SOU 1979:76

Ny hemförsäljningslag : slutbetänkande

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 23 mars 1973 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet Lidbom att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av reglerna om hemförsäljning m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 10 april 1973 såsom sakkunniga generaldirektören Lars Ag, tillika ordförande, numera professorn Ulf Bernitz, civilekonomen Lars Hillbom, direktören Per Schierbeck och direktören Rudolf Walldén.

De sakkunniga har antagit namnet hemförsäljningskommittén. Att såsom experter biträda kommittén förordnades den 10 april 1973 numera avdelningschefen Per Borg och direktören Jan Hellstadius. Såsom ytterligare experter förordnades den 17 februari 1975 avdelningsdirektören Christer Bergman, direktören Ernst OlafHolm och revisionssekreteraren Jan Huldt. Bergman och Holm entledigades den 22 juni 1977. Samma dag förordnades avdelningschefen Hans Bergqvist att såsom expert biträda kommittén. Sedan Bergqvist avlidit förordnades den 10januari 1979 i hans ställe byråchefen Laila Freivalds såsom expert. Den 29 maj 1978 entledigades Borg. I hans ställe förordnades departementssekreteraren Ann-Christin Nykvist att såsom expert biträda kommittén. Den 31 juli 1978 entledigades Walldén och förordnades i hans ställe ombudsmannen Göran Westlund till ledamot i kommittén.

Till sekreterare åt kommittén förordnades den 4juni 1973 hovrättsasses- sorn Jan—Olov Swahn. Förutom sekreteraren har i sekretariatet ingått experten Huldt.

Kommittén har den 6juni 1977 överlämnat delbetänkandet (SOU 1977:32) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil.

Kommittén har sedan delbetänkandet överlämnades avgivit remissyttran- de över kronofogdemyndighetsutredningens betänkande (SOU 1977:42) Kronofogdemyndigheterna.

Sedan hemförsäljningskommittén nu har slutfört sitt uppdrag får kommit- tén härmed överlämna slutbetänkandet Ny hemförsäljningslag.

Ledamöterna Bernitz, Hillbom och Schierbeck har var för sig reserverat sig mot vissa delar av kommitténs förslag. Vidare har experterna Freivalds och

Hellstadius avgivit varsitt särskilda yttrande. Experterna Huldt och Nykvist har anslutit sig till kommitténs förslag i dess helhet.

Stockholm i september 1979

Lars Ag

U_I/i Bern'irz Lars H i/Ibom Per Schicrbeck

Göran Wes/lund Han-Olov Swahn

Jan H u/c/r

InnehåH

Sammanfattning

Summary

F ö/ fårrnings/Ö/slag Hemförsäljningslag

Förordning om information enligt oå hemförsäljningslagen

] Inledning 1.1 1.2

1.3

Kommitténs uppdrag Kommitténs arbete

1.2.1 Arbetet med de två utredningsdelarna . . . 1.2.2 Kommitténs arbete och ställningstagande i frågan om

öppet köp

1. 2. 3 Närmare om arbetet på hemförsäljningsområdet Betänkandets disposition

2 Allmän bakgrund 2.1 2.2 2.3 2.4

2.5

Vad som avses med hemförsäljning Hemförsäljningen 1 Sverige Tidigare reformsträvanden Gällande rätt .

2.4.1 Inledning . . 2.4.2 Hemförsäljningslagen 2. 4. 3 Marknadsföringslagen

2. 4. 4 Konsumentkreditlagen . . Frågan om när avtal ingås vid hemförsäljning

3 U Iländsk rätt 3.1

3.2 3.3 3.4 3.5

De nordiska länderna 3.1.1 Danmark 3.1.2 Finland 3.1.3 Norge Holland

Österrike

Förbundsrepubliken Tyskland

USA

11

17

23 23 26

27 27 30 30

31 34 39

41 41 42 44 49 49 49 54 56 58

61 61 61 64 65 66 70 74 75

3.6 Europeiska samarbetsorgan

3.6.1 Europarådet . .

3.6.2 Europeiska gemenskapen (EG) 3.7 Vissa andra lander

4. Kommitténs utgångspunkter

4.1 Inledning . . .

4.2. Kritiken mot hemförsäljning

4.3 Försvaret för hemförsäljning . . 4.4 Kommitténs inställning till hemförsäljning 4.5 Behovet av åtgärder

4.5.1. Åtgärder med stöd av gällande lagstiftning

4.5.2. Åtgärder som kräver ändrad lagstiftning

5 Skyldighet att avisera 5.1 Tillämpningsområdet 51. 1 Inledning 5. l. 2 Platsen . 5. 1. 3 Den skyddade personkretsen 5.1.4 Produktområdet . . . . . 5.1.5 Tryckfrihetsrättsliga aspekter 5.2 Sättet att avisera . . . 5.2.1 Skriftlig eller muntlig form 5.2.2 Aviseringensinnehåll 5.3 Krav på samtycke från konsumenten 5.4 Påföljd för underlåten avisering 5.5 Tänkbara effekter av aviseringsregeln 5.6 Lagtekniska synpunkter

6 Andra åtgärder som avserjöt'hdllandenaföre sä/jbesök 6.1 Respekt för skylt på dörren 6.2 Auktorisation eller tillstånd 6.3 Registrering hos myndighet 6.4 Krav på utbildningen av försäljare

6.5 Produktsortimentets bredd m. m.

7 Åtgärder som avserÅ/örhällandena under sd/jbesök 7.1 Krav på faktaredovisning och säljargumentering 7.2 Näringsidkarens ansvar för ombuds handlande 7.2.1 Inledning 7.2.2 Gällande bestämmelser 1 hemförsäljningslagen 7.2.3 Gällande bestämmelser 1 marknadsföringslagen 7.2.4 Behovet av ändrad lagstiftning 7.2.5 Några alternativ 7.2.6 Kommitténs förslag

8. Åtgärder som avser./förhållandena efter sä/jbesök 8.1 Ångerrätt vid vissa rena kontantaffärer 8.2 Undantag från ångerrätten

77 77 77 79

81 81 81 85 86 88 89 89

93 93 93 93 94 95 98 101 101 102 103 104 105 107

109 109 110 111 112 113

117 117 118 118 119 120 122 124 125

129 129 133

8.3. Ändring av ångerfristens beräkning 8.4 Rätten till bytesgods

9 Begränsning av hem/örsäljnings/agens tillämplighet i rummet 9.1 Gällande rätt

9. 2 Skäl för ändring . . . 9.2.1 Några utgångspunkter 9.2.2 Praktiska erfarenheter . . . 9.2.3 Vidtagna ändringar 1 angränsande lagstiftning 9.2.4 Pågående förhandlingar angående öppet köp m. m. 9.2.5 lagtekniska skäl .

9.3. Kommitténs förslag

10. Kommitténs överväganden och förslag beträffande telefon- försäljning

10.1 Inledning .

10.2. Kommitténs överväganden 10.3 Kommitténs förslag

11 Pa/öljdsfrågor 11. 1 Eventuellt näringsförbud .

11.2. Civilrättslig påföljd (ogiltighetssanktion) 11.3 Eventuella straffbestämmelser

12. Kostnader och resursbehov 12.1 Näringsidkarnas kostnader 12.2 Statsverkets kostnader

13. Ikraftträdande

14 Speeia/molivering . 14.1 Hemförsäljningslagen Lagens rubrik 1 5 2 & 3 ä 4 5 5 & 6 9 7 5 8 ä 9 & 10 & 11 & 12 & 13 5 14 5 15 å . Lagens ikraftträdande . . . . . 14. 2 Förordningen om information enligt 6 & hemförsäljningslagen

134 137

141 141 145 145 147 149 149 150 151

153 153 155 157

161 161 164 165

167 167 169

171

173 173 173 173 175 175 178 178 181 182 183 186 187 187 188 188 189 190 191 191

Reservationer .

1. Av ledamoten Bernitz

2. Av ledamoten Hillbom 3. Av ledamoten Schierbeck

Särskilda yttranden 1. Av experten Freivalds

2. Av experten Hellstadius 1 1.1 1.2 2 2.1 2.2 ' 2.3 2.4 3 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.9 3.10 4 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 5 5.1 5.2 5.3

6

Bilagor

Inledande kommentarer

Allmänt . .

Enighet | flertalet frågor Hemförsäljningen i Sverige Beskrivning. grupper. förankring Omsättning, sysselsättning m. m.

Säljaren och kontakten med konsumenten Varför aviseringsregeln 1 praktiken får förbudseffekt Kommitténs motivering för aviseringstvång Allmänt . . . . Konsumentpolitisk utveckling Missbruksfrekvens

Ifrågasatt säljmetod Negativa attityder

Ångerrätten

Dyr saljform .

Utländsk rätt (Danmark) . Överraskningseffekt och psykologiskt underläge Integritetsskydd och hemfrid Konsekvenser av ett aviseringstvång Allmänt . . . . Konsekvenser för konsumenten Konsekvenser för berörda företag Konsekvenser för sysselsättningen Sammanfattning av förslagets konsekvenser Speciellt om direktförsäljning av böcker Konsumentpolitiskt Kulturpolitiskt . Tryckfrihetsrättsligt med sakkunnigutlåtande av G Petrén

Sammanfattning

Bilaga 1 Reg/erfar direktförsäljning till konsutnentantagna av Direkt/ör- säljningsföretagens Förening

Bilaga 2 Hetn/ötsäljnings/agen i praktiken, ängerfrekvens m. m.

2.1 Sammanfattning av statens pris- och kartellnämnds undersökning 1971

2. 2 Uppgifter från ett antal företag vid kommitténs enkät

och hearing 1975

193 193 197 199

201 201 202 202 202 202 203 203 205 206 206 208 208 209 210 211 212 213 213 214 215 216 217 217 218 220 221 222 223 223 223

224 227

229

229 235

235

236

Bilaga 3 Konsumenternas kännedom om hem/örsäljnings/agen och inställning till hem/ö/säljning m.m . . 3.1 Sammanfattande rapport över Sveriges Radios Publik

och Programforskningsavdelnings undersökningar 1970 1971 och 1973 . . .

3.2 Undersökning utförd av InformationsPsykolog AB 1975 . . . . . .

3. 3 Uppgifter ur några andra undersökningar

Bilaga 4 Exempel på olika!/örsök att kringgå hem/örsä[jningslagen som förekommit i praktiken

Bilaga 5 Anmälningar och tvister rörande hem- och telefon/örsäljning 5.1 Ärenden enligt avtalsvillkorslagen och marknadsför- ingslagen hos konsumentverket/KO 1973—1978 5.2 Enkät hos regionala och kommunala konsumentorgan 1974 . . . . . . . . 5.3 Mål och ärenden hos de allmänna domstolarna, mark- nadsdomstolen och allmänna reklamationsnämnden

Bilaga 6 Vissa uppgifter rörande kostnader och priser vid hemförsä/j- ning

Bilaga 7 Exempel påförsäljares utbildning och Säljteknik vid hem/örsä/j- ning

Bilaga 8 A viseringspraxis

Bilaga9 Vissa uppgifter rörande reformbehovet och synpunkter på

ändringsfö/s/ag . . . . . . . . . 9.1 Enkät hos regionala och kommunala konsumentorgan 1974

9.2 Uppgifter från ett antal företag vid kommitténs enkät och hearing 1975 . . . . . . .

9.3 Konsumentverkets enkät hos regionala och kommu- nala konsumentorgan 1978 . . . . 9.4 Synpunkter från kommunala konsumentvägledare och kommunala förtroendemän inhämtade av konsument- verket under 1978/79 . . . . .

9.5 Synpunkter från konsumenter inhämtade på uppdrag av konsumentverket under 1978/ 79

Bilaga 10 Förslag till informationshand/ing enligt 6 9" hemförsä/jnings/a- gen

Bilaga 11 Förslag till formulär för avtalsbekräftelse enligt 6 9' andra stycket hem/örsäljnings/agen

253

253

259 286

291

293

293

299

300

303

307

311

313

313

314

333

339

343

351

355

Sammanfattning

Hemförsäljningslagen. som trädde i kraft den 1 juli 1971, ger konsumenten rätt att inom en vecka ("ångerveckan") frånträda vissa köp utan att ange något skäl. Lagen gäller vid yrkesmässig försäljning av lös egendom för enskilt bruk under förutsättning att köparen avger en viljeförklaring om köp vid sammanträffande med säljaren eller dennes ombud på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe, t. ex. hemma hos köparen. Om ett köpeavtal ingås och fullgörs på ömse sidor vid sammanträffandet — dvs. om köparen betalar kontant och säljaren levererar varan vid samman- träffandet — är lagen dock inte tillämplig. Ångerveckan börjar löpa vid det sammanträffande då köparen avger sin viljeförklaring. Säljaren måste vid sammanträffandet och på fastställt formulär lämna köparen information om dennes rättigheter enligt lagen. Lagen är tvingande, vilket innebär att avtal inte kan ingås i strid med lagens bestämmelser. Om säljaren underlåter att på föreskrivet sätt informera köparen om dennes rättigheter enligt lagen, blir köparen inte bunden av avtalet.

Dispositiva (= ej tvingande) regler om öppet köp finns i 6055; köplagen. Genom avtal om öppet köp blir köparen villkorligen förpliktad under förutsättning att det köpta har levererats. Om köparen inte inom avtalad eller i annat fall skälig tid meddelar säljaren att han avstår från köpet, blir han slutligt bunden av köpeavtalet. Säljaren blir bunden omedelbart vid avtalets ingående. Om köparen ångrar sig i tid har han rätt att få tillbaka köpeskil- lingen mot återlämnande av det köpta i felfritt skick.

Hemförsäljningskommittén har i uppdrag att göra en översyn av hemför- säljningslagen. Kommittén skall enligt sina direktiv bl.a. överväga införan- det av ångervecka vid telefonförsäljning, som bedrivs yrkesmässigt av näringsidkare, samt vid vissa av de s.k. rena kontantköp som sker vid hemförsäljning. Vidare står det kommittén fritt att ta upp även andra lagstiftningsfrågor med anknytning till hemförsäljningslagen i den mån erfarenheterna visar att det finns behov av reformer. I kommitténs uppdrag ingår dessutom att förutsättningslöst undersöka frågan om tvingande lagstiftning angående öppet köp vid konsumentköp i allmänhet, dvs. rätt för en konsument att inom viss tid lämna tillbaka en köpt vara och få igen vad han har betalat. Kommittén skall därvid beakta möjligheterna att tillgodose det angivna syftet genom frivilliga åtaganden från näringsidkarnas sida.

Som ett led i fullgörandet av utredningsuppdraget vad gäller öppet köp har kommittén tidigare avgivit betänkandet (SOU 1977:32) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil.

I detta slutbetänkande redovisar kommittén sina överväganden och förslag i övrigt.

Öppet köp När kommittén inledde sitt arbete förekom det sedan länge olika varianter av

öppet köp inom den kooperativa och stora delar av den enskilda detaljhan- deln. Vid sidan av det egentliga öppna köpet förekom i stor omfattning s. k. ' bytesrätt. Bytesrätten innebär att köparen inom viss tid utan att behöva ange

något skäl kan byta det köpta mot annan vara av samma slag eller mot annan vara inom säljarens sortiment. Om köparen inte kan utnyttja sin rätt att byta inom den medgivna tiden brukar han vid återlämnandet av varan erhålla ett tillgodokvitto.

Kommittén har under sitt arbete kunnat konstatera, att det har skett en snabb utveckling av de frivilliga systemen med öppet köp och bytesrätt inom detaljhandeln. Konsumentkooperationen tillämpar sålunda sedan flera år tillbaka principen att alla köp är öppna köp med en veckas ångerfrist. Undantag görs för vissa varor, t.ex. livsmedel. Vid undersökningar av Handelns Utredningsinstitut år 1975 och år1978 har det vidare framkommit bl. a. följande när det gäller den enskilda detaljhandelns praxis (1978 års resultat med 1975 års siffror inom parentes). 54 % (43 %) av butikerna medgav öppet köp utan att detta särskilt avtalats. I 34 % (41 %) av butikerna hade kunden rätt till öppet köp först efter särskild överenskommelse. 9 % (14 %)av butikerna medgav endast bytesrätt men inte öppet köp. 13 % (2 %) av butikerna medgavs varken öppet köp eller bytesrätt. De angivna siffrorna gällde "i princip” men av naturliga skäl förekom i de flesta butiker undantag för vissa varor, såsom färskvaror och metervaror.

Mot den angivna bakgrunden har kommittén övervägt olika alternativ för en reglering av det öppna köpet. De alternativ som kommittén har diskuterat kan mycket kortfattat sammanfattas enligt följande: I. Tvingande generell lagstiftning, 2. Dispositiv generell lagstiftning, 3. Lagstiftning tvingande eller dispositiv punktvis på särskilt viktiga områden såsom kommittén föreslagit i delbetänkandet SOU 1977:32 beträffande handeln med begagnade personbilar, 4. Förhandlingslösningar inom ramen för konsumentverkets arbete och 5. Nuvarande frivilliga och flexibla system får bestå.

På kommitténs initiativ har förhandlingar inletts mellan konsumentverket och köpmannaförbundet föratt undersöka möjligheterna till en lösning enligt alternativ 4. Kommittén har successivt informerats om förhandlingarna, i vilka sedermera även andra företrädare för näringslivet har deltagit. Samråd har också förekommit mellan kommittén och företrädare förjustitiedeparte- mentet och konsumentverket.

Vid en sammanfattande bedömning av det föreliggande materialet har kommittén funnit att lagstiftningsalternativet enligt någon av de angivna modellerna 1—3 inte är realistiskt för närvarande. Enligt kommitténs uppfattning har inte minst de många branschspecifika synpunkter som har framkommit under utredningsarbetet visat. att en lämplig reglering av det "öppna köpet bör sökas inom ramen för konsumentverkets arbete. Vid de överläggningar som har ägt rum mellan köpmannaförbundet och konsu-

mentverket har det också framkommit, att förutsättningar bör finnas att successivt nå fram till vissa överenskommelser på detta område. Inom vilka branscher som särskilda undantag kan bli aktuella eller i vilka hänseenden som nuvarande förhållanden kan anses tillfredsställande får prövas vid de fortsatta överläggningarna mellan företrädare för detaljhandeln och konsu- mentverket.

Kommittén lägger alltså med hänsyn till vad som nu anförts inte fram något förslag till lagstiftning angående öppet köp vid konsumentköp. En ledamot av kommittén anför i en reservation, att han inte delar kommitténs uppfattning att lagstiftningsalternativet inte är realistiskt för närvarande.

Hem- och telefonförsäljning

När det gäller den traditionella hemförsäljningen har kommittén kunnat konstatera framför allt två saker. Å ena sidan har hemförsäljningslagen medfört en sanering, som inneburit att de värsta missförhållandena har upphört. Å andra sidan kvarstår väsentliga problem, som har att göra med säljformen som sådan. Dessa problem har väsentligen sin grund i den speciella psykologiska situation som konsumenten försätts i när han oförberedd uppsöks av en försäljare i sitt hem. Kommittén har funnit att hemförsäljningslagen i dess nuvarande utformning inte innebär ett tillräck- ligt skydd för konsumenterna. Till grund för kommitténs uppfattning ligger bl. a. den kritik mot och de negativa attityder till hemförsäljning som kommit fram i flera undersökningar.

Även när det gäller telefonförsäljning har kommittén funnit att konsu- mentskyddet är otillräckligt.

Kommittén har därför övervägt ett flertal åtgärder för att förbättra konsumenternas situation vid hem- och telefonförsäljning. Därvid har kommittén studerat dels utländsk lagstiftning, dels de olika förslag som förts fram i Sverige under 1900-talet.

Under kommitténs arbete har det visat sig att en del av de åtgärder, som kommittén har övervägt, lämpligen kan vidtas inom ramen för konsument- verkets arbete med riktlinjer. Efter samråd med företrädare förjustitiedepar- tementet och konsumentverket har därför gjorts en viss gränsdragning mellan kommitténs arbete och konsumentverkets pågående arbete med riktlinjer för direktförsäljning till konsument.

Kommittén lägger i detta betänkande fram förslag till ett flertal nya och ändrade lagregler rörande hem- och telefonförsäljning. Förslagen bygger vidare på den grund som lagts genom den nuvarande hemförsäljningslagen. Med hänsyn till de väsentliga ändringar som förslagen innebär har kommit- tén utarbetat en helt ny hemförsäljningslag, som föreslås ersätta den nuvarande. Kommitténs förslag är inte enhälligt. Reservationer och särskilda yttranden har avgivits på vissa punkter. Det gäller frågorna om en avise- ringsregel och en regel om s. k. näringsförbud.

[ det följande presenteras punktvis de viktigaste nyheterna i den,/öreslagna lagen. vilken liksom den nuvarande föreslås vara tvingande i sin helhet.

1 A viseringsskyldighet

En näringsidkare som själv eller genom ombud vill besöka konsumenter i deras bostäder för att sälja något skall —oavsett vad han vill sälja först avisera konsumenterna om att han önskar besöka dem. Aviseringen skall ske skriftligen eller per telefon. Säljbesök får endast ske hos konsumenter som har lämnat sitt samtycke. Undantag från aviseringsskyldigheten gäller i sådana fall då näringsidkaren har anledning anta att det sammanlagda pris, som den enskilde konsumenten kan bli skyldig att betala, är lägre än 100 kronor. Besök utan föregående avisering och samtycke skall anses som otillbörlig mark- nadsföring enligt marknadsföringslagen. Avtal som ingås vid ett ej aviserat besök gäller inte mot konsumenten.

2. Tillämpningsområdetjör ångerrätten

a Utvidgning: Ångerrätten gäller även vid telefonförsäljning. Förutsättningen är att avtalet har ingåtts vid ett telefonsamta1,som en näringsidkare har tagit initiativet till och som utgör ett led i en telefonförsäljning som han bedriver. Undantag gäller om köpet avser livsmedel eller begagnade personbilar (betr. bilar endast under förutsättning att kommitténs förslag i SOU l977:32 genomförs). Vidare undantas avtal där priset på det köpta inte uppgår till 100 kronor. Ångerrätten gäller även vid de 5. k. rena kontantköpen vid hemför- säljning. Samma undantag som nyss nämnts gäller också i dessa fall.

b lnskränkning: Ångerrätten gäller f. n. vid alla avtal som ingås "på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe". I lagförslaget begränsas tillämpningsområdet till sådana fall när parterna har ingått avtal "vid ett sammanträffande i konsumentens bostad, på hans arbetsplats eller på någon annan plats där näringsidkaren har sökt upp konsumenten, oavsett på vems initiativ detta har skett". Begränsningen av tillämpningsområdet är inte särskilt omfattande. Framför allt bortfaller ångerrätten vid köp på vissa mässor, utställningar och andra tillfälliga försäljningsställen, dit konsumen- ten själv måste bege sig för att det skall kunna träffas något avtal. Erfarenheterna har visat att problemen har varit avsevärda när det gällt att avgöra om den nuvarande lagen skall tillämpas i olika fall av den sist nämnda typen. Frågan om ångerrätt i dessa fall får enligt kommitténs uppfattning en bättre lösning inom ramen för en förhandlingslösning angående öppet köp.

3. Säljarens informationsplikt

Liksom enligt gällande lag skall säljaren skriftligen informera konsumenten om hans rättigheter enligt lagen och lämna honom en blankett, som han kan använda om han vill utnyttja sin ångerrätt. Om avtalet har ingåtts per telefon skall säljaren dessutom tillsammans med informationen och blanketten sända konsumenten en bekräftelse av avtalet. Underlåter säljaren vad nu sagts gäller inte avtalet mot konsumenten. Han gör sig också i så fall skyldig till otillbörlig marknadsföring.

4 Ångerfristens beräkning

Ångerfristen på en vecka börjar enligt huvudregeln att löpa den dag när de handlingar, som har angivits ovan under punkt 3, kommer konsumenten till handa. Om konsumenten när han ingår avtal om köp av lös egendom inte har haft tillfälle att undersöka det han köpt eller likadant gods, räknas dock ångerfristen från den dag när han tar emot godset eller en väsentlig del av det. Sistnämnda regel gäller emellertid inte i vissa fall. t. ex. om godset enligt avtalet hartillverkats efter konsumentens särskilda önskemåloch därigenom har fått ett utförande.som medför attdet avviker från sådant gods,som ingåri näringsidkarens vanliga sortiment.

5. Parternas skyldigheter när konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt

Liksom hittills skall säljaren enligt huvudregeln vara skyldig att hämta det köpta hos konsumenten om denne utnyttjar sin ångerrätt i sådana fall då leverans redan har skett. Enligt en ny undantagsregel kan säljaren i vissa fall övervältra på konsumenten att i stället sända tillbaka det köpta till säljaren. En förutsättning härför är att leveransen till konsumenten har skett med post. Vidare förutsätts att säljaren tillhandahåller en lämplig förpackning och att konsumenten inte behöver lägga ut för returporto. Undantagsregeln torde framför allt bli aktuell vid telefonförsäljning.

6. Näringsidkarens ansvarjör ombud

Den nuvarande s. k. sidolöparregeln ersätts av en regel, som i korthet innebär att samtliga ombud får 5. k. avslutsfullmakt. Detta innebär att ombuden vid hem- och telefonförsäljning får samma ställning gentemot konsumenterna som butiksbiträden har i dag. Effekten härav är bl. a. att överenskommelser mellan ombudet och en konsument, som är i god tro, är bindande för näringsidkaren. Ifall ombudet skulle ha handlat i strid med sina instruktioner är det en sak mellan ombudet och näringsidkaren och det drabbar alltså inte konsumenten.

7. Särskilda bevisregler

För att undvika tveksamhet har föreskrivits att bevisbördan ligger på näringsidkaren vid vissa tvister, t. ex. om huruvida konsumenten har lämnat sitt samtycke till ett Säljbesök eller på föreskrivet sätt har informerats om innehållet i lagen. Av samma anledning har föreskrivits att bevisbördan ligger på konsumenten vid tvist om huruvida denne har frånträtt avtalet på rätt sätt. -

Summary

The Door-to-Door Sales Act (hemförsäljningslagen), which came into force on 1 July 1971, entitles the consumer to change his mind about certain purchases within seven days (cooling-off period) and then to cancel the purchase and terminate the agreement. The Act applies only ifthe seller is an entrepreneur, i.e. an individual or a company carrying on business in a professional capacity. The buyer on the other hand has to be a consumer, i.e. an individual who is not dealing in the goods concerned. The Act applies to the sale of goods, where the contract of sale is entered into at a meeting between the seller, or his agent, and the buyer at a place other than the permanent place ofbusiness ofthe seller or his agent, e.g. at the home ofthe buyer. The Act does not, however, apply when a contract of sale is entered into and executed by both sides when the parties meet, i.e. when the buyer pays cash and the seller supplies the goods at the same time.

The cooling-off period commences from the day on which the contract of sale is entered into. At the meeting the seller must provide the buyer with a prescribed form which contains a statement of the latter's rights under the Act. The Act is peremptory in favour of the buyer, which means that a contract must not contain any clause which is less favourable to the buyer than the provisions of the Act. If the seller fails to inform the buyer in the prescribed manner of his rights under the Act, the buyer is not bound by the contract.

Permissive (= not peremptory) rules governing the sale of goods on approval are to be found in Sec. 60 ofthe Sale of Goods Act (köplagen). In the case of the sale ofgoods on approval, the buyer is conditionally bound by the agreement provided that the goods purchased have been delivered. Unless the buyer informs the seller within an agreed period, or if there is no time specified, within a reasonable period, the contract ofsale is definitely binding on the buyer. The seller is bound by the contract immediately it is entered into. Ifthe buyer changes his mind within the time prescribed, he is entitled to receive his money back on condition that he returns the goods in the condition they were in when bought.

The task of the Committee on Door-to-Door Sales is to review the Door-to-Door Sales Act. Among other things, the Committee is empowered to consider the introduction of a cooling-off period which will apply to commercial sales by telephone where the seller is an entrepreneur, and to certain "straight" cash purchases which now are excluded from the law. In addition, the Committee is free to consider other legislative issues connected

with the Door-to-Door Sales Act, should the Committee have found there is need for reform.

The Committee is also required to make an impartial examination of the question of peremptory Iegislation regarding consumer purchases on appro- val in general, i.e. the right ofa consumer to return a purchase within a certain period and to be refunded the money he has paid. In this context the Committee is to bear in mind the possibility of getting entrepreneurs to give voluntary undertakings to this end.

The Committee has already presented a report entitled "Consumer Protection when Buying a Secondhand Car" (Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil, Statens Offentliga Utredningar 1977232), which concerns sales on approval in this sector of the market.

In this final report the Committee sets out its considerations and proposals in general.

Buying Goods on Approval

When the Committee commenced its work, the cooperative and large sections of private retail trade had long been operating various systems of goods-on-approval sales on their own initiative. In addition, many retailers also gave purchasers the right to exchange goods within a specified period without the purchaser having to give any special reason. He could change the purchase for goods ofthe same or another kind within the range held by the seller. If the buyer cannot exercise his right to change goods within the specified time, he is usually given a credit note when he returns the goods.

In the course of its inquiry the Committee has found that voluntary systems of goods-on-approval sales and the right of exchange have been expanding rapidly in Swedish retail trade. The cooperative movement has for several years been applying the principle that all goods are sold on approval and all customers have the right to change their mind within a seven-day period. Exceptions are made in the case of certain kinds of goods, e.g. foodstuffs. Investigations made by the Swedish Retail and Wholesale Trade Research Institute in 1975 and 1978 into practices in private retail trade show that in 1978 54 % ofstores allowed goods to be sold on approval without this being the subject ofa special agreement,as against 43 % in 1975. Comparable figures for stores where the customer was only entitled to buy on approval by special agreement were 34 % and 41 % respectively. Percentages of stores allowing the goods to be exchanged only, but not sales ofgoods on approval, were 9 % in 1978 and 14 % in 1975 and stores which allowed neither goods on approval nor the exchange of goods 3 % and 2 % respectively. The figures given applied "in principle",but naturally most stores made exceptions in the case of certain goods, such as perishables and yard goods.

In the light ofthe foregoing the Committee has considered various ways of regulating sales of goods on approval. The methods discussed by the Committee are as follows: 1. Peremptory general Iegislation; 2. Permissive general Iegislation; 3. Legislation (peremptory or permissive) specific to particularly important areas such as the one proposed by the Committee in its

report on sales ofsecondhand cars; 4. Negotiated settlements reached by the National Board for Consumer Policies; and 5. Voluntary and flexible systems now in operation may continue.

On the initiative of the Committee, negotiations have been instituted between the National Board for Consumer Policies and the Swedish Retail Federation to examine the possibilities of reaching a solution in accordance with the 4th alternative. The Committee has been kept continually informed about these negotiations, in which latterly other representatives of trade and industry have taken part. Consultations have also taken place between the Committee and representatives of the Ministry of Justice and the National Board for Consumer Policies.

After a general review of the existing material the Committee has found that the legislative alternatives as specified in models 1—3 are not realistic at present. The Committee has found that particularly the many viewpoints put forward by the various branches of trade during the course of the inquiry indicate that the regularisation ofsales ofgoods on approval can best be done within the framework of the work of the National Board for Consumer Policies. It has also emerged from the discussions that have taken place between the Swedish Retail Federation and the National Board for Consumer Policies that the ground should be prepared for the gradual attainment of certain agreements in this area. The question ofthe branches oftrade to which special exceptions may apply or the respects in which present circumstances may be regarded as satisfactory should be examined in the continued discussions between representatives ofthe retail trade and the National Board for Consumer Policies.

In view ofthe above, the Committee is not presenting any draft Iegislation regarding the sale of goods on approval to consumers.

Door-to-Door and Telephone Sales

As far as traditional door-to-door sales are concerned, the Committee has been able to establish two main points. On the one hand, the Door-to-Door Sales Act has resulted in improvements that have removed the worst abuses, and on the other, there are still considerable problems associated with this particular type of selling. These problems stem from the particular psycho- logical situation facing the consumer when he is visited unexpectedly by a salesman in his home. The Committee has found that the Door-to-Door Sales Act in its present form does not provide the consumer with adequate protection. The Committee partly bases this view on the criticism of, and the negative attitude towards, door-to-door selling evidenced by several stu- dies.

The Committee has also found that the degree of consumer protection is insufficient in the case of telephone sales. *

It has, therefore, considered a number ofmeasures designed to improve the position of the consumer as regards door-to-door and telephone sales. It has studied both foreign Iegislation and the various proposals put forward in Sweden during this century.

It has become apparent to the Committee in the course of its work that a

number of the measures it has considered may conveniently be dealt with within the framework ofthe work being done on guidelines by the National Board for Consumer Policies.

Therefore, after consultations with representatives of the Ministry of Justice and the National Board for Consumer Policies certain boundaries have been drawn between the work ofthe Committee and the work now in progress at the National Board for Consumer Policies on guidelines for direct sales to the consumer.

In this report the Committee puts forward proposals for a number of new and amended legal provisions with regard to door-to-door and telephone sales. The proposals are a further elaboration ofthe Iegislation provided by the current Door-to-Door Sales Act. Due to the far-reaching nature of the changes recommended in the proposals, the Committee has drawn up an entirely new Door-to-Door Sales Act, which it suggests should replace the existing one.

The proposals have not been passed unanimously by the Committee. Opinions have been divided on the question of a rule concerning the obligation to advise consumers of visit and different views have been expressed in the Committee concerning the prohibition of business opera- tions in certain circumstances.

The following is an item-by-item presentation ofthe essentially newfeatures of the draft law, which, it is proposed, should like the existing one be peremptory throughout.

1 Obligation to advise consumers of visit

An entrepreneur who wishes, in person or through an agent, to visit consumers in their own homes for the purpose of selling a product shall, regardless of the type of product for sale, first notify the consumer that he wishes to come and see him. He shall advise the consumer in writing or by telephone. Sales visits may only be made to consumers who have given their consent. The obligation to advise prospective customers does not apply in cases where the entrepreneur has reason to believe that the total price the consumer will have to pay is less than 100 Swedish kronor. Visits without advance advice and consent will be regarded as improper marketing under the Marketing Practices Act. Agreements entered into during an unannounced visit will not be binding on the consumer.

2 Scope of Iegislation on cooling-off period

a Extension: Legislation on cooling-off period also applies to telephone sales. This presupposes that the agreement is entered into during a telephone conversation initiated by the entrepreneur as part of his telephone sales operations. The right to a cooling-off period will not apply to sales of foodstuffs or secondhand cars (in the case of cars, on condition that the Committee”s proposal contained in SOU 1977:32 is implemented). Another exception is when the price ofthe goods purchased is less than 100 Swedish kronor. The customer shall also have the right to a cooling-off period in the case of straight cash purchases. The above-mentioned exceptions also apply

to such straight cash transactions.

b Limitation: At present the customer has the right to a cooling-off period in the case ofall agreements entered into "at a place other than the permanent place of business". The draft Iegislation restricts the area of applicability to instances where the parties enter into an agreement "during a meeting at the home of the consumer, at his place of work or at any other place where the seller visits the consumer, irrespective of who has taken the initiative”. This limitation of applicability is not particularly extensive. Above all, it means that no cooling-off period will be allowed in the case of purchases made at trade fairs, exhibitions and other temporary retail outlets, which the consumer himselfmust visit for an agreement to be reached. Experience has shown that there are considerable problems when it comes to deciding whether the existing law should be applied in various cases of the last-mentioned nature. The question ofa cooling-off period in such instances would, in the view ofthe Committee, be better solved as part of negotiated settlements relating to sales of goods on approval.

3 Obligation of the seller to provide information

As under the existing law, the seller is required to inform the consumer in writing ofhis legal rights and provide him with a form, which he can complete should he wish to exercise his right to change his mind. If the contract has been entered into by telephone, the seller shall also send the consumer confirmation of the contract together with the information and the form. Should the seller fail to fulfill these requirements, the contract will not be binding on the consumer. In such a case the seller is guilty of improper marketing.

4 Calculation of the cooling-off period

The main rule is that the seven day cooling-off period runs from the day on which the documents specified above under 3 have been made accessable to the consumer. Ifat the time ofentering into a contract regarding the purchase ofgoods, the consumer has not had an opportunity ofexamining the goods he has bought or similar goods, the cooling-off period runs from the day on which he receives the goods ora substantial portion thereof. But this last rule does not apply in certain instances, e.g. if under the contract the goods have been manufactured according to the consumers particular requirements and consequently they are no longer ofthe same type as the goods included in the entrepreneurs normal range.

5 Obligations of the parties when the consumer has exercised his right to a cooling-off period

As previously, the seller is required according to the main rule to collect the goods from the consumer, should the latter exercise his right to change his mind in cases where delivery has already been made. Undera new exceptions clause the seller may, in certain cases, place the onus on the consumer of

returning the goods to the seller. A prerequisite is that delivery to the consumer has been made by post and that the seller has for this purpose used & package or the like containing materials which enable the consumer to return the goods at the seller's risk without incurring any expense. This exceptions clause will probably be of particular relevance in telephone sales.

6 The entrepreneur's responsibility for his agent

The Committee recommends that the existing rule be replaced by a new one. This will mean that all agents are to be vested with the authority to conclude agreements on behalf of their principals. Consequently, in the case of door-to-door and telephone sales the agent-consumer relationship will be the same as the shop assistant-consumer relationship now. One ofthe effects of this will be that bona fide agreements made by a consumer with the agent are to be binding on the entrepreneur. Should the agent not act in accordance with his instructions, this will be a matter to be settled between the agent and the entrepreneur and will not, therefore, affect the consumer.

7 Special provision governing proof

In order to avoid ambiguity, it is recommended that the burden of proofrests with the entrepreneur in certain disputes, e.g. a dispute as to whether the consumer has given his consent to & sales visit or has been informed of his legal rights in the manner required.

Författningsförslag

Förslag till Hemförsäljningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag gäller då näringsidkare eller deras ombud personligen eller per telefon yrkesmässigt söker upp konsumenter i syfte att sälja. Lagen gäller även när avtal ingås i samband med sådan verksamhet.

25 Varje avtalsvillkor, som inskränker konsumentens rättigheter enligt denna lag, är ogiltigt.

Avisering

35 Innan en näringsidkare besöker en konsument i dennes bostad för att sälja en vara,en tjänst eller någon annan nyttighet,skall han genom avisering bereda konsumenten tillfälle att meddela om denne önskar ta emot ett sådant besök. Detsamma gäller om näringsidkaren mot ersättning vill upplåta en nyttjanderätt. Avisering skall ske skriftligen eller per telefon. Vid aviseringen skall uppgift lämnas om näringsidkarens namn eller firma och om vad näringsid- karen vill sälja. Besök får endast ske hos konsumenter som har lämnat sitt samtycke. Avisering behöver inte ske om näringsidkaren har anledning anta att det sammanlagda pris, som konsumenten kan bli skyldig att betala, är lägre än 100 kronor.

45 Om en näringsidkare, i syfte att sälja, besöker en konsument i dennes bostad utan föregående avisering och samtycke, gäller ett avtal som ingås vid besöket inte mot konsumenten. Ett sådant besök skall anses som otillbörlig marknadsföring enligt 2 5 marknadsföringslagen (1975zl418).

Konsumentens rätt att frånträda avtal m. m.

55 Konsumenten får utan att ange något skäl frånträda ett avtal med näringsidkaren om I. avtalet har ingåtts antingen vid ett sammanträffande i konsumentens bostad, på hans arbetsplats eller på någon annan plats där näringsidkaren har sökt upp konsumenten, oavsett på vems initiativ detta har skett, eller vid ett telefonsamtal, som näringsidkaren har tagit initiativet till och som utgör ett led i en telefonförsäljning som han bedriver,

2. avtalet innebär köp av lös egendom, utom livsmedel och begagnade personbilar, eller av en fortlöpande tjänst i form av underhåll eller tillsyn av egendom, undervisning eller liknande,

3. det köpta är avsett huvudsakligen för enskilt bruk samt

4. priset uppgår till minst 100 kronor.

65 När avtalet ingås vid ett sådant sammanträffande som avses i 5 5 1,skall näringsidkaren vid detta lämna konsumenten en särskild handling. som informerar denne om innehållet i denna lag. Informationshandlingen skall vara åtföljd av en blankett som konsumenten kan använda för ett medde- lande enligt 8 5 första stycket. Näringsidkaren skall se till att konsumenten skriver under ett exemplar av handlingen som bekräftelse på att han har tagit emot den. När avtalet ingås vid ett sådant telefonsamtal som avses i 55 1, skall näringsidkaren snarast därefter till konsumenten lämna eller sända en bekräftelse av avtalet tillsammans med den informationshandling och blankett, som avses i första stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till de handlingar som avses i första och andra styckena.

75 Underlåter näringsidkaren att på det sätt som anges i 65 lämna eller sända konsumenten de angivna handlingarna, gäller avtalet inte mot konsumenten. En sådan underlåtelse skall anses som otillbörlig marknads- föring enligt 25 marknadsföringslagen (1975:1418).

85 Vill konsumenten frånträda avtalet med stöd av 5 5, skall han lämna eller sända ett skriftligt meddelande om det till näringsidkaren inom en vecka från den dag när sådana handlingar som avses i 65 kom honom till handa. Har konsumenten när han ingår avtal om köp av lös egendom inte haft tillfälle att undersöka godset eller likadant gods, räknas dock den i första stycket angivna tidsfristen från den dag när han tog emot godset eller en väsentlig del av det. Bestämmelsen i andra stycket gäller dock inte

1. om godset enligt avtalet har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens särskilda önskemål och därigenom har fått ett utförande, som medför att det avviker från sådant gods som ingår i näringsidkarens vanliga sortiment eller

2. om en tillämpning av bestämmelsen skulle bli uppenbart oskälig mot näringsidkaren.

Parternas skyldigheter sedan konsumenten har frånträtt ett avtal

95 Frånträder konsumenten avtalet. skall näringsidkaren så snart som möjligt lämna tillbaka vad han har tagit emot som betalning. Om konsu- menten har tagit emot godset eller en del av det skall näringsidkaren, utom i sådana fall som avses i 11 5. hämta godset senast tre månader från den dag när

avtalet ingicks.

Konsumenten har rätt att behålla godset till dess näringsidkaren har lämnat tillbaka vad han har tagit emot som betalning.

Hämtar näringsidkaren inte godset inom de tre månaderna tillfaller det konsumenten utan att denne behöver betala för det.

105 Om konsumenten när han frånträder avtalet redan har tagit emot godset eller en del av det. skall han bereda näringsidkaren tillfälle att hämta det. Konsumenten skall hålla godset tillgängligt i väsentligen oförändrat skick på den plats där det har tagits emot. Dock får godset hållas tillgängligt på någon annan plats där näringsidkaren utan olägenhet kan hämta det. Konsumenten skall underrätta näringsidkaren om var godset kan hämtas.

11 5 Har näringsidkaren i sådana fall som avses i 10 5 sänt godset med post till konsumenten. skall denne sända tillbaka godset till näringsidkaren på samma sätt. Återsändandet skall ske så snart som möjligt efter det att konsumenten har frånträtt avtalet på det sätt som anges i 8 5. Om konsumenten redan har betalat priset helt eller delvis, skall han sända tillbaka godset så snart som möjligt efter det att han har fått tillbaka vad han har betalat.

Konsumentens skyldighet enligt första stycket gäller dock endast under förutsättning, dels att näringsidkaren tillhandahåller en lämplig förpackning. dels att konsumenten inte behöver lägga ut för returporto. Godset skall vara i väsentligen oförändrat skick när det avsänds till näringsidkaren.

125 Om konsumenten inte fullgör sina skyldigheter enligt 10 eller 11 5, förlorar han rätten att frånträda avtalet. Han förlorar dock inte denna rätt om han brister i fullgörandet till följd av att godset har förstörts eller förändrats av sig självt, av våda eller genom någon åtgärd som har varit nödvändig för att undersöka det.

135 Frånträder konsumenten ett avtal om en fortlöpande tjänst, skall den omständigheten att näringsidkaren redan har utfört en viss del av tjänsten inte befria näringsidkaren från skyldigheten att lämna tillbaka vad han har tagit emot som betalning.

Näringsidkarens ansvar när han anlitar ombud

145 Anlitar näringsidkaren ombud, skall ombudet anses vara behörig att ingå avtal och att ta emot betalning med bindande verkan för näringsidkaren. Näringsidkaren kan inte med verkan mot konsumenten inskränka denna behörighet.

' Förslag till formulär har intagits som bilaga 10 i betänkandet.

? Förslag till formulär har intagits som bilaga 11 i betänkandet.

Bryter ombudet mot näringsidkarens instruktioner och inser konsumenten detta eller borde han inse det. kan konsumenten inte göra avtalet gällande mot näringsidkaren.

Bevisregler

155 Uppstår tvist mellan parterna om huruvida konsumenten har lämnat sitt samtycke till ett Säljbesök eller på föreskrivet sätt har informerats om innehållet i denna lag eller om när denna information har kommit konsu— menten till handa, är det näringsidkaren som skall styrka sina påståenden. Detsamma gäller vid tvist om huruvida konsumenten har tagit emot något gods eller när detta har skett. Vid tvist om huruvida konsumenten har frånträtt avtalet på det sätt och inom den tid som anges i 8 5 skall konsumenten styrka sina påståenden.

Denna lag träder i kraft den... Genom lagen upphävs lagen (19711238) om hemförsäljning m. m. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om avtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande.

Förslag till Förordning om information enligt 6 5 hemförsäljningslagen (0000:000)

Härigenom föreskrivs följande.

Den informationshandling som avses i 6 5 hemförsäljningslagen (0000:000) och blanketten för meddelande enligt 85 första stycket samma lag skall utformas enligt bifogade/brmulärl och 2. ' Uppgift om den lösa egendom eller den fortlöpande tjänst som har sålts och om dess pris samt uppgifter om näringsidkarens namn och adress skall vara ifyllda innan informationshand- lingen lämnas eller sänds till konsumenten.

Den avtalsbekräftelse som avses i 6 5 andra stycket hemförsäljningslagen skall utformas enligt bifogade jbrmu/är 3.2

lnformationshandlingen och blanketten enligt formulär l och 2 skall vara förenade med varandra på lämpligt sätt. Andra handlingar än avtalsbekräf- telsen enligt formulär 3 får inte vara fogade till informationshandlingen och blanketten.

Denna förordning träder i kraft den... Genom förordningen upphävs kungörelsen (l97lz239) om underrättelse enligt 25 lagen (l9711238) om hemförsäljning m. m,

1 Inledning

1.1. Kommitténs uppdrag

Direktiven för kommittén finns i anförande till statsrådsprotokollet den 23 mars 1973 av dåvarande statsrådet Lidbom.

Lidbom redogör inledningsvis kortfattat för innehållet i lagen (i971:238) om hemförsäljning m. m. (hemförsäljningslagen). Han anför därefter:

Av hemförsäljningslagens utformning framgår att lagen inte är tillämplig på avtal som ingås per telefon och inte heller på rena kontantköp. Frågor om lämpligheten av dessa undantag diskuterades utförligt vid lagens tillkomst. och det betonades särskilt att utvecklingen på dessa områden noga borde följas. Om erfarenheterna gav anledning till det kunde frågan tas upp till förnyad prövning. En sådan prövning har satts i fråga vid såväl 1972 som 1973 års riksdag (mot. 19721163 och 19721318. LU l972z5, mot. 1973z274. LU 197314). Konsumentombudsmannen (KO) har i skrivelse till justitiede- partementet i december 1972 redovisat sina erfarenheter från den hittillsvarande tillämpningen av hemförsäljningslagen och i anslutning härtill föreslagit att ytterligare åtgärder vidtas för att bereda konsumenterna bättre skydd. Även enligt min mening är tiden nu mogen för en översyn av hemförsäljningslagen. Uppgiften bör anförtros åt särskilda sakkunniga.

Av KO:s skrivelse framgår att kunskapen om hemförsäljningslagen inom närings- livet och bland allmänheten numera är tämligen god och att lagen lojalt tillämpas av de flesta företag som bedriver hemförsäljning, Det finns dock enligt KO företag som medvetet underlåter att korrekt tillämpa lagen. Som exempel nämns att vissa försäljare inte överlämnar föreskriven ångerblankett eller låter köparen kvittera blanketten men själv behåller den. Vidare finns det försäljare som påstår att lagen inte gäller måttbeställda varor. 1. ex. persienner. Fall har också förekommit där säljaren har låtit köparen avsäga sig ångerveckan mot löfte om tidigare leverans. Enligt KO:s mening är det inte möjligt att lita bara till hemförsäljningslagens civilrättsliga ogiltighetssanktion om man vill ha garantier för att lagens regler till skydd för konsumenterna verkligen vinner tillämpning. inte heller gällande bestämmelser i lagen (l970z412) om otillbörlig marknadsföring torde utgöra ett tillräckligt effektivt korrektiv mot näringsidkare som inte tillämpar hemförsäljningslagens underrättelseskyldighet eller på olika sätt försöker kringgå lagen. En utväg skulle enligt KO vara att det i lag skapades möjlighet att vid vite förbjuda näringsidkare som mer systematiskt åsidosätter hemförsäljningslagens föreskrifter att i fortsättningen bedriva hemförsäljning. Intresset av effektivt konsu- mentskydd går enligt KO:s mening före de betänkligheter från näringsfrihetssynpunkt som kan finnas mot en sådan förbudssanktion.

Under förarbetena till hemförsäljningslagen diskuterades möjligheten att i lag helt eller delvis förbjuda hemförsäljning och införa ett allmänt tillståndstvång för sådan försäljning och liknande försäljningsformer. [ samband härmed anfördejag som min

mening att näringsrättsliga åtgärder borde undvikas om man med en civilrättslig lagstiftning kunde komma till rätta med förekommande olägenheter. De exempel som har dragits fram av KO ger vid handen att den civilrättsliga ogiltighetspåföljden ibland är otillräcklig från skyddssynpunkt. De sakkunniga bör därför överväga vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas. En möjlighet är att göra hemförsäljnings- lagens regler om formerna för ingående av avtal straffsanktionerade. Ett alternativ härtill är den av KO anvisade ordningen med möjlighet att förbjuda näringsidkare som missbrukat hcmförsäljningen att i fortsättningen bedriva sin verksamhet i den formen. Det är ett alternativ som förefaller ha påtagliga fördelar. Regler av sådan innebörd skulle kunna bli ett effektivt medel för sanering av marknaden. Om man väljer denna utväg är det emellertid angeläget att se till att ingreppet i näringsfriheten inte blir större än vad konsumentintresset kräver. Ett förbud bör inte komma i fråga annat än när det står klart att näringsidkaren systematiskt åsidosätter lagens regler. Om de sakkunniga anser KO:s förslag lämpligt uppkommer en rad frågor om reglernas närmare utformning, exempelvis rörande förbudssanktionens varaktighet och det processuella förfarandet. Dessa frågor får övervägas närmare av de sakkunniga. När det gäller hemförsäljning av tryckta skrifter kan en förbudsregel eventuellt kräva ändringar i den tryckfrihetsrättsliga lagstiftningen. 1 den mån en förbudsregel inte går längre än som fordras för att komma till rätta med överträdelser av gällande lagstiftning bör det inte finnas några principiella hinder från tryckfrihetssynpunkt mot att genomföra sådana ändringar.

Telefonförsäljning antogs vid hemförsäljningslagens tillkomst inte ha någon större utbredning och behovet av skydd för konsumenterna bedömdes vara mindre i detta sammanhang än vid vanlig hemförsäljning. Bortsett härifrån ansågs det stöta på praktiska svårigheter att föra in telefonförsäljning under hemförsäljningslagen. Sålunda är det enligt lagen en förutsättning för att köparen över huvud taget skall bli bunden av sin rättshandling att han vid försäljningstilllället skriftligen underrättas om sin rätt att frånträda avtalet. Denna reglering bygger på att köparen sammanträffar med säljaren eller dennes ombud, och metoden kan därför inte tillämpas vid försäljning per telefon. Vidare gäller att köparen definitivt blir bunden av avtalet,om han inte inom en vecka meddelar säljaren att han frånträderdetta. Tiden räknas från dagen för parternas sammanträffande. Att med denna teknik bestämma utgångspunkten för fristen vid telefonförsäljning på ett sätt som undanröjer bevissxårigheterna är utomordentligt svårt.

KO har förklarat sig hysa den bestämda uppfattningen att telefonförsäljningen har ökat i omfattning på senare tid som en följd av det skärpta konsumentskyddet vid hemförsäljning. Erfarenheterna i KO:s verksamhet tyder på att försäljningsformen inte sällan missbrukas. Särskilt gäller detta vid försäljning av bokverk. Vissa företag synes i avsevärd utsträckning rikta sin försäljningsverksamhet mot åldringar. Det förefaller enligt KO inte vara ovanligt att den uppringde efter samtalet har tillsänts böcker som han inte anser sig ha beställt. Det har även ofta hänt att försäljaren lämnat vilseledande uppgifter om bokverket,exempelvis vad gäller utförande, innehåll och framtida värde. Trots att man kan ingripa mot sådana metoder genom förbud eller straff enligt marknadsföringslagen behöver enligt KO:s mening ytterligare åtgärder vidtas för att bereda konsumenterna skydd vid telefonförsäljning.

Vid den senaste riksdagsbehandlingen förklarade lagutskottet att det mot bakgrund av utvecklingen på området var angeläget att få utrett vilka möjligheter det finns att skapa ett bättre skydd för konsumenterna vid telefonförsäljning. Jag delar denna uppfattning.

Som jag tidigare har påpekat möter stora svårigheter att anpassa hemförsäljnings- lagens system till försäljning per telefon. De sakkunniga bör undersöka om dessa svårigheter kan övervinnas. Det gäller med andra ord att finna en ordning som innebär dels att avtalet inte blir bindande förrän köparen har underrättats om sin rätt att frånträda avtalet dels att utgångspunkten för ångerfristen kan fixeras på ett entydigt

sätt. Dessa krav torde knappast kunna tillgodoses utan att man inför ett skriftligt element i avtalsmekanismen. Ett sådant formkrav kan emellertid inte ges generell räckvidd. Det bör uppenbarligen inte drabba köp av livsmedel och andra dagligvaror. Om de sakkunniga stannar för att en ordning av åsyftat slag bör införas måste därför reglernas tillämpningsområde avgränsas så att dessa avtal lämnas utanför. Avgräns- ningen kan ske med hjälp av olika kriterier.exempe|vis den köpta varans eller tjänstens art. priset eller betalningsvillkoren.

Som alternativ eller komplement till en civilrättslig reglering bör även övervägas en reglering av näringsrättslig art. En möjlighet äratt även härta fasta på den tanke KO har fört fram beträffande hemförsäljning, Detta skulle innebära att det blev möjligt att förbjuda en näringsidkare att ägna sig åt telefonförsäljning, om han vid bedrivande av sådan verksamhet systematiskt åsidosätter vissa normer som kan anges gälla för verksamheten. En reglering av denna typ förutsätter emellertid att man kan finna några normer för hur telefonförsäljningsverksamheten skall bedrivas. t. ex. inom ramen för KO:s och marknadsdomstolens praxis. eller att det finns möjlighet att ange dem i lag. De sakkunniga bör överväga om den nu antydda lösningen är en framkomlig väg.

Undantaget i hemförsäljningslagen för kontantköp, dvs. avtal som har fullgjorts på ömse sidor vid köparens sammanträffande med säljaren eller dennes ombud. kom till som resultat av en avvägning mellan skilda intressen. I riksdagen har på vissa håll gjorts gällande att avvägningen borde ha lett till att lagen i princip blev tillämplig även på kontantköp. De argument som har anförts till stöd för denna uppfattning kan inte frånkännas betydelse. Några nya omständigheter som kan rubba helhetsbedörnningen synes dock inte ha redovisats. Enligt KO har inte heller kommit fram något som tyder på att hemförsäljning mot kontant betalning i nämnvärd utsträckning har skett i former som är till konsumenternas nackdel. Han har därför inte ansett omedelbara lagstift- ningsåtgärder i denna del påkallade. Vid den översyn av hemförsäljningslagen som nu bör komma till stånd är det emellertid naturligt att även frågan om kontantköp tas upp till omprövning. De sakkunniga bör undersöka om det finns anledning att utvidga lagens tillämpningsområde att omfatta vissa sådana köp samt överväga hur en erforderlig begränsning kan utformas. Jag vill peka på att,om de sakkunniga föreslår en lagstiftning om telefonförsäljnig som bygger på en avgränsning efter varans art eller priset. en liknande avgränsning eventuellt kan visa sig lämplig även i detta avseende.

Vid sidan av de spörsmål jag nu har berört bör det stå de sakkunniga fritt att ta upp även andra lagstiftningsfrågor med anknytning till hemförsäljningslagen i den mån erfarenheterna visar att det finns behov av reformer.

De sakkunniga bör vidare undersöka ett annat problem som har diskuterats i olika sammanhang. nämligen frågan om lagstiftning angående öppet köp. Regler om öppet köp finns f. n. i 60 5 lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen). Genom avtal om öppet köp blir köparen villkorligen förpliktad under förutsättning att godset har blivit levererat. Om köparen inte inom avtalad eller i annat fall skälig tid meddelar säljaren att han avstår från köpet. blir han slutligt bunden av köpeavtalet. För säljarens del gäller att han omedelbart blir bunden vid avtalets ingående.

I samband med remissbehandlingen av förslaget till hemförsäljningslag togs frågan om generell lagstiftning angående öppet köp vid konsumentköp upp från vissa håll. Frågan har ånyo aktualiserats i remissyttrandena över köplagsutredningens betänkan- de (SOU 1972128) Konsumentköplag. Härvid har framhållits att det i vissa situationer synes motiverat att ge köparen en generell rätt att återlämna varan vid förhastat köp utan att det föreligger något kontraktsbrott från säljarens sida.

Som jag framhållit vid remiss till lagrådet tidigare i dag av förslag till konsument- köplag rör frågan om öppet köp problem av stor praktisk betydelse för konsumenterna. En lagstadgad rätt att inom viss tid återlämna köpta varor skulle otvivelaktigt vara ägnad att minska förekomsten av tvister rörande påstådda fel i varorna. Från konsumenternas synpunkt skulle den vidare vara förenad med den fördelen att ett

förhastat köpbeslut inte behöver få några besvärande konsekvenser. Detta framstår som en betydelsefull vinning från konsumentskyddssynpunkt. Åtminstone för vissa säljare skulle emellertid en sådan ordning kunna skapa svårigheter. Man kan inte heller bortse från att en allmän rätt för köpare att återlämna köpta varor kan medföra kostnader som ytterst drabbar konsumentkollektivet.

De sakkunniga bör förutsättningslöst väga mot varandra de skäl som talar för och emot införande av tvingande lagstiftning angående rätt för köpare vid konsumentköp att återlämna den köpta varan. Härvid bör också beaktas vilka möjligheter som finns att tillgodose det angivna syftet genom frivilliga åtaganden. Jag vill i detta sammanhang peka på den ordning med fri återlämningsrätt som har införts på vissa håll, bl. a. inom konsumentkooperationen. De bör också uppmärksamma de överläggningar om återlämningsrätt vid köp av begagnad bil som pågår mellan konsumentverket och företrädare för motorbranschen.

Om de sakkunniga anser att lagstiftning om öppet köp bör införas, måste närmare övervägas vilka begränsningar i tillämpningsområdet som behövergöras och vilka krav som behöver uppställas beträffande den tid inom vilken återlämnandet skall ske, varans skick vid återlämnandet, ersättning för kostnader, skyldighet för säljaren att upplysa köparen om hans återlämningsrätt m. m. De sakkunniga bör också överväga om en avgränsning till den situation som regleras i 60 5 köplagen, dvs. att godset har blivit avlämnat, är lämplig eller om regleringen bör inriktas även på fall där något avlämnande ännu inte har skett. Avtal om förvärv av fast egendom bör med hänsyn till de särskilda köprättsliga regler som gäller på detta område inte omfattas av uppdraget.

Om de sakkunniga kommer fram till att generella regler om rätt att återlämna köpt vara bör införas, bör särskilt övervägas i vilken mån en sådan ordning kan föranleda ändringar i hemförsäljningslagen.

Utredningsuppdraget i vad avser öppet köp har samband med den översyn av köplagen som utförs av köplagsutredningen. De sakkunniga bör samråda med denna utredning samt med kreditköpkommitten, konsumenttjänstutredningen och andra utredningar på närliggande områden.

1.2. Kommitténs arbete

Kommittén har av flera skäl, vilka torde framgå av den följande framställ- ningen, funnit det angeläget att ganska utförligt redogöra för sitt arbete och för de faktorer som påverkat inriktningen av arbetet.

1.2.1. Arbetet med de två utredningsdelarna

Kommitténs utredningsuppdrag sönderfaller i två närliggande men ändå i flera avseenden från varandra avgränsade delar. Den ena utgörs av de frågor som har anknytning till hemförsäljningslagen eller närmare bestämt frågor rörande hem- och telefonförsäljning. Den andra delen utgörs av frågan om lagstiftning angående öppet köp vid konsumentköp. Dessa båda delar har varit beroende av varandra på det sättet, att kommittén inte har kunnat slutföra arbetet med att se över hemförsäljningslagen förrän kommittén tagit slutlig ställning i frågan om öppet köp. Detta slutliga ställningstagande har inte kunnat ske förrän efter ganska lång tid.

Som en utgångspunkt för sitt arbete beslöt kommittén att undersöka rådande förhållanden på marknaden och att göra detta parallellt för bägge utredningsdelarna. Som en inledning härtill samlade kommittén in de fakta

och den dokumentation som fanns att tillgå i tryckta handlingar och hos statliga myndigheter. Kommittén undersökte vidare de publicerade rättsfall. som hade anknytning till utredningsuppdraget.

Efter denna inledande faktainsamling och genomgång fann kommittén att det tillgängliga materialet var begränsat och otillräckligt föratt bilda underlag för några förslag. Kommittén ansåg det därför nödvändigt att göra vissa specialundersökningar. Resultaten av dessa undersökningar har successivt påverkat inriktningen av utredningsarbetet.

Den inriktning som utredningsarbetet slutligen kommit att få har inte haft stöd av experten Hellstadius (se dennes särskilda yttrande). Denne har gjort gällande att kommittén saknar stöd i sina direktiv för att föreslå en aviseringsregel. Kommittén har dock ansett att direktiven ger fullt stöd föratt föreslå en aviseringsregel.

En annan sak är att vissa av de problem på hemförsäljningsområdet som särskilt omnämns idirektiven under kommittéarbetets gång har visat sig vara av mindre betydelse, medan åter andra ej särskilt nämnda problem visat sig vara viktigare att lösa. Detta kan måhända i förstone synas överraskande. Emellertid är det ganska naturligt med hänsyn till att hemförsäljningslagen när kommittén tillsattes hade varit i kraft i mindre än två år. Av erfarenhet vet man att det tar flera år innan en ny lag verkligen tränger igenom och dess effekter blir tydliga.

Mot bakgrund av det sist anförda kan det möjligen förefalla som om kommittén tillsattes alltför tidigt. Det har emellertid varit en fördel att kommittén kunnat följa utvecklingen på hemförsäljningsområdet under ett intressant skede när den nyskapelse som ångerrätten utgör har förts ut i det praktiska rättslivet. Kommittén vill också hänvisa till att riksdagen när den antog hemförsäljningslagen framhöll vikten av att man noga följde utveck- lingen efter det att lagen hade trätt i kraft. Man borde därvid undersöka i vilken mån de nya reglerna kringgicks och om allvarliga missförhållanden alltjämt kvarstod (se LU l971:10 s. 47 och 49). Kommittén har fortlöpande följt utvecklingen på detta område i enlighet med riksdagens uttalande.

En faktor, som har varit av betydelse för utredningsarbetet. är den väsentliga utbyggnad av den konsumenträttsliga lagstiftningen som har skett under senare tid. Här skall särskilt nämnas den nya marknadsföringslagen (1975:1418), generalklausulen i 36% lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) och konsu- mentkreditlagen (19772981). Kommittén har kunnat tillgodogöra sig värdefulla idéer från den sålunda utvidgade lagstiftningen.

1.2.2. Kommitténs arbete och ställningstagande i frågan om öppet köp

Enligt sina direktiv skall kommittén förutsättningslöst väga mot varandra de skäl som talar för och emot införande av tvingande lagstiftning om öppet köp vid konsumentköp. Därvid bör kommittén också beakta möjligheterna att tillgodose det angivna syftet genom frivilliga åtaganden från näringsidkarnas sida.

De dispositiva (= ej tvingande) regler om öppet köp som finns i 60 &" lagen (1905138 5. Dom köp och byte av lös egendom (köplagen) innebär i huvudsak

följande. Om parterna har avtalat om öppet köp och godset har avlämnats av säljaren blir köparen villkorligen förpliktad av avtalet. Detta medför att köparen inte redan genom avtalet är slutgiltigt bunden av det. Säljaren däremot blir bunden omedelbart vid avtalets ingående. Det öppna köpet ger alltså köparen en rätt att avstå från köpet och han behöver inte ens ange något skäl för sitt beslut. För att få avstå från köpet måste köparen vara aktiv och underrätta säljaren inom avtalad tid. Om någon bestämd tid inte har avtalats åligger det köparen att underrätta säljaren "utan oskäligt uppehåll”. Försitter köparen sin betänketid blir köpeavtalet bindande för honom. Faran för att godset förstörs, försämras eller minskas ligger på köparen till dess godset återlämnas. Detta innebär att godsets återställande till säljaren i oförändrat skick utgör en förutsättning för köparens rätt att bli fri från köpet och få tillbaka vad han kan ha erlagt i betalning.

Genom att de angivna reglerna om öppet köp sålunda är dispositiva har det inte funnits några hinder för utvecklingen av skilda typer av kommersiell praxis på området.

När kommittén inledde sitt arbete förekom sedan länge olika varianter av öppet köp inom den kooperativa och stora delar av den enskilda detaljhan- deln. Vid sidan av det egentliga öppna köpet, som om det inte fullbordas medför att parterna skall återbära varandras prestationer, förekom i stor omfattning s. k. bytesrätt. Bytesrätten innebär att köparen inom viss tid utan att behöva ange något skäl kan byta det köpta mot annan vara av samma slag eller mot annan vara inom säljarens sortiment. Om köparen inte kan utnyttja sin rätt att byta inom den medgivna tiden brukar han vid återlämnandet av varan erhålla ett tillgodokvitto.

Mot bakgrund av sist angivna förhållanden diskuterade kommittén vissa grundläggande frågor och övervägde olika alternativ för en ytterligare reglering av det öppna köpet vid konsumentköp. Det visade sig därvid att kommittén behövde ytterligare kunskap om utbredning, innehåll och erfarenheter av de olika system med öppet köp och bytesrätt som förekom.

Kommittén genomförde därför under år 1975 i samarbete med Handelns Utredningsinstitut (HUI) och Kooperativa Förbundets utredningsavdelning en större undersökning. Med hänsyn till det ställningstagande som kommit- tén sedermera har gjort i frågan om öppet köp har kommittén inte ansett det erforderligt att i betänkandet återge hela utredningsmaterialet. Det räcker med att i det följande återge några av de väsentligaste resultaten från undersökningen. Det bör dock påpekas, att det råder en bristande kunskap inom detaljhandeln när det gäller de rättsliga och terminologiska frågorna i anslutning till öppet köp eller. som det vanligen kallas, ångerrätt.

När det gällde tillämpad praxis behövde konsumentkooperationen inte särskilt undersökas. Den tillämpar sedan flera år tillbaka ett system enligt principen att alla köp är öppna köp med en veckas ångerfrist. Undantag görs för bl. a. underkläder, färska och djupfrysta livsmedel samt realisationsva- ror.

Beträffande den enskilda detaljhandeln visade undersökningen (HUlzs rapport P 522, Öppet köp, del ] Telefonenkät i detaljhandeln. del II Intensiv- undersökning i detaljhandeln) bland annat: att kunden i nästan hälften av butikerna (43 %) hade rätt till öppet köp utan att detta särskilt överenskom-

mits, alt kunden i 41 % av butikerna medgavs rätt till öppet köp efter särskild överenskommelse (i övriga fall medgav dessa butiker utan särskild överens- kommelse bytesrätt eller tillgodokvitto), att kunden i 14 % av butikerna inte medgavs rätt till öppet köp men medgavs rätt till byte eller tillgodokvittosamt att kunden i endast 2 % av butikerna förvägrades såväl öppet köp som byte eller tillgodokvitto. Detta innebär alltså att kunden i 98 % av butikerna hade rätt till åtminstone byte eller tillgodokvitto.

De nu angivna siffrorna gällde i princip, men av naturliga skäl förekom i de flesta butiker undantag för vissa varor. Vanliga undantag var färskvaror, underkläder, baddräkter, bijouterier, avklippta tyger (metervaror) samt realisationsvaror. Rapporten visade att det förekom en rikhaltig flora av skilda regler i fråga om de från öppet köp och bytesrätt undantagna varorna eller varugrupperna. Praxis var också mycket skiftande när det gällde ångerfristens längd, från ett par dagar till flera månader.

De angivna undersökningarna (HUlzs rapport P 522 och KF:s rapport 303—905) visade också att både den enskilda och den kooperativa detaljhan- delns erfarenheter av förekommande öppet köp och bytesrätt var i huvudsak positiva. Någon skillnad i uppfattning mellan innehavare/butikschefer och expediter framkom inte.

Vidare framgick av undersökningarna att kunderna inte i någon större omfattning utnyttjade sin rätt att vid öppet köp ångra sig och få pengarna tillbaka. Något vanligare var det att kunderna i fall av öppet köp ångrade sig och nöjde sig med att byta varan och inte krävde pengarna tillbaka. I de fall när endast bytesrätt förelåg utnyttjades den i något större utsträckning än rätten att få pengarna tillbaka vid öppet köp.

Av den nämnda HUI-rapporten framgick också att det stora llertalet köpmän föredrog ett system med frivilliga branschöverenskommelser fram- för lagstiftning när det gällde en framtida reglering av det öppna köpet.

Mot bakgrund av vad som framkom genom den angivna undersökningen beslöt kommittén att pröva om en förhandlingslösning var möjlig, vilket även angivits som ett alternativ i kommitténs direktiv. Kommittén uppdrog därför åt Ag och Schierbeck, i deras egenskap av ledamöter i kommittén, att såsom företrädare för konsumentverket och köpmannaförbundet ta upp förhand- lingar syftande till ett så långt som möjligt enhetligt men ändå bransch- anpassat regelsystem för öppet köp. (Ag var vid denna tid chef för konsumentverket och Schierbeck var verkställande direktör i köpmannaför- bundet).

Parterna inledde därefter förhandlingar. Under förhandlingsarbetet fram- kom, att det erfordrades en fördjupad undersökning och analys av kostna- derna för detaljhandeln vid ett generellt tillämpat öppet köp. HUI fick därföri uppdrag att komplettera den tidigare undersökningen i sistnämnda hänse- ende, vilket också skedde (HUI:s rapporter med beteckningar P554 och P 521 :76).

Under det fortsatta förhandlingsarbetet gjordes en ingående problemin- ventering och utkast till en förhandlingslösning. Härvid utarbetades bl. a. en promemoria angående öppet köp av professor Ulf Bernitz, Stockholms Universitet. Det framtagna materialet blev därefter föremål för en intern remissbehandling inom köpmannaförbundets centrala, regionala och lokala organ samt inom de till förbundet anslutna branschorganisationerna.

Inom kommittén. som successivt informerats om förhandlingsarbetet, återupptogs därefter frågan om hur kommittén skulle ställa sig till alternativet med lagstiftning angående öppet köp vid konsumentköp. Vid de diskussioner som ägde rum inom kommittén idenna fråga förekom även kontakter med företrädare för justitiedepanementet och konsumentverket.

Det kan här nämnas att HUl på uppdrag av konsumentverket och köpmannaförbundef under år 1978 gjort en förnyad undersökning av öppet köp i detaljhandeln såsom ett led i det pågående förhandlingsarbetet (HUl:s rapport P 70033). Undersökningen visar bl. a. att tillämpningen av öppet köp har ökat inom hela detaljhandelnjämfört med år 1975. Sålunda hade kunden i 54 % av butikerna rätt till öppet köp utan att detta särskilt överenskommits (43 % 1975). 1 34 % av butikerna hade kunden rätt till öppet köp först efter särskild överenskommelse (41 % 1975) och i 9 % av butikerna hade kunden endast rätt till byte eller tillgodokvitto men ej till öppet köp (14 % 1975). Endast i 3 % av butikerna medgavs varken öppet köp, byte eller tillgodo- kvitto (2 % 1975).

De olika modeller som kommittén har diskuterat kan mycket kortfattat sammanfattas enligt följande: ]. Tvingande generell lagstiftning, 2. Disposi- tiv generell lagstiftning,3. Lagstiftning —tvingande eller dispOSitiv — punktvis på särskilt viktiga områden såsom kommittén föreslagit i delbetänkandet SOU 1977:32 beträffande handeln med begagnade personbilar; det kunde här gälla exempelvis handeln med nya bilar eller postorderhandeln, 4. Förhand- lingslösningar inom ramen för konsumentverkets arbete och 5. Nuvarande frivilliga och flexibla system får bestå. '

Vid en sammanfattande bedömning av det föreliggande materialet har kommittén funnit att lagstiftningsalternativet enligt någon av de angivna modellerna 1—3 inte är realistiskt för närvarande. Enligt kommitténs uppfattning har inte minst de många branschspecifika synpunkter som framkommit under utredningsarbetet visat, att en lämplig reglering av det öppna köpet bör sökas inom ramen för konsumentverkets arbete. Vid de överläggningar som har ägt rum mellan köpmannaförbundet och konsu- mentverket har det också framkommit att förutsättningar bör finnas att successivt nå fram till vissa överenskommelser på detta område. Inom vilka branscher som särskilda undantag kan bli aktuella eller i vilka hänseenden som nuvarande förhållanden kan anses tillfredsställande får prövas i de fortsatta överläggningarna mellan företrädare för detaljhandeln och konsu- mentverket. I detta sammanhang kan nämnas att konsumentköpsutredning- en (Ju 1977:13) i december 1978 har fått tilläggsdirektiv (Dir 1978198), som bl. a. innebär att rättsförhållandet mellan detaljhandeln och de bakre leden på näringsidkarsidan, dvs. grossister och tillverkare, skall utredas närmare.

1.2.3 Närmare om arbetet på hemförsäliningsområdet . Såsom angivits i avsnitt 1.2.1 fann kommittén att det tillgängliga materialet var begränsat när det gällde att få en uppfattning om hemförsäljningslagens effekter och behovet av reformer. Några av de särskilda undersökningar som kommittén därför har låtit göra och vissa andra förhållanden, som kommit att styra inriktningen av utredningsarbetet på förevarande område. skall anges i det följande. De viktigaste resultaten av de undersökningar som kommittén

föranstaltat om och en del annat faktamaterial redovisas såsom bilagor i detta betänkande.

Kommittén har på ett ganska tidigt stadium kunnat konstatera att hemförsäljningslagen lojalt tillämpas av de flesta företag som bedriver hemförsäljning. Vad KO i detta avseende har anfört i sin i direktiven omnämnda skrivelse till justitiedepartementet har alltså bekräftats. Den sanering av hemförsäljningsmarknaden som otvivelaktigt ägt rum efter hemförsäljningslagens införande beror emellertid också på åtgärder. som har vidtagits med stöd av marknadsföringslagen och lagen (197111 12) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (avtalsvillkorslagen).

Det förhållandet att de flesta företag lojalt följer hemförsäljningslagen innebär naturligtvis inte att det saknas exempel på försäljare,som uppsåtligen åsidosätter lagens bestämmelser. Det förekommer t. ex. att försäljaren underlåter att lämna köparen någon informationshandling med ångerblan- kett eller att han låter köparen bekräfta mottagandet av en sådan handling men sedan tar tillbaka det exemplar, som köparen skulle ha haft kvar. Andra exempel på sådana förfaranden. som har förekommit i praktiken, ges i bilaga 4. 1 bilaga 5.1 lämnas vidare en redogörelse för de anmälningar, som har inkommit till konsumentverket/KO under åren 1973—1978 och som rör hemförsäljning och telefonförsäljning. Antalet sådana anmälningar är litet i förhållande till den aktuella försäljningens omfattning. Kommittén har inte heller grundat något av sina förslag på förekomsten av ett stort antal anmälningar eller av allvarliga överträdelser av hemförsäljningslagen eller marknadsföringslagen. Ett närmare studium av materialet ger emellertid — såsom framgår av bilaga 5.1 vid handen att flertalet av de behandlade anmälningarna varit välgrundade. Övriga delar av bilaga 5 utgörs av en redovisning av en enkät hos regionala och kommunala konsumentorgan (5.2) och en redogörelse för mål och ärenden hos de allmänna domstolarna, marknadsdomstolen och allmänna reklamationsnämnden (5.3).

Kommittén fann vid sina fördjupade studier av tidigare reformsträvanden på förevarande område (se avsnitt 2.3), att hemförsäljning i dess olika former sedan lång tid tillbaka hade varit ifrågasatt som säljmetod. Undersökningar från Sveriges Radios Publik- och Programforskningsavdelning utförda dels före hemförsäljningslagens ikraftträdande (mars 1970) dels därefter (oktober 1971) visade enligt kommitténs mening att det hos de tillfrågade fanns en övervägande negativ attityd till hemförsäljning (bilaga 3.1)

För att få en bild av konsumenternas inställning till hemförsäljningen sedan hemförsäljningslagen hade varit i kraft något längre tid genomförde kommittén i samarbete med konsumentverket och TV 2:s konsumentredak- tion en tredje undersökning i oktober 1973. Denna visade inte på några attitydförändringar utan bekräftade de tidigare undersökningarna (bilaga 3.1).

Från näringsidkarnas sida hävdades, att det här rörde sig om eftersläpande opinioner från tider då det otvivelaktigt förekom att hemförsäljning bedrevs på ett otillbörligt sätt. Kommittén fann dock inte troligt att denna förklaring utgjorde hela sanningen bakom de negativa attityderna. Kommittén ansåg det därför nödvändigt att ytterligare undersöka hur konsumenterna upplevde hemförsäljningen. Genom forskningsanslag från konsumentverket kunde kommittén få till stånd en sådan undersökning, vilken utfördes av lnforma-

tionsPsykolog AB (bilaga 3.2). Denna undersökning gav en intressant och mångsidig belysning av olika aspekter på hemförsäljningen från konsu- mentsynpunkt.

Till det nu nämnda materialet kunde kommittén foga uppgifter om i vilken utsträckning konsumenterna utnyttjade sin ångerrätt enligt hemförsäljnings- lagen (bilaga 2). Vidare hade det i flera sammanhang framkommit uppgifter som tydde på att hemförsäljning i många fall var en för konsumenterna dyr säljform (bilaga 6).

På grund av det sist anförda tog kommittén kontakt med statens pris- och kartellnämnd (SPK) och diskuterade en eventuell specialundersökning av prisbildningen vid hemförsäljning. Av olika skäl kom inte en sådan undersökning omedelbart till stånd. Sedermera har SPK inom sitt ordinarie undersökningsprogram fått möjlighet att göra en utredning om kostnader och priser vid hemförsäljning av dammsugare och symaskiner (Dnr 11:14/76). Kommittén har beretts tillfälle att lämna synpunkter på planen för denna utredning. Utredningen är numera avslutad och en hemlig utredningsrapport har behandlats och godkänts av SPK:s styrelse den 8 november 1978. Kommittén har på grund av sekretessbestämmelserna inte kunnat ta del av den fullständiga rapporten. Däremot har kommittén fått tillgång till en förkortad offentlig version av rapporten (SPK:s utredningsserie 1979118).

Vidare fick kommittén på olika sätt inblick i hur försäljare utbildades och vilken teknik de använde i sitt försäljningsarbete (bilaga 7).

Mot bakgrund av bl.a. de nu nämnda förhållandena blev kommittén övertygad om det lämpliga och även nödvändiga i att ånyo trots tidigare utredningar— ingående diskutera den allmänna frågan om hemförsäljningen som marknadsföringsmetod. Under denna diskussion fann kommittén att ytterligare åtgärder borde vidtas för att generellt stärka konsumenternas ställning vid hemförsäljning.

Under sina diskussioner av olika alternativ för en ytterligare reglering av hemförsäljningen har kommittén studerat lagstiftningen i vissa andra länder (se kapitel 3.) Kommittén har härigenom kunnat hämta idéer till vissa av de förslag som kommittén nu lägger fram. Särskilt intressant i detta avseende har den danska och finska lagstiftningen varit, inte minst av det skälet att det sedan länge varit en strävan att få en så likartad obligationsrättslig lagstiftning som möjligt i de nordiska länderna.

Flera av de förslag som kommittén har övervägt har kommittén givit berörda företag tillfälle att yttra sig över (bilaga 9.2). Kommitténs sekretariat har också haft många kontakter med konsumentvägledare,journalister och enskilda konsumenter, varigenom olika problem blivit belysta.

Under slutskedet av kommitténs arbete har konsumentverket genomfört vissa enkäter och intervjuer rörande de förslag som kommittén har diskute- rat. En sammanställning av resultaten av dessa enkäter och intervjuer har överlämnats till kommittén och redovisas i bilagorna 9.3—9.5 i betänkan- det. Under ett skede av utredningsarbetet övervägde kommittén lämpligheten av en samling preciserade regler för hur hemförsäljning skulle bedrivas. 1 kommitténs direktiv pekas på en sådan lösning när det gäller telefonförsälj- ning (se avsnitt 1.1). Såsom där sägs kunde utformningen av reglerna tänkas ske inom ramen för KO:s och marknadsdomstolens praxis eller genom att reglerna angavs i lag. Kommittén var för sin del inne på ytterligare en variant,

nämligen en frivillig överenskommelse mellan företrädare för de säljande företagen (närmast Direktförsäljningsföretagens Förening, DF) och konsu- mentverket. Beträffande innehållet i en sådan gemensamt antagen ”mark- nadsföringskodex" för hemförsäljning fanns en utgångspunkt i DFzs Regler för direktförsäljning till konsument (bilaga 1) samt Internationella Handels- kammarens Grundregler för reklam, till vilka DFZS regler för övrigt hänvisar. Kommittén vill nämna. att det också gjordes allvarliga försök att inom kommittéarbetets ram lägga en grund för en sådan överenskommelse.

Av olika skäl ansåg sig kommittén emellertid inte böra föreslå en lösning av nu angivet slag. En väsentlig orsak till denna bedömning var att kommittén inte fann DF:s "förhandlingsbud" tillräckligt långtgående. DF:s bud innehöll sålunda varken någon form av aviseringsregel eller ens någon "skylt- på-dörren-regel" (se vidare nedan och avsnitt 6.1).

Sedan kommittén hade lämnat frågan om en förhandlingslösning aktuali- serades den på nytt vid kontakter mellan DF och konsumentverket/KO. Bakgrunden härtill var i korthet följande.

Vid kontakter med företrädare för kommittén, konsumentverket och dåvarande KO-ämbetet lämnade en tidigare anställd hos Electrolux Svenska Försäljnings AB vissa upplysningar rörande hemförsäljningen av bolagets dammsugare. Bland annat innehållet i dessa upplysningar, resultatet av vissa tekniska undersökningar inom konsumentverket samt anmälningar till KO-ämbetet från konsumenter ledde sedermera till ingripande från KO:s sida. KO yrkade sålunda i marknadsdomstolen (domstolens ärende nr 84/76) bl.a. att bolaget skulle förbjudas att låta sina försäljare företa Säljbesök hos konsumenter som vid eller på dörren till sin bostad på en skylt hade angivit att de undanbad sig sådana besök.

Under ärendets handläggning i domstolen upptogs diskussioner mellan konsumentverket/KO och DF angående försäljares skyldighet att respektera skyltar av angivet slag. Dessa diskussioner ledde till att DF utfärdade en rekommendation om att skyltarna skulle respekteras (se avsnitt 6.1). Sedan Electrolux skriftligen hade utfäst sig att följa denna rekommendation återkallade KO sin talan i marknadsdomstolen i denna del. (Ärendet har sedermera avskrivits i sin helhet).

Som en följd av de diskussioner som förts mellan konsumentverket och DF i skyltfrågan tog verket kontakt med DF i syfte att få till stånd mer generella riktlinjer för hur direktförsäljning till konsument skulle bedrivas. Efter vissa diskussioner mellan parterna blev det uppenbart att denna fråga i hög grad angick kommittén och inriktningen av dess arbete. Det visade sig nämligen att ett flertal av de punkter som kommittén hade utformat i ett utkast till s. k. åtgärdspaket — bl. a. i samband med det försök till förhandlingsöverenskom- melse som tidigare omnämnts kunde blir aktuella vid de planerade diskussionerna om riktlinjer. Eftersom kommittén, sedan frågan om en förhandlingslösning inom kommitténs ram hade fallit, diskuterade frågan om lagstiftning i vissa av de punkter som fanns med i åtgärdspaketet, blev det nödvändigt att göra en gränsdragning mellan kommitténs och verkets arbete.

På grund härav upptogs diskussioner mellan företrädare förjustitiedepar- tementet, konsumentverket och kommittén. Vid sammanträde inom kommittén beslöt kommittén därefter att förorda en på visst sätt gjord

gränsdragning mellan konsumentverkets och kommitténs arbete på hemför— säljningsområdet. Det bör nämnas att kommittén inte var enig i detta ställningstagande. Ledamoten Schierbeck och experten Hellstadius ansåg att det hade varit lämpligare att kommitténs hela kvarstående utredningsupp- drag hade överförts till konsumentverket för att lösas inom ramen för riktlinjearbetet, detta sedan kommittén samtidigt hade beslutat att förorda en förhandlingslösning i stället för lagstiftning beträffande öppet köp (se avsnitt 1.2.2).

Det betänkande som kommittén nu lägger fram är alltså resultatet av de successiva överväganden när det gäller inriktningen av kommitténs arbete. för vilka här redogjorts. Bakom huvuddelen av de förslag som läggs fram i betänkandet står en enig kommitté. I ett avseende har dock meningarna varit delade. Det gäller frågan om behovet av en aviseringsregel och hur en sådan skall vara utformad. Med anledning av de reservationer och det särskilda yttrande som avges i denna fråga och med hänsyn till de uppgifter som förekommit i massmedia vill kommittén här i korthet redovisa hur dess lagförslag i denna del formellt har kommit till.

Efter ingående diskussioner av frågan om behovet av en aviseringsregel och tänkbara modeller för en sådan regel ställde sig fyra av kommitténs fem ledamöteriett preliminärt ställningstagande positiva till att kommittén skulle föreslå en aviseringsregel. När det gällde den närmare utformningen av en sådan regel ansåg dessa fyra ledamöter i ett skede av kommitténs arbete att regeln borde ges formen av en generalklausul i analogi med vad som tidigare fanns i bl. a. marknadsföringslagen. Ett flertal förslag till en sådan generalklausul utarbetades och diskuterades också inom kommittén.

Efter ytterligare diskussioner och bearbetningar av olika förslag till en generalklausul om avisering fann tre ledamöter, som förordade en aviserings- regel, att en lösning av aviseringsfrågan inom ramen för en generalklausul inte var lämplig. [ stället förordade de att aviseringsregeln lagtekniskt skulle utformas som en klar påbudsregel av sedvanlig art. Sedan det visat sig att den majoritet av fyra ledamöter, som i princip förordade en aviseringsregel, inte kunde nå enighet om den närmare utformningen av denna regel företogs inom kommittén omröstning för att slå fast hur aviseringsregeln skulle utformas i det förslag till ny hemförsäljningslag, som kommittén skulle lägga fram. Omröstningen företogs enligt den s. k. eliminationsmetoden, vilken är anbefalld i de anvisningar. som gäller för kommittéarbetet (se Kommitté- handboken, Ds SB 197811 5. 59).

Hur omröstningen utföll framgår av följande utdrag ur anteckningar förda vid kommitténs sammanträde 1979-01-29.

Omröstning i avisering/lågan

Huvuzlpmpasitianen utgörs av Ag/Westlunds förslag en aviseringsregel som kräver samtycke från konsumenten i enlighet med nu föreliggande utkast 1978-12-18 — nedan kallat alternativ A / W.

Mot detta står tra alternativ: ]) Bernitz' förslag — som när det gäller själva aviseringen överensstämmer med huvudpröpositionen men som inte kräver samtycke från konsumenten — nedan kallat alternativ B. 2) Hillboms förslag—en aviseringsregel i form av en generalklausul med det innehåll som framgår av anteckningarna från samman— trädet 1978—09—08 — nedan kallat allernativH samt 3) Schierbecks förslag — att

kommittén inte bör föreslå någon aviseringsrege1 alls — nedan kallat al/crnatir .S'. Vid omröstning om vilket av dessa tre alternativ som skall utgöra kontraproposition och sedan ställas mot huvudpropositionen blir resultatet: Alternativ 5 sta/ls nmt alternativ H För 5 röstar Ag. Schierbeck. Westlund. För H röstar Bernitz, Hillbom. H har alltså fallit bort.

Alternativ 5 stal/5 mot alternativ B För 5 röstar Ag. Schierbeck. Westlund. För B röstar Bernitz. Hillbom avstår. B har alltså fallit bort. Kontraproposition blir alltså alternativ S. Vid därefter företagen omröstning mellan ltuvudpropositianan .4/W och kvittra/ira- positionvn 5 blir resultatet: För A/W röstar Ag och Westlund. För S röstar Schierbeck. Bernitz och Hillbom avstår. Omröstningen har alltså utfallit så att alternativ A/W blir kommitténs törs/ag i betänkandet. Bernitz, Hillbom och Schierbeck anmäler att de var för sig kommer att reservera sig i

aviseringsfrågan. Hellstadius anmäler att han kommer att avge ett särskilt yttrande i denna fråga.

Under arbetets gång har kommittén samrått med förutom redan nämnda myndigheter och andra organ — köplagsutredningen. kreditköpkommittén. konsumenttjänstutredningen, konsumentköpsutredningen och uppslags- verkskommittén.

1.3. Betänkandets disposition

Efter detta inledande kapitel redogörs i kapitel 2 bl. a. för tidigare reform- strävanden och nuvarande förhållanden när det gäller hemförsäljning i - Sverige. Den huvudsakliga faktaredovisningen sker dock i de särskilda bilagorna i betänkandet. I kapitel 3 lämnas en redogörelse för utländsk rätt. Utgångspunkterna för kommitténs förslag redovisas i kapitel 4.

Kapitlen 5—11 innehåller kommitténs överväganden och förslag. Dessa kapitel har disponerats så att kapitel 5 och 6 behandlar olika åtgärder som tar sikte på att stärka konsumentskyddet redan innan Säljbesök äger rum. I kapitel 7 redovisas åtgärder som är inriktade på själva säljbesöket och i kapitel 8 åtgärder som avser förhållandena efter Säljbesök. Kapitel 9 behandlar den särskilda frågan om hemförsäljningslagens tillämpningsområde i rumsligt hänseende eller med andra ord var lagen skall gälla. I kapitel 10 behandlas telefonförsäljningen och i kapitel 11 tas olika påföljdsfrågor upp.

I kapitel 12 redogörs för de beräknade kostnaderna för ett genomförande av kommitténs förslag. Kapitel 13 behandlar frågan om ikraftträdande. Kapitel 14 slutligen innehåller specialmotivering till de framlagda lagförslagen.

2 Allmän bakgrund

2.1. Vad som avses med hemförsäljning

Hemförsäljning som säljform har gamla anor i Sverige. Som marknadsfö- rings- och distributionsmetod har den under tidernas lopp förekommit under många beteckningar: gårdfarihandel, kringföringshandel, agentförsäljning och dörrknackningsförsäljning för att nämna några.

De angivna beteckningarna på säljformen är inte helt synonyma. Termer- nas valör har skiftat med avseende på om agenten. försäljaren eller ombudet medfört de utbjudna varorna eller om han endast tagit upp beställningar för senare leverans. Betydelsenyanser kan också ha förelegat med hänsyn till om varorna sålts kontant eller på kredit. om försäljaren varit ensamföretagare och kanske saknat fast lokal eller om han varit anställd i ett större företag. Skillnader kan också ha förelegat med hänsyn till det varusortiment som utbjudits. Slutligen kan nyansskillnader i ordens betydelse ha förelegat med avseende på de mer eller mindre hårda försäljningsmetoder, som använts.

Oavsett i vilka yttre skepnader som hemförsäljningen bedrivits — den kringvandrande västgötaknallen eller den moderne bilburne försäljaren torde den emellertid från konsumenternas sida ha upplevts som en väsent- ligen enhetlig och karaktäristisk säljform. Det karaktäristiska har därvid varit och är fortfarande att konsumenten uppsöks i sitt hem av en person som vill sälja varor eller tjänster. Det bör dock sägas att det ären flytande gräns mellan viss kringföringshandel och viss handel på marknader, mässor m. m. Vidare förekommer ambulerande handel med livsmedel genom varubussar, en verksamhet som i dag bedrivs på annat sätt än traditionell hemförsäljning. Att säljformen bedrivits i från företagsekonomisk synpunkt många helt skilda varianter är en annan sak, men den bygger utan tvekan på en gemensam säljpsykologi.

Ordet hemförsäljning leder tanken till marknadsföring i den presumtive köparens hem. Säljverksamheten måste dock äga rum vid ett personligt sammanträffande mellan säljaren och köparen för att man skall kunna tala om hemförsäljning. Marknadsföring genom tidningsannonser och direktre- klam kan inte karaktäriseras som hemförsäljning även om säljargumente- ringen kommer in i mottagarens hem. Frågan är emellertid om man med hemförsäljning bör avse något mer än marknadsföring som bedrivs vid personligt sammanträffande mellan säljare och köpare i den senares hem. Ofta används termen mycket extensivt. Ibland innefattas marknadsföring per telefon i hemförsäljningsbegreppet. Stundom tycks man t. 0. m. avse allt

saluhållande som inte sker från fast försäljningsställe (butik).

En orsak till osäkerheten beträffande begreppet hemförsäljning är att hemförsäljningslagen trots sin titel är tillämplig på betydligt mer än sådana avtal som ingås i köparens hem. Ordet hemförsäljning förekommer endast i lagens titel. Lagen är tillämplig ”vid yrkesmässig försäljning av lös egendom. som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk, i fall då köparen avger anbud eller svar på anbud vid sammanträffande med säljaren eller ombud för denne i köparens bostad eller eljest på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe".

En term som ibland används som synonym med hemförsäljning är direktförsäljning. Direktförsäljning är dock ett vidare begrepp än hemförsälj— ning. Direktförsäljningsföretagens Förening (DF)definierar direktförsäljning som ”den säljform, som kännetecknas av att näringsidkare (i egen regi eller genom återförsäljare) yrkesmässigt bedriver personlig försäljning direkt till fysiska personer i dessas egenskaper av konsumenter”. Enligt denna definition omfattar direktförsäljning alltså inte bara hemförsäljning i egentlig bemärkelse utan också försäljning per telefon, försäljning vid 5. k. home— parties, försäljning på mässor och andra utställningar m.m. Till och med butiksförsäljning skulle kunna tolkas in under begreppet direktförsäljning, något som dock inte har varit avsett.

Kommittén använder i det följande termen hemförsäljning för att beteckna sådan marknads/öring, vid vilken en näringsidkare själv eller genom ombud söker upp en konsument i dennes bostad. Det bör påpekas att initiativet härtill inte behöver ha tagits av näringsidkaren. Enligt kommitténs definition täcker begreppet hemförsäljning således varken telefon- eller postorderförsäljning. Kommitténs definition av hemförsäljning utesluter vidare sådan försäljning som sker på gator, arbetsplatser, sjukhus, mässor osv. Däremot anser kommittén inte att det finns anledning att dra någon terminologisk gräns mellan hemförsäljning som bedrivs av en försäljare utan anknytning till något större företag och sådan hemförsäljning som bedrivs som ”ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse" (se lagen /1975:985/ om tillfällig handel). Det bör påpekas att kommitténs definition inte har något direkt samband med hemförsäljningslagens tillämpningsområde, eftersom lagen omfattar mer än vad dess titel anger (se avsnitt 2.4.2). Definitionen behövs dock för den löpande framställningen.

2.2. Hemförsäljningen i Sverige

Hemförsäljning som marknadsföringsmetod används i Sverige av många näringsidkare, alltifrån världsomspännande företag till fysiska personer, vilka har försäljningsverksamheten som bisyssla. De varor och tjänster som marknadsförs genom hemförsäljning är också av mycket skiftande att. Det rör sig både om enkla och billiga dagligvaror och om kapitalvaror. Som exempel på varor, vilka i varierande omfattning marknadsförs genom hemförsäljning, kan nämnas vissa livsmedel, såsom potatis och ägg, andra dagligvaror, såsom kosmetika och tvättmedel, och kapitalvaror, såsom dammsugare, symaskiner, brandutrustningar, vattenrenare, persienner, fasadmaterial och monteringsfärdiga småhus. Hemförsäljning används också

för marknadsföring av tryckta skrifter alltifrån serietidningar till dyra uppslagsverk. När det gäller marknadsföring av tjänster synes hemförsäljning inte användas i lika stor omfattning som beträffande varor. Avtal om service på hushållsmaskiner eller värmepannor är exempel på tjänster som ibland marknadsförs genom hemförsäljning. En nyttighet som ofta marknadsförs via hemförsäljning är försäkringar. En ganska god bild av de skilda produkter, som bjuds ut vid hemförsäljning, ger de anmälningar som görs till konsumentverket/KO, En sammanställning av dessa finns i bilaga 5.1.

Genom att det saknas offentlig statistik på området är det mycket svårt att få någon mer exakt uppfattning om i vilken omfattning hemförsäljning bedrivs i Sverige. Ett stort antal branscher är representerade och det förekommer många små företag med mycket lokala marknader. Många företag utnyttjar också andra kanaler försin distribution och redovisarinte sin hemförsäljning särskilt. Det står emellertid klart, att hemförsäljningen svarar för endast en liten andel av den totala försäljningen från näringsidkare till konsument. Man brukar uppskatta hemförsäljningens andel till omkring 2 % av den totala detaljhandelns försäljning. För vissa varugrupper svarar emellertid hemförsäljningen för en mycket stor del av den totala försälj— ningen. Man uppskattar t. ex. att symaskiner till 70 % säljs genom hemför- säljning. Motsvarande siffra är för dammsugare 25 %,för brandsläckare 70 % och för kosmetika 20—25 %. Även böcker säljs i betydande utsträckning genom hemförsäljning.

För att bl. a. sanera "direktförsäljningsbranschen” och förbättra anseendet för direktförsäljningen — och därmed hemförsäljningen — som marknadsfö- ringsmetod bildades i mars 1968 en sammanslutning av företag som bedriver direktförsäljning. Sammanslutningen har antagit namnet Direktförsäljnings- företagens Förening (DF). Föreningens syfte är att bevaka medlemmarnas intressen, skydda konsumenterna, förbättra direktförsäljningens anseende och sanera direktförsäljningsbranschen. Föreningen skall också verka för bättre utbildning och träning av försäljare. Antalet medlemsföretag uppgår f. n. till 18. Dessa medlemmar bedriver riksomfattande verksamhet. Dess- utom finns det ett nittiotal associerade medlemmar.

Det finns ingen närmare undersökning beträffande medlemsföretagens omsättning. DF:s representant i kommittén, experten Hellstadius, uppskat- tar medlemsföretagens försäljning genom 5. k. direktförsäljning, dvs. hemförsäljning, försäljning per telefon och vid 5. k. home—parties osv. (se avsnitt 2.1), till omkring 750 miljoner kronor per år. Antalet personer som är anknutna till medlemsföretagen och som på något sätt sysslar med direkt- försäljning säljare och viss personal med administrativa uppgifter - uppgår enligt Hellstadius till omkring 27000. Av dessa är ett stort antal s.k. fritidsombud, dvs. personer som i högre eller lägre grad har säljverksam heten som fritidssyssla. Det kan nämnas att antalet säljande representanter i medlemsföretagen enligt en rapport till DF:s årsmöte 1973 uppgick till omkring 11 000. Även denna siffra inrymmer fritidsombud.

DF antog i november 1968 regler för direktförsäljning till konsument (bilaga 1). DF har vidare inrättat en särskild bedömningsnämnd för direkt- försäljningsfrågor. Bedömningsnämnden har till uppgift att ta upp frågan huruvida medlemsföretag vid direktförsäljning har överträtt föreningens stadgar eller de av föreningen antagna reglerna för direktförsäljning till

konsument eller om det eljest har handlat i strid mot god affärssed eller förfarit i strid mot gällande lag. Bedömningsnämnden har inte haft något ärende till behandling sedan den inrättades år 1968.

Hemförsäljning bedrivs också av ett stort antal näringsidkare, vilka står utanför DF. Det råder ingen tvekan om att den kritik mot grovt otillbörliga affärsmetoder, som tid efter annan riktas mot dem som bedriver hemförsälj- ning, till stor del framkallas av näringsidkare utanför DF. Det har inte varit möjligt att få fram några uppgifter om hur stor försäljning de näringsidkare har, som står utanför DF. Kommittén har emellertid uppfattningen att det totalt sett rör sig om tämligen blygsamma belopp. Från konsumentsynpunkt är det emellertid viktigt att även denna grupp av näringsidkare uppmärk- sammas.

2.3. Tidigare reformsträvanden

Hemförsäljningen som metod att marknadsföra varor och tjänster har sedan lång tid debatterats och kritiserats både iSverige och i andra länder. Det har ofta ställts krav på lagstiftning i syfte att hindra eller försvåra hemförsälj— ningsverksamhet. Dessa krav har huvudsakligen kommit från den fasta handeln och från företrädare för konsumenterna. Som skäl för kraven på lagstiftning har från konsumenternas sida framför allt anförts, att hemför- säljning särskilt när det gäller dyrare varor — är en för konsumenterna riskabel säljmetod, som lätt leder till förhastade köp och alltför stora ekonomiska åtaganden.

Kraven på skärpt lagstiftning mot hemförsäljning har föranlett en rad utredningar och förslag. Av dessa förslag har några genomförts medan andra, kanske de flesta, av olika skäl har avvisats. Utredningarna har i allmänhet haft ett mer omfattande uppdrag än att bara se över bestämmelserna om hemförsäljning. De har tillsatts antingen för att reformera de under senare tider föråldrade bestämmelserna om näringsfrihet eller för att reglera avbetalningshandeln.

Det finns anledning att som en bakgrund till kommitténs egna överväganden — i huvuddrag redogöra för de lagstiftningsförslag rörande hemförsäljning som har lagts fram under årens lopp och för argumentationen för och emot dessa förslag. Redogörelsen visar, att diskussionen om hemförsäljningens för- och nackdelar har varit förvånansvärt likartad under lång tid. Det bör betonas, att den följande redogörelsen på intet sätt ger någon helhetsbild av de omnämnda utredningsförslagen utan endast tar upp frågor som berör hemförsäljningen.

Lagbestämmelser av näringsrättslig art, som berört hemförsäljningen, har sedan länge funnits på olika håll, t. ex. i livsmedelsförfattningar och ordningsstadgor. Den i äldre tider viktigaste författningen för hemförsälj- ningsverksamhet var dock förordningen (l864:4l s. ]) angående utvidgad näringsfrihet(näringsfrihetsförordningen). Denna innehöll isin ursprungliga lydelse en regel om gårdfarihandel. För rätten att driva sådan handel utom bosättningsorten krävdes anmälan till den kommun, där handlanden var mantalsskriven. År 1887 infördes skärpta bestämmelser. Som huvudregel föreskrevs att gårdfarihandel fick bedrivas endast efter tillstånd av länssty-

relsen i det län där försäljningen skulle äga rum. Näringsfrihetsförordningens regler i dessa delar gällde i stort sett oförändrade fram till utgången av år 1968, då förordningen upphävdes.

År 1927 anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning rörande avbetalningshandelns omfattning och verkningssätt(rskr 19271183). Riksda- gen framhöll att åtskilliga anmärkningar hade riktats mot handeln på avbetalning, bl. a. därför att köparna ofta fick betala oskäligt höga priser förde varor, som köptes på avbetalning. Vidare framhölls att avbetalningsaffärerna i stor utsträckning förmedlades av kringresande agenter, vilka ofta med lock och pock och utan att vara särskilt nogräknade med de medel, som kom till användning, sökte få försäljning till stånd. Riksdagen antydde åtskilliga utvägar, varigenom man kunde tänkas råda bot på missförhållandena. Bl.a. framhölls, att en reglering av agentverksamheten säkerligen skulle medföra ett bättre tillstånd över huvud taget inom avbetalningshandeln.

Den av riksdagen begärda utredningen påbörjades inom handelsdeparte- mentet och fortsattes av kommerskollegium. Kollegiet ställde sig i ett förslag den 21 februari 1933 avvisande till tanken på att genom statlig reglering av agentverksamheten komma till rätta med missförhållandena. Åtgärder för en förbättrad agentverksamhet borde enligt kollegiet i främsta rummet komma till stånd genom ett initiativ från de organisationer inom näringslivet, i vilka avbetalningsfirmorna deltog. Genom ett frivilligt åtagande från handelskam- rarnas sida skulle man enligt kollegiets mening möjligen kunna få till stånd en registrering av avbetalningsagenterna.

Regeringen framlade år 1932 ett förslag till lag om kringföringshandel och tillfällighetsförsäljning m. m. (prop. 1932141). Propositionen innehöll förslag, som i flera hänseenden innefattade skärpningari förhållande till näringsfri- hetsförordningens bestämmelser. Genom skiljaktiga beslut i riksdagens första och andra kammare förföll lagförslaget.

I propositionen redovisades yttranden från ett flertal myndigheter och organisationer. I det övervägande antalet fall kom en kritisk inställning till synes i fråga om kringföringshandeln. Positiva åsikter framfördes dock också från flera håll. Följande citat belyser de skilda synsätten och de olika förslagen till åtgärder.

Kommerskollegium (ang. kringföringshandel utom säljarens hemort, s. 40): Kollegium syftar härvid på den ambulerande försäljning, som bedrives av större industri- eller handelsföretag genom agenter, vilka å automobil medföra de saluhållna varorna för omedelbar leverans . . . någon gränslinje mellan gårdfarihandel i äldre bemärkelse och denna mera moderna form av försäljningsverksamhet svårligen kan uppdragas. (ang. kringföringshandel inom säljarens hemort, s. 53): Som en första åtgärd anser kollegium lämpligt, att föreskriva anmälningsplikt, varigenom bättre möjlighet skulle yppa sig för polismyndigheten att hålla kontroll över verksamheten ifråga.

Länsstyrelsen iA/vsborgs län (utom hemorten, s. 43): . . . finner en ny lagstiftning böra legalisera senare årens praxis och med viss övergångstid bringa den legala kringför- ingshandeln att upphöra. Försvunne den legala kringföringshandeln underlättades

efterhållandet av den illegala.

Magistraten i Linköping (utom hemorten, s. 44):. . . att åtminstone i största delen av landet kringföringshandeln torde vara fullkomligt onödig och närmast förefalla som en kvarleva från tider. som nu vore längesedan gångna. Verksamheten torde som regel medföra olägenhet för allmänheten. Det kunde visserligen sägas, att den finge skylla

sig själv, som sig ej föresåge, men på grund av kringföringshandelns natur och beskaffenheten av de befolkningslager, som utgjorde gårdfarihandlarnas publik, måste det vara av allmänt intresse, att denna handel så mycket som möjligt inskränktes. På senare tider hade tack vare automobilismen i förening med avbetalningsförsäljnings— verksamheten uppkommit en ny form av gårdfarihandel, som dock endast i det yttre skilde sig från äldre tiders schackerhandel. Att denna nya sorts kringföringshandel skedde så att säga i en snyggare yttre form, borde enligt magistratens mening ej föranleda till något omhuldande från statsmakternas sida, utan kringföringshandel vore kringföringshandel,i vilken form den än uppenbarade sig. Den enda kringförings- handel av denna art, som borde vara tillåten, vore handel med vissa livsmedel, och för sådan handel borde särskilda och stränga föreskrifter meddelas till allmänhetens skydd i hygieniskt avseende.

t

Sveriges organiserade gårdfarihandlare (utom hemorten, s. 50): Att den fasta handeln lede visst avbräck i sin omsättning. i den mån allmänheten gjorde sina inköp genom gårdfarihandeln, vore ingalunda till skada för den köpande. Den fria konkurrensen vore den köpande allmänhetens bästa stöd. Det funnes ingen, som i denna fråga hade uttalat allmänhetens verkliga åsikt. En stor del av Sveriges befolkning hade på grund av avlägsna och spridda bostadsförhållanden stor nytta av gårdfarihandeln. Visserligen hade kommunikationsmedlen förbättrats, men för personer med begränsade inkomst- er, statare, torpare, mindre lägenhetsägare m. fl. representerade dock en tåg-, bil- eller bussresa en kännbar fördyring av varan. . . . Med ett så begränsat område komme gårdfarihandlanden att besöka sina kunder upprepade gånger under årets lopp. Skulle han genom sina varor, sin person eller sitt uppträdande på något sätt giva anledning till missnöje, skulle detta genast återfalla på honom själv. Man finge ingalunda sätta likhetstecken mellan de legala gårdfarihandlandena och de skaror av dörrknackare, som utan hinder från myndigheternas sida med tvålar, papper, kuvert, kängsnören och dylikt utan tillstånd vandrade kring i landet. För att motverka dessa personers besvärliga och motbjudande uppvaktning behövdes ej någon lagändring utan endast att gällande lag tillämpades. Den moderna utvecklingen av varudistributionen ginge mot en ökad ambulerande handel, särskilt efter motorfordonens tillkomst. Denna tendens till ökad utveckling för gårdfarihandeln visade, att den fyllde och kanske än mer i framtiden komme att fylla ett stort behov. Någon som helst anledning att skärpa fordringarna för tillstånd förelåge sålunda icke.

Departementsche/en (utom hemorten, s. 61 I): Det är också min fasta övertygelse, att den bofasta handeln alltjämt i regel skall visa sig bäst ägnad att handhava varuför- medlingen och att på ett bestående sätt tillgodose den konsumerande allmänhetens intressen. Emellertid torde icke kunna förnekas, att beträffande vissa orter eller vissa varor förhållandena kunna så gestalta sig, att kringföringshandel i dess nyare former skulle kunna lända till allmänhetens båtnad. Av denna anledning anser jag icke tillrådligt,att man nu genom ett förbud mot all slags kringföringshandel skulle redan på förhand omöjliggöra en utveckling. om vars gagn det ännu torde vara för tidigt att fälla något säkert omdöme. Som kommerskollegium framhållit kan någon gränslinje svårligen dragas mellan gårdfarihandel i äldre bemärkelse och dessa mera moderna former av försäljningsverksamhet . . . I våra vidsträckta skärgårdar med deras mång— enstädes mindre tillfredsställande kommunikationsförhållanden kan kringsförings- handel med vissa varor sålunda befinnas vara av behovet påkallad. Detsamma gäller även andra trakter, där varuförmedlingen genom detaljhandeln icke kan anses ordnad på ett för allmänheten nöjaktigt sätt, eller då kringföringshandeln avser varor,som icke saluhållas av ortens affärsmän. Det torde icke heller kunna förnekas, att omständig- heterna även i andra fall kunna vara sådana, att en välskött kringföringshandel med vissa varor —jag tänker då därmast på kringföringshandeln i dess modernare former — kan tänkas vara till fördel för den konsumerande allmänheten.

År 1934 anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om förnyad utredning av frågan om verkningarna av avbetalningshandeln (rskr l934:195). Första lagutskot- tet, till vars utlåtande riksdagen hänvisade, framhöll (] LU 1934z49), att de olägenheter av avbetalningshandeln, som år 1927 hade föranlett riksdagens skrivelse, alltjämt var i huvudsak bestående. Fortfarande kvarstod också allvarliga klagomål mot det sätt, på vilket agentverksamheten bedrevs, och mot agentkårens sammansättning. Utskottet anförde vidare, att den år 1927 begärda utredningen inte kunde anses avslutad. Det syntes utskottet inte uteslutet, att ett ingripande mot agenter skulle kunna ske. Utskottet hänvisade här till de förebilder till en reglering, som fanns i lagen om försäkringsrörelse.

Riksdagens skrivelse år 1934 resulterade i tillsättandet av en utredning, vilken år 1938 framlade sitt betänkande (SOU 1938:11) Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp. I frågan om en reglering av agentverksamheten uttalas i betänkandet följande (5. 34):

Föreskrifter, att agenter skola ha särskild kompetens, gälla för närvarande endast ombud för livförsäkringsbolag. Dessa bolag stå emellertid under övervakning av försäkringsinspektionen. En bestämmelse, att en handelsresande eller en platsförsäl- jare skulle äga särskilda kvalifikationer måste bli svår att upprätthålla, så länge icke motsvarande krav ställes på den som har rätt att driva handel. En annan väg är, att efter danskt mönster förbjuda säljare, att själv eller genom ombud uppsöka köpare för att taga beställningar. Samma invändning, att det vore besvärligt att nå en effektiv kontroll gäller emellertid även förbud att taga beställningar. Det må vidare betonas, att agenterna fylla en viktig uppgift i trakter med gles befolkning och långa avstånd.

Betänkandet ledde inte till någon lagstiftning.

Kommerserådet Siegfrid Matz framlade i september 1946 ett betänkande angående avbetalningshandeln (i stencil, en kort sammanfattning finns i Svensk Juristtidning 1948 s. 382 ff). Detta betänkande innehöll flera försin tid radikala förslag till åtgärder för att skydda konsumenterna vid hemförsälj- ning. Matz föreslog bl. a. en särskild ångerrätt vid hemförsäljning. Förslaget i denna del innebar att säljaren — sedan avtal om köp på avbetalning slutits under medverkan av agent eller annan sådan försäljare— ofördröjligen skulle tillställa köparen en skriftlig bekräftelse på avtalet. Köparen skulle därefter äga rätt att inom viss tid, förslagsvis 14 dagar, efter det att han mottagit bekräftelsen häva köpet. Syftet med en sådan hävningsrätt skulle enligt Matz vara att bereda köparen en rättslig möjlighet att frånträda avtal som trugats på honom av en efterhängsen agent, vilket ej sällan förekom.

Det av Matz framlagda förslaget föranledde ingen lagstiftning. År 1950 framlades betänkandet (SOU 1950:42) Förslag till ändrad lagstift- ning om avbetalningsköp. vilket kom att ligga till grund för 1953 års ändringar i avbetalningsköplagen. Utredningen kunde inte ansluta sig till tanken på en ångerrätt för köparen. Inte heller tanken på att de agenter, som bedrev avbetalningsförsäljning, måste vara godkända av offentlig myndighet, ansåg sig utredningen kunna biträda. För att komma till rätta med missförhållanden i samband med agentförsäljning föreslog utredningen i stället införandet av en möjlighet att förbjuda näringsidkare — som bedrev sin verksamhet på ett uppenbart olämpligt sätt att under viss tid sälja gods på avbetalning (s. k. näringsförbud).

Förslaget att införa en möjlighet att förbjuda fortsatt försäljning på avbetalning kritiserades under remissbehandlingen. [proposition 1953:3 med förslag till lag angående ändring i lagen om avbetalningsköp m.m. anförde departementschefen, att övervägande skäl talade mot ett införande av den föreslagna bestämmelsen.

År 1961 tillsattes en utredning med direktiv att allsidigt undersöka konsumtionskrediterna och att pröva åtgärder mot eventuella missförhållan- den. Denna utredning tog bl.a. upp frågan om agentförsäljningen. I sitt betänkande (SOU 1966:42) Konsumtionskrediter i Sverige konstaterade utredningen, att hemförsäljare ofta utbjöd varaktiga, relativt dyrbara konsumtionsvaror och att direktförsäljning i hemmen gav konsumenterna ”sämsta möjliga förutsättningar för medveten behovsanalys och produkt- jämförelser" (s. 174). Utredningen framhöll vidare, att de erfarenheter, som utredningen inhämtat från olika håll, gav vid handen att agentförsäljningen ofta ingick som ett led i en mindre nogräknad affärsverksamhet. Utredningen fann därför ingripanden mot hemförsäljning motiverade. Den ville dock inte föreslå ett förbud mot all hemförsäljning och ansåg det inte heller lämpligt att införa en auktorisation för hemförsäljare.

Utredningen föreslog i stället en lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall. Den föreslagna lagen skulle gälla till förmån för konsument, som ingått avtal om köp av gods eller om tillhandahållande av tjänst eller annan nyttighet. Förutsättningen skulle vara att avtalet tillkommit på grund av anbud som gjorts vid säljarens eller dennes ombuds personliga besök i konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort och att avtalet inte helt hade fullgjorts vid besöket. Om konsumenten önskade frånträda avtalet skulle han enligt förslaget meddela motparten detta senast inom en vecka från det han insett eller bort inse att avtal kommit till stånd. Utredningen anknöt alltså här till den tanke på en ångerfrist för köparen, som lanserats av Matz redan år 1946.

Nordiska rådet behandlade vid sin femtonde session år 1967 ett medlems- förslag om införande av en regel om betänketid i avtalslagen (Sak A 113/j). Som motivering för förslaget åberopades de missförhållanden, som ansågs råda vid direktförsäljning i hemmen. Förslagsställarna framhöll, att den skicklige försäljaren ofta utnyttjade sitt övertag gentemot den oerfarne konsumenten.

Medlemsförslaget föranledde en rekommendation (1967:15) från Nordiska rådet till regeringarna i de nordiska länderna att undersöka behovet av och överväga innehållet ien skyddsregel särskilt för sådana fall då avtal ingås eller beställning sker vid den ena partens besök utan anmodan i den andra partens bostad eller på därmed jämförlig plats.

I Danmark och Norge tillsattes kommittéer med anledning av rådets rekommendation och i oktober 1967 enades medlemsländernas justitie- ministrar om att Finland och Sverige skulle delta i utredningsarbetet genom observatörer. Den svenska regeringen beslöt i februari 1968 att tillkalla två sakkunniga för att följa det lagstiftningsarbete som påbörjats i Danmark och Norge och för att överväga om det fanns skäl att föreslå ändringar i den svenska lagstiftningen. De sakkunniga överlämnade i juni 1970 betänkandet (SOU 1970:35) Hemförsäljning. Betänkandet remissbehandlades och lades efter vissa ändringar till grund för regeringens proposition 197lz86 med

förslag till lag om hemförsäljning m.m. Sedan propositionen bifallits av riksdagen trädde lagen i kraft den ljuli 1971. För en närmare redovisning av innehållet i lagen hänvisas till avsnitt 2.4.2.

2.4. Gällande rätt

2.4.1. Inledning

Det har under senare år tillkommit ett flertal lagar, som syftar till att stärka konsumenternas ställning i förhållande till näringsidkarna. Vissa av dessa lagar är näringsrättsliga eller, med en nyare term, marknadsrättsliga och är avsedda att skydda konsumenterna som kollektiv. Hit hör främst marknads- föringslagen (1975:1418) och lagen (19711112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Andra lagar är civilrättsliga och är inriktade på att stärka den enskilde konsumentens ställning i förhållande till näringsidkaren. Till denna grupp av lagar hör hemförsäljningslagen, konsumentköplagen (l973z877) och den nya generalklausulen i 36 å lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). Av både marknadsrättslig och civilrättslig karaktär är den nya konsumentkreditlagen (l977:981). En tredje grupp lagar, som har generell giltighet men har särskild betydelsejust på konsumentområdet, är av processrättslig natur. Hit hör bl. a. lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden och rättshjälps- lagen (l972z429).

För närvarande pågår ett fortsatt omfattande reformarbete när det gäller lagstiftningen på konsumentområdet. Sålunda har under senare tid lagts fram bl. a. följande utredningsförslag: Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), Tvistlösning på konsumentområdet (SOU 1978:40), Konsumentinflytande genom insyn? (SOU 1979:5) och Konsumenttjänstlag (SOU 1979:36). De två förstnämnda förslagen kommer efter remissbehandling och departementsbe- redning att inom kort föreläggas riksdagen.l Ytterligare utredningsarbete pågår i bl. a. produktansvarskommittén (Ju 1973:08), småhusköpkommittén (Ju 1975:02) och konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13).

I det följande redogör kommittén närmare för den lagstiftning, som har mer direkt betydelse för det lagförslag, som kommittén lägger fram i detta betänkande.

2.4.2. H em/örsäljningslagen

Genom hemförsäljningslagen, som trädde i kraft den ljuli 1971, har i svensk rättsordning införts en rätt för köpare att under vissa förutsättningar frånträda eljest bindande viljeförklaringar om köp. Lagen är tillämplig vid yrkesmässig försäljning av lös egendom, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk. Vidare gäller att köparen skall ha avgivit sitt anbud eller svar på anbud vid sammanträffande med säljaren eller dennes ombud i köparens bostad ”eller eljest på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe”. Under motsvarande förutsättningar gäller lagen även vid avtal, som innebär att en näringsidkare åtar sig att mot ersättning fortlöpande tillhandagå någon , Beträffande konsument- med underhåll eller tillsyn av egendom, med undervisning eller med andra försäkringar se numera liknande tjänster. Det rör sig här alltså om s. k. abonnemangsavtal. Genom preposition 1979/80z9.

kravet på sammanträffande utesluts från lagens tillämpningsom råde telefon- och postorderförsäljning.

Det har ingen betydelse vem som har tagit initiativet till sammanträffan- det. Köparen skall ha avgivit sin viljeförklaring vid ett personligt samman- träffande med säljaren eller dennes ombud. Om exempelvis säljaren lämnar ett säljanbud vid ett personligt sammanträffande med köparen i dennes bostad och köparen senare accepterar detta anbud vid ett telefonsamtal eller ett besök i säljarens affärslokal är lagen alltså inte tillämplig.

Med säljarens fasta försäljningsställe avses i första hand hans butik. Även säljarens kontor eller lagerlokal kan vara ett fast försäljningsställe. Det har i många fall visat sig svårt att avgöra om ett försäljningsställe är fast eller inte. Ett försäljningsställe som säljaren utnyttjar i fasta utställningslokaler antingen under längre tid eller varje år på regelbundet återkommande mässor och utställningar anses ha skett från fast försäljningsställe. Mera tillfälliga stånd, kiosker och liknande säljanordningar som har uppförts i anslutning till mässor, utställningar, offentliga tillställningar, basarer osv. anses däremot inte vara fasta försäljningsställen. Detsamma gäller tillfälligt förhyrda lokaler. En konstförsäljning som sker i en skollokal, som hyrts för några dagar, omfattas således av lagen. Om skollokalen regelbundet under ferietid används för säljverksamhet är det däremot sannolikt att lagen inte blir tillämplig. Försäljningar som sker vid auktioner omfattas av lagen om säljaren — eller den som uppträder som säljare driver yrkesmässig auktionsverksamhet och auktionen äger rum i en lokal eller på en plats, som inte regelmässigt används för säljarens auktionsverksamhet. Att frågan om vad som är fast försäljningsställe är svårbedömd framgår av de rättsfall, vilka återges i avsnitt 9.1.

En ytterligare förutsättning för att hemförsäljningslagen skall vara tillämplig är att köpeavtalet inte ingås och fullgörs av båda parter vid sammanträffandet. Lagen gäller alltså framför allt sådana avtal som innehål- ler ett kreditmoment. Med de egentliga avbetalningsköpen jämställs de fall när köparen betalar köpeskillingen eller del därav med användande av kreditbevis eller med belopp, som han erhåller som lån av säljaren eller genom dennes förmedling. Lagen gäller således inte vid 5. k. rena kontantaffårer, dvs. då köparen vid sammanträffandet ingår avtalet, betalar köpeskillingen med pengar, som han inte har lånat av säljaren eller genom dennes förmedling, och erhåller det köpta. Det är att märka att undantags- regeln sålunda för sin tillämpning fordrar att båda parter helt fullgör sina prestationer vid sammanträffandet. Om säljaren levererar det köpta i efterhand skall lagen alltså tillämpas även om köparen har betalat kontant vid sammanträffandet.

Som nämnts krävs det för lagens tillämpning att det är fråga om yrkesmässig försäljning. Termen yrkesmässig har här samma betydelse som på andra håll i den förmögenhetsrättsliga lagstiftningen. Försäljningen skall sålunda ingå som ett led i en av säljaren självständigt bedriven ekonomisk verksamhet. Praktiskt sett innebär detta att säljaren skall vara näringsidkare och att försäljningen skall ske i hans näringsverksamhet. Näringsverksam- heten behöver inte vara stadigvarande. Även verksamhet av ekonomisk art som bedrivs under begränsad tid räknas som näringsverksamhet. 1 kravet på yrkesmässighet ligger naturligtvis att det måste röra sig om en i viss mån

kontinuerlig verksamhet. Det behöver dock inte vara vederbörandes huvud- sysselsättning. Även deltidssysselsättning eller extraarbete på fritid kan vara näringsverksamhet. Av det anförda framgår att det inte rör sig om yrkesmässig försäljning om t. ex. en person, som har till yrke att sälja böcker, säljer sin privata bil i samband med Säljbesök som han gör i sitt yrke.

Hemförsäljningslagen gäller som framgått vid försäljning av lös egendom. Begreppet lös egendom och den därmed korresponderande termen gods, som också förekommer i lagtexten, anknyter till terminologin i lagen (1905138 5. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen). Lös egendom omfattar— utöver vad som ingår i begreppen lösöre eller vara även aktier och andra värdepapper, bostadsrätt, byggnad på annans grund m. m.

Lagen omfattar som nämnts också vissa abonnemangsavtal. Karaktäris- tiskt för sådana abonnemangsavtal är, att det skall vara fråga om ett åtagande att utföra tjänster av visst slag vid periodiskt återkommande tillfällen. Som typexempel på sådana avtal som faller in under lagen kan nämnas åtagande av ett serviceföretag att en eller flera gånger om året utöva tillsyn av värmean- läggningen i en villa och en fönsterputsningsfirmas åtagande att vid återkommande tillfällen tvätta fönster.

I lagen har särskilt nämnts undervisning som exempel på berörda tjänster. Man har då främst avsett korrespondenskurser av olika slag, som tillhanda- hålls av undervisningsinstitut eller liknande företag. Det rör sig här ofta om en kombination av köpeavtal och uppdragsavtal. Korrespondensinstituten tillhandahåller nämligen regelmässigt litteratur och annan undervisnings- materiel, som förutsätts bli beställarens egendom, samtidigt som instituten åtar sig att genom sina lärare tillhandagå med tjänster i form av rättning av skrivningar m. m. Också vid andra former av abonnemangsavtal kan ingå moment av köp av viss egendom, t. ex. reservdelar som behöver användas vid periodisk tillsyn av en maskin. Lagen är i dessa fall givetvis tillämplig på hela avtalet, eftersom köpdelen omfattas av rekvisitet lös egendom.

Ett viktigt område där lagen inte gäller utgörs av försäkringsbolagens hemförsäljning av försäkringar. Det ansågs inte nödvändigt att låta lagen omfatta denna verksamhet med hänsyn till de möjligheter att ingripa mot missförhållanden, som ges i 302 & lagen (1948:433) om försäkringsrörelse.

Från rättspraxis kan här i korthet nämnas några fall, i vilka uppkommit tolkningsfrågor när det gäller avgränsningen av lagens tillämpningsområde såvitt avser den sålda produkten. Marknadsdomstolen hari beslut nr 14/1974 ansett att försäljning av s. k. TV-serviceavtal (rätt till byte av bildrör utan kostnad samt rabatt på övriga reparationer under två år) faller under hemförsäljningslagen, eftersom det rör sig om försäljning av en rättighet, dvs. lös egendom. I beslut nr 26/1975 har marknadsdomstolen ansett att lagen skall tillämpas på kombinerade avtal om försäljning och montering av s. k. insatsrör till skorstenar. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i ett fall av samma slag (refererat i Svensk Juristtidning 1978 rfs. 40) kommit till motsatt slutsats, nämligen att lagen inte är tillämplig, eftersom avtalet är ”ett uppdragsavtal där arbetsprestationen framstår som det väsentliga i åtagan- det”. I ett liknande fall, som gällde försäljning och montering av ett s. k. 8-tlllhållarlås, ansåg Sollentuna och Färentuna tingsrätt (dom nr DFT 97/1976) att hemförsäljningslagen skulle tillämpas på hela avtalet. Det kan tilläggas att det ankommer på allmän domstol att med bindande verkan

avgöra frågan huruvida hemförsäljningslagen i ett visst fall är tillämplig eller inte.

För att lagen skall gälla fordras, utöver vad som tidigare angivits, i samtliga fall att det sålda skall vara avsett huvudsakligen för enskilt bruk. Detta innebär att köparen skall vara konsument och ha för avsikt att använda det köpta i sin egenskap av privatperson. Termen konsument förekommer inte i hemförsäljningslagen, men har sedermera kommit att ingå som ett fast begrepp även i de civilrättsliga lagarna på förevarande område från att ursprungligen ha lanserats i 1970 års marknadsföringslag.

Avgörande för bedömningen av om något är avsett för enskilt bruk eller inte är i princip ändamålet i det enskilda fallet och inte ett ställningstagande till hur egendom av ifrågavarande slag typiskt sett används. Det torde för övrigt inte vara möjligt att göra en klassificering av olika varuslag med utgångspunkt från en bedömning huruvida de typiskt sett förvärvas för enskilt bruk eller annat ändamål. I många vardagliga fall torde det emellertid framgå av godsets beskaffenhet hur det är avsett att användas. Som exempel kan nämnas dammsugare. Tvekan torde uppkomma framför allt då egendo— men är sådan att den kan användas såväl för köparens enskilda bruk som i hans yrkesverksamhet, t. ex. vid en läkares köp av bil, en lantbrukares köp av verktyg eller en advokats köp av vissa böcker. Avgörande blir här såsom anges i lagen det huvudsakliga ändamålet. Lagen skall alltså tillämpas också när det köpta är avsett att användas i köparens yrkesutövning, under förutsättning att denna användning framstår som jämförelsevis mindre väsentlig.

Köparens syfte med förvärvet är alltså i sista hand avgörande för om lagen är tillämplig eller inte. Någon skyldighet för honom att självmant upplysa säljaren om syftet anses inte föreligga. Det måste emellertid krävas att avsikten med förvärvet på något för säljaren uppfattbart sätt framgår av omständigheterna vid köpet. I händelse av tvist i detta hänseende torde av allmänna bevisbörderegler följa att det ankommer på köparen att styrka, att den angivna förutsättningen för lagens tillämpning är uppfylld.

Det förhållandet att godset har inköpts föratt användas av någon annan än förvärvaren själv, t. ex. en medlem av hans familj, hindrar inte att godset skall anses avsett för enskilt bruk. Detsamma gäller om köparen förvärvat egendomen för att ge den som present åt en annan person. Om köparen däremot redan från början avser att sälja godset vidare till en annan person kan lagen inte anses tillämplig, även om den slutlige förvärvaren kommer att använda godset för enskilt bruk.

Vid hemförsäljning liksom vid andra former av marknadsföring till konsumenter är det vanligt att säljaren företräds av ett ombud. Så är regelmässigt fallet när säljaren är en juridisk person, t. ex. ett aktiebolag. Ombudens befogenheter varierar. Det finns ombud som får förhandla om alla avtalsvillkor och som får ingå bindande avtal med köparen. Det finns också ombud vilkas uppdrag är att argumentera för den saluhållna nyttigheten och att söka få köparen att beställa denna, dvs. ombudet skall för huvudmannens räkning ta emot köparens anbud om köp. Det sistnämnda torde vara det vanligaste, vilket innebär att det är huvudmannen själv — det säljande företaget som sedan godtar eller förkastar köparens anbud. Innan det säljande företaget har godtagit anbudet, vilket kan ske på det enkla sättet att

den beställda varan levereras, anses inget köp föreligga i strikt juridisk mening (jfr avsnitt 2.5).

När säljarens ombud försäljarna - tar upp beställningar från konsumen- terna förekommer det,att de lämnar muntliga utfästelser om köpevillkor som är gynnsammare än de som är upptagna i de tryckta ordersedlar eller kontraktsformulär som vanligen används vid hemförsäljning. Avsikten med detta är givetvis att förmå tveksamma konsumenter att beställa. Sådana utfästelser,som idenjuridiska litteraturen kallas "sidolöpare", kan avset. ex. rabatter, gratis tillbehör, särskilda egenskaper hos den beställda varan, leveranstid eller betalningsvillkor. Ibland kan sådana utfästelser vara av väsentlig betydelse för köparen när han tar ställning till säljarens erbjudande. Ett tillbehör som enligt försäljarens utfästelse skall ingå i köpet kan t. ex. vara nödvändigt för att varan skall kunna användas på det sätt som köparen avser.

Före hemförsäljningslagens införande fanns inga särskilda lagregler om sidolöpare, vilket medförde att köparna i allmänhet gick miste om de utfästelser vid sidan om den skriftliga ordersedeln som försäljaren hade gjort. Det säljande företaget var nämligen ofta inte bundet av annat än innehållet i den skriftliga handling som köparen hade undertecknat.

I hemförsäljningslagen Hnns nu en regel som medför att en säljare inte med verkan mot köparen kan inskränka sitt ombuds behörighet att ta emot en beställning — dvs. anbud om köp — som avviker från t. ex. ett standardavtal som finns tryckt på ordersedeln eller kontraktsformuläret. I lagen föreskrivs nämligen att om säljaren har företrätts av ett ombud och köparen har avgivit anbud till ombudet och säljaren därefter meddelar att han antar anbudet så skall han anses ha godtagit anbudet sådant det framfördes till ombudet, om inte annat uttryckligen anges i svaret till köparen eller uppenbart framgår av omständigheterna. Innebörden av denna bestämmelse är att vid hemförsälj- ning skall säljarens ombud anses ha en legal ställningsfullmakt att ta emot anbudet från köparen inklusive eventuella sidolöpare. Denna ställningsfull- makt kan inte med verkan mot köparen inskränkas av säljaren genom särskilda instruktioner till ombudet. . Sidolöparregeln har stärkt konsumenternas ställning vid hemförsäljning, men det skall redan här sägas, att den är komplicerad. En fylligare redovisning av hithörande spörsmål lämnas i avsnitt 7.2.

Hemförsäljningslagen ger köparen rätt att frånträda sin viljeförklaring om köp genom att till säljaren överlämna eller med post eller telegraf avsända skriftligt meddelande om att han frånträder köpet. Köparen måste lämna eller sända det skriftliga meddelandet inom en vecka från sammanträffandet med säljaren eller dennes ombud. Om köparen har erhållit godset eller någon del av det före ångerfristens utgång är hans rätt att frånträda viljeförklaringen beroende av att han håller godset tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och oförminskat skick. Köparen står dock inte faran för att godset förstörs, försämras eller minskas på grund av olyckshändelse. Han står inte heller faran för förändringar som beror på godsets egen beskaffenhet eller på åtgärd som har varit nödvändig för att undersöka godset.

En förutsättning för att köparen alls skall bli bunden av sin viljeförklaring och följaktligen behöva iaktta den föreskrivna tidsfristen om han vill frånträda viljeförklaringen. är att säljaren vid sammanträffandet har över-

lämnat en särskild handling, i vilken köparen erinras om sina rättigheter enligt hemförsäljningslagen. Denna handling skall vara åtföljd av en blankett som köparen skall kunna använda om han vill meddela att han frånträder avtalet. Köparen skall skriftligen bekräfta att han har mottagit den särskilda handlingen med därtill hörande blankett. Det bör påpekas att köparen inte behöver använda den särskilda blanketten för sitt meddelande om frånträ- dandet. Ett formellt krav är dock att meddelandet är skriftligt.

När köparen har utnyttjat sin rätt att frånträda sin viljeförklaring skall säljaren betala tillbaka vad som har erlagts av köpeskillingen. Detta skall ske ”inom tid som skäligen åtgår för godsets avhämtande". Tidsfristen är densamma vare sig godset har lämnats till köparen eller inte. Om köparen har tagit emot godset när han frånträder viljeförklaringen har säljaren alltså rätt att få tillbaka det, men endast mot att han dels betalar tillbaka vad som redan har betalats av köpeskillingen dels hämtar godset hos köparen. Denne har rätt att behålla godset till dess säljaren fullgjort eventuell återbetalningsskyldig- het. Säljarens rätt att hämta tillbaka levererat gods är dock tidsbegränsad till tre månader från det sammanträffande mellan parterna, vid vilket köparen avgav sin viljeförklaring. Försitter säljaren denna tidsfrist tillfaller godset köparen med äganderätt utan att han behöver betala för det.

Hemförsäljningslagen är i sin helhet tvingande, dvs. köparens rättigheter enligt lagen kan inte inskränkas genom avtal mellan parterna. Däremot är det givetvis inget som hindrar att parterna avtalar om bättre villkor för köparen, t. ex. i fråga om ångerfristens längd.

För en mer detaljerad redogörelse när det gäller de enskilda bestämmel- serna i hemförsäljningslagen hänvisas till proposition 1971186. Som redan nämnts kommer också vissa av de aktuella reglerna att behandlas mera ingående i de avsnitt av betänkandet där kommittén föreslår ändringar i den nuvarande lagen.

2.4.3. M arknadWrings/agen

1970 års lag om otillbörlig marknadsföring ersattes den 1 juli 1976 av den nya utvidgade marknadsföringslagen (1975:1418), som gäller näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter.

Marknadsföringslagens centrala bestämmelser utgörs av tre 5. k. general- klausuler. Den första, som riktar sig mot otillbörlig marknadsföring, fanns med redan i den gamla lagen. Förarbetena till denna är därför fortfarande av stor betydelse (prop. 1970:57). De två andra, som infördes genom den nya lagen, innehåller regler om information och produktsäkerhet. Marknadsför- ingslagen innehåller vidare vissa straffbestämmelser, som riktar sig mot några särskilt angivna otillbörliga förfaranden. Den viktiga påföljden för förfaranden,som strider mot eller inte uppfyller lagens bestämmelser, är dock vitesförelägganden. Lagen innehåller slutligen regler om handläggning, tillsyn m. m.

Enligt generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kan marknadsdom- stolen förbjuda reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Ett förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl

är obehövligt. Fråga om förbud upptas av marknadsdomstolen efter ansökan av konsumentombudsmannen (KO). Om denne i ett visst fall beslutar att inte göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av konsumenter eller löntagare eller av berörd näringsidkare eller sammanslutning av näringsid- kare(subsidiär talerätt). 1 fall som inte är av större vikt får KO själv pröva fråga om förbud genom förbudsföreläggande. Om näringsidkaren godkänner föreläggandet gäller det som förbud som har meddelats av marknadsdomsto- len.

Generalklausulen om informationsskyldighet ger marknadsdomstolen makt att positivt ålägga en näringsidkare att vid marknadsföring lämna informa- tion, som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Åläggande får innehålla att informationen skall ”l. lämnas genom märkning på vara eller tillhandahållas i annan form på säljställe, 2. lämnas i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid marknadsföringen, 3. i viss form lämnas till konsument som begär det”. Handläggningsreglerna är desamma som vid ifrågasatt otillbörlig marknadsföring. Dock har av naturliga skäl endast sammanslutning av konsumenter eller löntagare subsidiär talerätt. När KO själv prövar fråga om åläggande i fall som inte är av större vikt sker det i form av informationsföreläggande.

Med stöd av bestämmelserna om informationsskyldighet kan t. ex. de företag som bedriver hemförsäljning åläggas att vid Säljbesök i konsumentens bostad lämna faktablad om den saluhållna produkten. Näringsidkare kan också åläggas att lämna viss information vid demonstrationer. som de använder sig av vid hemförsäljning. Föreskrifter kan i vissa fall också meddelas rörande innehållet i muntlig argumentation vid hem- och telefon- försäljning (prop. 1975/76134 s. 127).

Av förarbetena till marknadsföringslagen framgår att avsikten är att frågorna om informationsskyldighet i första hand skall lösas genom förhand- lingar mellan konsumentverket/KO och berörda företag eller bransch- organisationer (prop. 1975/76:34 s. 95 f, 107 ff och 126). Som ett resultat av sådana förhandlingar förutsätts konsumentverket vare sig parterna blivit eniga eller inte - utfärda riktlinjer för företagens informationslämnande. Riktlinjerna, som också kan utfärdas av verket utan föregående förhandling- ar,är dock inte formelltjuridiskt bindande. Om en näringsidkare inte vill följa utfärdade riktlinjer är det i sista hand marknadsdomstolen, som avgör lagens innebörd i det enskilda fallet.

Systemet med riktlinjer innebär en vidareutveckling av det förhandlings- system, som byggdes upp av KO-ämbetet och företrädare för näringslivet inom ramen för den gamla generalklausulen om otillbörlig marknadsföring. Det åligger numera konsumentverket enligt dess instruktion (SFS 19761429) bl. a. att utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktut- formning. Under förarbetena till konsumentkreditlagen (se vidare avsnitt 2.4.4) uppkom viss diskussion om riktlinjernas rättsliga karaktär. Därvid ifrågasattes huruvida riktlinjerna som sådana skulle kunna överklagas genom besvär i förvaltningsrättslig ordning. Genom uttalanden av lagrådet och föredragande statsrådet har klargjorts att överklagbarhet inte föreligger (prop. 1976/77:123 s. 349 IT och 370 f där systemet med riktlinjer även i övrigt diskuteras).

Konsumentverkets styrelse har den 21 april 1977 fastställt vissa grund- läggande principer för verkets arbete med riktlinjer. Dessa finns intagna i en särskild skrift som verket har givit ut. Av verket antagna riktlinjer utfärdas i Konsumentverkets författningssamling (KOVFS).

Enligt generalklausulen om produktsäkerher kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkare att till konsument för enskilt bruk saluhålla eller hyra ut vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. Detsamma gäller om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Det bör observeras att denna generalklausul endast gäller varor och inte, såsom de två andra, också tjänster och andra

nyttigheter.

2.4.4. Konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen (19771981), som har trätt i kraft den 1 juli 1979, ersätter lagen (1915:219) om avbetalningsköp (avbetalningsköplagen) när det gäller kreditköp som konsument gör från näringsidkare. Den nya lagen har emellertid ett vidare tillämpningsområde. Till skillnad från avbetalningsköp- lagen omfattar konsumentkreditlagen alla typer av kreditköp av varor. Förutom det traditionella avbetalningsköpet gäller lagen köp där konsumen- ten till någon del betalar näringsidkaren med pengar, som han lånat av denne eller av annan kreditgivare på grund av överenskommelse mellan kreditgi- varen och näringsidkaren. Hit hör de 5. k. låneköpen och köp med användande av olika typer av kontokort.

Lagen gäller inte bara vid kreditköp utan även när kredit i övrigt, t. ex. vanliga lån, lämnas eller förmedlas av näringsidkare till konsument. För dessa krediter är dock lagen i realiteten tillämplig endast när det gäller de särskilda bestämmelserna om marknadsföring, vilka ålägger näringsidkaren en informationsplikt. Huvuddelen av lagens bestämmelser gäller sålunda endast kreditköp.

Ifråga om kreditköp, som ju är vanligt förekommande vid hemförsäljning, är det framför allt tre grupper av regler i lagen som här är av intresse. Den första rör marknadsföringen och de två andra kontantinsats och återtagan- derätt. '

Näringsidkare åläggs i lagen att vid marknadsföring av kredit lämna information om den effektiva räntan för krediten. Informationen skall lämnas vid annonsering, skyltning och liknande. Gäller det kredit för förvärv av en bestämd vara, tjänst eller annan nyttighet — och alltså inte kreditmöj- ligheter i allmänhet — skall näringsidkaren även ange kreditkostnaden och kontantpriset. Kreditkostnaden är det sammanlagda beIOppet av alla räntor, tillägg och andra kostnader som konsumenten har att erlägga med anledning av krediten.

Förutom den nämnda allmänna informationen skall näringsidkaren innan kreditavtal ingås i enskilda fall lämna konsumenten skriftlig upplysning i angivna hänseenden.

Information i nu nämnda avseenden behöver inte lämnas om krediten är av ringa omfattning eller det annars föreligger särskilda skäl.

Om en näringsidkare underlåter att lämna föreskriven information blir

marknadsföringslagens bestämmelser om informationsplikt tillämpliga. Detta innebär,som framgått av avsnitt 2.4.3,att marknadsdomstolen på talan av KO kan utfärda vitesföreläggande. ] enklare fall kan KO själv meddela informationsföreläggande.

Konsumentkreditlagen ålägger vidare näringsidkare att vid kreditköp ta ut kontantinsats av konsumenten i enlighet med god sed på marknaden. Kontantinsatsen skall motsvara minst 20 procent av varans kontantpris, om inte särskilda förehållanden föranleder annat. I undantagsfall kan detta innebära att kontantinsats inte behöver tas ut. Med kontant betalning jämställs bytesgods som konsumenten lämnar som betalning. Däremot anses inte som kontantinsats betalning med medel som konsumenten får låna av näringsidkaren eller genom dennes förmedling.

En näringsidkare som vid försäljning för egen eller annans räkning inte följer reglerna om kontantinsats gör sig skyldig till otillbörlig marknadsföring. Marknadsföringslagens sanktionssystem vid otillbörlig marknadsföring blir alltså omedelbart tillämpligt (se avsnitt 2.4.3).

Vid avbetalningsköp har det varit mycket vanligt med s. k. äganderätts- förbehåll. Det innebär att säljaren förblivit ägare till det köpta till dess köparen helt betalt köpeskillingen. Om köparen inte kunnat fullfölja sina avbetalning- ar har säljaren alltså — med vissa i avbetalningsköplagen föreskrivna begränsningar kunnat ta tillbaka det köpta.

Näringsidkares rätt att göra äganderättsförbehåll eller, som det numera kallas, förbehåll om återtaganderätt är begränsad enligt bestämmelser i konsumentkreditlagen. Sådana förbehåll får inte användas vid försäljning av varor. som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på grund av förhållandena på marknaden inte är lämpade som kreditsäkerhet. Med förhållandena på marknaden avses främst möjligheten att på nytt sälja en vara som har återtagits. I princip krävs att det finns en fungerande andrahandsmarknad. dvs. en i organiserade former seriöst bedriven handel med begagnade varor av aktuellt slag (prop. 1976/771123 s. 129).

För att en säljare skall få göra ett förbehåll om återtaganderätt gällande i det enskilda fallet krävs dels att förbehållet har gjorts i samband med köpet föratt trygga säljarens rätt till betalning, dels att konsumenten har gjort sig skyldig till kvalificerat dröjsmål med betalningen.

Om en näringsidkare använder förbehåll om återtaganderätt i fall där det inte är tillåtet med hänsyn till att varan inte lämpar sig som kreditsäkerhet, kan han förbjudas att framdeles i liknande fall använda sådant förbehåll. Fråga om sådant förbud skall handläggas enligt bestämmelserna i avtalsvill- korslagen. Det innebär att det är marknadsdomstolen som på talan av KO kan meddela förbud om det är påkallat från allmän synpunkt. I fall som inte är av större vikt får förbudsfrågan prövas av KO genom förbudsföreläggande.

Beträffande de nu nämnda bestämmelserna om marknadsföring av kredit, kontantainsats och återtaganderätt har i konsumentkreditlagens förarbeten (prop. 1976/77:123 s. 96 f, 104 f, 107 och 128 l) slagits fast, att bestämmel- sernas närmare innebörd skall preciseras genom att konsumentverket utfa'rdar riktlinjer (se avsnitt 2.4.3). Sådana riktlinjer har också utfärdats (KOVFS l979zl).

Det kan vara skäl att här nämna något om riktlinjernas innehåll bl. å. när det gäller undantag från kraven på kontantinsats om minst 20 procent. I

punkt 4.4 i riktlinjerna sägs att kontantinsats inte behöver tas ut vid försäljning av husbyggsats, inredning i kök eller våtutrymme eller annat byggnadsmaterial om kontantpriset är högre än hälften av basbeloppet (det basbelopp som gällde enligt lagen om allmän försäkring för oktober näst föregående år; för år 1979 gäller ett basbelopp på 12 600 kronor). Enligt punkt 4.5 skall en kontantinsats på minst 10 procent tas ut för tryckt skrift, vars kontantpris är högre än en femtedel av basbeloppet, för musikinstrument, vars kontantpris är högre än hälften av basbeloppet samt för symaskin. Kontantinsatsen skall enligt punkt 4.7 tas ut senast samtidigt med att varan utges till konsumenten. Om säljaren eller annan på säljarens uppdrag skall installera varan hos konsumenten behöver dock enligt punkt 4.8 kontantin- sats inte tas ut förrän 30 dagar efter installationen. Enligt punkt 4.6 räknas inbytesvara som kontantinsats eller del därav och inbytesvaran skall därvid värderas ”enligt god sed på marknaden”.

Konsumentkreditlagen innehåller vidare bl. a. regler om s. k. trepartsför- hållanden. Sådana regler fanns tidigare i konsumentköplagen (19731877) men har ersatts av konsumentkreditlagens regler, vilka medfört ett ytterligare förstärkt konsumentskydd. Reglerna innebär att konsumenten vid kreditköp får framställa samma invändningar mot kreditgivares krav på betalning som han kan göra mot säljaren, t. ex. vid fel i varan. Om konsumenten alltså har anspråk mot säljaren på återbetalning av köpeskilling,skadestånd eller annan penningprestation svarar kreditgivaren solidariskt med säljaren för ansprå- kets fullgörande. Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala merän vad han tagit emot av konsumenten med anledning av krediten.

Liksom hemförsäljningslagen och konsumentköplagen är konsumentkre- ditlagen i sin helhet tvingande, dvs. konsumentens befogenheter eller förmåner enligt lagen kan inte inskränkas genom avtal mellan parterna.

2.5. Frågan om när avtal ingås vid hemförsäljning

Enligt svensk avtalsrätt består ett avtal, t. ex. ett köp, egentligen av två rättshandlingar, ett anbud och en accept. Den part som lämnar ett anbud är civilrättsligt bunden av sitt anbud under den tid som motparten skäligen behöver för att överväga hur han skall ställa sig till anbudet. Denna tidsfrist acceptfristen kan vara längre eller kortare beroende på omständigheterna. Om svaret på ett anbud innebär att anbudet godtas föreligger en accept. Först härigenom uppkommer ett avtal.

En näringsidkare, som riktar sig till allmänheten med säljerbjudanden, anses uppmana konsumenterna att lämna köpeanbud till honom. Om han t. ex. annonserar i pressen att han vill sälja en viss vara för ett visst pris är han alltså inte i civilrättslig mening skyldig att sälja varan för det annonserade priset. En konsekvens härav är att en konsument, som kontaktar näringsid— karen för att köpa den marknadsförda varan, anses avge ett anbud om köp. Det står näringsidkaren fritt att acceptera ett sådant anbud, varvid ett köpeavtal kommer till stånd, eller att förkasta anbudet.

Det avtalsrättsliga läget påverkas i princip inte av vilken marknadsförings- metod som en näringsidkare använder. Som marknadsföringsmetoder skiljer sig dock annonsering, skyltning, förpackningsreklam och dylikt från hem-

försäljning och försäljning per telefon på ett sätt som har betydelse från avtalsrättslig synpunkt. Vid annonsering, skyltning osv. riktas marknadsför- ingen till ett kollektiv av konsumenter, t. ex. alla konsumenter som bor eller befinner sig inom ett visst område. Kollektivet kan vara större eller mindre men säljargumenteringen är inte riktad till någon bestämd konsument. Vid hemförsäljning och försäljning per telefon däremot, söker näringsidkaren själv eller genom sitt ombud etablera en personlig kontakt med varje konsument särskilt. Säljargumenteringen riktas alltså direkt till de konsu- menter som näringsidkaren når. I princip torde ett uttryckligt säljerbjudande, som på detta sätt riktas direkt till en enskild konsument, vara att anse som ett anbud i avtalsrättslig mening. En konsekvens härav är att avtal skall anses ha kommit till stånd om konsumenten accepterar säljerbjudandet.

I praktiken synes dock även säljerbjudanden vid hemförsäljning vanligen uppfattas och behandlas som uppmaningar till mottagarna att själva avge anbud om köp. Säljerbjudandena är ofta utformade så att en accept av erbjudandet får formen av en "beställning", "order” eller liknande. Ofta har näringsidkarens ombud inte heller befogenhet att ingå något avtal för sin huvudmans räkning. Ombudets uppgift är då endast att förmå konsumenter att avge anbud om köp i form av beställningar.

De nu angivna förhållandena förklarar varför det i hemförsäljningslagen inte talas om köp eller om avtal utan om "anbud” och ”svar på anbud". Enligt 1 % första stycket hemförsäljningslagen är en av förutsättningarna för att lagen skall vara tillämplig att köparen ”avger anbud eller svar på anbud vid sammanträffande med säljaren eller ombud för denne" (se även 2 & första stycket, 4 äoch 5 & första stycket). Också i hemförsäljningslagens förarbeten (SOU 1970:35 och prop. 1971186) används genomgående sådana uttryck som ”anbud eller antagande svar på anbud” för att ange den viljeförklaring genom vilken konsumenten ger till känna att han önskar köpa.

Den avtalsrättsliga terminologin och den teoretiska konstruktion som denna avspeglar har visat sig ändamålsenlig när det gäller avtal mellan näringsidkare. Sådana avtal föregås ofta av förhandlingar om olika avtalsvill- kor såsom pris, sätt och tidpunkt för leverans, garantiåtaganden m. m. Förhållandena är emellertid vanligen annorlunda när konsumenter, dvs. enskilda fysiska personer, ingår avtal med näringsidkare. Huvudparten av alla konsumentköp sker på villkor som är hårt standardiserade.

Enligt kommitténs mening är det inte ett naturligt synsätt att säga att en konsument avger ett köpeanbud när han förklarar sig vilja köpa på villkor som en näringsidkare har erbjudit i sin marknadsföring. Kommittén har inte anledning att närmare överväga behovet av en allmän reform på avtalsrättens område. När det gäller hemförsäljning och försäljning per telefon anser kommittén emellertid, att det hittills gängse språkbruket inte stämmer överens med den situation som vanligen föreligger. Ett uttryckligt säljerbju- dande, som riktas direkt till en enskild konsument, är enligt kommitténs uppfattning ett anbud i avtalsrättslig mening. Detta gäller även om erbju- dandet innehåller ett eller flera förbehåll, t. ex. för utfallet av en kreditpröv- ning. Det kan inte heller spela någon roll om näringsidkarens erbjudande har sådan form att konsumentens accept rubriceras ”beställning", ”order” eller dylikt. Det avgörande måste vara att näringsidkaren erbjuder konsumenten att köpa en nyttighet på vissa villkor. Om konsumenten accepterar dessa

villkor föreligger ett avtal,ehuru detta kan vara villkorat genom förbehåll från näringsidkarens sida.

Kommittén har i förslaget till ny hemförsäljningslag och i motiven till detta förslag utgått från uppfattningen att ett uttryckligt säljerbjudande som riktas till en bestämd konsument utgör ett anbud och att ett jakande svar på detta anbud medför att ett avtal kommer till stånd. Det talas därför både i lagtexten och i motiven om ”avtal" där det enligt det hittills gängse synsättet skulle ha stått ”anbud" eller "svar på anbud”.

3 Utländsk rätt

I detta avsnitt lämnas för vissa länder en något fylligare redogörelse och för vissa andra endast några kortfattade upplysningar. Att avsnittet är förhållandevis omfattande har sin grund i att kommittén dels har ansett det väsentligt att påvisa hur lagstiftaren på många håll ingripit med ingående regleringar på hemförsäljningsområdet. dels har hämtat idéer till vissa av sina egna förslag i utländska lagar eller lagförslag.

3.1. De nordiska länderna

3.1.1. Danmark

Sedan länge har hemförsäljningen behandlats mycket restriktivt i lagstift- ningen. Sålunda innehöll redan 1931 års naeringslov ett principiellt förbud för näringsidkare att på eget initiativ personligen uppsöka konsumenter i deras hem eller på arbetsplatser och liknande ställen för att ta upp beställningar på varor för senare leverans. Förbudet mot att utan uttrycklig anmodan från konsumenten uppsöka denne, dvs. bedriva oanmodad hemförsäljning, skärptes i 1966 års naeringslov. Det skedde genom att vissa tidigare meddelade dispenser från förbudet efter en övergångstid drogs in. Fram till den 1 januari 1970 var det alltså genom särskilda dispenser tillåtet att sälja dammsugare och symaskiner genom vanlig hemförsäljning. 1966 års lag har sedermera ersatts av 1975 års naeringslov. som i här aktuella hänseenden inte medfört någon ändring.

Från det nämnda förbudet mot oanmodad hemförsäljning har under hela den aktuella tiden i lagen gjorts undantag för böcker. tidningar och tidskrifter samt vissa livsmedel. Undantaget för böcker har dock ifrågasatts vid skilda tillfällen. I samband med det nordiska lagstiftningsarbete som föregick de norska och svenska lagarna rörande hemförsäljning (se avsnitt 2.3) diskute- rades även i Danmark införandet av en ångerrätt i de fall när hemförsäljning var tillåten, dvs. framför allt vid bokförsäljning. Förslag i den riktningen genomfördes emellertid inte då.

Sedermera föreslog den danska forbrugerkommissionen i sitt betänkande III (bet. nr 738/1975) bl.a. införandet av en ångerrätt. dels i de fall när oanmodad hemförsäljning var tillåten. dels i vissa andra situationer. t. ex. vid försäljning i samband med bussutflykter. Efter vidare bearbetning av kommissionens förslag framlade regeringen i januari 1977 en proposition

med förslag till en helt ny lov om visse forbrugeraftaler med bestämmelser om hemförsäljning och postorderförsäljning m. m. Av olika skäl, bl. a. nyval till folketinget. framlade regeringen i oktober 1977 på nytt den angivna propositionen, i vilken då hade gjorts vissa ändringar till följd av synpunkter, som hade framkommit vid en förberedande behandling i folketinget. Sedan lagförslaget efter ytterligare ett par smärre ändringar antagits av folketinget. utfärdades den nya loven om visse forbrugeraftaler den 29 mars 1978 (nr 139). Den har trätt i kraft den 1 januari 1979 och innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Det är i princip förbjudet för en näringsidkare eller dennes ombud att personligen uppsöka eller per telefon ta kontakt med en konsument för att få till stånd ett avtal. Förbudet gäller hänvändelser till konsumentens bostad eller arbetsplats eller annan plats, till vilken allmänheten inte äger tillträde. Förbudet faller om det från konsumentens sida föreligger en uttrycklig och otvetydig anmodan till näringsidkaren om att konsumenten önskar ett besök eller ett telefonsamtal. Det är inte tillräckligt att konsumenten exempelvis från ett utsänt reklammaterial har återsänt en talong, av vilken endast framgår att han är intresserad av ytterligare upplysningar eller liknande. Inte heller räcker det med att näringsidkaren skriftligen har meddelat konsumen- ten att han ämnar besöka denne såvida han inte hör av honom.

Från det angivna förbudet gäller vissa undantag, nämligen vid försäljning av böcker, försäkringar och vissa livsmedel samt abonnemang på dels tidningar och tidskrifter, dels vissa tjänster.

Ett avtal som har tillkommit efter ett oanmodat besök eller telefonsamtal från näringsidkarens sida ärinte bindande för konsumenten. Dessutom kan näringsidkaren dömas till böter för en sådan överträdelse av förbudet. Böter kan också ådömas juridiska personer.

De nu angivna bestämmelserna, som har ersatt naeringslovens motsva- rande regler, innebär en utvidgning av restriktionerna framför allt vad gäller telefonförsäljning som tidigare inte varit reglerad.

Huruvida kravet på föregående anmodan från konsumenten vid t. ex. hemförsäljning skall anses uppfyllt får enligt den nya lagens förarbeten prövas med hänsyn till den praxis, som utvecklats med stöd av den tidigare regleringen i naeringsloven. Så har exempelvis högsta domstolen ansett home-party-metoden tillåten när de inbjudna hade infunnit sig efter att tidigare ha informerats om att det rörde sig om demonstratiOn av varor, vilka samtidigt kunde beställas. Under samma förutsättningar anses även försälj- ning som äger rum i samband med utflykter och liknande tillåten.

Även i de fall när hemförsäljning är tillåten enligt den nya lagen, såsom vid försäljning av böcker och försäkringar, kan den emellertid vara hindrad eller direkt förbjuden till följd av bestämmelser i polisförfattningar. Sålunda finns det i många lokala ordningsstadgor föreskrifter om att—hemförsäljning inte får äga rum när fastighetsägaren eller lägenhetsinnehavaren har satt upp förbudsskyltar. Sådana föreskrifter har gällt sedan länge parallellt med naeringslovens bestämmelser.

Genom den nya lagen har också införts regler om ångerrätt. Konsumenten har rätt att inom en vecka frånträda avtal i följande fall. Avtalet skall ha ingåtts vid personligt sammanträffande med näringsidkaren på annan plats än dennes fasta försäljningsställe. Det skall vidare avse köp av varor eller

teckning av abonnemangsavtal rörande bl. a. vissa tjänster.

Undantag från ångerrätten gäller när sam manträffandet i t. ex. konsumen- tens bostad äger rum efter det att konsumenten har bett näringsidkaren om detta vid personligt besök på dennes fasta försäljningsställe. Vidare gäller inte ångerrätten vid köp på torg, marknader eller auktioner. Den gäller inte heller vid köp på mässor och utställningar om det köpta betalas kontant och samtidigt levereras. Slutligen gäller inte ångerrätten vid köp av varor, som skall framställas eller anpassas till konsumentens individuella behov, eller vid köp av varor, som enligt naeringsloven får säljas genom kringförings- handel (se vidare nedan).

Ångerveckan börjar enligt huvudregeln att löpa vid sammanträffandet. Vid köp av böcker eller teckning av vissa abonnemangsavtal börjar dock ångerveckan löpa först när konsumenten har mottagit det köpta eller den första leveransen. Detsamma gäller vid andra köp om konsumenten inte senast vid sammanträffandet har haft tillfälle att undersöka det köpta eller en vara av samma slag.

Näringsidkaren är skyldig att vid sammanträffandet skriftligen upplysa konsumenten om ångerrätten. Underlåter han det är avtalet inte bindande för konsumenten. Reglerna om ångerrättens utnyttjande och avvecklingen av parternas mellanhavande är i huvudsak desamma som motsvarande svenska bestämmelser. En skillnad är att konsumenten kan underrätta näringsidka- ren muntligt om sin ånger. Av bevisskäl rekommenderas dock konsumenten att sända skriftligt meddelande. En annan skillnad är att 3-månadersfristen, efter vilken konsumenten får behålla varan om inte näringsidkaren har avhämtat den, räknas från det näringsidkaren mottagit underrättelse om att konsumenten ångrat sig och inte från sammanträffandet.

Ångerrätten gäller även vid postorderförsäljning och reglerna därvidlag motsvarar vad som i praxis tillämpats sedan länge i Sverige. Enligt en uttrycklig bestämmelse iden danska lagen är näringsidkaren skyldig att vid översändandet av varan ge konsumenten tydlig skriftlig upplysning om ångerrätten. Om så inte sker är avtalet inte bindande för konsumenten.

Utöver den nämnda ångerrätten har som ett kompletterande skydd i lagens kapitel 5 intagits särskilda regler om frånträdande av abonnemangsavtal,s. k. uppsägningsrätt. Det gäller avtal om vissa tjänster och prenumerationer på tidningar och tidskrifter samt köp av böcker i form av medlemskap i bokklubbar. Konsumenten har rätt att i dessa fall av långvariga avtal frånträda avtalet efter nio månader när det gäller tjänster och efter tre månader när det gäller t. ex. bokklubbar. Dock gäller en uppsägningstid på tre månader, vilket medför att konsumenten kan bli fri från avtalet tidigast efter ett respektive ett halvt år räknat från avtalets ingående. Den särskilda rätten att frånträda avtal i nu nämnda fall gäller oavsett platsen för avtalets ingående, dvs. även om det ingåtts per telefon eller på näringsidkarens fasta försäljningsställe.

Enligt bestämmelser i naeringslovens kapitel 3 råder i princip förbud mot kringföringshandel. dvs. försäljning av medförda varor, som inte äger rum från fast försäljningsställe. Dock anses försäljning i Sporthallar, på teatrar och liknande väl avgränsade platser inte vara kringföringshandel. Undantag från förbudet mot kringföringshandel gäller generellt för vissa livsmedel samt för tidningar och tidskrifter; beträffande tryckalster dock endast vid försäljning

på gator och allmänna platser. Från förbudet mot kringföringshandel kan handelsministern medge tidsbegränsade dispenser. Överträdelse av förbudet straffas med böter.

Den mycket restriktiva inställningen till hemförsäljning och liknande sälj former har sin grund i att man ansett dels hänsyn till privatlivets fred, dels önskemål om effektivt konsumentskydd väga tyngre än friheten att använda sådana säljformer. Det kan ha sitt intresse att här i översättning återge ett avsnitt ur förarbetena till 1966 års naeringslov. ”Man har funnit att det inte, som samhällsförhållandena är i dag, föreligger behov av att till konsumenter rikta hänvändelser, som är störande för privatlivets fred. Konsumenterna får, när varor säljs på detta sätt, endast se den vara som försäljaren medför och har sålunda inte det fria val som de har i butikerna; de blir således inte informerade om de andra märken som finns av den aktuella varan. Härtill kommer att utvecklingen har visat, att försäljningen av kylskåp. tvättmaski- ner, köksmaskiner och tv-apparater inte tycks ha hämmats av att det inte varit tillåtet, att utan anmodan från konsumenterna sälja dessa varor vid personliga besök.”

3.1.2. Finland

I december 1977 har riksdagen antagit en helt ny, brett upplagd konsument- skyddslag,som trätt i kraft den 1 september 1978 (Finlands författningssam- ling nr 38/1978). Lagen, som är indelad i sju kapitel, innehåller bestämmelser som i Sverige har sin motsvarighet i marknadsföringslagen, avtalsvillkorsla- gen, 36ä avtalslagen, konsumentköplagen och hemförsäljningslagen.

Reglerna om hemförsäljning,som upptas i 6 kap. konsumentskyddslagen, överensstämmer i väsentliga delar med vad som redan gäller i Sverige och Norge. I några avseenden är regleringen mer begränsad än i den svenska hemförsäljningslagen men går i andra viktiga avseenden längre. Idet följande lämnas en redogörelse för de delar där konsumentskyddslagen avviker från hemförsäljningslagen.

Reglerna om ångerrätt gäller endast vid köp av varor Och inte vid abonnemangsavtal. Lagen innehåller inte någon 5. k. sidolöparregel.

Ångerrätten gäller även vid rena kontantaffärer. Vidare gäller den vid telefonförsäljning när säljaren ringt upp köparen; däremot inte om denne per telefon beställer varor från en butik. Säljaren skall vid sammanträffandet överlämna eller - vid telefonförsäljning efter telefonsamtalet översända en särskild handling, i vilken köparen skall informeras om bl.a. sin ånger- rätt.

Ångerveckan börjar enligt huvudregeln löpa när köparen mottagit den särskilda informationshandlingen. Har köparen emellertid när köpeavtalet ingicks inte haft tillfälle att göra sig förtrogen med varan, t.ex. fått en symaskin demonstrerad, räknas ångerveckan från den dag när köparen tog emot varan eller det första varupartiet. Detta undantag blir tillämpligt särskilt vid telefonförsäljning men även vid exempelvis försäljning av möbler, vilka inte kan medföras för demonstration. Uttrycket ”det första varupartiet” innebär att en köpare som beställt t. ex. ett bokverk i flera delar att levereras successivt måste underrätta säljaren om sitt frånträdande av avtalet inom en vecka från det han tog emot den första delen.

Har köparen tagit emot varan eller det första varupartiet, kan han frånträda avtalet endast om han håller varan tillgänglig för säljaren i väsentligen oförändrat skick på plats, till vilken säljaren levererat varan eller där säljaren utan olägenhet kan avhämta den. Köparen är skyldig att underrätta säljaren om den plats, där varan kan hämtas. Om säljaren inte hämtar varan senast två månader efter det att köparen har tagit emot den, tillfaller den köparen utan att han behöver betala för den. Säljaren är skyldig att utan dröjsmål återbetala vad som erlagts av köpeskillingen. Har han inte gjort detta inom 14 dagar från det att han tog emot köparens anmälan om frånträdande blir han skyldig att till köparen, utöver dröjsmålsränta, erlägga en tiondel av köpeskillingen för varan.

Ångerrätten gäller även vid postorderförsäljning och reglerna därvidlag motsvarar vad som sedan länge tillämpats i Sverige av postorderföretagen utan att det funnits lagreglerat. En skillnad är dock att postorderföretagen i Finland är skyldiga att ersätta köparna de kostnader, som dessa haft för att återsända mottagna varor.

I 6 kap. konsumentskyddslagen finns två viktiga dispensbestämmelser. Enligt den ena kan det genom förordning föreskrivas att bestämmelserna i kapitlet inte skall tillämpas när köpeskillingen är lägre än ett genom förordningen fastställt belopp. Enligt den andra kan näringsstyrelsen — i enlighet med vad som föreskrivs i förordning på ansökan bevilja säljare tillstånd att bedriva hemförsäljning, vid vilken köparens rätt att ångra sig är begränsad "såvida dylik begränsning, med beaktande av de lokala förhål- landena samt varans särskilda art eller framställningssätt, bör anses erforder- lig med hänsyn till konsumenternas intresse".

En förordning med tillämpningsföreskrifter har utfärdats i augusti 1978. Där föreskrivs bl. a. att de särskilda reglerna för hem— och postorderförsälj- ning inte skall tillämpas när köpeskillingen understiger 30 mark (omkr. 33 kronor). När flera varor säljs samtidigt gäller beloppsgränsen det samman- lagda priset. Vidare finns föreskrifter om att näringsstyrelsen på villkor som den bestämmer kan bevilja säljare tillstånd, att för viss tid använda avtalsvillkor som begränsar köparens rätt att ångra sig. Sådant tillstånd kan beviljas vid försäljning av måttbeställda varor samt övriga varor "vilkas återförsäljningsvärde sjunker betydligt på grund av att köparen krävt att kännetecken eller annan köparspeciftk säregenskap skall ingå i varan". I tillståndet skall näringsstyrelsen bestämma inom vilket geografiskt område som tillståndet gäller. Enligt en ytterligare dispensregel kan näringsstyrelsen medge en säljare att för viss tid använda avtalsvillkor vid hemförsäljning, som innebär att en vara som köparen tagit emot per post även skall återsändas per post. Det sistnämnda är alltså en inskränkning i säljarens skyldighet att hämta en levererad vara hos köparen när denne har ångrat sig.

3.1.3. Norge

Genom lov 24 mars 1972 nr 12 om angrefrist ved visse avtaler om forbrukerkjap (angrefristloven), som gäller sedan den ljuli 1972, har i Norge införts regler om hemförsäljning, som i huvudsak är desamma som i den svenska hemförsäljningslagen.

En redogörelse för norsk rätt på området kan därför inskränkas till de

avsnitt där olikhet råder i förhållande till de svenska bestämmelserna. I det följande anges sålunda endast dessa avvikelser.

Angrefristloven gäller inte för abonnemangsavtal. Ångerfristens längd är tio dagar. En köpare som vill utnyttja sin ångerrätt är inte tvungen att skriftligen underrätta säljaren därom utan även ett muntligt meddelande godtas. Av bevisskäl rekommenderas dock köparen att skriva till säljaren.

Ångerrätten faller bort när köparen utan förbehåll har betalt hela köpe- skillingen kontant, med mindre denna helt eller delvis har erlagts med användande av växel eller kreditkort eller med hjälp av lån som köparen erhållit av säljaren eller genom dennes förmedling. Även om kontantbetal- ningen sker efter sammanträffandet med försäljaren avbryts ångerfristen. Genom att exempelvis betala hela köpesumman kontant tre dagar efter avtalets ingående "kapar" köparen sju dagar av sin eljest tio dagar långa ångerfrist. Det angivna undantaget gäller även om säljaren inte har levererat varan. Den norska lagens undantag för kontantaffa'rer är sålunda betydligt vidsträcktare än motsvarande undantag i hemförsäljningslagen.

Angrefristloven innehåller inte någon regel om s. k. sidolöpare av det slag som 3 & hemförsäljningslagen innehåller. Däremot har den norska lagen en regel om att den informationshandling, som säljaren är skyldig att lämna köparen. måste innehålla upplysningar om ifall försäljarens behörighet att ingå avtal eller att göra muntliga utfästelser är begränsad.

Om säljaren inte vid avtalstillfa'llet överlämnar den föreskrivna informa- tionshandlingen till köparen blir denne inte bunden av avtalet. Denna ogiltighetssanktion bortfaller emellertid när köparen har betalat hela köpe- skillingen kontant på samma sätt som själva ångerrätten gör i motsvarande fall. Full betalning upphäver alltså ogiltighetsverkan av säljarens underlåten- het att överlämna de särskilda ångerformulären.

3.2. Holland

1 1961 års lag om avbetalningssystemet (Wet op het afbetalingsstelsel) finns vissa bestämmelser, som också berör hemförsäljning. Någon allmän reglering av denna säljform innehåller dock inte nämnda lag.

Genom en lag av den 7 september 1973 (Wet houdende regelen tot het tegengaan van misbruiken bij colportage; Colportagewet, tryckt i den holländska författningssamlingen Staatsblad 1973, 438) har särskilda bestäm- melser införts om hemförsäljning. Kolportagelagen (som trots namnet behandlar mycket mer än böcker och tidningar) innehåller också ett flertal ändringar i den tidigare nämnda lagen från år 1961.

Lagstiftningen hari stort sett samma tillämpningsområde som den svenska hemförsäljningslagen. Ett par viktiga skillnader finns dock. Den holländska lagen omfattar även tjänster utan den begränsning till abonnemangsavtal, som finns i den svenska lagen. Däremot är de holländska bestämmelserna mindre omfattande genom att undantag görs för sådana personliga besök, som huvudsakligen grundar sig på ett initiativ från dem som tar emot besöken.

Hemförsäljning är i princip tillåten i fråga om kontantförsäljning och försäljning på avbetalning (sådan som regleras i 1961 års lag) medan den är

förbjuden såvitt avser annan kreditförsäljning. Förbudet torde innebära— för att översätta det till svenska förhållanden — att hemförsäljning på kredit i andra former än de som reglerades i lagen om avbetalningsköp, som ju innehöll särskilda bestämmelser till skydd för köparen, inte får förekomma. Hit hör alltså exempelvis sådana fall då köparen betalar med användande av kreditbevis eller med belopp som han erhåller som lån av säljaren eller genom dennes förmedling (bl. a. låneköp). De holländska reglerna innebär också att separata avtal om kreditgivning inte får säljas vid hemförsäljning. Avtal som tillkommit i strid med angivna förbud är ogiltiga. Kredittagaren måste dock åberopa ogiltigheten senast inom ett år från avtalets ingående.

För att en försäljare skall få vara verksam som "avbetalningskolportör" eller "kontantkolportör" krävs som huvudregel att såväl han själv som det företag han representerar är registrerade vid behörig handelskammare. Utöver de lokala registren på handelskamrarna förs ett för hela landet centralt register. Samtliga register är offentliga. En registrering är giltig under tre år. Den som söker registrering är skyldig att erlägga viss avgift samt att förete särskilt vandelsintyg. Registrering skall vägras endast i undantagsfall, såsom när vederbörande inte fyllt 21 år eller tidigare gjort sig skyldig till otillbörligt beteende i sin försäljningsverksamhet (se vidare nedan).

Över beviljad registrering utfärdas bevis, som försäljaren är skyldig att medföra i sin verksamhet.

Undantag från registreringsplikten gäller i vissa fall och de viktigaste rör försäljning av trycksaker. filmer och grammofonskivor eller liknande före- mål, på vilka bilder eller ljud upptagits, samt alster av bildande konst. Vidare undantas kontantförsäljning av exempelvis bröd och mjölk.

Ikolportagelagen och dess tillämpningsföreskrifter synes inte finnas några sanktionsbestämmelser för de fall när registreringspliktig försäljning bedrivs utan att registrering ägt rum. Rimligen bör dock i andra författningar finnas regler, som innehåller sanktionsmöjligheter för dessa fall.

För att ta ställning i olika frågor rörande tillämpningen av kolportagelagen och för att övervaka dess effektivitet finns under regeringen (eko- nomiministern) en "rådgivande kommission för avbetalning och kolporta- ge". Såväl ekonomiministern som kommissionen har rätt att ”hos envar” begära att få upplysningar eller tillgång till böcker och andra handlingar, för så vitt detta bedöms nödvändigt för en effektiv tillämpning av lagen. Denna bestämmelse ålägger sålunda företagen en omfattande upplysningsskyldig- het i fråga om den bedrivna verksamheten.

Den i och för sig tillåtna hemförsäljningen kringgärdas av ett flertal bestämmelser till skydd för konsumenterna. Dessa bestämmelser utgörs av dels formföreskrifter för avtals ingående, dels en ångerrätt och dels ett slags kodex för hur hemförsäljning skall bedrivas. Denna kodex är uppbyggd kring det negativa begreppet "otillbörligt beteende". 1 det följande behandlas av praktiska skäl dessa tre grupper av bestämmelser var för sig även om de naturligtvis i realiteten bildar en homogen normering där delarna går in i varandra.

F orm/öreskrr'lter för avta/s ingående

Som huvudregel gäller, att avtal som ingås med försäljare, vilka skall vara registrerade, och med försäljare av trycksaker och liknande (för vilka ju som nämnts inte krävs registrering) måste upprättas skriftligen. Sker inte detta blir avtalet ogiltigt. Detaljerade regler gäller för hur de skriftliga avtalsformuliiren skall vara utformade i likhet med vad som gäller för de svenska hemförsälj- ningsformulären. Sålunda måste bl. a. anges försäljarens och företagets nanm och adress, den handelskammare där företaget är registrerat, möjligheten att häva avtalet (ångerrätten) och den handelskammare som kan förse avtalet med bestyrkt datering (se vidare nedan). Dessutom skall till formuläret vara fogad en ångerblankett. Beträffande de delar av kontrakten, för vilka inga detaljbestämmelser givits om innehållet. har föreskrivits att texten skall vara "klart läsbar". Detta innebär att inga finstilta avsnitt får förekomma och inte heller får på baksidan av kontrakten villkor gömmas undan så att de lätt kan undgå uppmärksamhet.

Från formföreskrifterna är undantagna sådana avtal där konsumentens kostnad för varan eller tjänsten inte uppgår till 75 floriner(omkr. 160 kr). Med andra ord har man velat lämna småaffärer fria från tyngande reglering.

Ångerrätt

Samtliga avtal, för vilka de särskilda formföreskrifterna gäller, kan hävas av konsumenten utan att något kontraktsbrott ligger säljaren till last. Denna ångerrätt gäller alltså inte för affärer under 75 floriner. Ångerrätten kan utnyttjas senast den åttonde dagen efter den dag då ett exemplar av avtalet försetts med en bestyrkt datering av vederbörande handelskammare. Genom att ångerfristen sålunda inte börjar löpa förrän datering skett genom offentlig myndighet kommer det naturligtvis oftast att vara säljaren som låter datera kontraktet. Även konsumenten kan dock lämna kontraktet för datering. Den som begår datering är skyldig att dels erlägga en mindre avgift, dels lämna en avskrift av kontraktet, som sedan förvaras hos handelskammaren. Sistnämn- da regler har tillkommit för att underlätta kontrollen av hemförsäljnings- verksamheten.

Som en komplettering till ångerrätten har föreskrivits att ingen av parterna kan kräva fullgörelse av avtalet förrän på nionde dagen efter avtalets officiella datering. Denna regel medför att man sluppit införa särskilda regler motsvarande de svenska bestämmelserna för de fall när konsumenten ångrar sig och varan redan hunnit levereras.

Om en konsument, som ångrat sig, kan visa att han senast den åttonde dagen efter den angivna dateringen har postat ett rekommenderat brev till den av säljaren angivna adressen anses han ha uppfyllt sin skyldighet att underrätta säljaren om sin ånger. För att bryta denna presumtion måste säljaren prestera motbevis.

Kodex — god alfärssed. Om en registrerad försäljare gör sig skyldig till ”otillbörligt beteende" kan sanktioner vidtas. lnnan sanktionsmöjligheterna presenteras kan det vara lämpligt att redogöra för vad som anses som otillbörligt beteende vid

hemförsäljning. Härigenom framgår indirekt den positiva kodex som gäller för verksamheten.

Den allmänna definitionen av otillbörligt beteende lyder: "en handling som strider mot vad som anstår en god avbetalningskolportör eller kontantkolportör i det sociala umgänget".

Som exempel på sådana handlingar kan nämnas följande:

1. Underlåtenhet att i början av ett personligt besök tydligt upplysa konsumenten om att besöket har tillkommit i säljsyfte.

2. Försäljning av varor eller tjänster till en konsument när försäljaren vet eller skäligen måste anta, att de förpliktelser som genom avtalet åläggs konsumenten inte motsvarar dennes betalningsförmåga. Kort uttryckt innebär denna bestämmelse att en försäljare inte får övertala en som han vet fattig konsument att förvärva en dyr produkt. För att lindra effekten av bestämmelsen har lagstiftaren framhållit, att den inte tvingar en försäljare att företa en undersökning av konsumentens ekonomiska situation; försäljaren måste emellertid beakta bestämmelsen om han genom egna iakttagelser eller på annat sätt känner till konsumen- tens ekonomiska läge.

3. Lämnande av vilseledande upplysningar. Genom uppräkning av ett flertal omständigheter, som kan bli föremål för vilseledande information, har lagstiftaren i huvudsak givit nationell förankring åt Internationella Handelskammarens Grundregler för Reklam (jfr för svenskt vidkommande marknadsföringslagen och DF:s regler för säljaren).

Lagstiftaren har framhållit, att frågan huruvida ett visst beteende skall anses som otillbörligt i sista hand måste bedömas från fall till fall. Den tidigare nämnda rådgivande kommissionen skall i förekommande fall avge yttrande i frågan.

Som sanktioner mot de försäljare som gjort sig skyldiga till otillbörligt beteende kan följande åtgärder tillgripas:

l. Varning.

2. Registreringen förklaras under löpande period förfallen. Detta kan ske om a) försäljaren inom två år efter det att han erhållit en varning på nytt har gjort sig skyldig till otillbörligt beteende eller b) om försäljaren har gjort sig skyldig till sådant beteende av så allvarligt slag eller i så stor omfattning att han tills vidare inte bör medges rätt att utöva ifrågavarande verksam- het.

Om en försäljares registrering förklaras förfallen skall dessutom samtliga övriga registreringar av försäljare som gäller det företag, där verksamheten utövas, förklaras förfallna. såvida inte företagsledaren gjort sannolikt att han skäligen inte kunnat förhindra det otillbörliga beteendet. För att kunna göra detta sannolikt måste företagsledaren visa att han givit erforderliga instruk— tioner, vidtagit erforderliga åtgärder samt utövat den tillsyn över verksam- heten som skäligen kunnat krävas (dvs. med en juridisk term exculpera sig).

När en registrering förklaras förfallen skall fastställas en tidsfrist av högst fem år, under vilken ny registrering inte kan beviljas. Detta drabbar dels

försäljaren personligen, dels också företaget om detta inte kunnat exculpera sig— på så sätt att ingen försäljare med anknytning till det berörda företaget får registreras. ,

l realiteten innebär sålunda en sådan förfallen registrering, som även riktar sig mot ett företags samtliga registrerade försäljare, att företaget förbjuds att under den aktuella tiden fortsätta med hemförsäljning(s. k. näringsförbud,jfr avsnitt 11.1).

Beslut om att registrering förklarats förfallen publiceras i Staatscourant (motsvarar ungefär Post- och Inrikes Tidningar). Den, vars registrering förklarats förfallen eller vars registrering förfallit till följd av att den inte förnyats efter den treåriga giltighetstiden, skall återlämna det utfärdade registreringsbeviset till handelskammaren.

Som ett uttryck för den vikt som det holländska parlamentet tillmätt kolportagelagen kan nämnas, att det i lagen finns en bestämmelse, som ålägger ekonomiministern att till parlamentet avge en årlig rapport över lagens tillämpning.

3.3. Österrike

Genom 1973 års Gewerbeordnung (näringslag, yrkeslag), som trätt i kraft den 1 augusti 1974, har Österrike fått en samlad närings- och förvaltningsrättslig lagstiftning, som ersatt ett mycket stort antal tidigare spridda författningar, av vilka flera tillkommit under 1800—talet. Med hänsyn härtill är den nya lagen synnerligen omfattande och består sålunda av nära 400, delvis mycket långa och detaljerade paragrafer. Om man vill ta reda på de bestämmelser som gäller ett visst begränsat område av den österrikiska näringsrätten föreligger därför — trots att lagen är försedd med många rubriker och underrubriker— en risk att man förbiser "interna samband" inom lagens ram. Efter denna ”brasklapp" skall i det följande presenteras huvudpunkterna i den österrikiska rätten när det gäller hemförsäljning och liknande försäljningsformer.

Inledningsvis kan nämnas, att det i Österrike i betydligt större utsträckning än vad fallet är i Sverige krävs olika former av kompetensbevis och särskilda tillstånd för den som över huvud taget vill bedriva handel och hantverk. När det i det följande talas om näringsidkare eller försäljare avses därmed företag eller personer, vilka uppfyller de grundläggande förutsättningarna i form av näringstillstånd för de varor eller tjänster som verksamheten omfattar.

Uppsökande försäljning hos konsumenter

Uppsökande av konsumenter i deras egenskap av privatpersoner för att ta upp beställningar på varor är förbjudet såvitt avser följande varuslag:

1. livsmedel

2. kosmetika (medel för kropps- och skönhetsvård) 3.gifter

4. läkemedel

5. hälsovårdsmedel 6.textilier

7. klockor

8. varor av guld, silver och platina 9.juveler och ädelstenar

10.vapen och ammunition ] ]. pyrotekniska artiklar 12.gravstenar och kransar jämte annan gravutsmyckning.

De angivna varuslagen anges direkt i näringslagen. I lagen finns dessutom en fullmakt för regeringen att förordna om förbud beträffande ytterligare varor. Förutsättningen härför är att detta bedöms erforderligt med hänsyn till den allmänna säkerheten, folkhälsan eller skyddet av barn och ungdom eller för undvikande av att konsumenterna vilseleds eller utsätts för orättvis behand- ling.

För de varuslag. beträffande vilka förbud inte råder, gäller följande regler.

Näringsidkaren får inom den kommun, där hans rörelse har sitt säte, på eget initiativ uppsöka konsumenter för att ta upp beställningar. På platser utom denna kommun får näringsidkaren ta upp beställningar vid besök endast i särskilda fall, nämligen när följande förutsättningar är uppfyllda. Konsumenten skall ha riktat en uttrycklig, skriftlig uppmaning till närings- idkaren att besöka honom och denna uppmaning måste avse vissa bestämda varor. Det är inte tillåtet för näringsidkaren att överlämna förtryckta beställningssedlar till konsumenterna annat än via postbefordran. Det är vidare förbjudet att förbinda sådana beställningssedlar med pristävlingar och liknande. Den av konsumenten till näringsidkaren riktade beställningssedeln (skriftliga uppfordran till besök) måste vara egenhändigt undertecknad av konsumenten och ha kommit näringsidkaren tillhanda via posten. Närings- idkaren eller dennes ombud måste vid besöket hos konsumenten medföra beställningssedeln. Föreskriven legitimation måste också medföras.

I de nu angivna fallen av försäljning till konsument får försäljarna i princip inte medföra själva varorna utan endast mönster, förebilder och varuprover. Undantag från denna bestämmelse medges beträffande varor, vilka med hänsyn till sin beskaffenhet inte låter sig säljas på angivet sätt.

Särskilda regler/ör tryckta skrifter såvitt avser uppsökande försäljning

Näringslagen gäller över huvud taget inte framställning, utgivning och försäljning av periodiska tryckta skrifter, dvs. tidningar och tidskrifter.

Däremot innehåller lagen specialbestämmelser för andra tryckta skrifter, dvs. framför allt böcker. Härom gäller följande. Det är tillåtet för näringsid- kare eller deras ombud att på eget initiativ ta upp beställningar på mångfaldigade framställningar i bild eller skrift genom att gå "från hus till hus", dvs. genom ren hemförsäljning. Försäljarna måste medföra föreskriven legitimation. Upptagandet av beställningar på andra platser — i synnerhet på gatan (utomhus) är förbjudet. De övriga bestämmelser för varuhandeln, som tidigare omtalats, gäller inte för tryckalster.

Allmänna bestämmelser om mottagande av beställningar på varor

från konsumenter

Vid sidan om de särskilda bestämmelserna rörande försäljares uppsökande av konsumenter för upptagande av beställningar på varor finns regler om i vilka övriga fall det över huvud taget är tillåtet för näringsidkare att ta emot beställningar från konsumenter.

Sådana beställningar får tas emot på följande platser:

1. på näringsidkarens fasta försäljningsställe (näringsställe) eller i dennes bostad

2. på mässor, marknader och liknande platser

3. vid förevisandet av modevaror (modeller, mönster) och lyxartiklar för en inbjuden publik i fråga om de varor som förevisas.

På alla andra platser — i synnerhet på gatan (utomhus) — är mottagandet av beställningar förbjudet. Vissa undantag finns när det gäller exempelvis försäljning av frukt på gatan (utomhus), vilket är tillåtet. Ett otillåtet mottagande av beställning föreligger också i sådana fall när den beställnings- sedel, vilken ifyllts av en konsument under besök på en mässa eller liknande, överlåtes till näringsidkaren genom förmedling av en tredje person.

Samtliga de bestämmelser, för vilka nu redogjorts och som avser försälj- ning och köp av varor, skall enligt särskild föreskrift tillämpas även vid uthyrandet av varor, dvs. vid hyresavtal eller 5. k. leasingavtal. Denna regel har sin grund i att många sådana avtal efter viss tid övergåri köp (jfr 3 & andra stycket i den svenska konsumentkreditlagen).

Särskilda regler om upptagande och mottagande av beställningar avseende tjänster

Näringsidkare eller deras ombud får i princip överallt bedriva uppsökande verksamhet för att mottaga beställningar på sådana tjänster, som är föremål för deras näringsverksamhet, såvida inte annat särskilt föreskrivits. Sådana föreskrifter kan enligt en fullmaktsbestämmelse i näringslagen utfärdas av handelsministern, innebärande att det kan meddelas förbud för näringsidkare inom vissa tjänsteområden. att upptaga eller mottaga beställningar från konsumenter på andra platser än där näringsidkarens rörelse har sitt säte eller i dennes bostad. En förutsättning för utfärdandet av sådana förbud är, att det bedöms erforderligt för undvikande av att konsumenterna vilseleds eller utsätts för orättvis behandling.

Ångerrätt

Om en beställning på en vara eller en tjänst upptagits eller mottagits från en konsument i strid med de bestämmelser, vilka redovisats ovan, har konsumenten rätt att senast den femte dagen efter avtalets ingående frånträda beställningen. Frånträdandet måste ske skriftligen och det räcker att det skriftliga meddelandet avsändes inom den angivna tidrymden. Undantag från denna regel om ångerrätt för konsumenten gäller i de fall när böcker och andra tryckalster (jfr ovan) sålts i strid med gällande bestämmel- ser.

För samtliga fall av överträdelser av de i näringslagen intagna bestämmel- serna innehåller lagen också straffrättsliga sanktioner; i allmänhet böter men i vissa fall upp till en månads frihetsstraff.

Vid sidan av näringslagens bestämmelser om ångerrätt — vilka har karaktär av sanktionsbestämmelser — finns civilrättsliga regler härom (se nedan).

Ny konsumentskydds/ag

Den 1 oktober 1979 träder en ny Konsumentenschutzgesetz i kraft. Lagen innehåller ett stort antal bestämmelser om avtal, som ingås mellan närings- idkare och konsumenter. Bl. a. regleras frågor om garantier, oskäliga avtalsvillkor, avbetalningsköp, ombuds behörighet och ångerrätt. Här skall endast kortfattat redovisas några bestämmelser av särskilt intresse för hemförsäljning.l

Ångerrätt: Konsumenten har rätt att inom en vecka frånträda köpeavtal som har ingåtts på annan plats än i affärslokaler, som varaktigt utnyttjas av näringsidkaren. Om näringsidkaren har ordnat en utflyktsresa eller liknande till sina vanliga affärslokaler. gäller dock ångerrätten. Utnyttjande av ångerrätten kräver skriftlig form. Det är tillräckligt att skrivelsen avsänds inom ångerfristen.

Ångerrätten gäller inte om konsumenten själv har tagit kontakt med näringsidkaren för slutande av avtalet eller när muntliga förhandlingar inte förekommit före avtalsslutet. Den gäller inte heller sådana avtal där båda parter genast skall fullgöra sina förpliktelser i de fall avtalen vanligtvis sluts utanför näringsidkarens sedvanliga affärslokaler och köpesumman är högst 100 schilling (omkr. 30 kr), eller om näringsidkaren inte har fast affärslokal och köpesumman är högst 300 schilling.

Konsumenten är skyldig att betala skälig ersättning för sitt nyttjande av gods som skall återlämnas på grund av att han har utnyttjat ångerrätten. Ombuds behörighet och muntliga utfäste/ser: En fullmakt som näringsidka- ren utfärdat för ett ombud gäller alla de rättshandlingar med konsumenten som vanligtvis erfordras för att fullfölja ifrågavarande affärer. Inskränkningar i fullmaktens tillämpningsområde är giltiga endast om konsumenten kände till dem. Muntliga utfästelser som näringsidkaren eller ombudet gör kan inte bli föremål för friskrivning genom själva avtalet.

Avbetalningsköp: Särskilda regler gäller för köp där betalningen skall erläggas med dels en kontantinsats, dels minst två delbetalningar. Reglerna gäller även vissa andra avtal med liknande syfte.

Konsumenten är skyldig att betala en kontantinsats senast när det köpta överlämnas. Kontantinsatsen är minst 1 % eller, om kontantpriset översti- ger3 OOO schilling, minst 20 % av kontantpriset. Om avbetalningsköpet gäller för längre tid än 5 år kan näringsidkaren inte göra gällande kostnader för räntor och andra pålägg, som vid en likformig fördelning av kreditkostna- derna för hela avbetalningstiden skulle falla på tiden efter de 5 åren.

Så länge avbetalningstiden består kan konsumenten göra gällande fel i godset. IRedovisningen bygger

. ' . ., ;. . . , . , . ,. ;. . på material, som ställts Vissa formkrav galler beträffande avtal om avbetalningsköp. SdI'Skllda (i” kommitténs förfogan-

regler gäller dessutom för avbetalningshandel med böcker, konst, tidskrifter de av msmum för Ut- och musik. ländsk Rätt AB.

3.4. Förbundsrepubliken Tyskland

Genom ändringari 1894 års lag om avbetalningsköp, vilka trätt i kraft år 1974, har införts regler om bl. a. ångerrätt för köparen. Reglerna har i huvudsak följande innehåll.

Ångerrätten gäller vid alla avbetalningsköp (minst två avbetalningar eller handpenning plus en avbetalning), både de som ingås i butik och de som sker vid hemförsäljning eller på annat sätt. Vidare gäller ångerrätten vid kreditavtal om vissa periodiskt återkommande tjänster, t. ex. korrespondens- kurser. Avbetalningsaffärer måste ingås skriftligen. Ångerfristen ären vecka och köpare, som vill utnyttja ångerrätten, måste inom denna tid avsända meddelande i rekommenderat brev till säljaren. Köparen behöver inte ange något skäl för sitt frånträdande av avtalet.

Säljaren är skyldig att vid avtalets ingående skriftligen och på ett trycktekniskt tydligt sätt informera köparen om hans ångerrätt. Köparen skall skriftligen bekräfta att han har fått del av informationen. Ångerfristen räknas från den tidpunkt när köparen har mottagit den föreskrivna informationen. Vid eventuell tvist om när köparen erhållit informationen åligger bevisbör- dan säljaren. Om säljaren underlåtit att informera köparen på angivet sätt, sätts ångerfristen om en vecka ur kraft och ångerfristen upphör först sedan varan levererats och samtliga avbetalningar fullgjorts.

När ångerrätten utnyttjas är parterna skyldiga att återbära varandras prestationer. Ångerrätten består även om varan förstörs eller skadas under ångerfristen. Om köparen varit vållande är han dock skyldig att ersätta säljaren värdet eller värdeminskningen. Säljaren har rätt att ta ut ersättning av en köpare, som ångrat sig, för den nytta(nödvändiga användning), som denne har haft av en levererad vara under tiden från leveransen till dess köparen uppmanar säljaren att hämta varan eller själv lämnar tillbaka den. Säljarens ersättning är begränsad till vad det skulle ha kostat köparen att hyra samma vara under motsvarande tid.

Förslag har lagts fram om att utvidga bestämmelserna om ångerrätt till att omfatta alla avtal (således inte bara kreditavtal) som har ingåtts efter muntliga förhandlingar, vilka ägt rum utanför säljarens fasta försäljningsställe.

Av stort intresse i detta sammanhang är också den rättsutveckling, som skett inom ramen för 1909 års lag mot otillbörlig konkurrens, särskilt med stöd av generalklausulen i dess första paragraf. Denna generalklausul förbjuder konkurrensåtgärder som strider mot "guten Sitten", dvs. vad som hos oss närmast motsvaras av begreppet god affärssed. En vidsträckt tillämpning av generalklausulen i rättspraxis har möjliggjort en anpassning till förändrade näringspolitiska förhållanden. Numera anses den nämnda lagstiftningen fylla det dubbla syftet att skydda såväl konkurrenter som konsumenter. I rättsfall rörande hem- och telefonförsäljning har det inte sällan förekommit att domstolarna i sina motiveringar åberopat — förutom konkurrensrättsliga principer — principer från den s. k. personlighetsrätten, dvs. vad som hos oss motsvaras av regler om skydd för den personliga integriteten.

Utan att gå in på enskilda domsmotiveringar kan här nämnas, att man i rättspraxis funnit telefonförsäljning till konsumenter i deras bostäder vara otillbörlig om inte konsumenten i fråga själv tidigare anmodat säljaren att

ringa upp honom eller haren affärsförbindelse med säljaren. Det råder alltså i praktiken förbud mot oanmodad, aktiv telefonförsäljning. Försäljningserbju- danden via telex till näringsidkare har också ansetts otillbörliga i sådana fall när det saknats samband mellan erbjudandet och den verksamhet eller det intresseområde som varit näringsidkarens.

När det gäller oanmodad hemförsäljning finns i rättspraxis inte något stöd för att denna försäljningsmetod såsom sådan skulle vara otillbörlig. Däremot finns domar, där det i särskilda typfall ansetts att hemförsäljningen i fråga varit otillbörlig. Som exempel kan nämnas hemförsäljning av gravstenar till efterlevande. I detta fall har ett förbud utsträckts så långt att det inte heller ansetts tillåtet för säljaren att komma efter en föregående avisering, som ej besvarats av konsumenten. I det aktuella fallet hade säljaren sånt ut ett brev där det omtalades att konsumenten skulle få besök om denne inte inom en vecka hade sänt tillbaka ett bifogat svarskort och angivit att han inte önskade besök. Konsumentens underlåtenhet att sända tillbaka svarskortet ansågs således inte ge säljaren rätt att besöka honom. Endast om konsumenten först uttryckligen förklarat sig positiv till ett kommande besök har det ansetts tillåtet för säljare av gravstenar att besöka anhöriga till den döde.

Från hemförsäljningsområdet kan vidare nämnas flera rättsfall där följande förfarande från säljaren ansetts vara otillbörligt. Säljaren har först sänt ut reklambroschyrer, där konsumenterna erbjudits att genom att återsända en svarstalong — gratis och utan förbindelse få vidare upplysningar om en erbjuden varas pris och användning. De konsumenter som återsänt svarsta- longer har därefter utan ytterligare information från säljarens sida blivit uppsökta av försäljare i sina hem. I sådana fall där svarstalongen inte givit uttryck för mer än att konsumenten på sedvanligt sätt önskade erhålla skriftlig varuinformation har det alltså ansetts otillbörligt att direkt svara med ett hembesök från säljarens sida.

Ytterligare kan i detta sammanhang nämnas att alla innehavare av brevlådor i praxis givits rätt att förbjuda att i brevlådan stoppas trycksaker, vilka inte är personligen ställda till innehavaren eller dennes anhöriga, dvs. i realiteten ej beställd reklam och andra tryckalster, som riktar sig till allmänheten. Den som (vanligtvis en näringsidkare) med kännedom om att en person förbjudit utdelning av sådana trycksaker i sin brevlåda ändå använder brevlådan för detta ändamål gör sig skyldig till intrång i ägande- rätten.

Det kan slutligen nämnas att varje näringsidkare, som önskar sälja varor eller tjänster utanför sitt fasta försäljningsställe, måste ha särskilt tillstånd enligt bestämmelser i näringslagstiftningen.

3.5. USA

Från slutet av 1960-talet infördes i flertalet delstater i USA en ångerrätt vid hemförsäljning (door—to—door sales). Ångerfristen (cooling—off period) var i allmänhet 1—3 dagar.

För att få till stånd en viss minimisiandard på federal nivå när det gäller konsumentskyddet vid hemförsäljning har the Federal Trade Commission utfärdat en "trade regulation rule" om 3 dagars ångerfrist vid hemförsäljning,

som trätt i kraft år 1974. Denna "rule” påverkar inte delstatlig lagstiftning som medför bättre konsumentskydd. Det kan här inte komma ifråga att närmare redogöra för den verksamhet, som utövas av Federal Trade Commission, eller för innebörden av de av detta organ utfärdade ”trade regulation rules”. Det räcker med att konstatera, att effekten av en sådan ”rule” torde bli densamma som för en svensk lag med motsvarande innehåll (jfr även konsumentverkets riktlinjer). Innehållet i den angivna "trade regulation rule” är i huvudsak följande.

Tillämpaingsomrdde: Avtal som ingås vid personligt sammanträffande mellan näringsidkare och konsument på annan plats än näringsidkarens fasta försäljningsställe. Avtalet skall röra försäljning eller uthyrning av varor eller tjänster för enskilt bruk, vilkas pris uppgår till 25 dollar eller mer. Undantag: a) försäljning där köparen har tagit initiativet till kontakten och har ett verkligt och omedelbart personligt behov av varorna eller tjänsterna, och där köparen förser säljaren med en daterad och undertecknad framställning skriven av honom själv för hand, där han framlägger sina skäl till det omedelbara behovet av varan eller tjänsten och där han uttryckligen förklarar sig avstå från sin rätt att frånträda köpet inom 3 dagar; b) försäljning där köparen har tagit initiativet till kontakten och särskilt bett säljaren att besöka honom i hemmet för att reparera eller utföra underhållsarbete på köparens personliga egendom. Om säljaren under ett sådant besök till köparen säljer ytterligare tjänster, som har direkt samband med det givna uppdraget, eller varor, som är reservdelar som nödvändigt måste bytas ut då underhållsarbete eller reparation utförs, gäller inte köparens ångerrätt.

Krav på säljaren vid avtalets ingående: Säljaren är skyldig att använda skriftliga köpehandlingar, vilka dessutom måste vara på samma språk, som huvud- sakligen används muntligen vid försäljningstillfället. Avtalet skall dateras och vara försett med säljarens namn och adress. På avtalet skall vidare finnas en med kraftig stil tryckt information om ångerrätten med föreskrivet innehåll. Dessutom skall avtalet vara försett med en lätt avskiljbar ånger- blankett, som köparen kan använda om han vill frånträda köpet. Säljaren är också skyldig att på ångerblanketten ange den sista dag, under vilken köparen kan utnyttja ångerrätten. Slutligen är säljaren skyldig att muntligt informera köparen om dennes ångerrätt i samband med avtalets ingående.

Visst förbud mot cliskantering: Säljaren får inte förrän 5 dagar förflutit från avtalets ingående överlåta sin fordran på grund av avtalet till tredje man.

Ånger/"ättens utnyttjande: Köparen kan ångra sig senast tredje vardagen efter avtalets ingående och skall i så fall inom denna tid avsända skriftlig underrättelse till säljaren. När köparen ångrat sig skall säljaren inom 10 dagar från mottagandet av den skriftliga underrättelsen betala tillbaka erlagd köpeskilling, lämna tillbaka mottagen bytesvara —som skall vara i väsentligen samma skick som när säljaren tog emot den samt återlämna de handlingar som köparen undertecknat. Slutligen skall säljaren inom samma tid meddela köparen huruvida han ämnar ta tillbaka redan levererad vara eller vill låta köparen behålla den. Köparen är skyldig att under 20 dagar från sitt frånträdande hålla levererad vara tillgänglig i väsentligen oförändrat skick på sin bostadsadress så att säljaren kan hämta den. Köparen kan i stället om

han vill — följa säljarens instruktioner och sända tillbaka varan till säljaren på dennes bekostnad och risk. Om köparen håller varan tillgänglig för säljaren och denne inte hämtar den inom den angivna tiden så tillfaller varan köparen utan kostnad.

3.6. Europeiska samarbetsorgan

Inom både Europarådet och EG har under senare år pågått arbete för att dels harmonisera, dels förbättra den konsumenträttsliga lagstiftningen.

3.6.1. Europarådet

Europarådets kommitté förjuridiskt samarbete(CDCJ) har tillsatt en särskild arbetsgrupp för konsumentskyddsfrågor. Denna framlade år 1973 en rapport innehållande en översikt över medlemsländernas lagstiftning rörande hemförsäljning samt en diskussion av de principer som de skilda ländernas lagstiftning gav uttryck åt. Med hänsyn till att flera länder nyligen hade infört nya regler på området eller vari färd med att göra detta fann arbetsgruppen det inte vara ändamålsenligt att då föreslå åtgärder för harmonisering. När det gäller konsumenträtt i allmänhet antog Europarådets rådgivande församling år 1973 en rekommendation, i vilken ministerkommittén uppmanades att verka för medlemsländernas accepterande av principerna i en av församling- en antagen konsumentskyddsstadga (Consumer Protection Charter) med sikte på att i framtiden få till stånd en europeisk konsumentskyddskonven- tion. Konsumentskyddsstadgan innehåller bland mycket annat en punkt om att konsumenten skall skyddas mot försäljningsmetoder, som innebär ett starkt tryck på konsumenten och inte tillåter honom att på ett rimligt sätt överväga försäljningsvillkoren.

Under år 1976 har CDCJ till ministerkommittén överlämnat en rapport om skydd för konsumenten mot oskäliga avtalsvillkor i standardavtal samt hemställt att ministerkommittén måtte rekommendera medlemsländerna att införa vissa lagliga kontrollinstrument på detta område. I en bilaga till rapporten har intagits ett stort antal avtalsvillkor, vilka i huvuddelen av medlemsländerna har bedömts som oskäliga. Som exempel kan nämnas villkor, som begränsar säljarens ansvar för löften som lämnats eller åtaganden som gjorts av hans anställda eller ombud. (dvs. problemen med s.k. sidolöpare).

3.6.2. Europeiska gemenskapen (EG)

Inom EG antog ministerrådet år 1975 ett program för konsumentskydd, vari fastslogs fem grundläggande rättigheter eller rättighetsområden för konsu- menterna. Ett av dessa områden rör konsumenternas rätt till skydd för sina ekonomiska intressen. I denna del anges i programmet att förslag till direktiv kan komma att utarbetas exempelvis rörande vilseledande marknadsföring, konsumentkrediter och hemförsäljning.

Som ett resultat av programmet har inom EG-kommissionen utarbetats ett förslag till direktiv från ministerrådet rörande konsumentskydd i samband

med avtal, som ingås på annan plats än säljarens fasta försäljningsställe. Förslaget, som framlades ijanuari 1977 och kompletterades ijanuari 1978, är ganska detaljerat. Det skall här återges i sina huvuddrag.

Til/änipningsomräde: Avtal som ingås mellan näringsidkaren eller dennes ombud och konsument efter muntliga förhandlingar där initiativet till förhandlingarna har tagits på annan plats än näringsidkarens fasta försälj- ningsställe. Undantag gäller för avtal där det belopp, som skall erläggas av köparen, inte överstiger 15 s. k. europeiska kontoenheter (en enhet är f. n. omkr. 5 kr; 15 enheter motsvarar alltså omkr. 75 kr), vilket innebär att småaffärer faller utanför den föreslagna regleringen. Vidare gäller undantag för avtal där initiativet till förhandlingarna uteslutande har tagits av konsumenten. Som sådana initiativ till förhandlingar betraktas dock inte det förhållandet, att konsumenten beställt kataloger, mönster, prover och liknande eller att han deltar i ett arrangemang anordnat av näringsidkaren; inte heller betraktas det som ett initiativ till förhandlingar rörande ett bestämt avtal vilket krävs för att undantaget skall gälla — att konsumenten bett näringsidkaren om ett besök eller en demonstration. Avtal om fast egendom är också undantagna liksom viss ambulerande livsmedelsförsäljning.

Form/(rav: Avtalen skall ingås skriftligen och innehålla vissa föreskrivna uppgifter bl. a. upplysningar om konsumentens ångerrätt. Konsumenten måste egenhändigt underteckna avtalet och en kopia av avtaletjämte särskild ångerblankett skall lämnas till denne. Brister i formföreskrifterna medför avtalets ogiltighet.

Ångerrätt: Konsumenten har rätt att utan kostnad frånträda avtalet inom en frist på minst sju dagar från avtalets undertecknande. Det är tillräckligt att han inom denna frist avsänder meddelande till näringsidkaren. Innan ångerfristen har löpt ut får näringsidkaren inte ta betalt, varken kontant eller genom att ta emot check, växel eller andra löpande fordringshandlingar, såvida inte i nationell lag har påbjudits viss minsta kontantinsats. Om konsumenten ångrar sig skall erlagd köpeskilling återbetalas och levererade varor återsändas. Näringsidkaren skall stå risken för och betala kostnaden för återsändandet. Konsumenten kan inte krävas på ersättning för det normala bruket av mottagna varor under ångerfristen. Näringsidkaren har dock rätt till ersättning för skada, som drabbat levererade varor under ångerfristen, när skadan har sin grund i en användning som överskridit ”normalt bruk".

Bevisregler: Vid tvist om huruvida ett avtal ingåtts uteslutande efter initiativ från konsumentens sida eller huruvida avtalet tillkommit uteslutande efter skriftliga förhandlingar ligger bevisbördan på näringsidkaren.

Förbud m. m.: Medlemsstaterna kan förbjuda att näringsidkare tar initiativ till förhandlingar om avtal på platser utanför sina fasta försäljningsställen. Förbuden kan vara antingen generella eller gälla endast vissa varor eller tjänster. Staterna kan också göra det beroende av särskilda tillstånd att få bedriva sådan verksamhet. Denna regel innebär bl. a. att den danska lagstiftningen inte behöver ändras i berört hänseende.

3.7. Vissa andra länder

Belgien: Försäljning utanför säljarens fasta försäljningsställe får ske endast enligt särskilda bestämmelser eller efter särskilt tillstånd. Vid kreditköp som ingås på annan plats än säljarens fasta försäljningsställe har köparen ångerrätt inom sju dagar. Avtalen måste vara skriftliga och säljaren måste underrätta köparen om hans ångerrätt. Om köparen inte får denna information äravtalet ogiltigt.

England: Vid kreditavtal som ingås utanför säljarens fasta försäljningsställe har köparen ångerrätt inom fem dagar från det att säljaren har sänt honom en kopia av avtalet.

Frankrike: Avtal, som ingås i köparens hem eller på hans arbetsplats, skall vara skriftliga och innehålla vissa föreskrivna uppgifter rörande säljaren och den sålda varan eller tjänsten. Brister i dessa hänseenden medför avtalets ogiltighet. Köparen har rätt att ångra sig inom sju dagar och skall i avtalet informeras om denna rätt. Säljaren får inte ta emot någon del av köpeskil- lingen så länge som ångerfristen löper. '

Luxemburg: Försäljning av varor utanför säljarens fasta försäljningsställe är i princip förbjuden. Undantag kan ske genom lag eller genom föreskrifter utfärdade i administrativ ordning.

4 Kommitténs utgångspunkter

I den allmänna debatten såväl i Sverige som utomlands har kritik sedan länge riktats mot hemförsäljning som marknadsföringsmetod. De kritiska argu- ment som anförts i den svenska debatten framgåri huvudsak av redogörelsen i avsnitt 2.3. Därutöver kan hänvisas till vad de sakkunniga anfört i betänkandet (SOU 1970135) Hemförsäljning (s. 24 ff) och vad föredragande statsrådet anfört i propositionen 1971186 med förslag till lag om hemförsälj- ning m.m. (s. 62 f).

Hemförsäljning förutsätter att försäljaren får till stånd ett personligt säljsamtal i den enskilde konsumentens bostad. Försäljarens första uppgift blir många gånger därför att övertyga konsumenten om det lämpliga i att låta honom komma in i bostaden. När försäljaren väl har kommit in i bostaden kan det vara svårt för konsumenten att avbryta säljargumenteringen. Vid butiksförsäljning kan konsumenten lätt dra sig ur samtalet med försäljaren genom att gå sin väg. Han kan t. ex. hänvisa till tidsbrist och säga att han skall komma tillbaka vid ett senare tillfälle. Säljaren eller dennes representant finns ändå alltid till hands. Vid hemförsäljning måste konsumenten av psykolo- giska skäl ta betydligt större hänsyn till försäljarens tid och arbetsinsats. Många människor torde finna det obehagligt att avbryta en försäljare under en demonstration och be honom att komma tillbaka vid något senare tillfälle

för att fortsätta demonstrationen. Det framstår också lätt som en ovänlig handling att avbryta försäljaren även om konsumenten anser sig ha fått tillräckligt med information och vill överväga köperbjudandet i lugn och ro. För många människor är risken att verka ovänlig ett tillräckligt skäl för att avstå från att avbryta försäljaren. Rädslan föratt vara ovänlig kan t. o. m. vara en avgörande faktor för ett beslut att köpa varan.

Vanligen blir också försäljarens argumenteringannorlunda vid hemförsälj- ning än vid butiksförsäljning. Försäljaren harju redan genom att uppsöka konsumenten i dennes hem tagit initiativet och kan därför leda säljsamtalet på ett sätt. som vanligtvis inte är möjligt i en butik. Försäljaren kan också i sin argumentering anknyta till mer eller mindre ovidkommande förhållanden hos konsumenten. Möjligheterna att ostört föra ett personligt inriktat säljsamtal torde i allmänhet vara sämre i en opersonlig butiksmiljö än i konsumentens hem. Redan den omständigheten att det under ett butiksbe- sök kan komma andra konsumenter inverkar negativt på försäljarens möjligheter att bearbeta en enskild konsument på ett så personligt plan, som en skicklig försäljare kan göra vid hemförsäljning. ,

De näringsidkare som bedriver hemförsäljning är naturligtvis medvetna om att metoden ofta ger försäljaren ett psykologiskt övertag. som i regel inte har någon motsvarighet vid butiksförsäljning. Detta bekräftas bl.a. av utformningen av den utbildning som riktar sig till dem som skall ägna sig åt hemförsäljning. Sådan utbildning anordnas både av enskilda företag och av olika utbildningsinstitut. l kurser och böcker betonas genomgående att försäljaren skall vara den som leder samtalet medan han demonstrerar sin vara. Han skall ställa sådana frågor som ger positiva svar och presentera mindre säljfrämjande fakta. som t. ex. ett högt pris, på sådant sätt att de inte märks eller rent av framstår som fördelar. Försäljaren rekommenderas t. ex. att aldrig nämna priset ensamt. Han skall vara noga med att alltid nämna någon fördel med varan så snart priset kommer på tal. Ett sätt att få ett högt pris att verka lågt är att uttrycka priset som en kostnad per dag eller vecka av varans användningstid eller av avbetalningstiden.

Den utbildning som nu beskrivits synes vara representativ för den utbildning av försäljare som erbjuds i Sverige. Även i utländsk litteratur betonas vikten av att man som försäljare behåller initiativet under säljbesöket och lägger upp samtalet genom frågor så att konsumenten så omärkligt som möjligt leds fram till ett köpbeslut. När det gäller den aktuella utbildningen kan hänvisas till bl. a. följande litteratur: Robert Patty. Albert Haring och Harvey Vredenburg. Selling direct to the consumer. 1973; Olof Henell. Personlig försäljning. 1965". Philip Lund. Övertyga och sälj. 1975 samt Ernst Jonsson, Konsten att förföra konsumenten. 1979 (se även bilaga 7 i detta betänkande).

Samma psykologiska faktorer. som gör hemförsäljning till en effektiv marknadsföringsmetod. medför att hemförsäljningslagen har fått en begrän- sad betydelse. För en konsument. som inte har haft kraft att avslå en försäljares säljanbud eller att skjuta upp beslutstillfället till dess han haft tillfälle att tänka över sitt behov och sina resurser och att undersöka marknaden. kan det ofta vara lika svårt ait utnyttja ångerrätten som att motstå försäljaren, Detta gäller särskilt om han. såsom ofta är fallet. har erhållit det köpta redan vid avtalstillfallet och ett frånträdande av avtalet

därför innebär en förnyad personlig kontakt med försäljaren.

En annan omständighet. som bör beaktas när man bedömer hemförsälj— ningen från konsumenternas synpunkt. är att man vid hemförsäljning i allmänhet inte kan kontrollera argumenteringens innehåll i efterhand. I det typiska fallet sker den väsentliga kommunikationen mellan näringsidkare och konsument genom försäljarens muntliga framställning. Försäljaren är alltså näringsidkarens viktigaste "konkurrensmedel". Tidningsannonser. broschyrer och annan tryckt reklam används i tämligen ringa utsträckning av de näringsidkare som bedriver hemförsäljning. Eftersom marknadsföringen huvudsakligen sker genom försäljarens samtal med konsumenten är det i regel svårt att på ett senare stadium fastställa vad som har sagts. t.ex. beträffande en viss produktegenskap. Vid butiksförsäljning kan samma svårigheter uppstå beträffande vad som sagts under ett samtal mellan en expedit och en konsument.

Från konsumentsynpunkt är det i allmänhet önskvärt att marknadsföring sker med hjälp av reproducerbara framställningar såsom text och bilder på förpackningar. annonser. broschyrer. skyltar. affischer m. m. I sådana framställningar är säljargumenteringen bl. a. tillgänglig för kontroll av att innehållet uppfyller gällande regler. Normsystemet utvecklas fortlöpande genom marknadsdomstolens och konsumentverkets verksamhet och genom lagstiftning på olika specialområden. Risken ökar därigenom för att närings- idkare. som av någon anledning inte vill följa gällande normer. övergår till att bedriva sin marknadsföring genom svårkontrollerade metoder såsom hemförsäljning och telefonförsäljning. En sådan överflyttning är naturligtvis inte önskvärd från konsumentpolitisk synpunkt.

De som utför själva säljarbetet vid hemförsäljning får i allmänhet ersättning— helt eller delvis—i form av provision på vad de lyckas sälja. Härtill kommer att många näringsidkare även på annat sätt utövar ett starkt tryck på försäljarna. t. ex. genom att anordna säljtävlingar med priser till de mest framgångsrika försäljarna eller genom att utlova särskilda förmåner till de försäljare som uppnår ett visst säljresultat under en given tidsperiod. Dessa förhållanden innebär naturligtvis en frestelse för många försäljare att använda mer eller mindre olämpliga säljmetoder för att öka försäljningen.

Frestelsen att använda mindre lämpliga säljmetoder och argument torde visserligen motverkas av risken för att konsumenten vid närmare eftertanke skall finna. att han inte har behov av eller råd med köpet och därför använder sin ångerrätt. Det torde nämligen vara normalt att försäljaren förlorar sin provision och andra förmåner. som är direkt knutna till försäljningen. om konsumenten frånträder köpet. Å andra sidan torde risken för att en konsument skall frånträda ett ingånget avtal dock inte vara särskilt stor. Av de konsumenter. som mer eller mindre påtagligt har låtit sig övertalas att köpa något som de normalt inte skulle ha köpt. torde endast ett fåtal komma att använda ångerrätten. I en del fall blir konsumenten inte ens medveten om att han har gjort ett oöverlagt köp och i andra fall blir han inte medveten härom förrän ångerfristen har gått ut. Vidare torde flera av de konsumenter. som låtit sig övertalas att göra ett förhastat köp. avstå från att använda ångerrätten för att inte förorsaka sig själva eller försäljaren besvär eller obehag. Det är med andra ord samma psykologiska faktorer som medförde att de lät sig övertalas att köpa. som gör att de inte utnyttjar ångerrätten.

Från en annan utgångspunkt kan generell kritik riktas mot hemförsälj- ningen, nämligen den att säljformen är störande för konsumenternas hemfrid. Det kan hävdas att man bör vara fredad för säljansträngningar i sitt hem. Många konsumenter är negativt inställda till hemförsäljning och upplever därför ofta Säljbesök i hemmet som störande (bilaga 3).

Kritiken mot hemförsäljning är i hög grad internationell. Så har t. ex. Europarådets arbetsgrupp för konsumentskyddsfrågor (se avsnitt 3.6.1) år 1973 upprättat en promemoria i vilken medlemsländernas då gällande lagstiftning rörande konsumentskyddet vid hemförsäljning behandlades. Endast två medlemsländer av femton saknade vid promemorians upprättan- de särskilda lagbestämmelser till skydd för konsumenten vid hemförsäljning. Promemorian innehåller också en sammanfattning av de skäl som anförts till stöd för sådan lagstiftning. Den följande framställningen utgör ett kort re/erat av denna sammanfattning.

Medlemsländernas lagstiftningsåtgärder har sin grund i uppfattningen att hemförsäljning — även om sådan försäljning inte är olämplig i och för sig — alltid medför en risk för missbruk från säljarnas sida. Denna risk är inbyggd i själva säljmetoden.

Konsumenterna har ofta svårt att avvisa försäljare vid dörren. Resultatet blir att konsumenterna ofta sluter avtal utan att ha övervägt köpbeslutet närmare. När en konsument övertalas att ingå ett köpeavtal i sin bostad har han i allmänhet inte haft den betänketid som han skulle ha haft. om han hade gått till säljarens affärslokal på eget initiativ och efter moget övervägande. Hemförsäljningens framgång beror huvudsakligen på att försäljarna använder sig av överraskning och övertalning.

Hemförsäljning riktas ofta mot konsumenter som av någon anledning kan förväntas ha svårt att stå emot säljerbjudanden. I allmänhet görs säljbesöken på sådana tider då endast en medlem i hushållet är hemma så att denne inte har någon att ridgöra med. Köpbeslutet underlättas ofta av avbetalningsvillkor som innebär att själva köpbeslutet inte medför någon ekonomisk uppoffring.

Det psykologiska inslaget i hemförsäljningen får inte underskattas. I allmänhet överraskas konsumenten av säljbesöket. Den oförberedde konsumenten utsätts för en tränad försäljare. som använder sig av försäljningsmetoder. vilka utarbetats av psykologiskt skolade experter på marknadsföring. [ denna situation är konsumenten ett lätt byte för försäljaren. särskilt som han ofta tycker att det är obehagligt att avvisa försäljaren utan att ha lyssnat till vad denne har att säga. Denna psykologiska situation är naturligtvis en del av försäljarens strategi.

Vid hemförsäljning erbjuds ofta endast en produkt eller produkter av ett fabrikat. Konsumenten kan då inte jämföra produkten med andra liknande produkter. Han kan inte heller avgöra om det begärda priset är förmånligt eller ej.

Vissa av de nu refererade argumenten hänför sig till förhållanden som inte är typiska för hemförsäljningen i Sverige. Av det anförda referatet jämfört

* med redogörelsen i avsnitt 2.3 framgår dock att kritiken mot hemförsäljning-

en till stora delar är likartad i Sverige och i andra industriländer. Kritiken riktar sig både mot hemförsäljning som marknadsföringsmetod och mot vissa säljtekniker som ibland används vid hemförsäljning.

4.1. Inledning

Det karaktäristiska för hemförsäljning är att en näringsidkare bedriver marknadsföring genom att själv eller genom ombud söka upp konsumenter i deras bostäder. Häri skiljer sig hemförsäljning som marknadsföringsmetod från exempelvis butiks- och postorderförsäljning. Vid butiksförsäljning förekommer visserligen ofta en direkt personlig kontakt mellan konsumen- ten ocl'i näringsidkaren eller dennes ombud, expediten. Förutsättningen härför år dock att konsumenten själv visar sitt intresse för utbjudna varor, tjänster eller andra nyttigheter genom att besöka butiken. Vid postorderför- säljning är det i allmänhet näringsidkaren, som kontaktar konsumenten genom att skicka en katalog eller annat reklammaterial till denne. Den personiga kontakten förekommer emellertid inte vid den typiska postorder- försäljningen.

4.3. Försvaret för hemförsäljning

I betänkandet (SOU 197035) Hemförsäljning ger de sakkunniga uttryck för en övervägande kritisk inställning till hemförsäljning som marknadsförings- metod. De diskuterar t. o. m. ett totalt förbud mot sådan marknadsföring. Denna tanke avvisas emellertid bl. a. med hänvisning till de grundsatser som vår traditionellt liberala näringsfrihetslagstiftning bygger på. I detta samman- hang anför de sakkunniga också följande (5. 28):

Hemförsäljningsverksamheten som marknadsförings- och distributionsmetod fylleri och för sig en viktig funktion. inte minst i ett samhälle där utvecklingen alltmera går mot stora butiksenheter med begränsad service och stark koncentration av detaljhan- deln till tätorterna. Detta gäller särskilt i ett land som Sverige med stora glesbygds— områden. I fråga om åtskilliga produkter. bl. a. flertalet hushållsmaskiner. måste också behovet av demonstration och rådgivning i hemmen beaktas. och det är naturligt att denna verksamhet kan ske i direkt anslutning till försäljningen.

I propositionen 1971186 uttalar föredragande statsrådet bl. a. följande i anslutning till frågan om man genom näringsrättsliga åtgärder bör helt eller delvis förbjuda hemförsäljning (s. 63):

En förbudslagstiftning är givetvis det mest elfektiva medlet mot de olägenheter som visat sig vara förenade med hemförsäljning. Man måste emellertid räkna med att hemförsäljning kan utgöra ett värdefullt komplement till butikshandeln för vissa konsumenter både i tätorterna och på landsbygden.

De företag som bedriver hemförsäljning hävdar att sådan försäljning. om den bedrivs riktigt. är en samhällsekonomiskt lämplig distributionsform. vilken behövs som komplement till den fasta handeln. Det finns enligt dem flera fördelar med hemförsäljningen. Många varor är av sådan art att de bör demonstreras ingående på den plats där de skall användas för att konsumen- ten skall kunna bedöma deras värde. Vidare har konsumenterna i vissa fall behov av att mer ingående diskutera olika produktalternativ och betalnings- former med en försäljare som har särskilda kunskaper om sin produkt. Vid hemförsäljning kan konsumenten få varan demonstrerad för sigi hemmiljön på tid som passar honom själv och utan att störas av andra kunder. parkeringsbekymmer och dylikt. Många konsumenter har också svårt att uppsöka fasta butiker. t. ex. på grund av rörelsehinder. arbete. barnpassning och dåliga kommunikationer. Hemförsäljningen kan fylla dessa konsumen- ters behov av service. I glesbygden kan hemförsäljningen ha särskilt stor betydelse i detta avseende.

För en näringsidkare som bedriver tillverkning av en vara kan hemförsälj- ning vara fördelaktig i jämförelse med andra distributionsformer. Genom att gå förbi grosshandel och detaljhandel kan tillverkaren överföra dessa leds . marginella del av varans konsumentpris till hemförsäljningsledet. Han kan härigenom utbilda försäljarna speciellt för den egna varan och lättare påverka sin varas avsättning.

De tillverkningsföretag som bedriver hemförsäljning gör ofta gällande att denna marknadsföringsmetod ger dem bättre kontakt med konsumenterna än butiksförsäljning. Den personliga kontakten mellan å ena sidan tillverka-

ren genom försäljarna och å andra sidan konsumenterna gör det lättare för tillverkaren att snabbt få del av konsumenternas önskemål och kritik och att själv informera konsumenterna om tekniska nyheter. varans skötsel o.d. Informationsflödet mellan konsument och tillverkare försvåras ju fler mellanleden är. Som exempel på nyttan av den direkta kontakten mellan konsumenten och den av tillverkaren utsände försäljaren kan nämnas att. enligt vad ledningen för Electrolux framhållit. produktutvecklingen inom hela dammsugarbranschen skulle ha gått väsentligt långsammare om inte företaget hade använt sig av hemförsäljning.

För många produkter erbjuder hemförsäljning också en möjlighet att komma in på marknaden. Utvecklingen mot färre och större enheter är utpräglad inom detaljhandeln. Ett relativt litet antal inköpare i de stora detaljhandelskedjorna har i allmänhet stort inflytande när det gäller frågan om en vara skall ingå i sortimentet eller inte. Deras beslut kan vara avgörande för frågan om en vara alls skall kunna introduceras på marknaden. Varje alternativ distributionskanal är därför värdefull om man vill slå vakt om en effektiv konkurrens. Hemförsäljning är en sådan alternativ kanal som i vissa branscher bidrar till konkurrensen. I de branscher. i vilka hemförsäljning inte används i nämnvärd omfattning. utgör ändå möjligheten till hemförsäljning en potentiell konkurrensfaktor.

De näringsidkare som använder hemförsäljning och som har möjlighet att använda andra marknadsföringsmetoder har uppenbarligen funnit att hemförsäljning är ett effektivt sätt att marknadsföra varor och tjänster. Effektiviteten åberopas ofta som ett argument för ståndpunkten att hemför- säljningen skapar bättre förutsättningar än andra försäljningsformer för tillverkning i långa serier. vilket i sin tur medför möjlighet för tillverkaren att öka sin konkurrenskraft. I den mån det tillverkande företaget bedriver sin verksamhet i Sverige skulle alltså hemförsäljningen bidra till att hålla sysselsättningen uppe.

4.4. Kommitténs inställning till hemförsäljning

Kritiken mot hemförsäljningen gäller framför allt det förhållandet. att konsumenten vid hemförsäljning utsätts för en direkt och personlig säljar- gumentering. som han i det typiska fallet inte är beredd på. Hemförsäljning- ens kritiker menar att konsumenten vid hemförsäljning utsätts för en starkare psykologisk påverkan än vid försäljning i butik eller per postorder. Detta gäller särskilt när det är fråga om varor och tjänster som betingar ett relativt högt pris och som säljs på kredit. Som' exempel kan nämnas dammsugare. symaskiner. persienner. heltäckande mattor och böcker. Kritiken riktar sig dock både mot hemförsäljning sdm marknadsföringsme- tod och mot vissa säljtekniker som ibland används vid hemförsäljning. Enligt kommitténs mening är den grundläggande kritiken mot hemför- säljningen — att konsumenten lätt kommer i en besvärlig psykologisk situation när han utsätts fören oväntad. personligt riktad säljargumentering— alltjämt i hög grad befogad. Det kan ibland också riktas kritik mot det sätt på vilket hemförsäljning bedrivs. Det måste framhållas att kritiken framför allt bör riktas mot hemförsäljningen som metod att marknadsföra sådana varor

och tjänster som betingar ett relativt högt pris. 1. ex. hushållskapitalvaror och vissa bokverk. När det är fråga om enkla och billiga dagligvaror kan den omständigheten. att konsumenten inte är beredd på försäljarens besök. inte tillmätas lika stor betydelse. Det rör sig då vanligen om alldagliga förnöden- heter som de flesta människor känner väl till och har behov av.

Hemförsäljning kan otvivelaktigt vara till nytta för konsumenterna under vissa förutsättningar. Så är framför allt fallet när det gäller varor. tjänster och andra nyttigheter som skall anpassas till den enskilde konsumentens behov. Ett exempel på en sådan nyttighet är försäkringsavtal. Konsumenten har ofta behov av att diskutera sina önskemål och få hjälp med att bedöma olika alternativ av en person som är särskilt utbildad på det aktuella området. Det kan då vara praktiskt att parterna träffas i konsumentens bostad. Ibland behöver man nämligen ha tillgång till vissa uppgifter. t. ex. om konsumen- tens ekonomiska förhållanden.

En avgörande förutsättning för att hemförsäljning vilken produkt det än gäller — skall vara till nytta från konsumentsynpunkt är. att den enskilde konsumenten är förberedd på säljbesöket så att han har en möjlighet att bedöma försäljarens påståenden och åtminstone i huvudsak vet vilka alternativ som står öppna för honom. Konsumenten bör befinna sig i slutet av sin köpprocess för att ha nytta av en varudemonstration i hemmet. I den form som hemförsäljning vanligen bedrivs. dvs. genom besök hos oförberedda konsumenter. saknar därför det argumentet betydelse. att vissa varor bör demonstreras i konsumentens bostad.

Argumentet att hemförsäljning kan fylla vissa konsumenters behov av service har enligt kommitténs mening en viss betydelse när det gäller dagligvaror. framför allt livsmedel. Det är dock i högre grad ett argument för försäljning från varubussar och liknande och för hemsändning efter telefon- beställning än för hemförsäljning i egentlig mening.

Sett från näringsidkarnas synpunkt kan hemförsäljning som marknadsför- ingsmetod uppenbarligen ha vissa fördelar. En sådan är att marknadsfö. ingen kan bli mindre kapitalkrävande och även mindre kostnadskrävande räknat per såld enhet av varan eller tjänsten än marknadsföring genom grossist och/eller butik. Så kan t.ex. bli fallet om valet står mellan å ena sidan hemförsäljning med försäljare. som helt eller delvis får ersättning i förhål- lande till säljresultaten. och å den andra sidan etablering av en eller flera egna butiker med fast anställd personal. Man kan dock inte dra den slutsatsen att hemförsäljning generellt sett är en billig marknadsföringsmetod. Tvärtom finns det mycket som talar föratt hemförsäljning ofta drar högre kostnader än marknadsföring genom butikshandel (bilaga 6).

Ett annat argument som har anförts är. att hemförsäljning gör det lättare för en näringsidkare. som själv tillverkar den aktuella varan. att få kännedom om konsumenternas önskemål och synpunkter beträffande varans utformning. ' servicebehov och garantiutformning m. m. (s.k. feed-back). Argumentet förutsätter att näringsidkaren besöker sina kunder tämligen regelbundet. I annat fall kan han ju inte få del av konsumenternas synpunkter på sådana faktorer. som endast kan bedömas efter det att varan använts under viss tid. Det är emellertid tveksamt om argumentet är generellt giltigt ens i de fall. i vilka näringsidkaren besöker sin kundkrets någorlunda regelbundet.

Enligt kommitténs uppfattning har några övertygande argument inte

presenterats till stöd för uppfattningen. att det skulle vara lättare för tillverkande näringsidkare att få del av konsumenternas synpunkter vid hemförsäljning än vid butiksförsäljning. Frågan om kommunikationen mellan konsumenterna och tillverkarna synes mer bero på hur garantiåtagandena är utformade än på valet av marknadsföringsmetod. Många tillverkare som marknadsför sina produkter genom butikshandeln har skapat direkta kanaler för kontakter med konsumenterna. Man får inte heller undervärdera butikshandelns möjligheter när det gäller att samla upp. sortera och vidarebefordra klagomål och synpunkter från konsumenterna. Den omständigheten att själva säljarbetet i högre eller mindre grad utförs i konsumentens bostad betyder i sig självt inte något för kommunikationen mellan tillverkare och konsument.

Utvecklingen inom detaljhandeln— framför allt när det gäller livsmedel och andra dagligvaror har gått mot allt större koncentration. De stora detaljistkedjorna har i dag en mycket stark ställning i förhållande till mindre tillverkare och importörer. Detta kommer till uttryck bl. a. i att detaljister för att alls saluhålla en viss vara kan kräva att den skall uppfylla vissa krav. t. ex. beträffande utformning. funktion och pris. Det kan därför vara svårt för enskilda tillverkare och importörer att hitta lämpliga detaljister som vill saluföra deras produkter på en viss ort. För dessa tillverkare och importörer kan hemförsäljningen otvivelaktigt vara ett sätt att nå konsumenterna. Detaljhandelns utbud av alternativa produkter är dock mycket stort på de flesta områden. För många varor är dessutom hemförsäljning av kostnads- skäl inte ett realistiskt alternativ till butiksförsäljning.

Sammanfattningsvis anser kommittén alltså. att den generella kritiken mot hemförsäljningen är berättigad i flera avseenden. Den från konsumentsyn- punkt viktigaste anledningen till kritik är att hemförsäljning som metod bygger på en personlig bearbetning av konsumenter. vilka i det typiska fallet inte är beredda på att möta sådan bearbetning i säljsyfte. ] den mån marknadsföringen riktas till konsumenter. som själva har givit uttryck för ett intresse för den saluhållna nyttigheten och som därför har önskat få till stånd ett personligt sammanträffande med försäljaren. har hemförsäljningen en viktig uppgift att fylla.

4.5. Behovet av åtgärder

Med utgångspunkt i den bedömning. som kommittén har gjort i avsnitt 4.4. har kommittén diskuterat behovet av olika åtgärder för att förbättra konsumentens situation vid hemförsäljning. Kommittén har därvid funnit att behovet av åtgärder gör sig starkast gällande beträffande den aktiva. uppsökande hemförsäljningen. som sker utan anmodan från konsumenten. Att konsumentens behov av skydd är störst i de fall när försäljaren har tagit initiativet till besöket har betonats i den allmänna debatten såväl i Sverige som i många andra länder(se t. ex. Nordiska rådets rekommendation 1967215 och prop. l971:86 s. 67 0. Man har också på flera håll. bl. a. i Danmark. Holland och Österrike. låtit detta förhållande påverka lagstiftningens utform- ning (se kapitel 3).

En viss förbättring av konsumentens situation vid hemförsäljning kan uppnås inom ramen för redan nu gällande bestämmelser. De åtgärder som kommittén här syftar på är bl. a. följande.

Regeln om informationsplikt i 3 & marknadsföringslagen ger konsument- verket/KO och i sista hand marknadsdomstolen möjlighet att ställa ökade krav på försäljarnas argumentation vid deras besök hos konsumenterna (se avsnitt 2.4.3 och vidare avsnitt 7.1).

Konsumentverket skall enligt sin instruktion utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. Som ett led i detta arbete har verket i anslutning till ett ärende i marknadsdomstolen (se avsnitt 1.2.3 och vidare avsnitt 6.1) ingått en överenskommelse med DF om att föreningens medlemmar skall respektera dörrskyltar med text. som klargör att konsumenten inte önskar Säljbesök. Som nämnts i avsnitt 1.2.3 pågår också överläggningar i syfte att få fram allmänna riktlinjer för hur hemför- säljning skall bedrivas för att uppfylla marknadsföringslagens krav.

Reglerna om minsta kontantinsats i konsumentkreditlagen (se avsnitt 2.4.4) kan också komma att medföra att konsumenterna — i de fall när försäljaren är beredd att leverera varan redan vid avtalstillfället (samman- träffandet) — tvingas överväga ett köp noggrannare än vad som f. n. är fallet.

Åtgärder av nu angivet slag är enligt kommitténs mening inte tillräckliga. Kommittén har därför övervägt olika möjligheter till en ytterligare förstärk- ning av konsumentskyddet vid hemförsäljning.

Vid övervägandet av olika alternativ för en ytterligare reglering av hemför- säljningen har kommittén kunnat konstatera. att hittillsvarande åtgärder från lagstiftarens sida i väsentlig grad tagit sikte på en korrigering i filter/tand av överenskommelser. vilka träffats vid hemförsäljning. De regler som tillkom- mit har i huvudsak haft till syfte att skydda den konsument. som redan har ingått ett avtal. Det typiska exemplet på en sådan lagregel är bestämmelsen om ångerrätt i hemförsäljningslagen. Även bestämmelsen om att säljaren, sedan köparen utnyttjat sin ångerrätt. är skyldig att hämta en redan levererad vara fungerar på samma sätt.

Det finns emellertid också regler avsedda att skydda konsumenten vid avtalstillfället, dvs. i normalfallet under försäljarens besök hos konsumenten. En regel av denna typ är den s. k. sidolöparregeln (se avsnitten 2.4.2 och 7.2.2). I detta skede av marknadsföringen ger också marknadsföringslagens bestämmelser ett visst skydd.

För att åstadkomma en mer påtaglig förstärkning av konsumentskyddet när det gäller hemförsäljning måste man emellertid enligt kommitténs mening införa regler. vilka inverkar på ett tidigare stadium av parternas relationer än de hittillsvarande. Det är särskilt viktigt att motverka den överraskningseffekt. som i många fall bidrar till att konsumenten kommer i ett psykologiskt underläge och låter sig övertalas av försäljaren att köpa en vara. som han senare finner sig inte ha behov av eller råd med. Kommittén

har därför försökt finna lämpliga regler. som skall verka till konsumenternas skydd redan innan försäljare och konsument har träffats.

Enligt kommitténs uppfattning skulle konsumenternas situation avsevärt förbättras om de fick tillfälle att ijöntäg ta ställning till om de önskar ta emot Säljbesök i hemmen. Det bör alltså krävas av dem som bedriver hemförsälj- ning. att de underrättar konsumenterna om planerade Säljbesök — aviserar — och låter varje konsument avgöra om det skall bli något Säljbesök eller inte. En sådan ordning skulle ge den konsument. som önskar få besök av en försäljare. tid att förbereda sig t. ex. genom att jämföra priser och produktalternativ före säljbesöket. Konsumenterna skulle åtminstone inte vara psykologiskt oförberedda på säljbesöken.

Det bör påpekas att tanken. att hemförsäljning bör föregås av en kontakt mellan näringsidkare och konsument vid vilken bestäms lämplig tidpunkt för säljbesöket. ingalunda är ny. Framför allt försäkringsbolagen använder sig av avisering före Säljbesök i konsumentens bostad. Också inom andra branscher förekommer hemförsäljning som föregåtts av skriftliga eller muntliga kontakter mellan parterna. SPK fann vid sin undersökning år 1969 av den kontraktsbundna hemförsäljningen (återgiven i tidskriften Pris- och kartell- frågor nr 3/1970 s. 4 ff) att av de 44 företag som deltog i enkäten hade sju instruerat sina försäljare att kontakta konsumenterna per telefon före Säljbesök i hemmen. En närmare redogörelse för ett antal företags aviserings- praxis lämnas i bilaga 8.

Såsom framgått har kommitténs ställningstagande sin grund framför allt i en strävan att hindra att konsumenter känner sig forsatta i en situation. som de inte behärskar därför att de blivit överraskade av en försäljares besök. En annan och viktig grund för kommitténs ställningstagande är. att en skyldighet att avisera också skulle ha stor betydelse för konsumenternas integritetsskydd och hemfrid.

Att många människor upplever hemförsäljningen som ett besvärande och obehagligt intrång i privatlivet har tydligt framkommit i bl. a. de av SR/PUB och InformationsPsykolog AB gjorda undersökningarna (bilagorna 3.1 och 3.2). Det kan också erinras om att hänsyn till privatlivets fred är en väsentlig anledning till den nuvarande mycket restriktiva inställningen till hemförsälj- ning i Danmark (se avsnitt 3.1.1).

Integritetsskyddsfrågorna har som bekant under senare år tilldragit sig stor uppmärksamhet i den allmänna debatten. Statsmakterna har också på flera områden ingripit med lagstiftning för att skydda de enskilda medborgarnas personliga integritet i olika sammanhang. Kommittén vill här hänvisa till datalagen (19731289). kreditupplysningslagen (1973: 1 173). inkassolagen (19741182). 4 kap. 9 ag" brottsbalken om straff för olovlig avlyssning. lagen (1977220) om TV-övervakning samt lagen (19781800) om namn och bild i reklam. Vidare kan hänvisas till detallmänna målsättningsstadgandeti 1 kap. 2 ?; regeringsformen. som ålägger det allmänna bl. a. att "värna den enskildes privatliv".

Hur ett system med aviseringsskyldighet vid hemförsäljning närmare bör utformas diskuterar kommittén i kapitel 5. Kommittén har också diskuterat lämpligheten av ytterligare åtgärder. som skulle förstärka konsumenternas situation före försäljarens besök i bostaden. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 6.

Även om en väsentlig förbättring av konsumentskyddet vid hemförsälj- ning kan uppnås genom åtgärder. som avser förhållandena före Säljbesök. har kommittén ansett det angeläget att även andra åtgärder vidtas. Med utgångspunkt i sina direktiv har kommittén därför övervägt olika förslag till ändrade regler när det gäller förhållandena under själva säljbesöket och efter detta. Dessa frågor behandlar kommitten i kapitlen 7 och 8.

Som en följd av de olika förslag till bättre konsumentskydd vid hemför- säljning. som kommittén lägger fram. blir det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt med ett delvis något snävare tillämpningsområde för en hemför- säljningslag än för närvarande. Denna fråga behandlar kommittén i kapitel 9.

Slutligen vill kommittén här framhålla. att det varit en strävan hos kommittén att åstadkomma så enkla och klara regler som möjligt. inte minst när det gäller den språkliga utformningen av lagtexten. Härigenom och genom att kommittén också lägger fram förslag till regler om ångerrätt vid telefonförsäljning har den nuvarande hemförsäljningslagen i väsentliga hänseenden omarbetats även i de delar där kommittén inte föreslår sakliga ändringar.

5 Skyldighet att avisera

Det är framför allt tre frågor som måste besvaras när man tar ställning till hur en aviseringsregel bör utformas. Dessa frågor är: vilket tillämpningsområde bör aviseringsregeln ha; på vilket sätt bör avisering ske; bör det krävas något svar från konsumenten för att Säljbesök skall få göras?

5.1. Tillämpningsområdet

5.1.1. Inledning

En lagbestämmelse om att den. som vill marknadsföra något genom hemförsäljning. i förväg måste meddela dem han vill besöka blir av samma art som bestämmelserna om otillbörlig marknadsföring och informations- plikt i marknadsföringslagen. Hemförsäljningslagen däremot är i huvudsak en civilrättslig lag. som reglerar förhållandet mellan parterna i ett avtal ingånget under vissa betingelser. Lagen är alltså tillämplig endast i de fall marknadsföringen har lett till att parterna har ingått avtal. Man kan därför inte utan vidare ansluta en aviseringsregel till det tillämpningsområde och de regler i övrigt. som gäller för rätten att frånträda avtal enligt den gällande hemförsäljningslagen. Denna lag är dock en naturlig utgångspunkt när man överväger vilket tillämpningsområde som en aviseringsregel bör ha.

5.1.2. Platsen

Kommittén har i det föregående (avsnitt 2.1) definierat hemförsäljning som sådan marknadsföring som innebär att näringsidkaren söker upp konsumen— ten i dennes bostad. Det ligger i sakens natur att en aviseringsregel framför allt måste avse sådan marknadsföring. Frågan är om regeln också bör gälla vid annan marknadsföring. som berörs av hemförsäljningslagen men som inte är hemförsäljning i den nyss angivna betydelsen. Det gäller alltså marknads- föring som syftar till ett sammanträffande på en plats. som inte är näringsidkarens fasta försäljningsställe och inte heller konsumentens bostad. Som exempel kan nämnas marknadsföring genom besök på en arbetsplats ellerett sjukhus eller genom försäljning i en tillfälligt förhyrd lokal. Skälet för att kräva avisering även i sådana fall skulle vara att aviseringsregeln bör ha samma tillämpningsområde som hemförsäljningslagen i dess nuvarande lydelse.

Enligt kommitténs mening skulle en så vidsträckt skyldighet att avisera

medföra avsevärda tillämpningssvårigheter. Aviseringen skulle av naturliga skäl inte kunna riktas till de enskilda konsumenterna. Den fick i så fall riktas till någon ansvarig person för arbetsplatsen eller sjukhuset. En skyldighet att avisera Säljbesök i lokaler av nu aktuellt slag skulle knappast få någon konsumentskyddande effekt.

Någon fullständig överensstämmelse mellan den nuvarande hemförsälj- ningslagen och en aviseringsregel är för övrigt inte möjlig i fråga om tillämpningsområdet. Hemförsäljningslagen gäller ju alla avtal som under vissa förutsättningar ingås på annan plats än säljarens fasta försäljningsställe. t. ex. i en tillfälligt förhyrd butikslokal eller på en mässa. Den avisering som kommittén diskuterar innebär en förfrågan om näringsidkaren får besöka konsumenten. något som uppenbarligen inte är aktuellt om marknadsföring- en går ut på att förmå konsumenterna att själva komma till näringsidkarens försäljningsställe. Kommittén anser alltså att avisering bör krävas endast då en näringsidkare vill besöka en konsument i dennes bostad för att sälja något.

5.1.3. Den skyddade personkretsen

Trots att hemförsäljning enligt kommitténs definition alltid riktar sig till konsument har kommittén övervägt om inte en aviseringsregel borde gälla även i det fallet att marknadsföringen riktas till vissa grupper av näringsidkare och avser varor som dessa använder i sin näringsverksamhet. En sådan utvidgning av regelns tillämpningsområde skulle framför allt ta sikte på lantbrukare. hantverkare. konstnärer och liknande grupper. När sådana näringsidkare gör inköp i sin näringsverksamhet kan de ofta ha samma svårigheter att hävda sina intressen som konsumenter. Frågan om att utsträcka konsumentskyddet till dessa grupper har tidigare diskuterats i olika sammanhang. t. ex. i förarbetena till konsumentköplagen(SOU 197228 5. 59 och prop. 1973:l38 s. 74 foch 120 f) och i kommitténs delbetänkande (SOU 1977:32) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil (s. 54 f). Frågan har åter aktualiserats i tilläggsdirektiv (Dir. 197898) till konsumentköpsutred- ningen (Ju 1977:13). Vidare kan hänvisas till betänkandet (SOU 1979:36) Konsumenttjänstlag s. 106 f. 122 ff.

En skyldighet att avisera även före Säljbesök hos vissa näringsidkare skulle medföra stora svårigheter när det gäller att på ett tillräckligt särskiljande sätt beskriva de näringsidkare som skulle omfattas av regeln. Vad beträffar en aviseringsregel. som till skillnad från hemförsäljningslagens nuvarande regler blir tillämplig redan före sammanträffandet mellan parterna, kommer näringsidkare av nu aktuellt slag i praktiken ändå att bli likställda med konsumenter. Det kommer nämligen inte att bli praktiskt möjligt för dem som bedriver hemförsäljning att i ett personmaterial. t. ex. alla hushåll i ett visst geografiskt distrikt. skilja ut de personer som—inte är att anse som konsumenter. Endast om det rör sig om en produkt som uteslutande används i yrkesmässig verksamhet. t. ex. större lantbruksmaskiner. kan näringsidka- ren utgå från att eventuella köpare inte är att anse som konsumenter i lagens mening. Sådana produkter torde dock sällan marknadsföras genom hemför- säljning i sedvanlig bemärkelse. Kommittén föreslår därför inte någon aviseringsskyldighet vid marknadsföring till näringsidkare.

5.1 .4 Prodtrktområdet

Hemförsäljningslagen. som i dag handlar om konsumenternas rätt att frånträda avtal. gäller såsom tidigare har framgått (avsnitt 2.4.2) vid försäljning av lös egendom. [ fråga om tjänster gäller lagen endast s.k. abonnemangsavtal. Fråga uppkommer därför om en aviseringsregel. som ju får en helt annan principiell inriktning. bör ha samma tillämpningsområde som bestämmelserna om ångerrätt.

Om en aviseringsregel begränsas på det sättet. att avisering blir obligatorisk endast i den mån ångerrätt föreligger för en eventuell köpare. skulle detta innebära att en mängd nyttigheter fortfarande skulle kunna marknadsföras genom Säljbesök hos oförberedda konsumenter. Detta gäller fast egendom. alla tjänster utom abonnemangsavtalen samt försäkringar. Det rör sig alltså i stor utsträckning om ekonomiskt viktiga nyttigheter.

Det kan visserligen invändas att det i Sverige i dag inte torde förekomma att fast egendom yrkesmässigt marknadsförs genom hemförsäljning. Detta förhållande utgör dock i sig själv inte något skäl för att uttryckligen undanta marknadsföring av fast egendom från en aviseringsregel. Förhållandena kan dessutom ändras. Om fastighetsmarknaden blir sämre för säljarna än vad som f.n. är fallet är det långt ifrån otänkbart att t.ex. ideella andelar i fritidsfastigheter kommer att marknadsföras genom hemförsäljning. Det bör vidare framhållas att reparations- och underhållsarbeten på fast egendom ibland marknadsförs genom hemförsäljning liksom försäkringar. Beträffande försäkringar kan anmärkas att många försäkringsbolag redan använder sig av någon form av avisering före Säljbesök i konsumenters bostäder (bilaga 8).

Redan den omständigheten att konsumenterna inte har rätt att frånträda köp av de nu aktuella nyttigheterna utgör enligt kommitténs mening ett starkt skäl för att kräva att hemförsäljning av sådana skall föregås av avisering. Härtill kommer att undantag från en aviseringsregel gör det svårare för den enskilde konsumenten att avgöra om ett Säljbesök är lagligt eller inte. Informationen till konsumenterna om aviseringsregelns innehåll blir själv- fallet lättare ju färre undantag från regeln som tillåts. Kommittén föreslår således att aviseringsregelns tillämplighet inte begränsas på samma sätt som ångerrättens tillämplighet.

Vad nu sagts innebär dock inte att kommittén anser att avisering skall behöva ske vid all hemförsäljning. Det finns enligt kommitténs mening inte tillräcklig anledning att kräva avisering vid hemförsäljning av sådana varor och tjänster som betingar ett mycket lågt pris. Beträffande sådana varor och tjänster skulle kostnaden för att avisera bli orimligt hög i förhållande till det saluhållnas värde och den nytta en avisering skulle medföra för konsumen- terna.

Kommittén har diskuterat frågan om hemförsäljning utan föregående avisering bör tillåtas beträffande andra varor och tjänster än sådana som betingar ett mycket lågt pris. Såsom nyss framhållits anser kommittén att Säljbesök hos konsumenter normalt bör föregås av avisering i någon form. Det kan alltså inte komma i fråga att kräva avisering endast vid hemförsälj- ning av vissa varor och tjänster. Kommittén har heller inte kunnat finna skäl för att undanta någon viss grupp av varor eller tjänster från kravet på avisering.

Slutsatsen av vad som nu anförts är att kommittén föreslår ett undantag som är knutet. inte till arten av det som marknadsförs. utan till storleken av det pris som kan bli aktuellt vid köp. Kommittén har diskuterat olika alternativ härvidlag. En möjlighet är att indexreglera beloppsgränsen. i första hand genom en anknytning till basbeloppet enligt lagen (l962:38l)om allmän försäkring. En sådan indexreglerad beloppsgräns anpassas automatiskt till penningvärdets förändringar. Nackdelen med en sådan ordning är emellertid att både näringsidkare och konsumenter får svårigheter att hålla reda på den vid varje tillfälle gällande beloppsgränsen. Kommittén anser därför att en i lagen angiven beloppsgräns är att föredra. Informationen till allmänheten blir härigenom betydligt lättare än med någon form av indexanknytning. Dessutom ändras inte beloppsgränsen vid varje förändring av index. Beloppsgränsen kan i stället justeras när det befinnes lämpligt med hänsyn också till andra faktorer än penningvärdets förändringar.

Kommittén har funnit att 100 kronor är en lämplig beloppsgräns. Enligt kommitténs uppfattning bör alltså avisering ske så snart näringsidkaren har rimlig anledning att tro att han kommer att sälja för 100 kronor eller mer till någon konsument. Beträffande de närmare överväganden som näringsidka— ren skall göra för att bedöma om han behöver avisera eller ej hänvisas till specialmotiveringen (se kapitel 14).

Särskilt om böcker

Såsom nyss anförts anser kommittén att man inte bör undanta något visst slag av vara. tjänst eller annan nyttighet från aviseringsregelns tillämpnings- område. Kommittén vill dock närmare redovisa sina överväganden beträf- fande ett varuslag. nämligen böcker och andra tryckta skrifter. Kommittén har härvidlag diskuterat två aspekter på frågan. dels vilken effekt en aviseringsregel skulle kunna få från kulturpolitisk synpunkt. dels om en skyldighet att avisera är förenlig med tryckfrihetsförordningens bestämmel- ser. Den senare frågan behandlas i avsnitt 5.1.5.

Företrädare för bokförlag som bedriver hemförsäljning — främst av uppslagsverk — har till kommittén framfört. att en aviseringsregel skulle få negativa effekter från kulturpolitisk synpunkt (bilaga 9.2). Anledningen härtill är att en aviseringsregel enligt förlagens mening skulle medföra att avsevärt färre konsumenter skulle köpa böcker av nu aktuellt slag. Minsk- ningen av antalet köp vid hemförsäljning skulle inte kunna kompenseras genom marknadsföring i bokhandeln. De böcker det här är fråga om betingari allmänhet höga priser. Den hårda priskonkurrensen gör det därför svårt att sälja dem genom den fasta bokhandeln. Det har t.ex. framhållits att omsättningen för FOCUS Uppslagsböcker AB till 85 % grundar sig på hemförsäljning. En bestämmelse som innebar att man inte Gck göra oanmälda Säljbesök hos konsumenter skulle medföra en kraftig minskning av

omsättningen. 1968 års litteraturutredning genomförde en omfattande undersökning av

bokbranschens struktur. Resultaten av undersökningen publicerades i betänkandet (SOU 1972:80) En bok om böcker. Av betänkandet framgår bl. a. (s. 74 f). dels att direktförsäljningen i hemmen och på arbetsplatser främst avsåg uppslagsverk och liknande större verk. dels att försäljningen av sådana

verk till övervägande del ägde rum genom hemförsäljning och till viss del även genom postorderförsäljning. Endast tio procent av denna försäljning gick genom bokhandeln. Utredningen noterade som ett intressant faktum (s. 75) att även de förlag som för sitt övriga sortiment huvudsakligen använde bokhandelsdistribution tillämpade direktförsäljning för sina uppslagsverk.

I sitt huvudbetänkande (SOU l974z5) Boken behandlade litteraturutred- ningen bland mycket annat. t.ex. stödformer för fackbokhandeln. även betingelserna för utgivningen av uppslagsverk. villkoren för direktförsäljning och tänkbara stödåtgärder för sådan försäljning.

I fråga om tänkbara stödåtgärder för direktförsäljning av litteratur till allmänheten ansåg utredningen (s. 204) att det var orealistiskt att satsa på hem försäljning och annan form av uppsökande försäljning. Däremot bedöm- des postorderförsäljningen som en lämplig distributionskanal.

När det gällde utgivningen av uppslagsverk konstaterade utredningen (s. 366) att det inte kunde förväntas att något förlag skulle våga satsa på ett så riskabelt företag som en ny stor svensk nationalencyklopedi. Utredningen som ansåg utgivningen av en sådan motiverad av ett starkt allmänintresse — föreslog därför att statsmakterna omedelbart skulle låta genomföra en särskild utredning av de problem. som är förknippade med en stats- subventionerad encyklopediutgivning.

Regeringen har sedermera tillsatt den av Iitteraturutredningen föreslagna utredningen. Denna. som har antagit namnet uppslagsverkskommittén (U 1977:09). skall enligt sina direktiv utreda bl. a. produktions- och distribu- tionsförutsättningar för ett svenskt uppslagsverk. Kommittén skall också pröva om behov av statligt stöd föreligger samt lämna förslag och rekom— mendationer i anslutning därtill.

Andra förslag från Iitteraturutredningen har redan lett till åtgärder från statsmakternas sida i form av bl. a. selektivt produktionsbidrag till skönlit- teratur och stöd till 5. k. massmarknadsutgivning av kvalitetslitteratur (prop. l975220 och 1975/76:135).

I propositionen l975/76:l35 anförde föredragande statsrådet bl.a. (s. 267):

De genomförda reformerna på litteraturområdet innefattar — om man bortser från de läsfrämjande insatserna på barn- och ungdomsområdet — inga direkta åtgärder i syfte att stimulera bokdistribution och läsfrämjande. Jag har i budgetpropositionen (prop. 1975/76: [00 bil. 10 s. 16)anmält attjag har för avsikt att till utbildningsdepartementet knyta särskild expertis för att utreda bokdistributionens villkor och frågan om ett eventuellt statligt stöd till bokhandeln. Det är naturligt att ett sådant stöd utformas så att det står i samklang med övriga åtgärder för att stödja tillgången på god litteratur.

Hemförsäljningskommitténs ordförande knöts sedermera till utbildningsde- partementet såsom sakkunnig för att verkställa den angivna utredningen. Han avgav i december 1976 betänkandet (Ds U 1976117) Stöd till bokhandeln. Efter remissbehandling av betänkandet framlade regeringen därefter förslag om olika stödåtgärder för bokhandeln (prop. 1976/77:81). vilka bifölls av riksdagen (KrU 1976/77:39). Sedermera har vissa smärre ändringar vidtagits. som ytterligare förbättrat stödet till bokhandeln (prop. 1977/78:99 och KrU 1977/78:22).

Kommittén har efter den gjorda genomgången funnit att samhällets politik när det gäller bokförsäljningen till konsumenter huvudsakligen är inriktad på att stödja den fasta bokhandeln. Ingenting har framkommit som tyder på att ett krav på avisering vid hemförsäljning av böcker och andra tryckta skrifter skulle komma att stå i strid med samhällets kulturpolitik.

Vad särskilt angår uppslagsverk. vilka traditionellt har ansetts "omöjliga" att sälja annat än genom en aktiv bearbetning av konsumenterna. är såsom framgått utgivningssituationen sådan att frågan nu utreds av uppslagsverks- kommittén. Trots att sådana verk har sålts genom hemförsäljning har det inte gått att hålla liv i något av de stora klassiska svenska uppslagsverken. På detta område krävs alltså åtgärder av annat slag från samhällets sida föratt förändra läget.

Kommittén har mot bakgrund av de förhållanden. för vilka nu redogjorts. inte ansett att det finns några kulturpolitiska skäl som talar emot införandet av en aviseringsregel även vid hemförsäljning av böcker och andra tryckta skrifter. Av konsumentpolitiska skäl är det däremot önskvärt att aviserings- regeln får gälla också vid hemförsäljning av böcker. Hemförsäljning är ett vanligt sätt att marknadsföra tryckta skrifter av alla slag och antalet ärenden hos konsumentverket/KO som rört hemförsäljning av böcker är större än för någon annan enskild varugrupp (bilaga 5.l).

5.1.5. Tryckfrihetsrättsliga aspekter

Kommittén har i avsnitt 5.1.4 tagit ställning för att aviseringsregeln skall omfatta även hemförsäljning av böcker och andra tryckta skrifter. Företrä- dare för de företag som bedriver hemförsäljning av böcker har gjort gällande att en aviseringsskyldighet för denna försäljning skulle strida mot tryck- frihetsrättsliga principer (bilaga 9.2). Kommittén anser det därför nödvändigt att behandla detta spörsmål.

Enligt 1 kap. 5 ; tryckfrihets;örordningen (TF) äger den tillämpning på i första hand skrift som har framställts i tryckpress. Till skrift hänförs även bild. oavsett om den åtföljs av text eller ej. Med vilken metod trycket har skett i tryckpressen saknar betydelse. Hur stor upplagan är spelar ingen roll. Det är det tekniska framställningssättet som är avgörande.

TF är vidare — efter lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1978 under vissa förutsättningar tillämplig på skrift. som har mångfaldigats genom stencilering. fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande. Maskinskrift räknas inte till sådana förfaranden (prop. 1975/76:204 s. 133). Ordet "mångfaldigats" innebär att skriften skall vara framställd i tillräckligt många exemplar för att den skall kunna lämnas ut för spridning. Något exakt mått på hur många exemplar detta innebär har inte angivits i lagstiftningen.

Förutsättningarna för att senast nämnda skrifter skall falla in under TF är. antingen att utgivningsbevis gäller för skriften i fråga eller att skriften är försedd med beteckning. som utvisar att den är mångfaldigad. samt i anslutning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet. Om någon av dessa förutsättningar är uppfyllda gäller sålunda TF:s bestämmelser om tryckt skrift även skrifter av nu angivet slag. när annat inte sätskilt anges i TF.

Enligt 1 kap. l & TF är dess syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och

en allsidig upplysning. Med denna utgångspunkt föreskrivsi 1 kap. 2 _thF att någon granskning före eller något förbud mot tryckningen av en skrift inte får förekomma. Enligt samma paragrafär det inte heller tillåtet för ”myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll. genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning. hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten".

Huvudregeln rörande spridning av tryckt skrift finns i 6 kap. 1 & TF som lyder: "Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla. försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person".

Förbudet mot att hindra tryckt skrifts spridning riktar sig inte mot enskilda personer eller sammanslutningar. Förslag om att låta förbudet omfatta åtgärder även från enskilda subjekt framlades av 1944 års tryckfrihetssak- kunniga (SOU 1947:60 s. 49) men avvisades av departementschefen i propositionen till TF (prop. 1948:230 5. 86 f).

Förbudet mot ingripanden från det allmännas sida innebär dels förbud mot att hindra skrifts framställning eller spridning på grund av dess innehåll. dels förbud mot att kräva myndighets tillstånd för svenska rättssubjekts generella rätt att sprida tryckta skrifter. Handel med tryckta skrifter får alltså inte förbehållas vissa yrkesutövare ellereljest inskränkas till vissa personer. I fråga om utlänningar. som inte har permanent uppehållstillstånd. och utländska företag gäller däremot särskilda regler om tillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Denna särreglering för utlänningar när det gäller exempelvis drivande av bokhandel har stöd i 14 kap. 5 5 andra stycket TF.

De fall när ingripanden får ske är noggrant angivna i själva TF. Det rör sig här främst om de 5. k. tryckfrihetsbrotten. Det saknas anledning att här gå närmare in på detta område.

Frågan är nu i vad mån man i vanlig lag kan reglera försäljningen av tryckta skrifter utan att en sådan reglering kommer i konflikt med tryckfrihetsrätten eller. annorlunda uttryckt. i vilken utsträckning vanlig lagstiftning är tillämplig på försäljningen av tryckta skrifter.

Enligt 14 kap. 5 5 första stycket TF skall vad som annars är föreskrivet i lag eller författning gälla i alla avseenden beträffande vilka bestämmelser saknas i TF eller i särskild lag som utfärdats med stöd av TF. Enligt fast praxis anses detta bland annat innebära att försäljningen av tryckta skrifter är underkastad allmänna näringsrättsliga och ordningsrättsliga regler. Det väsentliga är att sådana regler inte tar sikte speciellt på tryckta skrifter och framför allt att de inte gör åtskillnad med hänsyn till skrifternas innehåll (se bl. a. SOU 1947:60 s. 107 och 291 samt professor Håkan Strömberg. Tryckfrihetsrätt. 6 uppl. 1977. s. 34 ff).

Ett område där det allmännas åtgärder vid flera tillfällen har påståtts kränka tryckfriheten är skattelagstiftningen. Den senaste stora debatten i frågan ägde rum i anslutning till införandet av annonsskatten genom förordningen (1971:170) om annonsskatt. som sedan ersatts av lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Vid behandlingen av förslaget till 1971 års förordning (prop. 1971:28) och det samtidigt framlagda förslaget om statligt stöd till dagspressen (prop. 197l:27) begärde riksdagens skatteutskott yttrande från konstitutionsutskottet beträffande de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på de

bägge förslagen (se SkU 1971130jämte bilagor). Såväl konstitutionsutskottets som skatteutskottets majoritet fann — liksom senare riksdagsmajoriteten —att förslagen inte stred mot TF:s regler. Denna inställning har riksdagen vidhållit när frågan vid senare tillfällen har kommit upp.

Enligt 29" marknadsföringslagen kan en marknadsföringsåtgärd vid vite förbjudas om den genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Eftersom marknadsföring i stor utsträckning sker genom tryckt skrift uppkommer här frågan om hur långt TF:s särskilda regler sträcker sig.

Förhållandet mellan tryckfriheten och marknadsföring i form av reklam har ingående belysts i förarbetena till marknadsföringslagen (se bl. a. prop. 1970:57 s. 65 ffoch 130 fsamt 3 LU l970:45 s. 86 fjämte prop. 1975/76:34 s. 111 1). Frågan har även behandlats i andra lagstiftningsärenden (se bl. a. prop. l973:123 5.39 ffoch prop. 1978/79:2 s. 51 ff. 72. 78 ffoch 89 1). Det finns också rättsfall. som belyser nämnda förhållande. t. ex. marknadsdomstolens beslut nr 23/1974 och högsta domstolens beslut refererat i NJA 1975 s. 589 (det 5. k. Helg-Extra målet). marknadsdomstolens beslut nr 1/1977 och högsta domstolens beslut refererat i NJA 1977 s. 751 (målet Konsum Stockholm mot VIVO-Favör) samt Svea hovrätts dom refererad i Svensk Juristtidning 1978 rf s. 37 (målet Samsäljbolagen mot Kooperativa Förbundet).

Rättsläget kan sammanfattas på följande sätt:

Rådande rättsuppfattning får anses vara. att ingripande med stöd av marknadsförings- lagen mot meddelande i tryckt skrift kan ske utan hinder av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. när fråga är om meddelande av rent kommersiell natur. Hit hör meddelande i annons. om meddelandet utan att vara att hänföra till nyhetsförmed- lingen eller åsiktsbildningen i samhället - handlar om näringsidkares affärsverksamhet eller däri tillhandahållna varor och tjänster samt meddelandet tillika ger vid handen att det har ett kommersiellt. vanligen avsättningsfrämjande syfte (ur högsta domstolens senast nämnda beslut).

Frågan om en viss tryckt reklamframställning på grund av sitt innehåll bör bedömas enligt TF:s regler eller inte kan vara svår att avgöra. Däremot råder det ingen tvekan om att marknadsföringen av tryckta skrifter är underkastad samma generella regler som gäller för marknadsföring av andra varor (jämför vad som nyss sagts betr. tillämpningen av 14 kap. 5 & TF). Det förhållandet att exempelvis en tidningsannons för en bok skall bedömas enligt TF:s regler innebär naturligtvis inte att boken får marknadsföras utan hänsyn till marknadsföringslagen och andra lagar som reglerar saluförandet av varor. Väljer den som saluför boken att använda sig av hemförsäljning är hemförsäljningslagen tillämplig på de köp som kommer till stånd. om de övriga i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda. KO har också meddelat förbudsföreläggande vid vite för försäljare. som vid hemförsäljning av böcker inte har följt hemförsäljningslagens regler för avtals ingående (se bl. a. KO:s tidskrift nr 1/1976 s. 25). Härmed är dock inte sagt att vilken generell regel som helst skulle kunna tillämpas på tryckta skrifter utan konflikt med TF. Det torde sålunda inte vara möjligt att utan ändring av TF förbjuda ' hemförsäljning som marknadsföringsmetod. alltså även av tryckta skrif- ter.

Beträffande vissa varor och tjänster gäller särskilda regler för marknads- föringen. Som exempel kan nämnas livsmedel. som enligt livsmedelslagen

(19712511) inte får säljas färdigförpackat utan att livsmedlet är tydligt och otvetydigt märkt med uppgift om livsmedlets slag. dess sammansättning. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma m.m. Andra exempel på varor. för vilkas saluhållande gäller lagregler som inskränker den fria handeln. är läkemedel. hälso- och miljöfarliga varor. explosiva varor och metallskrot. Regler av motsvarande slag torde inte kunna införas när det gäller marknadsföringen av tryckta skrifter utan en föregående ändring av TF. Det skulle t.ex. utan tvekan stå i strid med TF att föreskriva att tryckta skrifter skulle vara försedda med innehållsdeklarationer eller att uppställa krav på vissa kvalifikationer hos svenska medborgare för att de skulle få framställa eller handla med tryckta skrifter.

En aviseringsregel som gällde endast vid hemförsäljning av böcker eller av vissa böcker. t.ex. på grund av deras innehåll. skulle också strida mot den fria spridningsrätten enligt TF. Detsamma skulle vara fallet om en aviseringsre- gel inskränktes till att avse endast vissa av de näringsidkare som bedrev hemförsäljning av tryckta skrifter. En generellt giltig aviseringsregel. som är helt neutral i förhållande till arten av den nyttighet som marknadsförs. innebär emellertid inte någon inskränkning av den fria spridningsrätten i högre grad än andra generella regler för marknadsföringen.

Kommitténs ställningstagande för en aviseringsregel bygger på uppfatt- ningen. att konsumenterna bör vara förberedda på säljbesök och ha en möjlighet att avstyra sådana besök som de inte önskar. Såsom tidigare framgått riktar sig TF:s förbud mot att hindra spridandet av tryckt skrift inte mot enskilda personer eller sammanslutningar. Enskilda fastighetsägare kan alltså förbjuda hemförsäljning inom fastigheten utan konflikt med TF (se t. ex. NJA 1971 s. 571 och JO:s ämbetsberättelse 1974 s. 103). Varje person bestämmer naturligtvis också om hemförsäljning skall få förekomma i hans bostad. En aviseringsregel. som i princip gäller för all hemförsäljning. kan närmast ses som en möjlighet för den enskilde konsumenten att utöva sin rätt att välja ut de säljbesök som han är intresserad av och avvisa de övriga.

Kommittén har således kommit till den slutsatsen, att en lagregel om skyldighet att avisera före säljbesök i konsumenters bostäder inte skulle strida mot TF. En absolut förutsättning härför är dock att aviseringsregeln är neutral till arten av den nyttighet som marknadsförs.

Avslutningsvis bör det framhållas att det även efter införandet av en aviseringsregel kommer att råda full frihet för försäljare att per telefon eller brev. t. ex. reklambroschyrer. söka kontakt med konsumenter för att få besöka dem i deras hem och därvid erbjuda böcker till försäljning.

5.2. Sättet att avisera

5.2.1. Skrift/ig eller muntlig/bmi

För att en aviseringsregel verkligen skall fylla den funktion som avsetts att ge den enskilde konsumenten möjlighet att utan personlig påverkan från en försäljare avgöra vilka säljbesök han vill ta emot i sitt hem — bör aviseringen vara skriftlig. Ett absolut krav på skriftlig avisering utan ett samtidigt förbud mot telefonförsäljning leder emellertid till flera mindre lyckade konsekven- ser. Det skulle bl. a. innebära. att näringsidkarna skulle få marknadsföra sina

nyttigheter per telefon och därvid även ingå avtal men att de samtidigt skulle vara förbjudna att fråga om en tid för ett personligt säljbesök i konsumentens bostad (ang. telefonförsäljning se vidare kapitel 10). Dessutom skulle ett krav på skriftlig avisering kunna få negativa konsekvenser för konkurrens- förhållandena, eftersom ett sådant krav skulle kunna medföra att endast de kapitalstarka näringsidkarna hade råd att använda sig av hemförsäljning.

Av nämnda skäl måste man låta avisering ske skriftligen eller per telefon. Däremot kan man inte tillåta att avisering sker genom personliga besök hos konsumenterna. Dessa skulle ju i så fall inte undgå de psykologiska svårigheter som.enligt vad kommittén utvecklat i avsnitt 4.4.ofta uppkom- mer vid hemförsäljning. En ordning som tvingade fram två personliga sammanträffanden före varje avtal skulle dessutom endast leda till irritation och kostnadsökningar.

5.2.2. Aviseringens innehåll

Aviseringsmeddelandet bör — vare sig det är skriftligt eller muntligt — självklart innehålla upplysningar. som gör det möjligt för konsumenten att avgöra vilken produkt eller tjänst som säljbesöket skall avse och vilken näringsidkare som är säljare. Ett aviseringsmeddelande. som avser en viss vara och som kommer från en bestämd näringsidkare. bör naturligtvis inte få åberopas när det gäller marknadsföring av en helt annan vara eller av en annan näringsidkare. Vad nu sagts bör dock inte få hindra att en avisering för en bestämd vara också får anses innefatta tillbehör till denna. Sålunda bör en avisering som avsett försäljning av symaskin också gälla för erbjudanden om köp av tillbehör till symaskinen och avtal om fortlöpande tillsyn av den. Däremot bör en konsument. som förberett sig på ett säljsamtal om exempelvis diskmaskiner. inte behöva riskera att försäljaren under säljbesö- ket börjar tala om köp av brandsläckare.

] detta sammanhang kan det vara av intresse att omnämna en viss Säljteknik. som ibland förekommer vid hemförsäljning. Den består i att försäljaren inleder ett säljsamtal med att tala om en viss vara för att under samtalets gång gå över till en helt annan vara eller en annan variant av varan. Denna teknik brukar med en engelsk term kallas "switch-selling”. Den går till så att en försäljare antingen via annonser med svarstalonger eller genom direkta personliga besök först lockar konsumenten med en viss vara eller en mycket billig modell av varan och därefter. när han väl har kommit in i konsumentens bostad. övergår till att försöka sälja en helt annan eller i varje fall väsentligt dyrare produkt. Försäljaren brukar därvid mer eller mindre öppet påstå att den först erbjudna varan är dålig. slutsåld eller att något liknande förhållande föreligger. Man brukar ibland kalla detta för "opening gambit”. Metoder av detta slag torde så gott som alltid vara att anse som otillbörliga mot konsumenterna och alltså förbjudna redan enligt marknads- föringslagen. Med den av kommittén föreslagna aviseringsregeln kommer också sådana säljmetoder att ytterligare försvåras.

Frågan om ett aviseringsmeddelande för att kunna godtas skall innehålla någon upplysning utöver uppgift om vad som marknadsförs och vem näringsidkaren är beror på flera omständigheter. En viktig sådan är hur man ställer sig till frågan huruvida säljbesök skall få göras endast hos konsumenter

som samtyckt till besök eller även hos konsumenter som inte uttryckligen avböjt besök (se vidare avsnitt 5.3). Om säljbesök skall få göras även hos konsumenter som inte uttryckligen avböjt besök torde man behöva ställa större krav på aviseringsmeddelandets innehåll. Det bör i så fall innehålla en tämligen preciserad uppgift om tidpunkten för det aviserade besöket. Man torde också behöva föreskriva någon minsta tid mellan avisering och besök så att de konsumenter. som vill avböja besök. får en rimlig tid på sig att göra det.

Anser man däremot att det bör krävas att konsumenten verkligen har samtyckt till besöket. synes man inte behöva föreskriva något i dessa avseenden. Om man föreskriver att konsumenten skall ha samtyckt till näringsidkarens besök kommer det att ligga i varje näringsidkares eget intresse att konsumenterna får rimlig tid på sig att svara på aviseringsmed- delandet. Man kan visserligen tänka sig att avisering per telefon sker mycket kort tid före det avsedda besöket. Bortsett från de fåtaliga fall då konsumen- ten har ett uttalat intresse av att säljbesöket äger rum så fort som möjligt skulle en sådan avisering. som inte gav konsumenten något reellt rådrum. säkerligen leda till negativa resultat för näringsidkaren. I vissa flagranta fall är det inte heller omöjligt att det skulle kunna anses som otillbörlig marknads- föring att per telefon övertala en konsument om ett omedelbart besök.

5.3. Krav på samtycke från konsumenten

En fråga av central betydelse är huruvida säljbesök bör få företas inte bara hos konsumenter som förklarat sig villiga att ta emot besök utan även hos konsumenter som inte uttryckligen avböjt besök. En aviseringsskyldighet. som innebär att de konsumenter som inte vill ha säljbesök måste vara aktiva för att hindra sådana, kommer enligt kommitténs mening inte att medföra någon nämnvärd förbättring för konsumenterna. Konsumenternas situation skulle rent av kunna bli sämre med en sådan aviseringsrege1.

Om säljbesök tillåts hos alla konsumenter som inte avböjt besök och om man inte noga reglerar aviseringsmeddelandenas innehåll och utformning, kommer meddelandena säkerligen att i de flesta fall ingå som en del av broschyrer. kataloger och annan direktreklam till hushållen. Många konsu- menter kommer inte att uppmärksamma själva aviseringen i sådant reklam- material och de kommer följaktligen att få säljbesök som de inte är beredda på. Många av dem kan komma att känna sig moraliskt skyldiga att köpa. eftersom de genom sin ouppmärksamhet underlåtit att avstyra säljbesöket. Näringsidkaren kan skaffa sig ett psykologiskt övertag redan genom att hänvisa till aviseringsmeddelandet. Sett från näringsidkarens synpunkt kommer en aviseringsregel. som tillåter säljbesök hos de konsumenter som förhållit sig passiva. att innebära en ökad kostnad för direktreklam. Närings- idkaren får inte heller någon garanti för att de konsumenter som blir besökta verkligen är intresserade av det han marknadsför.

Enligt kommitténs mening bör man kräva ett uttryckligt samtycke från konsumentens sida för att ett säljbesök skall få företas. Härigenom kan man uppnå den effekt som en aviseringsregel är avsedd att få. nämligen att styra användandet av hemförsäljning som marknadsföringsmetod så att endast de

konsumenter som vill ha säljbesök i hemmet får det. En konsument som har samtyckt till ett säljbesök kan visserligen komma att känna ett starkt psykologiskt tryck att köpa. även om han egentligen inte gjort annat än samtyckt till att en försäljare får komma och förevisa sina produkter. Mot detta måste dock ställas att konsumenten har fått tillfälle att förbereda sig på besöket och att alla konsumenter. som inte är intresserade av den aktuella varan eller tjänsten. slipper få besök. Det bör också påpekas att den konsument. som ingår ett köpeavtal under ett säljbesök som han samtyckt till. ändå har kvar sin rätt att frånträda avtalet med stöd av hemförsäljnings- lagen i den mån lagen gäller.

5.4. Påföljd för underlåten avisering

Om en näringsidkare vid marknadsföring av en vara. tjänst eller annan nyttighet åsidosätter en lagstadgad skyldighet torde det i allmänhet medföra att marknadsföringen anses som otillbörlig enligt 2 & marknadsföringslagen. Detta torde gälla även utan att den aktuella lagen innehåller någon uttrycklig hänvisning till marknadsföringslagen. Åsidosättandet av en aviseringsregel kommer alltså i de flesta fall att bedömas som otillbörlig marknadsföring. Den som bedriver hemförsäljning utan att avisera kommer följaktligen att kunna förbjudas vid vite att fortsätta därmed. För att undvika varje tvivel om att underlåtenhet att avisera utgör otillbörlig marknadsföring anser kommittén att man i hemförsäljningslagen bör ta in en direkt hänvisning till marknads- föringslagen. Motsvarande hänvisning finns i exempelvis 9 & konsumentkre- ditlagen.

Frågan är emellertid om man till aviseringsregeln bör knyta även en straffrättslig påföljd. De straffrättsliga påföljder som kan ifrågakomma är böter och fängelse. Eftersom en aviseringsrege1 i viss mån skulle ha karaktär av en ordningsregel kan det tyckas ligga nära till hands att till den knyta en straffrättslig påföljd —i första hand böter. Man skulle härigenom kunna beivra sådana överträdelser av aviseringsregeln. som har skett innan K0 och marknadsdomstolen hunnit ingripa enligt marknadsföringslagen.

Det framstår dock som mindre lämpligt att använda straffsom påföljd för överträdelse av en marknadsföringsbestämmelse av nu aktuellt slag. I den mån ett icke aviserat säljbesök inte leder till köp finns det knappast något sakligt skäl att döma näringsidkaren till straff. Någon skada kan ju inte sägas ha uppkommit. Leder å andra sidan det oaviserade säljbesöket till att konsumenten ingår ett köpeavtal. framstår det också som mindre befogat att döma till straffom konsumenten är nöjd med köpet. Om konsumenten finner att han gjort ett dåligt köp är det viktigare för honom att kunna frånträda köpet än att näringsidkaren ådöms straff för sin underlåtenhet att avisera. Den avskräckande effekt som en straffbestämmelse är avsedd att ha kan i lika hög grad uppnås genom en kombination av det marknadsrättsliga påföljds- systemet och en civilrättslig sanktion.

Den civilrättsliga sanktion som kan bli aktuell i detta sammanhang är att föreskriva att avtalet inte blir gällande mot konsumenten. Detta innebär att den konsument. som har ingått ett köpeavtal vid ett ej aviserat säljbesök i bostaden. kan påkalla köpets återgång på grund av ogiltighet. En sanktion av

detta slag blir aktuell endast när det ej aviserade säljbesöket verkligen har resulterat i ett köp. När så är fallet har konsumenten i allmänhet rätt att inom en vecka frånträda avtalet enligt hemförsäljningslagen. Det finns enligt kommitténs mening ändå skäl att knyta en särskild ogiltighetssanktion till aviseringsregeln.

Den tidsbegränsade ångerrätten enligt hemförsäljningslagen gäller inte undantagslöst. Redan den omständigheten att ångerrätten inte gäller vid köp av de flesta tjänster. av försäkringar osv. motiverar enligt kommitténs uppfattning införandet av en rätt att på grund av ogiltighet häva avtal. vilka tillkommit vid säljbesök som konsumenten inte i förväg samtyckt till. Vidare har tidsfristen i många fall gått ut innan den köpta varan levererats eller tjänsten utförts och konsumenten hunnit göra klart för sig om han tycker att köpet är bra eller dåligt. En ogiltighetssanktion skulle ge den konsument. som ingått ett avtal under ett ej aviserat säljbesök. en betydligt längre frist för att bedöma situationen. Samtidigt skulle den näringsidkare. som underlåtit att avisera. löpa en ekonomisk risk även efter utgången av den vanliga ångerfristen.

Kommittén anser sammanfattningsvis att en aviseringsregel inte bör förses med någon straffrättslig påföljd men däremot med en civilrättslig ogiltighets- sanktion. Samma sanktion gäller redan för underlåtenhet att lämna föreskri- ven information om hemförsäljningslagens bestämmelser.

5.5. Tänkbara effekter av aviseringsregeln

Kommittén har haft ett flertal kontakter med näringsidkare som skulle beröras av aviseringsregeln. Dessa har alla framhållit att en regel,som innebär att de måste inhämta samtycke till säljbesök. skulle få samma effekt som ett förbud mot hemförsäljning som marknadsföringsmetod. Näringsidkarna har härvid hänvisat bl.a. till förhållandena i Danmark (ang. lagstiftningen i Danmark se avsnitt 3.1.1). En näringsidkare med omfattande tillverkning och försäljning har t. o. m. hotat med att lägga ned en stor del av sin verksamhet i Sverige om en aviseringsregel skulle införas. Anledningen härtill skulle vara att omsättningen skulle minska avsevärt om hemförsäljning inte fick bedrivas på nuvarande sätt. På grund härav skulle tillverkningen av varan inte längre bli lönsam.

Det har å andra sidan ofta framhållits från näringsidkare att många konsumenter är positivt inställda till säljbesök. Det har också gjorts gällande. att de konsumenter som köper vid hemförsäljning i allmänhet har övervägt köp av den aktuella varan under en viss tid före försäljarens besök. Vidare har man från näringsidkarhåll hänvisat till de fördelar för konsumenterna som hemförsäljning kan innebära i form av bekvämlighet och möjlighet till ingående demonstrationer osv. (se avsnitt 4.3). Det finns därför enligt kommitténs mening ingen anledning att tro. att den aviseringsregel som kommittén föreslår skulle få samma effekt som ett förbud mot hemförsälj- ning.

Om den av kommittén föreslagna aviseringsregeln införs måste närings- idkarna naturligtvis upphöra med hemförsäljning i den form som i dag är vanligast. dvs. genom besök hos konsumenter som inte är förberedda på

besöket. Detta innebär dock inte att marknadsföringsmetoden som sådan kommer att försvinna. Även efter införandet av den föreslagna aviserings- regeln kommer det att finnas utrymme för seriöst bedriven hemförsäljning. Marknadsföring genom hemförsäljning kommer med fördel att kunna användas. t. ex. för sådana varor och tjänster. som lämpar sig särskilt för att demonstreras och diskuteras i konsumentens bostad. Hemförsäljningen kommer då att ske hos de konsumenter som har uttryckt ett klart intresse för den saluhållna nyttigheten.

Såsom hemförsäljning f. n. i allmänhet bedrivs är det en personalkrävande marknadsföringsmetod. Det erfordras vanligen ett stort antal resultatlösa säljbesök för varje försäljning. Med hänsyn härtill och till den negativa attityd.som många konsumenter har till hemförsäljning.är det sannolikt att den av kommittén föreslagna aviseringsregeln får till följd att näringsidkarna måste minska den säljpersonal. som sysslar med hemförsäljning. Införandet av aviseringsregeln kan alltså. åtminstone på kort sikt. få negativa syssel- sättningseffekter. Däremot finner kommittén det ytterst osannolikt att aviseringsregeln skulle få till följd att stora delar av produktionen av vissa hushållsapparater och andra varor skulle upphöra.

Näringsidkarna måste självfallet anpassa sig till de lagar som införs. De näringsidkare. som i dag säljer en betydande del av sin produktion genom hemförsäljning. måste alltså söka nya former för sin marknadsföring i den mån de inte fortsätter med hemförsäljning enligt de nya reglerna. Farhågorna för att detta skulle leda till en kraftig minskning av försäljningen ger anledning misstänka att vederbörande näringsidkare valt hemförsäljnings- metoden därför att hans produkter inte klarar konkurrensen med andra produkter i butikshandeln. Från näringsidkarnas sida har man eftertryckligt förnekat att försäljningsresultaten vid hemförsäljning skulle bero på att man ”övertalar" konsumenter att köpa. Det finns därför ingen anledning att tro att försäljningsresultatet totalt sett skulle bli sämre på grund av att möjligheterna att besöka oförberedda konsumenter i princip försvinner.

Kommittén har inte ansett det vara sin uppgift att göra någon detaljerad analys och bedömning av de sysselsättningseffekter som kan bli följden av aviseringsregeln. Den närmare avvägningen mellan arbetsmarknadspolitiska och konsumentpolitiska hänsyn är något som tillkommer regering och riksdag. Enligt kommitténs mening kommer de omställningssvårigheter för näringsidkarna. som den föreslagna aviseringsregeln kan komma att medfö- ra. mer än väl att uppvägas av fördelar för konsumenterna. På lång sikt bör aviseringsregeln kunna ha positiva effekter även för näringsidkarna. Man måste också ha i minnet att en minskning av försäljningen genom den kanal. som hemförsäljningen utgör. inte behöver innebära någon minskad försälj- ning totalt sett. lden mån det rör sig om produkter.som verkligen efterfrågas. kommer det säljutrymme som eventuellt uppstår på grund av minskad hemförsäljning att snabbt fyllas genom en ökad försäljning i någon annan säljkanal.

5.6. Lagtekniska synpunkter

Inom kommittén hardiskuterats olika sätt att utforma en lagbestämmelse om aviseringsskyldighet (se avsnitt 1.2.3). Det är huvudsakligen två alternativ som har diskuterats. Det ena innebär att aviseringsregeln skulle utformas som en generalklausul. Det andra alternativet innebär en preciserad lagbe- stämmelse av sedvanlig art. Alternativet med generalklausul skulle innebära en mycket allmänt formulerad regel om avisering.som lämnade frågorna om vilka som skall avisera och när och hur detta skall ske obesvarade. En sådan aviseringsregel skulle fyllas med reellt innehåll i första hand genom förhandlingar mellan konsumentverket och företrädare för näringsidkarna inom olika branscher(därefter skulle verket utfärda s. k. riktlinjer) och isista hand genom avgöranden i marknadsdomstolen i ärenden rörande enskilda näringsidkare (se avsnitt 2.4.3). En bestämmelse enligt det andra alternativet måste däremot klart ange vilka som berörs av regeln och när och hur aviseringen skall ske.

Enligt kommitténs uppfattning (se avsnitt 5.1.4) skall säljbesök hos konsumenter normalt föregås av avisering. Det enda undantag som kommit- tén ansett lämpligt gäller sådana varor och tjänster som betingar ett lågt pris. Vidare har kommittén ansett att avisering bör få ske skriftligen eller per telefon men inte genom personliga besök hos konsumenterna. Såsom framgått av avsnitt 5.3 anser kommittén att man inte bör tillåta säljbesök hos andra konsumenter än de som uttryckligen samtyckt till sådana besök. Slutligen har kommittén i avsnitt 5.4 föreslagit att underlåtenhet att avisera före säljbesök hos en konsument skall medföra att det avtal. som kan ha ingåtts vid det oaviserade besöket. inte skall kunna göras gällande mot konsumenten. Kommittén anser alltså att avisering skall ske före så gott som all hemförsäljning.arr aviseringen skall ske skriftligen eller per telefon och att det skall krävas ett positivt svar från den enskilde konsumenten för att säljbesök skall få göras i hans bostad. Dessa ställningstaganden kan ges ett adekvat uttryck i en preciserad lagbestämmelse av sedvanlig art.

Mot bakgrund av de ställningstaganden som nu redovisats finns det enligt kommitténs mening ingen anledning att genom mycket allmänna formule- ringar i lagtexten skapa utrymme för förhandlingar mellan konsumentverket och näringsidkarna om aviseringsregelns närmare innehåll. En general- klausul skulle vara befogad om man önskade få fram olika regler för olika grupper av näringsidkare eller för olika förhållanden kring marknadsföringen. En sådan ordning skulle oundvikligen leda till avsevärda svårigheter för både näringsidkare och konsumenter. Det skulle dessutom ta lång tid och kräva avsevärda resurser att utforma de riktlinjer och utveckla den praxis som skulle ge generalklausulen dess reella innehåll. Denna uppfattning vinner stöd av erfarenheterna från konsumentverkets arbete med riktlinjer på andra områden.

Även efter det att riktlinjer för när och hur avisering skall ske har utformats och gjorts kända. kommer det att krävas ett antal avgöranden av marknads- domstolen för att olika frågor i samband med aviseringsskyldigheten skall klarläggas. Det kommer alltid att finnas näringsidkare som står utanför de stora branschorganisationerna och som kan hävda att de inte är bundna av riktlinjer som andra näringsidkare förklarat sig beredda att följa. En

generalklausul förutsätter alltid att förhållandevis många fall kommer under domstols — i detta fall marknadsdomstolens — bedömning.

En ytterligare nackdel med en bestämmelse i form av en generalklausul är att man inte kan knyta någon direkt verkande straff— eller civilrättslig påföljd till den. Detta innebär att varje enskild näringsidkare utan risk för någon påföljd kan åsidosätta sina eventuella skyldigheter till dess marknadsdom- stolen vid vite förbjudit honom att fortsätta med det normstridiga förfaran- det. Slutligen anser kommittén att en bestämmelse i form av en generalklausul på detta område medför avsevärda nackdelar när det gäller möjligheterna att informera allmänheten om vilka regler som gäller.

6 Andra åtgärder som avser förhållandena före säljbesök

6.1. Respekt för skylt på dörren

Sedan lång tid tillbaka förekommer det att ägare till hyresfastigheter låter sätta upp skyltar med text som förbjuder försäljning inom den aktuella fastigheten. Äldre skyltar riktar sig ofta samtidigt mot bettleri. dvs. tiggeri. Även enskilda hyresgäster sätter ibland upp sådana skyltar på eller vid sina lägenhetsdörrar. I småhusområden förekommer det också att husägarna sätter upp skyltar av detta slag för att markera att de inte är intresserade av hemförsäljning.

Till skillnad mot vad som varit och är fallet i Danmark (se avsnitt 3. 1.1) har det i Sverige inte funnits någon egentlig sanktion mot överträdelse av förbudsskyltarav angivet slag. Efter införandet av marknadsföringslagen kan det dock göras gällande. att den som nonchalerar ett klart budskap på en sådan skylt gör sig skyldig till otillbörlig marknadsföring. 1 det i avsnitt 1.2.3 nämnda ärendet rörande Electrolux gick KO också på denna linje. Eftersom parterna ingick en överenskommelse i denna fråga. varefter KO återkallade sin talan. finns det emellertid inte något uttalande från marknadsdomstolen härom.

Såsom framgått av avsnitt 1.2.3 försökte kommittén i ett skede av utredningsarbetet att skapa förutsättningar för en förhandlingslösning. som kunde ligga till grund för av konsumentverket utfärdade riktlinjer för hemförsäljning. Därvid diskuterades bl. a. skyltfrågan mellan kommittén och företrädare för de berörda näringsidkarna. Det visade sig då bl. a. att näringsidkarna inte hade utfärdat några rekommendationer till sina försäljare att respektera de aktuella skyltarna. Näringsidkarna ställde sig genomgående negativa till tanken att försäljarna skulle respektera skyltarna. Enligt kommitténs uppfattning kunde det från konsumentsynpunkt anföras mycket starka skäl för en sådan regel.

Sålan frågan om en förhandlingslösning hade fallit fanns skyltfrågan med bland de punkter. där kommittén övervägde lagstiftning. Som angivits i avsnitt 1.2.3 träffades emellertid sedermera en överenskommelse i skyltfrå- gan mellan konsumentverket/KO och DF. I denna överenskommelse utfäste sig DF att rekommendera sina medlemmar och övriga direktsäljföretag att respekterade aktuella skyltarna. DF har därefter i sina regler försäljaren tagit in följande punkt (11 b): "Säljaren får ej utan föregående överenskommelse i säljsyfte uppsöka konsument. som genom en på eller vid dörren till sin bostad uppsatt skylt undanber sig säljbesök. Regeln gäller ej redan etablerad

affärsförbindelse eller verksamhet som faller under tryckfrihetsförordning-

"

en.

Överenskommelsen mellan konsumentverket/KO och DF i skyltfrågan kommer med största sannolikhet att tas med som en av punkterna i de generella riktlinjer för direktförsäljning till konsument. som kommer att utfärdas av verket efter överläggningar med DF (se avsnitt 1.2.3).

Att försäljarna hos DF:s medlemsföretag nu har ålagts att respektera de aktuella skyltarna innebär enligt kommitténs uppfattning en inte oväsentlig förstärkning av konsumentskyddet. Det undantag som har gjorts för "verksamhet som faller under tryckfrihetsförordningen" anser kommittén emellertid vara omotiverat från tryckfrihetsrättslig synpunkt (jfr avsnitt 5.1.5). Efter den gjorda överenskommelsen torde det inte råda någon tvekan om att en försäljare. som inte respekterar ifrågavarande skyltar. gör sig skyldig till otillbörlig marknadsföring. Sålunda har KO sedermera utfärdat ett förbudsföreläggande på 10 000 kronor fören försäljare från Electrolux som en följd av att denne bl.a. underlåtit att respektera en sådan skylt (dnr 78/K 3775). Vad nu sagts om otillbörlig marknadsföring torde gälla även om försäljaren inte representerar någon medlem i DF. eftersom innehållet i överenskommelsen med skäl kan sägas utgöra normen för god affärssed på området.

Införs den av kommittén i kapitel 5 föreslagna aviseringsregeln kommer skyltregelns självständiga betydelse att minskas. Om konsumenten efter att ha blivit aviserad samtycker till säljbesöket tar samtycket självfallet över budskapet på skylten. 1 de fall när försäljaren inte är skyldig att avisera sina säljbesök kommer skyltregeln alltjämt att ha betydelse som spärr mot oanmodade säljbesök. Detsamma får i princip anses Vara fallet om försäljaren är skyldig att avisera men underlåter att göra det. I sådana fall kommer emellertid aviseringsregeln i praktiken att ta över skyltregeln.

6.2. Auktorisation eller tillstånd

När det gäller åtgärder som avser förhållandena före säljbesök har kommittén övervägt någon form av auktorisations- eller tillståndssystem. Såsom framgår av avsnitt 2.3 har flera tidigare utredningar diskuterat ett sådant system. Frågan har varit aktuell i riksdagen även under senare år. I motion 1974:248 framhöll sålunda motionärerna bl. a.. att det enligt deras åsikt vore lämpligt att kräva auktorisation av myndighet för rätten att bedriva hemförsäljning. Motionärerna hemställde därför om utredning i detta hänseende. Närings- utskottet redogjorde i sitt betänkande (NU 1974: 15) för hemförsäljningskom- mitténs direktiv och anförde. att även om inte möjligheten att införa ett auktorisationssystem omnämndes i kommitténs direktiv. fick det anses att motionärernas önskemål i det väsentliga tillgodosetts genom det utrednings- uppdrag som redan hade lämnats. På utskottets hemställan avslogs motionen också med hänvisning därtill.

Auktorisation är i princip en typ av etableringskontroll och innebär att konkurrensen i större eller mindre utsträckning begränsas. Svensk etable- ringsrätt har som huvudregel att all näringsutövning är tillåten för svenska medborgare såvitt annat inte är uttryckligen föreskrivet. Särskilt tillstånd av

myndighet fordras alltså normalt inte. Denna princip fanns förut fastslagen i 1864 års näringsfrihetsförordning. När denna upphävdes med utgången av år 1968 ersattes den såvitt gäller svenska rättssubjekt inte av någon motsvaran- de författning. Det materiella rättsläget slogs emellertid fast i detta samman- hang.

Vid åtskilliga tillfällen har det. oftast från näringsidkarhåll. framförts krav på ingripanden från statsmakternas sida med olika former av etableringskon- troll. Kraven har i de flesta fall avvisats under hänvisning till samhällsnyttan inte minst från konsumentsynpunkt av en obunden konkurrens. Statsmakterna har dock på flera områden och som det synes i en på senare tid ökande utsträckning infört olika typer av näringsrättslig lagstiftning. som i och för sig begränsar konkurrensen. Ett exempel är lagen ( 19751985) om tillfällig handel. Bilden av de regleringar som förekommer i dag är mycket splittrad och inte ens i fråga om terminologin råder någon enhetlighet. Härtill kommer den omfattande floran av auktorisations- och legitimationssystem. som införts av olika branschorganisationer och sammanslutningar inom näringslivet. För ytterligare information i dessa frågor kan hänvisas till professor Ulf Bernitz. Svensk och internationell marknadsrätt. 2 uppl. 1973. samt konsumentverkets två rapporter 1978z8—01. Auktorisation och konsu- mentskydd. och l978:8—02 Auktorisationssystem - En översikt (den senare är en reviderad upplaga av rapporten 197411. Om auktorisation).

Grundläggande frågor som avser principen om fri näringsutövning behandlas i betänkandet (SOU l978:9) Ny konkurrensbegränsningslag. De etableringsrättsliga problemen behandlas även i skrothandelsutredningens betänkande (Ds H 1978z5) Handeln med skrot och handeln med begagnade varor. Vidare har riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1975214 5. 79) uttalat. att det var önskvärt med en samlad översyn av de problem. som har med etableringsrätten att göra (se även NU 1975/76:54).

Kommittén har diskuterat frågan om auktorisation eller tillstånd för att få bedriva hemförsäljning med den utgångspunkten att en tillståndsprövning inte borde innefatta någon bedömning av behovet av verksamheten. Vad kommittén har övervägt är en lämplighetsprövning mot bakgrund av vad som är känt om den tillståndssökandes tidigare näringsverksamhet. En sådan prövning kunde förmodas i vissa fall ge till resultat att tillstånd inte lämnades. Beviljade tillstånd skulle också i vissa fall kunna förbindas med särskilda villkor och föreskrifter för hur verksamheten skall bedrivas.

Med hänsyn bl. a. till pågående utredningsarbete och ännu ej färdigbe- handlade utredningsförslag på förevarande område har kommittén dock inte ansett det lämpligt att föreslå någon form av auktorisations- eller tillstånds- system för hemförsäljning. Frågan om auktorisation kan också ses i relation till frågan om näringsförbud (se avsnitt 11.1).

6.3. Registrering hos myndighet

Som alternativ till en auktorisations— eller tillståndsprövning har kommittén diskuterat ett anmälnings- och registreringsförfarande. En sådan lösning skulle inte innebära någon som helst Iämplighetsprövning från myndighe- ternas sida utan endast medföra att det blev officiellt känt vilka företag som

bedrev vissa former av försäljning. Som komplement till en ren anmäl nings- skyldighet av engångskaraktär skulle kunna övervägas en uppgiftsskyldig- het. varigenom de för verksamheten ansvariga ålades att självmant redogöra för verksamhetens inriktning och omfattning. pågående utbildningsaktivite— ter. planerade förändringar m. m. Bestämmelser om viss uppgiftsskyldighet för företagare finns i lagen ( 1956:245)om uppgiftsskyldighet rörande pr1is- och konkurrensförhållanden. 1 betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbe- gränsningslag har bl. a. lagts fram förslag om utvidgad uppgiftsskyldighet i vissa avseenden.

Kommittén har inte funnit skäl att föreslå införandet av den typ av regler som nu nämnts. En väsentlig orsak härtill är pågående arbete inom utredningen (H 1976103) rörande insyn i företagens marknads- och produkt- planering m.m. 1 direktiven till utredningen nämns bl. a. hemförsäljning som exempel på säljformer där det kan vara ett starkt konsumentintresse att få insyn i t.ex. internutbildning eller marknadsplanering hos det berörda företaget och eventuellt söka påverka denna. Utredningen har i betänkandet (SOU 1979:5) Konsumentinflytande genom insyn? avlämnat en rapport innehållande en probleminventering och en presentation av tänkbara modeller för att inhämta uppgifter från företagen. Efter remissbehandling av denna rapport kommer utredningen att lägga fram sina slutliga förslag.

6.4. Krav på utbildningen av försäljare

Kommittén har i avsnitt 4.2 i korthet omnämnt den utbildning som riktar sig till dem som skall ägna sig åt hemförsäljning. Under sitt arbete har kommittén från flera håll fått information om hur försäljarna utbildas och tränas i en sofistikerad Säljteknik. som bygger på psykologiska rön. Sålunda har kommittén kunnat studera bl. a. delar av det utbildningsmaterial. som man använt sig av inom Electrolux Svenska Försäljningsaktiebolag för att utbilda sina dammsugarförsäljare. Kommittén har även tagit del av innehål- let i ett antal nummer av den interna tidskriften "SUG”. som produceras av bolagets dammsugaravdelning. Några citat ur denna tidskrift har intagits i bilaga 7 i betänkandet.

Det synsätt och de värderingar. som det angivna materialet förmedlade. gjorde att kommittén i ett skede av sitt arbete diskuterade huruvida åtgärder borde vidtas när det gällde försäljarnas utbildning. Vad kommittén övervägde var någon form av offentlig kontroll av utbildningens innehåll. Ett alternativ som diskuterades var att ge konsumentverket befogenhet att ta del av företagens utbildningsprogram och att utfärda föreskrifter om vissa obliga— toriska moment i utbildningen. En tanke var också att konsumentverket skulle ges befogenhet att följa den interna utbildning som förekommer inom vissa företag för att kontrollera att den bedrevs på ett från konsumentsyn- punkt tillfredsställande sätt.

Av flera skäl övergav kommittén emellertid tanken på en "styrning" av utbildningen och en utbildningskontroll. Ett skäl var att insynsutredningen tillsattes (se avsnitt 6.3). Ett annat skäl var att Electrolux. som är det företag som har än mest utvecklade interna säljutbildningen. vidtog vissa föränd- ringar i sitt utbildningsprogram. Förändringarna torde delvis kunna ses som

en följd av de kontakter som förekom mellan kommittén och företaget och av diskussionerna inom kommittén. 1 det i avsnitt 1.2.3 nämnda ärendet rörande Electrolux ställdes från KO:s sida också krav på förändring av utbildningen av företagets försäljare. Kommittén föreslår alltså inga särskilda åtgärder när det gäller utbildning- l en av dem som marknadsför produkter direkt till konsumenterna genom ' hem- eller telefonförsäljning.

6.5. Produktsortimentets bredd m. m.

Ett av de argument. som i många sammanhang anförts mot hemförsäljning- en. är att konsumenten oftast av försäljaren erbjuds endast en produkt eller produkter av ett fabrikat. Konsumenten har därför inga förutsättningar att jämföra pris. kvalitet och service mellan konkurrerande produkter (se avsnitt 4.2 och prop. 1971186 5. 33).

Två dominerande företag på hemförsäljningsområdet. Electrolux och Husqvarna. tillämpar bägge ett selektivt försäljningssystem byggt på s. k. märkesdifferentiering. Någon generellt tillämplig definition av begreppet märkesdifferentiering finns f. 11. inte (se bl. a. konsumentverkets rapport 1974:9 Märkesdifferenfiering ett konsumentproblem S. 6 f. tidskriften Pris- och kartellfrågor nr 9/1975 s. 41 samt tidskriften Nordiskt Immateriellt Rättsskydd nr 2/1978 s. 190 ff). Här avses med detta begrepp det förhållandet. att identiska eller praktiskt taget identiska produkter tillverkas och/eller saluförs av samma företag eller koncern under olika märkesnamn.

1 fallet Electrolux gäller det. såsom framgår av bilaga 6. försäljningen av dammsugare under märkena Electrolux och Volta. Varumärket Electrolux förbehålls selektivt bolagets egna distributionskanaler. varav den helt dominerande är hemförsäljning. Voltamärket däremot säljs fritt till konkur- rerande återförsäljare. Dammsugare av märket Electrolux skyddas på detta sätt från effektiv konkurrens inom sitt märkesområde.

[ fallet Husqvarna gäller det symaskiner av märket Husqvarna. som också saluförs selektivt genom bolagets egna distributionskanaler. varav hemför- säljning är en väsentlig sådan om än inte lika dominerande som i fallet Electrolux. Även Husqvarna tillverkar och säljer symaskiner under andra märkesnamn eller utan märke till konkurrerande återförsäljare (se t. ex. näringsfrihetsombudsmannens (NO) beslut 1974-01-04 i ärende nr 203/1972 och Pris- och kartellfrågor nr 9/1975 s. 45).

Nu nämnda selektiva försäljningssystem har i flera sammanhang påståtts innebära en sådan från allmän synpunkt skadlig konkurrensbegränsning som avses i lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrens- begränsning inom näringslivet. Sålunda har NO vid tre tillfällen under senare år haft Husqvarnas försäljningssystem uppe till prövning (se. förutom nyssnämnda beslut. beslut 1970-06-05 i ärende nr 141/1966 och beslut 1976-09-30 i ärende nr 249/1975). Något definitivt ställningstagande till denna fråga. som i sig innefattar ett flertal svåra avvägningsproblem. har emellertid av olika skäl inte kommit till stånd. Ett skäl härtill är exempelvis att Husqvarna i ärende nr 203/1972 gjorde en utfästelse. som enligt N0:s mening innebar "en viss uppluckring av koncernens direktförsäljningssys-

tem i konkurrensfrämjande riktning". Det är inte nödvändigt att här närmare redovisa de angivna ärendena.

Frågan om märkesdifferentiering som sådan och de problem denna differentiering kan medföra för konsumenterna har uppmärksammats av de myndigheter. som har till uppgift att ta tillvara konsumenternas intressen. Här kan hänvisas till den nyss nämnda rapporten 1974:9 från konsument- verket och till den likaledes tidigare nämnda artikeln i Pris- och kartellfrågor nr 9/1975 s. 41 ff. Vidare är här av intresse marknadsdomstolens beslut nr 22/1977 i målet KO mot Alfort & Cronholm ang. marknadsföring av samma båtfernissa under olika märkesnamn. KO har efter detta beslut —i vilket KO:s talan ogillades väckt talan mot bl. a. Electrolux angående märkesdiffer- entiering vid marknadsföring av spisar. Denna talan grundas på generalklau- sulen om informationsplikt i 35 marknadsföringslagen. vilken inte kunde tillämpas i det tidigare målet. eftersom marknadsföringen hade skett före denna generalklausuls ikraftträdande.

Vidare kan nämnas att riksdagen på grund av motion 1976/77:1239 med krav på åtgärder mot märkesdifferentiering har behandlat frågan (se NU 1977/78:28). Riksdagen ansåg att den diskussion som förts i ämnet gav vid handen. att något generellt förbud mot märkesdifferentiering knappast kunde komma i fråga vid den då aktuella tidpunkten. I sitt nämnda. av riksdagen antagna betänkande. anförde näringsutskottet bl. a. följande:

Här som ofta eljest på det marknadsrättsliga området gäller det i stället att genom rättspraxis få gränser uppdragna mellan godtagbar och icke godtagbar tillämpning av en omdiskuterad metod. Den fortsatta aktivitet beträffande fall av märkesdifferentiering som KO har aviserat är från denna utgångspunkt väsentlig.

Vid sidan av de åtgärder som kan grundas på konkurrensbegränsningslagen och marknadsföringslagen kan den allmänna konsumentupplysning som bedrivs av samhällets konsumentpolitiska organ och i massmedierna vara ett betydelsefullt medel i kampen mot skadlig märkesdifferentiering. Utskottet förutsätter att konsumentver- ket beaktar frågan om märkesdifferentiering även vid planeringen av verkets allmänna information.

Mot bakgrund av vad här anförts finner utskottet inte någon framställning i ämnet till regeringen vara motiverad.

Den diskussion. som har förts kring frågan om selektiv försäljning genom märkesdifferentiering. har givetvis varit aktuell också inom kommitten. När kommittén har övervägt denna fråga har diskussionen i huvudsak förts mot bakgrund av den hemförsäljning. som bedrivs av Electrolux och Husqvarna. Läget när kommittén tog upp frågan var att Electrolux vid hemförsäljning saluförde endast en modell av dammsugare med tillbehör medan Husqvarna på detta sätt saluförde flera modeller avsymaskiner i olika prislägen. alla dock under varumärket Husqvarna.

Enligt kommitténs bedömande kunde det sättas i fråga om man inte borde vidta åtgärder för att förbättra konsumentens valsituation vid hemförsäljning av nu aktuellt slag. Inom kommittén diskuterades sålunda bl. a. regler enligt vilka försäljaren måste representera flera varumärken elleri varje fall saluföra flera modeller i olika prislägen. Dessa idéer framfördes också vid kontakter med företrädare för Electrolux och Husqvarna.

Det bör här nämnas att Electrolux sedermera utökat sitt sortiment av dammsugare av märket Electrolux med två prisbilligare modeller. Vid den

hemförsäljning som företaget bedriver har alltså konsumenterna i dag möjlighet att välja mellan tre modeller i olika prislägen.

Under sina diskussioner av här behandlade spörsmål har kommittén funnit. att en särreglering av frågan om märkesdifferentiering och utbud av alternativa produkter vid hemförsäljning knappast är möjlig. Av den allmänna debatten har framgått. att denna fråga rymmer ett flertal kompli- cerade aspekter med generell räckvidd över hela marknadsföringsområdet. Kommittén lägger alltså inte fram några förslag till åtgärder i denna del. Kommittén vill dock som sin mening framhålla att frågan om märkesdiffe- rentiering förtjänar särskild uppmärksamhetjust i samband med hemförsälj- ning.

7 Åtgärder som avser förhållandena under säljbesök

7.1. Krav på faktaredovisning och säljargumentering

Såsom nämnts i avsnitt 1.2.3 har kommitten övervägt att inom ramen för en förhandlingslösning utforma en samling preciserade regler för hur hemför- säljning skall bedrivas. Denna regelsamling skulle sedan kunna ligga till grund för av konsumentverket utfärdade riktlinjer. Såsom framgått av avsnitt 1.2.3 har emellertid denna fråga överlämnats till konsumentverket utan att kommittén har tagit någon definitiv ståndpunkt till de enskilda punkter. som kan tänkas ingå i sådana riktlinjer.

] detta sammanhang anser kommittén emellertid att det kan vara skäl att kortfattat nämna några av de åtgärder. som kommittén har diskuterat inom ramen för en regelsamling av denna art.

En av de första punkter som kommittén tog upp gällde huruvida försäljarna skulle åläggas att till konsumenterna överlämna faktablad. Dessa faktablad skulle innehålla saklig information från konsumentverket om det produkt- slag som försäljaren saluförde. När kommittén diskuterade denna fråga hade konsumentverket redan producerat ett antal faktablad. bl. a. rörande damm- sugare och symaskiner. Verket hade också tagit upp förhandlingar med Electrolux för att söka nå en frivillig överenskommelse om att bolagets försäljare skulle dela ut faktabladet om dammsugare. Någon sådan överens- kommelse träffades dock inte. Det bör påpekas att detta var innan den nya marknadsföringslagen trädde i kraft med dess bestämmelser om informa- tionsplikt.

Enligt kommitténs uppfattning skulle ett krav på överlämnande av fakta- blad minska risken för att konsumenten fattade ett köpbeslut grundat på en alltför begränsad och kanske också tillrättalagd produktinformation och demonstration. Även om konsumenten inte hade tillfälle att under säljbe- söket i detalj studera faktabladet. vilket givetvis vore önskvärt, skulle den information som bladet förmedlade ändå kunna få betydelse under ånger- fristen.

En annan av de punkter. som kommittén diskuterade gällde frågan om vilka krav som borde ställas på den muntliga säljargumenteringen vid hemförsäljning. Till den muntliga argumenteringen hör ju också faktiska demonstrationer av de saluförda produkterna. Denna fråga hade samband med utbildningen av försäljare (se avsnitt 6.4). Som exempel på konkreta fall som kommittén diskuterade kan nämnas de demonstrationer av dammsu- gare som Electrolux” försäljare utförde. På begäran av konsumentverket tog

KO. som vid denna tidpunkt var en självständig myndighet. sedermera upp detta fall till prövning i det i avsnitt 1.2.3 nämnda ärendet rörande Electrolux. Efter förhandlingar nådde parterna fram till en överenskommelse. som innebär att vissa tidigare förekommande moment inte längre får finnas med * vid demonstrationer. Den nya marknadsföringslagen ger i nu aktuella avseenden konsumentverket/KO betydligt större möjligheter än tidigare att ställa bestämda krav på säljarargumenteringen vid hemförsäljning. Slutligen skall här nämnas en åtgärd som kommittén bedömde som viktig för att stärka konsumentskyddet. ] flera sammanhang hade det framkommit att invandrare. som hade ingått avtal vid hemförsäljning. inte hade förstått innehållet i den informationshandling med ångerblankett. som försäljaren överlämnat. Kommittén övervägde därför om det borde införas regler om att försäljarna skulle vara skyldiga att medföra sådana handlingar på flera olika språk. närmast världsspråken och de officiella invandrarspråken. Givetvis kommer här kostnadsfrågor in i bilden. men kommittén har ansett att kostnaderna inte bör vara något avgörande hinder. Frågan torde komma att få sin lösning i konsumentverkets riktlinjer på området.

7.2. Näringsidkarens ansvar för ombuds handlande

7.2.1. Inledning

Näringsidkare som bedriver hemförsäljning företräds ofta av försäljare. vilka såsom ombud tar kontakt med konsumenter för att få till stånd avtal mellan dem och näringsidkaren. Om försäljaren har fullmakt att sluta avtal för näringsidkarens räkning uppstår det inte några speciella problem när det gäller avtalsförhållandet mellan näringsidkaren och konsumenten.

Det vanliga är emellertid att försäljarna/ombuden inte har behörighet att ingå avtal som binder näringsidkaren/huvudmannen. Ombuden har i dessa fall endast uppdrag att ta upp beställningar och vidarebefordra dem till näringsidkaren. Denne ingår sedan själv avtalet med köparen genom att acceptera dennes beställning. Ofta är ombuden anställda hos näringsidkaren. men de kan också ha en självständigare ställning. Det kan förekomma att de är handelsagenter eller handelsresande. Sådana har enligt bestämmelser i lagen (1914z45) om kommission. handelsagenter och handelsresande inte behörighet att utan huvudmannens bemyndigande sluta för denne bindande försäljningsavtal. Beträffande handelsresande gäller att de anses ha bemyn- digande att ingå för huvudmannen bindande försäljningsavtal om huvud— mannen försett dem med s. k. slutsedelsblanketter. något som dock normalt inte förekommer vid hemförsäljning.

Ett problem. som kan uppkomma då näringsidkarna företräds av ombud med den nu angivna begränsade behörigheten. hänger samman med förekomsten av s. k. sidolöpare. Såsom angivits i avsnitt 2.4.2 är sidolöpare en muntlig utfästelse från ombudet till köparen om särskilda förmåner vid sidan av de köpevillkor. som näringsidkaren erbjuder och som normalt finns intagna i ett skriftligt dokument i form av en ordersedel eller dylikt. Ombud av det slag som nu nämnts har normalt inte behörighet att göra sådana utfästelser. En tillämpning av allmänna civilrättsliga regler leder därför i allmänhet till att sidolöparen inte kommer att ingå i avtalet mellan

näringsidkaren och köparen. För att förbättra köparnas situation i dessa fall har i hemförsäljningslagen intagits en särskild bestämmelse om sidolöpa— re.

7.2.2 Gäl/ande beslämnw/ser i 17(Jln/ö/Sä/Miith/dgM 35 hemförsäljningslagen har följande lydelse:

Har köparen avgivit anbud till ombud för säljaren och meddelar säljaren. att han antager anbudet. skall han anses ha godtagit anbudet sådant det framförts till ombudet. om ej annat uttryckligen anges eller uppenbart framgår av omständigheterna.

Säljaren kan ej med verkan mot köparen inskränka den rätt för ombudet att mottaga anbud som följer av första stycket.

Utan att det direkt utsägs i lagtexten innebär denna bestämmelse att säljarens ombud har ställningsfullmakt att ta emot anbud från köparen. Den innebär vidare att en utfästelse om särskild förmån. dvs. sidolöpare. som ombudet lämnar köparen — och som köparen tar fasta på — alltid anses ingå i köparens anbud.

l själva termen ombud ligger att den som tar emot anbud för en Säljares räkning måste ha dennes uppdrag att träda i förbindelse med presumtiva köpare. Om säljaren har återkallat uppdraget för en försäljare kan denne inte längre betraktas som ombud. även om han fortfarande utger sig för att vara det. Med ombud avses i paragrafen endast en person som handlar i säljarens nanm. Den som i egenskap av exempelvis kommissionär handlar i eget namn måste själv betraktas som säljare. Behörighetsregeln i första stycket är enligt andra stycket tvingande till förmån för köparen. Även om säljaren inskränker ombudets befogenhet att ta emot anbud och meddelar köparen detta. t. ex. genom att tydligt ange inskränkningen i en ordersedel. förblir ombudet behörigt att ta emot anbud.

Behörighetsregeln är emellertid tvingande i denna mening endast såvitt avser förhållandet mellan säljaren och köparen. Föreskrifter som säljaren meddelar beträffande omfattningen av ombudets uppdrag. dvs. i fråga om dennes befogenhet att ta emot anbud. får enligt allmänna regler full rättslig verkan i det inbördes förhållandet mellan säljaren och ombudet. Överskrider ombudet sådana föreskrifter. kan han sålunda bli skyldig att ersätta säljaren den skada. som säljaren lider till följd av att han blir bunden gentemot köparen i vidare omfattning än han avsett.

Effekten av 3 & hemförsäljningslagen är att säljaren genom en s. k. blank accept blirbunden av köparens anbud sådant det framförts till ombudet. även om ombudet inte skulle ha underrättat säljaren om innehållet iden muntliga sidolöpare. som ombudet och köparen kommit överens om. För att slippa en sådan bundenhet måste säljaren uttryckligen ange. att han inte godtar köparens anbud till ombudet. eller också måste detta förhållande uppenbart framgå av omständigheterna. Det torde vara tillräckligt att säljaren i en orderbekräftelse anger vad han anser vara innehållet i avtalet och förklarar att han inte vill vara bunden av något annat. En köpare. som avgivit anbud med sidolöpare och som tar emot en orderbekräftelse från säljaren med angivet innehåll. bör förstå att säljarens accept är vad man brukar kalla oren och således ej innefattar sidolöparen. Om köparen då meddelar säljaren. att han inte vill ingå något avtal såvida inte sidolöparen ingår. har något bindande

avtal inte kommit till stånd.

Om köparen däremot inte uppmärksammar att säljarens accept är oren och därför underlåter att svara medför detta. att säljarens orena accept » som enligt avtalslagen är att anse som ett avslag i förening med nytt anbud — förfaller. På grund av s. k. dissens kommer i detta fall något avtal alltså inte till stånd. Skulle åter situationen vara den att säljaren anser sin i realiteten orena accept vara ren. dvs. överensstämma med köparens anbud. samtidigt som köparen inser eller måste inse detta. åligger det denne att lämna säljaren meddelande därom. om han inte vill godta svaret. Underlåter köparen att meddela säljaren i den angivna situationen kan han enligt 6 & andra stycket avtalslagen bli bunden av ett avtal i enlighet med säljarens orena accept. vilken i regel överensstämmer med innehållet i den skriftliga ordersedeln.

] praxis har det förekommit att näringsidkare. som bedriver hemförsälj- ning. i sina standardkontrakt har tagit in förbud mot sidolöpare. Genom ingripande från KO med stöd av avtalsvillkorslagen har sådana sidolöpar- klausuler fått tas bort ur kontraktsformulären. Marknadsdomstolen har nämligen i flera fall slagit fast att avtalsklausuler. som innehåller förbud mot sidolöpare. strider mot den tvingande bestämmelsen i 3 & hemförsäljnings- lagen och att de därigenom är att anse som oskäliga enligt avtalsvillkorslagen. Här kan hänvisas till marknadsdomstolens beslut nr 12/1972 (förbud mot villkoret ”. . .och muntliga överenskommelser som ej är intagna i kontraktet är ej bindande”) samt nr 20/1974. nr 30/1975 och nr l/l978 (förbud mot villkoret ”Muntliga överenskommelser godkännes ej”).

Såvitt kommittén känner till har det i de allmänna domstolarna inte förekommit några tvistemål i vilka frågan om sidolöpares rättsverkan har ställts på sin spets mot bakgrund av bestämmelserna i 3 & hemförsäljnings- lagen.

7.2.3. Gäl/ande bestämmelser i marknadsföringslagen

Som framgått av avsnitt 2.4.3 kan KO och marknadsdomstolen med stöd av marknadsföringslagen ingripa med förbud mot olika former av otillbörlig marknadsföring. Ingripande kan ske även mot marknadsföringsåtgärder som är inriktade på enskilda individer. exempelvis säljargument som en försäljare använder vid förhandling med en konsument i dennes bostad (prop. 1970:57 s. 64). En oriktig eller vilseledande presentation av erbjudna avtalsvillkor skall enligt förarbetena till generalklausulen om otillbörlig marknadsföring (prop. 1970:57 s. 88) anses såsom en otillbörlig marknadsföringsåtgärd. Löften från en försäljare om sidolöpare. som han vet inte kommer att ingå i ett eventuellt avtal mellan konsumenten och näringsidkaren. måste anses vara otillbörliga säljargument.

Enligt marknadsföringslagen kan förbud meddelas ”även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar". Detta innebär att förbud samtidigt kan riktas mot såväl näringsidkaren som en försäljare. som han anlitar som ombud. Den intressanta frågan i detta sammanhang är hur långt näringsidkarens ansvar sträcker sig för otillbörliga marknadsföringsåtgärder från försäljarnas sida. Denna fråga har prövats av marknadsdomstolen i flera _ärenden. Det har i samtliga fall rört sig om klart otillbörliga förfaranden från försäljares sida. Det räcker därför här med att

återge marknadsdomstolens beslut i de delar som rör frågan om näringsid- karens ansvar för dessa förfaranden. Ur marknadsdomstolens beslut .nr 4/l973:

Vad sedan angår frågan om bolagets och Åkerbloms ansvar för marknadsföringen gör marknadsdomstolen följande överväganden. Även om försäljarna skulle ha drivit egen rörelse från eget kontor har de. bl. a. genom att använda bolagets kontraktsformulär och ange bolaget som säljare på ångerblanketten. varit så nära förknippade med bolaget att de i praktiken. och i synnerhet för köparna. framstått såsom anställda i bolaget. Det har sålunda ålegat bolaget att informera återförsäljarna om hemförsäljningslagens innebörd. Kraven på bolaget i detta hänseende måste ställas högt. Endast i undan— tagsfall — då en underlåtenhet med hänsyn till omständigheterna framstår som klart ursäktlig — bör det få förekomma att ett företag inte görs ansvarigt för sina försäljares försummelser att följa hemförsäljningslagen. ] förevarande ärende har. enligt vad domstolen funnit styrkt. under en relativt kort tidsrymd fyra olika försäljare i fyra olika fall förfarit i strid mot lagen. Detta får anses visa att bolaget inte tillräckligt energiskt informerat försäljarna om hemförsäljningslagens innebörd. Bolaget och Åkerblom — vilken såsom ensam styrelseledamot i bolaget väsentligt bidragit till den aktuella marknadsföringen — har följaktligen förfarit otillbörligt i marknadsföringslagens mening.

Ur marknadsdomstolens beslut nr l/l974:

Bolaget har visat. att marknadsföringen av dess böcker handhas av från bolaget fristående självständiga företag — aktiebolag och andra företag — med vilka bolaget tecknat avtal om försäljningen. I avtalet med bolaget förbinder sig respektive försäljningsföretag att vid försäljning av bolagets bokverk inte använda andra argument än sådana som finns angivna i den beskrivning av respektive bokverk vilken företagen erhåller. Såvitt avser här aktuellt bokverk "Våra kungar" — är visat att argument av påtalad beskaffenhet inte återfinns i beskrivningen av bokverket.

Utredningen ger vidare vid handen att bolaget utövat viss kontroll över försäljnings- företagen och tillhållit dessa att avskeda försäljare som begagnat sig av olämpliga försäljningsmetoder samt att bolaget i något fall av kontraktsbrott i här aktuellt hänseende från ett försäljningsföretags sida skilt detta från rätten att bedriva försäljning av bolagets böcker. Genom sålunda vidtagna åtgärder får bolaget anses ha gjort vad som kan begäras av det för att förhindra försäljningsmetoder av påtalat slag.

Att hos försäljningsföretagen verksamma försäljare agerat i strid med av bolaget utfärdade försäljningsinstruktioner kan därför inte lastas bolaget. Det torde inte vara möjligt för bolaget att genom ytterligare utvidgad kontroll förebygga otillbörliga metoder vid försäljningsföretagens marknadsföring. Bolaget kan t.ex. inte självt avskeda hos försäljningsföretagen anställda försäljare.

Det föreligger således enligt marknadsdomstolens mening inte förutsättningar föratt sträcka ut ansvaret för de av KO påtalade handlingarna så långt att det kan anses att dessa företagits av bolaget. På grund härav kan KO:s talan mot bolaget inte vinna bifall.

Ur marknadsdomstolens beslut nr l/l976:

Härefter övergår marknadsdomstolen till frågan i vilken mån ett förbud kan riktas mot ett företag med anledning av dess anställda hemförsäljares handlande.

Först vill domstolen därvid framhålla att risken för att konsumenten utsätts för otillbörlig marknadsföring torde vara större vid hemförsäljning än vid flertalet andra marknadsföringsmetoder. De anställda försäljarna arbetar ofta utan annan ersättning än provision.och därigenom blir pressen på dem att uppnå stor omsättning betydande.] de allra flesta fall är nog de tilltänkta kunder som uppsöks inte på förhand inställda på

att köpa något och i vart fall inte en vara avjust den art eller det fabrikat-som erbjuds vid hemförsäljning Hemförsäljning av den typ som äraktuell i ärendet förutsätter alltså att försäljaren lyckas förmå kunden att göra ett s. k. impulsköp. Det måste därför anses uppenbart att det föreligger en beaktansvärd risk inte minst för att försäljaren i den inledande kontakten lämnar vilseledande uppgifter om sin avsikt; han fårju då större möjlighet att samtala med kunden innan denne får ett erbjudande om köp. Dessa med hemförsäljning förenade risker för konsumenterna medför att stränga krav måste ställas på företag som använder ifrågavarande försäljningsmetod; företaget måste ta det större ansvar som följer med riskerna. Enligt marknadsdomstolens uppfattning har ett marknadsförande företag handlat otillbörligt enligt marknadsföringslagen om det inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förfaranden sådana som dem vilka i förevarande ärende påstås ha ägt rum. Det måste alltså krävas av företaget att det med stor omsorg utbildar. instruerar och övervakar försäljningspersonalen.

Efter att således ha konstaterat att långtgående krav måste ställas på det företag som använder sig av hemförsäljning vill domstolen nu behandla spörsmålet. huruvida det 1.0. m. är möjligt att rikta ett förbud mot företaget i de fall då företaget vidtagit alla rimliga åtgärder för att förmå sina försäljare att uppträda på ett korrekt sätt. KO harju gjort gällande att företaget är underkastat ett strikt ansvar av den typ som förekommer inom specialstraffrätten. I denna fråga får marknadsdomstolen först framhålla att i lagtexten inte utsägs att ett strikt ansvar kan utkrävas. Tvärtom ger lagtexten vid handen att det erfordras något slags agerande — vilket kan bedömas som stridande mot god affärssed ellereljest är otillbörligt — från näringsidkarens sida för att ett förbud skall kunna meddelas. Förarbetena redovisar ingalunda någon härifrån avvikande uppfatt- ning vars innebörd skulle vara att förbud kan riktas mot näringsidkaren även beträffande ett handlande från annans sida vilket han inte rimligen kunde sägas ha haft möjlighet att avstyra. Det förefaller också föga ändamålsenligt att rikta ett förbud mot någon som enligt domstolens vetskap inte kan vidta ytterligare åtgärder för att förhindra det med förbudet avsedda förfarandet; än mindre skulle detta vara berättigat som det enligt marknadsföringslagen är möjligt att rikta ett förbud mot en anställd eller en medverkande. Slutligen är härav intresse att konstatera att marknadsdomstolen i ett tidigare avgörande (27/1975) uttalat. att förbud inte kan riktas mot en medverkande reklambyrå i de fall då denna saknat förmåga att bedöma huruvida det material som presenterats för marknadsföring innehåller vilseledande moment. Utifrån de ovan anförda synpunkterna finner marknadsdomstolen det inte möjligt att vid tillämpning- en av marknadsföringslagens generalklausul ålägga bolaget strikt ansvar.

De principiella ställningstaganden. som marknadsdomstolens nu återgivna beslut innehåller. har domstolen senare hänvisat till när frågan om närings— idkares marknadsrättsliga ansvar för försäljares handlande har återkommit i andra ärenden (t.ex. beslut nr 2. 17 och 30/1978).

Sammanfattningsvis kan sägas att marknadsdomstolen i sin rättstillämp- ning har ålagt näringsidkarna/säljarna ett långtgående marknadsrättsligt ansvar för vad deras försäljare/ombud gör vid sina kontakter med presumtiva köpare. Så långt som till att slå fast ett strikt ansvar — dvs. ett ansvar oberoende av vållande från näringsidkarens sida — har domstolen dock inte gått.

7.2.4 Behovet av ändrad lagstiftning

Av förarbetena till sidolöparregeln i 3å hemförsäljningslagen framgår. att man här rör sig på ett av de mest komplicerade områdena inom den allmänna avtalsrätten(prop. 1971186 5. 54 foch 76). Rättsläget allmänt sett när det gäller sidolöpare är oklart.

Det bör nämnas att såväl flera remissinstanser som lagrådet anförde betänkligheter mot att lagstifta inom ett begränsat avsnitt när det gäller problemet rörande sidolöpare. som ju förekommer inom hela avtalsrätten (prop. l97lz86 s. 54 ff och 118). Lagrådet. som ifrågasatte om inte detta problem borde göras till föremål för vidare utredning i ett större samman- hang. ville dock inte motsätta sig att en specialbestämmelse upptogs i lagen med hänsyn till könsumentskyddsintresset. På förslag av lagrådet erhöll också paragrafen den utformning som den nu har. Föredragande statsrådet framhöll att den reglering. som genomfördes på detta område för hemför- säljningsavtalens del. inte borde ses som någon slutgiltig lösning av frågan utan borde uppfattas som ett provisorium. Den ytterligare utredning med sikte på en allmängiltig lösning av hithörande problem som borde göras fick ankomma på köplagsutredningen (prop. l97lz86 s. 80). Någon sådan utredning lades dock inte fram av köplagsutredningen (en promemoria i ämnet utarbetad av en av de sakkunniga. justitierådet Hjalmar Karlgren. finns dock bland utredningens arkiverade handlingar; hemförsäljningskom- mittén har haft tillgång till denna promemoria).

Den utformning som sidolöparbestämmelsen har fått i hemförsäljningsla- gen har kritiserats från olika utgångspunkter och det har uttryckts tvivel om huruvida den verkligen innebär något effektivt skydd för konsumenten (se bl. a. professor Anna Christensens utförliga uppsats Säljföretagets ansvar för försäljarens culpa in contrahendo vid hemförsäljning och andra konsument- köp. Svensk Juristtidning 1974 s. 737 ff. särskilt s. 743—753. samt professor Jan Hellners uppsats Konsumentskydd vid köp. Uppsatser i Civilrätt ]. Juridiska Föreningen i Uppsala. 5 uppl. 1973. s. 19 f).

En av svårigheterna när det gäller att avgöra den närmare innebörden av 3 & hemförsäljningslagen är det faktum. att förarbetena är osedvanligt ”splitt- rade”. Paragrafens utformning förändrades väsentligt från de sakkunnigas ursprungliga förslag till det till lagrådet remitterade förslaget och därifrån till propositionen(se lagtexterna i prop. l97l3865. 109. lll och 3). Som ett uttryck för de rättstekniska svårigheter som förelegat kan tjäna följande uttalande av lagrådet (prop. l97l :86 s. 118): ”Det sagda ger vid handen att innebörden av den föreslagna regeln inte är lätt att inse och att dess verkan måste betecknas som oviss. Det är tydligt att det föreligger stora svårigheter att bereda köparen ett effektivt skydd. om man inte vill i väsentlig grad sätta vanliga avtalsrättsliga principer ur spel."

Kommittén anser att de konsumentpolitiska argument. som åberopades under förarbetena till den nuvarande sidolöparregeln. fortfarande har sin fulla giltighet (SOU 1970135 5. 38 och prop. l97lz86 s, 76). Det har emellertid framförts kritik mot den konstruktion av regeln. som valts i 3 & hemförsälj- ningslagen. Kommittén har för sin del också funnit att regeln är mindre lyckad. Den är svår att förstå (till och med för personer med juridisk utbildning) och den har inte medfört någon väsentlig förstärkning av konsumenternas ställning. Frågan om hur näringsidkarens civilrättsliga ansvar för ombuds handlande vid hemförsäljning i stället bör utformas behandlas i avsnitten 7.2.5 och 7.2.6.

Det ligger utanför kommitténs uppdrag att utreda huruvida näringsidkare generellt bör åläggas ett strikt marknadsrätts/igt ansvar för ombuds handlande. Däremot har kommittén övervägt om ett sådant ansvar bör åläggas

näringsidkarna vid hemförsäljning. Kommittén har dock inte ansett att det föreligger något behov av regler om ett sådant strikt ansvar just vid hemförsäljning.

7.2.5 Några alternativ

Under remissbehandlingen av det ursprungliga förslaget till sidolöparregel framfördes bl. a. tanken på att man skulle kräva skriftlig form för hemför- säljningsavtal (prop. 197186 5. 55). Ett sådant formkrav skulle få till följd att inga andra avtalsvillkor kunde godkännas än de som dokumenterats i ett skriftligt kontrakt. Muntliga avtal skulle alltså vara ogiltiga. Härigenom skulle man slippa de bevissvårigheter. som nu föreligger för köparen. när han skall visa att säljarens ombud har gjort muntliga utfästelser som avviker från de villkor. som säljaren normalt tillämpar. Föredragande statsrådet ansåg emellertid att en ordning med skriftligt formkrav knappast skulle stå i god överensstämmelse med den allmänna uppfattningen om vad som borde gälla i fråga om avtal av detta slag och skulle i själva verket kunna få verkningar som var till konsumenternas nackdel. Han anförde också att införandet av ett formkrav på detta speciella område inte heller skulle rimma väl med utvecklingen under senare tid inom avtalsrätten i övrigt (prop. 197186 5. 80).

Såsom framgått av kapitel 3 förekommer i flera länder regler om skriftlig form för avtal som ingås vid hemförsäljning och i liknande situationer. lnom EG finns förslag om gemensamma regler i medlemsländerna beträffande bl. a. skriftlig form för avtal som ingås på annan plats än näringsidkarens fasta försäljningsställe (se avsnitt 3.6.2). Dessa förhållanden skulle möjligen kunna utgöra skäl att överväga ett formkrav också när det gäller svensk rätt. Att märka är dock att de övriga nordiska länderna inte har några sådana regler. detta trots att lagstiftningen i både Danmark och Finland har genomförts helt nyligen (se avsnitt 3.l).

Kommittén har inte ansett det lämpligt att nu införa krav på skriftlig form för att komma till rätta med de problem. som sidolöpare utgör vid hemförsäljning. I detta hänseende intar kommittén alltså samma ståndpunkt som man gjorde i det tidigare lagstiftningsärendet.

En annan möjlighet att förändra den nuvarande sidolöparregeln är att tillerkänna sidolöpare vad man skulle kunna kalla en negativ rättsverkan. Såsom framgått av avsnitt 7.2.2 kan köparen i vissa fall enligt 6_S andra stycket avtalslagen bli bunden av ett avtal i enlighet med säljarens orena accept. I praktiken innebär detta att köparen — trots att han fått särskilda utfästelser från försäljaren — blir bunden av ett avtal i enlighet med den standardiserade ordersedel som han skrivit på. En sådan effekt hindras alltså inte helt av den nuvarande regeln. För att skydda köparen i sådana fall kunde det föreskrivas att han alltid kunde frånträda ett anbud. som visserligen finns dokumenterat i den skriftliga ordersedeln men som. genom förekomsten av sidolöpare. inte ger uttryck åt vad köparen egentligen avsett med sitt anbud.

I den senast berörda situationen upptäcker köparen vanligen inte den bristande överensstämmelsen mellan sitt anbud och säljarens accept förrän ångerfristen i hemförsäljningslagen har gått till ända. Han kan därför inte

komma ifrån sin bundenhet genom att utnyttja sin ångerrätt. För dessa fall skulle man kunna föreskriva att köparen fick frånträda sitt anbud på grund av att det senare. t. ex. vid leverans av varan. visar sig att säljaren inte har godtagit en sidolöpare.

Den nuvarande sidolöparregeln bygger emellertid på tanken att — utan alltför långtgående avvikelser från gällande avtalsrättsliga principer— så långt möjligt tillerkänna sidolöpare en positiv rättsverkan. dvs. att de skall komma att ingå i parternas avtal. Att nu komplettera eller eventuellt ersätta denna regel med en bestämmelse om att sidolöpare medför en negativ rättsverkan anser kommittén inte lämpligt. Det skydd för konsumenterna som en sådan bestämmelse skulle kunna innebära torde i praktiken bli av mycket begränsat värde. Frågan om sidolöparens existens och giltighet aktualiseras ofta på ett så sent stadium att en återgång av avtalet vållar stor olägenhet även för köparen. En regel som medför att avtalet kan förfalla skulle innebära ett steg tillbaka i rättsutvecklingen på detta område.

Kommittén har i stället funnit att en tredje lösning bör väljas. som går vidare på den redan inslagna vägen att söka ge sidolöpare en positiv rättsverkan.

! avsnitt 7.2.4 har återgivits ett uttalande av lagrådet. Där sägs bl. a. att det föreligger stora svårigheter att bereda köparen ett effektivt skydd. om man inte vill i väsentlig grad sätta vanliga avtalsrättsliga principer ur spel. De förslag som de sakkunniga och sedermera föredragande statsrådet lade fram hade också som utgångspunkt. att man inte skulle göra några alltför långtgående ingrepp i gällande regelsystem (SOU 197035 5. 38 foch prop. 197] :86 s. 80). Detta är skälet till att den nuvarande regeln inte har fått en från konsumentsynpunkt effektivare utformning.

Enligt kommitténs uppfattning är den försiktighet. som präglar förarbetena till den nuvarande sidolöparregeln. naturlig när man första gången special- reglerar ett särskilt område. Man får inte heller glömma att ångerrätten som sådan innebar en väsentlig nyhet på det avtalsrättsliga området. Även i övrigt innehåller lagen bestämmelser som bryter mot traditionella regler. t. ex. när det gäller faran för godset. Läget är emellertid i viss mån annorlunda nu. Utvecklingen i både lagstiftning och rättspraxis har gått mot ett ökat hänsynstagande till de reella styrkeförhållandena mellan näringsidkare och konsumenter på bekostnad av de traditionella avtalsrättsliga principerna.

7.2.6 K omm/tténs_lörs/ag

Vid försäljning i butiker företräds näringsidkarna av expediter. som genom sin anställning anses ha ställningsfullmakt att ingå för näringsidkaren bindande avtal. Genom denna ställningsfullmakt har de även behörighet att ta emot betalning för varor som köps. såvida inte konsumenterna har informerats om att expediterna saknar sådan behörighet eller detta eljest framgår av omständigheterna. t. ex. genom förekomsten av särskilda kassor.

Vid hemförsäljning däremot anses försäljare inte ha någon ställningsfull- makt. Det hör också till undantagen att försäljare har fullmakt av närings- idkaren att ingå för denne bindande avtal. Försäljare är alltså normalt inte utrustade med vad man brukar kalla avslutsfullmakt. De har endast ställning

som s. k. uppdragsfullmäktige. vilket i detta sammanhang innebär att deras uppgift begränsar sig till att för näringsidkarens räkning ta upp order på de varor. som de i allmänhet medför och demonstrerar. Näringsidkaren har i sådana tall förbehållit sig att själv bedöma om en tecknad order som i princip är bindande för köparen men som genom den särskilda ångerrätten kan frånträdas inom en vecka — skall godtagas eller inte. Först genom en accept från näringsidkarens sida kommer ett avtal till stånd (se avsnitt 2.5).

Den nu angivna skillnaden mellan butiksbiträden och försäljare. som är ombud för näringsidkare vid hemförsäljning. torde vara okänd för de flesta konsumenter. Det är av denna anledning som det i praktiken uppstår svårigheter för konsumenterna. Dessa svårigheter rör inte bara sidolöpare titan äVen det förhållandet. att försäljare ibland tar emot betalning eller i varje fall handpenning utan att vara behöriga därtill. Om försäljaren sedan underlåter att redovisa mottagen betalning till näringsidkaren. kan konsu- menten blir skyldig att betala en gång till. eftersom näringsidkaren inte är bunden av vad försäljaren utan hans tillstånd företar sig.

Vid hemförsäljning är det typiskt sett näringsidkaren som tar initiativet till de avtal som kommer till stånd med konsumenterna. Näringsidkaren väljer själv sina ombud. dvs. försäljarna. och bestämmer själv vilka instruktioner dessa skall få. Det är därför naturligt att han också bör svara civilrättsligt för den eventuella försumlighet som en försäljare visar när han fullgör sitt uppdrag. Enligt kommitténs uppfattning talar starka skäl för att i behörig- hetshänseende jämställa försäljare. som sysslar med hemförsäljning. med butiksbiträden. Härigenom skulle konsumenterna beredas ett effektivare skydd vid hemförsäljning inte bara i fråga om sidolöpares giltighet utan även när det gäller verkan av betalning till försäljaren. Kommittén föreslår därför en regel vars innebörd är att ombud/försäljare vid hemförsäljning skall anses ha behörighet att sluta avtal för huvudman nens/näringsidkarens räkning. En sådan regel måste vara tvingande i förhållande till konsumenterna. Närings- idkaren skall alltså inte med verkan mot konsumenterna kunna inskränka den behörighet som lagen ger försäljaren. En annan sak är att inskränkande föreskrifter. som näringsidkaren meddelar sitt ombud. har full giltighet dem emellan.

Den regel som kommittén föreslår kommer inte att innebära några olägenheter för näringsidkarna sålänge som ombuden följer sina instruktio- ner. Det är först när ett ombud utlovar större rabatt. bättre betalnings- eller leveransvillkor. flera tillbehör osv. än vad näringsidkaren har föreskrivit isina instruktioner till ombudet. som näringsidkarens situation påverkas av den regel som kommittén föreslår. Med den ordning som gäller i dag har näringsidkaren i praktiken inte sällan möjligheter att underkänna ombudets utfästelser utan att konsumenten blir fri från avtalet. Med den regel som kommittén föreslår blir näringsidkaren bunden av de villkor som ombudet och konsumenten har kommit överens om. Naturligtvis måste man göra undantag förde fall då konsumenten äri ond tro. dvs. inser eller borde inse att ombudet åsidosätter sina förpliktelser mot huvudmannen. Kommittén återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen (se kapitel 14).

Det bör i detta sammanhang påpekas att kommittén också föreslår en viss begränsning av hemförsäljningslagens tillämpningsområde när det gäller platsen för avtalets ingående (se kapitel 9). En ny regel om näringsidkarens

ansvar för ombuds handlande kommer alltså inte att få större räckvidd än vad som är motiverat från konsumentsynpunkt.

Den av kommittén föreslagna regeln om näringsidkares ansvar för ombuds handlande är i praktiken inte så radikal som den vid första påseende kan synas vara. Försäljarna får i princip samma ställning som huvuddelen av de butiksanställda försäljarna redan har. Vissa försäljare. som sysslar med hemförsäljning. har för övrigt redan särskild fullmakt att sluta avtal för näringsidkarens räkning. Den regel som kommittén föreslår kommer att få till följd. att näringsidkarna måste vara noggrannare än hittills när det gäller urval och kontroll av de personer som de anlitar som försäljare. På sikt måste detta vara till fördel för både konsumenterna och de seriösa näringsidkar- na.

8 Åtgärder som avser förhållandena efter säljbesök

Enligt 45 hemförsäljningslagen kan köparen frånträda sitt anbud eller svar genom att överlämna eller på visst sätt skicka skriftligt meddelande härom till säljaren inom en vecka, räknat./län dagen/örsammanhållet/idet. Ångerfristen är alltså en vecka från det sammanträffande mellan parterna vid vilket köparen avger sin viljeförklaring.

Om köparen frånträder sin viljeförklaring innan han har tagit emot något av det köpta uppstår inga problem. Skulle han redan ha betalat handpenning

eller eventuellt hela köpeskillingen är säljaren skyldig att betala tillbaka den.

Har köparen däremot vid parternas sammanträffande eller senare under ångerfristen helt eller delvis tagit emot det han har köpt. är hans rätt att utnyttja sin ångerrätt beroende av att han håller godset tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och oförminskat skick. Säljaren är alltså skyldig att hämta godset. Köparen står dock inte risken för att godset förstörs, förändras eller minskas på grund av olyckshändelse. Inte heller ansvarar han för förändringar som beror på godsets egen beskaffenhet eller på åtgärd som varit nödvändig för att undersöka godset. l stallet är det säljaren som i sådana fall står risken för godset. Denna risk står säljaren alltid så lange ångerfristen löper. Om köparen utnyttjar sin ångerrätt står säljaren dessutom risken under den tid som förflyter fram till dess han hämtar godset hos köparen.

Det har visat sig att många konsumenter tror att hemförsäljningslagens ångerfrist börjar löpa först när köparen får det köpta godset i sin hand. Denna missuppfattning ligger i och för sig nära till hands eftersom det inte är ovanligt att avtalet ingås och godset lämnas vid samma tillfälle. Det har även förekommit att försäljare vilselett köpare genom att påstå att ångerfristen alltid börjar löpa först när köparen tar emot det han har köpt (bilaga 4). Vid öppet köp i butikshandeln börjar normalt också den tid, under vilken köpet står öppet att löpa samtidigt med att köparen får det köpta i sin hand. Från många håll har det uttryckts starka önskemål om en lagändring. som innebär att ångerfristen ! allmänhet skall börja löpa först när köparen har tagit emot godset. '

Det skulle föra alltför långt om ångerfristen alltid började löpa samtidigt med att köparen tog emot godset. Detta gäller särskilt för sådana produkter som skall tillverkas eller väsentligt ändras enligt den enskilde köparen krav. Det finns vidare en mängd produkter. beträffande vilka konsumenternas nytta av att ångerfristen börjar löpa först efter det att godset tagits emot inte ståri rimlig proportion till det besvär och de transportkostnader, som uppstår för säljarna i ångerfall. För den enskilde konsumenten torde nyttan av att under ångerfristen ha tillgång till exempelvis materialet till ett monterings- färdigt småhus vara helt försumbar i jämförelse med kostnaden för trans- porterna. Detsamma gäller många varor som betingar ett lägre pris, t. ex. gödsel och andra jordförbättringsmedel. Det kan ju inte komma i fråga att ångerrätten skall få utnyttjas när huset har uppförts eller gödseln har spritts ut.

När det gäller produkter av typ jordförbättringsmedel kan inte heller medförda prover av produkten undersökas på ett meningsfullt sätt av konsumenten. Nackdelen för säljaren att behöva medföra prover i dessa fall uppvägs alltså inte av någon motsvarande fördel för konsumenten.

Såsom nyss angivits är säljaren enligt hemförsäljningslagen skyldig att hämta levererat gods om köparen frånträder köpet. Säljaren står också risken för att godset skadas eller minskas på grund av olyckshändelse. Säljaren kan alltså ha starka ekonomiska skäl för att dröja med leveransen av godset till dess att köparens ångerfrist har gått ut. Det är knappast rimligt att bibehålla de nuvarande reglerna om hämtning och om risken för godset samtidigt som ångerfristen flyttas så att den alltid börjar löpa först när godset levereras. Reglerna om hämtning och om risken för godset är enligt kommitténs

mening också så värdefulla för konsumenterna att de inte bör upphävas i utbyte mot en regel om att ångerfristen alltid skall börja löpa när godset levereras.

Bakom önskemålet om att ångerfristen skall räknas från det köparen får det köpta i sin hand ligger självfallet erfarenheter av att godset i många fall inte motsvarar vad köparen har förväntat sig. Ofta är det först när köparen har godset i sin hand och kan undersöka det ordentligt som han kan bedöma om han gjort ett klokt köp eller inte. Risken för att det skall uppstå överdrivna förväntningar på köpet torde vara särskilt stor om köparen inte har haft tillfälle att undersöka det köpta eller likadant gods i samband med avtalet.

Även om det. såsom nyss framhållits. inte bör komma i fråga att med generell verkan låta ångerfristen börja löpa först när köparen erhåller det köpta, är det enligt kommitténs mening möjligt att genom en begränsad ändring av vad som nu gäller åstadkomma en väsentlig förbättring för konsumenterna. Detta kan ske genom att man till den gällande regeln om ångerfristens beräkning fogar ett undantag förde fall, då köparen inte har haft tillfälle att vid köpet undersöka godset eller likadant gods. I dessa fall skulle ångerfristen börja löpa först när köparen tar emot godset. Effekten av ett sådant undantag skulle bli att köparen fick möjlighet att undersöka det han avser att köpa eller har köpt åtminstone innan ångerfristen går ut.

De näringsidkare som bedriver hemförsäljning har i allmänhet valt denna marknadsföringsmetod för att kunna demonstrera medförda produkter för konsumenterna. ] de flesta fall skulle en ändring av ångerfristens beräkning enligt nu angivna linjer alltså inte innebära någon ändring i sak för dessa näringsidkare. Ångerfristen skulle liksom i dag börja vid det tillfälle som i realiteten är avtalstillfället. Fristen skulle börja löpa först i och med leveransen i de fall då köparen som underlag för sitt beslut endast haft säljarens muntliga uppgifter och skriftligt material såsom broschyrer. kata- loger och annat reklammaterial. Detta är en modell som använts i den danska och finska lagstiftningen (se avsnitt 3.1.1 och 3.1.2).

Kommittén föreslåri kapitel 10 att konsumenterna skall få rätt att frånträda även avtal som under vissa förutsättningar har ingåtts vid telefonsamtal. Den ändring av ångerfristens beräkning som nu diskuteras skulle medföra att ångerfristen vid avtal som träffats per telefon — i den mån man inte gör särskilda undantag — alltid skulle räknas från det köparen erhåller godset.

Inte heller en regel om att ångerfristen i de fall köparen inte haft tillfälle att vid avtalets ingående undersöka godset eller likadant gods skall börja löpa först när godset levereras kan tillämpas utan undantag. Det finns gods som inte kan förevisas för köparen därför att det skall tillverkas eller ändras enligt köparens särskilda anvisningar och som därigenom kommer att avvika från sådant gods, som ingår i näringsidkarens vanliga sortiment. Det kan t. ex. förhålla sig så att köparen vill att godset skall anpassas till någon norm, som säljaren vanligen inte tillämpar. eller att godset skall förses med viss extra utrustning, som säljaren normalt inte tillhandahåller. l dessa fall måste ångerfristen räknas från det köparen har ingått avtalet. oavsett att han inte har kunnat undersöka det köpta.

Vad nu sagts måste också gälla beträffande gods som säljaren av praktiska skäl inte kan föra med sig. Som exempel kan nämnas monteringsfärdiga

småhus och möbler. Vid köp av sådant gods måste ångerfristen räknas från det köparen har ingått avtalet.

Vidare torde man behöva göra undantag för gods. som säljaren visserligen kan föra med sig i form av prover vid säljbesök hos konsumenterna men som inte kan undersökas på ett meningsfullt sätt genom en ytlig besiktning eller en kort stunds provning. Säljarens kostnader och besvär för att föra med sig exempelvis prover av jord eller jordförbättringsmedel står ju inte i rimlig proportion till köparens nytta av att kunna se och känna på sådana prover.

Som nyss nämnts föreslår kommittén i kapitel 10 en utvidgning av ångerrätten till att under vissa förutsättningar gälla även vid avtal som ingås per telefon. Kommittén föreslår vidare att säljaren vid sådana avtal per telefon skall vara skyldig att snarast skicka köparen både en handling med information om lagens innehåll. en ångerblankett och en avtalsbekräftelse. Om man i vissa fall låter ångerfristen börja redan vid telefonsamtalet blir följden, att ångerfristen helt eller delvis har gått till ända innan köparen har hunnit få de nämnda handlingarna. Detta skulle vara mycket otillfredsstäl- lande. Just vid avtal per telefon är risken för missförstånd särskilt stor. Kommittén anser därför att ångerfristen i sådana fall inte skall börja löpa förrän de aktuella handlingarna kommer köparen till handa.

Man kan emellertid knappast ha en ordning som innebär att ångerfristen i vissa fall börjar löpa vid avtalstillfället, i andra fall när de nämnda handlingarna kommer köparen till handa och i ytterligare andra fall när godset levereras. Kommittén föreslår därför att den nuvarande regeln om ångerfristens beräkning ändras så att tidpunkten, när informations- handlingen med blankett och vid telefonförsäljning — avtalsbekräftelsen kommer konsumenten till handa. görs till utgångspunkt för ångerfristens beräkning. En sådan ändring innebäri realiteten ingen påtaglig skillnad mot vad som nu gäller. eftersom säljaren ändå är skyldig att lämna de aktuella handlingarna vid det sammanträffande som f. n. utgör utgångspunkten för ångerfristens beräkning.

8.1. Ångerrätt vid vissa rena kontantaffärer

Såsom framhållits i bl. a. avsnitt 2.4.2 är hemförsäljningslagen inte tillämplig på avtal "som slutes och på ömse sidor fullgöres vid sammanträffandet" såvida inte köpeskillingen eller del därav betalas med användande av kreditbevis eller med belopp som köparen erhållit som lån av säljaren eller genom dennes förmedling (I & tredje stycket). Detta innebär bl. a. att en konsument. som köpt en vara under de i hemförsäljningslagen angivna förutsättningarna, inte har rätt att frånträda avtalet om han vid sammanträf- fandet med säljaren betalat hela köpeskillingen och samtidigt erhållit det köpta.

Frågan om undantag för kontantköpen blev livligt diskuterad i förarbetena till hemförsäljningslagen. De sakkunniga föreslog. att inte bara de rena kontantköpen utan också vissa kreditköp skulle undantas från lagens tillämpning. Som skäl härför anförde de bl.a. följande (SOU 1970:35 s. 36 i):

En viktig omständighet att beakta i detta sammanhang är. att köparen inte sällan har intresse av att kunna få omedelbar eller i varje fall snabb leverans och att man å andra sidan måste räkna med en viss obenägenhet hos företagen att medge leverans så länge ångerfristen löper och det således råder osäkerhet huruvida köparen kommer att fullfölja avtalet. Det finns sålunda ett konsumentintresse som talar för att lagstift- ningen inte ges ett alltför vidsträckt tillämpningsområde och som bör vägas mot konsumenternas intresse av att under vissa omständigheter kunna frånträda hemför- säljningsavtal. Ju större den uppoffring är som köparen gör genom att redan i samband med att han avger anbud eller accept betala hela eller en del av köpeskillingen. desto bättre grund har man för antagandet att han är fullt medveten om avtalets innebörd och fast besluten att fullfölja det. Och i sådana fall är det intresse som den nya lagstiftningen skall tillgodose så uttunnat att det ijämförelse med motstående intressen knappast förtjänar särskilt skydd.

De sakkunnigas förslag om undantag för kontantköpen och vissa kreditköp fick vid remissbehandlingen av betänkandet ett blandat mottagande (se prop. 197186 5. 49 ff). Bland de remissinstanser. som starkast kritiserade de föreslagna undantagen. var statens konsumentråd. konsumentutredningen. LO. TCO och Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Konsumentutred- ningen anförde att de föreslagna undantagen på ett avgörande sätt begränsade lagens värde från konsumentsynpunkt. Som grund för detta omdöme framhöll konsumentutredningen bl. a. att situationen vid hemförsäljning

ofta är den att konsumenten vid avtalstillfället är nöjd med köpet och beredd att göra en kontantinsats. När ller omständigheter hunnit beaktas och fler medlemmar av hushållet har fått säga sin uppfattning blir bedömningen av köpets värde en annan. Konsumentutredningen uttalade förståelse för försöken att finna en lämplig undre gräns för lagens tillämpning men menade att bindningen till kontantformen var olämplig. Utredningen föreslog i stället en beloppsgräns oavsett om köpet gjorts kontant eller med utnyttjande av kredit. Denna gräns fick betonade konsumentutredningen inte sättas så högt att konsumenten hindrades att frånträda avtal som innebar en mycket kännbar förlust. Utredningen ansåg att sämre ställda konsumentgrupper led en sådan kännbar förlust vid belopp över 50 kronor.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle anförde bl. a. att många av de konsumenter som lagen främst avser att hjälpa. gamla och "fåkunniga". dels inte gärna köper på avbetalning —en form av köp som de förknippar med dålig ekonomi och finner genant — dels i högre grad än andra kategorier människor har förhållandevis stora penningsu mmor förvarade i sin bostad. Det ligger därför nära till hands. anförde Husmodersförbundet. att förmoda att dessa konsumenter har en önskan att betala hela köpeskillingen genast utan att detta kan tas som ett tecken på att affären från deras sida är väl genomtänkt.

Kritik av samma art som den refererade framfördes av statens konsument- råd och av LO. Konsumentrådet förordade att endast försäljning av böcker till ett belopp understigande 50 kronor och försäljning av dagligvaror skulle undantas från hemförsäljningslagens tillämpningsområde.

I propositionen 1971186 med förslag till lag om hemförsäljning m.m. anförde föredragande statsrådet bl. a. följande (5. 74 D:

Jag hyser förståelse för remisskritiken mot förslaget att vissa kreditköp skall undantas från lagens tillämpningsområde. Den avgränsning som de sakkunniga här förordat synes medföra att konsumenterna få' ett otillräckligt skydd. Varje avgränsning med hänsyn till kontantinsatsens storlek måste f. ö framstå som i viss mån godtycklig. Härtill kommer risken för att säljarna anpassar betalningsvillkoren så att flertalet köp faller utanför lagen.

Å andra sidan synes det mig inte lämpligt att föra in alla avtal som ingås vid hemförsäljning och försäljning i likartade former under lagens tillämpningsområde. Någon avgränsning är nödvändig så att lagstiftningen inte kommer att omfatta exempelvis kontantförsäljning av livsmedel från varubussar och liknande. Om köparen får varan levererad genast och således redan från början vet exakt vad han får samt dessutom är beredd att omedelbart erlägga hela vederlaget för det köpta. synes behovet av särskilt skydd vara avsevärt mindre än i de typiska hemförsäljningsfallen. där varan levereras i efterhand och köparen i en eller annan form får kredit. Det är för övrigt från principiell synpunkt mindre tilltalande att ge köparen rätt att riva upp en affär som för båda parter enligt vanliga regler framstår som avslutad. Sådana situationer som jag nu har beskrivit bör därför enligt min mening undantas. På denna punkt har det också rått principiell enighet vid de nordiska departementsöverläggningarna. Man synes uppnå en lämplig avgränsning av undantaget om detta får omfatta de fall då avtalet har fullgjorts på ömse sidor redan vid köparens sammanträffande med säljaren eller dennes ombud.

Under riksdagsbehandlingen av propositionen 1971186 med förslag till lag om hemförsäljning m.m. väcktes två motioner. i vilka det i propositionen

föreslagna undantaget för kontantköpen kritiserades. 1 motionen 197lzl436 anförde motionärerna bl. a. följande:

lnte minst äldre människor förvarar ibland stora penningsummor hemma och önskar få ett köp avklarat så fort som möjligt. Denna grupp är i stort behov av ett lagligt skydd mot överrumplande försäljning i bostaden. Kontantförsäljning av livsmedel från varubussar och liknande. som departementschefen nämner i propositionen. kan lätt undantas genom att en nedre gräns för varans pris sätts exempelvis vid 200 kronor.

Samma principiella skäl kan anföras för ångervecka vid kontantköp som vid kreditköp: det psykologiska underläge som den presumtive köparen lätt hamnar i vid hemförsäljning. överraskningseffekten. det faktum att andra varutyper än försäljarens inte kan överblickas. allt detta gäller också kontantförsäljningen. Vi kan inte finna det "från principiell synpunkt mindre tilltalande" att ge köparen som betalar kontant samma möjlighet att i lugn och ro fundera över det kloka i sitt beslut och ha möjlighet att ändra sig.

1 motionen 1971:1437 hänvisade motionärerna till vad LO. TCO. statens konsumentråd och Husmodersförbundet Hem och Samhälle anfört i sina remissyttranden över de sakkunnigas betänkande. De hemställde att undan- tag för kontantköp ej skulle göras.

Lagutskottet anförde i sitt betänkande (LU 1971:10) följande beträffande det föreslagna undantaget för kontantköpen (s. 49):

Enligt utskottets mening föreligger skäl för att också kontantköp skall omfattas av lagstiftningen. Såsom anförts i motionen 1971 : 1436 gäller också vid kontantförsäljning att köparen befinner sig i ett psykologiskt underläge och att han saknar möjlighet att jämföra pris. kvalitet m. m. i fråga om konkurrerande produkter på det sätt som han kan göra vid besök i varuhus elleri flera med varandra konkurrerande butiker. dvs.just omständigheter som föranlett den aktuella lagstiftningen. Å andra sidan finner utskottet de av departementschefen framförda skälen för att kontantköp inte skall omfattas av lagstiftningen vara tungt vägande. och utskottet har efter övervägande funnit sig böra inta samma ståndpunkt i frågan som denne. Vid sitt ställningstagande har utskottet beaktat attjust i fråga om kontantköp den allmänna meningen torde vara att affären är avslutad när varan betalats. varför det ter sig mindre tilltalande att ge köparen rätt att riva upp en sådan affär.

Utskottet har ovan uttalat sig fören efterhandsgranskning av den nya lagstiftningens verkningar. Vid sådan granskning är det angeläget att också kontantförsäljningen uppmärksammas. 1 den mån erfarenheterna ger vid handen att förhållandena utvecklat sig dithän att även kontantförsäljning bör omfattas av lagstiftningen för att denna skall kunna ge åsyftat skydd måste givetvis frågan tas upp till förnyad prövning.

På grund av vad sålunda anförts bör motionerna 197111436 och 1971:l437. båda såvitt nu är i fråga. inte vinna bifall.

Mot lagutskottets hemställan reserverade sig två ledamöter. vilka ansåg att utskottet hade bort hemställa att riksdagen för sin del skulle anta 1 & tredje stycket i den lydelse som föreslagits av reservanterna. innebärande att lagen skulle gälla också vid kontant betalning om köpeskillingen översteg 50 kronor. Riksdagen gick dock med stor majoritet på propositionens och lagutskottets linje.

Frågan om hemförsäljningslagens tillämpning på kontantköp har debatte- rats i riksdagen även efter år 1971. I motionen 19721163 hemställdes att riksdagen skulle besluta om införande av ångervecka även vid hemförsälj- ning mot kontant betalning, om priset uppgick till minst 200 kronor. De skäl som motionärerna anförde var desamma som anförts under riksdagsbehand-

lingen av propositionen 1971:86. Lagutskottet fann i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 197215) inte skäl att frångå den bedömning som gjordes när lagen antogs. Utskottet underströk dock ånyo att utvecklingen borde följas med uppmärksamhet. Yrkanden om en lagändring som skulle innebära att även kontantköp för minst 200 kronor skulle omfattas av hemförsäljningslagen återkom i motionen 19731274. Lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1973z4) att frågan om en utvidgning av hemförsäljningslagens tillämpning till att avse även försäljning mot kontant betalning kunde synas något för tidigt väckt mot bakgrund av tidigare års riksdagsbehandling av frågan. Utskottet förutsatte dock att frågan skulle komma att prövas vid den översyn av hemförsäljningslagen som då hade aktualiserats av KO.

Såsom framgått av redogörelsen för kommitténs direktiv i avsnitt 1.1 har kommittén i uppdrag att undersöka om det finns anledning att ompröva undantaget för kontantköp.

Det förhållandet att kontantköpen är undantagna från hemförsäljningsla- gens tillämpningsområde har enligt kommitténs mening medfört olägenhe- ter av två slag från konsumentpolitisk synpunkt. Den ena olägenheten har att göra med informationen till konsumenterna. Det har visat sig svårt att på ett klart och lättbegripligt sätt informera konsumenterna om undantagets existens och om dess gränser. dvs. under vilka omständigheter hemförsälj- ningslagen inte gäller trots att alla de i l & första stycket uppräknade förutsättningarna är uppfyllda. Det är t. ex. inte lätt för vanliga konsumenter att förstå. att hemförsäljningslagen iniegä/lerom betalningen erläggs kontant och varan lämnas vid det sammanträffande då köpeavtalet ingås men att lagen däremot gäller om betalningen erläggs eller varan lämnas dagen efter sammanträffandet. Detta kan leda till att konsumenter ibland tror att lagen gäller när den inte gör det och ibland att den inte gäller trots att den gör det.

Den andra olägenheten. som är av allvarligare art. är att undantaget i praktiken leder till att konsumenterna står utan det skydd. som hemförsälj- ningslagen ger. i fler fall än vad man tycks ha förutsatt vid lagens tillkomst. Det är såvitt kommittén kunnat finna inte ovanligt att köparen betalar det köpta kontant och samtidigt erhåller varan vid parternas sammanträffande. Många av dessa fall rör säkerligen sådana varor som betingar ett lågt pris. Kontantköp förekommer emellertid också vid köp av relativt dyra varor såsom hushållskapitalvaror och bokverk. Såsom Husmodersförbundet Hem och Samhälle framhöll i sitt remissyttrande över de sakkunnigas förslag finns det människor som förvarar ganska betydande kontantbelopp i bostaden och som hyser en motvilja mot kreditköp. Det är svårt att med någon grad av säkerhet uttala sig om hur vanlig denna inställning är. men det förefaller som om den förekommer i högre grad hos pensionärer och ungdomar än hos andra grupper.

Som ett av skälen för att undanta kontantköpen från hemförsäljningsla- gens tillåmpningsområde anfördes att köparen vid sådana köp från början vet exakt vad han får. Behovet av skydd skulle därför vara avsevärt mindre vid kontantköp är i de typiska hemförsäljningsfallen. där varan levereras i efterhand och köparen får kredit ien eller annan form (prop. 1971:86 s. 75). Detta argument tar enligt kommitténs mening inte tillräcklig hänsyn till den

kritik mot hemförsäljningen som föranledde lagens tillkomst. i propositionen framhöll föredragande statsrådet bl. a. att hemförsäljning som sådan ökar svårigheterna att fatta rätt avvägda köpbeslut och att försäljningsformen kan föra med sig avtal som är direkt oförmånliga för konsumenterna. Statsrådet anförde i detta sammanhang bl. a. (s. 62):

Vidare är köparen vid hemförsäljning regelmässigt från början i underläge på det sättet att han inte har planerat något köp och därför inte har tillräckligt underlag för diskussionen med säljaren. som däremot har sina argument för en affär i bered- skap.

Enligt kommitténs uppfattning kan man mot bakgrund av den anförda kritiken inte hävda att konsumentens situation vid hemförsäljning påverkas av betalningsformen och att behovet av en konsumentskyddande lagstiftning skulle vara mindre vid kontantköp än vid kreditköp. En annan sak är att kontantbetalning är vanligare vid köp av billigare och väl kända dagligvaror än vid köp av kapitalvaror. Behovet av en ångerrätt vid hemförsäljning är självfallet mindreju billigare den saluhållna nyttigheten är.

Ett annat argument som anfördes i propositionen för att undanta kontantköpen var att det från principiell synpunkt är "mindre tilltalande att ge köparen rätt att riva upp en affär som för båda parter enligt vanliga regler framstår som avslutad" (prop. l971186 s. 75). Denna på principiella skäl grundade tveksamhet var i och för sig naturlig vid lagens tillkomst år 1971. Hemförsäljningslagens regel om rätt för köpare att frånträda ingångna köpeavtal innebar en nyhet i svensk lagstiftning och ett avsteg från dittills rådande avtalsrättslig praxis. Från flera remissinstanser uttrycktes farhågor för att hemförsäljningslagen skulle få ogynnsamma konsekvenser för avtalstroheten i allmänhet.

Erfarenheterna från den tid hemförsäljningslagen har varit i kraft visar emellertid att lagen inte medfört någon allmän uppluckring av inställningen att avtal bör hållas. Vid hemförsäljningslagens tillkomst var praxis vad gäller möjligheterna att med stöd av 33ä avtalslagen jämka eller ogiltigförklara ingångna avtal mycket restriktiv. Genom den generalklausul som år 1976 infördes i 36 & avtalslagen har lagstiftaren dock givit uttryck för uppfattning- en att oskäliga avtalsvillkor i flera fall än tidigare bör kunna jämkas eller lämnas utan avseende. Ståndpunkten. att det av principiella skäl inte är lämpligt att låta hemförsäljningslagen gälla även vid kontantköp. är därför enligt kommitténs uppfattning inte hållbari dag. Det finns enligt kommitténs mening anledning att nu ändra hemförsäljningslagen så att konsumenterna i princip får möjlighet att frånträda också rena kontantköp.

8.2. Undantag från ångerrätten

En viss begränsning av ångerrätten synes nödvändig, särskilt om man som kommittén föreslår upphäver det nuvarande undantaget för kontant- köpen.

För det första framstår de formella krav som ställs i hemförsäljningslagen som helt överflödiga när det gäller köp för låga belopp. Det skulle inte vara meningsfullt att kräva att säljaren skulle lämna en informationshandling med

ångerblankett enligt 2ä i den nuvarande lagen och att köparen genom sin underskrift skulle bekräfta mottagandet av en sådan handling när det rör sig om ett köp för några kronor. Kostnaden för anskaffande och hantering av dessa handlingar skulle i sådana fall kunna bli orimligt hög i förhållande till köpeskillingen. Konsumenternas behov av skydd mot förhastade köp kan inte heller anses stå i rimlig proportion till kostnaderna om köpeskillingen är obetydlig.

De remissinstanser och riksdagsledamöter, som förordat en ändring av undantaget för kontantköp, har alla föreslagit att lagens tillämplighet ändå skall begränsas med hänsyn till köpeskillingens storlek. Olika belopp har därvid föreslagits. alltifrån 50 kronor till 200 kronor. Kommittén delar uppfattningen att man bör ange en bestämd beloppsgräns under vilken hemförsäljningslagen inte behöver tillämpas. Härigenom undviker man den osäkerhet och risk för tvister som skulle bli följden om beloppsgränsen anknöts till något index.

Enligt kommitténs mening bör hemförsäljningslagen inte tillämpas när köpeskillingen är lägre än 100 kronor. Om man låter köparens rätt att utan bestämd orsak frånträda köpeavtal inträda vid köp för denna summa eller mer kommer säljarnas kostnader och konsumenternas nytta av lagen att stå i rimlig proportion till varandra.

Vidare bör livsmedel av hygieniska skäl inte vara föremål för ångerrätt. Att livsmedel inte undantogs vid den nu gällande lagens tillkomst berodde främst på att sådana varor — i den mån de säljs genom hemförsäljning — så gott som alltid säljs mot kontant betalning och samtidigt levereras. Mot ett generellt undantag för livsmedel skulle kunna invändas, att de hygieniska skälen framför allt gäller för vissa färskvaror men inte för t. ex. helkonserver och att köparen åtminstone borde kunna frånträda ett köp av livsmedel innan det har lämnats till honom. I det stora flertalet fall då livsmedel säljs genom hemförsäljning är det emellertid fråga om färskt/åror, såsom ägg och rotfrukter, vilka lämnas till köparen vid köpetillfället. Kommittén anser inte att det finns anledning att göra särskilt undantag för vissa slag av livsmedel eller för de fall då det köpta levereras i efterhand.

Kommittén anser vidare att undantag bör göras för begagnade personbilar, vilka i stället bör omfattas av en särskild lag om ångerrätt oberoende av säljformen. I sitt delbetänkande (SOU l977z32) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil har kommittén föreslagit en sådan lag. Skulle kommit-' téns förslag i SOU 1977132 inte leda till en särskild lag bör något undantag för begagnade personbilar naturligtvis inte göras i hemförsäljningslagen.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande beträffande ångerfris- tens beräkning: Enligt huvudregeln skall ångerfristen. en vecka. räknas från den dag när den informationshandling med åtföljande blankett. som avses i 2 ähemförsäljningslagen i dess nuvarande lydelse. kommer konsumenten till handa. (Dessa handlingar skall lämnas till konsumenten vid det samman- träffande. vid vilket avtalet ingås. Om avtalet har ingåtts vid telefonsamtal skall säljaren snarast skicka de nämnda handlingarna tillsammans med en avtalsbekräftelse.) Har konsumenten när han ingår avtalet inte haft tillfälle att undersöka det köpta godset eller likadant gods skall ångerfristen börja löpa först när han tar emot godset. utom i vissa fall. I dessa senare fall. som berörts ovan och som närmare anges i lagtexten. skall huvudregeln gälla (se vidare specialmotiveringen i kapitel 14).

8.4 Rätten till bytesgods

Vid konsumentköp förekommer det ibland att köparen som delbetalning lämnar en begagnad vara av samma slag som den han köper. Detta är särskilt

vanligt inom handeln med nya och begagnade personbilar. Även inom handeln med dammsugare, symaskiner, tv—apparater och vissa andra konsu- mentvaror förekommer det att näringsidkare accepterar en begagnad vara som delbetalning. Allmänt sett torde det dock — bortsett från förhållandena inom bilhandeln — inte vara särskilt vanligt att konsumenter vid köp från näringsidkare till någon del betalar med bytesgods.

Det finns i detta sammanhang anledning att i korthet beröra vad som får anses vara gällande rätt beträffande rätten till bytesgods när köparen häver köpet på grund av fel i godset. Varken köplagen eller rättspraxis ger något klart svar på denna fråga. Köplagens utgångspunkt när det gäller hävning är dock att vardera parten är skyldig att återbära den prestation som han hartagit emot. Härav torde följa att en köpare inte kan vägra att ta tillbaka bytesgods som säljaren vill återlämna och att en säljare inte kan vägra att lämna tillbaka bytesgods om köparen kräver detta. En förutsättning måste emellertid vara, att bytesgodset finns i säljarens besittning vid den tidpunkt då prestationerna skall återbäras och att det är i väsentligen oförändrat skick.

Om säljaren inte kan lämna tillbaka bytesgodset är han skyldig att utge ersättning för dess värde. Härmed måste i första hand avses det värde parterna kommit överens om när köpeavtalet ingicks. Detta värde är emellertid inte sällan påverkat av priset på den vara som köparen förvärvar. Det förekommer att säljaren, för att få sälja sin produkt, erbjuder en högre ersättning för bytesgodset än vad som kan anses vara ett rimligt saluvärde. Det kan också förekomma att bytesgodset undervärderas (jfr avsnitt 2.4.4 ang. riktlinjerna för tillämpningen av konsumentkreditlagen). Om säljaren har övervärderat bytesgodset torde han dock endast i undantagsfall kunna få värderingen ändrad vid en rättslig prövning. Det skulle föra alltför långt atti detta sammanhang redogöra för regler och rättspraxis rörande avtals ogiltighet. Det bör dock framhållas att domstolarna hittills visat stor restriktivitet när det gällt att helt eller delvis ogiltigförklara ingångna avtal. En säljare, som medvetet övervärderat bytesgodset. torde även i framtiden ha mycket små möjligheter att slippa utge ersättning enligt det avtalade värdet om köpet hävs och bytesgodset inte kan lämnas tillbaka. Detsamma torde gälla beträffande köparens möjligheter att efter hävning få högre ersättning för bytesgodset än vad som motsvarar det avtalade beloppet.

Hemkonsulenter och kommunala konsumentvägledare har vid upprepade tillfällen framfört önskemål om regler, som förbjuder näringsidkare att sälja eller på annat sätt avhända sig bytesgodset innan köparens ångerfrist enligt hemförsäljningslagen har gått ut. Det värde som parterna vid ett köp åsätter bytesgodset är enligt många konsumentvägledares erfarenheter ofta betydligt lägre än godsets bruksvärde. En begagnad hushållsapparat kan ha ett mycket lågt saluvärde om den bjuds ut till försäljning, men kostnaden föratt anskaffa en likvärdig apparat kan samtidigt vara hög. Ibland är det inte ens möjligt att till en rimlig kostnad köpa en likvärdig apparat. Den situation som konsumenterna lätt hamnar i kan bäst belysas genom följande exempel.

En konsument köper en ny dammsugare och lämnar en begagnad sådan som delbetalning. Den begagnade dammsugaren värderas av parterna till 100 kronor. vilket belopp avräknas på köpeskillingen för den nya dammsugaren. Därefter utnyttjar köparen sin ångerrätt enligt hemförsäljningslagen eller häver köpet på grund av något kontraktsbrott från säljarens sida. Säljaren

betalar tillbaka vad köparen har betalat kontant men kan inte lämna tillbaka den gamla dammsugaren, vilken har skrotats eller sålts vidare. Säljaren ersätter därför den gamla dammsugaren med de 100 kronor. som parterna har värderat den till. Om köparen i det nu anförda exemplet inte kan skaffa en annan begagnad dammsugare för 100 kronor befinner han sig uppenbarligen i en sämre situation efter återgången av köpet än före köpet. Lagstiftarens avsikt har dock varit att parterna efter återgången av köpet skall befinna sig i samma situation som om något köp aldrig hade kommit till stånd. Enligt vad som framhållits från konsumentvägledare utgör risken för att inte få tillbaka bytesgods ibland en avhållande faktor när det gäller konsumenternas benägenhet att utnyttja ångerrätten enligt hemförsäljningslagen.

Kommittén har i sitt delbetänkande (SOU 1977132) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil diskuterat frågan om förbud för näringsidkare att disponera över bytesgods under den för konsumenten föreslagna ångerfris- ten. Kommittén har där avvisat tanken på ett sådant förbud främst med hänvisning till de ökade kostnader för lagerhållning och administration som skulle uppkomma hos näringsidkarna. Kommittén anför därvid bl. a. följande (5. 78):

En ovillkorlig rätt för köparen att få tillbaka inbytesbilen i väsentligen oförändrat skick skulle samtidigt innebära ett förbud för säljaren att förfoga över bilen till dess ångerfristen löpt ut. Näringsidkarna inom bilbranschen skulle således vara tvungna att hålla alla inbytesbilar i lager under viss tid. De skulle heller inte kunna påbörja arbetet med att iordningställa en inbytesbil så länge risken fanns, att bilen måste återlämnas till köparen. Kostnaderna för lagerhållning och administration skulle öka avsevärt, särskilt hos näringsidkare med stor omsättning. Med hänsyn till att ångerrätten torde komma att aktualiseras i endast ett fåtal fall, sett i förhållande till den totala omsättningen av begagnade bilar, synes det onödigt stelbent och fördyrande att förbjuda näringsidkarna att förfoga över inbytesbilarna innan ångerfristen gått ut. Härtill kommer att en köpare som använder ångerrätten långtifrån alltid torde vara intresserad av att få tillbaka inbytesbilen. Det kan vara förmånligare för köparen att få ut inbytesbilens värde i kontanter.

De argument som kommittén anfört i det nu citerade avsnittet är enligt kommitténs mening aktuella även när detgäller annat bytesgods än bilar. Det problem som konsumentvägledarna har aktualiserat är inte heller begränsat till hemförsäljningen. Ett förbud för näringsidkare att under viss tid efter varje försäljning, vid vilken bytesgods lämnats, avhända sig detta skulle få svåröverskådliga konsekvenser. Det ligger utanför kommitténs uppdrag att närmare utreda dessa.

Härtill kommer att det är svårt att hitta en lämplig påföljd för de näringsidkare som trots ett sådant förbud avhänder sig bytesgodset innan ångerfristen gått till ända. Kommittén anser inte att någon straffrättslig påföljd för överträdelse av ett sådant förbud skulle vara lämplig. Den påföljd som man skulle kunna överväga vore skadeståndsskyldighet för den näringsidkare som inte kunde lämna tillbaka bytesgodset. Det synes emellertid osannolikt att domstolarna i någon större omfattning skulle vara benägna att frångå den värdering av bytesgodset som parterna kommit överens om i samband med köpeavtalets ingående. Vid sådant förhållande skulle en skadeståndspåföljd inte vara särskilt effektiv när det gäller att hindra

näringsidkare att sälja eller på annat sätt avhända sig bytesgods i strid mot förbudet.

Med hänvisning till vad som nu anförts anser kommittén det inte lämpligt att föreslå något förbud för näringsidkare att förfoga över bytesgodset innan ångerfristen enligt hemförsäljningslagen har gått till ända.

9. Begränsning av hemförsäljningslagens tillämplighet i rummet

Kommittén har funnit att de skäl som redovisas i avsnitt 9.2 är tillräckligt tungt vägande för att motivera en ändring av hemförsäljningslagens tillämp- ningsområde vad avser platsen för avtalets ingående.

Utmärkande för de försäljningsställen, som ger upphov till tolkningssvå- righeter när det gäller rekvisitet fast försäljningsställe, är att det är lokaler eller platser till vilka konsumenterna själva måste bege sig för att det skall ingås några avtal. Däremot rådet det ingen tvekan om att försäljning som sker i samband med att säljaren söker upp konsumenten — i dennes bostad eller på hans arbetsplats, i en skola eller på ett sjukhus osv. — sker på annan plats än fast försäljningsställe.

Den bärande tanken bakom hemförsäljningslagen är att konsumenterna behöver ett särskilt skydd vid uppsökande försäljning. Det synes därför principiellt riktigt att ersätta rekvisitet "annat än fast försäljningsställe” med ett rekvisit som innebär att det sammanträffande, vid vilket avtalet ingås, skall ha skett genom att näringsidkaren har sökt tipp konsumenten.

Ett rekvisit med nu angiven innebörd synes inte behöva medföra så svåra gränsdragningsproblem som det nuvarande rekvisitet ”annat än fast försälj- ningsställe”. Alla köp som sker i tillfälliga butiker, på auktioner, mässor, salutorg och liknande platser kommer med en sådan ändring att ligga utanför lagens tillämpningsområde. Däremot kommer lagen att bli tillämplig på försäljning i konsumentens bostad, på hans arbetsplats, på sjukhus, kommu- nikationsmedel och andra platser, till vilka allmänheten normalt inte kommer för att köpa eller ens överväga köp. En förutsättning föratt rekvisitet skall bli lättare att tillämpa än ”fast försäljningsställe” är dock att man i orden "söka upp" inte inlägger något krav på att säljaren också skall ha tagit initiativet till sammanträffandet. Det torde i många fall vara utomordentligt svårt att bestämma vad som skall avses med initiativ och vem som har tagit initiativet till ett sammanträffande. Rätten att frånträda ett avtal bör därför, i likhet med vad som redan gäller enligt hemförsäljningslagen, inte vara beroende av vem som har tagit initiativet till ett sammanträffande.

En ändring av rekvisitet "annat än fast försäljningsställe” till ett rekvisit med det nu angivna innehållet medför naturligtvis en viss inskränkning av

lagens tillämpningsområde. Konsumenterna kommer alltså att i vissa fall förlora rätten att frånträda ett avtal. Med hänsyn till att hemförsäljningslagen f. n. inte är tillämplig på de rena kontantaffa'rerna torde det i praktiken komma att röra sig om relativt få situationer, i vilka ångerrätten skulle gå förlorad genom den nämnda ändringen. Mot den nackdel som denna inskränkning ändå kan anses innebära måste ställas, att ändringen gör det praktiskt möjligt att låta lagen gälla även vid kontantaffärerna. En inte oväsentlig vinst skulle också vara de förbättrade möjligheterna att lämna en sakligt riktig information om lagens innehåll.

Kommittén föreslår alltså, att hemförsäljningslagens tillämpningsområde begränsas till att avse sådana fall när sammanträffandet mellan parterna har ägt rum genom att näringsidkaren har sökt upp konsumenten, oavsett på vems initiativ detta har skett.

9.1. Gällande rätt

En av hemförsäljningslagens viktigaste bestämmelser hänför sig till platsen för avtalets ingående. För att lagen skall tillämpas måste köparen ha avgivit anbud eller svar på anbud vid sammanträffande med säljaren eller ombud för denne i köparens bostad eller eljest på annan plats än säljarens eller ombudets _ lasta försäljningsställe.

Med fast försäljningsställe avses i första hand butikslokaler men även andra liknande platser, exempelvis kontor. Ett försäljningsställe som utnytt- jas i fasta utställningslokalerantingen under längre tid, kanske en månad eller mera, eller varje år vid en regelbundet återkommande utställning t. ex. S:t Eriksmässan i Stockholm — måste också räknas som fast försäljningsställe enligt vad som sägs i lagens förarbeten (prop. 1971:86 s. 90). Försäljning som sker från mera tillfälliga stånd, kiosker och dylikt i anslutning till utställ- ningar, mässor, offentliga tillställningar, basarer, utflykter, biografföreställ- ningar osv. omfattas däremot av lagstiftningen. Lagen omfattar vidare försäljning som anordnas i andra tillfälligt förhyrda lokaler, t. ex. en konstförsäljning under några dagar eller någon vecka i folkets hus eller en skollokal. Självfallet omfattas också försäljning som sker i säljarens eller ombudets bostad, förutsatt att vederbörande inte normalt använder bostaden som sitt fasta försäljningsställe. Försäljning, som äger rum i en köparen tillhörig butik, faller in under lagen under förutsättning att det sålda är avsett för köparens privata bruk.

Föredragande statsrådet framhöll att det uppenbarligen stötte på stora svårigheter att åstadkomma en för alla tänkbara fall helt tillfredsställande avgränsning av tillämpningsområdet och att några mer detaljerade anvis- ningar knappast kunde ges. Avgörandet av frågan. huruvida lagen var tillämplig eller inte i gränsfall, fick enligt föredraganden träffas av dom- stolarna under hänsynstagande till de ändamålssynpunkter som lagen byggde på (prop. 1971:86 s. 69 och 91).

Enligt vad kommittén inhämtat har mycket få fall, som rört den nu behandlade frågan, varit föremål för domstolsprövning (bilaga 5.3). För att illustrera de tolkningsproblem som uppkommit finns det därför skäl att i det följande ganska fylligt återge de rättsfall som kommittén känner till.

Svea hovrätts, avd. 3, dom den 8 maj 1973, nr 3.'DT 14

(med anledning av talan mot Uppsala tingsrätts dom nr DT 716/72; målet fullföljdes till högsta domstolen men avskrevs efter återkallelse).

Tingsrätten anförde i sin dom bl. a.:

[ målet är följande utrett. Jonander bedriver likartad försäljning i tio olika städer med hjälp av fem försäljare som var och en alternerar mellan två olika städer. Lokalen i Uppsala har förhyrts sedan november l97l och hari regel varit öppen under två dagari veckan. Lokalen saknar telefon samt firmabeteckning eller andra skyltar som utvisar var och av vem försäljningen sker. Allmänheten inbjuds till försäljning genom annonser i ortspressen varje vecka. I den aktuella annonsen 1.2.1972 angavs försäljningen ske ”Endast idag - i morgon kl. l4—l9" samt gälla varor med "obet. skönhetsfel". Såväl i annonsen som på de brevpapper Jonander då använde i sin rörelse angives adress och telefon till huvudkontoret i Norrköping. Dessutom var på detta brevpapper angivet att filialer och kontor fanns i Nyköping. Linköping och Tranås medan Jonander på senare brevpapper angivit att "utställning" finns i 10 av landets större städer. Jonander har i lokalen i Uppsala haft endast ett begränsat antal maskineri lager och de flesta maskiner som säljs skickas, såsom skett till Signe Sundström. direkt till kunderna från leverantören.

Vid bedömning först av frågan om lokalen i Uppsala skall anses som ett fast försäljningsställe kan å ena sidan anföras att lokalen visserligen hyrts under en längre tid samt hållits öppen två dagar i veckan vid regelbundet återkommande tillfällen. Å andra sidan måste emellertid beaktas att lokalen saknar många av de yttre och för allmänheten synliga kännetecken som normalt utmärker ett fast försäljningsställe. nämligen telefon samt firmabeteckning eller andra skyltar som anger att en regelbun- den försäljning äger rum i lokalen. Genom annonsens formulering "Endast idag —i morgon kl. l4—l9" samt upplysningen att varorna hade skönhetsfel har allmänheten bibragts den föreställningen att det varit fråga om en tillfällig försäljning. Detta visas även av Signe Sundströms uppgifter. som rätten finner trovärdiga. om hur Gezelius förklarat att det troligen inte skulle finnas någon tvättmaskin kvar.om hon väntade till nästa dag. Detta Gezelius” besked var för övrigt vilseledande. eftersom leverans skedde direkt från annat lager. Det har således på intet sätt utåt framgått att försäljningen i lokalen skett från ett fast försäljningsställe. Fastmer utvisar omständigheterna vid försäljningen att denna har stora likheter med den typ av tillfällighetsförsäljning till vilken allmänheten inbjuds genom annonser och där köparen lockas till impulsköp utan möjlighet att jämföra pris. kvalitet och service på konkurrenternas varor och som lagen om hemförsäljning tillkommit för att skydda konsumenterna emot.

Vad därefter angår frågan om lokalen i Uppsala är att anse som sådant försäljnings-

' ställe. som säljaren utnyttjar i fasta utställningslokaler gör rätten följande bedömning. Med fast utställningslokal i vilken ett försäljningsställe -en|igt förarbetena till lagen om hemförsäljning — kan räknas som fast försäljningsställe måste avses en för huvudsak- ligen utställningsändamål särskilt avpassad och avsedd lokal. Med hänsyn till beskaffenheten av lokalen i Uppsala kan den inte anses utgöra en sådan fast utställningslokal som åsyftas i nämnda förarbeten.

På grund av det anförda finner rätten att övervägande skäl talar för att försäljningen i lokalen omfattas av lagen om hemförsäljning. Jonander har ej gjort gällande annat än att försäljningen till Signe Sundström skett i lokalen. [ målet är ostridigt att sådan handling som avses i 2 s*," lagen om hemförsäljning ej överlämnats vid köpet. Avtalet kan därmed inte göras gällande mot Signe Sundström.

Tingsrättens dom var inte enhällig. En ledamot var skiljaktig och förklarade kortfattat,att han med hänsyn till utredningen i målet fann att lokalen var att anse som fast försäljningsställe.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och anförde som skäl härför:

Det är i målet utrett. att försäljningen av tvättmaskinen skett från en lokal. som Jonander hyrt sedan november 1971. samt att lokalen regelmässigt hållits öppen för försäljning av bl. a. tvättmaskiner två dagar i veckan. På grund härav finner hovrätten att lokalen äratt anse som .lonanders fasta försäljningsställe. Lagen om hemförsäljning är därför inte tillämplig och Signe Sundström kan således ej undgå betalningsskyldighet för tvättmaskinen och Jonanders kostnader beträffande denna.

Marknadsdomstolens beslut nr 24 / 1 973

Ett danskt bolag med huvudkontor i Köpenhamn bedrev försäljning av diverse artiklar i Sverige. Det hade ett lager i Lomma och ett i Arlöv. I samband med demonstrationeri en förhyrd lokal i Lomma skedde försäljning av bolagets produkter. Demonstrationerna hölls sex till sju dagar i veckan. De produkter som utbjöds till försäljning var frityrgryta. värmemadrass, matt- schampo. matlagningsur, soppåse, grönsakshacka och mattrengörare (ett sortiment som f. ö. är typiskt för olika former av direktförsäljning). Demon; strationerna besöktes av deltagare i av bolaget arrangerade utflyktsresor. Till dessa inbjöds konsumenter genom gruppkorsband till hushållen. 1 ett reklamblad erbjöds konsumenten bussresa från hemorten och åter. kaffe och lunch på restaurang samt båtresa tur och retur Köpenhamn för 20 kronor. 1 reklambladet angavs också att bolagets produkter skulle demonstreras under resan och att det i samband därmed skedde försäljning till speciella reklampriser. Det framgick även att det inte förelåg något köptvång. Hemförsäljningslagen tillämpades inte av bolaget.

KO framhöll i ärendet att konsumenterna saknade möjlighet att jämföra pris, kvalitet och service med andra näringsidkares utbud. Vidare var konsumenten enligt KO i ett psykologiskt underläge i och med att han tillhandahölls resa och förtäring till ett totalt sett mycket lågt pris. Även den gruppåverkan. varom talades i propositionen till hemförsäljningslagen.ansåg KO föreligga i detta fall. Enligt KO:s uppfattning förelåg därför vid den aktuella försäljningen i utpräglad grad det behov av sk ydd för konsumenterna som lagstiftaren avsett att tillgodose med hemförsäljningslagen. KO gjorde gällande att den lokal bolaget använde för sin försäljning i samband med utflyktsresorna inte var upplåten för allmänheten samt att alla kunder. bestående av en från dag till dag skiftande grupp. transporterades dit med buss genom bolagets försorg. Mot bakgrund därav påstod KO att lokalen — även om den hyrdes regelbundet —inte kunde betraktas som ett bolagets fasta försäljningsställe.

Bolaget gjorde å sin sida gällande att lokalen var att anse som fast försäljningsställe. Till stöd härför hävdade man bl. a.. att lokalen sedan år 1971 hyrdes sex—sju dagar i veckan från klockan 08.00 till klockan 14.00 (under övrig tid användes lokalen för andra ändamål). att många deltagare i utflykterna återkom vid upprepade tillfällen samt att lokalen även besöktes av personer. som inte kommit dit med bolagets bussar. sedan det på orten blivit känt att angivna försäljning ägde rum.

Marknadsdomstolen hänvisade i sitt beslut till tidigare beslut av domstolen där det fastslagits att den omständigheten. att säljaren — när hemförsäljnings- lagen är tillämplig — inte överlämnar s. k. ångerblankett. är att bedöma som otillbörlig marknadsföring. Därefter uttalade domstolen:

Det bör emellertid betonas att det ankommer på allmän domstol att med bindande verkan avgöra frågan huruvida hentlörsäljningslageti i visst fall är tillämplig eller inte. Med hänsyn härtill och eftersom det enligt marknadsdomstolens uppfattning inte klart framgår av utredningen att nämnda lag är tillämplig på bolagets försäljning i Lomma finner sig marknadsdomstolen inte kunna med stöd av marknadsföringslagen bifalla KO:s yrkande i denna del.

Stockho/ms tingsrätts, avd. 19, dom den 9 december 1974. nr DB 14098

Allmän åklagare hade efter ansökan av KO yrkat utdömande av ett av denne genom förbudsföreläggande förelagt vite. Näringsidkaren gjorde beträffande viss försäljning gällande att hemförsäljningslagen inte var tillämplig. efter- som försäljningen hade ägt rum från fast försäljningsställe på Noliamäs- san.

Denna mässa anordnades på olika håll i Norrland och det aktuella året hade den varit förlagd till Piteå.

Tingsrätten fann inte att försäljningen hade ägt rum från fast försäljnings- ställe i den bemärkelse som avsågs i hemförsäljningslagen. Denna lag var följaktligen tillämplig på försäljningen.

Hovrättens över Skärte och Blekinge dom den l8juni 1975 . nr DT 1202 (med anledning av talan mot Lunds tingsrätts dom nr DT 45/74)

En konsument hade på Skånemässan köpt en frysbox av Osby—Pannan Aktiebolag. Köpeavtalet innehöll bl. a. följande klausul. ”Denna beställning är bindande för köparen. Vid s.k. hemförsäljning äger köparen enligt hemförsäljningslagens bestämmelser rätt att inom en vecka frånträda beställningen.” Konsumenten hävdade att han med stöd av denna klausul och hemförsäljningslagen kunde frånträda köpeavtalet. Bolaget bestred detta och hävdade att Skånemässan var att anse som fast försäljningsställe i hemförsäljningslagens mening och att klausulen om hemförsäljning därför inte var tillämplig.

Tingsrätten anförde i sin dom bl. a.:

Av förarbetena till lagen framgår att som fast försäljningsställe måste räknas försäljningsställe som säljaren utnyttjar i fasta utställningslokaler antingen under längre tid eller under kortare tid varje år vid en regelbundet återkommande utställning. medan försäljning eljest i anslutning till utställningar och mässor omfattas av lagstiftningen. Avgränsningen av lagens tillämpningsområde vid försäljning på mässor kan med hänsyn till det anförda för konsumenten innebära betydande svårigheter. På grund härav och då bolaget i kontraktet hänvisat till hemförsäljningslagen. framstår Alms uppfattning att denna var tillämplig som rimlig. Bolaget borde ha insett att hänvisningen till hemförsäljningslagen kunde inge köparen den föreställningen att lagen var tillämplig och att köparen således hade rätt att inom en vecka frånträda beställningen. Bolaget. som avfattat kontraktet bör bära följderna av den oklarhet, som uppstått genom den med hänsyn till bolagets inställning - från bolagets synpunkt sett — fullständigt meningslösa hänvisningen. Alm får således även om hemförsäljnings— lagen icke är tillämplig på ifrågavarande försäljning —anses ha varit berättigad att inom en vecka frånträda beställningen.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och anförde att avtalet hade slutits på fast försäljningsställe. varigenom hemförsäljningslagen inte var tillämplig. Den av Alm åberopade klausulen hade enligt hovrättens uppfattning inte givit honom befogad anledning antaga att han kunde frånträda avtalet inom en vecka.

Allmänna reklamationsnämndens beslut den 18 december 1978, dnr 78/R 1758

En konsument hade köpt en bil av en bilfirma på den s. k. Sollentunamässan. Denna mässa är en fast mässa,där det förekommer flera utställningar varje år. Vid det aktuella tillfället hade bl. a. en s.k. Hot-Rod-Show hyrt in sig på mässan. Den bilfirma, som hade sålt bilen, hade i sin tur hyrt in sig på denna show. Bilfirman bestred,att hemförsäljningslagen vartillämplig,eftersom det rörde sig om en fast mässa.

Reklamationsnämnden anförde bl. a.:

Eftersom det av utredningen iärendet framgår att Hallbergs Bil & Motor AB endast vid ett tillfälle och under så pass kort tid som nio dagar hyrt plats på Troberg International Aktiebolags Hot-Rod-Show, vilken utställning för övrigt alternerar mellan olika utställningslokaler, anser nämnden att omständigheterna vid försäljningen har varit sådana att köpet bör omfattas av lagen om hemförsäljning.

Vid sådant förhållande och då i ärendet är ostridigt att någon ångerblankett inte lämnats vid köpet kan avtalet inte göras gällande mot Romin.l

Kommittén saknar anledning att närmare kommentera de refererade rätts- fallen. Så mycket kan dock sägas att det med utgångspunkt från dem och från de uttalanden som gjorts under lagens förarbeten inte är möjligt att med någon bestämdhet ange innebörden i begreppet "fast försäljningsställe".

En tolkningsfråga av liknande slag uppkommer vid tillämpningen av lagen (1975:985)om tillfällig handel, där begreppet "tillfälligt begagnat försäljnings- ställe" utgör ett av kriterierna för vad som skall förstås med tillfällig handel. Några direkta analogier från tolkningen av detta begrepp till tolkningen av begreppet "fast försäljningsställe” i hemförsäljningslagen torde dock knap- past kunna dras. För närmare information i denna fråga såvitt avser den tillfälliga handeln kan hänvisas till en promemoria med förslag till vissa ändringarilagen om tillfällig handel(Ds H 1977:3,särskilts. 15 ff,46,63 ff,87 och 99). Förslagen i promemorian har sedermera lett till ändringari lagen om tillfällig handel, vilka trätt i kraft den 1 januari 1979 (prop. 1977/78:186, NU 1978/7923, SFS 19782767). Begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe” kvarstår dock i lagen.

9.2. Skäl för ändring

9.2.1. Några utgångspunkter

I betänkandet (SOU 1970:35) Hemförsäljning föreslog de sakkunniga att ångerrätten skulle gälla endast när köparen uppsökts av eller eljest samman- träffat med försäljaren i sin egen eller annans bostad. Enligt de sakkunniga (bet. s. 30 D kunde det dock anföras skäl för att låta skyddet gälla också i vissa 10

1Romin har senare stämt bilfirman för att kunna verkställa en hävning av avtalet. Södra Roslags tingsrätt har i lagak—r—aft- vunnen dom den lf oktober 1979, nr DFT 835, bedömt tvisten på samma sätt som rekla- mationsnämnden och alltså bifallit Romins talan.

fall då rättshandlingen företogs under likartade förhållanden. Uppsökande försäljning förekom nämligen i viss omfattning också på andra platser än i hemmen, t. ex. på arbetsplatser och sjukhus eller i skolor och militärförlägg- ningar. Från sin principiella utgångspunkt, att en speciallagstiftning, som avvek från annars gällande avtalsrättsliga principer, inte borde ges vidsträck- tare tillämpningsområde än som var oundgängligen påkallat ansåg de sakkunniga det mycket tveksamt att gå utanför det egentliga hemförsälj- ningsområdet. Det var särskilt två faktorer som bestämde de sakkunnigas slutliga ställningstagande att begränsa tillämpningen på angivet sätt.

För det första syntes dittillsvarande erfarenheter inte ge belägg för att försäljning som ägde rum på arbetsplatser o.d. hade gett upphov till olägenheter för konsumenterna i tillnärmelsevis samma utsträckning som den egentliga hemförsäljningen. [ den allmänna debatten var det också nästan enbart denna typ av försäljning som hade tilldragit sig intresse. Detta var knappast heller ägnat att förvåna, eftersom den psykologiska situationen — av skäl som knappast behövde utvecklas närmare — typiskt sett var en helt annan och betydligt mer ogynnsam för konsumenten, när han uppsöktes av försäljaren i sin bostad, än när han konfronterades med denne på sin arbetsplats, på ett sjukhus eller över huvud taget i en mera neutral miljö, där han normalt inte var ensam utan ingick som medlem i en större grupp. Skyddsbehovet var med andra ord inte alls lika framträdande vid detta senare slag av försäljning.

För det andra var det enligt de sakkunniga ovisst om särskild lagstiftning var behövlig för att tillgodose det skyddsbehov som trots allt kunde finnas. Arbetsgivare och andra huvudmän för sådana anläggningar som det här gällde hade uppenbarligen ett starkt intresse av att försäljningsverksamhet inom anläggningarna inte ägde rum på ett sätt som störde trivseln eller skapade oro och missnöje bland dem som vistades där. Om försäljningsverk- samheten skedde på ett sätt sorf innebar att konsumentskyddsintressena åsidosattes var detta uppenbarligen ägnat att skapa missnöje, och man kunde därför räkna med att arbetsgivare och andra huvudmän i den egna verksamhetens intresse skulle komma att ingripa med förbud, helt eller delvis, mot sådan verksamhet inom de lokaler eller områden för vilka de svarade. Rena ordningssynpunkter utgjorde f. ö. ofta ett tillräckligt skäl att på detta sätt begränsa försäljningsverksamheten.

Utöver de nämnda faktorerna fanns det enligt de sakkunniga också rättstekniska hänsyn som talade mot att man utan tvingande skäl gick längre. Om man ville fånga in även sådan försäljning som ägde rum på arbetsplatser eller under liknande förhållanden, fanns det knappast någon annan använd- bar metod att avgränsa tillämpningsområdet än att låta lagstiftningen omfatta all försäljning som inte ägde rum från ett av säljaren inrättat fast försäljnings- ställe. Innebörden av sistnämnda uttryck liksom av varje annat liktydigt begrepp måste emellertid med nödvändighet bli oklar. Man måste räkna med ett stort antal svårbedömda gränsfall, som skulle ge upphov till besvärande tolknings- och tillämpningssvårigheter. Det kunde enligt de sakkunniga räcka med att peka på de fall då försäljning skedde från helt provisoriska kiosker o. C]. som företagarna upprättade tillfälligt i anslutning till utställningar, mässor, offentliga tillställningar, basarer osv. Det var knappast möjligt att finna en lagteknisk lösning som undanröjde dessa

svårigheter eller att genom motivuttalanden dra upp gränserna för tillämp- ningsområdet på ett entydigt sätt.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag framkom delade meningar om avgränsningen av tillämpningsområdet. Sålunda förordade några remissinstanser, som företrädde konsumentintressena, att den före- slagna lagstiftningen borde omfatta all försäljning som inte ägde rum från ett av säljaren inrättat fast försäljningsställe.

Föredragande statsrådet anslöt sig till de nämnda remissinstanserna och anförde bl. a. följande (prop. 1971:86 s. 68 f):

För egen del biträderjag den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att skyddsbehovet vid försäljning på köparens arbetsplats samt på sjukhus, skolor och liknande lokaler normalt är i huvudsak detsamma som i köparens eller annans bostad. Enligt min mening föreligger det en påtaglig risk för att sådana försäljningsformer får ökad utbredning om de lämnas utanför lagstiftningens tillämpningsom råde. Att lita till ingripande från lokalinnehavarens sida för att förhindra alltför aggressiva försäljnings— metoder synes mig knappast tillräckligt.

Det finns ytterligare en mera oenhetlig grupp av försäljningsmetoder där det skyddsbehov som kan åberopas gör sig gällande i växlande utsträckning. Jag tänker här på sådana tillfällighetsförsäljningar av olika slag som redovisas i remissyttrandena från konsumenthåll. Det kan gälla försäljning i samband med utflykter eller biografföre- ställningar som säljaren arrangerar, försäljning i tillfälligt förhyrda lokaler till vilka hushållen inbjuds genom annonser eller gruppförsändelser, försäljning i anslutning till utställningar. mässor,offentliga tillställningar, basarer osv. Beträffande sådana försälj— ningar gäller ofta nog att köparen i större eller mindre grad saknar möjligheter att jämföra pris, kvalitet och service på konkurrenternas varor. Ibland har han till och med otillräckliga möjligheter att granska vad som bjuds ut. De psykologiska faktorerna är däremot i hög grad varierande. Man kan peka på att den som lämnar sin bostad för att besöka en mässa eller biografförsäljning är på ett annat sätt beredd att möta försäljningserbjudanden än den som uppsöks av en försäljare i sitt hem och att han normalt har möjlighet att utan vidare lämna lokalen. Så är emellertid inte alltid fallet. Enligt vad LO har upplyst i sitt remissyttrande förekommer det en typ av pensionärs- utflyktcr, där deltagarna tror att det rör sig om en vanlig utflykt men där det under lunch- eller kaffepausen förekommer en mycket påträngande försäljningsverksamhet. Under sådana omständigheter föreligger tydligen både överraskningsmoment och svårigheter att komma ifrån försäljaren. I detta och liknande fall kan konsumenten också komma i ett psykologiskt underläge i och med att han har blivit bjuden på det ena eller det andra. Andra personer i den grupp som konsumenten ingåri kan i sådana fall också snarare påverka honom att köpa —genom att de själva gör inköp - än vara ett stöd mot försäljarens övertalningsförsök. Tillfällighetsförsäljningar medför över huvud taget större frestelser till impulsköp än vanlig butiksförsäljning. Jag anser därföratt det också med avseende på den grupp av försäljningsmetoder som jag nu har behandlat finns ett konsumentskyddsbehov av samma slag som vid hemförsäljning i egentlig

mening.

9.2.2. Praktiska erfarenheter

Det är ett allmänt omvittnat faktum att den tidvis intensiva information, som förekommit i anslutning till hemförsäljningslagen, har lett till missuppfatt- ningen att ”ångerveckan” gäller vid alla köp (se bl.a. bilagorna 3.1 och 3.3). Samtidigt som detta har lett till att konsumenter i enskilda fall genom missförstånd har ingått köpeavtal i förlitan på att de hade laglig ångerrätt har det möjligen påskyndat den utveckling, som ägt rum mot det allt vanligare

förekommande frivilliga öppna köpet (se avsnitt 1.2.2).

Det är att märka att denna effekt av informationen har inträtt trots att lagens namn knappast kan förknippas med annat än den egentliga hemför- säljningen. En bidragande orsak härtill är säkerligen lagens övriga tillämp- ningsområde. Att på ett enkelt och samtidigt korrekt sätt informera om på vilka platser hemlörsäljningslagen gäller är nämligen förenat med betydande svårigheter. Att det vid sidan av "platsfrågan" finns ett flertal andra tillämpningskriterier och funktionssätt hos lagen, som måste förklarasgörju inte saken lättare.

Till det nu nämnda allmänna informationsproblemet kommer ytterligare ett informationsproblem, nämligen det att lämna besked om lagens tillämp— ning i konkreta fall. Såsom har framgått av avsnitt 9.l är rättspraxis beträffande innebörden av rekvisitet "annan plats än fast försäljningsställe” i det närmaste obefintlig. Eftersom lagen i aktuellt hänseende har utformats med sikte på att domstolarna skulle avgöra uppkommande tillämpningssvå- righeter har således en osäkerhet uppstått. som medfört vissa problem för såväl konsumenter som näringsidkare. Denna osäkerhet och därav följande svårighet att vid förfrågan rörande lagens tillämpning ge klara besked har omvittnats av konsumentvägledare på såväl central som regional och kommunal nivå. Även inom kommitténs sekretariat har man erfarit samma problem. Saken har givetvis inte blivit lättare av att det har förekommit fall där fråga dessutom uppkommit om huruvida lagen om tillfällig handel samtidigt varit tillämplig eller inte. Att denna lag också vållat tolkningssvå— righeter är väl känt (se bl. a. Ds H l977z3 och konsumentverkets undersök- ning av den tillfälliga handeln, allmänna byrån 1977:6—07).

Som typexempel på de tillämpningsproblem som hemförsäljningslagen medfört kan nämnas problemet med S:t Eriksmässan, vilket är välkänt hos konsumentvägledarna i Stockholmsområdet. [ propositionen l97l186 anges som framgår av avsnitt 9.1 att ett försäljningsställe som utnyttjas varje år på S:t Eriksmässan måste räknas som fast försäljningsställe, varför lagen inte gäller i sådant fall. Att detta uttalande inte ger klart besked inses lätt. Bl. a. kan man fråga sig hur den näringsidkare. som första gången deltar på mässan, skall ställa sig till lagen. Skall han för säkerhets skull tillämpa lagen första gången, eftersom han inte vet om han återkommer nästa år eller skall han spekulera i att han återkommer varje år framöver och därför inte bry sig om lagen? Att en näringsidkare i den angivna situationen inte kan få ett klart besked är självfallet otillfredsställande. Än betänkligare blir saken när man ser det hela från konsumenternas sida. Hur skall en besökare på mässan kunna veta om en utställare, som samtidigt bedriver försäljning, hör till de årligen återkommande eller om han är en tillfällig eller mer oregelbunden gäst på mässan? Till detta kommer att den ursprungliga S:t Eriksmässan numera endast är en av de många mässor och utställningar, som äger rum i mässhallarna i Älvsjö och som arrangeras av Stockholmsmässan AB. S:t Eriksmässan, den s. k. konsumtionsvarumässan, har kompletterats med ett antal specialmässor, t. ex. byggvarumässa och båtmässa.

Av de rättsfall, som refererats i avsnitt 9.1, framgår bl. a. att utställare på Noliamässan och Skånemässan bedömts olika när det gäller frågan om hemförsäljningslagen varit tillämplig eller inte. Huruvida denna bedömning tagit hänsyn till hur regelbundet utställaren varit representerad på mässan

framgår inte av domarna. Av reklamationsnämndens refererade beslut rörande en utställare på Sollentunamässan framgår dock. att nämnden tagit hänsyn till denna faktor. Det framgår också klart av lagens förarbeten att det inte räcker med att konstatera att en viss mässa hör till de regelbundet återkommande utan hänsyn måste också tas till respektive utställares förhållande.

Mot bakgrund av det nu anförda och med den erfarenhet som kommittén har samlat under sitt arbete kan det på goda grunder antas. att det i många fall inträffat att varken säljare eller köpare haft en aning om att hemförsäljnings- lagen egentligen borde ha tillämpats på avtalet. Detta missförhållande uppvägs inte av att det givetvis kan ha förekommit fall när lagen har tillämpats utan grund.

9.2.3. Vidtagna ändringar i angränsande lagstiftning

Bestämmelserna om informationsplikt i Bä marknadsföringslagen. vilka trädde i kraft den 1 juli 1976. har inneburit att konsumenternas ställning förbättrats även när de möter marknadsföring på annan plats än fasta försäljningsställen. Näringsidkaren kan åläggas att. på de tillfälliga platser där han bedriver försäljning. t. ex. överlämna faktablad eller lämna viss muntlig information rörande sina produkter (prop. 1975/76:34 s. 127). Härigenom torde de särskilda frestelser till impulsköp som måhända finns vid tillfällig- hetsförsäljningar kunna minskas. Även bestämmelserna om produktsäker- het m.m. i 4é marknadsföringslagen kan förmodas ha betydelse i detta sammanhang. eftersom detjust vid tillfällighetsförsäljningar av olika slag har förekommit att otjänliga produkter har saluförts.

Konsumentkreditlagen. som har trätt i kraft den 1 juli l979. kommer genom sitt krav på information om den effektiva räntan förmodligen att innebära ett visst stöd för konsumenterna att vid kreditköp noggrannare överväga näringsidkarnas erbjudanden. Även kravet på kontantinsats. som normalt skall motsvara minst 20 procent av varans kontantpris, kan förmodas verka i samma riktning.

De i avsnitt 9.1 nämnda ändringarna i lagen om tillfällig handel har medfört skärpta krav på näringsidkarna bl. a. vad gäller information om namn. adress och telefon. Sålunda kan exempelvis handel på marknad. mässa och utställning eller i samband med offentlig tillställning inte längre bedrivas anonymt.

9.2.4 Pågåendeförhand/ingar angående Öppet köp rn. m.

Såsom framgått av redogörelsen i avsnitt 1.2.2 har kommittén bedömt en lagstiftning om öppet köp som orealistisk för närvarande. Det förhandlings- alternativ. som kommittén under sitt arbete i stället har förordat. har lett till att överläggningar inletts mellan konsumentverket och företrädare för handeln.

Kommittén utgår ifrån att en förhandlingslösning skall visa sig möjlig inom ramen för konsumentverkets arbete. De överenskommelser som således kan förväntas när det gäller öppet köp torde komma att få betydelse

oavsett på vilken plats en försäljning äger rum. Enligt allmänna rättsgrund- satser kommer dock inte områden,där en längre gående speciallagstiftning av typ hemförsäljningslagen redan gäller, att påverkas. Vid en eventuell begränsning av hemförsäljningslagens tillämplighet i rummet torde emeller- tid de förväntade överenskommelserna om öppet köp komma att gälla även de områden som undantas från hemförsäljningslagen.

I avsnitt 9.2.2 har redovisats de svårigheter som uppkom mit när det gällt att avgöra huruvida hemförsäljningslagen skall tillämpas på S:t Eriksmässan. Med anledning av bl. a. dessa svårigheter föreslog konsumentverket i skrivelse 1975-10-30 (dnr l988/75—74) till ledningen för Stockholmsmässan AB en diskussion om möjligheterna att vid 1976 års S:t Eriksmässa införa ett generellt öppet köp när det gällde varor som såldes till konsumenter. Mässledningen förklarade sig positiv till sådana diskussioner. Vid de överläggningar som därefter ägde rum deltog även en representant för dåvarande KO-ämbetet samt hemförsäljningskommittens sekreterare. Som ett resultat av dessa överläggningar genomfördes på 1976 års S:t Eriksmässa en försöksverksamhet som här skall beskrivas mycket kortfattat.

De utställare som så önskade "erbjöds" att under mässan tillämpa generellt öppet köp med en veckas ångerfrist. Anslutningen blev god och ett stort antal utställare ingick en överenskommelse med mässledningen om att tillämpa öppet köp, Dessa utställare fick genom mässans försorg särskilda skyltar i form av dekaler med information om det öppna köpet, vilka sattes upp vid respektive utställares monter. Information till besökarna lämnades också på anslag inom mässområdet. Dessutom deltog konsumentverket med en egen monter på mässan, där representanter för verket lämnade information i konsumentfrågor och tillhandahöll broschyrer och annat material. Erfaren- heterna av det beskrivna försöket var såvitt känt goda. Det visar att överenskommelser om öppet köp torde vara en praktisk och förhållandevis lätt genomförbar åtgärd när det gäller de större mässor, på vilka det förekommer försäljning till konsumenter. Enligt kommitténs uppfattning borde det försök, som genomfördes år 1976 på S:t Eriksmässan, följas upp och detta oavsett hur de nämnda förhandlingarna angående öppet köp utfal- ler.

9.2.5. Lagtekniska skäl

De erfarenheter som kommittén har samlat gör att kommittén är pessimistisk när det gäller möjligheterna att praktiskt tillämpa rekvisitet "annat än fast försäljningsställe". Lagstiftarens hänvisning till domstolarna för att avgöra gränsfallen under hänsynstagande till de ändamålssynpunkter som lagen bygger på har visat sig orealistisk. Det är ett känt faktum att mycket få tvister över huvud taget går till domstol (bilaga 5.3) och särskilt gäller det när en konsument måste ta initiativet. Någon avgörande förändring härvidlag har knappast inträffat genom lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (se Domstolsverket informerar 1977le och Redovisning av seminarier rörande FT-mål, utgiven av domstolsverket 1977, s. 8).

Att problemen vid tillämpningen av hemförsäljningslagen inte har blivit större än vad som har varit fallet torde framför allt bero på det nu gällande undantaget för de 5. k. rena kontantaffärerna. Frågan om vad som är fast

försäljningsställe har därför inte ställts på sin spets i alla de fall när försäljning har skett vid auktioner, från varubussar. från tillfälliga torgstånd eller i lokaler. som hyrts kortare tider osv.

Om man. såsom kommittén föreslår i avsnitt 8.1 , låter rätten att frånträda ett avtal i princip gälla oavsett betalningsformen, kommer tillämpningssvå- righeterna att aktualiseras i avsevärt fler fall än hittills. För konsumenterna och även för näringsidkarna skulle situationen bli förvirrande. Lagen skulle gälla vid köp på en auktion men inte på en annan, i en ”sommarbutik" men inte i en annan osv. Lagens tillämplighet skulle i många fall bero på omständigheter som var dolda för konsumenterna. Kommittén vill hävda att dessa ökade tillämpningssvårigheter skulle leda till att konsumenternas situation snarast försämrades i stället för att bli bättre, vilketju är syftet med den föreslagna utvidgningen av ångerrätten.

10 Kommitténs överväganden och förslag beträffande telefonförsäljning

När man talar om telefonförsäljning tänker man i första hand på marknads- föring genom telefonsamtal till ett antal konsumenter, vilka valts ut med hänsyn till yrke, kön, ålder, inkomst, bostadsområde eller något liknande kriterium. Den typiska telefonförsäljningen riktar sig liksom den typiska hemförsäljningen till konsumenter, vilka inte är personligt bekanta med eller kända för näringsidkaren eller dennes ombud. Vidare är det både vid telefon- och hemförsäljning vanligen näringsidkaren som tar initiativet till kontakten med konsumenterna. Naturligtvis förekommer även andra former av telefonförsäljning. En näringsidkare, som säljer från butik och som ringer till en konsument, som han vet är intresserad av en viss vara, för att tala om att en sådan vara finns att köpa i butiken, bedriver också telefonförsäljning. Detsamma gäller även om detär konsumenten som ringer till näringsidkaren. Det är dock uppenbart, att den marknadsföring som sådana telefonsamtal innebär, är av en helt annan karaktär än den marknadsföring, som består i ett systematiskt användande av telefonen för att nå kontakt med konsumenter. Telefonförsäljning av detta slag bedrivs ofta i nära samverkan med andra marknadsföringsaktiviteter såsom utdelning av direktreklam, annonsering osv.

Kommittén har undersökt de senaste årens anmälningar till konsument- verket/KO mot näringsidkare, som bedriver aktiv telefonförsäljning. Såvitt kommittén kunnat ftnna finns det ingenting i detta material som visar att frekvensen av missbruk i samband med telefonförsäljning är påtagligt hög (bilaga 5.1). Antalet ärenden rörande telefonförsäljning i marknadsdomstolen och allmänna reklamationsnämnden är också litet (bilaga 5.3).

Även om antalet registrerade ärenden, som rör telefonförsäljning, hos de angivna instanserna således är ganska litet, kan man därav inte dra slutsatsen att konsumenternas situation skulle vara helt tillfredsställande. Av gjorda anmälningar framgår nämligen,att vissa näringsidkare vid telefonförsäljning har använt en Säljteknik, som inneburit ett systematiskt vilseledande av konsumenterna. Som exempel kan hänvisas till marknadsdomstolens beslut nr 1/1974 i målet mot Stureförlaget. Enligt kommitténs mening kan därför inte det låga antalet registrerade anmälningar tas till intäkt för att det inte skulle behövas någon form av ångerrätt för konsumenterna på detta område. .

Bland de personer som har arbetat med praktisk konsumentrådgivning, dvs. de kommunala konsumentvägledarna, hemkonsulenterna samt hand- läggarna på konsumentverket, råder det också stor enighet om att en rätt för

konsumenterna att frånträda ingångna avtal behövs även när det gäller avtal som ingåtts per telefon (se bl. a. bilagorna 9.1, 9.3 och 9.4). Enligt dessa personer förefaller det som om användandet av telefonen för marknadsföring av varor och tjänster ökar. Det verkar också som om pensionärerna är särskilt utsatta för sådan marknadsföring.

Konsumentvägledarna anser att många konsumenter har lika svårt att motstå ett köperbjudande antingen det framförs per telefon eller vid ett säljbesök i konsumentens bostad. Många konsumentvägledare har också erfarenheter av att det vid telefonförsäljning är relativt vanligt, att närings- idkare och konsument har olika uppfattningar om vad som har sagts under telefonsamtalet och om vad som verkligen har avtalats. Det har t.ex. förekommit många fall, i vilka invandrare på grund av Språksvårigheter inte har förstått innebörden i säljsamtal per telefon.

Konsumentvägledarnas erfarenheter måste enligt kommitténs mening tillmätas stor betydelse. Erfarenheterna visar att den kritik mot den systematiskt bedrivna marknadsföringen per telefon, som framfördes av Husmodersförbundet Hem och Samhälle och av KO (se avsnitt 10.1), alltjämt har aktualitet. Det finns alltså redan med hänsyn härtill skäl att införa någon form av ångerrätt vid avtal som ingås vid telefonsamtal mellan näringsidkare och konsument.

Härtill kommer att införandet av en aviseringsregel av det slag som kommittén föreslår (se kapitel 5) troligen kommer att medföra en ökad användning av telefonen som medel för marknadsföring. Om en konsument inte kan övertalas att köpa redan under telefonsamtalet men ändå visar ett avvaktande intresse, kan det finnas anledning för försäljaren att försöka få till stånd en överenskommelse om att få besöka konsumenten i dennes hem vid lämpligt tillfälle för att visa och demonstrera det han saluhåller. Själva aviseringen torde alltså i vissa fall komma att bli en andrahandsåtgärd som försäljaren kan tillgripa om han inte lyckas få till stånd ett köpeavtal vid telefonsamtalet.

Enligt kommitténs mening är det inte lämpligt att nu införa en ångerrätt vid alla avtal som ingås per telefon mellan näringsidkare och konsument. Det väsentliga är att man ger konsumenterna en lagstadgad rätt att frånträda sådana avtal som ingåtts vid telefonsamtal, vilka kommit till stånd på grund av en systematiskt bedriven marknadsföring per telefon. Reglerna för en sådan ångerrätt får inte minska konsumenternas möjligheter att ingå avtal per telefon med näringsidkare. Många konsumenter är helt beroende av att kunna köpa förnödenheter genom telefonsamtal. En ovillkorlig rätt att frånträda köpeavtal,som ingåtts vid telefonsamtal,skulle kunna medföra att många näringsidkare inte skulle våga sälja per telefon av rädsla föratt köparna skulle komma att utnyttja sin ångerrätt och därmed förorsaka näringsidkaren kostnader. Frågan om konsumenterna bör ha rätt att frånträda avtal, vilka slutits per telefon utan samband med någon systematiskt bedriven mark- nadsföring per telefon, torde få övervägas i samband med frågan om öppet köp i allmänhet (se avsnitt 1.2.2).

10.1. Inledning

Frågan om en rätt att frånträda avtal som ingåtts per telefon berördes av de sakkunniga i betänkandet Hemförsäljning (SOU 197035 5. 46). Enligt de sakkunniga förelåg vid telefonförsäljning inte de speciella psykologiska förhållanden som utgjorde det grundläggande motivet för en särskild skyddslagstiftning. Under remissbehandlingen av betänkandet riktades kritik mot att telefonförsäljningen hade lämnats utanför den föreslagna lagens tillämpningsområde (prop. 1971:86 5.46). Husmodersförbundet Hem och Samhälle framhöll att konsumenten vid telefonförsäljning ofta befann sig i ett med övrig hemförsäljning jämförbart psykologiskt underläge. Många konsumenter hade enligt vad förbundet anförde svårt att motstå en försäljares locktoner i telefon och sade hellre ja till anbudet än avbröt samtalet. Husmodersförbundet fann det tveksamt om den uppringde alltid var medveten om att köp pertelefon i princip anses vara bindande. Då bokköp ofta förmedlades på detta sätt, ansåg förbundet det väsentligt att även telefonförsäljningen skulle omfattas av den nya lagen. Statens pris- och kartellnämnd underströk vikten av att man. sedan den föreslagna lagstift- ningen genomförts, noga följde utvecklingen på området. Nämnden anförde telefonförsäljningen som exempel på företeelser, som vid en efterhands- granskning kunde behöva särskilt uppmärksammas. I propositionen l97l:86 (s. 69 i) framhöll föredraganden bl.a.:

En särskild fråga är huruvida lagstiftningen, på sätt som har ifrågasatts under remissbehandlingen, bör omfatta också försäljning som sker per telefon. Jag är medveten om att ett behov av skydd för konsumenterna kan föreligga även här. Av naturliga skäl torde emellertid denna försäljningsform inte ha någon större utbredning. Skyddsbehovet lär också vara mindre än vid de försäljningsformer som jag tidigare har behandlat, eftersom den konsument som inte är intresserad för köp lätt kan avbryta samtalet. Bortsett härifrån skulle det stöta på stora praktiska svårigheter att föra in telefonförsäljning under den nu aktuella lagstiftningen. . . Det är emellertid angeläget att utvecklingen på detta område noga följs.

Vid riksdagsbehandlingen togs frågan om reglering av telefonförsäljningen upp i motionen l97lzl436. Motionärerna ifrågasatte om inte en skriftlig bekräftelse alltid skulle krävas vid försäljningsavtal träffade per telefon, åtminstone då varans pris uppgick till förslagsvis minst 200 kronor. De yrkade dock ingen ändring av lagförslaget i denna del utan nöjde sig med att begära en särskild utredning om telefonförsäljning.

Lagutskottet (LU 1971110 5.45 ff) förklarade att det hade stor förståelse för de betänkligheter, som hade kommit till uttryck i de nämnda remissvaren och i den angivna motionen med anledning av att telefonförsäljning inte omfattades av den föreslagna lagen. Utskottet anslöt sig emellertid till bedömningen i propositionen och ansåg det inte heller nödvändigt att riksdagen begärde en särskild utredning, eftersom regeringen hade sin uppmärksamhet riktad på frågan. Riksdagen följde utskottet (rskr 194).

KO tog i sin i kommitténs direktiv nämnda skrivelse till justitiedeparte- mentet (se avsnitt 1.1) upp frågan om en ångerrätt vid telefonförsäljning. Han förklarade sig där hysa den bestämda uppfattningen att telefonförsäljningen hade ökat i omfattning som en följd av det skärpta konsumentskyddet vid hemförsäljning. Erfarenheterna från KO:s verksamhet tydde enligt vad som framhölls i skrivelsen på att försäljningsformen inte sällan missbrukades. Särskilt gällde detta vid försäljning av bokverk. Vissa företag syntes i avsevärd utsträckning rikta sin försäljningsverksamhet mot åldringar. Det föreföll enligt KO inte vara ovanligt att den uppringde efter samtalet hade tillsänts böcker som han inte ansåg sig ha beställt. Det hade vidare ofta hänt att försäljaren lämnat vilseledande uppgifter om bokverket, exempelvis vad gällde utförande, innehåll och framtida värde. Trots att man kunde ingripa mot sådana metoder med förbud eller straff enligt marknadsföringslagen behövde enligt KO:s mening ytterligare åtgärder vidtas för att bereda konsumenterna skydd vid telefonförsäljning.

1 motioner till såväl 1972 som 1973 års riksdagar begärdes att frågan om konsumentskydd vid telefonförsäljning skulle utredas (mot. 1972:318 och 1973z274). Vid behandlingen av sistnämnda motion förklarade lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 197324) att det mot bakgrund av utvecklingen på området var angeläget att få närmare utrett vilka möjligheter det fanns att skapa bättre skydd för konsumenterna vid telefonförsäljning. Eftersom frågan hade aktualiserats genom KO:s skrivelse till justitiedepar- tementet förutsatte utskottet att den begärda översynen av hemförsäljnings- lagen kom till stånd.

Kommittén har enligt direktiven i uppdrag att undersöka om de svårighe- ter, som är förknippade med att anpassa hemförsäljningslagens system till försäljning pertelefon, kan övervinnas.

Kommittén anordnade på ett tidigt stadium av utredningsarbetet en hearing med representanter för Bonniers Förlag för att informera sig om telefonförsäljning i praktiken. Bonniers bedriver en omfattande telefonför- säljning genom olika kanaler, bl. a. bokklubbar. Som en följd av bland annat nämnda hearing och överläggningar mellan Bonniers och KO införde Bonniers i början av år 1974 frivilligt en veckas ångerfrist vid telefonförsälj- ning. Som en uppföljning härav beslöt DF vid sitt årsmöte den 15 november 1974 att anta tilläggsregler för direktförsäljning genom telefonombud med innebörd att föreningens medlemmar skall medge ångerrätt vid telefonför- säljning (bilaga 1). Enligt dessa regler skall beställning per telefon alltid bekräftas skriftligt och bekräftelsen skall utformas så att det tydligt framgår att köparen har en veckas ångerfrist från det att bekräftelsen kommit honom tillhanda. Enligt det av DF antagna systemet krävs alltså inte att köparen undertecknar någon handling. Detta innebär i praktiken att tidsfristen måste tillämpas med viss marginal. Säljaren har ju inte något bevis för att

bekräftelsen med information om ångerrätten kommit köparen till handa en viss bestämd dag.

Enligt vad kommittén inhämtat från näringsidkare, som bedriver telefon- försäljning och därvid följer DF:s regler, är erfarenheterna av dessa regler goda. Systemet med en orderbekräftelse och upplysning om ångerrätten har på ett smidigt sätt kunnat anpassas till försäljningsrutinerna. För konsumen- terna har ångerrätten inneburit ett positivt tillskott utan besvärande forma- liteter.

10.3. Kommitténs förslag

Ett system med rätt för köparen att inom viss tid frånträda köpeavtal som ingåtts per telefon kan inte utformas på samma sätt som de nuvarande reglerna om ångerrätt i hemförsäljningslagen. Enligt dessa regler skall säljaren överlämna en informationshandling till köparen vid det samman— träffande då köpeavtalet ingås. Köparen skall också underteckna ett exemplar av informationshandlingen. Om säljaren inte lämnar någon informations- handling till köparen eller om denne av någon anledning inte undertecknar ett exemplar av handlingen blir köpet inte gällande mot köparen. Dessa regler kan uppenbarligen inte utan vidare överflyttas till att gälla vid avtal som ingås per telefon.

Det är enligt kommitténs mening väsentligt att reglerna om ångerrätt utformas så att köp per telefon inte i onödan försvåras av sådana bestäm— melser om överlämnande och kvittering av handlingar, som medför att köparen inte kan få det han köpt sänt till sig med vanlig post. Såsom telefonförsäljning bedrivs i dag är det inte ovanligt att det köpta skickas till köparen med posten tillsammans med en räkning på köpeskillingen. Det torde inte vara vanligt att man marknadsför dyra kapitalvaror genom telefonförsäljning. Därför torde det mindre ofta finnas behov av handlingar som skall undertecknas av köparen, t. ex. avbetalningskontrakt. DF:s regler om att säljaren skall skicka en orderbekräftelse till köparen innebärju inget krav på undertecknande och återsändande till säljaren av någon handling. Reglerna innehåller inte heller någon bestämmelse om att avtalet blir ogiltigt om säljaren underlåter att sända en orderbekräftelse.

En näringsidkare som efter beställning skickar en vara till en konsument utan att kräva förskottsbetalning eller betalning i omedelbart samband med utlämnandet av varan tar naturligtvis vissa risker. För det första kan han få svårt att styrka ett krav mot köparen om denne förnekar, att han har fått varan i sin hand och det inte heller finns något kvitto på mottagandet. För det andra tar näringsidkaren risken att konsumenten inte vill eller kan betala. Eftersom förfarandet att efter beställning skicka varan till konsumenten utan krav på samtidig betalning är tämligen vanligt, torde det vara sällsynt att konsumen- ter missbrukar sin ställning på detta sätt.

Enligt kommitténs mening bör man så nära som möjligt ansluta de regler, som skall gälla för ångerrätt vid telefonförsäljning, till de rutiner som tillämpas i dag. Detta innebär, att man måste släppa kravet på att köparen skall underteckna en särskild informationshandling och lämna eller sända tillbaka den till säljaren. Detta medför emellertid inte att man helt behöver gå ifrån kravet på att säljaren skall lämna eller sända viss skriftlig information till köparen.

Enligt DF:s regler skall beställningar som görs per telefon bekräftas skriftligen. Det är, mot bakgrund av vad nyss anförts om risken för missförstånd mellan parterna, naturligt att ta fasta på dessa regler. Kommit- te'n föreslår därför att säljaren skall skriftligen bekräfta avtal som har ingåtts vid sådana telefonsamtal, som enligt vad som framhållits i avsnitt 10.2 bör omfattas av ångerrätten. Man måste emellertid också kräva att säljaren lämnar eller skickar viss information om rätten att frånträda köpet och en blankett som köparen kan använda om han vill utnyttja denna rätt. Det bör

vara samma information och samma slag av blankett, oavsett om avtalet har träffats vid ett telefonsamtal eller vid ett personligt sammanträffande mellan parterna.

Kravet på att säljaren skall skicka vissa handlingar till köparen innebär att han i händelse av tvist skall kunna visa att han har skickat handlingarna till köparen under det namn och den adress som denne har uppgivit. Däremot kommer säljaren inte att behöva visa att handlingarna verkligen har kommit fram till köparen. Detta kan synas vara en nackdel från konsumentsynpunkt mot bakgrund av vad som gäller när parterna träffas. Ett krav på att köparen även vid avtal som ingåtts per telefon skall "bekräfta mottagandet genom sin underskrift på ett exemplar av handlingen" (2 & hemförsäljningslagen) skulle emellertid medföra att säljaren alltid skulle vara tvungen att skicka de aktuella handlingarna med någon form av mottagningsbevis. Vidare skulle köparen vara tvungen att skicka tillbaka en bekräftelse på mottagandet av handlingarna innan han kunde räkna med att säljaren skulle våga leverera det köpta. De enkla och för båda parter praktiska rutiner som i dag ofta tillämpas skulle inte kunna användas. För köparna skulle det tillkomma ett moment, att underteckna och återsända ett bevis om mottagandet av handlingarna, något som många säkerligen skulle anse som onödig formalism.

Bestämmelsen om att säljaren skall lämna eller sända de aktuella handlingarna till köparen måste av uppenbara skäl förses med någon sanktion. Såsom framhållits i avsnitt 5.4 torde det i allmänhet anses som otillbörligt enligt 2 & marknadsföringslagen att vid marknadsföring åsidosätta en lagstadgad skyldighet. Marknadsdomstolen har också i ett flertal fall slagit fast att underlåtelse att lämna de i Zä hemförsäljningslagen föreskrivna handlingarna innebär otillbörlig marknadsföring (se avsnitt ll.l) Detsamma skulle säkerligen bli fallet om motsvarande regler infördes vid telefonförsälj- ning. Enligt kommitténs mening är emellertid detta inte tillräckligt. Den civilrättsliga sanktion, som enligt hemförsäljningslagen är knuten till skyl- digheten att lämna de aktuella handlingarna när parterna sammanträffar, bör gälla också när avtalet ingås vid ett telefonsamtal. Säljaren skall alltså enligt kommitténs förslag inte kunna göra ett avtal, som träffats vid ett telefon- samtal, gällande mot köparen med mindre han kan visa att han verkligen har skickat avtalsbekräftelse, informationshandling och ångerblankett.

Enligt nu gällande regler börjar konsumentens ångerfrist löpa från det avtalet ingås. Säljaren kan alltså dröja med leverans av godset till dess ångerfristen har löpt ut. Kommittén har i avsnitt 8.3 föreslagit att ångerfris- ten, med vissa undantag, skall räknas från det köparen tar emot godset om han inte har haft tillfälle att undersöka det eller likadant gods vid köpeavtalets ingående. Den föreslagna ändringen får den konsekvensen att ångerfristen vid köp per telefon regelmässigt börjar löpa först när godset tas emot av köparen. För de flesta av de näringsidkare, som i dag bedriver telefonförsälj- ning enligt DF:s regler, torde en sådan ordning inte komma att innebära några större problem. En säljare, som vill veta när ångerfristen går ut, måste alltså skicka godset på sådant sätt att han får något bevis om när köparen har tagit emot godset.

När en köpare, som redan har tagit emot godset, utnyttjar sin ångerrätt enligt hemförsäljningslagen måste näringsidkaren för att inte förlora ägan- derätten till godset hämta det hos köparen inom tre månader från det

sammanträffande då avtalet ingicks (se avsnitt 2.4.2). Frågan är emellertid om en regel av samma slag bör gälla även vid avtal som ingås per telefon. En sådan ordning skulle leda till stora praktiska svårigheter i vissa fall. En försäljare som arbetar med hjälp av telefon kan ju på kort tid nå konsumenter inom hela landet medan en hemförsäljare måste arbeta inom ett mer begränsat geografiskt område. Enligt kommitténs mening är det därför lämpligt att införa en möjlighet för säljaren att vid telefonförsäljning ordna så att köparen blir skyldig att till säljaren skicka tillbaka vad han har tagit emot. En förutsättning föratt säljaren skall kunna flytta över ansvaret för att godset återsänds måste dock vara att han tillhandahåller en lämplig förpackning och att köparen inte behöver ha någon utgift för portot.

11. Påföljdsfrågor

Som framgått av avsnitt 2.4.2 innehåller den nuvarande hemförsäljningsla- gen en bestämmelse, som innebär att köparens viljeförklaring inte blir gällande mot honom om säljaren underlåtit, att vid parternas sammanträf- fande till köparen överlämna en särskild handling, i vilken köparen erinras om sina rättigheter enligt hemförsäljningslagen. Handlingen skall vara åtföljd av en blankett, som köparen skall kunna använda om han vill meddela att han frånträder sin viljeförklaring. Köparen skall skriftligen bekräfta att han har tagit emot den särskilda handlingen med därtill hörande blankett.

l förarbetena till hemförsäljningslagen (SOU l970:35 s. 35 foch 47 fsamt prop. 1971:86 s. 72 och 95 ff) redovisas de skäl, som ligger bakom införandet

av den nämnda informationsplikten för säljaren och den därtill anknutna civilrättsliga påföljden. Sammanfattningsvis kan sägas att dessa bestämmel- ser har utgjort en förutsättning för att den nyhet i lagstiftningen, som ångerrätten i hemförsäljningslagen innebar, har kunnat slå igenom i prakti- ken. Särskilt betydelsefullt har detta varit för de svaga konsumentgrupperna, vilka ofta saknar kunskaper och kraft att göra sin rätt gällande.

Hemförsäljningslagen har nu varit i kraft sedan år 1971 och torde vara ganska väl känd hos konsumenterna (bilaga 3). Kommittén har likväl ansett det nödvändigt att bibehålla informationsplikten och den civilrättsliga ogiltighetspåföljden för underlåtelse att följa reglerna om information. En allmän information till konsumenterna har inte samma effekt som den särskilda regeln om informationsskyldighet. Kommittén är alltså inte beredd att förorda någon försämring för konsumenterna för att näringsidkarna skall slippa den olägenhet, som informationsskyldigheten eventuellt kan anses innebära.

Enligt kommitténs uppfattning är det av särskild betydelse att infor— mationsplikten kan upprätthållas med stöd av den civilrättsliga påföljden, som innebär att konsumenten/köparen kan påkalla avtalets återgång på grund av ogiltighet om näringsidkaren/säljaren har försummat att lämna föreskriven information.

Kommittén föreslår med hänsyn till vad nu anförts inte någon ändring av den aktuella påföljdsbestämmelsen. 1 avsnitt 5.4 har kommittén också föreslagit att samma påföljd skall gälla för underlåten avisering. Vidare har kommittén i kapitel 10 föreslagit att ogiltighetspåföljden skall gälla förutom vid underlåten information om ångerrätten vid telefonförsäljning — vid underlåtelse från näringsidkaren att lämna eller sända konsumenten en bekräftelse av det per telefon ingångna avtalet.

11.1. Eventuellt näringsförbud

Av kommitténs direktiv (se avsnitt 1.1) framgår, att KO:s skrivelse till justitiedepartementet den 19 december 1972 varit av väsentlig betydelse vid direktivens utformning. Särskilt i fråga om kommitténs uppdrag att överväga ytterligare åtgärder mot näringsidkare, som inte fullgör hemförsäljningsla- gens underrättelseskyldighet eller på andra sätt försöker kringgå lagen, torde KO:s erfarenheter och synpunkter ha varit avgörande.

] skrivelsen har KO givit exempel på hur vissa företag medvetet underlåtit att korrekt tillämpa lagen (jfr den av kommittén gjorda sammanställningen i bilaga 4). KO har anfört att de berörda fallen aktualiserar frågan huruvida det finns tillräckliga garantier för att hemförsäljningslagens regler till skydd för konsumenterna verkligen vinner tillämpning. Enligt KO:s mening är det orealistiskt att räkna med att konsumenterna i allmänhet och i synnerhet de svagare grupperna av konsumenter invandrare och åldringar m. fl. skall kunna bli tillräckligt väl informerade om lagen, även om medvetenheten är jämförelsevis stor. KO har bl. a. mot denna bakgrund anfört att det inte synes möjligt att lita endast till hemförsäljningslagens civilrättsliga ogiltighetssank- tion som medel att genomdriva att lagens föreskrifter följs.

När det gäller andra möjligheter att genomdriva en strikt tillämpning av hemförsäljningslagen har KO i skrivelsen uppgivit, att marknadsdomstolen i interimistiskt beslut den 19 september 1972 hade förbjudit en näringsidkare vid vite att — i samband med marknadsföring av varor till enskilda konsumenter i fall då hemförsäljningslagen var tillämplig — underlåta att på sätt anges i 2 & hemförsäljningslagen erinra köpare om deras rättigheter enligt samma lag. Möjligheten till förbud enligt marknadsföringslagen mot sådan underlåtenhet fick enligt KO antas komma att väsentligt bidra till att hemförsäljningslagen tillämpades i ökad omfattning. KO hade också — med hänvisning till marknadsdomstolens nämnda beslut redan i flera fall förmått företag att strikt tillämpa hemförsäljningslagen.

KO har emellertid i skrivelsen framhållit, att det likväl torde kunna ifrågasättas om marknadsföringslagen utgör ett tillräckligt effektivt korrektiv mot de näringsidkare, som visar sig ytterst obenägna att tillämpa hemför- säljningslagen och på olika sätt söker kringgå den. Därför hade KO kommit till den uppfattningen att det var påkallat att mer effektivt söka råda bot på berörda missförhållanden. Som en utväg härvidlag har KO föreslagit, att deti lag skapas möjlighet att vid vite förbjuda näringsidkare, som mer systema-

tiskt åsidosätter hemförsäljningslagen, att i fortsättningen bedriva hemför- säljning (s. k. näringsförbud).

! direktiven konstateras att de exempel, som har dragits fram av KO, ger vid handen att den civilrättsliga ogiltighetspåföljden ibland är otillräcklig från skyddssynpunkt. Kommittén bör därför enligt direktiven överväga vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas. Som möjliga alternativ härvidlag anger direktiven dels straffrättsliga sanktioner, dels såsom KO föreslagit » näringsrättsliga sanktioner i form av förbud för näringsidkare som systema- tiskt missbrukat hemförsäljningen att i fortsättningen bedriva sin verksam— het i den formen.

Kommittén har undersökt huruvida de av KO angivna svårigheterna, att med gällande lagstiftning effektivt upprätthålla hemförsäljningslagens skyddsregler, numera kan sägas föreligga och om det sålunda är motiverat att föreslå införandet av ytterligare lagregler i detta hänseende. Kommittén har därvid kommit fram till följande.

När KO fann skäl att hos justitiedepartementet aktualisera frågan om ytterligare lagregler föratt komma till rätta med näringsidkare, som medvetet inte följde hemförsäljningslagen, hade lagen varit i kraft under knappt ett och ett halvt år. Dittills hade, som ovan framgått, marknadsdomstolen endast i ett fall meddelat beslut, och ett interimistiskt sådant, varigenom ett företag med stöd av marknadsföringslagen hade förbjudits vid vite att underlåta att erinra köparna om deras rättigheter enligt hemförsäljningslagen. Att KO vid denna tidpunkt ifrågasatte marknadsföringslagens effektivitet härvidlag torde bl. a. förklaras av att denna möjlighet inte synes ha uppmärksammats vid utarbetandet av hemförsäljningslagen.

Under den tid som förflutit sedan KO skrev till justitiedepartementet och ifrågasatte införandet av ytterligare sanktionsmöjligheter mot näringsidkare, som medvetet inte tillämpar hemförsäljningslagen, har de av KO uttalade farhågorna glädjande nog inte besannats. Det har nämligen visat sig att marknadsföringslagenoch för övrigt även avtalsvillkorslagen — kommit att få väsentlig och avgörande betydelse för att upprätthålla hemförsäljningsla- gens skyddsregler. Sålunda har marknadsdomstolen i ett antal slutliga beslut (bl. a. nr 3 och 4/1973,nr14, 17 och 21/1974, nr 26 och 31/1975, nr 33/1976 samt nr 2, 17 och 30/1978) slagit fast att underlåtenhet att erinra köpare om deras rättigheter enligt hemförsäljningslagen innebär otillbörlig marknads- föring. Domstolen har därför med stöd av marknadsföringslagen vid kraftiga viten förbjudit näringsidkare att underlåta sådan erinran när hemförsälj- ningslagen är tillämplig. Vitesförbuden har riktat sig mot såväl fysiska som juridiska personer. Med hänvisning till marknadsdomstolens praxis har KO i flera fall av underlåtenhet att tillämpa hemförsäljningslagen utfärdat förbuds- förelägganden, vilka godkänts av näringsidkarna i fråga (fram till den 1 juli 1975 hade 26 sådana förelägganden utfärdats enligt uppgift i KO:s-tidskrift nr 1/1976 5.25). _

När det gäller näringsidkare 'som använt avtalsvillkor, vilka strider mot hemförsäljningslagens tvingande bestämmelser, har utvecklingen varit densamma, dvs. det har fastslagits i praxis att sådana villkor är oskäliga enligt avtalsvillkorslagen (bl.a. marknadsdomstolens beslut nr 12/1972, nr 11/ 1973, nr 20/1974, nr 30/1975 och nr 1 och 31/1978). Även i dessa fall har sålunda utfärdats vitesförbud för näringsidkarna i fråga att framdeles

använda de aktuella villkoren eller villkor med väsentligen samma innebörd (av särskilda skäl förenades förbudet i beslut nr 11/1973 ej med vite).

Den betydelsefulla frågan i detta sammanhang är huruvida de utfärdade Vitesförbuden fått avsedd effekt så att hemförsäljningslagen därefter följts. Såvitt kommittén känner till har det hittills förekommit endast fyra fall, i vilka säljare förpliktats att utge vite på grund av fortsatt underlåtenhet att tillämpa hemförsäljningslagen. I två fall (Stockholms tingsrätts avdelning 19, lagakraftvunna domar den 9 december 1974, nr DB 14098, och den 11 oktober 1976, nr DB 10761) utdömdes de av KO förelagda vitena om 10 000 kronor i deras helhet. I de två andra fallen utdömde domstolarna jämkade vitesbelopp (Nyköpings tingsrätts lagakraftvunna dom den 2 oktober 1975, nr DB 397, varigenom ett av marknadsdomstolen förelagt vite om 100 000 kronor på grund av alldeles särskilda omständigheter jämkades ända ned till 1000 kronor, samt Stockholms tingsrätts, avdelning 19, dom den 3 mars 1977, nr DB 3539, varigenom ett av KO förelagt vite om 10 000 kronorjämkades till 1 000 kronor; denna dom har fastställts av Svea hovrätt i dom den 8juni 1979, nr 4:DB 106). De tredskande säljarna har såvitt känt därefter inte i något fall av KO eller marknadsdomstolen förelagts nytt och eventuellt högre vite. Det står emellertid klart att KO — för den händelse säljarna även i fortsättningen skulle underlåta att tillämpa hemförsäljningslagen — kan se till att vitesföre- läggande utfärdas på nytt och att det, om nödvändigt, också döms ut. För en tredskande näringsidkare torde det därför i längden bli mycket kännbart att inte rätta sig efter ett sådant föreläggande.

Mot den angivna bakgrunden har kommittén inte funnit att KO uttömt de medel, som han förfogar över i marknadsföringslagen och avtalsvillkorsla- gen, när det gäller att komma till rätta med näringsidkare/försäljare som inte följer hemförsäljningslagens tvingande bestämmelser. Enligt kommitténs bedömande har den hittillsvarande utvecklingen snarare visat, att särskilt marknadsföringslagen kommit att bli ett smidigt och effektivt instrument för att upprätthålla hemförsäljningslagen, ett förhållande som man, enligt vad som framgått, knappast förutsåg vid hemförsäljningslagens tillkomst.

Det kan ifrågasättas om en möjlighet att förbjuda näringsidkare — som systematiskt åsidosätter hemförsäljningslagens regler att i fortsättningen bedriva hemförsäljning verkligen skulle förändra situationen i praktiken. Ett vitesförbud med stöd av marknadsföringslagen mot en näringsidkare och/elleren anställd försäljare, som inte följt hemförsäljningslagens regler för avtals ingående, riktar sig för närvarande endast mot olagligt bedriven hemförsäljning. Den som vägrar att rätta sig efter ett sådant vitesförbud riskerar om vederbörande "löper linan ut" mycket kännbara ekonomiska påföljder. Om vederbörande i stället efter en tids missbruk inom hemförsälj- ningsområdet riskerade att drabbas av totalförbud mot fortsatt hemförsälj- ning är frågan vilken skillnad detta skulle innebära.

För att upprätthålla ett näringsförbud av nämnda slag kan två påföljder komma i fråga, vite eller straff. En lösning med en vitespåföljd skulle innebära att sådana skrupelfria företag och försäljare, som struntar även i ett totalförbud, skulle riskera att så småningom drabbas av mycket hårda ekonomiska påföljder. Slutresultatet för de oefterrättliga näringsidkarna skulle med denna lösning således bli detsamma som med nuvarande regler och rättspraxis. Någon bättre effekt i fråga om påföljdssystemet har man

därför knappast åstadkommit med en ytterligare vitespåföljd. Att en straffpåföljd skulle vara effektivare är enligt kommitténs mening inte givet. Tyvärr får man nog alltid räkna med att det finns en liten grupp personer, som anser det vara förenligt med sina intressen att inte följa gällande lagar och förordningar vid bedrivandet av näringsverksamhet. För denna grtupp av notoriska lagöverträdare torde inte heller straffbestämmelser ha tillräckligt avskräckande verkan (ang. straffbestämmelserjfr. avsnitt 11.3).

Mot bakgrund av det anförda ställer sig kommittén något tveksam till effekten av ett näringsförbud. Kommittén vill dock inte utesluta att ett sådant förbud kan visa sig fylla ett behov. ] nuvarande läge har kommittén emellertid inte ansett sig böra lägga fram något förslag om näringsförbud på hemför— säljningsområdet. Den avgörande orsaken härtill är följande.

Frågan om näringsförbud, som när det gäller avbetalningshandeln togs upp redan år 1950 (se avsnitt 2.3), har under senare tid aktualiserats på flera områden. Sålunda har KO i sitt remissyttrande över kreditköpkommitténs förslag till konsumentkreditlag framfört tanken på ett näringsförbud på konsumentkreditområdet (se prop. 1976/77:123 s. 312 f). Vidare har konsu- mentverket lagt fram ett förslag till näringsförbud i sin rapport (1977z5) Konsumentskydd vid bilreparationer. Konsumentverket har också framfört tanken på näringsförbud när det gäller konsumenttjänster (verkets rapport 197718—04, Att minska antalet reklamationer) och vid försäljning av begag— nade personbilar (verkets remissyttrande över kommitténs delbetänkande SOU 1977:32). Slutligen har konsumentverket i skrivelse till regeringen (handelsdepartementet) den 7 december 1978 (verkets dnr 78/K 3724) tagit upp bl. a. frågan om näringsförbud. Det kan till sist nämnas att konkurslags— kommittén i delbetänkandet (SOU l979:13) Konkurs och rätten att idka näring har lagt fram förslag om en ny form av näringsförbud vid sidan av det som f. n. finns i konkurslagen.

Sammanfattningsvis berör frågan om näringsförbud — åtminstone på det konsumenträttsliga området —ett flertal generella problem av rättslig art. Den bör därför enligt kommitténs mening utredas med ett bredare perspektiv än vad som kan bli fallet om frågan ställs i relation till förhållandena inom en enstaka bransch eller sektor av marknaden. Samma uppfattning kommer till uttryck i konsumenttjänstutredningens betänkande (SOU 1979136) Konsu- menttjänstlag (s. 205 f).

11.3. Eventuella straffbestämmelser

[ kommitténs direktiv (se avsnitt 1.1) konstateras att de exempel som KO har tagit fram ger vid handen, att den civilrättsliga ogiltighetspåföljden ibland är otillräcklig från skyddssynpunkt. Kommittén bör därför överväga vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas. En möjlighet som anges i direktiven är införandet av institutet näringsförbud.

Kommittén har behandlat detta alternativ i avsnitt 11.1 men har inte ansett sig böra föreslå en sådan lösning för närvarande innan frågan har utretts i ett vidare sammanhang. Ett annat alternativ som anges i direktiven är att göra hemförsäljningslagens regler om formerna för ingående av avtal straffsank- tionerade.

Införandet av en möjlighet att bestraffa de näringsidkare, som inte följer hem försäljningslagens regler om formerna för ingående av avtal, torde delvis vara ett steg tillbaka i rättsutvecklingen på detta område. Frågan om vilka sanktioner som är mest ändamålsenliga mot otillbörliga förfaranden i samband med marknadsföring diskuterades ingående vid tillkomsten av 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring. Resultatet av diskussionen blev bl. a. att generalklattsulen om otillbörlig marknadsföring. som nu återfinns i 2 & marknadsföringslagen (1 & i gamla lagen) försågs med en förbudssanktion

medan vissa i 6—8 åå (2—4 Gå i gamla lagen) särskilt angivna otillbörliga förfaranden straffsanktionerades. Vidare ledde diskussionen till införandet] av bestämmelsen i 5 &(l åigamla lagen) att ett förbud som utfärdas med stödl av generalklausulen i normalfallet skall förenas med vite. För att undvika en 1 kollision mellan regeln om vitesförbud och straffbestämmelserna före skrivs i 9 få (5 5 i gamla lagen), att den som överträtt ett vitesförbud inte skall dömas till straff enl/_q! markna(is/örings/agvn för gärning som omfattas av vite sförbu- det. I frågan om lämplig sanktion vid överträdelse av förbud enligt generalklausulen anförde departementschefen följande (prop. 1970:57 s. 77 f):

I likhet med utredningen anser jag att ett med stöd av generalklausulen meddelat förbud i princip bör förenas med vite. Jag har övervägt att i stället för vitessanktion föreskriva straffvid överträdelse av förbud. Straffalternativet har vissa fördelar. Dels ger det möjlighet att ådöma en gemensam påföljd när en handling innefattar både överträdelse av ett förbud och brott mot en särskild straflbestämmelse. dels står straffhotet kvar även sedan en överträdelse har skett och blivit beivrad, medan ett. vitesföreläggande måste förnyas. Att jag ändå har stannat för att förorda vite beror på flera omständigheter. En fördel med vitessanktionen är att den kan riktas inte bara mot fysiska utan också mot juridiska personer. Detta har stor betydelse när det som här är fråga om att reglera företagens handlande. En annan fördel är att vitet kan bestämmas till ett väsentligt högre belopp än vad som skulle kunna dömas ut i form av dagsböter. Beloppet kan fastställas med hänsyn både till handlingens svårhetsgrad och till sådant som storleken av de ekonomiska intressen som berörs. Riskerna för att en företagare skulle bedöma det som ekonomiskt fördelaktigt att sätta sig över ett förbud är därför betydligt mindre om man väljer vitessanktionen.

Enligt kommitténs uppfattning har den av departementschefen sålunda gjorda bedömningen visat sig vara riktig. Lagstiftaren gav också uttryck för samma bedömning i förarbetena till de nya bestämmelserna iden nuvarande marknadsföringslagen (prop. 1975/76:34 s. 106 f). Att nu införa en särskild straffbestämmelse i hemförsäljningslagen vid sidan av de sanktioner, som * kan tillgripas med stöd av marknadsföringslagen, bör därför inte komma i fråga. Det bör här framhållas att en sådan straffbestämmelse knappast skulle komma att drabba andra än de enskilda försäljarna hos ett företag eller andra personer som själva säljer direkt till konsumenter. Dessutom torde som grund för straff böra krävas uppsåt eller åtminstone vårdslöshet hos försäljaren i fråga. Fördelen med vitessanktionen enligt marknadsföringsla- gen ärjust att den inte kräver uppsåt eller vårdslöshet från den handlandes sida. Den kan dessutom, såsom framgått, riktas både mot ett företag som sådant och mot dess verkställande direktör eller enskilda försäljare som företräder företaget. Kommittén vill här också hänvisa till vad kommittén anfört om straffbestämmelser i avsnitt 5.4.

Huruvida det i en framtid bör införas straffansvar förjuridiska personer som sådana har nyligen utretts av en sakkunnig, som lagt fram en kartläggande undersökning i betänkandet (Ds Ju 197815) Företagsböter, (förslag till lagtexter har senare presenterats i Ds Ju l979:10). Med hänsyn j bl. a. till vad den sakkunnige anfört därom att ett reformarbete för införande , av företagsböter kommer att bli omfattande (bet. s. 236) har kommittén inte funnit anledning att i detta begränsade sammanhang diskutera frågan om straffansvar förjuridiska personer eller 5. k. korporativt ansvar, vilken term i lanserats i nämnda betänkande. i

12 Kostnader och resursbehov

12.1. Näringsidkarnas kostnader

De nya och ändrade regler för hem- och telefonförsäljning som kommittén föreslår i detta betänkande kommer säkerligen att få vissa effekter vad gäller näringsidkarnas kostnader. Det är emellertid omöjligt att med bestämdhet säga om nettoeffekten blir positiv eller negativ i kostnadshänseende.

Av störst betydelse när det gäller näringsidkarnas eventuella kostnader på grund av kommitténs förslag torde regeln om aviseringsskyldighet vara. Kommittén hari avsnitt 5.5 berört frågan om vilka förändringar som denna regel kan förväntas medföra för näringsidkarna. Såsom framhållits i det nämnda avsnittet finns det anledning förmoda, att de näringsidkare, som i dag säljer en betydande del av sin produktion genom hemförsäljning, måste söka nya former för sin marknadsföring i den mån de inte fortsätter med hemförsäljning enligt de nya reglerna. Huruvida en sådan utveckling på lång sikt leder till en ökning eller minskning av kostnaderna för hela gruppen av berörda näringsidkare är omöjligt att säga. Det finns emellertid inte några särskilda skäl för att anta att kostnaderna totalt sett skulle öka därför att marknadsföringen läggs om.

För de näringsidkare, som efter införandet av aviseringsregeln bedriver hemförsäljning, uppkommer naturligtvis kostnader för aviseringen. Det kan gälla kostnader för framställning och distribution av direktreklam och andra reklamalster, för telefonsamtal m. m. Mot dessa kostnader måste emellertid ställas den besparing som det innebär att antalet resultatlösa säljbesök nedbringas avsevärt. De säljbesök som företas kommer ju att ske hos konsumenter som uttryckt ett positivt intresse för den saluhållna nyttighe- ten. Kostnaden för aviseringen kommer — även om den riktas till ett stort antal personer— säkerligen att uppvägas av besparingen i fråga om resultatlösa säljbesök.

De övriga lagändringar som kommittén föreslår torde inte medföra några nämnvärda merkostnader för näringsidkarna. Kommitténs förslag om näringsidkarens ansvar för ombuds handlande (se avsnitt 7.2) kan eventuellt medföra att näringsidkare i enstaka fall drabbas av kostnader, som med de nuvarande reglerna i stället drabbar konsumenten. Den 5. k. sidolöparregeln i 3 _ti hemförsäljningslagen har emellertid i stor utsträckning kommit att tillämpas på ett sätt, som tämligen väl överensstämmer med den regel som kommittén föreslår. Det torde inte heller vara vanligt att ombuden handlari strid med sina instruktioner. Det finns alltså ingen anledning förmoda, att

den av kommittén föreslagna regeln om näringsidkarens ansvar för sitt ombud får någon inverkan på näringsidkarnas kostnader.

Kommitténs förslag att ångerrätten skall gälla även vid de s.k. rena kontantköpen, dvs. när det köpta och köpeskillingen utväxlas samtidigt vid parternas sammanträffande (se avsnitt 8.1 och 8.2), torde generellt sett inte heller medföra några ökade kostnader av betydelse. Visserligen innebär den föreslagna regeln att de näringsidkare, som f. n. använder sig av hemförsälj- ning men som endast säljer mot kontant betalning samtidigt som de lämnar det sålda till köparen, kommer att beröras av lagen. Kommittén har emellertid också föreslagit att ångerrätt för konsumenterna inte skall gälla vid köp för mindre än 100 kronor och inte heller vid köp av livsmedel. På grund av dessa begränsningar kommer förslaget om ångerrätt även vid kontantköp att få betydelse för endast ett fåtal näringsidkare. Dessa kommer att få kostnader för informationshandlingar och ångerblanketter.

Kommitténs förslag i fråga om beräkningen av ångerfristen (se avsnitt 8.3) innebär en förändring som kan medföra ökade kostnader för enskilda näringsidkare. Enligt de nu gällande reglerna kan en näringsidkare alltid vänta med att leverera det sålda godset till dess köparens ångerfrist hargått ut. Härigenom garderar sig näringsidkaren mot kostnaden för att hämta godset hos den köpare som frånträtt köpet. De regler som kommittén föreslår innebär emellertid, att en näringsidkare i vissa fall kan bli skyldig att leverera sålt gods innan ångerfristen ens börjat löpa. Hemförsäljning används dock i allmänhetjust för att näringsidkaren vill visa sin produkt för konsumenterna. Den situation i vilken näringsidkaren blir skyldig att leverera innan ångerfristen börjar löpa torde därför bli sällsynt vid hemförsäljning.

Vad slutligen angår kommitténs förslag till ångerrätt vid köp per telefon bör framhållas, att de medlemmar i DF vilka bedriver telefonförsäljning redan har de kostnader, som kommitténs förslag kan föra med sig. Dessa utgörs huvudsakligen av kostnaderna för att framställa och skicka informations- handlingar och avtalsbekräftelser till köparna. För de näringsidkare, vilka i dag inte tillämpar DF:s regler om ångerrätt vid telefonförsäljning, tillkommer dessa kostnader. Erfarenheten visar dock att dessa kostnader regelmässigt är mycket små i förhållande till omsättningen.

I den mån konsumenterna utnyttjar sin ångerrätt efter ett köp per telefon kan näringsidkarna även åsamkas kostnader för att hämta tillbaka levererat gods. Dessa kostnader kommer naturligtvis att variera avsevärt från fall till fall beroende på omständigheterna, såsom den aktuella transportsträckan och godsets art. Risken att drabbas av höga kostnader för hämtning av gods i ångerfall torde komma att utgöra en avhållande faktor när det gäller näringsidkarnas benägenhet att övergå till telefonförsäljning. Detta gäller framför allt marknadsföringen av varor som inte lämpar sig för att skickas med posten. För närvarande används telefonförsäljningen huvudsakligen för marknadsföring av böcker och tidskrifter. Dessa varor lämpar sig dock väl för den lösning av hämtningsfrågan, som kommittén anvisari 11 & första stycket i lagförslaget (se avsnitt 10.3 och specialmotiveringen till 11 9; första stycket). Redan nu torde de flesta böcker som säljs per telefon skickas per post i en förpackning, som konsumenten kan använda om han vill skicka tillbaka boken till näringsidkaren.

Sammanfattningsvis vill kommittén framhålla följande. Många av de

näringsidkare, vilka nu använder sig av hemförsäljning, kommer att behöva ändra sin marknadsföring på grund av den föreslagna aviseringsregeln. Denna omställning kan medföra kostnader, som kan bli stora för vissa näringsidkare. Generellt sett och med ett rimligt tidsperspektiv torde dessa kostnader emellertid bli försumbara. Kommitténs övriga förslag till lagänd- ringar torde få mycket liten betydelse från kostnadssynpunkt.

12.2. Statsverkets kostnader

Statsverkets kostnader torde i huvudsak komma att hänföra sig till uppgiften att informera om lagstiftningen och att övervaka att den tillämpas på ett riktigt sätt. Båda dessa uppgifter ankommer på konsumentverket.

Det är viktigt att både näringsidkarna och konsumenterna informeras om den nya lagen. Informationen är väsentlig inte endast för att konsumenterna skall kttnna använda sig av sina rättigheter tttan också för att konkurrensen mellan näringsidkarna skall ske på lika villkor. En god kunskap om lagens innehåll är vidare en förutsättning för en effektiv övervakning av att näringsidkarna fullgör sina skyldigheter. Kontrollen av hur lagen följs måste huvudsakligen bygga på anmälningar och klagomål från konsumenterna.

Informationen bör spridas på många olika sätt. t. ex. genom broschyrer, annonser, radio och television. Särskild information bör ges de 5. k. mellanledsinformatörerna. främst kommunala konsumentvägledare samt journalister.

Det torde inte vara erforderligt att inrätta ytterligare tjänster i konsument— verket med anledning av uppgiften att informera om lagstiftningen och övervaka dess tillämpning. Däremot finns det enligt kommitténs mening anledning att tilldela verket ett tilläggsanslag för att i ett inledande skede täcka särskilda kostnader för information om aviseringsregeln och andra nyheter. I första hand måste det informationsmaterial. som redan finns om hemförsäljningslagen, revideras. Det gäller handböcker, faktablad, särskild information till olika grupper av invandrare osv. Vidare torde man behöva tttforma särskilda broschyrer, som riktar sig till konsumenterna och till näringsidkarna. I anslutning till att den nya lagen träderi kraft, torde det vara lämpligt att informera i särskilt radio och television. Kostnaderna för dessa särskilda informationsåtgärder har av konsumentverket beräknats till omkring 200 000 kronor. Kommittén föreslår att konsumentverket beviljas ett engångsanslag av denna storlek för det avsedda ändamålet.

13 Ikraftträdande

Den av kommittén föreslagna hemförsäljningslagen innehåller i ett flertal avseenden ändrade och nya reglerjämfört med den nu gällande hemförsälj- ningslagen. Kommittén anser det angeläget att konsumenter och näringsid- kare utförligt informeras om den nya lagens innehåll. Denna information är särskilt betydelsefull i ett inledningsskede, dvs. under tiden närmast före och efter lagens ikraftträdande. Givetvis bör också kontinuerlig information ges inom ramen för konsumentverkets arbete med att sprida kunskap om konsument- och marknadslagstiftningen.

Många erfarenheter har vunnits under 1970-talet när det gäller att informera konsumenter och näringsidkare om en konsumentpolitisk lagstift- ning under stark utveckling. En viktig erfarenhet är att det trots en inte ringa informationsinsats krävs åtskillig tid innan en ny lag slår igenom så pass mycket att den kan sägas fungera ute på fältet. Någon hundraprocentig efterlevnad uppnår man naturligtvis aldrig.

Till den nu nämnda allmänna informationen kommer den särskilda information som måste ges till näringsidkarna om de ändrade och i vissa fall nya formulär till handlingar, som de enligt lagen skall lämna till konsumen- terna. Även om formulären fastställs genom att den av kommittén föreslagna förordningen kungörs samtidigt med lagen, måste de berörda näringsidkarna få tid på sig att trycka erforderliga blankettset.

Det finns emellertid ytterligare ett viktigt skäl till att det behövs en förberedelsetid för näringsidkarna innan lagen träder i kraft, nämligen effekterna av den föreslagna aviseringsregeln. Det kommer bl. a. att krävas nya säljrutiner hos de näringsidkare, som vill fortsätta sin marknadsföring genom seriöst bedriven hemförsäljning. Att utforma sådana nya rutiner vilket bl. a. kan innebära tryckning av särskilda reklam- och aviseringsmed- delanden — och att utbilda den säljande personalen kräver tid. Det vore olyckligt om de redan negativa attityderna från näringsidkarnas sida till aviseringsregeln skulle förstärkas på grund av svårigheter för dem att hinna anpassa sig till lagen.

Vad kommittén nu anfört ger vid handen att det behövs ett tämligen långt tidsintervall mellan den föreslagna lagens kungörande (dvs. den dag då lagen utkommer från trycket i Svensk Författningssamling) och dess ikraftträdan- de. Det bör enligt kommitténs uppfattning förflyta minst ett år mellan kungörandet och ikraftträdandet av den nya hemförsäljningslagen. Kommit- tén har då utgått ifrån att det också förflyter några månader från det att regeringen avlämnar en proposition till riksdagen och till dess att lagen — om den antas av riksdagen kungörs. Även denna tid bör kunna utnyttjas av berörda näringsidkare för att planera en omläggning av säljrutinerna.

14. Specialmotivering

14.1. Hemförsäljningslagen

Lagens rubrik

Redan i betänkandet (SOU 1970:35) Hemförsäljning anfördes att rubriken "lag om hemförsäljning m. ni." inte gav en adekvat föreställning om lagens innehåll och begränsade räckvidd. Valet av denna rubrik var främst betingat av en önskan att undvika långa och svårlästa lagrubriker. ] proposition l97l:86(s. 87) framhåller föredragande statsrådet, att det kan förefalla mindre träffande att använda rubriken "lag om hemförsäljning m. m." när lagens tillämpningsområde i princip omfattar all yrkesmässig försäljning till konsu- menter på annan plats än säljarens fasta försäljningsställe. Statsrådet fortsätter emellertid:

Behovet av och intresset för en lagstiftning på det aktuella området gäller emellertid i främsta rummet hemförsäljning iegentlig mening. och detär naturligt att också i lagens rubrik anknyta till denna försäljningsform. Av skäl som de sakkunniga har anfön är det önskvärt att undvika rubriken "lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall m. m." eller något liknande. Jag förordar därför att den föreslagna lagen får rubriken "lag om hemförsäljning m. m."

Under de år som lagen har varit i kraft har benämningen "hemförsäljnings- lagen" blivit väl inarbetad. Kommittén har stått inför valet att antingen bibehålla denna benämning eller finna en rubrik som på ett bättre sätt upplyser om lagens huvudsakliga innehåll. Den lag som kommittén föreslår är emellertid betydligt mer omfattande än den nu gällande lagen. Om man redan i rubriken vill upplysa om att lagen innehåller både marknadsrättsliga och civilrättsliga bestämmelser och att de sistnämnda kan vara tillämpliga vid försäljning genom personliga säljbesök hos konsumenter, vid systematiskt bedriven försäljning per telefon och vid vissa andra former av försäljning blir rubriken nödvändigtvis mycket lång. Lagen kommer dock även efter de av kommittén föreslagna ändringarna att huvudsakligen gälla vid hemförsälj- ning. Kommittén har därför ansett det lämpligast att med en viss justering bibehålla lagens nuvarande rubrik.

Paragrafen anger endast i huvuddrag lagens olika tillämpningsområden. Den kan ses som en komplettering av lagens rubrik. Den exakta beskrivningen av

den marknadsrättsliga aviseringsregelns tillämpningsområde ges i 3 &. Motsvarande beskrivning vad gäller den civilrättsliga regeln om rätt att frånträda avtal finns i 5 &.

Med näringsidkare avses fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver ekonomisk verksamhet. Även den som bedriver sådan verksamhet som deltids- eller fritidssyssla är, såvida inte det rör sig om en mycket tillfällig- syssla,att betrakta som näringsidkare. Det spelar ingen roll om verksamheten bedrivs i vinstsyfte eller ej (se prop. 1970:57 s. 90). I den nu gällande lagen anges på flera ställen att lagen är tillämplig även om säljaren företräds av ett ombud. Detta kan visserligen synas självklart men kommittén har för att undvika missförstånd tagit in ett motsvarande påpekande i förevarande paragraf. Kommittén har inte ansett det erforderligt att i varje paragraf upprepa påpekandet att vad som föreskrivs skall gälla även då näringsidkaren företräds av ombud.

Ett rekvisit som är gemensamt för de olika delarna av lagen är att näringsidkaren skall handla yrkesmässigt. Marknadsföringen skall alltså utgöra ett led i en självständigt bedriven ekonomisk verksamhet. I och för sig förutsätter såsom nyss anförts begreppet "näringsidkare" att den fysiska eller juridiska personen bedriver den ekonomiska verksamheten yrkesmässigt. Det säger sig självt att en fysisk person, som yrkesmässigt säljer t. ex. bilar, inte kan betraktas som näringsidkare när han säljer annan egendom, som han ' normalt inte handlar med och som inte heller har samband med bilförsälj-

ningen. Detsamma gällerjuridiska personer även om det beträffande sådana kan vara svårt att visa att en viss affär ligger utanför ramen för yrkesverksamheten. Det dubbla rekvisitet näringsidkare/yrkesmässigt finns emellertid i flera av de konsumenträttsliga lagarna, såsom avtalsvillkorsla- gen, konsumentköplagen och konsumentkreditlagen. Kommittén har ansett det lämpligt att i inledningsparagrafen anknyta till denna praxis och härigenom ge klart uttryck för det krav på yrkesmässighet, som egentligen ligger redan i näringsidkarbegreppet.

Med konsument avses enskild medborgare i egenskap av privatperson. Termen konsument förekommer inte i den nuvarande hemförsäljningslagen. Någon saklig skillnad innebär detta dock inte, eftersom samma avgränsning där anges på det sättet, att det köpta skall vara avsett ”huvudsakligen för enskilt bruk”. [ avtalsvillkorslagen, som trädde i kraft samtidigt med hemförsäljningslagen, och i de senare antagna konsumentköplagen och konsumentkreditlagen har lagstiftaren använt såväl termen konsument som rekvisitet enskilt bruk för att ange det tillämpningsområde, som i hemför- säljningslagen angivits med endast rekvisitet enskilt bruk. Kommittén har ansett sig böra följa den praxis som sålunda utbildats och använder i 5 & detta dubbla rekvisit konsument/enskilt bruk. I och för sig skulle det dock ha kunnat räcka med termen konsument, eftersom idet nuvarande konsument- begreppet kommit att ingå även det moment, som uttrycks genom rekvisitet enskilt bruk. I förevarande paragraf är termen konsument ensam tillräckligt klargörande. Den används också genomgående i lagtexten för att beteckna näringsidkarens motpart.eftersom den nya lagen innehåller såväl marknads- rättsliga som civilrättsliga regler. Att använda termerna konsument och köpare omväxlande skulle vara opraktiskt.

Gemensamt för lagens bestämmelser är att de gäller vid sådan marknads-

föring som innebär att näringsidkaren söker upp konsumenten i syfte att sälja. Orden "söker upp” får inte tas i alltför inskränkt bemärkelse. Av paragrafen framgår att näringsidkaren kan söka upp per telefon och inte endast genom ett personligt besök hos konsumenten. Vidare framgår det av 5 & 1 att det för konsumentens rätt att frånträda avtal, som har ingåtts vid ett sammanträffande, inte spelar någon roll vem som har tagit initiativet till att näringsidkaren har sökt upp konsumenten.

Ändamålet med näringsidkarens besök eller telefonsamtal skall vara att sälja. Näringsidkaren behöver inte nödvändigtvis syfta till att ingå avtal i omedelbart samband med besöket eller telefonsamtalet. Även ett besök eller ett telefonsamtal under vilket näringsidkaren marknadsför sin produkt eller sin tjänst med sikte på ett avtal vid något senare tillfälle sker i syfte att sälja.

Såsom närmare utvecklats i avsnitt 2.5 anser kommittén att näringsidka- rens säljerbjudande till konsumenten vid hem- och telefonförsäljning i princip är ett anbud. Om konsumenten accepterar anbudet föreligger ett avtal. Det spelar härvidlag ingen roll om någon av parterna villkorat sin viljeför- klaring. Det har inte heller någon avgörande betydelse om näringsidkarens erbjudande har sådan form att konsumentens accept rubriceras "beställ- ning", "order" eller något liknande.

2 &

Paragrafen motsvarar 6 & i lagens nuvarande lydelse. Den innebär att lagen är tvingande till könsumentens förmån. Avtalsvillkor som är sämre för konsumenten än lagens föreskrifter är alltså ogiltiga. Inget hindrar dock att parterna i det enskilda fallet träffar avtal om villkor som är förmånligare för konsumenten än lagens bestämmelser. Ett sådant särskilt avtal kan t. ex. gälla ångerfristens längd.

35

Paragrafen innebär att marknadsföring genom personliga säljbesök inte får ske utan att näringsidkarna först har erhållit konsumenternas samtycke till besöken. Från denna regel görs i tredje stycket undantag för de fall då näringsidkaren har anledning anta att priset vid ett eventuellt köp kommer att vara lägre än 100 kronor. Beträffande de allmänna överväganden som ligger till grund för kommitténs förslag i denna del hänvisas till kap. 4 och 5.

Första stycket

Vad som avses med termerna näringsidkare och konsument har behandlats under 1 &.

En förutsättning för att paragrafen skall gälla är att näringsidkarens syfte med besöket är att sälja något eller- upplåta en nyttjanderätt. Såsom framhållits i motiveringen till 1 ;” behöver näringsidkaren inte nödvändigtvis syfta till att sluta avtal i omedelbart samband med besöket. Skyldigheten att fråga konsumenten om denne vill bli_ besökt föreligger alltså även om näringsidkaren avser att vid besöket endast demonstrera sin produkt eller på

annat sätt förbereda ett avtal vid något senare tillfälle. Däremot behövs ingen avisering för utdelande av direktreklam sålänge utdelandet inte kombineras med personliga säljsamtal.

Med bostad avses i'första hand den plats där en person mer stadigvarande intar sin nattvila. Begreppet bostad omfattar dock betydligt mer än så. Man får här anknyta till det bostadsbegrepp som har utvecklats vid tillämpningen av bestämmelserna om skydd för hemfriden (se bl. a. SOU 1974:85 s. 35 och 76). Med bostad avses i detta sammanhang inte endast en lokal där en person bor under en längre tid. Även en tillfällig vistelseort, t. ex. ett hotellrum, en hytt på en båt eller ett tält kan utgöra en persons bostad i här avsedd betydelse. Till bostaden hänförs också gård eller trädgård samt uthus och andra byggnader som hör till bostadsfastigheten. Det är inte nödvändigt att gården är inhägnad, om det på annat sätt framgår att det är fråga om en gård eller en trädgård som hör till bostaden. Skulle tveksamhet uppstå i något fall om vad som är att anse som bostad får frågan avgöras med hänsyn bl.a. till det ändanåål som aviseringsregeln skall tillgodose.

Arten av det som marknadsförs skall — med det undantag som följer av tredje stycket — inte inverka på aviseringsskyldigheten. Detta framgår av den vidsträckta formuleringen ”en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet”. Det är samma formulering som finns i 2 och 3 ååå marknadsföringslagen. Med vara avses vad som med en äldre juridisk term kallas lösöre, dvs. fysiska föremål eller saker, inbegripet levande djur. Såväl nytillverkade som begagnade varor åsyftas. Termen tjänst är mycket omfattande. Som exempel på tjänster kan nämnas arbete på fast eller lös egendom, tillsyn av person eller egendom, transporter, undervisning osv. Uttrycket nyttighet innefattar, förutom varor och tjänster, all lös och fast egendom t. ex. aktier och andra värdepapper, byggnader på egen eller annans grund, krediter och försäkrings- avtal (jfr prop. 1975/76:34 s. 125 f). Iden sista meningen i förevarande stycke sägs uttryckligen att avisering skall ske också om näringsidkaren vill upplåta en nyttjanderätt. Nyttjanderätten kan avse såväl fast som lös egendom. Som exempel kan nämnas uthyrning av bostäder, personbilar och tv-apparater.

Andra stycke!

Aviseringen av ett säljbesök skall ske genom att näringsidkaren skriftligen eller per telefon kontaktar konsumenten för att fråga om denne vill ta emot det säljbesök i bostaden som näringsidkaren vill göra. Näringsidkaren måste därvid uppge sitt namn eller sin firma och tala om för konsumenten vad han vill sälja. Beträffande vissa produkter kan det vara svårt att under ett telefonsamtal eller i ett skriftligt meddelande nämna alla de alternativ som kan bli aktuella under 'säljbesöket. Man'får enligt kommitténs mening inte ställa kravet så högt att aviseringen skall täcka alla de produktvarianter och andra alternativ som kan bli aktuella. En avisering som avsett ett besök för att sälja exempelvis symaskiner bör kunna godtas som avisering för försäljning också av tillbehör till symaskiner och avtal om fortlöpande tillsyn av sådana. Däremot kan en avisering som gäller 1. ex. böcker naturligtvis inte åberopas om näringsidkaren under säljbesöket också vill sälja dammsugare. En konsument som förberett sig på att få information om brandsläckare skall inte behöva acceptera att näringsidkaren börjar tala om persienner och annat som

inte har något samband med brandsläckare (jfr vad som anförts om "switch-selling” i avsnitt 5.2.2).

Det kan självfallet uppkomma situationer då det är tveksamt om en avisering kan anses gälla den eller de produkter som marknadsförs vid säljbesöket. Det kan också inträffa att tveksamhet uppkommer i frågan om huruvida en avisering och konsumentens svar på denna gäller endast ett besök eller flera sådana. Som exempel kan tas det inte ovanliga fallet att parterna i anslutning till ett köp av en kapitalvara kommer överens om att näringsidkaren skall göra servicebesök vid vissa tidpunkter. Frågan är då om denna överenskommelse kan åberopas som ett samtycke från konsumentens sida till att näringsidkaren får marknadsföra fler varor eller tjänster vid de avtalade servicebesöken. Om näringsidkaren vid ett sådant servicebesök försöker övertyga konsumenten om att han bör ersätta en försliten del eller köpa ett tillbehör, som erfordras föratt konsumenten skall kunna utnyttja det köpta så som han har avsett, kan enligt kommitténs mening ingen kritik riktas mot näringsidkaren för underlåtenhet att avisera. Beträffande många varor är det närmast självklart att vissa delar måste ersättas efter en tids användning.

Om däremot näringsidkaren vid ett servicebesök försöker förmå konsu- menten att köpa ett nytt exemplar av varan eller ett tillbehör, som inte erfordras för att varan skall fungera tillfredsställande, kan frågan komma i ett mer svårbedömt läge. Å den ena sidan måste näringsidkaren kunna påpeka när det enligt hans mening är ekonomiskt fördelaktigare att ersätta en vara med en ny i stället för reparera eller underhålla den. Å den andra sidan kan ett samtycke som ursprungligen lämnats för servicebesök inte få åberopas som ett medgivande för fortsatta besök i säljsyfte. Avgörande i det enskilda fallet måste vara vad som framstår som näringsidkarens avsikt med varje besök och vad som har sagts när konsumenten samtyckt till upprepade servicebe- sök.

Den enskilde näringsidkaren bör tänka på att han i händelse av tvist skall kunna visa att han har fått konsumentens samtycke till varje besök (se vidare nedan under 15 &) Det kan av denna orsak finnas anledning att använda skriftliga meddelanden med svarstalong för de konsumenter som är intres- serade av besök.

Tredje stycket

Om den vara, tjänst eller annan nyttighet som näringsidkaren marknadsför betingar ett lågt pris behöver näringsidkaren enligt förevarande stycke inte inhämta något samtycke till de säljbesök han företar. Om nämligen näringsidkaren har anledning att anta att konsumenterna kommer att köpa för mindre än 100 kronor behöver han inte avisera. En näringsidkare som vill besöka konsumenter för att sälja exempelvis lösnummer av en tidning behöver inte räkna med att någon skall köpa exempelvis 50 dagstidningar på en gång. Om däremot den saluhållna nyttigheten betingar ett pris som ligger tämligen nära 100 kronor och det dessutom inte är osannolikt att en konsument köper flera enheter av produkten och priset därigenom kommer att uppgå till 100 kronor, är näringsidkaren skyldig att inhämta samtycke till de säljbesök han vill göra.

4 &

I den första meningen av paragrafen anges att avtal som ingås vid säljbesök, vilka företagits utan föregående avisering och samtycke, inte gäller mot konsumenten. Detta innebär att konsumenten får rätt att låta avtalet gå åter utan att han behöver iaktta någon formell tidsgräns. Denna rätt följer av att avtalet inte är civilrättsligt bindande för konsumenten. Om denne utnyttjar sin rätt att låta avtalet gå åter är båda parter skyldiga att återlämna vad de erhållit. Näringsidkaren skall betala tillbaka vad som har erlagts av priset och konsumenten skall lämna tillbaka vad han har tagit emot. Om konsumenten redan har använt godset och tillgodogjort sig dess värde helt eller delvis får näringsidkaren normalt reducera det belopp, som han skall lämna tillbaka, med en summa som motsvarar den minskning av godsets värde som beror på användningen. Näringsidkaren torde däremot inte vara berättigad till ersättning för skada som har uppstått på grund av olyckshändelse.

Konsumentens rätt att, med åberOpande av näringsidkarens underlåtelse att avisera, låta ett ingånget avtal gå åter är visserligen inte formellt tidsbegränsad men den gäller inte under obegränsad tid. Frågan hur lång tid som konsumenten kan dröja innan han påkallar avtalets återgång måste avgöras från fall till fall med hänsyn till omständigheterna. Om en konsument dröjer länge med att yrka återgång av avtalet torde han ofta få anses ha förlorat möjligheten att komma ifrån avtalet även om han inte använt eller på annat sätt tillgodogjort sig godset. Den rättsliga motiveringen för att inte låta konsumentens rätt, att låta avtalet gå åter på grund av dess ogiltighet, bestå under obegränsad tid kan variera. En möjlig motivering är att konsumenten genom att dröja onödigt länge med att åberopa ogiltigheten handlat vårdslöst och därigenom skulle vålla motparten onödigt höga kostnader om avtalet fick gå åter. En annan motivering är att konsumenten genom sin passivitet har gått miste om rätten att åberopa ogiltigheten som grund för återgång av avtalet.

Det är endast mot konsumenten som avtalet inte blir gällande. Närings- idkaren kan alltså inte yrka återgång av avtalet under åberopande av att han inte hade inhämtat konsumentens samtycke till det säljbesök, vid vilket avtalet ingicks.

Såsom anförts i avsnitt 5.4 torde en näringsidkare, som vid marknadsföring av någon nyttighet åsidosätter en lagstadgad skyldighet, regelmässigt göra sig skyldig till otillbörlig marknadsföring. Hänvisningen till Zg" marknadsfö- ringslagen i paragrafens andra mening har tillkommit för att undanröja varje tvivel om att underlåtelse att avisera utgör otillbörlig marknadsföring.

5 ti Förevarande paragraf anger förutsättningarna för rätten att frånträda avtal. Den innehåller delar av 1 och 4 åå i den nuvarande lagen. Beträffande de allmänna överväganden som ligger till grund för kommitténs förslag till ändrade bestämmelser om tillämpningsområdet för rätten att frånträda avtal hänvisas till avsnitten 8.1 och 8.2 samt till kapitlen 9 och 10.

Den lagstadgade rätten att frånträda ett avtal innebär att konsumenten får upphäva verkan av sin viljeförklaring om köp utan att han behöver åberopa någon särskild omständighet till stöd härför, såsom fel i godset eller för sen

leverans. För att markera att konsumenten inte behöver motivera sitt beslut att frånträda avtalet hari lagtexten uttryckligen sagts, att konsumenten inte behöver ange något skäl för sitt frånträdande.

Första punkten

För att en konsument skall ha rätt att frånträda ett ingånget avtal fordras enligt denna punkt att avtalet har ingåtts under vissa förhållanden. Den nu gällande hemförsäljningslagen gäller avtal (anbud eller svar på anbud) som har ingåtts (har avgivits) vid sammanträffande mellan parterna på ”annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe". Som den viktigaste platsen för sådana sammanträffanden anges köparens bostad. Kommitténs förslag innebär en begränsning av tillämpningsområdet i denna del. Skälen för denna begränsning har redovisats i kapitel 9. Med hänsyn till att ångerrätt enligt kommitténs förslag skall föreligga också vid rena kontantköp och vid vissa köp per telefon torde tillämpningsområdet ändå bli större enligt kommitténs förslag än enligt den nu gällande lagen.

Enligt det första ledet i förevarande punkt fordras att näringsidkaren på något sätt har sökt upp konsumenten. Om konsumenten har givit uttryck för en vilja att köpa genom att bege sig till näringsidkarens försäljningsställe, det må vara en butik eller en kiosk eller någon annan plats, blir lagen inte tillämplig. Avtal som ingås i en butikslokal faller alltså utanför lagens tillämpningsområde även om butikslokalen är ett mycket tillfälligt säljställe för den aktuelle näringsidkaren. Detsamma gäller avtal som ingås på auktioner, mässor, salutorg osv. Däremot är lagen tillämplig på avtal som ingås — förutom i konsumentens bostad och på hans arbetsplats — på sjukhus och kommunikationsmedel, vid konferenser och vid publika evenemang av olika slag, allt under förutsättning att näringsidkaren har sökt upp konsu- menten. För konsumentens rätt att frånträda avtalet spelar det dock ingen roll vem som har tagit initiativet till att näringsidkaren har sökt upp konsumen- ten.

I det andra ledet i förevarande punkt ges konsumenterna en rätt att frånträda vissa avtal som har ingåtts per telefon. Såsom närmare har utvecklats i kapitel 10 och som framgår av lagtexten skall det avtal som konsumenten får frånträda ha ingåtts vid ett telefonsamtal, som utgör ett led i en av näringsidkaren bedriven telefonförsäljning. Häri ligger ett krav på att verksamheten skall ha en viss omfattning och regelbundenhet. Det kan inte anses utgöra ett led i en av näringsidkaren bedriven telefonförsäljning om näringsidkaren i enstaka fall ringer till konsumenter som han har haft personlig kontakt med, t. ex. för att tala om att en viss produkt finns i lager, som konsumenten tidigare har uttryckt intresse för.

Frågan om vem som har ringt upp har stor men inte avgörande betydelse när det gäller att avgöra om ångerrätt föreligger beträffande ett avtal som har ingåtts per telefon. Om det är konsumenten som på eget initiativ har ringt till näringsidkaren för att köpa har han normalt ingen ångerrätt. Det kan å andra sidan tänkas att en konsument, som inte haft tillfälle att lyssna på ett säljerbjudande från en näringsidkare, som bedriver telefonförsäljning, ringer upp näringsidkaren på en tid som de kommit överens om vid det första telefonsamtalet. I sådana fall får telefonsamtalet anses ha kommit till stånd på

näringsidkarens initiativ och utgöra ett led i en av denne bedriven telefon— försäljning.

Andra punkten

Den första förutsättning som anges i denna punkt är att avtalet skall innebära köp av lös egendom, utom livsmedel och begagnade personbilar, eller av en tjänst av visst slag. Begreppet lös egendom och den därmed korresponderan- de termen gods, som används i de följande paragraferna, anknyter till terminologin i den nuvarande lagen, som i sin tur bygger på köplagen. Lös egendom omfattar— till skillnad från begreppen lösöre eller vara även aktier och andra värdepapper, bostadsrätt, byggnad på annans grund m. m. I avsnitt 2.4.2 har redogjorts för vissa rättsfall, som belyser de problem som kan uppkomma när det gäller avgränsningen av lagens tillämpningområde såvitt avser den sålda produkten.

Vad som är livsmedel anges i l & livsmedelslagen. Härmed avses "matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara, som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (19622701) äger tillämpning". Anledningen till att kommittén har gjort undantag för livsmedel är, såsom framhållits i avsnitt 8.2, att sådana av hygieniska skäl inte bör vara föremål för en ångerrätt.

Personbil definieras i 2 & vägtrafikkungörelsen (1972:603) och i 3 & fordonskungörelsen (19721595) som "bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare". Personblls- rekvisitet får anses uppfyllt så länge fordonet är upptaget i bilregistret som personbil. En personbil anses som begagnad om den inte är fabriksny. Denna definition har antagits av Motorbranschens Riksförbund och bygger på förutvarande Näringslivets Opinionsnämnds praxis. Ordet fabriksny används endast för sådana fordon, vilka inte har registrerats på annan än auktoriserad återförsäljare och för vilka fabriksgarantin inte har börjat löpa.

Undantaget för begagnade personbilar har sin grund i att kommittén i sitt delbetänkande (SOU l977z32) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil, har föreslagit särskilda regler om rätt att frånträda köp av begagnad personbil. Kommittén har i samband därmed föreslagit att begagnade personbilar skall undantas från hemförsäljningslagens tillämpningsområ- de.

Bestämmelsen i denna punkt innebär ingen ändring vad gäller rätten att frånträda avtal om tjänst. Denna rätt är således även enligt kommitténs förslag begränsad till vissa avtal om tjänst, närmare bestämt de 5. k. abonnemangsavtalen. Karakteristiskt för sådana avtal som avses här är. att det är fråga om ett åtagande att utföra tjänster av visst slag vid periodiskt återkommande tillfällen. Som ett typexempel på sådana abonnemangsavtal, som en konsument kan frånträda med stöd av hemförsäljningslagen, kan nämnas åtagande av ett serviceföretag att en eller flera gånger per år utöva tillsyn av värmeanläggningen ien villa. För en vidare redogörelse för de abon— nemangsavtal som omfattas av lagen hänvisas till SOU 1970135 5. 46 f och propositionen 1971:86 s. 91 f.

Tredje punkten

] förevarande punkt anges att det köpta skall vara avsett huvudsakligen för enskilt bruk för att konsumenten skall ha rätt att frånträda avtalet. Denna förutsättning gäller även enligt nu gällande lag. Konsumenten har alltså inte rätt att frånträda avtalet om han skall använda det köpta huvudsakligen i sin rörelse eller i sin egentliga yrkesverksamhet. I princip är det konsumentens syfte med förvärvet i det enskilda fallet som är avgörande. Konsumenten har ingen skyldighet att upplysa näringsidkaren om hur det köpta kommer att användas. i händelse av tvist torde det dock ankomma på konsumenten att styrka att den aktuella förutsättningen för paragrafens tillämpning är uppfylld (se vidare prop. 1971:86 5.89 i).

Fjärde punkten

Rätten att frånträda ett avtal föreligger inte om det pris som konsumenten har att betala är lägre än 100 kronor. Med pris avses både nyttighetens kontantpris, inklusive skatter och andra avgifter till det allmänna, samt eventuella tillägg såsom kreditkostnad, leveransavgift, porto- och emballa- gekostnad. Samma beloppsgräns gäller för aviseringsskyldigheten enligt 3 &.

Beloppsgränsen på 100 kronor avser det sammanlagda priset för vad konsumenten köper vid avtalstillfället. Om konsumenten köper t. ex. flera böcker vilka var för sig kostar mindre än 100 kronor men tillsammans betingar ett pris, som uppgår till 100 kronor eller mer, får konsumenten alltså frånträda köpet. Näringsidkaren kan inte kringgå förevarande bestämmelse genom att upprätta separata avtal om varje bok, om han vid samma avtalstillfälle säljer flera böcker, som tillsammans kostar 100 kronor eller mer. Å andra sidan kan konsumenten inte frånträda ett avtal om köp av flera böcker endast delvis på så sätt att han behåller en bok och skickar tillbaka de övriga. Han kan alltså bara frånträda avtalet i dess helhet. Näringsidkaren kan inte heller kringgå bestämmelsen genom att exempelvis besöka konsumen- ten flera gånger samma dag för att vid varje besök träffa avtal om en del av ett köp, som i realiteten utgör en helhet. Självfallet kan heller inte konsumentens rätt att frånträda avtalet sättas ur kraft genom andra slag av skenavtal (jfr de exempel på försök att kringgå den nuvarande hemförsäljningslagen som tagits in i bilaga 4).

69"

Förevarande paragraf motsvarar tillsammans med 7 ä i kommitténs förslag den nuvarande 2 ©. På grund av att ångerrätten enligt kommitténs förslag skall gälla även vid vissa köp per telefon har det varit nödvändigt, att dela upp bestämmelserna om säljarens skyldighet att lämna viss information så att de bildar två stycken i paragrafen.

Första stycket

Förslaget innebär inte någon ändring av de regler som gäller i dag. Näringsidkaren skall lämna den särskilda informationshandlingen med åtföljande blankett vid det sammanträffande då avtalet ingås, även om avtalet är villkorat från någondera sidan. I samband med att handlingen lämnas till konsumenten skall näringsidkaren se till att konsumenten skriver under ett exemplar av den som bekräftelse på att han har tagit emot den. Beträffande ytterligare motiv till detta stycke hänvisas till motiven till 2 ä i den nuvarande lagen (SOU l970:35 s. 47 foch prop. 1971:86 s. 95 ff).

A ndra stycket

Vid sådana avtal per telefon som avses i 5 & 1 kan den i första stycket av förevarande paragraf nämnda handlingen inte lämnas och kvitteras i ett sammanhang. Kommittén har av skäl som redovisats i kapitel 10 inte ansett det lämpligt med en föreskrift, genom vilken näringsidkaren åläggs att se till att konsumenten kvitterar de aktuella handlingarna när det är fråga om avtal per telefon.

Näringsidkaren skall enligt förevarande stycke lämna eller sända en bekräftelse av avtalet och informationshandlingen med blankett till konsu- menten snarast efter det telefonsamtal vid vilket avtalet har ingåtts. Vad som är "snarast” får i någon mån avgöras efter omständigheterna. Normalt skall handlingarna sändas inom ett eller två dygn efter telefonsamtalet. Om det skulle vara lämpligare för näringsidkaren att lämna de aktuella handlingarna direkt till konsumenten så står även denna möjlighet öppen för honom.

Som framgår av 8 & första stycket skall konsumentens ångerfrist i normalfallet räknas från den dag när handlingarna kom honom till handa. Detta innebär att näringsidkaren i händelse av tvist om ett avtal, som har ingåtts per telefon, skall kunna visa att han har lämnat eller skickat informationshandlingen och avtalsbekräftelsen till konsumenten. ] annat fall inträder de i 7 & angivna rättsföljderna. Vill näringsidkaren också kunna visa att konsumentens ångerfrist har gått ut en viss bestämd dag, måste han på grund av föreskrifterna i 8 & första och andra styckena också kunna visa när handlingarna kom konsumenten till handa eller när denne tog emot godset.

Tredje stycket

Förevarande stycke motsvarar 2 & andra stycket i den nuvarande lagen.

75

Den i första meningen av förevarande paragraf angivna rättsföljden inträder också enligt nu gällande hemförsäljningslag om säljaren inte vid rätt tidpunkt lämnar den särskilda informationshandlingen med åtföljande blankett till köparen (se vidare prop. 1971:86 s. 95 ff).

Beträffande den närmare innebörden av att avtalet inte gäller mot konsumenten hänvisas till motiveringen till 4å. Den i andra meningen

intagna hänvisningen till marknadsföringslagen innebär ett lagfästande av marknadsdomstolens praxis (se avsnitt 11.1).

8 & Första stycket

Förevarande stycke motsvaras i huvudsak av 4$ första meningen i den nuvarande lagen Kommittén föreslår visserligen att ångerfristen skall börja löpa när informationshandlingen jämte blankett och i förekommande fall avtalsbekräftelsen kommer konsumenten till handa. Enligt den nuvarande lagen är det parternas sammanträffande som utgör ångerfristens startpunkt. ! sak är skillnaden emellertid inte så stor. När parterna ingår avtalet vid ett sammanträffande vilket ju är en förutsättning för att den nuvarande lagen skall vara tillämplig — skall näringsidkaren både enligt gällande regler och enligt kommitténs förslag lämna informationshandlingen till konsumenten vid sammanträffandet Startpunkten för ångerfristen är alltså | normalfallet densamma vare sig nu gällande lag eller kommitténs förslag tillämpas.

Om avtalet har ingåtts vid ett telefonsamtal börjar ångerfristen löpa när både avtalsbekräftelse och informationshandling med tillhörande blankett har kommit konsumenten till handa. Detta innebär att en näringsidkare, som efter en telefonförsäljning vill veta när konsumentens ångerfrist har gått ut, måste se till att han får en bekräftelse på att handlingarna har kommit konsumenten till handa. Detta kan han göra på flera sätt, t. ex. genom att skicka handlingarna per post med mottagningsbevis. Näringsidkaren kan också låta konsumenten bekräfta att handlingarna kommit honom till handa innan godset levereras.

Uttrycket "komma till handa" har samma betydelse här som i flera andra lagar såsom avtalslagen, köplagen och räntelagen (1975:635). Handlingarna kommer konsumenten till handa när han är i tillfälle att ta del av deras innehåll. Om handlingarna lämnas till konsumenten kommer de honom till handa vid själva överlämnandet. Skickas de med post får de i allmänhet anses ha kommit mottagaren till handa när de läggs i hans brevlåda eller när en avi om att de kan hämtas på ett postkontor når honom. För att ångerfristen skall börja löpa är det alltså inte nödvändigt att konsumenten verkligen har tagit del av innehållet i handlingarna. För en ytterligare belysning av innebörden i uttrycket "komma till handa” hänvisas till Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 4:e uppl. 1960, s. 359 ff.

En konsument frånträder ett köp redan i och med att han lämnar eller sänder det skriftliga meddelandet härom till näringsidkaren. Kommitténs förslag innebär härvidlag ingen ändring i förhållande till nu gällande lag (se vidare prop. 1971:86 s. 102 f). Självfallet kan — utan att det särskilt anges i lagtexten avsändandet ske såväl med post eller telegraf som med telex om den tekniken skulle vara tillgänglig för parterna. Någon särskild form för det skriftliga meddelandet har inte föreskrivits. Konsumenten är alltså inte skyldig att använda den för ändamålet avsedda blankett, som skall vara fogad till den särskilda informationshandlingen. Det avgörande är att meddelandet är skriftligt och att det klart framgår att konsumenten inte vill stå fast vid avtalet.

Anvisningar om hur tidsfrister skall beräknas ges i lagen (19303173) om beräkning av lagstadgad tid och i den kompletterande lagen (19381107) om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag. Då tidsfristen som i detta fall är en vecka skall den dag, som genom sitt namn i veckan motsvarar den dag från vilken tidsfristen räknas. anses som slutdag. Detta innebär att om informationshandlingen och i förekommande fall avtalsbe— kräftelsen kom konsumenten till handa en tisdag så löper hans ångerfrist ut i och med utgången av följande tisdag. Skulle slutdagen infalla på en söndag eller annan allmän helgdag. lördag, midsommarafton. julafton. nyårsafton eller den 1 maj utsträcks fristen till närmast följande vardag.

Andra stycket

1 förevarande stycke görs undantag från den i första stycket angivna huvudregeln för ångerfristens beräkning. Beträffande de allmänna överväg- anden som ligger till grund för denna undantagsbestämmelse hänvisas till avsnitt 8.3. Undantaget torde få störst betydelse när det är fråga om avtal som har ingåtts per telefon.

Med "undersöka" avses inte nödvändigtvis att konsumenten under någon längre tid noggrant prövar och undersöker godset. Hur mycket som skall krävas för att konsumenten skall anses ha haft tillfälle att undersöka det köpta får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. En rimlig utgångspunkt synes vara den undersökning som konsumenten har möjlighet att företa om han köper godset på annat sätt, i första hand genom köp i en butik. I vissa fall torde det vara fullt tillräckligt att konsumenten fårtillfälle att före köpet undersöka ett prov för att huvudregeln i första stycket av förevarande paragrafskall bli tillämplig. Däremot kan det enligt kommitténs mening inte vara tillfyllest att konsumenten får se bilder på det aktuella godset och/eller läsa en skriftlig beskrivning av det. Självfallet kan muntliga uppgifter om godset från näringsidkaren eller någon annan inte ersätta konsumentens tillfälle att undersöka det före avtalstillfället.

Det bör påpekas att konsumentens tidsfrist enligt förevarande stycke räknas från det han tog emot godset och inte från det godset kom honom till handa. Det räcker alltså inte med att konsumenten erhåller en avi om att godset kan hämtas på en viss postanstalt för att tidsfristen skall börja löpa. Anledningen härtill är att det kan dröja lång tid mellan avtalstillfället och leveranstillfället. När det gäller de i 6 & nämnda handlingarna så kan konsumenten, i den mån de inte skall lämnas till honom vid sammanträffan- det, räkna med att de kommer honom till handa inom en förhållandevis kort tid. En konsument som i detta läge reser bort eller på annat sätt genom eget förvållande gör så att han inte kan ta del av handlingarna bör inte kunna förlänga ångerfristen genom sitt handlande. Däremot har kommittén ansett att tidsfristen i de nu aktuella undantagsfallen bör räknas från det konsu- menten faktiskt haft möjlighet att se närmare på godset eller åtminstone en väsentlig del av det. Vad som är att anse som en väsentlig del av godset får avgöras med hänsyn till det syfte som undantagsregeln har. Avgörandet kan därför bli beroende av vilken typ av gods det är fråga om.

Tredje stycket

! förevarande stycke görs i två punkter inskränkningar i den undantagsregel som tagits in i andra stycket. Såsom betonats i avsnitt 8.3 skulle det föra alltför långt om ångerfristen började löpa när konsumenten tog emot godset i alla de fall när han inte haft tillfälle att undersöka godset eller likadant gods vid avtalstillfället. Följden av att någon av de två punkterna i detta stycke anses tillämplig blir att ångerfristen skall beräknas enligt huvudregeln i första stycket i förevarande paragraf.

Första punkten

Det säger sig självt att gods som enligt avtalet skall tillverkas eller väsentligt ändras inte kan undersökas av konsumenten innan resultatet föreligger. Den omständigheten att godset skall tillverkas eller väsentligt ändras är emellertid inte ensamt tillräcklig för att ångerfristen skall börja löpa när de i 6 & nämnda handlingarna kommer konsumenten till handa. Det krävs också att godset efter tillverkningen eller ändringen faller utanför det sortiment som den aktuelle näringsidkaren tillhandahåller. Man måste ställa tämligen höga krav på avvikelsen från sortimentet. En näringsidkare, som säljer persienner genom hem- eller telefonförsäljning. bör t.ex. inte som grund för en tillämpning av förevarande punkt kunna åberopa att sålda persienner blivit anpassade till måtten på de fönster där de monterats. Persienner som ingår i näringsidkarens vanliga sortiment kan inte anses avvika från detta endast därför att de anpassas till den plats där de skall sitta. Däremot bör nu förevarande punkt tillämpas om persiennerna skall tillverkas i ett annat material än det som näringsidkaren brukar använda.

Andra punkten

Bestämmelsen i förevarande punkt måste tillämpas restriktivt. Det finns i annat fall risk för att regeln i paragrafens andra stycke blir verkningslös. En omständighet, som bör kunna medföra att det blir uppenbart oskäligt mot näringsidkaren att tillämpa bestämmelsen i andra stycket, är att kostnaderna för transport av godset till och från konsumenten är särskilt höga. Visserligen är transportkostnaderna något som näringsidkaren måste beakta vid valet av marknadsföringsmetod liksom vid prissättningen. Omständigheterna kan emellertid i vissa fall vara sådana att man måste ta hänsyn till transportkost- naderna och låta ångerfristen börja löpa redan när de i 6 %$ nämnda handlingarna kommer konsumenten till handa. trots att denne inte haft tillfälle att undersöka godset eller likadant gods. Så torde t. ex. i allmänhet vara fallet när det är fråga om köp av ett monteringsfärdigt småhus. Hus av detta slag säljs ofta genom hemförsäljning och i många fall har konsumenten inte möjlighet att före köpet undersöka något likadant hus. Det säger sig självt att näringsidkaren inte utan väldiga kostnader kan föra med sig byggnads— materialet eller rent av ett färdigt hus till de konsumenter som han vill besöka. På grund av kostnaderna fören eventuell återtransport skulle det inte heller vara rimligt att låta konsumentens ångerfrist börja löpa först när huset levererats eller eventuellt byggts färdigt.

Även andra omständigheter än transportkostnaderna bör kunna föranleda att ångerfristen skall beräknas enligt huvudregeln i första stycket i föreva- rande paragraf. trots att konsumenten inte haft tillfälle att undersöka godset eller likadant gods före köpet. 1 avsnitt 8.3 harjord och jordförbättringsmedel anförts som exempel på varor som inte kan undersökas på ett meningsfullt sätt genom en ytlig besiktning av ett prov. Även här måste naturligtvis konsumentens nytta av att se och känna på eller pröva den aktuella produkten ställas mot näringsidkarens besvär och kostnader för att föra produkten eller prover av produkten med sig.

()å

Förevarande paragraf motsvarar i huvudsak den nuvarande 5 &.

Första styrker

Enligt 5 & första stycket i den nuvarande lagen är säljaren skyldig att återställa vad han har mottagit "inom tid som skäligen åtgår för godsets avhämtande". Denna tidsfrist för återbetalning av erlagd köpeskilling eller återlämnande av bytesgods gäller även om det inte finns något gods att avhämta hos köparen. Kommittén har funnit att den nuvarande formuleringen är opraktisk. Som en allmän princip bör enligt kommitténs mening gälla att näringsidkaren skall betala tillbaka erlagd köpeskilling och lämna tillbaka eventuellt bytesgods så snart som möjligt. Naturligtvis bör näringsidkaren i förekommande fall också hämta levererat gods hos konsumenten utan dröjsmål. Från konsumentsyn- punkt är det emellertid viktigast att näringsidkarens skyldighet att så snart som möjligt lämna tillbaka mottagen betalning. däri inbegripet eventuellt bytesgods eller dess värde. kommer till uttryck i lagtexten. (Frågan om återlämnande av bytesgods behandlas närmare i avsnitt 8.4).

1 förevarande stycke föreskrivs att näringsidkaren skall vara skyldig att så snart som möjligt lämna tillbaka mottagen betalning. Med "så snart som möjligt” menas att återbetalningen skall ske så fort det är praktiskt möjligt efter det att näringsidkaren fått kännedom om att konsumenten frånträtt köpet. Om inga särskilda omständigheter hindrar det skall återbetalningen ske inom loppet av några dagar efter det konsumentens meddelande om frånträdandet nått näringsidkaren. Såsom framhållits i avsnitt 8.4 torde näringsidkaren få anses skyldig att lämna tillbaka eventuellt bytesgods om detta finns kvar i hans besittning och är i väsentligen oförändrat skick. Näringsidkarens tidsfrist för att lämna tillbaka bytesgods torde ofta behöva bli något längre än när det gäller återbetalning av pengar.

Om näringsidkaren av praktiska skäl eller eljest vill dröja med att hämta levererat gods hos konsumenten står det honom fritt att göra det. Godset skall i sådant fall förvaras hos konsumenten på näringsidkarens risk vad gäller skador som orsakats av att godset har förstörts eller förändrats av sig självt. av våda eller genom någon åtgärd som har varit nödvändig för att undersöka det (se 12 å). För att inte konsumenten skall behöva förvara godset under obegränsad tid föreskrivs dock att näringsidkaren — utom i sådana fall som avses i 11 å— skall vara skyldig att hämta godset senast tre månader från den dag när avtalet ingicks.

Konsumenten har varken enligt nu gällande lag eller enligt kommitténs förslag rätt till ränta på erlagd del av priset eller till ersättning för vård av levererat gods.

Andra stycket

Förevarande stycke motsvarar Så första stycket andra meningen i den nu gällande lagen.

Tredje stycket

Följden av att näringsidkaren inte hämtar godset inom tre månader från avtalstillfället blir att godset tillfaller konsumenten med äganderätt utan att han behöver betala för det. Förslaget innebär i denna del ingen ändring i förhållande till gällande lag.

105

I 9 & anges näringsidkarens skyldigheter när konsumenten har frånträtt ett avtal. I förevarande paragraftalas om konsumentens skyldigheter i samma situation. Konsumenten skall liksom enligt den nuvarande lagen göra det möjligt för näringsidkaren att hämta godset och det skall hållas tillgängligt i väsentligen oförändrat skick. Enligt kommitténs mening täcks den nuvaran- de lagens formulering ”väsentligen oförändrat och oförminskat skick” av "väsentligen oförändrat skick”. Vad som avses härmed framgår av proposi- tionen 1971:86 s. 84.

Förevarande bestämmelse innebär en precisering i förhållande till nuva- rande lag av konsumentens skyldighet att hålla godset tillgängligt för avhämtning. Iden nu gällande 4 g" föreskrivs nämligen att köparen skall hålla godset tillgängligt för säljaren, men det anges inte var detta skall ske. Enligt kommitténs mening bör godset i första hand hållas tillgängligt för närings- idkaren på den plats där det har tagits emot. I vissa fall torde det dock vara fördelaktigare för konsumenten att få hålla godset tillgängligt på någon annan plats, t. ex. sin arbetsplats. Det föreskrivs därför att konsumenten skall få välja någon annan plats än den där han tog emot godset under förutsättning att detta inte innebär någon olägenhet för näringsidkaren. Konsumenten skall tala om för näringsidkaren var denne kan hämta godset. Besked om var godset kan hämtas torde i de flesta fall kunna lämnas redan i samband med meddelandet om att avtalet frånträds (jfr förslaget till blankett i bilaga 10).

llä

Första stycket

Det förekommer att näringsidkaren skickar godset till konsumenten med post på sådant sätt att konsumenten kan undersöka godset och därefter skicka tillbaka det till näringsidkaren på den senares bekostnad och i samma förpackning som har använts för transporten till konsumenten. Vanligast är detta förfarande vid försäljning av böcker. Kommittén har inte velat hindra

liknande arrangemang i fortsättningen. En näringsidkare skall alltså enligt bestämmelsen i första stycket kunna befria sig från skyldigheten att hämta levererat gods genom att skicka godset per post till konsumenten. Kommittén har medvetet begränsat denna möjlighet till att avse postbefordran.

Konsumenten skall skicka tillbaka godsetså snart som möjligt efter det han frånträtt avtalet. Med "så snart som möjligt” menas, såsom framhållits i motiveringen till 9 & första stycket, att återsändandet skall ske så fort som det är praktiskt möjligt. I många fall torde återsändandet av godset kunna ske samtidigt med att detskriftliga meddelandet enligt 8 & skickas. I annat fall bör återsändandet av godset ske inom loppet av några dagar från det meddelandet om frånträdandet skickades. Naturligtvis kan särskilda omständigheter föranleda att tidsfristen utsträcks. En sådan särskild omständighet kan vara att konsumenten på grund av sjukdom eller handikapp är hindrad att själv ombesörja återsändandet. En annan omständighet, som kan förlänga tids- fristen, är att konsumentens tillgång till postservice är mycket begränsad.

Om konsumenten redan har betalat godset till någon del när han frånträder köpet är han inte skyldig att skicka tillbaka godset förrän han har fått tillbaka vad han har betalat.

Andra stycket

En förutsättning för att konsumenten skall bli skyldig att skicka tillbaka godset med post är— förutom att godset har skickats till honom med post —att näringsidkaren tillhandahåller en lämplig förpackning och att konsumenten inte behöver lägga ut för portot. Näringsidkaren skall alltså själv svara för dessa kostnader. Konsumenten har inget ansvar för vad som händer med godset sedan han har lämnat det till postbefordran.

12ä

Enligt förevarande paragrafförlorar konsumenten sin ångerrätt om han inte iakttar vad som åligger honom enligt 10 eller 11 å. Emellertid innehåller paragrafen några viktiga undantag från vad som föreskrivits i 10 och 11 gä om att godset skall vara i väsentligen oförändrat skick när det hålls tillgängligt för hämtning eller skickas tillbaka till näringsidkaren. Konsumenten förlorar inte sin ångerrätt om godset förstörs eller förändras av sig självt, dvs. på grund av sin egen beskaffenhet, av våda eller på grund av någon åtgärd som varit nödvändig för att undersöka det. Självfallet krävs det att undersökningen har utförts med tillbörlig omsorg. Det sakliga innehållet i paragrafen innebär inte någon nyhet i förhållande till vad som gäller enligt 4 & i den nu gällande lagen (se prop. 1971:86 s. 104 f).

13%

Paragrafen motsvaras helt av 5 äandra stycket i den nu gällande lagen. För en närmare kommentar till denna bestämmelse hänvisas till propositionen 1971:86 s.106f.

145

De överväganden som ligger till grund för paragrafen har redovisats i avsnitten 7.2.5 och 7.2.6.

Det praktiska säljarbetet utförs vid hemförsäljning liksom vid annan marknadsföring av försäljare, vilka kan arbeta under mycket skiftande förhållanden. Vissa försäljare är anställda hos näringsidkaren medan andra intar en mer självständig ställning. Om försäljaren inte handlar i eget namn är han ombud för näringsidkaren. Försäljarens befogenhet som ombud varierar starkt mellan olika näringsidkare.

Första stycket

Innebörden av förevarande stycke äratt avtal i normalfallet kommer till stånd mellan konsumenten och näringsidkaren redan genom den överenskommel— se som ombudet och konsumenten träffar under säljsamtalet. För att en överenskommelse som ombudet och konsumenten träffar inte omedelbart skall anses som ett för näringsidkaren bindande avtal krävs, att det för konsumenten klart framgår att överenskommelsen endast är preliminär och att dess giltighet är beroende av något framtida förhållande, t. ex. utfallet av en kreditprövning. Normalt måste ombudet alltså uttryckligen förbehålla näringsidkaren en acceptfrist för att inte den överenskommelse, som ombudet och konsumenten har träffat, skall anses som ett för näringsidkaren omedelbart bindande köpeavtal.

Bestämmelsen anger också uttryckligen att ombudet har behörighet att ta emot betalning med bindande verkan för näringsidkaren. Detta innebär att konsumenten inte drabbas om ombudet underlåter att redovisa mottagen betalning till näringsidkaren. Med betalning avses både bytesgods och kontant betalning. Bestämmelsen hindrar inte att ombudet för egen räkning köper gods av konsumenten. I sådana fall föreligger i själva verket två avtal, ett mellan näringsidkaren och konsumenten och ett mellan ombudet och konsumenten. Från konsumentens synpunkt spelar det dock ingen roll vem som är köpare till det gods som han säljer i den mån ersättningen för detta av ombudet räknas av på priset för det gods som konsumenten köper.

Bestämmelsen i sista meningen i förevarande stycke motsvarar 3 & andra stycket i den nuvarande lagen (se prop. 1971:86 s. 100 och 118 samt avsnitt 7.2.2).

Andra stycket

Bestämmelsen i förevarande stycke behandlar det fallet, att ombudet bryter mot de instruktioner som han fått av näringsidkaren. Om ombudet vid sina förhandlingar med konsumenten i något avseende handlar i strid med det uppdrag, som näringsidkaren lämnat honom, är det normalt en sak mellan näringsidkaren och hans ombud. Konsumentens situation påverkas alltså inte av detta förhållande enligt vad som följer av huvudregeln i paragrafens första stycke. Att fullt ut låta denna princip slå igenom skulle emellertid kunna leda till obilliga konsekvenser för näringsidkaren.

I förevarande stycke görs därför ett undantag från huvudregeln i de fall när

konsumenten inser eller borde inse, att ombudet bryter mot näringsidkarens instruktioner,dvs. när konsumenten är i s. k. ond tro. Vilka fall det här rör sig om kan av naturliga skäl inte uttömmande anges. Bedömningen av när konsumenten måste anses vara i ond tro får ske med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. I sista hand får det bli en bevis- och skälighetsbedömning för domstol. Några exempel på tänkbara undantagssi- tuationer bör dock nämnas här.

En faktor som kan vara aktuell i sammanhanget är priset. Om ombudet är berett att sälja den saluförda produkten för ett orealistiskt lågt pris, kan alltså konsumenten inte utan vidare genom att snabbt betala priset binda näringsidkaren till att leverera produkten till detta pris. Finns det anledning misstänka att allt inte står rätt till ombudet kanske realiserar lagret för att sedan "försvinna” med pengarna måste konsumenten anses vara i ond tro. En förutsättning är givetvis att konsumenten insåg att han hade med ett ombud att göra, dvs. att avtalet träffades i näringsidkarens namn och inte i ombudets eget namn.

En annan faktor, som kan tänkas påverka bedömningen, är de övriga villkor som ombudet erbjuder. Om ombudet lämnar utfästelser om mycket långa garantitider, synnerligen fördelaktiga avbetalningsvillkor eller liknan- de, kan detta vara varningssignaler för konsumenten. Konsumenten kan alltså inte binda näringsidkaren vid de utfästelser som ombudet har gjort genom att bortse från sådana varningssignaler.

Det förhållandet att konsumenten på ombudets anmaning har betalat hela eller en del av priset till denne kan inte i sig självt anses utgöra tecken på ond tro hos konsumenten. Visserligen torde många ombud inte ha befogenhet att ta upp betalning, men den enskilde konsumenten måste ha rätt att lita på att ombudet inte handlar i strid mot sina instruktioner. Inom vissa branscher är det vanligt att ombudet tar emot handpenning i form av bytesgods. I sådana fall har konsumenten än mindre anledning att ifrågasätta ombudets befo- genhet, om det inte föreligger några särskilda omständigheter, som tyder på motsatsen. Det spelar härvidlag ingen roll om ombudet förvärvar bytesgodset i eget namn.

15%

Denna paragraf innehåller regler om bevisbördans placering i händelse av tvist mellan näringsidkare och konsument. De i paragrafen upptagna reglerna leder i och för sig inte till annat resultat än vad som skulle bli fallet utan någon uttrycklig reglering. Det kan inte krävas av konsumenten att han i ett tvistemål skall styrka att han inte har lämnat sitt samtycke till ett säljbesök,att han inte har informerats om innehållet i lagen eller att han inte har tagit emot något gods. Samma sak gäller beträffande näringsidkarens möjligheter att styrka hur och när konsumenten har frånträtt avtalet. Kommittén har emellertid ansett det befogat att genom uttryckliga lagregler undanröja risken för missförstånd på denna punkt.

Första stycket

En näringsidkare, som vill gardera sig mot att konsumenter som lämnat sitt samtycke till säljbesök i efterhand förnekar detta, kan t. ex. se till att han får skriftliga svar från de konsumenter som samtycker till säljbesök. Ett annat sätt är att registrera de samtycken som lämnas vid telefonsamtal.

När det gäller frågan om konsumenten på föreskrivet sätt har erinrats om innehållet i lagen skall näringsidkaren, i de fall när avtalet har ingåtts vid sammanträffande mellan parterna, kunna förete den handling på vilken konsumenten genom sin namnunderskrift har bekräftat att han har tagit emot den särskilda informationshandlingen. Är det fråga om ett köp per telefon räcker det dock med att näringsidkaren kan visa att en skriftlig bekräftelse av avtalet samt informationshandlingen har skickats från närings- idkaren med post till konsumenten. En annan sak är att näringsidkaren, om tvisten gäller när ångerfristen började, måste kunna visa när handlingarna kom konsumenten till handa.

Andra stycket

Såsom framgår av 8 & skall en konsument som vill frånträda ett köp lämna eller sända ett skriftligt meddelande härom till näringsidkaren inom viss tid. Konsumenten bör tänka på att han i händelse av tvist skall kunna styrka att han fullgjort vad som åligger honom enligt 8 &. Detta kan han göra t. ex. genom att skicka meddelandet som rekommenderad försändelse eller om han själv lämnar meddelandet till näringsidkaren —genom att kräva ett kvitto av näringsidkaren.

Lagens ikraftträdande

Här hänvisas till vad som anförts i kapitel 13.

14.2. Förordningen om information enligt 6 & hemförsäljningslagen

Enligt 6? tredje stycket i den föreslagna hemförsäljningslagen skall rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställa formulär till de handlingar, som näringsidkaren enligt paragrafens första och andra stycke är skyldig att lämna eller sända till konsumenten.

Det är enligt kommitténs mening praktiskt att regeringen själv första gången fastställer formulären i samband med hemförsäljningslagens utfär- dande. Kommittén har därför utarbetat ett förslag till en för sådant fall erforderlig förordning. Vidare lägger kommittén fram förslag till de aktuella formulären. De har intagits som bilaga 10 och 11 i betänkandet. Någon närmare kommentar till formulären torde inte erfordras. Det bör dock påpekas att kommittén inte ansett det erforderligt att hemförsäljningslagen återges på baksidan av den särskilda informationshandlingen. Detta är en ändring i förhållande till vad som nu gäller, men kommittén har i stället givit sitt förslag till informationshandling ett fylligare innehåll,som bör vara lättare

att läsa för konsumenterna än lagtexten.

Om erfarenheterna senare visar att formulären behöver justeras är det lämpligt att regeringen överlåter på konsumentverket att sköta frågan. Såsom nämnts i avsnitten 1.2.3 och 6.1 pågår i verkets regi förhandlingar om riktlinjer för direktförsäljning till konsument. Det kan som en följd av dessa förhandlingar visa sig att formulären behöver ändras eller kompletteras med ytterligare information.

Reservationer

1. Av ledamoten Bernitz

Vår nuvarande hemförsäljningslag antogs av en i huvudsak enhällig riksdag den 28 maj 1971. De reservationer och voteringar som förekom rörde endast tre särskilda frågor rörande lagens räckvidd m.m. Över huvud har den omfattande marknads- och konsumentlagstiftning som tillkommit under 1970-talet införts i huvudsaklig enighet. Detta gäller såväl marknadsförings- lagen i sin ursprungliga och utbyggda version och avtalsvillkorslagen som konsumentköplagen och konsumentkreditlagen.

Såvitt gäller nu föreliggande förslag är hemförsäljningskommittén enig om de civilrättsliga reglerna. Dessa innefattar en. betydande utbyggnad av konsumentskyddet, däribland såsom en fullständig nyhet en civilrättslig reglering även av telefonförsäljning. Däremot föreligger betydande oenighet inom kommittén i fråga om behovet och utformningen av marknadsrättsliga regler som innefattar krav på att hemförsäljning skall föregås av särskild avisering (se avsnitt 1.2.3). Bakom det förslag som förs fram i betänkandet såsom kommitténs står endast två av kommitténs fem ledamöter.

Det finns skäl att överväga vari grunden till denna oenighet kan ligga. Enligt min mening är förklaringen väsentligen att finna däri att den aviseringsregel som föreslås i betänkandet till sin inriktning och sina verkningar är av en delvis annan karaktär än de konsumentskyddande regler av marknads- eller civilrättslig natur, som i övrigt hittills införts i Sverige och som kommittén själv föreslår i civilrättsligt hänseende. Vad saken gäller är om lagstiftningen bör ges en så restriktiv inriktning att den närmar sig ett rent förbud mot hemförsäljning eller om den bör bygga på uppfattningen att hemförsäljning, såsom andra säljformer, skall få förekomma på marknaden och där söka visa sitt berättigande —förutsatt att det säkerställs att den bedrivs i tillbörliga former.

Den i betänkandet föreslagna aviseringsregeln innebär att uppsökande hemförsäljning av nu normalt tillämpat slag över huvud ej skall få bedrivas fortsättningsvis, bortsett från falldär det salubjudnas värde understiger 100 kronor, eftersom hemförsäljning enligt förslaget kräver ett uttryckligt föregående samtycke från konsumentens sida. Vid av kommittén företagna hearings och även i andra sammanhang har det klarlagts, att den berörda branschen ser utomordentligt allvarligt på förslaget och i allt väsentligt uppfattar det såsom likställt med ett förbud mot hemförsäljning. För egen del harjag nått uppfattningen att den av branschen gjorda bedömningen, ehuru

tillspetsat framförd, har en högst reell bakgrund. Här kan hänvisas, förutom till kommitténs hearings m. m., till erfarenheterna från Danmark, där ungefär samma regler gäller som vad nu föreslås för Sverige. Lämnade uppgifter från såväl myndighets- som näringslivshåll i Danmark pekar på att de danska reglerna fungerar såsom ett förbud mot hemförsäljning.

Ställningstagandet till frågan om en aviseringsregel bör ske från konsu- mentskyddssynpunkt och med beaktande av de principer varpå den svenska marknadslagstiftningen bygger. Detta bör påpekas bl. a. därför att det har varit vanligt i andra jänder att den traditionella butikshandelns organisationer motarbetat hemförsäljning, liksom andra distributionsformer utan fast säljställe, genom att framföra eller understödja restriktiva lagstiftningskrav. Så har understundom också varit fallet i Sverige, särskilt när det gäller den ambulerande handeln. Mot denna bakgrund är det påkallat att iaktta en viss försiktighet vid bedömningen av det utländska material som redovisas i betänkandet. Det ställer sig svårt och ibland ogörligt att korrekt bedöma i vilken utsträckning utländsk lagstiftning föranletts av konsumentskydds- synpunkter eller av andra skäl.

Hemförsäljning bör i likhet med andra säljformer få förekomma på marknaden, förutsatt att den bedrivs i tillbörliga former. Denna syn stämmer utan tvivel bäst med den principiella uppläggningen och utformningen av den svenska marknadslagstiftningen, somju bygger på etableringsfrihet, konkur- rensfrihet och neutralitet från samhällets sida till olika distributionsformer. Ingripanden mot hemförsäljning såsom säljform som är av så restriktiv beskaffenhet att de i realiteten närmar sig ett förbud bör endast genomföras, om det står klart att säljformen föranleder sådana missförhållanden från konsumentsynpunkt, som inte låter sig tillfredsställande bemästras inom ramen för mindre ingripande åtgärder. Min bedömning blir därför beroende av dels den dokumentation om förekommande missförhållanden som föreligger och möjligheterna att inom dagens regelsystem motverka dessa, dels betydelsen av den utbyggnad av konsumentskyddet på hemförsäljnings- området som nyligen skett eller nu föreslås såväl genom kommitténs egna förslag som genom andra åtgärder.

Man skall ha klart för sig att hemförsäljning inte bara regleras av hemförsäljningslagen — som i själva verket endast är en speciallag — utan framför allt av marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen, konsumentköpla- gen och konsumentkreditlagen. Härtill torde i framtiden komma den nyligen föreslagna konsumenttjänstlagen. Det är det samlade skydd för konsumen- terna som framgår ur detta lagstiftningskomplex som utstakar skyddsnivån på hemförsäljningsområdet. Särskilt finns det anledning att understryka marknadsföringslagens grundläggande betydelse.

Den dokumentation om aktuella förhållanden på hemförsäljningsområdet. som lagts fram i betänkandet, är inte entydig. Det framgår emellertid att hemförsäljningen har stor omfattning i Sverige och rör produkter och tjänster av mycket växlande slag. Det samlade intrycket är att det fortfarande finns brister i det faktiska konsumentskyddet på hemförsäljningsområdet. bl. a. när det gäller den information som lämnas, men att det å andra sidan skett en fortgående sanering av marknadsföringsmetoder och avtalsvillkor på hem- försäljningsområdet under loppet av 1970-talet. Den försäljning av utländska uppslagsverk i anmärkningsvärda former, som var så starkt observerad vid

hemförsäljningslagens tillkomst, förefaller sålunda ha upphört. Framför allt synes KO:s övervakande och ingripande verksamhet samt marknadsdom- stolens beslut i hemförsäljningsärenden med stöd av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen ha verkat sanerande. Intressant är att notera (bilaga 5.1 i betänkandet) att antalet anmälningar till konsumentverket/KO angå- ende hemförsäljningsfrågor visar en sjunkande trend — från 70 fall är 1973 till 39 fall är 1978 samt att dessa anmälningar till övervägande del (över 60 %) avsett ett förfarande som redan i dag är klart otillbörligt, nämligen underlå- telse att överlämna ångerblankett. Man noterar också att av totala antalet anmälningar under 1973 t. o. m. 1978, 28 587 fall, 353 gällde hemförsäljning. Denna siffra framstår knappast som hög.

Syftet att åstadkomma en utbyggnad av konsumentskyddet vid hemför- säljning kan knappast tillgodoses enbart genom en typ av åtgärd. Vad som fordras är ett samspel av åtgärder med delvis olikartad inriktning. Kommittén är enig om att föreslå ett antal sådana åtgärder, vilka tillsammans med vad som i annat sammanhang nyligen genomförts eller föreslagits bildar ett "åtgärdspaket” som innehåller många viktiga komponenter. Här märks särskilt följande.

:| Ångervecka införs även när hemförsäljning leder till kontantköp (över 100 kr) [| Den tidpunkt då ångerveckan börjar löpa senareläggs i de fall där konsumenten inte haft tillfälle att undersöka varan vid köptillfället :| Ångervecka införs även vid telefonförsäljning [| Näringsidkare som bedriver hemförsäljning åläggs ett strängare ansvar för försäljarnas handlande och utfästelser |:] Krav på att hemförsäljare skall respektera en konsuments meddelande om att han undanber sig besök (t. ex. i form av skylt på dörren) har godtagits av branschorganisationen Direktförsäljningsföretagens Förening (DF) vid förhandlingar med konsumentverket/KO och kan med all sannolikhet upprätthållas med stöd av marknadsföringslagen [1 Särskilda informationskrav att iakttas vid hemförsäljning kan ställas upp med stöd av 3 5 i den utbyggda marknadsföringslagen (generalklausulen om informationsskyldighet) och är föremål för riktlinjeförhandlingar mellan konsumentverket/KO och branschorganisationen (DF) |] Krav på angivande av effektiv ränta och på uttagande av 20 % kontant- insats vid kreditköp av konsumenter gäller från den 1 juli 1979 enligt den nya konsumentkreditlagen. Reglerna åsyftar att motverka överilade kreditköp, varvid man bl. a. särskilt haft hemförsäljning i sikte El Effektivare regelövervakning kommer till stånd genOm den successivt utbyggda kommunala konsumentverksamheten och genom omläggning av den regionala konsumentverksamhetens inriktning. Eftersom hemför- säljning ofta bedrivs lokalt, eller i vart fall kan variera lokalt sådan den faktiskt bedrivs, är lokal och regional regelövervakning betydelsefull såsom ett komplement till den övervakning som fortlöpande sker genom handläggningen av konsumentanmälningar till konsumentverket/KO

Härtill kommer det omfattande förslag till utbyggt konsumentskydd vid bl. a. hemförsäljning av tjänster, både sådana som omfattas av den föreslagna hemförsäljningslagen och sådana som ligger utanför denna, som nyligen

föreslagits i betänkandet Konsumenttjänstlag (SOU l979z36). Här föreslås bl. a. att konsumenten skall ha avbeställningsrätt enligt relativt förmånliga ersättningsregler ända fram till dess att tjänsten färdigställts.

En ytterligare förstärkning av konsumentskyddet åstadkoms om det nu redovisade "åtgärdspaketet" kompletteras med möjlighet att meddela näringsförbud mot hemförsäljningsföretag som uppenbart åsidosätter kon- sumentskyddslagstiftningens krav.

Den sammanlagda effekten av det här redovisade "åtgärdspaketet" framstår som högst betydande, inte minst mot bakgrund av att som ovan konstaterats en sanering av hemförsäljningsbranschen redan uppnåtts inom ramen för hittills vidtagna åtgärder. Det saknas mot denna bakgrund anledning att i dagens läge genomföra så långtgående restriktioner mot hemförsäljningen såsom säljform, som den i betänkandet föreslagna avise— ringsregeln skulle medföra. ] vart fall bör det inte förrän man kan bedöma de faktiska saneringseffekterna av det här redovisade ”åtgärdspaketet” kom mai fråga att införa en dylik regel.

Det finns också vägande skäl mot att införa en generalklausul av det slag som föreslås av ledamoten Hillbom. En ordning, enligt vilken vissa näringsidkare men inte andra skulle vara skyldiga att inhämta föregående samtycke till besök för hemförsäljning, ter sig svårmotiverad och ger upphov till mycket komplicerade avgränsningar och informationsproblem. I realite- ten synes förslaget med sin karaktär av kompromiss innebära en form av lagstiftningsdelegation som skjuter över problemen till de rättstillämpande organen.

Däremot har jag i kommittén förordat en aviseringsregel i den mjukare formen, att konsumenterna genom avisering ges tillfälle att i förväg meddela att de avböjer besök. Detta kan åstadkommas genom att man i den föreslagna lagtexten stryker tredje meningen i 3 & andra stycket, dvs. meningen "Besök får endast ske hos konsumenter som har lämnat sitt samtycke". En så utformad aviseringsrege1 skulle, utan att vara onödigt restriktiv, till väsentlig del tillgodose konsumentintresset av att kunna slippa oönskade säljbesök i bostaden. Regeln skulle sannolikt också tvinga fram en bättre organiserad säljverksamhet från hemförsäljningsföretagens sida, t. ex. genom att hindra oplanerat s. k. trappspring i städernas höghusbebyggelse. Självfallet måste aviseringen ske på sådant sätt och i sådana former att den separeras från reklammeddelanden. De farhågor som i detta hänseende framförs i betänk- andetexten (avsnitt 5.3) framstår som överdrivna. Från näringsidkarsyn- punkt har en aviseringsregel av det slag jag förordat den fördelen att besök kan undvikas hos konsumenter, som är särskilt obenägna att köpa. Å andra sidan medför dock givetvis ett aviseringskrav ökade kostnader. Kommittén har tyvärr inte genomfört närmare kostnadsstudier, vare sig av det förslag till aviseringsregel som förs fram i betänkandet eller av den modell som jag har föreslagit. Förhoppningsvis blir kostnadsaspekterna nämnare utredda i anslutning till remissbehandlingen. Det ter sig dock sannolikt att kostnader- na för tillämpningen av en aviseringsrege1 av det slag somjag har förordat bör kunna hållas relativt låga genom begagnande av fasta rutiner.

När det gäller frågan om näringsförbud kanjag i huvudsak ansluta mig till vad som anförs i det särskilda yttrandet av experten Freivalds. Här kan även hänvisas till betänkandet Konsumenttjänstlag (SOU 197936) 5. 205 f.

Saninian/attni/igm'is har jag alltså uppfattningen

att kommittén ej bort föreslå en aviseringsregel som förbjuder besök för hemförsäljning hos konsumenter som ej uttryckligen samtyckt därtill —i vart fall inte i nuvarande läge där man inte haft tillfälle att bedöma saneringsef— fekterna av ”åtgärdspaketet" i övrigt,

att kommittén bort föreslå en aviseringsregel av innebörd att konsumenter som så önskar skall kunna avböja ett säljbesök, förutsatt att företagna kostnadsstudier visar att en sådan ordning. såsom kan antas, låter sig genomföras till rimliga kostnader

samtatt kommittén hade bort närmare utreda frågan om införande av lagstiftning som möjliggör att näringsidkare som uppenbart åsidosätter konsumentskyddets krav i samband med hemförsäljning kan meddelas näringsförbud.

2. Av ledamoten Hillbom

Hemförsäljningskommittén har haft i uppdrag att dels göra en översyn av hemförsäljningslagen och därtill hörande frågor, dels undersöka frågan om tvingande lagstiftning angående öppet köp vid konsumentköp i allmänhet. Jag delar ej kommittémajoritetens uppfattning vad gäller möjligheterna att lagstifta om öppet köp. Ej heller har jag kunnat biträda den lagtekniska lösningen av aviseringsregeln sådan den utformats i förslaget till hemförsälj— ningslag.

Öppet köp

Såsom framhålles i kommitténs direktiv rör frågan om öppet köp problem av stor praktisk betydelse för konsumenterna. Kommittén borde därför, enligt direktiven, förutsättningslöst väga mot varandra de skäl som talar för och emot införande av tvingande lagstiftning angående rätt för köpare vid konsumentköp att återlämna den köpta varan och samtidigt återfå erlagd betalning. Härvid borde också beaktas vilka möjligheter som finns att tillgodose det angivna syftet genom frivilliga åtaganden.

Kommitténs arbete med frågan om öppet köp inriktades också tidigt på att söka nå förhandlingslösningar inom ramen för konsumentverkets arbete. Därvid uttalades dock från kommitténs sida den uppfattningen, att om frivilliga överenskommelser mellan konsumentverket och enskild handel visade sig omöjliga att uppnå, lagstiftning om öppet köp måste övervägas. Enligt min mening har erfarenheterna av hittillsvarande förhandlingar visat att det privata näringslivet saknar intresse av att frivilligt införa ett generellt öppet köp vid konsumentköp. För mig framstår därför idag en lagstiftning om öppet köp som den enda framkomliga vägen.

Av detta skäl kan jag ej dela kommitténs uppfattning att lagstiftningsal- ternativet enligt någon av de skisserade modellerna inte är realistiskt för närvarande.

A viseringsrege/

För att öka konsumentskyddet vid hemförsäljning föreslår hemförsäljnings- kommittén införandet av en aviseringsskyldighet. Jag delar tillfullo kommit- téns uppfattning att avisering före säljbesök i konsumentens bostad är nödvändig i flertalet fall. Däremot kan jag ej biträda den lagtekniska lösning av aviseringsregeln som nu har föreslagits.

_ Alltsedan hemförsäljningskommitténs majoritet, fyra av fem ledamöter, enats om att föreslå en aviseringsregel vid hemförsäljning, har diskussioner pågått om den lagtekniska utformningen av en sådan regel. En av utgångs- punkterna för dessa diskussioner har varit att avisering är nödvändig före vissa typer av säljbesök, medan en aviseringsskyldighet skulle framstå som verklighetsfrämmande och icke önskvärd vid andra typer av säljbesök. Majoriteten var därför enig om att en aviseringsregel måste ge utrymme för en viss grad av flexibilitet. Av detta skäl enades majoriteten om att föreslå en aviseringsregel utformad som en generalklausul. Jag står fortfarande fast vid denna uppfattning, medan de övriga ledamöterna som tidigare förordat en generalklausul numera ändrat uppfattning och i stället förordar andra lagstiftningsmodeller.

En aviseringsrege1 av generalklausulmodell kan självfallet utformas på ett flertal olika sätt. Grundläggande skall dock vara, att avisering skall ske när det med hänsyn till det salubjudnas art och pris måste anses vara av särskild betydelse från konsumentsynpunkt att så sker. En generalklausul med detta innehåll kan förslagsvis utformas på följande sätt.

Underlåter en näringsidkare. som i sin yrkesmässiga verksamhet vill besöka en konsument i dennes bostad föratt sälja vara, tjänst eller annan nyttighet,som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk att — när det med hänsyn till det salubjudnas art och pris måste anses vara av särskild betydelse från konsumentsynpunkt först bereda konsumenten tillfälle att meddela om denne önskar ta emot ett besök, kan marknadsdomstolen ålägga honom att avisera sina besök. Åläggande kan meddelas även en anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

Åläggande enligt första stycket får innehålla föreskrift om

1. att aviseringen skall ske på visst sätt, 2. att besök endast får ske hos den konsument som samtyckt till det, 3. att besök inte får ske hos den konsument som avböjt det.

Skälen till attjag förordar en aviseringsregel utformad som en generalklausul kan sammanfattas på följande sätt.

1. Generalklausuler har, enligt min mening, med framgång tidigare använts på andra områden inom den konsumentskyddande lagstiftningen. Jag ser inga skäl varför inte denna lagstiftningsteknik också skulle kunna fungera i detta sammanhang, och jag har svårt att förstå alla de negativa omdömen om denna lagstiftningsteknik som framförts i kommitténs betänkande.

2. Med en generalklausul ges en flexibilitet i lagstiftningen som går förlorad med den absoluta påbudsregel som föreslås. Som jag ser det, finns det behov av att, med hänsyn till det salubjudnas art och pris, kunna riktlinjeförhandla om huruvida avisering behövs vid hemförsäljning av

vissa varor och tjänster. Vidare är det önskvärt att man, i de fall då avisering bedöms angelägen ur konsumentsynpunkt, skall kunna förhandla om tidpunkten för avisering, sättet för avisering och innehållet i aviseringen.

3. Hemförsäljning faller självfallet idag in under marknadsföringslagen. Det betyder att konsumentverket/KO redan i nuläget förhandlar med hemför- säljningsföretagen om deras sätt att bedriva hemförsäljning. Helt naturligt borde också, med stöd av generalklausulen, frågan om avisering vid hemförsäljning kunna inrymmas i sådana förhandlingar.

3. Av ledamoten Schierbeck

Som framgår av avsnitt 1.2.3 har vid votering tre av kommitténs fem ledamöter avstått från att stödja betänkandets huvudförslag beträffande skyldighet att avisera besök för hemförsäljning. Enligt min uppfattning hade det ålegat kommittén att söka forma ett huvudförslag som bättre återger flertalsuppfattningen i kommittén än det nu framlagda huvudförslaget gör.

På detta sätt överröstad reserverar jag mig mot kommitténs förslag om skyldighet att avisera besök för hemförsäljning samt mot de för nämnda förslag åberopade motiven och önskar anföra följande:

Hem/örsäljningens värde för konsumenterna

Det material i form av intervjuer med konsumenter och hearings med berörda näringsidkare, som kommittén har tagit del av, har visat att ett inte obetydligt antal konsumenter uppskattar att ha tillgång till s'äljbesök i hemmen även när det som för närvarande är fallet — sker utan föregående avisering. Bland annat har framgått att hemförsäljning i glesbygd, där fast butiksservice stundom är begränsad i fråga om säljställen och sortiment, sedan länge förekommer i en omfattning som ej kan betecknas såsom ringa. För vissa handikappade konsumenter kan dessutom försäljningsformen utgöra en särskilt positiv faktor.

Hittillsvarande reglering av hemförsäljningen

Hemförsäljningslagen har i sin nuvarande form åstadkommit en god sanering av tidigare missförhållanden. Den ger konsumenterna ett gott skydd, framförallt genom reglerna om ångervecka. Kommitténs förslag i andra delar än aviseringsavsnittet stärker konsumenternas ställning ytterligare. Härtill kommer de konsumentpolitiska framsteg som gjorts under den tid kommit- tén arbetat. Bland annat har en förhandlingsöverenskommelse träffats mellan konsumentverket och de näringsidkare som bedriver hemförsäljning. Ett viktigt konsumentintresse som därvid har tillgodosetts är att de dörrskyltar som konsumenter sätter upp för att slippa säljbesök skall respekteras.

Dokumentation av missförhållanden

Allmänt negativa attityder till hemförsäljning, vilka refererats och uppgivits vara generellt förekommande bland konsumenterna, kan enligt min uppfatt- ning inte anses utgöra bevis för verkliga missförhållanden.

De uppgifter om missförhållanden, som därutöver har åberOpats som grund för förslag om aviseringsskyldighet, utgörs främst av konsumentver- kets ärendestatistik och av olika rapporter om konsumentreaktioner.

I förhållande till det stora antalet hemförsäljningstransaktioner över tre miljoner per år framstår de redovisade klagomålen enligt min uppfattning som någorlunda förklarliga. De kan i varje fall inte uppfattas som bevis för så otvetydiga och omfattande olägenheter för konsumenterna att de ger anledning till en rigorös och detaljerad reglering av hur försäljare skall bete sig vid säljbesöken. Av bilaga 5.1 framgår även att antalet anmälningar'visar en klart sjunkande tendens.

Självfallet får inte lägre konsumentpolitiska krav ställas på hemförsäljning- en än på andra distributionsformer. Det förefaller mig dock mera ändamåls- enligt att angripa eventuellt kvarstående olägenheter genom de möjligheter till sanering som ges i riktlinjeförhandlingar mellan konsumentverket och näringsidkarna. Detta har jämväl framhållits i avsnitt 1.2.3.

Effekterna av en aviseringsregel

De näringsidkare som driver seriös hemförsäljning har — bland annat vid en hearing inför kommittén (bilaga 9.2) enligt min uppfattning tämligen övertygande gjort sannolikt att ett åläggande att i förväg avisera och få konsumentens samtycke till säljbesök skulle så avsevärt försvåra och fördyra verksamheten att densamma skulle omöjliggöras inom många branscher. De företagsekonomiska verkningarna blir i så fall inte begränsade till försälj- ningsledet utan kommer även att påverka producentledet. Särskild betydelse skulle en sådan utveckling få för produktutvecklingen och hemmamarkna- derna för exportproducerande svenska kapitalvarutillverkare. Ett stort antal anställda skulle komma att beröras.

Utländska exempel har även anförts vilka synes dokumentera att avise— ringsföreskrifter i praktiken medför att hemförsäljningsformen avvecklas.

De synpunkter, som i detta avseende utvecklas i experten Hellstadius” särskilda yttrande, övertygar om realiteten i sådana farhågor.

Slutsatser och yrkande

Jag kan som ovan utvecklats således inte finna att konsumentskyddet vid hemförsäljning för närvarande är så bristfälligt att ovannämnda konsekven- ser för näringsidkarna samt konsekvenserna på gällande näringsfrihet samt på ekonomi och sysselsättning i berörda branscher kan lämnas obeaktade.

Mot denna bakgrund harjag bedömt dokumentationen om missförhållan- den alltför svag för att motivera införandet av ett sådant lagfäst regelsystem, som innebär uppenbar risk för att en inarbetad distributionsform tvingas upphöra.

Jag anser därför att kommittén hade bort avstå från att föreslå någon aviseringsregel.

Särskilda yttranden

1. Av experten Freivalds

Enligt direktiven har kommittén fått i uppdrag att överväga KO:s förslag, i skrivelse tilljustitiedepartementet den 19 december 1972, att införa möjlighet att förbjuda näringsidkare som missbrukat hemförsäljningen att i fortsätt- ningen bedriva sin verksamhet i den formen. Om denna påföljd befanns lämplig skulle kommittén överväga reglernas närmare utformning.

Kommittén har(i avsnitt 11.1)ställt sig något tveksam till effekterna av ett näringsförbud men inte uteslutit att det kan visa sig fylla ett behov. Frågan om näringsförbud och de rättsliga problem som det aktualiserar bör dock enligt kommitténs förslag utredas med ett bredare perspektiv än vad som kan bli fallet om frågan ställs i relation till förhållandena inom en enstaka bransch eller sektor av marknaden.

Det är allmänt känt att det i åtskilliga branscher förekommer ett mindre antal oseriösa näringsidkare som orsakar stora problem från konsumentsyn- punkt. Problemen visar sig främst i branscher där det ställs förhållandevis små krav på kapitalinsatser och specialkunnande hos näringsidkaren. Hemförsäljning är en säljform som ofta kan bedrivas utan större kapital- insatser och av näringsidkare med "kontoret på fickan".

Konsumentverket/KO:s erfarenhet visar att det finns företag som medve- tet underlåter att tillämpa hemförsäljningslagens regler. Från konsument- synpunkt är det angeläget att kunna ingripa mot dessa företag. Med stöd av marknadsföringslagen kan ett förfaringssätt som är att bedöma som otillbör- lig marknadsföring i dag angripas genom förbudsföreläggande av KO eller förbud meddelat av marknadsdomstolen. Möjligheten att förbjuda närings- idkare att fortsätta sin verksamhet i form av hemförsäljning skulle innebära ett effektivt instrument att komma tillrätta med uppenbara missförhållan- den. Mot bakgrund av de skärpta regler för hemförsäljning som kommittén föreslår, framstår behovet av att effektivt kunna ingripa mot näringsidkare som åsidosätter dessa regler som än mer angeläget.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för hemförsäljning borde kommittén närmare ha övervägt näringsför- bud som påföljd samt reglerna för sådant förbud.

1 Inledande kommentarer

Jag ansluter mig till ledamoten Schierbecks reservation, i vilken han anför att kommittén bör avstå från att föreslå en s. k. aviseringsregel som innebär uppenbar risk för att en inarbetad distributionsform tvingas upphöra, liksom till de delar av ledamöterna Bernitz* och Hillboms reservationer, vari avvikande meningar anförs ifråga om aviseringstvång enligt 3 & i förslaget till ny hemförsäljningslag. Därutöver vill jag anföra följande:

Yttrandets omfattning beror på att delar av den information, som under utredningens gång tillförts kommittén från näringsidkarnas sida, saknas i betänkandet. Av kommitténs förslag framgår ej heller med önskvärd tydlighet att 3 och 4 ååå i förslaget med största sannolikhet kommer att verka som ett generellt näringsförbud — med allt vad detta skulle innebära i form av försämrad service för konsumenterna samt konkurrensinskränkning och minskad sysselsättning inom en icke obetydlig sektor av näringslivet. Ett förslag om sådant beslut förutsätter en mera allsidig belysning av hemför- säljningen än den betänkandet tillhandahåller, liksom en förutsättningslös analys av alla omständigheter av betydelse för en totalvärdering.

Kommittén och dess sekretariat har under utredningstiden erbjudits att hos branschföretagen studera hur hemförsäljning i verkligheten bedrives. Erbjudandena har emellertid inte accepterats. Detta är beklagligt, då praktiska fältstudier utan tvivel skulle ha kunnat undanröja en rad förutfat- tade meningar och missuppfattningar av den typ som nu vidlåder betänkan- det.

Den grupp av näringsidkarejag företräder haren klart positiv inställning till konsumentpolitikens allmänna inriktning liksom till den särreglering som tillkom genom lagen (19712238) om hemförsäljning m.m.

Branschen ärinte heller främmande för att genom egna åtgärder bidra till en ökad trygghet för konsumenten. De branschorganiserade företagen tillämpade sålunda frivilligt en ångerrätt långt innan lagen härom trädde i kraft. Sedan 1974 tillämpar de frivilligt en ångervecka vid telefonförsäljning och en betalningsgaranti för ersättning som allmänna reklamationsnämnden i tvistefall rekommenderar. Vidare har, likaledes frivilligt, införts ångervecka även vid sådan kontantförsäljning som enligt nu gällande lag ej omfattas av ångerrätt.

Det kan också erinras om att hemförsäljningslagen snabbt fick genomslag över hela landet. Sålunda konstaterade KO redan något år efter lagens tillkomst att kunskapen om lagen hunnit bli tämligen god och att den lojalt tillämpades av de flesta företag.

Branschens positiva inställning till ett ökat konsumentskydd har även kommit till uttryck inom hemförsäljningskommittén vid behandlingen av de konkreta frågor som kan anses tillhöra utredningsuppdraget. Jag har sålunda inom kommittén anslutit mig till

1. att den nuvarande hemförsäljningslagens s.k. kontantundantag slopas (lagförslagets 5 $$),

2. att ångervecka införes vid telefonförsäljning (lagförslagets 5 ä).

3. att tidpunkten för ångerveckans påbörjande i vissa fall ändras (lagförsla- gets 8 5) samt till

4. att ett utökat sidolöparansvar föreskrivs (lagförslagets 14 ä).

I motsats till kommittén harjag därutöver förordat det enligt kommittédi- rektiven av KO initierade alternativet

5. att man i lag skapar möjlighet att vid vite förbjuda näringsidkare som mera systematiskt åsidosätter hemförsäljningslagen att i fortsättningen bedriva hemförsäljning.

Enligt direktiven förefaller ett sådant alternativ ha påtagliga fördelar. Det ansluter också till den gamla rättsregeln att "missbruket upphäver icke (det rätta) bruket". Ett selektivt näringsförbud är enligt min mening det adekvata medlet att komma tillrätta med näringsidkare, som inte bedriver hemförsälj- ning på ett godtagbart sätt.

Kommittén har alltså varit i allt väsentligt enig om de förslag till lagstiftningsåtgärder som har uttrycklig förankring i utredningsdirektiven.

I fråga om ett aviseringstvång enligt lagförslagets 3 och 4 55 har å andra sidan stor oenighet rått. Även om det låter sig sägas att det röstningsförfa- rande som kommit till användning vad gäller avisering (se avsnitt 1.2.3) är formellt korrekt vill jag med bestämdhet hävda att det är högst otillfreds- ställande i sak. Det har nämligen lett till den i utredningssammanhang dessbättre närmast unika situationen att såsom kommittéförslag framförs ett förslag, som stöds av endast två av kommitténs fem ledamöter, dvs. i realiteten av en minoritet i utredningen.

Av formella skäl använderjag emellertid i fortsättningen termen kommit- téförslaget för att beteckna huvudförslaget från de två ledamöterna och termen kommittén för de två ledamöterna.

Direktiven anger inte att utredningen skall omfatta ett aviseringstvång av det slag kommittén nu föreslår och vilket innebär en genomgripande formalisering av hittills tillämpade former för kontakttagande mellan näringsidkare och konsumenter. Frågan har upptagits med hänvisning till direktivens allmänna fullmakt. Som längre fram i mitt yttrande skall visas, kommer ett aviseringstvång (3 5) att i realiteten innebära förbud mot hemförsäljning i dess traditionella bemärkelse. Av direktiven framgår emellertid att generella näringsrättsliga åtgärder av förbudskaraktär icke bör ifrågakomma.

Jag kan därför inte finna annat än att kommitténs förslag om aviserings- tvång är oförenligt med utredningsdirektiven.x

2 Hemförsäljningen i Sverige 2.1 Beskrivning, grupper, förankring

Innanjag går in på kommitténs motiv för ett formaliserat aviseringstvång och dess konsekvenser, synes det mig angeläget att komplettera den bild kommittén tecknar av hemförsäljningen i Sverige. Folk i allmänhet sätter

vanligen likhetstecken mellan hemförsäljning och de två svenska storföretag. vars industriella utveckling i viktiga delar byggts på marknadsföring direkt till konsument och demonstration i hemmen. Svensk hemförsäljning företer emellertid en annorlunda och mer mångsidig bild.

Enligt en SPK-undersökning från 1968 fanns i vårt land 224 företag som då bedrev hemförsäljning. Någon senare företagsräkning är inte känd, men antalet torde idag snarare vara något större. Av dessa är ett begränsat antal företag rikstäckande medan huvuddelen arbetar på det regionala eller lokala planet.

Med utgångspunkt från näringsidkarnas motiv att välja den aktuella distributionsformen. kan följande produktgrupper urskiljas:

Till en första grupp hör varor och tjänster. vars utbud förutsätter ett besök i hemmet. Brandskydd. larmskydd och låsskydd måste utväljas och anpassas med hänsyn till de individuella förutsättningarna. Detta gäller även heltäck- ande mattor, kompletta kök, avhärdningsfilter och s. k, paketköp avseende bostadsförbättring och liknande utrustning för konsumenter som inte själva anser sig vara tillräckligt kunniga hantverkare. Bland tjänster inom denna grupp ingår även kontroll av brandskyddsutrustning, skadedjursbekärrpning etc.

En annan grupp utgörs av produkter vars försäljning och demonstration på platsen för varans senare nyttjande anses naturlig och ändamålsenlig (se betänkande SOU 1970:35, sid. 28). Till denna grupp hör exempelvis symaskiner och flertalet hushållsmaskiner. Dessa blir tekniskt al tmera avancerade, varför en ingående personlig information om använd ningen är till avsevärd nytta för konsumenten. Inom denna grupp förekommer en kombination av butiks- och hemförsäljning, inte sällan med samma personer i båda funktionerna. Till tjänster som med fördel presenteras i hemmiljö hör försäkringar.

] en tredje grupp ingår böcker och uppslagsverk, för vars utgzvning direktförsäljningen är en förutsättning. (Böcker behandlas mera ingående i ett senare avsnitt). Till tjänster inom denna grupp räknas också utbildningskur- ser av olika slag.

En fjärde och växande grupp av företag direktsäljer dagligvaror. t. ex. kemisk-tekniska artiklar, textilvaror, hushållsartiklar,jordförbättringsmedel för trädgårdar, glass, djupfryst m. m. Dessa representerar en marknadsför- ingstrend,som följer den internationella utvecklingen på området och i någon mån sammanhänger med butikshandelns koncentration till större och färre enheter.

För många typer av dagligvaror finns speciella förutsättningar och motiv för kontinuerlig hemförsäljning, ibland förknippad med transportservice, ibland med mängdrabatter och oftast med ökad bekvämlighet för konsumen- ten. För dagligvaruförsäljaren består huvuddelen av arbetet i reguljära återbesök hos redan etablerade kunder — en organiserad kontinuerlig kundtjänst.

Direktförsäljningens förankring på den svenska marknaden är betydligt fastare än vad kommittéförslaget ger intryck av. I följande tabell anges etableringsåret för distributionsformen vid ett antal svenska företag:

Singer 1881 Humusanbolagen 1955 Husqvarna 1910 Focus 1958 Electrolux 1912 Master Art 1963 Bonniers Förlag 1917 Oriflame lntern. 1967 Anticimex 1934 Svenska Aerobilder 1968 Culligan Teko 1944 Svenska Tempus 1969 Toppindustri 1944 Avon 1970 Bertmarks Förlag 1946 Fog-Panel 1973 Strömbergs Förlag 1949

Ovanstående näringsidkare är sammanslutna i en branschorganisation, Direktförsäljningsföretagens Förening, bildad 1968, vilken bl. a. fastställt strikta regler (bilaga 1) avsedda att skydda konsumentens berättigade intres- sen i samband med hemförsäljning. Föreningen är i sin tur ansluten till internationella organ med likartad målsättning: den regionala Fédération Européenne pour la Vente et le Service a Domicile, Bryssel, och den världsomfattande World Federation ofDirect Selling Associations, med säte i Washington, D.C. _

2.2 Omsättning, sysselsättning m. m.

Den sammanlagda omsättning som hemförsäljningen iSverige representerar är svår att exakt ange, då begreppet hem försäljning, såsom betän kandet också visar, gärna blir föremål för varierande definitioner (avsnitt 2.1). De till Direktförsäljningsföretagens Förening anslutna företagen tillsammans med vissa andra kända företag, beräknas emellertid svara för en total omsättning om ca 1 miljard kronor årligen. len vidare bemärkelse kan det dock förmodas att omslutningen är flerdubbelt större, om nämligen platsen för köpet, i lagens mening, utgör kriteriet för vad som skall betecknas som hemförsäljning. Uttryckt i marknadsandelar för nedan angivna branscher framstår distribu- tionsformen som en icke oväsentlig sektor inom vårt näringsliv:

Försäljning direkt till konsument. uppskattade tttat'kttadsantle/ar:

Symaskiner ca 7 ”ti Kosmetik 20—25 ni) Brandsläckare ca7 ”tt Skadedjursbekämpning ca 20 ”t. Uppslagsverk ca 70 % Naturenliga jordför- Vattenreningsfilter ca 50 % bättringsmedel 10—15 ”t, Dammsugare ca 25 ”tl Elektr. hushållsapp. 10—15 "i.

Det ligger i sakens natur, att en så omfattande distributionsform har stor betydelse för sysselsättningen. En beräkning tyder på att hemförsäljning på heltid eller deltid sysselsätter inemot 30000 personer i vårt land, varav flertalet i säljfunktion och en mindre del med administrativa uppgifter. 1 siffran ingår icke personalkategorin kollektivanställda inom produktion och service och ej heller anställda inom produktionsledning Och utveckling.

En aviseringsrege1 med förbudseffekt skulle komma att medföra betydan- de sysselsättningssvårigheter inom berörda områden. Dessa frågor behandlas mera ingående under de avsnitt av mitt yttrande. i vilka kommittéförslagets konsekvenser analyseras.

Direktförsäljaren är en seriöst arbetande yrkesman eller yrkeskvinna med en legitim sysselsättning. Säljaren är i regel permanent bosatt inom sitt försälj- ningsområde. Hans/hennes fasta utgångspunkt är ibland en butik, från vilken uppsökande verksamhet bedrives parallellt med den öppna affärsrörel- sen. Denna kombination kan förmodas bli vanligare i. framtiden. Många säljare är etablerade i branschen sedan lång tid. Ett större direktförsäljnings- företag, Husqvarna Symaskiner AB, redovisar en genomsnittlig anställnings— tid på ca 10 år, i allmänhet inom ett och samma försäljningsområde.

1 sin verksamhet blir säljaren snart medveten om att den horisontella konsumentinformationen den som går från konsument till konsument är den viktigaste av all information. Antalet nöjda kunder snarare än antalet köpare är därför, liksom i alla andra långsiktiga affärssammanhang, en förutsättning för verksamhetens kontinuitet.

Säljaren är en helt vanlig människa med dennas fel och brister, som någon gång kan ge sig tillkänna även i arbetet. Han/hon har dock anledning att vara särskilt observant. Minsta förbiseende eller avsteg från fastställda regler kan leda till besvärande komplikationer, med följdverkan även för arbetskamra- terna och Säljföretaget.

Säljarens vardag kan naturligtvis variera beroende på bransch och andra faktorer men följande beskrivning torde vara typisk:

Efter någon tid i yrket har säljaren, i likhet med andra näringsidkare, en etablerad kundkrets. Med denna upprätthåller säljaren fortlöpande kontakt som även kan avse service, tillhandahållande av förbrukningsmaterial, information etc. 1 den utsträckning tiden medger, söker säljaren i samband med hembesöken att utvidga kundkretsen inom samma område med nya köpare.

Sistnämnda del av verksamheten skulle kunna betecknas som en form av personlig avisering. Vid besöket hos den presumtive köparen anger säljaren klart sitt ärende och vilket företag han/hon representerar. Om intresse föreligger träffas överenskommelse om utförligare information eller produkt- demonstration på tid och plats som bäst passar konsumenten.

Detta system har utvecklats av bl. a. det skälet att många konsumenter hellre vill avgöra frågan om eventuell affärskontakt med en säljrepresentant som man träffar öga mot öga än på basis av ett reklammeddelande eller en obekant telefonröst. Den personliga aviseringen har fördelar genom sin enkelhet och informella form och förefaller passa dagens öppnare samhälle. Innebörden av kommittéförslagets 3 & är att denna otvungna kontaktform helt skulle förbjudas.

Jag hartidigare i mitt yttrande hävdat, att hemförsäljning i praktiken kommer att omöjliggöras om den personliga aviseringsmöjligheten ersätts med det strikt formaliserade aviseringstvånget. Eftersom skälen härför icke klart framgår av det redovisade utredningsmaterialet, skall jag i det följande mera konkret klargöra sammanhanget. _

På samma sätt som den ekonomiska bärigheten för en butik förutsätter att den besöks av ett tillräckligt stort antal kunder, bygger direktförsäljningens

ekonomi på att säljaren dagligen får kontakt med ett tillräckligt antal presumtiva köpare.

Avisering uteslutande per telefon eller skriftligen har vid praktiska försök under årens lopp visat sig vara en mindre användbar metod. Det går åt avsevärt längre arbetstid per kundkontakt än vid en informell uppsökande verksamhet. Det saknas telefonregister med vars hjälp det går att styra en avisering till ett för säljarens dagsprogram avpassat och koncentrerat område. En sådan styrning är nödvändig för att ekonomisera arbetstid och färd- sträckor.

Telefonregister upptar inte heller uppgift om konsumentens bostadsförhål- landen - exempelvis flerfamiljshus, villa etc. vilket är oumbärligt för direktförsäljningsföretag som huvudsakligen riktar sig till en viss boendeka- tegori. Teoretiskt skulle nämnda brister kunna minskas genom tillämpning av den moderna datatekniken. För största delen av den reguljära hemförsälj- ningen saknas emellertid tjänliga register. Även om sådana undantagsvis skulle förekomma, begränsas deras användning av datalagstiftningen och för de många småföretagarnas del av kostnadsskäl.

Avisering per telefon eller skriftligen måste av praktiska skäl utföras av säljaren personligen. Aviseringen skulle ta en betydande del av arbetstiden i anspråk och dessutom medföra prisförhöjande extra kostnader, som kommit- tén bedömer kan bli stora för vissa näringsidkare (se avsnitt 12.1).

Konsumenter i fritidshus saknar ofta telefon och kan inte utan svårighet nås i brist på lämpliga register. Gentemot denna kundkategori, som ej sällan återfinns i glesbygdsområdena, fullgör hemförsäljningen en icke obetydlig service, exempelvis ifråga om brandskyddsmateriel, jordförbättringsmedel m. rn.

Man kunde möjligen tro att tidsförlust och särkostnader för avisering helt eller delvis skulle kompenseras av att säljaren uteslutande kunde ägna sig åt på förhand avtalade besök. Detta stämmer dock ej med praktiska erfarenhe- ter. För enstaka nyttigheter, såsom försäkringar, kan förhandsavisering visa sig ändamålsenlig, beroende på att bearbetningen är selektiv och att presumtiva kunder i detta speciella fall kan framtas genom data.

Sammanfattningsvis skulle det av kommittén föreslagna aviseringstvånget medföra:

— att många kundkategorier överhuvud inte skulle kunna nås för avisering, — att rationell arbetsplanering för säljaren skulle försvåras. — att tidsutnyttjandet skulle bli ineffektivt, — att betydande extra kostnader skulle uppstå, — att bevisregeln enligt lagförslagets 15% skulle skapa risk för betungande byrå- krati,

— att produktiviteten och därmed konkurrensförmågan skulle minska, — att dessa faktorer sammantagna snart nog skulle framtvinga ett frångående av distributionsformen.

Denna framställning är en sammanfattning av branschföretagens samlade bedömning. Att denna är riktig framgår av utvecklingen i Danmark. Sedan 1931 råder där principiellt förbud mot oanmodade säljbesök. Detta har i praktiken verkat som ett generellt förbud mot hemförsäljning. En motsva— rande lagstiftning i Sverige skulle ge ett likartat resultat.

3 Kommitténs motivering/ör aviseringstvång 3.1 Allmänt

Av närmast föregående avsnitt framgår att kommittén framlägger ett lagförslag som, om det genomfördes, de facto skulle elitninera direktförsälj- ningen som distributionsform.

Kommittén vill låta påskina att det inte finns anledning tro att den aviseringsregel kommittén föreslår skulle få samma effekt som ett förbud mot hemförsäljning (avsnitt 5.5). Argumenteringen tyder dock på att kommittén både inser att aviseringsregeln innebär förbud och att en sådan effekt eftersträvas. Senare i avsnitt 5.5 uttalas sålunda: ”Om den av kommittén föreslagna aviseringsregeln införs måste näringsidkarna natur- ligtvis upphöra med hemförsäljning i den form som idag är vanligast, . . och vidare: ”De näringsidkare, som i dag säljer en betydande del av sin produktion genom hemförsäljning, måste alltså söka nya former för sin marknadsföring. . Från näringsidkarsidan har dessutom lämnats entydiga besked (bilaga 9.2) att föreslagna nya regler skulle omöjliggöra fortsatt hemförsäljning.

Kommittén stöder sitt förslag på undersökningar, som enligt kommittén skulle visa en allmänt negativ inställning till säljformen som sådan. Det är emellertid anmärkningsvärt att så ringa vikt tillmätts den undersökning angående konsumenternas erfarenheter som konsumentverket bekostat och låtit utföra speciellt för kommitténs räkning (bilaga 3.2, nedan kallad ”specialundersökningen"). Denna bygger på s. k. djupintervjuer, innebäran- de att den tillfrågade får tillfälle att ordentligt sätta sig in i frågeställningen innan han eller hon avger sitt svar, till skillnad mot metoden vid vanliga snabbenkäter.

Specialundersökningen speglar både positiva och negativa reaktioner av allmän karaktär. De negativa opinioner, till vilka kommittén hänvisar, framstår dock vid denna djuplodande frågeform som varken i princip elleri praktik helt generella. Än större intresse erbjuder svaren på några av de konkreta och preciserade frågeställningar som föreskrivits av hemförsälj- ningskommitténs ordförande och sekreterare. Dessa frågor gällde konsu- menternas inställning till ett strikt aviseringstvång respektive till ett total- förbud mot hemförsäljning.

Inställningen till aviseringstvång summeras i undersökningen på följande sätt:

Den allmänna meningen tycks vara att ett tvång om skriftlig avisering och skriftligt svar från konsumenten innan försäljaren kommer. skulle vara så krångligt att det helt och hållet skulle omintetgöra hemförsäljningen. Det skulle i praktiken verka som ett förbud.

Och ifråga om förbud:

Vårt totala undersökningsresultat tyder på att majoriteten av den svenska befolkningen idag skulle vara emot ett generellt förbud mot hemförsäljning.

Kommittéförslaget om ett aviseringstvång med verkan av förbud överens- stämmer sålunda i detta fall dåligt med konsumenternas egna synpunkter. Resultatet av specialundersökningen i detta hänseende borde rimligen ha

beaktats av den minoritet som står för förslaget. Jag vill i fortsättningen kommentera de olika led som förefaller ingå i kommitténs motivering, i den ordning de förekommer i betänkandet.

Kommittéförslaget anger i avsnitt 1.2.1 att utbyggnaden av den konsument- rättsliga lagstiftningen varit en väsentlig faktor för utredningsarbetet och enligt min bedömning sålunda även för utformningen av det föreslagna aviseringstvånget om vars inbyggda förbudsverkan förslagställarna varit väl medvetna.

Betänkandet Hemförsäljning (SOU 1970:35, sid. 28) utmynnade i att en lagstiftning av förbudskaraktär icke borde komma ifråga. Samma uppfattning kom till uttryck i prop. 1971:86 (sid. 63).

Sedermera har spelrummet för diskutabla affärsmetoder ytterligare mins- kats. Enbart under 1970-talet har en rad lagar och regleringar tillkommit, vilka direktsäljande företag och deras personal måste beakta i sin dagliga verksamhet:

1. Lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, som senare ersatts av den utvidgade

2. Marknadsföringslagen (1975:1418)

3. Lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor

4. Lagen (l97l:238)om hemförsäljning m. m.jämte kungörelsen (1971:239) om underrättelse enligt lagen

5. Konsumentköplagen (1973:877)

6. Kreditupplysningslagen (1973:1173)

7. Lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden

8.1nkassolagen (19741182)

9. Förordningen (1976z429) med instruktion för konsumentverket (vari verket åläggs bl. a. att utarbeta riktlinjer för företagens marknads- föring och produktutformning) 10. KOnsumentkreditlagen (l977c981)

Under samma period har vidare nya konsumentpolitiska institutioner, såsom marknadsdomstolen, konsumentombudsmannen och konsumentverket, tillkommit eller byggts ut.

Allt detta har direkt påverkat verksamheten vid hemförsäljningsföretagen. Deras branschförening har för sin del bidragit med frivilliga åtaganden som:

. garanti för ersättning som Allmänna Reklamationsnämnden vid tvist i

hemförsäljningsärende rekommenderar . en veckas ångerfrist även vid försäljning genom telefonombud samt . överenskommelse om att 5. k. förbudsskyltar skall respekteras.

Anförda komplex av lagar och regleringar torde ge konsumenten ett internationellt sett unikt skydd mot de olika avarter av marknadsföring som kan förekomma vid hemförsäljning liksom vid andra distributionsformer. Om en så djupt ingripande åtgärd som en aviseringsregel skall införas måste därför påtagliga missförhållanden dokumenteras eller andra särskilda .

skäl anföras. Så har inte skett i betänkandet. Att den föreslagna 355 likväl dominerar betänkandet kan inte förklaras på annat sätt än som utslag av en på förutfattade meningar grundad negativ inställning, till direktförsäljning och till fri konkurrens mellan olika distributionsformer, hos den minoritet som kommit att forma betänkandet.

Av betänkandet framgår att hemförsäljningslagen lojalt tillämpas av de flesta företag som använder sig av direktförsäljning. Detta bekräftas av vad KO anfört i sin i direktiven omnämnda skrivelse till justitiedepartementet. Samma uppfattning understrykes också av en undersökning som kommittén själv låtit utföra, av vilken kommitténs sekreterare lämnat en resumé i konsumentverkets tidskrift ”Konsumenträtt" 2/1975:

1. Vid förfrågan hos samtliga tingsrätter har framkommit att det mycket sällan förekommer mål som berör hemförsäljningslagen.

2. En särskild registrering under ett kvartal hos allmänna reklamationsnämnden, konsumentverkets centrala rådgivning, hemkonsulenter och kommunala konsu- mentorgan har inte påvisat något större antal missbruksfall,

3. En genomgång av de hos KO registrerade anmälningarna samt en fortlöpande kontakt med tjänstemän hos KO har visat att antalet fall av ifrågasatt kringgående av hemförsäljningslagen inte har varit påfallande stort.

1 avsikt att i absoluta tal kvantihera det redan i sig positiva uttalandet enligt 3. ovan (se även avsnitt 1.2.3) har Direktförsäljningsföretagens Förening i början av 1979 låtit utföra en förutsättningslös studie av hos konsument— verket/KO registrerade anmälningar gällande hemförsäljning under sexårs- perioden 1973—1978. Studien utfördes av dåvarandejurstud. Kerstin Edqvist vid Stockholms universitet och avsåg att utröna hur många av anmälningarna som lett till att KO eller konsumentverket/KO vidtagit åtgärd mot den anmälde näringsidkaren.

De 353 anmälningar som gällt hemförsäljning utgör cirka 12 promille av det totala antalet KO-anmälningar 28.587 st. — under samma period. Följande uppgifter baseras på siffror hämtade ur studien. Från bruttoantalet anmäl- ningar, 353, har dragits ärenden med beteckningen "felregistrerade" (7), "KO ej behörig” (50), "ej slutbehandlade” (66) samt ärenden där svaranden friats eller som inte föranlett någon KO:s eller konsumentverket/KO:s åtgärd (1 15). Efter denna reduktion återstår netto 115 ärenden som under perioden 1973—19781ett till åtgärd mot näringsidkare från KO eller konsumentverket/ KO:s sida. Nettoantalet motsvarar ett genomsnitt av totalt cirka 20 ärenden per år, vilka i nedanstående tabell redovisas uppdelade med hänsyn till åtgärdens karaktär.

Åtgärd Hemförsäljning, Därav ärenden avseende totalt, genom- branschorganiserade snittligt antal företag (DF), genom- ärenden ner är snittligt antal ärenden

ner är

Förbud i MD , 3 —

Hänvisning till

allmän domstol 1 —

Förbuds— eller in-

formationsföreläg-

gande 5 — Rättelse genom fri-

villig överenskommel- se enligt MFL, AVL 11 2

Ovanstående siffror bör ses i relation till att enbart de branschorganiserade företagen beräknas ta ca 12 milj. konsumentkontakter och genomföra mer än 3 milj. affärstransaktioner per år.

1 avsnitt 1.2.3 vitsordar kommittén att antalet anmälningar är litet och att kommittén inte har grundat något av sina förslag på överträdelser av hemförsäljningslagen eller marknadsföringslagen. Samtidigt hänvisar kom- mittén till att "Andra exempel på sådana förfaranden, som har förekommit i praktiken, ges i bilaga 4". Dessa exempel är givetvis inkluderade i statistiken över KO—anmälningar och påföljande åtgärder mot näringsidkare. Kommit- téns hänvisning framstår därför som irrelevant och bilaga 4 som överflö- dig.

Vidare bör framhållas att det i och för sig obetydliga antalet anmälningar till KO resp. konsumentverket/KO avseende hemförsäljning successivt minskat. Siffran för år 1978 är mindre än hälften av motsvarande för år 1973.

Slutligen kan med ledning av ovan refererade analys bedömas att praktiskt sett inget av de fåtaliga ärenden som föranlett ingripande av KO skulle kunnat förebyggas av ett aviseringstvång. Såsom medel att komma till rätta med de marginella missförhållanden som förekommit skulle aviseringstvång alltså vara otjänligt.

] kommittéförslaget hävdas vid upprepade tillfällen att hemförsäljning sedan länge varit en ifrågasatt säljmetod.

1 betänkandets avsnitt 2.3 hänvisas till en rad uttalanden. Det bör observeras att större delen av dessa härrör från tidsperioden 1864—1950 och huvudsakligen berör kringföringshandel. Förändringar under senare tid ifråga om handelns struktur, varusortiment, köpunderlag, sociala förhållan- den, lagstiftning och även inom själva hemförsäljningen gör att dokumen- tationen inte på något sätt återSpeglar dagens situation.

Hemförsäljningsutredningen valde i sitt betänkande (SOU 1970:35) meto- den att koncentrera sig på aktuella förhållanden vid utredningstillfället. Dess bedömning av säljformen var bl. a. att hemförsäljningen som marknadsför-

ings- och distributionsform fyller en viktig funktion i samhället och att en näringsrättslig förbudslagstiftning skulle kunna få mycket ogynnsamma verkningar för konsumenterna, (SOU 1970135. sid. 28).

Enligt branschens bestämda uppfattning måste inte bara dagens utan även morgondagens situation beaktas. Kommittéförslaget är enbart statiskt till- bakablickande. Det bortser från den distributionsekonomiska sakkunskap- ens bedömning att 80- och 90-talets konsumenter kommer att ställa ökade krav på personlig service och att i ökad grad värdesätta kombinationen 'vara och tjänst. Därvid kan seriöst bedriven hemförsäljning bli ett konsumentan- passat alternativ.

Avsnitt 2.3 saknar således egentligt värde som underlag för det föreliggan- de lagstiftningsförslaget.

Kommittéförslaget refererar bl.a. till undersökningar utförda av Sveriges Radios Publik- och Programforskningsavdelning (SR-PUB). Dessa påstås visa en övervägande negativ attityd till hemförsäljning.

Negativa attityder till hemförsäljning liksom till annan kommersiell verksamhet överhuvud existerar säkerligen på olika håll. Jag kan dock inte fmna att sådana kan utläsas ur SR-PUB materialet. Som framgår av bilaga 3.1 kunde majoriteten av de tillfrågade "för egen del inte finna några fördelar med hemförsäljning, jämfört med försäljning i butik”. Frågan ställdes till 772 konsumenter, av vilka endast 35 % hade aktuell erfarenhet av hemförsälj- ningserbjudanden.

Det är en förhastad slutsats att generellt tillskriva människor en negativ attityd till företeelser i samhället, såvida inte dessa bedöms vara till fördel för individens egen del. Med en sådan metod torde man kunna registrera starka negativa opinioner mot många i och för sig nyttiga och nödvändiga företeelser. Vid den använda frågetekniken grundas ofta svaren på schablon- mässiga bedömningar. som icke alltid grundas på personlig erfarenhet. När den tillfrågade ges en mera belysande frågeställning och får tillfälle att tänka över sitt svar, blir detta i regel mera nyanserat.

Detta senare tillvägagångssätt har kommit till användning i den tidigare nämnda specialundersökningen om hemförsäljning (bilaga 3.2) som konsu- mentverket låtit utföra för kommitténs räkning. lfråga om opinioner avseende hemförsäljning anges däri:

För de allra flesta (konsumenter) tycks emellertid den negativa inställningen varken i princip eller i praktik vara helt generell.

Negativa attityder i och för sig kan motivera samhällsingripanden genom lagstiftning om de har sin orsak i dokumenterade missförhållanden av betydelse. Som tidigare framgått har sådana ej kunnat påvisas.

Det må vidare påpekas att försäljning direkt till konsument endast är ett komplement till flera andra distributionssätt. De konsumenter som princi- piellt ogillarhemförsäljning kan givetvis avstå från denna typ av kommersiell service. Övriga konsumenter bör få behålla sin frihet 1 valet av inköpsformer 1 enlighet med vår traditionellt liberala näringsfrihetslagstiftning.

Kommittén hänvisar i avsnitt 1.2.3 till bilaga 2, som anger procentsiffror angående ångerrättens utnyttjande dock utan att några slutsatser dras av det anförda materialet.

En empirisk bedömning gjordes på sin tid av KO (SR/TV1 den 510.1972) sedan hemförsäljningslagen varit i kraft drygt ett år. KO framhöll därvid att en undersökning visat att konsumenterna utnyttjat sin ångerrätt och att lagen verkligen visat sig fylla avsedd funktion.

Andelen ångerfall har sedan dess varit tämligen oförändrad, trots den omfattande information som bedrivits i radio, TV och tidningspress. Den uteblivna ökningen har sin naturliga förklaring i att säljarna avstår från avslut där ångerrisken bedöms som uppenbar. Hemförsäljningslagens effekt består således i såväl ångerfall som i uteblivna affarstransaktioner.

Kommittén synes utifrån sina syften finna det vara obekvämt att ångerrätten visat sig vara ett verksamt korrektionsmedel mot oöverlagda köp. Därför framföres i avsnitten 4.2 och 4.4 vissa hypoteser om psykologiska faktorer, vilka skulle begränsa ångerrättens utnyttjande, såsom konsumen- tens timiditet och önskan att undvika personligt obehag. Nämnda person- lighetstyp synes dock icke vara särskilt disponerad för hemförsäljningsköp, om man får tro specialundersökningen (bilaga 3.2).

Enligt specialundersökningen finns det vissa förutsättningar som under- lättar köp i hemmet, nämligen om konsumenten är mera socialt trygg, mer fri i sin inställning till främmande människor än normalt. lnom denna grupp av konsumenter anser man sig kunna göra ett minst lika bra köp i hemmet som på annat håll inom handeln. Man tror sig om att kunna säga såväl ja som nej till ett säljerbjudande. Karaktäristiken kan knappast förbindas med en överdriven ängslan för att utnyttja ångerrätten.

Det finns å andra sidan osjälvständiga konsumenter som av olika skäl är lättpåverkade. Denna senare grupp, säger undersökningen, tycks dock vara mindre frekvent bland hemförsäljningsköparna. Osjälvständiga konsumen- ter tycks ofta vara medvetna om sin egen osäkerhet och inrättar sig därför på en strategi som består i att kategoriskt avvisa alla säljerbjudanden. Ånger- frågan för denna konsumentgrupp, väl värd all omtanke, synes inte vara ett så stort problem som kommittén befarar.

Kommittén har i detta sammanhang inte alls beaktat att hemförsäljnings- köp naturligtvis normalt utfaller till konsumentens belåtenhet (bilaga 3.3). Kommittén har inte heller tagit hänsyn till det viktiga faktum att verksam- heten för vissa varugrupper till största delen avser repetitiv försäljning till en reguljär kundkrets.

Sammanfattningsvis anserjag den stabiliserade ångerfrekvensen vara ett bevis för att hemförsäljningslagen väl fyller sin avsedda funktion. En låg ångerfrekvens kan följaktligen inte åberopassom ett skäl för aviserings- tvång.

3.7 Dyr säljform

l betänkandet (avsnitt 1.2.3 och 4.4) hävdas med hänvisning till bilaga 6, att hemförsäljning skulle vara en för konsumenten dyr säljform. Bilaga 6, punkt

10, antyder dock att konsumenterna själva inte synes dela kommitténs uppfattning (1973 endast 6 313 av de tillfrågade). Kommitténs påstående exemplifieras i huvudsak med en enda produkt från ett enda företag. Exemplet kan icke generaliseras att gälla hemförsäljningsföretag överhu- vud.

Med "dyr" åsyftas i detta sammanhang distributionskostnadens andel i konsumentpriset. Man får därvid inte bortse från att en högre distributions— kostnad inte åt priori innebär ett högre konsumentpris. Effektiv distribution medför ofta ett lägre konsumentpris genom att produktionskostnaden kan sänkas mera än vad marknadsföringen fördyras. Ett exempel på detta är att direktförsäljningen i dess olika former idag utgör en förutsättning för viktiga delar av bokbranschen. Genom längre serier möjliggörs utgivning till överkomliga priser av uppslagsverk och annan litteratur. som vi eljest skulle få avstå från inom vårt lilla språkområde.

Helt rättvisa prisjämförelser är f. ö. svåra att göra utan att hänsyn tages till produktens tekniska specif1kationer och kvalitet samt till den bekvämlighet och servicegrad som den enskilde konsumenten önskar.

Vid köp via hemförsäljning kan idag en konsument som i efterhand finner att priset varit mindre förmånligt, utan vidare låta köpet gå tillbaka. Med föreslagen ny utformning av lagen kommer denna rätt att gälla även vid kontantköp,en utökning av konsumentskyddet som redan tillämpas av de till branschföreningen anslutna direktförsäljningsföretagen.

Även om man, med beaktande av alla här nämnda faktorer, mot förmodan skulle kunna visa att hemförsäljning i vissa fall är en dyrare säljform, kan detta förhållande inte åberopas som skäl för ett aviseringstvång med förbudseffekt. Att på grund av prisskillnader förbjuda en viss säljform skulle vara att införa en helt ny princip i svensk konkurrens- och konsumentpolitik. Den skulle vara klart oförenlig med den hittills tillämpade grundsatsen att olika distributionsformer skall lämnas frihet konkurrera.

3.8 Utländsk rätt (Danmark)

Uppslag och idéer till kommittéförslaget har, som framgår av betänkandet, hämtats från utländsk lagstiftning, främst från dansk och finländsk (avsnitt 3.1). Jag skall här endast kommentera den egentliga bakgrunden till den danska lagstiftningen, då denna synes ha inspirerat kommittén att lansera en aviseringsrege1 med inbyggd förbudseffekt.

1 den danska lagtexten nämns inte ordet förbud men att det ovedersägligt är fråga om ett sådant framgår bl. a. av prop. 1971:86, sid. 12:

I den näringsrättsliga lagstiftningen i övriga nordiska länder finns särskilda bestäm- melser om hemförsäljning i Danmark. Enligt vissa bestämmelser i 1966 års Naerings- lov är hemförsäljning i princip förbjuden. Undantag från detta förbud gäller ifråga om försäljning av böcker, vissa livsmedel, tidningar och tidskrifter samt hantverksmässiga tjänster som endast kan utföras på platsen. Förbudsbestämmelserna gäller inte heller beträffande s. k. abonnemangsavtal.

Den danska lagstiftningen mot hemförsäljning av år 1966 — sedan 1978 ersatt av den likartade ”Lov om visse forbrugeraftaler” har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Den infördes genom Naeringsloven av år 1931 . Det råder inget

tvivel om att lagen närmast var avsedd att begränsa torghandel, kringför» ingshandel och andra handelsformer, vilka upplevdes vara besvärande för den etablerade butikshandeln. Detta framgår av ett danskt betänkande som lades fram är 1926 och som föranleddes av framställningar i frågan från 117 olika danska köpmannaföreningar.

Bestämmelserna i Danmark, som alltså kan karaktäriseras som en form av skrålagstiftning, var präglade av landets speciella handelsgeografiska struk- tur. Att hemförsäljningen i modern form samtidigt kom att kvävas i sin linda får närmast ses som en tillfällighet.

En lagstiftning som bygger på speciella marknadsförhållandeni l920-talets Danmark kan knappast vara en ändamålsenlig förebild för näringsrättsliga regleringar i 1980-talets Sverige. Däremot är det för både konsumenter och näringsliv ändamålsenligt att näringsfrihet för försäljning direkt till konsu- ment får råda iSverige i likhet med i Finland och Norge, liksom med ytterst få undantag inom hela den övriga västvärlden.

3.9 Överraskningseffekt och psykologiskt underläge

1 betänkandet påstås på åtskilliga ställen, att försäljningen direkt till konsument ofta kan förknippas med överraskningseffekt och speciella psykologiska faktorer. Någon dokumentation anförs emellertid inte till stöd för påståendena. Man kan inte heller fmna något underlag för dessa i direktiven eller i den KO-skrivelse som legat till grund för kommitténs tillsättande.

Om kommittén valt att studera den praktiska verkligheten hade kommit- tén — det är min på mångårig yrkeserfarenhet grundade övertygelse —fått klart för sig att hemförsäljaren normalt icke beter sig annorlunda än andra försäljare. Det vittnar om ringa kunskap om säljarnas arbetssituation, om man tror att överrumpling ingår som ett väsentligt led i hemförsäljning. Flertalet säljare måste arbeta långsiktigt. De har inte råd att förlora sitt goda anseende. I regel bor de inom det område där de verkar som säljare —i likhet med inom övrig detaljhandel verksamma personer. Ett seriöst uppträdande är därför en förutsättning för en fortsatt framgångsrik verksamhet. Också i det korta perspektivet är överrumplings- och högtrycksmetoden ineffektiv ur säljarens egen synvinkel.

Order som uppnåtts på sådant sätt följs nämligen ofta av avbeställningar genom att konsumenten utnyttjar sin ångerrätt. Detta var ju också den viktigaste avsikten med hemförsäljningslagen av år 1971.

En kontakt med praktiska förhållanden skulle också klargjort för kommit- tén att företagen är starkt medvetna om att deras renommé och fortbestånd är beroende av ombudens sätt att verka och att urvalet av fältrepresentanter sker med stor omsorg.

I avsnitt 4.4 summeras kommitténs inställning till hemförsäljning genom hänvisning till särskilda nackdelar i form av överraskningseffekt och psykologisk påverkan, speciellt vid utbud av relativt dyra varor och tjänster. Att ångerrätten tillkommitjust för att eliminera sådana nackdelar ingår ej i kommitténs bedömning. Av summeringen att döma har kommittén i denna fråga inte heller beaktat den undersökning (bilaga 3.2) som konsumentverket genom välkänd expertis låtit utföra för hemförsäljningskommitténs särskilda

räkning. Jag kan inte frigöra mig från uppfattningen att detta beror på att undersökningen inte ger stöd för kommitténs påståenden om överrasknings- effekt so'm en integrerad del av försäljningsarbetet. Tvärtom konstaterar undersökningen just ifråga om relativt dyra varor att "helt oplanerade, överrumplande hemförsäljningsköp av kapitalvaror tycks höra till undanta— gen”.

Ifråga om det företag som genomgående är föremål för kommitténs speciella intresse — Electrolux — är det enligt undersökningen relativt vanligt att konsumenten ”varit inställd på att man skulle köpa en Electrolux dammsugare när Electrolux-försäljaren uppenbarade sig”.

1 avsnitt 4.2 återger kommittén ett utdrag ur en promemoria från Europarådet (1973), vilken i huvudsak berör överraskningseffekt och psyko- logiskt underläge för konsumenten i samband med hemförsäljning. Kom- mittén tillägger emellertid att vissa av de refererade företeelserna inte är typiska för Sverige. I motsats till ett flertal andra länder i Europa, hari Sverige, sedan 1971, funnits en lagstadgad ångerrätt som ett korrektiv mot eventuellt oöverlagda köp. Då Europarådets promemoria inte belyser svenska förhål- landen kanjag inte finna det berättigat att åberopa denna på det sätt som skett under huvudrubriken "Kommitténs utgångspunkter".

3.10 Integritetsskydd och hemfrid

I avsnitt 4.5.2 anges att aviseringstvånget skulle ha betydelse för konsumen- ternas integritetsskydd och hemfrid, med hänvisning till bilagorna 3.1 och 3.2.

Av bilaga 3.1,en enkätundersökning från SR/PUB, 1973, framgår att 13 % av de tillfrågade för egen del ansåg att hemförsäljning ”stör”. Med hänsyn till den skiftande bedömning som de flesta företeelser i vårt samhälle är föremål för, verkar denna siffra antyda att några problem inte föreligger i prakti- ken.

Av specialundersökningen (bilaga 3.2) kan utläsas den allmänna meningen att ett strikt formaliserat aviseringstvång skulle bli liktydigt med ett förbud och att majoriteten av den svenska befolkningen idag skulle vara emot ett sådant.

Frågan om integritet och hemfrid i samband med hemförsäljning utvecklas inte närmare i betänkandet. Vad som egentligen avses är oklart. Hela frågan är svårbedömd och måste sättas in i ett större sammanhang. Den måste belysas bl. a. från synpunkten om och i vilken utsträckning kommunika- tionsfriheten kan och bör inskränkas i ett öppet demokratiskt samhälle och om det är möjligt att på sakliga grunder skilja mellan informationsmedel och informationer av skilda slag ur hemfrids- resp. integritetssynvinkel.

Av kommitténs förslag framgår att kommittén tycks anse att utbud av produkter som understiger ett visst värde icke kan anses beröra integriteten och hemfriden i den grad att något aviseringstvång behöver tillämpas, medan så tydligen skulle vara fallet om produkterna översteg värdet ifråga. Det är svårt att ur integritetssynpunkt finna saklig grund för en sådan undantags- regel.

Ytterligare exempel kan belysa några problemställningar: Är ett besök av en representant för en religiös eller politisk åsiktsriktning alltid mindre

störande än ett besök av en representant för ett hemförsäljningsföretag?

Olika variabler spelar sannolikt in, t.ex. konsumentens inställning till ”säljobjektet" och säljaren personligen. I själva verket kan det ifrågasättas om över huvud taget hemfrids- och integritetsskyddsaspekten är relevant i förevarande sammanhang. Kärnan i problematiken synes vara huruvida varje personligt kontakttagande vid bostaden innebär ett sådant mått av intrång att det motiverar ytterligare lagstiftningsåtgärder. Svaret på denna fråga torde bero bl. a. på hur säljaren närmar sig konsumenten.

Marknadsföringslagens generalklausul om otillbörlig marknadsföring har när det gäller hemförsäljning av KO-ämbetet uttolkats så att säljombud som tar kontakt med konsument alltid skall klart ange sitt ärende och företagets namn. Samma princip hävdas i av Direktförsäljningsföretagens Förening alltsedan 1968 tillämpade regler för direktförsäljning (bilaga 1). En sådan företagspresentation skyddar mot ”överrumpling” och ger i praktiken konsumenten tillfälle avgöra om det angivna ärendet intresserar honom eller ej, innan ytterligare kommunikation kommer till stånd.

Personlig integritet torde även innefatta rätten till valfrihet ifråga om informella kontakter med yttervärlden. Denna valfrihet bör inte inskränkas i ett samhälle som samtidigt eftersträvar social utjämning och öppen kom- munikation medborgarna emellan. En sådan grundsyn synes för övrigt stå i god samklang med riksdagens beslut detta år att anslå medel till studieför- bunden för fortsatta försök med uppsökande verksamhet i bostadsområ- den.

4 K onsekatenser av ett aviseringstvång 4.1 Allmänt

Kommittén har i sin utredning underlåtit att seriöst behandla de ekonomisk- politiska konsekvenserna av ett aviseringstvång. I avsnittet ”Tänkbara effekter av aviseringsregeln" (avsnitt 5.5) uppges. att samtliga näringsidkare, med vilka kommittén haft kontakt, redovisat den uppfattningen, att kommitténs förslag vore att likställa med ett förbud mot hemförsäljning. ! samma avsnitt anförs emellertid: "Det finns ..... enligt kommitténs mening ingen anledning att tro, att den aviseringsregel som kommittén föreslår skulle få samma effekt som ett förbud mot hemförsäljning". Senare förekommer dock uttalanden, som ger vid handen att kommittén är medveten om de drastiskt negativa effekter kommitténs förslag skulle få för hemförsäljningen som distributionsform i Sverige.

Som skäl för sin uttalade förmodan, att en aviseringsregel inte skulle vara att jämföra med ett förbud, säger kommittén bl. a., att näringsidkare eftertryckligen förnekat, att försäljningsresultaten vid hemförsäljning skulle bero på att man "övertalar" konsumenten att köpa. Härav dras den slutsatsen, att försäljningsresultatet inte kommer att påverkas om möjlighe- ten att fritt besöka konsumenter försvinner. Denna argumentering synes bygga påen orealistisk inställning om hur köp och försäljning vanligen gårtill. Man tycks föreställa sig, att konsumenten. oberoende av kontakt med näringsidkare, upplever ett behov av en viss vara och därefter går ut och undersöker marknaden för att slutligen välja det pris- och kvalitetsmässigt fördelaktigaste alternativet.

Kommittén förbiser att i all marknadsföring, en ingående information om produ kten, om förbättringar och om nya varianter utgör ett väsentligt led. Vid butiksförsäljning sker denna information genom varuexposition, kundtjänst och olika former av reklam, samt ofta genom aktiv presentation av nyheter, när kunden kommer in i butiken för att köpa för honom eller henne redan kända varor.

På samma sätt är hemförsäljning att se som en kombination av varupre- sentation och försäljning. En sådan presentation blir inte möjlig med det av kommittén föreslagna systemet. Vid hemförsäljning har ett företag tillfälle att ingående presentera sina produkter eller förbättringar av produkter, som konsumenten tidigare kanske förbisett eller inte varit medveten om. Sådan presentation kan inte ersättas av en avisering, inte ens om densamma skulle byggas ut till en ökning av den direktreklam som redan förekommer.

Av större verkligt intresse än dessa allmänna resonemang är dock enligt min mening att mera konkret söka klarlägga beräknade effekter av en aviseringsregel för konsumenterna, för de berörda företagen och för de på hemförsäljningsområdet nu sysselsatta personerna.

4.2 Konsekvenser för konsumenten

l betänkandet antyds vissa förväntade och enligt kommitténs mening positiva effekter av ett aviseringstvång. Däremot sägs mycket litet om dess mindre gynnsamma effekter ur konsumentsynpunkt.

Det är t. ex. ett obestridligt konsumentintresse i en marknadsekonomi att konkurrens kan ske på lika villkor mellan företag och distributionsformer så att konsumentens valfrihet tillgodoses. Stordriftstendenserna inom handeln anses ofta oroande från konkurrenssynpunkt De stora kedjorna inom handeln skapar förutsättningar för rationella inköp, och är självfallet på många sätt till fördel för konsumenterna. Samtidigt medför tendensen till oligopol risker för konkurrensbegränsning. Ett fåtal inköpare avgör om en vara skall ingå i sortimentet eller ej. Deras beslut är i regel avgörande för om en vara överhuvud taget får en möjlighet att introduceras på marknaden.

Under rådande ekonomiska system är det angeläget att alternativa distributionskanaler existerar och att deras utveckling får avgöras av konsumenternas eget val. Ur denna synpunkt tillgodoser kommittéförslaget om ett aviseringstvång inte en utveckling som motsvarar konsumenternas intressen.

Brist på närservice har länge varit ett problem i glesbygder. Denna brist ger sig emellertid alltmer tillkänna även i storstädernas ytterområden. Möjlighe- ten till direktinköp framstår för specifika konsumentgrupper, t. ex. hushåll som saknar bil, pensionärer och rörelsehindrade, som ett önskvärt alternativ. Ett faktum är också att den organiserade hemförsäljningen har större avsättning per capita i glesbygd än i tätort.

Under senare år har statliga och kommunala stödåtgärder införts för att förbättra den kommersiella servicen i glesbygd. Det skulle vara ett egenartat ingrepp till verklig nackdel för många konsumenter att samtidigt genom lagstiftning förhindra en redan existerande, icke subventionerad närservi- ce.

Direktförsäljning ären distributionsform som utmärks av hög servicegrad.

I relation till den sjunkande servicegrad som präglar en del branscher. ökar värdet av inköpsalternativ. där inslaget av personlig service är större.

Erfarenheten visar att många konsumenter i vårt land värderar den personliga kontakt som kommer till uttryck vid köp i hemmet. De ofta återkommande kontakter mellan producent och kunder som kännetecknar hemförsäljningen påverkar också gynnsamt konsumenternas inflytande på produktutvecklingen.

Några slumpvis valda praktiska exempel på effekter av ett aviseringstvång som måste te sig mindre önskvärda ur konsumentsynpunkt kan här ges:

Brandskyddsmateriel distribueras i stor utsträckning genom hemförsälj- ning. som därvid tjänar som väckarklocka för ett ibland förbisett behov. Enligt brandlagen skall sådant materiel medjämna mellanrum kontrolleras. [ samband med kontroller säljes också kompletterande utrustning. Kontroll- verksamheten kommer icke att kunna samordnas med ett formaliserat aviseringstvång enligt det ledande branschföretagets bedömning.

Ett hemförsäljningsföretag säljer regelbundet jordförbättringsmedel — i leveransposter med genomsnittligt 150—200 kronors varuvärde — till villor. fritidshus och kolonilotter. De senare saknar oftast postadress och telefon. Produkterna är tunga och kan inte forslas hem utan tillgång till bil.

Ovannämnda exempel visar att en del viktiga kundkategorier kan nås endast genom personliga besök. Om konsumentkontakterna på föreslaget sätt formaliseras så betyder detta att verksamheten måste upphöra.

Televerkets anläggnings- och driftspersonal har sedan några år tillbaka även fått en säljande funktion (Verket och Vi nr 6/1975). Vid hembesök för reparation kan extra utrustning såsom ringklockor. sidoapparater m.m. köpas. En sådan verksamhet synes icke vara förenlig med ett strikt krav på särskild avisering före besök i säljsyfte. Resultatet skulle bli bortfall av en idag naturlig och fungerande konsumentservice.

Inom den traditionella hemförsäljningen återfinns produkter. för vilka ett utbildnings-informationspaket icke sällan utgör en förutsättning för en rationell användning av varan. En sådan produkt är symaskiner. Att köpprocessen äger rum hemma hos konsumenten innebär vid denna produkt klara konsumentfördelar. Jag vill i sammanhanget åberopa utdrag ur ett beslut från NO-ämbetet. Dnr 141/66. 1970-06-05:

Vissa konst:/nensynpunkter

Enligt vad som inhämtats från företrädare för konsumentinstitutet och textillärarese- minariet i Stockholm ..... var det för ett välgrundat märkesval nödvändigt att konsumenten fick pröva olika fabrikat genom att själv utföra de viktigare arbetsmo— menten. Sådan provsömnad. utan vilken egenheterna hos olika fabrikat i väsentliga hänseenden inte kunde komma till uttryck. ägde med fördel rum i hemmet. som lättast gav önskvärd lugn och ro.

Förekommande möjligheter att erhålla "gratis" efterinstruktion och övrig tillgång till undervisning efter köp hade betydande värde och det var angeläget att de också utnyttjades. De skriftliga instruktionerna kunde inte ersätta personlig handledning och kunde heller inte vara särskilt uttömmande. Även konsumenter med tidigare symaskinsvana hade nytta av kompletterande instruktion då deras nyinköp ofta torde avse byte till en mera komplicerad maskintyp eller till en ny modell av samma typ varvid olika ändringar tillkommit jämfört med den äldre modellen. För att klara försäljningsdemonstration och handledning och än mera för kompletterande instruk- tion och undervisning fordrades en avsevärd kunnighet hos försäljare och annan berörd

personal. vilket i sin tur fordrade utbildning av denna personal.

Med hänsyn till symaskinens egenskaper och därmed sammanhängande konsu- mentbehov i fråga om demonstration och övrig undervisning samt service föreföll de större leverantörernas direktförsäljningssystem vara på det hela taget ändamålsenligt utformade.

Tillgången till kunniga försäljare och ovan beskrivna instruktionssystem skulle bortfalla, om den distributionsform av vilka de är en integrerad del. tvingades upphöra.

Det förtjänas också understrykas att en aviseringsregel, såsom kommittén påpekar(avsnitt 5.3). också kan ha nackdelar för konsumenten: ett på förhand överenskommet besök kan få denne att känna en större obligation att köpa än vad eljest skulle varit fallet. Aviseringstvånget skulle med andra ord härvid innebära en försämring av konsumentens situation jämfört med hittillsva- rande hemförsäljningspraxis.

4.3 Konsekvenser för berörda företag

Effekterna av ett aviseringstvång blir mest påtagliga förde näringsidkare som har hemförsäljning som huvudsaklig marknadsföringskanal. ] många fall kan det bli en fråga om företagets vara eller icke vara. För alla berörda företag skulle effekterna bli av en storleksordning som inte kan anses stå i rimlig proportion till förslagets eventuella nytta för konsumenten.

Som framgår av bilaga 9.2 är de tillfrågade hemförsäljningsföretagen eniga om att den ifrågasatta lagstiftningen skulle få ytterst kännbara konsekvenser. Den skulle nödvändiggöra en total omställning eller nedläggning av verk- samheten inom branscher där substitut för hemförsäljning saknas. [ rådande ekonomiska läge skulle sådana åtgärder medföra svårbemästrade rubbningar i omsättning. produktionsvolymer och finansiering samt skapa problem i förhållande till gällande kollektiv- och anställningsavtal. De skulle vidare rasera redan uppgjorda Iångtidsplaner och investeringar nedlagda i företagens produktions- och distributionsapparater, med betydande kapitalförstöring som följd. Etablering av nya marknadsföringssystem förutsätter avsevärda nyinvesteringar. Det är tveksamt om företagen iett sådant läge kommer att orka eller våga satsa på en genomgripande omorientering av detta slag. Erfarenheten visar nämligen att det är betydligt kostsammare och mera tidsödande att bygga upp en fungerande distributionsapparat än t.ex. en tillverkningsenhet.

För en effektiv priskonkurrens, bl. a. ifråga om tekniskt avancerade industriprodukter. krävs tillverkning i långa serier. speciellt i ett land som Sverige där kostnadsläget är högt. Långa serier kan emellertid säkerställas först genom en stor marknadsandel i hemlandet eller genom breda insatser på exportmarknaden. lett litet land som vårt väljs ofta en kombination av båda alternativen för att man skall erhålla ett tillräckligt produktionsunderlag. En väl fungerande hemmamarknad är samtidigt av vital betydelse för den internationella konkurrensförmågan. Ingrepp som rubbar ställningen på hemmamarknaden sänker lätt produktionsunderlaget under tolerabel nivå och ger då negativa effekter i exporthänseende. I sämsta fall kan detta leda till att förutsättningarna för exporttillverkning försvinner och att importvaror ges försteg på hemmamarknaden.

Kommittéförslaget uppehåller sig vid vad som varit. Jag anser däremot att man framför allt bör se till framtida behov och intressen på distributionens områden. Under 80- och 90-talen förutses strukturförändringar inom han- deln med ökande konsumentkrav på kvalificerad rådgivning och en starkare profilering av personlig service. Enligt min mening är det angeläget att direktdistribution bibehålles som ett alternativ vid framtidsplanering inom företag liksom vid nyetableringar. Det föreslagna aviseringstvånget skulle lägga hinder i vägen för en struktur- och konsumentanpassad utveckling.

4.4 Konsekvenser för sysselsättningen

Den ur samhällssynpunkt omedelbara effekten av ett aviseringstvång kommer att ligga på sysselsättningsområdet, såsom även kortfattat beröres i betänkandet (avsnitt 5.5). Kommittén nämner emellertid endast de negativa sysselsättningseffekter för säljpersonalens vidkommande, som ett genomför- ande av förslaget skulle medföra. Kommittén bortser helt från att försäljning och produktion är avhängiga av varandra. Erfarenheten visar att negativa faktorer för säljpersonal vanligen blir märkbara också för de i produktionen sysselsatta. Att kommittén för sin del bedömer det ytterst osannolikt att en säljminskning nämnvärt skulle påverka produktionen ändrar dessvärre inte detta elementära faktum.

Om tillverkningen distribueras genom en enda försäljningskanal är sambandet direkt och proportionellt. För fabriksenheter vars produktion avsättes genom flera säljkanaler eller på olika marknader kan en drastisk nedskärning inom en säljkanal eller marknad få en dominoeffekt som äventyrar driften i dess helhet. Parallellexempel resulterande i sammanslag- ningar, omlokalisering eller nedläggning har inte saknats inom svensk industri.

Hemförsäljningen i Sverige omfattar till största delen inhemska produkter. Avsättningshinder skulle därför avsevärt minska företagens egenproduktion resp. utlagda beställningar till andra svenska tillverkare. Ett aviseringstvång skulle få konsekvenser inom speciellt verkstadsindustri och grafisk indu— strl.

Vid två större företag skulle till exempel ett bortfall av hemförsäljning innebära ett hot mot sysselsättningen för ca 2000 kollektivanställda och ca 400 tjänstemän. verksamma inom produktionen. Jag har anledning förmoda att de anställda och deras fackliga organisationer knappast kan finna en sådan situation acceptabel.

Enbart inom de branschorganiserade direktförsäljningsföretagen skulle ca l000 personer tillhörande icke-säljande personalkategorier direkt beröras av verkningarna av en aviseringsregel av aktuellt slag. Det rör sig här främst om personal sysselsatt inom administration och säljledning, där f. ö. den genomsnittliga anställningstiden är mycket lång.

lnom den rena säljfunktionen skulle, som tidigare redovisats, sysselsätt- ningen för flertalet där verksamma (ZS—30.000 personer) hotas om kommit- téförslaget genomföres.

Ett förbud för en hel yrkeskår att utöva sin legitima verksamhet skulle skapa många mänskliga och sociala problem.

Kommittén har tagit lätt på sysselsättningsproblemen och dess summaris-

ka framställning av förslagets troliga arbetsmarknadseffekter ger ingen som helst vägledning.

Samma omtanke som ägnas andra yrkeskategorier bör rimligen komma även säljarna till del. Hemförsäljaren är, liksom sina kollegor inom övrig detaljhandel. en hårt arbetande yrkesman/yrkeskvinna. Han/hon försvarar väl sin plats i den viktiga kommunikationen mellan konsument och producent. Han/hon har ofta en gedigen specialutbildning, ett bestämt arbetsområde och en inarbetad kundkrets.

Flertalet säljare inom dagens hemförsäljning är egna småföretagare, spridda över landet. Inte heller deras situation berörs i kommittéförslaget. Distributionsarbetet inom denna kategori sker i allmänhet på deltid som smidigt kan anpassas till annat yrkesarbete eller arbete i hemmet. De flesta inom denna kategori är kvinnor som i allmänhet har små möjligheter att på sin hemort finna likvärdig sysselsättning eller sysselsättning överhuvud taget.

När sysselsättningsfrågorna tagits upp under kommittéarbetet har dessa av de ivrigaste förespråkarna för ett aviseringstvång något cyniskt avfärdats med en hänvisning till statens arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det skulle vara märkligt om redan i nuläget hårt ansträngda resurser skulle behöva tagas i anspråk för att avhjälpa ett lagstiftningsvägen konstruerat sysselsättnings- problem.

4.5 Sammanfattning av förslagets konsekvenser

En rad icke önskvärda konsekvenser uppstår om ett aviseringstvång genomföres enligt kommitténs förslag.

För konsumenten skulle en aviseringsplikt med förbudseffekt innebära bl. a.:

ett psykologiskt sämre läge genom större känsla av köptvång. en begränsning av valfriheten beträffande köpform, — en sjunkande servicegrad, i synnerhet inom glesbygdsområdena.

För de berörda företagen skulle aviseringstvånget leda till

— allvarliga konkurrensbegränsande effekter — kapitalförstöring av stor omfattning genom att en fungerande distribu- tionskanal ej längre kunde användas — kännbara investeringar i nya distributionssystem. i den mån näringsid- karen överhuvud kunde fortsättningsvis bedriva verksamhet en sänkning av produktionsunderlaget med i vissa fall risker även för konkurrensförmågan på exportmarknaderna.

För de anställda inom ifrågavarande företag kan förutses

— stora sysselsättningsproblem, inte enbart för den direkt berörda säljper- sonalen utan även för anställda inom produktion och administration — likartade svårigheter för det stora antalet småföretagare, huvuddelen kvinnor, för vilka hemförsäljning ofta utgör en uppskattad form av sysselsättning.

Redan aviseringstvångets effekter för konsument och näringsidkare innebär så påtagliga nackdelar att förslaget enbart av den anledningen måste avvisas.

Om till detta lägges aviseringstvångets konsekvenser för sysselsättningen, får frågan en sådan social och samhällsekonomisk räckvidd, att ett genom— förande mot bakgrund av åtgärdens begränsade konsumentpolitiska värde, framstår som orimligt.

5 Speciellt om direktförsäljning av böcker"

Direktförsäljning av böcker behandlas i betänkandet särskilt från dels konsumentpolitisk och kulturpolitisk synpunkt samt dels från tryckfrihets- rättslig utgångspunkt.

I de konsumentpolitiska övervägandena framhålles att böcker utgjort den största enskilda varugruppen bland KO-anmälningar rörande hemförsälj- ning. Totala antalet hemförsäljningsärenden, som föranlett ingripande av KO, är dock som tidigare redovisats mycket litet. En större eller mindre del av ett i för sig obetydligt antal kan därför inte vara signifikativt. Eftersom emellertid kommittén synes fästa vikt vid denna fråga kan det finnas anledning att belysa situationen med några siffror.

Av totala antalet anmälningar till KO resp. konsumentverket/KO för perioden 1973—1978— 28.587 st. — registrerades 81 st. (3 promille)som gällande hemförsäljning av böcker(inkl. ett fåtal tidskrifter). Enligt tidigare omnämnd studie, som av Kerstin Edqvist utförts för DF:s räkning, har angivet antal anmälningar resulterat i att KO resp. konsumentverket/KO vidtagit åtgärder mot hemförsäljare av böcker i totalt fem fall, nämligen:

1973 Förbudsföreläggande, KO ] ärende 1974 Överenskommelse enligt MPL/AVL ] ärende 1976 Överenskommelse enligt MFL/AVL 2 ärenden 1977 Överenskommelse enligt MFL/AVL ] ärende

Ställes dessa få fall i relation till den omfattande hemförsäljningen av böcker framstår kommitténs konsumentpolitiska argumentering som föga överty- gande.

Enligt kommittén talar inga kulturpolitiska skäl mot att försvåra hemförsälj- ning av böcker genom införande av en aviseringsregel; samhällets politik när det gäller bokförsäljningen är nämligen inriktad på att stödja den fasta bokhandeln. Om frågan hade studerats mera ingående, hade förmodligen det faktum framkommit att direktförsäljningen i dess olika former idag är av vital ekonomisk betydelse för bokutgivningen i stort. Genom att den förbilligar bokproduktionen och i vissa fall är en förutsättning för att utgivning skall komma till stånd är direktförsäljningen till nytta för bokbranschens alla

distributionskanaler liksom för den totala bokspridningen och kulturptliti- ken i stort.

I andra sammanhang har kommittén hänvisat till att det är önskvär' att uppnå överensstämmelse med förhållandena i övriga nordiska länder Så cke när det gäller kulturpolitik och bokförsäljning. ] Danmark, Finland och Norge finns inga hinder för en fri bokspridning. Många torde även i Sverige vart av den meningen att bokspridning är värd att främja oberoende av distributions- metoden.

Kommittéförslagets tryckfrihetsrättsliga aspekter i avsnitt S.] .5 måste liksom andra avsnitt bedömas med utgångspunkt från uppfattningen att ett s1rikt formaliserat aviseringstvång i praktiken får verkan av förbud mot hemför- säljning av böcker. I samband därmed finns anledning att erinra om några tidigare uttalanden i hithörande fråga.

1 . l betänkandet SOU 197035, 5. 28, anges att en förbudslagstiftning under alla förhållanden inte kan träffa den viktiga sektor av hemförsäljningsverk- samheten som avser bokförsäljning. eftersom en sådan lagstiftning skulle komma i strid med den i tryckfrihetsförordningen grundlagsfästa rätter. att fritt Sprida tryckt skrift. Enligt betänkandet ansågs det uppenbart att inskränkningar i denna spridningsrätt inte kunde göras enbart i syfte att tillgodose konsumentskyddsintressen av det slag det här gällde.

2. I proposition 1971:86, s. 63, fastslogs att ett förbud mot hemförsäljning av böcker inte kan genomföras utan ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

3. ] KO:s skrivelse 1972-12-19 till justitiedepartementet anfördes att ett förbud för bokförsäljningsföretag att bedriva hemförsäljning torde innebära en inskränkning i tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

4. Kommitténs direktiv påpekar att en förbudsregel avseende hemförsälj- ning av böcker skulle kunna kräva ändringar i den tryckfrihetsrättsliga lagstiftningen, oaktat ifrågasatt förbud vore avsett att tillämpas endast för näringsidkare som mera systematiskt åsidosatte hemförsäljningslagens före- skrifter. Som ett bidrag till frågans ytterligare belysning har jag till kommittén överlämnat ett sakkunnigutlåtande.daterat 1978-09-07, utfärdat av en av vårt lands obestridligen främsta tryckfrihetsexperter. docenten Gustaf Petrén. Då utlåtandet ej ingår i betänkandets bilagesamling. återges det här i sin helhet:

"PM ang. begränsning av tryckta skr'i/ier's spridning med hänsyn till motta— garna

Rätten att sprida tryckt skrift är en integrerande och viktig del av tryckfriheten. Den är också ägnad ett särskilt kapitel, 6 kap.. i tryckfrihets- förordningen (TF). Kapitlet är så uppbyggt att i l & rätten att sprida tryckt skrift slås fast, varefter undantagen från denna rätt anges i 2 _S. 3 & innehåller en straffbestämmelse och 453 en specialregel för vissa spridningsvägar. Systemet är sålunda ganska enkelt.

Regeln i l & föreskriver att rätt att, själv eller med biträde av andra, till salu hålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter tillkommer envar svensk medborgare och svensk juridisk person. Den närmare motiveringen till stadgandet finns i 1944 års tryckfrihetssakkunnigas Förslag till tryckfri- hetsförordning (SOU 1947160 s. 106—] 10). Där inhämtas attjust saluhållandet är den centrala formen för tryckt skrifts spridning. Givetvis kan sådan skrift också bli föremål för gratisutdelning, men saluhållandet är den praktiskt viktiga formen, som motiven särskilt tar sikte på. Sålunda framhålles att meningen är att skrift skall kunna spridas icke blott genom bokhandeln utan på vad sätt som helst. De sakkunniga anmärker att med stöd av TF kolportage av tryckta skrifter blivit en vanlig spridningsform vid sidan av den ordnade bokhandeln (s. 107).

Den diskussion, som förts om *hur långt kommersiella meddelanden åtnjuter TF:s skydd såsom uttryck för yttrandefriheten och som, då det gäller förhållandet mellan tryckfrihet och reklam, senast belysts i prop. 1978/7912, har ingen relevans då det gäller att bestämma gränserna för spridningsfrihe- ten. Som framgår av det nyss sagda, är vad gäller spridningsfriheten just saluhållandet, dvs. det kommersiella elementet, ett led i spridningsrätten. Det går icke att göra gällande att det tryckfrihetsrättsliga skyddet för spridningsrätten skulle vara olika beroende på om spridaren vill ha betalt för den tryckta skriften eller han delar ut den gratis.

Som framgår av tryckfrihetssakkunnigas betänkande får— om man bortser från de möjligheter till ingrepp som finns mot tryckt skrift som är brottslig — inskränkningar i spridningsrätten endast göras ur en synpunkt, nämligen av hänsyn till allmänna ordningsintressen. Av hänsyn till allmän ordning måste spridningen av tryckt skrift vara underkastad vissa begränsningar, trots att TF icke innehåller något därom. Det är allmänt erkänt att man icke får sprida tryckta skrifter hur som helst på allmän plats. Hänsyn måste tas till trafiken och andra liknande intressen. Givetvis kan diskuteras hur långt denna begränsningsmöjlighet i det särskilda hänseendet kan leda. Tryckfrihetssak- kunniga pekar på att ett förbud att använda barn för försäljning av tryckta skrifter får anses tillåtligt, eftersom ett sådant förbud ligger inom ramen för vad som är att förstå med ordningsföreskrifter. Av intresse är de sakkunnigas hänvisning till tryckfrihetsexperten professor Rydins bedömning att förbud att utdela och försälja tryckta skrifter på gator och i portgångar ej utgjorde intrång i spridningsfriheten men att ett förbud som sträckte sig även till utdelning eller försäljning inuti husen skulle varit olagligt. De allmänna ordningshänsynen har sålunda ansetts ta slut ungefär där allmän plats upphör. Av intresse är också rättsfallet NJA 18931361 (ett förbud att å torgdag eller kreatursmöte försälja annat än kreatur- och jordbru ksprodukter har icke, gentemot tryckfrihetsförordningens bestämmelser, ansetts kunna gälla för- säljning av böcker). .

Stadganden om begränsningar i spridningsfriheten som icke har avseende på allmän ordning, t. ex. en regel om att tryckt skrift ej får spridas genom saluhållning om icke tilltänkta mottagare av försäljningserbjudandet i förväg aviserats om saluhållandet, tillhör uppenbarligen ej kategorien ordningsföre- skrifter. Föreskriften har fastmera till uttalat syfte att ge vissa mottagare en rätt att värja sig mot effekten av annans grundlagsenliga spridningsrätt.

Situationen att någon kan behöva skyddas mot effekterna av en icke

önskvärd spridning av tryckt skrift är icke ny. Frågeställningen tas upp av tryckfrihetssakkunniga i deras ovannämnda betänkande. Det gällde då att skydda barn och ungdom mot skrifter med förråande verkan. Härom säger de sakkunniga (s. lll—112) att sådana bestämmelser får intas i annan lagstift- ning, närmast i strafflagen, men — tillägger de sakkunniga för att en dylik straffbestämmelse skall kunna tillämpas på tryckt skrift erfordras ett undantag från den eljest gällande spridningsrätten. På detta sätt tillkom undantagsregeln i nuvarande 6 kap. 2 & TF vad gäller spridning bland barn och ungdom av vissa skrifter.

Man har sedan gått vidare på samma väg, när man velat skydda andra medborgargrupper mot en påträngande spridning av tryckta skrifter. Här åsyftas de regler som 1971 infördes i syfte att inskränka spridningen av vissa pornografiska skrifter. Samtidigt som man slopade de begränsningar i yttrandefriheten, som föranletts av hänsynen till tukt och sedlighet, införde man regler i TF som begränsade spridningsrätten. Departementschefen föreslog i prop. 1970/25 kriminalisering av vissa förfaranden med pornogra- fisk bild, bl. a. att utan föregående beställning med posten sända eller på annat sätt tillställa någon anstötlig pornografisk bild. Därvid uttalade departe- mentschefen (s. 74), att ett förbud av denna art kommer— i den mån det avser tryckt skrift — i strid med TF:s bestämmelser om fri spridningsrätt. Det behövdes därför enligt departementschefen en bestämmelse i TF som uttryckligen begränsade spridningsrätten i ifrågavarande hänseende. En sådan regel finns nu också i 6 kap. 2 & TF.

Konklusionen är klar och enkel. Inskränkningar i den fria spridningsrätten, vilka har till syfte att skydda viss kategori personer från att bli föremål för försäljningserbjudanden avseende tryckt skrift, måste ha stöd i TF. Vill man sålunda skydda konsumenter mot att överhuvud behöva ta emot erbjudan- den om tryckta skrifter, får man införa regler i TF som tillåter att dylika begränsningar i den fria spridningen av tryckt skrift görs. Det erfordras regler av samma typ som nuvarande lagstiftning i TF om skydd mot spridning via posten eller annorledes av icke beställda pornografiska bilder av viss art.

Som framgår av de uttalanden, som gjorts i samband med tillkomsten av nu gällande regler i 6 kap. 2 & TF, blir icke allmänna regler inskränkande över spridningsrätten av tryckta skrifter tillämpliga därför att de görs generella och avser alla slag av varor. Följden blir i stället att de generella reglerna på grund av huvudregeln i 6 kap. 15 TF ej vinner tillämpning på spridning av böcker.

Anmärkas bör att det icke kan råda något tvivel om att en ordning. som innebär att tryckta skrifter ej får salubjudas utan att vissa förberedande åtgärder vidtagits, innebär en tryckfrihetsrättsligt otillåten begränsning av den fria spridningsrätten. Det faktiska förhållandet att t. ex. en obligatorisk förhandsavisering minskar möjligheterna att salubjuda böckerna är fullt tillräckligt för att en otillåten begränsning av spridningsrätten skall förelig- ga.

[ denna promemoria har endast behandlats frågan om tillämpningen av reglerna i 6 kap. TF. En annan fråga är hur stadgandet i 1 kap. 2å andra stycket TF. som förbjuder allmänt organ att på grund av skrifts innehåll utan stöd i TF hindra tryckt skrifts spridning bland allmänheten. är att tillämpa. Här kommer frågan om skriftens innehåll in i bedömningen. Då det gäller

tillämpningen av 6 kap. TF har skriftens innehåll ej betydelse utöver vad som följer av de speciella reglerna i kapitlets 2 5.”

Undertecknat: "Gustaf Petrén. docent i förvaltningsrätt vid Stockholms universitet”.

Mot bakgrund av de återgivna officiella uttalandena och Petréns sakkun- nigutlåtande finner jag det märkligt att kommittén, väl medveten om aviseringstvångets karaktär av spridningshinder, anser sig kategoriskt kunna sammanfatta det tryckfrihetsrättsliga problemet på följande sätt:

Kommittén har således kommit till den slutsatsen, att en lagregel om skyldighet att avisera före säljbesök i konsumenters bostäder inte skulle strida mot TF.

6 Samrrtan/attning

Jag stöder förslaget till ny hemförsäljningslag på samtliga punkter där detta enligt min mening har förankring i direktiven. Den avgörande åsiktsskillna- tden avser behovet av och motiven för ett aviseringstvång enligt lagförslagets 3 och 4 55, vilket endast två av kommitténs fem ledamöter ställt” sig bakom.

Skälen för min inställning till ett aviseringstvång har redovisats i yttrandets olika avsnitt, varav bl. a. framgår:

— att hemförsäljning i Sverige idag bedrivs av ett antal seriösa företag och att distributionsformen fyller ett konsumentbehov, att utvecklingen av konsumentlagstiftningen främst under 1970-talet varit så omfattande att behov av ett så drastiskt ingripande som ett aviseringstvång ej föreligger, att kommittén ej presterat underlag som visar att sådana missförhållanden skulle förekomma inom hemförsäljningsområdet att ett aviseringstvång är motiverat, att kontakten med konsumenten etableras i en med stöd av marknads- föringslagen fastställd ändamålsenlig form och att det av kommittén hävdade "överraskningsmomentet” därför är starkt överdrivet, att i den mån ”överrumpling” likväl undantagsvis skulle förekomma. dess effekter upphävs genom att den befintliga ångerrätten fyller sin avsedda funktion, samt att kommitténs ställningstagande i de kulturpolitiska och tryckfrihets- rättsliga avsnitten är anmärkningsvärda och inger allvarliga betänklighe- ter.

Jag har påvisat att en aviseringsregel iden föreslagna formen blir liktydig med ett generellt förbud mot hemförsäljning. Verksamheten för näringsidkarna inom hemförsäljningsområdet skulle äventyras. Svårbemästrade sysselsätt- ningsproblem skulle uppstå, inte enbart inom de direkt berörda försäljnings- organisationerna utan även för kollektivanställda inom produktionen och vissa andra personalkategorier. Flera av de större företagen skulle se sin internationella konkurrenskraft försvagad, med de övergripande effekter detta kan få på lokaliseringsfrågor m. m.

Jag har vidare påvisat att en aviseringsregel skulle få negativa effekter även ur konsumentsynpunkt och att dess eventuella fördelar under alla förhållan- den måste betecknas som marginella i relation till förslagets konsekvenser i övrigt.

Som en effektivare metod att komma tillrätta med eventuellt uppträdande missförhållanden harjag anvisat det selektiva näringsförbud, som skisserasi kommittédirektiven.

Med hänvisning till ovanstående anser jag att någon aviseringsregel icke bör ingå i en ny hemförsäljningslag.

Direktförsäljning benämnes i dessa regler den säljform, som kännetecknas av att näringsidkare (i egen regi eller genom återförsäljare) yrkesmässigt bedriver personlig försäljning direkt till fysiska personer i dessas egenskaper av konsumenter. Den personliga kontakten kan etableras antingen genom sammanträffande för demonstration av varor i original, såsom prover eller i avbildning samt överbringande av tekniska data och prisuppgifter eller per telefon för beskrivning av varan, dess egenskaper och erbjudandets inne- börd.

Reg/ernas bakgrund och syfte

Direktförsäljning är en säljform som ger möjligheter till ingående konsu- mentinformation om den vara eller tjänst som saluföres. Korrekt bedriven tjänar direktförsäljning därför konsumenternas intressen.

En förutsättning för att direktförsäljning skall vinna respekt som säljform och bli allmänt godtagen som ett värdefullt hjälpmedel i marknadsföringen är att direktförsäljningen bedrivs på ett sådant sätt att den vinner allmänhetens förtroende.

Dessa regler har till syfte att stärka känslan av ansvar mot konsument och samhälle hos alla dem som arbetar med direktförsäljning samt att motverka missbruk på direktförsäljningens område.

]. Reglerför medlemsföretaget A. Form för kontakt med konsumenten

Medlemsföretag skall välja en form för kontakt med konsumenten, som med hänsyn till varans eller tjänstens beskaffenhet möjliggör ett tillfredsställande mått av ingående konsumentinformation.

B. Relationer till konsumenten

Medlemsföretag skall tillse att den direktförsäljning, för vilken den genom sitt medlemskap åtagit sig att svara, följer gällande lag och sker i överens— stämmelse med vad hederlighet och god affärsmoral kräver.

l. Medlemsföretagets reklam skall vara förenlig med anvisningarna i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Detta

gäller också för reklam, publicerad av återförsäljare, för vilkas direktför- säljning medlemsföretaget genom sitt medlemskap åtagit sig att svara. Ordersedlar och andra handlingar där säljvillkoren återges skall vara uppställda och formulerade på sådant sätt att en genomsnittlig konsu- ment rimligen måste förstå villkorens innebörd.

Sådana handlingar skall bl. a. innehålla klara och rättvisande uppgifter om pris vid olika betalningssätt, leveransvillkor inbegripet ungefärlig leveranstid, betalningssätt, rätt till reklamation och eventuell efterföli jande service samt uppgifter om det säljande företagets firma, adress och

telefon. - Medlemsföretag skall i samband med leverans till kunden överlämna

erforderliga instruktioner om varans skötsel och vård eller anvisningar för tjänstens ibruktagande. Medlemsföretag skall tillställa kunden kopia på ordersedel och skall utan dröjsmål behandla inkomna order. Vid avbetalningsförsäljning skall kunden tillställas avbetalningsplan och klara och entydiga anvisningar om hur avbetalningarna skall ske.

C. Relationer till säljarna

Medlemsföretag skall tillse att säljare— vare sig dessa är fast anställda på heltid eller deltid eller verkar som fritidsombud eller antagits som oberoende återförsäljare— utses personer, som är kända för god vandel och kan förväntas uppträda på ett korrekt sätt.

5. Medlemsföretag skall till ledning för säljare och annan säljpersonal upprätta klara anvisningar för hur de skall bedriva sin verksamhet. Anvisningarna bör bl.a. innehålla erforderliga instruktioner om

' säljarens sätt att kontakta kunder, att bearbeta dessa samt utföra

avslut. .

I anvisningarna skall Direktförsäljningsföretagens Förenings regler för direktförsäljning intas eller bifogas liksom de övriga allmänna regler eller rekommendationer som föreningen utfärdar.

Medlemsföretag skall antingen i egen regi eller genom särskilt utbild- ningsinstitut utbilda sina säljare och sin övriga säljpersonal.

Det åligger företaget att tillse att säljarna är väl förtrogna med reglerna under II. Medlemsföretag skall i avtalet med sina säljare eller återförsäljare klart ange parternas rättigheter inbördes samt den behörighet och befogenhet avtalsförhållandet medfört mot kundkretsen.

I avtalet eller bilaga därtill skall klart anges om — och i så fall i vilken utsträckning säljaren äger utfästa särskild förmån till kund. Vid värvning av säljare skall det säljande företaget lämna rättvisande uppgifter om säljarbetets art och omfattning samt om villkoren i övrigt i avtalet mellan parterna.

D. Relationer till andra företag

Medlemsföretag skall tillse att den direktförsäljning, för vilken det genom sitt medlemskap åtagit sig att svara, bedrives på sådant sätt att detta är förenligt med god sed i konkurrensen näringsidkare emellan.

9.

10.

Medlemsföretag skall vinnlägga sig om att bedriva en positiv argumen— tering för den egna varan eller den egna tjänsten. Jämförelser med eller referenser till andra företag eller av dem saluförda varor eller tjänster skall vara korrekta i sak. Anspelningar på annat företag eller annan vara eller tjänst, ägnade att utsätta företaget, varan eller tjänsten för ringaktning eller löje får inte förekomma. Medlemsföretag skall respektera avtal som kund träffat med annat företag och får inte i eget intresse söka förmå kunden att frånträda detta.

I I . R egler . för säljaren

Säljaren svarar gentemot såväl konsumenten som mot det medlemsföretag till vilket han är knuten genom anställning eller annat avtal, för att väl känna till den vara eller tjänst han saluför. Säljaren svarar vidare för att han väl inhämtat de instruktioner medlemsföretaget lämnat om säljmetoder och säljvillkor och att han i sitt säljarbete noggrant följer dessa instruktioner.

lla.

llb.

12.

13.

Säljaren skall öppet närma sig kunden och skall — oavsett om närmandet sker genom personlig hänvändelse, per brev eller telefonledes klart ange sitt ärende och medlemsföretagets namn.

Säljaren får icke närma sig kunden under antydan om att säljaren representerar ett annat företag än medlemsföretaget, exempelvis ett marknadsundersökningsföretag eller någon icke-kommersiell insti- tution. Säljaren får ej utan föregående överenskommelse i säljsyfte uppsöka konsument, som genom en på eller vid dörren till sin bostad uppsatt skylt undanber sig säljbesök. Regeln gäller ej redan etablerad affärsför- bindelse eller verksamhet som faller under tryckfrihetsförordningen. Säljaren skall söka bilda sig en uppfattning om kundens behov och allmän-kunskaper beträffande den saluförda varan och tjänsten samt såvitt möjligt anpassa sin information och demonstration efter kundens förutsättningar.

Säljaren får inte missbruka kundens förtroende och får inte söka dra fördel av oerfarenhet eller bristande kunskaper hos konsumenten och får inte heller utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan. Säljarens argumentering vid säljsamtal och demonstrationer skall vara vederhäftig.

Säljaren får icke lämna vilseledande uppgifter om: — den utbjudna varans egenskaper, exempelvis dess sammansättning eller konstruktion, dess användbarhet eller lämplighet, dess kommer- siella eller geografiska ursprung; ' — den utbjudna varans pris eller köpvillkoren;

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

— de tjänster som är förenade med köp, däribland leveranssätt. utbyte. returrätt, reparation och underhåll; innebörden och värdet av garanti knuten till varan; förekomsten av patentskydd eller industriellt rättsskydd av annat slag för varan eller om innehavet av medaljer, priser, diplom och andra utmärkelser; annan vara på marknaden, dennas egenskaper, pris och värde, köpvillkoren eller de tjänster som är förenade med köp av sådan annan vara; — tillförlitligheten av uppgifter som annan säljare lämnat i reklam eller vid direktförsäljning. Överdrivna påståenden, vilka kunden lätt kan tolka som faktiska uppgifter, får inte användas om de kan verka vilseledande. ' Vetenskapliga och tekniska termer, statistiska uppgifter, citat ur facklitteratur och liknande bör användas med aktsamhet och känsla av särskilt ansvar inför konsumenten. Statistiska uppgifter som har begränsad giltighet får ej ge sken av att vara allmängiltiga. Tillrättalagda demonstrationer, varigenom kunden får en felaktig bild av varans egenskaper och hanterbarhet får inte förekomma. Säljaren är skyldig att på ett klart och vederhäftigt sätt besvara kundens frågor inte bara om positiva utan också om negativa egenskaper hos varan. Säljaren får inte förtala konkurrentföretag eller dess anställda och får ej heller misskreditera annan vara eller tjänst. Säljaren får inte referera till tidigare kunder, utan att ha förvissat sig om att dessa lämnat tillstånd till sådan referens. Provningsutlåtanden och andra liknande intyg får användas endast i enlighet med det säljande företagets anvisningar. Föråldrade eller av annan anledning inaktuella intyg får inte användas. Säljaren skall respektera avtal som kund träffat med annat företag och får inte i eget intresse söka förmå kunden att frånträda detta. Säljaren skall bereda kunden erforderligt rådrum för att denne eftertänk- samt skall kunna läsa avtalsvillkoren. Inser säljaren att kunden har svårt att klargöra för sig säljvillkorens innebörd skall säljaren gå igenom dessa med kunden. Säljaren får inte muntligen lämna några utfästelser vid sidan om avtalsvillkoren i orderhandlingen. Säljaren skall förvissa sig om att kunden får tillräckliga anvisningar för att kunna använda varan på det sätt som är avsett.

Tilläggsreg/er för direktförsäljning genom telefonombud

Beställning per telefon skall bekräftas skriftligt. Bekräftelse skall utformas så att det tydligt framgår att köparen — från det att bekräftelsen kommit honom på hans adressort tillhanda har en veckas ångerfrist, under vilken han kan frångå sin beställning. Medlemsföretagens telefonombud skall skriftligen vara informerade om tilläggsreglernas punkt 1 och 2. I övrigt gäller föreningens Regler för direktförsäljning till konsument.

Överenskommelse mel/an konsumentverket och Direkt/örsäI/ninga/öreragens Förening

Uppkommer tvist i hemförsäljningsärende mellan köparen och säljarföretag, som var anslutet till föreningen då köpet skedde, och köparen hänskjuter tvisten till Allmänna Reklamationsnämnden, är säljarföretaget underkastat Nämndens avgörande om även köparen respekterar detta och inte drar tvisten inför domstol. Under nämnda förutsättningar svarar föreningen för att köparen erhåller den ersättning Nämnden eventuellt rekommenderat.

Bilaga 2 Hemförsäljningslagen i praktiken, ångerfrekvens m. m.

2.1 Sammanfattning av statens pris- och kartellnämnds undersökning 1971

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) genomförde under hösten 1971 dvs. kort tid efter det hemförsäljningslagen trätt i kraft — en undersökning för att belysa bl. a. i vilken utsträckning företagen hade anpassat sig till den nya lagen och i vilken omfattning köparna hade utnyttjat sin ångerrätt. SPK har publicerat en rapport över undersökningen benämnd "Ångerveckan i praktiken” (Dnr 1V138/71). I det följande återges rapportens egen samman- fattning av undersökningsresultatet.

Undersökningen har i första hand koncentrerats till företag som inte bara undantagsvis bedriver hemförsäljning. I undersökningen ingår 294 företag. Av dessa omfattades 232 även av den undersökning om kontraktsbunden hemförsäljning som SPK genomförde 1969. Sålunda ingår 62 ej tidigare kontaktade företag i denna undersökning. Liksom 1969 har undersökningen i första hand inriktats på varugrupper för vilka hemförsäljning ansetts vara vanligt förekommande nämligen symaskiner, övriga hushållsapparater, böcker och persienner.

Av de 294 företag som ingåri undersökningen har 193 uppgivit sig bedriva hemförsäljning hösten 1971. Återstående 101 företag har antingen helt upphört som företag eller slutat med hemförsäljning men fortsatt med annan försäljningsverksamhet.

Omsättningen för de i undersökningen ingående företagen uppgick 1970 till 256 mkr inkl. moms medan antalet hemförsäljare vid undersökningstill- fallet uppgick till 2 750.

Av de 193 företag inom grupperna symaskiner, övriga hushållsapparater, böcker, persienner samt övrig hemförsäljning som uppgivit sig bedriva hemförsäljning hösten 1971 har 77 vid undersökningstillfället svarat att de vid sina hemförsäljningar överlämnat i lagen stipulerade ångerblanketter. 116 företag av vilka 92 var persiennförsäljare överlämnade alltså ej handlingarna. Dessa 116 företag svarade tillsammans endast för 4,5 procent av de undersökta företagens totala hemförsäljning 1970.

Samtliga större företag med två undantag som båda tillhör gruppen övrig hemförsäljning har uppgivit sig överlämna ångerblanketter vid sina hemför- säljningar. Av undersökningens 29 företag med en årsomsättning på minst 1 mkr tillämpade således 27 lagen om hemförsäljning. Av 164 företag med hemförsäljning under 1 mkr har 50 uppgivit sig överlämna de handlingar

236

lagen föreskriver. Persiennförsäljningsföretagen vilka samtliga tillhör de mindre företagen tillämpade lagen endast i 7 fall av 99, alltså cirka 7 procent. Motsvarande antal för de övriga 65 mindre företagen var 43, alltså knappt två tredjedelar.

Ett stort antal av de mindre företag som ej tillämpade hemförsäljningslagen visade sig ej känna till lagen eller bedömde att hemförsäljningslagen ej gällde deras typ av försäljning.

De undersökta företagen inom ovannämnda branscher har tillsammans beräknat antalet hemförsäljningar under perioden juli—augusti 1971 till 114 803. Ångerblanketter har enligt företagen överlämnats i ca 85 procent eller 97 141 av dessa försäljningar. Antalet försäljningar där ångerblanketter ej överlämnats fördelar sig på de undersökta branscherna enligt följande: övriga hushållsapparater 599. böcker 731, persienner 8 421 samt övrig hemförsäljning 7 911.

Antalet avtal som hävts genom att köparen utnyttjat lagens bestämmelse om ångervecka har satts i relation till antalet hemförsäljningar där ångerblan- ketter överlämnats till köparen. Totalt har4 491 avtal hävts för de undersökta företagen. Detta utgör 4,6 procent av antalet försäljningar vid vilka ånger- blanketter överlämnats. Ångerandelen varierar emellertid dels mellan större och mindre företag, dels mellan olika branscher. För de större företagen med en årsomsättning uppgående till minst 1 mkr har ångerveckan utnyttjats i 4,5 procent. Motsvarande andel för de mindre företagen var 6.4 procent. lnom grupperna symaskiner och övriga hushållsapparater har ångerveckan utnytt- jats i 2,1 procent respektive 2,5 procent av antalet överlämnade handlingar. Motsvarande andel för grupperna böcker, persienner och övrig hemförsälj- ning var 7,2 och 7,9 respektive 7,5 procent.

2.2 Uppgifter från ett antal företag vid kommitténs enkät och hearing 1975

Kommittén vände sig i september 1975 till 35 företag, som då bedrev hem- och/eller telefonförsäljning, och bad dem redogöra för sina erfarenheter av hemförsäljningslagen och för sina synpunkter på vissa av kommittén diskuterade förslag och idéer till nya eller ändrade regler i hemförsäljnings- lagen. Enkäten var uppdelad i en skriftlig och en muntlig del. Den muntliga delen hade formen av en hearing, vid vilken kommitténs ledamöter och experter sammanträffade med företrädare för de berörda företagen.

I det följande redovisas resultaten av enkäten och hearingen såvitt avser erfarenheterna av nu gällande hemförsäljningslag. Företagens svar på de av kommittén ställda frågorna återges i sammandrag.

] Enkätens skri/iliga del

Den skriftliga enkäten besvarades av följande 17 företag: K.G. Bertmarks Förlag AB Albert Bonniers Förlag AB FOCUS Uppslagsböcker AB Avon Cosmetics AB (AVON)

AB Humusan Oriflame International AB Emanco Försäljnings AB Electrolux Svenska Försäljningsaktiebolag Husqvarna Symaskiner AB AB Master Art Singer Co Symaskins AB AB Svenska Tempus AB Topp Industri Harald Johansson AB (återförsäljare för Electrolux) Vätterstads Maskin AB (återförsäljare för Electrolux) Kährs Möbler AB

AB Spirella

Den skriftliga enkäten gav följande svar:

Fråga A 1: Hur har hemförsäljningslagen i stora drag fungerat för företagets egen del?

Bertmarks: Enbart positiva effekter. De kunder som är kvar efter ångervecka- ns utgång har gjort ett väl genomtänkt köp, vilket påverkar betalningsmo- ralen positivt. Mindre seriösa företag har försvunnit ur marknaden.

Bonniers: Den enda nackdelen är den administrativa apparaten kring ångerveckan. Denna uppvägs många gånger om av de stora fördelarna: stabil orderkvalitet. färre krav och inkasso och självsanerande inslag i säljkårernas utveckling.

FOCUS: De fördelar som hemförsäljningslagen har haft för företaget är: a) konsumenten känner ökad trygghet inför ett köp av en direktförsäljare, b) mindre nogräknade konkurrenter har försvunnit. c) företaget slipper få in säljare som idkar ”högtrycksförsäljning" och d) säljare som är mindre lämpade för yrket sanerar bort sig själva. Nackdelarna är att kunderna får vänta något längre på leverans än tidigare och att administrationen av order har komplicerats något och blivit något dyrare.

.4 VON." Företagets verksamhet och organisation påverkades inte av hemför— säljningslagen. eftersom företaget redan tidigare tillämpade ett system med full returrätt så länge produkten finns kvar.

Humusan: Hemförsäljningslagen har inneburit ökad administration och en betydande kostnadsökning.

Oriflame: Hemförsäljningslagen har för vårt vidkommande fungerat tillfreds- ställande och har ej inneburit några avsevärda svårigheter vid tillämpningen på fältet. Den ökade "pappershanteringen" för alla inblandade parter samt den därmed förknippade kostnaden. som ångerblanketterna har fört med sig. upplevs dock som både betungande och onödig. Företaget tillämpar ett system med full returrätt inom 14 dagar från mottagandet av varorna.

Erna/reo: Hemförsäljningslagen har i stora drag fungerat bra för företagets del.

Electro/tiv: Vi har i huvudsak positiva erfarenheter av hemförsäljningslagen och några större problem att anpassa oss till den har inte förekommit. Som medlemsföretag i DF tillämpade vi frivilligt lagförslagets regler i ett och ett halvt år innan lagen trädde i kraft.

Husqvarna: Lagen har i stort sett fungerat bra. Den har dock medfört extra kostnader genom förändringar i de administrativa rutinerna. Redan tidigare har vi i princip haft ”ångertid". Har en kund av olika skäl ångrat sig har vi aldrig påtvingat kunden varan även om denna varit levererad.

Maste/' Art: Hemförsäljningslagens bestämmelser har vi tillämpat sedan företaget startade sin verksamhet 1960, varför vi på intet sätt har funnit lagen

negativ.

Singer: Nuvarande lagstiftning har haft till följd att en sanering allmänt sett har kommit till stånd vilket varit till fromma för direktförsäljningen.

Tempus: Bra, inga negativa effekter.

Toppindusrri: Hemförsäljningslagen har för vårt företag ej medfört några problem. Lagen överensstämmer med den policy som företaget tillämpat sedan mer än 30 år.

Hara/(l Johansson AB: Eftersom vi är ett litet och seriöst arbetande företag inom ett visst försäljningsområde är det helt naturligt att den nya hemför- säljningslagen inte har vållat oss några problem.

l'ä/iers/ads: Hemförsäljningslagen har fungerat bra. Några negativa effekter har inte observerats.

Kährs Möbler: Vår erfarenhet av hemförsäljningslagen och ångerveckan har enbart varit positiv.

Spirella: Hemförsäljningslagen har för vår del fungerat bra.

Fråga A 2: Har försäljarna upplevt några särskilda svårigheter vid tillämpningen av lagen och, i så fall. vilka?

Bertmarks: Nej.

Bonniers: Ett fåtal säljare med påståendeinriktad säljteknik har slutat sina anställningar.

FOCUS: Det ställs större krav på säljarens objektivitet och kunskap. I början hade vi en minskad försäljning. som delvis uppvägdes av en försäljning med bättre kvalitet. Undantagsvis träffar vi på kunder som nekar att ta emot en ångersedel. '

.4 VON: Se svar under A 1.

Humusan: Det har förekommit ett visst motstånd hos de kunder. som handlat många år hos oss. att kvittera en ångerblankett. En del kunder upplever ångerblanketten som ett misstroende mot dem som kunder.

Oriflame: Se svar under A 1.

lfmanco: Vårt erbjudande är klart och enkelt. Därför förekommer det praktiskt taget aldrig att det missuppfattas. Detta medför att det inte uppstår några komplikationer vid tillämpningen av hemförsäljningslagen.

Electrolux: Nej.

Husqvarna: De svårigheter som uppstått gäller speciellt inbytesmaskiner. Säljaren måste avvakta ångerfristens utgång innan den inbytta varan kan säljas på nytt. Detta binder kapital och torde i icke oväsentlig grad hindra affärstillfällen.

Mas/er Arr: Se svar under A I.

Singer: Problemfritt.

Tempus: Inga som helst svårigheter.

Toppimlusrri: Inga stora problem. Det enda har varit att köparna upplevt tvånget att behöva kvittera ångersedel som ett misstroende. Detta gäller särskilt vid försäljning på mässor.

Hara/(l Johansson 48: Se svar under A ]. Ifa/forslads: Nej. Kährs Möbler." Nej.

Spire/la: Nej.

Fråga A 3: Har företaget haft några särskilda erfarenheter när det gäller muntliga utfästelser vid sidan av de skriftliga kontrakten, som ombuden eller försäljarna spontant eller på kundens begäran gjort vid sina försäljningar hos konsumenterna?

Bei-nnarks: Vårt företag tillåter inte säljarna att göra muntliga utfästelser. Vi har ej haft några problem med detta.

Bonniers: Nej.

FOCUS: De muntliga utfästelserna var både vidlyftigare och mer förekom- mande för tio år sedan. Vi anser oss inte ha några bekymmer i den vägen i dag.

A VON: Inget svar.

Humusan: Nej.

Oriflame: Inget svar.

Emanco: Vi har inte haft några problem härmed eftersom våra försäljare är instruerade att inte göra muntliga utfästelser utöver vad som framgår av vårt skriftliga erbjudande.

Electrolux: Nej. Enligt arbetsföreskrifterna intagna i kollektivavtalet får säljaren inte lämna några utfästelser vid sidan om avtalsvillkoren i order- handlingen.

Husqvarna: Nej.

Masrer Ari: Muntliga utfästelser vid sidan av kontrakten har inte förekom— mit.

Singer: Problemfritt.

Tempus: Nej.

Toppino'usrri: Våra säljare anger alltid på kontraktet hela överenskommelsen. Något undantag har väl förekommit men det har inte skapat några problem.

Hara/(l Johansson AB: Inget svar.

Värrersrads: I säljarnas utbildning ingår upplysning om att alla utfästelser skall noteras på ordern och att brott mot denna regel medför "tråkiga konsekvenser". Härigenom har problemet undvikits.

Kährs M (ib/er: Nej.

Spirella: Nej.

Fråga A 4: I vilken utsträckning har konsumenterna utnyttjat rättigheten att ångra sig?

Bertmarks: Cirka 12 %.

Bonniers: Den procentuella ångerfrekvensen fördelar sig enligt följande:

Bonniers Bokklubb/hemförsäljningsorganisationen 4,6 00 Bonniers Bokklubb/telefonförsäljningsorganisationen 8.0 % Svalans Bokklubb/telefonförsäljningsorganisationen 5,2 %

Dessa ångerfrekvenser är låga både ur respektive organisationers synpunkt och ur allmän branschsynpunkt. Avgångarna ligger helt i linje med de avgångar organisationerna hade före ångerveckans införande.

FOCUS: Ångerfallen ligger på cirka 6 %. På telefonorder ligger de lägre. Individuellt bland försäljarna varierar procentsatsen mycket. Man kan säga att nybörjare har högre ångerfallsprocent än de som varit med några år.

AVON: Antalet returnerade produkter är mindre än 1 % av den totala volymen.

Humusan: I mycket liten utsträckning — 0,3 %. Vanligtvis andra skäl såsom l1yttning. dödsfall etc.

Oriflame: Antalet ångerfall är utomordentligt litet. Totalt uppgår returerna från återförsäljare till cirka 1 % av totalt utlevererade varor. Antalet ångerfall kan uppskattas till högst 0,1 % av gjorda beställningar.

Emanr'o: Ytterst sällsynt med ångerfall. Det kan kanske röra sig om några tiotal fall sedan 1972.

Electrolux: För Electrolux Svenska Försäljnings AB ligger ångerfrekvensen på 2—3 96.

Husqvarna: Hittills under år 1975 i genomsnitt cirka 1,5 On. Sedan lagens tillkomst har trenden varit sjunkande. Geografiskt visar storstäderna högre ångerfrekvens än Iandsortsdistrikten.

Master Arr: Vi har sedan hemförsäljningslagens införande haft en relativt konstant och låg andel fall, men vi tror också att de som verkligen velat utnyttja ångerrätten också har gjort detta.

Singer: 0,47 % av vår totalförsäljning.

Tempus." 1—2 %.

Toppim/uslri: Sällan.

Hara/d Johansson AB: Vi har inte haft en enda som har ångrat sitt köp.

Väne/stads: I mycket ringa utsträckning, endast 3 a 4 fall sedan lagen trädde i kraft.

Kährs Möbler: Cirka 3 On.

Spire/la: Sedan lagens tillkomst har vi haft fler kunder som ångrat sina köp än tidigare.

Fråga A 5: Har det sedan en konsument ångrat sig — uppstått några problem när köpet skulle återgå, t. ex. vad gäller en redan levererad varas skick?

Bertmarks.” Inga problem, då vi har en leveranstid på cirka 14 dagar. Ångerveckan har då redan gått ut. I6

Bonniers: Nej. Hitintills inga problem eftersom inga leveranser sker förrän ångerveckan gått till ända.

FOCUS: Vi levererar inte varan förrän ångerveckan gått ut.

A VON: Full returrätt så länge produkten existerar.

Humusan: Nej. Genom att Humusan alltid accepterat att kunden har rätt att ångra sig om han ej har använt varan, har vi inte haft några problem med varans skick.

Oriflame: Inget svar.

Emaneo: Inga problem av nämnvärd praktisk betydelse.

Electrolux: Nej. Däremot uppstår givetvis värdeförlust i varan samt tillkom- mer emballage-_ frakt- och hanteringskostnader.

Husqvarna: Varan har förlorat i värde. Maskinen måste gås igenom, kontrolleras, justeras och packas i nytt förpackningsmaterial. Den genom- snittliga kostnaden härför uppgår till cirka 100—200 kronor per maskin.

MasrerAri: Några problem på grund av utnyttjad ångerrätt har inte förelegat annat än i de fall då ångerblanketten inkommit efter det ångertiden utgått och leverans skett. Eftersom vi tillämpar hemförsäljningslagen generöst åsamkas vi i sådana fall onödiga distributions- och returkostnader.

Singer: Vissa kompletteringskostnader på grund av att maskinerna återkom- mit okompletta.

Tempus: Nej. ITempus' policy har alltid ingått att utan diskussion återta en vara och hålla både kund och säljare skadeslösa.

Toppindus/ri: Varan har ofta minskat i värde därför att den lämnas tillbaka begagnad och därför ej kunnat säljas om som ny.

Hara/ä Johansson AB: Inga problem, då ingen ångrat sig. Värre/stads: Nej. Kährs Möbler: Nej.

Spire/Ia: Nej.

Fråga A 6: Om företaget bedriver telefonförsäljning, vilka erfarenheter har man av den frivilliga regel om ångerfrist, som DF antog vid sitt årsmöte den 15 november 1974?

Bertmarks: Ingen telefonförsäljning.

Bonniers: Våra erfarenheter av ångerveckan på telefonorder är lika positiva som erfarenheterna på hemorder.

FOCUS: Vi tillämpade ångerfrist på telefonförsäljning innan den frivilliga överenskommelsen kom till stånd, varför någon skillnad inte har märkts.

A VON: Inget svar.

Humusan: Ångerrätt för konsumenten har alltid tillämpats även vid telefon- försäljning.

Oriflame: Inget svar.

Emanco: Inget svar.

Eleclrolux: Företaget bedriver ej telefonförsäljning.

Husqvarna: Företaget bedriver ej systematisk telefonförsäljning. MasrerArr: Vi bedriver telefonförsäljning i så liten omfattning att vi inte mätt andelen ångerfall. men vi tror oss veta att denna andel åtminstone inte är större än den vid hemförsäljning.

Singer: Företaget bedriver ej telefonförsäljning.

Tempus: Bedriver ej telefonförsäljning.

Toppimlusrri: Bedriver ingen telefonförsäljning.

Hara/(I Johansson AB: Inget svar.

Väirersimls." Bedriver ej telefonförsäljning.

Kährs Möbler: Ingen telefonförsäljning.

Spire/Ia: Inget svar.

ll Enkätens muntliga del

Kommittén sammanträffade vid tre olika tillfällen med företrädare för sammanlagt 24 företag. De anteckningar som fördes vid dessa sammanträf- fanden redovisas här. Det bör påpekas att anteckningarna anknyter till vissa av de frågeställningar, som angivits under punkt 1, och i några fall till de skriftliga svaren från vissa företag.

Vid den första hearingen infann sig företrädare för nio företag inom bokförsäljningsbranschen. Dessa företag var:

K.G. Bertmarks Förlag AB Albert Bonniers Förlag AB

Brunnhages Förlag AB

FOCUS Uppslagsböcker AB Förlagshuset Norden AB Sohlmans Förlag AB Strömbergs Bokförlag AB Bokklubben Vår Bok (Norstedts Förlag) Wezäta Förlags AB

Vid detta sammanträffande antecknades följande:

Erfarenheter av nuvarande lagstiftning

FOCUS: En sanering har ägt rum genom hemförsäljningslagen. Företag har försvunnit från marknaden sedan lagen infördes. Läget är bättre nu än för tio år sedan. Det förekommer inga negativa artiklar längre i pressen. Däremot finns en kvardröjande. negativ opinion hos allmänheten som det tar tid att ändra. Hemförsäljningslagen gör att kunden känner större trygghet vid köpet. SR/PUB:s intervjuundersökning är inte helt giltig i dag. Man är mer positiv bland konsumenterna i dag. De som har köpt varor vid hemförsäljning är mer positiva än de som ej har köpt.

Strömbergs: Nya kunder hos företaget ångrar sigi 15—20 % av fallen. Kunder som gör kompletterande köp ångrar sig i mindre än 1 % av antalet fall. Då trivs man alltså med säljformen.

FOCUS: Försäljningen av de amerikanska och engelska lexikon som förekom under l960-talet har upphört (Richards Company, Encyclopedia Britanni- ca).

Man vill betona att det är de "friska patienterna" som deltar i denna hearing. De "sjuka" företagen är inte här. Försäljarna i de företag som sanerats bort genom hemförsäljningslagen har i stort sett också försvunnit. Saneringen har alltså även omfattat personer som sysslat med hemförsälj— ning.

Bonniers: Ångerveckan har gynnat de seriösa företagen. Tidigare fanns det många företag som bedrev högtrycksförsäljning och envägskommunikation. Ångerveckan innebar för dessa företag att de tvingades lägga ner sin verksamhet eller ändra säljsamtalen. Säljaren måste numera utreda konsu— mentens behov och intressen och kan alltså inte sälja till varje pris.

Vår Bok: Bokklubben Vår Bok bedriver enbart telefonförsäljning. Gamla kunder återkommer i mer än 90 % av fallen. Kunden blir bekant med säljaren och det är närmast fråga om en rådgivning från säljarens sida numera. Någon "våldföring" förekommer inte. Det hela är en fråga om utbildning av den säljande personalen. Förr talade man om försäljare. i dag om säljare och i framtiden möjligen om rådgivare. Medlemskap i bokklubben är ofta första steget för människor att börja läsa.

FOCUS: Företagen har börjat utbilda säljarna ordentligt. Man har spelregler

för verksamheten på fältet. Dessa är sammanställda i de regler för direktför- säljning till konsument som DF har antagit.

Vär Bok: Man har tillämpat ångervecka sedan ett år tillbaka vid sin telefonförsäljning. Kunden har alltid rätt att dra sig ur bokklubbens abonnemang. Det skulle inte tjäna något till att tvinga en kund kvar även om ångern inträffar senare än en vecka efter telefonöverenskommelsen. Ånger— frekvensen hos klubben ligger i varje fall under 10 %. Ingen förändring har inträffat genom att man frivilligt införde en officiell ångervecka vid telefonförsäljning.

FOCUS: Självklart har de seriösa företagen drabbats av nackdelar genom de oseriösa. Tidigare har det förekommit negativ publicitet rörande de sistnämn- das verksamhet.

Bertmarks: Det finns vissa kvardröjande negativa attityder. men det är ytterst sällan man i dag möter någon konsument som är missnöjd. Det förekom tidigare. i början av hemförsäljningslagens giltighetstid.

Vär Bok: Bokförlagen levererar en vara som människor känner behov av och tycker om.

Norr/en: De negativa attityderna är gamla. De ligger ganska långt tillbaka i tiden. Med denna eftersläpning är det svårt att mäta attityderna i dag.

FOCUS: Det finns inte många oseriösa företag kvar. Kanske en handfull. Och de kvarvarande upphör nog snart med sin verksamhet. Att över 80 % av konsumenterna skulle ha en negativ inställning till hemförsäljning, vilket framgår av SR/PUB:s attitydundersökning, är fantastiskt. Företaget vill rikta kritik mot uppläggningen av den undersökningen. Där finns klart chande sätt att ställa frågor. På fråga 6 t. ex. är det sista alternativet av åtta ”Nej, inga fördelar". Att detta negativa svar lagts sist i raden av valmöjligheter har säkert påverkat svaren. Man har här träffat de fördomar som finns bland människor om hemförsäljning. Det finns en gammal fördom att det inte är "fint” att köpa vid hemförsäljning.

Oavsett hur det förhåller sig med folks attityder är det dock klart att en stor försäljning sker genom hemförsäljning. Beträffande Focus säljs t. ex. den klart övervägande delen av produktionen (85 %) genom hemförsäljning. Endast 15 % går genom bokhandeln.

Wezäta: Den negativa attityd som kan finnas kvar kommer antagligen från anonyma mattförsäljare och liknande som gör att säljformen får dålig PR hos konsumenter.

Bonniers: Inom bokklubben Svalan tecknades under år 1973 vid telefonför- säljning 97 906 order. Av de kunder som tecknade order återkom under år 1974 71 269 och köpte igen av samma försäljare. Endast 1,5 % av de återkommande kunderna ångrade sig. Köparna av böcker vid hemförsäljning och telefonförsäljning är inte kvalificerade att gå till bokhandeln. Bokhan-

delns kunder är alltså inte desamma som de som köper vid hem- eller telefonförsäljning.

FOCUS: Direktförsäljningen genom agenter och postorderförsäljningen genom annonser riktar sig till en passiv marknad beträffande böcker. Bokhandeln däremot riktar sig till en aktiv marknad. Via bokhandeln kan företagen alltså inte nå den stora passiva konsumentgrupp som inte genom utbildning eller eljest har vant sig vid att efterfråga böcker.

Wezäta: Man bör inte glömma bort den historiska utvecklingen i fråga om direktförsäljning av böcker. På 1940- och 50-talen var Tidens bokklubb och Bonniers folkbibliotek de stora direktförsäljarna av böcker på arbetsplatser. Detta var förutsättningen för billig och god litteratur i stora serier. Dem man nådde med denna försäljning var arbetare och grupper som tidigare inte hade efterfrågat böcker via bokhandelskanalen.

Vär Bok: Bokklubbar är bra. De medför låga priser och genom deras medlemstidningar får kunderna kännedom om författare och litteratur. Genom bokklubben får man kunder som blir övertygade ej övertalade. Försäljarna är på sätt och vis något av socialkuratorer. Klart är att bokhandeln ej kan konkurrera prismässigt med klubbarna.

Samtliga/öretag: Man har inga erfarenheter av s. k. sidolöpare (3 & hemför- säljningslagen). Man levererar först efter ångerveckans utgång.

Samtliga företag som säljer per telefon: Tillämpningen av ångerveckan vid telefonförsäljning har inte medfört några problem. Man litar på konsumen- tens uppgifter. Eftersom det skulle vara fåfängt att tvinga en kund kvar i exempelvis en bokklubb mot hans eller hennes vilja så godtas ånger även efter ångerveckans utgång. Det är därför som det inte uppstår några problem.

Vid den andra hearingen sammanträffade kommittén med företrädare för fyra företag inom dagligvarubranschen, nämligen:

Avon Cosmetics AB (AVON) Emanco Försäljnings AB AB Humusan Oriflame International AB

Vid detta sammanträffande antecknades följande:

Lokaliseringen av företagens försäljning

A VON: Företaget säljer endast genom hemförsäljning. Man har i princip rikstäckning med viss koncentration till glesbygden. I exempelvis Dalsland, Dalarna, Värmland och övriga Norrland säljer man minst tre gånger så mycket som i Stockholm.

Oriflame: Inom företaget råder samma förhållanden som för Avon, dvs. man

bedriver endast hemförsäljning, som har större omfattning på landsbygden än i storstäderna.

Humusan: Huvudparten av företagets försäljning ligger på landsbygden. i villasamhällen och litet "vid sidan om".

Emanco: Företaget säljer i villa- och radhusområden med en viss koncentre- rad bebyggelse. däremot inte i hyreshus och inte på rena landsbygden. Man täcker Mellansverige och Luleåområdet samt några andra platser. Bl. a. har man en försäljare i Ljusdal.

Försäljningstider

A VON: Man har hemmafruar som ombud och de säljer under 5—6 timmar per vecka. Den närmare förläggningen av arbetstiden bestämmer de själva. Försäljning kan således förekomma även på lördagar och söndagar.

Oriflame: Företaget har samma system som Avon.

Emaneo: Försäljarna — eller guiderna som företaget kallar dem — arbetar även på kvällstid, dvs. mellan klockan 17 och 21 på vardagar. Däremot arbetar de inte på lördagar eller söndagar.

Humusan: Företagets säljare har varierande arbetstider mellan klockan 9 och 21. De enskilda försäljarna bestämmer den närmare förläggningen av sin arbetstid.

Erfarenheter av nuvarande lagstiftning

Emaneo: Även om företagets försäljning genom dess speciella uppbyggnad inte omfattas av hemförsäljningslagen formellt sett (företaget bedriver endast telefonförsäljning i realiteten) så upplever man att hemförsäljningslagen har rensat luften. Konsumenterna vet att det idag är i stort sett justa företag som uppträder på marknaden när det gäller hemförsäljning. Försäljarna är mera accepterade och etablerade i dag än tidigare.

A VON: Hemförsäljningslagen har ej påverkat det dagliga arbetet, men naturligtvis har en viss fördyring ägt rum genom den trycksak som försäljarna måste utdela. I Avons fall ärju företagets egen garanti dessutom så vidsträckt att den går långt utöver hemförsäljningslagens ångervecka.

Oriflame: Företaget har i stort sett samma garanti som Avon, men man har inte en obegränsad tid såsom Avon utan har en begränsning till två veckor. Företaget godkänner också att varan har använts när den återlämnas. Detta sista står dock inte i den skriftliga garantin. Enligt företagets mening skulle det inte påverka antalet återlämningsfall även om det stod i garantin, att produkten får användas utan att ångerrätten går förlorad.

Humusan: Företaget har samma typ av garanti som Avon och Oriflame, men det framgår ej i någon skriftlig information till konsumenten.

Emanco: Företaget garanterar hållbarheten på sina produkter i 1,5 år. Om kunden så önskar lämnar företaget en skriftlig garanti. Det har hänt att företaget självmant tagit tillbaka varor som man misstänkt vara felaktiga.

Även om företagets försäljningssystem innebär att en provtid på tre veckor förflyter innan något köpeavtal träffas så medger man ändå, att kunden får ångra sig sedan köpeavtal ingåtts på grund av den goodwill detta skapar. Man tillämpar alltså inte formellt ångerrätt vid sin telefonförsäljning genom att skicka ut särskilda ångerblanketter. I realiteten godtar man emellertid ånger från de enstaka konsumenter som ångrar sig först sedan de ingått köpeav- tal.

A VON: De konsumenter som ångrar sig gör det i allmänhet inom 6—8 veckor från det varorna levererats, men längre tider förekommer. Under år 1974 levererade företaget 5,5 miljoner produkter. Av dessa togs 50000 i retur. Dessa returer beror i många fall på att försäljarna felbeställt varor eller att varorna varit felaktiga eller skadats under transporten. Endast ett mindre antal fall utgörs av s. k. rena ångerfall. Som kuriositet kan nämnas att den äldsta produkt som företaget tagit tillbaka var 15 år gammal (hudcreme).

Oriflame: Den av SR/PUB företagna intervjuundersökningen är ej represen- tativ för dagligvaror utan torde i huvudsak ha relevans för kapital- varuförsäljningen. Dessutom startade de närvarande företagen utom Humusan sin försäljning på ett stadium som gör, att konsumenterna vid intervjuerna inte kan ha stött på företagens säljare. Avon startade först 1971, Emanco 1972 och Oriflame 1973.

Holiday Magic's verksamhet gav en negativ verkan på Oriflames egen försäljning. Holiday Magic är numera i konkurs.

A VON: Företagets säljare har aldrig mött någon Holiday Magic-säljare på fältet. Troligen beror detta på att Holiday Magic's försäljning till konsumenter aldrig blev särskilt omfattande. En stor del av Holiday Magic's produkter torde i dag ligga i källarna hos de återförsäljare, som företaget lyckades värva, eller i ett centrallager i Danmark.

Avon har cirka 350 000 hushåll som kunder. Dessa köper var femte, sjätte eller sjunde vecka från företagets försäljare. Företaget är alltså uppbyggt på en återkommande försäljning. Priserna är lägre än i dagligvaruhandeln. Detta är av betydelse när det gäller konsumenternas attityder till företagets försälj-

ning.

Oriflame: Företagets produkter är något dyrare än Avons. Genom hemför- säljningen slipper företaget annons- och reklamkostnader genom andra media än sina egna försäljare. Som bekant är reklamkostnaderna för kosmetika annars ganska höga. Man är dock medveten om att den reklam som sker för butikshandeln med kosmetika är av betydelse även för företagets direktförsäljning. Å andra sidan påverkar också direktförsäljningen i sin tur butiksförsäljningen genom att de som köper företagets produkter naturligtvis

ibland köper kosmetiska preparat och toalettartiklar i butikshandeln. När Avon gick in på den tyska marknaden och snabbt blev den största försäljaren av kosmetika där så ökade även butiksförsäljningen (där Avons produkter inte förekommer).

Emanco: Vid en läsning av SR/PUB:s undersökning har man fäst sig vid att yngre människor var mindre negativa till hemförsäljningen än äldre. Enligt företagets erfarenhet är också unga människor i dag mera öppna och visar ingen rädsla eller tvekan inför hemförsäljningen. Företagets säljare har enbart mötts av positiva konsumentreaktioner. Undantagen har i varje fall varit mycket få. _

Emanco säljer för i genomsnitt 300 kr till konsumenterna vid varje köp. Priset är kanske inte avgörande för konsumenternas val av företagets produkter utan snarare är det försäljningsidén med storförpackningar. Företaget håller dock priser som är klart konkurrenskraftiga vid enjämförelse med butikshandeln och övriga producenter inom tvättmedelsbranschen.

Av de konsumenter som företagets säljare besöker accepterar i genomsnitt 60—8 % att prova förpackningarna. Av dem som provat företagets tvättme- del brukar ända upp till 95 % ingå köpeavtal. I nya villa- och radhusområden kan det hända att man i 18 a 19 av 20 besökta hushåll köper företagets produkter efter provtiden. Av dem som köpt återkommer omkring 90 % som kunder. Företaget anser att personliga besök är långt bättre än reklam när det gäller att nå konsumenterna.

Vid den tredje hearingen sammanträffade kommittén med företrädare för elva företag inom kapitalvarubranschen, nämligen:

Electrolux Svenska Försäljnings AB Husqvarna Symaskiner AB AB Katrineholms Elektriska Byrå Kährs Möbler AB AB Master Art Osby Kök AB Singer Co Symaskins AB Sjöholms Hemtjänst AB AB Svenska Tempus AB Topp Industri Vätterstads Maskin AB

Vid detta sammanträffande antecknades följande:

Lokaliseringen av företagens försäljning

MasterArt: Man säljer både i städer och på landsbygden. Försäljningen sker i samma utsträckning i hyreshusområden som i småhusområden.

Husqvarna: Företaget har en omfattande försäljning i glesbygdsområden. Försäljningen är där relativt sett dubbelt så hög som i tättbefolkade områden typ Skåne och storstäderna. Man säljer även i storstadsområdena men konkurrensen är hårdare där.

Vätterstads: Värdemässigt är försäljningen störst på landsbygden och i villaområden, men antalsmässigt säljer man bra också inom "staden" (Jönköpings kommun). Företaget bedriver också butiksförsäljning. Hemför- säljningen står för 40—45 ”i; av företagets omsättning.

Electrolux: Försäljningen räknat per capita är något högre i landsorten än i städerna.

Singer: I stort sett är försäljningenjämnt fördelad mellan stad och landsbygd, möjligen med någon övervikt för landsorten.

Tempus: Man säljer över hela landet, men huvudsakligen utanför tätorternas centrala delar, eftersom brandmyndigheternas krav på innehav av brand- släckare gäller för fastigheter som är belägna på sådant avstånd från en brandstation. att brandkårens utryckningstid är längre än 10 minuter. Företaget har en marknadsandel på 70 %.

Osby Kök: Företaget bedriver både butiks- och hemförsäljning. Den sist- nämnda är av väsentlig omfattning och sker över hela landet.

Toppindustri: Man säljer mest på mindre orter, men även på andra platser.

Sjöholms: Försäljningen är koncentrerad till villaområden. Bäst säljer man i områden med nyproducerade småhus.

Katrineholms El. Byrå: Hemförsäljningen äger i stor utsträckning rum på landsbygden. Företaget har också flera butiker, där man förutom hushålls- maskiner säljer även radio- och TV-sortiment.

Kährs Möbler: Företaget säljer ej genom direkt uppsökande hemförsäljning (dörrknackning) utan genom annonser, på vilka konsumenterna svarar genom att ringa företaget. Därefter gör försäljarna hembesök. Försäljningen sker i stor utsträckning i större bostadsområden och man säljer mest i flerfamiljshus. Ofta säljer företaget till låginkomsttagare.

Erfarenheter av nuvarande lagstiftning

Husqvarna: För säljarna på fältet är ångerveckan både bra och dålig. Den har ökat kundens trygghet, men samtidigt finns det köpare som anser det vara förmynderi med ångerblanketter. I varje fall är ångerrätten ett fullt tillräckligt skydd för konsumenten.

Företagets säljare levererar i allmänhet symaskinen direkt vid köpeavtalets ingående. Emellertid har man ibland problem med att hålla sådana leverans- tider. t.ex. just nu i Norrlands glesbygd, där försäljarna och med dem kunderna får vänta på leverans. Enligt försäljarnas erfarenhet spelar det ingen roll för ångerfrekvensen om symaskinen levereras direkt vid avtalsslutet eller senare. En kund som vill ångra sig gör det i vilket fall som helst. För övrigt är företaget generöst vid sin tillämpning av ångerveckan. Man pressar alltså inte en kund. som ångrat sig för sent. att fullfölja affären.

Vätterstads: Rörligheten inom försäljarkåren har minskat efter hemförsälj- ningslagens tillkomst. Konsumenternas attityder har också förbättrats under senare år. Vissa kunder upplever t. o. m. överlämnandet av ångerblanketter som ett störande moment. Muntliga utfästelser vid sidan av det skriftliga köpeavtalet (39' hemförsäljningslagen) har inte varit något problem för företaget det är en fråga om utbildning av försäljarna.

Master Art: Hemförsäljningslagen har inte inneburit några problem för företaget. Man godtar en eventuell ånger från kunden även efter ångerveck- ans utgång. Antalet ångerfall har varit litet.

Singer: Man har också haft få ångerfall och är inte heller hård när det gäller ångertiden.

Osby Kök: Erfarenheterna av hemförsäljningslagen är enbart goda. Ånger- frekvensen uppgår inte till mer än omkring 2 %. Företaget levererar inte varorna förrän ångerveckan gått ut. Man säljer ofta "hela kök" i samband med köksrenoveringar och är då också rådgivare åt konsumenterna vid planeringen. Det rör sig om affärer på 15 000—20 000 kronor.

Kährs Möbler: Man levererar inte varan före ångerveckans utgång. Dock accepterar man ånger som inträffar senare än en vecka efter avtalets ingående. Om man inte gjorde det skulle det i stället beträffande sådana kunder uppstå problem med betalningen vid avbetalningsköp. Företaget har alltså inget att vinna på en strikt ångerpraxis.

De negativa attityder till hemförsäljning som kan finnas hos vissa konsumenter beror på de icke seriösa företagen, som säljer exempelvis mattor och persienner.

Husqvarna: Företaget anser också att eventuella negativa attityder hänför sig till icke seriösa företag. Man har själv inte mötts av konsumenter med en sådan attityd. Det har också visat sig att den negativa tidningspubliciteten kring hemförsäljning sjunkit på senare tid.

Den redovisade låga ångerfrekvensen tolkas av företaget positivt, dvs. som ett uttryck för att köparna är nöjda.

Tempus: Den ångerfrekvens företaget redovisat i sitt skriftliga svar innefattar inte bara kundånger av rent subjektiva skäl utan även ånger till följd av exempelvis brandchefens synpunkter. Företaget godkänner ånger under längre tid än ångerveckan.

Electrolux: Försäljarna levererar dammsugarna direkt vid köpeavtalets ingående. Ångerveckans införande har haft en generellt positiv effekt på försäljningen. Den utnyttjas dock inte som säljargument av den enskilde försäljaren hos konsumenten.

När det gäller konsumenternas attityder till säljformen är företaget mycket kritiskt till SR/PUB:s undersökning. Om resultaten i denna vore represen- tativa borde det ha satt några spåri företagets försäljning. Så är dock inte fallet. Man har under de senaste 10 åren ökat sin marknadsandel för dammsugare

med 10 %. Företaget har också sedan 50 år tillbaka ett gott namn och skulle inte ha kunnat ”överleva" om inte konsumenterna varit positiva. Givetvis är inte alla konsumenter positiva till hemförsäljning eller intresserade av att köpa genom denna kanal, men de negativa inställningar som förekommer måste ges rätta proportioner när säljformen diskuteras. Likaväl som på andra områden föreligger skilda preferenser hos människor och det bör därför råda valfrihet för konsumenten i fråga om distributions- och säljkanaler.

Husqvarna: Man har samma kritiska inställning som Electrolux till SR/PUB:S undersökning. vilken Speglar eftersläpande opinioner. Hemförsäljning såsom denna distributionsform definieras i massmedia är oftast liktydig med tillfällig kringföringshandel. där bedrägerier av olika slag inte sällan förekom- mer. Det är detta förhållande som uppmärksammas och stannar i folks medvetande. Den seriösa direktförsäljande industrin svarar i ytterst liten utsträckning för de i pressen relaterade fallen.

Bilaga 3 Konsumenternas kännedom om hemförsäljningslagen och inställning till hemförsäljning m. m.

3.1 Sammanfattande rapport över Sveriges Radios Publik- och Programforskningsavdelnings undersökningar 1970, 1971 och 1973

Undersökningen (SR/PUB 66/73) har utförts på uppdrag av TV2:s konsu- mentredaktion och konsumentverket.

Undersökningen omfattar dels kunskapsfrågor om ångerveckan dels frågor om inställning till hemförsäljning.

Frågorna har ställts vid tidigare tillfällen, vissa av dem i mars 1970 (SR/PUB 72/70). vissa i oktober 1971 (SR/PUB 173/71).

Intervjuerna gjordes vid detta tillfälle liksom vid de tidigare per telefon som extrafrågor i samband med SR/PUB:s publikräkningar för tv.

Intervjuerna genomfördes under tiden 22—26 oktober 1973. Urvalet bestod av ungefär 850 personer representerande Sveriges befolkning mellan 18 och 79 år.

Bortfall Antal Procent

Egentligt urval 848 100 Bortfall 76 9 därav

int. temporärt omöjlig 17 2 ej anträffad 47 6 vägran 12 ]

Antalet intervjuade blev således 772. I den följande resultatredovisningen anges hur de intervjuade sammantagna fördelar sig på olika svarsalternativ. I möjliga falljämförs med resultat från 1970 och/eller 1971. Intervjusvaren har också bearbetats mot följande bakgrundsvariabler: kön. ålder. skolutbildning samt om hushållet kontaktats av någon hemförsäljare sedan sommaren. Några av frågorna har dessutom bearbetats mot intervjupersonernas bostads- ort.

Resultaten från dessa bearbetningar återges i tabellerna och kommenteras i de fall några delgrupper avviker från varandra. Endast statistiskt signifikanta skillnader kommenteras.'

' Vi har satt gränsen för signifikans vid 5 procent. dvs. att skillnaden mel- lan två grupper är så stor att den kan väntas uppstå äv en slump i endast fem fall av hund— ra om undersökningen upprepas med likvärdiga urval.

254

K ännedom om ångerveckan

Hemförsäljningslagen i vilken begreppet ångerveckan introducerades trädde i kraft den I juli 1971. dvs. endast några månader innan den föregående undersökningen om kännedom om ångerveckan genomfördes. Nedanståen- de tabell visar att andelen personer som känner till ångerveckan i oktober 1973 jämfört med oktober 1971 har ökat med l/5.

De tre frågetecknen (???) visar var intervjuaren slutat att läsa frågan.

Fråga ] (tabell 1). Siffrorna i procent. I samband med köp av varor förekommer något som kallas ångerveckan. Har Ni hört talas om denna ångervecka???

1973 1971 Kön Ålder Utbildning Kontaktad av hemförsäljare Tot. Tot. M Kv. 18—24 25—44 45—64 65—79 L M H Ja Nej Ja 88 66 93 84 93 96 88 66 85 95 97 92 87 Nej 11 32 7 15 7 4 11 32 15 4 3 7 13 Vet ej 1 2 — 1 — l 3 — l — — — Antal inter- vjuade 772 452 382 389 108 286 259 119 513 186 72 272 482 Det är i större utsträckning män. l8—44-åringar samt personer med l