion ansåg departementschefen en kvalifikation:

om det uppenbarligen är ägnat... väl motiverad Genom de

vara

ändringar av varumärkeslagen, som var ett led i EG-anpassningen

av immaterialrätten och trädde i kraft den 1.1.19937, togs

som dock denna kvalifikation bort.

Liksom tidigare får dock anses gälla att långt ifrån varje varumärke som innefattar benämningen pá ett geografiskt område kommer att bedömas som vilseledande av registreringsmyndigheten.

Bl.a. torde vad som kan uppfattas som fantasibeteckningar gå fria

och praxis har generellt varit tämligen generös

Varumärkeslagen innehåller också i 13 § första stycket en bestämmelse om att:

Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring

eller tillägg anger varans... .geografiska skall inte

ursprung.

i och för sig ha särskiljningsförmåga.

anses

13 § varumärkeslagen har visserligen primärt att göra med

varumärkets särskiljningsförmåga, men bestämmelsen fungerar

också indirekt ett skydd för ursprungsbeteckningar. Det

som

5 Se prop. 1960: 167 113; jfr. den i SOU 1958: 10 föreslagna utformningen

s. 7 Se prop. 199293:48 s. 75. 3 Se exempel från praxis Levin, M., Made in Sweden 1990 33 m

s. hänv.

Bilaga 3 663

framhålls i förarbetena att det avgörande för varumärkesskydd skall huruvida ett visst 0rd kan väntas bli uppfattat som namnet på vara ursprungsort i omsättningskretsen eller om man i övrigt kan varans räkna med att i Sverige kan komma att saluföras med varor angivande att de har sitt ursprung i en ort med det ifrågavarande av namnet°.

En viss ytterligare möjlighet att skydda geografiska ursprungsbe-

teckningar enligt svensk rätt torde vidare finnas inom ramen för

kollektivmärkeslagen 1960:645, i princip enligt samma förutsätt-

ningar enligt varumärkeslagenm. Här är det visserligen

som tänkbart att bedömningen enligt 14 § första stycket nr. 2 skulle kunna något annorlunda, den praktiska nyttan förefaller vara men att begränsad. Internationellt är nämligen möjligheterna till vara

kollektivmärkesregistrering ofta snävt kringskurna. Möjligtvis

kan den kommande EG-förordningen varumärken i viss om utsträckning medföra förändrad situation för Europa i detta en avseende.

De just nämnda särskilda reglerna om skydd för ursprungsbeteck-

9 Se SOU 1958:10 s. 272

‘° Se 2 § kollektivmärkeslagen.

Se Gevers, F. i Symposium protection internationale des indications sur çéographiques, WIPO 1990, 125; jfr. dock Rissanen, K., J.F.T. 1988 s. 247 s.

pekar på denna möjlighet enligt engelsk rätt. Den finns även enligt tysk rätt,

om vidare Tilmann, W. Die geographische Herkunftsangabe, München 1976 s. 320 e , 356 ff. Se även densamme betr. motsvarande möjligheter i Benelux m.fl. änder 399 ff. s. ‘2 Se förslagets art. 55 A.

24 I3-0586

664 3

Bilaga

ningar finns bl.a. för att Sverige skall kunna sina åtagan-

uppfylla

den enligt Pariskonventionen och enligt Madridöverenskommelsen. Sverige tillträdde Madridöverenskommelsen 1934, vilken

enligt

unionsländerna åtar sig längre gående förpliktelser än de

som följer

av Pariskonventionen. Mot bakgrund det allmänt växande intresset för

av skydd av

ursprungsbeteckningar och den svenska ansökan medlemsskap

om i EG kan dock ifrågasättas den nuvarande regleringen är om

tillfyllest. Därtill kan ifrågasättas den svenska implemente-

om ringen av Madridöverenskommelsen motsvarar de internationella kraven.

2. Det internationella skyddet

Utöver Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen finns sedan 1958, efter ett franskt initiativ, den s.k. Lissabonöverens-

kommelsen om skydd för ursprungskännetecken och sådanas

internationella registrering samt den år 1951 beslutade Stresakon-

ventionen för användning originalbeteckningar och av benämningar

på 0st.

Registrerade ursprungskännetecken åtnjuter ett förhållandevis

starkt skydd i de till Lissabonöverenskommelsen anslutna län-

3 Se vidare nedan om EG-förordningen 208192. 1‘ Se nedan avsnittet den svenska anpassningen. om

Bilaga 3 665

derna. Stresakonventionen såväl särskilda föreskrifter

avser om innehållet hos vissa ostsorter som regler till skydd för vissa

beteckningar såsom ursprungskännetecken på ostar.

2.1 Pariskonventionen

Den exemplifierande uppräkningen industriella rättigheter i

av Pariskonventionens artikel l andra stycket innehåller numera i den auktoritativa franska texten begreppsparet indications de provenance ou appellations d ’orzgine. I Paristexten av 1883 stod det endast indications de provenance, vilket ändrades vid revisionskonferensen i Haag 1925. Det är den franska uppdelningen

på sidan ursprungsbeteckningar indications de provenance

å ena

och å den andra urprungskännetecken appellations d’origine,

med årens lopp har fått ett allt starkare internationellt som genom-

Den svenska SÖ 1970:60, 1969:168

slag. översättningen prop. s.

298 använder emellertid fortfarande uteslutande samlingsbegreppet

ursprungsbeteckningarÅ

5 Se vidare nedan. 1° Bland de nordiska länderna är Danmark enda medlem Stresaunionen.

av 7 Se art. 29 Pariskonventionen; se vidare Bodenhausen, G.H.C., Guide to the i aris Convention, Geneva 1968, Article 29 s. 218

‘8 Motsvarande gäller enligt tysk rätt, där geographische Bezeichnungen

.nfattar såväl Herkunftsangaben som det trängre Ursprungsbezeichnungen,

lotsvarande appellations d’origine. Inte heller på engelska har skillnaden mellan

ndications of source och appelations of origin någon reell betydelse.

666 Bilaga 3

För såvitt ursprungskännetecken inte är skyddade särskild

som en immateriell rättighet enligt den nationella lagstiftningen, vilket inte

är fallet i Sverige, torde detta i sak dock inte innebära någon

skillnad. Ursprungskännetecken får nämligen allmänt

sett anses

vara en underbestämning till ursprungsbeteckningar, enligt

som åtskilliga länders synsätt torde innefatta såväl de egentliga, direkta

eller indirekta, geografiska ursprungsbeteckningarna

som

ursprungskännetecknen.

Geografiska ursprungsbeteckningar enligt Pariskonventionens

terminologi avser:

varje uttryck eller symbol som används för att att ange en produkt härrör från ett visst land, trakt eller ort. en en

Den närmare preciseringen ursprungskännetecknen finns i

av Lissabonöverenskommelsens artikel 233, enligt vilken uteslutande sådana utgör skyddsobjekt. Därmed då: menas

19 Se Ladas, S., Patents Trademarks and Related Rights III, 197.

Cambridge

§ 842 s. 1575; jfr. länder anslutna till Lissabonöverenskommelsen.

2° Se Bodenhausen, G.H.C. Article lO 138 a. a. s. 2‘ Vid revisionskonferensen i Lissabon föll ett förslag att betona särprägel: om

hos de bägge begreppen att byta or and på lans

genom ut mot grund av att ett Sydafrika motsatte sig en sådan ändring av konventionstexten, Se Actes de Lis bonne s. 771 ff. Detta misslyckande hade främst sin grund i översättningsprobler. mellan franska och engelska, vidare Ladas, § 842 1574. se a. a. s. 22 Bodenhausen, G.H.C. Article a. a. paragraph 2 s. 23.

23 Agreement of Lisbon for the Protection of of

Appelation Origin and thei

international registration of October 3 1958.

Bilaga 3 667

den geografiska beteckningen på ett land, en trakt eller en vilken beteckning att utmärka en vara, som härort, avser därifrån och kvalitet eller beskaflenhet beror stammar vars

uteslutande eller huvudsakligen av den geografiska miljön,

däri de och 2.

inbegripet naturliga mänskliga faktorerna

Definitionen går tillbaka pä den franska lagstiftningens bestäm-

ningar, enligt vilka den naturliga geografiska miljön blir utslags-

givande för vad som är skyddsberättigat som just ursprungskänne-

tecken. Artikel 10 i den gällande 1967 års textversion av Pariskonnu ventionen uttalar att konventionsländerna vid användning av falska p0rtantfaussement angivelser rörande varans ursprung

skall upprätthålla sanktionsmöjligheter, som anges i artikel

samma olovligen anbragta fabriks- eller handelsmärken eller firma, 9 om för nationellt skyddade kännetecken. Artikel 9 föreskriver beslag vid införsel, alternativt införselom förbud eller beslag inom landet, intrångsgörande kännetecken. av Genom artikel 10 regleras alltså om beslagsmöjligheter m.m. även vid direkt eller indirekt användning av en falsk angivelse av varans Reglerna i artiklarna 9 och 10 förstärks därtill artikel ursprung. av 10. Enligt artikel 10 är det emellertid för det första endast falska och inte vilseledande ursprungsbeteckningar som omfattas av konventionen. För det andra åtnjuts inget skydd i ett annat med-

24 Se SOU 1966:71 268. Jfr. Stresakonventionen, där appellations s. l’origine ha något betydelse än i Lissabonkonventionen. ansetts en annan 25 Från revisionskonferensen i Stockholm.

668 Bilaga 3

lemsland för sådant där är som att uppfatta som en generisk beteckning. För det tredje står det de anslutna länderna fritt att bestämma om de sanktioner omnämns i konventionen. som Pariskonventionens artikel 10 innebär vidare

visserligen att

medlemsländerna måste upprätthålla ett effektivt skydd

mot illojal

konkurrens. Bestämmelsen skulle därmed kunna innefatta

uppfattas

också ett indirekt värn mot användningen falska eller vilseledanav

de geografiska ursprungsbeteckningar. Ett sådana skydd mot är

dock inte särskilt omnämnt bland exemplen konkurrensåt-

på illojala

gärder i tredje stycket punkterna 1-3, vilka det är särskilt angeläget

att motverka. Exempliñeringen är i Övrigt endast att uppfatta rekomsom en mendation, som det blir en fråga för nationell rätt slutligen att ta ställning till i det enskilda fallet. Därtill kommer emellertid att

ett tyskt förslag om att vilseledande ursprungsbeteckningar just

skulle tas bland exemplen

upp på illojala konkurrenshandlingar

avslogs vid revisionskonferensen i Lissabon 1958. Detta

torde ge visst stöd för dem inte vill tillerkänna

som ursprungsbeteckningar

skydd enligt artikel 10, också bestämmelsen på grund sin om av utformning i övrigt får direkt användbar där direkt anses vara

26 Se WIPO DOC. GEOCEI/2 18. para. 27 Se WIPO DOC GEOCEI/2 16. para.

2¶Jfr. Bernitz, U., Marknadsrätt, Stockholm 1969, 470.

s. 29 Se Krieger, A., GRUR Int. 1959 90 ff. s.

Bilaga 3

användbarhet konventionens bestämmelser tillämpas3°.

Sammanfattningsvis måste alltså det skydd för ursprungsbeteck-

ningar följer Pariskonventionen rubriceras som tämligen

som av ringa, även om omfattningen är bred. Idag är över 100 länder anslutna till konventionen.

Utgångspunkt i detta sammanhang är dessutom att, till skillnad

från Pariskonventionens huvudregel om en territorialitetsprincip för

det industriella rättsskyddet patent, mönster och varumärken i

av andra länder, dvs. att skyddsmöjligheterna där är oberoende av

skyddet i ursprungslandet, har skyddet för ursprungsbeteckningar

däremot i princip gjorts beroende av skyddet i ursprungslandet.

Det innebär alltså geografisk ursprungsbeteckning inte är

att om en

skyddad i ursprungslandet, åtnjuter den normalt inte heller skydd

i andra länder.

Inte ens om en beteckning åtnjuter skydd i ursprungslandet gäller

emellertid att skydd automatiskt också existerar i andra länder, eftersom skyddet där kan vara begränsat till att endast avse fall där konsumenterna vilseleds av en falsk ursprungsangivelse. Mer krävs inte enligt Pariskonventionen.

3° Detta är dock fallet med bl.a. Sverige, övriga nordiska länder eller 1der med ett common law-system. 3‘ Se WIPO DOC. GEOCEI/1 18 56.

para. o. 32 Jfr. dock registrering varumärken telle quelle.

av 33 Så uttryckligen enligt Lissabonöverenskommelsen, vidare nedan.

se 3‘ Se WIPO DOC. GEOCEI/2 8-9.

para. 35 Jfr. dock art. 103

st. nr.

670 Bilaga 3

2.2 Madridöverenskommelsen

Fram till revisionskonferensen i Lissabon 1958 saknade bestämmelsen i Pariskonventionens artikel 9 egentlig betydelse. Dessförinnan föreskrev nämligen konventionstextens minimiregel såsom förutsätt-

ning för ett ingripande att det skulle fråga ursprungsbeteck-

vara om

ningar som var fogade till uppdiktad eller i bedräglig avsikt

en en lånad firma. Förbehållet medförde att Madridöverenskommelsen i stället kommit att spela betydelsefull roll för de länder tillträtt en mer som denna. Den handlar uteslutande geografiska

om ursprungsbeteck-

ningar och bl.a. omfattas där även vilseledande beteckningar:

De länder, på vilka denna överenskommelse är

tillämplig, förbinder sig...att förbjuda användande... alla beteckningar,

av som har karaktären ett offentliggörande och är ägnade att av vilseleda allmänheten angående ursprung... varors

Ett av problemen i samband med geografiska ursprungsbeteck-

ningar, inklusive ursprungskännetecken, är att sådana i vissa länder ibland uppfattas som generiska och inte begränsas till sin namn, användning i samband med produkter av en speciell kvalitet eller av

3° En regel alltså fortfarande gäller mellan sådana länder som som endal tillträtt tidigare texter konventionen, eller mellan två länder vilket det av av er tillträtt en sådan tidigare version. 37 Se SOU 1966:71 s. 264 ff. 3 Se art. 3.

Bilaga 3 671

ett speciellt ursprung. Principen att bedömningen skall ske

om i det land där skydd söks gäller också i de länder tillträtt som Madridöverenskommelsen, vars artikel 4 inledningsvis lyder:

Domstolarna i varje land skall ha att bedöma, vilka beteckningar pá grund sin generiska karaktär icke är som av underkastade bestämmelserna i denna överenskommelse

Den nationella diskretionära bedömningen enligt Madridkonven-

tionen gäller dock med ett undantag, nämligen för ursprungsbeteck-

ningar på vinodlingsprodukter, eftersom artikel 4 fortsätter:

Ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter inbegrips

dock i det uti denna artikel omförmälda undantaget

Det uttryckliga undantaget innebär alltså att sådana ursprungsbe-

teckningar, men endast sådana, är skyddade mot degenerering enligt

överenskommelsen.

Sammanfattningsvis ligger Madridöverenskommelsens förbättring

skyddet för ursprungsbeteckningar i förhållande till Pariskonvenav tionens reglering efter 1958 års Lissabontext i det generella skyddet

mot vilseledande och i skyddet mot degenerering av beteckningar

på vinodlingsprodukter. I övrigt medför dock överenskommelsens

huvudregel att det är det land där skydd söks som slutgiltigt - om

avgör ursprungsbeteckning skall genetisk, och

om en anses vara

39 Se Bodenhausen, G.H.C. Article 10 140. a. a. s. 4° Jfr. betr. Lissabonöverenskommelsen nedan not 112-113. v. SOU 1993 :59

672 Bilaga 3

därmed fri för att använda, eller kunna åtnjuta envar skydd att -

värnet för de geografiska ursprungsbeteckningarna förblir

tämligen

svagt, också mellan de till överenskommelsen anslutna länderna. Att det är den territoriella uppfattningen blir för

som avgörande

det skydd ursprungsbeteckningar de erhåller på utlands-

som facto

marknader utgör påtaglig risk för degenerering en av andra

ursprungsbcteckningar än dem för vinodlingsprodukter. Principen

omöjliggör också en internationell homogen tillämpning skyddet

av för ursprungsbeteckningar inom för överenskommelsen ramen Ett annat problem är att de i

ursprungsbeteckningar som avses

Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen endast omfattar geografiska områden ort, trakt eller land, och beteckningar för sådana är normalt inte i någon juridisk eller fysisk de persons ägo; tillkommer landet. De kan de då inte registreras kännetecken som för en enskild näringsidkare, dock möjligtvis för kollektiv ett av sådana.

Därmed uppstår också fråga är berättigad

om vem som ägare att påtala skydd. Detta problem är emellertid avsevärt mindre än det som gäller den just anförda nationella bedömningen. Av Pariskonventionens artikel 10 andra stycket följer nämligen berörda att

fysiska eller juridiska skall rätt

personer ges att uppträda som målsägare. Motsvarande bestämmelse framgår Madridöverensav kommelsens artikel 2 första stycket.

4‘ Se Baeumer, L. i Symposium protection internationale des indication sur

géographiques, WIPO 1990, 18.

s. 42 Se Bodenhausen, G.H.C. art. lO 140 a. a. s.

Bilaga 3

2.3 Lissaboniiverenskommelsen

Det fortsatt svaga skyddet för ursprungsbeteckningar också efter Madridöverenskommelsens tillkomst var skälet till att Lissabonöverenskommelsen med en betydligt strängare reglering kom till stånd i samband med revisionskonferensen där 1958. Lissabonöverenskommelsen bygger som sagt på ett registreringsförfarande

av ursprungskännetecken. Registret förs av WIPO:s World

Intellectual Property Organization Internationella Byrå i Geneve.

Vidare krävs dock en officiell akt i ursprungslandet för att kännetecknen skall kunna åtnjuta det starka skyddet i andra länder. Endast beteckningar är skyddade lag i

som genom

ursprungslandet kan alltså registreras. Skydd för så anmälda

ursprungskännetecken i övriga kontraherande länder uppnås, under

förutsättning att dessa inte gör förbehåll mot registreringen inom en tid ett fir.

I den mån ett land har gjort ett förbehåll mot att skydda det registrerade kännetecknet inom den föreskrivna fristen, exempelvis på grund av att benämningen i fråga där redan är degenererad, blir det inte heller skyldigt att för framtiden att upprätthålla skydd för det registrerade ursprungskännetecknet inom sitt territorium.

43 Se art. samt vidare WlPO DOC. GEOCEI/2 26 ff.

para. ‘4 Art. 5 3 4.

o. 45 Se 5 3 4. Generellt för kritisk Tilmann, W.

art. o. en analys, se a. a. s. 12 ff

674 3

Bilaga

Denna reglering skiljer sig från Madridöverenskommelsens och Pariskonventionens på två väsentliga punkter. För det första föreskrivs skydd mot än de

om annans - berättigades nyttjande av

det registrerade ursprungskännetecknet, alltså oberoende

av om fråga är om en falsk användning eller det sker på ett vilseledanom

de sätt. Ursprungskännetecknen är skyddade sådana, på

som ett likartat sätt varukännetecken. För det andra är samtliga som

ursprungskännetecken uttryckligen skyddade mot degenerering

enligt Lissabonöverenskommelsen4° inte endast de för

- vinodlings-

produkter, även om flertalet just sådana. avser I Lissabonländerna kan domstol nämligen inte förklara att ett en

registrerat ursprungskännetecken är att betrakta som en genetisk

beteckning enligt den nationella lagstiftningen landet inte har - om

gjort ett uttryckligt förbehåll, såsom beskrivits ovan. En ytterligare

garanti för att degenerering ursprungskännetecken inte skall

av komma till stånd ligger i att överenskommelsen föreskriver att sådana skall skyddas inte endast mot direkta

annans utnyttjande,

utan även mot varje slag tillägnande. Såsom exempel på sådant

som är otillåtet nämns användning ursprungskännetecken

tillsammans med neutraliserande tillägg sort, typ kopia,

som etcf. Lissabonöverenskommelsen har dock inte 1992 lockat än mer 16 länder att ansluta sig och innefattar endast 720 registrerade

drygt

4° Se art. ‘7 Se art.

Bilaga 3 675

Bland de kontraherande länderna finns

ursprungskiinnetecken.

inte Sverige eller något de övriga nordiska länderna, och inte av

heller t.ex. Benelux, Japan, Schweiz, Storbritannien, Spanien,

eller U.S.A. Generellt gäller dock att allmänt erkända

Tyskland

ursprungskännetecken normalt åtnjuter skydd som geografiska

ursprungsbeteckningar i länder står utanför Lissabonöverenssom k0mmelsen4°.

förefaller uppenbar förklaring till Sammanfattningsvis en

Lissabonöverenskommelsens ringa attraktivitet dess starka att vara

inriktning på jordbruksprodukter. Endast geografiskt betingade

egenskaper jord, vatten, vegetation, klimat är skyddsobjekt.

Kvalitet eller beskaffenhet skall uteslutande eller huvudsakligen

bero den geografiska speciella miljön, men då är skyddet

av effektivt. Däremot omfattar överenskommelsen, enligt sin definition, inte

geografiska beteckningar för produktion som bygger på exempelvis

lokalt traditionell skicklighet. Länder haft sin

på upparbetad, som

i sådan produktion, har därvid varit ointresserade

tyngdpunkt typ av

för andras agrarprodukter, utan att få något

att upprätthålla skydd

motsvarande igen på för dem väsentliga områden. Såväl Madrid- Lissabonöverenskommelsen har tillkommit som inom för Parisunionen, i enlighet med dess artikel 19, dvs. ramen de är särskilda överenskommelser mellan länder tillhör denna, som

48 Uppgift WIPO, november 1989. ‘9 Se Baeumer, L. i 19. a. a. s. 5° Jfr. Kritisk därtill Beier, F.-K. 523 ff. art. a. a. s.

676 3

Bilaga

för att upprätthålla

en högre skyddsnivå sins emellan än vad

huvudkonventionen föreskriver En

som minimiskydd. viktig

skillnad mellan de två överenskommelserna är emellertid är att det

i Lissabonöverenskommelsen finns krav ett på direkt samband

g mellan det geografiskt och

ursprunget en viss, just på grund

detta, betingad kvalitet . produit qui

.un en est originaire et dont .

la qualité les caractêres dus ou sant exclusivement ou essentielle-

saknar denna koppling. l

3. Den svenska

anpassningen till Pariskonventionen

och Madridöverenskommelsen

E Madridöverenskommelsens artikel l första

stycket lyder:

Varje vara, på vilken finns anbragt eller vilse-

en oriktig

ledande beteckning, varigenom de länder,

ett av på vilka denna överenskommelse är eller

tillämplig, en plats belägen

inom något dessa, direkt eller indirekt av anges såsom

ursprungsland eller ursprungsort, skall i vid

tagas beslag

införsel till något nämnda länder av

För svenskt vidkommande tillkom lagen av den 4 juni 1913

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning 1913:159 samt den provisoriska lagen av

den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot förvarors

5 Se vidare nedan.

Bilaga 3 677

seende med oriktiga ursprungsbeteckningar och saluhällande av oriktigt märkta varor 1914:422 bland annat mot bakgrund av en önskan att kunna tillträda Madridöverenskommelsen, vilket som skedde 193452. sagt

Dessa lagar kompletterades kungörelsen den 22 maj 1953 för

av möjliggöra den anslutning, sedan skedde, till Madridatt som överenskommelsens Londontext SÖ 1953:25. 1953 års kungö-

relse ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter en särställ-

gav ning, vilket framkommit, var nödvändigt för att det svenska som skyddet skulle motsvara överenskommelsens artikel 4 andra

punkten.

Med stöd de i 1913 och 1914 års lagar givna bemyndigandena av förordnades att reglerna i dessa skulle vara tillämpliga i förhållande till ursprungsbeteckningar från länder anslutna till Madridsom var konventionen54. Dessa lagar upphävdes dock i samband med till-

komsten lagen otillbörlig marknadsföring 1970 SFS 412.

av om 1913 och 1914 års lagar hade blivit föråldrade och var tekniskt

ofullgångna, vilket ledde till att de inte längre möjliggjorde en

konsekvent tillämpning. Önskemålet att motverka vilseledande

geografiska ursprungsbeteckningar ansågs komma att väl tillgodoses

den nya lagen mot otillbörlig marknadsföring.

Departementschefen framhöll i sammanhanget att varken Paris-

Se Bernitz, U. 466 hänv. i not a a. s. m. . 53 Se SOU 1966:71 257 ff. s. 5‘ Se K.K. 1969:502. exv. 5‘ Se 1970:57 106 ff. prop. s.

678 3

Bilaga

konventionen eller Madridöverenskommelsen kunde innefatta anses något absolut krav på beslag vid införsel eller införselförbud eller

om beslag inom landet. Det tillräckligt för leva till var att upp

konventionsâtagandena att den nationella lagstiftningen

gav samma skydd åt utländska som åt inhemska intressen. Vad gällde vinod-

lingsprodukter hade utredningen otillbörlig konkurrens SOU

om 1966:71 vidare framhållit att...

med hänsyn till att distributionen sådana i vårt land handhas av och kontrolleras statliga företag och och dessa strikt av organ

följer våra internationella förpliktelser i fråga

om ursprungsbe-

teckningar och kan förväntas göra så även i framtiden -

behövdes det inte någon särskild

författningsbestämmelse om sådant

skydd.

Som redan framgått har departementschefens tolkning av

Pariskonventionens artiklar 9-10 och den motsvarande i texten

Madridöverenskommelsens artikel l stöd i själva konventionstexten.

De anslutna länderna har rätt fritt bestämma att själva om de

sanktioner som omnämns. Genom formuleringen i Pariskonven-

tionens artikel 9 första

stycket:

Varor, på vilka olovligen anbragtfabriks- eller handels-

finns

märke eller firma, skall i vid till

tagas beslag införseln de

unionsländer, i vilka ifrågavarande märke eller

firma äger

laga skydd

5° Se SOU 1966:71 281. s.

Bilaga 3 679

nämligen att genomförandet bestämmelsen lämnas utesluavses av tande åt nationell rätt och de administrativa och judiciella åtgärder finns tillgängliga i landet i fråga. Detta framgår om inte som annat av artikelns sjätte stycke:

Om lagstiftningen i något land icke medger beslag vare sig

vid eller införselförbud eller beslag inom landet, skall

införseln sådana åtgärder, till dess denna lagstiftning ändrats i enlighet

härmed, ersättas med de rättsmedel, det ifrågavarande som

landets lagstiftning i jämförliga tillförsäkrar landets egna

fall

medborgare

Av diskussionen vid revisionskonferenseni Haag, där bestämmelsen

framgår det vidare tydligt att första stycket jämfört med

antogs, sjätte stycket endast innebär en rekommendation till länderna att införa de i första stycket omnämnda sanktionerna och att bestämmelsen endast skall uppfattas moraliskt förpliktande. Artikel som 9 innebär alltsåi sak inte något längre gående krav på unionsländerän vad följer reglerna nationell behandling i Parisna som av om konventionens artiklar 2-3. Liknande formuleringar och alltså motsvarande spelrum i Pariskonventionen ges i Madrid- - som överenskommelsens artikel varifrån Pariskonventionens artikel 9 är hämtad.

57 Se Bodenhausen, G.H.C. Article 9 s. 136. a. a. 58 Jfr. dock Pehrson, L. 439. a. a. s. 59 Se Bodenhausen, G.H.C. Article 9 137 hänv. i not 2. a. a. s. m. °° Se Ladas, S. § 844 1581 a. a. s.

680 3

Bilaga

Det svenska sättet att lagstifta får dock anses som något märkvär-

digt i sammanhanget, inte minst artikel mot bakgrund av 9 stycke

ett till fem om beslag vid införsel eller inom landet. En

beslag sak

är att ett lands lagstiftning inte innefattar de i

konventionen

åsyftade sanktionerna. En sak är att minska existerande annan ett

skydd, som svarar mot Pariskonventionens primära ordalydelse och

syfte, och i stället införa ordning endast en svagare som motsvarar konventionens minimikrav i sjätte stycket. Resultatet kan

visserligen

inte betraktas som konventionsstridigt. Förfarandet får ändock anses stå i dålig moralisk överensstämmelse med landets

åtaganden.

3.1 i

Ursprungsbeteckningar Marknadsdomstolens

praxis

För såvitt det är känt har varken 18 eller 20 §§

marknadsförings-

lagen kommit till användning i praxis. Däremot har fall

några rö-

rande vilseledande beträffande geografiskt

ursprung avgjorts enligt

generalklausulen i 2 §°.

I MD 1976:1762 fråga

var om förväxlingsrisk mellan förpack-

ningar för svensk honung och för

importerad. Marknadsdomstolen

framhöll att beträffande honung syntes...

6‘ Betr. konsumentverkets praxis Bellander, J .-P., se Vilseledande om geo-

grafiskt ursprung, IFIM 1985 51 ff. spec. s. i 62 NIR 1976 409. s.

Bilaga 3 681

många konsumenter med rätt eller orätt vara benägna att

- -

tillmäta fabrikationslandet betydelse. Sålunda torde i allmänhet

honung av svenskt fabrikat värderas mer positivt än honung från

utlandet.

Därför ansågs det vilseledande beträffande det geografiska

vara ursprunget att inte tydligt på etiketter klargöra när det rörde sig om

importerad honung.

I MD 1983:22: befanns det svenskbryggda ST. LOUIS LIGHT

ha sådan förpackningsutformning, bl.a. text uteslutande på engel-

ska, en örn och färgerna rött, blått och vitt, att förpackningen riskerade att vilseleda beträffande det kommersiella ursprunget.

Benämningen SVENSKEN på en cykel med betydande inslag

av utländska delar ansågs som otillbörlig marknadsföring i MD 198726.

Fallen visar att det uppenbara konsumentintresset att inte bli

av vilseledd beträffande geografiska ursprunget inte endast gälla

anses

omedelbart falska ursprungsbeteckningar, exempelvis märken

som innehåller oriktigt geografisk angivelse i förhållande till det

en verkliga ursprunget. Också indirekta eller medelbara ursprungsbeteckningar riskerar att vilseleda.

Det kan då vara fråga om märken som utgör avbildningar av eller benämningar t.ex. på monument, typiskt kopplas till ett

som

visst land Eiffeltornet, frihetsgudinnan, etc. eller användning

- - av

63 NIR 1989 86.

682 3

Bilaga

flaggfárger vid val av kännetecken En ytterligare form av

vilseledande kan komma till stånd att genom en varas förpackning

förses med text på ett främmande språk, vilket kan framkalla

föreställningen om ett bestämt geografiskt för varan. ursprung

Frågor härom belyses såväl svensk utländsk praxis. av som

4. Behovet förstärkta

av ursprungsregler

Ett förstärkt skydd för ursprungsbeteckningar diskuteras allt numera

livligare, och ursprungsbeteckningarna förefaller att ådra sig allt ett

större intresse i skilda nationella och internationella fora. AIPPI

Association pour Protection de Propriété har

Industrielle

upprepat framhållit att både konsumenters intresse inte bli av att

vilseledda och tillverkares intresse skydd mot illojal konkurrens av

står i fokus för ett skydd för sådana.

6‘ Se Gevers, F. i 123; jfr. även Ulmer, E.,

a. a. s. Beier, F.-K. Das Recht des unlauteren Wettbewerbs in den Mitgliedstaaten der

Europäischen Wirtschaftsgemeinschaft, Bd. München 1967, Rnr. 289-290

s. 171. Betr. användning flaggor sådana m.f1. och nedan av som vapen emblem, se

om art. 6‘° Pariskonventionen.

65 Se Gevers, F. ibid.; jfr. SOU 1958:10 282 s.

66 Se MD 1983:22 ST LOUIS LIGHT; RÅ exv. 1984 2:71, NIR 1985 621 - s. ANGELO LITRICO ROMA; samt vidare RG, GRUR 1932 RECORD - exv. - WRINGERS; BGH, GRUR 1956 187 ENGLISH LAVENDER; BGH, s. GRUR - 1958 s. 185 GABRIELE WYETH. -

67 Se Question 62 B Exekutivkommittén i Melbourne 1974 och i

kongressen

San Francisco 1975, AIPPI; jfr. även Presidentrådets uttalande från 20.9-2.20

1976 i Montreux med uppmaning till WIPO i konventionen förbättra en att en ny

Bilaga 3 683

Inom WIPO pågår, delvis följd AIPPIs ställnings-

som en av taganden, sedan mitten på 1970-talet ett arbete med att skapa en

konvention geografiska ursprungsbeteckningar. De många

ny om bilaterala överenskommelserna området torde också höra till

sådant har påverkat WIPO att ta upp frågan om en möjlig som förbättring Lissabonöverenskommelsen, eller om ett helt nytt av internationellt fördrag, skulle kunna medföra ett bättre skydd som än vad för närvarande gäller enligt existerande internationella som bestämmelser. WIPO-arbetet har intensifieratsm.

nyligen

Vidare märks att EG i den s.k. Uruguayrundan för en vidareut-

veckling GATT General Agreement Tariffs and Trade

av on vad gäller TRIP:s Trade Related Intellectual Property lagt särskild vikt vid ha med ett krav på skydd för geographical indications att

för geografiskt AIPPI Annuaire l977I 145 ff.,

skyddet angivandet av ursprung, s.

jfr. även s. 108 ff.

58 AIPPI har i två resolutioner under 1970talet kraftfullt uttalat sig till förmån

för det ekonomiska värde ligger i geografisk ursprungsbeteckningar. Jfr. dock

som det svenska intresset för att finna lösning i AIPPI Annuaire 197511 svaga en

Rapport de synthêse 88.

s. 69 Se vidare Beier, F.-K. 536; WIPO DOC GEOCEI/2 ; samt vidare a. a. s. nedan.

7° Se WIPO DOC GEOCEI/2 1990; jfr. de tidigare dokumenten TAOII2 och TAOII6 från 1975; samt vidare nedan.

7 Det gällande GATT upptar visserligen några allmänna regler om ursprungsenligt art. XX 1 d. berörs normalt inte immaterialrätten

beteckningar, men mom.

och illojal konkurrens, vidare Bernitz, U. a. a. s. 189 m. hänv.

lagstiftning om se

684 Bilaga 3

including appelation of originm. Därtill har EG:s ministerråd den

14.7.1992 antagit förordningen 208l92EEG för om skydd

geografiska ursprungsbeteckningar och ursprungskännetecken för

jordbruksprodukter och livsmedel.

Skälet till det intensifierade intresset för

ursprungsbeteckningar

torde delvis kunna sökas i de senaste årens

handelspolitiska

utveckling med minskat skydd för hemmamarknadsindustrin

genom tullsänkningar och därmed också ökad tillgång till

exportmarknader,

vilken i sin tur har underlättats de allt effektivare kommunikatioav

nerna. Ursprungsbeteckningar har nämligen vid sidan de

- av att tillgodoser det rena intresset att kunskap varifrån av ge om en vara kommer visat sig särskilt lämpade instrument när det

- vara gäller

avsättningen av kvalitetsprodukter, antingen detta beror på

nu särskild tilltro till vissa tillverkningsplatser, eller misstro dem. mot Detta har fransk industri traditionellt uppmärksammat och

utnyttjat

med stor framgång.

72 Se MTN GNGNGW/68 Restricted, Annex C

March 29, 1990; samt

vidare nedan.

73 on the protection of indications

geographical and designations of origin for

agricultural products and foodstuffs.

74 Jfr. även Tilmann, W. 77. Som nedan skall a. a. s. framgå har det även

varit Frankrike internationellt har drivit som frågan om ett skydd för ursprungsbe-

teckningar.

Bilaga 3

4.1 EG-kommissionens GATT-förslag

Som redan nämnts ställde EG-kommissionen i Uruguayrundan vad

gäller TRIP:s krav på skydd för geographical indications including

appelation of origin75. I EG:s GATT-förslag har därtill begreppet

geographical indications definierats sådana

som som anger en produkts ursprung från ett land, region eller ort...

where given quality, reputation other characteristics

a or of

the product attributable to its geographical origin, including

natural and human 7‘.

factors

Termen geografiskursprungsbeteckning geographical indication-

indications geographiques är inte Den har bl.a. använts sedan

ny. 1980 i samband med den pågående revisionen Pariskonventionen

och utgör skyddsobjekt i föreslagen artikel 10‘°77. WIPO

en ny

har framhållit att termen geografisk ursprungsbeteckning indica-

tions geographiques ha innebörd ur-

- som avses samma som

sprungsbeteckning indications de provenance är att föredra,

eftersom den bestämningen i praktiken har uppfattats

senare innefatta en lägre skyddsnivå än det starka skyddet för

ursprungs-

kännetecken appellations d origine. Användningen geografisk

75 Författarens kurs.

y 7° Se MTN GNGNG1 1W68 Restricted, Annex C.

77 Se WIPO DOC. PRDC4.; samt vidare WIPO DOC. GEOCEI/2 6

para.

o. 47 ff; Baeumer, L. i 21.

a. a. s.

686 Bilaga 3

ursprungsbeteckning, som alltså omfattar både ursprungsbeteck-

ningar och ursprungskännetecken, understryker däremot att

skyddet inte innefattar de begränsningar för närvarande gäller

som avseende indications de provenancem.

Det förefaller därför EG i sitt TRIP:s-förslag

som om genom

tillägget including appelations of origin, redan på förhand betar

det använda begreppet, geographical indications, den i WIPO

eftersträvade nya styrkan. EG-kommissionen verkar uppenbarligen

vilja snäva in skyddet för ursprungsbeteckningar till att i praktiken

avse endast ursprungskännetecknen.

Kommissionen framhöll visserli vid WI PO: expertmöte angå-

gen s

ende geografiska ursprungsbeteckningar i Geneve den 28 maj-l juni

1990 att den kvalitetskoppling hade föreslagits är bredare än

som

vad som gäller för ursprungskännetecknen enligt Lissabonöverens-

kommelsen. Den EG krävda kvaliteten behövde inte

av vara

uteslutande eller huvudsakligen att hänföra till det geografiska

ursprunget. Skillnaden är dock i praktiken hårfin, framför allt som den valda formuleringen stort utrymme för inskrän-

ger en

kande tolkning.

EG-kommissionen har också sannolikt haft sina särskilda skäl till den valda formuleringen, vilken torde innehålla betydligt ett

mer av politiskt ställningstagande än vad som kan förefalla vid en första

r anblick. Till bakgrunden hör nämligen kommissionens erkänt .

78 Se WIPO DOC GEOCEI/2

para.

. 7° J fr. vidare nedan. , 3° Se WIPO DOC. GEOCEl/3 13

Bilaga 3 687

negativa inställning till användningen av geografiska ursprungsbe-

teckningar, särskilt vad avser utpekandet av ett speciell medlems-

land.

Därtill kommer EG-domstolens generellt utformade uttalanden i SektWeinbrandfallet från 20.2 1975. Där sägs bl.a.

att geogra-

fiska ursprungsbeteckningar, som inte också har sin grund i objek-

tiva kvalitetsegenskaper hos i fråga, inte heller är berättigade

varan till något särskilt skydd inom den Gemensamma Marknaden.

4.2 Det hittillsvarande skyddet för ursprungsbeteck-

ningar och principen fria varurörelser i EG

Den fria varucirkulationen är en av grundprinciperna för den Gemensamma Marknaden. Det slås fast i Romfördragets artikel 9 att EG är en tullunion inom vilken import- och exporttullar samt andra avgifter med motsvarande verkan mellan medlemsländerna skall förbjudas och en gemensam tulltariff gentemot tredje land

skall upprätthållas.

Enligt Romfördragets artiklar 3 och 30 är vidare kvantitativa importrestriktioner och alla åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsländerna. I artikel 36 görs dock ett undantag från förbudet i artikel 30 med avseende på bl.a. regler för

s Se Beier, F.-K. 552

a. a. s. 82 Case 1274, E.C.R. 1975 181 E.C. Commission Germany; vidare

s. - v. se nedan. Avgörandets utformning har blivit starkt kritiserat bl.a. Beier dens.,

av - se a. a. s. 535 ff.

688 Bilaga 3

allmän säkerhet och till skydd för människors och hälsa

djurs

och liv samt kommersiell och industriell äganderätt. Till de

senare hör immateriella ensamrättigheter och i princip också geografiska ursprungsbeteckningar, som betraktas såsom kollektiva

sådana rättigheter. Undantaget gäller såvitt restriktioner eller

import-exportförbud på grund av sådana rättigheter inte utgör

vare

sig ett medel för godtycklig diskriminering eller förtäckt en

begränsning i handeln mellan medlemsländerna.

Bestämmelsen i artikel 36 skulle kunna uppfattas de som att

begränsningar skulle vara tillåtna uppstår i handeln mellan som

medlemsländerna på grund att innehavaren immaterialrätt av av en

också utövar denna. Inom den Gemensamma Marknaden har den

möjlighet till marknadsuppdelningar de nationella och territosom

riellt begränsade immaterialrättigheterna medger dock

ansetts

komplicera det fria varuflödet. De är oönskade.

I praktiken har detta lett till betydande begränsningar i

rättsinnehavares möjligheter att utnyttja sin ensamrätt till att stoppa u

83 Se Case 5380, [1981] E.C.R. 409 Officer Justitie exv. s. - van Koninklijke Kaasfabrik Eyssen, rörde tillsats i ost, vilken,

som trots tillåtligheten

av tillsatsen i vissa medlemsländer, befanns utgöra motiv för förbud för

försäljning

i Nederländerna; jfr. Case 13080, [1981] E.C.R. 527 Fabriek

s. - voor;5

Hoogwaardige Voedingsprodukten Kelderman B.V., där nederländska bestämmeli bröd befanns 2 ser om sammansättningen vara i strid med art. 30. t 8‘ Jfr. Case 4676 25.1 1977, [1977] E.C.R. l W.J.G. Bauhuis exv. s. - The Netherlands State, där argumentet med djurs hälsa inte ansågs

utgöra ett

motiverbart undantag. 9

35 Se vidare Beier, F .-K. 456 hänv., han stöder också denna sin a. a. s. m. uppfattning genom att hänvisa till att art. XX GATT omnämnd not 6 - ovan v. -

legat till grund för utformningen Art. 36 Romfördraget.

Bilaga 3 689

exempelvis parallell- eller reimport. Vad kan rubriceras

som som missbruk i förhållande till gemenskapsrätten vid utövandet

av en immaterialrättighet faller inte under undantaget i artikel 3687.

Däremot gäller, i brist på harmoniserad immaterialrättslagstiftning

inom EG, att för det som kallats rättighetens subject matter i

princip dess uppkomst och bestånd får de nationella reglerna full

genomslagskraft.

Beträffande ursprungsbeteckningar för industriprodukter saknas

hittills, liksom för Övriga immaterialrättigheter, gemenskapsrätts-

en lig reglering, bortsett från enstaka bestämmelser. Till sådana hör direktivet den 26 juli 1971 angående harmonisering medlems-

av av ländernas lagstiftning vad gäller benämningar på textilvaror. Detta direktiv är dock fakultativt i förhållande till nationell lagstiftning om industriell och kommersiell äganderätt, ursprungsbe-

teckningar, ursprungskännetecken och illojal konkurrens. Effek-

ten blir alltså att för textilier, liksom för andra industrivaror, är det

Romfördragets artiklar 30 och 36 Romfördraget blir utslags-

som

6 Se vidare Pehrson, L. EG och immaterialrätten, Stockholm 1985

exv. o. lens. i TFR. 1989 497 ff.

s. 37 Jfr. vidare Levin, M. 141 hänv.

a. a. s. m. 38 Jfr. dock ex. art. 7 l EGvarumärkesdirektivet och Art. ll till

förslaget

iGvarumärkesförordning, anförda ovan, som föreskriver konsumtion rättig-

om av ieter inom den Gemensamma marknaden. 8° O.J. [1971 No. L 185 16.

s. °° Art. 14 2.

690 Bilaga 3

givande.

Däremot finns det tämligen omfattande reglering vad

numera en

gäller ursprungsbeteckningar, ursprungskännetecken och kvalitets-

angivelser för vinodlingsprodukter. Det finns bl.a. en särskild

förordning 35579°3, enligt vilken det föreligger ett absolut

skydd för sättet att använda sådana ursprungskännetecken. Detta

kompletteras bl.a. med ett vidsträckt förbud mot vilseledande. EG-

förordningen 8238794 är vidare utfärdad till skydd för beteck-

ningar för kvalitetsviner vins de qualité produits dans les regions

déterminées, V.Q.P.R.D., medan 82287 gäller för bl.a. bordsvi-

ner vins de table.

Också det för livsmedel gällande direktivet 79 112 uppställer för

övrigt ett förbud mot vilseledande avseende identitet, kvalitet,

sam-

9 Se Dutoit, B. a. a. s. 104.

92 Se bl.a. Reichardt, A. i Symposium protection internationale de

sur indications geographiques op. cit. s. 107 ff.; Dutoit, B. a. a. s. 102 ff.; Bienaymé M.-H. Revue Internationale de Concurrence 3 1989 s. 43 ff.; samt vidare exv

, Case 11682, [1987] IIC 507 E.C. Commission Federal Republic

s. - v. o

Germany, där Förbundsrepubliken ansågs ha brutit mot kvalitetsreglerna genom at

tillåta produktion utan för de speciella regioner som bestämts som produktionsorte

för sådana.

93 O.J. [1979] No. L 54 99; även Kommissionens förordning 99781

s. se O.J. [1981] No. L 106

94 O.J. [1987] No. L 84 59; jfr. även förordning 204389, O.J. [1989] No

s. L 202 s. Förordning 82287 har därmed ersatt den tidigare gällande förord

ningen 33779.

95 O.J. [1987] No. L 84 Förordning 82387 har därmed ersatt den tidigar

gällande förordningen 33879.

Bilaga 3 691

mansättning, mängd, hållbarhet, ursprung och tillverkningssätt9°.

Därtill innehåller direktivet den 10 september 1984 vilsele-

av om dande reklam i artikel 4 första stycket uppfordran på medlems-

en länderna till att upprätthålla ett generellt förbud mot vilseledande reklam i konsumenters, konkurrenters och det allmännas intresse.

Följaktligen omfattas bl.a. ursprungsbeteckningar är vil-

som seledande.

Vidare slås fast i direktiv 7050 den 22 december 196999 att

av som åtgärder med motsvarande verkan skall endast sådana

anses varubeteckningar som är förbehållna inländska och

varor som var-

ken är ursprungsbeteckningar eller urspmngskännetecken. Ur-

sprungsbeteckningar och ursprungskännetecken skulle alltså i likhet

med övriga föremål för immaterialrättigheter enligt artikel

36 vara

undantagna ifrån tillämpningen artikel 30 i enlighet med

nationella ursprungsregler°°.

Dessa bestämmelser om skydd för ursprungsbeteckningar till trots har en praxis utvecklats inom för artikel 30 och 36 Romför-

ramen draget, vilken snävat in skyddsmöjligheterna högst avsevärt, så snart detta skydd påverka handeln mellan medlemsländerna.

anses

96 Modifierad av riktlinje 89395EEC, O.J. [1989] No. L 186 17.

s. 97 O.J. [1984] Nr. L 250 l7.

s. 98 O.J. [1970] No. L 13 29.

s. 99 Se art. 2 3s: qui réservent aux seuls produits nationaux des dénominations constituantpas .. . ne

ies appelations d’0rigine des indications de provenance.

ou ‘°° Se Dutoit, B. 105.

a. a. s.

692 Bilaga 3

EG-kommissionen har också i direktiv 7050 uttryckligen ansett att aktiviteter som uppmuntrar till köp inhemska produkter är

av åtgärder med motsvarande verkan enligt artikel 30‘°.

Därtill märks att kommissionen har publicerat s.k. guideline

för medlemsländernas marknadsföring jordbruks- och fiskeripro-

av dukter, där det bl.a. betonas att‘°2:

The reference to national origin should be subsidiary the

main message put over to the campaigne and

consumers

not constitute the principal reason why consumers being

are

advised to buy the product.

Anvisningen ger klart uttryck för den förhärskande officiella grundsynen att alla inom den Gemensamma Marknaden producerade varor av samma slag är likvärdiga, oberoende varifrån de

av kommer.

I praktiken är det naturligtvis inte så, åtminstone inte för konsumenten, och särskilt inte vad gäller livsmedelsprodukter där lokala och nationella smak- och kvalitetstraditioner tydligt gör sig gällande. Tänk bara på hur kaffesmaker varierar i skilda länder. Det kan också ifrågasättas sådan likriktning över huvud taget

om en är önskvärd eller gynnsam för den mellanstatliga handeln, eller för EG-ländernas handel med omvärlden i övrigt, vilket får antas

vara syftet.

1°‘ Se art. 2 3k; jfr. även Buy lrish, Case 24981, [1982] E.C.R. 4005

s. E.C. Commission Ireland. - v. m 0.J. [1986] No. C 272

Bilaga 3 693

I kontrast till det citerade uttryckliga för

ovan undantaget

ursprungsbeteckningar från tillämpning artikel 30 i direktiv

av 7050 står emellertid också rad avgöranden från EG-domen stolen°’. Det grundläggande fallet är Dassonvi1le‘°.

Enligt det

avgörandet är åtgärder med motsvarande verkan

all trading rules enacted Member States which

are capable of hindering, directly or indirectly, actually or potentially, intra-Community trade.

Att alla hinder för försäljning från andra

av importerade varor

medlemsländer kan utgöra åtgärder med motsvarande verkan

framgår än tydligare av avgörandet angående Cassis de Dijon‘°5.

I samband med behandlingen geografiska

av ursprungsbeteck—

ningar i EG-rätten kan, förutom Cassis de antal

Dijon, åberopas ett

fall till belysning. Avgörandena bild vilken

ger en av tämligen

underordnad vikt undantagen i artikel 36 i praktiken tillmäts i

förhållande till artikel 30 fria varurörelserm. om

Sammanfattningsvis kan då följande konstateras.

l Fall i grunden inte rör eller

som ursprungsbeteckningar ur-

V m Se Krieger, A., GRUR Int. 1984 77. s. f 1°‘ Case 874 11.7 1974, E.C.R. [1974] 837 Procureur du Roi s. - v. Dassonville.

°5 Case 12078, [1979] E.C.R. 649 Rewe-Zentrale AG Bundesmonos. - v. blverwaltung für Branntwein; vidare Seidel, M., GRUR int. 1984 80

se s. ff.,

pec. s. 82 ff.

1°‘ Jfr. vidare allmänt Oliver, P., Free Movement of goods in the EEC, ; .ondon 1988 Ch. VI, VIl och VIII.

694 Bilaga 3

sprungskännetecken, utan generiska beteckningar, må vara med viss

nationell ocheller kvalitetsanknytning°7, kan inte motivera något

undantag från artikel 30 Romfördraget. Potentiella faror för

vilseledande eller illojal konkurrens förutsätts kunna neutraliseras

etikettering. Ett långtgående skydd har uppenbart inte

av mer

ansetts stå i rimlig proportion till de hinder för handel mellan

medlemsländerna som de nationella skyddsreglerna inneburit.

Vad gäller nationellt föreskriven obligatorisk ursprungsmärk-

ning‘°, är varje sådan som kan uppfattas som hemmamarknads-

gynnande, att uppfatta som ett hinder i den mellanstatliga handeln.

Mot bakgrund av EG-domstolens praxis har det även föreslagits att

det hittills gällande svenska kravet på ursprungsmärkning av

textilprodukter skall utgå med tanke på det utvidgade europeiska

samarbetet‘°°.

‘°7 Se t.ex. SektWeinbrand, Case 1274, [1975] E.C.R. 181 E.

s. - Commission Federal republic of Germany; Genever, Case 18284, [198 v. E.C.R. 3731 In Miro B.V.; Acetto, Case 19380 9.12 1981, [1981 s. - re E.C.R. 3019 E.C. Commission v. Italy; Bier, Case 17884 12.3 1987,[198 s. - 1 C.M.L.R. 780, [1988] IIC 232 E.C. Commission Federal Republic s. s. - v. o Germany; fallet är utförligt refererat Pehrson, TfR. 1989 s. 513 f.; se också d av samtidigt avgjorda Case 17684 E.C Commission Greece rörande samma sa v. Poudre et de lait concentré, Case 21684, 23.2 1988 E.C. Commission -

France; Yaourt surgelé, Case 29887 14.7 1988, [1990] lIC 344 In Sman

s. re S.A.; Edam, Case 28686 22.9 1988, IIC 1990 s. 209 Ministere Public - Gérard Deserbais.

1° Se t.ex. Ireland, Case 11380, [1981] E.C.R. 1625 E. I

Souvenirsfrom s. -

Commission Ireland; Trade Description, Case 20783, [1985] E.C.R. 1201 v. s. E.C. Commission v. United Kingdom..

m9 Se kommerskollegiums skrivelse till regeringen, dnr. 113-90 enl. besl 1990-08.30.

Bilaga 3 695

Det svenska märkningskravet tillkom i syfte visst skydd åt

att ge

hemmamarknadsindustrin, i första hand mot lågprisimport från

länderna i Sydostasien. I just det fallet har märkning med Made in

Sweden för Övrigt tydligen haft snarast avskräckande effekt och

signalerat extra dyra varor, vilket samtidigt tyder på att EG-

domstolens slutsats hemmamarknadsgynnande effekter krav

om av

på ursprungsmärkning på intet sätt är generellt giltig.

Till skillnad mot vad gällt regler obligatorisk

som om ursprungsmärkning har EG-domstolen dock inte haft något att invända

mot sådan märkning på enskilt initiativ görs

som av näringsidkare,

antingen nu denna ursprungsland, EG plus ursprungsland eller

avser

någon annan lokal symbol. I den mån märkningen verkligen är

ett vapen i försäljningen bl.a. på kommer den

hemmamarknaden

naturligtvis då att tillgripas. Det kan därför svårt att den

vara se fulla logiken i domstolens så länge ett

resonemang, märkningskrav

inte tillämpas diskriminerande såsom i det irländska fallet

om Souvenirs from Ireland°.

Slutsatsen beträffande indirekta eller medelbara

geografiska

ursprungshänvisningar l måste i ljuset domstolens praxis bli

av att sådana inte anses falla inom undantaget i artikel 36. Det

° Se Case 11380, [1981] E.C.R. 1625 E.C. Commission

s. v. Ireland.

- ‘ Se t.ex. Bocksbeutelflasche, Case 1683, [1984] E.C.R. 1299 In Karl

s. - re Prantl; Pétillant de raisin, Case 17985, l C.M.L.R. 135, [1987] IIC 386

s. s. B.C. Commission Federal Republic of Germany.

Z Jfr. även Oliver, P. 8.87 217; A., GRUR Int

a. a. par. s. samt Krieger 1984 77. Därtill har domstolens sätt att i SektWeinbrandfallet, s. resonera som redan framkommit rönt mycken kritik; vidare därom nedan. ovan

25 I3-0586

696 Bilaga 3

tycks inte heller finnas något utrymme för undantag enligt nationella regler mot illojal konkurrens.

Det torde också tveksamt ursprungsbeteckningar, vilka

vara om

är särskilt omnämnda bland skyddsobjekt i Pariskonventionen, enligt EG-domstolen över huvud taget anses omfattade av undantaget för kommersiell och industriell äganderätt i artikel 36. Vad som talar i denna riktning är att sådana omnämnts separat i

domstolens motiveringar och även skilda från ursprungskänneteck-

nen, som torde åtnjuta skydd på grund av bl.a. vinodlingsdirektivet.

När det gäller jordbruksprodukter och livsmedel finns dock

numera

ett särskilt immaterialrättsligt skydd inom EG.

EG:s förordning 208192 skydd för geografiska

ursprungskännetecken och ursprungsbeteckningar

för jordbruksprodukter och livsmedel

EG-kommissionens förslag till en förordning om geografiska

ursprungsbeteckningar och ursprungskännetecken från 19901

blev tämligen skarp kritiserat när det presenterades, bl.a. för att det inte tog hänsyn till äldre existerande varumärkesrättigheter och för att det därmed stod i strid med Pariskonventionen. Efter ändringar på 19 punkter antog som sagt EG:s ministerråd förordning 208192 den 14 juni 1992. Förordningen skall träda i kraft 12 månader efter

3¶Proposal for Council Regulation EEC the protection of geographical

a on

indications and designations of origin for agricultural products and foodstuffs, SEC

90 2415 final.

Bilaga 3 697

publiceringen i Official Journal, den 24 juli 1992.

Förordningen om 208192 avser endast jordbruksprodukter för mänsklig konsumtion och livsmedel, artikel l dock inte vin

eller spirituosa, vilka, såsom redan framkommit, är särskilt

reglerade. Det skydd som kan uppnås för dels ursprungskänne-

tecken, PDO protected designation of origin, dels för

ursprungs-

beteckningar, PGI protected geographical indication bygger på ett

registreringssystem, se artikel 4.

PDO: Ett ursprungskännetecken namnet på ett område,

avser en

särskild plats, eller undantagsvis ett land, såsom beskrivning på de

aktuella produkternas Dessa skall härstamma från de så

ursprung. angivna stället och ha egenskaper huvudsakligen eller enbart

som är ett resultat av just de särskilda geografiska betingelserna där med

sina traditionella naturliga och mänskliga förutsättningar. Produk-

tion, bearbetning och beredning skall också ske där, artikel 2.2a.

Med geografiska ursprungskännetecken skall dessutom likställas

vissa traditionella geografiska eller icke geografiska har

namn, som motsvarande kvalitetsegenskaper, artikel 2.3. Vidare gäller vissa

ytterligare utvidgningar av PDO-skyddet, om tillgången till djur,

kött eller mjölk inom det egentliga ursprungsområdet är begränsad,

de särskilda förutsättningarna för produktionen finns och originalkvaliteten kan garanteras, artikel 2.4-5.

PGI: En ursprungsbeteckning är den särskilda benämning på

ett

område, en plats, eller undantagsvis ett land, används på

som

Se Nr. L 208

s. 5 Se Annex

förordningens resp.

698 Bilaga 3

produkter som emanerar från det så angivna stället. Dessa skall ha en särskild kvalitet, ett särskilt anseende eller andra egenskaper

som beror av det geografiska ursprunget, och produktion ocheller bearbetning ocheller beredning skall äga inom det definierade

rum

området, artikel 2.2b.

Enligt artikel 13 skall registrerade beteckningar skyddas mot:

varje direkt eller indirekt användning registrerade betecka av

ningar på oregistrerade, liknande produkter;

b missbruk, efterbildning eller åberopande av en PDO- eller PGIbeteckning, också om det äkta ursprunget eller det skyddade

anges namnet är översatt eller följt av uttryck såsom -stil, -typ, metod, såsom tillverkat i... -kopia eller liknande;

, c varje annan falsk eller vilseledande beteckning med avseende på ursprung, sort eller viktiga kvaliteter hos produkten på yttre eller inre förpackning, i reklam för produkten eller pâ i

handlingar

samband med produkten, eller behållare med produkten

som

riskerar falskt ursprungshänvisning;

att ge en d varje annat beteende som riskerar att vilseleda köparna

om produktens sanna ursprung.

Innehavare av ett PDO- eller ett PGI-skydd kan primärt endast

vara en grupp av juridiska eller fysiska producerar,

personer som

tillverkar, etc. samma jordbruksprodukter eller livsmedel, artikel

Undantagsvis kan också särskild kommitté artikel 15 besluta

en se

att även enskild fysisk eller juridisk kan bli innehavare

person av skydd. Ett system med nationella kontrollinstanser införs, eftersom

Bilaga 3 699

det främsta syftet med förordningen att höja och säkra

anges vara kvaliteten på jordbruksprodukter och livsmedel inom gemenskapen.

Genetiska kan inte registreras PDO eller PGI, och

namn som en

lista med sådana oregistrerbara skall inledningsvis publiceras.

namn

Vidare gäller inte kan åtnjuta både varumärkesskydd och

att man PDO- eller PGIskydd till samma sak. En registrering

senare som varumärke skall därför vägras och kan ogiltigförkla-

annars senare

Är däremot varumärke i före anmälan

ras. ett registrerat god tro av

ursprungsbeteckningen, får det bestå, det inte föreligger andra

ogiltighets- eller hävningsgrunder i enlighet med EG:s varumärkes-

direktiv 89104EEG.

Enligt artikel 12 får icke-EG-länder ansöka registreringar

om under förutsättning att landet garanterar eller kan säkerställa

produktspecifikationer i enlighet med förordningens artikel har

kontroll arrangemang motsvarar förordningens artikel 10 och

som landet är berett att medge ett skydd är likvärdigt det i Gemen-

som

skapen för motsvarande jordbruks- och livsmedelsprodukter från

Gemenskapen. Vid eventuella konflikter mellan identiska får

namn detta lösas praktiskt, att risken för förväxling elimineras på

genom

lämpligaste sätt.

5. Slutsatser

Det följer av EG:s direktiv vilseledande reklam

om 84450EEG

att ursprungsbeteckningar som är vilseledande skall motverkas.

700 Bilaga 3

Bland de uppräknade exemplen på sådana vilseledanden finns vilseledande beträffande geografiskt I marknads-

ursprung. en ny föringslag bör alltså i särskild bestämmelse vilseledande

en om reklam på motsvarande sätt i direktivtexten vilseledande

som beträffande geografiskt inkluderas. Det där är

ursprung som avses att just sådana framställningar inte får utformas på ett vilseledande sätt.

Ett typiskt exempel är att en annons för svenska ostar utformas med en flaggirlang i de franska färgerna. För att det skall

vara fråga om vilseledande reklam gäller att rubriker, bilder, text eller övriga element i just reklam för utformats så att intrycket

varor

vilseleder beträffande geografiskt Är produktavbild-

ursprung. en

ning eller en produktbenämning central i reklamframställningen,

kan väl även detta bedömas vilseledande reklam med särskilt

som avseende på det geografiska ursprunget. Ett eventuellt förbud drabbar dock därmed inte produkten eller dess förpackning

som sådan.

Denna reglering täcker därför inte Sveriges konventionsâtaganden vad gäller vilseledande ursprungsbeteckningar. Det räcker inte med

att skydd mot sådana upprätthålls endast i reklamframställningar.

Enligt Madridöverenskommelsens artikel 3 har Sverige även åtagit

sig...

att förbjuda användande med avseende på försäljning,

skyltning eller utbjudande av varor, av alla beteckningar,

som

har karaktären ett ojfentliggörande och är ägnade att

vilseleda angående att låta dem

varors ursprung, genom

förekomma på skyltar, annonser, räkningar, vinlistor, aficirs-

brev eller andra ajfdrsmeddelanden.

Bilaga 3 701

Det behövs därför, utöver bestämmelse vilseledande reklam

en om

i enlighet med EG-direktivets, särskild bestämmelse

en om

geografiskt ursprung som tar sikte på marknadsföringen i sin helhet,

d.v.s. produktens eller förpackningens utformning och framtoning

dessa sedda i ljuset de omgivande marknadsinsatserna. I enlighet med vad som tidigare anförts behövs också för korrekt imple-

en mentering av Madridöverensskommelsen särskild regel

en som

gäller vinodlingsprodukter.

Som nämnts inledningsvis spelar för Sveriges del de traditionella varorna med kvalitetsladdade ursprungsbeteckningar

en mer underordnad roll än för åtskilliga andra västländer med

mer omfattande jordbruksproduktion. Det kan dock inte uteslutas att intresset för ursprungsbeteckningar på sikt kommer att öka också Sverige och beträffande svenska industrivaror. l samband med

ett EG-tillträde måste i varje fall den svenska lagstiftningen kring

ursprungsbeteckningar förstärkas i enlighet med râdsförordningen

208192 EEG. Också redan dessförinnan kan dock finnas anledning att överväga motsvarande svenska lagstiftning, eftersom skydd av svenska beteckningar på EG-marknaden såsom framkommit enligt EG-förordningen förutsätter ömsesidigt skydd. Det är emellertid då

fråga om ett registreringssystem av typ kollektivmärken, vilket

faller utanför Marknadsföringsutredningens uppdrag.

Vad gäller vilseledande beträffande geografiskt i

ursprung

marknadsföring är detta dock en central uppgift inom utrednings-

uppdraget. En lagtext som tillfredsställer de här anförda kraven med

utgångspunkt från föreliggande praxis och vad i övrigt kan

som anses krävas för att de nuvarande svenska konventionsåtagandena

SOU 1993 :59

702 Bilaga 3

skall vara uppfyllda skulle därför primärt kunna lyda:

En näringsidkare får inte vilseleda konsumenter eller andra

förbrukare angående geografiskt ursprung att använda

genom

beteckningar som är ägnade att felaktigt, direkt eller indirekt,

ge intrycket av att en vara är frambragt eller tillverkad i ett

visst land eller område eller på viss ort.

En ursprungsbeteckning skall dock inte vilseledande,

anses

om den enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka

varans

art.

Mot bakgrund av den pågående europeiseringen kan det vidare inte

längre anses vara en korrekt implementering konventionsåtagan-

av den att endast hänvisa till svenska, f.n. gällande specifika inköps-

och distributionsformer för vin och alkohol. För korrekt

en implementering av de svenska åtagandena enligt Madridöverens-

kommelsen behövs i enlighet med vad som tidigare anförts också

en särskild regel som gäller vinodlingsprodukter. Den lösning

som

1970 valdes för att implementera de svenska konventionsåtagandena

kan inte anses fullt ut tillfredsställa dessa. Därtill kommer de

åtaganden Sverige gjort beträffande alkoholdryckers ursprungsbe-

teckningar till följd av ett EES-avtal.

I syfte att ställa svensk lagstiftning i överensstämmelse med såväl

Madridöverenskommelsen som gjorda EES-åtaganden krävs

en särskild regel att:

Ursprungsbeteckningar för alkoholdrycker skall skyddas mot varje form tillägnande eller efterbildning med avseende på

av främmande stat, är ansluten till Madridöverenskommelsen

som

den 14 april 1891 angående undertryckande oriktiga eller

av vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror, eller stat,

Bilaga 3 703

som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det gäller även om det äkta ursprunget eller beteckanges om

ningen är utnyttjad endast i översättning eller är åtföljd

uttryck som art, sort, typ, kopia eller dylikt. Regeringen eller myndighet regeringen utser, får

som bestämma att även andra beteckningar på alkoholdrycker skall

skyddas enligt första stycket.

En sådan bestämmelse skulle dock lämpligare än i mark- - en ny nadsföringslag kunna sättas in som 2a § i lagen 1978:763 med -

vissa bestämmelser om marknadsföring alkoholdrycker med

av en följdändring i dess 3 Regeln behöver tillämpas endast i förhållande till andra unionsländer. För att göra bilden fullständig föreslås dessutom att regel en införs i svensk rätt i enlighet med Madridöverenskommelsens artikel 1 första stycket, att med oriktiga eller direkt eller indirekt om varor vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar skall kunna tas i beslag vid införseln. Också den regeln behöver bara tillämpas i förhållande till andra unionsländer, i detta fall Paris- och men Madridunionen. De anslutna länderna har visserligen såsom framkommit rätt att fritt själva bestämma de sanktioner omnämns i artikel om som

Mot bakgrund av att Sverige fram till 1970 upprätthöll regel

en om beslag vid införsel med vilseledande ursprungsbeteckningar av varor finns dock goda skäl för bestämmelse med konventionstextens att en innebörd återinförs, t.ex. i förordningen 1970:495 utländska om varumärken m.m., nu när lagstiftning i ämnet på nytt är aktuell.

4 TILLÄMPNING I PRAXIS AV 6 § MARKNADS-

Bilaga

FÖRINGSLAGEN OM UPPSÃTLIGT VILSE-

LEDANDE REKLAM

Inledning

I de flesta ärenden när KO tillämpar marknadsföringslagen används

generalklausulen i 2 behandlar otillbörlig marknadsföring.

som Det finns dock tillfällen när KO finner anledning att använda sig

specialbestämmelsen i 6 § marknadsföringslagen, handlar

som om

uppsåtlig användning vilseledande framställning.

6 § marknadsföringslagen MFL lyder

Näringsidkare som vid marknadvöring av vara, tjänst eller

annan nyttighet uppsåtligen använder vilseledande framställning, vilken

avser hans eller näringsverksamhet och är ägnad

egen annans att

påverka efterfrågan på nyttigheten, dömes till böter eller fängelse

i högst ett år.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på anställd hos

näringsidkare och handlar på näringsidkares vägnar.

annan som

Det är allmän åklagare väcker åtal hos allmän domstol när

som

bestämmelsen skall tillämpas. En förutsättning för att åklagaren

706 Bilaga 4

Bilaga 4 s. 713

skall få väcka åtal är dock att KO har medgett det. Det är alltså i praktiken KO som avgör åtal skall ske.

Studien ärenden angående uppsåtlig vilseledande marknads-

avser föring som finns registrerade hos KO från KO:s tillkomst 1971 till januari 1991. Materialet från de första tio åren är delvis ofull-

ständigt.

I de flesta ärenden har det gått till så att KO har anmält marknadsföringsåtgärder som varit föremål för utredning hos KO till åklagarmyndighet, varvid KO har översänt det material KO haft tillgång till. I något fall har KO redan i detta skede medgivit åklagaren att väcka åtal. Åklagarmyndigheten har sedan lämnat över

ärendet till polis för förundersökning. När förundersökningen varit

klar har åklagaren tagit ställning till om det funnits någon grund för att väcka åtal. Om han funnit att så är fallet har han begärt medgivande från KO att väcka åtal. I flera fall förefaller det dock som att åklagaren först har begärt KO:s synpunkter på förundersökningen varvid KO har medgivit att åtal väckts. Åklagaren har i några av dessa ärenden senare beslutat att inte väcka åtal.

Hos KO

Från 1971 till och med januari 1991 har KO anmält 106 ärenden

angående uppsåtl igt vilseledande marknadsföring till åklagarmyndig-

het. Under den senare hälften av perioden har det förekommit 46 ärenden. En del anmälningar har gällt handlingar redan KO har

som misstänkt varit grövre brott än uppsåtligen vilseledande marknads-

Bilaga 4 s. 714

Bilaga 4 707

föring. I dessa ärenden har KO uttryckt i anmälan att handlingarna misstänks vara t.ex. bedrägeri, men att åtminstone uppsåtligen

vilseledande marknadsföring borde anses föreligga.

Efter att ha tagit del av åklagarens utredning har KO i 32

ärenden inte lämnat medgivande till åtal. Från 1981 till januari 1991 har detta inträffat i 21 ärenden. KO har i sju ärenden valt att istället föra ärendet till Marknadsdomstolen eller utfärda förbudsföreläggande. I sex ärenden har KO funnit med stöd uppgifter

av som framkommit i förundersökningen att det inte längre fanns grund för misstanke uppsåtligen vilseledande marknadsföring.

För närvarande finns det hos KO sju öppna ärenden där KO

misstänkt att uppsåtligen vilseledande marknadsföring förelegat. I

sex av dessa har KO anmält misstanke om brott och avvaktar för närvarande åklagarens bedömning. I det sjunde ärendet avvaktas Högsta Domstolens beslut om prövningstillstånd efter att tingsrätt och hovrätt har dömt näringsidkaren för grovt bedrägeri.

Hos åklagarmyndighet

Drygt 40 av KO:s anmälningar till åklagarmyndighet har lett till åtal

för uppsåtligen vilseledande marknadsföring. En del KO:s

av anmälningar har lett till att näringsidkares handlande till slut har rubricerats som ett annat brott än uppsåtligen vilseledande marknadsföring när åtal väl har väckts. I elva ärenden där åklagare har fått medgivande till åtal har åklagaren i ansökan till domstol rubricerat gärningarna andra brott, i några fall bedrägeri. Av

som

SOU 1993 :59

708 4

Bilaga

dessa elva har sju ärenden registrerats hos KO mellan 1981 och

januari 1991.

I tio ärenden, samtliga från den har

senare tioårsperioden,

åklagare begärt medgivande av KO för att väcka talan med stöd

utredning som gjorts på grund av polisanmälningar. KO har lämnat

medgivande i dessa fall. För närvarande finns sådant

sex av ett öppet ärende hos KO. KO har ännu inte beslutat medgivande till

åtal ska medges.

Orsakerna till varför ärenden inte har gått till åtal hos åklagare har varierat. I fyra ärenden kan dock konstateras att förundersökningarna har lagts ned därför att brott inte kunde styrkas. I fyra ärenden har åklagare lämnat åtalsunderlåtelse därför att den misstänkte begått annat grövre brott.

I allmän domstol

26 stycken fällande domar har meddelats för vilseledande

uppsåtligt

marknadsföring från 1971 till och med januari 1991. Under den första tioårsperioden fälldes 21 näringsidkare och under den andra tioårsperioden fälldes fem. 18 fällande domar gäller ärenden

som inkommit till KO under åren 1971 1976, dvs. innan KO

sammanslogs med Konsumentverket. Sedan januari 1991 har

ytterligare en näringsidkare fällts.

I 15 ärenden har näringsidkare friats domstol. Domstol har

av konstaterat i sju ärenden, två har registrerats hos KO efter

varav 1981, att uppsåt var styrkt; i två ärenden ansåg domstolen att det

Bilaga 4 709

inte utrett att den representant för företaget åtalats kunde

var som anses som ansvarig för den marknadsföring det gällde och i ett ärende kunde inte ansvar styrkas hos någon ansvarig företrädare för bolaget. I de flesta ärenden där näringsidkaren har friats har det alltså berott på olika problem med att styrka uppsåt hos den åtalade.

I några ärenden har tingsrätts dom överklagats till hovrätt. Inte något ärende har kommit under Högsta Domstolens bedömning i sakfrågan såvitt framgår det material funnits tillgängligt hos

av som KO.

Straffen

De straff man kan drabbas gör sig skyldig till uppsåt-

av om man ligen vilseledande marknadsföring är böter eller fängelse högst ett år. Dagsbotens antal har i de studerade domarna varierat från 15 till 120. Räknat i kronor har bötesbeloppen varierat från 75 kr 15 dagsböter ä 15 kr, utdömdes 1971 till 60 000 kr 120 dagsböter å 500 kr, utdömdes 1990.

Under perioden 1981 -januari 1991 har fyra näringsidkare dömts

till dagsböter. Bötesbeloppen har varierat på följande sätt:

40 dagsböter ä 25 kr, totalt l 000 kr här kombinerade rätten böter

med Villkorlig dom

50 dagsböter ä 70 kr, totalt 3 500 kr 100 dagsböter å 100 kr, totalt 10 000 kr 120 dagsböter ä 500 kr, totalt 60 000 kr

Nyligen har en näringsidkare dömts till 40 dagsböter ä 50 kr, dvs.

totalt 2 000 kr.

710 4

Bilaga

Dessa belopp kan jämföras med storleken de viten Markav som nadsdomstolens beslut förenas med. Marknadsdomstolen förefaller numera att som regel bestämma vitesbelopp till 200 000 kr även när förbud riktas mot en fysisk person.

Ingen har dömts till fängelse enbart på grund uppsåtlig

av vilseledande marknadsföring. I de få ärenden då fängelse har utdömts har den dömde samtidigt dömts för andra brott. I ärende ett har en person dömts till villkorlig dom och böter för uppsåtligen

vilseledande marknadsföring ovan.

Preskriberade ärenden

Preskriptionstiden för brottet att uppsåtligen använda vilseledande

framställning vid marknadsföring är två år. Detta innebär

att åklagare ska hinna väcka talan inom två år från det att brottet begicks. Under hela den studerade perioden har tio ärenden preskriberats. Med hänsyn till att ärenden ska flera passera

myndigheter, ibland flera gånger KO, åklagare, polis, åklagare,

- KO, åklagare innan åklagare väcker åtal är det kanske

- naturligt att

en viss mängd ärenden hinner preskriberas. Det kan ibland räcka

med liten försening hos någon myndigheterna för ärendet

en av att

ska hinna preskriberas.

Bilaga 4

Likheter mellan ärenden

I cirka 30 ärenden, varav drygt tio ärenden från 1981 till och med

januari 1991, har den misstänkte näringsidkaren ägnat sig åt

postorderförsäljning. Oftast har då uppgifterna i marknadsföringen

om varorna varit felaktiga. Ibland har problemet varit att köpare inte fått de de beställt och ibland betalat i förskott.

varor

En stor grupp ärenden, 39 stycken situationer där närings-

avser idkare gett felaktiga uppgifter om varas beskaffenhet t.ex. i form av felaktig varudeklaration eller felaktig uppgift om varas årsmodell.

I 66 av ärendena har näringsidkarna varit enskilda näringsidkare som verkat under sitt eget namn. I 26 av ärendena har närings-

idkarna varit aktiebolag, varav flera fåmansaktiebolag.

Det är svårt att annars hitta andra likheter mellan ärendena än att näringsidkaren har varit liten och oseriös.

Sammanfattning

Av de 116 ärenden som omfattas av studien har 27 ärenden lett till att någon fällts i allmän domstol. 6 § marknadsföringslagen har tillämpats så få gånger att någon uttalad vid att tillämpa

vana paragrafen inte finns hos domstolar, åklagare eller polis. Materialet som studerats är så litet och olikartat att klara samband är svåra att se.

Bilaga 5 s. 720

Bilaga 5 OM KOMBINATIONSERBJUDANDEN

Marknadsföringslagens förbud mot kombinationserbjudanden

och rabattmärken

Förarbeten

Marknadsföringslagen MFL innehåller tre straffbelagda förbud,

ett gäller vilseledande marknadsföring 6 §. I 7 och 8 §§ varav finns bestämmelser som kriminaliserar rabattmärkeserbjudanden och

andra fall av kombinationserbjudanden. Stadgandena har följande

lydelse:

7 § Näringsidkare erbjuder konsument att mot märke

som eller annat bevis, vilket utlämnas vid försäljning av vara, tjänst eller annan nyttighet, erhålla annat än pengar dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detta gäller dock om beviset ger rätt endast till översyn, reparation eller annat liknande med avseende på det sålda.

8 § Näringsidkare som i annat fall än som avses i 7 § till konsument bjuder ut tvâ eller flera varor för ett gemensamt pris eller erbjuder konsument att vid köp av vara förvärva även annan vara utan ersättning eller mot särskilt lågt pris dömes, varorna uppenbart saknar naturligt samband och

om förfarandet försvårar för konsumenten att bedöma erbjudandets värde, till böter eller fängelse i högst ett år. Vad som sägs här om vara gäller även tjänst och annan nyttighet.

Ringa fall brott mot 7 och 8 är fria från straff 9 §. Som

714 Bilaga 5

Bilaga 5 s. 721

framgår av lagtexten innebär förbudet i 7 § i

en specialreglering

förhållande till den allmänna bestämmelsen i 8 § rörande kombina-

tionserbjudanden. Sådana erbjudanden kan förekomma

som paket-

erbjudanden och tilläggserbjudanden. Vid paketerbjudanden säljs två

eller flera i huvudsak likvärdiga tillsammans för varor ett gemen-

samt pris. Vid tilläggserbjudanden framstår de en av erbjudna va-

rorna som huvudvara och den andra Bestämvaran som ett tillägg. melserna gäller inte enbart varuerbjudanden. Även olika kombinationer och tjänster eller enbart omfattas. av varor tjänster Ett tilläggserbjudande kan t.ex. utgöras rabattförmån vid köp av en av en annan vara. En del tilläggserbjudanden är konstruerade så sätt på att de förutsätter inköp för visst belopp eller visst antal artiklar av ett av samma slag. Erbjudandet kan innebära möjlighet att förvärva annan vara utan särskild kostnad eller till ett betecknat

som förmånligt pris

förmånserbjudande.

Förbudet i 7 § är i första hand riktat förekomsten mot av s.k. trading stamps. Kännetecknande för system med trading stamps brukar att rabattmärkesföretag utfärdar rabattmärken vara som är åsatta vissa värden i poäng, att

rabattmärkesföretag säljer märkena

till olika detaljhandelsföretag lämnar dem till som ut konsumenter vid köp samt att konsumenterna samlar märkena och löser in dem

i hos rabattmärkesföretaget när de viss

varor uppnått en poängsum-

ma. Förarbetena till bestämmelserna utgörs betänkandet

av Otillbörlig

konkurrens SOU 1966:71 och propositionen 1970:57, som låg till

grund för 1970 års lag otillbörlig Bestämmel-

om marknadsföring.

Bilaga 5 s. 722

Bilaga 5 715

i 1970 års lag överfördes i oförändrat skick till nu gällande serna marknadsföringslag från år 1975 dock nämndes inte nyttigheter i den tidigare lagen. Här bör även nämnas att 1931 års lag om illojal konkurrens innehöll ett straffsanktionerat förbud mot vissa former

tilläggserbjudanden. Bestämmelsen upphävdes 1970.

av Den lagstiftning kom till stånd år 1970 med förbud mot som kombi-nerade utbud och rabattmärken bygger enligt förarbetena till

stor del på konsumentpolitiska överväganden. Förbudsreglerna

måste dock även uttryck för hänsynstagande till önskemål ses som inom detaljhandeln. Det har varit av intresse för t.ex. leverantörer märkesvaror att kunna erbjuda tilläggsförmåner som en kanal för av direkt kontakt med konsumenterna. Den traditionella butikshandeln

har däremot ofta sett negativt på sådana leverantörsstyrda erbjudan-

den. I 1966 års betänkande föreslogs särskild bestämmelse med en förbud mot vilseledande reklam 2 §. Bestämmelsen var tilm.m. lämplig i fråga kombinerade utbud, när dessa framställdes på ett om vilseledande sätt. Påföljden förbud vid vite. Utredningen bevar

handlade även frågan om olika marknadsföringsmetoder generellt

eller i viss individuell utformning kunde klandervärda i ett anses etiskt perspektiv och därför inte borde få användas. I det sammanhanget berördes kombinerade utbud, tilläggserbjudanden och trading

stamps. Utredningen fann inte skäl för ett entydigt avståndstagande

från dessa marknadsföringsmetoder framhöll samtidigt att för-

men farandena under vissa omständigheter kunde få en sådan utformning att de innebar ett otillåtet utnyttjande av allmänhetens godtrogenhet och att ingripande då borde kunna ske. I sitt ställningstagande beak-

716 5

Bilaga

tade utredningen även att fri konkurrens principen om en lade hinder i vägen för ett förbud mot kombinerade utbud som sådana

s. 214 f..

Som exempel på otillbörliga förfaranden nämns i betänkandet

kombinationsutbud eller tilläggserbjudanden, allmänheten

som ger en grovt felaktig bild utbudets förmånlighet. Ett

av annat exempel

är ett trading stamps-system, inte konsumenterna som ger någon som helst möjlighet att värdera den förmån dem.

som erbjuds

Utredningen fann det dock inte motiverat behandla sådana att marknadsföringsmetoder i en särskild bestämmelse. De skulle i stället

bedömas enligt den generalklausul

som utredningen föreslog i 1 §

i sitt lagförslag s. 248 ff.. l

generalklausulen angavs att kon-

kurrensåtgärd, genom vilken hederlighet och god affärsmoral åsidosätts mot konsumenter eller näringsidkare, inte får vidtas

i närings-

verksamhet. Mot sådan åtgärd skulle kunna meddelas förbud vid

vite. Utredningens ståndpunkt således

var att nu aktuella förfaranden skulle vara tillåtna så länge de inte utformades vilpå ett seledande eller eljest otillbörligt sätt. Betänkandets förslag skärptes under

betydligt departements-

behandlingen. Bestämmelser kombinationserbjudanden skulle

om enligt propositionens grundsyn bedömas nästan uteslutande som

inslag i en konsumentskyddande I rabattmärken reglering. fråga om

och liknande infördes ett rent förbud här bortses från det

undantag

som finns i stadgandets sista mening. Vad gäller andra kombina-

tionserbjudanden tillämpades en missbrukslinje: förbud skulle gälla

om vissa förutsättningar uppfyllda.

var I propositionen redovisades den kritik kunde riktas som mot

Bilaga 5 717

kombinerade utbud från etisk synpunkt på följande sätt s. 80 f.: Förfarandet är typiskt sätt ägnat att försvåra för konsumenterna att orientera sig på marknaden och jämföra olika utbud med varandra. När tillägget utgörs av märken vilka, såsom trading stamps, kan användas betalningsmedel vid inköp av varor inom ett stort sor-

som timent som är prissatta i märken eller i märkespoäng, blir det fullständigt omöjligt för konsumenten att överblicka systemet och bilda

sig uppfattning erbjudandet är förmånligt eller inte.

en egen om Svårigheten att värdera den förmån som ett kombinerat utbud innebär skapar stora risker för att erbjudandets gynnsamhet överskattas. Tilläggserbjudanden är ägnade att avleda intresset från sådant som i princip bör avgörande för konsumtionsvalet, nämligen huvud-

vara

pris, kvalitet och användbarhet för konsumenten, till något varans

sakligt sett inte har med huvudvaran att göra. När erbjudandet som för att kunna utnyttjas kräver köp av ett visst antal enheter av en

skapar det bindning till varan som inte beror på varans egna vara en

förtjänster. Rabatterbjudanden kan påverka konsumenten till köp

denne egentligen inte har något större intresse av. Förmåner som

här aktuellt slag kan således leda till att konsumentens handlande av kommer att styras irrationella faktorer. Trots vad som kunde an-

av föras till stöd för att inte ingripa mot metoden med tilläggserbjudanden och dylikt, t.ex. att metoden kunde verka konkurrensstimulerande vid introduktionen och även kunde ut-

av nya varor göra en för konsumenterna fördelaktig form för varudistribution,

ansåg departementschefen att nackdelarna från konsumentsynpunkt

hade större tyngd än fördelarna. Straffsanktionerade förbudsbestämmelser borde därför införas.

718 5

Bilaga

Departementschefen föreslog dock undantag från förbudet mot

kombinerade utbud för sådana erbjudanden kan bedömas som vara klart förmånliga för konsumenterna. Det kan gälla varor med ett gemensamt användningsområde som säljs för ett gemensamt, rabatterat pris. Andra tilläggserbjudanden kan framstå harmlösa från som konsumentsynpunkt. Det framhölls vidare att det i fråga konom ett kret erbjudande kan svårt vara att avgöra om ett kombinerat utbud eller ej. Ett allmänt förbud riskerade att hindra

en fördelaktig

produktutveckling. Mot denna bakgrund avgränsades förbudet

mot kombinerade utbud så att det endast gäller erbjudandet försvårar om för konsumenten att bedöma erbjudandets värde och om varorna uppenbart saknar naturligt samband s. 82 f.. De olägenheter motiverade förbud som ett begränsat av nyss redovisat innehåll ansågs ha betydelse endast när de

erbjudna varor-

na tillhandahållstillsammans. De kunde inte i

åberopas fråga om er-

bjudanden om tilläggsförmåner för den kan förete bevis i form som av märken, delar förpackningar eller liknande. I-lär

av föreslogs ett

förbud rabattmärkesförbud med endast väl

ett mindre, avgränsat

undantag s. 83.

Det anförs i propositionen s. 83

att ingripande enligt general-

klausulen mot otillbörlig marknadsföring kan ske i fråga om ett

erbjudande, som inte täcks ett straffstadgande i sak

av men som mycket nära påminner om en straffbar metod och kan kritiseras som på samma grunder som har motiverat straffbestämmelsen. Vid sin granskning det rabattmärkesförbudet

av föreslagna

pekade lagrådet s. 132 på att det förekommer

erbjudanden om

rabatt, såsom vissa fall där

av årsomsättningsrabatt, erbjudandet är

Bilaga 5 s. 726

Bilaga 5 719

begränsat så att det gäller endast i fråga kassakvitton som härrör

om från inköp som konsumenten själv gjort hos den som lämnat erbjudandet. Åtminstone förmån gäller för kunder köper

om samma som på kredit framstår ett erbjudande detta slag knutet till själva

av som inköpen, inte till kassakvittona. Företeendet av kassakvitton är då endast ett sätt för kontantkunden att styrka omfattningen av gjorda inköp. Rabattmärkesförbudet borde enligt lagrådet tolkas så att det inte omfattar sådana fall.

Närmare om rabattmärkesförbudet i 7 § MFL

Bestämmelsen har enligt det tidigare anförda främst föranletts av farhågor för att system med trading stamps skulle sprida sig i

Sverige. Stadgandet har emellertid fått en generell utformning med

större räckvidd. Det gäller erbjudanden till konsument att mot märke eller annat bevis som utlämnas vid försäljning erhålla annat

än pengar. De köpbevis som avses kan enligt lagmotiven utgöras av

kuponger är bifogade flikar eller andra delar för-

som varan, av packningar, burklock och kapsyler. Förbudet gäller utlämnande av

köpbevis vid försäljning. Gratisutdelning rabattkuponger och

av kuponger som kan klippas ut ur annonser är exempel på vad som faller utanför förbudet.

Rekvisitet annat än pengar innebär ett det är förbjudet att lämna ut köpbevis som är inlösbara alternativt i varor eller pengar eller rabatt vid inköp. Ett köpbevis som kan lösas in enbart

som ger

träffas inte av förbudet. Som sådana köpbevis räknas även i pengar kassakvitton rätt till återbäring i till skillnad från

som ger pengar

720 Bilaga 5

Bilaga 5 s. 727

kvitton berättigar till återbäring i

som varor.

Marknadsdomstolen MD har i flera ärenden angående tillämp-

ning av generalklausulen i 2 § MFL haft anledning att pröva

innebörden rabattmärkesförbudet. av I beslutet MD 1980: 19, Verdexa, prövades kombinationserett

bjudande vid marknadsföring bilar. Verdexa erbjöd led

av som ett i en tidsbegränsad kampanj ett kontokort till den

betalkort som

köpte en begagnad bil av företaget till ett visst pris. Kontokortet

gällde hos ett bensinbolag och på kontot fanns ett tillgodohavande

om 2 500 kr. Kontokortet möjlighet till köp

gav ur bensinbolagets

sortiment. KO gjorde gällande att kontokortet var att se som ett

köpbevis och att marknadsföringen stred mot 7 § MFL. MD

framhöll karaktäristiskt för de bevis rabattmärkesförbudet som som avser att konsumenten mot företeende beviset erhåller nyttigav en

het av något slag. Beviset utgör ett slags värdehandling,

som representerar den nyttighet i vilken beviset kan lösas in. Den erbjudna förmånen är knuten till beviset sådant. Enligt MD hade kontosom kortet inte innebörd och funktion sådana

samma som köpbevis.

Kortet som sådant representerade inte någon nyttighet, i vilken det kan lösas in. Marknadsföringen stred således inte rabattmärmot kesförbudet.

Fallet MD 1982:19, Haléns Postorder, rörde bl.a. ett erbjudande

om köp av tilläggsvaror vid köp på postorder för vissa belopp. När

stipulerade belopp uppnåtts skickade postorderföretaget ett brev till

kunden med meddelande detta, och tilläggsvaran skickades om sedan kunden returnerat brevet undertecknat. KO hävdade att brevet var att anse som ett köpbevis enligt 7 MD fann att brevet inte

Bilaga 5 s. 728

Bilaga 5 721

var bärare av rätten till den erbjudna förmånen och att det således

inte var fråga om ett köpbevis.

Fallet MD 1982: ll, Örebro Läns Sparbank, gällde erbjudanden

till bankkunder som satte in visst belopp på banken. Dessa kunder erhöll ett särskilt rabatthäfte avseende rabatt på olika banktjänster.

MD fann att insättning av pengar på bankräkning inte kunde jim-

ställas med köp och bankens inlåning kunde därför inte betraktas

som försäljning. 7 § MFL var därför inte tillämplig.

Beslutet MD 1988:2, Önskebutikerna, gällde samlarbonus

en som

en butikskedja erbjöd vid marknadsföring av glas- och porslins-

varor. Den som kunde uppvisa ett s.k. bonuskort med stämplar från elva inköpstillfállen var berättigad till en tolfte vara utan extra kostnad. Erbjudandet gällde valfri artikel inom valfri servis eller bestickserie. KO hävdade att det fråga ett köpbevis i den

var om mening som 7 § avser. Företaget vitsordade att samlarbonusen i och för sig träffades av rabattmärkesförbudet gjorde gällande att

men erbjudandet trots detta utgjorde en tillåten form av mängdrabatt.

- MD uttalade i beslutet att stämpelkorten framstod självständiga

som bärare av den erbjudna förmånen och att erbjudandet föll under rabattmärkesförbudet. Domstolen hade dessförinnan konstaterat att erbjudandet inte var begränsat till ett under längre tid bestående kundförhållande mellan en bestämd näringsidkare och dennes kunder, en situation som enligt ovan redovisade uttalande lagrådet

av under vissa omständigheter skulle kunna falla utanför förbudet.

Beslutet MD 1989: 12, Statoil, gällde ett erbjudande från bensinbolaget, där den som tvättat sin bil fem gånger fick ytterligare

en tvätt utan extra kostnad. Kunden erhöll en stämpel i ett kort som

722 Bilaga 5

Bilaga 5 s. 729

bevis för inköpet de första fem tvättarna. Erbjudandet ansågs

av strida mot 7 § MFL och fälldes på grunder i MD

samma som 1988:2.

Beslutet MD 1990:4, Storstockholms Lokaltrafik SL, fick

en annan utgång. SL erbjöd konsumenter rest minst tio månader

som under ett år och kunde uppvisa inköpta mänadsmärken från

som denna period att få ytterligare månadsmärke utan kostnad.

extra MD konstaterade att månadsmärkena först fungerade bevis för

som kundens rätt att med SL under viss period och att resenären

resa en därefter kunde använda dem bevis på sin rätt till bonus. Varje

som mänadsmärke var knutet till resenären personligen att denne

genom skulle ange sitt stamkortsnummer på märket. Enligt MD fick bonuserbjudandet anses lämnat i ett under längre tid bestående kundförhållande och det låg därmed närmast till hands förmånen

att se såsom knuten till kundens anlitande SLs resetjänster och inte till

av märkena sådana. Erbjudandet omfattades därför inte

som av förbudet i 7 § MFL.

I beslutet MD 1985:30, Marabou, tog MD ställning till innebör-

den i uttrycket annat än pengar. Marabou erbjöd konsumenter,

som sände in omslag till företagets sortiment, att få s.k.

varor ur en betalcheck. Betalchecken lydde på ett visst och kun-

penningbelopp

de användas vid inköp i affärer sålde livsmedel. Konsumenten

som kunde även välja att lösa in betalchecken i kontanter hos Nordisk

Kuponginlösen. MD fann att med uttrycket pengar måste

avses sedlar och mynt och andra allmänna betalningsmedel är likvär-

som diga därmed. Betalchecken kunde inte betecknas och

som pengar

erbjudandet förbjöds därför.

Bilaga 5 s. 730

Bilaga 5 723

Rabattmärkesförbudet avser således den situationen att

en näringsidkare vid försäljning till konsument lämnat ut särskilda köpbevis, som kan lösas in i annat än pengar. Bestämmelsen gäller sådana köpbevis som framstår självständiga bärare den

som av erbjudna förmånen. Endast om förmånen är omedelbart, dvs. utan omväg över köp av en ny vara, tillgänglig i pengar är ett erbjudande kopplat till sådana köpbevis tillåtet. Det innebär att vissa rabatterbjudanden strider mot lagen. Rabatter som förekommer i form av återbäring i bestående kundförhållanden är tillåtna. Rabatterbjudanden där ett sådant kundförhållande inte föreligger och där köpbeviset framstår bärare förmånen träffas förbudet.

som av av Köpbevis som tillhandahålls utan samband med försäljning omfattas

inte alls regleringen.

Närmare om förbudet mot kombinationserbjudanden i 8 § MFL

Stadgandets räckvidd begränsas tre rekvisit, alla måste

av som vara uppfyllda samtidigt. Förutom att erbjudandet skall vara riktat till

konsumenter gäller att de erbjudna nyttigheterna uppenbart skall

sakna naturligt samband och att förfarandet skall försvåra för konsumenten att bedöma erbjudandets värde.

Vad gäller sambandsrekvisitet anges följande i prop. 1970:57

s. 96:

Frågan om naturligt samband föreligger bör ses från konsumen-

tens synpunkt Genom ordet uppenbart markeras att bestäm-

. . .

melsen skall tillämpas bara i sådana fall där de olika varorna och

tjänsterna helt saknar naturligt samband med varandra. Från

724 5

Bilaga

bestämmelsens tillämpningsområde torde häri uteslutas inte genom bara sådant som att säljs jämte visst tillbehör eller en vara att

flera med gemensamt användningsområde tillsammans varor säljs

utan också sådant att det vid försäljning visst som av en vara av slag biläggs en annan vara vilken typiskt sett är intresse för av samma kundkrets som huvudvaran, även inte skall om varorna användas tillsammans. Sålunda torde normalt få olika anses att hushållsartiklar har naturligt samband med varandra.

Sambandsrekvisitet har prövats i flera beslut MD. Sådant

av samband har funnits inte föreligga mellan prenumerationer på vecko-

tidningar och tilläggserbjudanden luktvatten MD 1971:6, Åhlén

om Åkerlund, och MD 1971:7, Saxon Lindström. MD uttalade

i dessa beslut att den kundkrets till vilken både luktvatten och

respektive tidning riktade sig var så vidsträckt att dess enda be-

gränsning bestod i att den utgjordes kvinnor. Inte heller koppav

lingen mellan jeans och tilläggsvaran rullbräden har godtagits, MD

1979:24, Don George. Domstolen fann det klart att rullbräda inte

kunde tillbehör till jeans. Vad gällde användanses som gemensamt

ningsområde fann domstolen att förbrukargrupperna sammanföll

bara till obetydlig del. en Kombinationerna köp hushållsmaskin medlemskap i frysav -

förening och köp av bensin smyckestenar djurbilder är andra

- resp

exempel där enligt MD naturligt samband saknats MD 1972:6,

Elåg-Produkter, MD 1972: 15, Mobil Oil, och MD 1973:7, Svenska

Esso. Det tidigare nämnda beslutet MD 1982:19, Haléns Post-

order, gällde även ett erbjudande till de kunder gjorde inköp

som för vissa belopp att till förmånligt pris förvärva särskilt

angivna

varor ur företagets sortiment. MD fann att det typiskt sett saknades

samband mellan huvudvarorna och de erbjudna tilläggsvarorna.

Bilaga 5 s. 732

Bilaga 5 725

I beslutet MD 1985:2, Drottning TV, ansåg domstolen att det saknades samband mellan köp hemelektronik och ett tilläggser-

av bjudande att utöver krediten för huvudvaran låna ett belopp

som kunden fick disponera efter eget gottfinnande. Inte heller ett erbjudande om båtresa med supé vid köp förlovningsring har ansetts

uppfylla kravet på naturligt samband, MD 1986:9, Göta Ädelmetall.

I två fall rörande tilläggserbjudanden vid försäljning uppslags-

av verk har gränsdragningen kring rekvisitet ställts på sin spets. I det

ena fallet, MD 1975: 19, Förlagshuset Norden, ansågs ett naturligt

samband mellan uppslagsverk och transistorradio inte föreligga. Sådant samband ansågs däremot finnas mellan ett annat uppslagsverk och ett erbjudande enklare jordglob till nedsatt pris,

om en

MD 1977:6, Bokförlaget Data.

Naturligt samband har ansetts föreligga mellan filmframkallning

och köp av ny film MD 1976:27, Hasse Foto och mellan olika kosmetiska preparat märke MD 1973:26, NK.

av samma

Försvåranderekvisitet berörs endast kortfattat i lagmotiven. Det anförs att rekvisitet avgränsar förbudet till vad från etisk

som synpunkt ter sig särskilt betänkligt. Vidare att rekvi-

anges genom sitet undantas fall där tilläggsförmånen är helt obetydligt värde

eller utgörs tydligt är avsett att främja avsättning-

av varuprov som

en av tilläggsvaran prop. 1970:57 s. 83.

Vid tillämpningen försvåranderekvisitet brukar MD göra

av en

helhetsbedömning på grundval av föreliggande omständigheter,

även om särskild vikt läggs vid konsumenternas möjligheter att

bedöma huvudvarans resp tilläggsvarans värde. Bedömningen skiljer

sig till sin karaktär föga från bedömningen vederhäftighets- och

726 Bilaga 5

Bilaga 5 s. 733

vilseledandefrågor i allmänhet enligt generalklausulen i 2 § MFL.

I de fall där MD fällt har erbjudandet åtminstone delvis

- - presenterats rörigt och oklart, i förening med överdrivna påståenden eller särskilt suggestiva moment försvårat konsumenternas be-

som dömning. För att ett erbjudande inte skall strida mot 8 § MFL torde fordras att erbjudandet saknar nu nämnda inslag och att det tydligt klargör både huvudvarans och tilläggsvarans värde och förhållandet

mellan det erbjudna priset och normala marknadspris

varornas samt, i förekommande fall, den tid under vilken erbjudandet gäller.

Bilaga 6 s. 734

NÄRINGSLIVETS EGENÅTGÄRDER PÅ

Bilaga 6

MARKNADSFÖRINGSOMRÅDET

Begreppet

Begreppet egenåtgärder introducerades i mitten av 1980-talet i den

konsumentpolitiska debatten som en benämning på näringslivs-

aktiviteter, vilka syftar till att lösa eller förebygga olika konsumentproblem. Denna typ av aktiviteter är emellertid inte ny utan har under olika benämningar förekommit sedan lång tid inom näringslivet. Som ett viktigt exempel kan nämnas självreglering och själv-

sanering vad gäller företagens marknadsföringsâtgärder.

En omfattande självreglering och självsanering av marknads-

föringen utgjorde således den historiska och sakliga bakgrunden till

l970-års lag om otillbörlig marknadsföring sedermera ändrad och

utbyggd till 1975-års marknadsföringslag. Under 1970-talet och början av 1980-talet låg emellertid näringslivets aktiviteter ifråga

om självsanering och självreglering samt andra typer av egen-

åtgärder på en förhållandevis låg nivå. I mitten och mot slutet av 1980-talet skedde dock en omsvängning i synen på egenâtgärder. Således betonades i bl.a. prop. l98586:12l Inriktningen av konsumentpolitiken att företagen måste ha ett förstahandsansvar för en väl fungerande marknad och att förebygga och lösa olika

konsumentproblem. Som exempel på områden lämpliga för

egenâtgärder nämndes bl.a. produktsäkerhet, produktinformation,

26 13-0586

728 Bilaga 6

Bilaga 6 s. 735

otillbörlig marknadsföring och reklamationshantering. Under de

senare åren 1980-talet etablerades flera

av nya egenâtgärdsprogram

inom olika branscher. Flertalet dessa hade

av en inriktning på god

sed i marknadsföringen.

Det skall betonas att begreppet egenåtgärder fler

avser betydligt

typer av åtgärder inom näringslivet än sådana är inriktade på

som

god sed i marknadsföringen. Näringslivets Delegation för Mark-

nadsrätt NDM presenterade 1988 följande definition begreppet

av vilken får allmänt accepterad:

nu anses

Åtgärder som i systematiserad vidtas antingen enskilt

form av ett

företag, en grupp av företag, en hel bransch eller näringslivet i

sin helhet i syfte att utreda, förebygga eller lösa problem i

förhållande till konsumenter eller andra kunder. Med denna breda definition begreppet utgör bl.a. följande

aktiviteter inom näringslivet exempel på egenåtgärder:

o normbildning

o Övervakning av efterlevnaden av olika

normer

0 reklamationsregler

Bilaga 6 s. 735

o reklamationshantering

o standardformulär

o informationssystem

o utbildning

o konsumentkontaktavdelningar

o produktutformning produktsäkerhet

Egenåtgärder avseende god sed i marknadsföringen förekommer i

Bilaga 6 s. 736

Bilaga 6 729

form branschvisa eller branschövergripande regler norm-

av bildning, system för övervakningen efterlevnaden sådana

av av

regler, undervisning och information angående gällande regler samt

i viss mån i form olika system för standardiserad information.

Avsikten med denna promemoria är att exempel på

ge egen-

åtgärder med inriktning på god sed i marknadsföringen, deras

eventuella inverkan på rättsutvecklingen samt peka på skillnader

mellan egenåtgärder av denna typ och den offentligrättsliga regle-

ringen på området dvs. främst marknadsföringslagen.

Exempel på egenåtgärdsprogram

Det finns ett knappt tjugotal egenåtgårdsprogram med

numera avseende på god etik i marknadsföringen. De flesta dessa är

av uppbyggda branschvis. Några system är dock av branschövergripande karaktär. Flertalet av egenåtgärderna inleddes under delen

senare av 1980-talet. Läkemedelsbranschens aktiviteter på området inleddes dock 1969. Den i detta avsnitt avslutningsvis nämnda kursverksamheten inleddes under 1960-talet och har alltsedan dess varit

av förhållandevis stor omfattning. Vad gäller de egenåtgärds-

yngre programmen har Konsumentverket i flera fall medverkat på ett eller

annat sätt i tillkomsten och utformningen. Även Näringslivets

Delegation för Marknadsrätt NDM har många gånger deltagit

aktivt i utformningen av olika program. Innehållet i de olika programmen och omfattningen av verksamheten varierar i stor

utsträckning. l följande tabell redovisas huvudinslagen i ett tiotal

olika program:

730 Bilaga 6

Bilaga 6 s. 737

Bransch Regler Övervaknings- Huvudman

och bedöm-

ningsorgan samt andra inslag

Alla branscher Internationella Marknadsetiska Näringslivets Handelskam- Rådet MER Delegation för marens ICC Marknadsrätt

Grundregler för NDM och

Reklam, Regler Internationella för säljfrämjande Handelskamåtgärder samt marens Svenska andra marknads- National-

föringskoder från kommitté

ICC

Definition Etiska Rådet mot Annonsör-

av könsdiskrimi- könsdiskrimi- föreningen och nerande reklam nerande reklam Reklamförbund även art. 3 4 i ERK

Grundregler för reklam

Regler för Textreklamkom- Svenska Tidreklamidenti- mittéen ningsutgivare-

ñering föreningen

Bryggerier Regel om identi- Obligatorisk Svenska Brygga

fiering av lättöls- efterhands- reföreningen

reklam granskning i

huvudmannens

regi. Brott mot

regeln föranleder

böter till hu-

vudmannen.

Undervisning om gällande regler

för ölreklam

alkoholreklam-

SOU 1993 :59

Bilaga 6 s. 738

Bilaga 6

ransch Regler Övervaknings- Huvudman och bedöm-

ningsorgan samt andra inslag

lagen och KOV:s

riktlinjer

Direkthandels- Dokumenten Gransknings- och Direkthandelsbranschen God affärssed i bedömningsråd företagens företeledirekthan- Dfzs vägledare ning Df delns marknads- som kan ge föreföring och tagen råd. Dfzs God affärssed i Handbok omhembesökshan- fattande presendelns marknads- tation av gällan-

föring de regler

Direktmarknads- Rekommenda- Etiska nämnden Swedish Direct föring tioner till med- för direkt- Marketing

lemsföretagen marknadsföring Association

DM-nämnden SWEDMA

m.m.

Hemelektronik- Särskilda regler Kompendium Organisationer branschen saknas Hemelektronik inom såväl och god affärs- leverantörs- som

sed samman- detaljistledet på

ställning av hemelektronikaktuella regler området och praxis rörande marknads-

föring av hem-

elektronik. En under några år på åttiotalet

verksam gransk-

ningsnämnd har

lagts ned. Dess

1993:59

732 6

Bilaga

Bransch Regler Övervaknings- Huvudman

och bedöm-

ningsorgan samt andra inslag

beslut samt

innehållet i det

nämnda doku-

mentet är bind-

ande för leveran-

törsföretagen. Viss rådgivning

från bransch-

organisationerna

medlemsföre-

tagen.

Hälsokostbran- Regler för infor- Hälsokostbran- Hälsokostbranschen mation hälso- schens Bedöm- schens Leveran-

produkter i ningsnämnd törsförening

praktiken sker

bedömningarna

mestadels utifrån

KOV:s riktlinjer

för marknadsföring av natur-

medel

Kemibranschen Särskilda regler Kemibranschens Kemikontoret saknas ännu etiknämnd och Plast- och

Kemikalie-

leverantörers

förening PKL

Livsmedelsbran- Dokumentet till

Rådgivning Sveriges

schen Hälsoargument via Livsmedels-

företagen

i marknads- Stiftelsen Svensk industriförbund

föringen av Näringsforskning

. livsmedel

Bilaga 6 s. 740

Bilaga 6

Regler Övervaknings- Huvudman

och bedöm-

ningsorgan samt andra inslag

sammanställning av gällande

regler och kända förhållanden i fråga om livsmedelskostens

betydelse i olika

sammanhang

.äkemedels- Regler för läke- Läkemedels- Läkemedelsinduranschen medelsinforma- industrins striföreningen tion Informations- LIF och Repre-

granskningsman sentantföreningen

IGM, Nämnden för utländska för bedömning farmaceutiska av läkemedels- industrier information RUFI NBL samt

undervisning på

flera nivåer för

bl.a. företagen.

Fobaksbranschen KOV:s riktlinjer Tobaksbran- Svenska Tobaksför marknads- schens Gransk- branschföre-

föring av tobaks- ningsnämnd ningen

varor

Detaljhandelns Sveriges Köp-

Tobaksskylt- mannaförbund

ningsråd

734 Bilaga 6

Bilaga 6 s. 741

I sammanhanget finns det anledning att också nämna den sedan 1960-talet förekommande kursverksamheten för olika marknadsförare. Annonsörföreningen utbildar således s.k. Delegerade Reklamansvariga DRA. Reklamförbundet bedriver undervisning för

Ansvariga Reklamutgivare ARU. Tidningsutgivareföreningen har

kurser för annonsgranskare. Innehållet i dessa kurser allmän

är av

marknadsrättslig karaktär men har påtaglig tonvikt på praktisk

tillämpning av gällande regler för marknadsföringen. ARU-

utbildningen fâr betecknas mycket kvalificerad med omfattande

som

övning i att lösa praktiska marknadsrättsliga problem.

Sammansättning av de etiska nämnderna samt organiserandet

olika granskningsfunktioner varierar i hög grad. Gransknings- och

anmälningsfunktionen liksom sekreterarfunktionen i nämnderna är

inte sällan anförtrodd tjänsteman på branschorganisation.

en en Funktionerna kan också utlagd på från branschen fristående

vara en

jurist, t.ex. advokat. Funktionen som informationsgranskningsman

inom läkemedelsbranschen ombesörjes fristående läkare. Ord-

av en förandena i de etiska nämnderna är så gott alltid från bransch-

som intressen fristående och mycket kvalificerade jurister. Vanligtvis rekryteras ordförandena bland högre domstolsjurister eller från den akademiska världen. Företrädare för branschen i form

av personer från företag ingår så gott som alltid bland ledamöterna. I flera fall finns det dessutom fristående ledamöter företräder på respekti-

som ve område aktuell sakkunskap. Bland ledamöterna i t.ex. läkemedelsbranschens och hälsokostbranschens nämnder ingår således fristående läkare. l dessa två och ytterligare några fall finns dessutom ledamöter företräder konsument- ocheller allmän-

som

Bilaga 6 s. 742

Bilaga 6

intresset.

Betydelsen av egenåtgärdema

Någon mera övergripande utvärdering av egenåtgärder med

inriktning på god sed i marknadsföringen har inte gjorts. Generella

slutsatser åtgärdernas effekter är därför svåra att dra. Vilket

av genomslag och vilken respekt åtgärderna tillvinner sig beror således på en lång rad olika omständigheter i det enskilda fallet. I vissa fall torde genomslaget kunna betecknas mycket stort och i andra

som

som direkt blygsamt.

Särskilt inom de branschspecifika programmen sker en kontinuer-

lig utvärdering. Denna leder emellanåt till justeringar och komplet-

teringar programmen. Det äldsta programmet Läkemedels-

av branschens har således förändrats vid ett flertal tillfällen under

årens lopp. Systemet har utvidgats till nya områden och informa-

tionsreglerna har genomgått omfattande förändringar. I ett fall

hemelektronikbranschen lades dock nämndverksamheten ned efter

några år. Som framgått förekommer emellertid i denna bransch fortfarande vissa mindre aktiviteter i form av bl.a. rådgivning till företagen. Tre de där Konsumentverket medverkat vid

av program

tillkomsten och utformningen telefonförsäljning, tobaksreklam och

hemelektronik utvärderades på ett mera systematiskt sätt efter

några Konsumentverket. Utvärderingen presenterades i Kon-

är av sumentverkets Rapport 1991 92:

I rapportens avslutande allmänna synpunkter s. 25 framhålles

736 Bilaga 6

Bilaga 6 s. 743

att de tre egenåtgärdssystemen bidragit till påtaglig sanering

en av marknadsföringen inom de berörda branscherna. Ett annat exempel

på påtagliga förbättringar av marknadsföringen är den kursverksam-

het som Bryggareföreningen inledde för några år sedan. Direkt efter det att de första kurserna genomförts antalet till

sjönk anmälningar

Konsumentverket för felaktig ölreklam med 80 90 %. I själva

ca verket torde undervisning och information

annan om gällande regler

vara bland de viktigaste inslagen i väl fungerande

egenåtgärder.

Det vid tillkomsten marknadsföringslagen förutsatta

av samspelet

mellan generalklausulen otillbörlig 2 § och

om marknadsföring

näringslivets egna aktiviteter vid tolkningen begreppet god

av aflkirssed har stärkts i och med tillkomsten flera av nya egenåtgärdssystem. I förarbetena till 1970-års lag otillbörlig markom

nadsföring sägs begreppet god aflfirssed i generalklausulen

otillbörlig marknadsföring syfta på främst lCC:s Grundregler för

reklam. Domstolen har också årens ofta i sina beslut genom lopp direkt hänvisat till olika artiklar i grundreglerna. Under år senare

har även hänvisningar till marknadsföringsregler från ICC

nya t.ex. Regler för säljfrämjande åtgärder förekommit i flertal - ett

beslut. Marknadsdomstolens praxis vad gäller mil

jöargumentering

särskilt ordet miljövänligt har starkt influerats uttalanden från - av Kemibranschens etiknämnd. Direkta hänvisningar till nämndens praxis har förekommit i domstolens beslut t.ex. MD 1990:20.

Även i ett fällande beslut rörande tobaksreklam hänvisar domstolen till att reklamen tidigare fällts branschens

av granskningsnämnd

MD 1992:27. I ett ärende MD 1991 :22 rörande bl.a.

frågan om

särskild åldersgräns för direktreklam för läkemedel till allmänheten

SOU 1993 :59

Bilaga 6 s. 744

Bilaga 6 737

synes domstolens beslut på ett påtagligt sätt ha influerats ett

av vägledande utlåtande från Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation NBL som inhämtats svarandeföretaget.

På läkemedelsområdet har Läkemedelsverket bl.a. till uppgift att granska läkemedelsreklamen. I denna verksamhet åberopar verket sedan flera år direkt de branschorganisationerna antagna Regler

av för läkemedelsinformation istället för äldre råd och anvisningar från myndigheten. Reklambestämmelsen 21 § iden riksdagen antag-

av na men ännu ikraftträdda läkemedelslagen har på ett påtagligt sätt haft de utomrättsliga branschreglerna som förebild.

Skillnader mellan offentligrättsliga och utomrättsliga regler

Trots det av lagstiftaren förutsatta samspelet mellan den offent-

ligrättsliga regleringen och de utomrättsliga reglerna som växer

fram inom ramen för egenåtgärder på området finns det vissa skillnader vad gäller innebörd och räckvidd. Ett förfarande

som strider mot lag eller praxis inom det offentligrättsliga systemet är

alltid oförenligt med den i de utomrättsliga systemen övergripande

normen god afléirssed. Däremot är det inte alltid så att vad

som strider mot den alltid skulle stå i strid med den

senare normen

offentligrättsliga regleringen främst marknadsföringslagens

- gene-

ralklausul om otillbörlig marknadsföring 2 §. Begreppet god

afldrssed i 2 § MFL är således något snävare än motsvarande

begrepp i de utomrättsliga systemen.

Ett exempel på det nämnda är att ICC:s Grundregler för reklam innehåller bestämmelser integritetsskydd. Enligt artikel 8 får

738 Bilaga 6

Bilaga 6 s. 745

inte enskild avbildas eller i reklam vederperson åberopas utan börandes tillstånd. Marknadsföringslagen skyddar emellertid endast konsumenter och andra målgrupper för

marknadsföringen samt

konkurrerande näringsidkare, inte tredje Här bortses från det man. faktum att Lag och bild i reklamen tredjemansom namn ger ett skydd av samma innehåll Grundregler för reklam. Ett som annat exempel är reklam är diskriminerande för olika t.ex. som grupper könsdiskriminerande reklam. Varken marknadsföringslagen eller

andra offentligrättsliga regler är tillämplig härpâ. I grundreglernas

artikel 3 p. 4 dock att reklam inte får diskriminerande anges vara i fråga religion eller kön. Den definition könsom ras, av

diskriminerande reklam som tillsammans med nämnda artikel i

grundreglerna ligger till grund för verksamheten vid Etiska Rådet mot könsdiskriminerande reklam lyder:

A Reklam att framställa endera könet som genom som ett rent sexobjekt och som kan uppenbart kränkande. anses som B Reklam på ett markerat sätt innebär ett konserverande som av en otidsenlig syn på könsrollerna där endera könet framställs på ett nedvärderande sätt

Denna definition främst första ledet i B innebär utbyggnad - - en av artikel 3 4 i grundreglerna inte utan ändring i såväl p. som

Tryckfrihetsförordningen som Yttrandefrihetsgrundlagen är möjlig

att införa inom ramen för eventuella offentligrättsliga regler på området. Detta är ett exempel på viktig skillnad mellan en annan

offentligrättsliga regler och egenåtgärder, vilken följer grund-

lagarnas regler om yttrandefrihet.

Vid tillämpningen marknadsföringslagen och andra lagregler

Bilaga 6 s. 746

Bilaga 6 739

rörande marknadsföring aktualiseras inte sällan gränsdragningen mellan kommersiell och icke kommersiell information. De mark-

nadsföringsrättsliga lagarna är tillämpliga endast på kommersiell

information medan den icke kommersiella informationen skyddas av

grundlagsreglerna yttrandefrihet. Denna frågeställning upp-

om märksammades i förarbetena till 1970-års lag om otillbörlig mark-

nadsföring. Lagstiftaren betonade vikten av att marknadsförings-

lagen inte tillämpas på ett sätt kan te sig tvivelaktigt från

som

yttrandefrihetssynpunkt prop. 1970:57 s. 65 f.. Grundlagarnas

regler yttrandefrihet riktar sig endast mot åtgärder från det

om allmänna vilka inskränker yttrandefrihet. De innebär i princip inte något hinder för olika att på frivillig väg inskränka

grupper

gruppmedlemmarnas yttrandefrihet. Näringslivet eller delar av detta

kan alltså inom ramen för ett egenåtgärdssystem avseende god sed

i marknadsföringen utan hinder från grundlagarna uppställa regler

eller tillämpa dessa på ett sätt som i praktiken inskränker företagens och deras anställdas yttrandefrihet. Detta synes också i viss mån ha skett inom bl.a. läkemedelsbranschens och hälskostbranschens

egenåtgärdsprogram. Nämnden för bedömning av läkemedels-

information har således i några ärenden betonat att intresset av en fri medicinsk debatt i vilken läkemedelsföretagen och deras anställda självfallet kan delta kan komma i konflikt med vissa marknadsföringsetiska intressen. Nämnden har därvid uttalat att

undantagsvis är beredd att tillämpa de utomrättsliga Regler för

man läkemedelsinformation på enskilda informationsåtgärder även om

marknadsföringslagen och läkemedelslagstiftningens reklambe-

stämmelser inte skulle tillämpliga på dessa. Hälsokostbran-

vara

740 6

Bilaga

schens nämnd har och förklarat gått något längre att man är beredd att ta upp olika framställningar till bedömning oberoende i vilken av form som dessa förekommer. Nämnden kan således ta upp varje framställning från företagen vilken sprids till

sjukvård, detaljhandel

och allmänhet oberoende sker i former

av om spridningen som i

praktiken medför att denna är

yttrandefrihetsrättligt skyddad.

Avslutande kommentarer

Egenåtgärder med avseende på god sed i

marknadsföringen har

gammal tradition inom näringslivet. Erfarenheterna

visar att

egenätgärder i många fall utgör bra och effektivt

ett komplement till

lagstiftning och myndighetsåtgärder. Med till de

hänsyn skillnader

som föreligger mellan offentligrättsliga och

regleringar åtgärder och

utomrättsliga system kan egenåtgärder i vissa situationer verka betydligt flexiblare och friare och även till

ge möjlighet åtgärder

som av bl.a. grundlagsskäl inte kan vidtas inom för

ramen myndig-

hetsutövning. Från denna utgångspunkt har

egenåtgärder i vissa

situationer större potential än

en motsvarande offentligrättslig

reglering. Frågan om könsdiskriminerande reklam är

ett tydligt

exempel på det sistnämnda och de där förekommande

egenåtgär-

derna måste därför utgöra alternativ till

anses ett lagstiftning.

Vilket genomslag och respekt olika får

egenåtgärder beror på en

rad omständigheter. De aktuella frågeställningarnas förankring i

såväl ett allmänt ett branschspecifikt rätts- och

som etikmedvetande

är naturligtvis stor vikt. För inom

av värdegemenskapen en bransch

spelar dess struktur roll.

en mycket viktig Förutsättningarna för

Bilaga 6 s. 748

Bilaga 6 741

lyckade egenåtgärder är störst i branscher med få företag och med

till befintliga branschorganisationer. Är hög grad av anslutning

förhållandet det motsatta är det svårare att få till stånd en sådan värdegemenskap som leder till att överenskomna spelregler följs. Enligt konsumentverkets tidigare nämnda rapport angående utvärdering av tre egenåtgärdsprogram visar dock verkets utvärdering på

telefonförsäljningsområdet samt hemelektronikområdet att goda

resultat kan ernås även inom branscher med många företag olika av

storlek och med liten grad av organisationstillhörighet.

Från näringslivets utgångspunkter är egenåtgärdsprogram med

inriktning på god sed i marknadsföringen ett adekvat och många

gånger även effektivt sätt att förebygga problem i relationen till kunderna. Ett annat skäl för egenåtgärder är att de väsentligt kan bidra till att skapa goodwill inte bara för de enskilda företagen utan också för hel bransch eller hela näringslivet. Den begränsning en

ligger i att enligt föreningsrättsliga principer endast till den

som

administrerande branschorganisationen anslutna företag i egentlig

mening är bundna av egenåtgärderna skall inte överdrivas. Samspe-

let med de offentligrättsliga reglerna främst marknadsföringslagen

gör att även oorganiserade företag i huvudsak kommer att beakta -

de växer fram inom egenåtgärdsprogrammen. Detta

normer som förutsätter dock att konsumentverket KO har en god marknadsövervakning och i många fall koncentrerar sina resurser på organiserade företag. Sker detta riskerar konkurrensen att snedvridas. Särskilt i branscher med många och oorganiserade företag är detta

i själva verket nödvändigt för att respekten för egenåtgärderna skall

kunna upprätthållas. Överhuvudtaget är positiv inställning från

742 Bilaga 6

Bilaga 6 s. 749

det allmänna både från politiker och förut-

- myndigheter en viktig

sättning för den potential finns i näringslivets egenåtgärder

som skall kunna utnyttjas på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt. Det är därför central betydelse att den och förändrade

av nya

marknadsföringslagen ges en utformning som medför att samspelet

mellan lagen och utomrättsliga regler inte bara består utan även utvecklas.

Bilaga 7 s. 750

Bilaga 7 EG:S DIREKTIV 84450EEG OM

VILSELEDANDE REKLAM

19.9. 84 384LO450S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L25017

RÅDETS DIREKTIV

av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för-

fattningar

om vilseledande reklam

84450EEG

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande Fördraget upprättandet Europeiska

av om av ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

‘ EGT C 70, 21.3.1978, 4

nr s.

744 Bilaga 7

Bilaga 7 s. 751

med beaktande av Europaparlamentets yttrandez,

med beaktande Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,

av och

med beaktande följande:

Nu gällande lagar mot vilseledande reklam i medlemsstaterna skiljer sig åt på väsentliga punkter. Eftersom reklam når ut över de enskilda medlemsstaternas gränser, inverkar den direkt på upprättandet av en väl fungerande gemensam marknad.

Vilseledande reklam kan leda till snedvridning konkurrensen

en av inom den marknaden.

gemensamma

Reklam, vare sig den leder till ett avtal eller inte, påverkar konsumenternas ekonomiska välfärd.

Vilseledande reklam kan till följd att en konsument fattar beslut som är till förfång för honom i samband med att han skaffar sig

varor eller annan egendom eller utnyttjar tjänster.

Skillnaden mellan lagarna i medlemsstaterna leder i många fall inte

2 EGT C 140, 5.6.1979, 23.

nr s. 3 EGT C 171, 9.7.1979, 43.

nr s.

Bilaga 7 s. 752

Bilaga 7 745

bara till otillräckligt konsumentskydd utan hindrar också

genomförandet av annonskampanjer utanför ett lands gränser och

påverkar på så sätt det fria utbytet och tjänster.

av varor

Europeiska gemenskapens andra konsumentpolitiska program

föreskriver lämpliga åtgärder mot vilseledande och otillbörlig reklam.

Rent allmänt ligger det i den stora allmänhetens intresse liksom det även är till fördel för konsumenterna och alla näringsidkare i

som konkurrens med andra är verksamma inom den mark-

gemensamma naden att i första hand harmonisera de nationella bestämmelserna mot vilseledande reklam. I ett andra skede kan behandla otill-

man

börlig och i nödvändig utsträckning jämförande reklam på grundval

av lämpliga förslag från kommissionen.

Objektiva minimikriterier bör i detta syfte fastställas för att

man skall kunna avgöra viss reklam är vilseledande.

De lagar medlemsstaterna antar mot vilseledande reklam måste

som vara ändamålsenliga och effektiva.

Personer eller organisationer, som enligt nationell lagstiftning

anses ha ett rättmätigt intresse i saken, måste ha möjligheter att inleda förfaranden mot vilseledande reklam, antingen inför domstol eller

EGT nr C 133, 3.6.1981, s.

746 Bilaga 7

Bilaga 7 s. 753

inför en förvaltningsmyndighet är behörig att behandla

som klagomål eller att inleda lämpliga, rättsliga förfaranden.

Det bör stå varje medlemsstat fritt att besluta huruvida de skall

ge domstolarna och förvaltningsmyndigheterna befogenhet att kräva

att andra vedertagna metoder först till grips för att behandla klagomålet.

Domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna måste ha befogenheter

att påbjuda eller åstadkomma att vilseledande reklam upphör.

Det kan i vissa fall kan önskvärt att förbjuda vilseledande

vara reklam, till och med innan den publiceras. Men detta innebär inte på något sätt att medlemsstaterna är tvingade att införa regler

som

kräver systematisk förhandsgranskning reklam.

En bestämmelse skall antas om ett snabbförfarande, gör det

som möjligt att vidta åtgärder med tillfällig eller slutgiltig verkan.

Det kan vara önskvärt att beordra offentliggörande beslut

av som fattats av domstolar eller förvaltningsmyndigheter eller

beriktigande förklaringar för att undanröja alla fortsatta verkningar

av vilseledande reklam.

Förvaltningsmyndigheterna måste vara opartiska, och deras myndig-

hetsutövning måste kunna bli föremål för rättslig prövning.

Bilaga 7 s. 754

Bilaga 7 747

Den frivilliga kontroll självreglerande organ utför för att som vilseledande reklam kan leda till att man slipper tillgripa

undanröja

administrativa eller rättsliga åtgärder, och den bör därför uppmunt-

ras .

Annonsören skall sätt kunna bevisa riktigheten av de

på lämpligt

faktiska han framför i sin reldam, och i vissa fall kan

påståenden

domstolen eller förvaltningsmyndighet besluta om detta. en

Detta direktiv får inte hindra medlemsstat från att bibehålla eller en bestämmelser i avsikt försäkra sig ett omfattande anta att om mera för konsumenter, och den stora allmänheten.

skydd näringsidkare

748 7

Bilaga

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel l

Avsikten med detta direktiv är att skydda konsumenterna, dem som bedriver närings- eller affärsverksamhet eller utövar hantverk som eller ett fritt yrke och den stora allmänheten

mot vilseledande

reklam och de otillbörliga följderna denna.

Artikel 2

I detta direktiv med avses

reklam: varje form framställning i samband med av

närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkes-

utövning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, däribland fast egendom, och

rättigheter

skyldigheter,

vilseledande reklam: all reklam sätt,

som pâ något

däribland sin presentation, vilseleder eller genom sannolikt kommer att vilseleda de den riktar personer sig till eller dem nâs den, och sin som av som genom vilseledande karaktär sannolikt kommer att påverka

Bilaga 7 s. 756

Bilaga 7 749

deras ekonomiska beteende, eller som av dessa skäl

skadar eller sannolikt kommer att skada en konkur-

rent,

person: varje fysisk eller juridisk person.

Artikel 3

När man skall avgöra om viss reklam är vilseledande skall hänsyn tas till alla inslagen i reklamen och särskilt till sådan information som reklamen innehåller om följande:

De utmärkande egenskaperna för varor eller tjänster, som

t.ex. tillgänglighet, beskaffenhet, utförande, sammansättning,

tillverkningsmetod och tillverknings- eller leveransdatum,

ändamålsenlighet, användningsområden, kvantitet, specifi-

kation, geografiskt eller kommersiellt ursprung eller det resultat kan förvänta sig av användningen, eller resultat

man

från provningar och undersökningar som utförts på varorna

eller tjänsterna ifråga.

b Priset eller hur priset beräknas och leveransvillkoren för

eller utförandet av tjänsterna ifråga. varorna

Annonsörens status, hans näringskännetecken och rättigheter,

t.ex. hans identitet och finansiella tillgångar, hans meriter

750 Bilaga 7

Bilaga 7 s. 757

och de industriella, kommersiella eller immateriella rättigheter han innehar, eller de priser och belöningar som som han tilldelats.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall i konsumenternas liksom även i konkurrenternas och den stora allmänhetens intresse säkerställa det att finns lämpliga och effektiva metoder för kontroll vilseledande av reklam.

Sådana metoder skall innefatta bestämmelser vilka

rättsliga enligt

personer eller organisationer, enligt den nationella lagstiftsom ningen anses ha ett rättmätigt intresse att vilseledande reklam av

förbjuds, kan

vidta rättsliga åtgärder mot sådan reklam, eller

b anmäla sådan reklam till förvaltningsmyndighet är en som behörig antingen att besluta i klagomål eller att inleda lämp-

liga rättsliga förfaranden.

Det skall ankomma pâ varje enskild medlemsstat att avgöra vilken av dessa möjligheter skall tillämpas, och domstolarna och som om förvaltningsmyndigheterna skall få rätt att kräva att andra etablerade medel först skall till gripas för att behandla klagomålet, däribland de

Bilaga 7 s. 758

Bilaga 7

som nämns i artikel 5.

Genom de bestämmelser i punkt 1 skall medlemssom anges staterna i de fall de anser sådana åtgärder nödvändiga med hänsyn till alla inblandades och särskilt det allmännas intressen ge domsto-

larna eller förvaltningsmyndigheterna befogenheter

att besluta att den vilseledande reklamen skall upphöra, eller att besluta lämpligt rättsligt förfarande för att få fram ett om sådant beslut, eller

om den vilseledande reklamen ännu inte publicerats men publiceringen är nära förestående, att besluta om förbud mot sådan publicering, eller inleda ett lämpligt rättsligt förfarande för att få fram ett sådant beslut.

Sådana åtgärder kan vidtas även om det inte finns bevis för faktisk förlust eller skada eller för uppsåt eller vårdslöshet från annonsösida. rens

Medlemsstaterna skall också ombesörja att de åtgärder som avses i första stycket, vidtas skyndsamt

antingen med tillfällig verkan, eller

med slutgiltig verkan,

752 Bilaga 7

Bilaga 7 s. 759

varvid varje enskild medlemsstat har att avgöra vilket de två av alternativen skall väljas. som

Med hänsyn till att de fortsatta följdverkningarna vilseledande av

reklam, som skall upphöra enligt ett slutgiltigt beslut, kan med-

lemsstaterna vidare tilldela domstolarna och

förvaltningsmyndig-

heterna befogenhet

att kräva hel eller delvis publicering detta beslut och i - av sådan form de bedömer lämplig,

att dessutom kräva publicering beriktigande.

- av

I fråga förvaltningsmyndigheterna i 1

om som avses punkt

gäller följande:

De måste så sammansatta att det inte finns

a vara anledning att

tvivla på deras opartiskhet.

b De måste, när de behandlar ett klagomål, full

befogenhet

att övervaka och genomdriva att deras beslut efterlevs.

De måste regel motivera sina beslut. c som

När de befogenheter i punkt 2 utövas uteslutande som anges av en förvaltningsmyndighet, skall skälen till besluten alltid Vidare anges.

Bilaga 7 s. 760

Bilaga 7 753

måste det i detta fall fastställas ett förfarande så att varje otillbörlig eller oskälig myndighetsutövning eller underlåtenhet att utöva dessa

befogenheter kan bli föremål för rättslig prövning.

Artikel 5

Detta direktiv utesluter inte frivillig kontroll vilseledande

en av reklam genom självreglerande organ, och inte heller att sådana organ anlitas av de personer och organisationer i artikel

som avses

om sådana organs förfarande är tillgängligt utöver det rättsliga eller förvaltningsförfarande omfattas den artikeln.

som av

Artikel 6

Medlemsstaterna skall tilldela domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna befogenheter som i domstolsförfarandet eller förvalt-

ningsförfarandet enligt artikel 4 dem följande befogenheter:

ger

a Att kräva av annonsören att han lägger fram bevis för riktig-

heten av de faktiska påståenden han framför i sin reklam.

Detta under förutsättning att ett sådant krav förefaller lämp-

ligt på grund av omständigheterna i det särskilda fallet

däribland de rättmätiga intressena hos annonsören och varje

annan part i förfarandet.

Bilaga 7 s. 761

Bilaga 7

Att betrakta de faktiska påståendena oriktiga, bevi-

som om

sen som begärts in enligt a inte läggs fram eller bedöms

otillräckliga av domstolen eller förvaltningsmyndigheten.

Artikel 7

Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller anta bestämmelser att tillförsäkra konsumenterna,

som avser näringsidkarna och den stora allmänheten ett omfattande

mera

skydd.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser är nödvän-

som diga för att följa detta direktiv före den 1 oktober 1986 och skall genast underrätta kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till alla bestämmelser i nationell lagstiftning de antar inom det område

som som omfattas detta direktiv.

Bilaga 7 s. 762

Bilaga 7

Artikel 9 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 10 september 1984. På rådets vägnar P. O’TOOLE Ordförande

Bilaga s UTDRAG UR PARISKONVENTIONEN FÖR

INDUSTRIELLT RÄTTSSKYDD

Pariskonventionen 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd, senast reviderad i Stockholm 14 juli 1967 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1970:60.

Artikel l

De länder, på vilka denna konvention är tillämplig, bildar

en union för industriellt rättsskydd.

Det industriella rättsskyddet har till föremål patent, nyttighetsmodeller, industriella mönster och modeller, fabriks- eller handels-

märken, servicemärken, firma samt ursprungsbeteckningar ävensom

undertryckande av illojal konkurrens.

3. Industriell äganderätt är att fatta i vidsträcktaste bemärkelse och avser icke blott industri och handel i egentlig mening utan även området för lantbruksindustri och extraktiv industri samt alla

tillverkade alster eller naturprodukter, till exempel vin, spannmål,

tobaksblad, frukt, boskap, mineral, mineralvatten, öl, blommor och

mjöl.

4. Till patent räknas de olika slag industriella patent, enligt

av som

unionsländernas lagstiftningar kan förekomma, såsom importpatent,

förbättringspatent, tilläggspatent, tilläggsbevis etc.

758 Bilaga 8

Bilaga 8 s. 765

Artikel 2

De tillhör ett unionsland skall i samtliga övriga unionsländer

som i fråga om skyddet av den industriella äganderätten åtnjuta de förmåner, som de särskilda lagstiftningarna för närvarande tillerkänner eller framdeles kommer att tillerkänna landets medborgare och

egna detta utan intrång i de rättigheter, särskilt tillförsäkras

som genom denna konvention. De skall följaktligen äga skydd

samma som dessa och tillgång till samma rättsmedel mot varje förekommande

rättskränkning, under förutsättning att de uppfyller de villkor och

formaliteter, som åvilar landets egna medborgare.

Av dem tillhör ett unionsland kan dock icke fordras, att de

som skall vara bosatta eller driva rörelse inom det land, där skydd

begäres, för att få åtnjuta de rättigheter, inbegripes under den

som

industriella äganderätten.

Uttryckligt förbehåll göres för bestämmelserna i varje unionslands lagstiftning om det judiciella och det administrativa förfarandet samt myndigheternas kompetens ävensom val bo-

om av ningsort eller förordnande av ombud, då sådant fordras enligt

lagarna om den industriella äganderätten.

Artikel 3

Likställda med dem som tillhör unionsländerna är de vilka tillhör i unionen ingående länder men är bosatta eller äger verkliga industri- eller handelsföretag inom något unionslands område.

Bilaga 8 s. 766

Bilaga 8

Artikel 9

Varor, på vilka olovligen finnes anbragt fabriks- eller handelsmärke eller firma, skall tagas i beslag vid införseln till de unionsländer, i vilka ifrågavarande märke eller firma äger rätt till laga

skydd.

Beslag skall likaledes verkställas inom det land, där den olovliga beteckningen anbragts, eller inom det land, till vilket blivit varan införd.

Beslag skall ske på begäran antingen allmän åklagare eller av

behörig myndighet eller av målsägande, fysisk eller juridisk

annan

i enlighet med varje lands inhemska lagstiftning.

person, 4. Myndigheterna skall icke vara skyldiga att verkställa beslag på

transitogods.

5. Om lagstiftningen i något land icke medger beslag vid införseln,

skall sådant beslag ersättas med införselförbud eller beslag inom landet.

Om lagstiftningen i något land icke medger sig vid införseln

vare eller införselförbud eller beslag inom landet, skall sådana åtgärder, till dess denna lagstiftning ändrats i enlighet härmed, ersättas med

de rättsmedel, det ifrågavarande landets lagstiftning i jämför-

som liga fall tillförsäkrar landets egna medborgare.

27 13-0586

Bilaga 8 s. 767

Bilaga 8

Artikel 10

Bestämmelserna i föregående artikel är tillämpliga i fall direkt

av eller indirekt användning av en falsk angivelse rörande

varans ursprung eller producentens, fabrikantens eller handlandens identitet.

Såsom målsägande skall alltid varje producent, fabrikant

anses

eller handlande, vare sig fysisk eller juridisk syssel-

person, som sätter sig med produktion eller tillverkning eller handel med

av varor av ifrågavarande slag och som idkar rörelse antingen på den såsom ursprungsort falskeligen angivna orten eller i den trakt, där denna ort är belägen, eller i det falskeligen angivna landet eller i det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen användes.

Artikel 10

l Unionsländerna är pliktiga att tillförsäkra dem, som tillhör något

. unionsland, verksamt skydd mot illojal konkurrens.

Varje konkurrenshandling, som strider mot god affárssed, utgör

en handling av illojal konkurrens.

Särskilt skall förbjudas: l alla handlingar beskaffenhet att, vilket medel det

av genom vara må, framkalla förväxling med konkurrents företag, eller

en varor verksamhet inom industri eller handel;

2 oriktiga påståenden i utövning affärsverksamhet, ägnade att

Bilaga 8 s. 767

av misskreditera en konkurrents företag, varor eller verksamhet inom industri eller handel;

Bilaga 8 s. 768

Bilaga 8 761

3 angivelser eller påståenden, vilkas användning i affärsverksamhet är ägnad att vilseleda allmänheten rörande beskaffenhet,

varors

framställningssätt, egenskaper, användbarhet eller myckenhet.

Artikel 10

Unionsländerna förbinder sig att tillförsäkra dem tillhör

som andra unionsländer lämpliga rättsmedel för verksamt undertryckande alla i artiklarna 10 och 10 avsedda handlingar.

2. De förbinder sig därjämte att vidtaga åtgärder, tillåter

som korporationer och föreningar, vilka företräder de saken berörda

industriidkarna, producenterna och köpmännen och vilkas bestånd

icke strider mot lagstiftningen i hemlandet, att föra talan vid domstol eller inför administrativ myndighet undertryckande

om av sådana handlingar, i artiklarna 10 och 10, i den mån

som avses

lagstiftningen i det land där skydd begäres medger sådant för detta

lands korporationer och föreningar

Här har endast medtagits de delar Pariskonventionen direkt rör under-

av som ryckande av illojal konkurrens.

Bilaga 9 MADRIDÖVERENSKOMNIELSEN

Madridöverenskommelsen angående undertryckande oriktiga

av eller vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror.

Av den 14 april 1891, reviderad i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925, i London den 2 juni 1934 och i Lissabon den 31 oktober 1958

Officiellt språk: franska

sö 1969:77 1969:34 156

Prop. s.

Artikel 1

Varje vara, på vilken finns anbragt en oriktig eller vilseledande beteckning, varigenom ett av de länder, på vilka denna överenskommelse är tillämplig, eller en plats, belägen inom något dessa,

av direkt eller indirekt anges såsom ursprungsland eller ursprungsort, skall tagas i beslag vid införsel till något nämnda länder.

Beslag skall likaledes verkställas inom det land, där den oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningen anbragts, eller inom det

Beträffande Tilläggsakt undertecknad i Stockholm 14.7.1967 SÖ 1969:75 prop.

se 1969:34 s. 159.

764 9

Bilaga

land, till vilket den med den oriktiga eller vilseledande

beteckningen

försedda blivit införd. varan

Om lagstiftningen i något land icke vid medger beslag införseln,

skall sådant beslag ersättas med införselförbud. 4. Därest lagstiftningen i något land icke

medger vare sig beslag vid

införseln eller införselförbud eller inom beslag landet, skall sådana åtgärder, till dess denna lagstiftning ändrats i

enlighet härmed,

ersättas med de rättsmedel, det landets

som ifrågavarande lag i

jämförliga fall tillförsäkrar landets

egna medborgare.

I saknad av särskilda rättsmedel till

undertryckande av oriktiga

eller vilseledande ursprungsbeteckningar skall de

rättsmedel, som

finnes givna motsvarande bestämmelser i genom lagarna om varumärken eller firma, vinna

om tillämpning.

Artikel 2

Beslag skall äga rum på föranstaltande har

av tullmyndighet, som

att omedelbart underrätta vederbörande, eller

fysisk juridisk person,

för att sätta honom i tillfälle han så att, om önskar, ordna det interimistiskt lagda beslaget. I varje fall skall allmän eller

åklagare

vilken helst kunna

som annan behörig myndighet påyrka beslag,

antingen på begäran av någon målsägande eller officio. Sakens ex

behandling skall då fortgå i vanlig ordning.

Myndigheterna skall icke skyldiga att verkställa

vara beslag på

transitogods.

Bilaga 9 s. 772

Bilaga 9

Artikel 3

Förevarande bestämmelse hindrar ej, att säljaren anger sitt namn eller sin adress på varor, som härstammar från ett annat land än det, inom vilket varorna försäljes; men skall i sådant fall adressen eller namnet åtföljas av en noggrann och med tydliga bokstäver anbragt uppgift om det land eller den plats, där varorna tillverkats

eller frambragts, eller ock av annan uppgift, tillräcklig för att

utesluta varje misstag i fråga varornas verkliga ursprung.

Artikel 3

De länder, på vilka denna överenskommelse är tillämplig, förbinder sig likaledes att förbjuda användande, med avseende på försäljning, skyltning eller utbjudande av varor, av alla beteckningar, som har karaktären ett offentliggörande och är ägnade att vilseleda

av allmänheten angående varors ursprung, genom att låta dem

förekomma på skyltar, annonser, räkningar, vinlistor, affársbrev

och dokument eller andra affärsmeddelanden.

Artikel 4

Domstolarna i varje land skall ha att bedöma, vilka beteckningar

på grund sin generiska karaktär icke är underkastade som av

766 Bilaga 9

Bilaga 9 s. 773

bestämmelserna i denna överenskommelse. Ursprungsbeteckningar

för vinodlingsprodukter inbegrips dock i det uti denna artikel

omförmälda undantaget.

zArt 5 och 6 samt den i Stockholm 14 juli 1967 undertecknade tilläggsakten, vilka är av administrativ natur har här uteslutits.

Bilaga 10 s. 774

Bilaga 10 INTERNATIONELLA HANDELS-

KAMMARENS GRUNDREGLER FÖR

REKLAM

Sjätte editionen antagen den 10 februari 1987 i New Delhi.

INTRODUKTION

Denna edition av ICC:s grundregler för reklam Grundreglerna

- är ett led i ICC:s väl förankrade strävan att främja hög etisk

standard på marknadsföringens område genom näringslivets egna

åtgärder mot bakgrund gällande rätt, såväl nationell

av som internationell.

Grundreglerna första gången publicerade 1937 och därefter

reviderade 1949, 1955, 1966 och 1973 visar att näringslivet,

inbegripet reklamens olika parter, tar sitt sociala ansvar gentemot konsument och samhälle. Vidare har reglerna som utgångspunkt att det måste råda rimlig intressebalans mellan näringslivet och

en konsumenterna.

De reviderade Grundreglerna bygger på vunna erfarenheter i

förening med nu rådande uppfattningar, grundade på insikten om att

reklamens funktion är att förmedla information mellan säljare och kundkrets. ICC vill i sammanhanget betona att yttrande- och informationsfriheten enligt artikel 19 i FN-konventionen

768 Bilaga 10

Bilaga 10 s. 775

medborgerliga och politiska rättigheter är uttryck för princip

en av fundamental betydelse.

Grundreglerna är i första hand utformade för att användas i

näringslivets egenåtgärder men skall också kunna utgöra

en rättskälla för domstolarna inom för tillämpliga rättsregler.

ramen

ICC hyser förhoppningen att denna edition Grund-

nya av

reglerna, i likhet med de föregående, skall bidra ytterligare till

harmoniseringen av reklamens normer och därigenom underlätta det internationella utbytet och tjänster till för konsumen-

av varor gagn ter och samhälle världen över.

Bilaga 10 s. 776

Bilaga 10

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Grundreglerna är tillämpliga på all slags reklam för varor, tjänster

och andra nyttigheter, inbegripet s.k. institutionell reklam. Vid

tillämpningen av Grundreglerna bör, i förekommande fall, även

beaktas innehållet i följande ICC-koder:

ICC:s Regler för säljfrämjande åtgärder

ICCESOMARS:s Internationella regler för marknadsunder-

sökningar

ICC:s Regler för direktreklam och postorderförsäljning

ICC:s Regler för direktförsäljning

Den etiska standard som Grundreglerna gäller för alla

anger som verkar inom reklamen annonsörer, reklambyråer och andra

- som framställer eller förmedlar reklam samt media.

TOLKNING

Grundreglerna, inbegripet Råd om reklam till barn, skall tillämpas

efter anda och bokstav. Detsamma gäller de separata branschanvisningar som kan utges av ICC.

Skilda media press, television, radio och andra elektroniska

770 Bilaga 10

Bilaga 10 s. 777

media, affischering film, direktutskick osv. har olika karaktär och

, egenskaper. Det är därför inte utan vidare givet reklamfram-

att en ställning som kan accepteras i ett medium också är godtagbar i ett annat.

Reklam skall, under beaktande vilket medium använts,

av som bedömas med utgångspunkt ifrån hur framställningen får antas påverka konsumenten.

Grundreglerna gäller för reklamen i dess helhet, inbegripet varje

framställning i ord eller siffror, i bild eller i form musik och

ljudeffekter.

DEFINITIONER

Vid tillämpningen Grundreglerna gäller:

att uttrycket reklam har den vidaste innebörd; det omfattar varje -

yttring av reklam för tjänster och andra nyttigheter,

varor,

oavsett medium och inbegripet uppgifter på förpackningar och

etiketter samt i reklam på säljstället,

att uttrycket produkt inbegriper tjänster och andra nyttigheter,

att uttrycket konsument avser och ett reklammed- - var en som

delande riktar sig till eller kan antas få del det, sig

som av vare

vederbörande är slutlig konsument eller kund i näringsverk-

samhet.

Bilaga 10 s. 778

Bilaga 10

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

Reklam skall laglig, hederlig och vederhäftig samt får

vara utformas på ett stötande sätt. Reklam skall utformas med vederbörlig känsla socialt ansvar. av Den skall vidare förenlig med vad som inom näringslivet vara allmänt uppfattas som god affárssed. Inga enheter får så utformade att allmänhetens förtroende vara

för reklamen påverkas negativt.

ALLMÄNNA REGLER

Goda seder

Artikel l

Reklam får inte innehålla framställning i ord eller bild strider som mot vad goda seder anses kräva.

Hederlighet

Artikel 2

Reklam skall så utformad att konsumentens förtroende inte vara missbrukas och att dennes brist på erfarenhet eller kunskaper inte

772 10

Bilaga

utnyttjas.

Artikel 3

Reklam får inte utan vägande skäl rädsla eller

spela pâ

fruktan. Reklam får inte vädja till övertro eller

vidskepelse.

Reklam får inte innehålla något kan befaras leda som till eller uppmuntra till våldshandlingar.

4. Reklam får inte diskriminerande

vara ifråga om ras, religion eller kön.

Vederhäftighet

Artikel 4

Reklam får inte innehålla framställning i 0rd eller bild

som direkt eller indirekt

- genom antydningar, ute-

lämnanden, oklarheter eller överdrivna påståenden är ägnad att vilseleda konsumenten. Särskilt gäller detta beträffande

den utbjudna produktens beskaffenhet,

a egenskaper, samman-

sättning, tillverkningssätt och produktionstidpunkt, dess användbar-

het och användningsområde, dess

mängd samt kommersiella eller

Bilaga 10

geografiska ursprung

den utbjudna produktens värde och det totala pris faktiskt b som

skall erläggas

andra betalningsvillkor hyrköp, leasing, avbetalning eller

c som

kredit Tillämpningsregler, B

arman se leveranssätt, bytes- och returrätt, reparation och underhåll

garantivillkor Tillämpningsregler, A

e se

förekomsten upphovsrätt och immaterialrätt såsom f av annan patent-, varumärkes-, mönster- samt ñrmarätt

offentlig utmärkelse eller godkännande, innehav av medaljer,

priser och diplom

den intäktsandel tillfaller välgörande ändamål. h som

Reklam får inte missbruka forskningsresultat eller citat ur

tekniska eller vetenskapliga publikationer. Statistiska uppgifter får

inte presenteras så att de sken att äga vidsträcktare giltighet ger av

än de verkligen har. Vetenskapliga termer får inte missbrukas;

vetenskapligt uttryckssätt och ovidkommande inslag av forsknings-

karaktär får inte användas för att skapa intrycket att ett reklam-

påstående är vetenskapligt underbyggt, när sådan grund i själva

verket saknas.

774 10

Bilaga

Jämförelser

Artikel 5

Jämförande reklam skall så utformad i dess

vara att jämförelsen

helhet inte är ägnad att vilseleda och skall

vara förenlig med god

sed i konkurrensen näringsidkare emellan. De olika elementen i jämförelsen skall vara utvalda på ett rättvisande sätt och

bygga på

fakta kan styrkas.

som

Intyg

Artikel 6

Reklam får innehålla eller referera till eller

intyg rekommendationer

endast om dessa är äkta och på utfárdarens erfaren-

bygger egna

heter. Föráldrade eller inaktuella av annan anledning intyg får inte användas.

Misskreditering

Artikel 7

Reklam får inte direkt eller

genom antydningar misskreditera

företag, industriell, kommersiell eller verksam-

annan yrkesmässig

Bilaga 10 s. 782

Bilaga 10 775

het eller någons produkt, oavsett om detta sker genom att näringsidkaren eller produkten utsätts för ringaktning eller löje eller det sker på annat liknande sätt.

Integritetsskydd

Artikel 8

Reklam får inte utan att tillstånd i förväg inhämtats avbilda eller åberopa viss person, vare sig som privat person eller offentlig funktion; inte heller får utan sådant tillstånd någons egendom avbildas eller åberopas i reklam på ett sätt som är ägnat att ge intryck av en personlig rekommendation.

Renommésnyltning

Artikel 9

Reklam får inte obehörigt utnyttja namn eller namnförkortning

tillhörande annat företag, organisation eller institution. annan Reklam får inte utformas så att det goda renommé, som är förknippat med namnet på annat företags firma och en person,

kännetecken eller som företaget uppnått genom en reklamkampanj,

utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

776 Bilaga 10

Bilaga 10 s. 783

Efterbildning

Artikel 10

Efterbildning av reklam t.ex. komposition layout, text,

slogan, illustration, musik och ljudeffekt får inte ske på sätt

- som är ägnat att vilseleda eller framkalla förväxling.

Har en internationell annonsör lanserat särpräglad reklamen kampanj i ett eller flera länder, får näringsidkare inte annan otillbörligen efterbilda kampanjen i de övriga länder där annonsören är verksam, så att denne därigenom hindras att inom rimlig tid utsträcka sin kampanj till dessa länder.

Reklamidentifiering

Artikel ll

Reklam skall lätt att identifiera sådan, vara som oavsett utformning och medium. Publiceras reklamen i ett medium innehåller som nyheter eller annat redaktionellt material skall presentationen vara sådan att det omedelbart framgår att fråga är reklam. om

Bilaga 10 s. 784

Bilaga 10

Säkerhetshänsyn

Artikel 12

Reklam får inte utan att det är pedagogiskt eller i övrigt från allmän

synpunkt försvarligt, innehålla bild eller beskrivning på farlig

verksamhet eller på situation där säkerheten åsidosatts. Särskild försiktighet är påkallad i detta avseende beträffande reklam

som riktar sig till eller avbildar barn eller ungdom.

Barn och ungdom

Artikel 13

Reklam får inte utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet och får inte utsätta deras lojalitets-

känsla för påfrestning.

Reklam som riktas till eller är ägnad att påverka barn eller ungdom får inte innehålla framställning i 0rd eller bild som kan

medföra fysiska skadeverkningar eller påverka dem negativt i

psykiskt eller moraliskt avseende.

778 Bilaga 10

Bilaga 10 s. 785

Ansvar

Artikel 14

Ansvaret för att Grundreglerna iakttas åvilar annonsören, reklam-

byrån eller annan reklamproducent samt utgivaren, medieföretaget

eller annan uppdragstagareleverantör.

a Annonsören har det övergripande ansvaret för reklamen.

b Reklambyrån eller annan reklamproducent skall utforma

reklamen med all rimlig och gå till väga så annonsören

omsorg att

ges möjlighet att fullgöra de skyldigheter följer med dennes

som ansvar.

c Utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagareleverantör

som publicerar, sänder eller distribuerar reklamen skall iaktta vederbörlig omsorg, såväl då beställningen accepteras då

som spridning sker till allmänheten.

Den som är anställd inom verksamhet angivet slag och

av som

medverkar vid planering, framställning, eller publicering spridning

av reklam, har en i förhållande till sin ställning avvägd

skyldighet

att tillse att Grundreglerna följs och skall handla därefter.

Artikel 15

Ansvaret för att Grundreglerna iakttas gäller reklamen i dess helhet,

Bilaga 10 s. 786

Bilaga 10 779

dess innehåll såväl som dess form, däri inbegripet intryck och framställningar i 0rd och bild härrör från annat håll. Att som reklamens innehåll eller form helt eller delvis hämtats från annat håll kan inte åberopas ursäkt, reglerna blivit åsidosatta. som om

Artikel 16

Reklam som strider mot Grundreglerna blir inte försvarlig genom att annonsören eller handlar på dennes vägnar i annan som efterhand lämnat konsumenten korrekta uppgifter.

Artikel 17

Riktigheten i beskrivning, påstående eller framställning i ord

annan eller bild hänför sig till sakförhållanden skall kunna styrkas. som Annonsören skall ha dokumentationen tillgänglig och utan dröjsmål kunna framlägga denna till bevis inför de självreglerande organ som

har att tillämpa Grundreglerna.

Artikel 18

Annonsör, reklambyrå eller annan reklamproducent, utgivare,

eller uppdragstagare leverantör får inte medverka till

medieföretag

publicering reklam behörigt självreglerande organ funnit

av som

SOU 1993 :59

780 10

Bilaga

strida mot Grundreglerna.

Implementering

Artikel 19

Den utomrättsliga tillämpningen åvilar av Grundreglerna det eller

de självreglerande inrättats för ändamålet i

organ som respektive

land, eller i förekommande fall, på det internationella planet ICC :s

International Council Marketing Practice‘. on

TILLKMPNINGSREGLER

De tillämpningsregler här har till

som följer syfte att i vissa avseenden närmare belysa innebörden artiklarna av ovan.

A. Garantier

Reklam får hänvisa till garanti endast denna innebär om att

köparens rättsliga ställning stärks. Används ordet garanti eller

andra jämförliga uttryck skall alla garantivillkor till

samt rätten och sättet för reklamation i reklamen eller tydligt anges finnas till-

‘Se Rules for the ICC International Council Marketing Practice, sid. 51 on

Bilaga 10 781

gängliga i skrift för köparen, antingen på säljstället eller vidfogade

varan.

Konsumentkredit, lån, sparande och investeringar

1 Reklam som erbjuder hyrköp, avbetalning eller kredit av annat slag skall vara så utformad att missförstånd inte kan uppstå vare sig

kontantpris, kontantinsats, avbetalningsplan, räntesats eller om totalkostnad för varan i annonserat utförande eller om köpvillkoren

i övrigt.

2 Reklam erbjuder lån får inte innehålla uppgifter ägnade att

som vilseleda konsumenterna om lånets typ och löptid, erforderlig säkerhet eller andra jämförliga krav, amorteringsvillkoren, de faktiska räntekostnaderna och eventuellt andra avgifter.

3 Reklam för sparande eller investeringar får inte innehålla uppgifter ägnade att vilseleda konsumenterna om åtagandets

innebörd, om den verkliga eller förväntade avkastningen de

faktorer påverkar denna skall eller om eventuella

som anges

skattefördelar.

C. Obeställda varor

Reklam får inte användas för tillämpning av den otillbörliga

782 10

Bilaga

negativa säljmetoden, dvs. påsändning obeställd till

av vara person, som avkrävs betalning inte avvisas eller återsänds eller om varan

som ges intrycket att ha skyldighet motta

varan.

Franchising

Reklam för att värva franchisetagare får inte direkt eller genom antydan vilseleda det stöd den kan om som ges, om förtjänst som påräknas eller om den kapital- och arbetsinsats krävs. som

Franchisegivarens fullständiga namn och fasta adress skall

anges.

Parallellimport

Reklam för parallellimporterade får inte missförstånd

varor skapa

hos konsumenterna eller den service om varornas egenskaper som tillhandahålls; särskild aktsamhet skall iakttas vid påtaglig avvikelse i dessa avseenden från vad gäller för de motsvarande som varor som i övrigt finns på marknaden.

Giftiga och eldfarliga produkter

Reklam för giftig eller eldfarlig produkt skall innehålla

upplysning

om de risker sammanhänger med produkten det inte kan som om antas att konsumenten lätt inser att produkten är detta slag. av

Bilaga 10 s. 790

Bilaga 10

RÅD OM REKLAM TILL BARN

De råd som här följer har till syfte att vägledning vid tolkningen

vissa artiklar i Grundreglerna.

Råden avser reklam för produkter som tillhandahålls mot eller utan vederlag, om reklamen

1 är riktad till barn, eller

2 publiceras i medium som särskilt vänder sig till barn. Med barn förstås personer som är under 14 år eller som inte

uppnått motsvarande åldersgräns, vedertagen i respektive

annan land.

Råd

Identifiering

Artikel 11 i Grundreglerna skall tillämpas särskilt strikt ifråga om reklam till barn, eftersom barn är speciellt känsliga för påverkan. Om det finns någon risk för att sådan reklam förväxlas med redaktionellt material eller inslag skall den tydligt markeras med ordet annons eller identifieras på annat likvärdigt sätt.

784 Bilaga 10

Bilaga 10 s. 791

2. Våld

I anslutning till Artikel 13.2 i Grundreglerna skall särskilt beaktas att reklam inte får framstå som överseende med bruk våld i

av sammanhang där detta kan strida mot lag ocheller mot allmänt godtagna normer för socialt uppträdande i landet ifråga.

3. Sociala värderingar

Sociala värderingar får inte undergrävas reklampâståenden

genom

om att själva innehavet eller användningen viss produkt

av en ger ett barn fysiskt, socialt eller psykologiskt övertag över barn i samma ålder eller att avsaknad av produkten kan få motsatta

följder.

Reklam får inte i strid med rådande sociala värderingar undergräva föräldrars auktoritet eller och inte heller deras

ansvar normer för omdöme och smak.

Säkerhet och trygghet

I anslutning till Artiklarna 12 och 13.2 i Grundreglerna skall särskilt beaktas att reklam inte får innehålla framställning i ord eller bild som kan förleda barn att försätta sig i riskfyllda situationer. Inte heller får reklamen stimulera dem att söka sällskap med främmande personer eller att beträda okända eller farliga platser.

Bilaga 10 s. 792

Bilaga 10

Övertalning

Reklam får inte innehålla direkta uppmaningar till barn övertala

att andra att köpa den annonserade produkten åt dem.

6. Vederhäftighet

I anslutning till Artikel 4 i Grundreglerna skall särskild aktsamhet iakttas för att säkerställa att reklamen inte vilseleder barn den

annonserade produktens verkliga storlek, värde, beskaffenhet,

hållbarhet eller prestanda. Krävs extra tillbehör t.ex.

batterier,

färg för att använda produkten eller för att illustrerat

uppnå ett

eller beskrivet resultat, skall detta klart i reklamen. Om

anges produkten ingår i en serie skall detta klart framgå, liksom hur denna serie kan anskaffas.

Den färdighet eller skicklighet krävs för använda viss

som att en produkt får inte underskattas i reklamen. Illustreras eller beskrivs resultat kan uppnås med produkten eller vid dess

som användning

skall framställningen återge vad typiskt sett, kan som, rimligen

åstadkommas ett barn i den aktuella

av åldersgruppen.

Bilaga 10 s. 793

Bilaga 10

Pris

Prisuppgifter får inte utformas så att barn kan få överdriven

uppfattning om produktens verkliga värde, t.ex. genom användning

ordet endast. Reklamen får inte heller ge sken av att produkten av

i fråga utan vidare ryms inom varje hushållsbudget.

11 ICC:s REGLER FÖR MILJÖREKLAM

Bilaga

antagna den 3 december 1991 i Paris

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Miljöreklamreglerna är tillämpliga på all reklam där mil jöargument

används, oberoende av medium. Reglerna har alltså generell räckvidd såtillvida att de gäller varje form reklam ut-

av som tryckligen eller underförstått hänvisar till miljömässiga eller

ekologiska aspekter i fråga om produkters tillverkningutförande,

förpackning, distribution, användning konsumtion, återvinning eller

sluthantering förvaring, destruktion, m.m. av avfall. Med

produkter förstås tjänster och andra nyttigheter.

varor,

Miljöreklamreglerna skall ses som en utbyggnad ICC:s

av Grundregler för reklam. Dessa är därför oförändrat tillämpliga i alla de hänseenden inte särskilt behandlas i Miljöreklam-

som

reglerna. Vid tillämpningen Miljöreklamreglerna bör, i före-

av kommande fall, även beaktas innehållet i följande ICC-Koder:

ICC:s Regler för säljfrämjande åtgärder

ICC:s Regler för direktmarknadsföring

ICC:s Regler för direktförsäljning

ICC:s Internationella Regler för

marknadsundersökningar

788 Bilaga 11

TOLKNING

Miljöreklamreglerna skall tillämpas efter anda och bokstav.

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

Miljöreklam skall vara laglig, hederlig och vederhäftig samt får

utformas på ett stötande sätt. Sådan reklam skall stå i överensstämmelse med gällande bestämmelser och i övrigt föreskriven ordning på miljöområdet. Den skall vidare vara förenlig med vad inom

som

näringslivet allmänt uppfattas god affárssed.

som

Inga reklamenheter eller miljöargument får sådana de

vara att negativt påverkar allmänhetens förtroende för näringslivets åtgärder i syfte att förbättra sin verksamhet från ekologisk synpunkt.

REGLER

HEDERLIGHET

Artikel l

Reklam skall så utformad att konsumenternas och känsla

vara oro för miljön inte missbrukas och att deras eventuella brist

på

kunskaper i miljöfrågor inte utnyttjas.

Bilaga I I

Miljömässigt uppträdande

Artikel 2

Reklam får inte intryck att godta eller uppmuntra åtgärder

ge av som står i strid med lag, utomrättsliga regler eller allmänt vedertag-

na normer för miljöansvarigt uppträdande.

Vederhäftighet

Artikel 3

Reklam får inte innehålla påstående eller framställning är

som ägnad att på något sätt vilseleda konsumenterna om produkters

miljöegenskaper eller fördelar eller om miljöfrämjande åtgärder

som vidtas av annonsören. Proñlskapande reklam kan hänvisa till bestämda produkter eller åtgärder, får inte utan grund

men ge

intryck av att dessa är typiska för företagets, företagsgruppens eller

branschens verksamhet i sin helhet.

Uttryck som miljövänlig eller ekologiskt säker, vilka ger

intryck av att en produkt eller åtgärd har ingen eller endast positiv miljöpåverkan får användas endast om de kan verifieras med

mycket betryggande bevisning.

790 Bilaga 11

Vetenskaplig forskning

Artikel 4

Reklam får utnyttja tekniska framställningar eller vetenskapliga rön

avseende miljöpåverkan endast om grund härför finns i seriös

vetenskaplig forskning.

Fackuttryck på miljöområdet liksom vetenskaplig terminologi får

användas förutsatt att orden begreppen är relevanta i sammanhanget och används på sätt som lätt förstås konsumenterna.

Artikel 5

Med hänsyn till den snabba vetenskapliga och tekniska utvecklingen

inom miljöområdet skall annonsören särskilt förvissa sig

noga om att intyg och rekommendationer vilka åberopas som stöd för miljöargument inte blivit föråldrade till följd av att produktsammansättning eller marknadsförhållanden ändrats.

Bilaga 1 I

Överlägsenhet

Artikel 6

Påstående om mil jömässig överlägsenhet gentemot konkurrenter får

göras endast om en fördel väsentlig betydelse kan påvisas.

Endast om konkurrerande produkter i kategori faktiskt

samma innehåller viss miljöskadlig beståndsdel eller faktiskt orsakar

en en viss skadeeffekt får jämförelser grundade på detta förhållande

göras

Produkters sammansättning

Artikel 7

Miljöargument får inte ge intryck att hänföra sig till fler stadier

i en produkts livscykel eller till fler produktegenskaper än de kan

visas vara giltiga för. Vid sådana argument skall, så erfordras,

om klart anges vilket stadium eller vilken egenskap de

avser.

Vid påstående om minskad halt ett miljöskadligt ämne skall

av av reklamen tydligt framgå vad reducerats. Har ämnet med

som ersatts annan substans eller beståndsdel måste denna medföra väsentlig

ekologisk förbättring.

SOU 1993 :59

28 13-0586

Bilaga 11

Märken och symboler

Artikel 8

Miljömärken och miljösymboler får användas i reklam endast om deras klart framgår och inget missförstånd kan uppkomma

ursprung beträffande innebörden dem. Sådana märken och symboler får

inte oriktigt intryck officiellt godkännande.

ge av

Insamling, återvinning och sluthantering av avfall

Artikel 9

Miljöargument som avser sortering, insamling, bearbetning

återvinning eller sluthantering avfall får användas förutsatt att

av den anvisade metoden är allmänt godtagen eller är tillgänglig i er-

forderlig omfattning. Om så inte är fallet skall graden till-

av gänglighet noggrant beskrivas.

Bilaga I 1

Bevisning

Artikel 10

Riktigheten i beskrivning, påstående eller i ord

annan framställning

eller bild hänför sig till sakförhállanden skall kunna

som styrkas.

Annonsören skall ha dokumentationen tillgänglig och

utan dröjsmål

kunna framlägga denna till bevis inför de

självreglerande organ som

har att tillämpa ICC:s Grundregler för reklam‘.

1 i Sverige: MarknadsEtiskaRådet, MER, bildat Internationella Handelskammarens

av ICC Svenska Nationalkommitté och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt NDM. itemationellt: ICC International Council Marketing Practice, Paris.

Bilaga 12 s. 795

Bilaga 12 ICC:s REGLER FÖR SÄLJFRÄMIANDE ÅT-

GÄRDER

Andra editionen antagen den 2 december 1986 i Paris.

INTRODUKTION

Denna edition ICC:s Regler för säljfrämjande åtgärder

- Säljfrämjandereglerna är ett led i ICC:s väl förankrade strävan att

främja hög etisk standard på marknadsföringens område

genom

näringslivets egna åtgärder mot bakgrund av gällande rätt, såväl

nationell som internationell. Reglerna, publicerades första

som

gången 1973, visar att näringslivet tar sitt sociala

ansvar gentemot konsument och samhälle.

Säljfrämjandereglerna bygger på vunna erfarenheter i förening

med nu rådande uppfattningar, grundade på insikten att sälj-

om främjande åtgärder utgör ett användbart och nödvändigt konkurrensmedel i marknadsekonomi. Vidare har reglerna utgångs-

en som punkt att det måste råda rimlig intressebalans mellan berörda

en parter tillverkare, distributörer och konsumenter.

ICC det avgörande betydelse och i hela samhällets

anser vara av intresse att näringsidkare fritt kan välja mellan olika marknadsföringsmetoder, förutsatt att dessa utnyttjas på ett sätt står i

som överensstämmelse med god affärssed. Säljfrämjandereglerna är i första hand utformade för att användas i näringslivets egenåtgärder

796 Bilaga 12

Bilaga 12 s. 796

men skall också kunna utgöra en rättskälla för domstolarna inom

ramen för tillämpliga rättsregler.

ICC hyser förhoppningen att denna edition Säljfrämjande-

nya av reglerna, i likhet med den föregående, skall bidra ytterligare till

harmoniseringen av normerna för säljfrämjande åtgärder och däri-

genom underlätta det internationella utbytet och tjänster till

av varor gagn för konsumenter och samhälle världen över.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Säljfrämjandereglerna är tillämpliga på förfaranden och metoder

som används vid marknadsföring i syfte att med extra förmån

en eller förväntan sådan göra och tjänster attraktiva.

om en - varor mer Förmånen kan bestå i eller i natura. Reglerna gäller obe-

pengar roende av vilket medium och vilken distributionsform utnyttjas.

som

Dessa är också tillämpliga säljarpremiering och andra åtgärder

för att stimulera säljansträngningarna hos återförsäljare. Även

säljfrämjande åtgärder för media i sig, inbegripet vad kan

som förekomma beträffande audiovisuella sådana, omfattas.

Säljfrämjande åtgärder är till sin natur temporära, Säljfräm-

men

jandereglerna skall även tillämpas på långvarigt eller permanent

användande av metoder med sälj främjande karaktär. Under reglerna faller sålunda bl.a. följande typer åtgärder:

alla slags tilläggserbjudanden

rabatt- och gratiserbjudanden

Bilaga 12 s. 797

Bilaga 12 797

utdelning av kuponger, märken och andra köpbevis samt

varuprover säljfrämjande aktiviteter helt eller delvis för välgörande ändamål

säljfrämjande tävlingar, lotterier och liknande inbegripet premie-

ringskampanjer till återförsäljare.

TOLKNING

Säljfrämjandereglerna skall tillämpas efter anda och bokstav och

med beaktande att de till vilka säljfrämjande åtgärder riktas har

av varierande grad kunskap, erfarenhet och

av omdömesförmåga.

DEFINITIONER

Beroende på förhållandena i det enskilda fallet kan arrangören, förmedlaren ocheller mottagaren den åtgärden

av säljfrämjande

utgöras av en tillverkare, grossist, detaljist eller är

annan som

idelaktig i marknadsföringsprocessen.

I dessa regler förstås med:

arrangör: person, företag eller sammanslutning som initierar den --

säljfrämjande åtgärden eller på vars vägnar detta sker

förmedlare: person, företag eller sammanslutning utan att

-— som,

vara arrangör, medverkar vid genomförandet av den säljfrämjan-

de åtgärden

798 Bilaga 12

Bilaga 12 s. 798

mottagare: företag eller sammanslutning som den

- person, säljfrämjande åtgärden riktas till; vederbörande kan därvid vara

antingen slutlig konsument eller kund i näringsverksamhet

huvudprodukt: vara, tjänst eller annan nyttighet eller kom-

bination därav vars avsättning främjas genom åtgärden

tilliiggsfdrmdn: tjänst eller annan nyttighet eller kom-

vara,

bination därav som erbjuds i säljfrämjande syfte.

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

Säljfrämjandereglerna anger etiska normer och utgör en del av

egenåtgärdssystemet på marknadsföringsomrâdet. De kompletterar

därigenom gällande rättsregler i landet eller länderna ifråga.

Säljfrämjande åtgärder skall vara lagliga, hederliga och veder-

häftiga samt fâr utformas på ett stötande sätt; de skall vidare vara

förenliga med vad som inom näringslivet allmänt uppfattas som god

affárssed:

konsumenter och andra mottagare skall alltid behandlas

rättvist och hederligt

b utformning och genomförande skall alltid sådana att

vara

befogad besvikelse eller annan rimlig grund för klagomål inte

uppkommer

administrationen skall vara snabb och effektiv; detsamma

gäller uppfyllandet de förpliktelser kan uppkomma i

av som

samband därmed

Bilaga 12 s. 799

Bilaga 12 799

varje deltagare skall vara tillförsäkrad opartiskhet ifråga om

villkor och genomförande

varken upplägg eller genomförande får vara ägnat att

framkalla, eller intryck överseende med vålds-

ge av

handlingar eller annat asocialt beteende och får inte heller i

övrigt uppmuntra förfaranden som ter sig oacceptabla från

allmän synpunkt

f presentationen får inte ägnad att vilseleda dem till vilka

vara

den riktar sig g information skall finnas om varje omständighet som är ägnad

att påverka beslutet om deltagande; upplysningarna skall

lämnas så att mottagaren kan överväga dem innan denne

binder sig för köp som eventuellt krävs för deltagande.

ALLMÄNNA REGLER

Redlighet

Artikel l

Säljfrämjande åtgärder skall så utformade att mottagares eller

vara förmedlares förtroende inte missbrukas och att deras eventuella brist på erfarenhet eller kunskaper inte utnyttjas.

Bilaga 12 s. 800

Bilaga 12

Artikel 2

Säljfrämjande åtgärder skall vara så upplagda att mottagare lätt kan göra klart för sig vilka villkor som gäller för erbjudandet. Särskilt skall tillses, att det inte uppstår ett överdrivet intryck tilläggs-

av förmånens värde. Aktiviteten får inte priset på

undanskymma

huvudprodukten.

Presentation

Artikel 3

Säljfrämjande åtgärder får inte presenteras på ett vilseledande sätt. Reklamen inbegripet den på säljstället skall utformas så att den

- är väl förenlig med lCC:s Grundregler för reklam.

Genomförande

Artikel 4

Säljfrämjande åtgärder skall genomföras med fullgoda administra-

tiva resurser och kontrollfunktioner. Alla rimliga försiktighetsmått skall vidtas för att säkerställa att mottagarna inte får grundad

Bilaga 12 s. 801

Bilaga 12

anledning till klagomål mot genomförandet.

Arrangören skall särskilt tillse:

att tilläggsförmânen finns tillgänglig i sådan omfattning att

efterfrågan kan tillgodoses inom rimligt kort tid; dröjsmål

om inte kan undvikas skall mottagarna informeras och de åtgärder vidtas som krävs för att modifiera reklamen för

erbjudandet

b att fel eller brist i eller tjänst ersätts eller

vara genom byte motsvarande eller med skäligt penningbelopp; kostnader

som direkt orsakats sådan bristfállighet skall anfordran

av på

omgående ersättas

c att klagomål handläggs effektivt och korrekt.

Integritetsskydd

Artikel 5

Sälj främj ande åtgärder skall vara utformade på sådant sätt att privatpersoners och nåringsidkares integritet lämnas okränkt och så, att dessa inte otillbörligen utsätts för personligt besvär eller

obehag.

SOU 1993 :59

802 Bilaga 12

Bilaga 12 s. 802

Säkerhet

Artikel 6

Sälj främjande åtgärder skall utformas och genomföras med noggrant

iakttagande av normala säkerhetskrav; förmedlare, mottagare eller

får inte utsättas för skaderisker. annan

När så erfordras skall förekommande bruksanvisningar innehålla säkerhetsföreskrifter.

Barn och ungdom

Artikel 7

Säljfrämjande åtgärder som riktas till eller är ägnade att påverka barn och ungdom, skall vara så utformade att dessas naturliga godtrogenhet eller bristande erfarenhet inte utnyttjas. Vidare skall utformningen vara sådan att barn eller ungdomar inte utsätts för fysiska skaderisker eller kan påverkas negativt i psykiskt eller moraliskt avseende. Inte heller får deras lojalitetskänsla gentemot föräldrar eller andra har tillsyn över dem utsättas för på-

som

frestning.

Bilaga 12 s. 803

Bilaga 12

Andras anställda

Artikel 8

Säljfrämjande åtgärder skall vara så upplagda att lojalitets-

förhållandet mellan anställda och arbetsgivare respekteras.

SÄRSKILDA REGLER

Presentation till mottagare

Artikel 9

Säljfrämjande åtgärder skall presenteras så att mottagaren före köp av huvudprodukten har möjlighet att överväga alla relevanta fakta

om erbjudandet.

Särskilt gäller att i tillämplig utsträckning följande information skall

lämnas:

a tillvägagångssättet för att utnyttja eller få del av erbjudandet,

t.ex. villkoren för att erhålla presenter eller tilläggsvaror

eller för att delta i pristävling eller lotteri b tidsgräns för att ta erbjudandet i anspråk, t.ex. sista dag för

pristävling

c begränsningar ifråga om geografiskt område eller tillgången

804 12

Bilaga

på tilläggsvaror eller andra sådana förmåner eller kvantitets-

restriktioner i övrigt; vid mängdbegränsning skall

anges om och på vilket sätt alternativa produkter eller

återbetalning

kommer att erbjudas

d krav på uppvisande köpbevis

av e värdet av kuponger eller märken inlösbara i pengar

f förekommande avgifter eller liknande,

inbegripet sådana för

frakt, leverans eller porto, samt

betalningsvillkoren

g arrangörens fullständiga namn och adress h adress för klagomål än

om annan enligt g ovan.

Presentation till förmedlare

Artikel 10

Säljfrämjande åtgärder skall presenteras så att förmedlarna kan bedöma vilka tjänster och åtaganden krävs dem. Särskilt som av

gäller, att arrangören skall lämna preciserad information

om:

a aktivitetens upplägg och omfattning, med

inbegripet tidsplan

tidsgränser

b hur aktiviteten kommer att presenteras för handeln och för allmänheten c villkoren för deltagande d de finansiella krav ställs på förmedlare som den särskilda administrativa medverkan krävs e som av

Bilaga 12 805

förmedlare.

Artikel 11

Ytteremballage som används vid säljfrämjande åtgärder skall vara

tydligt märkt och ge upplysning om gällande Slutdatum eller annan tidsgräns så, att förmedlaren kan utöva erforderlig lagerkontroll.

Särskilda åligganden arrangörer

Artikel 12

Säljfrämjande åtgärder skall läggas upp och handhas så att förmedlarnas berättigade intressen tillgodoses. Förmedlarnas fria bestämmanderätt skall respekteras.

Artikel 13

Arrangören skall alltid i förväg inhämta medgivande från förmedlaren eller behörig chef hos denne, bl.a. om avsikten är att:

inbjuda anställd hos förmedlaren att medverka i Säljfrämjande

åtgärd

806 12

Bilaga

b erbjuda anställd hos förmedlaren ekonomisk eller annan belöning, i för- eller efterskott, avseende medverkan eller

uppnådda säljresultat i samband med säljfrämjande åtgärd.

Vid ett erbjudande för vilket sådant förhandsmedgivande kan

inhämtas, men som framställs öppet via offentliga media, skall det klart anges att anställd är skyldig att inhämta tillstånd

arbetsgivarens

före deltagandet.

Artikel 14

Samtliga varor, inbegripet tilläggsförmåner och övrigt i ingående

material, skall levereras till förmedlaren inom tid är

som rimlig

med hänsyn till de tidsbegränsningar gäller för som erbjudandet.

Artikel 15

Säljfrämjande åtgärder som förutsätter aktivt samarbete från förmedlare eller deras anställda skall utformade så eventuella vara att avtalsförhâllanden mellan förmedlare och inte rubbas. mottagare

Bilaga 12 s. 814

Bilaga 12

Särskilda åligganden förmedlare -

Artikel 16

Förmedlare har särskilt medansvar för viss säljfrämjande som åtgärd skall handha denna så att missförstånd inte rimligen kan

uppstå beträffande erbjudandets villkor, värde, begränsningar eller

tillgänglighet.

Artikel 17

Förmedlare accepterat att delta i säljfrämjande åtgärd skall som lojalt medverka vid genomförandet och tillse att den administreras på ett korrekt sätt, inbegripet vad ankommer på anställd som

personal.

Särskilt gäller, att förmedlaren skall hålla sig till det upplägg och de villkor fastställts arrangören. Inga ändringar i vad som som av

överenskommits, t.ex. förskjutning tidsgränser, får göras av för-

av medlaren utan arrangörens samtycke på förhand.

God sed i konkurrensen

Artikel 18

Säljfrämjande åtgärder skall utformas och genomföras på ett sätt

808 Bilaga 12

Bilaga 12 s. 815

som är förenligt med god sed i konkurrensen näringsidkare emellan och som även är lojalt mot andra verksamma på marknaden

ifråga.

Artikel 19

Säljfrämj ande åtgärder där så är tillåtet, innefattar jämförelser

som, med andra produkter får inte vilseleda eller

om egenskaper värde

hos någon de berörda produkterna.

av Misskreditering i dessa

avseenden får inte heller förekomma.

Ansvar

Artikel 20

I alla avseenden åvilar huvudansvaret för den

säljfrämjande

åtgärden alltid arrangören, oavsett förfarandets och art innehåll. 2. Var och medverkar vid planering,

en som utformning eller

genomförande av säljfrämjande åtgärder har i förhållande

till sin ställning avvägd skyldighet tillse

att att Säljfrämjan-

dereglerna följs gentemot förmedlare, mottagare och andra som berörs eller kan påverkas aktiviteten

av ifråga.

Sålunda skall, förutom arrangören, även följande vederbörli-

gen iaktta Säljfrämjandereglerna:

Bilaga 12 s. 816

Bilaga 12 809

marknadsförare, konsult, reklam- eller promotionbyrå

a -

inbegripet dessas uppdragstagare och leverantörer som bidrar till förfarandet b förmedlare medverkar i den säljfrämjande åtgärden som leverantör tilläggsförmånen, i den mån denne är c av

engagerad i den säljfrämjande åtgärden.

Artikel 21

Den bevisning sakuppgift erfordras för att fastställa huruav som

vida säljfrämjande åtgärd är förenlig med Säljfrämjandereglerna

skall finnas tillgänglig och kunna på anmodan framläggas inför de

självreglerande organ som har att tillämpa reglerna.

Artikel 22

Arrangör, förmedlare, marknadsförare, konsult eller byrå, utgivare,

medieföretag eller uppdragstagareleverantör får inte medverka till

genomförande säljfrämj ande åtgärd som behörigt älvreglerande

funnit strida mot Säljfrämjandereglerna.

organ

810 12

Bilaga

Implementering

Artikel 23

Den utomrättsliga tillämpningen Sälj främjandereglerna åvilar det

av eller de självreglerande inrättats för ändamålet i respek-

organ som

tive land, eller, i förekommande fall, på det internationella planet

ICC:s International Council Marketing Practice.

‘Se Rules for the ICC International Council Marketing Practice,

on sid. 51.

Bilaga 13 s. 811

ICC:s REGLER FÖR DIREKTMARKNADS-

Bilaga 13

FÖRING

antagna den l oktober 1991 i Paris

DEFINITIONER

Direktmarknadsfliring i DM-reglernas mening omfattar för det

första direktreklam. Därutöver inbegrips alla kommunikationsâtgär-

der erbjudanden eller tjänster eller förmedling

som avser av varor

kommersiella budskap via kataloger, tidningsannonser, broschy-

av eller andra säljfrämjande trycksaker, post, telefon, televirer per sion, videotexteledata, telefax eller annat medium och som syftar till informera konsumenter eller näringsidkare och att erhålla ett att svar från dessa.

I DM-reglerna förstås vidare med:

presentation eller utbjudande varor, tjänster eller erbjudande: av

andra nyttigheter

direktreklam: distribution erbjudanden till konsumentens av brevlåda, oavsett det sker post eller på annat sätt mottagarens per

telemarketing: framförande erbjudanden till konsumenten av mottagaren telefon eller andra telekommunikationsmedel per

Bilaga 13 s. 812

Bilaga 13

säljare: fysisk eller juridisk

- person som antingen själv eller genom konsult erbjuder och tillhandahåller vara ocheller tjänst mot

vederlag

förmedlare: annan fysisk eller juridisk

- person än säljaren och som på dennes uppdrag och vidtar

vägnar DM-åtgärder

- konsumentmottagare: person, familj eller till vilken annan ett erbjudande riktas eller detta kan nå som antas

produkt: kapital-konsumtionsvara, tjänst eller

- annan nyttighet

- personuppgift: information hänför sig till enskild

som person som

är namngiven eller kan identifieras

på annat sätt

- personregister: sammanställning uppgifter vilken förs

av med

hjälp av automatisk databehandling

- registeransvarig: fysisk eller juridisk för

person som ansvarar

registret

- marknadsföringsregister: personregister för

som upprättats

direktmarknadsföringsändamål med hjälp automatisk databehand-

ling

Bilaga 13 s. 813

Bilaga 13

TILLÄMPNINGSOMRÄDE

Tanken med är förse dem företag eller DM-reglerna att - personer,

verkar inom direktmarknadsföringen med en

organisationer som

vilken allmän enighet kunnat

uppsättning grundläggande normer om

nås både nationellt och internationellt. DM-reglerna kan tjäna som förebild såväl vid översyn befintliga, nationella egenåtgärder av vid utformning sådana. De också vägledning om som av nya ger internationell harmonisering lagstiftningen på området skulle hur av kunna DM-regl internationella etiska normer

genomföras. erna anger

för direktmarknadsföring. För älva det reklambudskap som sprids

direktmarknadsföringen finns sedan länge i ICC:s

genom normer

Grundregler för reklam.

till att stärka förtroendet i samhället för

DM-reglerna syftar

direktmarknadsföring och att inge dem arbetar på området en som känsla gentemot konsumenterna och allmänheten. av ansvar

DM-reglerna är tillämpliga på förhållanden mellan säljare som

använder direktmarknadsföring och slutliga konsumenter, men

också vid direktmarknadsföring till näringsidkare.

skall efter anda och bokstav och med

DM-reglerna tillämpas

de till vilka direktmarknadsföring riktas har

beaktande av att

varierande kunskap, erfarenhet och omdömesförmåga.

grad av

har utformats ett internationellt underlag för

DM-reglerna som

skall också, i förekommande fall,

näringslivets egenåtgärder men

kunna rättskälla för domstolarna inom ramen för tillärnp-

utgöra en

lig inhemsk lagstiftning.

har huvudansvaret för att DM-reglerna efterlevs.

Säljaren

814 13 Bilaga Därutöver skall DM-reglerna vederbörligen iakttas av var och en som medverkar vid utformningen av ett erbjudande eller ett marknadsföringsregister, såsom

förmedlare utför a som tjänster på säljares uppdrag och vägnar

b marknadsförare, reklambyrå eller annan uppdragstagare som utför åtgärdsplanering.

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

All direktmarknadsföring DM skall

vara förenlig med gällande rätt och med vad inom som näringslivet allmänt uppfattas god som afifirssed. I synnerhet gäller att erbjudanden som näringsidkare lämnar sina kunder skall vara tydliga, hederliga och fullständiga så att konsumenten kan göra klart för

sig innehållomfattning, pris,

betalningsvillkor inbegripet alla tillkommande avgifter samt vilket åtagande som uppstår vid beställning. Direktmarknadsförare skall ha bevisning tillgänglig som styrker riktigheten i gjorda påståenden och erbjudanden. Annonser och påståenden som är oriktiga, vilseledande, försåtliga, bedrägliga eller obefogat nedsättande konkurrenter får inte användas. om All annonsering skall utformas så att den är väl förenlig med ICC-s Grundregler för reklam.

Vid direktmarknadsföring skall beaktas

gällande rättsregler och förekommande egenåtgärder i det land där den företas. Därvidlag

13 815 Bilaga i delar, särskilt ICC:s övriga marknadsföringsskall, tillämpliga koder uppmärksammas; dessa är:

ICC:s Grundregler för reklam; ICC:s Regler för miljöreklam ICC:s Regler för säljfrämjande åtgärder ICC:s Regler för direktförsäljning ICC:s Internationella Regler för marknadsundersökningar ICC:s Regler för sponsring

Annonsör, eller reklamproducent, utgivare, reklambyrå annan leverantör får inte medverka till medieföretag eller uppdragstagare reklam eller DM-erbjudande som behörigt

publiceringspridning av

funnit strida mot DM-reglerna. självreglerande organ branschen för direktmarknadsföring har man insett att Inom är grundläggande för ett respekt för den personliga integriteten marknaden och för att vinna konsumenternas etiskt uppträdande på förtroende. Särskilda försiktighetsmått, bl.a. de som mottagarnas artikel 19 24, skall därför vidtas vid sami DM-reglernas anges försäljning, användning eller byte av permanställning, uthyrning, och andra konsumentdata för marknadsföringsändamâl. sonuppgifter

Bilaga 13 s. 816

Bilaga 13

REGLER

ERBJUDANDET

Vederhäftighet

Artikel l

Erbjudandet skall vara så upplagt att

konsumentenmottagaren kan

göra helt klart för sig vad särskilt

som gäller, ifråga

produktens egenskaper

pris och kreditvillkor

övriga köpevillkor

leveranstid-sätt, bytes-, retur- och restitutionsrätt samt förekommande

servicemöjligheter

garantivillkor eller motsvarande offentlig utmärkelse eller godkännande,

belöning, pris eller

diplom

mängdbegränsning

graden av exklusivitet hos erbjudandet

ekonomisk förmånlighet

Försåtliga eller vilseledande påståenden

om t.ex. specialförsäljning,

begränsad upplagamängd eller erbjudandets exklusivitet får inte

förekomma.

Bilaga 13 s. 817

Bilaga 13 817

Redlighet och hederlighet

Artikel 2

Försäljning direktmarknadsföring skall organiseras och

genom

genomföras på sådant sätt att förvirring hos konsumentmottagare

inte uppstår. Sådan försäljning får inte heller ske så att konsuments mottagares förtroende missbrukas eller så att deras bristande erfarenhet eller kunskap utnyttjas.

presentation får inte utnyttja konsumentens Erbjudandets

godtrogenhet och inte vädja till Övertro eller vidmottagarens

skepelse. Vidare får presentationen inte utan vägande skäl spela på

rädsla eller fruktan. Erbjudandet får inte framställas så att det

väcker ogrundade förväntningar ekonomisk förmänlighet.

Erbjudande direktmarknadsföring fär inte för konsument

genom

mottagare utges för att någon form marknadsundersökning.

vara av

Tydlighet

Artikel 3

I samband med ett erbjudande skall samtliga åtaganden som detta

medför för säljaren, ombudet och konsumentenmottagaren tydligt

och noggrant redovisas. Detta kan ske antingen direkt eller genom

hänvisning till säljvillkoren, hålls tillgängliga för konsumenten

som

mottagaren då erbjudandet görs.

818 13

Bilaga

Text i stilgrad eller med i

utformning övrigt som är ägnad att

väsentligt nedsätta framställningens läsbarhet och tydlighet får inte

användas. När så kan ske skall reklammaterialet innehålla en framträdande

och lättförståelig sammanställning av erbjudandets huvudpunkter.

För att skall

konsumentenmottagaren kunna klart uppfatta erbju-

dandets innebörd, bör de villkoren inte

väsentliga återges utspridda

på olika ställen i materialet.

Presentationens innehåll

Artikel 4

Presentationen av den produkt erbjudandet får inte gäller till någon

del, vare sig i text eller bild, ägnad vilseleda vara att konsumenten

mottagaren, särskilt inte i fråga egenskaper,

om beskaffenhet,

sammansättning, tillverkningssätt och produktionstidpunkt, använd-

barhet och

användningsområde, mängd samt kommersiellt eller

geografiskt ursprung.

Om presentationen tillbehör

återger eller annan inte vara som säljs eller som fås mot pristillägg, skall det därvid klart framgå vad

som ingår i erbjudandet.

Bilaga 13 s. 826

Bilaga 13

Goda seder

Artikel 5

Erbjudande endast är lämpligt för får riktas till barn. som vuxna Erbjudandet skall i text, bild och övrig utformning vara förenligt med vad goda seder kräva. Därvid skall särskilt beaktas att anses erbjudandet är adresserat till, kan barn råka komma oavsett vem över utsänt material.

Jämförelser och god sed i konkurrensen

Artikel 6

Presentation innehåller jämförelse skall, i enlighet med Artikel som

5 i I CC:s Grundregler för reklam, vara så utformad att jämförelsen

Bilaga 13 s. 826

i dess helhet inte är ägnad att vilseleda och skall förenlig med vara sed i konkurrensen näringsidkare emellan; de olika elementen

god

i skall utvalda på ett rättvisande sätt och bygga på

jämförelsen vara

fakta kan styrkas. Framställningen skall vidare uppfylla kraven som enligt förekommande nationella bestämmelser om jämförande reklam .

Bilaga 13 s. 827

Bilaga 13

Artikel 7

Presentation ett erbjudande får inte innehålla

av eller referera till

intyg eller rekommendationer

som

a är obekräftade den

av åberopade, vare sig hänvisningen

avser

en privatperson eller någon i sin offentliga yrkesmässiga

ställning

saknar grund i utfárdarens

egna erfarenheter

är föråldrade eller

av annan anledning inaktuella

utnyttjas i samband med produkt än de annan som ursprungligen utfärdats för

används på annat sätt är som ägnat att vilseleda konsumen-

tenmottagaren

är oäkta eller kan verifieras. som

Bilaga 13 s. 828

Bilaga 13 821

Bevisning

Artikel 8

Riktigheten i beskrivning, påstående eller framställning i ord

annan eller bild hänför sig till sakförhâllanden skall kunna styrkas. som Säljaren skall ha dokumentationen tillgänglig och utan dröjsmål kunna framlägga denna till bevis inför de självreglerande organ som

har att tillämpa DM-reglerna.

Garantier

Artikel 9

Används ordet garanti eller andra jämförliga uttryck i samband med ett erbjudande skall alla garantivillkor samt rätten till och sättet

för reklamation tydligt i presentationen, eller i skriftlig form

anges

finnas för köparen. Garantigivarens namn och adress

tillgängliga

giltighetstid skall tydligt Vidare skall iakttas samt garantins anges. vad föreskrivs i A i ICC:s

som tillämpningsregel Garantier

Grundregler för reklam.

822 13

Bilaga

Säljfrämjande premier

Artikel 10

Förekommer säljfrämjande premier vid i direktmark-

erbjudande

nadsföring skall I CC:s Regler för iakttas. säljfrämjande åtgärder

Service efter köpet

Artikel 1 l

Då erbjudandet görs skall konsumentenmottagaren upplysas

om huruvida möjlighet finns till service

på produkten ifråga.

Ges möjlighet till service skall närmare

information om denna

och dess begränsningar lämnas i förekommande eller

garanti på

annat sätt framgå av erbjudandet. Konsumentmottagare

som

accepterar erbjudandet skall upplysas tillvägagångssättet för

om att utnyttja servicen och hur servicestället kan nås. om

Sändarangivelse

Artikel 12

Säljarens eller ombudets fullständiga och fasta adress skall namn framgå av erbjudandet så, att konsumenten mottagaren utan svårig-

Bilaga 13 s. 830

Bilaga 13 823

het kan komma i förbindelse med denne. Säljfrämjande material och andra reklamenheter där angiven adress endast är tillfällig eller består av boxnummer godtas ej. Varken säljaren eller förmedlaren får vilseleda eller på annat sätt skapa förvirring hos konsumenten mottagaren ifråga om berörda

företag, säljfrämjandeaktiviteter eller varukännetecken.

Obeställda varor

Artikel 13 s

Under inga omständigheter får säljaren eller förmedlaren skicka ut varor för vilka det inte finns uttryckli g beställning. Enda undantaget utgörs av Varuprover och presentreklam som tillhandahålls gratis och utan villkor i övrigt.

PRODUKTEN, LEVERANSTID, RETURRÄTT M.M.

Säkerhet

Artikel 14

Med produkten skall följa erforderlig bruksanvisning och, när så är

päkallat, fullständiga säkerhetsföreskrifter. Säkerhetsinformationen skall lättbegriplig och kan lämnas i ord ocheller bild. vara

29 13-0586

824 Bilaga 13

Bilaga 13 s. 831

Produkten, liksom förekommande skall så för-

varuprov, vara packad att den kan levereras till konsumentenmottagaren och

eventuellt returneras med iakttagande gällande säkerhets-

- av normer

Leveranstid och dröjsmål

Artikel 15

Order skall effektueras inom 30 dagar inte leveranstid

om annan

angetts i erbjudandet. Uppstár väsentligt dröjsmål skall sälj eller

aren förmedlaren, så snart denne fått vetskap därom, informera konsu-

mentenmottagaren. Vill därvid konsumentenmottagaren annullera

ordern, skall detta godtas även i det fall att leveransen inte hinner avbrytas; förekommande handpenning skall genast återbetalas.

Ersättningsprodukter

Artikel 16

Beställd produkt inte kan levereras får inte ersättas med

som annan

produkt utan att konsumentensmottagarens uttryckliga samtycke

härtill inhämtats.

Beror bristen på omständigheter utanför säljarens eller förmedlarens kontroll får dock sådant byte ske utan särskilt

samtycke,

Bilaga 13 s. 832

Bilaga 13 825

förutsatt att denna möjlighet klargjorts i erbjudandet och att ersätt-

ningsprodukten har minst likvärdiga fysiska egenskaper och

kvalitet; priset får därvid inte överstiga den beställda produktens. Konsumenten mottagaren skall erhålla en förklaring till bytet och ha

rätt att returnera ersättningsprodukten på säljarens bekostnad.

Returrätt

Artikel 17

Vid erbjudande om att erhålla produkten till påseende på prov,

, med fri returrätt eller liknande skall det klargöras vem som får bära kostnaderna för att återsända denna. Säljaren skall tillse att returrätten kan utnyttjas så enkelt som möjligt. Förekommande tidsgräns för retur skall framgå. Kostnaden för retur vid fel eller skada som orsakats av konsumentenmottagaren skall alltid bäras av säljaren, förutsatt att reklamation skett inom skälig tid.

KREDITER, BETALNING OCH INKASSO

Pris och kreditvillkor

Artikel 18

Oavsett vilken betalningsform kontant, avbetalning eller annan

826 13

Bilaga

kredit som gäller för erbjudandet skall priset och villkoren klart anges. Vidare skall uppgift lämnas vilka slags avgifter tillom som kommer porto, expeditionsavgift etc. och, där så är vad

möjligt,

dessa uppgår till. Gällande nationella föreskrifter kreditom

marknadsföring skall beaktas.

Vid kreditförsäljning skall villkoren, inbegripet förekommande

krav på kontantinsats eller delbetalning, klart i

anges erbjudandet.

Uppgift skall lämnas om delbetalningars antal, storlek och periodi-

citet; även totalpriset och, där sådant finns, kontantpriset skall klart

framgå av erbjudandet.

Den information krävs för att skall

som konsumentenmottagaren

förstå kostnad, ränta och villkor förknippade med viss kredit, skall lämnas antingen i DM-erbjudandet eller i samband med krediten att erbjuds separat. Har någon särskild tidsgräns för erbjudandet ocheller priset inte tydligt angivits, skall förekommande priser hållas under tid.

rimlig

Under denna period är prishöjning tillåten endast med

anledning av

force majeure eller ålägganden enligt oförutsedda

myndighetsbeslut

eller lagstiftningsâtgärder berör erbjudandet.

som

Betalning och inkasso

Artikel 19

Rutinerna för betalning och inkasso skall sådana de inte vara att

otillbörligen orsakar olägenheter för kunden; bl.a. skall skäligt

Bilaga 13 s. 834

Bilaga 13 827

utrymme för dröjsmål utanför kundens kontroll, exempelvis

ges försening som kan uppkomma i samband med post- eller bank-

tjänster.

Kreditkunder får inte utsättas för inkassoåtgärder som är omotiverat besvärande. Kravbrev som kan förväxlas med myndighetsskrivelse eller annat officiellt dokument får inte användas.

ANVÄNDNING AV MARKNADSFÖRINGSREGISTER

Insamling av personuppgifter

Artikel 20

Personuppgifter skall insamlas på ett lagligt och i övrigt tillbörligt

sätt, i överensstämmelse med förekommande nationell lagstiftning

och egenåtgärder.

Den för DM-ändamål upprättar ett marknadsförings-

som egna

får därvid utnyttja uppgifter som härrör från tidigare kontakter med

faktiska eller potentiella kunder eller bidragsgivare.

Personuppgifter i offentliga register eller som offentliggjorts på

annat sätt får användas för DM-ändamål.

När personuppgifter inhämtas genom enkät eller annan hänvändelse till konsumenter mottagare skall det vid insamlingstidpunkten klargöras att uppgifterna kommer att användas i säljsyfte eller i samband med säljfrämjande åtgärder och att det sålunda inte är

fråga om marknadsundersökning.

828 Bilaga 13

Bilaga 13 s. 835

Användning av personuppgifter

Artikel 21

Personuppgifter som används i DM-syfte skall

a registreras och bearbetas på ett lagligt och i övrigt tillbörligt

sätt;

b registerhâllas för bestämda, legitima ändamål och inte

utnyttjas i strid med dessa; c vara lämpade och relevanta, inte onödigt omfattande för men

sitt ändamål;

d vara korrekta och precisa samt hållas aktuella; inte registerhållas längre än ändamålet kräver.

Personuppgifter som insamlats från enskilda för andra ändamål än för registrering kunder eller bidragsgivare får användas för av DMändamål endast detta ändamål tydligt vid

om uttryckts insamlings-

tidpunkten eller efter den enskildes medgivande vid senare tidpunkt.

Bilaga 13 s. 836

Bilaga 13 829

Konsumentensmottagares rättigheter

Artikel 22

Konsumentmottagare vilken personuppgifter finns i ett mark-

nadsföringsregister den registrerade skall på ett ändamålsenligt sätt

tillförsäkras följande rättigheter:

Den registrerade skall kunna ta del av uppgifterna om sig själv; är dessa felaktiga, irrelevanta eller ofullständiga skall vederbörande ha rätt att få dem ändrade.

Den registrerade skall ha rätt att begära att dennes

personuppgifter inte utlämnas till tredje

man.

Den registeransvarige skall respektera en begäran från

den registrerade att inte få adresserad eller oadresserad direktreklam eller säljmeddelanden via telefon eller telefax.

PreferensserviceMail Preference Service

Artikel 23

Vid DM-aktiviteter i länder med s.k. preferensservice för post, telefon ocheller telefax skall, då konsumenten mottagaren utnyttjar

830 Bilaga 13

Bilaga 13 s. 837

möjligheten och undanber sig att erbjudanden, denna begäran

respekteras.

Säkerhetsrutiner

Artikel 24

Tekniska och administrativa rutiner skall sådana

vara att personuppgifter hanteras säkert och konfidentiellt.

Den som i sitt arbete har tillgång till personuppgifter får utlämna denna information till tredje endast den registeransvarige

man om

medgivit detta i förväg och förutsatt att konsumentenmottagaren

inte utnyttjat sin rätt enligt Artikel 22.2.

Utlämnande personuppgifter till tredje

av man

Artikel 25

Om ett marknadsföringsregister hålls tillgängligt för tredje man

skall de registrerade informeras, personligen eller på något

annat

lämpligt sätt. Upplysningen att uppgifterna ställs till tredje

mans förfogande, såvitt den registrerade inte invänder häremot, skall lämnas i samband med insamlingen eller, frågan aktualiseras

senare, vid denna tidpunkt. Den registeransvariges återförsäljare

anses inte tredje i denna bestämmelses

som man mening.

Bilaga 13 s. 838

Bilaga 13 831

Den innehar, förmedlar, insamlar eller utnyttjar register som skall, innan de säljs eller hyrs ut, fastställa det

personuppgifter

ändamål användningen skall avse. Ett marknadsföringsregister

som får ställas till förfogande endast avtalet de tredje mans om anger

villkor gäller för användningen.

som Den innehar, förmedlar eller insamlar registerpersonsom får inte sälja eller hyra ut dessa för att användas

uppgifter

beträffande erbjudanden som strider mot DM-reglerna.

Den registeransvarige för registerpersonuppgifter som hålls

tillgängliga för tredje skall upprätta en förteckning över

man användarna och bevara den minst ett år. Direktmarknadsförare får inte, annat än för att eliminera överföra eller andra personuppgifter till tredje man

uppgifter, namn

den registrerade anmält sig för Mail Preference Service. om

TELEMARKETING

Grundläggande principer

Artikel 26

Telemarknadsförare telefonsäljare eller annan som genomför ett

telemarketingsamtal skall:

omedelbart sitt och hanhon representerar; a uppge namn vem

Bilaga 13 s. 839

Bilaga 13

b försäkra sig att hanhon talar med har

om någon som

förutsättningar att ta emot samtalet;

uppge syftet med samtalet;

d fråga om tidpunkten är passande och, inte, erbjuda sig

om att återkomma vid ett lämpligare tillfälle.

Telefonkontakt skall sökas under acceptabla tider på Då

dygnet.

samtalet avslutas skall telemarknadsföraren förvissa den sig om att uppringde har klart för sig vad kontakten lett till.

Inspelning av samtal

Artikel 27

Telemarketingsamtal får bandas endast minst

om en av deltagarna

medgivit att detta får ske. Inspelning får bara användas för att verifiera samtalets innehåll, i utbildningssyfte eller för kvalitetskontroll. Band får inte spelas

offentligt utan samtliga deltagares

medgivande.

Bilaga 13 s. 840

Bilaga 13 833

Eliminering av namn

Artikel 28

Telemarknadsförare skall på begäran av konsumentmottagare

eliminera dennes namn från sitt register.

Marknadsförare skall använda sig av preferensservice enligt

Artikel 23. Personuppgifter registrerats för preferensservice får

som inte säljas, hyras ut eller bytas annat än för elimineringsändamâl.

Hemliga telefonnummer

Artikel 29 Telemarknadsförare får inte avsiktligt kontakta någon som har hemligt eller eljest skyddat telefonnummer. Detta gäller inte om konsumenten mottagaren själv lämnat numret till marknadsföraren.

Information och säljuppträdande

Artikel 30

Vid köperbjudande via telemarketing skall konsumenten

informeras om priset och övriga kostnader, liksom om samtliga

834 13

Bilaga

försäljnings-, leverans- och betalningsvillkor. Aggressivt eller

påträngande säljuppträdande får inte förekomma.

Användning av automatisk uppringning

Artikel 31

Automatiskt uppringande utrustning får inte användas vid telemarketing om inte samtalet omedelbart när den

bryts uppringde

lägger på.

IMPLEMENTERING

Artikel 32

Den utomrättsliga tillämpningen åvilar det eller av DM-reglerna de

självreglerande organ som inrättats för ändamålet i respektive land,

eller, i förekommande fall, på det internationella ICC:s

planet

International Council on Marketing Practice‘.

i Sverige: MarknadsEtiska Rådet MER bildat Internationella Handelskammarens av ICC Svenska Nationalkommitté och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt NDM. internationellt: ICC International Council Marketing Practice, on Paris

LAGEN OM OTILLBÖR- Bilaga 14 DEN SCHWEIZISKA LIG KONKURRENS

Federal Law Unfair of December 19, 1986‘

on Competition

Chapter l

Purpose

The of this Law fair and undistorted purpose to ensure competition in the interst of all concerned.

Chapter 2

Civil Law and Procedural Law Provisions

Part I

Unlawfitlness of Unfair Competition

Principle

2. behaviour business practice that deceptive or that

Any or

in other infringes the principle of good faith and which any way

effects the relationship between competitors or between suppliers

Fransk titel: Loi fedérale contre la déloyale du concurrence 19 décembre 1986. Ikraftträdande: l Mars 1988. Källa: Recueil official des lois fédérales, 1988, pp. 223 et seq. översättningen gjord WIPO, publicerad i Industrial Property. av 1993:59

and customers shall be deemed unfair and unlawful.

Unfair Advertising and Sales Methods and Other Unlawful

Behaviour

3. Shall be deemed have to committed act of unfair

an competi-

tion, anyone who, in particular,

a disparages another his goods, his person, works, his servi-

ces, his prices his business

or circumstances by incorrect,

misleading or needlessly injurious statements,

b makes incorrect

or misleading statements in respect of

himself, his undertaking, his trade

name, his goods, his

works, his services, his prices, his stock his business

circumstances who, by such

or statements, favours party one

to the detriment of competitors,

c uses unfounded titles professional

or designations that are

likely to suggest special distinctions or capabilities,

d takes steps that such are as to cause confusion with the

goods, works, services business of or others,

e compares in an incorrect,

misleading, needlessly injurious

imitative his his

manner person, goods, his works, his services his prices with those of

or a competitor who,

such comparison, favours

one party to the detriment of its

competitors,

repeatedly offers selection of a goods, works or services below cost price and makes particular mention of such offer

in his advertising, thus

misleading the customers his as to

1993:59

14 837

Bilaga

those of his competitors; deception shall own capabilities or

be where the selling price lower than the cost

presumed

for purchases of goods, works or services

price comparable

of the where the defendant able to establish the same type: effective that price shall be decisive for the

cost price,

judgement,

misleads the customers, by of gifts, to the effective g means as value of the offer, impairs the customer’s freedom of decision by using particu-

larly aggressive sales methods,

misleads the customers by obscuring the quality, quantity,

utility danger of goods, works or services,

purpose, or omits in advertising in respect of hire purchase sales

k public

assimilated legal transactions to clearly state his trade or to give clear information the cash selling price or name, on the overall selling price to give exact figures, in francs or and in percent of the additional price resulting per annum,

from payment by installments,

omits in public advertising respect of small loans to

his trade to give clear information on the clearly state name, of the loan the maximum total amount to be amount or on reimbursed give exact figures, in francs and in percent or to of the maximum charges for interest, per annum, offers concludes, within the framework of his professional m or activities, sale by installments, sale with prior payments a a small loan contract using contractual forms containing or a incorrect statements to the subject of the

incomplete or as

1993:59

838 14

Bilaga

contract, the price, the conditions of payment, the duration of the contract, the customer’s right to cancel denounce or the contract his right the balance or to pay at an earlier date.

Inducement to Breach Termination of

or Contract

4. Shall be deemed have to committed act of unfair competian

tion, anyone who, particular,

a induces a customer to break in order a contract to conclude a contract with him, b seeks to obtain advantage for himself for or someone else by

affording or offering to employees, agents other ancilla-

or ries of third party benefits which

a to they are not legally

entitled in order to induce those persons to act contrary to their duty in their service

accomplishing or professional

tasks,

c induces employees, agents ancillaries or to betray or pry into

the manufacturing

or trading secrets of their employer or

principal,

d induces a purchaser borrower who has

or concluded sale a

by installments, a sale with prior small loan

payments or a contract to revoke the contract, purchaser who has or a concluded contract for sale with a prior payments to denounce such sale, in order himself conclude to such a contract with that person.

Exploitation of the Achievements of

Others

1993:59

14 839

Bilaga

5. Shall be deemed to have committed act of unfair competian

tion, who, in particular,

anyone without authorization, exploits results of work entrusted to

him, for example, tenders, calculations or plans, the results of work of another, for example, tenders,

b exploits

calculations plans, although he must know that they have or been handed to him made available without authorization, or of technical reproduction and without a c by means processes corresponding effort of his takes the marketable results own, of work of another and exploits them as such. person

Violation of Manufacturing or Trading Secrets

6. Shall be deemed to have committed an act of unfair competi-

tion, who, in particular, exploits or discloses manufacturing

anyone trading secrets he has discovered of which he has obtained or or undue knowledge in some other manner.

Non-Compliance with Working Conditions

7. Shall be deemed to have committed act of unfair competian tion, who, in particular, does not comply with the statutory anyone contractual working conditions that also required of his or are competitors which customary in the trade or locality. or are

Use of Abusive Conditions of Business

l993:59

840 14

Bilaga

Shall be deemed to have committed of unfair

an act competi-

tion, anyone who, in particular, makes of preformulated use general

conditions that, to the detriment of

a contracting party, misleading-

ly,

a depart considerably from the statutory provisions that

apply

either directly or by analogy, or

b prescribe a distribution of rights and obligations in serious

contradiction with the nature of the contract.

Part 2

Right to Institute Proceedings

Principle

l Whoever, through an act of unfair competition, suffers or likely to suffer prejudice to his clientele, his credit his or professional reputation, his business his or economic interests in general, may request the courts:

a to prohibit an imminent prejudice;

b to remove an ongoing prejudice;

c to establish the unlawful nature of the

a prejudice conse-

quences still subsist. 2 He may, in particular, require that rectiñcation the a or judgement be communicated to other be

persons or published.

3 He may, further, in accordance with the law of

obliga-

tions, institute proceedings for and redress and

damages may also

require the surrender of profits in accordance with the

provisions

l993:59

Bilaga 14 841

on agency without authority.

Action by Customers and Organizations

10. Proceedings under Section 9 also be instituted by l may customers whose economic interests are threatened or prejudiced by

act of unfair competition.

an 2 Proceedings under Section 91 and 2 may also be instituted by: professional and trade associations whose statutes authorize

them to defend the economic interests of their members; b organizations of national or regional scope devoted by statute to the protection of consumers.

Proceedings Against Employers

ll. Where act of unfair competition has been committed by an employee other ancillary in the course of his service or an or professional tasks, proceedings under Section 91 and 2 may also

be instituted against the employer.

Part 3 Procedural Provisions

Forum

12. 1 Proceedings in respect of unfair competition shall be instituted at the place of residence of the registered offices of the or

1993:59

842 14

Bilaga

defendant. 2 Where linked with civil law under Federal

a dispute a law

stipulating a single Cantonal instance other civil unfair or court, competition proceedings also be instituted before such instance may or court. Where a single Cantonal instance laid

down, appeal to

the Federal Court shall be admissible

irrespective of the value in

dispute.

Arbitration Procedure Simplified, Accelerated Judicial Proor

cedure

13. For disputes in of unfair

respect competition, the Cantons

shall lay down, to value be up a dispute to set by the Federal Council, an arbitration procedure accelerated

or a simplified,

judicial procedure. Such procedure shall also

apply to disputes

without value.

Precautionary Measures

14. Sections 28c to of the Swiss Civil 28f Code shall apply mutatis mutandis to precautionary measures.

Preservation of Manufacturing and

Trading Secrets

15. l In disputes under Section the

3, manufacturing and

trading secrets of the parties shall be preserved. 2 The opposing party have may only access to evidence

l993:59

Bilaga 14 s. 843

Bilaga 14 843

liable reveal such secrets where compatible with their preservato tion.

Chapter 3

Administrative Law Provisions

Part I Announcement of Prices to the Consumer

Obligation to Announce Prices

16. 1 Save for exceptions laid down by the Federal Council, the effective price to be paid for goods offered to the consumer must

be announced. Exceptions be permitted, in particular, for

may technical of safety. This obligation shall reasons or reasons same to the services designated by the Federal Council.

apply

2 The Federal council shall regulate the announcement of

prices and of tips.

3 The of Section ll of the Metrology Law of

provisions

June 1977, shall also apply to measurable goods and services.

Announcement of Prices in Advertising

17. Where prices price reductions are shown in advertising, or such announcement shall comply with the provisions to be promulgated by the Federal Council.

1993:59

Bilaga 14 s. 844

Bilaga 14

Misleading Announcement of Prices

18. shall be prohibited

a to announce prices, b to announce price reductions or c to mention other prices addition the to price to be effec-

tively paid, in a misleading

manner.

Obligation to Provide

Information

19. 1 Where establishment of the facts so requires, the competent authorities of the Cantons obtain

may information and require

documentation.

2 The obligation to provide information shall

Bilaga 14 s. 844

apply to:

a persons and undertakings offering goods the

to consumer,

producing such goods, purchasing them, in or trading them;

b persons and undertakings offering, providing, procuring or

utilizing services;

c trade organizations;

d organizations of national regional significance devoted or by

statute to consumer protection.

3 The obligation to provide information shall

Bilaga 14 s. 844

not apply in

those cases where statements be refused under Section can 42 of the Federal Law the Federal Civil Procedure. on

4¶The Cantonal provisions on administrative and criminal

Bilaga 14 s. 844

procedure shall remain unaffected.

l993:59

Bilaga 14 s. 845

Bilaga 14 845

Execution

20. 1 Execution shall be the responsibility of the Cantons and surveillance that of the Confederation. 2 The Federal Council shall issue the implementing

provisions.

Part 2 Sales and Similar Operations

Obligation to Obtain an Authorization

21. 1 No sale similar operation, consisting in temporarily

offering special advantages to purchasers, may be advertised

publicly carried out without authorization from the responor an sible Cantonal authority. 2 The authorization shall be refused or subjected to restrictive conditions where in order to maintain fair necessary The authorization for total partial sales shall only

competition. or

be granted to business that have existed for at least one year,

subject, however, of hardship.

to cases

3 Following total sale, the petitioner shall be prohibited,

a except in of hardship, from opening a business of the same cases from participating in such business in manner whatsoetyp or any during period of between one and five years. On infringement ver a of this prohibition, the business be closed down. This shall may apply mutatis mutandis to partial sales.

1993:59

Bilaga 14 s. 846

Bilaga 14

4 The Federal Council shall issue the

implementing

provisions. shall first consult the Cantons and the

professional

and trade associations concerned, also the

as consumer organiza-

tions of national regional significance.

Competence of the Cantons

22. 1 The Cantons shall be authorized to lay down, within the limits of this Law and of the ordinance of the Federal

Council,

further provisions concerning sales and similar

operations and to

impose imprisonment or a fine for intentional inor negligent

fringement.

2 The Cantons levy fees sales and similar may on operations .

Chapter 4

Criminal Provisions

Unfair Competition

23. Whoever commits intentionally an act of unfair competition within the meaning of Sections 5 or 6 shall be liable, on

complaint, to imprisonment or a fine of to 100,000 francs. A

up complaint may be lodged by entitled institute civil anyone to proceedings under Sections 9 and 10. Failure to Comply with the Obligation to Announce Prices the to

1993:59

Bilaga 14 s. 847

Bilaga 14 847

Consumer

24. 1 Whoever intentionally:

fails to comply with the obligation to announce prices

Section 16;

the concerning the announcement of

b infringes requirements

prices in advertising Section 17;

prices in misleading manner Section 18;

c announces a fails with the obligation to provide information in

d to comply

relation to the announcement of prices Section 19;

the implementing provisions issued by the Federal e infringes

Council the announcement of prices Sections 16

as regards

and 20, shall be liable to imprisonment fine of up to or a 20,000 francs. 2 Where the offender has acted by negligence, the penalty shall fine. be a

Infringement of the Provisions on Sales

25. Whoever infringes the provisions on sales

1 intentionally

Bilaga 14 s. 847

shall be liable imprisonment fine of up to

Section 21 to or a

20,000 francs. Where the offender has acted by negligence, the penalty

shall fine. be a

Infringements Committed Within an Undertaking

l993:59

848 14

Bilaga

26. Sections 6 and 7 of the Federal Law

on Administrative

Criminal Law shall

apply to infringements committed within

an undertaking, be agents and the like.

Criminal Action

27. l Criminal action shall be the responsibility of the Cantons. 2 The Cantonal authorities shall communicate

full,

immediately and free of cost, judgements, administrative

sentences and nonsuits in respect of the of announcement prices to the Consumers, sales and similar operations, the Office of to the Federal Prosecutor for the attention of the Federal

Department of

the Economy.

Chapter 5

Final Provisions

Repeal of Previous Law

28. The Federal Law Unfair of

on Competition September 30,

1943, hereby repealed.

Referendum and Entry into Force

29. 1 This Law shall be referendum.

subject to optional

2 The Federal Council shall determine the into force. entry

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styirnings-och samarbetsformeribiståndet.UD 36.Lagomtotalförsvarsplikt.Fö. 2.Kursplaner för grundskolan.U. 37.Justitiekanslern.EnöversynavJK:s arbetsuppgifter

Ersättning för kvalitet ocheffektivitet. m.m. Ju.

Utformning avett nyttresurstilldelningssystemför 38.Hälso-ochsjukvårdeni framtiden tre modeller. S.

- grundläggandehögskoleutbildning.U. 39.Engränsför ñlmcensuren.Ku.

4.Statligt stödtill rehabiliteringavtortyrskadade 40.Fri- ochrättighetsfrågor.Del A och B. Ju.

flyktingar m. fl. S. 41.Folk- ochbostadsräkningär 1990och i framtiden. 5.Bemsodiazepiner beroendeframkallandepsykofar- Fi.

malka. S. 42.Försvaretshögskolor.Fö. Livs rnedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduk- 43.Politik motarbetslöshet.A. tiom. Jo. 44.Översynavtjänsteinkomstbeskattningen.Fi.

7.L61:1eski1lnadcroch lönediskriminering. 45.Trosabryter sig loss.Bytänkandeeller demokratins

Om:kvinnor ochmän arbetsmarknaden.Ku. räddning.C. Lömeskillnader och lönediskriminering.Om kvinnor 46.Vissakyrkofrågor. C. och män på arbetsmarknaden.Bilagedel.Ku. 47.Konsekvenseravvalmöjligheterinomskola,

9. Postlag. K. barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. C. 10.En ny datalag. Ju. 48.Kommunalaverksamheteriegenförvaltningoch i 1 Socialförsäkringsregister. S. kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C. 12.Váirdhögskolor 49.Ett âr medbetalningsansvar.S.

kvalitet huvudmannaskap.U. 50.Serveringsbestämmelser.S.

- - utveckling - 13.Ökad konkurrenspäjärnvägen.K. 5l.Naturupplevelserutanbuller enkvalitet attvärna.

~ 14.EG9och våragrundlagar. Ju. M. 15.Svenska regler för internationellomfördelningav 52.Ersättningvid arbetslöshet.A.

olja vid enoljekris. N. 53.Kostnadsutjämningmellankommuner.Fi. 16.Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 54.Utvisning grundavbrott. Ku.

kommissionens förslag. Fi. 55.Detallmännasskadeståndsansvar.Ju. 16.Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 56.Kontrollenöver exportavstrategisktkänsligavaror.

kommissionensförslag. Bilagor. Fi. UD. 17.Ägzandet radio ochtelevisioni allmänhetens 57.Beskattning fastigheter,del l

av av

tjämst. Ku. Schablonintäkteller fastighetsskattFi.

- 18.AccczeptansToleransDelaktighet.M. 58.Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi. 19.Kommunerna och miljöarbetet. M. 59.Ny marknadsföringslag.C. 20.Riksbankenoch prisstabiliteten.Fi. 21.Ölcat personval. Ju. 22.Vaudär ett statsrådsarbetevärt Fi. 23.Kuunskapenskrona. U. 24.Utllänningslagen enpartiell översyn.Ku.

- 25.Sociala åtgärderför jordbnikare. Jo. 26.Haimdläggningenavvissasäkerhetsfrågor.Ju. 27.Miiljöbalk. Del 1och M. 28.Batmkstödsnämnden.Fi. 29.Fownsattreformering av företagsbeskattningen.

Derl2. Fi. 30.Rämentill biståndinom socialtjänsten.S. 31.Kommunemas roll påalkoholomrádetochinom

miszsbrukarvården.S. 32.Ny: anstâllningsskyddslag.A. 33.Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och

livs medelsindustriför EG. Jo. 34.Föra.rprövare. K. 35.Resaktionmot ungdomsbrott.Del A och B. Ju.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Beskattningavfastigheter,del I En datalag.[10] —Schablonintäkteller fastighetsskatt[57] ny EG och vara gmndlagar. [14] Effektivareledningi statligamyndigheter.[58]

Ökatpersonval.[21]

Utbildningsdepartementet

Handläggningen vissasäkerhetsfrâgor.[26]av Reaktionmotungdomsbrott.Del A och B. [35] Kursplanerför grundskolan.[2] Justitiekanslern.Enöversyn JK:s arbetsuppgifter Ersättningför kvalitet och effektivitet. av [37] Utformningavett nyttresurstilldelningssystemför m.m. — Fri- och rättighetsfrágor.Del A och B. [40] grundläggandehögskoleutbildning.[3] Det allmännasskadeståndsansvar.[55] Várdhögskolor - kvalitet utveckling huvudmannaskap.- - [12] Utrikesdepartementet Kunskapenskrona.[23]

Styrnings-och samarbetsformeri biståndet.[

Jordbruksdepartementet

Kontrollen överexport avstrategisktkänsligavaror. [56] Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproitktion. Försvarsdepartementet [61

Lag Socialaåtgärderför jordbrukare. [25] omtotalförsvarsplikt. [36] Åtgärderför attförberedaSverigesjordbruk och Försvaretshögskolor. [42] livsmedelsindustriför EG. [33] Socialdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Statligt stödtill rehabiliteringavtortyrskadade flyktingar Ny anställningsskyddslag.[32] m. fl. [4] Politik motarbetslöshet.[43] Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofarmaka. l5l Ersättningvid arbetslöshet.[53]

Socialförsäkringsregister.[ll] Kulturdepartementet Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30] Kommunernasroll alkoholområdetoch inom Löneskillnaderoch lönediskriminering. missbrukarvården.[31] Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden.[7] Hälso-och sjukvårdeni framtiden tremodeller. [38] Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor — Ett år med betalningsansvar.[49] ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.[8] Serveringsbestämmelser. Ägandetavradio och televisioni allmänhetenstjänst. [50] [17] Kommunikationsdepartementet Utlänningslagcn enpartiell översyn.[24] — Postlag.[9] Engränsför ñlmcensuren.[39] Ökad Utvisning grundavbrott. [54] konkurrenspåjärnvägen.[13] Förarprövare.[34] Näringsdepartementet

Finansdepartementet Svenskaregler för internationellomfördelning oljaav vid enoljekris. [15] Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommisionensförslag. [16] Civildepartementet Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi A kommisionensförslag. Bilagor. [16] Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins räddning.[45] Riksbankenoch prisstabiliteten.[20] Vad är statsrâdsarbetevärt [22] Vissakyrkofrågor. [46] ett Bankstödsnämnden.[28] Konsekvenser valmöjligheterinom skola,av Fortsattreformering företagsbeskattningen. barnomsorg,äldreomsorgoch primärvård. [47] av Del [29] Kommunalaverksamheteri egenförvaltningocl.: Folk- och bostadsräkningår 1990och i framtiden.[41] kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.[43] Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. Ny marknadsföringslag.[59] av [44] Kostnadsutjämningmellankommuner.[53]

1993 Statens offentliga utredningar

Sy stematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet AcceptaznsTolerans Delaktighet.[18] Kommunernaochmiljöarbetet. [19] Miljöbaallk.Del l och 2. [27] Naturupplevelser utanbuller en kvalitetattvärna.

- [51]