SOU 1987:55

Efterlevandepension : reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Genom beslut den 18 oktober 1984 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 16 november 1984 såsom ordförande statssekreteraren Sture Korpi samt den 8 januari 1985 såsom ledamöter riksdagsledamöterna Karin Ahrland (fp), Gösta An- dersson (c), Ingegerd Elm (s) och Doris Håvik (5), f. d. riksdagsledamo- ten Karin Nordlander (vpk), 1 :e vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) och förbundsordföranden Bertil Whinberg (5).

Under arbetet med föreliggande betänkande har såsom sakkunniga medverkat budgetchefen Inga-Britt Ahlenius (finansdepartementet; fr. o. m. den 9 november 1987), docenten Villy Bergström, direktören Jan Bröms (SACO/ SR), förbundssekreteraren Bo Bylund (LO), byrådirektö- ren Rolf Carlsson (Handikappförbundens Centralkommitté), avdel- ningschefen Tor Eriksen (RFV), departementsråden Lars Ettarp (arbets- marknadsdepartementet) och Svante Holgersson (socialdepartementet), sektionschefen Hans Horn af Rantzien (Svenska kommunförbundet), avdelningschefen Birgitta Isaksson Pérez (TCO), förbundsordföranden Erik Jonsson (Sveriges Pensionärsförbund), förbundsordföranden Lars Sandberg (Pensionärernas Riksorganisation), nuvarande statssekretera— ren Michael Sohlman (t. o. m. den 8 november 1987) och direktören Inge Svensson (SAF).

Som experter har medverkat utredningssekreteraren Karin Lund (LO), direktören Anders Modig (SAF), ombudsmannen Harald Mår- tensson (SACO/SR), avdelningsdirektören Hans Olsson (fr. o. m. den 1 november 1987), 1:e ombudsmannen Olle Olsson (TCO), departements- sekreterarna Arne Paulsson och Bengt Sibbmark (socialdepartementet), nuvarande utredningschefen Carl-Göran Sjögren (fr.o.m. den 26 no- vember 1987), nuvarande departementsrådet Stefan Sjölander (finansde- partementet; t. o. m. den 31 januari 1987) samt departementssekreteraren Sture Åström (finansdepartementet; fr. o. m. den 1 februari 1987).

Sekreterare i kommittén har varit hovrättsassessorn Lars Göran Abel- son, f. d. byråchefen Einar Edvardsson (t. o. m. den 31 maj 1987), tidigare avdelningsdirektören Carl-Göran Sjögren (t. o. m. den 25 november 1987), enhetschefen Håkan Walander och hovrättsassessorn Ulla Wallén.

Kommittén har antagit namnet pensionsberedningen. Beredningen har tidigare avlämnat betänkandet (SOU 1986:47) Del- tidspension — översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen.

Beredningen får härmed överlämna betänkandet (SOU 1987z55) Ef- terlevandepension — reformering av den allmänna försäkringens efter- levandeförmåner. I betänkandet lägger beredningen fram förslag till en reformering av efterlevandepensioneringen inom den allmänna försäk- ringen och av efterlevandeförmånerna inom arbetsskadeförsäkringen. Vidare föreslås en successiv avveckling av de särskilda folkpensionsför- månerna hustru- och barntillägg.

Förslagen är enhälliga. Särskilda yttranden har avgetts av ledamöterna Ahrland, Andersson och Troedsson, de sakkunniga Bröms, Eriksen, Horn af Rantzien och Isaksson Pérez samt experterna Mårtensson och Olle Olsson.

Beredningen fortsätter sitt arbete och avser att i kommande betänkan- den behandla återstående delar av utredningsuppdraget.

Stockholm i januari 1988

Sture Korpi Karin Ahrland Gösta Andersson Ingegerd Elm Doris Håvik Karin Nordlander Ingegerd Troedsson

Bertil Whinberg /Lars Göran Abelson Carl-Göran Sjögren Håkan Walander Ulla Wallén

12. Kostnadsberäkningar 12.1 Inledning

12.2 Redovisning av beräkningarna . 12.2.1 Efterlevandepensioneringen 12.2.2 Övriga förslag . 12.2.3 Administrativa kostnader m. 111. 12.3 Något om osäkerheten i kalkylerna m. m.

13 Specialmotivering till författningsforslagen .

13.1 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1962. 381) om allmän försäkring . . 13.2 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1976: 380) om arbetsska- deförsäkring . . 13.3 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1962: 392) om hustrutill- lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension . 13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensions- tillskott . . . . . . . . . .

13.5 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1964: 143) om bidrags— förskott. . . . 13.6 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1984: 1095) om förlängt bidragsförskott för studerande . . 13.7 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1984: 1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn .

13.8. Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1973.371) om kontant arbetsmarknadsstöd . . . 13.9 Förslaget till lag om ändring 1 taxeringslagen (1956.623)

Särskilda yttranden

Bilagor

Bilaga 1 Statistiska uppgifter om befolkning, arbetsmarknad

m.m. . . 1 Befolkningsstatistik 2 Arbetsmarknadsstatistik .

Bilaga 2 Översikt över efterlevandepensioneringen i vissa and—

ra länder .

1 Allmän översikt . 2 Danmark .

3 Norge .

4 Finland

303

303 308 311

317 317 318 318 321 321 323

325

325

375

383

384

385

385

385

386 386

389

399 399 404

411 411 413 415 419

Bilaga 3

5 Förbundsrepubliken Tyskland . 6 Frankrike .

7 USA .

8. Canada

Några räkneexempel vad gäller utfallet av ett reform- erat efterlevandestöd m. m. .

1 Inledning . .

2 Sammanställning av pensionsnivåer .

3. Räkneexempel beträffande vissa typfamiljer

423 429 430 433

437 437 437 442

I'- I

' 1 ”|| ' . l l .

- .1 . 11" 1 11 " 11." '=' "i '1' 1"" 1- '|' *".'11'..' 11 '

Vilma»- *-

: "|; ut: .n'elud MW

', 'H'E. .. -i m. _1 11 . .- ' "

_” .",” TI.'H'1" _lg . : .1

'a': J.l.',1,.._.I1-.',,1.,111-

,w .I'” ”"I'd-11. ' -* ' '.'-". ' -1

1 1" . MM . AIF MM.,” 11' 11.

'l . |"in , 1

11:11. ...,... * ' . 1 ..11 .

Hul..., dui-_ in

_11: 1111,_*,

""lll111 | .. __"",,"1'11'

' 1.. . » l*" . -_. -, , 1" " 1 '_'-J '11. | ' '11'd: | I ' 113 ':'1'|"' , 'i': n,) ",I'I' ' ”11 1'l 11''

1 _ 11] ' ' :| I I' 1. '.I'11 111. _'11" ,

"'i'- 1.-. '11111' 1

|1._ 11... ;D.."

- * ,; "' "'n'-'å', ' '

'1.1.1'r"'

' i in? " 111

nål-'

.fi-Ahh 11'1w1_ t 1' -:—.g' du”-1-

' '- 1 || 1 1.1 kid-li :l'wi- " u,.i'ljl'lm .,..1' ','_.1 .. "'.' ,- . 11,31— _

'—'.-111 .. "1' '. 1-1'1-1

Sammanfattning

Huvudpunkter i förslagen

Vi lägger i detta betänkande fram förslag — som är enhälliga — till en reformering av familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen. Huvudsyftet med reformen är att förmånerna från folk- och tillåggspen- sioneringen till efterlevande barn och vuxna skall anpassas till de föränd- ringar som under de senaste årtiondena har inträffat i fråga om familje- mönster och samhällsförhållanden.

Förslagen innebär att den nuvarande familjepensioneringen med än— kepension successivt ersätts av ett nytt system med följande huvudpunk- ter.

Barnpensionerna förbättras och skall kunna utbetalas under längre tid och med högre belopp än i dag.

För vuxna införs nya former av efterlevandepension, som utbetalas på lika villkor till män och kvinnor som inte har uppnått 65 års ålder. För- måner utges i form av —- omställningspension under en tid av ett år efter dödsfallet — omställningspension också för tid därefter till efterlevande män och

kvinnor som tar vård om barn under tolv års ålder — särskild efterlevandepension till efterlevande som har nedsatta möj- ligheter att försörja sig genom förvärvsarbete.

Det nya systemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. Det skall i princip omfatta situationer där dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Emellertid förses det med långtgående övergångsbestämmelser till skydd för i första hand äldre och medelålders kvinnor. Alla kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär änkepension enligt nuvarande regler be- håller denna rätt ograverad också därefter. Även andra gifta kvinnor som vid ikraftträdandet är 60 år eller äldre omfattas fullt ut av hittillsvarande änkepensionering om de blir änkor efter den nya lagstiftningens ikraft- trädande. Ett fortsatt skydd enligt den nu gällande änkepensioneringen ges också gifta kvinnor som är i åldern 45—59 år när det nya systemet införs. För dessa kvinnor skall dock enligt särskilda regler kunna göras en samordning mellan änkepensionen och egen ålderspension från ATP fr. o. m. 65 års ålder. Slutligen får gifta kvinnor som är yngre än 45 år den 1 januari 1989 och som då omfattas av riskskyddet inom nuvarande änke-

pensionering behålla den rätt till änkepension som genom deras män ”intjänats” före de nya reglernas ikraftträdande. Dessa kvinnor kan dess— utom få pension enligt det nya systemet. En samordning görs för de här berörda kvinnorna mellan änkepensionen och de nya förmånerna samt dessutom med egen ålderspension från ATP.

En motsvarande reformering föreslås äga rum av arbetsskadeförsäk- ringens efterlevandeförmåner.

De särskilda folkpensionsförmånerna hustrutillägg och barntillägg fö- reslås avvecklade efter en övergångstid.

Överväganden

Motiv för en reformering av familjepensioneringen

Enligt de nu gällande reglerna utges änkepension inom både folk- och tilläggspensioneringen. Folkpension i form av änkepension tillkommer änka, som hade fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller som har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är under 16 år och som stadigvarande vista- des hos makarna eller hos änkan vid tidpunkten för dödsfallet. Om än- kan inte har barn och inte heller fyllt 50 år vid dödsfallet, reduceras änkepensionen med 1/15 för varje år varmed änkans ålder understeg 50 år. Pensionen utbetalas fram till dess änkan uppnår 65 års ålder. Med änka likställs vissa grupper icke gifta samboende kvinnor

Från ATP utges änkepension till änka, som varit gift med den avlidne i minst fem år och ingått äktenskap med honom innan han fyllde 60 år eller som har barn gemensamt med mannen. Tilläggspension i form av änkepension utbetalas oberoende av änkans ålder och oavsett om hon samtidigt uppbär egen pension i form av ålders- eller förtidspension. Endast giftermål grundar rätt till änkepension inom ATP.

Någon rätt till pension för änklingar finns inte inom vare sig folk- eller tilläggspensioneringen.

Till efterlevande barn utbetalas barnpension inom folkpensioneringen fram till dess barnet fyller 18 år och inom tilläggspensioneringen tills barnet fyller 19 år.

Till grund för den nuvarande änkepensioneringen ligger en äldre tids samhällsförhållanden. Reglerna för pensionsformen speglar det familje- mönster och den arbetsfördelning mellan makar som var vanligt före- kommande för flera decennier sedan. Gifta kvinnor ägnade sig då i stor utsträckning åt arbete enbart i hemmet och svarande för omsorgen om familjens barn. Familjens ekonomi grundades i regel uteslutande på mannens förvärvsinkomster. Det ansågs därför väsentligt att genom en familjepensionering tillskapa ett ekonomiskt skydd för grundtryggheten och för bevarandet av ett visst mått av den tidigare standarden, om för- sörjaren skulle avlida. Detta skydd tog sikte på minderåriga barn, men även änkor förutsattes regelmässigt vara i behov av stöd från samhällets

sida efter makens bortgång. Något motsvarande behov av skydd ansågs däremot inte föreligga för män, utan dessa bedömdes kunna —— genom inkomsterna av förvärvsarbete _ på egen hand klara sin grundtrygghet och bevara sin ekonomiska standard också efter det att hustrun avlidit.

Efter tillkomsten av den nuvarande familjepensioneringen har skett omfattande förändringar isamhället och ifråga om familjemänster m. m. Kvinnor hari en kraftigt ökad utsträckning gått in i förvärvslivet, och det förekommer knappast längre att kvinnor lämnar arbetslivet enbart där- för att de bildar familj. Flertalet kvinnor har kvar förvärvsarbetet också sedan de fått barn. Detta har lett till att kvinnorna uppnått en ökad självständighet i ekonomiskt hänseende och ett minskat beroende av mannen för försörjningen.

Den omvälvande förändring som inträffat när det gäller kvinnors för- värvsarbete har också medfört att kvinnor numera tjänar in rätt till egen- pension från ATP i en helt annan utsträckning än vad som var fallet under de första åren efter tilläggspensioneringens tillkomst. Mellan åren 1960 och 1985 har antalet och andelen kvinnor med pensionsgrundande inkomst inom ATP mer än fördubblats. Medan år 1960 knappt 32 % av kvinnorna i åldern 16—65 år tillgodoräknades pensionsgrundande in- komst, hade år 1985 andelen ökat till närmare 80 %. I yngre åldersgrup- per är andelen ännu högre och motsvarar nästan den för män i samma åldersgrupp.

Samtidigt bör framhållas att kvinnorna ännu inte uppnått en med männen fullt likvärdig ställning på arbetsmarknaden. T. ex. föreligger relativt stora skillnader när det gäller den genomsnittliga arbetstidens längd, och kvinnorna har bl. a. som en följd härav i regel lägre förvärvs- inkomster och därmed lägre ATP-poäng än män. Även härvidlag har emellertid skett en utjämning mellan män och kvinnor under senare år. Att kvinnor sålunda fortfarande i genomsnitt har lägre ATP-poäng än män, främst på grund av att de i större utsträckning deltidsarbetar, kom- penseras också i viss mån av de regler som gäller för intjänande och beräkning av tillåggspension.

Vidare har grundpensionsförmånerna förbättrats väsentligt under ti- den efter tillkomsten av den nuvarande familjepensioneringen. Folkpen- sionerna har höjts även räknade i fast penningvärde — vid flera tillfäl- len under denna tid. För pensionstagare utan eller med låg ATP har tillkommit pensionstillskotten, som stigit successivt. Väsentliga förbätt- ringar har också skett av de kommunala bostadstilläggen till folkpen- sion. Som en följd av dessa reformer ger folkpensioneringen en god grundtrygghet för alla pensionstagare. För år 1988 garanteras en ensam- stående pensionstagare en disponibel inkomst om mer än 50000 kr., vilket motsvarar en förvärvsinkomst på över 70 000 kr.

De förändringar som sålunda inträtt i samhället och familjelivet har rubbat förutsättningarna för familjepensioneringen i nuvarande utform- ning. I en rad hänseenden kan kritik riktas mot pensioneringen sådan den nu är uppbyggd. En grundläggande invändning är att män och kvinnor behandlas oli-

ka. Medan änkepension utges efter en avliden man föreligger inte rätt till någon motsvarande förmån när det är en kvinna som har avlidit. Det måste vara principiellt felaktigt att i dagens samhälle på detta sätt göra rätten till efterlevandepension beroende av kön. Liksom på andra sam- hällsområden bör inom efterlevandepensioneringen gälla likställdhet mellan män och kvinnor.

En konsekvens av nuvarande regler är att den ekonomiska situationen för envar av två makar, som haft lika stora inkomster, blir helt olika beroende på vem av dem som avlider först. Om båda förvärvsarbetar och har en inkomst av t. ex. 120 000 kr. var får mannen — om kvinnan skulle avlida leva på sin lön, medan kvinnan om mannen skulle avlida behåller lönen på 120 000 kr. och dessutom kan börja uppbära änkepen- sion med närmare 50 000 kr. Och om båda skulle vara pensionerade när en make avlider, får kvinnan en pensionsförstärkning med närmare 25 000 kr. mer än vad mannen får i motsvarande situation.

Nuvarande änkepensionering är uppbyggd med utgångspunkt från en tidigare epoks rollfördelning i äktenskapet och arbetsfördelning mellan makar. Dessa motiv bakom pensionsformen hari dag i huvudsak förlorat sin aktualitet för yngre kvinnor. Änkepensioneringen har också kommit att stå i mindre god överensstämmelse med den nu gällande lagstiftning- en på familjerättens område.

Kritik kan också anföras mot att dagens änkepension utbetalas utan hänsyn till om änkan verkligen har behov av ekonomiskt stöd eller inte. Det kan knappast längre vara påkallat att det enligt i stort sett generella regler utbetalas livsvariga förmåner från socialförsäkringen till efterle- vande kvinnor som förvärvsarbetar i full utsträckning och som härav har inkomster som kanske motsvarar den avlidne mannens och som möjlig- gör en fortsatt försörjning på en tillfredsställande nivå. Att på detta sätt inom en efterlevandepensionering inrymma generella garantier för en bevarad eller rentav förbättrad standard under lång tid efter det att äk- tenskapet upplösts kan mot bakgrund av dagens samhällsförhållanden inte vara rimligt. Detta gäller i all synnerhet som denna garanti ges bara gifta kvinnor men inte män och inte heller andra ensamstående kvinnor i en motsvarande situation.

Vidare måste beaktas den kostnadsutveckling som kan förutses för framtiden om nuvarande regler för änkepension skulle behållas oföränd- rade. Man kan här räkna med att de årliga ATP-utbetalningarna avseen- de änkepension skulle -— i oförändrat penningvärde öka från för närvarande ca 4,5 miljarder kr. till drygt 12 miljarder kr. år 2030 och därefter (med basbeloppet 23 300 kr.). Det utbetalade beloppet för änke- pension inom ATP skulle alltså komma att mer än fördubblas under den angivna tidsperioden. Det kan knappast anses försvarligt att för framti- den hålla fast vid ett regelsystem som ger upphov till automatiskt ökade kostnader av en sådan storlek för en förmån som har sin grund i helt andra samhällsförhållanden än dagens. Sammanfattningsvis kan alltså kritik i väsentliga hänseenden riktas mot dagens änkepensionering. Denna måste anses ha spelat ut sin roll

och kan inte längre sägas erbjuda en ändamålsenlig form för ett efterle- vandeskydd inom den allmänna försäkringen. Reglerna bör reformeras så att de bättre svarar mot nutida och framtida behov på området.

När det gäller barnpensioneringen finns däremot inte skäl att genomfö- ra några mer ingripande förändringar. Barnpensionerna måste fortfa- rande anses vara av väsentlig betydelse. I många fall är de av avgörande vikt när det gäller att upprätthålla den ekonomiska tryggheten för barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar. Med hänsyn härtill framstår det som angeläget att också för framtiden lägga stor vikt vid barnpensio- nerna och att även förstärka dessa i vissa hänseenden.

Utgångspunkter för ett reformerat system

Tyngdpunkten i en reformerad efterlevandepensionering bör ligga i att garantera efterlevande minderåriga barn en tryggad försörjning och en tillfredsställande standard. Barnpensionerna bör därför utgöra ett cent- ralt inslag i efterlevandepensioneringen och de bör förstärkas i olika avseenden.

När det gäller vuxna efterlevande bör nuvarande änkepensionering avvecklas på sikt och ersättas med nya former av stöd.

En grundläggande princip är att rätt till dessa förmåner skall tillkom- ma män och kvinnor på lika villkor. De bör också så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat uppvisa neutralitet mellan olika former av samlevnad mellan man och kvinna. Enhetliga regler härför bör finnas för folk- och tilläggspensioneringen.

Dessa nya former av efterlevandepension för vuxna bör vidare ges en mer behovsinriktad och tidsbegränsad utformning än dagens änkepen- sion. Stödet bör primärt ta sikte på aktiverande åtgärder och inte ges en passiverande roll som motverkar den efterlevandes benägenhet att kvar- stå i eller övergä till förvärvsarbete. Den bästa lösningen när det gäller att tillgodose behovet av ekonomiskt skydd för efterlevande i yrkesverksam ålder måste anses vara att de i mån av förmåga får tillfälle att förvärvsar- beta och därigenom erhålla en på egna insatser grundad försörjning. Stor vikt bör därför tillmätas samhällets allmänna sysselsättningspolitiska in- satser.

Ekonomiskt stöd från efterlevandepensioneringen bör utgöra ett kom- plement till inkomster från förvärvsarbete och till de generellt verkande insatserna på arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden. Stödet bör ta sikte på att tillgodose de särskilda ekonomiska behov som uppkommer till följd av den förändrade situation som dödsfallet ger upphov till.

Det ekonomiska stödet åt vuxna efterlevande bör primärt ta sikte på att lämna tillfälligt bistånd för att den efterlevande skall kunna komma över de särskilda svårigheter som till följd av den förändrade familjesitu- ationen uppkommer under den närmaste tiden efter dödsfallet. Sådant behov av ekonomiskt stöd torde för i huvudsak alla vuxna efterlevande i yrkesaktiv ålder föreligga under en omställningstid omedelbart efter ma-

kens bortgång. Det torde kunna förutsättas att förhållandena för den efterlevande förändras så radikalt genom dödsfallet att han eller hon under en övergångsperiod behöver ett ekonomiskt tillskott för att ställa om sig till den nya situationen och därvid bl. a. anpassa ekonomi, bostad, arbete m. m. härtill.

Om den efterlevande lämnas ensam med vården om små barn kan antas att omställningsproblemen genomsnittligt sett är större och mer långvariga än i andra fall. I sådana fall bör därför det ekonomiska stödet utbetalas under längre tid än eljest. Härigenom kan det t. ex. bli möjligt för vårdnadshavaren att ha kvar ett deltidsarbete eller att förkorta sin arbetstid fram till dess barnet blivit äldre och fått större möjligheter att klara sig på egen hand. Möjlighet uppkommer också för den som så önskar att vara helt ledig från sitt arbete under en tid för att ta vård om barnen.

Efterlevandepension bör dessutom kunna utges till sådana efterlevan- de som har särskilt behov av stöd från samhällets sida till följd av att de för längre eller kortare tid saknar möjlighet att klara sin försörjning genom förvärvsarbete och inte heller kan få en ekonomiskt tryggad ställ- ning genom samhällsinsatser i annan form. Denna efterlevandepension bör utbetalas med sådana belopp att den ensam kan förslå till att ge den efterlevande en tillfredsställande försörjning.

De nya formerna av efterlevandepension bör utges enbart till män och kvinnor som är yngre än 65 år. Äldre efterlevande har i regel sin försörj- ning tryggad genom ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen. Reglerna för folkpension i form av ålderspension innebär dessutom att, om båda makarna varit pensionstagare, den efterlevande automatiskt får sin ålderspension höjd efter det att maken avlidit. Medan pensionen dittills beräknats såsom för gift pensionstagare omräknas den då till pen- sion såsom för ensamstående. Möjligheterna att erhålla kommunalt bo- stadstillägg till folkpension kan också förbättras efter dödsfallet.

Lång övergångstid

Att enligt dessa principer avveckla änkepensioneringen och ersätta den med ett reformerat system för efterlevandestöd kan inte göras från en dag till en annan. Detta skulle inte vara vare sig möjligt eller önskvärt. Tvärt- om är det nödvändigt att omläggningen förses med långtgående och generösa övergångsregler. Dessa bör ha till utgångspunkt att det nya regelsystemet skall ta sikte inte på nuvarande generation efterlevande utan på kommande generationer efterlevande. Mot bakgrund härav kan inte komma i fråga att genom den nya lagstiftningen påverka pensions- rätten för dem som redan uppbär änkepension enligt de nu gällande reglerna eller att radikalt ändra förutsättningarna för dem som inrättat ' sina liv efter en tidigare epoks levnadsmönster och som förlitat sig på fortbeståndet av dagens änkepensionering och planerat sin ekonomi un- der hänsynstagande härtill. Detta betyder för det första att alla kvinnor som redan före ikraftträ-

dandet av reformen börjat uppbära änkepension bör ha fortsatt rätt här- till också därefter. Denna fortsatta änkepension bör utbetalas helt enligt de hittillsvarande reglerna.

För det andra bör ett fortsatt skydd enligt dagens änkepensionering ges även andra kvinnor som kommit en bit upp i åren och som är gifta vid ikraftträdandet av det nya systemet. Som tidigare framhållits är en av grunderna för den föreslagna reformen de förändringar som under de senaste decennierna har skett i fråga om familjemönster och samhällsför- hållanden och den förändrade synen på könsroller och kvinnors förvärvs- arbete. Reformen på efterlevandepensioneringens område bör därför ta sikte på de generationer som vuxit upp under dessa förhållanden och med denna bakgrund. De generationer däremot, vilka i det förflutna har utformat arbetsfördelningen så, att mannen utfört förvärvsarbete medan kvinnan skött hushållet och barnen, skulle få sina förutsättningar i pensionshänseende rubbade i väsentliga hänseenden om ett nytt system för efterlevandestöd med de ovan angivna utgångspunkterna gjordes tillämpligt fullt ut för dem. Denna gränsdragning mellan äldre och yngre generationer bör lämpligen göras utifrån kvinnans ålder vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande. En lämplig avvägning synes här vara att gifta kvinnor som då är 60 år eller äldre bevaras i full utsträckning vid rätten till änkepension enligt dagens system, om mannen skulle avlida efter de nya reglernas ikraftträdande.

Även för gifta kvinnor som vid ikraftträdandet är i åldern 45—59 är bör hittillsvarande änkepensionering i princip ha fortsatt tillämpning också vid dödsfall därefter. Med hänsyn till att en hel del av de kvinnor som ingår i denna grupp som genomsnittligt sett kan antas vara i behov av fortsatt skydd genom änkepensioneringen — säkerligen befin- ner sig i samma situation som något yngre kvinnor bör dock gälla vissa särregler för den kategorin. Om en sådan kvinna haft förvärvsarbete och intjänat rätt till egen tillåggspension bör hon inte alltid vid sidan härav kunna såsom ålderspensionär dessutom uppbära en ograverad änkepen- sion efter mannen om denne skulle avlida. En rimlig avvägning synes vara att dessa kvinnor ges en garanti för att de såsom änkor och ålders- pensionerade får behålla minst hälften av familjens sammanlagda pen- sion men att det i övrigt görs en samordning mellan änke- och egenpen- sionerna från ATP. Fram till dess kvinnan fyller 65 är bör dock rätt till änkepension föreligga enligt hittillsvarande regler inom både folk- och tilläggspensioneringen.

För det tredje bör inte heller för kvinnor som vid ikraftträdandet av de nya reglerna är yngre än 45 år skyddet från den nuvarande änkepensio- neringen avskaffas helt och hållet direkt i och med ikraftträdandet. Även kvinnor i denna grupp kan ha planerat sin ekonomi under påräknande av detta skydd och kan få svårigheter att finna alternativa vägar att bygga upp ett — som de kan anse behövligt — motsvarande skydd. Detta kan t. ex. vara fallet om mannen är väsentligt äldre än kvinnan. Stundtals har också gjorts gällande att, i alla fall där mannen förvärvsarbetat och till- godoräknats ATP-poäng härför, han samtidigt har tjänat in en rätt till

änkepension efter honom på grundval av dessa poäng. Även om någon formell sådan rätt knappast kan sägas föreligga inom ett fördelningssy- stem som tilläggspensioneringen, finns enligt vår mening tunga sociala skäl att i det nu aktuella sammanhanget ta hänsyn till synpunkter av detta slag. Mot bakgrund bl. a. härav bör för den ifrågavarande kategorin kvinnor — dvs. de som vid ikraftträdandet av reformen är yngre än 45 år — ges ett visst skydd från nuvarande änkepensionering. En förutsättning härför bör vara att kvinnan vid utgången av år 1988 uppfyller nuvarande villkor för rätt till änkepension. Detta skydd bör i princip innebära att dessa kvinnor även efter ikraftträdandet behåller en rätt till änkepension från ATP som motsvarar vad mannen ”tjänat in” fram till tidpunkten för ikraftträdandet. Och eftersom folkpensionen ger ett pensionsskydd för det första basbeloppet av inkomsten, bör motsvarande skydd föreligga även från folkpensioneringens änkepension. Självfallet måste dock göras en samordning mellan dessa änkepensioner och förmåner från det nya regelsystemet. En samordning bör också göras mellan änkepension och egenpension från ATP när kvinnan uppnått 65 års ålder.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att äldre regler alltjämt bör gälla om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Vid dödsfall efter ikraftträdandet gäller de nya bestämmelserna för alla män samt för kvin- nor som vid reformens införande är yngre än 45 år. Gifta (eller därmed likställda) kvinnor i denna grupp kan dock dessutom enligt särskilda regler få rätt till viss änkepension från folk- och tilläggspensioneringen. Gifta kvinnor som är 45 år eller äldre vid ikraftträdandet har fortsatt rätt till änkepension enligt hittillsvarande regler, dock på särskilda villkor fr.o.m. 65 års ålder för dem som vid det nya systemets införande är i åldern 45—59 år. De omfattas däremot inte alls av de nya reglerna.

Förslag till reformerad efterlevandepensionering

Barnpension

Barn, som förlorat en av eller båda sina föräldrar, erhåller barnpension från folk- och tilläggspensioneringen.

Pensionsrätt tillkommer liksom hittills den avlidnes biologiska barn och adoptivbarn. Den utvidgningen föreslås av persankretsen att rätt till barnpension tillförsäkras även utländska barn som tagits emot i Sverige i adoptionssyfte om någon av de tilltänkta adoptivföräldrarna skulle avli- da innan adoptionen rättsligt genomförts.

Kvalifikationstiden för utländska barns rätt till folkpension i form av barnpension föreslås sänkt från fem års till sex månaders bosättning i Sverige.

En gemensam övre åldersgräns föreslås gälla för folkpension och ATP. Som huvudregel utges barnpension fram t. o. m. den månad då barnet fyller 18 år. Om barnet därefter bedriver studier på grund- eller gymnasie- skolenivå utbetalas barnpension så länge studierna fortgår, dock längst t. o. m. juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Inom folkpensioneringen föreslås nuvarande nivåeri huvudsak oför- ändrade. Till följd av bl. a. de ändrade beräkningsgrunderna för basbe- loppet och som en parallell till det nyligen fattade beslutet härom när det gäller bidragsförskott föreslås dock en anpassning av procentsatserna för folkpension i form av barnpension. Barnpension föreslås utgå för barn som förlorat en av sina föräldrar på en grundnivå om 25 % av basbe- loppet och en garantinivå om 40 % av basbeloppet. Liksom hittills görs avräkning krona för krona från garantinivån ned till som lägst grundni- vån mot tillåggspension i form av barnpension till barnet. Någon avräk- ning gentemot efterlevandepension till den kvarlevande föräldern (som nu sker med hänsyn till änkepension till kvinna som sammanbor med barnet) föreslås dock inte göras inom ramen för den reformerade efterle- vandepensioneringen.

Är barnet samtidigt med barnpension berättigat till bidragsförskott föreslås att garantinivån höjs från nuvarande 31 % till 40 % av basbelop- pet. Vi föreslår även att bidragsförskottet i dessa fall höjs från för närva- rande 30 % till 40 % av basbeloppet. Likaså föreslås att bidragsförskott skall utgöra 40 % av basbeloppet även i fall då det utbetalas i förhållande till båda föräldrarna, dvs. sammanlagt 80 % av basbeloppet.

Till barn som förlorat båda sina föräldrar föreslås att barnpension skall utbetalas på en grundnivå om 50 % av basbeloppet. För dessa barn föreslås en höjning av garantinivån i förhållande till vardera föräldern från 31 % till 40 % av basbeloppet. Barnet garanteras alltså härigenom en sammanlagd pension om lägst 80 % av basbeloppet.

Inom tilläggspensioneringen föreslås barnpensionen för ett barn alltid utgöra 30 % av den avlidnes beräknade egenpension. Till skillnad från nu bör detta belopp utges även om pension samtidigt utbetalas till en vuxen efterlevande. Om den avlidne efterlämnar flera pensionsberättigade barn, bör barnpensionen öka med 20 % (mot för närvarande 10 %) för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Härigenom tillgodoses en önskan att för- stärka det ekonomiska stödet för efterlevande barn i flerbarnsfamiljer.

Barn som förlorat båda sina föräldrar föreslås kunna uppbära barn— pension från tilläggspensioneringen efter dem båda (för närvarande utges enbart den högsta pensionen till sådana barn).

Nuvarande regler för beskattning av barnpension föreslås oförändra- de. Barnpension bör alltså även fortsättningsvis utgöra skattepliktig in- komst för barnet.

Som en nyhet föreslås en särskild begränsningsregelav innebörd att det efter en avliden aldrig skall kunna utbetalas tillåggspension i form av barnpension och efterlevandepension till vuxen med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlidnes egenpension.

Förmåner till vuxna efterlevande

Till vuxna efterlevande föreslås under särskilda förutsättningar kunna utges efterlevandepension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Dessa utbetalas från både folk- och tilläggspensio-

neringen enligt i princip helt överensstämmande regler. Rätt till pension tillkommer män och kvinnor på identiska villkor.

Den personkrets som ges rätt till efterlevandepension föreslås i första hand utgöras av efterlevande make. Med make skall dock likställas så- dan man eller kvinna som stadigvarande sammanbodde med den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet och som tidigare varit gift med eller som har eller har haft eller väntar barn med den avlidne. En allmän förutsättning för rätt till efterlevandepension föreslås vara att parterna —— gifta eller ej — stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för döds- fallet.

Generellt föreslås gälla en övre åldersgräns för efterlevandepensionen vid 65 år. Om den efterlevande är äldre utges alltså inte omställningspen- sion eller särskild efterlevandepension. Någon nedre åldersgräns finns däremot inte.

Omställningspension

Efterlevande män och kvinnor som inte fyllt 65 år föreslås få rätt till omställningspension under en viss tid efter dödsfallet. För rätt till pen- sionen föreslås gälla att parterna — förutom att de sammanbodde stadig- varande vid tidpunkten för dödsfallet — hade bott tillsammans oavbru- tet under en tid av minst fem år fram till dödsfallet eller att de vid dödsfal- let stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av dem.

Omställningspensionen föreslås utgå under en tid av ett år omedelbart efter dödsfallet till alla som uppfyller de nämnda villkoren.

Om den efterlevande efter ettårsperiodens utgång har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som inte har fyllt tolv år, före- slås omställningspensionen kunna utbetalas under förlängd tid. Den utges då fortlöpande fram till dess det yngsta barnet fyller tolv år.

Rätten till omställningspension för förlängd tid föreslås upphöra om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor med någon med vilken den efterlevande tidigare varit gift eller har eller har haft barn. Rätten till den ettåriga omställningspensionen påverkas däremot inte av omgifte e. d.

Följande nivåerföreslås för omställningspensionen. lnom folkpensio- neringen utges pensionen med ett årsbelopp motsvarande 96 % av basbe- loppet. Den förhöjs i förekommande fall med pensionstillskott om maxi- malt 48 % av basbeloppet för år räknat. Den efterlevande garanteras härigenom omställningspension med minst 144 % av basbeloppet per år (35 280 kr. med basbeloppet 24100 kr. och tilläggsbeloppet 400 kr.). Dessutom utges enligt samma regler som för ålderspension och nuvaran- de änkepension kommunalt bostadstillägg till den som uppbär omställ- ningspension. Vidare föreslås att omställningspension skall medföra rätt till extra avdrag vid inkomstbeskattningen.

Inom ATP föreslås omställningspensionen utgöra 20 % av den avlid- nes egenpension i de fall då det finns även barnpensionsberättigat barn och 40 % av egenpensionen i andra fall.

Dessa nivåer inom folk- och tilläggspensioneringen gäller såväl för den ettåriga pensionen som för pension för förlängd tid. Omställnings- pensionen påverkas inte av den efterlevandes andra inkomster eller av sociala förmåner.

1 bilaga 3 till detta betänkande redovisas vissa beräkningar om de ekonomiska konsekvenserna (brutto och netto) av de framlagda försla- gen, varvid också görs en jämförelse med nuvarande familjepensione— ring.

Särskild efterlevandepension

En utgångspunkt för den föreslagna reformen är att efterlevande män och kvinnor i yrkesaktiv ålder i regel har möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Flertalet innehar säkerligen redan vid dödsfallet ett förvärvs- arbete på heltid eller deltid. För sådana efterlevande som saknar för- värvsarbete eller som har ett arbete enbart på deltid med inkomster som inte förslår till en tryggad försörjning — förutsätts att insatser görs på arbetsmarknads- och utbildningsområdena i syfte att undanröja för- värvshindren. l-lärvid anlitas de reguljära åtgärderna på dessa områden och några särregler till förmån för gruppen efterlevande föreslås alltså inte här. Om hälsoskäl lägger hinder i vägen för förvärvsarbete, kan i vissa fall förtidspension vara ett alternativ till tryggande av den fortsatta försörjningen. Nuvarande regler för rätt härtill kvarstår oförändrade.

Efterlevande män och kvinnor som vid makens bortgång saknar ett förvärvsarbete som ger dem en tillräcklig inkomst bör alltså i princip alltid ges möjlighet att genomgå erforderlig utbildning eller få hjälp att komma in i förvärvslivet — eller utöka sin arbetsinsats — genom åtgär- der på det arbetsmarknadspolitiska området. I sådana fall kan den efter- levande på samma villkor som andra arbetssökande få ekonomiskt stöd i form av t. ex. utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag eller — om villkoren härför är uppfyllda — arbetslöshetsstöd.

Emellertid måste man nog räkna med att det kommer att finnas en grupp änkor och änklingar för vilka behovet av ekonomiskt stöd inte blir tillgodosett på dessa vägar. En anledning härtill kan vara att den efterle- vande kommit upp i åren eller att arbeten saknas på bostadsorten. En annan orsak kan vara att den efterlevandes hälsotillstånd är sådant att det trots att förtidspension inte kan beviljas — är osannolikt att han eller hon skall kunna erhålla ett förvärvsarbete som ger en tillräcklig inkomst. I fall av detta slag är det påkallat att ansvaret för att tillgodose den efterlevandes behov av ekonomiskt stöd för kortare eller längre tid åvilar efterlevandepensioneringen inom den allmänna försäkringen.

Sådana efterlevande som inte kan försörja sig genom eget arbete och inte heller har ålderspension, förtidspension eller samhällsstöd i annan form föreslås därför kunna få rätt till fortsatt efterlevandepension i form av särskild efterlevandepension. Sådan pension föreslås kunna utgå för tiden efter det att rätten till omställningspension bortfallit och fram till dess den efterlevande får en fast fot i förvärvslivet eller uppnår 65 års ålder.

Berättigade till särskild efterlevandepension torde i första hand bli änkor och änklingar som varit hemarbetande under en längre tid före dödsfallet och som har bristande utbildning och yrkesvana. Härtill torde i många fall komma sådana faktorer som nedsatt hälsa eller högre ålder. Särskild betydelse torde pensionen komma att få för efterlevande som är bosatta på orter med få arbetstillfällen och beträffande vilka man — med hänsyn till ålder, bosättningsförhållanden och personliga omständighe- ter i övrigt — inte skäligen kan ifrågasätta att de skall flytta till annan ort där arbete kan finnas.

Som grundläggande villkor för rätten till särskild efterlevandepension föreslås gälla följande. Den efterlevande mannen eller kvinnan måste uppfylla kraven för rätt till omställningspension, dvs. fem års äktenskap (eller samboende enligt likställighetsregeln) och stadigvarande samman— boende alternativt vård om barn under tolv år. Vidare måste den efterle- vandes möjligheter att bereda sig inkomst av arbete vara nedsatta med minst hälften. Grunden härtill skall vara arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig orsak. Bedömningen av för- värvsmöjligheternas nedsättning bör göras under hänsynstagande till den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom sådant arbe- te som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimli- gen kan begäras av honom eller henne. Härvid bör beaktas den efterle- vandes utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsför- hållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.

Den som har rätt till pensionen bör, i förekommande fall, beredas hjälp i syfte att förbättra försörjningsmöjligheterna. Om skäl föreligger att den efterlevande genomgår viss utbildning eller deltar i viss arbets- marknadspolitisk åtgärd, bör — i samarbete med bl. a. arbetsmarknads- myndigheterna — därför tillses att sådan kommer till stånd. En principi- ell skyldighet bör finnas för den efterlevande att medverka vid sådana åtgärder som kan vara påkallade för att förbättra förvärvsmöjligheterna. ] vilken utsträckning det kan vara aktuellt att kräva detta får dock givet- vis bedömas med beaktande av det meningsfulla häri. Hänsyn bör härvid tas till den efterlevandes personliga förutsättningar som ålder, tidigare utbildning och verksamhet samt bosättnings- och familjeförhållanden.

Särskild efterlevandepension föreslås kunna utges som hel pension eller i kombination med deltidsarbete — som två tredjedels eller halv pension. Hel efterlevandepension föreslås utgå på samma nivåer som omställningspensionen, dvs. 96% av basbeloppet i folkpension, samt kunna förhöjas med pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg och medföra rätt till extra avdrag vid beskattningen. Inom ATP utges särskild efterlevandepension med 40 resp. 20 % av den avlidnes egenpension.

Om den efterlevande för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna har rätt till förtidspension eller till sjukpenning eller egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen, utges inte särskild efter- levandepension. Är den efterlevande berättigad till arbetslöshetsstöd, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag eller delpension, utbetalas den särskilda efterlevandepensionen bara i den mån som den överstiger den

andra förmånen. Den som har hel särskild efterlevandepension har inte rätt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Till den som uppbär partiell efterlevandepension kan utbetalas sjukpen- ning enligt AFL grundad på inkomsterna av deltidsarbete.

Pensionen dras in vid omgifte e. d. enligt samma regler som beträffan- de omställningspension för förlängd tid.

Särskild efterlevandepension utges inom såväl folk- som tilläggspen- sioneringen enbart till efterlevande som är bosatta i Sverige. Möjlighet till dispens skall dock finnas i vissa fall.

Övergångsregler

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

Det nya systemet för efterlevandepension föreslås gälla som huvudre- gel om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Har dödsfallet skett dessförinnan tillämpas äldre regler för barn- och änkepension även fort- sättningsvis. Från denna huvudprincip föreslår vi dock rätt omfattande undantag.

I fråga om barnpension föreslås sålunda att de nya åldersgränserna i princip skall gälla även för barn som beviljats barnpension före ikraftträ- dandet. Också den sänkta kvalifikationstiden för utländska barns rätt till barnpension från folkpensioneringen vid bosättning i Sverige föreslås bli tillämpad även i situationer då dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Likaså föreslås att de nya nivåerna för barnpension inom folkpensione- ringen (och för bidragsförskott) skall gälla även för barn som beviljats sådan pension (resp. bidragsförskott) före den 1 januari 1989. Om änke- pension enligt hittillsvarande regler utbetalas efter den avlidne, bör dock avräkning från barnpensionens garantinivå göras med hänsyn till sådan änkepension även efter ikraftträdandet.

Beträffande ATP föreslås dock huvudregeln gälla. Detta innebär att de nya kompensationsgraderna för barnpension bör tillämpas enbart i si- tuationer då dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Här föreslås dess- utom för att hindra överkompensation åt en och samma familj att nuvarande regler skall gälla även i situationer då dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet om det efter den avlidne samtidigt utges änkepension enligt hittillsvarande bestämmelser med stöd av de övergångsregler som föreslås på det området (se nedan). Även för föräldralösa barn bör hu- vudregeln tillämpas, vilket betyder att de kan uppbära barnpension från ATP efter båda föräldrarna enbart under förutsättning att en av eller båda föräldrarna avlider efter ikraftträdandet.

I fråga om vuxna efterlevande föreslås att alla änkor som vid ikraftträ- dandet har rätt till änkepension skall ha kvar rätten härtill också därefter. Pensionsrätten för dessa änkor följer helt nuvarande regler fram till dess kvinnan avlider. Någon samordning med egenpension från ATP görs alltså inte.

Rätt till änkepension enligt hittillsvarande regler föreslås tillkomma

även kvinnor som blir ånkorförst efter ikraftträdandet under förutsättning att de har fyllt 45 år före den 1 januari 1989, dvs. är födda år 1943 eller tidigare. En ytterligare förutsättning för att dessa kvinnor skall kunna beviljas änkepension föreslås vara att de vid utgången av år 1988 var gifta med den man som sedermera avlidit (såvitt gäller ATP och folkpension) eller att de då såsom ogifta sammanbodde med mannen under sådana förhållanden som grundar rätt till änkepension från folkpensioneringen (beträffande folkpension i form av änkepension).

Till dessa kvinnor, som alltså är födda år 1943 eller tidigare, utbetalas fram till dess kvinnanfyller 65 år(om hon var yngre vid dödsfallet) inom både folk- och tilläggspensioneringen änkepension helt enligt de nuva- rande reglerna.

I fråga om dessa kvinnors rätt till änkepension från ATP för tiden efter fyllda 65 år (dvs. för änkor som vid dödsfallet uppnått denna ålder eller som gjort detta en tid efter det att änkepension började utbetalas) föreslås i viss mån skilda regler beroende på när kvinnan är född.

För kvinnor som är födda år 1928 eller tidigare, dvs. som är 60 år eller äldre vid det nya systemets införande, innebär förslaget att nuvarande regler för änkepension har fortsatt tillämpning i full utsträckning också efter det att kvinnan uppnått den allmänna pensionsåldern. Dessa kvin- nor skall alltså såsom änkor kunna uppbära såväl en ograverad änkepen- sion enligt hittillsvarande regler som egen ålderspension från ATP.

För kvinnor som är födda under något av åren 1929— 1943, dvs. som är i åldern 45—59 år vid ikraftträdandet av det reformerade regelsystemet, föreslås att det fr. o. m. det att kvinnan börjar uppbära egen ålderspen- sion från tilläggspensioneringen eller fyller 65 år i princip skall ske en samordning mellan denna ålderspension och den änkepension från ATP som kan utges till kvinnan efter den avlidne mannen med stöd av de här föreslagna övergångsbestämmelserna. Denna samordning görs krona för krona och innebär att änkepensionen utbetalas bara i den mån som den beloppsmässigt överstiger egenpensionen. Emellertid garanteras kvinnan alltid en sammanlagd tillåggspension som motsvarar 50 % av summan av den avlidne mannens och kvinnans egenpensioner. Änkepen- sionen kan dock aldrig utges med högre belopp än vad kvinnan skulle ha fått om nuvarande regler hade tillämpats fullt ut (40 % av mannens egen- pension, om barnpension inte utges samtidigt).

För yngre kvinnor, dvs. de som är födda år 1944 eller senare, liksom för äldre kvinnor utan rätt till änkepension enligt de ovan föreslagna över- gångsreglerna bör det nya regelsystemet tillämpas i situationer då döds- fallet inträffar efter ikraftträdandet.

För kvinnor som vid ikraftträdandet är yngre än 45 år föreslås dess- utom särskilda övergångsregler med syfte att ge dem en fortsatt rätt till hela eller del av den änkepension från ATP som de skulle ha fått om mannen hade avlidit vid tidpunkten för ikraftträdandet. Dessa över- gångsregler avser alla kvinnor som vid ikraftträdandet är yngre än 45 år utan någon nedre åldersgräns. En förutsättning är dock att kvinnan vid utgången av år 1988 är gift och då uppfyller villkoren för rätt till änke-

pension inom ATP, dvs. att antingen äktenskapet då bestått minst fem år eller att hon då har barn gemensamt med maken. Mannens ålder är däremot utan betydelse i sammanhanget. Den rätt som en kvinna i denna situation tillförsäkras är att hon kan beviljas änkepension från ATP av viss storlek om och när mannen skulle avlida, under förutsättning att äktenskapet då fortfarande består. Denna framtida änkepension motsva- rar storleksmässigt hela eller viss andel av den änkepension som skulle ha utbetalats om mannen hade avlidit vid utgången av år 1988. Änkepensio- nen beräknas — med tillämpning av 30- och lS-årsreglerna — på grund- val av de är med pensionspoäng och storleken av dessa som mannen förvärvat under tiden före reformens ikraftträdande. Däremot tas inte hänsyn till år därefter, dvs. några antagandepoäng läggs inte till grund för pensionen. För att undvika att alltför små pensioner betalas ut, krävs minst tre år med ATP-poäng före ikraftträdandet av reformen. Lägsta belopp som utbetalas blir härigenom 1/10 av en oreducerad änkepen- sion.

Denna särskilda övergångsregel inom ATP föreslås kompletterad med en motsvarande övergångsbestämmelse såvitt gäller folkpensioneringen. Den innebär att kvinnor, som är yngre än 45 år vid reformens ikraftträ- dande, under vissa förutsättningar kan ges rätt till även en hel eller del av en hel folkpension i form av änkepension. Folkpensionen utges i princip med samma andel av oreducerad pension som tilläggspensionen. Förut- sättningar härför är att kvinnan vid ikraftträdandet av det nya regelsyste- met uppfyller villkoren för rätt till folkpension i form av änkepension, dvs. att hon då antingen fyllt 36 år och varit gift med mannen under minst fem år eller också har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 års ålder. Motsvarande rätt föreligger för en kvinna som då såsom ogift stadigvarande sammanbor med en ogift man och som upp- fyller villkoren i folkpensioneringens likställighetsregel och övriga krav för rätt till änkepension. För bl. a. denna kategori finns inte någon ATP att anknyta till. I dessa fall får beräkningen därför göras på grundval av en fiktiv tillåggspension i form av änkepension. Folkpensionen utbetalas bara i de fall då mannen avlider innan kvinnan fyllt 65 år och utges längst fram till dess kvinnan uppnår denna ålder. Den kvotdel (i regel 30-delar enligt vad som utges i ATP) med vilken folkpensionen utbetalas beräknas i förhållande till den änkepension från folkpensioneringen som kvinnan skulle ha fått om de nu gällande reglerna hade tillämpats.

De kvinnor födda år 1944 eller senare — som berörs av dessa sär- skilda övergångsregler torde regelmässigt bli berättigade också till om- ställningspension under ett år eller längre tid och i vissa fall även till särskild efterlevandepension, om mannen skulle avlida innan de fyllt 65 år. För att undvika dubbelkompensation föreslås därför att änkepensio- nen alltid skall samordnas krona för krona med omställningspension och särskild efterlevandepension. Även med ålderspension från ATP skall enligt förslaget göras en samordning av sådan änkepension från ATP som här avses.

För efterlevande män föreslås huvudregeln gälla att rätt till efterlevan-

depension förutsätter att dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Har hustrun avlidit dessförinnan utges alltså inga förmåner.

Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner

Efterlevandeförmånerna inom arbetsskadeförsäkringen föreslås reform- erade enligt samma principer som för den allmänna pensioneringen. Detta innebär bl.a. att änkelivräntorna inom arbetsskadeförsäkringen successivt med motsvarande övergångsregler som för reformeringen av efterlevandepensioneringen avvecklas och ersätts med omställ- ningslivräntor och särskilda efterlevandelivräntor, som utges på lika vill- kor till män och kvinnor. Reglerna för dessa nya former av efterlevande- livränta föreslås utformade efter förebild av motsvarande förmåner inom den allmänna pensioneringen. Nuvarande ordning med något hög- re nivåer skall dock kvarstå. Reglerna för barnlivräntorjusteras så att de bättre överensstämmer med det för barnpensioneringen föreslagna re- gelsystemet, bl. a. såvitt gäller personkrets, övre åldersgräns och samord- ning med livränta till vuxen efterlevande.

Nuvarande möjligheter för frånskilda kvinnor och för föräldrar till den avlidne att erhålla efterlevandelivränta föreslås bli avskaffade.

Hustrutillägget

Den särskilda folkpensionsförmånen hustrutillägg, som är inkomstprö— vad, kan utges till kvinna som är gift med en ålders- eller förtidspensione- rad man och som själv enligt huvudregeln — är i åldern 60—64 år. Denna förmån är liksom änkepensioneringen uppbyggd med utgångs- punkt från en äldre tids familjemönster och arbetsfördelning mellan ma- kar. Behovet av hustrutillägg har också minskat till följd av införandet av pensionstillskotten, utbyggnaden av bostadsstödet till pensionärer och genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen.

Mot bakgrund härav föreslås att hustrutillägget successivt skall av- vecklas. De kvinnor som vid ikraftträdandet av de nya reglerna den 1 januari 1989 redan uppbär hustrutillägg bör dock ha rätt till detta också fortsättningsvis. Vidare föreslås att kvinnor skall kunna nybeviljas hust- rutillägg också efter ikraftträdandet under förutsättning att de den 1 ja- nuari 1989 är 55 år eller äldre, dvs. födda år 1933 eller tidigare.

Barntillägget

Även den särskilda folkpensionsförmånen barntillägg, som är inkomst- prövad mot ATP och kan utges till den som uppbär folkpension i form av ålders- eller förtidspension och har barn under 16 år, föreslås avvecklad. Denna förmån måste numera anses ha spelat ut sin roll mot bakgrund av den utbyggnad som skett av pensionsförmånerna i övrigt och av annat

samhällsstöd till barnfamiljer. Liksom tidigare gjorts beträffande mot- svarande förmån på andra områden inom det socialpolitiska bidragssy- stemet bör därför nu även folkpensioneringens barntillägg avskaffas. Detta innebär en renodling av bidragen på det familjepolitiska fältet samt vinster från samordningssynpunkt och från administrativa utgångs- punkter.

Denna ändring föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. Den som då redan har rätt till barntillägg skall emellertid kunna behålla barntillägget enligt hittillsvarande regler också för tiden därefter.

Kostnadseffekter

Det nya systemet för efterlevandepensionering m. m. kommer under de första åren efter ikraftträdandet att medföra kostnadsökningar för soci- alförsäkringen ijämförelse med om nuvarande regler skulle kvarstå oför- ändrade. Sammantagna över åren fram till sekelskiftet uppgår dessa öka- de utgifter inom folk- och tilläggspensioneringen till mer än 2 miljarder kr. Därefter inträder successivt minskade utgifter. Drygt 40 år efter ikraftträdandet uppgår minskningen till närmare 12 miljarder kr., varav huvuddelen hänför sig till ATP-systemet. Fram till omkring år 2020 kan dock de sammanlagda utgifterna för efterlevandepension beräknas vara högre än vad de är för närvarande.

' '|'fn'ttriiwmttWMW attii mittparti .. , .m mm

l| .

|" '_|:'.|.i..'

...t'.|||_| |.. |

,|__.

'."""j"

.;,'._'_... » |._l,'.'|.1_"_| . ". '.' |. | |'|-" " . "

__ . . ..'"""'i'|"|..'|-'-1'...'.'"4.

'| | '|"'i'....|'|".».

"i... t'- -.".'".'|"|-',.. "'&'-|'.' 'i'.

'_'. , . _. .,".','|_”__';. "'.|... ..

"Alll ||| | | | . ||.;'.".|__; - .. '|..'. '. .;;. ... .... |; '.|| ..|| || |lil |. |'"'||.|.' |'...'|'||-'|_"| |__|. .... ... k,... | |||—_|.

- | .. '| '..'....._. .|__i.._|._._ I|II|I' | .. . " I|'J |i.._ ||| ||',__...- | ||'_.",___|'I';;'_'||.|'..|. '”" ||_.;||_;|'_j|||' | % "|'! ""."."i'" ||.'."|'l".'.'.." _|'. _| |'...'||| __LR' !

__|||.. , |. .. '.. |'." ;;. _.. ,____=__|____l||____"

.-_. , »." ""'-" .'..'i' t' - |...'..

'|' ' ,, ' '. . |!""' U'||..:.— _| "|' | .'."'.'" " "'."'."?! .'..','."..".'.'.|'"|' |||. _""|.' . ' |||; '.'ii" |.., "'|.'"".'_"'"'. .'.;'.|.'|'."" |.' ".|. "T" " * '___'|".; ;'..'.|' '_'-,! 1; _|'___."_'.|fF-!"|F'J J,-'ll|".'.|"",||'|_..."' '.""_'|;|

:"J " ", ' ' ||||_|_ ""|'_ ||_ _ ., 'd'-...>'.'|.'.'_'|."'| .".".'. Tail!"

. . F!. |"! " .; '- ' " ' " '... . - .'|. . '|.... 'I" ' '.' J|l " | | " ' || ! llll ! .._,_ |||.|'|.T!'—" . ' ";'u.'.'" J:;u'” "'|._"'.."i'.._.'|_'||u 'f"'|| ;'|...||.|'|;"-|"|'4;'|| '.'...IFIQ'." '. "" '. "'-" |.. ""|'||.!...'|""'|||' '.'l'."' | |||. .. _; ._'_.__',__.._'..||",, |||! __|. '..';;;'; __ |__ _|.'|'--||...__|;;, .. 1...|. __—_ "HN""! | _ _ i___ _ ._w.._u._|| '.'_|_ |||_.|___.-||_;; q.l.(||'|u ||';'._) _|__|l .-'|l.| |'.|l'||-

||... .' '_' . " . .. '| "|' (||| "|' .. '.'||.1" ' |'|." |. _:_._*;_|| _| .";||'| . . .._._||_,._._.._. .. |_;.' _.|_H_;; ____.'.._____,_.|_._|_...'|'|_ |__|';"__"'._'|.__ ._|'g5-_.- _-_||_. "".'|| "' "- '.f " ...li',' '.'lf'v' "' "'.' .' . '.l.. ..|..|| ..|.,'|'_..' .'_.|r

"| . .3.",|' |. ||' ;; "'|'. ..."'||'."'.|.'_|__.|| "";;'_ '... .. _ |-|| '.. ;;. ||| |||_ _;|_ |.. ”'Y'JMW' '_'_._'|....|_ . .,_."'|';|'_ .;;|_.. |" |1|.|;p__'_|__.|"'||_u|_|_'|||-;'|'|_j._..|";"'_|_:|_|—_'||_|||_'_'._||_|_|_r_,||'q

...'|

.'i|'"'|_'_' |".-;'.- : "'.. .!'|-' "' |'.'. '||""" ' "'||" ll _| t._.'|"|'l' " ":_-'|"_'. '. * .' 1 |. ;'|..|.-| ',”_'._'*_,'|.'.L"|".|' '|||'|',-'|'-._'" .11'._'____. .'|.|||_| . __|'|'|'T||';'|__" '|'" '1;""""'." .. .|.|"'""."' ..|"' .'||1'.' |”'.l| '|'.'."|'l'||".'-".|._"""|' " '_|5"'_|_ "._."'||"".1"' I " | || ' I I .'.'II | ' | '. J" T!'--"..'."'.'.l1 '. |—|.;' "”|"l_'.|| ' _| .. '|1'.. '|......'|L'_'._||"|" '|'..F. .. .”. .'|." .-f | . .. ; , |..' ='|'." ""."'.' .. |'F'4., .-'. .'||"' '||.|| .. '|';;|"|

..|.|' ._.. , ' . |"'|'|r.|."'. |_.._.., ||_'|_"'|.'. ,... '! '.' ||_| ._.'.|'..|'||'|'_'. |||-- ;'|-[;'|.||-___ i' —' ':'-' '. || |_'|h_" "& |.||' "_|| " .. " . . || '|'. .'t'| ,f'.l'. ' ." "'.," ' ." $'”?" ||, -_.'"'|'.."._ f"._._.j'|.._ -.__.___|___._ $'"-"'i' '_||__|| 1_t|-|l.|||..!'_|.|'.'| |"| 55% [ &"qu ':'”? r _ J; , -. " .'||_1:|.'. '. |"' " . _|__" .| '|_';|_|"|'|".' .

__ .||,_ _;_;;_ ||||'l;'r|;';.....|..||..|| .|_. .|..| |J__|._. .|_, |||.” _ , .. . . |.

" ' ' ' ' " ... .' i — " ' '.._'__ _. , . . "J (|'. "' .|.;" ..'. |.'_.'. .. '1'1'|'||"|'|j '|';||*",'"|;"|'|.|'|_|__ |-;"_'..-L".__'.' . |. - -' . ; . .._;_. . |' '-' .'.'-' 'ltl'H. . . u."|..".... . .|. ". .. "'i. "|"' 'rl |-. '?!" _.l" _'l ,"'"," ' ' p ' ' (' " " '|' ' . |. || ..|"||| |. || 'li_ M... | | . | ! ... . . , . i||.l' "|. ". .- .' .'"|'...' .'7 ' |"'.' " "' " .. .. ' l |-|.. " ; |. " ' " .'|, || : ||__||_'_l|| . ' | i ' || .' |'-. ' ', . |',,_'_"' '; '| -. ' ' , ' . || "" "' """.' . . ."' " ."|"'.' |_'. " ""_' . . '. " _; .' . " .|' "" .-I flt' '.|. "|'.. .. ".|..| .. MW: ' .. . .. ' '. " ' .. ". . ' - " .:|".-,, . ' " " .|_|'" .'l" "."" | .. , .- ' , .'. ' " . " .._' ...-||| _ . ' ' ||_ '|'|'.'F|_ "' , ' ' "' !|.,.. ||| .|. ||| | ' 'n. |-'..|||| | .|_'."-".|' " ' * -' ' "I ... ... .| |||.' . . .|_ |_!..| ' , Q.,” ___ , ; _ __ _ |.. . .. | "'| _| ".."."'| ... ..|||| . ""..|"..m';.'..||.|".'|i._ "('|.-|.'. |.' '-'.|'||'|.."..|L|.I1L|. .. . '.'. .. .|.,|| .- _ ___.. ' . . . . _ _ - ;; _ . ' || |' . " _ '_"|._" I ' -.. . ' >: |.'|" I' =.'-|| |'.' 1 "'.' .. ' '- " ". .... |' ' "' . . ' - "I | . ;;,l| . . |; ||_l . ||||.'.' ||..| ...; .. '|. . _| H ||, . | || .. ' ." .- ' ": I"). .'.'.'.- ._'|- .. '.." " .'.' ' | " " _ -; ., ., ' ." "... , . _|... _|' -_.'. . . - : . _ ..-. , ' , ., |... ' _ '_|| '. |_|'|" .;|_ || '... _ ._ .- ' .; .;

Författningsförslag

] Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19621381) om allmän försäk-

ring'

dels att 9 kap. l ä och 10 kap. 5 & skall upphöra att gälla, dels atti 16 kap. 10 & ordet ”familjepension” skall bytas ut mot ”efter-

levandepension”,

dels att 3 kap. 3, 5 och 8 55, 5 kap. 2, 4 och 5 55, 8 kap. 1—6 55, 9 kap. 6 5, 10 kap. 2—4 55, 14 kap. 1—5 och 7 åå, 16 kap.], 2, 5,6, 8,9 och 11 åå, 17 kap. 1—3 åå, 18 kap. 21 &, 20 kap. 2 och 3 && samt rubrikerna till 8 och 14 kap. skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas elva nya paragrafer, 8 kap. 7 — 12 55, 14 kap. 6, 8 och 9 55 samt 16 kap. 3 och 7 a %, av följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. 3 52

Försäkrad, som åtnjuter hel för- tidspension enligt denna lag eller åtnjutit sådan pension under må- naden närmast före den, varunder han börjat åtnjuta hel ålderspen- sion, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den må- nad, varunder försäkrad fyllt sjut- tio år eller dessförinnan börjat åt- njuta hel ålderspension enligt den- na lag, må sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar.

Försäkrad, som åtnjuter hel för- tidspension eller hel särskild efter- levandepension enligt denna lag eller åtnjutit sådan pension under månaden närmast före den, varun- der han börjat åtnjuta hel ålders- pension, har ej rätt till sjukpen- ning. För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sjuttio år eller dessförinnan börjat åtnjuta hel ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar.

5 53 Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningför-

' Lagen omtryckt 19821120. ' Senaste lydelse 1985187. ' Senaste lydelse 1987:1321.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

säkringen. [ fråga om en försäkrad som avses i l 5 första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in- komst och, om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i l å andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenning- grundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat för- värvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhål- landen, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension enligt b) när förtidspension eller sär- denna lag beviljas den försäkrade skild efterlevandepension enligt eller redan utgående sådan pen- sion ändras med hänsyn till änd- ring i den försäkrades förmåga el- ler möjlighet att bereda sig in- komst genom arbete,

denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pen- sion ändras med hänsyn till änd- ring i den försäkrades förmåga el- ler möjlighet att bereda sig in- komst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller re- dan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäk- rades arbets- och inkomstförhållanden, samt

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade. Ändring skall i fall som avses i första stycket a) inte ske förrän [4 dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständighe- terna. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkra- de

]. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen(19732349), studiestöd enligt lagen (1983:lO30) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto- rander,

2. genomgår grundutbildning för vuxna (grundvux) eller grundläg- gande svenskundervisning för invandrare och uppbär timersättning för studierna,

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt l 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen (l978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjuk- penninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifråga- varande förvärvsarbete under utbildningstiden.

Under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, skall dock sjukpenningen för tid efter utgången av en sådan period om [4 dagar som anges i [0 & beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första—tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

8 54 Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsförmågan föreligger skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst hälften av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen. Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 2 kap. ll &, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

Åtnjuter den försäkrade förtids- Åtnjuter den försäkrade förtids- pension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bort- seende från den nedsättning av ar- betdörmågan, som ligger till grund för utgående pension.

pension eller särskild efterlevande— pension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bort- seende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bere-

da sig inkomsl genom arbete, som ligger till grund för utgående pen- sion.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 &.

4 Senaste lydelse 1987 2223.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Vid bosättning utom riket är svensk medborgare, som har rätt till tilläggspension enligt denna lag, berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion eller familjepension ävensom tillägg till pension i form av barn- tillägg eller handikappersättning. I fall som nu sagts utgår folkpen- sionsförmånen i förhållande till det antal år, för vilka den pen- sionsberättigade eller, när fråga är om familjepension, den avlidne vid tilläggspensionens beräkning till- godoräknats pensionspoäng.

25

Vid bosättning utom riket är svensk medborgare, som har rätt till tilläggspension enligt denna lag, berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion, barnpension eller omställ- ningspension ävensom tillägg till pension i form av handikapper- sättning. 1 fall som nu sagts utgår folkpensionsförmånen i förhållan- de till det antal år, för vilka den pensionsberättigade eller, när frå- ga är om barnpension eller omställ- ningspension, den avlidne vid tilläggspensionens beräkning till- godoräknats pensionspoäng.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst trettio år, utgår folkpen— sionsförmånen med oavkortat belopp. I annat fall utgår förmånen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, och talet trettio.

Till den som har rätt till tilläggs— pension iform av änkepension skall folkpension enligt denna paragraf i form av ålderspension alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år, för vilka den avlidne tillgo- doräknats pensionspoäng.

Ära makar båda berättigade till folkpension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av ma- karna, om endast denne varit be- rättigad till pension, ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräknade pensioner, skall ett tillägg motsvarande skillnaden utgå till pensionerna med fördel- ning efter förhållandet mellan des- sa.

45

Är makar båda berättigade till folkpension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av ma— karna, om endast denne varit be- rättigad till pension, ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräknade pensioner, skall ett tillägg motsvarande skillnaden utgå till pensionerna med fördel- ning efter förhållandet mellan des- sa.

Den som ej är svensk medborgare, men är bosatt i Sverige, är på sam- ma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till folkpension i form av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) ålderspension, om han är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda sexton år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år,

b) förtidspension eller handikappersättning, om han antingen är bo- satt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år

under bosättningstiden,

c) familjepension, antingen om den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevan- de vid dödsfallet var bosatt i Sve- rige eller om den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt i

Sverige,

d) vårdbidrag för barn, om för- äldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år.

c) barnpension, antingen om den avlidne föräldern omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sve- rige minst sex månader och bar- net vid dödsfallet var bosatt i Sve- rige eller om barnet är bosatt i Sverige sedan minst sex måna- der och barnet eller den avlidne föräldern vid dödsfallet var bosatt i Sverige,

d) omställningspension eller sär- skild efterlevandepension, antingen om den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i Sverige el- ler om den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt i Sverige,

e) vårdbidrag för barn, om för- äldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år.

Med bosättningstid likställes, såvitt gäller sjöman, tid för vilken sjö- mansskatt erlagts.

Förtidspension eller änkepen- sion, vartill rätt föreligger enligt 4 &, ersättes utan hinder av 4 & förs- ta stycket a) med ålderspension från och med den månad, varun- der den pensionsberättigade fyller sextiofem år.

Barn, för vilket förälder åtnjutit vårdbidrag enligt 4 & första stycket d), är berättigat till förtidspension

Förtidspension, vartill rätt före- ligger enligt 4 Ö, ersättes utan hin— der av 4 5 första stycket 3) med ål- derspension från och med den må- nad, varunder den pensionsberät- tigade fyller sextiofem år.

Barn, för vilket förälder åtnjutit vårdbidrag enligt 4 lj första stycket e), är berättigat till förtidspension

Nu varande lydelse

eller handikappersättning utan hinder av 4 5 första stycket b).

8 kap. Om familjepension

Rätt till folkpension i form av ä n k ep e n s io n tillkommer änka, som ej åtnjuter folkpension iform av ålderspension, för tid före den må- nad då hon fyller sextiofem år, där— est hon

a) har vårdnaden om och stadig- varande sammanbor med barn un- der sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller

b) vid makens död fyllt trettiosex år och varit gift med honom minst fem år.

Upphör rätt till änkepension en- ligt första stycket a), skall vid bedö- mandet av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då rätten till pension enligt a) upphör- de, samt äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.

Föreslagen lydelse

eller handikappersättning utan hinder av 4 & första stycket b).

8 kap. Om efterlevandepension

Folkpension iform av efterlevan- depension utges till efterlevande en- ligt vad som sägs i detta kapitel.

Till barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit, utges barnpension. Till man eller kvinna, vars make har avlidit, utges omställningspension och särskild efterlevandepension.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningspen- sion och särskild efterlevandepen- sion den som, utan att vara gift, sta- digvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

25

Ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande samman- bodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom, likställes med änka ifråga om rätt till änke- pension. Den tid, under vilken kvin- nan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död, jämställes vid tillämp- ningen av ] 5? första stycket b) med tid, varunder äktenskap bestått.

Rätt til/b a rnp en s io n tillkom- mer barn som inte har fyllt arton år.

Om ett barn som har fyllt arton år bedriver studier som ger rätt till för- längt barnbidrag enligt lagen (198613 78) om förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 3 kap. studie- stödslagen (1973.'349), utges barn- pension även för sådan tid, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller tjugo år. Med tid för sådana studier likställs tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier. En förutsättning för rätt till barnpension enligt detta stycke år att barnet bedriver studier som här avses när det fyller arton år eller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

återupptar sådana studier innan det fyller nitton år.

Ett barn som deltar i undervis- ning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsundervis- ning är ej på grund av bestämmel- serna i andra stycket berättigat till barnpension. Detsamma gäller ett barn som uppbär återbetalnings- pliktiga studiemedel oberoende av föräldrarnas ekonomi enligt 3 kap. 12 ; tredje stycket studiestödslagen .

35

Kvinna äger icke rätt till änke- pension efter man, från vilken hon vid dennes död levde åtskild, därest kvinnan efter det sammanlevnaden med mannen upphörde stadigva- rande sammanbott med annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äk- tenskap eller stadigvarande sam- manbor med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör samboende! inom tid som nu sagts, skall pensionen ånyo börja utgå, om förutsättningarna i övrigt för rätt till pension alltjämt äro för handen.

Barnpension utgör för år räknat 25 procent av basbeloppet efter varje avliden förälder. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen, tillsammans med barnets tilläggspension i form av barnpension, utgör 40 procent av basbeloppet efter varje avliden för- ålder.

Hade en förälder genom avtal som avsesi 7 kap. 7 5? andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till barnet utge underhållsbidrag iform av ett engångsbelopp, föreligger rätt till barnpension efter föräldern en- dast iden mån pensionen överstiger en livränta som har köpts eller kun- nat köpas åt barnet för engångsbe- loppet.

455

Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, för år räk- nat nittiosex procent av basbelop- pet.

Utgår änkepension med tillämp- ning av 1 59 första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt, som avses i l 5? andra stycket, minskas pensionen med en femtondelför varje år, var-

Rätt till omställningspen— tillkommer efterlevande make, som inte har uppnått sextio- fem års ålder och som stadigvaran- de sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av ma- karna eller endera av dem, eller

b) oavbrutet hade sammanbott sion

5 Senaste lydelse 1983 :960.

Nu varande lydelse

med antalet är som den pensionsbe- rättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.

Om änkepension utgår för tid ef- ter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 5 upphört att utgå, skall änkepensionen minskas med mot- svarande tillämpning av bestäm- melserna i 6 kap. 3 och 4 55.

Föreslagen lydelse

med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för döds- fallet.

Omställningspension enligt den- na paragraf utgår för en tid av tolv månader räknat från tidpunkten för dödsfallet.

55

Rätt till folkpension i form av b a rnp e n s i o n tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livrän- ta, som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet får engångsbeloppet.

Rätt till omställningspension till- kommer vidare, för tid efter det att rätten till sådan pension enligt 4 5 har upphört, efterlevande make som uppfyller villkoren i 4 5, om den ef- terlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfal- let stadigvarande vistades i makar- nas hem.

Rätten till omställningspension enligt denna paragraf upphör om den efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterle- vande stadigvarande sammanbor med någon som han har varit gift med eller har eller har haft barn med.

656

Barnpension utgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen, i förening med pensionsförmåner, som enligt bestämmelserna i andra stycket skall beaktas, utgör

]. för barn, vars båda föräldrar avlidit, trettioen procent av basbe- loppet efter envar av föräldrarna,

2. för barn, som samtidigt upp- bär bidragsförskott enligt lagen (l964:143) om bidragsförskott eller bidrag enligt lagen ( 1984:1096 ) om

Rätt till särskild efterle- vandepension tillkommer ef- terlevande make som uppfyller vill- koren för rätt till omställningspen- sion enligt 4 5, om den efterlevan- des möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för honom lämpligt arbe- te är nedsatt med minst hälften allt- sedan makens död och nedsättning- en beror på arbetsmarknadsmässi- ga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara icke endast kortvarig.

6 Senaste lydelse 1984: l097.

Nu varande lydelse

särskilt bidrag till vissa adoptiv- barn, trettioen procent av basbelop- pet, samt

3. för barn, som i annat fall upp- bär barnpension efter en av föräld- rarna, fyrtioen procent av basbelop- pet.

Vid tillämpning av bestämmel- serna i föregående stycke beaktas barnet tillkommande tilläggspen- sion iform av barnpension samt, i fall som avses i punkt 3, folkpension iform av änkepension, vilken utgår till kvinna som är moder till barnet eller varit gift med barnets fader el- ler har eller har haft barn med den- ne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sam- manbo. Ära flera barn berättigade till barnpension fördelas vid avräk- ning änkepensionen lika mellan barnen.

Föreslagen lydelse

Rätt till särskild efterlevandepen- sion inträder vid den tidpunkt då rätten till omställningspension upp- här.

73?

En efterlevande make, vars möj- lighet att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel särskild efter- levandepension. Är den efterlevan- des möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete nedsatt i mindre grad men ändå med avsevärt mer än hälften, utges två tredjedelar av hel pension. I övriga fall utges halv pen- ston.

85

Ifråga om särskild efterlevande- pension skall, vid bedömande i vad mån jörvärvsmöjligheten är ned- satt, beaktas den efterlevandes möj- lighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rim- ligen kan begäras med hänsyn till

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållan- den och andra därmed jämförliga omständigheter.

9 ?

Särskild efterlevandepension utges inte med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berät- tigad till

a) förtidspension enligt denna lag, eller

b) sjukpenning eller egenlivränta enligt lagen (I976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnande.

Uppbär den efterlevande ålders— pension eller omställningspension enligt denna lag, utges inte särskild efterlevandepension.

Bestämmelserna i5 5 andra styc- ket gäller även ifråga om särskild efterlevandepension.

10 5

Särskild efterlevandepension kan begränsas till viss tid. Rätten till pension skall omprövas när det finns skäl till det, dock minst en gång vart tredje år.

Omprövningen får inte medföra höjning av en utgående särskild ef- terlevandepension.

II 5 Omställningspension och hel sär- skild efterlevandepension utgör för år räknat 96 procent av basbeloppet.

125. Om någon för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöj- ligheten har rätt till såväl särskild efterlevandepension som någon av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nedan uppräknade förmåner, mins- kas den särskilda efterlevandepen- sionen med den andra förmånens belopp. Minskning skall göras med

a) delpension enligt lagen ( 1979:84 ) om delpensionsförsäk— ring,

b) dagpenning från erkänd ar- betslöshetskassa,

c) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen ( 19733 71) om kontant arbetsmarknadsstöd,

d) utbildningsbidrag under ar— betsmarknadsutbildning och yrkes- inriktad rehabilitering i form av dagpenning,

e) vuxenstudiebidrag enligt stu- diestödslagen (1973:349) , samt

f) timersättning vid grundutbild- ning för vuxna.

9 kap.

Barntillägg utgår för varje barn under sexton år till försäkrad förälder som åtnjuter ålderspension eller förtidspension. Har en av för- äldrarna avlidit, äger även pensionsberättigad make till den ef- terlevande föräldern rätt till barn- tillägg, om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under sexton år. Barntillägg utgives ej till ålderspension, som den för- säkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextio- fem år, eller till pension som till- kommer någon som enligt bindande avtal åtagit sig att till barnets un- derhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Barntillägg till hel ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent eller, om barnet är berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 5, tio procent av bas-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar a v hel för- tidspension eller halv förtidspen- sion. utgör barntillägget motsva- rande andel av barntillägg till hel pension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggs- pension enligt denna lag, minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat över- stiger halva basbeloppet.

l0 kap. 2 57

Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande folkpension ej utgå högre belopp än regeringen be- stämmer.

Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt up- pehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på an— stalt eller eljest kost och bostad, må barnpension eller barntillägg ej utgå för den månaden; dock må sådan förmån utgå för tid då bar- net är inackorderat vid sameskola.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på an- stalt eller eljest kost och bostad, må barnpension ej utgå för den månaden; dock må sådan förmån utgå för tid då barnet är inackorde- rat vid sameskola.

I fråga om elev i specialskola må pensionsförmån utgå utan hinder av bestämmelserna i första och tredje styckena för tid då eleven vistas utom skolan. För sådan tid äga bestämmelserna om vårdbidrag i 9 kap. 5 & tredje stycket motsvarande tillämpning.

3 53

Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i 25 under hel månad är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, äger den som driver anstalten att, i den mån regeringen så förordnar, uppbära så stor del av den pensionsberättigades å månaden belöpande folkpension, som svarar mot kostnaderna för vården eller försörjningen på anstalten, varvid den pensionsberättigade dock skall äga erhålla visst belopp för sina personliga behov. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning för det fall att den pensionsberättigade åtnjuter

7 Senaste lydelse |986z242. ** Senaste lydelse 19872376. Andringen innebär att andra stycket upphävs.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

vård eller försörjning mot avgift, som erlägges av kommun eller lands- tingskommun.

Åtnjuter barn, för vilket barntill- lägg utgår, i annat fall än som avses i 2 5 sista stycket under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på allmän bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommuna- la organ som svarar för vårdkostna- den att, i den mån regeringen så för- ordnar, uppbära så stor del av barn- tillägg för månaden som svarar mot vårdkostnaden.

Första stycket gäller inte i fråga om pensionsberättigad som ]. åtnjuter helinackordering i servicehus för äldre människor,

2. bor i gruppbostad eller elevhem som avses i lagen (19852568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., eller

3. skall betala ersättning enligt 345 första stycket socialtjänstlagen (19801620).

45

Är någon för samma månad be- rättigad till flera änkepensioner, ut- gives endast den största av dem el- ler, om de äro lika stora, pensionen efter den sist avlidne mannen.

Föreligger för samma månad rätt till två eller flera av förmåner- na barnpension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg utgi- ves endast en av förmånerna. Utgi- ves i enlighet härmed änkepension eller hustrutillägg till någon som är

berättigad till förtidspension skall

vid tillämpning av 2 kap. 12 5 och 3 kap. 3, 5 och 8 55 anses som om den försäkrade kommit i åtnjutan- de av förtidspension.

Är någon för samma månad be- rättigad till omställningspension ef- ter flera avlidna. utges endast pen- sionen efter den sist avlidne, eller om de är olika stora, den största av pensionerna.

Föreligger för samma månad rätt till såväl barnpension som för- tidspension, utges endast en av förmånerna.

5 & Äro enligt bestämmelserna i 9 kap. 1 5 flera försäkrade berätti- gade till barntillägg för samma barn utgår barntillägget till den

Nu varande lydelse

pension, varom de träffar över— enskommelse. Träffas ej över- enskommelse eller framställes sär- skild begäran, utgår barntillägget till var och en av dem med hälften av det belopp som följer av bestämmel- serna i nämnda paragraf I sådant fall skall minskning av barntillägg enligt sista stycket i paragrafen göras med en fjärdedel av den tilläggspension som tillkommer den barntilläggsberättigade, i den mån pensionen för år räknat överstiger halva basbeloppet.

14 kap. Om familjepension

Årförsäkradvid sitt frånfälle be- rättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspen- sion eller skulle han, om fall som avses i B kap. ] åvarit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit berättigad till förtids- pension, äga hans efterlevande rätt till tilläggspension i form av familjepension enligt vad nedan sägs.

Föreslagen lydelse

14 kap. Om efterlevandepension

15

Har en försäkrad avlidit och var han vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtids- pension eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13 kap. 1 & varit för handen vid tid- punkten för dödsfallet, ha varit berättigad till förtidspension, har hans efterlevande rätt till tilläggs- pension i form av efterlevandepen- sion enligt vad som anges i detta kapitel.

Efterlevandepension utges iform av barnpension till den försäkrades efterlevande barn och iform av om- ställningspension och särskild efter- levandepension till den försäkrades efterlevande make.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningspen- sion och särskild efterlevandepen- sion den som, utan att vara gift, sta- digvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då vän- tade barn med den försäkrade.

Nu varande lydelse

25

Rätt till änkepension till- kommer änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde sextio år.

Ära de i första stycket angivna förutsättningarna för rätt till änke- pension icke uppfyllda, äger änkan likväl komma i åtnjutande a v sådan pension, därest den försäkrade ef- terlämnar barn, som tillika är barn till änkan.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äk- tenskap. Upplöses äktenskapet in- nan det bestått i fem år, skall pen- sionen ånyo börja utgå.

35

Änkepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade finnes barn som enligt 4 5 är berättigat till pen- sion efter honom, trettiofem och i annat fall fyrtio procent av hel för— tidspension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 55, som den försäk- rade var berättigad till eller skulle hava kommit i åtnjutande av då— rest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, el- ler, om den försäkrade var berätti- gad till ålderspension, av dylik pension beräknad enligt 12 kap. 2 5 första och andra styckena.

45

Rätt tillb a rnp e n sio n tillkom- mer den försäkrades barn, som icke

Föreslagen lydelse

Rätt tillb a r np e n s io n tillkom- mer efterlevande barn under de när- mare förutsättningar och för den tid som anges i 8 kap. 2 5.

Barnpension för ett barn utgör för år räknat, 30 procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 55, som den försäk- rade var berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller, om den försäkrade var berättigad till ålderspension, av sådan pen- sion beräknad enligt 12 kap. 25 första och andra styckena. Är flera barn berättigade till barnpension ef- ter den försäkrade, ökas det nämn— da procenttalet med 20 för varje barn utöver det första. Det sam— manlagda barnpensionsbeloppet fördelas därvid lika mellan barnen.

Bestämmelserna i 8 kap. 3 5 and- ra stycket om verkan av avtal om underhållsbidrag i form av ett en- gångsbelopp gäller även för barn- pension enligt detta kapitel.

Rätt till omställningspen- sion tillkommer efterlevande

Nuvarande lydelse

fyllt nitton år.

Vad i 8kap. 5 5 andra stycket stadgas skall äga motsvarande till- lämpning beträffande rätt till pen- sion enligt denna paragraf

Föreslagen lydelse

make under de närmare förutsätt- ningar och för den tid som anges i 8 kap. 4 och 5 55.

Bestämmelserna i 10 kap. 4 5 första stycket om sammanträffande av förmåner tillämpas även på om- ställningspension enligt detta kapi- tel.

55

Barnpension för ett barn utgör för år räknat, om efter den försäkrade finnes någon, som enligt detta kapi- tel är berättigad till änkepension ef- ter honom, femton och i annat fall fyrtio procent av den förtidspension eller ålderspension som i 3 5 sägs. Ära de pensionsberättigade barnen flera, ökas de nämnda procenttalen med tio för varje barn utöver det första; och skall det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Rätt till särskild efterle— van depension tillkommer ef- terlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i 8 kap. 6— 10 55.

65

Särskild efterlevandepension en- ligt detta kapitel utges endast till ef- terlevande som är bosatta i Sverige. Om någon har börjat uppbära så- dan pension men sedan förlorat sin rätt härtill på grund av bosättning utom riket, får han dock även i fort- sättningen uppbära pensionen un- der de förutsättningar som anges i 5 kap. 6 5.

75

Är någon för samma månad be- rättigad till flera tilläggspensioner i form av familjepension, utgives en- dast den största av dem eller, om samtliga eller de största äro lika stora, en av dessa. A v lika stora än- kepensioner utgives pensionen efter den sist avlidne mannen.

Omställningspension och hel sär- skild efterlevandepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade finns barn som enligt 2 5 har rätt till pension efter honom, 20 och i annat fall 40 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i 3 5 första stycket.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

839

Bestämmelserna i8 kap. 12 5 om minskning av särskild efterlevande- pension som sammanträffar med annan förmån tillämpas även i frå- ga om särskild efterlevandepension enligt detta kapitel. Minskningen skall i första hand göras på tilläggs- pensionen.

95?

Överstiger efterlevandepensio— nerna efter en försäkrad samman— tagna den förtidspension eller ål- derspension som avses i 3 5 första stycket, sätts efterlevandepensio- nerna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar denna för- tidspension eller ålderspension.

16 kap.

Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård enligt denna lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom förtidspen- sion utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då försäkrad åtnjuter sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen ( 1976:380 ) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, må den tid varun- der sådan förmån skall utgå för- längas utan att ansökan därom gjorts.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid varun- der sådan förmån skall utgå för- längas utan att ansökan därom gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tiller- känna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

Nuvarande lydelse

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkar- utlåtande vid ansökan om förtids- pension, handikappersättning el- ler vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

Föreslagen lydelse

För kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid an- sökan om förtidspension, handi- kappersättning, vårdbidrag eller särskild efterlevandepension skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

25

Såsom villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersättning må föreskrivas att den försäkrade skall under högst trettio dagar vara intagen å visst sjukhus eller under- kasta sig undersökning av viss lä- kare. Vad som sagts nu skall äga motsvarande tillämpning i fråga om rätt till vårdbidrag. För denför— säkrades kostnader i anledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

Såsom villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersättning får föreskrivas att den försäkrade skall under högst trettio dagar vara intagen på visst sjukhus eller un- derkasta sig undersökning av viss läkare. Vad som sagts nu skall till- låmpas även i fråga om rätt till vårdbidrag och, såvitt gäller efterle- vande, särskild efterlevandepen- sion. För kostnader som uppstår i anledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

359

Innan beslut meddelas ifråga om rätt till särskild efterlevandepension skall den allmänna försäkringskas- san, i den utsträckning riksförsäk— ringsverket föreskriver, undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder för att förbättra den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst ge- nom arbete. Finner försäkringskas- san att sådan åtgärd är påkallad, skall kassan se till att den vidtas. Detta skall gälla även vid ompröv- ning av rätten till särskild efterle- vandepension.

S om villkor för rätt till särskild ef- terlevandepension får uppstå/las att den efterlevande skall genomgå yr- kesinriktad rehabilitering, arbets- marknadsutbildning eller annan ut- bildning eller medverka vid annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Så-

9 Förutvarande 3 5 upphävd genom 1983 : 191 .

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

dant villkor får även a vse sk yldighet för den efterlevande att vara an- mäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att anta erbjudet lämpligt arbete.

5 & Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkra- de fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i pensionsan-

sökningen.

Förtidspension, barntillägg, handikappersättning och vårdbi- drag utgå från och med den må- nad, varunder rätt till förmånen inträtt. 1 fall som avses i l 5 andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den, då beslutet om pension med- delats.

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtids— pension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Inträdet rätt till ålderspension ellerfamiljepension vid annan tid- punkt än som åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen från och med den månad, varun- der rätten inträtt.

Förtidspension, handikapper- sättning och vårdbidrag utgår från och med den månad, varunder rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 5 andra stycket utgår dock förtidspension från och med må- naden näst efter den, då beslutet om pension meddelats.

Efterlevandepension utgår från och med den månad då den för- säkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från och med må- naden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid an- nan tidpunkt än som åsyftas i förs- ta och tredje styckena, utgår pen- sionen från och med den månad, varunder rätten inträtt.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension, två år före ansökningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det samman- lagda beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 5 eller 7 kap. 4 5.

Från det belopp som först för- faller till betalning efter beslut om barnpension enligt 8 kap. 5 5 skall avdragas vad som enligt 9 kap. 1 5 utbetalats i barntillägg för den tid

Från det belopp som först för- faller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 5 skall avdragas vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap.

Nuvarande lydelse

som pensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid ut- betalningen av barntillägget. På motsvarande sätt skall avdrag göras från barnpension enligt 14 kap. 4 5 för vad som utbetalats medför högt belopp i änkepension enligt 14 kap. 2 5.

Föreslagen lydelse

4 5 eller särskild efterlevandepen- sion enligt 14 kap. 5 5 för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension f örele- gat vid utbetalningen av omställ- ningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.

6 & Ändring av pension skall gälla från och med månaden näst efter den varunder anledning till ändringen uppkommit.

Vad i 1 5 första, andra och fjärde styckena, 2 5 samt 3 5 första stycket stadgas skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om ökning av pension. I fall då ökning avpension kräver ansökan av den pensions- berättigade skall 5 5 femte stycket äga motsvarande tillämpning.

Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om ändring av pension i anledning av förändring av basbeloppet.

Vad som föreskrivs i 1 5 första, andra och fjärde styckena samt 2 5 gäller även i fråga om ökning av pension. I fall då ökningen kräver ansökan av den pensionsberättiga- de tillämpas 5 5 femte stycket.

Vad i denna paragraf stadgas skall ej tillämpas i fråga om änd- ring av pension i anledning av för- ändring av basbeloppet.

7a5

Om möjligheten att bereda sig in- komst genom arbete väsentligt för- bättras för en efterlevande som upp- bär särskild efterlevandepension, skall pensionen dras in eller mins- kas med hänsyn till förbättringen.

Kan det antas att förbättringen inte kommer att bestå avsevärd tid, får förordnas att den särskilda ef- terlevandepensionen skall dras in eller minskas endast för viss tid. Finns det anledning att anta detta redan vid prövning av ansökan om särskild efterlevandepension, får förordnas att pensionen helt eller delvis skall hållas inne för viss tid. Ett förordnande enligt detta stycke får avse en tid av högst ett år.

Nuvarande lydelse

85

Försäkrad som åtnjuter förtids- pension enligt 7 kap. 1 5 första stycket är skyldig att, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä- lan härom hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall beträf- fande försäkrad, vars rätt till för- tidspension grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnju- ter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen el- ler förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyn- daren.

Föreslagen lydelse

Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 5 första stycket eller 13 kap. 1 5 första stycket första me- ningen är skyldig att, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä- lan härom hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall beträf- fande den, vars rätt till förtidspen- sion grundats på varaktig arbets- löshet, och beträffande den som uppbär efterlevandepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om för— hållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyl- digheten förmyndaren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

95

Pensionsförmån utgår till och med den månad, varunder den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen eljest upphört. Vårdbidrag utgår till och med må- naden före den då barnet fyller sexton år.

Pensionsförmån utgår, om an- nat inte är särskilt föreskrivet, till och med den månad, varunder den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen eljest upphört. Vårdbidrag utgår till och med må- naden före den då barnet fyller sexton år. Omställningspension och särskild efterlevandepension utgår längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller sex- tiofem år.

115

Den som genom brottslig gär- ning uppsåtligen bragt annan om livet eller medverkat till brottet så- som i 3 kap. 4 eller 5 5 strafflagen sägs äger ej rätt till familjepension efter den avlidne.

Familjepension må indragas el- ler skäligen nedsättas, om den ef-

Den som genom brottslig gär- ning uppsåtligen har berövat an— nan livet eller medverkat till brot- tet såsom i 23 kap. 4 eller 5 5 brotts- balken sägs har ej rätt till efterle- vandepension efter den avlidne.

Efterlevandepension får dras in eller skäligen sättas ned, om den

Nu varande lydelse

terlevande annorledes än i första stycket sägs vållat dödsfallet ge- nom handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom.

Föreslagen lydelse

efterlevande på annat sätt än som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom handling, för vil- ken ansvar genom lagakraftägan- de dom ådömts honom.

17 kap. 1 än)

Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en erkänd arbetslöshets- kassa och beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroak- tiva ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt. Avräkningen mellan ersättningarna skall där- vid ske månadsvis.

Om enförsäkrad i väsentlig mån har fått sin försörjning genom so- cialbidrag enligt 6 5 socialtjänstla- gen (l980:620) får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk er- sättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad social- nämnden har betalat ut till denför- säkrades samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersätt-

Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom social- bidrag enligt 65 socialtjänstlagen (19801620) får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retro- aktivt beviljad periodisk ersätt- ning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden har betalat ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns för- sörjning för den tid som den retro- aktiva ersättningen avser.

ningen avser.

Ifråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstift- ning om yrkesskador gäller 2 5.

2 &

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk för- säkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av eller utbeta- lats från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pen- sion enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid ut-

bytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller

'" Senaste lydelse 1983 : 191.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utby- tet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbelop- pet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders- pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å an- nan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålders- pension, ä'nkepension eller barn- pension ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpen- sion minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom efterlevande; dock må av- drag å tilläggspension göras en- dast om den avlidne ägt tillgodo- räkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna para— graf skall i första hand göras å tilläggspension. Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folk- pension alltid utgå, i form av för- tidspension eller barnpension med minst en fjärdedel, iform av änke- pension med minst hälften samt i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av belopp som el- jest skolat utgå.

Folkpension i form av ålders- pension eller efterlevandepension ävensom tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsbe- rättigade för samma tid tillkom— mande livränta såsom efterlevan- de; dock får avdrag på tilläggs- pension göras endast om den av- lidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna para- graf skall i första hand göras på tilläggspension. Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folk- pension alltid utgå, i form av för- tidspension eller barnpension med minst en fjärdedel och i form av ålderspension med minst tre fjär- dedelar av belopp som eljest skolat utgå.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring föreskrives i 4 kap. 4 5 och 6 kap. 1 5 sagda lag.

Vid tillämpning av 1 och 2 55 tagas andra tillägg till pension än barntillägg ej i beaktande. Minsk- ning av folkpension enligt nämnda paragrafer skall sist göras å barn- til/lägg.

Vid tillämpning av 1 och 2 55 tas tillägg till pension ej i beaktande.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 21 gu En socialförsäkringsnämnd avgör frågor om rätt till 1. förtidspension med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 5 andra stycket,

2. särskild efterlevandepension, 2. handikappersättning, 3. handikappersättning, 3. vårdbidrag. 4. vårdbidrag.

Socialförsäkringsnämnden avgör även frågor om rätt till förmåner en- ligt vad som föreskrivs i andra författningar.

Socialförsäkringsnämnden är beslutför då minst fyra ledamöter är närvarande.

I övrigt skall vad i 8—10 55 föreskrivs med avseende på styrelse ha motsvarande tillämpning med avseende på socialförsäkringsnämnden. Har föredraganden från beslutet avvikande mening skall denna anteck- nas till protokollet.

20 kap. 2 ål.".

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a5 om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. 4 5 och 11 kap. 6 a 5 likställas den, med vilken förälder år eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 45 likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett ut- ländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Har någon med socialnämndens tillstånd tagit emot ett utländskt barn isitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 kap. och 14 kap. om rätt till barn- pension barnet anses som barn till denne. ] sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han av- led.

Enligt 2 5 andra stycket lagen (19832850) om undantag från vissa be- stämmelser i uppbördslagen (l953:272) m. m. skall ersättning som avses i

" Senaste lydelse 1986: 140. '3 Senaste lydelse 1986: 1 138.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande in- komst och pensionsgrundande inkomst. Vid tillämpning av sistnämnda bestämmelser gäller vidare vad som i 22 c 5 lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbe- sked.

Att ersättning enligt 14 och 15 55 lagen (198321070) om arbete i ung- domslag hos offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av an- ställning vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst framgår av 17 5 nämnda lag.

3 &

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas, om den som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den ut- gift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;

b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälso- synpunkt;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt- ning.

Vägrar försäkrad utan giltig an- ledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 11 5 må sjukpenning eller förtids- pension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsätt- ning att han erinrats om denna på- följd.

Vägrar försåkrad utan giltig an- ledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 11 5 må sjukpenning eller förtids- pension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsätt- ning att han erinrats om denna på- följd. Motsvarande skall gälla i frå- ga om särskild efterlevandepension om den efterlevande utan giltig an- ledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap.

35.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1989.

2. I fall då rätt till familjepension grundas på dödsfall som har inträf- fat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan pension, i den mån annat inte sägs nedan.

3. De nya bestämmelserna om barnpension i 5 kap. 4 5 första stycket 0), 8 kap. 2 och 3 55, 14 kap. 2 5, 16 kap. 8 5 samt 17 kap. 1 5 gäller även i fall då rätten till barnpension grundas på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

Om ett barn, som har fyllt arton år vid ikraftträdandet, har rätt till barnpension från tilläggspensioneringen vid utgången av år 1988 men inte uppfyller villkoren för rätt till sådan pension enligt 14 kap. 2 5 i dess nya lydelse, skall i stället för nämnda bestämmelse tillämpas 14 kap. 4 5 i dess äldre lydelse.

4. Finns efter den avlidne någon som är berättigad till änkepension enligt äldre bestämmelser skall med avseende på barnpension efter den avlidne gälla vad som sägs nedan. Utges folkpension i form av änkepension till en kvinna, som är mor till barnet eller har varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne, och sammanbor barnet stadigvarande med kvinnan, skall vid tillämpning av 8 kap. 3 5 första stycket i dess nya lydelse änkepensionen likställas med den tilläggspension barnet får i form av barnpension. Är i sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, för- delas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen. Vad som nu sagts gäller dock inte i fråga om barnpension till barn som får sådan pension efter båda föräldrarna. Föreligger med stöd av punkt 5 nedan rätt till tilläggspension i form av änkepension efter en försäkrad, skall vid beräkningen av tilläggspension iform av barnpension efter denne tillämpas 14 kap. 5 5 i dess äldre lydel- se i stället för 14 kap. 3 5 första stycket i dess nya lydelse. 1 fall som avses i detta stycke gäller fortfarande 16 kap. 55 sjunde stycket i dess äldre lydelse.

5. I fråga om rätt till efterlevandepension för efterlevande kvinnor som är födda år 1943 eller tidigare gäller fortfarande, i den mån annat inte föreskrivs i punkt 8 nedan, äldre bestämmelser om änkepension i stället för de nya bestämmelserna om efterlevandepension, även om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. En förutsättning härför är att kvinnan vid utgången av år 1988 var gift med den man efter vilken änke- pensionen skall utbetalas eller, såvitt gäller folkpension i form av änke- pension, att hon då sammanbodde med honom under sådana förhållan- den som avses i 8 kap. 2 5 i dess äldre lydelse.

6. I fråga om rätt till efterlevandepension för efterlevande kvinnor som är födda år 1944 eller senare gäller, förutom de nya bestämmelserna om efterlevandepension, följande, om dödsfallet inträffar efter ikraftträ- dandet. Om en sådan kvinna vid utgången av år 1988 uppfyller villkoren för rätt till folkpension respektive tilläggspension i form av änkepension enligt 8 kap. 1 5 första stycket, 2 5 och 3 5 första stycket respektive 14 kap. 2 5 första och andra styckena i dessa lagrums äldre lydelse, har hon dess— utom rätt till änkepension efter mannen enligt vad som sägs nedan. En kvinna som avses i första stycket har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 14 kap. i dess äldre lydelse. Pensionen utges i detta fall med belopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av år 1988. Härvid skall dock, om mannen vid nämnda tidpunkt inte var berättigad till ålderspension, vid tillämpning av 14 kap. 3 5 i dess äldre lydelse änkepensionen alltid beräk- nas på grundval av den förtidspension som skulle ha utgetts till mannen

om denne blivit berättigad till hel sådan pension vid utgången av år 1988 och pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 5.

En kvinna som avses i första stycket har rätt till folkpension i form av änkepension enligt 8 kap. i dess äldre lydelse. Sådan folkpension utges i förhållande till det antal år för vilka den avlidne mannen vid beräkning enligt andra stycket av tilläggspension i form av änkepension efter ho— nom tillgodoräknas pensionspoäng. Tillgodoräknas därvid pensionspo- äng för minst trettio år, utges folkpension i form av änkepension med belopp som avses i 8 kap. 4 5 i dess äldre lydelse. I annat fall utges pensio- nen med så stor andel av en sålunda beräknad änkepension som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodo- räknas mannen och talet trettio. Var den avlidne mannen född år 1923 eller tidigare skall vid tillämpningen av detta stycke i stället för talet trettio användas det tal som följer av 15 kap. 1 5.

7. Är någon för samma månad berättigad såväl till folkpension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser som till folkpension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension, utges endast den sistnämnda förmånen samt, om änkepensionen är större, sådan pen- sion i den mån den överstiger omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Detsamma gäller om någon för samma månad är berättigad såväl till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser som till tilläggspension i form av omställningspension el— ler särskild efterlevandepension.

8. Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1929—1943 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ål- derspension, utges änkepensionen endast i den mån som den överstiger ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med så- dant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspension, motsvarar hälften av summan av kvinnans tilläggspen- sion i form av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap. 35 i dess äldre lydelse. Med stöd av denna regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med hög- re belopp än vad som följer av 14 kap. 3 5 i dess äldre lydelse. Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjutet uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller sextiofem år, hänsyn tas till den tilläggs- pension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort un- dantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om undanta- gande ej ägt rum. Motsvarande skall gälla då pensionspoäng enligt 11 kap. 6 5 första stycket inte tillgodoräknats kvinnan på grund av underlå- ten avgiftsbetalning.

9. Om en kvinna, som avses i punkt 6 och som har rätt till tilläggspen- sion i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i

den mån den överstiger ålderspensionen. Härvid tillämpas bestämmel- serna i punkt 8 andra stycket.

10. Om före ikraftträdandet en kvinna beviljats tilläggspension i form av änkepension och dennna indragits till följd av att hon ingått äkten- skap, skall vid tillämpning av punkt 2 och 14 kap. 2 5 tredje stycket i dess äldre lydelse gälla att änkepensionen ånyo skall börja utgå även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde sextio år. 11. 1 fall då rätt till barntillägg föreligger för december 1988 gäller fortfarande äldre bestämmelser om denna förmån.

12. I fråga om hustrutillägg som utgår efter ikraftträdandet gäller fort- farande 10 kap. 4 5 andra stycket i dess äldre lydelse. 13. Även om annat har bestämts i en överenskommelse som före ikraftträdandet har träffats med en annan stat med stöd av 20 kap. 15 5, tillämpas de nya bestämmelserna i 5 kap. 4 5 första stycket c) i fråga om rätt till barnpension vid bosättning i Sverige. 14. Nämns i en lag eller annan författning änkepension enligt lagen om allmän försäkring skall, om inte annat framgår av omständigheterna, därmed avses sådan änkepension som övergångsvis utges med stöd av punkt 2, 5 eller 6.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1976:380 ) om arbetsskadeför- säkring'

dels att 5 kap. 12— 14 55 skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3, 8 och 11 55 skall utgå,

dels att 5 kap. 2— 11 55, 6 kap. 1 5 och 8 kap. 4 5 samt rubriken närmast före 5 kap. 6 5 skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 9 och 12 55 skall sättas närmast före 5 kap. 4 respektive 10 5.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 2 5

Har försäkrad avlidit till följd Har enförsäkrad avlidit tillföljd av arbetsskada, utgår livräntor till av arbetsskada, har hans efterle- hans efterlevande enligt detta ka- vande rätt till livränta enligt detta pitel. kapitel.

Uppbar den försäkrade livränta Livränta utges iform av barnliv- enligt 4 kap. med anledning av för- ränta till den försäkrades efterle- lust av arbetsförmågan till följd av vande barn och iform av omställ-

' Lagen omtryckt 1977 :264.

Nu varande lydelse

skadan, grundas livränta efter ho- nom på hans egen livränta. Livrän- ta efter annan försäkrad grundas på vad som enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom vid för— lust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid ti— den för dödsfallet.

Till grund för beräkning av liv- ränta till efterlevande lägges även pension, livränta eller annan ersätt- ning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbets— skada, i den mån det är skäligt.

Livränta till efterlevande får ej grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död.

Änka

Föreslagen lydelse

ningslivränta och särskild efterle— vandelivränta till den försäkrades efterlevande make.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningsliv- ränta och särskild efterlevandeli- vränta den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.

35

Änka efter försäkrad har rätt till

livränta, om hon

]. har vårdnaden om och stadig- varande sammanbor med barn un- der 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i ma- karnas hem eller hos änkan, eller

2. hade fyllt 36 år vid den försäk- rades död.

Upphör rätt till livränta enligt första stycket 1, skall vid bedömning av rätt till livränta enligt 2 anses som om den försäkrade avled vid den tidpunkt då rätten till livränta enligt ] upphörde.

Uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap. med anledning av för- lust av arbetsförmågan till följd av skadan, grundas livränta efter ho- nom på hans egen livränta. Livrän- ta efter annan försäkrad grundas på vad som enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom vid för- lust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid ti- den för dödsfallet.

Till grund för beräkningen av liv- ränta till efterlevande läggs även pension, livränta eller annan ersätt- ning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbets- skada, i den mån det är skäligt.

Livränta till efterlevande får ej grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död.

Nu varande lydelse

Livränta till änka utgår med belopp som, när den försäkrade efterläm- nar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, mot- svarar 40 och i annat fall 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 5.

Livränta enligt 3 5 första stycket 2 till änka som ej hade fyllt 5 0 år vid den försäkrades död eller vid den tidpunkt som avses i 3 5 andra styc- ket minskas med en femtonde! för varje år som då återstod till 50 års ålder.

Änkas rätt till livränta upphör om hon gifter om sig eller avsevärd tid lever samman med man under äk- tenskapsliknande förhållanden. Upplöses äktenskapet inom fem år eller upphör sammanlevnaden inom samma tid, skall livräntan börja utgå på nytt.

Med änka jämställd kvinna

Föreslagen lydelse

Barn

4 5

Barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller. under de förutsättningar som anges i 8 kap. 2 5 andra och tredje styckena lagen (196238!) om all- män försäkring, längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Bestämmelserna i 8kap. 3 5 and- ra stycket och 20 kap. 25 fjärde stycket lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf

5 &

Livränta till ett efterlevande barn utgår med belopp som för år räknat motsvarar 40 procent av det ersätt- ningsunderlag som anges i 3 5. Är flera barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och för- delas det sammanlagda livräntebe- loppet lika mellan barnen.

Efterlevande make

65

! fråga om rätt till livränta jäm- ställes med änka kvinna som vid försäkrads död

!. stadigvarande sammanbodde med den försäkrade och

hade varit gift med honom eller hade eller hade haft barn med ha- nom eller

var havande med barn till honom eller

2. annars levde samman med den försäkrade sedan avsevärd tid under äktenskapsliknande förhål- landen.

Rätt till omställningslivränta till- kommer efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges ifråga om om- ställningspension i8 kap. 4 och 5 55 lagen ( ] 962.381 ) om allmän försäk- ring.

Nuvarande lydelse

Första stycket gäller ej om den försäkrade eller kvinnan var gift.

79

Om kvinna som avses i 6 5 har rätt till underhållsbidrag från förut- varande make, minskas livräntan till henne med belopp som svarar mot bidraget. Motsvarande gäller om kvinnan som efterlevande till denne har rätt till livränta, pension i annan form än folkpension eller tilläggspension, skadestånd eller annan sådan ersättning som upphör att utgå, om hon ingår nytt äkten- skap. A vdrag göres även för livrän- ta efter man med vilken kvinnan ti- digare har levt samman under äk- tenskapsliknande förhållanden.

Frånskild kvinna

85

Var försäkrad vid sin död skyldig att utge lagstadgat periodiskt un- derhållsbidrag till förutvarande hustru, har han rätt till livränta med belopp som svarar mot bidraget, om hon

!. har vårdnaden om och stadig- varande sammanbor med barn un- der 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i dennes hem eller hos henne, eller

2. hade fyllt 36 år vid den försäk- rades död.

Livränta enligt första stycket får, när den försäkrade efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, motsvara högst 40 och i annat fall högst 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 5.

Bestämmelserna i3 5 andra styc- ket har motsvarande tillämpning i fråga om livränta till frånskild kvin- na.

Föreslagen lydelse

Rätt till särskild efterlevandeliv- ränta tillkommer efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges ifråga om särskild efterlevandepension i 8 kap. 6—10 55 lagen (196238!) om allmän försäkring.

Vad som sägs om särskild efterle- vandepension i 14 kap. 6 5 samt 16 kap. 2, 3 och 7 a 55 lagen om all- män försäkring tillämpas även i frå- ga om särskild efterlevandelivrän- ta.

Omställningslivränta och hel sär- skild efterlevandelivränta utgår med belopp som, när den försäkra- de även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annat fall 45 procent av det ersättningsunderlag som anges i 35.

Nu varande lydelse

Barn

Föreslagen lydelse

95

Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 19 år. Om barnet efter den tidpunkten till följd av sjukdom eller av annan dy- lik orsak ej kan försörja sig, utgår livräntan även för sådan tid, dock längst till och med den månad då barnet fyller 21 år.

Hade den försäkrade genom av- tal som sägs i 7 kap. 7 5 andra styc- ket föräldrabalken åtagit sig att till barnet utge underhållsbidrag iform av engångsbelopp, har barnet rätt till livränta iden mån denna översti- ger en livränta som har köpts eller kunnat köpas åt barnet för en- gångsbeloppet.

Efterlevande makes barn jäm- ställes med barn till försäkrad i frå- ga om rätt till livränta, om barnet stod under makens vårdnad.

Bestämmelserna i 8 kap. !2 5 lagen (1962."381) om allmän försäk— ring tillämpas även ifråga om sär- skild efterlevandelivränta enligt denna lag. Minskning som där sägs skall, om den efterlevande samti- digt har rätt till särskild efterlevan- depension enligt lagen om allmän försäkring, i första hand göras på den särskilda efterlevandelivrän- tan.

Gemensamma bestämmelser

105

Livränta utgår till varje barn med belopp som motsvarar 20 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 5, om den försäkrade efterlämnar änka eller kvinna som avses i 6 5. I annat fall utgör livränta för ett barn 40 procent av nämnda underlag. Är i sådant fall flera barn berättigade till livränta, ökas procenttalet 40 med 20 för varje barn utöver det första och fördelas det sammanlag- da livräntebeloppet lika mellan bar- nen.

Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efter- levande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krä vas förklaring på heder och sam- vete av efterlevande att denne sak- nar varje underrättelse om den för- säkrade. Ifråga om omyndig får så- dan förklaring krävas från förmyn- daren.

Visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än ar- betsskada, upphör rätten till livrän- ta.

Nu varande lydelse

Förälder

Föreslagen lydelse

115

Förälder till avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll har rätt till livränta med skäligt belopp. dock högst med belopp som motsva- rar 20 procent av ersättningsunder- lag som sägs i 2 5.

Gemensamma bestämmelser

Överstiger livräntorna till de ef- terlevande efter en försäkrad sam- mantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 5, sätts livräntorna ned proportionellt så att de tillsam- mans motsvarar detta underlag.

Bestämmelsernai 16 kap. 1 5, 5 5 femte och sjunde styckena, 8 5 samt 9 5 lagen ( ! 962.381 ) om allmän för- säkring tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel.

125

Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade. Ifråga om 0- myndig får sådan förklaring krävas från hans förmyndare.

Visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än ar- betsskada, upphör rätten till livrän— ta.

135

Har flera efterlevande rätt till liv- ränta efter försäkrad enligt 3, 6 och 8 55 och överstiger livräntornas sammanlagda belopp 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 5, sättes livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar nämnda andel av underlaget. Efter— lämnar den försäkrade även barn som är berättigat till livränta efter

Nu varande lydelse

honom, bytes procenttalet 45 ut mot 40.

Föreslagen lydelse

145

Uppgår livräntorna till efterle- vande efter försäkrad sammanlagt till belopp som överstiger ersätt- ningsunderlag som sägs i 2 5, sättes livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta un- derlag. Nedsättning skall dock först göras av livräntor enligt 11 5.

6 kap. 1 52

Är någon som har rätt till livrän- ta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be- rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtids- pension eller familjepension enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän för- säkring med anledning av den in- komstförlust som har föranlett liv- räntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Är någon som har rätt till livrän- ta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be- rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtids- pension eller efterlevandepension enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livrän- ta för förtluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension

som utgått för samma tid.

Livränta enligt 5 kap. till änka el- ler kvinna som avses i 5 kap. 6 5 ut- går från och med den månad under vilken hon fyller 65 är endast i den mån han ej har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggs- pension iform av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65 procent av livränteunderlaget enligt 5 kap. 2 5. Bestämmelserna i 4 kap. 4 5 tredje stycket har därvid motsvarande till- lämpning.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

3 Senaste lydelse 1983 : 192.

Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Om den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning ej har till— godoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 65 lagen om allmän försäk- ring för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 45 hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgått om avgift hade erlagts.

8 kap. 4 53

Ärende angående livränta till den försäkrade och i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbets- skada till följd av annat än olycks- fall skall i försäkringskassa avgö- ras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela fö- reskrifter om behörighet för tjäns- teman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livrän- ta till den försäkrade.

Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbets- skada till följd av annat än olycks- fall och ärende angående särskild efterlevandelivränta skall i försäk- ringskassa avgöras av socialför- säkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om be- hörighet för tjänsteman hos för- säkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäk- rade eller särskild efterlevandeliv- ränta.

Omprövning av beslut som gäller fråga som avses i 3 kap. 5 5 och 6 kap. 5 5 skall, om beslutet har fattats av tjänsteman, göras av socialförsäk- ringsnämnd. Omprövning av beslut som tjänsteman fattat med stöd av föreskrifter av regeringen enligt första stycket skall också göras av social- försäkringsnämnd.

]. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1989.

2. 1 fall då rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet gäller fort- farande äldre bestämmelser om sådan livränta i den mån annat inte sägs nedan.

3. De nya bestämmelserna om livränta till efterlevande barn i 5 kap. 4 5 första stycket gäller även i fall då rätten till livränta grundas på döds- fall till följd av en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet. Om ett barn, som har fyllt 18 år vid ikraftträdandet, har rätt till livränta enligt 5 kap. vid utgången av år 1988 men inte uppfyller villkoren för rätt till sådan livränta enligt 5 kap. 4 5 första stycket i dess nya lydelse, skall dock i stället för nämnda bestämmelse tillämpas 5 kap. 9 5 första stycket i dess äldre lydelse. Vid dödsfall efter ikraftträdandet gäller de nya bestämmelserna i 5 kap. 4 5 andra stycket om rätt till livränta för ett utländskt barn som tagits

3 Senaste lydelse 1987: 1322.

emot här i landet i adoptionssyfte även om arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet.

4. Efterlämnar den avlidne änka eller med änkajämställd kvinna som är berättigad till livränta enligt äldre bestämmelser skall, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet, vid bestämmandet av livränta till barn efter den försäk- rade tillämpas äldre bestämmelser i 5 kap. 10 5 i stället för 5 kap. 5 5 i dess nya lydelse.

5. Ifråga om rätt till livränta för efterlevande kvinnor som är födda år 1943 eller tidigare gäller fortfarande äldre bestämmelser om livränta i 5 kap. 2—8 och 12— 14 55 samt 6 kap. 1 5 även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet. I fråga om andra kvinnor än de som avses i 5 kap. 8 5 i dess äldre lydelse är dock en förutsättning härför att kvinnan vid utgången av år 1988 var gift med den man efter vilken livräntan skall utbetalas eller då sammanbodde med honom under sådana förhållanden som avses i 5 kap. 65 i dess äldre lydelse.

6. 1 fall som avses i punkterna 2 och 5 tillämpas bestämmelserna i 10 kap. 45 lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring i detta lagrums lydelse den 31 december 1988.

7. Är någon för samma månad berättigad såväl till livränta såsom efterlevande enligt äldre bestämmelser som till omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, utges endast den sistnämnda förmånen samt, om efterlevandelivräntan enligt äldre bestämmelser är större, så- dan livränta i den mån den överstiger omställningslivräntan eller den särskilda efterlevandelivräntan.

8. I fråga om livränta till kvinnor, som är födda år 1944 eller senare och som med stöd av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppbär änkepension enligt lagen om allmän försäkring efter den 31 december 1988, gäller fortfarande 6 kap. 1 5 i dess äldre lydelse, även om den ar- betsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraft- trädandet.

9. Vid tillämpning av 6 kap. 1 5 i dess äldre lydelse skall beträffande tilläggspension i form av änkepension hänsyn tas till änkepensionen före sådan samordning som avses i punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmel- serna till lagen ( 0000:000 ) om ändring i lagen (l962:381) om allmän för- säkring.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 55 lagen ( 1962:392 ) om hustrutill- lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpensionI skall ha följande lydelse.

' Lagen omtryckt 1976: 1014.

Nuvarande lydelse

Hustrutillägg tillkommer för tid före den månad, då hustrun fyller sextiofem år, hustru till den, som åtnjuterfolkpension i form av ålderspension eller förtidspen— sion, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjutersådan folkpen- sion och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl äro där- till, må hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio år eller ma- karna varit gifta kortare tid än fem år.

Föreslagen lydelse

Hustrutillägg utges under de närmare förutsättningar som anges nedan till kvinnor som är föd- da år 1933 eller tidigare. Rätt till hustrutillägg tillkommer en sådan kvinna för tid före den månad, då hon fyller sextiofem år, om hon är hustru till den, som uppbär folk- pension i form av ålderspension eller förtidspension. Förutsättning- ar för rätten härtill är att hustrun harfyllt sextio år och själv inte upp- bär sådan folkpension och makar- na varit gifta minst fem år. När det finns särskilda skäl, får hustrutill- lägg utges även om hustrun inte har fyllt sextio år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 5 stadgas, för år räknat motsvara skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda beloppet av folk- pension i form av hel ålderspension till två makarjämte två pensionstill- skott till ålderspension enligt lagen om pensionstillskott samt å andra sidan folkpension i form av hel ålderspension till ogift jämte ett sådant pensionstillskott, ålderspensionerna och pensionstillskotten beräknade för år och under förutsättning att de börjat utgå från och med den månad varunder den pensionsberättigade fyllt sextiofem år.

252

Kommun skall utge k 0 m m u - nalt bostadstillägg till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension el- ler änkepension och är mantals- skriven inom kommunen, eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommun skall utge k 0 m m u - nalt bostadstillägg till den, som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension och är man- talsskriven inom kommunen, eller till där mantalsskriven hustru som uppbär hustrutillägg. Kommunalt bostadstillägg skall också utges till den som är mantalsskriven inom kommunen och uppbär folkpension i form av änkepension med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (0000:000) om ändring i lagen ( 196238! ) om allmän försäkring.

3 Senaste lydelse 19871207.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen be- stämmer, dock lägst med belopp som beräknat per månad svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad, som enligt föreskrifter som rege- ringen meddelar med stöd av 14 5 andra stycket skall täckas av bostads- tillägg för att statsbidrag skall lämnas. Avvikelse från vad i 4 och 5 55 stadgas må dock icke äga rum, och för rätt till kommunalt bostadstillägg må ej fordras viss tids bosättning inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande, riksförsäkringsverket beslutar om grunder för beräkning av bo- stadskostnaderna i ärende enligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som må utgå i kommunalt bo- stadstillägg för pensionsberättigad, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.

Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riksförsäkringsverket och den all- männa försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde kommu- nen är belägen, ofördröjligen un- derrättas.

Kommunen skall ofördröjligen underrätta riksförsäkringsverket och den allmänna försäkringskas- sa, inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen, om de be- slut som fattas rörande kommunalt bostadstillägg. 553

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antagas komma att åt- njuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas icke all- mänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott en- ligt 3 5 lagen ( 1969:205 ) om pensionstillskott eller av barntill- lägg enligt 9 kap. 1 5 sista stycket lagen om allmän försäkring, liv- ränta som avses i 17 kap 25 nyss— nämnda lag i vad den enligt sam- ma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva. Som inkomst räknas icke heller vuxen- studiebidrag enligt studiestödsla- gen (19731349) eller utbildningsbi- drag under arbetsmarknadsutbild— ning. Vid inkomstberäkningen

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antagas komma att åt- njuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas icke all- mänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott en- ligt 35 lagen (19692205) om pensionstillskott eller av barntill- lägg enligt 9 kap. 1 5 sista stycket lagen om allmän försäkring idetta lagrums lydelse den 31 december 1988, livränta som avses i 17 kap 2 5 nyssnämnda lag i vad den en- ligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som nå- gon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att ut- giva. Som inkomst räknas icke hel- ler vuxenstudiebidrag enligt stu- diestödslagen (19731349) eller ut- bildningsbidrag under arbets-

3 Senaste lydelse 1985:755.

Nuvarande lydelse

skall för den som åtnjuter folkpen- sion i form av halv eller två tredje- delar av hel förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

a) ett för den försäkrade beräk- nat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensions- tillskott, beloppet i förekomman- de fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring och

b) den utgående förtidspensio- nen jämte pensionstillskott.

Föreslagen lydelse

marknadsutbildning. Vid in- komstberäkningen skall för den som åtnjuter folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel för- tidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan

a) ett för den försäkrade beräk- nat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensions- tillskott, beloppet i förekomman- de fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring och

b) den utgående förtidspensio- nen jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 245 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och som bebos av den pensions- berättigade, tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Det- samma skall gälla vid beräkning av värdet avjordbruksfastighet, där den pensionsberättigade är bosatt.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av regeringen.

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1989.

2. Äldre bestämmelser om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinnor som är födda år 1934 eller senare och som har rätt till sådant tillägg för december 1988. Upphör i fall som nu sagts hustrutillägg att utgå efter ikraftträdandet, föreligger inte längre rätt till sådan förmån.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1969:205 ) om pensionstillskott

dels att 1, 2, 3 och 4 55 skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen ( 1981:694 ) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Till folkpension i form av ål-

derspension, förtidspension eller änkepension utgår pensionstill- skott enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

Till folkpension i form av ål- derspension, förtidspension, om- ställningspension eller särskild ef- terlevandepension utgår pensions- tillskott enligt denna lag. Sådant tillskott utgår också till folkpension i form av änkepension, som uppbärs

med stöd av övergångsbestämmel- serna till lagen ( 0000.'000) om änd- ring i lagen (196238! ) om allmän

försäkring.

25'

Pensionstillskottet till ålders- pension eller änkepension är fyrtio- åtta procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 5 lagen (1962z381) om all- män försäkring, om inte annat föl- jer av bestämmelserna i andra och tredje styckena.

Pensionstillskottet till ålders- pension, omställningspension, sär- skild efterlevandepension eller än- kepension är fyrtioåtta procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 5 lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring, om inte annat följer av bestämmel- serna i andra och tredje styckena.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till änkepen- sion, som enligt 8 kap. 45 andra eller tredje stycket lagen om all- män försäkring betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer om det i första styc- ket angivna procenttalet minskas i motsvarande mån. Pensionstill- skottet till halv ålderspension är hälften av det pensionstillskott som angivits i första eller andra stycket.

Pensionstillskottet till änkepen- sion, som enligt 8 kap. 45 andra eller tredje stycket lagen om all- män försäkring i detta lagrums ly- delse den 31 december 1988 betalas ut med minskat belopp, är det be— lopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i motsvarande mån. Pensionstillskottet till halv ålders- pension är hälften av det pensions- tillskott som angivits i första eller andra stycket. För den som har två tredjedelar av hel särskild efterle- vandepension eller halv sådan pen- sion eller har änkepension som med tillämpning av punkt 6 i övergångs- bestämmelserna till lagen

' Senaste lydelse 1983 2961.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

( 0000.'000) om ändring i lagen ( 196238! ) om allmän försäkring, betalas ut med viss andel av en ore- ducerad sådan pension, är pensionstillskottet motsvarande an- del av det pensionstillskott som an- givits i första stycket.

353

Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålders- pension, änkepension eller för- tidspension har rätt till pensions- tillskott endast i den mån tilläggs- pensionen inte uppgår till det be- lopp som följer av 2 eller 2 a 5.

Den som utöver folkpension har tilläggspension i form av ålders- pension, änkepension, omställ- ningspension, särskild efterlevande- pension eller förtidspension har rätt till pensionstillskott endast i den mån tilläggspensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2 eller 2 a 5.

453

Vid tillämpning av 3 5 skall, då pensionspoäng enligt 11 kap. 65 första stycket lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring på grund av un- derlåten avgiftsbetalning inte till- godoräknats den försäkrade, hän- syn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om avgift er- lagts. Vid beräkning av pensions- tillskott till ålderspension eller för- tidspension skall dock inte beaktas sådan tilläggspension i form av än- kepension som skulle ha utgetts om avgift erlagts.

Denna lag4 träder i kraft den 1 januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspen- sion enligt lagen ( 1962:381 ) om all- män försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning enligt 35 av pensionstillskott till den försäkra- de och av pensionstillskott till än-

Vid tillämpning av 3 5 skall, då pensionspoäng enligt 11 kap. 65 första stycket lagen (19622381) om allmän försäkring på grund av un- derlåten avgiftsbetalning inte till— godoräknats den försäkrade, hän- syn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om avgift er- lagts. Vid beräkning av pensions- tillskott till ålderspension eller för- tidspension skall dock inte beaktas sådan tilläggspension i form av än- kepension, omställningspension el- ler särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om avgift er- lagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspen- sion enligt lagen ( 1962:381 ) om all- män försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning enligt 35 av pensionstillskott till den försäkra- de och av pensionstillskott till än-

3 Senaste lydelse 1982:230. -' Senaste lydelse 1987z365. ”* 1981 :694. Senaste ly- delse av övergångsbe- stämmelserna l987z365.

Nu varande lydelse

kepension som tillkommer änkan efter den försäkrade hänsyn tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

Föreslagen lydelse

kepension, omställningspension el- ler särskild efterlevandepension som tillkommer efterlevande till den försäkrade hänsyn tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

Denna lag—5 träderi kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1964zl43) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 7 och 11 55 lagen (1964: 143) om bidrags- förskott' skall ha följande lydelse.

252

Bidragsförskott lämnas ej, om

a) vårdnadshavaren uppenbarli- gen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgär- der för att få underhållsbidrag el— ler faderskap till barnet fastställt;

b) det föreligger grundad anled- ning antaga att den underhålls- skyldige i vederbörlig ordning be- talar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 45 första och andra styckena;

0) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet er- håller motsvarande underhåll.

Bidragsförskott lämnas ej, om

a) vårdnadshavaren uppenbarli- gen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgär- der för att få underhållsbidrag el- ler faderskap till barnet fastställt;

b) det föreligger grundad anled- ning antaga att den underhålls- skyldige i vederbörlig ordning be- talar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 45 första stycket;

0) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet er- håller motsvarande underhåll.

4 53 Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtio procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 5 lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring har fastställts för året. För det bidragsförskott som avserjanuari månad tillämpas dock det basbelopp som gällde för det föregående året.

Skall bidragsförskott utgå i för- hållande till såväl fader som moder

5 00001000.

' Lagen omtryckt 1976:277. 2 Senaste lydelse 19782858. 3 Senaste lydelse l986:1414. Andringen innebär bl.a. att andra stycket upp- hävs.

Nuvarande lydelse

eller är barnet berättigat till barn- pension enligt 8 kap. 5 5 lagen om allmän försäkring eller till bidrag enligt lagen ( 1984:1096 ) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, utgör dock bidragsförskottet trettio pro- cent av det basbelopp som anges i första stycket, i det förstnämnda fallet i förhållande till varje under- hållsskyldig.

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbi- drag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp enligt förs- ta eller andra stycket samt under- hållsbidragets belopp.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen understiger vad den underhålls- skyldige bör erlägga i bidrag, läm- nas inte bidragsförskott enligt första eller andra stycket med hög- re belopp än underhållsbidraget. 1 fall som avses i tredje stycket läm- nas inget bidragsförskott.

Föreslagen lydelse

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbi- drag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp enligt förs- ta stycket samt underhållsbidra- gets belopp. Om det underhållsbidrag som

har blivit fastställt uppenbarligen understiger vad den underhålls- skyldige bör erlägga i bidrag, läm- nas inte bidragsförskott enligt första stycket med högre belopp än underhållsbidraget. 1 fall som avses i andra stycket lämnas inget bidragsförskott.

754

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den underhållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas, omedel- bart till honom avsändas medde- lande om ansökningen med före- läggande att, därest han har något att anföra i anledning av ansök- ningen, inom viss kort tid muntli- gen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandena i 1 5 första och andra styckena, 25 b) och 0) samt 45 tredje stycket.

När försäkringskassan medde- lat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den underhållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas, omedel- bart till honom avsändas medde- lande om ansökningen med före- läggande att, därest han har något att anföra i anledning av ansök- ningen, inom viss kort tid muntli- gen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandenai l 5 första och andra styckena, 25 b) och c) samt 4 5 andra stycket.

När försäkringskassan medde- lat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen

4 Senaste lydelse 1986: 1414.

Nuvarande lydelse

underrättas om beslutet. Har för- skott beviljats, skall därvid lämnas underrättelse om föreskrifterna i 12 och 13 55. Beslut om bidragsför- skott i annat fall än som avses i 45 tredje stycket, skall skriftligen del- ges den underhållsskyldige. Har förskott beviljats, skall därvid lämnas underrättelse om föreskrif- terna i 2 5 b) och c) samt 16 5.

Föreslagen lydelse

underrättas om beslutet. Har för- skott beviljats, skall därvid lämnas underrättelse om föreskrifterna i 12 och 13 55. Beslut om bidragsför- skott i annat fall än som avses i 45 andra stycket, skall skriftligen del- ges den underhållsskyldige. Har förskott beviljats, skall därvid lämnas underrättelse om föreskrif- terna i 2 5 b) och c) samt 16 5.

11 55 Det åligger försäkringskassan att besluta om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för utgivande av förskott icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant beslut såframt bidragsförskott skall upphöra att utgå på den grund att barnet fyllt aderton år eller avlidit. Försäkringskas- san skall jämväl besluta om nedsättning av bidragsförskott, när bestäm- melserna i denna lag föranleda därtill. Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, må försäkringskassan utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen skall åtnjuta bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheter- na skulle framstå såsom oskäligt att indraga förskottet.

Beslut om indragning eller ned- sättning av bidragsförskott skall skriftligen delges den underhålls- skyldige, om det inte avser bi- dragsförskott enligt 4 5 tredje styc- ket.

Beslut om indragning eller ned- sättning av bidragsförskott skall skriftligen delges den underhålls— skyldige, om det inte avser bi- dragsförskott enligt 4 5 andra styc- ket.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott för tid före ikraftträdandet.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (198421095) om förlängt bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 55 lagen ( 1984:1095 ) om förlängt bidragsförskott för studerande skall ha följande lydelse.

75'

Sedan förlängt bidragsförskott sökts skall försäkringskassan ome- delbart sända meddelande om an-

Sedan förlängt bidragsförskott sökts skall försäkringskassan ome- delbart sända meddelande om an—

5 Senaste lydelse 1986: 1414.

' Senaste lydelse 1986: 1415.

Nuvarande lydelse

sökningen till den underhållsskyl- dige, under förutsättning att hans vistelseort är känd eller kan utrö- nas. Meddelandet skall innehålla en uppmaning till den underhålls- skyldige att han skall yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han har något att in- vända mot ansökningen. I medde- landet skall även anges vad som gäller om förlängt bidragsförskott dels enligt 1—3 55 och 4 5 c) och d) denna lag, dels enligt 45 tredje stycket lagen ( 1964:143 ) om bi- dragsförskott.

När försäkringskassan har med- delat beslut i ärendet, skall barnet och den förälder som barnet bor tillsammans med skriftligen un- derrättas om beslutet. Den under- hållsskyldige skall skriftligen del- ges beslutet i annat fall än det som avses i 45 tredje stycket lagen ( 1964:143 ) om bidragsförskott.

Har förskott beviljats, skall un- derrättelse lämnas till barnet och den förälder som barnet bor till- sammans med om vad som gäller i enlighet med 105 denna lag och 13 5 lagen ( 1964:143 ) om bidrags- förskott. I annat fall än det som avses i 4 5 tredje stycket samma lag skall dessutom den underhålls- skyldige underrättas om föreskrif- terna i 4 5 c) och d) i denna lag och 165 lagen ( 1964:143 ) om bidrags- förskott.

Föreslagen lydelse

sökningen till den underhållsskyl- dige, under förutsättning att hans vistelseort är känd eller kan utrö- nas. Meddelandet skall innehålla en uppmaning till den underhålls- skyldige att han skall yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han har något att in- vända mot ansökningen. I medde- landet skall även anges vad som gäller om förlängt bidragsförskott dels enligt 1—3 55 och 4 5 c) och d) denna lag, dels enligt 45 andra stycket lagen ( 1964:143 ) om bi- dragsförskott.

När försäkringskassan har med- delat beslut i ärendet, skall barnet och den förälder som barnet bor tillsammans med skriftligen un- derrättas om beslutet. Den under- hållsskyldige skall skriftligen del- ges beslutet i annat fall än det som avses i 45 andra stycket lagen ( 1964:143 ) om bidragsförskott.

Har förskott beviljats, skall un- derrättelse lämnas till barnet och den förälder som barnet bor till- sammans med om vad som gäller i enlighet med 105 denna lag och 13 5 lagen ( 1964:143 ) om bidrags- förskott. I annat fall än det som avses i 4 5 andra stycket samma lag skall dessutom den underhålls- skyldige underrättas om föreskrif- terna i 4 5 c) och d) i denna lag och 165 lagen ( 1964:143 ) om bidrags- förskott.

9 52 Försäkringskassan skall dra in förskottet om förutsättningarna för det inte längre föreligger. Särskilt beslut behövs dock inte när förskottet skall upphöra vid juni månads utgång det år barnet fyller 20 år eller på grund av att barnet har avlidit. Försäkringskassan skall även sätta ned förskot- tet när bestämmelserna i denna lag föranleder det.

2 Senaste lydelse 1986: 1415.

Nuvarande lydelse

Beslut om indragning eller ned- sättning av förskottet skall skriftli- gen delges den underhållsskyldige, om det inte gäller förskott som avses i 4 5 tredje stycket lagen ( 1964:143 ) om bidragsförskott.

Föreslagen lydelse

Beslut om indragning eller ned- sättning av förskottet skall skriftli- gen delges den underhållsskyldige, om det inte gäller förskott som avses i 45 andra stycket lagen ( 1964:143 ) om bidragsförskott.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1989.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (l984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (l984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn skall ha följande lydelse.

55'

Det särskilda bidraget utgör för år räknat fyrtio procent av det basbe- lopp som enligt 1 kap. 65 lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring har fastställts för året. För det bidrag som avser januari månad tillämpas dock det basbelopp som gällde för det föregående året.

Skall även utgå bidragsförskott enligt lagen ( 1964:143 ) om bidrags- förskott eller förlångt bidragsför- skott enligt lagen ( 1984:1095 ) om förlängt bidragsförskott för stude- rande eller är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 5 lagen om allmän försäkring, utgör dock det särskilda bidraget trettio pro- cent av det basbelopp som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidrag för tid före ikraftträdandet.

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 245 lagen ( 1973:371 ) om kontant arbets- marknadsstöd' skall ha följande lydelse.

' Senaste lydelse 1986:1416. Andringen innebär att andra styc- ket upphävs.

' Lagen omtryckt 1982 :433.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

24 52

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ål- derspension än enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1979184) om delpensionsförsäk- ring, nedsättes det kontanta ar- betsmarknadsstödet med pen- sionsbeloppet.

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ål- derspension än enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen ( 1979:84 ) om delpensionsförsäk- ring, nedsättes det kontanta ar- betsmarknadsstödet med pen- sionsbeloppet. Sådan nedsättning skall inte göras med hänsyn till om- ställningspension eller särskild ef- terlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yr- kesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första styc- ket.

Ersättning understigande tio kronor för dag utbetalas ej. Brutet kron- tal utjämnas till närmast högre krontal.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1989.

9. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956z623)

Härigenom föreskrivs att 22 5 3 mom. taxeringslagen (1956:623) ' skall ha följande lydelse.

225

-3 mom.2 Skattskyldig, som upp- burit folkpension, är med undan- tag som anges i andra stycket skyl- dig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera för- värvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyldig, som under be- skattningsåret inte haft annan in- täkt än ålderspension enligt 6 kap.

3 mom. Skattskyldig, som upp- burit folkpension, är med undan- tag som anges i andra stycket skyl- dig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera för- värvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyldig, som under be- skattningsåret inte haft annan in- täkt än ålderspension enligt 6 kap.

2 Senaste lydelse 19842514.

' Lagen omtryckt 1971 :399. Senaste lydel- se av lagens rubrik 1974:773. 3 Senaste lydelse 1986:]284.

Nuvarande lydelse

25 första stycket lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 25 lagen ( 1969:205 ) om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som till- kommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbe- loppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångs- punkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sist- nämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som un- der viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folk- pension med belopp som tillkom— mer gift vars make saknar folkpen- sion. Med folkpension avses folk- pension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Föreslagen lydelse

25 första stycket lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 25 lagen ( 1969:205 ) om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som till- kommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbe- loppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångs- punkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sist- nämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som un- der viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folk- pension med belopp som tillkom- mer gift vars make saknar folkpen- sion. Med folkpension avses folk- pension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension, om- ställningspension, särskild efterle- vandepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barn- pension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration eller om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 90 000 kronor och i frå- ga om gift skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmö- genhetstillgångar överstiger 180 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

1. Inledning

1.1. Beredningens uppdrag

Pensionsberedningens direktiv (Dir. 1984:42) framgår av vad dåvarande chefen för socialdepartementet anförde vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984 i samband med att departementschefen bemyndigades tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen.

I direktiven ges inledningsvis en allmän bakgrund till uppdraget. De- partementschefen erinrar om att folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) i nuvarande huvudsakliga utformning har varit i kraft under drygt 20 år. Under denna tid har på pensionsområdet genomförts ett flertal reformer som gett en ökad ekonomisk trygghet men även medfört att regelsystemet har blivit svåröverskådligt och lagtekniskt komplicerat. Till följd härav och med hänsyn till att de flesta förvärvsar- betande numera omfattas också av en eller flera kompletteringsanord- ningar har det uppkommit svårigheter för den enskilde att överblicka det samlade utfallet av de förmåner han har rätt till.

I direktiven hänvisas vidare till att den allmänna pensioneringen har genomgått en utomordentligt kraftig utveckling under den senaste 20- årsperioden både när det gäller antalet personer som uppbär förmåner och storleken av utbetalda pensioner m. m. Fram till år 2000 kommer antalet folkpensionärer liksom den yrkesverksamma delen av befolk- ningen att ökai mindre grad medan utvecklingen mot ett ökat antal ATP- pensionärer och ökade utbetalningar av tilläggspension fortsätter under åren framöver. Den genomsnittliga utgående tilläggspensionens storlek ökar också genom att de nytillkommande pensionärerna vanligen har en högre medelpensionspoäng och fler år med pensionsgrundande inkomst. Genom denna utveckling kommer kostnaderna för det allmänna pensionssystemet med nuvarande regler att öka även under åren fram- över. Också insatserna för service, omsorg och vård åt äldre och handi- kappade kommer att kräva ökade resurser.

Mot bakgrund av bl. a. de här redovisade omständigheterna framhål- ler departementschefen att han anser tiden mogen för att nu göra en samlad genomgång av erfarenheterna och en översyn av reglerna inom det allmänna pensionssystemet.

Därefter ger direktiven vissa utgångspunkter för utredningsarbetet. Det framhålls där bl. a. att den allmänna pensioneringen utgör en grund- läggande delav den svenska trygghetspolitiken som det gäller att slå vakt om inte minst från fördelningspolitisk synpunkt. En utgångspunkt för arbetet är att det allmänna pensionssystemets grundvalar skall bibehållas och att således folk- och tilläggspensioneringen skall ligga fast i sina huvudlinjer. Nuvarande uppbyggnad av pensionssystemet med en grundläggande pensionsnivå oberoende av tidigare förvärvsarbete kom- pletterad med en tilläggspension enligt inkomstbortfallsprincipen bör kvarstå oförändrad. Inte heller finns skäl att ifrågasätta metoderna för finansiering av den allmänna pensioneringen.

Direktiven framhåller att det med beaktande av dessa utgångspunkter bör stå beredningen fritt att ta upp de frågor som den finner lämpligt och att några mer bundna direktiv alltså inte bör ges. I det följande utvecklar dock departementschefen något mera utförligt vissa frågor som bered- ningen bör behandla. Dessa avser bl. a. fmansieringsförutsättningarna och avgiftsbehoven samt reglerna för värdesäkring av pensionsförmå- nerna, avtalspensionerna, reglerna för intjänande av ATP och möjlighe- terna till rörlig pensionsålder.

Ytterligare en fråga som sålunda tas upp avser en reformering av efter- levandepensioneringen. Departementschefen erinrar här om att den se— nast verksamma parlamentariska utredningen på pensionsområdet, pensionskommittén, i sitt slutbetänkande (SOU 1981 :61) Familjepension lade fram förslag om en omfattande reformering av efterlevandepensio- neringen m. m. Förslagen syftade till att anpassa stödet till efterlevande barn och vuxna till de förändringar som under senare årtionden har skett i fråga om familjemönster och samhällsförhållanden. Bl. a. föreslogs att nuvarande änkepension skulle avvecklas på sikt och ersättas av ett nytt, mera begränsat stöd till vuxna efterlevande, lika för män och kvinnor.

Vidare erinras om att regeringen på grundval av kommittébetän- kandet och de synpunkter som kom fram vid remissbehandlingen — i propositionen 1983/84:73 lade fram förslag om en reformering av regler- na på detta område. Direktiven framhåller att de riksdagsmotioner som lämnades av oppositionspartierna med anledning av propositionen visa- de att det inte var möjligt att då uppnå den breda parlamentariska upp— slutning som bör eftersträvas vid en sådan förändring av socialförsäk- ringsförmånerna som det då var fråga om. Regeringen återkallade därför propositionen (skrivelse 1983/84:95).

Departementschefen hänvisar till att han i sistnämnda sammanhang anförde att det fanns anledning att i det läge som hade uppkommit hän- skjuta frågan om en reformering av efterlevandepensioneringen till be- handling i den nu aktuella parlamentariska utredningen. I direktiven sägs att pensionsberedningen således bör ta upp frågan om en reforme- ring av efter]evandepensioneringen till ny behandling.

En mer utförlig redogörelse för förslagen i pensionskommitténs betän- kande SOU 1981161 och i propositionen 1983/84:73 lämnas under av- snitt 3.2 i detta betänkande.

Genom direktiven åläggs beredningen också att undersöka i vad mån detär möjligt att genomföra lagtekniskaförenklingarinom den allmänna pensioneringen. Bl.a. bör möjligheterna prövas att föra samman merpar- ten av reglerna för folk- och tilläggspensioneringen eller på annat sätt uppnå större överensstämmelse dem emellan. Det betonas att alla möjlig- heter till ökad samordningbör tas till vara och att beredningen härvid bör utgå från de riktlinjer som redovisats av socialpolitiska samordningsut- redningen och som vunnit riksdagens gillande (SfU 1982/83:14, rskr. 211). Också från administrativa synpunkter finns skäl att överväga om regelsystemet kan förenklas för att därigenom underlätta tillämpningen.

I direktiven anförs slutligen att redovisningen av utredningsresultatet skall omfatta beräkningar av förslagens konsekvenser i kostnadshänse- ende och i andra avseenden för olika intressenter som berörs antingen direkt eller indirekt. Bl. a. bör de administrativa effekterna belysas. Som en utgångspunkt för arbetet skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser. Det inne- bär att, om förslag redovisas som medför ökade utgifter, beredningen samtidigt måste visa hur förslagen kan finansieras genom omprövningar som innebär besparingar inom det direkta utredningsområdet eller på närliggande områden. Även i övrigt gäller de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförsla- gens inriktning (Dir. 1984z5).

Utöver de uppdrag som beredningen erhållit genom direktiven har regeringen vid skilda tillfällen överlämnat ett antal riksdagsskrivelser, utskottsbetänkanden och motioner. Också från socialdepartementet har överlämnats vissa skrivelser m. m. med anledning av beredningens upp- drag enligt direktiven.

Sålunda har regeringen till beredningen för den behandling som socialförsäkringsutskottet hemställt om överlämnat riksdagens skri- velse 1983/84:204 angående efterlevandepension samt socialförsäk- ringsutskottets betänkande 1983/84:18 och motionerna 1983/841289, 620, 776, 1611 och 2447. I detta betänkande har socialförsäkringsutskot- tet uttalat det önskvärda i att pensionsberedningen kunde påbörja sitt arbete med att nå en bred parlamentarisk anslutning kring ett förslag om efterlevandepensionering utan några bindande riktlinjer från riksdagens sida. Utskottet föreslog därför att de nämnda motionerna skulle över- lämnas till beredningen för en förutsättningslös behandling. (En mer utförlig redovisning av innehållet i betänkandet och motionerna lämnas under avsnitt 3.2.)

Vidare har regeringen till beredningen överlämnat riksdagens skrivel- se 1983/84z282, socialförsäkringsutskottets betänkande 1983/84:21 och motionen 1983/842289 angående änkas rätt till pensionstillskott när ma- ken varit undantagen från ATP. Emellertid har denna fråga senare tagits upp i propositionen 1986/87:133 om ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott till änkor m. m., vilken antagits av riksdagen (SfU 1986/87222, rskr. 326). Beredningen har därför inte funnit skäl att vidare behandla detta spörsmål.

Socialdepartementet har i september 1986 till beredningen överlämnat skrivelser från en enskild person angående reglerna för reducering av barntillägg mot ATP.

Till beredningen har också inkommit olika framställningar från orga- nisationer och enskilda rörande de spörsmål som aktualiserats genom beredningens direktiv, bl. a. på efterlevandepensioneringens område.

1.2. Uppläggningen av arbetet

Tyngdpunkten i detta betänkande ligger på överväganden om efterle- vandepensioneringens omfattning och utformning samt på förslag till ett reformerat system härför. Med hänsyn till den nära anknytning som finns mellan den allmänna pensioneringens efterlevandeförmåner och arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd har vi tagit upp också sist- nämnda regelsystem till behandling och framlägger förslag till en re- formering även av detta. På motsvarande sätt finns ett nära samband mellan efter]evandepensioneringen och de särskilda folkpensionsförmå- nerna hustru- och barntillägg. Vi har därför funnit det motiverat att i detta sammanhang ta under övervägande även dessa förmåners framtida ställning i pensionssystemet och att lämna förslag härom.

I ett tidigare betänkande, ( SOU 1986:47 ) Deltidspension, har vi redo- visat resultatet av vår översyn av delpensionsförsäkringen samt lagt fram förslag till vissa ändringar av reglerna härför. Dessa förslag har numera lett till lagstiftning ( prop. 1986/87:133 , SfU 22, rskr. 326, SFS 19871364). Övriga delar av vårt uppdrag avser vi att behandla successivt framöver i kommande betänkanden. Härvid kan aktualiseras frågor om förenkling- ar av reglerna för den allmänna pensioneringen och om ökad samord- ning inom denna pensionering, bl. a. spörsmålet om ett ytterligare när- mande av reglerna för folk- och tilläggspension till varandra. Vi har funnit det lämpligt att sålunda i ett sammanhang göra en lagteknisk ge- nomgång av hela den allmänna pensioneringens regelsystem. Vi kan allt- så senare komma att föreslå förändringar i lagtekniskt hänseende också av de regler som vi nu lägger fram förslag till.

2 Gällande bestämmelser om pension rn. rn.

2.1. Den allmänna försäkringen

2.1.1. Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäk- ring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och familjepension (änkepension och barnpension). Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner: barntillägg, handikapper- sättning och vårdbidrag. I särskilda lagar finns regler om pensionstill- skott och om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen- sion. Enligt lagen (1979z84) om delpensionsförsåkring kan utgå delpen- sion till förvärvsarbetande som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension.

Såväl folk- som tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Folkpension utgår oberoende av tidigare av- giftsbetalning eller förvärvsverksamhet. Pensionen utges med enhetliga belopp utan anknytning till den försäkrades föregående inkomstförhål- landen. Rätten till ATP är däremot knuten till den försäkrades tidigare verksamhet. Tilläggspensionen relateras storleksmässigt till de arbetsin- komster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid, och för oredu- cerad pension krävs sådana inkomster under ett visst minsta antal år.

I syfte att anpassa de allmänna pensionsförmånernas storlek till pen- ningvärdesutvecklingen relateras dessa jämte flertalet av de särskilda folkpensionsförmånerna till det 5. k. basbeloppet(1 kap. 6 5 AFL). Basbe- loppet, som fastställs av regeringen för varje år, följer förändringar i prisläget (på grundval av konsumentprisindex). Fr. o. m. den 1 januari 1988 gäller en regel av innebörd att basbeloppet utgör 24 500 kr. multipli- cerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det all- männa prisläget i november året före det som basbeloppet avser och prisläget i november 1986. Det sålunda beräknade beloppet avrundas till närmaste hundratal kronor. För år 1987 utgör basbeloppet 24 100 kr. Bl. a. pensionsförmåner enligt AFL beräknas dock för tiden den 1 juli den 31 december 1987 på grundval av detta basbelopp ökat med ett tilläggsbe- lopp på 400 kr., dvs. på sammanlagt 24 500 kr.

2.1.2. Folkpension

Folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosatti Sverige. I detta fall utgår pensionen oberoende av bosättnings- eller för- säkringstidens längd.

Vid bosättning utomlands är svensk medborgare, som har rätt till tilläggspension, berättigad till folkpension i förhållande till det antal år för vilka han eller, när fråga är om familjepension, den avlidne har tillgo- doräknats pensionspoäng vid tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utgår folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30. Med poängår jämställs bl. a. är före år 1960 för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt. Beträffande den som har rätt till tilläggspension i form av änkepension skall vid bosättning utomlands folkpension i form av ålderspension alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng. Vid bosättning utom riket utges enbart folkpensioneringens huvudför- måner ålderspension, förtidspension eller familjepension samt som tillägg till pensionen barntillägg och handikappersättning. Däremot utges då inte pensionstillskott eller vårdbidrag och inte heller de in- komstprövade förmånerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (5 kap. 2 och 3 55 AFL).

Utländsk medborgare (eller statslös) som är bosatt iSverige är på sam- ma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning att han har varit bosatt en viss minsta tid i Sverige. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år varit bosatt här under sammanlagt minst tio år. Förtidspension utgår till utlänning, om denne antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. För att familjepension skall utgå till utlänning fordras antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här i landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här. Om en utlänning enligt vad ovan sagts är berät- tigad till förtidspension eller änkepension, ersätts denna automatiskt av ålderspension då han uppnår 65 års ålder, även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension (5 kap. 4 och 555 AFL).

Ifråga om såväl svensk som utländsk medborgares rätt till folkpension finns vissa dispensregler som kan åberopas av den som flyttar utomlands sedan han beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villko- ren för rätt till pension vid bosättning utanför Sverige. Reglerna innebär att svensk medborgare, som har börjat uppbära folkpension, liksom ut- ländsk medborgare, som efter viss tids bosättning här har beviljats folk-

pension, kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pensionen även sedan rätten därtill enligt huvudregeln har upphört till följd av flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har så förordnat för vissa fall eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen (5 kap. 6 5 AFL). Förordnande i enlighet härmed har meddelats i kungörelsen (1962z516) med föreskrif- ter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kun- görelse kan den folkpensionsberättigade efter ansökan få fortsätta att uppbära pensionen om han vistas utomlands för vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom.

1 övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler om utländsk medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Bestämmelser härom finns dock i konventioner som har ingåtts mellan Sverige och annat land. I sådana konventioner kan även föreskrivas kortare kvalif- kationstid än enligt AFL i vad avser rätten till folkpension vid bosättning i Sverige.

Ålderspension

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Efter framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidi- gare, dock tidigast fr. o. m. den månad då han uppnår 60 års ålder. Förtida pensionsuttag, som kan begränsas till att avse hälften av pensio- nen, måste göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Möjlig- het finns också att uppskjuta uttag av hela eller halva pensionen till mellan 65 och 70 års ålder (6 kap. AFL).

Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,5 % för varje månad som, då pensionen har börjat utgå, återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Uppskjuts uttaget, ökas pensionen med 0,6 % för varje månad som, då pensionen börjar utgå, har förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade fyllde 65 år. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag liksom ökningen vid uppskjutet uttag är livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska be- räkningsgrunder.

Den försäkrade har rätt att närhelst han så önskar dvs. såväl före som efter 65 års ålder återkalla sitt uttag av ålderspension. Återkallelse kan även ha det innehållet att hel ålderspension nedsätts till häften.

Ålderspension som tas ut vid 65 års ålder utgör för år räknat för en ensamstående pensionstagare 96 % av basbeloppet, dvs. 23 520 kr. vid basbeloppet 24 100 och tilläggsbeloppet 400 kr. För gift försäkrad, vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspen- sion, utgör ålderspensionen 78,5 % av basbeloppet, dvs. 19 232 kr.

Förtidspension

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till ho-

nom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsätt- ning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbi- drag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag (7 kap. AFL).

Rätt till förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad som har fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller har uppburit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar eller dessförinnan har uttömt sin rätt till stöd. Såsom ytterligare förutsätt- ning för rätt till förtidspension i dessa fall gäller att den försäkrades möjligheter att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare har utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.

Förtidspensionens storlek graderas efter den försäkrades förmåga el- ler möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete så, att försäkrad vars förmåga eller möjlighet är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår (nedsättning med minst 5/6) erhåller hel förtidspen- sion. Är förmågan eller möjligheten nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften (nedsättning med minst 2/3 men ej 5/6), utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall (nedsättning med minst 1/2 men ej 2/3), utgår halv förtidspension.

Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan varom är fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bo- sättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedöm- ningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Ifråga om äldre personer skall bedömningen främst avse deras förmå- ga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som de tidigare har utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete.

Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.

Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgetts till försäkrad för 90 dagar i följd eller föreligger eljest skälig anledning, skall försäk- ringskassan undersöka om det finns skäl att vidta åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes rehabilite- ringsåtgärd som nu sagts erforderlig skall kassan tillse att lämplig sådan vidtas (2 kap. 11 5 och 3 kap. 13 5 AFL). Under tid då den försäkrade är

föremål för rehabiliteringsåtgärd av detta slag skall vid bedömning av rätten till sjukbidrag arbetsförmågan anses nedsatt i den mån han på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete (7 kap. 3 5 andra stycket AFL).

Gemensamma bestämmelser

Ålderspension och förtidspension kan kompletteras med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg, handikappersättning och pensionstillskott.

Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser om ålders- och förtidspension skall gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åt- skild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad, om inte sär- skilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med nå- gon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn (10 kap. 1 5 AFL).

Familjepension

Familjepension utgår inom både folk— och tilläggspensioneringen i form av änke- och barnpension. Någon rätt till änklingspension finns inte inom något av pensionssystemen. Inte heller är frånskilda makar berätti- gade till familjepension efter den tidigare maken.

En änka, som inte fyllt 65 år och som ej uppbär folkpension i form av ålderspension, har rätt till änkepension under förutsättning att hon an- tingen har fyllt 36 år vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller har (den rättsliga) vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Något krav på att det skall vara ett biologiskt barn till änkan eller den avlidne finns inte. Upphör änkan att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömningen av hennes rätt till änkepension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämn- da tidpunkt (8 kap. AFL).

Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension från folkpensione- ringen ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sam- manbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Därvid jämställs den tid under vilken kvinnan oavbrutet har samman- bott med mannen fram till hans död med tid under vilken äktenskap bestått.

En kvinna har däremot inte rätt till änkepension efter sin make om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande har sammanbott med en annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepensionen dras in om änkan ingår nytt äktenskap eller om hon stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har

eller har haft barn. Om det nya äktenskapet upplöses inom fem år resp. om samboendet upphör inom samma tid börjar änkepensionen ånyo att utgå, om övriga förutsättningar för rätt till änkepension alltjämt är för handen.

Till änka som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunk- ten har fyllt 50 år utgår änkepensionen med samma belopp som ålders- pension från 65 år för en ensamstående ålderspensionär, dvs. med 96 % av basbeloppet för år räknat (23 520 kr. fr. o. m. den 1 juli 1987). Samma belopp utgår till änka vars rätt till änkepension grundar sig på samman- boende med barn under 16 år. För annan änka minskas pensionen med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tid- punkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

För en kvinna som blivit änka efter den 30juni 1960 utgår änkepensio- nen utan inkomstprövning. För en änka vars man avlidit före den 1 juli 1960 är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958 den 30juni 1960 är dock viss del av pensio- nen, dets. k. garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958 den 30 juni 1959, en tredjedel och, om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1959 den 30juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning. Reglerna för inkomstprövning av änke- pension i dessa fall är desamma som beträffande kommunalt bostadstill- lägg (16 5 lagen angående införande av lagen om allmän försäkring).

I förekommande fall kanjämte änkepension utgå kommunalt bostads- tillägg och pensionstillskott.

Är en kvinna för samma månad berättigad till flera änkepensioner, utges endast den största av dem eller, om pensionerna är lika stora, pen- sionen efter den sist avlidne mannen. Om kvinnan för samma månad har rätt till två eller flera av förmånerna barnpension, förtidspension, änke- pension och hustrutillägg utgår endast en av dessa förmåner, varvid hon äger välja vilken av dem hon önskar (10 kap. 45 AFL).

Fr. o. m. den månad då änkan fyller 65 år utbyts till skillnad från vad som är fallet inom tilläggspensioneringen änkepension mot ål- derspension.

Barnpension utgår till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make. Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla föreligger rätt till barnpen- sion endast i den mån som pensionen överstiger en livränta som har köpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet (8 kap. 55 AFL).

Barnpensionen utgör för år räknat 26 % av basbeloppet, dvs. 6 370 kr fr. o. m. den ljuli t. o. m. den 31 december 1987. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkom- mande tilläggspension i form av barnpension utgör 62 % av basbeloppet (15 190 kr.) om båda föräldrarna har avlidit, 31 % av basbeloppet (7 595

kr.) om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott eller bidrag enligt lagen (1984:1096) om särskilt bi- drag till vissa adoptivbarn samt 41 % av basbeloppet (10 045 kr.) i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna. I sistnämnda fall beaktas även sådan folkpension i form av änkepension som utgår till kvinna som är barnets mor eller som har varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan bar- nen.

2.1.3. Särskilda förmåner inom folkpensioneringen

Till ålders- och förtidspension utgår barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Något krav på vårdnad om eller sammanboende med barnet finns inte. Har en av föräldrarna avlidit äger även pensions- berättigad make till den efterlevande föräldern rätt till barntillägg om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år. Till ålderspension som den försäkrade uppbär för tid före 65 års ålder eller till pension som tillkommer någon som enligt bindande avtal har åtagit sig att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla utgår inte barntillägg (9 kap. 1 5 AFL).

Barntillägget utgör för år räknat 26 % av basbeloppet. Om barnet är berättigat till barnpension, utgör det 10 % av basbeloppet. Utgår halv ålderspension eller två tredjedels eller halv förtidspension, sker motsva- rande reducering av barntillägget.

Uppbär den försäkrade tilläggspension, minskas honom tillkomman- de barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet. I övrigt är barntillägget inte in- komstprövat.

För det fall båda föräldrarna är berättigade till barntillägg för samma barn, utgår barntillägget till den pension varom de träffar överenskom— melse. Om sådan överenskommelse inte träffas eller om särskild begäran framställs härom, utgår barntillägget med halva beloppet till var och en av dem. I sådant fall sker avräkning mot samtidigt utgående tilläggspen— sion för var och en med en fjärdedel av tilläggspensionen i den mån denna överstiger halva basbeloppet (10 kap. 5 5 AFL).

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepen- sion utgår pensionstillskott till försäkrade som har låg ATP eller ingen ATP alls.

Pensionstillskottet till ålderspension och änkepension uppgår fr. o. rn. den 1 januari 1984 till 48 % av basbeloppet (11 760 kr. med basbeloppet 24 100 kr. och tilläggsbeloppet 400 kr.). Tillskottet till hel förtidspension utgör fr. o. m. nämnda tidpunkt 96 % av basbeloppet (23 520 kr.). Pensionstillskott utgår med samma belopp till gift och ogift pensionsta- gare.

Pensionstillskott till halv ålderspension eller till förtidspension som

utgår med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension utgör mot- svarande andel av helt pensionstillskott. Till änkepension som utges med viss andel av hel sådan pension utgår pensionstillskott med motsvarande andel av helt tillskott. Om ålderspension på grund av förtida eller upp- skjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal minskas eller ökas pensionstillskottet i motsvarande mån.

Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension i alla former. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspension med belopp överstigande pensionstillskottets nivå inte får något sådant till- skott. Till den som uppbär tilläggspension med lägre belopp utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger nivån för oreducerat pensionstillskott. Avräkning mot tilläggspension görs krona mot krona.

Hustrutilläggär en inkomstprövad förmån som för tid före 65 års ålder tillkommer hustru till den som uppbär folkpension i form av ålderspen- sion eller förtidspension, om hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta minst fem år. När särskil- da skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makarjämte två pensionstillskott och å andra sidan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Vid denna beräkning utgår man från de pensionsbelopp som gäller vid uttag fr. o. m. 65-årsmånaden. Detta inne- bär att oreducerat hustrutillägg för närvarande utges med belopp mot- svarande 109 % av basbeloppet (26 705 kr.).

Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, för— tidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven hustru som uppbär hustrutillägg. Det kom— munala bostadstillägget utgår enligt de grunder som kommunen själv bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreg- lerna får dock inte göras. Fr. o. m. den 1 januari 1988 gäller att KBT måste utges med lägst de belopp per månad som svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad som enligt föreskrifter som regeringen med- delar skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Rege- ringen har här föreskrivit (SFS 1987:877) att statsbidrag lämnas under förutsättning att KBT enligt kommunens grunder, oberoende av bosta- dens storlek, täcker minst 80 % av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 men inte 1 500 kr. för en ogift pensionär och 1 650 kr. för makar. Kommunerna har dock möjlighet att låta KBT utgå även för högre bostadskostnader än de angivna, men dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget. Statsbidrag lämnas inte heller för kostna- der för KBT som inte är knutna till bostadskostnaden.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg liksom änkepension i an- ledning av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med den försäkrades in-

komster vid sidan av folkpensionen, således bl. a. med eventuellt utgåen- de tilläggspension. Om den årliga sidoinkomsten överstiger 1 000 kr. för ensamstående sker minskning med hänsyn till den pensionsberättigades inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 1 500 kr. Hustrutillägg minskas med 60 % och kommunalt bostadstillägg liksom inkomstprövad änkepension med en tredjedel av den överskjutande inkomsten.

Med årsinkomst avses den inkomst för år räknat som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Med inkomst avses in- komster av alla slag, såsom tilläggspension, tjänstepension, arbetsin- komst, ränteinkomst och avkastning av fastighet. Såsom inkomst räknas inte t. ex. allmänt barnbidrag, folkpension eller tilläggspension till den del den föranlett minskning av pensionstillskott eller av barntillägg. Som inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen el- ler utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning. Vid uppskatt- ning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 60 000 kr. (för makar tillhopa således 120 000 kr.) och för annan 75 000 kr. Vid beräkningen av förmögenhet skall värdet av fastighet, som är inrättad till bostad åt en eller två familjer och som bebos av den pensionsberättigade, tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma gäller vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberätti- gade är bosatt.

För sammanlevande makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögen- het hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg minskas vid inkomstprövningen först bostadstillägget och därefter hust- rutillägget.

Vid tillämpning av bestämmelserna om hustrutillägg skall i likhet med vad som gäller i fråga om ålderspension och förtidspension gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likstäl- las med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som sta- digvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn.

Till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år kan inte utgå hustrutillägg eller kommu- nalt bostadstillägg.

2.1.4. Försäkringen för tilläggspension (ATP)

Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och fa- miljepension. Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkom- ster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade

pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek (1 l 15 kap. AFL).

Rätten till tilläggspension ärinte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utom- lands.

Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av för- värvsarbete under åren fr.o.m. det år då han fyller 16 är t. o. m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911— 1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL är dock inte pensions- grundande. Vid förtida uttag av halv ålderspension eller vid förtida uttag av hel ålderspension för kortare tid än hela året beräknas pensionsgrun- dande inkomst för fortsatt förvärvsarbete. Detta görs också för den som uppbär förtidspension (11 kap. ] & AFL).

Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund för beräkningen av förvärvsinkomst läggs i princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmå- ner i form av kost, bostad eller bil som den försäkrade har erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Är ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruk betraktas den dock som inkomst av anställning endast om uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommer överens härom genom att träffa ett s. k. likställighetsavtal. Till inkomst av anställning hänförs inte lön eller ersättning från en och samma arbetsgi- vare som under ett år inte har uppgått till 1 000 kr. Som inkomst av anställning anses även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och vårdbi- drag (i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader) enligt AFL, delpension enligt lagen ( 1979:84 ) om delpensionsförsäkring, dagpen- ning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning. Till sådan inkomst hänförs också korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973c349) samt utbildningsbidrag för doktorander. Även dagpenning till bl. a. värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsut- bildning samt till civilförsvarspliktiga betraktas som inkomst av anställ- ning. Till sådan inkomst hänförs dessutom egenlivränta som utgår enligt lagen ( 1976:380 ) om arbetsskadeförsäkring eller eljest bestäms med till— lämpning av den lagen (11 kap. 2 & AFL).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade. Härmed förstås också ersättning i pengar eller natura- förmåner för arbete för annans räkning i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning (11 kap. 3 & AFL).

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande

basbeloppet (24 100 kr. för år 1987). Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet (180 750 kr. för år 1987). Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat för— värvsarbete (11 kap. 5 & AFL).

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Poängen beräknas med två decimaler, dock lägst en hund- radels poäng. I fråga om försäkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensioneringen gäller särskilda regler för beräkning av pensions- poäng (11 kap. 6 & AFL).

Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats en försäkradjämställs vid beräkningen av tilläggspension s.k. värdär. Sådana kan efter skriftlig ansökan tillgodoräknas en här i riket bosatt förälder som under större delen av ett år har vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år. Ett ytterligare villkor är att föräldern uppfyller de allmänna förutsättningar- nai 11 kap. 1 éAFL för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Vård- år kan inte tillgodoräknas för år då pensionspoäng fastställts enligt de allmänna reglerna i 11 kap. 6 5. För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår (11 kap. 6 a & AFL).

Ålderspension

Ålderspension utgår inom ATP under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utges fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlig- het till förtida och uppskjutet uttag av hela eller halva pensionen efter samma regler som inom folkpensioneringen (12 kap. AFL).

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder mot- svarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pen- sionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodo— räknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsrege1n).

Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pen— sionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln). I pensioneringens inledningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare 30-årsre- geln ersatts med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896— 1914. För den som är född något av åren 1915— 1923 fordras, i stället för 30 år,21år för den som är född år 1915, 22 år för den som är född år 1916 osv. Dessa övergångsregler innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension medan de som är födda åren 1896— 1913 maximalt kan få så många 20-de1ar av full pension som antalet år fr.o.m. år 1960 t. o. m. det år då vederbörande fyller 65 år (15 kap. 1 ($ AFL). Även för utländska medborgare födda år 1923 eller tidiga- re gäller särskilda övergångsregler med avseende på pensionsberäkning- en (15 kap. 1 a 5 AFL).

Förtidspension

Förtidspension kan beviljas försäkrad för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär uppnår 65 års ålder byts förtidspensionen ut mot ålderspension (13 kap. AFL).

De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är desamma som inom folkpensioneringen. Den försäkrades arbetsförmåga skall alltså på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan vara ned- satt med minst hälften och nedsättningen skall vara av varaktig natur. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte att anse såsom varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid kan den föräkrade, liksom inom folkpensioneringen, erhålla sjukbidrag, som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Även om nedsättning av arbetsförmågan inte föreligger, äger försäkrad, som har fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslös under de förutsättning- ar som har angivits beträffande förtidspension från folkpensioneringen, rätt till förtidspension också från tilläggspensioneringen. Förtidspensio- nen kan således vara hel, två tredjedels eller halv pension beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspen— sioneringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionfallet har inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr. o. m. den månad då han uppnår 65 års ålder.

Härvid skall, så snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det år då han uppnår 64 års ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 191 l 1927) har tillgo- doräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsbe- räkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrun- dande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodo- räkna sig pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga är t. o. m. året närmast före pensionsfal- let. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva anta-

let av de år som sålunda kommeri fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen (13 kap. 2 & AFL).

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräknas förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr. o. m. den månad då 65 års ålder uppnås. Det fordras alltså i sådant fall att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. För oavkortad för- tidspension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år (13 kap. 3 & AFL).

Familjepension

Rätt till familjepension efter en avliden försäkrad föreligger om den för- säkrade vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av förtids- pension eller ålderspension eller om den föräkrade skulle ha varit berät- tigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Familjepension från tilläggspensioneringen utgår —— i likhet med vad som gäller inom folk- pensioneringen i form av änkepension och barnpension (14 kap. AFL).

Familjepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, om rätt till sådan pension förelåg för honom då han avled. Familjepensionens storlek påverkas inte av den avlidne försäkra- des eventuella förtida eller uppskjutna uttag av ålderspension. Familje- pensionen beräknas alltid i förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas familjepension i förhållande till den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Hänsyn kan således då tas till år med antagandepoäng, som beräknas för tiden från dödsfallet till den tidpunkt då den avlidne skulle ha uppnått 64 (65) års ålder.

Änkepension utgår till änka efter försäkrad om äktenskapet har varat minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, är änkan likväl be- rättigad till änkepension om den försäkrade efterlämnar barn som också är barn till änkan. Det är härvid utan betydelse om barnet är minderårigt eller har uppnått vuxen ålder. För rätten till änkepension från ATP finns alltså ingen nedre eller övre åldersgräns vad beträffar änkan. Till skill- nad från vad som gäller inom folkpensioneringen krävs för rätt till tilläggspension i form av änkepension alltid att legalt äktenskap har före- legat (14 kap. 2 & AFL).

Änkepensionen dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Upplöses det nya äktenskapet innan det har beståtti fem år, skall änkepensionen emel- lertid ånyo börja utgå (14 kap. 2 & AFL).

Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkas inte av

att änkan samtidigt är berättigad till förtidspension eller ålderspension. I sådant fall kan alltså två pensioner utgå samtidigt. Änkepension från folkpensioneringen kan däremot, som förut har framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller ålderspension eller hustrutillägg. En änka kan således samtidigt uppbära såväl folkpension och tilläggspension i form av ålderspension som tilläggspension i form av änkepension.

Änkepensionens storlek är beroende av om den försäkrade förutom änkan efterlämnar barn som är berättigat till tilläggspension i form av barnpension efter honom. Om så är fallet utgör änkepensionen 35 % av den avlidnes egenpension. Finns inte något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40 % av egenpensionen (14 kap. 3 & AFL).

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer avliden försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptiv- föräldrarna men inte efter sina biologiska föräldrar. Har underhållsskyl- dighet mot barn avlösts av engångsbelopp, gäller motsvarande regel som beträffande barnpension inom folkpensioneringen (14 kap. 4 & AFL).

Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberätti- gad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av fa- derns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 5 & AFL).

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av familjepension t. ex. barnpension efter både sin far och mor eller såväl änkepension som barnpension utges sålunda endast den största av dem eller, om de är lika stora, en av dem. Av lika stora änkepensioner utges pensionen efter den sist avlidne mannen (14 kap. 7 & AFL).

2.1.5. Finansiering

Folkpensioneringen finansieras dels genom folkpensionsavgifter som be- talas av arbetsgivare och egenföretagare, dels genom andra statliga me— del. Folkpensionsavgiften utgör 9,45 % av det avgiftsunderlag som anges i lagen (1981 :691) om socialavgifter (i huvudsak motsvarande utgiven lön resp. inkomst av annat förvärvsarbete än anställning). Avgiften, som tillförs statsbudgeten, beräknas för närvarande täcka ca 80 % av statens utgifter för folkpensioneringen.

A TPär till sin karaktär ett fördelningssystem, vilket innebär att ett års pensionsutbetalningar i princip direkt finansieras genom de tilläggspen- sionsavgifter som under samma år betalas av arbetsgivare för inkomst av anställning och av de försäkrade själva för inkomst av annat förvärvsar- bete än anställning. Avgiftsuttaget, som för år 1987 utgör 10,2 % av av- giftsunderlaget, skall vara så avvägt att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar, förvaltningskost-

nader och andra utgifter för försäkringen samt den fondering som be- hövs. lnflutna avgifter förs till allmänna pensionsfonden. Fr. o. m. är 1984 ges bidrag till finansieringen av ATP-systemet även genom en vinst— skatt enligt lagen ( 1983:219 ) om tillfällig vinstskatt och en vinstdelnings- skatt enligt lagen (1983 : 1086) om vinstdelningsskatt samt genom en knyt- ning av löntagarfonderna till ATP-systemet.

Den allmänna pensioneringen administreras centralt av riksförsäk- ringsverket och lokalt av de allmänna försäkringskassorna. Bestämning av pensionsgrundande inkomst görs av de lokala skattemyndigheterna. Beslut i enskilda ärenden fattas av försäkringskassorna, vilkas beslut kan överklagas till försäkringsrätt. Rätternas avgöranden kan efter besvär överprövas av försäkringsöverdomstolen.

2.2. Tjänstepensionering rn. m. inom avtalsområdet

Pensioner som utgår enligt avtal mellan parterna på arbetsmarknaden och som utgör komplettering till det allmänna pensionssystemet före- kommer i dag för i stort sett alla kategorier arbetstagare. I huvudsak förekommer fyra sådana former av kompletteringspensioner, nämligen a) pension till statsanställda, b) pension till kommunalanställda, c) pen- sion till privatanställda tjänstemän och arbetsledare (ITP) och d) särskild tilläggspension (STP) för privatanställda arbetare.

Utöver de här nämnda finns särskilda pensionsanordningar för exem- pelvis anställda inom den kooperativa sektorn, för bankanställda och för försäkringsanställda.

Efterlevandepension förekommer inom samtliga här nämnda pensionssystem utom STP.

2.2.1. Statlig tjänstepension

Bestämmelser om pensioner för statligt reglerade anställningar finns i allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Administ— rationen handhas av statens löne- och pensionsverk (SPV).

En arbetstagare har statlig pensionsrätt om han har fyllt 20 år, har en anställning som avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 % av heltids- tjänstgöring, uppfyller villkor om kvalifikationstid och vid anställnings- tidpunkten inte har uppnått den ålder vid vilken han enligt pensionsavta- let har rätt att avgå med ålderspension. Som kvalifikationstid för statlig pensionsrätt får även tillgodoräknas anställning med pensionsrätt hos allmän försäkringskassa, hos kommuner och landsting och vissa statliga aktiebolag samt anställningar enligt ITP-planen och inom STP-området.

Förmånerna enligt pensionsavtalet utgörs av egenpension (ålderspen- sion, sjukpension och förtidspension), egenlivränta (ålderslivränta och förtidslivränta), familjepension och familjelivränta. Dessutom kan kom- pletterande delpension utgå.Härutöver finns av regeringen utfärdade be- stämmelser om förordnandepension för vissa förordnandetjänster.

Pensionens storlek bestäms av två huvudfaktorer, nämligen antalet tjänsteår och pensionsunderlaget. För hel pension krävs i regel 30 tjänste-

är. För den som inte har tillräckligt antal tjänsteår reduceras pensionen i proportion till felande tjänstetid. Pensionsunderlaget beräknas på grundval av den pensionslön som för december månad året före av- gångsåret gällt för arbetstagaren i den anställning på vilken rätten till tjänstepensionen grundas. Med pensionslön förstås månadslön enligt löneplan eller motsvarande. I pensionslönen inräknas inte mer än hälf- ten av det belopp varmed månadslönen överstiger 167 % av basbeloppet enligt AFL och inte någon del av det belopp varmed månadslönen över- stiger 250 % av basbeloppet.

I det statliga pensionsavtalet finns tre pensioneringsperioder, nämligen 60—63 år, 63—65 år och 65—66 år. Dessutom finns fasta pensionsåld- rar.

Huvudregeln är att den anställde får avgå när han själv önskar inom pensioneringsperioden men är skyldig att avgå vid pensioneringsperio- dens övre gräns. Ålderspension utgår om arbetstagaren avgår tidigast vid pensioneringsperiodens nedre gräns (pensionsålder). Hel ålderspension utgår med 65 % av pensionsunderlaget (normalbelopp). Detta normalbe- lopp höjs under vissa förutsättningar genom multiplikation med en sär- skild lönetilläggsfaktor. Härtill kommer ett tilläggsbelopp vilket utgår från 65 års ålder. Detta tilläggsbelopp motsvarar vid hel pension 3,1 % av gällande basbelopp.

Har den statligt anställde varit sjukskriven under en tid av minst ca två år och bedömer läkare att han inte kommer att bli frisk inom de närmaste tolv månaderna, är han skyldig att avgå från tjänsten och erhåller då statlig sjukpension. Innan sjukpensionering får ske skall arbetsgivaren mycket noga pröva om den anställde kan omplaceras till ett arbete som han kan klara trots sjukdomen. Sjukpensionens belopp bestäms av ett normalbelopp och ett tilläggsbelopp. Härtill kommer ett särskilt tilläggs- belopp fram till 65 års ålder. Detta särskilda tilläggsbelopp utgör oavsett om Sjukpensionens normalbelopp är reducerat med hänsyn till antalet tjänsteår eller inte 25 % av normalbeloppet för hel sjukpension.

Förtidspension enligt pensionsavtalet kan utgå om arbetet utgör en fy- sisk eller psykisk påfrestning på grund av åldersförändringar. Förtids- pension beviljas av regeringen. Det krävs att två förutsättningar är upp- fyllda, nämligen minst 20 tjänsteår eller pensionsrätt i minst 20 år samt högst fem år kvar till pensionsåldern. Förtidspension beräknas på sam- ma sätt som ålderspension men reduceras med 0,5 % för varje helt eller påbörjat kvartal som pensionen skall betalas ut före pensionsåldern.

Den som slutar sin statliga anställning utan att ha rätt till ålders-, sjuk- eller förtidspension kan få en s. k. egenlivränta. Ett villkor härför är att personen fyllt 28 år och därefter haft pensionsrätt enligt avtalet i minst tre år.

Egenlivränta kan utgå i form av älderslivränta eller förtidslivränta. Ål- derslivränta utbetalas fr. o. m. den månad då den berättigade fyller 65 år oavsett vilken pensionsålder som gäller för tjänsten. Förtidslivränta ut- betalas före 65 års ålder till den som får helt sjukbidrag eller hel förtids- pension enligt AFL.

Livränteunderlaget utgör 95 % av den pensionslön som skulle ha gällt om det varit fråga om ålderspension. Egenlivräntans normalbelopp utgör dels 10 % av livränteunderlag som understiger 7,5 gånger aktuellt basbe- lopp, dels 65 % av livränteunderlaget därutöver.

Familjepension utgår till efterlevande make (änka eller änkling) efter arbetstagare för vilken pensionsavtalet gällde vid dödsfallet eller som då uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenpension. En förutsätt- ning för rätt till pension är dock att äktenskapet hade ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllde 60 år. Rätten till familjepension upphör vid nytt äktenskap.

Frånskild make som på grund av dom eller skriftligt avtal har rätt till underhållsbidrag kan få familjepension. Förutsättningar är att under- hållsbidrag utgick vid frånfället och att äktenskapet varat minst fem år och upplösts efter det att den efterlevande fyllt 30 år.

Familjepension utgår också till den anställdes efterlevande barn som inte fyllt 19 år. Adoptivbarn är jämställda med biologiska barn. Rätt till familjepension gäller inte barn som vid frånfället är adopterat av annan än den statsanställdes make.

Familjepensionens belopp beräknas på grundval av den egenpension som skulle ha utgått till arbetstagaren om denne vid tidpunkten för döds- fallet i stället hade blivit sjukpensionerad. Familjepension efter egenpen- sionär beräknas på grundval av den egenpension som utgick vid dödsfal- let. I båda fallen utgår man från egenpensionens normalbelopp. 50 % av detta belopp utgör familjepensionens normalbelopp, vilket belopp utgår till en efterlevande. För två efterlevande utgör familjepensionen 140 % av detta normalbelopp. Den höjs för varje ytterligare efterlevande med 20 % av normalbeloppet. Därvid räknas efterlevande make och frånskild make eller två frånskilda makar som endast en pensionsberättigad. Den frånskilde makens belopp begränsas till underhållsbidragets storlek. Mellan efterlevande make och barn delas familjepensionen så att 80 % av beloppet till en efterlevande tillkommer maken och barnen delar återstå- ende belopp lika.

Familjelivränta kan utgå under förutsättning att arbetstagaren vid sitt frånfälle uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenlivränta och att livränteunderlaget överstiger 1/12-de1 av 7,5 gånger basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret. Berättigade till familjelivränta är sam- ma kategorier efterlevande som de vilka har rätt till familjepension. Fa- miljelivräntans normalbelopp utgör 32,5 % av livränteunderlaget till den del detta överstiger 1/12-de1 av 7,5 gånger det nämnda basbeloppet.

De statliga pensionerna är samordnade med pensionsförmåner från den allmänna försäkringen på så sätt att en viss bruttopensionsnivå alltid är garanterad. Denna bruttosamordning innebär att den enskilde alltid är tillförsäkrad belopp motsvarande minst de förmåner som pensionsav- talet berättigar till. Skulle socialförsäkringsförmånerna uppgå till eller överstiga tjänstepensionens belopp utgår alltså endast socialförsäkrings- förmånerna. Samordningen är individuell. Livräntor enligt pensionsav- talet är inte samordnade med allmän pension.

Utgående statliga pensionerjämte tillägg samt livräntor är värdesäkra- de genom anknytning till basbeloppet. De finansieras som löpande utgif— ter för statsverket.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) utbetalar såväl tjänste- som soci— alförsäkringsförmåner till statliga pensionstagare.

2.2.2. Kommunal tjänstepension

Tjänstepensioneringen för kommunalanställda har stora likheter med pensionssystemet för statsanställda men har genom kollektivavtal år 1984 förändrats i vissa avseenden såväl principiellt som materiellt. Den viktigaste ändringen i förhållande till tidigare gällande regler är att brut- topensionssystemet visserligen bibehållits men att en kompletterande nettopension normalt alltid utbetalas utöver folkpension och ATP.

Gällande regler finns samlade i pensionsbestämmelser för arbetstaga- re hos kommuner och landsting (PA—KL). Som arbetstidsvillkor för pensionsrätt gäller att arbetstagare hos kommuner och landsting skall ha minst 40-procentig sysselsättningsgrad och ha fyllt 18 år. För pensions- rätt fordras vidare att arbetstagaren har minst ett år kvar till pensionsål- dern vid tillträdandet av anställningen.

Pensions/ärmänerna utgörs av ålderspension, garantipension, visstids- pension, familjepension, kompletterande delpension samt egen- och fa- miljelivränta. Sjukpensionsförmåner utgår numera i huvudsak genom avtalsgruppsjukförsäkringen (AGS— KL), som beskrivs i avsnitt 2.2.4.

För hel pension krävs en tjänstetid om 30 år. Är tjänstetiden kortare än 30 år reduceras pensionsförmånerna i motsvarande mån. För anställd på särskilt visstidsförordnande (i allmänhet förvaltningschefer och liknan- de) är den erforderliga tiden för hel pension tolv år.

Tjänstetid tillgodoräknas under tiden från 28 och längst till 65 års ålder. ] tjänstetiden inräknas i regel tid då arbetstagaren har förvärvat rätt till pension hos annan kommun eller statlig tjänstepension eller ITP- pension eller pension enligt STP-planen.

Ålderspensionen beräknas på ett pensionsunderlag som utgörs av en framräknad årsmedellön. Denna beräknas på grundval av den med bas- beloppet uppräknade lönen under de fem första av de sju sista anställ- ningsåren före pensioneringen. Av dessa fem år bortses från åren med högst och lägst lön varefter årsmedellönen beräknas för de återstående tre åren.

Den kommunala ålderspensionen beräknas före samordning med folkpension och ATP på så sätt att årsmedellönen multipliceras med nedan angivna procenttal inom resp. skikt.

Lön uttryckt i basbelopp Nivå i procent

96 78,5 60 64 0 65 0 32,5 O

Uti/uu-

,

9

2 2 —3 3 —7, 7 2 7 2 3

oemhm—o

Det tal som blir resultatet av denna uträkning (bruttopensionspoäng) multipliceras i sin tur med tidsfaktorn och det aktuella basbeloppet. Den- na senare produkt är den kommunala pensionen före samordning med folkpension och ATP.

Exempel: Årsmedelpoängen är 5,1 och tidsfaktorn är 1,0. Bruttopen- sionspoängen blir 1,0 (1 x 0,96) + (1,5 x 0,785) + (1 x 0,60) + (1,6 x 0,64) = 3,701. Ålderspensionen blir 3,701 x 24 500 (aktuellt basbelopp) = 90 675 kr.

Inom den kommunala tjänstepensioneringen finns dels en pensions- period vid 63—65 år, dels fasta pensionsåldrar vid 60, 63 eller 65 år. Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag.

Samordningen med folkpension och ATP är konstruerad så att pensionstagaren normalt erhåller ett nettobelopp från kommunen utöver folkpension och ATP.

Visstidspension utgår till arbetstagare som är anställd på särskilt viss- tidsförordnande och som avgår på grund av att förlängt förordnande inte erhålls. Visstidspensionen utgår under tiden från avgången till pensions- åldern med samma beräkningssätt som för ålderspension.

Garantipension är en kompletteringspension vid arbetsoförmåga. Den utges till den som har en årsmedelpoäng överstigande 7,5 och som fått rätt till hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt AFL, hel egenliv- ränta från arbetsskadeförsäkringen eller eljest avgår från anställningen på grund av arbetsoförmåga. Liksom Visstidspensionen utgår den fram till pensionsåldern.

Familjepension utgår efter arbetstagarens frånfälle till dels änka och änkling under förutsättning att äktenskapet har ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllt 60 år, dels barn intill dess barnet fyllt 19 år. Om maken tidigare varit gift med arbetstagaren innan denne fyllt 60 år gäller inte detta åldersvillkor. Ingår make nytt äktenskap upphör familjepensionen att utgå.

Familjepensionens storlek beräknas med samma teknik som för ål- derspension utom vad gäller beräkning av årsmedellönen. I stället för att bortse från de bästa och sämsta åren bortser man här liksom i fråga om garantipension från de två sämsta åren. Före samordning med folkpen- sion och ATP multipliceras sålunda årsmedellönen med nedan angivna procenttal inom resp. skikt.

Årslön uttryckt i basbelopp Nivå i procent 0—20 32,5 20—30 16,25 30— O

Om det finns två efterlevande multipliceras familjepensionen med fak- torn 1,4. Denna faktor ökas med 0,2 för varje efterlevande härutöver. Familjepension till två eller flera förmånsberättigade fördelas på så sätt att änke— eller änklingspensionen utgör 80 % av familjepension till ensam förmånsberättigad och barnpensionen återstoden. Barnpension till flera barn delas lika mellan dem.

Den kommunala familjepensionen är enligt samma principer som för ålderspension samordnad med familjepension från ATP men endast med 48,5 % av änkepension från folkpensioneringen. Denna friläggning från samordning gäller även sedan änkepensionen vid 65 års ålder ut- bytts mot ålderspension inom folkpensioneringen.

Arbetstagare som avgår från sin tjänst före pensioneringen kan under vissa förutsättningar bli berättigad till livränta. Denna kan anses vara en form av fribrev, baserad på den intjänade pensionsrätten. Livräntan kan utgå i form av egenlivränta (ålderslivränta) och familjelivränta. Egenliv- räntan framräknas enligt samma principer som för ålderspension men med hänsynstagande till intjänad pensionsrätt i förhållande till återstå- ende tid till pensionsåldern. Familjelivräntan beräknas enligt samma principer som familjepension och utges också till samma personkrets.

Utgående pensioner enligt PA—KL är värdesäkrade genom anknyt- ning till basbeloppet. Kommunernas pensioner administreras av Kom- munernas pensionsanstalt (KPA) och finansieras av varje kommun/ landsting genom självriskåtagande.

2.2.3. Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)

Tjänstepensioneringen för tjänstemän inom den privata sektorn fick i huvudsak sin nuvarande utformning i anslutning till ikraftträdandet av den allmänna tilläggspensioneringen. En ny enhetlig pensionsplan (ITP- planen) utformades år 1960. Nuvarande avtal beträffande ITP-planen har träffats i september 1976 mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Privattjänstemannakartellen (PTK) och gäller med vissa för- ändringar efter nya förhandlingar fortfarande. ITP-planen gäller som kollektivavtal mellan förbund anslutna till SAF resp. PTK och har tjänat som förebild för pensionsplaner inom bl. a. bank- och försäkrings- väsendet samt inom kooperationen.

ITP omfattar ålderspension, kompletterande ålderspension (ITPK), delpension, sjukpension, familjepension, särskild änkepension och sär- skild änklingspension. Ålderspensionen kompletteras i vissa fall av en särskild garantitilläggspension till ålderspension (ITPG).

Ålderspension, ITPK och familjepension kan tjänas in från 28 års ålder medan anslutningsåldern för övriga förmåner är 18 år.

Till grund för beräkning av pensionsförmånerna ligger den pensions- medförande lönen, varmed i huvudsak avses den aktuella fasta lönen jämte naturaförmåner i form av kost eller bostad. Det finns speciella bestämmelser som sätter en gräns för vilka löneförhöjningar nära pensionsåldern som får bli pensionsmedförande.

För full ITP-pension krävs en tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen med så många 360-delar som det saknas månader för full tjänstetid. Som tjänste- tid tillgodoräknas tid varunder tjänstemannen har tjänat in pensionsrätt inom andra pensionssystem på såväl det statliga och kommunala som det privata området.

Pensionsåldern är normalt 65 år. Hel ålderspension utgår med 10 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp. För pensions- medförande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp utgår ålderspension med 65 % och för sådan lön mellan 20 och 30 basbelopp med 32,5 %. För lönedelar överstigande 30 gånger basbeloppet utgår ingen pension. Vid pensionsåldrar lägre än 65 år utges hel ålderspension t. o. m. månaden före den under vilken tjänstemannen fyller 65 år med 65 % även på löne- delar upp till 7,5 basbelopp. Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag av ålderspension.

I ITP-planen finns fr. o. m. år 1977 också en kompletterande ålders- pension —— ITPK. Denna pensionsdel kan tas ut under en viss period t. ex. vid förtida uttag eller fördelas under resten av livet från den ordinarie pensioneringen. Storleken på ITPK kan inte beräknas i förväg utan beror på löneutvecklingen. Den som tar ut ITPK som livsvarig pen- sion från 65 års ålder kan dock räkna med att få ut mellan 2,5 och 3 % av den pensionsmedförande lönen.

En annan kompletterande förmån är lTPG. Denna garanterar tjänste- mannen minst lika stor ålderspension som en arbetare får genom sin kollektivavtalspension STP. Det är i första hand den som har låg tjänste- tidsfaktor för sin vanliga ITP som kan komma i fråga för denna garanti- regel.

Sjukpension från ITP kan utgå till den vars arbetsförmåga varit nedsatt till minst hälften i minst 90 dagar. ITP:s sjukpension utgår under sjuk- penningtid med inkl. sjukpenningen 95 % av lönedelar upp till 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp utgår sjukpensio— nen med 65 % samt för lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp med 32,5 %. Om arbetsoförmågan blir bestående och förtidspension eller sjukbidrag utgår från den allmänna försäkringen blir den sammanlagda ersättning- en från den allmänna försäkringen och ITP 80 % av lönen på lönedelar upp till 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 30 basbelopp över- ensstämmer procenttalen med de som gäller för ålderspension. Vid parti- ell arbetsoförmåga utgår sjukpension i proportion till graden av arbets- oförmågan.

Familjepension enligt ITP-planen utges till efterlevande make (änka eller änkling) och barn. Rätten till denna förmån består även efter det att tjänstemannen har uppnått pensionsåldern. Adoption grundlägger inte pensionsrätt för barn och giftermål inte rätt till familjepension för änka eller änkling om adoptionen eller giftermålet äger rum efter det att tjäns- temannen har fyllt 60 år. Giftermål efter 60 års ålder medför dock rätt till familjepension om äktenskapet varat mer än 5 år eller om gemensamt barn finns. Pensionsrätt för efterlevande föreligger i regel inte heller om tjänstemannens arbetsförmåga vid giftermålet eller adoptionen var var- aktigt nedsatt med minst hälften eller om tjänstemannen då led av sjuk- dom som inom sex månader därefter ledde till tjänstemannens död.

Familjepension utges fr. o. m. månaden efter den under vilken tjänste- mannen har avlidit. Pensionen utgår för make t. o. m. den månad under vilken maken avlider eller gifter om sig. För barn utgår pensionen t. o. m.

den månad varunder barnet fyller 20 år eller dessförinnan avlider. Om barnet när det fyller 20 år är fullständigt och varaktigt arbetsoförmöget har barnet dock rätt till familjepension sålänge detta förhållande består.

Familjepensionens storlek bestäms med utgångspunkt i dels ett grund- belopp, dels antalet förmånstagare. Grundbeloppet för full familjepen- sion baseras på den del av den avlidnes lön som låg över 7,5 basbelopp och utgör 32,5 % av pensionsmedförande lön mellan 7,5 och 20 basbe- lopp. För den pensionsmedförande lönen mellan 20 och 30 basbelopp utgör grundbeloppet 16,25 %.

Familjepensionen utges med nedan angivna procenttal av grundbe- loppet.

Förmånstagare Familjepension i % av grundbeloppet

Efterlevande make

utan barn 100 och 1 barn 130 och 2 barn 150 och fler än 2 barn 150 + + för varje barn utöver 2 10 Enbart barn 1 barn 75 2 barn 110 3 barn 135 4 barn 150 fler än 4 barn 150 + + för varje barn utöver 4 10

När det finns både änka eller änkling och barn med rätt till pension erhåller efterlevande make 75 % av grundbeloppet. Ett efterlevande barn får barnpension med 55 % av grundbeloppet och två barn med 75 % därav. Pensionen höjs för varje ytterligare barn med 10 % av grundbelop- pet. Barnpensionen delas lika mellan flera barn.

De nämnda reglerna avser full familjepension, dvs. sådan pension som utges vid beräknad full pensionsgrundande tjänstetid. Om den beräkna- de pensionsgrundande tjänstetiden är kortare, reduceras familjepensio- nen enligt samma regler som gäller för ålderspension.

Särskild änkepension kan utbetalas till en änka som inte har rätt till änkepension från ATP på grund av att äktenskapet hade varat mindre än fem år och att hon inte heller hade gemensamt barn med mannen. Rätten till pension upphör då änkan avlider eller ingår nytt äktenskap. Hel sär- skild änkepension utges med 26 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp.

Särskild änklingspension utgår till kvinnlig försäkrads make under samma förutsättningar som gäller för familjepension i övrigt. Pensions- rätten upphör då änklingen avlider eller gifter om sig. Hel särskild änk- lingspension uppgår till 20 % av den pensionsmedförande lönen intill 7,5 basbelopp.

ITP-försäkrade som fyllt 28 år och som slutar sin anställning utan att omedelbart bli ITP-försäkrad hos annan arbetsgivare erhåller automa- tiskt fribrev. Fribrevet motsvarar värdet av inbetalade avgifter.

Utgående ITP—pensioner uppräknas inte med anknytning till basbe-

loppet. Som kompensation för levnadskostnadsäkningar har emellertid hittills regelmässigt lämnats tillägg till utgående pensioner på grundval av utvecklingen av konsumentprisindex.

ITP bygger på principen om nettosamordning, som innebär att pensio- nen till skillnad från vad som gäller för statlig och kommunal tjänste- pension i regel inte påverkas av samtidigt utgående folkpension eller ATP. I fråga om en del förmånsslag t. ex. ålderspension före 65 års ålder och sjukpension sker dock sådan samordningi viss utsträckning.

ITP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt ett premiereservsys- tem. Detta system innebär fondering av premier motsvarande kapitalvär- det av framtida pensionsutbetalningar. Ålderspensionerna kan säkras på två sätt, antingen genom försäkring i Försäkringsbolaget SPP eller ge- nom avsättning i bokslut av tillräckliga pensionsmedel enligt det 5. k. FPG/PRl-systemet (FPG = Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, PRI = Pensionsregistreringsinstitutet).

2.2.4. Särskild tilläggspension (STP) och avtalsgruppsjukförsäkring (AGS)

Den särskilda tilläggspensionen (STP) för arbetare tillkom genom över- enskommelser åren 1971 och 1972 mellan SAF och Landsorganisationen i Sverige (LO). Nuvarande STP-plan gäller fr. o. m. den I juli 1976. STP omfattar i huvudsak arbetstagare som arbetar inom de sakliga tillämp- ningsområdena för kollektivavtalen inom SAF/LO-området. Även utanför detta område har slutits kollektivavtal om skyldighet för arbets- givare att teckna försäkring för STP. Försäkringsgivare är Arbetsmark- nadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktiebolag (AMF-pensionsför- säkring). Försäkringsavtalen sluts mellan arbetsgivaren och detta bolag.

STP är en komplettering till ålderspensionerna från folk- och tilläggs- pensioneringen. Pensionens storlek påverkas inte av folkpension eller ATP och är sålunda nettosamordnad med de allmänna pensionerna.

Rätt till STP tillkommer den som är född ijuni 1911 eller senare och som har fyllt 65 år. Pensionsgrundande tid (STP-år) beräknas fr. o. ni. det år då den anställde uppnår 28 års ålder t. o. m. det år då han fyller 64 år. Den pensionsgrundande tiden räknas i timmar arbetstid per år varvid ett helt STP-år tillgodoräknas om arbetstiden har uppgått till minst 832 tim- mar.

STP-pensionens storlek beror på antalet STP-år och pensionslönens storlek. Hel STP utgår till den som har 30 STP-år. Den som är född år 1931 eller tidigare kan erhålla full pension trots färre antal STP-år.

Pensionslönen beräknas på grundval av årsinkomsterna under de fem år då den försäkrade uppnår 55 59 års ålder. Pensionslönen blir därvid lika med medeltalet av de tre bästa årsinkomsterna uppräknade till pensionsårets penningvärde under de fem åren. Enbart årsinkomst upp till 7,5 gånger basbeloppet tas härvid i beaktande.

Hel STP utgör 10 % av pensionslönen och utges om den anställde kan tillgodoräkna sig erforderligt antal STP-år, dvs. som huvudregel 30 år.

Vid kortare anställningstid reduceras pensionen i förhållande till antalet saknade år. Möjlighet finns att uppskjuta uttag av STP-pension till 70 års ålder med försäkringsmässigt beräknade tillägg till pensionen.

STP ärinte värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet. Överskott som uppstår inom AMF-pensionsförsäkring används dock i första hand till att höja utgående pensioner som kompensation för penningvärdes- försämring.

Vid övergång till STP från andra pensionsplaner på både den offentli- ga och privata sidan kan den försäkrade som STP-tid tillgodoräkna sig pensionsgrundande tid enligt dessa andra pensionsplaner. På samma sätt kan STP-tid tillgodoräknas för ålderspension vid övergång till sådana pensionsplaner.

STP innehåller, som ovan nämnts, inte familjepension. STP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt en s. k. kapitaltäck- ningsmetod. Denna innebär krav på fondering av medel, motsvarande kapitalvärdet av utgående pensioner.

Avtalsgruppsjukfärsäkringen (A GS) tillkom samtidigt som STP genom överenskommelser mellan SAF och LO åren 1971 och 1972 och är avsedd att vara ett komplement till sjukpenning och förtidspension (sjukbidrag) från den allmänna försäkringen. AGS gäller enligt utfästelseri kollektiv- avtal för arbetare på den privata sektorn. För anställda hos kommuner och landsting finns en motsvarande försäkring, AGS— KL. Försäkring- arna tecknas av arbetsgivaren i ett särskilt bolag Arbetsmarknadsför- säkringar, sjukförsäkringsaktiebolag (AMF-sjukförsäkring).

AGS gäller för anställd som är sjukpenningförsäkrad enligt AFL och som inte har fyllt 65 år. Dessutom skall den anställde ha arbetat minst 180 dagar och då ha omfattats av försäkringen (s. k. kvalifikationstid). AGS gäller så länge anställningen består och har dessutom visst efterskydd, som innebär att den fortsätter att gälla viss tid efter det att den försäkrade slutat sin anställning.

Ersättning från AGS utgår under tid då den försäkrade är arbetsoför- mögen till minst 50 % och uppbär sjukpenning enligt AFL eller förtids- pension eller sjukbidrag enligt samma lag. Ersättning vid sjukdom läm- nas för sjukperiod som varar i minst åtta dagar (31 dagar enligt AGS— KL). I sådant fall utges ersättning fr. o. m. insjuknandedagen (fr. o. m. andra sjukdagen enligt AGS—KL) som en komplettering till sjukpen- ningen från AFL upp till i princip 100 % (95 % enligt AGS—KL) av inkomstförlusten. Efter nittionde dagen torde ersättningsnivån ligga i intervallet 89—95 %. Under förtidspensionstid utges AGS—ersättning i form av månadsbelopp vars storlek varierar med hänsyn till den försäk- rades sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för insjuknandet och graden av arbetsoförmåga. Under år 1987 är månadsbeloppen lägst 180 och högst 1 300 kr. Utgående belopp är skattefria.

När ersättning från AGS har utgetts under 24 månader i följd kan månadsbeloppen höjas enligt särskilda regler, om basbeloppet höjs. Höj- ningen får dock inte överstiga 4 % per år. AMF-sjukförsäkring kan under vissa förutsättningar besluta om högre uppräkning än 4 %, och genom sådana beslut har hittills getts full kompensation för prisstegringarna.

2.2.5. Trygghetsförsäkringar vid arbetsskada

Sedan början av 1970-talet och speciellt efter tillkomsten av lagen ( 1976:380 ) om arbetsskadeförsäkring (LAF) har 5. k. trygghetsförsäk— ringar vid arbetsskada vuxit fram genom olika kollektivavtal på arbets- marknaden. Överenskommelser härom gäller för såväl stats- och kom- munalanställda som för arbetstagare inom SAF/LO/PTK-området. Även för anställda inom andra områden har träffats liknande avtal. Trygghetsförsäkringarna utger ersättning enligt skadeståndsrättsliga normer utan att den skadade skall behöva visa att arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Från trygghetsförsäkringarna utges såle- des ersättning oavsett om någon genom vårdslöshet eller uppsåt har orsa- kat skadan eller inte. Utgående belopp har huvudsakligen karaktären av ideell ersättning eftersom arbetsskadeförsäkringen i princip skall utge full kompensation för inkomstförlust. Avsikten är att den skadade med stöd av samtliga berörda försäkringar skall försättas i samma ekonomis- ka situation som om skadan inte hade inträffat.

Trygghetsförsäkringar finns f. 11. enligt två olika försäkringssystem, nämligen TFA (trygghetsförsäkring vid arbetsskada) och ett avtal på det statliga området om ersättning vid personskada (PSA).

TFA gäller enligt utfästelse i kollektivavtal för arbetare och tjänstemän på den privata sektorn samt för anställda hos kommuner, landsting, för- samlingar rn. fl. TFA finansieras genom avgifter av arbetsgivaren, som genom kollektivavtalen är skyldig att teckna försäkring hos ett särskilt försäkringskonsortium Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsför- säkring. Försäkringen gäller från anställningens början.

Ersättning utgår vid personskada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet (arbetsskada).

Ersättning till den som skadats i arbetet utges under akut sjukdomstid, vid invaliditet, för rehabilitering och vid dödsfall.

Under akut sjukdomstid utgår ersättning för förlorad arbetsinkomst, för sjukvårdskostnader och andra utgifter samt för sveda och värk i den mån ersättning inte utges från annat håll, t. ex. från den allmänna försäk- ringen eller trafikförsäkringen. Förlorad arbetsinskomst ersätts om sjuk- skrivningen har varat mer än åtta dagar. Ersättningen utges då fr. o. m. dagen för insjuknandet och motsvarar den faktiska förlusten av arbetsin— komst.

Om arbetsskadan medför invaliditet utgår ersättning för inkomstför— lust i form av livränta eller engångsbelopp, om livränta enligt LAF inte täcker hela inkomstförlusten. Ersättning kan också utgå för lyte eller annat stadigvarande men, för olägenheter i övrigt till följd av skadan och för sjukvårdskostnader och andra utgifter. Dessutom kan skäliga kostna- der för erforderlig rehabilitering till annat jämförbart yrke ersättas. Även dessa ersättningar är samordnade med belopp som kan utgå på grund av bl. a. andra försäkringar på så sätt att ersättningen från TFA reduceras med nämnda belopp.

Vid dödsfall lämnas ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler för begravningskostnader och för förlust av underhåll till efterlevande. Er-

sättning för förlust av underhåll lämnas till efterlevande som vid tiden för dödsfallet hade rätt till eller faktiskt fick eller kunde antas inom en nära framtid få underhåll av den försäkrade.

Vid fastställandet av ersättningen tas hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller på annat sätt bidra till sin försörjning. Vissa minimibelopp utgår dock alltid till efterlevande make —— med vilkenjämställs sådan person som den avlidne stadigvaran- de har sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden samt till barn under 20 år och, under vissa förutsättningar, till förälder. Till efterlevande make eller därmed jämställd lämnas alltid ersättning med minst 25 000 kr. Varje barn får alltid ett belopp som motsvarar minst 2 500 kr. för varje år som återstår till det år då barnet fyller 20 år.

Också ersättningar vid dödsfall är samordnade med vissa andra för- måner från stat, kommun, försäkringsanstalt, arbetsgivare eller annan i form av bl. a. periodisk ersättning. Samordning sker dock inte beträffan- de ersättning på grund av försäkring som har tecknats och i sin helhet betalts av den anställde om det inte gäller skadestånd eller kostnadser- sättning.

Inom det statliga området kallas den på överenskommelse mellan par- terna på den statliga arbetsmarknaden grundade trygghetsförsäkringen för avtal om ersättning vid personskada (PSA). Avtalet gäller för bl. a. tjänstemän inom det område där statens arbetsgivarverk kan sluta kol- lektivavtal. Frågan om ersättning enligt PSA avgörs av en statlig nämnd, trygghetsnämnden.

Personskadeavtalet omfattar bl. a. sådan skada som är att anse som arbetsskada enligt LAF eller lagen ( 1954:243 ) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Ersättning utges för förlorad arbetsinkomst, sveda och värk, be- stående lyte och men m. m. med tillämpning i huvudsak av samma nor- mer som gäller enligt avtalet på den privata sektorn. Ersättning för förlo- rad arbetsinkomst utgår dock i princip inte om tjänstemannen tillerkänts livränta enligt LAF på grund av skadan. Samtliga ersättningar samord- nas med ersättningar av motsvarande slag enligt lag eller särskild författ- ning, anställningsavtal eller från försäkringsanstalt, i sistnämnda fall med samma undantag som nyss angetts beträffande TFA.

Vid dödsfall till följd av sådan skada som omfattas av PSA utges ersätt- ning för förlust av underhåll till efterlevande make, barn under 20 år och förälder. Med efterlevande makejämställs sådan ogift person med vilken den avlidne enligt trygghetsnämndens bedömande stadigvarande sam- manbott under äktenskapsliknande förhållanden. För att förälder skall vara ersättningsberättigad fordras att vederbörande vid tiden för döds- fallet såväl sammanbodde med den avlidne som uppbar underhåll från denne samt att föräldern inte erhöll sin huvudsakligaste försörjning ge- nom förvärvsarbete.

För förlust av underhåll utges till efterlevande make eller därmedjäm— ställd ersättning motsvarande 2 1/2 basbelopp. Även varje ersättnings- berättigad förälder erhåller ersättning med samma belopp. Till varje ef- terlevande barn utgår ersättning med ett engångsbelopp som motsvarar

1/4 basbelopp multiplicerat med skillnaden mellan 20 och det antal hela år som barnet fyllt vid dödsfallet. De angivna beloppen utbetalas oavsett vad som eljest kan tillkomma den efterlevande i ersättning från annat håll. Inte heller görs någon prövning av den efterlevandes förmåga och möjligheter att själv bidra till sin försörjning eller av dennes faktiska förlust av underhåll.

Härjämte kan ersättning utges för skäliga begravningskostnader.

2.2.6. Tjänstegrupplivförsäkringar

De flesta arbetstagare i Sverige är grupplivförsäkrade i sin anställning med i stort sett likartade försäkringsförmåner. För anställda inom det statligt lönereglerade området bygger grupplivskyddet på en över- enskommelse år 1962 mellan staten och statstjänstemännens fackliga or- ganisationer. För anställda inom den privata sektorn finns tjänstegrupp- livförsäkringar som överenskommits mellan SAF och LO resp. SAF och PTK. Den förstnämnda administreras av Arbetsmarknadens försäk- ringsaktiebolag (AFA) och den sistnämnda i huvudsak av SPP. Anställda inom kooperationen och folkrörelserna som arbetar under motsvarande kollektivavtal har en likartad försäkring i Folksam vilken benämns av- talsgrupplivförsäkring (AGL). Också tjänstemän utanför PTK liksom anställda hos kommuner och landsting har avtal om tjänstegrupplivför- säkring. Sådana avtal finns även på andra områden, t. ex. beträffande lantbrukare. Försäkringsvillkoren är i allt väsentligt lika inom de statli- ga, kommunala, kooperativa och privata områdena.

Från försäkringarna ges ersåttning till efterlevande om den försäkrade avlider under anställningstiden. Försäkringarna gäller så länge anställ- ningen består, dock i regel tidigast från 18 års ålder och längst till 70 års ålder. När den försäkringsgrundande anställningstiden upphört fortsät- ter TGL-skyddet i vissa fall att gälla, dock ej längre än till 65 år (67 år för stats- och kommunalanställda). Allmän efterskyddstid på 180 dagar finns i AFA-försäkringen. Inom denna liksom i övriga försäkringar före- kommer efterskydd vid sjukdom eller olycksfall samt vid arbetslöshet. För att tjänstegrupplivförsäkringarna skall ge fullt skydd krävs i regel att arbetstagaren har en arbetstid som är minst 16 timmar per vecka. Vid kortare arbetstid kan utges reducerade försäkringsbelopp.

»Försäkringarna lämnar vid den försäkrades frånfälle ersättning i form av grundbelopp till efterlevande eller i form av begravningshjälp. Till den avlidnes barn under 20 (21) år betalas dessutom tilläggsbelopp. För- säkringsbeloppen är anpassade till den allmänna försäkringens basbe- lopp.

Grundbeloppets storlek beror på den försäkrades ålder vid frånfället enligt följande. Den övre åldersgränsen är 67 år inom det statliga och kommunala områ- det, 70 år inom SAF/PTK—området och obegränsad inom SAF/LO-om- rådet.

Det högsta grundbeloppet (6,0 basbelopp) utgår dock alltid även om

Arbetstagarens Grundbelopp i Grundbelopp ålder, är antal basbelopp i kr år 1987 —54 6,0 144 600

55 5,5 132 550 56 5,0 120 500 57 4,5 108 450 58 4,0 96 400 59 3,5 84 350 60 3,0 72 300 61 2,5 60 250 62 2,0 48 200 63 1,5 36 150 64— 1,0 24 100

den försäkrade fyllt 55 år men ej passerat nyss angivna övre åldersgräns i de fall denne efterlämnar barn som vid dödsfallet inte fyllt 17 år.

Helt grundbelopp utgår om arbetstagaren efterlämnar make, barn un- der 20 år (inom vissa avtalsområden 21 år), föräldrar eller icke gift per- son med vilken arbetstagaren vid tiden för dödsfallet sammanbodde un- der äktenskapsliknande förhållanden. Föräldrar kan dock aldrig vara förmånstagare enligt den statliga försäkringen. Efterlämnar den försäk- rade barn över 20 (21) år men inte annan förmånstagare utges halvt grundbelopp. Förmånstagare till försäkringsbeloppet är sålunda i vissa fall person med vilken arbetstagaren vid tiden för dödsfallet samman- bodde under äktenskapsliknande förhållanden. Fråga om någon skall anses ha varit sammanboende och därmed berättigad till försäkringsbe- lopp avgörs av särskilda organ. Vid prövningen skall beaktas sådana omständigheter som längden av den tid under vilken sammanlevnaden bestått, beroendeförhållande till arbetstagaren, varaktigheten av sådant beroendeförhållande och gemensamma barn.

Enligt de statliga och kommunala grupplivförsäkringarna samt AFA- försäkringen gäller vidare att om arbetstagaren inte gjort annat för- månstagarförordnande make erhåller hela grundbeloppet. Efterläm- nar den försäkrade inte make är barnen gemensamt förmånstagare till hela beloppet eller, om sammanboende finns, till halva beloppet. I sist- nämnda fall erhåller den sammanboende andra hälften av beloppet. Om arbetstagaren inte heller efterlämnar barn får den sammanboende hela beloppet eller, om föräldrar finns, halva beloppet. I det sist angivna fallet erhåller föräldrarna (föräldern) den andra hälften av beloppet. Efterläm- nar inte arbetstagaren make, barn eller sammanboende erhåller föräld- rarna (föräldern) hela beloppet. Som tidigare angetts är föräldrar inte förmånstagare enligt TGL för statsanställda.

Förmånstagare till grundbeloppet enligt TGL på SAF/PTK- området är i första hand make, i andra hand barn och i tredje hand föräldrar (förälder). Sammanboende ärinte automatiskt förmånstagare. Även här har arbetstagare dock möjlighet att göra förmånstagarförordnande till annan person.

När den försäkrade efterlämnar barn under 20 (21) år utbetalas enligt samtliga försäkringar tilläggsbelopp för varje sådant barn med belopp som motsvarar följande antal basbelopp.

Om barnet vid dödsfallet Utgör tilläggs- I kr beloppet år 1987

Ej har fyllt 17 år 2 basbelopp 48 200 Har fyllt 17 men inte 19 år 1,5 basbelopp 36 150 Har fyllt 19 men inte 20 (21) år 1 basbelopp 24 100

För barn under 20 (21) år kan sålunda i vissa fall utgå såväl helt grundbe- lopp som tilläggsbelopp. Förmånstagare till tilläggsbeloppet är de barn som tillägget avser. Enligt statens grupplivförsäkring, kommunernas grupplivförsäkring och TGL på SAF/LO-området gäller dessutom att tilläggsbeloppet utges till syskon under 20 (21) år i fall då arbetstagaren inte efterlämnar annan förmånsberättigad efterlevande.

Om grundbeloppet inte kan betalas ut, t. ex. därför att förmånsberätti- gad efterlevande inte finns eller till följd av att arbetstidsvillkoret inte är uppfyllt, lämnas enligt samtliga försäkringar vanligen begravningshjälp med belopp som varierar mellan 0,5 och 1 basbelopp. Enligt det statliga avtalet och SAF/LO-avtalet utbetalas dock begravningshjälp även om grundbelopp utges. Begravningshjälp utbetalas till dödsboet.

Make eller person med vilken arbetstagaren stadigvarande samman- bor som inte har grupplivförsäkring i egen anställning är enligt samtliga försäkringar medförsäkrad. Villkoret för att vara medförsäkrad är enligt avtalet mellan SAF och PTK och det kommunala avtalet att det i hemmet finns barn under 17 år (gemensamt barn om det gäller sammanboende). När sådan medförsäkrad avlider utgår ett belopp motsvarande 1 basbe- lopp (24 100 kr. år 1987) till varje hemmaboende barn under 17 år. Dess- utom utgår begravningshjälp med 0,5 basbelopp (12 050 kr. år 1987). För dem som omfattas av SAF/LO-avtalet kan utbetalas enbart begrav- ningshjälp.

Förutom från tjänstegrupplivförsäkring kan vid dödsfall utges ersätt- ning från frivillig grupplivförsäkring och från privat livförsäkring eller olycksfallsförsäkring.

2.3. Beskattning av pensionsförmåner

Pensionsförmåner är i princip skattepliktiga och skall enligt kommunal- skattelagen (1928 :370), KL, i skattehänseendejämställas med inkomst av tjänst (31 och 32 åå KL med anvisningar). Detta gäller såväl folk- och tilläggspension enligt AFL som pensionsförmåner inom andra pensions- system. Från denna regel har dock i 19 (5 KL undantag gjorts beträffande bl. a. kommunalt bostadstillägg.

Såvitt gäller folkpensionsförmånerna kommer dessa, även om de såle- des i princip behandlas som skattepliktiga tjänsteintäkter, ändå ofta på grund av regler i 505 KL om avdrag för nedsatt skatteförmåga att i praktiken bli skattefria eller lindrigare beskattade än andra inkomster. Sålunda är skattskyldig, vars inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension, berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Närmare bestämmelser om

beräkningen av sådant avdrag ges i anvisningarna till 50 % KL. På grund- val härav har lämnats särskilda anvisningar av riksskatteverket (senast RSV Dt 1986:26). Som folkpension räknas i detta sammanhang ålders- pension, förtidspension (sjukbidrag), änkepension och hustrutillägg. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga på barnpension eller vård- bidrag. Som folkpension behandlas dock tilläggspension i den mån den föranlett avräkning av pensionstillskott. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen inte åtnjutits under hela året, utgör inte hinder mot att medge den skattskyldige avdrag. Av- görande för bedömningen är huruvida folkpensionen, om den hade upp- burits i full utsträckning, skulle ha utgjort en inte obetydlig del av in- komsten. Enligt KL skall detta anses vara fallet om folkpensionen upp- gått till minst 6 000 kr. eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten.

Vid beräkning av det extra avdraget för folkpensionärer görs en in- komst- och förmögenhetsprövning. Vid inkomstprövningen beaktas en- dast pensionstagarens egen inkomst, medan vid förmögenhetsprövning- en hänsyn tas till såväl pensionstagarens som dennes makes förmögen- het.

Det extra avdraget bestäms i första hand med hänsyn till storleken av pensionstagarens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, beräknas avdraget till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras någon statligt beskatt- ningsbar inkomst. Nämnda gränsbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under inkomståret inte haft annan inkomst än ålders- pension och pensionstillskott från folkpensioneringen. Då fråga är om ensamstående ålderspensionär utgår man härvid från en folkpension om 96 % av basbeloppet. För gift ålderspensionär vars make uppbär folkpen- sion utgår man från en pension om 78,5 % av basbeloppet. Om pensions- tagarens sammanlagda taxerade inomst överstiger folkpensionens grundbeloppjämte pensionstillskott reduceras det extra avdraget med _ inom olika inkomstintervall 66 2/3, 40 resp. 33 1/3 % av det över- skjutande beloppet.

Reglerna är så utformade att det extra avdraget i förening med grund- avdraget vid taxering till kommunal inkomstskatt och bestämmelserna om uttag av statlig inkomstskatt leder till att en ålderspensionär med enbart folkpension och pensionstillskott inte påförs någon inkomstskatt.

För en ensamstående folkpensionär utgör det maximala extra avdra- get 26 000 kr. för taxeringsåret 1987. Motsvarande belopp för en folkpen- sionär vars make också uppbär folkpension är 21 900 kr. Är inkomsten högre reduceras, som nyss nämnts, avdraget med viss procent av den del av den totala taxerade inkomsten som överstiger den skattefria nivån. Denna avtrappningsregel medför att det extra avdraget helt upphör vid en taxerad inkomst som uppgår till minst 85 800 kr. då fråga är om en ensamstående pensionstagare och 69 400 kr. beträffande pensionstagare vars make också uppburit folkpension.

Såsom ovan nämnts påverkas det extra avdraget inte bara av pensions- tagarens taxerade inkomst utan även av hans och hans makes förmögen- het. Härvid gäller enligt anvisningarna till 50 5 KL att det extra avdraget reduceras så snart förmögenheten överstiger 90 000 kr. för ensamstående folkpensionär och 180 000 kr. för makar gemensamt. Överstiger förmö- genheten 150 000 kr. resp. 300 000 kr. föreligger inte längre rätt till extra avdrag. Schablontaxerad Villafastighet och jordbruksfastighet som i hu- vudsak används för bostadsändamål inräknas i förmögenheten med re- ducerat belopp.

Det här redovisade extra avdraget kan i vissa fall höjas. Så kan t. ex. folkpensionär som haft inte obetydliga kostnader till följd av sjukdom medges högre avdrag än eljest.

_... l- |

.. "ll' Illllllllll | ..|| . .. , w = a l....' l*|.'..|. " .||.|. '.|'.| """.' .,. .

..

|...l'... |||||||||| |'..

| M

| _ | Ill ' ... ' . .. '..' ' ll'” |.._.'-.'." tu,..N-ll'b-ll-u." "..

.. |" it,

3 Tidigare behandling m. m.

3.1. Framväxten av dagens familjepensionering

En allmän och obligatorisk pensionering infördes för första gången i Sverige genom en lag den 30 juni 1913 om allmän pensionsfärsäkring. Försäkringen omfattade invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Någon änke- eller barnpension fanns inte i denna lagstiftning.

1913 års lag ersattes av 1935 års lag omfolkpensionering, enligt vilken också utgavs förmåner i form av ålders- och invalidpension. Inte heller i denna innefattades någon rätt till familjepension.

Genom 1937 års lag om barnbidrag infördes emellertid bestämmelser om barnbidrag, som i vissa fall kunde utbetalas för barn under 16 år, då en gentemot barnet försörjningspliktig person hade avlidit eller var var- aktigt arbetsoförmögen. Bidragsverksamheten omfattade tre huvudgrup- per barn: föräldralösa barn, faderlösa barn och barn vars far var arbets- oförmögen. Om barnets mor hade avlidit, utgick inte barnbidrag.

Nästa stora reform på folkpensioneringens område skedde i och med antagandet av 1946 års lag som folkpensionering, som trädde i kraft den 1 januari 1948. Genom denna lag infördes hustrutillägget. En annan viktig nyhet var införandet av änkepension. Sådan pension var i sin helhet inkomstprövad och kunde utges till änka som vid mannens död hade fyllt 55 år samt varit gift med honom minst fem år.

Fr. o. m. år 1948 upphörde också 1937 års barnbidragslag att gälla. Den ersattes då av lagen (194 7:531) om bidrag till änkor och änklingar med barn och lagen ( 194 7.530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m.fl. barn. Enligt den förstnämnda lagen fick änkor och änklingar som hade vårdnaden om barn under tio är rätt till bidrag av allmänna medel för sin egen del. Detta bidrag var inkomstprövat och utgavs med belopp som motsvarade änkepension. Särskilda barnbidrag kunde enligt den ' nya lagen därom utbetalas för barn under 16 år. Bidragen var beroende av inkomstprövning. Berättigade var bl. a. dels föräldralösa barn, dels faderlösa barn och barn vars far uppbar folkpension eller vars mor erhöll sådan pension och vars föräldrar inte sammanlevde. Däremot utbetala- des inte bidrag för barn vars far var änkling.

Redan år 1947 startade ett betydande utrednings- och reformarbete som så småningom utmynnade i genomförandet av den allmänna

tilläggspensioneringen. Även en utbyggnad av folkpensioneringen utreddes i samband härmed. Ett led i detta arbete var en reformering av familjepensioneringen. Sålunda beslutade riksdagen åren 1958 och 1960 att det fr. o. m. den ljuli 1960 skulle införas icke inkomstprövade änke- pensioner för änkor som uppnått viss ålder eller hade vårdnaden om minderåriga barn. Denna änkepension skulle storleksmässigt motsvara ålderspensionen för ensamstående. Genom dessa ändringar tillkom i hu- vudsak de regler om änkepension inom folkpensioneringen som alltjämt gäller. Samtidigt infördes en ny lag om barnpension, till vilken överfördes reglerna i 1947 års lag om särskilda barnbidrag såvitt gällde bidrag till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar. Enligt den nya lagen utbetalades barnpension utan inkomstprövning till dess barnet fyllde 16 år.

ATP infördes den 1 januari 1960, då 1959 års lag om försäkringfär allmän tilläggspension trädde i kraft. Reglerna för familjepension utfor- mades i denna lag efter mönster av personalpensioneringen på det statli- ga avtalsområdet och erhöll därvid i huvudsak den utformning de har än i dag. Enligt 1959 års lag gällde dock att, om någon samtidigt med tilläggspension i form av familjepension var berättigad till tilläggspen- sion i form av ålders- eller förtidspension, endast den största av tilläggs- pensionerna utgavs.

Sedan ett omfattande utredningsarbete genomförts antogs vid 1962 års riksdag lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari 1963. Såvitt gäller pensionsbestämmelserna innebar lagen ett in- förande av i stort sett de regler som fortfarande gäller. Som en särskild tilläggsförmån till ålders- och förtidspension infördes ett icke inkomst- prövat barntillägg, vilket ersatte återstoden av det tidigare särskilda barnbidraget.

Genom lagändringar med verkan fr. o. m. den ljanuari 1974 höjdes åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen från 16 till 18 år. Samtidigt förstärktes pensionerna genom införandet av garanti- nivåerna för sådan pension. Härigenom kom också reglerna för barn- pension att närmare än tidigare ansluta till regelsystemet för bidragsför- skott.

I betänkandet (SOU 1981:61) Familjepension (s. 121 133) har pensionskommittén lämnat en mer utförlig redogörelse för familjepen- sioneringens utveckling. För ytterligare information kan hänvisas till denna redogörelse.

3.2. Tidigare reformförslag

I sitt i mars 1971 avlämnade slutbetänkande ( SOU 1971:19 ) Familjepen- sionsfrågor m. m. redovisade pensionsfärsäkringskommitte'n principiella överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensions- system. Dessa överväganden hade närmast formen av en målsättning på lång sikt. De utmynnade i att änkepensioneringen i ett framtida familje-

pensionssystem borde ersättas med dels en utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension till efterlevande som tog vård om underåriga barn, dels särskilda åtgärder för efterlevan- de beträffande vilka det på grund av ålder eller av andra skäl inte kunde ifrågasättas att de skulle gå ut på arbetsmarknaden.

Pensionsförsäkringskommitténs förslag innebar att de nämnda förmå- nerna skulle ersätta änkepensioneringen. När detta kimde ske ansåg kommittén att det då inte var möjligt att med bestämdhet förutsäga. Det framstod för kommittén som orealistiskt att omedelbart genomföra en stor familjepensionsreform. Det viktigaste skälet härför var att änkepen- sioneringen då fortfarande ansågs fylla ett stort socialt behov, varför övergångstiden vid genomförandet måste bli lång. Härvid anförde kom- mittén att sådana synpunkter hade betydelse särskilt i glesbygderna där det på vissa håll kunde vara svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete. Problemet skulle emellertid med all sannolikhet komma att på lång sikt minska i betydelse allteftersom förvärvsfrekvensen bland kvinnorna ökade och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna byggdes ut. Enligt kommittén kunde man alltså konstatera att vidgade möjligheter på ar- betsmarknaden var en av de väsentligaste förutsättningarna för att mins- ka behovet av änkepensionering efter gällande generösa regler. Samti- digt slog kommittén fast att utvecklingen på detta område gått snabbt under senare år.

Ytterligare framhöll kommittén att frågan om behovet av änkepensio- nering i dess nuvarande form i stor utsträckning kunde ses som ett gene- rationsproblem. Hos den äldre generationen levde i inte ringa grad det traditionella synsättet på kvinnans roll i äktenskapet kvar. Här var änke- pensionen av avgörande betydelse som trygghetsfaktor. Hos den yngre generationen däremot, anförde kommittén, är det i dag närmast en själv- klar sak att kvinnan skall ha förvärvsarbete. Eftersom änkepensionering- en fortfarande hade stor betydelse som trygghetsfaktor i många fall mås- te anpassningen till ett försörjarpensionssystem enligt kommittén tillåtas ta en viss tid. Bl. a. dessa skäl ansåg kommittén väga så tungt att en genomgripande familjepensionsreform av det slag som kommittén dragit upp riktlinjer för måste skjutas på framtiden. Det av kommittén skissera- de systemet borde emellertid ses som ett framtidsmål för reformsträvan- dena på familjepensioneringens område.

Med anledning av ett flertal motioner tog riksdagen år 1974 upp frågan om efterlevandepensioneringens framtida utformning. I sitt betänkande över motionerna erinrade socialförsåkringsutskottet (SjU 197424) om de överväganden som redovisats av pensionsförsäkringskommittén samt hänvisade till att kraven på jämställdhet mellan män och kvinnor på senare år vuxit sig allt starkare. Utskottet framhöll att det med hänsyn till samhällsutvecklingen och till kvinnornas ökade utträde i arbetslivet kun- de ifrågasättas om pensionssystemet i dess nuvarande utformning erbju- der en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen i framtiden. Med

hänsyn härtill förordade utskottet att frågan hur ett efterlevandeskydd *Om är 11": -1"r'| l? if-_f-h.”, lllläli 'I . ;._... .."...|.| |, . 4. _ . _ .

föremål för fortsatta, mer ingående överväganden. De riktlinjer i fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem som angetts av pen- sionsförsäkringskommittén borde enligt utskottets mening ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet. Utskottets hemställan om utredning bifölls av riksdagen (rskr. 19742293).

1 socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 197994) En allmän socialförsäkring lades fram olika förslag i syfte att göra det ekonomiska trygghetssystemet enklare och mer överskådligt. Utredning- en presenterade bl. a. en principmodell till en samordnad allmän social- försäkring. En del i denna skulle utgöras av en inkomstförsäkring, vari skulle inrymmas olika bidrag som tar sikte på behovet av ekonomiskt stöd hos vuxna som är förhindrade att förvärvsarbeta. Bl. a. föreslogs att föräldrapenning och vårdbidrag skulle föras samman till en vårdpen- ning. Stöd i denna form skulle också kunna utges i vissa situationer då för närvarande hustrutillägg och änkepension utbetalas. Hustrutillägget fö- reslogs avskaffat som en självständig förmån.

Beträffande efterlevande vuxna ansåg socialpolitiska samordningsut- redningen att den nuvarande änkepensioneringen inte alltid svarar mot ett verkligt stödbehov och menade att utvecklingen kunde sägas ha gått ifrån denna. Utredningen skisserade ett omstållningsstöd som skulle in- nefattas i inkomstförsäkringen och som skulle kunna utges till både kvin- nor och män. Ett särskilt sådant tidsbegränsat stöd knutet till den avlid- nes inkomster eventuellt med en garantinivå borde beviljas så att den efterlevande maken under viss tid skulle få möjlighet att anpassa ekonomin till de nya förhållandena. Efter omställningstidens utgång borde stöd utges om den efterlevande inte kan försörja sig. Detta ytterli- gare stöd borde allt efter arbetshindrets art beviljas från övriga grenar av inkomstförsäkringen enligt de regler som gäller för dessa. Under utbild- ning borde således beviljas vuxenstudiestöd eller arbetsmarknadspen- ning och vid vård av barn vårdpenning. Enligt utredningen kunde man överväga att inom andra grenar av inkomstförsäkringen ha Specialregler som särskilt tar sikte på personer som har förlorat en försörjare. T. ex. skulle sådana personer kunna få vårdpenning under gynnsammare för- utsättningar än andra.

Samordningsutredningens betänkande behandlades i regeringens pro- position 1982/83:3, vari bl. a. angavs riktlinjer för fortsatt utredningsar— bete inom det socialpolitiska bidragssystemet. Härvid betonades behovet av ökad samordning och förenkling. Den modell till en allmän socialför- säkring som samordningsutredningen lagt fram ansågs innebära en än- damålsenlig uppdelning och strukturering av bidragssystemet. Ställning till vilka grenar av bidragssystemet som skall ingå skulle få tas efter hand.

I socialfärsäkringsutskottets betänkande 1982/83:14 över propositio- nen anslöt sig utskottet i stora delar till propositionen men förde fram vissa ytterligare synpunkter i frågan. Riksdagen godkände vad utskottet anfört (rskr. 1982/83:211).

Den av riksdagen år 1974 begärda utredningen om efterlevandepen-

) ' ”* ,.|s,'-.._,. .!f'lc- . " & any-,umnr'?!r-ntl.r

sammansatta pensionskommittén. I sitt — enhälliga slutbetänkande (SOU 1981 :61) Familjepension i november 1981 redovisade kommittén resultatet av arbetet. Pensionskommittén lade där fram förslag till en omfattande reformering av efterlevandepensioneringen och av efterle- vandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén redovisade även förslag om hustru- och barntilläggens ställning i framtiden.

I betänkandet gjorde kommittén, mot bakgrund av de tankegångar som ligger bakom reglerna för familjepension och av den utveckling på olika områden av samhällslivet som ägt rum under tiden efter dessa reg- lers tillkomst, en bedömning av behovet av ett särskilt efterlevandeskydd för framtiden. Kommittén fann därvid en rad punkter på vilka kritik kunde riktas mot familjepensioneringen i nuvarande utformning. Bl. a. kritiserades den könsojämlikhet som pensioneringen representerar. Kommittén konstaterade sammanfattningsvis att pensioneringen fram- står som otidsenlig och i vissa hänseenden som icke motiverad utifrån behovssynpunkter.

Enligt pensionskommitténs uppfattning fanns det skäl att anpassa reg- lerna för familjepension till de sociala förändringar i samhället och den utveckling i övrigt som skett på olika områden. Den nuvarande familje- pensioneringen borde reformeras från grunden och ersättas av ett nytt system för stöd åt efterlevande. Inom detta borde det ekonomiska stödet i ökad utsträckning inriktas på efterlevande barn och tyngdpunkten såle- des läggas på barnpensioneringen. Stödet till vuxna efterlevande borde göras könsneutralt och ges en mer behovsinriktad utformning.

Mot bakgrund bl. a. härav lade pensionskommittén fram förslag till ett grundläggande nytt system för stöd åt efterlevande. Detta skulle succes- sivt ersätta det nuvarande. Tyngdpunkten i det nya systemet skulle ligga på barnpensionerna, beträffande vilka föreslogs vissa förändringar och förstärkningar. När det gällde stödet till vuxna efterlevande föreslogs att den nuvarande generella änkepensionen skulle avvecklas successivt och ersättas med andra, könsjämlika samt mer tidsbegränsade och behovsin- riktade stödformer.

Förmåner skulle enligt förslaget utges i form av omställningsbidrag och försörjningsbidrag på lika villkor till änkor och änklingar. Dessa förmåner skulle utgå från både folk— och tilläggspensioneringen. Rätten till förmånerna skulle tillkomma inte enbart gifta utan även vissa grupper ogifta samboende. Efterlevande män och kvinnor i yrkesverksam ålder skulle få en i princip generell rätt till omställningsbidrag under en tid av ett år efter dödsfallet. Hade den efterlevande barn som är under åtta år i sin vård, skulle omställningsbidraget kunna utgå för längre tid. Bidraget skulle enligt förslaget utbetalas med ett årsbelopp motsvarande 100 % av basbeloppet. Pensionstillskott eller KBT skulle inte utges. Inte heller skulle den som uppbar omställningsbidrag vara berättigad till extra av- drag vid inkomstbeskattningen. Inom ATP skulle omställningsbidraget utgöra IO % av den avlidnes egenpension, om barnpension samtidigt ut- betalades, och annars 30 % därav.

I övrigt skulle samhällets insatser för vuxna efterlevande inriktas på att

ge dem möjlighet att stanna kvar eller komma in i förvärvslivet. De blev därigenom ekonomiskt oberoende och kunde svara för det egna under- hållet sedan omställningstiden gått till ända. Enligt kommittén var därför samhällets generella insatser på arbetsmarknads- och utbildningspoliti- kens områden av grundläggande betydelse. Åtgärder inom dessa fält borde tillgripas i de fall där den efterlevande har svårigheter att klara sin försörjning genom förvärvsarbete. Om sådana insatser inte kunde ge den efterlevande en fast fot på arbetsmarknaden, skulle som en yttersta skyddsåtgärd kunna ges stöd från den allmänna försäkringen i form av försörjningsbidrag. Rätt till sådant bidrag skulle enligt förslaget förelig- ga för efterlevande som på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, ned- satt hälsotillstånd eller liknande omständighet saknade möjlighet att be- reda sig inkomst genom eget arbete. Försörjningsbidraget skulle utbeta- las med samma belopp som omställningsbidrag. Kommittén pekade ock- så på det skydd som förtidspensioneringen kunde komma att ge vissa kategorier efterlevande, men kommittén avvisade tanken på en utvidg- ning av rätten till sådan pension.

Kommittén föreslog dock en långtgående övergångsreglering. Alla kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbar änkepension enligt hit- tillsvarande regler skulle behålla rätten härtill. Också alla kvinnor som vid omläggningen hade uppnått viss ålder skulle fortsättningsvis omfat— tas av den nuvarande änkepensioneringen. Den reformerade efterlevan- depensioneringen skulle därmed enligt kommittéförslaget ta sikte enbart på kvinnor som var yngre än 45 år vid reformens genomförande samt på efterlevande män.

I betänkandet föreslog pensionskommittén vidare att reglerna inom arbetsskadeförsäkringen om stöd till efterlevande skulle reformeras en- ligt i huvudsak samma principer som för den allmänna pensioneringen. Ytterligare föreslogs att den särskilda folkpensionsförmånen hustrutill- lägg skulle avvecklas successivt. Slutligen lade kommittén fram förslag om vissa förändringar av reglerna för folkpensionsförmånen barntillägg.

Vid remissbehandlingen av betänkandet vann pensionskommitténs be- dömning av det nuvarande efterlevandeskyddet inom den allmänna pen- sioneringen och behovet av en reformering av detta stöd av i stort sett samtliga remissinstanser. Endast i ett par remissyttranden framfördes en avvikande uppfattning av innebörd att änkepensioneringen sådan den för närvarande är utformad fortfarande fyllde ett väsentligt socialt behov och att någon reform på området därför inte var påkallad. I ytterligare några yttranden uttrycktes tvekan om det fanns förutsättningar att redan då genomföra en omläggning av familjepensioneringen.

Också de föreslagna huvuddragen i ett reformerat system för efterle- vandepensionering fick ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna. Flertalet av dessa lämnade förslagen utan erinran eller tillstyrkte dem med enbart smärre reservationer. Endast i ett fåtal yttranden redovisades en negativ inställning till huvuddragen i det föreslagna systemet eller till lämpligheten av att då genomföra detta. Härvid framhölls i allmänhet att utvecklingen ännu inte framskridit så långt att det fanns förutsättningar att reformera efter]evandepensioneringen.

På grundval av pensionskommitténs betänkande och inkomna remiss- yttranden lade regeringen i november 1983 i propositionen 1983/84:73 fram förslag till en reformerad efterlevandepensionering m. m. I denna anslöt sig departementschefen i huvudsak till kommitténs överväganden om behovet av en reformering av efter]evandepensioneringen. Departe- mentschefen fann även huvuddragen av kommittéförslagen väl avvägda och ansåg dessa som helhet väl ägnade att läggas till grund för lagstift- ning. På några punkter föreslogs dock i propositionen vissa justeringar i utvidgande och inskränkande riktning — i förhållande till pensions- kommitténs förslag. Dessa avsåg bl. a. åldersgränserna för barnpension, kvalifikationsvillkoren för utländska barns rätt till folkpension i form av barnpension och tiden för rätt till omställningsbidrag för förlängd tid. Sistnämnda förmån skulle enligt förslaget kunna utbetalas under längst en tid av två år och aldrig efter det att det yngsta barnet fyllt åtta år. Även övergångsreglerna föreslogs få en delvis annorlunda utformning. Bl. a. höjdes åldersgränsen för de kvinnor som skulle få fortsatt skydd enligt hittillsvarande änkepensionering från 45 till 50 år. Alla kvinnor som var yngre än 50 år och ej änkor vid ikraftträdandet skulle omfattas av det nya regelsystemet. Vidare lades fram förslag om samordning i vissa fall för såväl en del kvinnor som redan vid ikraftträdandet var änkor som kvin- nor som därefter kunde nybeviljas änkepension enligt äldre regler mellan egen ålderspension och änkepension som skulle utges med stöd av de föreslagna övergångsreglerna.

I regeringens skrivelse 1983/84:95 till riksdagen återkallade regeringen propositionen. Socialministern framhöll i denna skrivelse att en föränd- ring av förmånsreglerna inom socialförsäkringsområdet av den karaktär som det där gällde bör beslutas under bred parlamentarisk uppslutning. De riksdagsmotioner med anledning av propositionen som hade lämnats från oppositionspartierna visade att någon sådan uppslutning då inte kunde väntas vid en riksdagsbehandling av propositionen. Det fanns därför enligt socialministern anledning att i det läge som hade uppkom- mit hänskjuta frågan om en reformering av efterlevandepensioneringen till behandling i den parlamentariska utredning som han inom kort tid därefter avsåg att föreslå skulle tillsättas inom pensionsområdet.

I socialförsäkringsutskottets betänkande 1983/ 84:18 behandlades re- geringsskrivelsen samt några motioner som väckts med anledning av denna. I motionen 1983/84:289 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställdes att riksdagen skulle bifalla några av förslagen i den återkallade proposi- tionen i vad avsåg rätt till barnpension. I motionen lade motionärerna också fram förslag om att den aviserade utredningen skulle få i uppdrag att pröva frågan om att införa giftorätt eller liknande fördelning av ATP- poäng mellan makar samt föreslog samtidigt provisoriska regler härom för direkt genomförande. I motionen 1983/84.620 av Elvy Nilsson (s) och Magnus Persson (s) begärdes att riksdagen hos regeringen skulle hem- ställa att den aviserade översynen av efterlevandepension skulle övervä- ga att änkepension i särskilda fall skall kunna utgå även om äktenskapet ej varat i fem år. I motionen 1983/84:776av Anita Modin m. fl. (s) yrkades att riksdagen skulle hemställa att regeringen låter utreda möjligheterna

till att införa en garantipension till efterlevande. Pensionen, som skulle vara inkomstprövad, skulle garantera efterlevande man eller kvinna en ekonomisk grundtrygghet och samtidigt aktivera den efterlevande som förutsätts stå till arbetsmarknadens förfogande till försörjning genom eget arbete. I motionen 1983/84.161] av förste vice talman Inge- gerd Troedsson (m) begärdes en ändring i villkoren för rätt till änkepen- sion från ATP så att en änka som gifter om sig med en man som fyllt sextio år inte som för närvarande mister rätten till änkepension om hon blir änka på nytt efter det att det nya äktenskapet bestått i fem år. Slutli- gen hemställdes i motionen 1983/842447 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för översyn av efterlevandepensioneringen. Mo- tionärerna menade att ett nytt system måste tillgodose rättstryggheten i den meningen att ”intjänad” och registrerad pensionsrätt finns kvar och aktualiseras när maken i en familj avlider. Vidare måste systemet ha en lång övergångstid som också gör det möjligt för familjerna att till över- komliga kostnader bygga upp ett kompletterande försäkringsskydd. Slutligen måste även ett nytt system för efterlevandepensionering ta hän- syn till barnens behov av vård och tillsyn, varför den efterlevande föräl- dern måste få möjlighet att ägna tillräcklig tid åt hem och barn så länge det behövs.

Utskottet framhöll i sitt betänkande (SfU 1983/84:18) att det helt del- ade socialministerns bedömning att en förändring av förmånsreglerna inom socialförsäkringsområdet av den karaktär som föreslagits i den sedermera återkallade propositionen 1983/ 84:73 bör beslutas under bred parlamentarisk uppslutning. Det var därför enligt utskottet värde- fullt att frågan om en reformering av efter]evandepensioneringen kunde bli föremål för fortsatt utredning inom en parlamentariskt sammansatt kommitté. Utskottet ansåg det önskvärt att den nya utredningen kunde påbörja sitt arbete med att nå en bred parlamentarisk anslutning kring ett förslag om efterlevandepensionering utan några bindande riktlinjer från riksdagens sida. Utskottet föreslog därför att motionerna skulle överläm- nas till utredningen för en förutsättningslös behandling, vilket borde ges regeringen till känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1983/ 84:204).

Genom beslut den 7 mars 1985 har regeringen överlämnat riksdags- skrivelsen, utskottsbetänkandet och motionerna till pensionsberedning- en för den behandling som socialförsäkringsutskottet hemställt om.

Såväl dessförinnan som därefter har riksdageni princip varje år prövat olika frågor om efterlevandepensioneringens utformning. Motioner här- om har i regel avslagits under hänvisning till först pensionskommitténs och senare pensionsberedningens arbete. Därvid har riksdagen också framhållit att reformarbetet borde bedrivas enligt de riktlinjer som an- getts av pensionsförsäkringskommittén. Frågor av detta slag har sålunda tagits upp i SfU 1975z9, 1975/76:25, 1976/77115, 1977/78:21, l979/80:6, 1980/8128, 1983/84:18, 1984/85:15,1985/86:15 och 1986/87:10. Motio- nerna har avsett bl. a. spörsmålen om införande av änklingspension, rätt

till änkepension för frånskild kvinna, vidgad rätt till pension för vissa kvinnor med femtondelsreducerad änkepension från folkpensionering- en, borttagande av inkomstprövningen av änkepension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960, höjning till 18 år av åldersgränsen för barn beträffande änkepension grundad på barnförekomst, höjning av garantinivån för barnpension inom folkpensioneringen, utvidgning av rätten till änkepension till att omfatta kvinnor som sammanbott med man utan äktenskap, arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd, möj- lighet att vid skilsmässa ge hemarbetande make del i den förvärvsarbe- tande makens ATP, lagfäst giftorätt i eller liknande fördelning av pensionspoäng mellan makar, borttagande i vissa fall av kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension samt åldersgränserna för rätt till barnpension.

l..” ' |'..

. '|. . _.." ."..'. .

|'.? |,.|.| .'..' ... . f||'||v| , .

| | |.'.- | ||||||| ||| |||||

l'lfl |”'|'

4 Statistiska uppgifter om pensionstagare och kostnader

4.1. Antalet pensionstagare

Antalet personer med folkpension i december olika är framgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Antal pensionstagare med folkpension i december resp år

År Ålders- Förtids- Hustru- Änke- Barn- Handikapp- Summa Bostads- pension pension tillägg pension pension ersättning stöd till m m' pensionärer 1965 851 400 150 900 41 100 85 000 33 200 27 000 1 188 600 580 000 1970 966 300 189 500 52 800 101 600 32 600 33 300 1 376 100 654 500 1975 1 082 300 284 200 67 400 104 200 42 800 47 300 1 628 200 754 500 1980 1 381 100 291 400 53 600 81 500 40 800 81 800 1 930 200 795 200 1981 1 398 600 297 900 53 200 80 600 39 700 81 700 1 951 700 747 900 1982 1 417 200 302 400 52 800 79 300 37 900 82 500 1 972 100 678 900 1983 1 434 700 307 800 52 000 77 600 35 800 82 700 1 990 600 645 200 1984 1 450 500 316 900 46 300 75 600 33 900 84 500 2 007 700 624 000 1985 I 480 100 322 700 37 700 72 500 32 400 88 300 2 033 700 596 200 1986 1 503 400 328 500 30 500 69 300 31 200 91 600 2 054 500 575 600

' Handikappersättning som huvudförmån och tilläggsförmån, vårdbidrag och barntillägg (antal barn). Källa: RFV. '

Som framgår av tabell 4.1 utbetalades i december 1986 änkepension/rån folkpensioneringen till 69 315 kvinnor. Av dessa hade 9 906 (14 %) pensionstillskott till pensionen. 9 560 av änkorna (14 %) uppbar kommu- nalt bostadstillägg (KBT) till sin änkepension. Av änkorna med KBT hade 1 058 oreducerat bostadstillägg och 8 502 reducerat sådant. Medel- årsbeloppet för KBT till änkepension uppgick till 7 594 kr. Antalet änkor i december 1986 med icke inkomstprövad änkepension (huvudfall) var 68 621, och antalet änkor, vars make avlidit före den 1 juli 1960 och vars pension är inkomstprövad (övergångsfall), utgjorde 694. Medelårsbeloppet för utbetald änkepension i form av grundpension och pensionstillskott i december 1986 uppgick till 86,3 % av basbeloppet i fråga om änkepension i huvudfall och till 64,1 % av basbeloppet beträf- fande änkepension i övergångsfall. Av pensionerna i huvudfallen var 25 173 (37 %) reducerade till andelar varierande mellan 1 och 14 femton- delar av hel pension. Närmare uppgifter härom redovisas i tabell 4.2.

Tabell 4.2 Antal folkpensionärer i december 1986 med änkepension

Antal Huvudfall Övergångsfall 15-de1ar ___—— | Mannen avliden efter Mannen avliden före den 30 juni 1960 den ljuli 1960 Antal Antal 15 43 448 62 14 3 189 35 13 3 014 43 12 2 882 49 l 1 2 688 66 10 2 480 70 9 2 108 61 8 | 905 62 7 1 672 65 6 1 441 57 5 1 170 44 4 942 41 3 743 25 2 560 12 1 379 2 Summa 68 621 694 Källa: RFV.

Beträffande övergångsfallen kan här påpekas att åldersfördelningen bland dessa är sådan att ca 400 härav kan beräknas finnas kvar i början av år 1989. År 1995 kan antalet beräknas vara färre än 100. Omkring sekelskiftet torde inte något av dessa fall längre finnas kvar.

Antalet folkpensionärer i december 1986 med änkepension redovisas i tabell 4.3 med fördelning efter ålder och efter samtidig förekomst av KBT till änkepension.

Tabell 4.3 Folkpensionärer i december 1986 med änkepension fördelade efter ålder och efter antal med kommunalt bostadstillägg (KBT) till pensionen

Ålder, Antal med Därav med KBT år änkepension

Antal % 20—24 67 6 9,0 25—29 290 34 1 1,7 30—34 823 73 8,9 35—39 1937 178 9,2 40—44 3 975 209 5,3 45—49 6 013 287 4,8 50—54 9 962 627 6,3 55—59 17847 1991 11,1 60—64 28 401 6155 21,7 Summa 69 315 9560 13,8 Källa: RFV.

Antalet barn som i december 1986 uppbar barnpension från folkpensione- ringen var 31 203. I 22 809 fall utgick pension efter fadern och i 8 022 fall efter modern. I 372 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. 669 barn hade rätt till barnpension efter en förälder samtidigt som de erhöll bi- dragsförskott i förhållande till den andra föräldern. Det kan här också

nämnas att det vid nämnda tidpunkt var 157 barn som erhöll bidragsför- skott i förhållande till båda sina föräldrar.

Medelårsbeloppet för barnpension som utbetalades från folkpensio- neringen i december 1986 motsvarade 27,3 % av basbeloppet. 1 fall då fadern avlidit var detta medelårsbelopp 26,1 % av basbeloppet och i fall då modern avlidit 29,4 % av basbeloppet. För barn vars båda föräldrar avlidit utgjorde medelårsbeloppet 51,8 % av basbeloppet. En fördelning efter ålder och kön av barn med folkpension i form av barnpension i december 1986 redovisas i tabell 4.4.

Tabell 4.4 Barn med barnpension från folkpensioneringen i december 1986 fördela- de efter ålder och kön

Ålder, Barnpension ä r Pojkar Flickor Summa 0 26 15 41 1 65 65 130 2 107 106 213 3 184 161 345 4 224 220 444 5 296 283 579 6 406 379 785 7 472 450 922 8 576 567 1 143 9 662 600 I 262 10 856 819 1 675 11 1 001 943 1 944 12 1 278 1 189 2 467 13 1 429 1 432 2 861 14 1 756 1 550 3 306 15 I 942 1 801 3 743 16 2 162 2 094 4 256 17 2 485 2 602 5 087 Summa 15 927 15 276 31 203 Källa: RFV.

Utbetalningen av tilläggspension får för varje år allt större betydelse. Utvecklingen sedan år 1965 av antalet pensionstagare med ATP framgår av tabell 4.5.

Tabell 4.5 Antal tilläggspensioner (ATP) i december

År Ålders- Förtids- Änke- Barn— Summa pension pension pension pension

1965 76 500 22 900 24 700 14 800 138 900 1970 257 700 77 500 76 700 30 200 442 100 1975 455 300 76 400 148 600 39 500 819 800 1980 792 500 212 100 230 300 43 000 1 277 900 1981 831 500 222 700 246 600 42 800 1 343 600 1982 870 500 231 200 262 700 42 000 1 406 400 1983 908 800 240 100 278 000 40 500 1 467 400 1984 945 100 252 200 292 500 38 600 1 528 400 1985 994 000 261 100 306 800 37 100 1 599 000 1986 1 036 800 269 700 319 700 35 700 1 661 900

Källa: R FV

Andelen folkpensionärer som uppbär pension också från ATP ökar så- lunda kontinuerligt. Av de i december 1986 ca 1,5 miljoner ålderspensio- närerna och ca 330 000 förtidspensionärerna med folkpension hade 69 % resp. 82 % pension också från tilläggspensioneringen. Utöver ökningen av antalet pensionstagare med ATP sker också en markant ökning av den genomsnittliga tilläggspensionens storlek, därigenom att nytillkomman- de pensionärer (framför allt beträffande egenpension) har högre medel- poäng för ATP och större antal år med pensionsgrundande inkomst än personer som tidigare beviljats tilläggspension. Denna utveckling påver- kar då också familjepensioneringen. I tabell 4.6 lämnas uppgifter om utvecklingen sedan år 1965 av årsbelopp och medelårsbelopp för änke- och barnpension från tilläggspensioneringen.

Tabell 4.6 Tilläggspensioner i form av änkepension och barnpension år 1965—1986. Årsbelopp och medelårsbelopp

Januari, Änkepension Barnpension år Års- Medelårsbelopp Års- Medelårsbelopp

belopp _ belopp (milj. Kr. Bas- (milj. Kr. Bas—

kr.) belopp kr.) belopp 1965 36 1 838 0,368 13 1 032 0,206 1970 177 2 601 0,434 48 1 542 0,278 1975 583 4 274 0,475 116 2 897 0,322 1980 1 593 7 339 0,528 237 5 357 0,385 1981 2 030 8 698 0,540 286 6 396 0,397 1982 2 458 9 853 0,554 322 7 296 0,410 1983 2 961 11 163 0,567 360 8 319 0,422 1984 3 303 11 775 0,580 363 8 746 0,431 1985 (dec) 4 058 13 227 0,607 362 9 754 0,447 1986 (dec) 4 635 14 500 0,622 380 10 641 0,457 Källa: RFV.

I tabell 4.7 redovisas tilläggspensionärerna i december 1986 med fördel- ning efter antal och medelårsbelopp (uttryckt som procent av basbelop- pet) samt med fördelning efter antal pensionstagare utan samtidig folk— pension.

Tabell 4.7 Tilläggspensioner i december 1986. Antal och medelårsbelopp

Tilläggs- Samtliga tilläggspensioner Därav antal pensions- utan samtidigt förmån Antal Medelårsbelopp utgående folk- i basbelopp pension Ålderspension 1 036 810 1,450 2 909 Förtidspension 269 720 1,594 3 182 Änkepension 319 663 0,622 3 166 Barnpension 35 694 0,457 6 322 Källa: RFV.

De änkor som erhåller änkepension från ATP men som inte samtidigt uppbär folkpension torde huvudsakligen vara sådana som är bosatta

utomlands i land som saknar socialförsäkringskonvention med Sverige. Också vissa barnpensionärer utan folkpension torde kunna hänföras till denna kategori. Huvuddelen av dessa senare är dock barn som fyllt 18 år och därmed fått sin folkpension i form av barnpension indragen men ännu inte uppnått 19 års ålder.

I december 1986 var det 29 372 barn som hade barnpension från både folk- och tilläggspensioneringen. 6 322 barn uppbar sådan pension bara från ATP, medan ] 831 barn erhöll barnpension enbart från folkpensio- neringen.

I detta sammanhang kan nämnas att drygt 107 000 kvinnor uppbar såväl änkepension som ålderspension från tilläggspensioneringen. Drygt 9 500 uppbar både änkepension och förtidspension (inkl. sjukbidrag) från tilläggspensioneringen.

I tabell 4.8 lämnas uppgifter om änkepension och barnpension från tilläggspensioneringen i december 1986 med fördelning efter årsbelop- pets storlek uttryckt som andel av basbeloppet. Högsta möjliga änke- och barnpension från ATP utgör 1,56 basbelopp. Den medelpoäng på grund- val av vilken utgående änke- och barnpensioner beräknats (dvs. den av- lidnes medelpoäng) utgjorde i december 1986 genomsnittligt 3,47 poäng för änkepension och 3,69 poäng för barnpension.

Tabell 4.8 Tilläggspensioner i december 1986 fördelade efter årsbeloppets storlek uttryckt som andel av basbeloppet. Anke- och barnpension

Årsbelopp Antal förmånstagare med uttryckt i .. basbelopp Änkepension Barnpension 0,01 —0,10 33 763 3 567 0,11—0,20 33 363 2 703 O,21—0,30 31113 5432 0,31 —0,40 28 392 6 655 0,41 —0,50 24 905 6 040 0,51 —0,60 22 820 3 715 0,61—0,70 21317 1701 0,71 —0,80 20 200 1 482 0,81—0,90 19 970 1115 0,91— 1,00 17 588 1155 1,01—1,10 15444 610 1,11—1,20 11447 426 1,21 1,30 9 034 293 1,31 — 1,40 9 257 232 1,41—1,50 6170 191 1,51—1,56 14 880 377 0,01—1,56 319 663 35 694 0,01—1,00 253 431 33 565 1,01—1,56 66232 2129 Källa: RFV.

En fördelning efter ålder av de änkor och de barn som i december 1986 uppbar änkepension resp. barnpension lämnas i tabell 4.9.

Tabell 4.9 Tilläggspensionärer i december 1986 med änkepension och barnpension fördelade efter ålder

Änkepension Barnpension Ålder, år Antal Ålder, år Antal 16— 19 2 0 38 20—24 26 1 124 25—29 177 2 211 30—34 707 3 357 35—39 2 054 4 438 40—44 4 290 5 579 45—49 6 299 6 780 50—54 10 296 7 920 55—59 18928 8 1132 60—64 33 039 9 1 224 65—69 51254 10 1637 70—74 63 820 11 1 887 75—79 67 292 12 2 390 80—84 45 090 13 2 743 85—89 14735 14 3173 90— 1 654 15 3 585 16 4 101 17 4 506 18 5 869 Summa 319 663 Summa 35 694 20—64 75 818 65— 243 845 Källa: RFV.

I tabell 4.10 lämnas uppgifter om under år 1986 skedda ändringar i anta- let barn- och änkepensioner från folk- och tilläggspensioneringen.

Tabell 4.10 Ändringar i antalet folk- och tilläggspensioner år 1986

Folkpension i form av Tilläggspension i form av Änkepension Barn- Änke- Barn- ——f pension pension pension Huvud— Over- fall gångs— fall Tillkomna genom nybeviljande 5 180 1 4 122 23 005 4 580 ändring av huvudförmån 966 l 4 — — Upphörda genom dödsfall 355 7 28 9 867 29 indragning 326 6 5 241 299 5 936 ändring av huvudförmån 8 433 184 47 — — Källa: RFV.

4.2. Poängförvärv inom ATP m. m.

Sedan år 1960 det första år då pensionsgrundande inkomst (pgi) be- räknades har andelen personeri yrkesaktiv ålder med sådan inkomst

inkomsten ha överstigit det basbelopp som gällde vid årets ingång. Här- vid bör dock påpekas att under senare år har vissa ersättningar som träder i stället för förvärvsarbete bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsstöd gjorts pensionsgrundande inom ATP (jfr avsnitt 2.1.4). Fr. o. m. är 1982 finns även möjlighet till tillgodoräknande av s. k. vårdår.

För männens del har andelen med pensionsgrundande inkomst stigit från ca 83 % år 1960 till ca 87 % år 1985 (vilket innebär en minskning från mitten av 1970-talet då närmare 90 % av männen tillgodoräknades pgi). För kvinnornas del har skett en i huvudsak kontinuerlig ökning från knappt 32 % år 1960 till nära 80 % år 1985. Såväl antalet som andelen kvinnor med pgi har mer än fördubblats mellan åren 1960 och 1985. Ökningen för kvinnornas vidkommande utgör antalsmässigt mer än 1,2 miljoner kvinnor. 1 tabell 4.11 lämnas uppgifter om antal och andel män och kvinnor med pgi under åren 1960—1985.

Tabell 4.12 redovisar utvecklingen beträffande andelen kvinnor med pgi med fördelning efter olika åldersgrupper. Som framgår av den tabel- len föreligger stora variationer mellan olika åldersgrupper. Medan drygt 63 % av kvinnorna i åldern 60—64 år hade pgi år 1985 var motsvarande andel för kvinnor i åldern 45—49 år så hög som drygt 90 %, vilket var nästan i nivå med männen i samma ålder.

Tabell 4.1] Män och kvinnor med pensionsgrundande inkomst. Antal och procentuell andel av totala antalet personer i åldern 16—65 år exkl. personer som uppbär för- tidspension eller i förtid uttagen ålderspension

År Män Kvinnor Antal Andel, % Antal Andel, %

1960 1 953 600 82,8 742 500 31,8 1965 2 133 400 85,1 980 200 39,8 1970 2 188 500 84,5 1 233 400 48,9 1975 2 267 200 89,2 1 586 400 64,0 1980 2 253 500 88,9 1 872 500 75,6 1981 2 217 900 87,4 1 865 500 75,3 1982 2 196 800 86,5 1 865 400 75,3 1983 2 188 800 86,1 1 885 400 76,1 1984 2 207 200 86,7 1 925 900 77,8 1985 2 218 900 87,1 1 959 500 79,3 Källa: RFV.

Tabell 4.12 Procent kvinnor med pensionsgrundande inkomst av totala antalet kvinnor exkl. dem som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspension

År Ålder 1960 1970 1980 1981 1982 1983 1984 1985

16— 19 26,9 27,9 39,5 32,3 28,4 26,7 27,4 29,2 20—24 51,4 58,5 84,3 82,4 81,5 81,0 81,7 82,7 25— 29 38,7 54,7 82,5 82,8 83,6 85,3 86,5 87,3 30— 34 31,6 49,4 80,4 81,2 81,8 82,8 84,8 86,4 35—39 31,2 53,6 83,1 83,6 84,0 85,2 86,7 87,6 40—44 31,3 58,0 86,2 86,2 86,9 87,7 89,3 90,5 45 —49 31,4 57,2 86,3 86,8 87,5 88,3 89,5 90,7 50— 54 29,4 51,8 82,2 83,0 84,0 85,4 87,0 87,9 55 59 25,6 43,9 72,9 74,5 75,3 76,8 79,0 81,1 60—64 17,7 30,0 53,8 55,7 57,9 59,7 61,2 63,4 16—65 31,8 48,9 75,6 75,3 75,3 76,1 77,8 79,3 Källa: RFV.

Väljer man att redovisa andelen kvinnor födda visst bestämt år som haft pensionsgrundande inkomst under olika år, erhålls det resultat som re- dovisas i tabell 4.13. Som framgår av tabellen var det 32,3 % av kvinnorna födda år 1930 som hade pgi år 1960 (30 år gamla då). Denna andel har nästan tredubblats fram till år 1980, då 85,2 % av kvinnorna i den ålders- gruppen hade pgi (50 år gamla då). År 1985 var andelen för denna grupp 85,7 %.

Tabell 4.13 Procent kvinnor med pensionsgrundande inkomst för valda födelseår. Åren 1960—1985

Kvinnor Andel med pgi år födda år 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1905 29,2 28,9 17,9 -— — —

1910 28,7 35,1 36,1 22,5 — — 1915 31,3 40,5 47,2 48,8 24,7

1920 30,7 43,9 54,1 64,3 65,2 31,5 1925 30,9 43,5 58,6 72,4 77,6 74,8 1930 32,3 39,4 56,7 76,4 85,2 85,7 1935 44,5 38,0 51,8 73,5 86,7 89,5 1940 54,3 48,2 48,7 67,2 85,3 90,8 1945 56,6 58,6 67,0 81,7 89,6 1950 — — 54,4 74,3 80,0 85,9 1955 —— 71,7 84,3 87,1 1960 —— 83,2 86,3 1965 — — 79,9 Källa: RFV.

I tabell 4.14 ges uppgifter om genomsnittlig pensionspoäng inom ATP som intjänats av män och kvinnor för åren 1960—1985. Tabellen redovi- sari fråga om kvinnor även en fördelning efter åldersgrupper. Som fram- går av de lämnade uppgifterna var den genomsnittliga pensionspoängen år 1985 för män 3,84 och för kvinnor 2,52. Detta innebär att medelpen- sionspoängen ökat från år 1960, då den utgjorde för mån 2,42 och för kvinnor 1,21. Nedgången i genomsnittlig pensionspoäng åren 1981— 1983 förklaras bl. a. av att den procentuella ökningen av basbeloppet mellan januari resp. år var större än den genomsnittliga nominella in- komstökningen mellan dessa år. Nedgången är kraftigare för männens del än för kvinnornas. För år 1984 och 1985 kan man dock åter se en ökning. Tabellen visar också att variationerna olika åldersgrupper emel- lan inte är särskilt påtaglig. Av intresse kan vidare vara att undersöka vilken medelpensionspoäng som olika år intjänats av kvinnor födda visst bestämt år. Man kan då studera vilken genomsnittlig pensionspoäng som intjänats år från år av t. ex. de kvinnor som år 1960 var 30 år gamla. En redovisning härför lämnas i tabell 4.15. Som framgår av tabellen var för exempelvis kvinnor födda år 1930 medelpoängen 1,36 år 1960 (då kvinnorna var 30 år gamla), 1,77 är 1965 (då kvinnorna var 35 år gamla) och 2,20 år 1970 (då de uppnått 40 års ålder). Den har sedan fortsatt att stiga till 2,58 år 1975 (då kvinnorna i årsklassen blivit 45 år) och till 2,96 är 1980 (då de uppnått 50 års ålder). År 1985 hade poängen för denna grupp minskat till 2,72.

Tabell 4.14 Genomsnittligt intjänad pensionspoäng åren 1960—1985 för personer med pensiongrundande in- komst. Fördelning efter kön och, för kvinnor, efter ålder

År Ålder 1960 1965 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985 Kvinnor 16— 19 0,48 0,73 0,96 1,26 1,41 1,29 1,17 1,11 1,09 1,03 20—24 0,94 1,33 1,77 2,13 2,43 2,22 2,10 2,04 2,11 2,10 25—29 1,31 1,74 2,25 2,48 2,63 2,41 2,32 2,28 2,41 2,40 30—34 1,38 1,81 2,17 2,52 2,67 2,44 2,36 2,34 2,46 2,47 35—39 1,35 1,71 2,16 2,48 2,81 2,60 2,50 2,48 2,63 2,67 40—44 1,32 1,69 2,15 2,57 2,90 2,71 2,64 2,65 2,81 2,87 45—49 1,30 1,68 2,13 2,59 2,96 2,75 2,65 2,65 2,82 2,87 50—54 1,36 1,65 2,11 2,55 2,90 2,70 2,62 2,61 2,75 2,81 55—59 1,40 1,73 2,05 2,51 2,80 2,59 2,48 2,47 2,63 2,66 60—64 1,28 1,67 1,98 2,33 2,62 2,42 2,29 2,25 2,34 2,37 16—65 1,21 1,57 2,02 2,40 2,67 2,48 2,39 2,37 2,50 2,52 Män 16—65 2,42 3,11 3,68 4,00 4,08 3,85 3,71 3,66 3,81 3,84 Källa: RFV.

Tabell 4.15 Medelpensionspoäng för kvinnor åren 1960—1985. Fördelning efter valda födelseår

Kvinnor Medelpensionspoäng är födda år 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1905 1,33 1,67 1,75 — — — 1910 1,33 1,65 1,98 1,85 1915 1,25 1,61 2,05 2,37 1,65 1920 1,31 1,68 2,12 2,53 2,75 1,49 1925 1,38 1,71 2,21 2,61 2,86 2,59 1930 1,36 1,77 2,20 2,58 2,96 2,72 1935 1,23 1,77 2,15 2,52 2,96 2,85 1940 0,76 1,63 2,18 2,42 2,83 2,85 1945 —- 1,08 2,16 2,52 2,74 2,80 1950 1,40 2,44 2,64 2,59 1955 — — — 1,81 2,61 2,45 1960 —— — — 2,16 2,33 1965 — — — 1,76 Källa: RFV.

Antalet personer med intjänad maximal pensionspoäng (6,50) ökade mellan åren 1960 och 1980 för att därefter uppvisa en varierande utveck- ling. I tabell 4.16 redovisas utvecklingen av antal (och andel) med intjä- nad pensionspoäng 6,50.

Som framgår av tabellen fanns det 83 200 personer år 1960 med intjänad maximal pensionspoäng varav merparten var män (80400). De 83 200 personerna motsvarar 3,1 % av de som hade intjänad pensionspoäng år 1960. År 1980 hade antalet med pensionspoängen 6,50 stigit till 340 600 (varav 310 000 var män) vilket motsvarar 8,3 %. För åren därefter har såväl antalet som andelen sjunkit fram t. o. m. är 1983 för att därefter åter stiga åren 1984 och 1985. Antalet för år 1985 var således drygt 260 000 (6,3 %).

För kvinnor rör det sig som framgår av tabellen om betydligt lägre såväl antal som procentandel (som flest drygt 30 000 år 1980 vilket motsvarar 1,6 %).

Tabell 4.16 Personer med penionspoäng 6,50. Antal och procentuell andel av totala antalet personer med pensionsgrundande inkomst

År

1960 1965 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Källa: RF

Män Kvinnor Män och kvinnor

Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % 80 400 4,1 2 900 0,4 83 200 3,1 158 600 7,7 6 800 0,7 165 400 5,5 261 200 11,9 18 500 1,5 279 800 8,2 289 200 12,8 21 800 1,4 311 000 8,1 310 000 13,8 30 600 1,6 340 600 8,3 234 800 10,6 19 100 1,0 253 900 6,2 205 800 9,4 16 000 0,9 221 800 5,5 194 400 8,9 15 500 0,8 209 900 5,2 225 500 10,2 19 200 1,0 244 700 5,9 240 400 10 8 21 500 1,1 261 900 6,3

V.

4.3. Kostnader för den allmänna pensioneringen

Kostnadsutvecklingen sedan år 1960 för folkpensioneringen framgår av tabell 4.17. Utvecklingen av kostnaderna sedan år 1963 för tilläggspen- sioneringen redovisas i tabell 4.18.

Tabell 4.17 Folkpensionskostnaderna, milj. kr.

År

1960 1965 1970 1975 1980 1985 1986 1987'

' Beräknat Källa: RF

Ålders- pension

2 001 3 146 5 180 9 945 21940 33 295 35 710 37 355

V.

Förtids- pension

378 577 1 040 2 660 5 200 8 000 8 615 9 115

Änke- Övrigt pension Barn- pensuon

115 345 590 1 020 1 315 1 588 1 627 1 644

Tabell 4.18 Kostnaderna för ATP, milj. kr.

År

1963 1965 1970 1975 1980 1985 1986 1987'

1 Beräknat

Ålders- pension

7 57 560 2 450 12 350 28 840 33 550 37 685

Källa: RFV.

Förtids- pension

9 47 359 1 830 4 640 8 950 9 990 11 115

Änke-

84 131 244 629 1 267 1 525 1 545 1 546

pension

14 48 195 610 1 780 3 955 4490 4975

Summa Bostads- stöd till pensionärer

2 578 275 4 199 449 7 054 849 14 254 1 663 29 722 3 512 44 408 4 167 47 497 4 362 49 660 4 570

Barn— Summa pension 5 35 16 168 52 1 166 116 5 006 258 19 028 371 42 116 388 48 418 405 54 180

För budgetåret 1988/89 beräknas kostnaderna — vid ett antaget basbe- lopp på 25 000 kr. för folkpension i form av änkepension uppgå till 1 390 milj. kr. varav 55 milj. kr. utgör pensionstillskott. För samma tid beräknas kostnaderna för barnpension inom folkpensioneringen utgöra 206 milj. kr. Härtill kommer kostnader för kommunala bostadstillägg till änkepension, vilka torde komma att uppgå till närmare 100 milj. kr. Totala kostnaden för efterlevandeförmåner inom folkpensioneringen under budgetåret 1988/89 kan således beräknas till ca 1 700 milj. kr.

Kostnaderna för hustrutillägg beräknas för budgetåret 1988/89 till 395 milj. kr. och kostnaderna för barntillägg till 87 milj. kr.

Utbetalningarna inom ATP beräknas, som framgår av tabell 4.18, för år 1987 uppgå till 4 975 milj. kr. beträffande änkepension och 405 milj. kr. i fråga om barnpension eller således totalt 5 380 milj. kr.

4.4. Prognos om kostnader för familjepension för framtiden

I föregående avsnitt har redovisats uppgifter om de nuvarande kostna- derna för bl. a. änke— och barnpension inom den allmänna försäkringen. Vid ett bibehållande av nu gällande regler för familjepension kommer dessa kostnader inte att för framtiden ligga fast på dagens nivå. Detta gäller även räknat i fast penningvärde. Tvärtom kan förutses en mycket kraftig ökning av kostnaderna härför. Denna ökning avser främst kost- nader för änkepension från tilläggspensioneringen. Det skulle därför ge en något missvisande bild av vilka kostnader som följer av åtagandena om familjepension om man som utgångspunkt tar de kostnadsuppgifter som hänför sig till innevarande eller de närmast kommande åren. Med hänsyn härtill har vi gjort beräkningar om den kostnadsutveckling som skulle inträffa för framtiden om nuvarande regler för änke- och barnpen- sion kvarstår oförändrade. Dessa beräkningar redovisas i det följande.

Beträffande folkpensioneringen kan antas att familjepensioneringen redan nu befinner sig på ett fullfunktionsstadium. Antalet änkepensioner har således i beräkningarna antagits minska och öka i takt med den beräknade befolkningsutvecklingen. De kan antas komma att variera mellan 70 000 och 80 000 under decennierna framöver. Antalet barnpen- sioner kan uppskattas utgöra ca 30 000 under hela denna tid.

När det gäller tilläggspensioneringen är bilden annorlunda. Visserli- gen kan antalet barnpensioner nu anses vara i fullfunktion. Änkepensio- neringen befinner sig däremot fortfarande i stark tillväxt, och det kan vid oförändrat regelsystem förutses en kraftig ökning framdeles av antalet kvinnor som är berättigade till änkepension från ATP. Antalet tilläggs- pensioner i form av änkepension uppgick år 1970 till ca 77 000 och år 1980 till ca 230 000 medan antalet år 1986 hade stigit till ca 320 000. Att man för framtiden måste räkna med en fortsatt ökning av antalet änke- pensioner beror på att ATP-systemet som sådant fortfarande befinner sig under uppbyggnad och att änkpensionen inom detta är en livsvarig för-

mån. Ytterligare är för framtiden att förvänta en markant ökning av medelbeloppet i oförändrat penningvärde för utgående änkepension. Även i detta avseende kan förklaringen sökas i att ATP-systemet som sådant ännu inte uppnått fullfunktion. I fråga om änkepensioneringen kommer ett fullfunktionsstadium att uppnås först omkring år 2030.

De kostnadsberäkningar som vi utfört beträffande familjepension inom tilläggspensioneringen bygger till övervägande delen på samma beräkningsmetodik som använts inom riksförsäkringsverket vid de be- räkningar som föregått verkets förslag vart femte år till regeringen om avgiftsuttag för ATP. Eftersom det förflutit några år sedan den senaste av dessa beräkningar redovisades (riksförsäkringsverkets skrivelse den 16 december 1982 till regeringen angående avgiftsuttag för allmän tilläggs- pension för åren 1985—1989) har vissa trendframskrivningar och extra- poleringar fått tillgripas. Det förslag till avgiftsuttag som riksförsäkrings- verket lägger fram i december 1987 och de beräkningar som detta bygger på har vi inte kunnat använda oss av vid våra kostnadsberäkningar. Vi har emellertid under hand tagit del av det beräkningsunderlag som ligger till grund för verkets nya förslag. Därvid har vi kunnat konstatera att detta inte på något avgörande sätt avviker från det underlag som vi an— vänt oss av. Det torde därför inte finnas anledning att revidera den kost- nadsprognos som redovisas i detta avsnitt med hänsyn till riksförsäk- ringsverkets nya beräkningar.

I de beräkningar som föregick riksförsäkringsverkets förslag år 1982 om uttagsprocent för avgiften till ATP antogs följande utveckling under åren 1990—2030 av antalet familjepensioner. Antalet änkepensioner för- utsattes utgöra 372 000 år 1990, 407 000 år 1995 samt 430 000 år 2000 för att därefter stiga till ca 470 000 år 2025. Antalet barnpensioner inom ATP antogs uppgå till 42 000 år 1990 samt 38 000 år 2025.

I den här redovisade prognosen har antalet barnpensionstagare under åren framöver satts något lägre än i riksförsäkringsverkets beräkningar med hänsyn till den faktiska utvecklingen under senare år. I fråga om antalet änkepensioner har verkets prognos slagit in så pass väl hittills att man med fog kan räkna med samma utveckling framdeles som den ver- ket antagit vid 1982 års ATP-beräkningar.

I beräkningarna har inte medtagits kostnader för bostadsstöd (KBT). Anledningen härtill är att kostnadsutvecklingen för detta stöd påverkas av en mängd i olika riktningar verkande —— faktorer som det är svårt att göra några mer precisa antaganden om. Det har därför inte framstått som meningsfullt att redovisa någon prognos på detta område.

En sammanfattning av beräkningarna om kostnadsutvecklingen för framtiden beträffande änke- och barnpension inom folk- och tilläggs- pensioneringen redovisas i tabell 4.19. Som nämnts ovan bygger uppgif- terna på förutsättningen av oförändrad lagstiftning. Kostnadsberäk— ningarna är utförda med tillämpning av basbeloppet 23 300 kr. Eftersom detta senare stigit och för år 1987 utgör 24 100 kr., varjämte kommer tilläggsbeloppet om 400 kr., bör resultaten räknas upp med drygt 5 % för att avse 1987 års penningvärde.

Som framgår av tabellen visar beräkningarna att inom folkpensione- ringen kostnaderna för barnpension kan uppskattas uppgå till ca 200 milj. kr. år 1989 och sedan ligga kvar på denna nivå under hela den studerade perioden. Beträffande änkepension kan folkpensionskostna- derna beräknas utgöra ca 1 373 milj. kr. år 1989 för att fr. o. m. år 2000 variera mellan 1 500 och 1 700 milj. kr.

Inom tilläggspensioneringen kan antas att de årliga kostnaderna för barnpension utgör 380 milj. kr. år 1989 och att de sedan stabiliseras på denna nivå. Kostnaderna för änkepension från ATP beräknas uppgå till 5 612 milj. kr. år 1989. Denna årskostnad stiger sedan kontinuerligt fram till år 2030 då den kan uppskattas till ca 12 300 milj. kr. De årliga kostna- derna för änkepension från tilläggspensioneringen kan således under tidsperioden från år 1989 fram till år 2030, då fullfunktionsstadiet antas vara uppnått, beräknas stiga med ca 120 %.

Tabell 4.19 Beräknade kostnader åren 1989—2030 för barn- och änkepension enligt nu gällande lagstiftning. Basbeloppet 23 300 kr. Kostnader i milj. kr.

Förmån År 1989 1990 1995 2000 2010 2020 2030

Änkepension

Folkpension 1 373 1 369 1 422 1 562 1 684 1 590 1 600 Tilläggs- pension 5612 5813 6949 7910 10541 12042 12302 Summa 6 985 7 182 8 371 9 472 12 225 13 632 13 902 Barnpension Folkpension 198 198 198 198 198 198 198 Tilläggs- pension 380 380 380 380 380 380 380 Summa 578 578 578 578 578 578 578 Summa nuvarande

regler

Folkpension 1 571 1 567 1 620 1 760 1 882 1 788 1 798 Tilläggs- pension 5 992 6 193 7 329 8 290 10 921 12 422 12 682 Summa 7563 7760 8949 10050 12803 14210 14480

5 Allmänna överväganden

5.1. Behovet av en reformering av familjepensioneringen

5.1.1. Bakgrunden till nuvarande regler

Som beskrivits i avsnitt 3.1 infördes en allmän pensionsförsäkring för första gången i Sverige genom beslut vid 1913 års riksdag. Någon rätt till pension för efterlevande man eller hustru till en avliden försäkrad fanns inte i denna försäkring och inte heller i dess efterföljare, 1935 års lag om folkpensionering. Först genom tillkomsten av 1946 års folkpensione- ringslag tillskapades en särskild pensionsform för änkor. Denna lag kompletterades året därefter med en lag om bidrag till änkor och änk- lingar med barn. Vid denna tidpunkt begränsades rätten till efterlevande- förmåner till att omfatta änkor som fyllt 55 år samt änkor och änklingar som tog vård om barn under tio års ålder. Förmånerna var i sin helhet inkomstprövade, och änkepension utbetalades bara fram till dess änkan fick rätt till ålders- eller invalidpension.

Den mer omfattande rätt till änkepension som finns i dag tillkom fr. o. m. år 1960. En utvidgning gjordes på folkpensioneringens område, där inkomstprövningen avskaffades och änkepensionsrätten kom att avse även yngre änkor utan barn. Genom införandet samtidigt av försäk- ringen för allmän tilläggspension (ATP) gavs änkor dessutom en relativt generell rätt till änkepension som storleksmässigt anknöts till den avlid- nes tidigare inkomster. Denna pension kan utbetalas även till änkor som uppbär egen ålders- eller förtidspension.

För barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar har alltsedan år 1937 utgetts bidrag i olika former från samhällets sida. Ursprungligen begränsades bidragsrätten, som var beroende av inkomstprövning, till att huvudsakligen avse barn som var föräldralösa och barn vars far hade avlidit. I samband med införandet år 1948 av de allmänna barnbidragen ersattes 1937 års lag med en lag om särskilda barnbidrag till änkor och änklingars barn. Också dessa bidrag var inkomstprövade och rätten till dem var alltjämt i huvudsak begränsad till föräldra- och faderlösa barn. Barnpensioner inom ramen för folkpensioneringen tillkom år 1960, då inkomstprövningen avskaffades och pensionsrätt gavs även till moderlö- sa barn. Genom ikraftträdandet samma år av ATP-systemet infördes

också barnpensioner som relaterades till den avlidne förälderns tidigare inkomster. De båda pensionsformerna sammanfördes sedan år 1962 i lagen om allmän försäkring.

De regler för familjepension som infördes år 1960 består än i dag i sina huvuddrag. Enligt de nu gällande reglerna i AFL utges sålunda, som redovisats i avsnitt 2.1, från både folk- och tilläggspensioneringen famil- jepension i form av änke- och barnpension. Någon rätt till pension för en efterlevande änkling finns däremot i dag inte inom den allmänna pensio- neringen.

Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem

"år eller också har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med

barn som är under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tidpunkten för dödsfallet. Pensionen utbetalas fram till dess änkan uppnår 65 års ålder eller börjar uppbära folkpension i annan form. Till änkor som har barn under 16 år eller som har fyllt 50 år motsvarar änkepensionen storleksmässigt ålderspension till en ensam- stående pensionstagare. Barnlösa änkor får pensionen reducerad med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid dödsfallet understeg 50 år. Med änkor likställs vissa grupper icke gifta samboende kvinnor. Från ATP utgår änkepension till en änka som varit gift med den avlidne man- nen i minst fem år eller som har barn gemensamt med denne. Tilläggs- pension i form av änkepension utbetalas oberoende av änkans ålder och oavsett om hon samtidigt uppbär egen pension i form av ålders- eller förtidspension. Endast giftermål grundar rätt till änkepension inom ATP. Vid sidan av änkepensionen kan änkan erhålla bidrag till att täcka bostadskostnaden i form av kommunalt bostadstillägg till folkpension. Vidare gäller i beskattningshänseende särskilt förmånliga regler för den som är berättigad till folkpension i form av bl. a. änkepension och som inte har sidoinkomster över en viss nivå.

Till efterlevande barn utbetalas barnpension inom folkpensioneringen fram till dess barnet fyller 18 år och inom tilläggspensioneringen till barn som är under 19 år gammalt.

Grunden för tillskapandet av familjepensionerinom den allmänna pen- sioneringen en gång i tiden var att man ville bereda ett ekonomiskt skydd för familjen efter försörjarens bortgång. Ett sådant skyddsbehov fanns för minderåriga barn till den avlidne. Även gifta kvinnor ansågs behöva ekonomiskt bistånd från samhällets sida efter makens frånfälle. Däremot menade man att änklingar i regel inte hade motsvarande skyddsbehov.

I fråga om änkepensioneringen får tillkomsten och utformningen härav ses mot bakgrund av det familjemönster och den arbetsfördelning mellan makar som var förhärskande under den tid då reglerna härför utarbeta- des. Vid denna tid ägnade sig gifta kvinnor i stor utsträckning åt arbete enbart i hemmet och svarade för omsorgen om familjens barn. Det var då vanligt att kvinnorna upphörde att förvärvsarbeta när de ingick äkten- skap, omedelbart eller i vart fall när de fick barn. Kvinnor som tidigare arbetat utanför hemmet och som hunnit skaffa sig en yrkesutbildning

förlorade efter hand denna yrkesvana och fick med tiden allt svårare att återuppta förvärvsarbete. I regel grundades familjens ekonomi uteslu- tande på mannens inkomster. Om mannen skulle avlida, undanrycktes den grund på vilken familjens ekonomi vilat och kvinnan kom att befm- na sig i en utsatt situation.

Under förarbetena (se t. ex. SOU 1945:46 och prop. 1947c288) fram- hölls sålunda att änkornas lott sedan gammalt hade ansetts särskilt svår. Även om förvärvsmöjligheterna hade blivit större för kvinnorna och för- hållandena för änkor därmed i många fall tedde sig ljusare än fordom, ansågs änkor med minderåriga barn och kvinnor som utan att tidigare ha förvärvsarbetat blivit änkor vid relativt hög ålder inta en framträ- dande plats bland de kategorier som behövde samhällets hjälp.

Det ansågs sålunda vid denna tid inte rimligt eller möjligt att dessa kvinnor, sedan de ställts ensamma, skulle genom eget arbete kunna svara för sin försörjning. 1 de fall då änkan hade barn att ta vård om förutsattes hon till följd av sina omsorger om barnen vara bunden vid hemmet och därmed mer eller mindre satt ur stånd att utnyttja sin arbetsförmåga till förvärvsarbete. Och om änkan hade nått upp i medelåldern eller däröver kunde det vara svårt för henne att få ett arbete, eftersom hon oftast genom äktenskapet under en följd av år kommit att stå vid sidan av förvärvslivet.

Mot bakgrund av dessa samhällsförhållanden ansågs det väsentligt att genom en änkepensionering ekonomiskt understödja änkor så att de fick en rimlig försörjning för framtiden. Detta ursprungliga syfte med pensionsformen att svara för änkans grundläggande underhåll utvidga- des sedan i och med tillkomsten av ATP till att därutöver avse en garanti för den efterlevande kvinnan att efter dödsfallet få behålla en viss del av den ekonomiska standard som hon hade dessförinnan på grundval av mannens inkomster. Under förarbetena till ATP framhölls också att, trots att pensionsskyddet för änkorna och deras barn successivt byggts ut, de i pensionshänseende med fog hade kunnat betraktas som en efter— satt minoritet i vårt samhälle. Ett effektivt familjeskydd hade med tiden kommit att framstå som allt viktigare. Det erinrades då även om att änke- pensioneringen inom folkpensioneringen byggde på tanken att en kvin- na som blev änka vid relativt hög ålder eller en änka som hade små barn ofta inte kunde klara sin försörjning genom förvärvsarbete. Ett pensions- skydd efter försörjarens död var därför väsentligt.

För efterlevande män har inom den allmänna försäkringen inte byggts upp någon motsvarighet till änkepensioneringen. Visserligen utgick en- ligt 1947 års lag härom särskilda änklingsbidrag till änklingar med min- deråriga barn i sin vård. Avsikten med dessa var att de skulle utgöra en hjälp för änklingen att täcka nödvändiga utgifter för lejd hemhjälp. Emellertid avskaffades dessa bidrag genom 1960 års folkpensionsreform eftersom de bedömdes inte längre vara motiverade. Gifta män förutsattes inte ha samma behov som gifta kvinnor av ekonomiskt stöd från samhäl- let efter makans död. Inte heller ansågs det vid tillkomsten av ATP moti- verat att ge änklingar någon garanti för en fortsatt ekonomisk standard.

Man utgick från att det var mannen som var familjens försörjare, och eftersom änkepensioneringen byggde på försörjartanken synes det ha fallit sig naturligt att inte tillskapa någon änklingspensionering. Ut- gångspunkten var att männen i regel hade inkomster av förvärvsarbete och därför kunde klara sig ekonomiskt tillfredsställande när det gällde såväl grundtryggheten som i standardhänseende på egen hand genom sina förvärvsinkomster också sedan hustrun gått bort. Eftersom den in- komst som bildat underlag för familjens försörjning sålunda bestod även sedan hustrun avlidit, uppkom i de flesta fall inte någon ekonomisk för- lust för familjen. Det behov av fortlöpande ekonomisk hjälp som förelåg för änklingar med minderåriga barn menade man tillgodosågs bäst ge- nom barnpensionerna, dvs. genom ett bidrag till barnets egen försörj- ning.

Att man inom ramen för den allmänna pensioneringen en gång inför- de efterlevandeförmåner för änkor men inte för änklingar torde vidare kunna förklaras med att man då följde utländska förebilder liksom de principer på vilka privat och offentlig personalpensionering för tjänste- män varit uppbyggda. Som framgår av översikten i bilaga 2 till detta betänkande har andra länders pensionssystem varit och är fortfarande till viss del i stor utsträckning uppbyggda på i princip samma grund- tankar som det svenska när det gäller pension till efterlevande. Oftast ses en änkas rätt till änkepension såsom en från den avlidne mannen härledd rättighet. I flertalet andra länder är dock pensionssystemen uteslutande eller huvudsakligen uppbyggda enligt principen om intjänande av pensionsrätt genom förvärvsarbete och avgiftsbetalning. I sådana länder kommer naturligtvis frågan om rätt till efterlevandepension till personer som uppnått den allmänna pensionsåldern eller är oförmögna till arbete i ett annat läge än i länder som, liksom Sverige, har ett generellt pensions- system som täcker alla som är bosatta i landet (folkpensioneringen).

Vid sidan av den allmänna pensioneringen har i Sverige vuxit fram frivilliga och kollekti va vtalsreglerade försäkringar för ålderdom och inva- liditet och för efterlevande. Dessa försäkringar bygger, som redovisats i avsnitt 2.2, på avgifter, viss anställning c. d. Redan tidigt tillförsäkrades ordinarie innehavare av statlig tjänst ett särskilt pensionsskydd på grund av anställningen. Liknande personalpensionsordningar infördes senare för andra statligt anställda samt på det kommunala området och för privatanställda tjänstemän. Under senare tid har även arbetare i privat tjänst erhållit en på kollektivavtal grundad tjänstepensionering.

Dessa tjänstepensioneringar innehöll ursprungligen regler om enbart änkepension. Först senare har de successivt utvidgats till att omfatta också änklingspensioner. Till den senast tillkomna tjänstepensionering- en, den särskilda tilläggspensionen (STP) för privatanställda arbetare, har dock inte knutits några efterlevandeförmåner alls.

5.1.2. Utvecklingen efter tillkomsten av nuvarande familjepensionering

Under tiden efter tillkomsten av familjepensioneringen inom den all- männa försäkringen har den allmänna pensioneringen successivt fortsatt

att byggas ut. ATP-systemet har ännu inte nått fullfunktionsstadiet. Såväl antalet ATP-pensionärer som genomsnittsbeloppen för utgående pensio- ner ökar kraftigt år från år. Också inom folkpensioneringen har förmå- nerna successivt förbättrats. Inkomstprövningen av huvudförmånerna har avskaffats. Den allmänna pensionsåldern har sänkts och ökade möj- ligheter har tillkommit till rörlig pensionsålder. Rätten till förtidspension har utvidgats. Genom anknytningen till basbeloppet har pensionerna gjorts värdebeständiga, och även grundförmånerna inom folkpensione- ringen har höjts vid flera tillfällen under de senaste decennierna. Vidare har införts pensionstillskott, vilka stigit successivt och ger ett standard- tillägg till pensionstagare som saknar eller har låg ATP. Som en följd av de skilda reformer som genomförts garanterar folk- pensioneringens huvudförmåner tillsammans med de särskilda folkpen- sionsförmånerna en god grundtrygghet för alla pensionstagare. För många höjs den ekonomiska standarden på grundval av pension också från ATP. Ett inte obetydligt antal pensionärer lever därför i dag på en ekonomisk nivå som inte står de förvärvsarbetandes långt efter.

Änkepension utbetalas för närvarande inom folkpensioneringen till knappt 70 000 och inom tilläggspensioneringen till ca 320 000 kvinnor. Barnpension utges i form av folkpension till ca 31 000 och i form av tilläggspension till ca 36 000 barn.

För en änka som har rätt till oreducerad änkepension från folkpensio- neringen uppgår pensionen för andra halvåret 1987 inkl. helt pensionstillskott _ till 35 280 kr. Dessutom kan änkan få bidrag till bostadskostnaden i form av kommunalt bostadstillägg till pensionen. Fr. o. m. år 1988 kommer att gälla som ett minimikrav att dessa ger ersätt- ning för 80 % av bostadskostnader som överstiger 80 kr. men inte 1 500 kr. per månad. I många kommuner utges bostadstillägg med betydligt högre belopp. I beskattningshänseende gäller också särskilt förmånliga regler för den som uppbär folkpension i form av bl. a. änkepension och som inte har sidoinkomster över en viss nivå. Sammantagna medför des- sa regler att en änka —— även om hon inte har någon pension alls från ATP blir för år 1988, med lägsta möjliga KBT, garanterad en disponibel nettoinkomst om åtminstone drygt 50 000 kr.

Barnpension för barn som förlorat en av sina föräldrar utbetalas inom folkpensioneringen i regel med ett årsbelopp som räknat för andra halvåret 1987 utgör lägst 6 370 kr. och högst 10 045 kr. Föräldralösa barn får barnpension från folkpensioneringen med enligt praxis —— lägst 12 740 kr. och högst 15 190 kr.

Härtill kommer för de flesta efterlevande änke- och barnpension från tilläggspensioneringen med belopp som varierar med hänsyn till famil- jens sammansättning och den avlidnes tidigare pensionsgrundande in- komster. Från ATP kan sålunda för närvarande utbetalas änkepension med upp till ca 38 000 kr. om året, och även barnpension kan från ATP utgå med maximalt detta belopp. Inte sällan utges dessutom förmåner från någon av de olika tjänstepensioneringar som byggts upp för anställ- da i privat och offentlig tjänst.

Också på samhällslivets andra områden har skett en omfattande ut- veckling undertiden efter tillkomsten av dagens familjepensionering. Av särskilt stor betydelse är de förändringar som i olika hänseenden skett i fråga om makars ekonomiska situation. Gifta kvinnor har i kraftigt ökad utsträckning gått in i förvärvslivet. Därmed har mannens roll som famil- jens försörjare ändrats till att avse ett med kvinnan delat ansvar för un- derhållet av familjen och för tillsynen och vården av familjens barn. I det alldeles övervägande antalet familjer förvärvsarbetar i dag båda makar- na.

Andelen och antalet förvärvsarbetande kvinnor har sålunda, som när- mare redovisas i bilaga 1 till detta betänkande, ökat mycket kraftigt un- der de senaste årtiondena. Sedan början av 1960-talet har antalet kvinnor på arbetsmarknaden stigit med mer än 700 000. Andelen kvinnor i åldern 16—74 år som förvärvsarbetar har enligt arbetskraftsundersökningarna ökat från 49,4 % år 1963 till 68,1 % år 1985 (som kanjämföras med 76,5 % för män). Detta ökade arbetskraftsdeltagande för kvinnor har slagit ige- nom i alla åldersklasser. Särskilt påtagligt är det i åldersklasserna 25 54 år, där andelen förvärvsarbetande kvinnor uppgår till ca 90 % och där- med är endast några få procentenheter lägre än för män i samma ålder. Andelen kvinnor i arbetskraften har stigit snabbare bland gifta kvinnori åldern 16—74 år från 44 % år 1963 till 70,9 % år 1985 än bland icke gifta kvinnor. 1 dag förvärvsarbetar gifta kvinnor i större utsträckning än icke gifta kvinnor, medan det vid början av 1960-talet förhöll sig tvärtom. En kraftig utjämning har under denna tid skett även mellan kvinnor med små barn och övriga kvinnor i fråga om arbetskraftsdeltagande, eftersom det i särskilt stor utsträckning är kvinnor med minderåriga barn som gått in på arbetsmarknaden under den aktuella perioden. För gifta kvinnor med barn under sju år har sålunda skett en ökning av andelen sysselsatta från ca 36 % år 1963 till drygt 84 % år 1985.

Den mycket kraftiga förändring som inträtt i fråga om kvinnors för- värvsarbete illustreras också av de uppgifter som redovisats i avsnitt 4.2 om kvinnors poängförvärv inom A TP. Av dessa framgår att antalet kvin- nor i åldern 16—65 år, som under ett visst år haft inkomst av sådan storlek att den överstigit basbeloppet vid årets ingång och därmed blivit pensionsgrundande, har ökat från 742 000 år 1960 till 1 960 000 år 1985. Det rör sig sålunda om en uppgång med nästan 160 %. Andelen kvinnor i nämnda åldersgrupper med pensionsgrundande inkomst har mer än för- dubblats under perioden. Andelen utgjorde knappt 32 % år 1960 och har sedan stigit successivt till närmare 80 % år 1985. I åldersgrupperna 40— 49 år är andelen över 90 %, och den utgör för kvinnor i åldern 25—39 år och 50— 54 år endast några få procentenheter lägre. Kvinnor tjänar såle- des numera in rätt till egen pension från ATPi en helt annan utsträckning än vad som var fallet under de första åren efter tilläggspensioneringens tillkomst.

Det måste dock samtidigt erinras om att alla kvinnor ännu inte uppnått en med männen fullt likvärdig ställning på arbetsmarknaden. Andelen förvärvsarbetande män är fortfarande i alla åldersklasser högre än ande- len kvinnor som har förvärvsarbete utanför hemmet.

Det finns också fortfarande vissa regionala skillnaderi sysselsättnings- läget för kvinnor. Andelen förvärvsarbetande kvinnor är sålunda något lägre i bl. a. skogslänen än i storstadsområdena. Även inom länen före- kommer skillnader i sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor mellan större orter och utpräglade glesbygdskommuner. Arbetslösheten är ock- så relativt sett högre bland kvinnor liksom för män i glesbygder och mindre tätorter än på andra håll i landet. Den inträdda ökningen i kvin- nornas förvärvsfrekvens har emellertid varit i stort sett densamma över hela landet.

I detta sammanhang finns också anledning peka på att det föreligger stora skillnader mellan kvinnor och män i vad avser den genomsnittliga arbetstidens längd. Medan enbart ett mindre antal män arbetar kortare tid än heltid, är deltidsarbete mycket vanligt förekommande bland kvin- norna. Medan den genomsnittliga veckoarbetstiden för män utgör ca 40 timmar uppgår den nu för kvinnor till enbart 32 timmar. Emellertid har under de senaste tre—fyra åren skett en ökning härvidlag för kvinnor med något mer än en timme. Denna ökning har huvudsakligen avsett en uppgång i andelen kvinnor som arbetar heltid, medan andelen kvinnor som arbetar lång deltid (20—34 timmar per vecka) har legat i stort sett stilla under 1980-talet och andelen kvinnor med kort deltid (1 19 tim- mar i veckan) har minskat successivt under lång tid.

Arbetsmarknaden karaktäriseras också fortfarande av en viss uppdel- ning efter kön. Under det att männen arbetar inom ett brett spektrum av yrken är arbetsmarknaden för kvinnor alltjämt mer begränsad, och en stor andel av kvinnorna har arbete på ett litet antal kvinnodominerade yrkesområden, bl. a. inom vård-, kontors-, undervisnings- och tjänste- sektorerna. Även i detta hänseende har dock under senare år börjat ske en förskjutning mot en större integrering mellan kvinnor och män och mot en ökad efterfrågan på kvinnor i yrken där traditionellt enbart män rekryterats. Vikten härav har även betonats inom sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken.

Som en följd av uppdelningen mellan manliga och kvinnliga yrken, vilka sistnämnda ofta har ett sämre genomsnittligt löneläge, samt genom att kvinnorna oftare arbetar deltid har kvinnorna som grupp lägreför- värvsinkomster än män. Detta visas bl. a. genom de uppgifter om genom- snittlig intjänad pensionspoäng inom ATP som lämnats i avsnitt 4.2. Också på detta område har emellertid ägt rum ett successivt närmande av kvinnorna till männens nivå.

Att kvinnorna som grupp under olika är har en väsentligt lägre genom- snittlig pensionspoäng än män, behöver naturligtvis inte betyda att det- samma gäller för alla kvinnor alla år. Det rör sig här om genomsnittspo- äng och spännvidden olika kvinnor emellan kan givetvis vara betydande. En och samma kvinna kan dessutom intjäna pensionspoäng av högst varierande storlek under olika är. Medan kvinnan under vissa år kan arbeta deltid och då få en relativt blygsam pensionsgrundande inkomst, kan hon under andra år ha en längre arbetstid och även erhålla högre pensionspoäng. Avgörande för egenpensionens storlek blir sedan pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Att sådana skillnader kan

föreligga under olika skeden av livet för kvinnor har belysts i avsnitt 4.2 (se tabell 4.15).

Sammanfattningsvis kan alltså slås fast att det under tiden efter till- komsten av den nuvarande änkepensioneringen har skett en mycket kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor. Utvecklingen har inneburit att kvinnor i allt större utsträckning stannar kvar på arbets- marknaden också efter det att de bildat familj eller att de börjar förvärvs- arbeta därefter, om de inte tidigare varit ute i förvärvslivet. Det förekom- mer knappast längre att kvinnor lämnar arbetslivet enbart därför att de ingår äktenskap. Det alldeles övervägande antalet kvinnor har kvar arbe- tet även sedan de fått barn. Och i de fall då kvinnor väljer att vara hemma och ta vård om barn under längre tid efter födelsen är de i regel inställda på att återinträda i förvärvslivet sedan barnen blivit något äldre. De kvinnor i övrigt som alltjämt står utanför arbetsmarknaden är i stor ut- sträckning äldre kvinnor som byggt upp sitt liv under en annan epoks samhällsmönster och familjeförhållanden. Fortfarande har dock kvin- nor i allmänhet kortare arbetstid samt lägre förvärvsinkomster och där- med även lägre intjänad pensionspoäng för ATP än män. Skillnaderna har emellertid reducerats under årens lopp, och kvinnorna som grupp har successivt ökat sin genomsnittliga arbetstid och förvärvsinkomst. Ge— nom att sålunda allt fler kvinnor förvärvsarbetar under större delen av sitt aktiva liv och får allt bättre inkomster härav, uppnår de en ökad självständighet i ekonomiskt avseende och därmed även i andra hänse- enden.

Enligt vår mening finns ingen anledning anta att den hittillsvarande trenden innebärande en ökande ande/förvärvsarbetande kvinnor skulle komma att brytas och ersättas av en nedgång under tiden framöver. I en prognos till 1987 års långtidsutredning (Sveriges arbetskraft prognos till år 2000. Information om arbetsmarknaden 198617) som statistiska centralbyrån nyligen publicerat antas sålunda att kvinnornas arbets- kraftsdeltagande kommer att fortsätta att öka fram till år 2000 för att då ligga på samma nivå som männens.

Även om man inte kan dra alltför långtgående slutsatser av en sådan analys, torde man enligt vår mening med fog kunna utgå från att det även framöver sker en ökning av förvärvsarbetet bland kvinnor. Som tidigare framhållits utgörs en stor grupp av de kvinnor som nu står utanför arbets- marknaden av äldre och medelålders kvinnor som har en annan utbild- nings- och arbetslivsbakgrund än de kvinnor som i dag är i yngre ålder. För framtiden torde man kunna förvänta en fortsatt ökning av förvärvs- frekvensen för kvinnor i dessa högre åldersgrupper allt eftersom de kvin— nor som nu befinner sig i de grupperna ersätts av kvinnor som vuxit upp under nyare samhällsförhållanden och med en annan erfarenhet av ar- betslivet bakom sig. Även om en del kvinnor kan komma att göra kortare eller längre avbrott i sitt förvärvsliv för att ta vård om barn i hemmet, måste det anses högst osannolikt att kvinnor som sedan en längre tid tillbaka har en fast anknytning till arbetsmarknaden skulle komma att i stor utsträckning definitivt lämna förvärvslivet, långt före pensionering-

en, i och med att de kommer upp i högre ålder.

Bakom den utveckling som ägt rum i fråga om kvinnors förvärvsarbete ligger en rad faktorer. Antalet arbetstillfällen inom områden som tradi- tionellt sysselsätter kvinnor har stigit bl. a. till följd av den offentliga sektorns expansion. Till den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen har även bidragit det förhållandet att allt fler kvinnor skaffar sig en adekvat yrkesutbildning. Omfattande reformer inom utbildningsväsendet har lett till att de yngre generationerna i dag har en betydligt bättre utbildnings- nivå än de äldre och att detta gäller kvinnor i lika hög grad som män. Vidare har under de senaste decennierna skett en kraftig utbyggnad av olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsut- bildningen har kommit att spela en stor roll, och även beredskapsarbete- na har ökat i omfattning. I allt högre grad har dessa insatser kommit att riktas mot kvinnor.

Olika reformer på det familjepolitiska området har underlättat för kvin- nor och män som så önskar att kombinera förvärvsarbete med ansvar för familj och barn. Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna har suc- cessivt förbättrats. En ökning har också ägt rum av antalet barn som har plats i kommunal barnomsorg från ca 16 000 år 1960 till ca 465 000 år 1987.

Ett steg mot ekonomisk självständighet för gifta kvinnor togs genom den skattereform som genomfördes år 1970. Genom denna avskaffades den tidigare sambeskattningen av arbetsinkomster och infördes indivi- duell beskattning härav.

Den tidigare moderskapsförsäkringen ersattes år 1974 av en föräldra- försäkring, som därefter byggts ut i etapper. Genom denna ges alla för- äldrar ett ekonomiskt stöd vid barns födelse och sjukdom. Den ger också föräldrarna ekonomiska möjligheter att vara hemma hos sina barn viss tid under barnens första levnadsår. Föräldrarna har även fått lagstadgad rätt att vara helt eller delvis lediga från arbetet för att ta vård om minder- åriga barn och att när de så önskar återgå till heltidsarbete. Härigenom har kvinnorna kunnat ha kvar sin anknytning till arbetsmarknaden när de fått barn och medan barnen är små.

Genom att föräldrapenningen är pensionsgrundande för ATP är män och kvinnor som under en tid är hemma för att ta vård om barn bevarade vid ett pensionsskydd inom ATP. Och om föräldern även därefter avstår från förvärvsarbete kan han eller hon under vissa förutsättningar ändå bibehålla pensionsskyddet i ATP genom att 5. k. vårdår tillgodoräknas.

I fråga om det ekonomiska stödet har tillkommit också en rad andra bidragsformer, samtidigt som vissa tidigare förefintliga har förbättrats väsentligt. Genom de allmänna barnbidragen, som successivt höjts, ges ett grundstöd till alla familjer med barn. Särskilt för flerbarnsfamiljer har barnbidragen höjts kraftigt till följd av att särskilda flerbarnstillägg nu- mera utges till familjer med tre eller flera barn. Till familjer med låga inkomster, höga bostadskostnader eller många barn kan utbetalas bo- stadsbidrangör barn i gymnasieskolan finns studiehjälpen. Barn till ensamstående föräldrar har rätt till bidragsförskott eller barnpension.

Sammantagna har de angivna reformerna medfört inte obetydliga för- bättringar för barnfamiljer och därav inte minst för ensamstående för- äldrar med barn.

Under senare tid har även frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor fått ökad aktualitet. Strävandena mot sådan jämställdhet har erhållit ett växande stöd hos befolkningen, och på olika områden av samhället bedrivs nu ett aktivt jämställdhetsarbete. Breda insatser med denna inriktning görs inom bl. a. sysselsättnings- och utbildningspoliti- ken samt på familjepolitikens område. Som ett resultat av detta arbete har tillkommit en lag (1979zlll8) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Jämställdhetssträvandena betonar bl. a. kvinnans rätt till arbete på samma villkor som mannen. Vikt läggs vid kvinnans rätt till personlig utveckling genom deltagande i arbetslivet. Därvid framhålls att den vik- tigaste förutsättningen för jämställdhet är ekonomisk självständighet byggd på egen förvärvsinsats. Likaså understryks att mannens traditio- nella försörjningsplikt gentemot hustrun måste ändras till att gälla ett med henne delat ansvar för försörjningen av barnen, samt för tillsyn och vård av dessa.

Ytterligare en omständighet som det finns anledning att här peka på är de förändringar av familjemönstren som skett under de senaste decennier- na. Familjerna har blivit mindre genom att antalet barn har sjunkit mark- ant. Också äktenskapets genomsnittliga varaktighet har ändrats. Det är i dag betydligt vanligare än för 30—40 år sedan att makar skiljer sig eller separerar från varandra. Andelen barn som föds av en icke gift mor har ökat kraftigt och uppgår nu till närmare hälften av alla. I stor utsträck- ning rör det sig dock inte om reellt ensamstående kvinnor. I stället förkla- ras detta förhållande av att det sedan mitten av 1960-talet har blivit vanli- gare att män och kvinnor sammanbor utan att vara gifta med varandra. Samboende utan äktenskap har blivit en närmast regelmässig inledning på en familjebildning. På grund av de förändringar som inträffat kan sägas att äktenskapet har minskat i betydelse för familjebildningen.

Som en följd av de förändringar som sålunda skett i familjemönster och samhällsstruktur har inom familjerätten genomförts olika reformer på 1970- och 1980-talen. År 1973 beslutades nya regler för bl. a. ingående och upplösning av äktenskap, och år 1979 tillkom ändrade bestämmelser om underhåll efter äktenskapsskillnad. Nyligen har riksdagen antagit en äktenskapsbalk med nya regler om bl. a. äktenskapets ekonomiska rätts- verkningar.

Jämsides med den utveckling som här skisserats har också den allmän- na attityden till gifta kvinnors förvärvsarbete väsentligt förändrats. För— värvsarbete ses numera som något lika naturligt för kvinnor som för män. Det normala mönstret för framtiden kan förutsättas vara att såväl kvinnor som män förvärvsarbetar om än med vissa avbrott och med varierande arbetstid under i stort sett hela tiden från det att de avslutar sin utbildning fram till det att de pensioneras.

5.1.3. Bedömning av familjepensioneringen för framtiden

Änkepensioneringen

I det föregående avsnittet har vi lämnat en översiktlig redogörelse för de förändringar som under de senaste årtiondena har ägt rum inom sam- hällslivet och i fråga om familjemönster m.m. Mot bakgrund av denna utveckling kan ifrågasättas om de nuvarande reglerna för familjepension alltjämt är motiverade i dagens och framtidens samhälle.

Inledningsvis vill vi här understryka att änkepensioneringen måste anses ha fyllt ett väsentligt socialt behov under den tid som den har varit i tillämpning. Genom pensioneringen har ett verksamt skydd kunnat bere- das många gifta kvinnor som till följd av den traditionella arbetsfördel- ningen i äktenskapet saknat förutsättningar att efter mannens död klara sin försörjning på en tillfredsställande nivå och som därför änkepensio- nen förutan skulle ha råkat i ekonomiska svårigheter.

Förändringarna i samhället och familjelivet har emellertid rubbat för- utsättningarna för änkepensioneringen i nuvarande utformning. I en rad hänseenden anser vi att kritik kan riktas mot pensioneringen sådan den nu är uppbyggd

En grundläggande invändning är att män och kvinnor behandlas olika. Medan änkepension utges efter en avliden man på tämligen generösa villkor till änkan, finns ingen motsvarande förmån för män till tryggan— det av försörjningen och bevarandet av den tidigare standarden när det är hustrun som har avlidit. Enligt vår mening är det principiellt felaktigt att göra rätten till förmåner beroende av den försäkrades kön. Liksom på andra samhällsområden bör inom efterlevandepensioneringen gälla lik- ställdhet mellan män och kvinnor. Även från behovssynpunkter är det svårt att försvara nuvarande ordning. En manlig efterlevande kan betin- na sig i samma situation som en kvinnlig och kan vara i lika stort behov av samhällets stöd som kvinnan. Det framstår därför enligt vår mening som angeläget att vidga rätten till stöd i en eller annan form till att omfat- ta även män.

Som beskrivits i det föregående år änkepensioneringen uppbyggd med utgångspunkt från den traditionella rollfördelningen i äktenskapet och arbetsfördelningen mellan makar, att mannen ensam förvärvsarbetar medan hustrun är hemma och sköter barn och hushåll. Det är mot de risker i form av förlust av mannens inkomst, om denne skulle avlida, och till säkerställande av änkans fortsatta försörjning som pensioneringen enligt sina bakomliggande syften skulle bereda ett skydd. Dessa motiv bakom änkepensioneringen har i dag i huvudsak förlorat sin aktualitet för yngre kvinnor till följd av de förändringar som på olika områden av samhällslivet har inträtt under tiden efter änkepensioneringens tillkomst. Regelsystemet har i dag en klar prägel av en tid med andra värderingar och samhällsmönster än dagens. De genomgripande förändringarna har rubbat förutsättningarna för pensionsformen med dess nuvarande inne- håll.

De reformer som under 1970- och 1980-talen har genomförts på arbets- marknads-, utbildnings-, skatte- och familjepolitikens områden har bi- dragit till att utjämna skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjlighe- ter till förvärvsarbete. Änkepensioneringen står enligt vår mening i mindre god överensstämmelse med utgångspunkterna för dessa reform- er, eftersom den bygger på föreställningen att kvinnor bör försörjas ge- nom äktenskapet.

Nuvarande änkepensionering står sålunda i mindre god överensstäm- melse med inriktningen av bl. a. familjerätten och dagens syn på äktenska- pet. Lagstiftningen på familjerättens område bygger på principen om ekonomiskt självständiga individer i frivillig samlevnad. Någon skillnad görs inte här mellan makarna i ekonomiskt eller annat hänseende. Under 1970-talet har gjorts ändringar i reglerna för bl. a. äktenskaps upplösning och för underhåll efter äktenskapsskillnad. Utvecklingen på detta områ- de har lett till att det endast i undantagsfall döms ut underhållsbidrag till en frånskild make. I allmänhet anses denne kunna på egen hand eventuellt efter en övergångstid klara sin försörjning genom inkoms- ter av förvärvsarbete. Principen är alltså att makarna efter en äktenskaps- skillnad var för sig svarar för sin försörjning och då är ekonomiskt obero- ende av varandra.

Änkepensionen är nära knuten till äktenskapet. Emellertid föreligger spänningar mellan änkepensioneringen och familjerätten. Medan inom familjerätten makarna ses som ekonomiskt självständiga, bygger änke- pensioneringen på tanken att det är mannen som ensam svarar för famil- jens försörjning. Pensioneringen har vidare sin utgångspunkt i tanken att äktenskapet är livsvarigt, något som numera i långtifrån alla fall svarar mot ett verkligt förhållande. Äktenskapslagstiftningen har som princip att några ekonomiska bindningar normalt inte skall finnas kvar mellan makarna efter det att äktenskapet har upplösts och att varje make då skall svara för sin egen försörjning. Inom änkepensioneringen förutsätts där- emot att, om äktenskapet i stället upplösts genom mannens död, samhäl- let skall träda in och hjälpa kvinnan till en tryggad försörjning och en bevarad standard. Detta skall ske i princip oberoende av om behov före- ligger eller ej. Tillspetsat kan det alltså sägas att det är bytet av civilstånd genom dödsfall som ger kvinnan en garanti för att resten av sitt liv uppbära en förmån som grundas på mannens ekonomiska förhållanden. Hade äktenskapet i stället upplösts genom äktenskapsskillnad, hade nå- gon sådan garanti inte tillförsäkrats kvinnan. Som reglerna är konstrue- rade i dag på de båda områdena kan det alltså uppkomma en mycket stor skillnad i ekonomiskt hänseende mellan att bli ensamstående till följd av skilsmässa och att bli detta på grund av att maken avlider.

Vi vill vidare framhålla att den nuvarande änkepensioneringen med tiden kommit att framstå som allt mindre motiverad frän behovssynpunk- ter. Änkepensioneringen är i dag inte i alls lika hög grad som vid dess tillkomst av grundläggande betydelse för en änkas möjligheter att erhålla en rimlig försörjning efter makens bortgång. Enligt de nu gällande reg- lerna utbetalas änkepension inte enbart till kvinnor som har svårigheter

på arbetsmarknaden eller som har vårdnaden om små barn och som till följd härav möter problem att förvärvsarbeta i full utsträckning. Pensio- nen utges även till andra kvinnor oavsett om de har ett reellt behov av den eller inte och oberoende av vilka ekonomiska följder som dödsfallet har medfört för änkan. T. 0. m. om hennes ekonomi har förbättrats därefter kan utbetalas ett inte obetydligt stöd från det allmänna under kvinnans återstående livstid.

I takt med att kvinnorna förvärvsarbetar i allt större utsträckning tjä- nar de också in rätt till egenpension från ATP i ökande omfattning. Härigenom förvärvar de ett eget pensionsskydd för ålder och nedsätt- ning av arbetsförmågan.

Enligt vår uppfattning kan det knappast längre vara påkallat att det enligt i stort sett generella regler utges livsvariga förmåner från socialför- säkringen till efterlevande kvinnor som har eget förvärvsarbete och som härav har inkomster som möjliggör en fortsatt försörjning på en tillfreds- ställande nivå. Att inom en efterlevandepensionering som enligt nuva- rande system inrymma generella garantier för en bevarad eller rentav förbättrad standard under lång tid efter det äktenskapet upplösts, kan mot bakgrund av dagens samhällsförhållanden inte vara rimligt. Det gäller i all synnerhet som denna garanti ges bara gifta kvinnor men inte män och inte heller andra ensamstående kvinnor i en motsvarande situa- tion. ATP är uppbyggt som ett fördelningssystem (se avsnitt 2.1.5), och även folkpensioneringen finansieras till största delen genom de avgifter som betalas varje år av arbetsgivare och försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Dessa avgifter är lika stora för alla försäk- rade. Någon differentiering görs alltså inte efter t. ex. kön eller civilstånd. Medan de avgifter som erläggs för och av gifta män grundar rätt till änkepension om mannen skulle avlida, finns inte någon motsvarande rätt på grundval av de avgifter som betalas för och av kvinnor eller en- samstående män.

En konsekvens av nuvarande regler är att den ekonomiska situationen för envar av två makar, som haft lika stora inkomster, blir helt olika beroende på vem av dem som avlider först. Om båda förvärvsarbetar och har en inkomst av t. ex. 120 000 kr. får mannen om kvinnan skulle avlida leva på sin lön, medan kvinnan om mannen skulle avlida behåller lönen på 120 000 kr. och dessutom kan börja uppbära änkepen- sion med närmare 50 000 kr. Och om båda skulle vara pensionerade när en make avlider, får kvinnan en pensionsförstärkning i form av änke- pension från ATP och höjd ålderspension från folkpensioneringen —— med närmare 25 000 kr. mer än vad mannen får i motsvarande situation.

Dagens änkepensionering innebär att förmåner från ATP ges enbart till efterlevande kvinnor som varit gifta vid tidpunkten för mannens död. Något motsvarande skydd finns inte för ogifta samboende. Denna åtskill- nad kan ifrågasättas i dag och för framtiden mot bakgrund av den ut- veckling som ägt rum beträffande familjemönstren och som lett till att allt fler sammanbor viss tid såsom ogifta innan de ingår äktenskap. Per-

soner i denna grupp kan många gånger ha gemensamma barn och även i övrigt leva under samma förhållanden som gifta. Deras behov av ekono- miskt stöd från efterlevandepensioneringen kan inte generellt sett sägas vara mindre än änkornas.

Här måste också pekas på den kostnadsutveckling som kan förutses för framtiden om nuvarande regler för änkepension behålls oförändrade. Man kan här, som närmare redovisats i avsnitt 4.4, räkna med att de årliga ATP-utbetalningarna avseende änkepension kommer att — i oför- ändrat penningvärde öka från ca 4,5 miljarder kr. år 1986 till drygt 12 miljarder kr. år 2030 och därefter (med basbeloppet 23 300 kr.). Det utbe- talade beloppet för änkepension inom ATP kommer alltså att mer än fördubblas under den angivna tidsperioden. Det kan knappast anses för- svarligt att för framtiden hålla fast vid ett regelsystem som ger upphov till automatiskt ökade kostnader av en sådan storlek för en förmån som har sin grund i helt andra samhällsförhållanden än dagens. De medel som sålunda skulle komma att tas i anspråk för änkepensioneringen bör i stället kunna användas till insatser i fall där sådana är klart motiverade i dagens och framtidens samhälle.

Sammanfattningsvis anser vi sålunda att väsentlig kritik kan riktas mot den nuvarande änkepensioneringen från en rad utgångspunkter. Pensionsformen framstår för de kvinnor som i dag är i yngre ålder som otidsenlig och i många hänseenden som icke motiverad utifrån behovs- synpunkter. Det ärinte längre möjligt eller lämpligt att inom den allmän- na försäkringen göra en skillnad mellan kvinnor och män. Inte heller bör en generell åtskillnad längre göras inom ATP-systemet mellan gifta och ogifta samboende. Dagens änkepensionering utgör till följd av den ut- veckling som ägt rum inte en adekvat form för efterlevandepensionering- en i framtiden. Vi menar därför att det finns skäl att anpassa reglerna för änkepension till de sociala förändringar i samhället och den utveckling i övrigt på olika områden som ägt rum alltsedan tillkomsten av den nu gällande familjepensioneringen. Vid en sådan reform bör givetvis beak- tas även den utveckling som är att vänta för tiden framöver.

Redan år 1971 lade, som närmare beskrivits i avsnitt 3.2, pensionsför- säkringskommittén fram en skiss till ett framtida familjepensionssystem, enligt vilken nuvarande änkepensionering skulle ersättas av andra for- mer av stöd med avsikt att bereda ett efterlevandeskydd i första hand åt minderåriga barn och i syfte att åstadkomma neutralitet mellan könen i vad gäller förmåner till vuxna efterlevande. Riksdagen uttalade år 1974 (SfU 1974:24, rskr. 293) att de riktlinjer som pensionsförsäkringskom- mittén sålunda dragit upp borde ligga till grund för de fortsatta övervä- gandena hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön kunde närmare utformas. Detta utredningsuppdrag anförtroddes pensionskommittén, som i ett betänkande år 1981 lade fram förslag till en genomgripande reformering av familjepensioneringen. På grundval av detta betänkande utarbetade regeringen propositionen 1983/ 84:73, som emellertid senare återkallades (se avsnitt 3.2).

Efter det att pensionsförsäkringskommitténs förslag presenterades och även under tiden efter förslagen av pensionskommittén och i den

nämnda propositionen har skett en fortsatt snabb utveckling på sam- hällets olika områden mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor och mot en större ekonomisk självständighet för kvinnor i allmänhet. Dessa förhållanden och de omständigheter i övrigt som vi pekat på i det föregående gör att vi anser att det inte finns skäl att längre hysa någon tvekan inför möjligheterna att nu genomföra en reform på efterlevande- pensioneringens område. Tvärtom har motiven för en sådan reform yt- terligare förstärkts sedan de nämnda betänkandena presenterades. Tiden får alltså nu anses mogen att förverkliga en genomgripande omläggning av förmånerna till efterlevande.

Vid en sådan reform kan det inte bli aktuellt att helt avskaffa dagens änkepensionering utan att efterlevande som är i behov av samhälleligt stöd garanteras detta på annan väg. Som vi tidigare framhållit har det visserligen under senare tid skett en kraftig utjämning mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet och på andra områden. Alltjämt finns dock kvar skillnader män och kvinnor emellan. Det föreligger också stora variationer mellan olika generationer när det gäller omställningen till de ändrade samhällsförhållandena och familjemönstren, och utvecklingen har gått olika långt i olika delar av landet.

Omständigheter av detta slag måste självfallet vägas in vid bedöm- ningen av hur efterlevandepensioneringen lämpligen bör vara utformad i framtiden. Bl. a. måste därvid särskilt beaktas situationen för de kvin- nor som inrättat sitt liv efter en tidigare epoks samhällsmönster och fa- miljeförhållanden. Detta betyder att en omläggning av familjepensione- ringen måste genomföras successivt och anpassas till olika generationers situation. Några radikala förändringar bör inte göras från en dag till en annan, utan i stället bör iakttas en viss försiktighet när det gäller att utforma de nya lösningarna. Generösa övergångsbestämmelser bör såle- des knytas till reformen.

Man måste därför räkna med en lång övergångstid mellan den nuva- rande och den reformerade efterlevandepensioneringen. Det är nödvän— digt att arbeta med långa perspektiv vid reformarbetet på familjepen- sionsfältet. Mot bakgrund härav är det också av vikt att det slutliga målet för detta reformarbete preciseras redan nu, även om det sedan kommer att dröja åtskillig tid innan ett nytt regelsystem får full genomslagskraft. Detta utgör ytterligare en grund för att nu ta ställning till hur efterlevan- deskyddet inom den allmänna pensioneringen skall vara beskaffat i framtiden. Den utgiftsutveckling som kan förutses för hittillsvarande än- kepensionering inom ATP gör att det kan sägas föreligga ett samspel mellan tidpunkten för beslut om en reform och övergångsreglernas ut- formning. Ju tidigare ett sådant beslut tas, desto större möjligheter finns att förse reformen med generösa och långtgående övergångsregler till skydd för dem som redan omfattas av det nuvarande regelsystemet.

Barnpensioneringen

Familjepensioneringen inrymmer förutom änkepension också barnpen- sion. Att vi i det föregående inte annat än undantagsvis berört denna

senare pensionsform beror på att vi anser att barnpensionerna fortfaran- de spelar en synnerligen väsentlig roll och att samhällsutvecklingen inte har medfört att denna roll mera påtagligt har förändrats. Genom barn- pensionerna garanteras barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar medel till den grundläggande försörjningen och får därjämte möjlighet att även efter förälderns bortgång bibehålla ett visst mått av den standard som det hade dessförinnan. I många fall är barnpensionen av avgörande betydelse när det gäller upprätthållandet av den ekonomiska tryggheten för efterlevande barn.

Visserligen skulle kunna hävdas att förhållandena i dag som en följd av olika reformer som vidtagits på familjepolitikens område —- är andra än de var när barnpensioneringen tillkom. En kraftig utbyggnad har skett av samhällets stöd för barn, och genom detta lämnas ett väsent- ligt bidrag till kostnaderna för barns försörjning och vård. Som exempel kan nämnas allmänna barnbidrag, bostadsbidrag, studiehjälp och för- äldrapenning samt den vård och service som samhället tillhandahåller barnfamiljer i form av bl. &. barnomsorgen.

Enligt vår mening är dock, trots de samhällsinsatser för barn som nu görs, föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen fortfarande av avgö- rande betydelse. För att dessa insatser från föräldrarna skulle kunna begränsas, skulle erfordras en mycket kraftig utbyggnad av samhällets generella ekonomiska stöd. Detta nuvarande barnstöd vid sidan av barn- pensioneringen kan alltså inte anses täcka de kostnader som ett barn medför. Genom olika undersökningar har visats att de faktiska barnkost- naderna klart överstiger det ekonomiska värdet av de familjepolitiska insatserna. Med hänsyn härtill framstår det som angeläget att även för framtiden lägga stor vikt vid barnpensionerna, vilka är avsedda att ersät- ta den försörjningsinsats som en avliden förälder har svarat för.

Vi anser således att det inte finns skäl att genomföra några mer ingri- pande förändringar på barnpensioneringens område. Däremot bör inom ramen för ett framtida familjepensionssystem läggas än större tonvikt vid barnpensioneringen, och denna bör förstärkas i olika avseenden.

5.2. Alternativ för reformering av familjepensioneringen

När det gäller en sådan reformering av familjepensioneringen som vi, enligt vad som utvecklats i det föregående, funnit vara påkallad uppkom- mer som nästa fråga vilken huvudsaklig inriktning som bör ges reformen. Härvidlag finns ett antal mer eller mindre realistiska alternativ som förtjänar uppmärksamhet.

Nära till hands skulle kunna ligga att införa en änklingspension med i huvudsak samma utformning som dagens änkepensionering. Denna lös- ning skulle således innebära att änklingar skulle ges rätt till familjepen- sion från folk- och tilläggspensioneringen under i princip samma förut- sättningar som änkor. Med denna lösning skulle nuvarande könsojäm- likhet undanröjas.

Vi avvisar emellertid detta alternativ som grundval för en reformering av familjepensioneringen. Ett system med den antydda innebörden kan kritiseras på i stort sett samma grunder som invändningar kan riktas mot nuvarande änkepensionering. Denna pensionsform skulle härmed vara kvar oförändrad, och någon anpassning av den skulle inte göras till de ändrade samhällsförhållanden som inträtt och som rubbat förutsättning- arna för en generell änkepensionering med dagens utformning. Genom att denna utvidgades till att omfatta även änklingar skulle inslaget av socialt sett mindre motiverade inkomstöverföringar förstärkas, eftersom änklingspensionen i långtifrån alla fall skulle svara mot något mera på- tagligt behov. Även i andra hänseenden skulle en lösning med en generell änke- och änklingspension strida mot de utgångspunkter som vi anser bör uppställas för reformarbetet. Genomförandet av en allmän änklings- pensionering skulle också ställa sig mycket kostnadskrävande och kräva ytterligare höjda ATP-avgifter.

Vi har också prövat tanken på att införa inkomstprövning av efterlevan- depension till vuxna efterlevande. Enligt ett sådant system skulle änkor och änklingar på identiska villkor ges rätt till efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen enligt i princip de regler som för närva- rande är uppställda för änkepension. Pensionen skulle emellertid prövas mot de andra inkomster av arbete, kapital, annan pension m. m. som den berättigade kan ha vid éidan av efterlevandepensionen.

De fördelar som skulle stå att vinna med en ordning där efterlevande- pensionen inkomstprövades skulle vara att man därigenom skulle nå dem som bäst behöver pensionen och att man från pensionsrätt skulle undanta många som inte var i behov av särskilt stöd från samhället. Man skulle också erhålla likställighet mellan könen, och ett system av detta slag skulle ställa sig relativt sett mindre kostnadskrävande än det förut diskuterade.

Nackdelarna med inkomstprövning är emellertid många och väl kän- da. Mot en prövning av det slaget talar bl. a. att den hämmar den berätti- gades benägenhet att utföra förvärvsarbete. Om oreducerad efterlevan- depension utges på en nivå som är tillräcklig för att tillgodose den efterle- vandes försörjning, måste nämligen regelsystemet med nödvändighet ut- formas så, att kraftiga marginaleffekter uppkommer vid ökande in- komst. En inkomstprövning är vidare alltid administrativt tungrodd och svårhanterlig samt framstår som föga tilltalande från den enskildes syn- punkt. Det är även svårt att finna regler som kan accepteras av dem som berörs och som medför en rättvis uppskattning av olika kategoriers eko- nomiska bärkraft. Det skulle dessutom strida mot principerna för tilläggspensioneringen att införa en renodlad inkomstprövning av för— måner från denna. Ytterligare bör beaktas att efterlevandeförmånerna var inkomstprövade fram till den 1 juli 1960, då denna prövning avskaf- fades till följd av de olägenheter som ansågs följa härmed. I samband härmed och även därefter har riksdagen uttalat att det bör vara en strä- van att helt avveckla beroendet av inkomstprövning inom den allmänna pensioneringen. Utvecklingen har också gått i den riktningen, varför ett

förslag nu om inkomstprövade efterlevandepensioner skulle innebära ett steg tillbaka i utvecklingen och ett frångående av tidigare ställningsta- ganden i frågan.

Vi anser sålunda att de nackdelar som är förenade med en inkomst- prövning av efterlevandepensioner är så avgörande att en lösning enligt den handlingslinjen inte bör väljas för utformningen av framtidens efter- levandestöd. Den mer behovsanpassade inriktning som vi menar bör utmärka efterlevandeförmånerna bör åstadkommas på andra vägar än genom ett system med större eller mindre inslag av inkomstprövning.

Vid de diskussioner som förts om efterlevandepensioneringen har stundtals aktualiserats en lösning som innebär att det görs en delning mellan makar av deras gemensamt intjänade pensionsrättigheter. Ett så- dant system skulle innebära att den pensionsrätt som intjänats av två makar (och eventuellt andra samboende) delas lika mellan dem, fortlö- pande år för år eller då en viss bestämd händelse såsom dödsfall, skilsmässa, invaliditet, uppnåendet av pensionsåldern _ har inträffat. Varje makes egenpension skulle sedan beräknas på grundval av den pensionsrätt som tillgodoförts maken vid denna delning. Systemet skulle alltså ha likheter med de modeller härför som i vissa hänseenden gäller i Förbundsrepubliken Tyskland och i Canada samt övervägs i USA (se bilaga 2 till detta betänkande). .

Av naturliga skäl skulle en ordning med likadelning av pensionsrätt i Sverige kunna avse enbart ATP. Något behov av en sådan princip kan inte finnas när det gäller folkpensioneringen, eftersom varje individ där redan har en självständig pensionsrätt på enhetlig nivå.

Detta innebär att, även om ett system av skisserat slag skulle införas i Sverige, frågan skulle kvarstå hur efterlevandeskyddet inom folkpensio- neringen lämpligen bör vara utformat för framtiden. Inte heller inom ATP skulle man automatiskt lösa problemet med efterlevandepensione- ringens framtida utformning. Fortfarande skulle här återstå att besvara spörsmålet om i vilka situationer egenpension skulle utges på grundval av pensionspoäng som tillgodoräknats vid poängdelningen. Utan andra regelförändringar skulle egenpension utbetalas enbart som ålders- och förtidspension. Ställning måste därför tas till frågan om pensionsrätt skall föreligga även i andra situationer för dem som är efterlevande, t. ex. vid vård av barn eller vid svårigheter på arbetsmarknaden. Och om man skulle komma till slutsatsen att särskilda efterlevandeförmåner bör fin- nas kvar inom ATP, kan diskuteras om det inte från principiell synpunkt är lämpligare att förmånerna i dessa fall utges som efterlevandepension dvs. beräknad på grundval av den avlidnes pensionspoäng än som egenpension. Man är således också på ATP-området tillbaka i övervä- gandena om utformningen för framtiden av efterlevandepensionering- en.

Vidare måste beaktas att det finns en mängd både principiella och tekniska problem som måste lösas innan ett system med delning av pensionsrätt kan genomföras. T. ex. måste avgöras om delningen skulle ske fortlöpande år för år eller enbart då viss föreskriven händelse har

inträffat. I det senare fallet får ställning tas till vilka händelser som sålun- da skall utlösa poängdelning. Skall detta ske bara efter dödsfall eller också vid skilsmässa? Eller skall även nedsättning av arbetsförmågan eller den omständigheten att en av makarna uppnår pensionsåldern ut- göra grund för delning? Det måste också bestämmas om systemet skall inskränkas till att avse ATP eller om hänsyn bör tas på ett eller annat sätt också till förmåner från tjänstepensioneringarna och privata pen- sionsförsäkringar. Ytterligare uppkommer fråga om vilken personkrets som skulle omfattas av systemet. Skall detta ta sikte bara på gifta och då direkt fr. o. rn. äktenskapets ingående eller först sedan detta bestått viss tid eller även på en del kategorier ogifta samboende? Andra spörs- mål är om ett system med poängdelning skall göras obligatoriskt eller frivilligt samt om möjligheter skall finnas för maken med högst ATP- poäng att ”köpa tillbaka” de poäng han går miste om vid en delning. Slutligen måste vägar finnas att finansiera en ordning med poängdel- ning. En sådan skulle nämligen medföra en rätt väsentlig ökning av utgif- terna för ATP. Hur stora dessa kostnadsökningar skulle bli beror på vilken utformning som skulle ges en poängdelning, varför den tekniska konstruktionen naturligtvis måste vägas mot finansieringsmöjligheterna.

För att kunna ta ställning till alla dessa principiella och tekniska frågor krävs att den närmare utformningen av ett system med poängdelning mellan makar blir föremål för mer ingående utredning och övervägande. Vid dessa blir samspelet med reglerna inom ATP om intjänande av pensionsrätt av stor betydelse. En allmän översyn av dessa regler faller inom ramen för vårt uppdrag, och vi avser att på ett senare stadium av vårt arbete redovisa resultatet av de överväganden som vi kommer att göra på det området.

Med hänsyn härtill och då som tidigare utvecklats frågan om efterlevandepensioneringens utformning för framtiden skulle kvarstå olöst även om ett system med poängdelning genomfördes, har vi funnit att spörsmålet om lämpligheten av och möjligheterna att införa ett sådant system inte med nödvändighet måste tas upp till behandling i det nu aktuella sammanhanget. I stället har vi valt att vänta med våra övervä- ganden i det hänseendet till dess vi kommit in på diskussionen om regler- na i övrigt för intjänande av ATP-rätt.

Vad vi nu sagt innebär inte att vi avvisar tanken på att genomföra en ordning i en eller annan form med delning av pensionsrätt mellan makar. Det betyder bara att vi avser att senare återkomma till den frågan och då utreda den mer ingående än vad som varit möjligt hittills. Som vi fram- hållit ovan har detta ställningstagande också motiverats av att vi anser att en reformering kan genomföras av efterlevandepensioneringen utan att det dessförinnan avgjorts huruvida ett system med poängdelning bör införas eller ej.

Enligt vår bedömning utgör således de handlingslinjer som här disku- terats inte några alternativ som det finns skäl att bygga vidare på när det gäller att genomföra en reformering av efterlevandepensioneringen. Lös-

ningarna bör i stället sökas enligt andra principer. Härvid anser vi att vägledning kan hämtas från de riktlinjer för ett framtida familjepen- sionssystem som angavs av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbe- tänkande ( SOU 1971:19 ) Familjepensionsfrågor och som senare vida- reutvecklades av pensionskommittén i betänkandet (SOU 1981161) Fa- miljepension. (För en närmare redogörelse härför hänvisas till avsnitt 3.2.) Med hänsyn till samhällsutvecklingen under tiden efter det att pen- sionsförsäkringskommitténs betänkande lades fram och med beaktande av den kritik som framfördes mot pensionskommitténs förslag, har vi dock funnit det motiverat att nu anlägga något andra aspekter på efterle- vandepensioneringen och att söka delvis andra lösningar.

5.3. Utgångspunkter för en reformering av familjepensioneringen m. m.

I avsnitt 5.1 ovan har vi angett ett flertal omständigheter som enligt vår mening medför att nuvarande familjepensionering framstår som mindre ändamålsenlig för att fylla det syfte som en sådan pensionering bör ha. Mot bakgrund av vad som där anförts kommer vi i det följande att något närmare utveckla de utgångspunkter som vi menar bör ställas upp för ett nytt system för efterlevandeförmåner.

Tyngdpunkten i en reformerad efterlevandepensionering bör ligga på att garantera efterlevande minderåriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande standard. Barnpensionerna bör därför utgöra ett cent- ralt inslag i efterlevandepensioneringen, och de bör förstärkas i olika avseenden.

När det gäller vuxna efterlevande bör nuvarande änkepensionering avvecklas på sikt och ersättas med nya former av stöd.

En grundläggande princip är enligt vår mening att samtliga de stödfor— mer som kommer i fråga inom ramen för det nya efterlevandestödet utformas på sådant sätt att det råder full könsjämlikhet, dvs. att identiska regler gäller för män och kvinnor.

Vidare anser vi det väsentligt att efterlevandeförmånerna så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat uppvisar neutralitet mellan oli- ka former av samlevnad mellan man och kvinna. Ogifta samboende som generellt sett kan sägas vara i behov av efterlevandestöd bör likställas med gifta när det gäller rätten härtill. I detta hänseende bör enhetliga regler finnas inom hela pensionssystemet, dvs. samma regler bör gälla för folk- och tilläggspensioneringen.

En annan utgångspunkt för vårt arbete är att stödet till vuxna efterle- vande bör ges en mer tidsbegränsad och behovsinriktad utformning än dagens änkepension. Stödet bör primärt inriktas på aktiverande åtgär- der, inte passiverande. Regelsystemet bör utformas så, att det inte mot- verkar utan medverkar till att den efterlevande kan kvarstå i eller återgå till förvärvsarbete. Medan den nuvarande änkepensioneringen i mycket har en prägel som gör att den kan få passiverande verkningar, bör ett nytt

system ha till utgångspunkt att bereda vuxna efterlevande i aktiv ålder möjlighet att ha en plats i förvärvslivet. Enligt vår uppfattning är den bästa lösningen när det gäller att tillgodose stödbehovet för dessa efterle- vande att de får tillfälle att delta i arbetslivet och härigenom erhålla en på egna insatser grundad försörjning. Förvärvsarbete ger inte bara möjlig- het till en tryggad ekonomi utan kan också förstärka självförtroendet och vara en väg till sociala kontakter och social gemenskap samt till personlig utveckling.

Sådana efterlevande i yrkesaktiv ålder som vid dödsfallet saknar arbe- te eller har arbete bara i begränsad omfattning bör beredas hjälp att finna ett lämpligt förvärvsarbete. Insatser inom ramen för samhällets syssel- sättningspolitiska åtgärder är således av central betydelse för de förslag som vi nu lägger fram.

Särskilda ekonomiska förmåner från efterlevandepensioneringen bör förbehållas efterlevande som generellt sett är i behov därav, och de bör utbetalas endast under så lång tid som behovssituationen består.

I det föregående har vi avvisat lösningar som bygger på inkomstpröv- ning av efterlevandepension. Den mer behovsinriktade utformning av pensioneringen som vi nu uttalar oss för bör således ske enligt andra linjer. Det är härvid nödvändigt att reglerna ges en sådan karaktär att de blir rättsligt entydiga och förståeliga av dem de berör samt låter sig till- lämpas av försäkringskassorna m. fl. utan omfattande och tidskrävande arbetsinsatser. Bestämmelserna på området får därför liksom i övrigt inom socialförsäkringen utformas efter vissa schematiska grunder och med hänsyn till generella bedömningar av pensionsbehov. Rätten till pen- sion bör här anknytas till sådana behovssituationer där det typiskt sett föreligger behov av ett efterlevandeskydd.

Vid omläggningen av familjepensioneringen bör vidare beaktas att det under de senaste årtiondena har ägt rum en kraftig utbyggnad av annat samhällsstöd till bl. a. personer som har svårigheter på arbetsmarknaden. Förmånerna från efterlevandepensioneringen bör ha till syfte att utgöra ett komplement till de generellt verkande insatser som görs på andra områ- den och att kompensera de speciella ekonomiska konsekvenser som dödsfallet medför för den efterlevande.

I första hand bör förmånerna från efterlevandepensioneringen ge eko- nomisk kompensation för de direkta följderna av dödsfallet. Har behovet av ekonomiskt bistånd sin grund i andra faktorer, kan efterlevandepen- sioneringen inte anses utgöra en adekvat stödform. I sådana fall finns inget direkt samband mellan dödsfallet och behovet av ekonomisk hjälp.

Det ekonomiska stödet till vuxna efterlevande bör primärt ta sikte på att lämna tillfälligt bistånd för att den efterlevande skall kunna komma över de särskilda svårigheter som till följd av den förändrade familjesitu- ationen uppkommer under tiden närmast efter dödsfallet. Ett skydd från efterlevandepensioneringen bör också ges sådana efterlevande som har särskilt behov av bidrag från samhällets sida till följd av att de saknar möjlighet att klara sin försörjning genom förvärvsarbete eller annat sam- hällsstöd.

De nya formerna av efterlevandepension bör utges enbart till män och kvinnor som är yngre än 65 är. Äldre efterlevande kommer framdeles i regel att ha sin försörjning tryggad genom ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen. Reglerna för folkpension i form av ålderspen- sion innebär dessutom att, om båda makarna varit pensionstagare, den efterlevande automatiskt får sin ålderspension höjd efter det att maken avlidit. Medan pensionen dittills beräknats såsom för gift pensionstagare omräknas den då till pension såsom för ensamstående. Möjligheterna att erhålla KBT kan också förbättras efter dödsfallet.

Vi har den principiella uppfattningen att man i största möjliga ut- sträckning bör undvika att särbehandla gruppen efterlevande i ekono- miskt eller annat hänseende. I stället bör denna grupp i möjligaste mån likställas med andra som befinner sig i motsvarande situation, t. ex. från- skilda. Med de utgångspunkter som vi nu angivit åstadkommer man att pensionssystemet får en sådan uppbyggnad och att det kommer att bygga på i huvudsak samma principer som familjerätten. På motsvarande sätt som den som blivit ensamstående på grund av en skilsmässa kan tiller- kännas underhållsbidrag av maken under en övergångstid eller i särskil- da fall för längre tid, bör den som blivit efterlevande kunna få ekono- miskt stöd under den närmaste tiden efter det att samlevnaden har upp- hört genom dödsfallet samt för längre tid om den efterlevande inte på annat sätt kan klara sin försörjning. Grunden för efterlevandepension är alltså den för gruppen efterlevande speciella situationen att ett samlev- nadsförhållande har upplösts till följd av att maken har avlidit.

Av det tidigare anförda följer att de former av efterlevandepension som skall utges för framtiden bör liksom hittills utbetalas från både folk- och tilläggspensioneringen. Pensionen bör alltså utges på en grundnivå som är lika för alla och kompletteras med ett tillägg som är beroende av den avlidnes tidigare inkomster. Detta innebär sålunda att vi anser det följd- riktigt att pensionerna från ATP för de fall som nu är aktuella konstrue- ras som efterlevandeförmåner, inte som egenpensionsförmåner. Pensio- nen bör alltså beräknas på grundval av de pensionspoäng inom ATP som tillgodoräknats den avlidne.

Vi anser det vidare vara väsentligt att bestämmelserna på efterlevande- pensioneringens område utformas med utgångspunkt i att de skall med- verka till en ökad samordning inom det socialpolitiska bidragsområdet. Reglerna för efterlevandepension till vuxna liksom för barnpension —- bör ges en i möjligaste mån samstämmig utformning inom folk- och tilläggspensioneringen. De bör bygga på en gemensam grund och utfor- mas utifrån en enhetlig syn på rätten till efterlevandepension. Härigen- om blir det ekonomiska trygghetssystemet överskådligare och mer enhet- ligt, och förutsättningar ges för en rationell administrativ hantering. Det- ta betyder att en del historiskt betingade särregler inom folk- resp. tilläggspensioneringen nu bör avvecklas. I ett senare stadium av vårt arbete kan ytterligare samordning i detta hänseende bli aktuell. Som framhållits i avsnitt 1.2 avser vi nämligen att då pröva möjligheterna att föra samman merparten av reglerna för folk- och tilläggspension till en enhetlig lagreglering.

Den sista och kanske mest väsentliga utgångspunkten för reformering- en av familjepensioneringen är att denna i första hand bör ta sikte inte på den nuvarande generationen utan på framtida generationer efterlevande. Som vi framhållit tidigare är det inte vare sig möjligt eller önskvärt att enligt de principer som här uppställts helt avveckla dagens änkepensio- nering och ersätta den med ett reformerat system för efterlevandestöd från en dag till en annan.

Till grund för reformen ligger de förändringar som har inträtt i familje- mönster och samhällsförhållanden och den förändrade synen på köns- roller och kvinnors förvärvsarbete. Reformen bör därför primärt ta sikte på de generationer som vuxit upp under dessa förhållanden och med denna bakgrund. Särskild hänsyn måste tas till de generationer där ma- karna i en familj ofta haft den arbetsfördelningen att mannen utfört förvärvsarbete medan kvinnan skött hushållet och barnen. Dessa grup- per kan antas ofta ha inrättat sina liv efter hittills gällande lagstiftning och förlitat sig på fortbeståndet härav vid planeringen av sina förhållan- den. Om ett nytt system för efterlevandepensionering gjordes direkt och fullt ut tillämpligt för dem skulle de få sina förutsättningar i pensions- hänseende rubbade i väsentliga avseenden. Personer i de här berörda grupperna har nu i allmänhet kommit upp i ålder och har inte haft samma möjligheter till utbildning som yngre. Inte sällan har de en annan attityd till förvärvslivet än yngre, och deras möjligheter att få och ta ett arbete torde många gånger vara begränsade. För personer i denna grupp, dvs. vissa medelålders och äldre kvinnor, står också enbart en begränsad tid till buds för att anpassa sina förhållanden till det nya regelsystemet innan de uppnår pensionsåldern.

Av hänsyn till dessa grupper är det nödvändigt att omläggningen av efterlevandepensioneringen förses med långtgående och generösa över- gångsregler, som för dessa kategorier bereder ett visst fortsatt skydd en- ligt nuvarande regler om änkepension. Inte heller bör genom reformen pensionsrätten påverkas för de kvinnor som redan är änkor. Detta inne- bär att även yngre kvinnor som redan börjat uppbära änkepension när de nya reglerna träder i kraft skall vara bevarade fortsatt rätt härtill även fortsättningsvis och att några som helst ingrepp inte bör ske i deras pensionsrätt.

5.4. Utformningen av en reformerad efterlevandepensionering m. m.

5.4.1. Ett nytt system för efterlevandepension

I det föregående avsnittet har vi redovisat de utgångspunkter som enligt vår mening bör uppställas för reformeringen av familjepensioneringen. Mot bakgrund av dessa övergår vi nu till att närmare avgränsa de situa- tioner i vilka efterlevandepension bör utbetalas i framtiden. Därvid an- ger vi också huvuddragen i det reformerade system som vi lägger fram förslag till. Idet därpå följande avsnittet tar vi sedan upp principerna för och utformningen av övergångsreglerna.

Det nya system för efterlevandestöd som vi här lägger fram förslag till har starka beröringspunkter med det som föreslogs av pensionskom- mittén i betänkandet (SOU 1981 :61) Familjepension. I synnerhet gäller detta grunddragen i systemet och de principer på vilka detta vilar. I fråga om den närmare utformningen av olika regler har vi dock på en del punkter kommit till andra slutsatser än pensionskommittén och föreslår där avvikande lösningar. Detta gäller särskilt övergångsregleringen, som vi behandlar i avsnitt 5.4.2 nedan.

Som framgår av det tidigare anförda anser vi det uppenbart att ett särskilt efterlevandeskydd skall finnas kvar även i fortsättningen för min- deråriga barn. Det är klart påkallat att barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar skall garanteras medel av samhället till ett tryggat under- håll och ett rimligt mått av den standard som det hade före dödsfallet. Denna garanti bör barnet ha under hela tiden fram till dess det vuxit upp och erhållit förutsättningar att klara sitt uppehälle på egen hand. Som vi angett i det föregående avsnittet bör sålunda barnpensioneringen utgöra en central beståndsdel inom det nya systemet för efterlevandestöd. Det är därför angeläget att barnpensionen ges en sådan utformning att den kan lämna tillfredsställande kompensation för de ekonomiska konsekvenser som kan uppstå för barnet till följd av en förälders bortgång. För att detta syfte skall kunna uppfyllas krävs enligt vår mening att det genomförs vissa förändringar beträffande barnpensionens konstruktion och att det genomförs förstärkningar av barnpensioneringen i en del hänseenden. Härvid anser vi det vara särskilt angeläget att efterlevandestödet för barn i flerbarnsfamiljer uppmärksammas. Också det förhållandet att båda för- äldrarna numera i allt större utsträckning bidrar till barnens försörjning bör få återverkningar på uppbyggnaden av barnpensioneringen.

Som vi kommer att utveckla i avsnitt 6 nedan föreslår vi mot bakgrund härav att barnpensionerna fortsättningsvis skall utges opåverkade av den efterlevandepension som kan tillkomma en vuxen efterlevande. Vi lägger också fram förslag till en i huvudsak generell förbättring av barnpensio- nerna inom ATP, varvid tyngdpunkten läggs på förstärkningar av pen- sionerna för barn i familjer med flera pensionsberättigade barn. Vidare förelår vi förbättringar av pensionsförmånerna inom såväl folk- som tilläggspensioneringen för barn som förlorat båda sina föräldrar. Vi läg- ger också fram förslag till en viss mindre utvidgning av personkretsen för rätt till barnpension samt om en lättnad när det gäller möjligheten att få folkpension för utländska barn som vistas här i landet. En del ändringar föreslås också för att få till stånd bättre överensstämmelse mellan regler- na för folk- och tilläggspensioneringen. Detta gäller bl. a. åldersgränser- na, där vi dessutom lägger förslag om att barnpension i många fall skall kunna utbetalas till barn som är äldre än vad som är fallet med nuvaran- de regler.

När det sedan gäller stödet till vuxna efterlevande har vi, som utveck- lats i avsnitt 5.3, funnit det motiverat att låta samhällets särskilda åtgär- der ta sikte enbart på dem som är i yrkesaktiv ålder. Det bör alltså finnas en övre åldersgräns vid 65 är för efterlevandestödet. Redan enligt nuva-

rande regler gäller att änkepension inte utges inom folkpensioneringen till änkor som fyllt 65 år eller som gjort ett förtida uttag av ålderspension. I fråga om tilläggspensioneringen finns inte någon motsvarande övre åldersgräns för änkepension, vilket innebär att sådan pension där kan utbetalas samtidigt med egen ålderspension.

De ca två tredjedelar av alla nyblivna änkor och änklingar som upp- nått den allmänna pensionsåldern får, som framhållits i avsnitt 5.3, i regel medel till sin fortsatta försörjning genom ålderspension från folk- pensioneringen. Praktiskt taget alla såväl män som kvinnor som kommer att beröras av det reformerade systemet för efterlevandestöd kommer dessutom att uppbära ålderspension också från ATP. Härtill kommer att folkpension i form av ålderspension automatiskt uppräknas för den kvarlevande om en av två pensionsberättigade makar avlider samt att möjligheterna att få eller få förhöjt KBT ofta förbättras för den efterlevande.

En ordning av innebörd att efterlevandepension inte utges till den som uppbär egen ålderspension från den allmänna pensioneringen ligger också i linje med vad som förordats av socialpolitiska samordningsutred- ningen i dess betänkande ( SOU 1979:94 ) En allmän socialförsäkring, nämligen att normalt sett endast en förmån bör utges i en bestämd be- hovssituation (se avsnitt 3.2). Denna uppfattning har riksdagen anslutit sig till (SfU 1982/83:14, rskr. 211). Vi föreslår alltså att efterlevandepension inom ramen för det framtida systemet härför skall kunna utges endast till efterlevande som vid döds- fallet ännu inte har uppnått den allmänna pensionsåldern 65 år.

Vad gäller vuxna efterlevande i yrkesaktiv ålder är en första fråga hur den pensionsberättigade personkretsen lämpligen bör avgränsas. I denna fråga anser vi att rätten till efterlevandeförmåner liksom nu i första hand bör grundas på äktenskapet. Emellertid bör även vissa andra grupper omfattas av efterlevandeskyddet. Hänsyn måste tas till att allt fler männi- skor numera sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta. I den mån det framstår som motiverat och praktiskt genom- förbart bör efterlevandepensioneringen alltså ta sikte också på ogifta samboende.

En utgångspunkt för avgränsningen av den pensionsberättigade per- sonkretsen bör dock vara att det rört sig om en samlevnad med familje- funktioner och att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Vidare bör krävas att det vid tidpunkten för dödsfallet typiskt sett förelegat en sådan ekonomisk gemenskap mellan parterna, i form av ömsesidigt beroende av varandras insatser i ett gemensamt hus- håll, att den ena partens bortgång generellt kan sägas ha medfört menliga konsekvenseri ekonomiskt hänseende för den efterlevande. Detta bety- der bl.a. att det oavsett om det gäller äktenskap eller samboende i annan form — måste ha förelegat ett stadigvarande sammanboende mel- lan parterna vid tidpunkten för dödsfallet.

Detta villkor bör alltså gälla såväl gifta som därmed likställda grupper. Det innebär att äktenskapet som sådant inte blir av samma avgörande

betydelse för rätten till efterlevandeförmåner som inom hittillsvarande änkepensionering utan att större vikt läggs vid hur de faktiska förhållan- dena gestaltade sig. Om två makar stadigvarande levde åtskilda på grund av söndring i äktenskapet när en av dem avled, finns enligt vår mening inte motiv för att utge efterlevandepension. I dessa fall medför dödsfallet i regel inte samma förändring av den efterlevandes ekonomiska situation som om parterna sammanbodde och var ömsesidigt beroende av varand- ras insatser i ett gemensamt hushåll.

Det sagda innebär också att vi inte anser det motiverat att utvidga efterlevandepensioneringens tillämpningsområde till att omfatta från- skilda makar som inte återupptagit sammanlevnaden. För dessa medför dödsfallet oftast inte någon förändring av den ekonomiska situationen. I något fall kan visserligen en frånskild ha uppburit underhållsbidrag från den tidigare maken och bidragsrätten ha fallit bort i och med dödsfallet. Emellertid har sådana fall med tiden blivit allt mer ovanliga med den restriktiva praxis som utbildats när det gäller utdömande av underhålls- bidrag efter äktenskapsskillnad. Och de kan mot bakgrund av denna skärpta praxis förväntas bli än mer sällsynta för framtiden. När frågan om efterlevandestöd till frånskilda tidigare prövats har den också stän- digt avvisats av riksdagen. De argument som därvid framförts har enligt vår mening alltjämt bärkraft. Dessa argument har i huvudsak hänfört sig till svårigheterna att generellt ange kriterier som närmare avgränsade pensionsskyddet utan att göra kretsen så vid att socialt omotiverade utbe- talningar fick göras i en mängd fall. Det kan för en närmare redogörelse för de synpunkter som sålunda lagts på frågan hänvisas till pensions- kommitténs betänkande (SOU 1981 :61) Familjepension (s. 121—147).

Med de utgångspunkter som vi uppställt för efterlevandepensione- ringen faller utanför dess tillämpningsområde också fall av hushållsge- menskap mellan t. ex. syskon, mellan arbetskamrater, mellan samboen- de homosexuella av samma kön samt mellan föräldrar och vuxna barn.

I frågan om vilka grupper ogifta samboende som bör omfattas av efter- levandepensioneringen menar vi att det inte kan vara aktuellt att gene- rellt likställa alla som sammanbor utan äktenskap med gifta. Ett sådant likställande är inte motiverat av sociala skäl och är inte heller lämpligt med hänsyn till de svårigheter som skulle uppkomma vid det praktiska handhavandet av reglerna. Det är enligt vår mening av vikt att bestäm- melserna på området utformas så, att de kan tillämpas på ett enkelt sätt och utan ingående utredning och kontroll som kan uppfattas som integri- tetskränkande. Samtidigt måste givetvis beaktas att avgränsningen görs sådan att den kan ses som välmotiverad från sociala synpunkter.

Mot bakgrund av nu anförda skäl lägger vi i avsnitt 7.2 fram förslag om en enhetlig avgränsning av den pensionsberättigade personkretsen som innebär att rätt till efterlevandepension från ATP framdeles skall till- komma även vissa grupper ogifta samboende enligt samma regler som nu finns inom folkpensioneringen.

I avsnitt 5.3 har vi framhållit att förmånerna från efterlevandepensio— neringen primärt bör ge ekonomisk kompensation för de direkta och

omedelbara följderna av dödsfallet och att de bör syfta till att hjälpa den efterlevande att komma över de särskilda problem som kan förutsättas uppkomma under tiden närmast efter dödsfallet. Sådant behov av ekono- miskt stöd under en omställningstid omedelbart efter makens bortgång torde föreligga för i huvudsak alla efterlevande i yrkesaktiv ålder. Detta gäller såväl i fall då den avlidne varit förvärvsarbetande som då denne vid tidpunkten för dödsfallet ägnat sig åt arbete enbart i hemmet. Man torde kunna utgå från att förhållandena för den efterlevande förändras så radikalt genom makens bortgång att han eller hon under en övergångs- tid genomsnittligt sett är i behov av ett ekonomiskt tillskott för att under- lätta omställningen till den nya situationen. Med sikte på att ge den efterlevande tillfälle att under ekonomiskt tryggade förhållanden anpas- sa sin situation i vad avser ekonomi, arbete, bostad m. m. föreslår vi att samhället här skall träda in och under en begränsad tid ge ekonomiskt stöd i form av en periodiskt utgående efterlevandepension. Vårt förslag är att denna förmån skall benämnas omställningspension.

Syftet med denna pension är alltså inte att täcka kostnader för begrav- ning och liknande utan att ge ett ekonomiskt bidrag till den efterlevande själv. Pensionen bör utbetalas enligt enkla och tämligen generella regler under en bestämd tidrymd i direkt anslutning till dödsfallet. Den bör utges enbart i fall där det generellt sett kan sägas att det vid tidpunkten för dödsfallet förelåg en personlig och ekonomisk gemenskap mellan makarna och där den ena makens bortgång således inneburit en väsent- ligt förändrad ekonomisk situation för den andre.

Omställningspensionen skall således enligt vårt förslag utbetalas un- der en viss tid efter dödsfallet. Denna tidsperiod bör vara densamma för alla och således oberoende av den avlidnes eller den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Vid våra överväganden om hur lång tid som omställningspensionen regelmässigt bör utges har vi kommit till slutsatsen att denna tidsperiod lämpligen bör bestämmas till ett är som huvudregel.

Emellertid anser vi att det finns skäl att i vissa situationer ge den efter- levande möjlighet att uppbära omställningspension under längre tid än den ettårsperiod som följer av huvudregeln. Det gäller sådana fall där den efterlevande tar vård om barn som ännu inte uppnått viss ålder. I dessa situationer bör den efterlevande föräldern få tillfälle till en längre tids omställning och anpassning till de nya förhållandena med ekono- miskt stöd från samhället. Enligt vår bedömning får nämligen omställ- ningsproblemen oftast anses såväl mer omfattande som mer långvariga än eljest i fall då den efterlevande lämnas ensam med vården om ett eller flera minderåriga barn.

Vi vill här också erinra om att tyngdpunkten i den nya efterlevande- pensioneringen föreslås ligga på att tillgodose efterlevande barns intres- se. Häri ingår att barnet ges en tryggad uppväxt och möjligheter till en meningsfull samvaro med den kvarlevande föräldern. Det gäller alltså inte bara att tillförsäkra barnet en viss ekonomisk standard utan även att bereda den efterlevande föräldern ekonomiska möjligheter att ge barnet

samma omsorg och omvårdnad som det erhöll före dödsfallet. En av föräldrarna kunde då ha valt att ha deltidsarbete för att få erforderlig tid till daglig samvaro med barnet. Genom ekonomiskt stöd, till utfyllnad av den lagstadgade rätten till förkortad arbetstid för vård av barn, får den efterlevande föräldern möjlighet att fortsätta med denna kortare arbets- tid efter dödsfallet. Och i de fall då föräldern tidigare arbetat heltid kan han eller hon genom omställningspensionen beredas möjlighet att efter dödsfallet temporärt minska sin arbetstid med tanke på barnets behov av umgänge och med syfte att kompensera den avlidnes insatser härvidlag.

Detta stödbehov skiljer sig från det som barnpensionen är avsedd att tillgodose. Stödet bör därför utges direkt till den efterlevande vårdnads- havaren och inte i form av pension till barnet. Enligt vår mening bör omställningspension i denna form utges fram till dess det yngsta barnet blivit så gammalt att det fått bättre förutsättningar att klara sig självt och utan mer regelbunden tillsyn av annan. Vi föreslår därför att omställ- ningspension i dessa fall skall kunna utbetalas så länge som det yngsta barnet är yngre än tolv år.

Avsikten med den sålunda föreslagna omställningspensionen för för- längd tid är att den skall ge ett ekonomiskt tillskott till förälderns för- värvsinkomster för att föräldern under viss tid kan behöva minska sin arbetstid eller under fortsatt heltidsarbete åsamkas tillkommande utgifter som inte var nödvändiga så länge maken levde. Möjlighet upp- kommer också för den som så önskar att vara helt ledig från sitt arbete under en tid för att ta vård om barnen. Pensionen bör därför utbetalas på en nivå som täcker den efterlevandes försörjning.

I avsnitt 7.3 utvecklar vi ytterligare våra överväganden om och förslag till utformning av omställningspensionen.

En utgångspunkt för den reform som vi nu lägger fram förslag om är att efterlevande män och kvinnor i yrkesaktiv ålder i regel har möjlighet att erhålla en tryggad ekonomisk ställning genom inkomsterna av eget förvärvsarbete. Flertalet innehar säkerligen redan vid dödsfallet ett så- dant arbete och har kvar detta också därefter. I andra fall kan den efterle- vande ha börjat med eller återgått till förvärvsarbete under den tid då omställningspension har utgetts. I dessa situationer är det enligt vår me- ning efter omställningstidens utgång inte påkallat med något fortsatt ekonomiskt stöd från den allmänna pensioneringen i form av efterlevan- depension.

Detta gäller även för sådana fall där den efterlevande har en fast an- knytning till förvärvslivet vid tidpunkten för makens bortgång men sena- re får svårigheter att bereda sig inkomst genom arbete, t. ex. därför att den efterlevande då blir arbetslös. I sådana situationer är det inte döds- fallet som utgör grund för stödbehovet utan andra omständigheter. Här får den efterlevande på samma sätt som andra i motsvarande situation förlita sig på samhällets generella stödformer och åtgärder för arbetslösa m. fl.

Om det inte inträffar en drastisk förändring av den utveckling i fråga om kvinnors förvärvsfrekvens som ägt rum under de senaste decennier-

na, torde det i framtiden komma att bli ovanligt att en kvinna eller man —— i yrkesaktiv ålder befinner sig i en sådan situation att hon eller han helt saknar anknytning till arbetsmarknaden. Man måste dock räkna med att det också fortsättningsvis kommer att finnas ett mindre antal kvinnor och män som står utanför arbetsmarknaden eller som har en svag ställning där, när maken avlider. Detta kan gälla personer som saknar arbete på grund av vacklande hälsa, bristfällig utbildning, avsak- nad av yrkesvana eller boende på ort med brist på arbetstillfällen. Det kan också vara fråga om personer som visserligen har ett arbete men bara på deltid och med inkomster som inte förslår till en tryggad försörjning samt av personliga eller arbetsmarknadsmässiga skäl saknar möj- lighet att utöka sin arbetstid.

1 fall av detta slag bör enligt de utgångspunkter på vilka våra förslag vilar göras kraftiga insatser inom ramen för samhällets arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder. För det mindre antal efterlevande som i framtiden kommer att vara utan förvärvsarbete eller ha en svag ställning på arbetsmarknaden vid omställningstidens utgång bör alltså sättas in åtgärder för att undanröja förvärvshindren. Det är av vikt att dessa efter- levande kan erbjudas en reell möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga och att härigenom få en meningsfull sysselsättning som ger ekonomisk trygghet. Att vi vågar tillmäta åtgärder på detta område sådan vikt och tilltro beror på den betydelse som i den ekonomiska politiken läggs vid den fulla sysselsättningen. Målet här är att alla som vill ha arbete också skall ha möjlighet härtill. Kraftiga satsningar görs med detta syfte på bl. a. olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder.

Åtgärder på dessa områden kan sålunda förväntas bli av stor betydelse för de efterlevande som avses här. Sådana efterlevande bör få informa- tion om de möjligheter som arbetsmarknadsorganen kan erbjuda. De bör vidare ges tillfälle att genomgå erforderlig grund- eller yrkesutbildning eller erhålla hjälp till en placering i förvärvslivet genom insatser på det arbetsmarknadspolitiska fältet, t. ex. arbetsmarknadsutbildning eller be- redskapsarbete. Insatser av detta slag är i flera fall av sådan karaktär att de särskilt riktar sig till personer som är nytillträdande på arbetsmarkna- den eller som behöver stärka sin ställning där. De blir då givetvis av särskild vikt för de efterlevande som saknar arbete eller som vill utöka sin arbetsinsats. I fall av detta slag kan den efterlevande också erhålla eko- nomiskt stöd i form av t. ex. utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag eller om villkoren härför är uppfyllda arbetslöshetsersättning eller kon- tant arbetsmarknadsstöd.

Vi har övervägt huruvida skäl kan finnas att föreslå några särlösningar till förmån särskilt för gruppen efterlevande män och kvinnor med avse- ende på de regler som styr olika arbetsmarknads- och utbildningspoliti- ska åtgärder. Vi har då kommit till resultatet att några sådana särregler inte bör komma i fråga. En särbehandling på dessa områden av efterle- vande skulle innebära att hänsyn primärt skulle tas till orsakerna till svårigheterna på arbetsmarknaden i stället för behovet att komma till rätta med dem. Härtill kommer att redan det reguljära utbudet på de

aktuella områdena har en sådan omfattning och ett sådant innehåll att det i de flesta fall torde vara i huvudsak tillräckligt för att tillgodose behoven hos de efterlevande som berörs härav. Liksom hittills bör alltså också i framtiden änkor och änklingar få del av samhällets insatser inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken på samma villkor som andra i motsvarande situation.

Emellertid måste man nog räkna med att åtgärder på de berörda områ- dena inte heller i en framtid kommer att kunna helt undanröja proble- men för efterlevande som kan komma att ha en svag ställning på arbets- marknaden. Visserligen bör i princip alltid för efterlevande som har sär- skilda svårigheter på arbetsmarknaden som ett första steg till lösning av problemen göras olika insatser inom bl. a. arbetsmarknadspolitikens ram. Beträffande en liten grupp änkor och änklingar torde det dock kunna förutsättas att behovet av ekonomiskt stöd inte blir tillgodosett på denna väg. De generella stödformerna på arbetsmarknads- och utbild- ningspolitikens områden är inte utformade på sådant sätt att de i alla situationer kan ge ett ändamålsenligt skydd för samtliga efterlevande som står utanför förvärvslivet. T. ex. uppställs i vissa sammanhang krav på aktuell anknytning till arbetsmarknaden för att ekonomiskt stöd skall kunna utges. Den efterlevande kan på grund härav komma att ställas utan medel till sin försörjning under en övergångstid längre än den under vilken omställningspension utbetalas fram till dess åtgärderna på arbetsmarknadsområdet har gett åsyftat resultat.

Dessutom kan det i en del fall säkerligen komma att visa sig omöjligt från början eller sedan olika försök med sikte på en placering i för- värvslivet har misslyckats att bereda den efterlevande ett förvärvsar- bete till tryggande av försörjningen. En anledning härtill kan vara att den efterlevande kommit upp 1 åren eller att arbetstillfällen saknas på bo- stadsorten. En annan orsak kan vara att den efterlevandes hälsotillstånd är sådant att det är osäkert om han eller hon skall kunna erhålla ett förvärvsarbete som ger en tillräcklig inkomst. I vissa fall skulle det också kunna ses som oskäligt att begära att en efterlevande söker sig in på arbetsmarknaden. Detta kan t. ex. knappast krävas av den som kommit upp i 60-årsåldern och som inte förvärvsarbetat under en längre tid före makens bortgång.

I fall av detta slag framstår det enligt vår uppfattning som angeläget att samhället träder in och tryggar det fortsatta uppehållet för den efterle- vande så länge behov därav föreligger.

För en del efterlevande som befinner sig i denna situation kan egen- pension i form av förtidspension vara ett realistiskt alternativ. En förut- sättning för att sådan pension skall kunna beviljas den efterlevande är att det föreligger en medicinsk grund för nedsättningen av arbetsförmågan eller att den efterlevande uppfyller de särskilda villkor som gäller beträf- fande rätten till förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga skäl för äldre förvärvsarbetande (se avsnitt 2.1). Det bör här betonas att det för personer som tillhör kategorin äldre försäkrade (som huvudprincip 60 år eller äldre) gäller särskilt förmånliga villkor för rätten till förtidspension

också i allmänhet och att särdeles stränga krav här inte ställs i vad avser det medicinska villkoret.

Även om sålunda förtidspension i framtiden kan antas fylla en inte oväsentlig funktion när det gäller att bereda vissa änkor eller änklingar ett tillfredsställande ekonomiskt skydd, kan man troligen förvänta att det kommer att kvarstå en grupp efterlevande som inte uppfyller villkoren för rätt till sådan pension men som ändå inte kan få en godtagbar försörj- ning genom eget förvärvsarbete eller beträffande vilka detta inte kan begäras. För dessa finns ett behov av samhällsinsatser som bereder dem ett skydd efter makens död.

Vid våra överväganden har vi som ett alternativ för att komma till rätta med de problem som kan komma att föreligga för den mindre grupp efterlevande som här är aktuell prövat tanken på att mildra nuvarande villkor för rätt till förtidspension (och sjukbidrag). Detta skulle t. ex. kunna göras i den formen att man särskilt för gruppen efterlevande gick ifrån kravet på medicinska skäl för arbetsförmågans nedsättning och lät arbetsmarknadsmässiga och därmed jämförliga grunder bli tillfyllest för pensionsrätt.

Emellertid avvisar vi detta alternativ. Av principiella skäl bör förtids- pension i första hand tillkomma dem som har förvärvsförmågan nedsatt på medicinska grunder. Att utvidga rätten till förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga skäl till att gälla även personer som saknar aktu- ell arbetsmarknadsanknytning skulle strida mot grunderna för den re- form varigenom denna rätt infördes. Även hänsynen till andra försäkra- de som befinner sig i samma situation talar mot särregler till förmån för en speciell kategori. Det kan inte heller uteslutas att en utvidgning på detta sätt av förtidspensioneringen skulle innebära en risk att denna pen- sionering tillgreps i stället för åtgärder som kan ge den efterlevande möj- ligheter till förvärvsarbete.

Mot bakgrund av de sålunda redovisade övervägandena har vi kom- mit till slutsatsen att ansvaret för att det ytterligare behov för kortare eller längre tid av stöd utöver de generellt verkande åtgärderna och förmå- nerna som kan komma att göra sig gällande i fråga om efterlevande som har problem med att få en fast fot på arbetsmarknaden bör åvila den nya efterlevandepensioneringen. Vi föreslår därför att sådana efterle- vande som inte kan försörja sig genom eget arbete och inte heller har ålderspension, förtidspension eller samhällsstöd i annan form skall kun— na få rätt till fortsatt efterlevandepension också sedan omställningspen- sionen fallit bort. Pension föreslås i dessa fall kunna utbetalas i form av en efterlevandeförmån, benämnd särskild efterlevandepension. Berättiga- de härtill föreslås vara sådana efterlevande som på grund av arbetsmark- nadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller därmed jämförlig anledning har svårigheter temporärt eller för längre tid att bereda sig en tillfreds- ställande inkomst genom förvärvsarbete. Pensionen bör kunna utges som hel, två tredjedels eller halv pension allt efter nedsättningen av den efterlevandes förvärvsmöjligheter fr. o. m. omställningstidens utgång så länge försörjningssvårigheterna består, dock längst fram till uppnåd-

då 65 års ålder. I enlighet med de utgångspunkter som vi uppställt för vårt förslag bör krävas att det finns ett orsakssamband mellan dödsfallet och den efterlevandes försörjningsproblem samt att andra åtgärder inte ger till resultat att den efterlevande får en fast fot i arbetslivet och kan svara för sin egen försörjning.

Berättigade till särskild efterlevandepension torde i första hand bli änkor och änklingar som varit hemarbetande under en längre tid före dödsfallet och som har bristande utbildning och yrkesvana. Härtill torde i många fall komma sådana faktorer som nedsatt hälsa eller högre ålder. Särskild betydelse torde pensionen komma att få för efterlevande som är bosatta på orter med få arbetstillfällen och beträffande vilka man inte skäligen kan ifrågasätta att de skall flytta till annan ort där arbete kan finnas. I en del av dessa situationer kan det förutsättas att den särskilda efterlevandepensionen behöver utbetalas fortlöpande fram till dess den efterlevande beviljas ålders- eller förtidspension. I andra fall kan pensio- nen behöva utges under kortare tid till sådana efterlevande som kan antas få ett arbete inom den närmaste framtiden men som i avvaktan härpå annars skulle riskera att ställas utan medel till försörjningen. Det kan t. ex. gälla en änka eller änkling som saknar aktuell anknytning till arbetsmarknaden och som därför inte kan få arbetslöshetsstöd under väntetiden till dess lämpligt arbete kan erbjudas henne eller honom.

I avsnitt 7.4 utvecklar vi närmare våra överväganden om utformning- en av den särskilda efterlevandepensionen och preciserar där även de villkor som vi anser bör gälla för rätten till sådan pension.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag till reformerad efterlevande- pensionering att större grupper i aktiv ålder än för närvarande kommer att erhålla pensionsrätt men att pensionen i regel utges under kortare tid än enligt dagens system. Tyngdpunkten inom den framtida efterlevande— pensioneringen ligger på barnpensionerna, som förstärks i olika avseen- den. För vuxna efterlevande inriktas samhällets stöd på att ge alla i yrkes- aktiv ålder möjlighet att bereda sig inkomst genom eget förvärvsarbete. Inom den allmänna pensioneringen består det ekonomiska stödet — som utbetalas från både folk- och tilläggspensioneringen — av två olika för- måner: omställningspension och särskild efterlevandepension. Änkor och änklingar som inte fyllt 65 år får en i princip generell rätt till omställ- ningspension under en tid av ett år efter makens bortgång. Har den efter- levande vårdnad om barn som är under tolv år, utbetalas omställnings- pensionen fram till dess det yngsta barnet uppnår denna ålder. Den kan alltså då utges under som längst en tid av tolv år. Rätt till särskild efterle- vandepension tillkommer efterlevande män oc kvinnor som på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa e ler liknande omständig- het saknar möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete för viss begrän- sad tid eller tills vidare men som inte har rätt till förtidspension. Efterle- vande som uppnått den allmänna pensionsåldern erhåller ekonomisk trygghet genom ålderspensionen.

5.4.2 Övergångsregler

Det nya system för efterlevandepensionering som vi nu föreslår innebär en relativt stor förändring i förhållande till nuvarande familjepensione- ring och en avveckling av dagens änkepensionering. Som vi starkt beto- nat i avsnitt 5.3 är det inte realistiskt att låta de nya reglerna direkt ersätta de hittillsvarande och ge dem full verkan från en viss bestämd tidpunkt inom den närmaste framtiden. Hänsyn måste tas till de generationer som inrättat sina liv efter hittillsvarande lagstiftning och förlitat sig på fortbe- ståndet därav. Reformtakten måste bestämmas på ett sätt som gör att ekonomiskt svagare kategorier ges ett fortsatt skydd också under lång tid framöver enligt det regelsystem som har tillkommmit för att bereda dem trygghet efter bortgången av den som svarat för deras försörjning och ekonomiska standard. Till den reformerade efterlevandepensioneringen måste därför knytas långtgående och generösa övergångsbestämmelser.

Dessa övergångsbestämmelser bör ha till utgångspunkt att det nya regelsystemet skall ta sikte inte på nuvarande utan på kommande genera- tioner efterlevande. Den nya lagstiftningen bör således inte ges tillbaka— verkande kraft för dem som nu är efterlevande. Vidare bör den hittillsva- rande änkepensioneringen få fortsatt tillämpning även för vissa grupper kvinnor som blir efterlevande efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Dessa äldre regler kommer därigenom under en lång period framöver att få tillämpas vid sidan av det nya regelsystemet. Genom att på detta sätt ha en lång övergångsperiod mellan den nu gällande och den nya efterle- vandepensioneringen kan man få till stånd ett successivt inväxande i de nya reglerna och en mindre abrupt övergång till dessa.

Fråga uppkommer då hur avgränsningen skall göras mellan de kvin- nor som skall omfattas av hittillsvarande lagstiftning och de som skall ges rätt till förmåner från det nya systemet. Det måste härvid också bestäm- mas hur övergångsreglerna skall närmare utformas och om alla berörda kvinnor skall täckas av antingen det nya eller det äldre systemet eller om inte också mer glidande lösningar skulle vara att föredra. Särskilda be- stämmelser fordras även för samordning mellan nuvarande och nya för- måner så att inte en och samma familj kan komma i åtnjutande av såväl de förhöjda barnpensionerna som änkepension enligt äldre regler.

Vid utarbetandet av övergångsregleringen måste vidare kostnadsas- pekten beaktas. Våra förslag till förstärkningar av barnpensionerna och om införande av rätt till efterlevandepension till änklingar medför inte oväsentliga utgiftsökningar också på relativt kort sikt för folk- och tilläggspensioneringen. Om alla kvinnor som fötts före ikraftträdandet eller som då fyllt t. ex. 16 år skulle få behålla den rätt som i dag finns till änkepension, skulle därför totalt sett uppkomma kraftigt ökade kostna- der för den allmänna pensioneringen under lång tid framöver. En sådan lösning kan inte heller sägas vara påkallad från sociala utgångspunkter. Någon form av begränsning behövs därför. Övergångsregleringen måste således anpassas till de samhällsekonomiska villkoren.

När det först gäller övergångsregler för barnpensioneringen anser vi att

huvudregeln bör vara att de nya reglerna skall gälla enbart i de fall då barnets förälder avlider efter ikraftträdandet av den nya efterlevande- pensioneringen medan dagens bestämmelser skall ha fortsatt giltighet vid dödsfall dessförinnan. Emellertid har vi funnit undantag från denna huvudregel vara påkallade med avseende på en hel del av de föreslagna nyheterna, främst på folkpensionsområdet. I avsnitt 8.2 redovisar vi våra överväganden och förslag i dessa hänseenden.

I vad sedan avser efterlevande män anser vi den enda rimliga lösningen vara att de nya reglerna skall gälla fullt ut i de fall då kvinnan avlider efter ikraftträdandet. I och för sig skulle man här kunna tänka sig någon form av successivt ikraftträdande baserat på t. ex. mannens ålder vid dödsfallet. Vi har dock vid våra överväganden kommit till slutsatsen att tanken härpå bör avvisas av bl. a. administrativa skäl och på grund av svårigheterna att finna någon från social synpunkt godtagbar metod för en sådan avgränsning. Naturligtvis kan det inte heller komma i fråga att ge de nya reglerna retroaktiv verkan i så måtto att de skulle avse även män som blivit änklingar före ikraftträdandet. Detta skulle strida mot våra utgångspunkter för reformen och mot allmänna principer för över- gångsregleringar på socialförsäkringsområdet samt dessutom inled- ningsvis innebära mycket stora kostnadsökningar.

På motsvarande sätt som för män bör som huvudregel för efterlevande kvinnor gälla att det nya regelsystemet gäller vid dödsfall efter ikraftträ- dandet och hittillsvarande änkepensionering vid dödsfall dessförinnan.

Detta innebär att alla kvinnor som vid de nya reglernas ikraftträdande redan uppbär (eller skulle ha kunnat uppbära men ännu inte beviljats) änkepension enligt dagens system bör ha fortsatt rätt härtill också för tiden därefter. Som tidigare påpekats kan det inte komma i fråga att ge den nya lagstiftningen tillbakaverkande kraft och införa regler som på- verkar pensionsrätten för dessa änkepensionärer. Dessa skall alltså en- ligt vårt förslag få behålla sin änkepension ograverad också fortsätt- ningsvis och få den fortsatta rätten därtill prövad helt med tillämpning av hittillsvarande regelsystem. Änkepensionen skall således till dessa kvin- nor utbetalas inom folkpensioneringen fram till dess kvinnan fyller 65 år och inom ATP till dess hon avlider eller rätten till pension dessförinnan upphör på grund av omgifte. Eftersom änkepension inom ATP kan bevil- jas också mycket unga kvinnor betyder detta att denna pensionsform kommer att ha fortsatt betydelse också mer än 50 år efter det nya syste- mets införande.

Vad därefter beträffar kvinnor som vid reformens ikraftträdande inte är änkor skulle den huvudregel som vi uppställt ovan innebära att de alla föll inom ramen för den reformerade efter]evandepensioneringen. Av skäl som vi utvecklat i det föregående kan det emellertid inte komma i fråga att låta detta bli följden av de nya reglerna. Huvudregeln måste därför modifieras i väsentliga avseenden. Innebörden av denna modifie- ring bör vara att ett fortsatt skydd från dagens änkepensionering skall beredas också betydligt större grupper än de som redan är änkor vid det nya systemets införande. Vid avgörandet av hur denna grupp skall av-

gränsas anser vi att en utgångspunkt bör vara att detta fortsatta skydd enligt hittillsvarande regler skall tillkomma sådana kvinnor som typiskt sett kan sägas vara i behov av ett änkepensionsskydd även i fortsättning- en och att skyddet även bör anpassas till vad som generellt sett kan antas vara motiverat från sociala synpunkter. En annan utgångspunkt är att samma principer bör gälla för övergångsregleringen inom både folk- och tilläggspensioneringen.

Den sålunda påkallade avgränsningen kan givetvis åstadkommas på olika vägar. En möjlighet skulle kunna vara att låta kvinnor i alla åldrar under en övergångstid komma i åtnjutande av en inkomst- eller behovs- prövad form av nuvarande änkepension. En annan möjlighet vore att ha kvar dagens änkepensionering men skärpa villkoren för rätt härtill gene- rellt. Flera väsentliga nackdelar skulle emellertid vara förenade med så- dana lösningar, och vi har därför valt att inte bygga vidare på dessa principer.

I stället förordar vi övergångslösningar som till utgångspunkt tar kvin- nans ålder vid tidpunkten för det nya regelsystemets ikraftträdande och som även tar i beaktande mannens ålder då genom en anknytning till de pensionspoäng som fram till dess tillgodoräknats honom inom ATP. Dessa våra förslag innebär därmed att nuvarande änkepensionering skall ha fortsatt tillämpning i oförändrad eller i på vissa sätt begränsad utsträckning för kvinnor som vid ikraftträdandet uppnått viss ålder. Hur omfattande detta fortsatta skydd skall vara, blir också beroende av kvin- nans ålder, varvid äldre kvinnor ges rätt till förmåner enligt hittillsvaran— de system i större utsträckning än yngre kvinnor.

Vid valet av var dessa åldersgränser skall dras bör enligt vår mening å ena sidan beaktas att dessa inte gärna bör bli så låga att det blir fråga om en onödigt lång tid innan de nya reglerna får någon egentlig betydelse. Å andra sidan bör skyddet för äldre kvinnor i behov av änkepension inte försvagas, och kvinnor i allmänhet måste ges tillfälle att bygga upp ett ordentligt egenpensionsskydd inom ATP under ett inte alltför ringa antal år. Möjlighet bör också finnas för de familjer som så önskar att på annan väg förvärva ett änkepensioneringen motsvarande riskskydd utan orim- ligt höga kostnader.

Ett generellt villkor för fortsatt skydd från dagens änkepensionering anser vi det naturligt att uppställa. Detta krav innebär att kvinnan måste ha varit gift med mannen (eller såvitt gäller folkpensioneringen samman- boende med honom enligt likställighetsregeln) vid den nya lagstiftning- ens ikraftträdande för att pension efter honom skall kunna utbetalas om han senare avlider. Några möjligheter bör rimligen inte finnas att efter de nya reglernas införande ”gifta sig till” ett riskskydd från hittillsvarande änkepensionering.

Mot bakgrund av de anförda synpunkterna har vi funnit en lämplig avvägning vara att dra en gräns på så sätt att alla gifta kvinnor som vid ikraftträdandet är 60 år eller äldre skall ha kvar änkepensionsskyddet enligt dagens regler helt oförändrat. En annan gräns föreslår vi skall dras på sådant sätt att gifta kvinnor som fyllt 45 men inte 60 år när de nya

reglerna träder i kraft i princip skall omfattas av dagens änkepensione- ring också fortsättningsvis, dock på särskilda villkor fr. o. in. det att kvin- nan uppnår pensionsåldern. Gifta kvinnor som vid ikraftträdandet av den nya efterlevandepensioneringen är yngre än 45 år omfattas enligt vårt förslag i princip av denna men får dessutom viss rätt till änkepension enligt det nu gällande systemet härför. Gifta kvinnor hänförs alltså till tre olika kategorier. I vad mån de föreslagna eller de hittillsvarande reglerna skall tillämpas om kvinnan blir änka efter den nya lagstiftningens ikraft- trädande avgörs av vilken kategori kvinnan är att hänföra till. De tre kategorierna är: 1. gifta kvinnor som är 60 år eller äldre vid ikraftträdan- det, 2. gifta kvinnor som äri åldern 45 _ 59 år vid ikraftträdandet, 3. vissa gifta kvinnor som är yngre än 45 år vid ikraftträdandet.

Med dessa lösningar kommer det nya regelsystemet att omfatta i hu- vudsak de kvinnor som vid införandet härav är yngre än 45 år. Det kommer alltså att primärt avse sådana kvinnor som i stor utsträckning redan i dag förvärvsarbetar och som vuxit upp under de förändrade samhällsförhållanden som utgör grund för den föreslagna reformen. För dessa kvinnor torde mannens död i regel inte medföra samma långvariga svåra ekonomiska konsekvenser som för äldre kvinnor. Som antytts ovan kommer dessa yngre kvinnor dessutom att kunna få del av vissa förmå- ner från dagens änkepensionering, motsvarande vad den avlidne man- nen kan sägas ha ”intjänat” fram till tidpunkten för det nya systemets införande. Gifta kvinnor som vid ikraftträdandet är 45 år eller äldre omfattas således med våra förslag i princip av hittillsvarande regelsy- stem. Som vi utvecklar i det följande föreslår vi dock vissa särregler fr.o.m. 65 års ålder för efterlevande kvinnor som vid ikraftträdandet inte har fyllt 60 år och som därefter blir änkor.

De föreslagna övergångsreglerna med avseende på kvinnor som inte uppbär änkepension vid ikraftträdandet innebär i huvudsak följande.

För det första betyder förslagen att de gifta kvinnor som vid ikraftträ- dandet redan är ålderspensionerade eller nära den allmänna pensionsål- dern skall ha kvar rätten till änkepension också fortsättningsvis helt på de nu gällande villkoren. Sådan rätt skall tillkomma alla kvinnor som vid ikraftträdandet är 60 år eller äldre. Dessa kvinnor skall alltså, om de var gifta vid ikraftträdandet, kunna beviljas änkepension enligt hittillsvaran- de regler efter mannen om denne skulle avlida efter det nya systemets införande. Änkepensionen utbetalas då helt enligt nuvarande regler, vil- ket bl. a. innebär att kvinnorna kan samtidigt erhålla både änkepension och egen ålderspension från ATP utan att någon av dessa förmåner redu- ceras.

För det andra innebär förslagen att även gifta och därmed jämställda kvinnor, som vid ikraftträdandet fyllt 45 men inte 60 år, skall kunna bevil- jas änkepension enligt dagens regler också i fortsättningen. Med hänsyn till att en hel del kvinnor i denna grupp som genomsnittligt sett kan antas vara i behov av ett mera omfattande fortsatt riskskydd genom änke- pensioneringen säkerligen befinner sig i samma situation som något yngre kvinnor bör dock gälla vissa särregler som i någon mån utjämnar

pensionsvillkoren för de olika grupperna och som innebär att kvinnans ålder vid ikraftträdandet inte blir den enda bestämmande faktorn. Även kostnadshänsyn talar för sådana särregler.

Om en kvinna i den nämnda kategorin har haft förvärvsarbete och intjänat rätt till egen tilläggspension, bör hon inte alltid vid sidan härav kunna såsom ålderspensionär dessutom uppbära en oreducerad änke- pension från ATP enligt dagens regler efter mannen om denne skulle avlida. Vi har funnit en rimlig avvägning vara att dessa kvinnor ges en garanti för att de såsom änkor och ålderspensionerade får behålla minst hälften av familjens tidigare pensionsinkomster men att det i övrigt görs en samordning mellan änke- och egenpensionerna från ATP. Fram till dess kvinnan fyller 65 är bör dock rätt till änkepension enligt hittillsva- rande regler föreligga inom både folk- och tilläggspensioneringen.

Med de regler som vi sålunda föreslår ges alla kvinnor som vid ikraft- trädandet av den reformerade efterlevandepensioneringen är 45 år eller äldre en garanti för såväl grundtryggheten som för den tidigare ekono- miska standarden. Under tiden framtill fyllda 65 år svarar folkpensionen i form av änkepension för det grundläggande underhållet och änkepen- sion från ATP för ett standardtillskott relaterat till mannens tidigare inkomster. Fr. o. m. 65 års ålder övertar folkpensioneringens ålderspen- sion ansvaret för att ge kvinnan en tillfredsställande grundförsörjning. Dessutom kan hon i regel i form av änkepension och egenpension från ATP erhålla minst vad som krävs för att hon skall vara bevarad vid sin andel av familjens tidigare standard, dvs. minst hälften av makarnas samlade tilläggspensioner.

För det tredje anser vi, som vi framhållit i det föregående, att inte heller för kvinnor som vid ikraftträdandet av de nya reglerna är yngre än 45 år skyddet från den nuvarande änkepensioneringen bör avskaffas helt och hållet direkt i och med ikraftträdandet. Även kvinnor i denna grupp kan ha planerat sin ekonomi under påräknande av detta skydd och kan få svårigheter att finna alternativa vägar att bygga upp ett som de kan anse behövligt motsvarande skydd. Detta kan t. ex. vara fallet om mannen är väsentligt äldre än kvinnan. Ibland har också gjorts gällande att, i alla fall där mannen förvärvsarbetat och tillgodoräknats ATP-po- äng härför, han samtidigt har tjänat in rätt till oantastbar änkepension efter honom på grundval av dessa poäng. Även om någon formell sådan rätt knappast kan sägas föreligga inom ett fördelningssystem som tilläggspensioneringen, finns enligt vår mening tunga sociala skäl att i det nu aktuella sammanhanget ta hänsyn till synpunkter av detta slag. Vi vill dock betona att det här rör sig om en lösning som helt betingas av omständigheterna i bara detta sammanhang. Det är alltså inte fråga om något principiellt ståndpunktstagande från vår sida till bärkraften gene- rellt sett av det sålunda hävdade argumentet. Tvärtom bör den föreslagna lösningen ses som en undantagsföreteelse motiverad av de speciella om- ständigheterna ijust det fall som nu behandlas.

Mot bakgrund av bl. a. det anförda bör således också för den nu ifråga- varande kategorin kvinnor ges ett visst skydd från nuvarande änkepen-

sionering. En förutsättning härför bör vara att kvinnan vid ikraftträdan- det av de nya reglerna redan omfattas av riskskyddet inom den nuvaran- de änkepensioneringen, dvs. att hon då uppfyller villkoren för rätt till änkepension. Skyddet bör i princip innebära att dessa kvinnor även efter ikraftträdandet behåller en rätt till änkepension från ATP som grundas på den ATP-rätt som tillgodoräknats mannen fram till tidpunkten för ikraftträdandet. Och eftersom folkpensionen ger ett pensionsskydd för det första basbeloppet av inkomsten, bör motsvarande skydd föreligga även från folkpensioneringens änkepension. Självfallet måste dock göras en samordning mellan dessa änkepensioner och förmåner från det nya regelsystemet. En samordning bör också göras mellan änkepension och egenpension från ATP när kvinnan uppnått 65 års ålder.

För det fjärde innebär förslagen att kvinnor som inte kan hänföras till någon av de tidigare kategorierna skall omfattas av den reformerade ef- terlevandepensioneringen, om deras make (eller därmed likställd) skulle avlida efter det nya regelsystemets införande.

Det anförda beträffande efterlevande kvinnor innebär sammanfatt- ningsvis att äldre regler alltjämt bör gälla om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Vid dödsfall efter ikraftträdandet gäller de nya bestäm- melserna för alla kvinnor som vid tidpunkten för ikraftträdandet är yng- re än 45 år. Denna grupp kvinnor kan dock dessutom enligt särskilda regler få rätt till en hel eller delar av en hel änkepension från folk- och tilläggspensioneringen. Kvinnor som vid ikraftträdandet är 45 år eller äldre har i princip fortsatt rätt till änkepension enligt hittillsvarande reg- ler och omfattas alltså inte alls av de nya reglerna. För kvinnor som är 60 år eller äldre vid ikraftträdandet tillämpas hittillsvarande regler för änke- pension fullt ut, medan det för kvinnor som är i åldern 45—59 år vid det nya systemets införande gäller särskilda regler för beräkningen av änke- pension från ATP fr.o.m. det att kvinnan uppnått 65 års ålder.

Vi är medvetna om att den sålunda föreslagna övergångsregleringen kan förefalla tillkrånglad och inte medverka till att förenkla regelsyste- met inom den allmänna försäkringen. Vi anser dock att detta är en ofrån- komlig följd som måste accepteras om man vill få till stånd regler som innebär en lämplig avvägning mellan olika gruppers behov och som ut— gör en från sociala synpunkter tillfredsställande avgränsning mellan det hittillsvarande och det nya regelsystemet samtidigt som kostnadsökning- arna totalt sett begränsas. Vi vill också starkt understryka vikten av att försäkringskassorna. och riksförsäkringsverket gör kraftfulla insatser för att lämna information om innebörden av reformen. Sådana insatser bör riktas dels till allmänheten, dels till de efterlevande som berörs av de olika reglerna. Vi är övertygade om att de som omfattas av reformen skall på den vägen kunna få erforderliga kunskaper om vad övergångsbestäm- melserna innebär och om i vad mån olika grupper är att hänföra till det äldre eller det nya regelsystemet för efterlevandepension.

De övergångsbestämmelser som vi föreslår medför att det också under mycket lång tid efter det nya systemets ikraftträdande kommer att nybe- viljas änkepension enligt hittillsvarande regler. Dessutom kommer att

fortsätta att utgå sådan änkepension som beviljats dessförinnan. Dessa övergångsbestämmelser får till följd att det också långt efter ingången av nästa sekel kommer att årligen nybeviljas ett inte obetydligt antal änke- pensioner med stöd av de nuvarande reglerna härför. Änkepensionering- en i nu gällande utformning kan antas vara helt avvecklad inom tilläggs- pensioneringen först efter år 2050. Inom folkpensioneringen sker av- vecklingen snabbare, eftersom pension här inte utges efter det att änkan fyllt 65 år. Redan 20 år efter ikraftträdandet kommer därför att ha skett en väsentlig minskning av antalet änkepensioner här. Helt avvecklade kan dessa dock inte förväntas bli förrän efter ytterligare 20—25 år.

Att två regelsystem sålunda under mycket lång tid kommer att få till- lämpas vid sidan av varandra skulle måhända kunna ses som en nackdel. Detta är dock en nödvändig konsekvens om man vill undvika alltför drastiska övergångslösningar och erbjuda ett fortsatt skydd enligt dagens regler åt de kvinnor som påräknat detta. En förkortning av den långa övergångstiden kan åstadkommas endast om man generellt begränsar rätten till fortsatt änkepension för alla kvinnor och således även för dem som redan uppbär sådan pension vid tidpunkten för reformens ikraftträ- dande. Av våra överväganden i det föregående framgår att vi inte kan acceptera sådana lösningar och att vi inte är beredda att lägga fram förslag med den innebörden.

Våra närmare förslag i de här berörda hänseendena utvecklar vi i av- snitt 8.3.

5.4.3 Ikraftträdande m. m.

När det gäller frågan om tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande anser vi, som vi utvecklat i avsnitt 5.1.3, att det inte bör finnas skäl att hysa någon större tvekan inför möjligheterna att nu genomföra den före- slagna reformen på efterlevandepensioneringens område. Enligt våra förslag skall till det nya regelsystemet knytas långtgående övergångsbe- stämmelser till skydd för äldre och medelålders kvinnor. Och även inom ramen för det nya systemet kommer att finnas skyddsregler med syfte att garantera den ekonomiska tryggheten för efterlevande som har svårighe- ter att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Det är också väsentligt, som framhållits i avsnitt 5.1.3, att ett beslut fattas så snart som möjligt med hänsyn till angelägenheten av att målet för reformsträvandena pre- ciseras och till möjligheterna att låta övergångsreglerna bli så långtgåen- de som vi föreslår.

Mot bakgrund härav anser vi att det nya systemet bör börja tillämpas så snart det kan ske med hänsyn till behovet av skälig förberedelsetid. En sådan är behövlig för att ge försäkringskassorna och riksförsäkringsver- ket tillfälle att genomföra de administrativa förändringar och den utbild- ning som reformen föranleder. Tid bör också ges för information till allmänheten om innebörden av det nya systemet.

Vidare torde parterna på arbetsmarknaden behöva viss tid för att ge- nomföra de anpassningar som kan vara påkallade på tjänstepensione-

ringarnas område. Som vi beskrivit i avsnitt 2.2 utges i dag förmåner i form av änkepension —— och även änklingspension inte bara från den allmänna pensioneringen utan från de olika pensionsordningar som grundas på kollektivavtal mellan arbetsmarknadsparterna. Dessa tjäns- tepensioneringar är på olika sätt samordnade med den allmänna pensio- neringen, vars förmåner i många fall utgör grunden för avtalspensioner- na. Från de senare utbetalas sedan i regel ett tillägg beräknat enligt olika modeller till pensionen från den allmänna försäkringen. Detta innebär att parterna på arbetsmarknaden — efter beslut om den reform inom den allmänna pensioneringen som vi nu lägger förslag till torde bli nödsakade att ta upp förhandlingar om en anpassning av tjänstepen- sioneringarnas regler för familjepension till de nya bestämmelserna för efterlevandepension i det allmänna systemet. Sådana förhandlingar kan beräknas ta viss tid i anspråk, och det är därför påkallat att även arbets- marknadsparterna och berörda pensionsadministrativa organ ges erfor- derlig tid för genomförandet av den nödvändiga anpassningen.

Med beaktande av de angivna aspekterna har vi kommit till slutsatsen att den 1 januari 1989 bör kunna vara en lämplig tidpunkt för införandet av det nya regelsystemet. Vi föreslår därför att detta skall träda i kraft vid denna tidpunkt.

En särskild fråga är vilken inverkan de nya reglerna för familjepension kan få för de konventionsförpliktelser som Sverige åtagit sig genom olika multilaterala överenskommelser som ålägger ratificerande stat att garan- tera befolkningen en viss minimistandard på olika områden inom det sociala trygghetssystemet. Konventionsbestämmelser om efterlevande- förmåner, som har ratificerats av Sverige, finns i Europarådets sociala balk och protokoll samt i ILO-konventionen nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner. En redovisning av innehållet i dessa konventioner finns i pensionskommitténs betänkande (SOU 1981161) Familjepension (s. 115—120). I detta betänkande har pensionskom- mittén också redovisat en genomgång av reglerna i konventionerna i relation till det av kommittén då framlagda förslaget till reformering av familjepensioneringen. Därvid har kommittén kommit till slutsatsen att det då föreslagna nya efterlevandestödet inte torde stå i strid med de åtaganden som konventionerna innebär. De förslag som vi nu lägger fram till reformerad efterlevandepensionering bygger på samma princi- per och har till sin huvudsakliga innebörd stora likheter med pensions- kommitténs förslag. Med hänsyn härtill kan vi konstatera att inte heller våra förslag till nytt efterlevandestöd torde innebära någon motsättning till de konventionsåtaganden som Sverige har till följd av de olika multi- laterala överenskommelserna.

Vid sidan härav finns emellertid ett flertal bilaterala socialförsäkrings- konventioner mellan Sverige och en rad andra länder. Dessa bygger på förekomsten av änkepensionering i Sverige. Fråga uppkommer därföri vad mån konventionerna kommer att vara tillämpliga med avseende på de nya former av efterlevandepension som vi nu föreslår. Härvidlag skul- le kunna göras gällande att konventionernas bestämmelser om änkepen-

sion kommer att gälla omställningspension och särskild efterlevande- pension. Enligt förslag som redovisas i avsnitt 7.5.2 skall dock särskild efterlevandepension inte utbetalas vid bosättning utanför Sverige på grundval av regler i den svenska lagstiftningen. Bl. a. denna omständig- het skulle kunna motivera en revidering av konventionerna på denna punkt. Frågan härom får lämpligen bedömas vid konventionsförhand— lingar och i kontakt med de olika andra länderna. I specialmotiveringen till 5 kap. AFL utvecklar vi ytterligare några synpunkter på frågan om tillämpningen för framtiden av olika socialförsäkringskonventioners regler på de områden som här berörts.

Slutligen skall här beröras frågan om inkomstprövningen av änkepen- sion till kvinnor som blivit änkor före den I juli 1960. Som beskrivits i avsnitt 2.1.2 är all sådan änkepension helt eller delvis inkomstprövad. I olika sammanhang bl. a. i ett flertal motioner till riksdagen har ställts krav på avskaffande av denna prövning. Dessa har dock alltid avvisats. ,

Även vi anser att det inte finns skäl att nu ändra dessa regler. Dessa kommer är 1989 inte att beröra fler än ca 400 kvinnor och kan förväntas bli praktiskt taget utan verkan ett fåtal år därefter, då nästan alla de änkor som här är aktuella fått änkepensionen omvandlad till ålderspen- sion. Vidare bör bemärkas att det inte skulle bli de sämst ställda änkepen- sionärerna som skulle gynnas av en ändring; för den som saknar eller har låg sidoinkomst inverkar ju inkomstprövningen inte reducerande på pensionen. Härtill och främst kommer att det knappast bör komma i fråga att i en situation där förslag läggs fram om en reform med syfte att generellt minska betydelsen av dagens änkepensionering samtidigt före- slå en åtgärd som får till följd att änkepensioneringen i dess nuvarande form ytterligare framhävs. Hittillsvarande regler på området bör alltså kvarstå oförändrade.

5.4.4 Angränsande förmåner

I vårt uppdrag får anses ingå att göra en översyn även av reglerna om förmåner till efterlevande inom arbetsskadeförsäkringen. Dessa regler är uppbyggda efter mönster av motsvarande bestämmelser på den allmän- na pensioneringens område. Samma skäl som talar för en förändring på detta senare fält kan därför anföras till förmån för att genomföra en reform med liknande inriktning beträffande arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner. En sådan omläggning är sålunda enligt vår me- ning både naturlig och ofrånkomlig, mot bakgrund även av de regler som finns om samordning mellan förmåner från de båda systemen.

Denna reformering på arbetsskadeförsäkringens område bör göras med samma utgångspunkter och samma huvudinriktning som för efterle- vandepensioneringen. Detta gäller även beträffande de övergångslös- ningar som behövs till skydd för bl. a. äldre kvinnor. Samtidigt bör dock hänsyn tas till de skadeståndsrättsliga inslag som finns i arbetsskadeför- säkringen, och även denna försäkrings relativt sett högre ersättningsgra- der bör tillåtas få genomslag också i framtiden.

I avsnitt 9 redovisar vi våra överväganden och förslag beträffande det framtida stödet till efterlevande inom arbetsskadeförsäkringen.

Också de särskilda folkpensionsförmånerna hustru- och barntillägg har nära anknytning till dagens familjepensionering. Hustrutillägget bygger sålunda på förekomsten av änkepension och vilar på samma bak- omliggande principer som denna. Reglerna för både hustru- och barn- tillägg tillkom vid en tid då folkpensionsförmånerna var låga och innan varken tilläggspensioneringen eller pensionstillskotten tillkommit. Ett behov fanns då av särskilda tillägg till folkpensionen för pensionstagare som försörjde hustru eller barn. Sedan i olika omgångar folkpensionerna generellt förbättrats högst väsentligt och flertalet berörda pensionstagare numera får del av även ATP-förmåner kan behovet av sådana tillägg inte längre anses alls lika framträdande som vid införandet av dem. Härtill bidrar även den utbyggnad som skett av annat samhällsstöd till bl. a. barnfamiljer. Reglerna för förmånerna är också för närvarande upp- byggda på sådant sätt att tilläggen i många fall kan utbetalas även i situationer där det inte kan sägas föreligga något mer utpräglat behov därav. Det finns vidare en allmän strävan, som tagit sig praktiska uttryck på många närliggande områden, att undvika den typ av specialdestinera- de förmåner för maka och barn som hustru- och barntilläggen är exempel på. Grundval för denna strävan är såväl principiella överväganden som förenklings- och samordningsskäl. En renodling av det socialpolitiska bidragsområdet är nödvändig om det skall finnas möjligheter för en- skilda och samhället att bedöma det samlade utfallet av olika social- politiska satsningar. Även andra skäl talar för en sådan renodling och förenkling.

Mot bakgrund av bl. a. de sålunda skisserade synpunkterna föreslår vi i avsnitt 10 och 11 att hustru- och barntilläggen successivt skall utmöns- tras ur lagstiftningen. Särskilda övergångslösningar knyts dock till denna avveckling.

6 Förmåner till efterlevande barn

6.1. Inledning

Som vi understrukit i avsnitt 5.4.1 bör barnpensionerna ges en framskju- ten plats inom en reformerad efterlevandepensionering. Det är enligt vår mening väsentligt att förmånerna för efterlevande barn har en sådan utformning att de kan tillgodose de krav som rimligen kan ställas på att ge barnen en tillfredsställande kompensation för de ekonomiska följder- na av att en av eller båda föräldrarna avlider.

Liksom hittills bör barnpension även i framtiden utbetalas från både folk- och tilläggspensioneringen. Enligt motsvarande principer som för bidragsförskott i kombination med underhållsbidrag enligt föräldrabal- ken bör alltså efterlevande barn tillförsäkras en ekonomisk grundtrygg- het — genom folkpensioneringen samt dessutom ha möjlighet att från tilläggspensioneringen få ett standardtillskott som är relaterat till den avlidne förälderns tidigare inkomster.

Några mer genomgripande förändringar av barnpensioneringens konstruktion är enligt vår uppfattning inte påkallade. Nuvarande princi- per för avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen och för beräkningen av barnpension bör alltså kunna ligga fast. De förändringar innefattande förstärkningar generellt och för vissa särskilda kategorier barn som i enlighet med vad som utvecklats i avsnitt 5.4.1 vi anser vara motiverade bör alltså kunna utformas på sådant sätt att de ryms inom ramen för pensionssystemets nuvarande grundprinciper. Som vi betonat i föregående avsnitt är en väsentlig utgångspunkt för den genom- gång som vi gjort av barnpensioneringens regelsystem och för de änd- ringar som vi därvid funnit påkallade att det bör ske en ökad samordning och förenkling av det ekonomiska stödet för barn. Med bl. a. detta syfte föreslår vi att reglerna för folk— och tilläggspensioneringen görs enhetliga och att vissa föråldrade särregler avvecklas.

Av detta skäl lägger vi i det följande fram även några smärre förslag till ändringar av reglerna för bidragsförskott. Med hänsyn till det likartade syftet med barnpension från folkpensioneringen och bidragsförskott, som båda avser att tillgodose det grundläggande behovet av ekonomiskt stöd till barn i enförälderfamiljer, är det enligt vår mening motiverat att förutsättningarna för rätten till dessa båda förmåner överensstämmer

inbördes så långt som möjligt. Även nivåerna för de två förmånerna bör vara i huvudsak desamma.

6.2. Personkretsen

6.2.1. Allmänt

Rätt till barnpension tillkommer enligt de nu gällande reglerna inom både folk- och tilläggspensioneringen den avlidnes biologiska barn. Pensionsrätt föreligger oberoende av om den avlidne hade vårdnaden om barnet och likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet vid tidpunkten för dödsfallet. Barnpension utges således även efter en förälder som, t. ex. på grund av äktenskapsskillnad, separerat från den andre föräldern och skilts från vårdnaden om barnet. Detta förhållande påverkas inte av att den andre föräldern gifter om sig och barnet således får en styvförälder. Å andra sidan har barnet då inte rätt till pension efter styvföräldern om denne skulle avlida. På motsvarande sätt behåller barnet pensionsrätt efter sina biologiska föräldrar även om barnet vistas hos fosterföräldrar och detta också i fall då vårdnaden anförtrotts särskilt förordnad förmyndare. Någon rätt till barnpension efter fosterföräldrarna uppkommer däremot inte. Den här beskrivna rät- ten till pension efter biologisk förälder bryts först om barnet adopteras av annan (än make till den avlidne föräldern). I detta fall upphör pensions- rätten efter den biologiska föräldern. I stället uppkommer en rätt till pension efter adoptanten.

Barnpensioneringen har sin grund i familjerättens regelsystem och har till syfte att lämna ersättning för bortfallet underhåll. Den överensstäm- mer även med de principer som gäller för arvsrätten. En naturlig ut- gångspunkt är enligt vår mening att också i fråga om den barnpensions- berättigade personkretsen hålla fast vid vad som gäller i dessa hänseen- den.

Någon utvidgning av rätten till barnpension till att omfatta andra ka- tegorier än biologiska barn och adoptivbarn bör enligt vår mening inte komma i fråga. Häremot talar både principiella och administrativa skäl. T. ex. är styvbarn och fosterbarn tillförsäkrade ekonomiskt stöd i förhål- lande till de biologiska föräldrarna genom underhållsbidrag eller bi- dragsförskott eller i form av barnpension efter dem. För fosterbarn utges dessutom i regel särskild ersättning 'till fosterföräldrarna för barnets un- derhåll. Om dessa barn dessutom skulle ges rätt till barnpension efter styv- resp. fosterförälder, skulle det medföra att barnet fick dubbel kom- pensation och ett mer omfattande riskskydd än andra barn. Också andra tungt vägande skäl talar mot en utvidgning av diskuterat slag. En ingåen- de redogörelse för dessa har i betänkandet ( SOU 1981:61 ) Familjepen- sion lämnats av pensionskommittén (s. 244—249). Vi kan helt ansluta oss till vad som där anförts.

I fråga om den barnpensionsberättigade personkretsen innefattan- de biologiska barn och adoptivbarn föreslår vi alltså att nuvarande

regler skall kvarstå i princip oförändrade. I ett smärre hänseende vill vi dock föreslå en utvidgning. Det är det förslag som tas upp i nästa avsnitt.

6.2.2. Barn som förts till Sverige i adoptionssyfte

Som framhållits i föregående avsnitt likställs adoptivbarn med biologis- ka barn när det gäller rätten till barnpension. Detta gäller även i olika andra rättsliga sammanhang. Bestämmelser om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken . Enligt dessa bestämmelser meddelas beslut om adoption av allmän domstol. Innan domstolen lämnar tillstånd till adoption skall den göra en lämplighetsprövning.

Särskilda bestämmelser om internationella adoptioner finns i förord- ningen (1931 :429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äk- tenskap, adoption och förmynderskap, vilken förordning reglerar inom- nordiska adoptioner, samt i lagen (1971 1796) om internationella rättsför- hållanden rörande adoption, som reglerar internationella adoptioner i övriga fall.

Innan svensk domstol meddelar tillstånd till adoption av ett barn som är under 18 år skall yttrande inhämtas från socialnämnden. Redan dess- förinnan har emellertid socialnämnden att pröva lämpligheten av att en adoption kommer till stånd. Regelmässigt inleds nämligen ett adoptions- förfarande med att sökanden, efter tillstånd av socialnämnden, tar emot barnet i sitt hem för vård och fostran. Enligt 25 & socialtjänstlagen (1980:620) måste, då fråga är om att ta emot ett utländskt barn i adop- tionssyfte, medgivande från socialnämnden inhämtas redan innan barn- et lämnar sitt hemland.

Sedan en adoption kommit till stånd genom domstolsbeslut kommer samma rättsliga förhållande att gälla mellan adoptivföräldrarna och adoptivbarnet som mellan föräldrar och deras biologiska barn. Dessför- innan finns det emellertid i stort sett ingen rättslig reglering av förhållan- det mellan barnet och de presumtiva adoptivföräldrarna. Undantag gäl- ler dock härvid beträffande allmänt barnbidrag, vårdbidrag och föräld- rapenning. Sålunda gäller t. ex. enligt 4 5 lagen (1947z529) om allmänna barnbidrag att de som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det likställs med föräldrar i fråga om rätten att uppbära sådant barnbidrag.

Som huvudregel gäller dock att det rättsliga förhållandet mellan ett tilltänkt adoptivbarn och de blivande adoptivföräldrarna inte är reglerat i lag. Detta är fallet bl. a. med avseende på rätten till underhållsbidrag. Frånvaron av rättslig reglering på detta område har betydelse också för barnets rätt till barnpension enligt AFL. Som beskrivits i det föregående tillkommer rätten till sådan pension endast biologiska barn och adoptiv- barn till den avlidne. Skulle ett barn ha tagits till Sverige i adoptionssyfte föreligger således inte rätt till barnpension efter de blivande adoptivför- äldrarna, om någon av dessa skulle avlida innan adoptionen hinner komma till stånd genom rättsligt beslut.

De problem som följer härmed uppmärksammades av pensionskom-

mittén i betänkandet (SOU 1981:61) Familjepension med anledning av en till kommittén överlämnad riksdagsmotion. I betänkandet framhöll pensionskommittén bl. a. att de barn som här är i fråga saknar mycket av det rättsliga skydd som i olika avseenden tillkommer andra barn som är bosatta här i landet. Antalsmässigt rör det sig om ett inte obetydligt antal barn. Pensionskommittén betonade att dessa barn regelmässigt har en stark anknytning till de blivande adoptivföräldrarna redan innan en i Sverige giltig adoption har kommit till stånd. Inte sällan saknar barnet däremot familjerättsliga relationer i sitt hemland. Innan barnet placeras hos de tilltänkta adoptivföräldrarna görs en noggrann undersökning av dessas lämplighet som adoptivföräldrar. De måste godkännas inte bara av svenska myndigheter utan även av företrädare för barnet i ursprungs- landet. Innan barnet får komma till Sverige har i dess hemland bestämts vem som skall ta emot barnet här. När barnet väl har anlänt till Sverige kan det adopteras endast av den familj som i barnets ursprungsland gjort framställning därom. Detta innebär i praktiken att den familj som tagit barnet till Sverige måste adoptera det. Pensionskommittén framhöll vi- dare att det av flera skäl är önskvärt att en adoption kommer till stånd så snart som möjligt efter det att barnet har kommit till Sverige. I praktiken tar det emellertid ofta ganska lång tid i genomsnitt ett halvår och ibland upp till tre år — innan adoptionsförfarandet kan slutföras. Under denna tid intar barnet en allmänt sett osäker ställning i rättsligt hänseen- de. Mot bakgrund härav föreslog pensionskommittén att utländska barn som tas till Sverige i adoptionssyfte skulle tillförsäkras rätt till ekono- miskt stöd i form av barnpension om någon av de tilltänkta adoptivför- äldrarna skulle avlida innan adoptionen genomförts.

Till detta förslag kan vi ansluta oss. Den likställighet som redan nu finns beträffande bl. a. allmänna barnbidrag bör således utsträckas till att gälla även för barnpension från folk- och tilläggspensioneringen. En rätt bör alltså införas för utländska barn som har förts till Sverige i adop- tionssyfte och här har mottagits för vård och fostran i ett enskilt hem i sådant syfte att erhålla barnpension om någon som på detta sätt tar vård om barnet skulle avlida. Sådan rätt bör föreligga oberoende av om ett adoptionsbeslut har meddelats i barnets ursprungsland eller inte. Skyd- det från barnpensioneringen uppkommer med vårt förslag således i och med att de blivande adoptivföräldrarna tar faktisk vård om barnet. Ett villkor är dock att de dessförinnan skall ha erhållit medgivande därtill av socialnämnd.

Innebörden av våra förslag i detta hänseende utvecklas närmare i spe- cialmotiveringen.

6.2.3. Utländska medborgare och utlandssvenskar

Nuvarande regler

En annan fråga som togs upp av pensionskommittén i det ovan nämnda betänkandet och som behandlades även i propositionen 1983/ 84:73, som

senare återkallades, avser frågan om utländska barns och utlandssven- skars rätt till barnpension från den allmänna försäkringen. Även vi anser det vara motiverat att pröva innebörden av de nuvarande reglerna på dessa områden.

Som beskrivits i avsnitt 2.1 innebär de regler som nu gäller att rätt till barnpension från folkpensioneringen tillkommer efterlevande barn som är svenska medborgare och bosatta i Sverige. Till dessa utgår folkpension oberoende av bosättningstidens längd och utan andra villkor i nu aktuellt hänseende.

I fråga om möjligheterna för svenska medborgare att vid bosättning utomlands uppbära folkpension i form av barnpension gäller sedan den 1 juli 1979 regler som innebär att sådan pension utges under förutsättning att rätt föreligger också till ATP. Folkpensionsförmånernas storlek gra- deras i förhållande till det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng vid tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år utgår folkpensionen med oavkortat be- lopp. I annat fall utges pensionen med så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30.

Beträffande rätten till folkpension för utlänningar som är bosatta i Sverige infördes efter mönster av modernare bilaterala-socialförsäk- ringskonventioner likaså regler i den svenska lagstiftningen den ljuli 1979. Enligt dessa är en utländsk medborgare (eller statslös) som bor häri landet berättigad till folkpension i form av barnpension under förutsätt- ning att en viss kvalifikationstid är uppfylld. Det krävs antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här eller att den efterlevan- de är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här i landet.

Någon rätt för utlänningar att uppbära familjepension från folkpen- sioneringen vid bosättning utanför Sverige föreligger inte enligt den svenska lagstiftningen. Bestämmelser härom finns dock i en rad konven- tioner som ingåtts mellan Sverige och andra länder. Sådana konventio- ner gäller för närvarande i förhållande till de andra nordiska länderna, Storbritannien, Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Jugoslavien, Grekland, Portugal, Schweiz, Turkiet, Frankrike, Marocko, Italien, Ne- derländerna, Israel, Spanien, Canada och USA. Genom dessa konven- tioner ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt till svensk famil- jepension från folkpensioneringen vid bosättning utanför Sverige på samma villkor som gäller för svenska medborgare. Enligt den nordiska konventionen om social trygghet gäller dock andra regler härför. I denna har dessutom föreskrivits kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad avser rätten till familjepension vid bosättning i Sverige.

Rätten till barnpension från tilläggspensioneringen är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension ut- betalas alltså oavsett om den efterlevande är bosatt i Sverige eller utom- lands. Inte heller krävs att den avlidne hade annan anknytning till Sveri-

ge vid den tidpunkt då han avled än att han tidigare intjänat rätt till ATP här i landet.

I sammanhanget bör erinras också om de bestämmelser som gäller i fråga om bidragsförskott. För rätt härtill fordras enligt huvudregeln i lagen ( 1964:143 ) om bidragsförskott att barnet är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Är barnet inte svensk medborgare men bosatt här i lan- det, utgår bidragsförskott under förutsättning att också barnets vård- nadshavare är bosatt här samt att vårdnadshavaren eller barnet vistas här sedan minst sex månader.

Överväganden och förslag

De nuvarande reglerna på det område som här är aktuellt framstår enligt vår mening som i stort sett ändamålsenliga och innefattande en lämplig avvägning mellan olika synpunkter. Huvuddelen av reglerna har också tillkommit genom lagstiftning för bara några år sedan och således långt senare än när övriga regler inom barnpensioneringen infördes. Några större ändringar är enligt vår mening inte motiverade utan huvuddelen av regelsystemet på området synes kunna ligga fast oförändrat. I ett hån- seende vill vi dock föreslå en mildring av de nuvarande villkoren.

Vad först beträffar tilläggspensioneringens regler om rätttill barnpen- sion anser vi att någon anledning inte föreligger att överväga en föränd- ring av vad som nu gäller i internationellt hänseende. Barnpensionen utgör en av flera beståndsdelar inom detta pensionssystem och bör även i fortsättningen följa samma bestämmelser som andra förmåner från ATP när det gäller utlandssvenskars och utlänningars rätt till pension. Inom ATP bör alltså även framdeles barnpension utgå på samma villkor till svenska och utländska medborgare och utbetalas oavsett var barnet är bosatt.

Vad sedan gäller folkpensioneringen finner vi det självfallet att barn- pension liksom hittills skall utges utan särskilda villkor till barn som är svenska medborgare och bosatta här i landet. Inte heller anser vi det motiverat att nu göra någon ändring såvitt avser rätten för svenska med- borgare att uppbära folkpension i form av barnpension vid bosättning utomlands. Pensionen bör alltså i dessa fall även fortsättningsvis utbeta- las i förhållande till det antal år för vilka den avlidne föräldern har tillgodoräknats pensionspoäng vid beräkning av tilläggspension.

I fråga om rätten till barnpension från folkpensioneringen för utländ- ska barn som är bosatta i Sverige anser vi dock att en förändring bör genomföras. Visserligen tillkom den nu uppställda kvalifikationstiden på fem år genom lagstiftning som trädde i kraft så sent som den 1 juli 1979 och har denna utformats efter mönster av modernare socialförsäkrings- konventioner. Emellertid framfördes vid remissbehandlingen av pensionskommitténs betänkande (SOU 1981 :61) Familjepension vägan- de invändningar mot kommitténs ståndpunkt att då kort tid efter ikraftträdandet av de nya reglerna inte föreslå någon förändring av dessa. Till dessa remissynpunkter kan vi ansluta oss.

Som beskrivits i det föregående gäller för bidragsförskott en kvalifika- tionstid om sex månader. Barnpension från folkpensioneringen och bi- dragsförskott har i princip samma syfte, nämligen att utgöra ett ekono- miskt grundstöd för barn i enförälderfamiljer. Det är därför inte minst från samordningssynpunkt angeläget med likartade bestämmelser för dessa båda förmåner, och detta gäller även i det nu behandlade avseen- det. Det rör sig här om förmåner som är avsedda att trygga den grundläg- gande försörjningen för barn. Med hänsyn härtill är det otillfredsställan- de med dagens regler att ett invandrarbarn, för vilket utgått bidragsför- skott, vid förälderns död kan gå miste om bidragsförskottet och därefter få vänta på barnpension från folkpensioneringen under kanske flera års tid. Det är väsentligt att den ekonomiska grundtryggheten för barn som bor här i landet tillgodoses även i situationer av detta slag.

Den från olika synpunkter lämpligaste lösningen för att uppnå detta syfte är enligt vår mening att sänka kvalifikationstiden för utländska barns rätt till barnpension från folkpensioneringen från nuvarande fem år till sex månader. Vi föreslår därför att en sådan förändring genomförs. Lagtekniskt bör regeln utformas efter mönster av vad som för närvaran- de gäller för all familjepension. Folkpension i form av barnpension bör alltså kunna utges till barn, som inte är svenska medborgare men är bosatta här, under förutsättning antingen att den avlidne föräldern ome- delbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst sex månader och barnet vid dödsfallet var bosatt i Sverige eller att barnet är bosatt i Sveri- ge sedan minst sex månader och barnet eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här i landet. Denna regel bör omfatta alla kategorier utländska barn och således även de som genom konvention har rätt till barnpension från folkpensioneringen enligt mindre förmånliga bestämmelser än den som vi nu föreslår.

Vad sedan slutligen beträffar frågan om rätt för utländska medborgare att uppbära folkpension i form av barnpension vid bosättning utanför Sverige anser vi att denna fråga även framdeles bör lösas i konventions- förhandlingar på grundval av ömsesidighet. Erfarenheten utvisar att denna väg är den lämpligaste i det här aktuella sammanhanget. Som vi redovisat ovan har sådana konventioner också träffats med ett stort antal länder och har i dessa överenskommelser tagits in bestämmelser som ger medborgare i det andra landet rätt till folkpension utomlands enligt prin- ciper som motsvarar de som gäller för svenska medborgare.

Utländska barn som beviljats barnpension från folkpensioneringen här i landet men som sedan flyttar utomlands kan givetvis liksom svenska barn som bosätter sig utomlands — även i framtiden åberopa de särskilda dispensregler som gäller härför. I avsnitt 2.1.2 har lämnats en redogörelse för innehållet i dessa. Med stöd av de dispensreglerna kan barnet få behålla pensionen också efter flyttningen, om detta skulle fram- stå som motiverat på grund av att flyttningen utomlands skett av hälso- skäl eller andra särskilda omständigheter föreligger.

6.3. Åldersgränser

6.3.1. Nuvarande regler

Enligt de nu gällande reglerna i AFL utgår barnpension inom folkpensio- neringen till dess barnet fyller 18 år och inom tilläggspensioneringen tills barnet uppnår 19 års ålder. Orsaken till att det sålunda finns olika ålders- gränser för barnpensioneringen inom folk- och tilläggspensioneringen är främst den historiska bakgrunden. ATP-förmånerna har utformats efter mönster av tjänstepensioneringarna på avtalsområdet, vilka vanligen hade en övre åldersgräns vid 19 år. Förebilden för folkpensioneringens barnpension var 1960 års lag om barnpension i vilken föreskrevs en övre åldersgräns vid 16 år. Grunden för denna var att flertalet ungdomar över 16 års ålder vid den tiden hade egna inkomster av förvärvsarbete och att något generellt behov då inte ansågs föreligga att utge barnpensioner till ungdomar över 16 år. Folkpensioneringens åldersgräns höjdes dock den 1 januari 1974 till 18 år med syfte att uppnå överensstämmelse med reg- lerna för bidragsförskott.

En 18-årsgräns gäller numera som huvudregel även beträffande den familjerättsliga underhållsskyldigheten mot barn. Om emellertid barnet går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången _före fyllda 19 år, är föräldrarna intill dess barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas studier i grundskolan, gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning (7 kap. 1 5 andra stycket föräldrabalken ).

Allmänt barnbidrag utbetalas t. o. m. det kvartal då barnet fyller 16 år. Rätten till flerbarnstillägg omfattar dock numera även studerande i ål- dern 16— 19 år. Elever i grundskolan, som uppnått sådan ålder att de inte längre får allmänt barnbidrag, erhåller studiestöd i form av förlängt barnbidrag. För studerande i gymnasieskolan och i vissa andra utbild- ningar utgår studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349) . Denna utbe- talas för studerande som är 16 år eller äldre längst t. o. ur. första kalender- halvåret det år då den studerande fyller 20 år.

I fråga om bidragsförskott gäller som huvudregel en lS-årsgräns. En- ligt lagen (l984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande kan emellertid numera förlängt bidragsförskott lämnas för barn som går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången innan det fyller 19 år. Sådant förskott ges till barnet så länge det bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp, dock längt t. o. m. juni månad det år då barnet fyller 20 år.

I sammanhanget kan också nämnas att det inom tjänstepensionering- arna på avtalsområdet tillämpas dels en 19-årsgräns, dels en 20-årsgräns. Som redovisats i avsnitt 2.2 utgår sålunda statlig familjepension till barn som inte fyllt 19 år. Detsamma gäller beträffande kommunal familjepen— sion. Inom ITP utges familjepension till barn t. o. m. den månad varun- der barnet fyller 20 år. Om emellertid barnet då är fullständigt och varak- tigt arbetsoförmöget, har det rätt till familjepension från ITP så länge

detta förhållande består. Trygghetsförsäkringarna vid arbetsskada läm- nar vid dödsfall ersättning till efterlevande barn under 20 år. Också tjäns- tegrupplivförsäkringarna på de statliga och privata avtalsområdena ut- ger tilläggsbelopp till efterlevande barn som inte fyllt 20 år. Enligt två av dessa försäkringar är dock åldersgränsen 21 år (se avsnitt 2.2.6).

6.3.2. Överväganden och förslag

Som framgår av översikten i det föregående avsnittet föreligger i dag vissa skillnader med avseende på den övre åldersgränsen för rätt till sociala förmåner som är avsedda för barn. Också i fråga om åldersgrän- sen för barnpension finns skillnader inom allmän och kollektivavtalsre- glerad pensionering. Från många synpunkter skulle det därför vara av värde med större enhetlighet på detta område. Ett steg i denna riktning kan tas om det nu införs enhetliga regler för folk- och tilläggspensione- ringen. Från samordningssynpunkt skulle en sådan lösning innebära en fördel. Angelägenheten härav har betonats av socialpolitiska samord- ningsutredningen, som i sitt slutbetänkande ( SOU 1979:94 ) En allmän socialförsäkring förordat att det för ekonomiskt stöd till barn skall gälla två åldersgränser: en högre för barn som studerar och en lägre för övriga barn. Vi kan instämma härmed, och vill dessutom framhålla det väsentli- ga i att reglerna på barnpensionsområdet vid en ändring ansluts till vad som är vanligast beträffande andra sociala förmåner m. m.

Den nuvarande generella 19-årsgränsen inom tilläggspensioneringen framstår numera som föga motiverad med hänsyn till utvecklingen inom socialförsäkringen och familjerätten. Det bör också erinras om att myn- dighetsåldern har sänkts till 18 år sedan ATP-reglerna tillkom. Eftersom tilläggspensioneringens barnpension i princip kan ses som en påbyggnad på den barnpension som utges från folkpensioneringen, är det naturligt att likartade regler gäller för de båda förmånerna.

Vi anser alltså att en gemensam åldersgräns bör införas för folk- och tilläggspension i form av barnpension. Vid bestämmandet av denna ål- dersgräns menar vi att avgörande vikt bör läggas vid en jämförelse med reglerna för den familjerättsliga underhållsskyldigheten, på vilka barn- pensioneringens principer bygger. Detta betyder att vi föreslår att det för båda barnpensionsformerna skall finnas en generell åldersgräns och att denna skall kompletteras med en möjlighet att utge pension under längre tid till barn som därefter fortsätter med grundläggande studier.

Med en sådan lösning uppnås ytterligare en viktig samordningsvinst. Enhetlighet kommer därmed att gälla mellan barnpension och bidrags- förskott. Som nyss nämnts kan sedan några år tillbaka bidragsförskott utges under längre tid än annars till barn som bedriver fortsatta studier.

När det gäller den generella åldersgränsen för barn som inte studerar är det enligt vår mening naturligt att för både folk- och tilläggspensione- ringen anknyta till vad som för närvarande gäller inom folkpensione- ringen. Pensionen bör alltså i dessa fall utbetalas t.o.m. den månad varunder barnet fyller 18 år. Barnet blir då myndigt, och enligt huvudre-

geln upphör rätten till underhåll från föräldrarna vid denna tidpunkt. Det stora flertalet av de ungdomar som är under 18 år går också kvar i grund- eller gymnasieskola, medan enbart omkring 1/3 av 18-åringarna och 1/10 av 19-åringarna inte har avslutat sin grundutbildning. Huvud- delen av de 18- och 19-åringar som inte tillhör denna kategori är antingen förvärvsarbetande eller bedriver studier vid universitet eller högskola och därmed berättigade till återbetalningspliktiga studiemedel till ti- nansiering av studierna. De barn däremot som utan att fortsätta sina studier har lämnat grund- och gymnasieskolan bör sedan de uppnått myndighetsåldern själva kunna svara för sin försörjning. Det rör sig här närmast regelmässigt om barn som förvärvsarbetar, och det kan då inte längre anses motiverat att samhället går in med ekonomiskt bistånd ge- nom barnpensioneringen.

I de fall då barnet genomgår utbildning vid grundskola eller gymnasie- skola är det däremot enligt vår uppfattning angeläget att barnet får en grundläggande ekonomisk trygghet även för tiden efter fyllda 18 år. Den- na trygghet kan inte helt tillgodoses genom det studiesociala stödet. Sam- hällets ambition är att alla ungdomar skall kunna få gymnasial utbild- ning. Under tiden för sådan utbildning är den studerande i regel huvud- sakligen beroende av underhåll från föräldrarna. I de fall att en av eller båda föräldrarna har avlidit bör behovet av ekonomisk trygghet under studietiden tillgodoses genom barnpensioneringen, som syftar till att er- sätta den avlidne förälderns försörjningsinsats.

Emellertid är det nödvändigt att även för studerande barn fastställa en högsta åldersgräns. Detta krävs för att begränsa åtagandena för barnpen- sioneringen så att pension inte utges också till vuxna studerande och för att regelsystemet skall låta sig tillämpas administrativt utan alltför ingå- ende utredning och kontroll. I detta hänseende kan erinras om att studie- hjälp enligt 3 kap. studiestödslagen utbetalas till studerande i gymnasial utbildning längst t. o. m. första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år. Motsvarande övre åldersgräns gäller beträffande rätten till flerbarnstillägg och för förlängt bidragsförskott. Till denna åldersgräns anknyter också reglerna för bostadsbidrag till barnfamiljer om vilka barn som skall inräknas i hushållet. Vi finner det naturligt att samma åldersgräns väljs för barnpension från folkpensioneringen och ATP. Detta betyder att ett barn som börjar skolan vid sju års ålder och inte förlorar något år i skolan kan uppbära barnpensionen under så lång tid att det hinner avsluta en fyraårig gymnasieutbildning.

Våra förslag innebär alltså sammanfattningsvis att barnpension inom både folk- och tilläggspensioneringen skall utges fram till dess barnet fyller 18 år. Om barnet är äldre men bedriver studier på grund— eller gymnasieskolenivå skall barnpensionen kunna utges så länge studierna fortgår, dock längst t. o. m. juni månad det år då barnet fyller 20 år. Rätten till barnpension för barn som studerar bör knyta an till bestäm- melserna för studiehjälp enligt studiestödslagen och för förlängt barnbi- drag. Detta innebär att barnpensionen bör utges för tid då barnet bedri- ver studier som berättigar till någon av dessa förmåner.

Den närmare utformningen av våra förslag på detta område redovisar vi i specialmotiveringen. Där tar vi bl. a. upp frågan om rätten till pen- sion under tid för ferier o. d. och vid deltidsstudier. Även frågan om krav på ansökan för rätt till barnpension till barn som studerar behandlas där.

6.4. Nivåerna för barnpension

6.4.1. F olkpension

Enligt nuvarande regleri AFL utges barnpension inom folkpensionering- en på dels en grundnivå, dels en garantinivå. Oberoende av vilken för- män i övrigt som kan tillkomma barnet eller änkan efter den avlidne, utbetalas barnpensionen alltid på grundnivån. Denna utgör 26 % av bas- beloppet för år räknat (6 370 kr. andra halvåret 1987). 1 fall då båda föräldrarna avlidit är enligt praxis grundnivån 52 % av basbeloppet för år räknat (12 740 kr.).

Enligt garantiregeln utgår barnpensionen dock alltid med sådant be- lopp att barnet, tillsammans med vad det får i tilläggspension, är tillför- säkrat barnpension på en högre nivå. Denna garantinivå utgör för år räknat 62 % av basbeloppet (15 190 kr.) om barnets båda föräldrar har avlidit, 31 % av basbeloppet (7 595 kr.) om barnet samtidigt uppbär bi- dragsförskott eller särskilt bidrag till vissa adoptivbarn och 41 % av bas- beloppet (10 045 kr.) i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna. Avräkning görs från garantinivån, ned till lägst grundnivån, mot den tilläggspension i form av barnpension som barnet kan ha rätt till. Från garantinivån 41 % av basbeloppet görs dessutom avräkning med hänsyn till sådan folkpension i form av änkepension som i det enskilda fallet utgår till en kvinna som är barnets mor eller som har varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor.

Denna nuvarande konstruktion med grundnivåer och garantinivåer bör enligt vår mening bibehållas också för framtiden. På motsvarande sätt som beträffande pensionstillskotten har införandet av garantinivåerna inom barnpensioneringen inneburit ett värdefullt tillskott för dem som inte är berättigade till tilläggspension eller har enbart låg sådan pension. Vidare har garantinivåerna i många fall medfört en förstärkning för fler- barnsfamiljerna eftersom pension på den nivån utges till varje barn i en familj oberoende av hur många barn det finns i familjen.

Denna dagens ordning att folkpensionsbeloppen är enhetliga och inte varierar med det totala antalet barn efter en avliden bör således finnas kvar även inom den reformerade efter]evandepensioneringen. Liksom hittills bör folkpensionen ta sikte på att ge ett för alla barn lika stort ekonomiskt tillskott för att täcka den grundläggande försörjningen. Be- hovet härav ärinte beroende av det sammanlagda antalet barn i familjen. Den differentiering som i detta hänseende är påkallad hänför sig i stället till det standardtillskott som tilläggspensioneringen svarar för. Andra

hänsyn gör sig gällande där. Folkpensionen bygger däremot på grund- tanken om för hela befolkningen enhetliga pensioner.

Vid våra överväganden har vi funnit att det inte kan anses vara motive- rat att nu införa någon form av differentiering efter barnets ålder när det gäller folkpensionsnivåerna (eller ATP-pensionen). En sådan skulle in- nebära att barnpensionerna utbetalades med högre belopp för äldre än för yngre barn. Visserligen stiger kostnaderna för barns uppehälle o. d. ofta med åldern. Men det måste också beaktas att barnpensionen i många fall utbetalas under lång tid och att det därför kan finnas skäl att mera ta sikte på barnets genomsnittliga behov under hela denna tid än att försöka bestämma pensionens storlek med hänsyn till det vid varje tidpunkt före- liggande behovet. Det är också från allmänna synpunkter önskvärt att förmånerna inom den allmänna försäkringen utformas på ett sätt som gör tillämpningen så enkel som möjligt. Någon individuell prövning av behovet i varje enskilt fall kan svårligen göras, utan rätten till förmåner bör bestämmas enligt schematiska grunder.

Som nyss beskrivits utgör grundnivån för barn som uppbär barnpen- sion efter en förälder 26 % av basbeloppet för år räknat. Denna nivå tillkom med verkan fr. o. m. den 1 juli 1981 då en höjning skedde från 25 % av basbeloppet. Orsaken härtill var att ge en kompensation för de förändrade beräkningsgrunder för basbeloppet som samtidigt beslutades och som antogs medföra en långsammare stigning framöver av basbelop- pet.

Sedan dess har emellertid de ursprungliga grunderna för beräkning av basbeloppet återställts. Detta förhållande samt den kraftiga höjning som fr. o. m. den 1 januari 1987 skett av det allmänna barnbidraget har fått till följd att man för bidragsförskotten —— som av samma skäl också uppräk- nades med en procentenhet fr. o. m. den 1 juli 1981 — nyligen har gått tillbaka till vad som gällde före ändringen av basbeloppsreglerna ( prop. 1986/87:35 , SoU 10, rskr. 83, SFS 198621414). Att motsvarande ändring då inte gjordes inom barnpensioneringen berodde på att vi hade frågan under utredning.

De skäl som i detta sammanhang anfördes för ett återställande av bidragsförskottsnivån till den tidigare nivån gör sig enligt vår mening med samma styrka gällande beträffande folkpensioneringens barnpen- sion. Härför talar även —- som vi utvecklat ovan önskvärdheten av enhetliga regler för båda dessa förmåner och därmed också beträffande nivåerna för dem. Dessa avser visserligen närmast barnpensioneringens garantinivåer. Men en återgång till det tidigare av dessa garantinivåer bör rimligen medföra motsvarande åtgärd i fråga om grundnivåerna.

Emellertid skulle det av andra skäl kunna vara motiverat med en gene- rell uppräkning av grundnivåerna för barnpension. Vi har därför prövat även frågan härom.

I detta hänseende vill vi framhålla att tillkomsten fr. o. m. är 1974 av garantinivåerna har inneburit att grundnivåerna kommit att spela en annan roll än vad de gjorde från början. Bortsett från det fall där det samtidigt med barnpension utges änkepension till vilket vi återkom-

mer i det följande har sålunda grundnivåerna numera ingen inverkan på den totala pension som efterlevande barn erhåller. Denna bestäms i stället av garantinivåerna och av den ATP-pension som barnet är berätti- gat till. Barnpension på grundnivån har nu betydelse främst för barn vars tilläggspension överstiger ett belopp motsvarande garantinivån minskad med grundnivån. En allmän höjning av grundnivåerna skulle därför komma endast de barn till godo som samtidigt har rätt till en viss, inte obetydlig ATP. Barn som erhåller lägre tilläggspension skulle inte berö- ras härav. En förstärkning av barnpensionerna med en sådan inriktning kan vi inte förorda, varför vi avvisar tanken på en generell uppräkning av grundnivåerna. Däremot föreslår vi ett lagfästande av nuvarande praxis att grundnivån för föräldralösa barn skall vara dubbelt så hög som grundnivån för barn som uppbär pension efter en förälder.

Vårt förlag på det nu förevarande området innebär således att folkpen- sion i form av barnpension framdeles skall utges på en grundnivå som för år räknat utgör 25 % av basbeloppet för barn som förlorat en förälder och 50 % av basbeloppet för föräldralösa barn.

Garantinivån för barnpension utgör som huvudregel 41 % av basbelop- pet för år räknat. Denna innebär att barnet är tillförsäkrad pension med minst detta belopp, oberoende av om det har rätt även till ATP eller inte. Avsikten är att en pension av denna storlek skall ersätta den del av barn- ets behov av grundläggande försörjning som den avlidne föräldern tidi- gare haft att svara för.

I enlighet med vad vi tidigare utvecklat beträffande grundnivåerna bör även beträffande garantinivåerna göras en anpassning till vad som nu- mera gäller för bidragsförskott. Detta betyder att vi föreslår att garantini- vån i de här berörda fallen framdeles skall utgöra 40 % av basbeloppet.

Denna nivå är enligt vår mening tillfredsställande mot bakgrund av det syfte som barnpension från folkpensioneringen skall fylla. Med be- aktande av olika undersökningar som gjorts angående genomsnittliga kostnader för barns underhåll ter sig således nivån såsom väl avvägd. En barnpension med detta belopp uppgår för andra halvåret 1987 till 817 kr. per månad. Räknar man med att den kvarlevande förälderns andel av barnets underhåll är lika stor som den som den avlidne skulle ha svarat för — och som täcks genom barnpensionen samt beaktas att det för barnet betalas allmänt barnbidrag med 485 kr. i månaden, betyder detta att barnet har en grundläggande försörjning med drygt 2100 kr. per månad. Med hänsyn härtill finner vi någon generell höjning av garantini- vån i här aktuella fall inte vara motiverad. Vi föreslår alltså att denna skall för år räknat uppgå till 40 % av basbeloppet.

Enligt de nu gällande reglerna utgör barnpension på garantinivån 31 % av basbeloppet om pension utbetalas efter barnets båda föräldrar eller om bidragsförskott eller särskilt bidrag till vissa adoptivbarn samtidigt utges för barnet. I detta senare fall liksom då denna förmån utbetalas i förhållande till båda föräldrarna är likaså bidragsförskottets nivå läg- re än i övriga situationer. Sådant förskott utgör här numera 30 % av basbeloppet. Vid sådana sammanträffanden av förmåner utgör även ni-

våerna för förlängt bidragsförskott till studerande och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn 30 % av basbeloppet.

Att nivåerna för barnpension och bidragsförskott här är lägre än i övriga fall torde ha sin grund i orsaker som inte längre har bärkraft i dagens samhälle. En utgångspunkt härför synes ha varit ett antagande att den avlidnes andel överstigit den andel av barnets underhåll som den kvarlevande föräldern kunde antas svara för och att ett barns totala un- derhållsbehov skulle motsvara enbart ca 60 % av basbeloppet jämte all- mänt barnbidrag. Denna utgångspunkt kan enligt vår mening ifrågasät- tas. Eftersom numera båda föräldrarna bidrar till att tillgodose barnets ekonomiska trygghet så länge de är i livet, framstår det som motiverat att detta återspeglas även i barnpensionsnivåerna. Som vi nyss framhållit anser vi en garantinivå om 40 % av basbeloppet efter en förälder i kombination med annat barnstöd väl avspegla den ekonomiska insats för barnets grundläggande underhåll som rimligen kan ankomma på en vårdnadshavare. Har en förälder avlidit, skall barnpension utgå på den- na nivå. Om sedan också den andra föräldern skulle avlida, synes det självklart att barnpensioneringen fullt ut skall kompensera också den del av barnets grundläggande försörjning som ankommit på denne förälder. På motsvarande sätt bör full ersättning ges om den kvarlevande föräl- dern skils från vårdnaden om barnet och denna förälders försörjningsin- sats skall ersättas av bidragsförskott.

I båda de nu nämnda fallen bör således förmåner från samhället utges på en nivå som motsvarar den sammanlagda insats som normalt kan anses krävas av ett barns föräldrar för att barnets grundläggande försörj- ning skall tillgodoses. Denna målsättning är inte uppfylld med dagens regler. Vi menar därför att höjningar av nivåerna är påkallade i situatio- ner av detta slag. Med hänsyn härtill föreslår vi att garantinivån för föräldralösa barn skall höjas från nuvarande 31 till 40 % av basbeloppet efter envar av föräldrarna, dvs. till en sammanlagd garantinivå om 80 % av basbeloppet (motsvarande 19 600 kr. per år med basbeloppet 24 100 kr. och tilläggsbeloppet 400 kr.). På samma sätt föreslår vi en motsvaran- de höjning från 31 till 40 % av basbeloppet av garantinivån för barnpen- sion i fall då det samtidigt för barnet utges bidragsförskott eller särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

För att upprätthålla sambandet mellan barnpension och bidragsför- skott föreslår vi vidare att också bidragsförskottet skall höjas, från 30 till 40 % av basbeloppet, i fall då denna förmån utbetalas parallellt med folkpension i form av barnpension eller då förskottet utges i förhållande till barnets båda föräldrar. Detta förslag avser givetvis även nivån i dessa situationer för förlängt bidragsförskott för studerande enligt lagen (1984: 1095) därom. Motsvarande höjning från 30 till 40 % av basbeloppet skall, föreslår vi, göras av nivån för det särskilda bidraget till vissa adop- tivbarn för de fall sådant bidrag utges samtidigt med bidragsförskott eller folkpension i form av barnpension.

Sammanfattningsvis innebär förslagen att såväl barnpension från folkpensioneringen som bidragsförskott i alla situationer då förmånerna

utges i förhållande till båda föräldrarna skall ha en nivå motsvarande 40 % av basbeloppet årligen i förhållande till var och en av dem. Barnet garanteras härigenom ett ekonomiskt stöd som sammanlagt motsvarar 80 % av basbeloppet. Förslagen betyder också ett tillgodoseende av den enligt vår mening väsentliga principen att barn garanteras samma ekono- miska stöd efter en förälder oberoende av om en av dem eller båda avlidit och oavsett om bidragsförskott utges i förhållande till en förälder eller båda eller om sådant förskott utbetalas samtidigt med barnpension.

Som vi beskrivit ovan görs enligt dagens regler en avräkningfrån barn- pensionens garantinivå krona för krona ned till grundnivån med hänsyn till den barnpension från ATP som tillkommer barnet. Av våra övervä- ganden i det föregående framgår att vi anser att sådan avräkning bör göras också inom ramen för den reformerade efterlevandepensionering- en.

Nuvarande regler innebär emellertid att avräkning från garantinivån till grundnivån i många fall görs även med hänsyn till folkpension i form av änkepension, som utges till barnets mor eller till en kvinna som an- tingen har varit gift med barnets far eller som har eller har haft barn med denne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sam- manbor. När vi nu föreslår att dagens änkepensionering på sikt skall avvecklas och ersättas av andra former av efterlevandestöd inställer sig frågan om i framtiden en motsvarande avräkning bör ske mot omställ- ningspension och särskild efterlevandepension som utbetalas efter barn- ets avlidne förälder.

I denna fråga anser vi att ett överförande av nuvarande bestämmelse om avräkning av barnpension mot pension till vuxen efterlevande skulle stå i strid med en av huvudtankarna bakom reformen, nämligen att tyngdpunkten skall ligga på pensionsförmånerna till efterlevande barn. En avräkning av diskuterat slag skulle innebära att barnpensionen i vissa fall inte skulle förslå till täckande av barnets grundläggande försörjning, eftersom den skulle understiga den nivå motsvarande 40 % av basbe- loppet årligen som vi enligt vad som utvecklats ovan funnit vara den garanterade miniminivå som bör tillkomma alla barn. Härtill kommer att de pensionsförmåner till vuxna efterlevande som vi lägger fram förslag om i detta betänkande har en sådan inriktning och utformning att en ordning med avräkning på barnpensionen med beaktande av dessa skul- le framstå som mindre lämplig. Vi föreslår därför att någon avräkning av barnpension med hänsyn till efterlevandepension åt vuxen inte skall ske inom den nya efterlevandepensioneringen.

För närvarande gäller att barnpension från folkpensioneringen lik- som från ATP kan minskas eller helt dras in i fall då den avlidne föräldern enligt avtal som är bindande för barnet har åtagit sig att till dess underhåll utge ett visst engångsbelopp. I dessa situationer utbetalas barn- pensionen bara i den mån som den överstiger en livränta som köpts eller kunnat köpas åt barnet för engångsbeloppet.

Frågan om möjligheten att fullgöra underhållsskyldighet mot barn i form av betalning av ett engångsbidrag diskuterades i samband med

införandet av de nya reglerna om underhåll till barn ( prop. 1978/79:12 s. 113 ff). Därvid avvisades tanken på att avskaffa engångsbidrag som be- talningsform. Enligt vår mening är det därför följdriktigt att behålla nu- varande regler i AFL med avseende på engångsbelopp sålänge möjlighe- ten att på sådant sätt fullgöra underhållsskyldighet står till buds enligt föräldrabalken .

Sammanfattningsvis innebär våra förslag i vad avser den framtida barnpensionen från folkpensioneringen följande. Barnpension utges på en grundnivå som motsvarar 25 % av basbeloppet för år räknat. Har barnets båda föräldrar avlidit, utgör den sammanlagda grundnivån 50 % av basbeloppet. Folkpensionen skall dock alltid utges med sådant årsbe- lopp att pensionen i förening med den barnpension från ATP som barnet kan ha rätt till utgör 40 % av basbeloppet. Eventuell pension till vuxen efterlevande beaktas inte härvidlag. Om barnet har mist båda sina föräld- rar, skall den angivna garantinivån avse barnpensionen efter envar av dem. ] konsekvens härmed föreslår vi att också bidragsförskott alltid skall utgöra 40 % av basbeloppet för år räknat, oavsett om det samtidigt utges barnpension och oavsett om bidragsförskott utges i förhållande till också den andra föräldern. Motsvarande ändring föreslås beträffande förlängt bidragsförskott för studerande och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Nuvarande regel om inverkan av underhållsbidrag i form av engångsbelopp kvarstår oförändrad.

6.4.2 ATP

Enligt de för ATP gällande reglerna utges barnpension om den avlidne föräldern vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av förtids- pension eller ålderspension eller skulle ha varit berättigad till förtidspen- sion om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Barnpensionen beräknas med utgångs- punkt i den avlidnes egen ålders- eller förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas barnpensionen med utgångpunkt i den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Storleken av barnpensionen beror för närvarande dels på om en pensionsberättigad änka finns, dels på barnens antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns fler barn, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Till skillnad från folkpensionen är barnpensionen inom tilläggspen- sioneringen inte i första hand avsedd att tillgodose barnets behov av ett grundläggande försörjningsskydd. Syftet med ATP-pensionen är i stället att tillförsäkra barnet en del av den standard som det hade under föräl- derns livstid. Detta kommer till uttryck genom att pensionen beräknas som en viss procentuell andel av den avlidnes egenpension från ATP.

När det gäller att bestämma en lämplig nivå på denna form av barn- pension är det svårare att, såsom fallet är beträffande barnpension från folkpensioneringen, hämta ledning från uppskattningar om genomsnitt- liga kostnader för barn. Med avseende på barnpension från ATP blir det därför fråga om att göra en skälighetsbedömning när man skall ta ställ- ning till hur stor del av den tidigare standarden som efter förälderns frånfälle bör tillförsäkras barnet eller barnen.

Som ovan beskrivits utgör barnpensionen för ett pensionsberättigat barn 15 % av den avlidnes egenpension, om änkepension samtidigt utbe- talas, och 40 % därav i andra fall. Den första fråga som uppkommer är därför om det även inom ramen för den framtida efterlevandepensione— ringen skall tinnas olika kompensationsgrader för barnpension beroen- de på om pension samtidigt utges till vuxen efterlevande eller inte. Det rör sig alltså här delvis om samma spörsmål som nyss upptagits beträf- fande barnpension från folkpensioneringen. Vi kan därför i detta sam- manhang i stort sett hänvisa till vad vi anfört därom. Som vi tidigare utvecklat är sålunda en av grundtankarna bakom våra förslag till en reformerad efterlevandepensionering att huvudvikten skall läggas på barnpensionerna. Med denna utgångspunkt anser vi att den nuvarande ordningen passar mindre väl in i det nya systemet. Vi föreslår därför att barnpension från ATP för ett pensionsberättigat barn framdeles skall utgå på samma nivå oavsett om efterlevandestöd på samma gång betalas till en vuxen efterlevande eller inte.

När det då gäller att avgöra vilken enhetlig kompensationsgrad som sålunda bör finnas framöver för barnpension från tilläggspensionering- en har vi funnit en rimlig avvägning vara att bestämma denna markant högre än vad som för närvarande utges i fall då änkepension samtidigt utbetalas och något lägre än den som gäller i fall då änkepension inte utgår. Den nuvarande kompensationsgraden 40 % i fall då änkepension inte utges är lika hög som för änkepension från ATP enligt dagens regler och motsvarar den kompensationsgrad som vi i det följande föreslår skall gälla som huvudregel för omställningspension och särskild efterle- vandepension. En barnpension på denna nivå svarar enligt vår uppfatt— ning mer än väl mot det behov av standardtillskott som rimligen bör komma barnet till del från ATP. Således kan konstateras att en barnpen- sion med kompensationsgraden 40 % innebär, vid en medelpoäng för den avlidne om 5,00, att den sammanlagda barnpensionen till barnet från folk- och tilläggspensioneringen i huvudsak är lika stor som vad som utges i form av folkpension jämte fullt pensionstillskott för en ensamstå- ende ålderspensionär. Och vid högre genomsnittlig ATP-poäng för föräl- dern överstiger således barnpensionen den garanterade miniminivån för ålderspension.

Mot bakgrund av det anförda har vi funnit att barnpension från ATP till ett pensionsberättigat barn redan vid en något lägre kompensations- grad än den nuvarande, för fall där änkepension inte utges samtidigt, skulle fylla den centrala roll som den bör ha inom den reformerade efter- levandepensioneringen. Vid våra överväganden om hur nivån lämpligen

skall bestämmas har vi kommit till slutsatsen att en barnpension motsva- rande 30 % av den avlidnes beräknade egenpension kan vara en rimlig kompensationsgrad.

Vi föreslår således att barnpension från tilläggspensioneringen till ett pensionsberättigat barn framdeles alltid dvs. oavsett om pension till vuxen efterlevande utges eller inte —- skall utgöra 30 % av den avlidnes egenpension. Om pension samtidigt utges till en vuxen efterlevande från ATP, bör den vuxnes pension reduceras i stället för barnpensionen. 1 avsnitt 7 redovisar vi våra överväganden härom.

När det sedan gäller barnpensionens storlek i de fall där den avlidne efterlämnar fler än ett pensionsberättigat barn innebär enligt vår mening dagens regler att det föreligger en alltför stor skillnad i pensionsnivå mellan efterlevande barn i ettbarnsfamiljer och barn i familjer med flera barn. Som vi redovisat ovan ökas i dessa fall den sammanlagda pensio- nen med 10% av den avlidnes egenpension för varje barn utöver det första. Huruvida en ordning som denna, där pensionsbeloppet per barn minskas vid ökande antal barn, bör behållas också efter reformeringen av familjepensioneringen kan självfallet diskuteras. Önskemålet att läg- ga tyngdpunkten inom efterlevandepensioneringen på barnpensionerna kan sålunda sägas göra sig särskilt starkt gällande just då fråga är om flerbarnsfamiljer, där den ekonomiska situationen ofta är besvärligare än i andra fall. En möjlighet som härvidlag skulle kunna övervägas är därför att låta barnpension utgå med 30 % av den avlidnes egenpension för varje barn oberoende av hur många barn den avlidne efterlämnar. Härigenom skulle för tilläggspensioneringen komma att gälla samma princip som inom folkpensioneringen:

Emellertid anser vi oss inte böra föreslå en så långtgående lösning. Häremot talar icke minst kostnadsaspekten. Vidare måste beaktas att barnpension inom ATP, som tidigare framhållits, främst har till syfte att tillförsäkra barnet en del av den standard som det hade medan båda föräldrarna ännu vari livet. Ju fler barn det finns i familjen, desto mindre var självfallet då den andel av förälderns inkomster som kom varje barn till godo. Detta förhållande bör enligt vår bedömning få återverkningar inom en barnpensionering som bygger på storleken av den bortgångne förälderns tidigare inkomster. Uppmärksammas bör också att beskatt- ningsreglerna medför att skatten på barnpensionen normalt blir lägre än den skatt som uttogs på förälderns inkomst. Ytterligare måste hänsyn tas till effekterna av förslaget ovan om att för framtiden någon nedsättning inte skall ske av barnpensionen med hänsyn till pension till vuxen efterle- vande.

Vid beaktande av dessa omständigheter har vi således funnit att barn- pensionen inom ATP även framdeles storleksmässigt bör vara beroende av antalet pensionsberättigade barn. Vi har dock den uppfattningen att en höjning av barnpensionen är påkallad i de fall då det efter den avlidne finns mer än ett barn. Det är önskvärt att förstärka det ekonomiska stödet för barn i flerbarnsfamiljer.

Mot bakgrund härav föreslår vi en kraftig höjning av det tillägg till den

sammanlagda barnpensionen som skall utges för varje barn utöver det första. Vårt förslag innebär att tillägget skall höjas från nuvarande 10 till 20 % av den avlidnes egenpension. Liksom för närvarande bör det sam- manlagda beloppet för barnpensionen i dessa fall delas lika mellan bar- nen.

Dessa våra förslag om kompensationsgrader för barnpension inom ATP innebär en väsentlig förbättring i förhållande till nuvarande regler av ATP-förmånerna för alla barn vilkas far avlidit (och efter vilken änke- pension utbetalas enligt dagens system). Förslagen betyder att pensionen för ett sådant barn höjs från 15 till 30 % av den avlidnes egenpension. För två sådana barn görs en höjning från totalt 25 till 50 % av egenpensionen, för tre barn en höjning från sammanlagt 35 till 70 % av egenpensionen osv. I samtliga dessa fall sker alltså en fördubbling av barnpensionerna från ATP till barnen. För barn vilkas mor avlidit innebär förslaget att det utges 30 % av den avlidnes egenpension till ett ensamt efterlevande barn i jämförelse med 40 % därav enligt dagens regler. Samtidigt tillkommer dock som en nyhet efterlevandepension åt barnets far under viss tid med 20 % av egenpensionen (se under avsnitt 7), vilket betyder att familjen under den tiden får ett något högre belopp än vad som utbetalas enligt hittillsvarande regler (vilka i detta avseende kan sägas delvis ha karaktä- ren av en änklingspension). Om en kvinna efterlämnar två pensionsbe- rättigade barn erhåller dessa enligt förslaget totalt 50 % av den avlidnes egenpension, dvs. samma belopp som i dag. Tre barn får med förslaget sammanlagt 70 % av egenpensionen, vilket innebär en höjning från 60 % enligt nuvarande regler. Även fyra barn efter en avliden kvinna erhåller högre tilläggspension än vad som utges med dagens system.

De sålunda föreslagna höjningarna av tilläggspensionsnivån för barn i flerbarnsfamiljer aktualiserar frågan om införandet av en särskild be- gränsningsregel för hur hög efterlevandepension som sammanlagt skall kunna utgå efter en avliden försäkrad. Behovet av en sådan regel måste anses mindre framträdande med nuvarande kompensationsgrader för barnpension inom ATP. Till följd av de förbättringar av barnpensioner- na från ATP som vi nu föreslår kan det dock i ett större antal fall än för närvarande komma att inträffa att den sammanlagda efterlevandepen- sionen från ATP skulle överstiga den avlidnes egenpension. Utges efter- levandepension enbart i form av barnpension skulle detta bli fallet om det finns fem eller flera pensionsberättigade barn. Och är även en vuxen efterlevande berättigad till pension, skulle den sammanlagda pensionen överstiga egenpensionen när barnpension utges till fyra eller flera barn.

Även om sådana fall även i fortsättningen torde bli ganska sällsynta anser vi att bl. a. principiella skäl talar för att en begränsningsregel in- förs. ATP är en försäkring enligt vilken pensionernas storlek relateras till tidigare pensionsgrundande inkomster. Det framstår då som naturligt att den sammanlagda efterlevandepension som kan utgå efter en avliden begränsas till att motsvara högst den egenpension som den avlidne upp- bar eller skulle ha kunnat uppbära. Om den avlidne t. ex. var förtidspen- sionär med hel förtidspension, finns det enligt vår mening inga skäl var-

för familjen skulle kunna erhålla en sammanlagt högre pension från ATP efter dödsfallet än vad som utgick medan den försäkrade alltjämt levde, alltså samtidigt som kostnaden för dennes uppehälle m. m. bortföll.

Vi vill i sammanhanget även erinra om att en sådan maximeringsregel redan nu finns inom arbetsskadeförsäkringen. Vi vill också hänvisa till att det enligt lagen (19471529) om allmänna barnbidrag utges flerbarns- tillägg till familjer med tre eller flera barn och att den ekonomiska situa- tionen för dessa familjer härigenom förbättrats.

Vi föreslår alltså att det införs en särskild begränsningsregel av den innebörden att efter en avliden inte skall kunna utges tilläggspension i form av efterlevandepension med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlidnes egenpension. Regeln bör avse summan av barn- pensionerna och efterlevandepension till vuxen efterlevande i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension. Tekniskt bör be- stämmelsen utformas på det sättet att om den sammanlagda efterlevan- depensionen efter den avlidne försäkrade beräknad enligt vanliga regler uppgår till belopp som överstiger egenpensionen, efterlevande- pensionerna skall minskas proportionellt så att de tillsammans motsva- rar egenpensionen. Den nedsättning som sålunda kan komma att ske med tillämpning av den föreslagna maximeringsregeln bör givetvis inte vara definitiv. Om någon av pensionerna upphör bör övriga pensioner räknas upp så att de tillsammans motsvarar högst egenpensionen.

Enligt de nu gällande reglerna kan flera familjepensioner från ATP inte utbetalas samtidigt till samma person (14 kap. 7 & AFL). Detta bety- der bl. a. att föräldralösa barn inte kan uppbära barnpension efter både sin far och mor. Barnet erhåller i sådant fall enbart den största av pensio- nerna.

Beträffande denna regel vill vi framhålla att den möjligen kan ha varit motiverad vid den tidpunkt då barnpensioneringen infördes. Som vi be- skrivit i andra sammanhang i detta betänkande har emellertid samhälls- utvecklingen medfört att familjemönstren numera är annorlunda än vid denna tidpunkt. Till följd av den ökade förvärvsfrekvensen bland kvin- nor har det sålunda blivit allt vanligare att båda makarna bidrar till familjens gemensamma standard genom arbete utanför hemmet och båda svarar för tillgodoseendet av barnets underhåll. Så länge båda för- äldrarna lever har barnet rätt till underhåll på samma villkor från såväl sin far som sin mor. Det är därför enligt vår uppfattning naturligt att barnpensioneringen inom det framtida systemet för efterlevandepension återspeglar dessa dagens samhällsförhållanden. Den bör därför utformas på sådant sätt att barn som förlorat båda sina föräldrar tillförsäkras del efter dem båda av den standard som de under sin livstid bidragit till att tillförsäkra barnet. Barnpensionen utgör en ersättning för förlusten av det underhåll som de avlidna föräldrarna svarat för. Denna förlust bör

täckas fullt ut. Mot bakgrund härav föreslår vi att barnpension från tilläggpensione-

ringen framdeles skall kunna utges till föräldralöst barn efter båda för- äldrarna. Någon anledning att därvid låta pensionen utbetalas med lägre

kompensationsgrad i förhållande till varje förälder än vad som gäller beträffande barn som mist endast en förälder finns enligt vår mening inte. I denna fråga kan hänvisas till vad vi i det föregående anfört beträf- fande nivån på barnpension från folkpensioneringen till föräldralösa barn. Förslaget innebär således att barnpension från tilläggspensione- ringen till föräldralöst barn skall utbetalas med 30 % av vardera föräl- derns egenpension, om föräldrarna efterlämnar endast ett barn. Finns flera barn, skall enligt förslaget pensionen efter envar av föräldrarna ökas med 20 % av förälderns egenpension för varje barn utöver det förs- ta, och det sammanlagda pensionsbeloppet skall delas lika mellan bar- nen.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag i fråga om barnpensione- ringen inom ATP följande. Om ett barn är ensamt pensionsberättigat utgör barnpensionen 30 % av den avlidnes egenpension. Denna kompen- sationsgrad gäller även om det finns pensionsberättigad vuxen efterle- vande. Efterlämnar den avlidne flera barn, ökas procenttalet 30 med 20 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda pensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Efter en avliden kan dock aldrig utges efter- levandepension med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar egenpensionen. Har barnet förlorat båda sina föräldrar, skall barnpen- sion utges efter var och en av föräldrarna med samma kompensations- grad som då en av föräldrarna avlidit.

I detta sammanhang vill vi avslutningsvis fästa uppmärksamheten på att det förslag som vi lägger fram avser barnpensioneringen inom den reformerade efterlevandepensioneringen, där den nuvarande änkepen- sionen ersatts av andra former av förmåner till vuxna efterlevande. Un- der en övergångstid kommer emellertid den situationen att inträffa att barnpension enligt de nya reglerna utbetalas samtidigt med änkepension enligt hittillsvarande regler. Detta medför behov av särskilda lösningar i vad avser samordningen mellan barnpension och änkepension. Våra överväganden och förslag i detta hänseende redovisar vi i avsnitt 8.2.

6.4.3 Beskattning av barnpension

Liksom flertalet andra pensionsförmåner utgör barnpension skatteplik- tig inkomst för mottagaren. Förmånsberättigad är här barnet, inte den som har vårdnaden om det. Det är dock barnets förmyndare som förval- tar barnets tillgångar. För barnets uppehälle och uppfostran kan denne ta i anspråk de medel som tillkommer barnet genom barnpensionen. Denna är ju avsedd att användas för att bidra till kostnaderna för barnets under- håll.

Skattepliktig för barnpension är alltså barnet. Huruvida detta bör gälla även för framtiden är en fråga som det kan finnas anledning att något beröra i samband med den allmänna översyn som vi nu gör av efterlevan- depensioneringen. Spörsmålet härom har nära anknytning till frågan om barnpensioneringens framtida utformning. Härtill kommer att riksdagen flera gånger (senast SkU 1986/87:33) vid behandling av motioner med

yrkande om skattebefrielse för barnpension hänvisat till vårt arbete och framhållit att man bör avvakta resultatet härav innan man tar slutlig ställning till yrkandet. I de motioner som ligger till grund för dessa utta- landen av riksdagen har bl. a. gjorts jämförelser mellan den skattemässi- ga behandlingen av å ena sidan barnpension och å andra sidan under- hållsbidrag och bidragsförskott.

Varken underhållsbidrag eller bidragsförskott utgör skattepliktig in- täkt för barnet. Inte heller föreligger någon allmän avdragsrätt för utbe- talat underhållsbidrag på annat sätt än att den underhållsskyldige har rätt till avdrag för utgivet underhållsbidrag med högst 3 000 kr. per år och barn. Som beskrivits i avsnitt 2.3 utgör däremot barnpension skatteplik- tig intäkt av tjänst för barnet på samma sätt som skattskyldighet förelig- ger för andra pensionsförmåner. I fråga om andra former av allmän pension finns särskilda regler om extra avdrag vid beskattningen, vilka medför att inkomst som består av endast folkpension och viss sidoin- komst blir undantagen från beskattning i praktiken. Som folkpension räknas härvid inte barnpension. Med hänsyn till grundavdragen vid be- räkning av statlig och kommunal inkomstskatt uppkommer emellertid skatt endast om barnpensionen, ensam eller tillsammans med annan in- komst barnet har, överstiger 10 000 kr. Detta betyder att ett barn som enbart har inkomster av barnpension från folkpensioneringen på garan- tinivån inte beskattas för denna pension.

Frågan om beskattningen av barnpension prövades av pensionskom— mittén i slutbetänkandet (SOU 1981 :61) Familjepension. Kommittén fann därvid sammanfattningsvis att även om vissa skäl talade för en enhetlig behandling i skattehänseende av barn med pension från folk- pensioneringen och barn med bidragsförskott det inte var motiverat att genomföra någon förändring av innebörd att barnpensionen helt eller delvis befriades från skatteplikt. Kommittén menade att det mot den tanken kunde anföras principiella betänkligheter. Även kostnadsaspek- ten borde beaktas i sammanhanget. Fördelningseffekterna vid ett ge- nomförande av ändringar med denna innebörd skulle också bli sådana att kommittén inte ansåg sig kunna acceptera dem. Detta gällde i all synnerhet som de problem till vilka ofta hänvisats, nämligen beskatt- ningen av ferieinkomster för barn som uppbär barnpension, enligt kom- mitténs mening inte var så allvarliga att de skulle kunna motivera en så vittsyftande reform som en inskränkning över hela linjen av skattskyldig- heten för barnpension.

Till dessa pensionskommitténs synpunkter kan vi ansluta oss. Härvid vill vi särskilt erinra om att redan dagens regler innebär att någon skatt inte uttas från vare sig den som uppbär enbart bidragsförskott som ett barn som inte har andra inkomster än folkpension i form av barnpension på garantinivån. Praktisk betydelse får frågan enbart med avseende på sådana barn som har andra inkomster vid sidan av bidragsförskottet resp. folkpensionen.

Om fullständig överensstämmelse skulle åstadkommas mellan barn- pension och underhållsbidrag resp. bidragsförskott även för sådana si-

tuationer, är det enligt vår uppfattning inte självklart att denna skall komma till stånd genom att barnpensionen helt eller delvis befrias från skatteplikt. Frågan skulle lika gärna kunna lösas genom att bidragsför- skottet gjordes principiellt skattepliktigt. Spörsmålet härom ryms dock inte inom vårt uppdrag. Vidare överväganden på detta område bör där- för lämpligen ske i annat sammanhang, t. ex. i samband med en allmän översyn av reglerna på skatteområdet.

Vi vill också erinra om att ett borttagande av skatteplikten för barn- pension skulle medföra en minskning av statens och kommunernas skat- teintäkter med relativt stora belopp. Om all barnpension skulle befrias från statlig och kommunal beskattning skulle sålunda uppkomma mins— kade skatteintäkter med sammanlagt ca 90 milj. kr.. varav ca 16 milj. kr. utgör statsskatt. Dessa beräkningar avser år 1988 och en tillämpning av dagens regler för barnpension. De förslag som vi lagt fram i föregående avsnitt innebär dels en allmän höjning av barnpensionsnivåerna, dels att samordningen mellan barnpension och pension till vuxen efterlevande på sikt skall tas bort såvitt gäller förmåner till barn. Detta betyder att beloppet för de minskade skatteintäkterna skulle bli än större efter det att de sålunda föreslagna reglerna trätt i kraft och nått ett fullfunktionsstadi- um.

De angivna kostnadsberäkningarna avser ett system där all barnpen- sion görs skattefri. Att genomföra en sådan ordning torde dock inte kun- na komma i fråga under några förhållanden, eftersom den skulle medfö- ra ett omotiverat gynnande av de barn som uppbär höga tilläggspensio- ner. Emellertid skulle även med mindre vittgående lösningar, t. ex. av innebörd att barnpensionen gjordes skattefri enbart upp till nivån för garantibeloppet eller att ett system med extra avdrag motsvarande det som gäller för andra folkpensionsförmåner infördes, få till följd bety- dande kostnadsökningar. Sådana lösningar synes även diskutabla från fördelningssynpunkt. De barn som uppbär barnpension enbart på garan- tinivån skulle inte alls beröras av åtgärder av detta slag, medan de som i första hand skulle gynnas av reformen skulle vara barn med höga in— komster vid sidan av folkpensionen i form av andra pensionsförmåner eller förvärvsinkomster.

Med hänsyn till det anförda föreslår vi inte någon ändring av vad som nu gäller beträffande beskattningen av barnpension.

7 Förmåner till vuxna efterlevande

7.1. Inledning

Under de allmänna övervägandena i avsnitt 5 har vi redovisat de ut- gångspunkter som vi anser bör uppställas för ett nytt system för efterle- vandepensionering. Vi har där också angett huvuddragen i det förslag härtill som vi nu lägger fram samt de väsentliga motiven för förslagens olika beståndsdelar.

Som vi framhållit i avsnitt 5 bör särskilda förmåner till vuxna efterle- vande utges från den allmänna pensioneringen endast i situationer då det generellt sett kan förutsättas föreligga behov därav. Syftet med förmåner- na bör primärt vara att ge kompensation för de direkta följderna av dödsfallet. Förmåner skall enligt våra förslag utbetalas till efterlevande i yrkesaktiv ålder och utges från både folk— och tilläggspensioneringen. Pension skall kunna utgå i två olika former: dels som en omställnings- pension generellt för en begränsad tid i anslutning till tidpunkten för dödsfallet eller under viss längre tid för efterlevande som tar vård om minderårigt barn, dels som en särskild efterlevandepension till sådana efterlevande som av speciella skäl inte kan bereda sig en tillfredsställan- de försörjning genom förvärvsarbete omgående eller efter arbetsmark- nads- och utbildningspolitiska insatser. Även förtidspensioneringen blir av betydelse i sammanhanget.

Vi redovisar i det följande våra närmare överväganden om hur om- ställningspensionen och den särskilda efterlevandepensionen bör utfor- mas och om de regler i övrigt som bör gälla för förmånerna. Dessförin- nan behandlar vi dock frågan om hur den personkrets bör avgränsas som skall ges rätt till ett riskskydd enligt den reformerade efterlevandepensio- neringen. Slutligen tar vi upp vissa frågor om indragning av utgående pension vid omgifte m. m. samt om vilka bestämmelser som bör finnas med avseende på rätten att uppbära efterlevandepension vid bosättning utanför Sverige och beträffande utlänningars rätt till sådan pension.

De regler som vi sålunda behandlar tar sikte på alla efterlevande män, på kvinnor som vid ikraftträdandet inte är gifta (eller därmed likställda) samt på gifta kvinnor som vid införandet av det nya systemet är yngre än 45 år. Gifta kvinnor som då är äldre samt kvinnor som är yngre men redan uppbär änkepension enligt dagens bestämmelser skall enligt våra

förslag också fortsättningsvis omfattas av hittillsvarande änkepensione- ring. Detta blir en följd av de särskilda övergångsregler som vi föreslår. Den närmare innebörden av dessa utvecklar vi i avsnitt 8.

7.2. Personkretsen

7.2.1. Nuvarande regler och bakgrund

Vid utformningen av reglerna för den reformerade efterlevandepensio- neringen uppkommer den centrala frågan vilka kategorier efterlevande som denna pensionering bör omfatta och hur denna personkrets lagtek- niskt skall avgränsas. Det bör givetvis krävas att den efterlevande före dödsfallet har stått i visst förhållande till den sedermera avlidne för att ett skydd från efterlevandepensioneringen skall komma i fråga. Det gäller alltså att avgöra vilka relationer som skall kunna grunda rätt för en vuxen efterlevande att erhålla omställningspension och särskild efterlevande- pension efter ett dödsfall.

För närvarande gäller olika regler i detta hänseende inom folk- och tilläggspensioneringen. Inom båda pensionssystemen utges änkepension till efterlevande maka utan krav på att makarna sammanbodde vid tid- punkten för dödsfallet. Inom folkpensioneringen likställs dessutom vissa kategorier ogifta kvinnor med gifta i fråga om rätten till änkepension. Enligt 8 kap. 2 & AFL likställs således med änka i fråga om rätt till folk- pension i form av änkepension en ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med en ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Den tid under vilken kvinnan och mannen oavbrutet sammanbott fram till tidpunkten för dödsfallet jämställs i sådana fall med tid varunder ett äktenskap bestått. Å andra sidan äger en gift kvinna inte rätt till änkepension inom folkpensioneringen efter sin make, om hon vid hans död levde åtskild från honom och hon efter det sammanlev- naden upphörde stadigvarande har sammanbott med en annan man, med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn (8 kap. 3 äAFL). Någon motsvarighet till dessa regler finns inte inom tilläggspensione- ringen.

Även ålders- och förtidspension från folkpensioneringen påverkas av civilstånd och samlevnadsförhållanden så till vida att pensionen utges med lägre belopp till en gift försäkrad, vars make också uppbär folkpen- sion, än till en ensam pensionstagare. Härvid likställs gift pensionstaga- re, som stadigvarande lever åtskild från sin make, med ogift pensionsbe- rättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat. Med gift pensionstaga- re likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sam- manbor med någon (gift eller icke gift) med vilken den pensionsberätti- gade har varit gift eller har eller har haft barn (10 kap. l & AFL). Motsvarande gäller beträffande rätten till hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Dessa regler inom folkpensioneringen fick sin nuvarande utformning år 1960. I den dessförinnan gällande lagstiftningen (1946 års lag om folk- pensionering) fanns en bestämmelse av innebörd att, när särskilda skäl föranledde därtill, en gift pensionsberättigad kunde anses som ogift och en ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlevde med annan under äktenskapsliknande förhållanden, kunde anses såsom gift med denne. Skälen till att man vid tillkomsten av 1946 års lag inte undan- tagslöst följde civilståndet var framför allt dels att det ansågs som synner- ligen stötande för rättsmedvetandet att personer, vilka sedan en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta, dels att två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrangerad äktenskapsskillnad bereda sig avse- värt högre pension än tidigare (prop. 19461220).

Motiven till 1960 års ändring var huvudsakligen en önskan att anknyta pensionsrätten till objektivt lätt konstaterbara fakta och därigenom und- gå en betydande administrativ belastning samtidigt som den personkrets som kunde anses vara i behov av änkepension avgränsades på ett lämp- ligt sätt. Föreskriften i 1946 års lag hade dessutom stundom gett upphov till mycket stark irritation och olust både hos pensionsberättigade, som blev utfrågade om sina mest intima förhållanden, och hos dem som hade att i tjänsten utreda dessa förhållanden ( prop. 1960:75 ).

På många andra håll i lagstiftningen m.m. finns regler som i olika avseenden likställer vissa grupper personer som sammanlever utan att ha ingått äktenskap med gifta. Olika metoder har därvid valts att på olika områden avgränsa de grupper som skall omfattas av likställighetsregler- na.

Det samboendebegrepp som gäller inom folkpensioneringen, dvs. att med gifta likställs sammanboende som har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn, återfinns t. ex. inom skattelagstiftningen och del- vis inom föräldraförsäkringen. På vissa håll i lagstiftningen finns emel- lertid ett vidare samboendebegrepp. Således jämställs t. ex. personer som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden med gifta enligt familjebidragslagen (1978:520) , inom hyresrätten och inom arbetsskade- försäkringen, som dessutom kräver att sammanlevnaden bestått avse- värd tid. Inom arbetsskadeförsäkringen jämställs dessutom en kvinna som var havande med barn till den försäkrade med änka. Även på avtals- försäkringarnas område förekommer ibland att samboende under äkten- skapsliknande förhållanden tillagts samma verkningar som äktenskap (jfr avsnitt 2.2). Detta gäller tjänstegrupplivförsäkringarna på de statliga och kommunala avtalsområdena samt på LO/SAF-området liksom inom statens personskadeförsäkring och i TFA. Beträffande rätten till bostadsbidrag jämställs med makar man och kvinna som lever tillsam- mans och är kyrkobokförda på samma adress, om inte bidragssökanden visar skäl för annat.

Ytterligare finns på en del områden andra regler med syfte att åstad- komma likställighet mellan gifta och bl. a. ogifta samboende. I skade- ståndslagen används rekvisitet att den ena parten skall ha varit beroende

av den andra för sin försörjning. Ibland hänvisas till att parterna skall vara varandra närstående. Sådana bestämmelser finns i bl. a. rättegångs- balken och konkurslagen .

Det är dock långtifrån alltid som ogifta samboende på ett eller annat sätt likställs med gifta. I åtskilliga sammanhang förekommer alltjämt att civilståndet är avgörande för rätten till förmåner. Likställighetsregler saknas liksom för närvarande är fallet med avseende på änkepension från tilläggspensioneringen —— också inom tjänstepensioneringarna på kollektivavtalsområdet och TGL på PTK/SAF—området. Detsamma gäl- ler i regel enligt standardvillkoren för frivilliga grupplivförsäkringar.

Anledningen till att tilläggspensioneringen inte innehåller någon mot- svarighet till bestämmelsen inom folkpensioneringen om änkepensions- rätt i vissa fall för ogift kvinna torde vara att det vid tillkomsten av ATP framstod som önskvärt att åstadkomma överensstämmande regler inom tilläggspensioneringen och gällande personalpensionssystem ( prop. 1959:100 ).

7.2.2. Allmänna synpunkter

I de allmänna övervägandena (avsnitt 5.4.1) har vi redovisat de utgångs- punkter som vi anser bör uppställas när det gäller frågan om vilka grup- per vuxna efterlevande som skall omfattas av skyddet från den reforme- rade efterlevandepensioneringen. Som vi framhållit där bör det, för att efterlevandepension skall utges, i första hand krävas att det rört sig om en samlevnad med familjefunktioner mellan den efterlevande och den av- lidne. Det bör även fordras att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Vi anser vidare att efterlevandepension bör utges endast i fall då parterna stadigvarande sammanbodde med varand- ra vid tidpunkten för dödsfallet. Ekonomiskt stöd från samhällets sida bör som vi tidigare framhållit utges endast i sådana situationer där det generellt sett kan anses föreligga behov därav. Detta kan anses vara fallet endast om det vid tidpunkten för dödsfallet förelegat en sådan personlig och ekonomisk gemenskap mellan parterna att de varit beroende av var- andras insatser i ett gemensamt hushåll och att den enes bortgång inne— bär en väsentligt förändrad situation för den efterlevande. Det förutsät- ter att sammanlevnaden mellan parterna haft viss stadga och varaktighet.

Det ovan sagda innebär att situationer där hushållsgemenskap förele- gat t. ex. mellan syskon eller arbetskamrater samt mellan föräldrar och vuxna barn faller utanför efterlevandepensioneringens område. Inte hel- ler kommer pensioneringen att omfatta någon form av samlevnad mellan personer av samma kön (t. ex. mellan homosexuella). Denna begräns- ning kan bl. a. motiveras av att personer som sammanbor under sådana förhållanden i väsentliga hänseenden har ett annat levnadsmönster än det som normalt förekommer vid samlevnad med familjefunktioner. Det torde således vara mindre vanligt att det i dessa situationer föreligger en sådan ekonomisk eller annan gemenskap att den ena partens bortgång medför samma förändring i den efterlevandes förhållanden och samma

behov av ekonomiskt stöd från samhällets sida som typiskt sett är fallet vid en samlevnad mellan makar eller mellan parter som skulle ha kunnat ingå äktenskap. I sådana förhållanden som de här berörda finns normalt inte heller några barn.

De nu uppställda kraven får också till följd att en gift efterlevande, som inte sammanlevde med sin make vid dennes bortgång, inte kommer att omfattas av skyddet från den nya efterlevandepensioneringen. I såda- na situationer torde kunna förutsättas att hushållsgemenskapen mellan makarna redan upplösts och att den efterlevandens sociala och ekono- miska situation i regel inte påverkas av den andre makens bortgång. Av samma skäl kan det inte heller bli aktuellt att nu utsträcka efterlevande- skyddet till att omfatta även frånskilda män och kvinnor, som inte åter- upptagit sammanlevnaden med den förutvarande maken. De kommer liksom hittills att stå vid sidan av efterlevandepensioneringen. När det gäller gruppen frånskilda hänvisar vi i övrigt till vad vi anfört ovan i avsnitt 5.4.1.

Mot bakgrund av de principer som vi sålunda uppställt för efterlevan- derekvisitets utformning anser vi det alltjämt vara motiverat att låta äk— tenskapet vara utgångspunkten för avgränsningen av den personkrets som skall omfattas av efterlevandeskyddet. Äktenskapets betydelse för familjebildningen har visserligen minskat under senare år men fortfaran- de är det alldeles övervägande antalet män och kvinnor som sammanle- ver gifta med varandra. Detta gäller i all synnerhet i de äldre åldersgrup- perna som primärt berörs av efterlevandepensioneringen, medan sambo- ende utan äktenskap framför allt förekommer hos yngre par. Det är nu- mera vanligt att äktenskap ingås efter det att parterna dessförinnan har bott tillsammans under en kortare eller längre tid. Samboende framstår alltså i stor utsträckning som ett förstadium och inte ett alternativ till äktenskap.

Fråga uppkommer emellertid om även vissa kategorier ogifta sambo- ende skall ingå i den personkrets som omfattas av skyddet från efterle- vandepensioneringen eller om avgränsningen, liksom för närvarande gäller inom tilläggspensioneringen, skall stanna vid äktenskapet.

Till förmån för att låta civilståndet ensamt vara avgörande för rätten till efterlevandeförmåner talar flera omständigheter. På familjerättens område regleras i huvudsak endast sammanlevnad mellan makar. Sam- levnad under andra former än äktenskap saknar där i princip rättsliga konsekvenser. Den nya äktenskapsbalken, som träder i kraft den ] janu- ari 1988, och därmed sammanhängande ändringar i ärvdabalken medför i detta avseende inte några större förändringar. Fortfarande kommer således att gälla att ekonomiska rättigheter och förpliktelser mellan par- terna uppkommer först i och med ingående av äktenskap. Enbart i fall då parterna är gifta med varandra inträder t. ex. inbördes underhållsskyl- dighet och arvsrätt dem emellan. Även giftorättsgemenskap år i princip förbehållen gifta.

I samband med nämnda reform införs visserligen en ny lag om sam- bors gemensamma hem. Denna lag upptar vissa bestämmelser om ogifta

personer som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Reglerna syftar emellertid inte till annat än att i begränsad omfattning lösa praktiska problem av juridisk art vid upplösning av ett samboende- förhållande och tar närmast sikte på delningen av bostad och bohag som de samboende har förvärvat för gemensamt begagnande. Däremot inne- bär inte lagen att någon generell giftorättsgemenskap eller arvsrätt införs mellan samboende. Ej heller tillkommer någon underhållsskyldighet parterna emellan. Avsikten har således inte varit att för ogifta samboende skapa ett äktenskapsliknande system. En strävan har däremot varit att de regler som ansetts böra uppställas så långt möjligt skall bli lika dem som gäller för gifta. Därigenom kan man få en mjuk övergång mellan äkten- skapsliknande samboende och äktenskap (prop. 1986/8711).

Om man på efterlevandepensioneringens område jämställer annan samlevnad med äktenskap, innebär det således att man låter samlevna- den medföra vissa förmåner trots att parterna i princip inte anses böra åläggas några juridiska eller ekonomiska förpliktelser inbördes. Det skulle därför kunna ligga nära till hands att låta rätten till efterlevande- stöd från den allmänna försäkringen inträda först med äktenskapet, lik- som endast därmed följer andra rättigheter och skyldigheter av ekono- misk natur.

Det medför vidare praktiska nackdelar att inom socialförsäkringen bygga upp ett särskilt regelsystem för samlevande ogifta för att åstad— komma likabehandling av dessa med gifta. Det uppkommer nämligen problem att finna regler som i realiteten får sådan likabehandling till följd. Det kan dessutom under alla förhållanden föranleda betydande svårigheter att bedöma om ett stadigvarande samboende föreligger. Me— dan civilståndet är registrerat och därmed lätt att fastställa utan den enskildes medverkan, kan klarläggandet av den faktiska samlevnadssitu- ationen vålla stora utredningsproblem och betydande administrativt ar- bete. Risk föreligger för tolkningssvårigheter, och det finns även en fara för missbruk av reglerna.

Emellertid talar åtskilliga skäl till förmån för att under vissa förhållan- den jämställa par som sammanlever utan äktenskap med gifta när det gäller rätten till efterlevandeförmåner. Som vi framhållit i avsnitt 5.3 bör en grundläggande princip för efterlevandepensioneringen vara att denna så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat uppvisar neutralitet mellan olika former av samlevnad mellan man och kvinna. Tanken är att samboende män och kvinnor som lever under samma sociala och ekono- miska förhållanden skall behandlas lika oberoende av om de har ingått äktenskap eller inte. En realitet som måste beaktas i lagstiftningsarbetet är att det i dag finns ett stort antal män och kvinnor som sammanbor utan att vara gifta. Av de statistiska uppgifterna i bilaga I (tabell 8) framgår att antalet årligen ingångna äktenskap minskat sedan mitten av 1960—talet. Vidare framgår av vad där redovisas (tabell 3) att enligt 1985 års folk- och bostadsräkning (FOB 85) var 19 % av samtliga samboende ej gifta och således 81 % gifta. Andelen ej gifta samboende varierade dock kraftigt med ålder. Medan

mer än hälften av de samboende i åldern 25—29 år var ogifta, var ande- len gifta väsentligt högre redan i åldersklassen 30—34 år. Andelen icke gifta sjönk sedan kraftigt ju högre upp man kom i åldersklasserna. För dem som var 50 år eller äldre uppgick andelen ogifta till enbart några få procent.

De statistiska uppgifterna ovan visar att äktenskap numera är ett otill- räckligt kriterium när det gäller att identifiera sådana förhållanden där det föreligger en familjegemenskap av sådan karaktär att behov generellt sett kan anses föreligga av ekonomiskt stöd om den ena parten skulle avlida. Det kan vidare ifrågasättas om ogifta samboende i alla situationer bör ställas utanför skyddet från efterlevandepensioneringen enbart där- för att de inte har registrerat sin samlevnad genom att ingå äktenskap. I de flesta fall har parterna troligen inte alls reflekterat över konsekvenser- na i detta hänseende av att de inte gift sig eller haft en felaktig uppfatt- ning härom. Flertalet samlevnadsförhållanden torde för övrigt förr eller senare leda till att parterna ingår äktenskap såvida de inte separerar. Starka skäl kan således anföras för att, när det gäller stödet till efterlevan- de, lägga vikt vid den faktiska samlevnadssituationen och inte fästa av- görande betydelse vid om parterna vid en viss tidpunkt valt äktenskapet som form för sin samlevnad eller inte.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser vi att man trots de skäl som talar härför inte kan stanna vid äktenskapet som avgränsning av den pensionsberättigade personkretsen. Även vissa kategorier ogifta sambo- ende bör därför ges möjlighet att efter den andra partens bortgång erhål- la ekonomiskt stöd genom efterlevandepensioneringen. Härvid upp- kommer emellertid frågan hur en regel som likställer samboende icke gifta med gifta bör utformas närmare. Våra överväganden i detta hänse- ende redovisar vi i följande avsnitt.

En ytterligare fråga är om en sådan likställighet mellan gifta och vissa grupper ogifta samboende bör gälla för såväl folk— som tilläggspensione- ringen. Som vi betonar i olika sammanhang har en väsentlig utgångs- punkt för vårt arbete varit att det inom den reformerade efterlevandepen- sioneringen bör gälla överensstämmande regler för rätten till pension mellan folk- och tilläggspensioneringen. Enligt vår mening är detta inte minst viktigt när det gäller avgränsningen av den personkrets som skall omfattas av efterlevandeskyddet. Bl. a. underlättas härigenom tillämp- ningen av regelsystemet. Synpunkten att det kunde finnas skäl att ha olika bestämmelser på förevarande område mellan de båda pensionssy- stemen har tidigare hävdats på den grunden att det föreligger en skillnad mellan folkpensioneringen, där detär fråga om att skapa en grundtrygg- het, och tilläggspensioneringen, där även tanken om bevarande av stan- darden före dödsfallet kommer in i bilden. Även värdet av överensstäm- mande regler för tilläggspensioneringen och gällande personalpensions- system har åberopats i detta sammanhang. Dessa synpunkter är visserli- gen inte oväsentliga. Önskemålet om enhetlighet i detta avseende väger emellertid enligt vår mening så tungt att de skäl som talar häremot måste få vika. Folkpensionen har också numera fått en i viss mån ändrad funk-

tion, varvid dess karaktär av pensionsskydd för det första basbeloppet och grundbelopp för tilläggspensionen framträtt starkare. Vi anser där- för att det inte längre finns tillräcklig anledning att skilja mellan folk- och tilläggspensioneringen på nu ifrågavarande punkt. Vi föreslår således att den nuvarande anknytningen inom ATP till äktenskapet vidgas så att rätt till efterlevandeförmåner från tilläggspensioneringen medges även vissa grupper icke gifta samboende enligt en för folk- och tilläggspensione- ringen enhetlig likställighetsregel.

Innan vi övergår till frågan om regelns närmare utformning skall emel- lertid något beröras spörsmålet om möjligheterna och lämpligheten av att på olika områden av lagstiftningen ha helt överensstämmande regler om i vilka fall samboende icke gifta skall likställas med gifta.

Genom de förslag vi nu lägger fram kommer betydande samordnings- vinster att uppnås genom att enhetliga regler införs för familjetillhörighet inom socialförsäkringen när det gäller stödet åt efterlevande. Detta ligger i linje med vad riksdagen (SfU 1982/83:14, rskr. 211) uttalat om behovet och angelägenheten av att reglerna för familjetillhörighet görs gemen- samma på så många områden som möjligt inom det socialpolitiska bi- dragssystemet. Enligt riksdagen är detta en av de frågor som bör priorite- ras vid det fortsatta arbetet med en samordnad socialförsäkring.

Riksdagen har emellertid samtidigt allmänt sett framhållit att samord- ningssträvandena måste underordnas de grundläggande syftena med den del av socialpolitiken som det är fråga om. Även detta måste beaktas när det gäller efterlevandeskyddet. Naturligtvis kan det helt allmänt sägas vara önskvärt med så enhetliga regler som möjligt. Enligt vår me- ning är det emellertid uppenbart att man vid utformandet av samboende- begrepp måste ta hänsyn till syftet med de materiella reglerna, och detta syfte kan naturligtvis variera från område till område. Samboendebe- greppet bör därför sättas i relation till de konkreta förmånsreglerna inom resp. område och definieras med hänsyn till vilka former av samlevnad som man önskar skall omfattas av just dessa regler. Det är således inte självklart att samma regler skall gälla inom efterlevandepensioneringen som för t. ex. inkomstprövade förmåner som bostadsbidrag, där likstäl- lighetsregeln syftar till att begränsa rätten till stöd. Pension utgår ofta under lång tid, och det finns då skäl att ställa strängare krav på samhörig- heten än när det gäller personer som bor tillsammans och ansöker om t. ex. bostadsbidrag. Det ligger i sakens natur att samboendebegreppet inom efterlevandepensioneringen måste bygga på förhållandena fram till dödsfallet. Dessa förhållanden blir avgörande för rätten till pension och alltså många gånger av stor ekonomisk betydelse. Rätten till bostads- bidrag däremot beror naturligen av ett löpande samboendeförhållande och omprövas vid förändringar. Det kan således från olika utgångspunk- ter vara motiverat att ställa stora krav på det samboendebegrepp som skall gälla inom efterlevandepensioneringen.

Det är emellertid viktigt att ett enhetligt samboendebegrepp tillämpas inom bidragsformer som har nära samband, t. ex. för olika inkomstprö- vade stöd resp. för olika efterlevandeförmåner. Det förslag vi nu lägger

fram innebär att samma likställighetsregel skall gälla för efterlevandeför- måner inom både folk- och tilläggspensioneringen. Vi kommer i det föl- jande att föreslå att motsvarande regel görs tillämplig också på rätten till efterlevandelivräntor från arbetsskadeförsäkringen. Samma samboen- debegrepp bör i princip gälla även vid tillämpningen av andra regler inom den allmänna pensioneringen som tillägger familjetillhörigheten betydelse.

Ytterligare ett spörsmål som bör beröras i detta sammanhang är i vil- ken utsträckning det finns anledning att låta familjerättens regler vara vägledande när det gäller att utforma samboendebegreppet inom efterle- vandepensioneringen. Det nyligen avslutade reformarbetet på familje— rättens område, som resulterat bl. a. i den nya äktenskapsbalken och lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, ligger helt i linje med den principiella ståndpunkt som intogs i samband med 1973 års familje- rättsreform (prop. 197332, LU 20, rskr. 256). Då fastslogs att det inom familjerätten inte kunde komma i fråga att generellt ge regler för sambo- ende ogifta av samma innehåll som för gifta. Härvid framhölls också att det däremot på områden utanför familjerätten, t. ex. i fråga om sociala förmåner, borde eftersträvas att bestämmelserna fick ett sådant innehåll att de inte påverkade parternas val av samlevnadsform. Alltför stor bety- delse kan således inte tillmätas en jämförelse med hur frågan om ogifta samboendes ställning lösts inom familjerätten och endast ringa vägled- ning kan hämtas från lagstiftningen på det området. Detta spörsmål bör alltså lösas utifrån de hänsyn som gör sig gällande beträffandejust efter- levandepensioneringen.

7.2.3. Ef terlevandepensioneringens likställighetsregel

Pensionskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU l981:61) Familje- pension att, inom såväl folk— som tilläggspensioneringen, förmåner skul- le utgå till efterlevande make. En förutsättning skulle vara att makarna sammanbodde vid tidpunkten för dödsfallet. Med makar skulle inom båda pensionssystemen likställas man och kvinna som vid den enes bort- gång stadigvarande sammanbodde med varandra och som tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft eller väntade gemensamt barn. I betänkandet (s. 368—373) redovisades utförligt de överväganden som låg till grund för förslaget.

Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrkte att personkretsen bestämdes i enlighet med kommittéförslaget. I några yttranden förorda- des dock att likställighetsregeln skulle omfatta även vissa grupper ogifta samboende som inte varit gifta med varandra tidigare och som inte heller har gemensamt barn. En remissinstans menade att det borde övervägas att införa en dispensregel medan vissa andra uttalade sig för enhetlighet på olika rättsområden.

I prop. 1983/84:73 ställde sig departementschefen bakom det förslag till samboendebegrepp som pensionskommittén redovisat.

Vi kan till alla delar instämma i pensionskommitténs slutsatser. Vi

anser således att det inte kan komma i fråga att föra in alla fall av samlev- nad utan äktenskap mellan en man och en kvinna under likställighetsre- gelns tillämpningsområde. Det bör därför krävas att det förelegat hus- hållsgemenskap mellan parterna och att sammanlevnaden generellt sett varit mera fast och varaktig. Önskvärt är också att regeln tar sikte på sådana situationer där behov typiskt sett föreligger av ekonomiskt stöd och att rätten därtill inte görs vidare än vad som framstår såsom socialt motiverat. Enligt vår mening är det nödvändigt att likställigheten be- gränsas till att omfatta lätt konstaterbara och klart definierade situatio- ner.

Som vi framhållit redan i avsnitt 5.4.1 anser vi det vara väsentligt att reglerna för likställighet mellan gifta och ogifta samboende utformas så, att de blir enkla att tillämpa och inte erfordrar någon ingående och tids- krävande kontroll och utredning eller uppfattas som integritetskränkan- de. Detta betyder dels att begreppet med nödvändighet måste definieras på ett sådant sätt att det klart fastslår vilka objektiva förutsättningar som skall uppfyllas för att likställighet skall vara för handen, dels att dessa förutsättningar låter sig konstatera utan ingående individuell prövning i varje enskilt fall.

Utrednings- och tillämpningssvårigheter skulle lätt kunna uppstå om likställighetsregeln utformades så, att den generellt tog sikte på fall av samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden. Problem uppkom- mer redan när det gäller att avgöra vad som skall förstås med samlevnad av äktenskapsliknande karaktär. Bl. a. kan man ställa sig frågan om vilka faktorer som skall kunna göra att ett samlevnadsförhållande är att be- trakta som äktenskapsliknande. Av naturliga skäl kunde inte gärna kom- ma i fråga att utan vidare grunda rätten till efterlevandepension på den efterlevandes egna uppgifter. Härtill kommer att det skulle uppstå svårig- heter att avgöra dels vid vilken tidpunkt den äktenskapsliknande samlev- naden började, dels om den upphört redan före dödsfallet. En regel med en så allmän utformning skulle således leda till att det fick uppställas krav på utredning och bevisning i varje enskilt fall. Detta oaktat torde risken för missbruk inte kunna undvikas. Erfarenheterna av den regel som fanns i 1946 års lag om folkpensionering talar mot att nu återgå till en bestämmelse som bygger på begreppet äktenskapsliknande förhållan- den. Med en regel av den innebörden skulle svårigheter uppstå vid den praktiska tillämpningen, som skulle bli administrativt resurskrävande och ge alltför stort utrymme för skönsmässiga avgöranden. Med hänsyn till det anförda anser vi oss inte kunna föreslå en likstäl- lighetsregel som bygger på begreppet samlevnad under äktenskapslik- nande förhållanden.

Det är ofrånkomligt att den allmänna pensioneringens regelsystem utformas efter enkla och schabloniserade grunder avpassade med tanke på normalfallen och att utrymmet för skönsmässiga bedömningar be- gränsas i möjligaste mån. För att inte försvåra tillämpningen och över- skådligheten kan regelsystemet inte förses med en mångfald undantag eller specialbestämmelser med syfte att täcka in varje särskild situation

som kan tänkas uppstå. Tanken på att komplettera en generell likställig- hetsregel med en speciell dispensregel, som skulle ge utrymme för likstäl- lighet i också andra fall än enligt huvudregeln, kan vi därför inte tillstyr- ka. Mot en sådan bestämmelse kan dessutom riktas i huvudsak samma invändningar som mot alternativet att bygga upp likställighetsregeln på grundval av begreppet samlevnad under äktenskapsliknande förhållan- den.

En lösning som i stor utsträckning tillgodoser de önskemål som kan uppställas för likställighetsregelns utformning är även enligt vår mening det samboendebegrepp som för närvarande finns inom folkpensione- ringen och bl. a. avser rätten till änkepension. Enligt dennajämställs med gifta sådana samboende som tidigare varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamt barn. Dessutom krävs att det rört sig om ett stadigvarande sammanboende. Genom anknytningen till förekomsten av gemensamt barn eller tidigare äktenskap har regeln dessutom den fördelen att den täcker flertalet av de fall där överensstämmelsen med ett äktenskap är störst och där det finns anledning för samhället att gripa in med särskilt stöd åt en efterlevande. Med ett samboendebegrepp av så- dant innehåll behöver inte befaras att stora grupper icke gifta samboende i en skyddsvärd situation kan komma att falla utanför efterlevandepen- sioneringens tillämpningsområde. .

Vi anser det också vara motiverat att likställighetsregeln efter förebild av nuvarande regel i arbetsskadeförsäkringen tar sikte även på ogifta samboende som väntade gemensamt barn vid dödsfallet.

Liksom de för änkepension från folkpensioneringen och de inom ar- betsskadeförsäkringen nu gällande reglerna bör likställighet förekomma enbart i fall då såväl mannen som kvinnan inte var gift med annan. För tillämpning av regeln bör alltså krävas att envar av parterna var ogift, frånskild eller änka resp. änkling.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag i fråga om den personkrets som skall omfattas av efterlevandeskyddet att detta i första hand skall ta sikte på gifta. Med gifta skall likställas man och kvinna som utan att vara gifta — med varandra eller med annan — stadigvarande sammanbodde vid tidpunkten för dödsfallet och som tidigare varit gifta med varandra eller som har eller har haft eller väntar barn gemensamt.

7.2.4 Krav på stadigvarande sammanboende

Som tidigare nämnts föreslår vi att en förutsättning för rätt till efterlevan- depension skall vara att parterna stadigvarande sammanbodde med var- andra vid tidpunkten för dödsfallet. Detta villkor skall enligt förslaget gälla inte enbart för män och kvinnor som enligt den föreslagna likstäl- lighetsregeln jämställs med gifta utan även för makar.

Att ett sådant villkor erfordras i fråga om dem som likställs med gifta följer redan av utformningen av den föreslagna likställighetsregeln. Vi anser emellertid att det också för gifta till skillnad från vad som nu gäller beträffande rätten till änkepension bör gälla ett krav på att

makarna stadigvarande sammanbodde med varandra vid dödsfallet. Om makarna redan dessförinnan flyttat isär på grund av söndring i äktenska— pet och stadigvarande levde åtskilda, torde man i regel kunna förutsätta att de redan i samband därmed fått ställa om sig till en ny situation. Några ytterligare omställningsproblem ger dödsfallet då inte upphov till. Det kan enligt vår mening därför inte anses föreligga skäl att utge efterle- vandestöd till den kvarlevande maken. Inte heller finns här något sådant samband mellan dödsfallet och den efterlevandes sociala och ekonomis- ka ställning som kan motivera pensionsrätt.

I specialmotiveringen utvecklar vi närmare våra överväganden angå- ende innebörden av begreppet stadigvarande sammanboende.

7.2.5 Likställighetsregler inom övriga områden av den allmänna pensioneringen

Enligt 10 kap. 1 åAFL skall vid tillämpningen av reglerna om beräkning av storleken av ålders- och förtidspension vissa icke gifta pensionsberät- tigade likställas med gifta pensionstagare. Detta gäller i fråga om sådan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med annan med vil- ken han eller hon varit gift eller har eller har haft barn. Något krav på att de samboende inte är gifta med annan finns här inte utan likställighet tillämpas även för det fall att båda eller endera av dem är gift med annan men lever åtskild från maken. På grund av denna regel utges pensionen till sådan med gift likställd pensionstagare liksom till gifta med lägre belopp än till ensamstående pensionstagare. Motsvarande regel gäller enligt 9å lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg till folkpension. Med tillämpning av denna kan i vissa fall kvinna som sammanbor med man utan äktenskap ges rätt till hustrutill- lägg och beräknas kommunalt bostadstillägg (KBT) för med gifta jäm- ställda enligt de bestämmelser som gäller för makar.

De nuvarande bestämmelserna på dessa områden överensstämmer i stort sett med den likställighetsregel som vi föreslår skall gälla för den nya efter]evandepensioneringen. Enligt vår uppfattning bör det så långt det är möjligt gälla enhetliga regler inom hela den allmänna pensione- ringen. Dessa bestämmelser bör därför kvarstå.

Fråga uppkommer emellertid om dessa bestämmelser bör komplette- ras för att full överensstämmelse skall uppnås mellan dessa och den ovan under avsnitt 7.2.3 föreslagna likställighetsregeln. Det tillägget skulle då behöva göras att likställighet även här skall gälla redan i fall då parterna väntar barn gemensamt och skulle även i detta hänseende krävas att ingen av parterna är gift med annan.

Enligt vår mening skulle i de nu berörda avseendena en likställighets- regel som tar sikte på även samboende som väntar gemensamt barn ge upphov till svårigheter vid tillämpningen, eftersom ett faderskapserkän- nande i allmänhet inte avges förrän barnet är fött. Till skillnad från efterlevandepensioneringens likställighetsregel, som avser att avgöra om en viss person skall ges rätt till en förmån eller inte, syftar de nu behand-

lade reglerna enbart till att bestämma i vilka fall och från vilken tidpunkt det finns skäl att justera beloppet för en utgående pensionsförmån. Att grunda en sådanjustering redan på den omständigheten att två pensions- tagare kan vänta gemensamt barn skulle på dessa områden kunna med- föra betydande problem i praktiken. Försäkringskassorna får inte auto- matiskt kännedom om havandeskap, och det är svårt att fastställa från vilken tidpunkt en omräkning av pensionsbeloppen skulle göras. Mot bakgrund härav bör man kunna avstå från att låta likställigheten inträda redan när parterna väntar barn gemensamt. Först från barnets födelse bör det alltså komma i fråga att likställa ogifta samboende med gifta när det gäller beräkningen av ålders- och förtidspension liksom vid tillämp- ningen av reglerna för KBT och övergångsvis utgivet hustrutillägg.

Vidare anser vi att det i likhet med vad som för närvarande föreskrivs inte bör krävas att parterna är ogifta. Även om någon av dem är gift med annan, bör de alltså i nu aktuella hänseenden betraktas som makar. Detta innebär en utvidgning i förhållande till vad som avses gälla för rätten till efterlevandeförmåner, men vi anser den vara motiverad eftersom regler- na i princip tar sikte enbart på storleken av en utgående förmån och inte på rätten till förmån som sådan.

Enligt de ovan nämnda bestämmelserna likställs i nu berörda avseen- den gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild från sin make, med ogift pensionstagare om särskilda skäl inte föranleder annat. Vid beräkning av ålders- och förtidspension m. ni. kan sålunda den som lever åtskild från sin make anses inte såsom gift utan såsom likställd med ogift. Motsvarande bestämmelser saknas i dag när det gäller rätten till änkepension. Genom vårt förslag på efterlevandepensioneringens områ- de kommer dock överensstämmelse att uppnås. För rätt till efterlevande- förmåner skall enligt vårt förslag krävas att makarna stadigvarande sam- manbott. Har de levt åtskilda blir den efterlevande inte berättigad till pension. De nuvarande reglerna för ålders— och förtidspension m. m. bör därför även i detta hänseende kvarstå oförändrade.

Vad slutligen avser andra likställighetsregler i AFL än de ovan berörda har vi inte funnit det motiverat att nu ta upp dessa till behandling. Sådana regler finns i 4 kap. 2 5 beträffande föräldraförsäkringen och i 20 kap. 2 & beträffande vårdbidrag och tillgodoräknande av s. k. vårdår. Övervägan- den bl. a. om huruvida dessa regler bör ändras till att omfatta även dem som väntar barn gemensamt bör lämpligen göras i annat sammanhang, varvid hänsyn kan tas till ändamålen med och regelsystemet i övrigt för resp. förmånsform.

7.3 Omställningspension

7.3.1 Allmänna synpunkter

En utgångspunkt för våra överväganden om ett reformerat system för efterlevandepensionering har, som redovisats i avsnitt 5, varit att ekono- miska förmåner till vuxna efterlevande i främsta rummet bör ta sikte på

att lämna ett tillfälligt bistånd för att den efterlevande mannen eller kvin- nan skall kunna komma över de särskilda svårigheter som till följd av den förändrade familjesituationen i regel uppkommer under tiden när- mast efter dödsfallet. Som vi framhållit i avsnitt 5.4.1 torde behov härav föreligga föri huvudsak alla efterlevande i yrkesaktiv ålder. Vi föreslår därför att ekonomiskt stöd skall utges till sådana efterlevande i form av en periodiskt utgående pensionsförmån, benämnd omställningspension.

Denna omställningspension bör kunna utbetalas både efter tidigare förvärvsarbetande och efter personer som ägnat sig åt arbete enbart i hemmet eller som av annan orsak inte kunnat förvärvsarbeta. Pensionen är alltså avsedd att för en viss tid ekonomiskt kompensera en förlust för den efterlevande vare sig den gäller förvärvsinkomster som den avlidne haft som bidrag till det gemensamma hushållet eller dennes arbetsinsat- ser i hemmet. Omställningspensionen bör med hänsyn bl. a. härtill utbe- talas från både folk- och tilläggspensioneringen.

Pensionen bör utges enligt tämligen generella regler till efterlevande män och kvinnor i yrkesaktiv ålder. Vi finner det därför inte påkallat att t. ex. uppställa någon nedre åldersgräns för rätt därtill. Den bör alltså kunna utbetalas också till mycket unga efterlevande. Vi anser nämligen att man inte med fog kan hävda att efterlevande i viss högre ålder gene- rellt sett skulle drabbas av mer omfattande omställningsproblem i sam— band med dödsfallet än efterlevande som är något yngre. Inte heller kan det motsatta antagandet göras. Vi anser också att det inte är motiverat att differentiera den tidsperiod under vilken omställningspensionen skall kunna utges med hänsyn till den efterlevandes ålder vid tidpunkten för dödsfallet. Den bör alltså utges under i princip lika lång tid och under samma villkor för efterlevande som är i t. ex. 30-årsåldern som för efter- levande i t. ex. 60-årsåldern.

Pensionsrätten bör däremot inte göras vidare än vad som generellt är motiverat. Enligt vår mening bör omställningspension utbetalas bara i situationer där makarnas (eller därmed likställdas) förhållanden varit sådana att det förelegat en personlig och ekonomisk gemenskap dem emellan och att den ena makens bortgång därför inneburit en väsentligt förändrad situation för den efterlevande. Denna nödvändiga avgräns- ning kan av naturliga skäl inte göras från fall till fall utan måste bestäm- mas från vissa generella utgångspunkter. Behovet av enkla och entydiga regler medför vidare att det inte bör komma i fråga att förse omställ- ningspensionen med särbestämmelser i en eller annan form för vissa särskilt utvalda kategorier efterlevande.

Vi anser att den avgränsning som således är påkallad lämpligen bör åstadkommas på det sättet att det som villkor för rätten till omställnings— pension uppställs att makarna (eller därmed likställda) skall ha samman- levt oavbrutet viss minsta tid före dödsfallet eller vid tidpunkten härför gemensamt ha tagit vård om minderårigt barn. Är inte något av dessa villkor uppfyllt torde kunna förutsättas att förhållandet mellan parterna inte hunnit utvecklas därhän att upplösningen av äktenskapet (eller sam- boendet) genom den enes död utgör grund för samhället att träda in med ekonomiskt stöd.

La...»-.- .

Avsikten med våra förslag är sålunda att omställningspensionen skall utges till den efterlevande under en omställningstid i omedelbar anslut- ning till dödsfallet. Pensionen bör således inom både folk- och tilläggs- pensioneringen utbetalas under endast en begränsad tidsperiod. När det gäller att avgöra hur lång denna period bör vara finns givetvis olika möjligheter till lösning och olika meningar kan göras gällande. Vid våra överväganden har vi emellertid funnit att starka skäl talar för att diffe- rentiera den tidsperiod varunder pension skall utges med hänsyn till om den efterlevande efter dödsfallet tar vård om minderårigt barn eller inte. Omställningspension bör därför utbetalas dels under en viss bestämd tidrymd som är densamma för alla berättigade, dels under längre tid till sådana efterlevande som vårdar barn under viss ålder.

I fråga om längden av den tid varunder omställningspensionens gene- rella del skall utbetalas gör sig olika synpunkter gällande. Valet blir bero- ende av för hur lång tid man anser det rimligt att samhället skall träda in och lämna ekonomiskt stöd till omställningen. För att pensionen verkli- gen skall utgöra ett reellt stöd för den efterlevande att anpassa ekonomin, bostads- och arbetsförhållanden m. m. till den nya situationen bör tiden inte bli alltför kort. Å andra sidan bör pensionsrätten inte heller utsträck- as alltför långt i tiden, eftersom meningen med pensionen är att den skall utgöra ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod. Anknytningen till dödsfallet och dess följder blir givetvis allt mindre ju längre tid som förflyter därefter. Hänsyn bör också tas till att efterlevande till förvärvs- arbetande i regel erhåller ett ekonomiskt stöd genom de tjänstegruppliv- försäkringar som finns enligt olika kollektivavtal (se avsnitt 2.2.6). Vid en avvägning mellan dessa och andra synpunkter har vi stannat för att an- sluta oss till den lösning som pensionskommittén redovisade i betänkan- det (SOU 1981:61) Familjepension med avseende på den motsvarande förmån under en omställningstid som där föreslogs. Vi finner det alltså motiverat att omställningspension som huvudregel utges under en tid av ett år räknat från dödsfallet.

Efter utgången av denna övergångstid torde man kunna räkna med att den efterlevande har anpassat sig till de nya förhållandena och har möj- lighet att utan särskilt ekonomiskt stöd själv svara för sin försörjning på en tillfredsställande nivå. De särskilda svårigheter i ekonomiskt hänseen- de som dödsfallet gett upphov till bör då i regel vara övervunna.

Enligt vårt förslag skall emellertid omställningspension kunna utbeta- las för längre tid i vissa situationer. Det gäller de fall där den efterlevande efter dödsfallet tar vård om ett eller flera minderåriga barn. Som minder- årigt bör här räknas barn som inte uppnått tolv års ålder. Skälen för dessa ställningstaganden har vi redovisat i avsnitt 5.4.1. Som angetts där får nämligen i dessa fall omställningsproblemen oftast anses vara såväl mer omfattande som mer långvariga än i andra situationer. Även önskemålet att tillgodose efterlevande barns intresse talar för denna inriktning av omställningspensionen. Genom det ekonomiska tillskott som pensionen lämnar ges den kvarlevande föräldern möjlighet att ägna barnet samma omsorg och omvårdnad som före dödsfallet samt ha kvar ett tidigare

deltidsarbete eller att temporärt reducera arbetstiden. Denne kan också välja att under en tid vara helt ledig från sitt arbete för att ägna mer tid åt barnen.

Våra förslag innebär alltså sammanfattningsvis att omställningspen- sion skall kunna utbetalas i två olika former: dels generellt under en tid av ett år till alla berättigade, dels under längre tid sålänge den efterlevan- de tar vård om barn som inte uppnått tolv års ålder.

7.3.2 Närmare villkor för rätt till omställningspension Omställningspension för en tid av ett år

Omställningspension skall enligt våra förslag ovan utbetalas generellt under en tidsperiod om ett år. Den tidrymd som på detta sätt berättigar till stöd bör vara den som infaller omedelbart efter tidpunkten för döds- fallet. Efterlevande, som under den angivna tidsperioden inte uppfyllt förutsättningarna för rätt till pension, skall alltså inte vid senare tillfälle kunna börja uppbära omställningspensionen. Givetvis skall pensionen dock kunna utges under viss retroaktivtid på samma sätt som är fallet för andra förmåner från den allmänna pensioneringen (16 kap. 5 & femte stycket AFL).

Idet föregående avsnittet har vi framhållit det angelägna iatt rätten till omställningspension inte går utöver vad som generellt sett framstår så- som motiverat utifrån de syften som pensionen avser att tillgodose. En allmän utgångspunkt för våra förslag angående rätten till omställnings— pension är att det skall ha förelegat en personlig och ekonomisk gemen- skap mellan parterna vid tidpunkten för dödsfallet. Mot bakgrund härav har vi tidigare (avsnitt 7.2.4) föreslagit att det för rätt till pension skall fordras att makarna (eller därmed likställda) stadigvarande samman- bodde med varandra vid dödsfallet.

Även i övrigt måste, som tidigare framhållits, avgörandet av huruvida en gemenskap av detta slag förelegat ske med tillämpning av generella kriterier. Vi anser att det kan hållas för sannolikt att sådan gemenskap i allmänhet funnits om makarna gemensamt tagit vård om minderårigt barn. Detsamma gäller då makarna sammanbott oavbrutet under en längre tid fram till dödsfallet.

Vad först gäller de närmare villkoren för pensionsrätt i fall då makarna gemensamt tagit vård om minderårigt barn framstår det enligt vår mening som önskvärt att reglerna är så enkla och entydiga som möjligt. Dessa villkor bör därför i stor utsträckning anknyta till de förutsättningar som bör gälla med avseende på rätten till omställningspension för förlängd tid (jfr nedan). Det måste nämligen ses som i hög grad önskvärt att regel- systemet ges stor inbördes överensstämmelse. Härför talar bl. a. hänsyn till den praktiska tillämpningen av reglerna och till möjligheterna för de försäkrade att förstå innebörden av dessa.

Mot bakgrund härav föreslår vi att rätt till omställningspension för en tid av ett år skall på denna grund föreligga under förutsättning att den efterlevande vid makens (eller därmed likställds) död stadigvarande

sammanbodde förutom med maken med barn, som stod under vårdnad av makarna eller av endera av dem och som inte hade uppnått tolv års ålder. Skälen för de valda avgränsningarna utvecklas närmare nedan vid förslaget om omställningspension för förlängd tid.

Avgörande för om omställningspension skall kunna utges på nu aktu- ell grund är alltså förhållandena sådana de gestaltade sig vid tidpunkten för dödsfallet. Den efterlevande skall då ha bott samman med barn som var under tolv års ålder, och barnet skall ha haft makarna gemensamt eller en av dem den efterlevande eller den sedermera avlidne som vårdnadshavare. Och det måste ha varit fråga om den rättsliga vårdna- den om barnet.

Förändringar som inträffar efter dödsfallet blir utan inverkan på den fortsatta rätten till ettårig omställningspension. Över huvud taget är en utgångspunkt för förslaget att rätten till omställningspension för en tid av ett år alltid skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid dödsfal- let. Denna lösning framstår enligt vår mening som följdriktig eftersom stödeti dessa fall inte tar sikte på förändringen i vårdnadssituationen och inte är avsedd att bereda särskild trygghet just för dem som tar vård om barn. Det villkor som här behandlas är i stället, som framhållits ovan, avsett att bidra till att urskilja de fall där det generellt sett kan antas ha förelegat en gemenskap mellan den efterlevande och den sedermera av- lidne av så stabil natur att den efterlevande kan antas bli i behov av ekonomiskt tillskott från samhället för att underlätta omställningen till en ny situation.

Ett krav i de nu aktuella fallen är sålunda att barnet stod under —— rättslig vårdnad av den avlidne eller den efterlevande eller av dem båda gemensamt. Däremot är det inte nödvändigt att det varit ett för den avlidne och den efterlevande gemensamt barn. Förutsättningarna för rätt till omställningspension är uppfyllda även om det rört sig om ett barn som är biologiskt barn till endast en av dem eller som inte är besläktat med någon av parterna. Också styvbarn och andra barn t. ex. barn- barn eller fosterbarn under bådas eller enderas vårdnad kan alltså grunda rätt till pension för den efterlevande. Bestämmande är att barnet stadigvarande skall ha vistats hos makarna (eller därmed likställda) och ha haft dem båda eller endera av dem som vårdnadshavare vid tidpunk- ten för dödsfallet. Att det dessutom krävs att parterna skall ha stadigva- rande sammanbott med varandra har angetts i det föregående. Det är alltså till skillnad från vad som är fallet enligt nuvarande regler för änkepension inte tillräckligt för pensionsrätt att barnet före dödsfallet har bott samman med endast en av makarna.

Vad härefter gäller villkoren för rätt till ettårig omställningspension i de fall där det inte finns barn, dvs. i situationer då makarna inte samman- levt med och haft vårdnad om barn under tolv års ålder, har vi som redovisats ovan funnit att dessa bör utformas på så sätt att det upp- ställs krav på viss minsta tids oavbrutet sammanboende. Detta villkor blir alltså aktuellt att tillämpa då makarna inte har barn eller då det yngsta barnet vid dödsfallet är äldre än tolv år.

Vid bestämmande av hur lång tid det bör krävas att makarna samman- bott oavbrutet före dödsfallet anser vi att vägledning kan hämtas från vad som i dag gäller beträffande rätten till änkepension i fall då barn inte finns. Ett villkor om fem års sammanlevnad framstår således enligt vår uppfattning som en lämplig avvägning. Har makarna (eller därmed lik- ställda) bott samman under så lång tid torde man i regel kunna dra den slutsatsen att det varit fråga om erforderlig stabilitet i och varaktighet av förhållandet.

Det uppställda villkoret betyder att parterna måste ha bott samman under hela femårsperioden. Detta krav bör gälla inte enbart beträffande personer som, enligt våra förslag i avsnitt 7.2, likställs med gifta utan även i fråga om makar. Det skall alltså inte som enligt nuvarande regler för änkepension vara tillräckligt att makar varit förenade i äktenskap under en tid av fem år, utan dessutom skall fordras att de sammanbott under denna period. Detta sammanboende skall också ha fortgått oavbrutet fram till tidpunkten för dödsfallet under en tidrymd av minst fem år.

Vi är medvetna om att det uppställda villkoret kan medföra vissa pro- blem i den praktiska tillämpningen av reglerna. Från tillämpningssyn- punkt skulle ett krav på fem års äktenskap säkerligen vara att föredra. Emellertid kan problemet inte undvikas när det gäller personer som sam- manlevt utan äktenskap och som likställs med gifta. Att för gifta införa ett sammanboendevillkor innebär därför inte en ny typ av problem utan enbart ett införande av samma regler för gifta som för icke gifta. Det bör också beaktas att det angivna rekvisitet gäller redan i dag med avseende på rätten till änkepension från folkpensioneringen för med änka likställd kvinna. Detta har tillämpats under lång tid, och en praxis för tolkning av rekvisitet har hunnit utbildas. Med hänsyn härtill och då starka sakliga skäl talar för det uppställda villkoret, anser vi att den nämnda risken för tillämpningsproblem inte bör utgöra hinder mot ett genomförande av det föreslagna villkoret.

Vid tillämpningen av kravet på fem års oavbrutet sammanboende kan således ledning hämtas från den praxis som redan utvecklats. Kravet bör enligt vår mening inte ges en alltför snäv innebörd. I specialmotiveringen utvecklar vi närmare hur vi anser att detta villkor bör tillämpas.

Några ytterligare villkor vid sidan härav kan däremot inte anses påkal- lade för nu berörda fall. Det bör t. ex. inte fordras att äktenskapet har ingåtts innan den avlidne uppnådde viss ålder, såsom görs i dag i fråga om rätten till änkepension från ATP. Och som angetts i det föregående bör inte gälla någon nedre åldersgräns med avseende på den efterlevan- de. Som angetts i det föregående anser vi att det för rätten till omställ- ningspension bör gälla en övre åldersgräns vid 65 år. Skälen för detta ställningstagande har redovisats i avsnitt 5. Som där framhållits medför redan gällande regler för ålderspension och kommunalt bostadstillägg en viss förbättring av den efterlevandes pensionsförmåner efter dödsfal- let. Vidare torde omställningsproblemen i regel inte vara lika påtagliga

lmwng.. .. _,

för dessa äldre efterlevande som för yngre. Något behov av att anpassa arbetsförhållandena efter den förändrade situationen finns inte. Och man kan nog räkna med att det normalt inte heller föreligger samma behov för äldre efterlevande att förändra bostadsförhållandena som många gånger kan vara för handen beträffande efterlevande i yrkesaktiv ålder. Om inte annat så torde det särskilda bostadsstödet bidra till att ge efterlevande med ålderspension möjlighet att bo kvar i den tidigare bo- staden. Ytterligare kan antas att ett dödsfall i yngre ålder ofta är mindre förutsebart och därigenom i högre grad leder till omställningsproblem för den efterlevande. För det fall att makarna redan kommit upp i pensionsåldern får dödsfallet däremot anses vara något som de har att räkna med som en påtaglig realitet som inträffar förr eller senare.

Det föreslagna villkoret innebär således att efterlevande som vid tid- punkten för dödsfallet har uppnått 65 års ålder inte skall kunna beviljas omställningspension. Vidare betyder det att pensionen skall upphöra att utgå om den efterlevande fyller 65 år under pensionsperioden. I sådant fall dras pensionen in vid utgången av månaden före 65-årsmånaden.

I övrigt finner vi det inte erforderligt med några särskilda regler om bortfall av pensionsrätt när det gäller den ettåriga omställningspensio- nen. Som tidigare har framhållits bör förhållandena vid tidpunkten för dödsfallet vara avgörande för rätten till pension under hela ettårsperio- den. Om pensionsrätten grundats på vård av barn inverkar det därför inte på dennas fortbestånd om sammanlevnaden med eller vårdnaden om barnet skulle upphöra efter dödsfallet. Inte heller påverkas i dessa fall den fortsatta rätten till pension av att det yngsta barnet fyller tolv år under den aktuella tiden. '

Frågan om den fortsatta rätten till omställningspension i fall då den berättigade gifter om sig e. d. behandlar vi i avsnitt 7.5.1.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag att rätt till omställningspen- sion för en tid av ett år omedelbart efter dödsfallet skall tillkomma, för tid före den månad då den efterlevande fyller 65 år, efterlevande make (eller därmed likställd) som stadigvarande sammanbodde med den an- dre maken vid tidpunkten för dennes död och som dessutom, antingen a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn, som inte upp- nått tolv års ålder och som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Omställningspension för förlängd tid

Som angetts i det föregående innebär våra förslag att efterlevande som tar vård om minderårigt barn under vissa förutsättningar skall kunna uppbära omställningspension för längre tid än enligt huvudregeln, dvs. för en tid av ett år. Omställningspensionen skall i dessa fall kunna utbeta- las fram till dess det yngsta barnet fyller tolv år.

Avsikten med förslaget är att denna form av omställningspension skall

börja utbetalas först när rätten till den generella pensionen upphört. Rät- ten till förlängd omställningspension inträder alltså först när ett år har förflutit från dödsfallet.

Den förlängda omställningspensionen utges sedan så länge som förut- sättningarna härför är uppfyllda. Om den efterlevande har flera barn, är det avgörande givetvis det yngsta barnets ålder. Att differentiera ålders- gränsen efter antalet barn, så att den är högre än eljest om den efterlevan- de har mer än ett minderårigt barn att ta vård om, har vi inte funnit skäl till.

För att den efterlevande skall kunna beviljas omställningspension för förlängd tid bör krävas att han eller hon har uppfyllt förutsättningarna för rätt till den generella ettåriga omställningspensionen. Detta innebär bl. a. att samma likställighetsregel gäller för omställningspen- sion för förlängd tid som för ettårig omställningspension. En icke gift samboende måste alltså tidigare ha varit gift med eller ha eller ha haft gemensamt barn med den avlidne för att han eller hon skall likställas med änka resp. änkling med avseende på rätten till förlängd omställ- ningspension.

Vidare bör som särskilt villkor för rätt till omställningspension för förlängd tid gälla att den efterlevande vid tidpunkten för dödsfallet sta- digvarande sammanbodde med just det barn som avses grunda rätt till förlängd pension. Av naturliga skäl bör krävas att det är fråga om ett barn som fötts före dödsfallet eller som en efterlevande kvinna då vänta- de gemensamt med den sedermera avlidne mannen. Barn som den efter- levande efter dödsfallet kan ha fått med annan bör inte kunna grunda rätt till omställningspension för en efterlevande kvinna eller man. Där— emot bör inte fordras att det rör sig om ett för den efterlevande och den avlidne gemensamt barn. Också adoptivbarn, styvbarn samt i vissa fall fosterbarn och andra barn bör alltså, om övriga förutsättningar är upp- fyllda, i och för sig kunna grunda rätt till omställningspension för vuxen efterlevande. I nu berörda hänseenden bör inte heller gälla något särskilt krav angående vårdnaden om barnet vid dödsfallet. Erforderlig avgräns- ning bör i stället åstadkommas genom andra villkor.

De angivna villkoren tar sikte på förhållandena vid tidpunkten för dödsfallet. Härutöver måste uppställas vissa krav på anknytning mellan barnet och den efterlevande också för tiden därefter. Det rör sig alltså här om villkor som måste vara fortlöpande uppfyllda under hela den tid då förlängd omställningspension utgår. Till skillnad från omställningspen— sionens ettåriga del kan i fråga om dess förlängda del inte läggas vikt enbart vid hur förhållandena gestaltade sig vid det tillfälle då dödsfallet inträffade, utan här måste betydelse tillmätas även situationen därefter.

I detta hänseende bör först och främst krävas att den efterlevande stadigvarande sammanbor med barnet. Avgörande bör alltså vara att den efterlevande tar faktisk vård om barnet kontinuerligt under den pensionsberättigande tiden. Finns flera barn än ett, bör härvid fordras att den efterlevande bor samman med ett barn som han eller hon stadigva- rande sammanbodde med redan vid dödsfallet. Uttrycket stadigvarande

sammanboende bör här inte ges en alltför snäv tolkning. I specialmotive- ringen utvecklar vi några synpunkter på tillämpningen härav.

Ytterligare bör gälla som villkor att den efterlevande efter dödsfallet har rättslig vårdnad om barnet. Härigenom erhålls ett lätt konstaterbart faktum som underlag för bedömningen av rätten till pension, vilket un— derlättar administrationen. Ett rekvisit av denna innebörd gör det också möjligt att undvara särskilda villkor i fråga om släktskap eller liknande mellan barnet och den efterlevande. Skulle man däremot låta enbart den rent faktiska vården vara utslagsgivande, skulle det bli nödvändigt att mer exakt definiera vilka grupper av barn som bör kunna grunda rätt till omställningspension för den efterlevande. Annars skulle pensionsrätt kunna uppkomma även i fall då detta från andra synpunkter skulle fram- stå som mindre lämpligt. T. ex. finns inte skäl att ge rätt till sådan pension till den som utan att ha vårdnaden om barnet tar omsorg om det såsom fosterbarn. I fall av detta slag utgår i regel ersättning till fosterföräldern i annan form. Att i stället för ett krav på rättslig vårdnad ha enbart ett villkor om faktisk vård skulle också kunna leda till att deti ett antal fall skulle få göras omprövningar av rätten till pension, vilka skulle kunna bli tämligen slumpmässiga eftersom försäkringskassorna inte genom någon officiell registrering skulle kunna få del av inträffade förändringar röran- de den faktiska vårdsituationen. När det gäller inträffade förändringar i fråga om den rättsliga vårdnaden är dessa lättare att objektivt fastslå.

Vi vill i sammanhanget även framhålla att problemet inte bör överdri- vas. I allmänhet sammanfaller den faktiska vården och den rättsliga vårdnaden. Ofta kommer det att röra sig om ett barn som stod under gemensam vårdnad av makar före dödsfallet och som därefter får den efterlevande maken som ensam vårdnadshavare. I de fall då fråga är om ett styvbarn till den avlidne torde den efterlevande i regel ha varit ensam vårdnadshavare före dödsfallet, och någon förändring härvidlag inträ- der inte till följd av detta. Och rör det sig om ett barn som stod under vårdnad av den avlidne som ensam vårdnadshavare kan förutsättas att barnet efter dödsfallet i praktiskt taget samtliga fall antingen kommer att ställas under vårdnad av dess andre biologiske förälder och då även flytta samman med denne eller också fortsätta att bo samman med styv- föräldern, varvid den rättsliga vårdnaden anförtros denne i egenskap av särskilt förordnad förmyndare för barnet.

Eftersom sålunda både sakliga skäl och hänsyn till den praktiska till- lämpningen talar härför, bör såsom villkor gälla att den efterlevande skall ha rättslig vårdnad om barnet för att detta skall kunna berättiga till omställningspension. Som angetts ovan skall därjämte finnas ett krav på faktisk vård så till vida att barnet måste stadigvarande sammanbo med den efterlevande.

Något krav på att den efterlevande mannen eller kvinnan var värd- nadshavare för barnet redan vid tidpunkten för dödsfallet finns inte en- ligt vårt förslag. Det skall här vara tillräckligt att den efterlevande då sammanbodde stadigvarande med barnet och erhåller vårdnaden om det någon tid därefter. Kravet på vårdnad behöver således vara uppfyllt först

vid den tidpunkt då rätten till förlängd omställningspension inträder, dvs. ett år efter dödsfallet.

Det sagda har avsett de krav som bör uppställas beträffande anknyt- ning mellan den efterlevande och barnet. Den efterlevande skall alltså ha rätt att erhålla omställningspension sålänge han eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn som är under tolv år. Några särskilda villkor härutöver som tar sikte på den efterlevande anser vi inte erforderliga. T. ex. bör inte finnas någon nedre åldersgräns.

Däremot bör, på samma sätt som för den ettåriga omställningspensio- nen, gälla en övre åldersgräns vid 65 år. Vi föreslår alltså att förlängd omställningspension inte skall utges till efterlevande som har uppnått 65 års ålder och att utgående sådan pension skall dras in vid utgången av månaden före den då den berättigade uppnår denna ålder.

Av de villkor som vi nu föreslagit för rätt till förlängd omställnings- pension följer att pensionsrätten bortfaller vid den tidpunkt då det yng- sta barnet uppnår tolv års ålder. Vidare medför dessa förutsättningar att utgående pension skall dras in också om den föreskrivna anknytningen till barnet skulle upphöra dessförinnan. Detta blir fallet om barnet avli- der, den efterlevande upphör att bo samman med barnet eller vårdnaden om barnet tillerkänns någon annan. Det angivna är en konsekvens av att det avgörande för pensionsrätten i dessa hänseenden inte är situationen vid dödsfallet utan de fortlöpande förhållandena under den tid som om- ställningspensionen utbetalas. Om en utgående pension skulle dras in med stöd av dessa regler, bör detta emellertid inte innebära att den efter- levande definitivt går miste om möjligheterna att återfå pensionen. Rät- ten till denna bör kunna inträda på nytt om den efterlevande vid senare tillfälle skulle komma att ånyo uppfylla de föreskrivna villkoren. Detta gäller givetvis endast under förutsättning att det yngsta barnet inte dess- förinnan fyllt tolv år.

Spörsmålet om inverkan på pensionsrätten av att den efterlevande ingår äktenskap eller börjar sammanleva med annan utan äktenskap behandlar vi även i vad avser omställningspension för förlängd tid under avsnitt 7.5.1.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag att det för rätt till omställ- ningspension för förlängd tid skall gälla följande. Rätt till sådan pension tillkommer efterlevande make (eller därmed likställd enligt den likstäl- lighetsregel som vi föreslagit i avsnitt 7.2.3) som stadigvarande samman- bodde med den andre maken och med barn, som var under tolv år, vid tidpunkten för makens bortgång. Pensionen utgår sålänge som den efter- levande stadigvarande sammanbor med barnet och har vårdnaden om det och fram till dess barnet fyller tolv år. Den börjar utbetalas först efter det att rätten till omställningspension för en tid av ett år har upphört.

7.3.3 Pensionsnivåer m. m.

Syftet med omställningspensionen är att under en tid ge viss ersättning för bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomster och arbetsinsatser i

sou 1987:55 I 3

hemmet. Pensionen bör därför utges i form av dels ett enhetligt grundbe- lopp från folkpensioneringen, dels ett belopp från tilläggspensionering- en som relateras till de pensionspoäng som tillgodoräknats den avlidne.

Enligt vår mening måste omställningspension från folkpensionering- en och sådan pension från tilläggspensioneringen ses som en enhet och inte betraktas isolerade var för sig. I det alldeles övervägande antalet fall där pension kommer att utgå har båda makarna förvärvsarbetat och ATP kommer därför att utges efter den avlidne. Och i det begränsade antal situationer då tilläggspension inte kommer att utbetalas kan i regel förut- sättas att det varit den efterlevande som svarat för familjens försörjning och därför haft och alltjämt har inkomster av förvärvsarbete vid sidan av omställningspensionen. Någon direkt inkomstförlust föreligger inte i dessa fall.

Med hänsyn till önskemålet om enkla och enhetliga regler framstår det som motiverat att omställningspensionen utbetalas på samma nivå under såväl den generella ettårstiden som för förlängd tid.

När det mot angivna bakgrund gäller att bestämma nivåerna för om- ställningspension inom folkpensioneringen har vi funnit det ligga nära till hands att anknyta till de nivåer som gäller för ålderspension och för nuvarande änkepension. Inte minst samordningsskäl och administrativa hänsyn talar härför.

Vi föreslår därför att folkpension i form av omställningspension skall utgå med ett belopp som för år räknat motsvarar 96 % av basbeloppet. Omställningspensionen bör utbetalas på denna nivå oberoende av om det samtidigt utges barnpension till efterlevande barn till den avlidne eller ej. På samma sätt som för ålderspension och dagens änkepension bör till omställningspension från folkpensioneringen knytas en rätt till pensionstillskott med för år räknat högst 48 % av basbeloppet.

Vidare bör rätt föreligga till kommunalt bostadstillägg för sådana ef- terlevande som uppbär omställningspension i någon av dess former. Självfallet bör pensionen utgöra skattepliktig inkomst för den efterlevan— de och i skattehänseende likställas med inkomst av tjänst. På motsvaran- de sätt som för ålderspension och nuvarande änkepension bör dock den som erhåller folkpension i form av omställningspension kunna ges rätt till extra avdrag vid beskattningen. Detta bör ske på samma villkor som för andra folkpensionärer.

Inom tilläggspensioneringen bör omställningspensionen enligt samma principer som för barnpension utgöra en viss procentsats av den ålders- eller förtidspension som vid dödsfallet faktiskt utgick till den avlidne eller om sådan pension inte utgavs den förtidspension som den avlidne skulle ha erhållit om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. I förekommande fall bör alltså omställnings- pensionen beräknas på grundval av antagandepoäng för tiden från döds- fallet fram t. o. in. det år då den avlidne skulle ha uppnått 64 års ålder.

Vid bestämmande av kompensationsgraden för omställningspension från ATP måste hänsyn tas till de sammanlagda tilläggspensionsförmå- ner som kan utgå efter en och samma avliden. Detta betyder att det finns

anledning att se till de samlade efterlevandeförmånerna till familjen i sådana fall då också barnpension utges från ATP för samma tid som omställningspensionen. Vi har tidigare (avsnitt 6.4.2) föreslagit att nuva- rande regel, enligt vilken tilläggspension i form av barnpension utges med lägre kompensationsgrad än eljest om det samtidigt utbetalas änke- pension efter den avlidne, inte skall ha någon motsvarighet inom det reformerade systemet för efterlevandepensionering. Som vi anmärkt i det sammanhanget bör framdeles reduktionen i stället göras på tilläggs- pensionen till den vuxne efterlevande. Vi har den uppfattningen att be- rättigade invändningar kan riktas mot en ordning där såväl barnpensio- nen som pensionen till vuxen efterlevande skulle utgå opåverkade av varandra. Hänsyn måste rimligen tas till den totala efterlevandepension som kommer familjen till del efter den avlidne. Detta bör ske på det sättet att omställningspension från ATP utbetalas med lägre belopp då också barnpension utges till ett eller flera barn än i fall då det inte finns något pensionsberättigat barn.

Nuvarande regler för familjepension inom ATP innebär att deti fall då den avlidne efterlämnar änka och ett pensionsberättigat barn utgår fa- miljepensioner efter honom med sammanlagt belopp som motsvarar 50 % av den avlidnes egenpension. Denna procentsats ökas med 10 för varje ytterligare barn som har rätt till barnpension.

Enligt vår åsikt bör den sammanlagda efterlevandepension som skall utges från tilläggspensioneringen inom ramen för det nu föreslagna sy- stemet för efterlevandepensionering vara något högre än vad som enligt dagens regler kan utbetalas efter en avliden. Som vi tidigare framhållit anser vi det särskilt väsentligt att en förstärkning genomförs av det eko- nomiska stödet i fall då den avlidne efterlämnar flera pensionsberättiga- de barn.

I avsnitt 6.4.2 har vi lagt fram förslag att barnpension inom ATP skall utgöra 30 % av den avlidnes egenpension om det finns ett pensionsberät- tigat barn. Finns flera barn än ett skall detta procenttal ökas med 20 för varje ytterligare barn och det sammanlagda barnpensionsbeloppet delas lika mellan barnen. Två efterlevande barn erhåller således totalt 50 % av egenpensionen, tre barn 70 % och fyra barn 90 % därav. Enligt förslaget skall dessa belopp utgå opåverkade av den efterlevandepension som utges till en vuxen efterlevande.

Vi har funnit att de anförda synpunkterna blir tillgodosedda om det bestäms att omställningspension från tilläggspensioneringen till vuxen efterlevande skall för år räknat utgå med belopp som motsvarar 40 % av den avlidnes egenpension för det fall att det inte finns något pensionsbe- rättigat barn och motsvarande 20 % härav om barnpension samtidigt utges. Vi föreslår därför att det för omställningspensionen skall gälla dessa kompensationsgrader. Våra förslag innebär således att omställ— ningspensionen motsvarar 40 % av den avlidnes egenpension, om den vuxne efterlevande är ensam om att erhålla efterlevandepension. Finns dessutom ett pensionsberättigat barn utbetalas sammanlagt 50 % av den avlidnes egenpension. Finns två barn utges 70 % härav och finns det tre barn utbetalas 90 % av egenpensionen.

Jämfört med nuvarande regelsystem innebär förslaget att så länge omställningspension eller särskild efterlevandepension utges en änka utan pensionsberättigat barn och en familj bestående av änka och ett barn får en lika hög tilläggspension som enligt dagens regler. Finns fler barn än ett blir efterlevandepensionerna högre med förslaget än enligt nuvarande system. I fall då den avlidne efterlämnar änka och två barn kommer sålunda att utges tilläggspension med 70 % i stället för som nu 60 % av den avlidnes egenpension. Denna förbättring blir sedan större om den avlidne efterlämnar fler barn, upptill den i avsnitt 6.4.2 föreslag- na begränsningsregeln. För änka och tre efterlevande barn blir det en höjning från 70 till 90 % av den avlidnes egenpension och för änka och fyra barn en höjning från 80 till 100 % av egenpensionen. De föreslagna nya reglerna innebär också en förbättring i alla de situationer då en kvinna avlider och efterlämnar änkling med eller utan barn. Denna för- bättring blir upp till begränsningregeln — störreju fler barn det finns.

En utgångspunkt för våra förslag är att omställningspensionen skall utgå opåverkad av den efterlevandes inkomster av förvärvsarbete. Pen- sionen skall alltså inte prövas mot sådana inkomster. Med hänsyn härtill finns enligt vår mening inte heller skäl att genomföra någon form av samordning mellan pensionen och andra sociala förmåner som träder i stället för inkomst av förvärvsarbete. Omställningspensionen bör således utges ograverad vid sidan av t. ex. förtidspension, sjukpenning, arbets- löshetsstöd och utbildningsbidrag. Inte heller dessa förmåner bör mins- kas med hänsyn till att omställningspension utges. Sådana sociala förmå- ner utgår på grundval av andra omständigheter än de som omställnings- pensionen är avsedd att tillgodose. Förmånerna i fråga relateras också till den efterlevandes egna förhållanden, och de saknar anknytning till dödsfallet som sådant. Omställningspensionen är däremot en från den avlidne härledd rätt till pension som har till syfte att överbrygga följder- na av dennes bortgång. Omställningspension å ena sidan och övriga soci- ala förmåner å andra sidan fyller således helt skilda syften.

Däremot skulle det kunna ligga något närmare till hands att överväga en beloppsmässig samordning i en eller annan form mellan sådan om- ställningspension som skall utges för förlängd tid, dvs. vid vård av barn, och andra bidragsformer som tar sikte på att utgöra ett stöd för den som har omsorg om barn. Detta skulle då kunna gälla beträffande föräldra- penning och vårdbidrag. Inte heller härvidlag föreligger emellertid pa- rallellitet mellan resp. förmåns bakomliggande syften. Omställningspen- sion är även i dessa fall avsedd att ge ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod och, som vi tidigare utvecklat, inte tänkt att utgöra ett särskilt bidrag för vården av barn. Härtill kommer att föräldrapenning över garantinivån avser, i likhet med de ovan angivna förmånerna, att utgöra en ersättning för de förvärVSinkomster som den berättigade avstår från.

Vi finner således att det inte är motiverat att föreslå någon form av samordning mellan omställningspension och andra sociala förmåner.

Däremot bör självfallet vid prövning av rätten till ekonomiskt bistånd i form av socialbidrag tas hänsyn till om omställningspension utgår.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag i förevarande avsnitt att om- ställningspensionen inom folkpensioneringen skall för år räknat utgå med ett belopp som motsvarar 96 % av basbeloppet. I förekommande fall utges dessutom pensionstillskott om maximalt 48 % av basbeloppet och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Pensionen utgör skattepliktig inkomst för den efterlevande. Denne har dock rätt till extra avdrag vid beskattningen enligt samma regler som andra folkpensionärer. Inom tilläggspensioneringen utgör omställningspensionen, om det inte samti- digt utges barnpension efter den avlidne, 40 % av den avlidnes egenpen- sion beräknad på visst sätt och eljest 20 % härav. Omställningspensionen är inte till någon del samordnad med annan social förmån som den efterlevande kan ha rätt till.

Med tillämpning av basbeloppet 24 100 kr. och tilläggsbeloppet 400 kr innebär förslagen att det från folkpensioneringen alltid utbetalas ett års- belopp om 23 520 kr. i form av omställningspension. Pensionstillskottet utgör 11 760 kr. för år räknat. Alla efterlevande med omställningspension får alltså en garanti för ett årsbelopp —— beräknat för andra halvåret 1987 om minst 35 280 kr. Någon inkomstskatt uttas inte för efterlevande som inte har andra inkomster vid sidan härav. Dessutom får efterlevande utan andra inkomster vid sidan av folkpensionen enligt de regler som gäller fr. o. m. är 1988 — bidrag till bostadskostnader upp till i vart fall 1 500 kr. per månad (minst 80 % av kostnader som överstiger 80 kr.). I många fall utges KBT med högre belopp. Från ATP utbetalas omställ- ningspension med belopp som varierar med den avlidnes tidigare in- komst. Om barnpension inte utges samtidigt, kan utgå högst 38 220 kr. per år (beräknat med angivna basbelopp och tilläggsbelopp). Utbetalas barnpension efter den avlidne, kan tilläggspension i form av omställ- ningspension utges med högst 19 110 kr. per år. I bilaga 3 redovisar vi vissa beräkningar om brutto- och nettoeffekterna av våra förslag.

7.4 Särskild efterlevandepension

7.4.1 Allmänna synpunkter

En grundtanke bakom den nu föreslagna reformen på efterlevandepen- sioneringens område är att flertalet vuxna efterlevande i yrkesverksam ålder har inkomstbringande förvärvsarbete när dödsfallet inträffar eller får ett sådant arbete under den tid som de har rätt till omställningspen- sion. Skulle detta inte vara fallet, är utgångspunkten att änkan eller änk- lingen skall beredas möjlighet att genomgå erforderlig utbildning eller få hjälp att komma in i förvärvslivet genom åtgärder på det arbetsmark- nadspolitiska området. I sådana fall kan den efterlevande, på samma villkor som andra arbetssökande, få ekonomiskt stöd i form av t. ex. arbetslöshetsersättning, utbildningsbidrag eller vuxenstudiebidrag. Om hälsoskäl lägger hinder i vägen för förvärvsarbete kan den efterlevande vara berättigad till förtidspension och således i den formen få det fortsat- ta uppehället tryggat.

Som vi utvecklat i avsnitt 5.4.1 måste man emellertid räkna med att det även i framtiden kan komma att finnas ett antal änkor och änklingar som inte får sitt behov av ekonomiskt stöd tillgodosett på dessa vägar. Vi har där även pekat på att de generella stödformerna på arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden inte alltid är utformade på ett sådant sätt att de i alla situationer kan ge ett ändamålsenligt skydd för samtliga efterlevande som står utanför förvärvslivet. Bl. a. kan de krav som i vissa sammanhang ställs på aktuell anknytning till arbetsmarknaden utgöra ett hinder för de grupper som här avses. På grund härav kan efterlevande komma att ställas utan stöd under en övergångstid fram till dess att åtgär- derna på arbetsmarknadsområdet har gett åsyftat resultat. I en del fall kan det vidare visa sig omöjligt att bereda den efterlevande ett förvärvs- arbete till tryggande av försörjningen. Detta kan stå klart redan vid den tidpunkt då rätten till omställningspension upphör, men det kan också dröja längre tid innan man kan dra en sådan slutsats. Härtill kommer att en del efterlevande kan komma att befinna sig i en sådan situation att det från allmänna synpunkter skulle framstå som oskäligt att begära att de skulle söka sig in i förvärvslivet. Detta kan exempelvis vara fallet med efterlevande som kommit upp i högre ålder och som inte haft förvärvsar- bete under lång tid före dödsfallet.

Som vi framhållit i avsnitt 5.4.1 anser vi det rimligt att ansvaret för att tillgodose det ytterligare behov av ekonomiskt stöd som kan finnas för dessa särskilt utsatta kategorier efterlevande åvilar efterlevandepensio- neringen inom den allmänna försäkringen. Detta ekonomiska stöd bör, som vi föreslagit i nämnda avsnitt, utbetalas i form av en särskild efterle- vandepension.

Berättigade till denna särskilda efterlevandepension bör alltså vara efterlevande som under den tid omställningspensionen utbetalats inte lyckats få ett arbete som tryggar försörjningen trots insatser i form av utbildning e. (1. Den särskilda efterlevandepensionen bör då kunna utbe- talas under tiden fram till dess änkan eller änklingen erhåller en plats i arbetslivet. I vissa fall kan situationen tänkas vara sådan att det redan från början framstår som utsiktslöst att påbörja en utbildning eller göra andra försök med arbetsplacering. Detta gäller även de fall då det inte rimligen kan begäras av den efterlevande att han eller hon genomgår utbildning, försök med arbetsplacering eller liknande. I fall av detta slag bör särskild efterlevandepension utbetalas fram till dess försörjningen kan tryggas på annan väg. Behov av sådan pension kan också vara påkal- lad i situationer där förtidspension inte kan beviljas men där det med hänsyn till den efterlevandes hälsotillstånd ändå är osannolikt att han eller hon skall kunna erhålla ett förvärvsarbete som ger en tillfredsstäl- lande utkomst.

I avsnitt 5.4.l har vi närmare utvecklat vilka kategorier efterlevande som enligt vår uppfattning skulle kunna komma i fråga för särskild efter- levandepension.

Som framgår av det ovan anförda är tanken att den särskilda efterle- vandepensionen skall ta sikte på enbart efterlevande som inte kan klara

sin försörjning på annat sätt. Detta innebär att rätt till sådan pension över huvud taget inte bör föreligga i de fall då den efterlevandes försörjning redan är tryggad genom förvärvsarbete eller genom ålders- eller förtids- pension. Det betyder också att den särskilda efterlevandepensionen bör vara subsidiär i förhållande till andra former av stöd som kan utges till den efterlevande, t. ex. i form av arbetslöshetsstöd eller utbildningsbi- drag vid arbetsmarknadsutbildning. Först i de fall då sådant stöd inte kan utges eller utgår endast med lägre belopp, skall den särskilda efterle- vandepensionen träda till. Ytterligare följer av det sagda att särskild efterlevandepension inte skall utbetalas under den tid då rätt föreligger till den av oss föreslagna omställningspensionen.

Den särskilda efterlevandepensionen är tänkt att utgöra en självstän- dig del inom den reformerade efterlevandepensioneringen för vuxna, vars övriga delar består av omställningspension för en tid av ett år resp. för den längre tid varunder den efterlevande tar vård om minderårigt barn. I så stor utsträckning som möjligt har vi därför eftersträvat att utforma de allmänna förutsättningarna för särskild efterlevandepension enligt samma grunder som för omställningspension. Inte minst strävan- dena att uppnå samordning inom pensionssystemet och behovet av så enhetliga regler som möjligt har här varit vägledande för våra förslag. Detta innebär att den särskilda efterlevandepensionen har karaktären av en efterlevandepension och inte av en egenpensionsförmån. För att rätt till särskild efterlevandepension skall föreligga skall alltså krävas att den ena av två makar (eller därmed likställda) har avlidit. Dessutom bör fordras att de svårigheter som pensionen tar sikte på har uppkommit som en direkt följd av dödsfallet.

På samma sätt som föreslås beträffande omställningspension bör sär- skild efterlevandepension utges från såväl folk- som tilläggspensione- ringen. Inom folkpensioneringen bör pensionen utbetalas i form av ett enhetligt belopp uttryckt som en viss procentuell andel av basbeloppet, och inom tilläggspensioneringen bör pensionen beloppsmässigt ankny- tas till den avlidnes tillgodoräknade pensionspoäng inom ATP.

Ytterligare bör självfallet gälla att den särskilda efterlevandepensio- nen skall tillkomma efterlevande män och kvinnor på lika villkor. För- utom till efterlevande make eller maka bör pensionen kunna utges till vissa ogifta samboende i enlighet med den likställighetsregel som vi före- slagit i avsnitt 7.2.3.

En grundläggande princip bakom den särskilda efterlevandepensio- nen är att den i möjligaste mån skall bidra till att den efterlevande med sin egen medverkan erhåller ett lämpligt förvärvsarbete, vilket kan bereda honom eller henne en inkomst som ger en tillfredsställande för- sörjning. Mot bakgrund härav bör den särskilda efterlevandepensionen utformas på ett sådant sätt att den kommer att spela en aktiverande och inte en passiverande roll. Som villkor för pensionsrätt bör därför upp- ställas att den efterlevande givetvis med hänsynstagande till hans eller hennes personliga förutsättningar, inte minst åldern själv gör insatser och medverkar i olika åtgärder för att komma in i förvärvslivet. Den

efterlevande bör alltså i princip vara skyldig att om så befinns lämpligt genomgå erforderlig utbildning eller delta i viss arbetsmarknadsåt- gärd. Viktigt är härvid att hjälp och stöd på dessa områden kan erbjudas den efterlevande. I vilken utsträckning det kan bli aktuellt att kräva att den efterlevande underkastar sig sådana åtgärder får dock givetvis bedö- mas med beaktande av det meningsfulla häri. Hänsyn måste härvid na— turligtvis tas till den efterlevandes personliga förutsättningar som ålder, tidigare utbildning och verksamhet samt bosättningsförhållanden.

Som vi framhållit ovan är tanken bakom den särskilda efterlevande- pensionen att den skall ta sikte på sådana efterlevande som inte på annat sätt kan klara sin försörjning. Väsentligt är således att förmånen tillkom- mer endast dem som har ett verkligt behov därav. Fråga uppkommer då hur man skall åstadkomma en sådan avgränsning av den förmånsberätti- gade kretsen att pensionen får den åsyftade inriktningen. En tanke som därvid kunde ligga nära till hands vore att inkomstpröva denna. Såsom närmare utvecklats i avsnitt 5 har vi emellertid funnit sådana allvarliga nackdelar vara förenade med en inkomstprövning att tanken därpå har avvisats. Mot en sådan ordning talar bl. a. risken för att pensionen där- igenom skulle kunna få en passiverande inriktning.

Den nödvändiga avgränsningen anser vi i stället kan uppnås genom den form av behovsprövning som ligger däri att det uppställs vissa rekvi- sit i vad avser rätten till pension på motsvarande sätt som gäller beträf- fande förtidspension. Självfallet är det därvid inte, lika litet som i fråga om rätten till förtidspension, möjligt att i lagtext exakt fixera de omstän- digheter som enskilda eller i kombination med varandra skall kunna berättiga till stöd. Det blir därför ofrånkomligt att i viss utsträckning överlämna till de rättstillämpande organen i sista hand försäkrings- överdomstolen att i de enskilda fallen utifrån de i lagtexten uppställda rekvisiten pröva huruvida förutsättningarna för rätten till pension före- ligger. För att underlätta tillämpningen bör dessa särskilda villkor för rätt till särskild efterlevandepension utformas i nära anslutning till de förutsättningar som gäller för rätten till förtidspension. Med regler av denna innebörd behöver man enligt vår mening inte befara att det upp- kommer några större svårigheter i den praktiska tillämpningen. Försäk- ringskassorna och försäkringsdomstolarna kan då hämta ledning från den praxis som utbildats inom förtidspensioneringen och bygga vidare på denna när det gäller prövningen av rätten till särskild efterlevande- pension.

7.4.2 Närmare villkor för rätt till särskild efterlevandepension

Anknytning till omställningspensionen

Den särskilda efterlevandepensionen är, som tidigare framhållits, tänkt att utgöra en av beståndsdelarna inom det framtida systemet för stöd åt vuxna efterlevande. Rätten till särskild efterlevandepension bör anknyta till övriga delar av detta system. Detta betyder att särskild efterlevande-

pension inte skall kunna utgå för tid då den efterlevande är berättigad till omställningspension.

Det innebär vidare att det som villkor för rätten till särskild efterlevan- depension bör gälla att den efterlevande uppfyller kraven för rätt till omställningspension. Den efterlevande måste således ha stadigvarande sammanbott med den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet samt då an- tingen ha sammanbott stadigvarande även med barn, som var under tolv år och som stod under vårdnad av parterna eller en av dem, eller också ha sammanbott oavbrutet med den avlidne under en tid av minst fem år omedelbart före dödsfallet.

Avsikten med denna anknytning till villkoren för omställningspension är att den särskilda efterlevandepensionen skall kunna träda till som en fortsättning på omställningspensionen i direkt anslutning till att denna upphör att utges. Rätten till särskild efterlevandepension kommer därför att inträda sedan en tid av ett år eller om omställningspension utges för förlängd tid upp till ca tolv år har förflutit från dödsfallet.

Nedsättning av förvärvsmöjligheterna

Ett grundläggande syfte med den särskilda efterlevandepensionen är att den skall utgöra ett skyddsnät för sådana efterlevande män och kvinnor som inte kan klara sin försörjning genom förvärvsarbete eller på annan väg. För att rätt skall föreligga till pensionen bör förvärvssvårigheterna vara av sådan art att de objektivt sett utgör hinder för den efterlevande att bereda sig inkomst genom arbete. Har försörjningsproblemen sin grund i bristande intresse för arbete bör alltså inte komma i fråga att utge efterle- vandepension.

I första hand bör den särskilda efterlevandepensionen kunna utgå i fall då försörjningsproblemen orsakats av arbetsmarknadsmässiga för- hållanden. Så kan vara fallet för en efterlevande som under lång tid ägnat sig enbart åt skötseln av hem och familj och som därför saknar anknyt- ning till arbetsmarknaden. Ofta torde emellertid detta förhållande inte ensamt innebära något absolut arbetshinder. Först då också andra om- ständigheter kommer in i bilden kan problemen på arbetsmarknaden bli av den art att det trots olika insatser uppstår svårigheter att bereda den efterlevande anställning. Sådana omständigheter kan vara att den efter- levande är bosatt på en ort där det föreligger brist på arbetstillfällen och där även möjligheterna att få arbete inom den närmaste omgivningen är ringa. En annan omständighet som kan spela in är att den efterlevande kommit upp i ålder och kanske redan på denna grund är svårplacerad på arbetsmarknaden. Avsaknad av utbildning och av tidigare arbetslivserfa— renhet är andra faktorer som ytterligare kan försvåra en arbetsplacering. Samtliga nu angivna förhållanden är sådana som bör tas i beaktande vid bedömande av rätten till särskild efterlevandepension. Sannolikt kommer efterlevandepensionen att få sitt huvudsakliga till- lämpningsområde för sådana efterlevande vilkas förvärvsproblem har arbetsmarknadsmässiga orsaker. Emellertid kan man inte inskränka

pensionsrätten till att avse enbart sådana fall. Pension bör kunna utgå också i situationer då förvärvshindren helt eller delvis orsakats av vack- lande hälsa. Är den efterlevandes arbetsförmåga nedsatt i betydande mån på grund av sjukdom eller liknande torde man visserligen ofta kun- na förutsätta att rätt föreligger till förtidspension (eller sjukbidrag). I dessa fall bör den efterlevande givetvis beviljas den förmånen och inte särskild efterlevandepension. Även en mindre allvarlig nedsättning av hälsotillståndet eller ett handikapp av något slag torde dock ibland kun- na minska möjligheten att få ett arbete. Särskilt vid en kombination av nedsatt hälsa och arbetsmarknadsmässigt betingade problem kan upp- komma svårigheter i detta hänseende. I sådana fall bör alltså särskild efterlevandepension kunna utges för att trygga den efterlevandes försörj- ning.

Som villkor för rätten till särskild efterlevandepension bör alltså gälla att den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är nedsatta av arbetsmarknadsmässi- ga skäl eller hälsoskäl. Även annan härmed jämförlig omständighet bör kunna utgöra grund för pension. Exempelvis bör särskild efterlevande- pension kunna utgå till en änka eller änkling som inte kan få arbete på bostadsorten och som med hänsyn till ålder, bosättningsförhållanden och personliga omständigheteri övrigt inte skäligen kan anses skyldig att flytta till annan ort där lämpligt arbete kan finnas. Även när den efterle- vandes förvärvsmöjligheter är nedsatta på grund av ett handikapp av något slag bör särskild efterlevandepension kunna utges. I likhet med vad som gäller inom förtidspensioneringen bör vidare med fysisk och psykisk sjukdom likställas följdtillstånd efter sjukdom och medfödda defekter. Är det fråga om äldre efterlevande bör också rena åldersförän- dringar kunna beaktas.

Är det däremot annan orsak än de nu angivna som ligger bakom att den efterlevande inte anser sig kunna ta ett förvärvsarbete finns det enligt vår mening inte skäl att utge särskild efterlevandepension. Rätt härtill bör alltså inte föreligga om orsaken är t. ex. vård av barn eller anhörig. Som vi tidigare framhållit kan inte heller bristande intresse för förvärvs- arbete eller utbildning till senare arbete motivera att efterlevandepension utges till den efterlevande.

För att särskild efterlevandepension skall kunna utgå bör det vara fråga om en betydande nedsättning av förvärvsmöjligheterna. Om den efterlevande inte kan erhålla ett heltidsarbete men väl ett arbete med något kortare arbetstid som ger en tryggad försörjning, finns inte skäl att medge särskild efterlevandepension. I likhet med vad som gäller inom förtidspensioneringen bör därför krävas att förvärvsmöjligheterna är nedsatta med minst hälften.

De närmare grunderna för bedömningen av nedsättningen av för- värvsmöjligheterna bör, som tidigare framhållits, utformas i nära anslut- ning till vad som gäller inom förtidspensioneringens ram. Även bestäm- melserna för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmark— nadsstödet bör kunna tjäna som ledning i detta hänseende. Bedömning-

en bör således göras under hänsynstagande till den efterlevandes möjlig- heter att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom eller henne. Härvid bör beaktas den efterlevandes utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra där- med jämförliga omständigheter.

Gränsen mellan den särskilda efterlevandepensionen och förtidspen- sion kommer naturligtvis med dessa bedömningsgrunder att bli i viss mån flytande i fall då den efterlevandes förvärvsproblem har sin grund i nedsatt hälsa. Några större olägenheter torde detta emellertid inte leda till. Vi anser att prövningen av rätten till särskild efterlevandepension bör göras av försäkringskassornas socialförsäkringsnämnder. Härigen- om kan ställning tas till om rätt föreligger till förtidspension vid samma tillfälle som rätten till efterlevandepension skall bedömas. Visar det sig vid denna bedömning att den efterlevande är berättigad till förtidspen- sion, bör denna förmån beviljas. Först i den mån sådan rätt inte förelig- ger bör komma i fråga att utge särskild efterlevandepension. Denna pen- sion är, som vi tidigare har understrukit, avsedd att utbetalas enbart i den utsträckning som den efterlevandes uppehälle inte kan tryggas genom någon annan social förmån.

Arbetsmarknadspolitiska insatser m. m.

Efterlevande som kan komma i fråga för den särskilda efterlevandepen- sionen eller som uppbär sådan förmån bör erbjudas stöd och hjälp i syfte att erhålla ett förvärvsarbete som tryggar försörjningen. Det är givetvis angeläget att sådana insatser sätts in så snart som möjligt och redan under den tid då omställningspension utgår. Har ansträngningarna då inte gett tillfredsställande resultat, kan självfallet finnas anledning att fortsätta dessa också efter det att frågan om rätt till särskild efterlevande- pension har aktualiserats. Även sedan efterlevandepensionen har bevil- jats bör, i den mån det är motiverat, göras fortsatta insatser för att den efterlevande skall få ett adekvat förvärvsarbete.

Mot bakgrund av det sagda anser vi att försäkringskassorna, innan beslut meddelas om rätt till särskild efterlevandepension, bör undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder som är ägnade att förbättra den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom arbete. I detta hänseende bör alltså gälla motsvarande skyldighet att undersöka behovet av rehabiliteringsåtgärder som inom sjukförsäkringen.

De insatser som kommer i fråga för efterlevande bör kunna vara av såväl medicinsk som arbetsmarknadsmässig art. I sistnämnda hänseende kan det röra sig om t. ex. yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsut- bildning eller annan lämplig utbildning. Visar det sig att insatser av detta slag behöver vidtas för att förbättra den efterlevandes förvärvsmöjlighe- ter, bör det åligga försäkringskassan att se till att så sker. Om således den efterlevande själv inte tar initiativ till behövliga rehabiliteringsåtgärder, bör det ankomma på kassan att göra detta. När det gäller arbetsmark-

nadspolitiska insatser bör detta ske i nära samarbete med andra myndig- heter på bl. a. arbetsmarknads- och utbildningsområdena efter mönster av de rutiner som utvecklats beträffande rehabilitering i samband med prövning av långvariga sjukdomsfall och av rätten till förtidspension.

I vilken utsträckning försök bör göras med åtgärder av här berört slag får självfallet bedömas från fall till fall. Härvid får beaktas sådana om— ständigheter som den efterlevandes utbildning och tidigare verksamhet samt bosättningsförhållanden. Av stor betydelse blir givetvis åldern. Rör det sig om en änka eller änkling som står utanför förvärvslivet sedan åtskilliga år tillbaka och som börjar närma sig den allmänna pensionsål- dern kan det naturligtvis sällan komma i fråga att vidta åtgärder i form av omfattande arbetsmarknadsutbildning e. (1. Sådana insatser får inte bli ett självändamål. För att de skall vidtas måste det finnas rimlig grund att anta att de kommer att verksamt förbättra möjligheterna till förvärvsar- bete och att man rimligen kan ställa det kravet att den efterlevande deltar i sådan utbildning e. d.

Som villkor för att efterlevandepension skall utgå bör kassan kunna föreskriva att den efterlevande genomgår utbildning eller på annat sätt medverkar i erforderliga åtgärder för att förbättra förvärvsmöjligheter- na. Sådant villkor bör också kunna avse skyldighet för den efterlevande att vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedling och att anta erbjudet lämpligt arbete.

Villkor av detta slag bör kunna ställas inte endast i samband med att rätten till särskild efterlevandepension prövas första gången utan också senare under hela den tid som den efterlevande uppbär sådan pension.

Anknytning till dödsfallet, varaktighet m. m.

Vi har tidigare framhållit att den särskilda efterlevandepensionen bör ha karaktären av ett renodlat efterlevandestöd. I detta ligger att pensionen inte bör utbetalas i andra fall än då den efterlevandes försörjningspro- blem har samband med dödsfallet. Det bör därför uppställas som villkor för rätten till efterlevandepension att den efterlevandes försörjningsmöj- ligheter skall ha varit nedsatta med minst hälften redan vid tidpunkten för makens död. Vidare bör gälla att denna nedsättning skall ha bestått i princip oavbrutet fram till den tidpunkt då rätten till omställningspen- sion upphör, dvs. då rätt inträder till den särskilda efterlevandepensio- nen.

Härutöver bör fordras att nedsättningen av den efterlevandes försörj- ningsmöjligheter kan antas bli bestående under viss tid framöver. Kan man med rimlig grad av säkerhet räkna med att den efterlevande redan inom någon vecka eller månad kommer att tillträda ett stadigvarande arbete som ger en tillfredsställande utkomst, finns inte skäl att för denna korta mellantid utge en pensionsförmån till den efterlevande. Som vill- kor för pensionsrätten bör därför gälla att nedsättningen av förvärvsmöj— ligheterna kan antas vara inte endast kortvarig.

Skulle änkan eller änklingen befinna sig i arbete just vid den tidpunkt

då rätten till omställningspension upphör bör detta dock inte alltid utgö- ra hinder för att särskild efterlevandepension skall kunna beviljas. En helhetsbedömning måste enligt vår mening göras av den efterlevandes anknytning till arbetslivet, varvid bör beaktas bl. a. sådana förhållanden som vilken form av förvärvsarbete den efterlevande kan ha och under vilken tid detta kan beräknas pågå. För att den efterlevande skall undan- tas från rätten till särskild efterlevandepension bör krävas att han eller hon har en stabil ställning på arbetsmarknaden. Annars skulle en enbart tillfällig anställning (för kortare tid än ett år) kunna helt utestänga den efterlevande från möjligheten att få särskild efterlevandepension efter anställningens upphörande. I ett sådant fall bör pension kunna beviljas men innehållas under den tid och till den del försörjningen tillgodoses genom arbetet. Pensionsrätten blir då helt eller delvis vilande under den- na tid.

Gradering av pensionen

För rätt till särskild efterlevandepension bör, såsom tidigare föreslagits, gälla att nedsättningen av den efterlevandes försörjningsmöjligheter skall uppgå till minst hälften. I princip skall så anses vara fallet om den efterlevande inte har kunnat beredas ett lämpligt stadigvarande arbete på mer än halvtid. Har den efterlevande redan ett stadigvarande arbete med längre arbetstid och med anställningsförmåner som svarar mot vad som är normalt i sådant arbete eller kan han eller hon erbjudas ett lämpligt arbete av detta slag, skall alltså rätt till särskild efterlevandepension inte vara för handen. För den som har eller som kan beredas stadigvarande arbete på högst halvtid men för vilken möjligheter inte finns att erbjuda mer omfattande anställning skall däremot, intill dess sådan anställning kan beredas, hjälp till försörjningen kunna utgå i form av särskild efterle- vandepension. Detsamma bör gälla i den situationen att den efterlevande till följd av sitt hälsotillstånd klarar av ett arbete med endast begränsad arbetstid.

Självfallet kommer emellertid behovet av pension inte att vara lika stort för samtliga i dessa kategorier. Häri inryms såväl efterlevande som helt saknar arbete som efterlevande med olika grader av deltidssyssel- sättning upp till halvtidsarbete. Med hänsyn härtill är det inte rimligt att alla dessa efterlevande erhåller pension av samma storlek. Efter förebild från förtidspensionsreglerna föreslår vi därför att särskild efterlevande- pension skall kunna utgå som hel, som två tredjedelar av hel eller som halv pension.

Hel pension bör utgå till efterlevande vars möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i så hög grad att intet eller endast en ringa del därav återstår. Är förvärvsmöjligheterna nedsatta i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, bör utgå två tredjedelar av hel pension. I övriga fall bör utges halv efterlevandepension.

Tid varunder särskild efterlevandepension kan utgå

I enlighet med vad vi utvecklat i avsnitt 5.4.1 bör för den särskilda efterle- vandepensionen liksom för omställningspensionen —- gälla en övre åldersgräns vid 65 år. När en efterlevande som erhåller särskild efterle- vandepension uppnår denna ålder bör alltså pensionen dras in. På mot— svarande sätt bör den som tar ut ålderspension före 65 års ålder inte ha rätt till efterlevandepension. Också i sådana fall är den efterlevandes fortsatta försörjning tryggad genom ålderspensionen.

Däremot anser vi att någon nedre åldersgräns för pensionsrätten inte är påkallad. Visserligen torde det komma att bli ytterst ovanligt att en änka eller änkling i lägre ålder får behov av särskild efterlevandepen- sion. Generellt sett är det få makar som blir änkor eller änklingar i sådan ålder. Och av dessa kommer det alldeles övervägande flertalet sannolikt att ha förvärvsarbete vid dödsfallet eller kunna få ett sådant i nära anslut- ning därtill. Kraven på unga efterlevande i fråga om flyttning till annan ort, om antagande av erbjudet arbete, om genomgående av yrkesinriktad utbildning etc. måste också ställas avsevärt högre än då fråga är om äldre. Även om det sålunda i praktiken torde bli mycket sällsynt att efterlevan- de i lägre ålder kommer i en sådan situation att särskild efterlevandepen- sion kan komma i fråga, anser vi att det inte bör finnas något absolut hinder mot att pension utges även till denna kategori.

Inte heller finner vi det motiverat att generellt begränsa rätten till sär- skild efterlevandepension till en viss längsta tid. Tanken är i stället att pensionen skall kunna utgå under så lång tid som behövs för att den efterlevande skall få möjligheter till försörjning genom eget arbete. Som vi tidigare har anfört kan det dessutom i vissa situationer vara nödvän- digt att pensionen utbetalas kontinuerligt fram till dess den efterlevande fyller 65 år.

Omprövning m. m.

Den särskilda efterlevandepensionen syftar i första hand inte till att utgö- ra ett bestående stöd till den efterlevandes försörjning, utan tanken är att den skall utgå i avvaktan på att försörjningen kan ordnas på annan väg. Mot bakgrund härav finner vi det naturligt att rätten till särskild efterle- vandepension i enskilda fall bör kunna tidsbegränsas. Detta bör göras bl. a. i situationer då det finns skäl att knyta pensionsrätten till viss ut- bildning e. d. som kan förväntas leda till förbättrade förvärvsmöjligheter för den efterlevande inom den närmaste framtiden. En sådan tidsbe- gränsning innebär inte att den efterlevande därefter skall vara utestängd från vidare möjligheter att uppbära pensionen, utan avsikten är att efter mönster av vad som föreskrivs beträffande sjukbidrag skapa en garanti för att frågan om pensionsrätt tas upp till förnyad behandling. Har i ett särskilt fall rätten till efterlevandepension på detta sätt begränsats till viss tid, får vid utgången härav på nytt tas upp frågan om särskild efterlevan- depension skall utges och storleken av en eventuell pension.

Även i andra fall än då en tidsbegränsning av detta slag gjorts anser vi

det vara av vikt att försäkringskassan fortlöpande följer upp förhållande- na för dem som beviljats särskild efterlevandepension. Detta framstår som påkallat i syfte att undvika att pension utges till efterlevande som inte längre är i behov därav eller att den utbetalas med högre andel än nödvändigt.

Det bör åligga dem som uppbär särskild efterlevandepension att till försäkringskassan anmäla inträffade förändringar av försörjningssitua- tionen som är av betydelse för den fortsatta pensionsrätten. Om det ge- nom en sådan anmälan eller på annat sätt kommer till försäkringskas- sans kännedom att den efterlevandes förvärvssituation har förbättrats t. ex. genom att denne har påbörjat ett arbete eller fått utökad arbetstid eller att annan väsentlig ändring har skett i de förhållanden som legat till grund för beslutet om pension, bör det göras en förnyad prövning av rätten till efterlevandepension.

En sådan omprövning bör dessutom under alla förhållanden göras med vissa intervall. Vi föreslår i detta hänseende att omprövning skall ske minst en gång vart tredje år.

När det gäller de närmare förutsättningarna för indragning och ned- sättning av en utgående pension kan vi inledningsvis erinra om att vi tidigare föreslagit att pensionen skall upphöra att utgå då den berättigade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension. Även i vissa andra fall kan den efterlevandes uppehälle komma att tryggas genom att han eller hon beviljas annan förmån från den allmänna försäkringen e. d. Även då bör efterlevandepensionen dras in. Det kan här röra sig om exempelvis helt sjukbidrag eller hel förtidspension eller om hel egenliv- ränta från arbetsskadeförsäkringen. Till frågan om hur t. ex. partiell för- tidspension eller arbetslöshetsstöd bör påverka rätten till den särskilda efterlevandepensionen återkommer vi i det följande. Även frågan om betydelsen av att den berättigade ingår nytt äktenskap eller börjar sam- manbo med annan behandlar vi i ett senare sammanhang.

Under den tid som särskild efterlevandepension utbetalas bör an- strängningar vidtas för att hjälpa den efterlevande till ett arbete som tryggar försörjningen fortsättningsvis. Skulle sådana insatser ge åsyftat resultat och den efterlevande således få ett stadigvarande förvärvsarbete som ger en tillfredsställande utkomst, har efterlevandepensionen fyllt sin funktion. En naturlig följd är att pensionen upphör att utgå om den efterlevandes försörjningsmöjligheter på detta sätt förbättrats så att de inte längre kan anses nedsatta till minst hälften.

En förutsättning för att pensionen skall kunna dras in definitivt bör vara att den efterlevandes möjligheter till fortsatt försörjning är inte en- dast tillfälligtvis förbättrade. Den inträdda förbättringen måste antas komma att bestå för åtminstone något år framöver. Är det tveksamt huru- vida den efterlevande kommer att kunna ha kvar arbetet under någon längre tid framåt eller föreligger i annat avseende tvekan om i vad mån de förbättrade förvärvsmöjligheterna kommer att bestå, bör inte komma i fråga att definitivt dra in efterlevandepensionen. I sådana fall bör kunna beslutas att pensionen dras in endast för viss tid. Pensionsrätten blir då

vilande under denna tid. Här bör alltså gälla en motsvarighet till vad vii det föregående har föreslagit om att det redan vid beslutstillfället bör kunna bestämmas att pensionen inte utges under viss tid.

Om möjligheten att bereda sig inkomst av arbete skulle förbättras för en efterlevande som uppbär hel pension eller två tredjedelar av hel pen- sion, bör självfallet kunna beslutas att den särskilda efterlevandepensio- nen inte dras in utan sätts ned så att den kommer att svara mot den därefter aktuella nedsättningen av förvärvsmöjligheterna. Även en så- dan nedsättning bör kunna göras definitiv eller endast temporär. Kan förbättringen antas bli bestående för en längre tid, bör pensionen sättas ned definitivt. I annat fall bör nedsättningen gälla viss tid.

Har en utgående efterlevandepension dragits in definitivt bör inte komma i fråga att vid senare tillfälle på nytt bevilja den efterlevande sådan pension. På motsvarande sätt bör en efterlevandepension som de- finitivt satts ned inte senare kunna höjas. Om den efterlevandes förvärvs- möjlighet en gång har förbättrats i sådan omfattning att det beslutats att för framtiden dra in eller sätta ned efterlevandepensionen till följd där- av, skall en eventuell senare inträdd försämring av försörjningsmöjlighe- terna alltså inte kunna leda till att pensionen börjar utges ånyo eller höjs. I dessa fall kan det inte sägas föreligga något sådant samband mellan makens bortgång och de nya svårigheternai försörjningshänseende att det kan vara motiverat att utge efterlevandepension. Försörjningen bör i sådana situationer kunna tillgodoses genom arbetsmarknadspoliti- ska eller andra åtgärder som står till förfogande för alla som är i motsva- rande behovssituation.

Om en efterlevandepension däremot har dragits in eller satts ned en- bart för viss tid och pensionsrätten alltså gjorts vilande under denna tid, bör inte föreligga något hinder mot att på nytt utge resp. höja pensionen. Detta kan i sådana situationer ske så snart anledning därtill uppkommer, t. ex. genom att den efterlevande förlorar sitt arbete eller det visar sig att han eller hon inte klarar av detta. Pensionen bör då kunna börja utgå resp. höjas även om den tid för vilken rätten ursprungligen gjorts vilande ännu inte gått till ända.

I detta sammanhang vill vi understryka angelägenheten av en generös tillämpning av de regler som vi här föreslår. Med hänsyn till att en efterle— vandepension som en gång har dragits in eller satts ned definitivt inte senare skall kunna utges på nytt resp. höjas, får ett beslut härom långtgå— ende konsekvenser för den efterlevande. Det framstår därför som väsent- ligt att ett sådant beslut föregås av en noggrann utredning och prövning. Möjligheten till indragning eller nedsättning bör, som vi nyss utvecklat, utnyttjas endast i fall då det finns grundad anledning påstå att det skett en påtaglig stabilisering av den efterlevandes förvärvsmöjligheter och att behovet av efterlevandepension därmed fallit bort eller minskat. I regel bör därför en indragning eller minskning av en efterlevandepension i första hand göras endast för viss tid. Först sedan denna tid gått till ända och det är klarlagt att den efterlevande verkligen lyckats få en fast för— ankring i arbetslivet bör pensionen dras in eller minskas definitivt.

I det föregående har vi framhållit vikten av att den som beviljats sär- skild efterlevandepension själv gör insatser för att få förvärvsarbete. Med hänsyn härtill har vi förordat att försäkringskassorna skall ges möj- lighet att ställa upp villkor om att den efterlevande t. ex. skall genomgå viss utbildning eller anta erbjudet arbete. Det är givetvis angeläget att sådana villkor med arbetsförberedande inriktning verkligen följs av den efterlevande så att pensionens aktiverande syfte inte riskerar att gå förlo- rat. Därför bör möjlighet finnas att tills vidare helt eller delvis vägra den efterlevande särskild efterlevandepension om han eller hon utan giltig anledning underlåter att följa uppställda villkor.

Som vi angett tidigare bör det ankomma på försäkringskassornas soci- alförsäkringsnämnder att avgöra ärenden om särskild efterlevandepen- sion.

I sammanhanget vill vi slutligen understryka vikten av ett väl utvecklat samarbete mellan försäkringskassorna och arbetsmarknadsmyndighe- terna när det gäller prövningar av rätten till särskild efterlevandepen- sion. Eftersom arbetsmarknadsmässiga skäl ofta kommer att vara av be- tydelse vid bedömningen, framstår det som naturligt att försäkringskas- san i dessa ärenden inhämtar yttrande av länsarbetsnämnden eller annan myndighet om den efterlevandes möjligheter till förvärvsarbete m. m.

7.4.3 Pensionsnivåer

Som vi tidigare framhållit bör den särskilda efterlevandepensionen utbe- talas från både folk- och tilläggspensioneringen och utformas som en efterlevandeförmån.

När det gäller frågan om nivåerna för den särskilda efterlevandepen- sionen vill vi erinra om att denna är avsedd att ingå som en beståndsdel i det framtida efterlevandestödet för vuxna. En utgångspunkt har därför varit att de allmänna förutsättningarna för rätten till särskild efterlevan- depension så långt det är möjligt bör överensstämma med de som före- slås för omställningspensionen. Från administrativ synpunkt och av samordningshänsyn är det angeläget med sådan överensstämmelse. Det faller sig därför naturligt att även i fråga om nivåerna för den särskilda efterlevandepensionen ansluta till vad som föreslås beträffande omställ- ningspension. Härför talar även den omständigheten att den särskilda efterlevandepensionen skall träda till först sedan den efterlevande upp- burit omställningspension under viss tid., Vid bestämmande av efterle- vandepensionens storlek är det också angeläget att garantier skapas för att pensionen verkligen utbetalas med sådant belopp att den kan tillgo- dose den berättigades hela försörjning på en tillfredsställande nivå.

Med hänsyn härtill har vi funnit det vara motiverat att för hel särskild efterlevandepension tillämpa samma nivåer och samma kompensations- grader som för omställningspension. Vi föreslår alltså att hel särskild efterlevandepension från folkpensio- neringen skall utges med belopp som för år räknat motsvarar 96 % av basbeloppet och att härtill i förekommande fall skall kunna utbetalas

pensionstillskott om maximalt 48 % av basbeloppet. ] likhet med vad som föreslås beträffande omställningspension skall till särskild efterlevande- pension kunna utges kommunalt bostadstillägg. Den som uppbär sådan pension bör dessutom vara berättigad till extra avdrag vid beskattningen enligt de regler som gäller för andra folkpensionärer.

Vi vill i detta sammanhang understryka att nivåerna för folkpension i form av hel särskild efterlevandepension måste ses i samband med de nivåer som föreslås för tilläggspension. Förslagen i dessa båda hänseen- den måste bedömas i ett sammanhang. En änka eller änkling som bevil- jats särskild efterlevandepension kan nämligen, som vi framhållit vid behandlingen av frågan om nivåerna för omställningspension, i regel förutsättas ha rätt till pension från såväl folk- som tilläggspensionering- en. Om den efterlevande saknar egna inkomster av förvärvsarbete och därför får efterlevandepension, kan man utgå från att pension i det allde- les övervägande antalet fall kommer att utbetalas även från ATP med ett icke obetydligt belopp. Eftersom den efterlevande stod utanför arbetsli- vet redan före dödsfallet, bör i regel den avlidne ha svarat för familjens försörjning. Denne har då haft förvärvsinkomster och har därigenom förvärvat rätt till ATP, på grundval av vilken den efterlevande kan bevil- jas efterlevandepension från tilläggspensioneringen.

Även för ATP anser vi att det bör gälla samma kompensationsgrader för särskild efterlevandepension som för omställningspension. Tilläggs- pension i form av hel särskild efterlevandepension bör därför utgöra 40 % av den avlidnes på visst sätt beräknade egenpension, om barnpen- sion inte utbetalas samtidigt, och 20 % därav, om barnpension utges.

I avsnitt 7.3.3 har vi redovisat vilka belopp som skulle utgå i form av efterlevandepension med tillämpning av basbeloppet 24 100 kr. och tilläggsbeloppet 400 kr. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till vad som där anförts.

I likhet med vad som gäller beträffande förtidspension och nuvarande änkepension anser vi att skäl inte finns att låta särskild efterlevandepen- sion eller omställningspension vara pensionsgrundande för ATP för den efterlevande.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag att hel särskild efterlevande- pension skall inom folkpensioneringen utges med ett belopp som för år räknat motsvarar 96 % av basbeloppet. Härtill kan komma pensionstill- skott om maximalt 48 % av basbeloppet och kommunalt bostadstillägg. Pensionen grundar rätt till extra avdrag vid beskattningen. Inom tilläggs- pensioneringen skall särskild efterlevandepension utges med viss andel av den ålders- eller förtidspension från ATP som den avlidne uppbar vid tidpunkten för dödsfallet eller av den förtidspension som han skulle ha erhållit om rätt till hel sådan pension då hade inträtt. Hel särskild efterle- vandepension skall för år räknat utgöra 40 % av den sålunda beräknade egenpensionen, om det inte samtidigt utbetalas barnpension efter den avlidne, och annars 20 % därav.

7.4.4 Samordning med andra förmåner

Den särskilda efterlevandepensionen syftar till att utgöra ett skyddsnät för änkor och änklingar vilkas försörjning inte kan tillgodoses på annan väg. Om den efterlevande har rätt till annan social förmån som avser att ge kompensation för samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna som efterlevandepensionen, kan därför inte komma i fråga att låta efterlevan- depensionen utgå ograverad. I en viss bestämd behovssituation bör den efterlevande i princip erhålla endast en förmån inom ramen för det soci- alpolitiska bidragssystemet.

I det föregående har vi lagt fram förslag om att efterlevande som upp- bär ålderspension skall vara uteslutna från möjligheterna att därjämte få särskild efterlevandepension. Detsamma bör gälla efterlevande som har rätt till hel förtidspension eller hel egenlivränta från arbetsskadeförsäk- ringen.

När det gäller att utforma regler för samordning mellan den särskilda efterlevandepensionen och andra stödformer av olika slag anser vi att detta bör göras med utgångspunkt från att efterlevandepensionen skall vara subsidiär till sådana andra förmåner som syftar till att täcka samma försörjningsbehov. I fall av detta slag bör efterlevandepensionen utbeta- las endast i den mån som den överstiger vad som kan utges i form av annat stöd.

I enlighet med dessa principer föreslår vi att särskild efterlevandepen- sion skall samordnas med sjukpenning, partiell förtidspension och parti- ell arbetsskadelivränta. Samordningen bör göras på det sättet att efterle- vandepensionen inte utges med anledning av sådan nedsättning av för- värvsmöjligheterna som berättigar den efterlevande till någon av de nu angivna förmånerna.

Vidare föreslår vi att den särskilda efterlevandepensionen skall sam- ordnas även med olika former av ersättning bl. a. vid arbetslöshet och studier på så sätt att pensionen utges endast i den mån som den belopps- mässigt överstiger den andra ersättningen. Om den efterlevande för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna som efterlevandepensionen avser —- har rätt också till arbetslöshetsersätt- ning, kontant arbetsmarknadsstöd eller utbildningsbidrag vid arbets- marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, skall alltså den särskilda efterlevandepensionen utbetalas endast till den del som den överstiger denna andra förmån. Detsamma bör gälla beträffande delpen- sion, vuxenstudiebidrag och timersättning vid grundutbildning för vux- na.

Är däremot den efterlevande berättigad till någon annan typ av ekono- miskt stöd, dvs. ett stöd som avser att kompensera en annan inkomstför- lust än den efterlevandepensionen tar sikte på, bör någon samordning över huvud taget inte äga rum. I dessa fall bör den särskilda efterlevande- pensionen alltså utgå ograverad vid sidan av den andra förmånen.

Mot bakgrund härav föreslår vi att det inte skall ske någon samordning mellan efterlevandepensionen och t. ex. föräldrapenning, vårdbidrag el- ler återbetalningspliktiga studiemedel. Dessa förmåner skall alltså inte

påverka efterlevandepensionen. ] specialmotiveringen utvecklar vi när- mare skälen för dessa förslag.

Den särskilda efterlevandepensionen bör inte heller minskas med hän- syn till ersättningar som kan tillkomma den efterlevande från en kollek— tiv eller individuell pensions- eller kapitalförsäkring eller i form av ska- destånd eller liknande. Inte heller bör förmåner som utges från tjänste- pensionsordningar påverka efterlevandepensionen.

7.5 Gemensamma frågor

7.5.1 Bortfall av pensionsrätt vid omgifte m. in.

En särskild fråga som avser både omställningspension och särskild efter— levandepension är vilka regler som bör gälla för det fall att en efterlevan- de som beviljats sådan pension därefter ingår äktenskap eller börjar sam- manleva med annan. Det kan härvid ifrågasättas om detta bör utgöra grund för att dra in den utgående pensionen för framtiden eller om denna bör kunna utges också fortsättningsvis. Vidare får övervägas under vilka omständigheter en eventuell indragning bör bli aktuell.

De regler som nu gäller för änkepension innebär att sådan pension dras in om kvinnan gifter sig. Folkpension i form av änkepension dras dessutom in om änkan stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har eller haft barn. Under särskilda förutsättningar (se avsnitt 2.1) kan pensionen dock senare börja utgå på nytt.

Enligt vår mening är det inte självklart att det för de nu föreslagna formerna av efterlevandepension bör uppställas regler i nämnda hänse- ende som liknar de som gäller för änkepension. Dessa bygger på äldre tankegångar av innebörd att en efterlevande kvinna efter omgifte eller inledande av visst sammanboende med annan inte längre skulle vara i behov av pension eftersom hennes försörjning skulle tillgodoses av den man med vilken hon lever samman. Dessa tankar står i strid med de utgångspunkter som vi funnit bör uppställas för reformen på efterlevan- depensioneringens område. Det bör också beaktas att någon laglig för- sörjningsskyldighet inte föreligger vid samboende utan äktenskap. Inte heller kan det tas för givet att den efterlevandes ekonomiska situation förbättras ens vid ingående av nytt äktenskap. Om t. ex. en efterlevande gifter om sig med en person som inte förvärvsarbetar och därför får börja bidra också till dennes underhåll, torde tvärtom uppkomma en ekono— misk belastning för den efterlevande.

Vidare torde deti praktiken uppkomma svårigheter när det gäller att få kännedom om fall där den efterlevande lever samman med annan utan att ha ingått äktenskap med denne. En regel om indragning av efterlevan- depensionen i sådana situationer medför därför tillämpningsproblem. Å andra sidan skulle en bestämmelse om att pensionsrätten bortfaller en- dast vid omgifte men inte vid annan sammanlevnad sannolikt leda till att den pensionsberättigade undviker att legalisera det nya förhållandet ge- nom äktenskap. Härigenom skulle lagstiftningen alltså komma att påver-

ka parternas val av samlevnadsform och inte förhålla sig neutral därtill.

Synpunkter av bl. a. här nämnda innebörd har lett till att det med verkan från den 1 juli 1979 har genomförts en ändring av reglerna inom äktenskapsrätten om inverkan på underhållsbidrag av underhållsberätti- gad makes omgifte (prop. l978/79:12, LU 9). Härvid har upphävts den tidigare bestämmelsen att sådant underhållsbidrag automatiskt upphör— de vid ingående av nytt äktenskap. I stället kan domstolen nu om parterna inte avtalat annat mera fritt pröva från fall till fall om parter- nas faktiska ekonomiska förhållanden ändrats så genom omgiftet att en jämkning av underhållsbidraget är motiverad.

Även om de angivna omständigheterna framstår som tungt vägande vill vi likväl inte förespråka en reglering av innebörd att all efterlevande— pension alltid skall lämnas opåverkad av att den berättigade ingår nytt äktenskap eller sammanlever med annan utan äktenskap. I stället bör komma i fråga i viss mån skilda regler för olika former av efterlevande- pension.

Beträffande sådan omställningspension som enligt vårt förslag skall utges för en tid av ett år efter dödsfallet gör sig de ovan redovisade skälen särskilt starkt gällande. Pensionen skall utbetalas under bara en begrän- sad tid, och det bör då inte komma i fråga att belasta administrationen med regler som medför att rätten till pension måste omprövas i vissa fall, något som skulle kräva särskilda utredningar. Omställningspension i denna form bör därför enligt vår mening inte påverkas av omgifte eller annan samlevnad.

Vad avser den form av omställningspension som skall kunna utges för förlängd tid, dvs. vid vård av minderårigt barn, samt beträffande särskild efterlevandepension bör emellertid en lösning av motsatt innebörd väl— jas. Trots de invändningar som kan anföras mot en regel som innebär att pensionen alltid skall dras in vid ingående av nytt äktenskap eller sam- levnad med annan anser vi att en sådan inte kan undvaras. De skäl som talar för detta måste anses överväga framför skälen häremot. Det rör sig i dessa fall om pensionsförmåner som kan komma att utges under en rela- tivt lång tidsperiod. En ordning som lämnar pensionen opåverkad under en längre tid efter ett omgifte skulle kunna uppfattas som stötande. Rät- ten till efterlevandepension har sin utgångspunkt i äktenskapet, och av- sikten med den är att tillgodose ett behov av ekonomisk trygghet i vissa kvalificerade familjebildningar. Om den efterlevande då ingår i ett nytt sådant förhållande, kan det ses som om motiv inte längre föreligger för samhället att bidra till den ekonomiska tryggheten för den efterlevande. I det nya förhållandet erhåller den efterlevande också ett skydd inom pen- sioneringen mot risken att den nya kontrahenten skulle avlida.

Vidare måste beaktas att man inte kan göra en alltför långtgående jämförelse med vad som gäller beträffande underhållsbidrag. Som fram- hållits tidigare i detta betänkande är det nödvändigt att bestämmelserna inom den allmänna försäkringen utformas enligt vissa schabloniserade grunder med utgångspunkt från vad som generellt sett framstår som den lämpligaste lösningen. Det är alltså erforderligt att uppställa en klar och

enkel regel som gäller lika för alla situationer och inte lämnar utrymme för någon skönsmässig prövning från fall till fall.

Vad avser den närmare utformningen av en sådan regel för omställ- ningspension för förlängd tid och särskild efterlevandepension anser vi det vara rimligt att efterlevandepension i dessa former får upphöra att utgå om den berättigade ingår äktenskap. [ dessa fall blir den nya maken underhållsskyldig mot den efterlevande. Emellertid bör man inte stanna härvid. Som angetts ovan bör lagstiftningen i möjligaste mån undvika att påverka valet av samlevnadsform. Efterlevandepension som nu är aktu- ell bör därför bortfalla också i vissa fall av sammanlevnad utan äkten- skap. Av administrativa hänsyn är det dock knappast möjligt att låta all sådan samlevnad medföra förlust av pensionsrätten. Av skäl som vi ut- vecklat i avsnitt 7.2 skulle det stöta på uppenbara svårigheter att fastställa om det i ett visst fall är fråga om ett samboende under äktenskapsliknan- de förhållanden. En så allmän regel skulle medföra stora tillämpnings- problem och kräva en orimligt stor arbetsinsats av de tillämpande orga- nen. Det framstår enligt vår mening också som naturligt att en regel om bortfall av pensionsrätt vid samlevnad under särskilt angivna omstän- digheter korresponderar med den regel som ger rätt till efterlevandepen- sion för samboende icke gifta om ena parten skulle avlida. Samma fakto- rer som ger rätt till pension bör alltså i princip medföra bortfall av pensionsrätten.

Vi föreslår således att rätten till förlängd omställningspension och till särskild efterlevandepension skall upphöra i fall då den berättigade ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den efterlevande varit gift eller har eller har haft barn. Detta bör gälla också om den nya parten är gift med annan, som är fallet enligt nuvarande regel för änkepension. Däremot bör pensionsrätten inte bortfalla redan om den efterlevande väntar barn med annan. En sådan ordning skulle med- föra problem i den praktiska tillämpningen, bl. a. när det gäller att avgö- ra från vilken tidpunkt indragningen skall göras och hur det skall förfa— ras i fall då graviditeten avbryts. Vi vill på denna punkt också hänvisa till våra motsvarande överväganden i avsnitt 7.2.5.

Om rätten till pension på detta sätt har bortfallit, bör inte kunna kom- ma i fråga att senare återuppliva pensionsrätten om det nya äktenskapet eller samboendet skulle upplösas inom viss tid. Ett sådant återupplivan- de skulle vara mindre väl förenligt med de nya efterlevandeförmånernas karaktär. Tanken härpå står dessutom i strid med vår utgångspunkt att det skall föreligga ett samband mellan pensionen och dödsfallet. Har pensionsrätten en gång bortfallit, måste detta samband anses brutet. I förekommande fall kan dessutom den efterlevande beviljas pension efter den avlidne i det nya förhållandet.

7.5.2 Efterlevandepension till utlandssvenskar och utländska medborgare

Vi lägger i detta betänkande fram förslag om en genomgripande omlägg- ning av reglerna för efterlevandepension från den allmänna försäkring-

en. Med hänsyn härtill måste ställning tas också till olika frågor om vilka villkor som i internationellt hänseende bör gälla med avseende på de nya former av efterlevandepension som vi föreslår skall införas för framti- den. Spörsmål som här påkallar överväganden är vilka krav som bör uppställas beträffande rätten för utländska medborgare att vid bosätt- ning här i landet erhålla efterlevandepension från folk- och tilläggspen- sioneringen och i vad avser rätten att uppbära sådana förmåner vid bo- sättning utanför Sverige.

En redogörelse för de regler i dessa hänseenden som nu gäller beträf- fande änkepension och annan folk- och tilläggspension har vi lämnat i avsnitt 2.1. Vi har också i avsnitt 6.2.3 behandlat motsvarande frågor såvitt gäller rätten till barnpension framdeles.

Nuvarande huvudregel att folkpension utges till svenska medborgare som är bosatta i Sverige bör givetvis gälla även rätten till omställnings- pension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen. Dessutom skall i förekommande fall självfallet kunna utges efterlevan- depension också från ATP till denna kategori.

I fråga om rätten till folkpension för utlänningar som är bosatta iSveri- ge anser vi att de för änkepensioneringen nu gällande kvalifikationsvill- koren bör överföras till att avse också de nya formerna av efterlevande- pension till vuxna efterlevande. Dessa kvalifikationsreglerför bl. a. än- kepension infördes i den svenska lagstiftningen för inte så länge sedan och utformades då efter mönster av modernare bilaterala socialförsäk- ringskonventioner. Någon anledning att nu ändra dem finns inte enligt vår mening.

Vi föreslår således att en efterlevande man eller kvinna som är ut- ländsk medborgare vid bosättning i Sverige skall bli berättigad till folk- pension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepen- sion under förutsättning antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här i landet. I sammanhanget vill vi erinra om att det av de föreslagna bestämmelserna för omställningspension och särskild efterle- vandepension följer att makarna (eller därmed likställda) måste ha sta- digvarande sammanbott med varandra vid tidpunkten för dödsfallet för att rätt skall föreligga till dessa förmåner.

Enligt nuvarande regler (5 kap. 5 ij AFL) ersätts folkpension i form av änkepension till utlänning automatiskt av ålderspension då änkan upp- når 65 års ålder, även om hon då inte har uppfyllt de särskilda kvalifika- tionsvillkoren för rätt till ålderspension. Någon motsvarighet härtill bör inte införas beträffande de nu föreslagna efterlevandepensionsformerna, eftersom dessa avser att fylla annat syfte än änkepensionen. En bestäm- melse med sådan innebörd skulle dessutom när det gäller omställnings- pension och särskild efterlevandepension kunna ge ett tämligen slump- mässigt resultat och framstå såsom orättvist i förhållande till andra ut- ländska medborgare.

En allmän princip för tilläggspension är att pensionen utbetalas oav- sett medborgarskap eller bosättningsort. Det finns inte anledning att nu uppställa några nya villkor i detta hänseende beträffande rätten för ut- länningar att uppbära efterlevandepension från ATP vid bosättning i Sverige.

När det sedan gäller möjligheterna för svenska medborgare att vid bo- sättning utomlands uppbära efterlevandepension anser vi att tilläggspen- sion i form av omställningspension, i enlighet med de allmänna principer- na för ATP, bör kunna utges även till efterlevande som är bosatta utanför Sverige utan särskilda inskränkningar. Med hänsyn härtill bör också omställningspension från folkpensioneringen kunna utbetalas till efter- levande som är svenska medborgare och bosatta utomlands, eftersom en av folkpensionens funktioner är att svara för pensionsskyddet för den del av inkomsten som motsvarar det första basbeloppet. Även denna del av omställningspensionen bör utges i förhållande till det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats ATP-poäng. Har pensionspoäng tillgodo- räknats för minst 30 år, utbetalas oreducerad omställningspension från folkpensioneringen. I annat fall bör pensionen utges med visst antal 30- delar av full pension. Detta innebär att nuvarande princip bibehålls.

Vad sedan avser särskild efterlevandepension har vi funnit att man knappast kan undvika att uppställa särskilda och principiellt nya villkor för rätten att uppbära sådan pension vid bosättning utanför Sverige. Vi anser det väsentligt att efterlevandeskyddet inte får en annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än för dem som bor kvar här i landet. Den särskilda efterlevandepensionen har starka inslag av ett be- hovsprövat socialt grundskydd för i Sverige bosatta. Rätten till pension förutsätter bl. a. en tämligen ingående behovsprövning i nära samspel med arbetsmarknadsmyndigheter m. fl. Som regel skall krävas att den som uppbär pensionen har kontinuerlig kontakt med svensk arbetsför- medling, är anmäld som arbetssökande där och beredd att ta ett anvisat arbete. Dessa villkor blir mycket svåra att uppfylla för den som är bosatt utomlands. Avgörande för prövningen skall vara den svenska arbets- marknaden och inte ett annat lands. Det skulle också bli svårt att åstad— komma en tillfredsställande kontroll i fråga om pensionsberättigade som är bosatta utanför Sverige.

Med hänsyn till det anförda föreslår vi att det som huvudregel skall gälla att särskild efterlevandepension från folkpensioneringen skall kun- na beviljas bara efterlevande som är bosatta i Sverige och att rätten till en löpande sådan förmån bortfaller för den som flyttar till annat land.

I huvudsak motsvarande synpunkter kan anläggas på frågan om rätten till särskild efterlevandepension från tilläggspensioneringen. De angivna omständigheterna talar för att inte heller sådan pension utges till efterle- vande som är bosatta utanför Sverige. Detta innebär en principiell nyhet med avseende på ATP och ett krav på särregler för denna form av tilläggspension. En begränsning av rätten till särskild efterlevandepen- sion från tilläggspensioneringen till att gälla endast vid bosättning i Sve- rige synes emellertid enligt vår mening svår att undvika trots dessa prin-

cipiella invändningar. Vi föreslår därför att en sådan begränsning skall göras.

Emellertid bör detta villkor inte gälla helt undantagslöst. Något abso- lut hinder mot att utge särskild efterlevandepension till en efterlevande som är bosatt utomlands bör således inte finnas. I 5 kap. 6 & AFL finns en särskild dispensregel som tar sikte på alla former av folkpension. Denna regel bör gälla också för folkpension i form av särskild efterlevandepen- sion och kunna åberopas av efterlevande som inte har rätt att uppbära oavkortad sådan pension med stöd av huvudregeln.

Vi anser vidare att det finns skäl att även för tilläggspensioneringens vidkommande öppna möjligheter till dispens från huvudregeln och såle- des ge enskilda efterlevande möjlighet att på grundval härav erhålla ock- så särskild efterlevandepension från ATP efter en flyttning från Sverige. En sådan dispensregel inom ATP bör utformas så att den anknyter till folkpensioneringens motsvarande bestämmelse. Undantag från huvud— regeln bör alltså kunna göras i situationer då det skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen samt då regeringen förordnat så för vissa fall.

Med stöd av dessa dispensregler inom folk- och tilläggspensionering- en bör efterlevande, som en gång beviljats särskild efterlevandepension under bosättning här i landet men som senare flyttar utomlands, kunna få behålla pensionen om vistelsen utomlands är betingad av vård av hälsan eller behandling för sjukdom och värden eller behandlingen är av avsevärd betydelse för den efterlevande. Även i andra fall då det skulle framstå som oskäligt att dra in efterlevandepensionen bör denna kunna uppbäras också efter en flyttning utomlands. Är detta villkor uppfyllt och kan det bedömas som mycket sannolikt att möjligheter saknas för den efterlevande att få ett lämpligt arbete i Sverige inom överskådlig tid, bör det därför finnas förutsättningar att göra avsteg från huvudregeln.

De nu föreslagna dispensreglerna bör gälla även för utlänningar som är bosatta utomlands om de en gång beviljats särskild efterlevandepen- sion från folkpensioneringen och eventuellt också från tilläggspensione- ringen under bosättning här i landet. Också beträffande rätten till folk- pension i form av omställningspension bör folkpensioneringens dispens- regel äga tillämpning för denna kategori, liksom för svenska medborgare som flyttar utomlands.

I likhet med vad som föreslås gälla för svenska medborgare bör vidare utländska medborgare som bor utanför Sverige kunna erhålla omställ- ningspension från tilläggspensioneringen utan andra villkor än de som hänför sig till reglerna för intjänande av rätt till ATP.

Vi har nyss föreslagit att tilläggspension i form av särskild efterlevan- depension i princip inte skall kunna utbetalas till svenska medborgare som bor utomlands. Någon rätt att uppbära särskild efterlevandepension från ATP bör inte heller föreligga för utländska medborgare som är bo- satta utanför Sverige i andra fall än då den föreslagna dispensregeln blir tillämplig.

Några skäl finns enligt vår mening inte att i detta sammanhang ta upp

frågan om eventuell lagstiftning när det gäller rätten för utländska med- borgare att vid bosättning utomlands erhålla omställningspension eller särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utöver vad vi nyss har föreslagit. Detta spörsmål bör alltså på samma s