1 §  Denna förordning kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
2. rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU),
3. kommissionens förordning (EG) nr 1320/2006 av den 5 september 2006 om bestämmelser för övergång till det stöd för landsbygdsutveckling som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1698/2005,
4. kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU),
5. kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU,
6. kommissionens förordning (EU) nr 65/2011 av den 27 januari 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 vad gäller kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling, och
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1310/2013 av den 17 december 2013 om vissa övergångsbestämmelser för stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller resurser och resursfördelning avseende år 2014 och om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller deras tillämpning under år 2014. Förordning (2014:871).

2 §  Stöd enligt denna förordning får, i mån av tillgång på medel, lämnas för 1. åtgärder för förbättring av miljön och landskapet samt för djurens välbefinnande (2 kap.),

1. åtgärder för en förbättrad konkurrenskraft inom jord- och skogsbrukssektorn samt rennäringen (4 kap.),
2. åtgärder för att diversifiera ekonomin och förbättra livskvaliteten på landsbygden (5 kap.),
3. åtgärder i form av kompetensutveckling, information och kunskapsspridning (6 kap.) och
4. åtgärder som genomförs inom ramen för leaderdimensionen (7 kap.). Förordning (2012:539).

3 §  Närmare villkor för de olika stödformerna finns i 20–21 b §§ och i 2–7 kap.

Stöd enligt denna förordning får endast lämnas om de villkor som följer av EU-förordningarna i 1 § är uppfyllda. Förordning (2010:86).

4 §  I denna förordning betyder

behörig myndighet: den myndighet som prövar frågor om stöd,

betesmark: ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja och som används till bete, med undantag av mark som används för rennäringsverksamhet,

bredband: IT-infrastruktur med hög överföringshastighet,

brukningsenhet: produktionsenhet inom ett jordbruksföretag som har för driften gemensamma byggnader,

jordbrukare: en fysisk eller juridisk person eller en grupp av sådana personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars juridiska ställning, som bedriver jordbruksverksamhet,

jordbrukarhushåll: ett hushåll som utgörs av alla personer som bor på samma fastighet och har gemensam hushållning, där minst en person bedriver jordbruksverksamhet,

jordbruksföretag: samtliga produktionsenheter som drivs av en jordbrukare inom Sveriges gränser,

jordbruksmark: den areal som upptas av åkermark, slåtteräng eller betesmark,

jordbruksverksamhet: produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter, inklusive trädgårdsprodukter, inbegripet skörd, mjölkning, uppfödning och hållande av djur för animalieproduktion eller annan produktion, eller verksamhet för att hålla marken i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003,

klassificeringsfel: fel som innebär att förekomsten av stödberättigande landskapselement eller renvallar och renstängsel är mindre än vad stödmottagaren har sökt stöd eller sökt utbetalning av stöd för,

LAG-grupp: en lokal utvecklingsgrupp inom leaderdimensionen som avses i artikel 62 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 och som godkänts av länsstyrelsen,

landsbygdsprogram: landsbygdsprogrammet för Sverige år 2007- 2013 som avses i artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005,

leaderdimensionen: stöd som genomförs enligt artikel 61-65 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005,

lokal utvecklingsstrategi: en utvecklingsstrategi som utarbetats av en LAG-grupp och godkänts av länsstyrelsen,

mikroföretag: företag som anses som mikroföretag enligt kommissionens rekommendation (2003/361/EG) av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag,

mätfel: fel som innebär att arealen mätt i hektar eller antalet djur mätt i djurenheter avviker från vad stödmottagaren har sökt stöd eller sökt utbetalning av stöd för,

nationell strategi för landsbygdsutveckling: den nationella strategiska plan för Sverige som avses i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005,

NGA-nät: kabelbundna accessnät som helt eller delvis består av optiska element som kan leverera bredbandstjänster med bättre egenskaper (såsom högre genomströmning) jämfört med tjänster som levereras via befintliga kopparnät,

rennäringsföretag: fysiska eller juridiska personer som bedriver rennäringsverksamhet,

rennäringshushåll: ett hushåll som utgörs av alla personer som bor på samma fastighet och har gemensam hushållning, där minst en person bedriver rennäringsverksamhet,

rennäringsverksamhet: verksamhet som får bedrivas av sameby med stöd av rennäringslagen (1971:437),

skogsmark: mark som anses som skogsmark enligt 2 § skogsvårdslagen (1979:429),

slåtteräng: ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja och som på eftersommaren används för slåtter med klippande eller skärande redskap eller för sådan slåtter kompletterad med bete eller lövtäkt,

träd- och buskmark: mark som anses som träd- och buskmark enligt 2 § skogsvårdslagen,

villkorsfel: fel som innebär att stödmottagaren brutit mot något skötselvillkor eller annat villkor som gäller för stödet,

åkermark: mark som används eller kan användas till växtodling eller bete, och som är lämplig att plöja, och

ägoslagsfel: fel som innebär att det ägoslag som stödmottagaren har sökt stöd eller sökt utbetalning av stöd för avviker från det faktiska ägoslaget. Förordning (2010:276).

5 §  Statens jordbruksverk skall vara förvaltande myndighet och fullgöra de uppgifter som framgår av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om inte annat följer av andra stycket eller 7 §.

Regeringen har det övergripande ansvaret för utvärderingar av landsbygdsprogrammet.

6 §  Jordbruksverket skall vara utbetalande organ för stöd ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och fullgöra de uppgifter som framgår av rådets förordning (EG) nr 1290/2005.

7 §  För landsbygdsprogrammet ska det finnas en övervakningskommitté. Övervakningskommitténs uppgifter framgår av artikel 78 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005.

För beslut av övervakningskommittén krävs enkel majoritet. Ordförande i övervakningskommittén utses av regeringen. Ledamöter och ersättare i övervakningskommittén utses av Regeringskansliet för bestämd tid. Förordning (2009:1042).

8 §  Länsstyrelsen och Sametinget ska efter samråd med berörda myndig heter, kommuner och organisationer utarbeta genomförandestrategier för de åtgärder som avses i 2 kap.16 och 17 §§, 4 och 5 kap., 6 kap.1, 2 och 4 §§ samt 7 kap.

Första stycket gäller inte om något annat följer av 8 a §.

Genomförandestrategierna ska godkännas av Jordbruksverket. Förordning (2009:191).

8 a §  Jordbruksverket ska utarbeta genomförandestrategier för åtgärder som avser investeringsstöd till biogasanläggningar samt för åtgärder av riksomfattande karaktär enligt 4 kap.14 och 15 §§, 5 kap.1–9 och 12–14 §§ samt 6 kap.1, 2 och 4 §§. Förordning (2010:86).

9 §  Jordbruksverket utlyser möjligheter att till länsstyrelsen i respektive län ansöka om att bilda en lokal utvecklingsgrupp. Länsstyrelsen beslutar efter samråd med berörda myndigheter, kommuner och organisationer om inrättande av områden som avses i artikel 61 a i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 och om godkännande av LAG-grupper och lokala utvecklingsstrategier. Jordbruksverket skall övervaka och kontrollera urvalsprocessen och ha möjlighet att ta del av processen.

LAG-gruppen föreslår avgränsning av sådana områden som avses i första stycket. Om ett sådant område avses omfatta flera län skall berörda länsstyrelser utse den länsstyrelse som skall besluta enligt första stycket.

10 §  Länsstyrelserna prövar frågor om stöd enligt denna förordning om inte något annat följer av andra stycket eller av 10 a §. Frågor om stöd enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ som gäller företag vars verksamhet till huvuddelen bedrivs i Blekinge län prövas av Länsstyrelsen i Skåne län.

Sametinget prövar frågor om stöd enligt 4, 5 och 6 kap. när det gäller stöd till rennäringsföretag och annan verksamhet med anknytning till renskötsel eller annat samiskt närings-, kultur- eller samhällsliv. Förordning (2014:871).

10 a §  Frågor om stöd enligt 2 kap.20 och 29 a §§ samt 6 kap. 3 § prövas av Jordbruksverket. Detsamma gäller frågor om stöd till projekt enligt 5 kap. eller 6 kap.1, 2 och 4 §§, om insatsen är av riksomfattande karaktär eller avser verksamhet som stöder och kompletterar den genomförandestrategi som avses i 8 eller 8 a § och inte faller inom Skogsstyrelsens eller Sametingets ansvarsområde. Förordning (2014:871).

11 §  Frågor om ansökan om stöd enligt 7 kap. prövas av länsstyrelsen efter beredning av LAG-gruppen. När frågor om stöd enligt 7 kap. prövas ska länsstyrelsen kontrollera att stödet är förenligt med landsbygdsprogrammet, EU:s regelverk, denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning.

Frågor om ansökan om utbetalning enligt 7 kap. prövas av länsstyrelsen. Förordning (2010:86).

11 a §  Utöver vad som framgår av 45 § förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, får en länsstyrelse efter överenskommelse med en annan länsstyrelse ställa en eller flera av sina anställda till den andra länsstyrelsens förfogande för att

1. delta i handläggningen av frågor om stöd enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§, och
2. utöva kontroll som avses i 18 § när det gäller stöd enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§.

I överenskommelsen får det ingå att ärenden ska avgöras om det finns risk för att avgörandet av ärendena annars fördröjs på ett sådant sätt att det påverkar Jordbruksverkets möjligheter att betala ut stödet under det innevarande kalenderåret.

Berörda länsstyrelser ska underrätta Jordbruksverket om överenskommelsen. Förordning (2014:871).

11 b §  Regeringen får besluta att ärenden om stöd enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ som ska handläggas av en länsstyrelse i stället ska handläggas av en annan länsstyrelse, om det finns risk för att handläggningen annars fördröjs på ett sådant sätt att det påverkar Jordbruksverkets möjligheter att betala ut stödet under det innevarande kalenderåret. Förordning (2014:871).

12 §  Ansökan om stöd och ansökan om utbetalning ska lämnas in till den behöriga myndigheten. En ansökan om stöd enligt 7 kap. ska dock lämnas in till LAG-gruppen i det område eller de områden där verksamheten ska bedrivas.

Ansökan om stöd och ansökan om utbetalning ska lämnas in inom den tid som föreskrivs av

1. Jordbruksverket för stöd som avses i 10 § första stycket utom när det gäller stöd enligt 2 kap. 17 § samt för stöd som avses i 10 a § när det gäller stöd enligt 2 kap. 29 a §, och
2. Sametinget för stöd som avses i 10 § andra stycket när det gäller stöd enligt 2 kap. 17 §.

Om en ansökan om stöd eller en ansökan om utbetalning enligt 2 kap. 9, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a § kommer in för sent, ska man tillämpa reglerna om för sen ansökan i artikel 23 i kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn. Förordning (2014:871).

13 §  Om det sökande företaget eller den sökande organisationen ligger inom flera län och länsstyrelsen är behörig myndighet, ska ansökan ges in till länsstyrelsen i det län där huvuddelen av den verksamhet som ansökan gäller bedrivs. Ansökan om stöd enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ till företag vars verksamhet till huvuddelen bedrivs i Blekinge län ges in antingen till Länsstyrelsen i Skåne län eller till Länsstyrelsen i Blekinge län.

Om området för en LAG-grupp omfattar mer än ett län, ska ansökan prövas av den länsstyrelse som utsetts enligt 9 § andra stycket. Förordning (2014:871).

13 a §  Särskilda bestämmelser om publicering av del av ansökan finns i 5 kap. 9 d §. Förordning (2010:276).

14 §  Beräknade stödbelopp som är lägre än 1 000 kr per insats och stödår och avser miljöersättningar och kompensationsbidrag enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a §§ ska inte betalas ut. För ersättning för potatisodling enligt 2 kap. 9 § gäller dock att beräknade stödbelopp som är lägre än 500 kr per stödår inte ska betalas ut. Förordning (2014:871).

14 a §  Den behöriga myndigheten beslutar vilket belopp som berättigar till utbetalning av stöd enligt artikel 30 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011. Förordning (2012:539).

15 §  Innan stöd betalas ut ska Jordbruksverket kontrollera att utbetalningen är förenlig med EU:s regelverk, denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning.

Om kontrollen visar att utbetalningen skulle strida mot EU:s regelverk, denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning ska Jordbruksverket besluta att inte betala ut stödet och sända tillbaka stödärendet till den behöriga myndigheten.

Jordbruksverkets beslut att inte betala ut stödet och sända tillbaka stödärendet till den behöriga myndigheten innebär att den behöriga myndighetens beslut förfaller.

Beslut genom vilka stödbelopp beviljas eller underrättelser om sådana beslut ska innehålla en upplysning om innehållet i första–tredje styckena. Förordning (2010:86).

16 §  Den myndighet som beslutat om stöd får även besluta om förskott på stöd enligt 2 kap. 20 §, 5 kap.2, 4, 7, 9, 9 a, 12 och 14 §§, 6 kap.1, 2 och 4 §§ samt 7 kap. Förskott får lämnas endast om stödmottagaren är en ideell förening, en ekonomisk förening i form av ett lokalt kooperativ, en allmännyttig stiftelse eller en lokal utvecklingsgrupp som drivs av stödmottagaren.

Förskott får lämnas med högst hälften av det beviljade stödet, dock högst 250 000 kr. Förordning (2013:678).

17 §  Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Sametinget och LAG- grupperna ska ha behörighet till uppgifter från den förvaltande myndighetens databas i ärenden om stöd enligt denna förordning. Förordning (2008:65).

18 §  Jordbruksverket samordnar kontrollen över att förordning (EG) nr 1698/2005, förordning (EG) nr 1974/2006, förordning (EU) nr 65/2011 och denna förordning följs.

Länsstyrelsen, Jordbruksverket och Sametinget genomför den administrativa kontrollen enligt artikel 11 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina respektive ansvarsområden.

Länsstyrelsen och Sametinget genomför kontrollen på plats enligt artikel 12 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina ansvarsområden. Länsstyrelsen genomför även kontrollen på plats när det gäller stöd enligt 2 kap. 29 a § som Jordbruksverket är behörig myndighet för.

Länsstyrelsen genomför kontrollen på plats enligt artikel 20 i förordning (EU) nr 65/2011.

Länsstyrelsen, Jordbruksverket, Sametinget och Skogsstyrelsen genomför den administrativa kontrollen enligt artikel 24 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina ansvarsområden.

Jordbruksverket, Sametinget och Skogsstyrelsen genomför kontrollen på plats enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina ansvarsområden. Jordbruksverket genomför även kontrollen på plats när det gäller stöd enligt 4–7 kap. för vilka länsstyrelsen är behörig myndighet.

Länsstyrelsen genomför kontrollen enligt artikel 28 i förordning (EU) nr 65/2011.

Jordbruksverket, Sametinget och Skogsstyrelsen genomför kontrollen i efterhand enligt artikel 29 i förordning (EU) nr 65/2011. Jordbruksverket genomför även kontrollen i efterhand när det gäller stöd enligt 4–7 kap. som länsstyrelsen är behörig myndighet för. Förordning (2014:871).

19 §  Stödmottagaren skall efter uppmaning lämna den behöriga myndigheten eller Jordbruksverket en skriftlig redogörelse för den verksamhet stödet gäller och för stödets utnyttjande samt i förekommande fall lämna en plan för det fortsatta utnyttjandet.

Skyldigheten enligt första stycket avser även tid efter verksamhetens avslutande.

19 a §  Särskilda bestämmelser om kontroll av stöd till projekt för anläggning, utbyggnad och uppgradering av bredband finns i 5 kap. 9 g §. Förordning (2010:276).

20 §  Den behöriga myndigheten får avslå eller häva åtaganden enligt 2 kap.11 a–13 a, 18 och 29 a §§ om åtagandet motsvarar mindre än 1 000 kr per år. Förordning (2014:871).

21 §  Fullt stöd enligt 2 kap. 9, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a § får endast betalas ut till den som på hela brukningsenheten respekterar kraven i artiklarna 5 och 6 samt i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 73/2009 och de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 kap. förordningen (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare, m.m.

Utöver första stycket får fullt stöd enligt 2 kap.11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ endast betalas ut till den som på hela brukningsenheten respekterar de minimikrav på användning av gödselmedel och växtskyddsmedel som Jordbruksverket föreskriver. Förordning (2014:871).

21 a §  Den behöriga myndigheten får kräva att den som ansöker om stöd enligt denna förordning ska ha ett beslut om att hela eller delar av den offentliga nationella finansiering som krävs för åtgärden finansieras av andra offentliga medel än de som lämnas enligt denna förordning.

Om finansiering enligt första stycket gäller sådant stöd som anges i 21 b § ska den bestämmelsen tillämpas även på sådan finansiering.

Sådan finansiering som avses i första stycket får inte medföra att de högsta stödnivåer som gäller enligt denna förordning överskrids. Förordning (2010:86).

21 b §  Stöd enligt de bestämmelser som anges i andra stycket lämnas med de begränsningar som följer av artikel 57 i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 och i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse och 19 och 20 §§ förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet.

Med de bestämmelser som anges i första stycket avses stöd enligt

• 4 kap. 11 § som rör produkter från skogsbruk före industriell förädling,
• 4 kap. 11 § som rör stöd för förädling av produkter som omfattas av bilaga 1 till EUF-fördraget, utom fiskeriprodukter, till produkter som inte omfattas av bilaga 1 till EUF-fördraget,
• 5 kap.1–4, 5–9 och 12–14 §§, och
• 6 och 7 kap.

Av 5 kap. 9 h § följer att även stöd enligt 5 kap. 9 a § i vissa fall ska uppfylla bestämmelserna i första stycket. Förordning (2013:678).

22 §  Bestämmelser om minskning av stöd vid mätfel och ägoslagsfel som konstaterats vid kontroll av stöd enligt 2 kap.9, 10, 11 a, 11 b, 13 a, 18 och 29 a §§ finns i artiklarna 16 och 17 i förordning (EU) nr 65/2011.

Om förhållandena på ett skifte är sådana att det är svårt att entydigt bestämma vilket ägoslag det bör kategoriseras i, ska sökandens uppgift godtas.

Stöd lämnas inte för mark som huvudsakligen används för annat ändamål än jordbruk eller om marken används på ett sätt som är oförenligt med stödets syfte. Förordning (2014:871).

23 §  Då klassificerings- eller villkorsfel konstaterats när det gäller stöd enligt denna förordning ska stödbeloppet helt eller delvis sättas ned och hänsyn ska tas till felets betydelse i förhållande till syftet med stödet samt till om sådana omständigheter som avses i 28 § föreligger.

Villkorsfel i fråga om sådana arealer, djur eller andra ersättningsgrundande enheter som ingår i beslut om stöd enligt 2 kap. men som inte finns med i ansökan om utbetalning ska leda till samma nedsättning av stödbeloppet som om dessa arealer, djur eller andra ersättningsgrundande enheter hade funnits med i denna ansökan. Förordning (2008:65).

24 §  Ett beslut om stöd ska upphävas om ett mätfel, ägoslagsfel, klassificeringsfel eller villkorsfel bedöms som allvarligt. Detsamma gäller när ett fel i ett stödbeslut beror på att sökanden har lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift.

Om felen eller avvikelserna bedöms som mindre allvarliga får beslutet om stöd upphävas delvis.

Den behöriga myndigheten får besluta att fortsatt stöd inte ska lämnas för samma åtgärd under det innevarande eller följande stödåret i enlighet med artiklarna 18 och 30 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011. Förordning (2011:589).

25 §  Om en överträdelse som stödmottagaren själv kan anses vara direkt ansvarig för konstateras vid kontroll av stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a § i enlighet med de författningar som reglerar kraven enligt 21 § i detta kapitel, ska stödbeloppet för det kalenderår då överträdelsen inträffade sättas ned helt eller delvis i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 65/2011.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om nedsättning av stödbelopp. Förordning (2014:871).

26 §  Om en mottagare av stöd är återbetalningsskyldig enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011, ska den behöriga myndigheten besluta att kräva tillbaka det som har betalats ut felaktigt plus ränta. Den myndighet som har beslutat om återkrav får sätta ned beloppet om förutsättningarna för detta är uppfyllda enligt artikel 5 i förordningen (EU) nr 65/2011. Förordning (2011:589).

28 §  Belopp enligt 26 § skall inte krävas tillbaka om stödvillkoren inte kan uppfyllas på grund av att

1. en omständighet som utgör force majeure inträffar,
2. en fastighetsreglering genomförs,
3. ett avtal om upplåtelse av nyttjanderätt upphör till följd av någon oförutsedd händelse som ligger utanför nyttjanderättshavarens kontroll, eller
4. andra exceptionella omständigheter inträffar.

Om stödvillkoren inte kan uppfyllas på grund av sådana omständigheter som avses i första stycket får den behöriga myndigheten besluta att stödvillkoren skall anpassas till de uppkomna förhållandena. Om en sådan anpassning inte är möjlig får den behöriga myndigheten besluta att åtagandet skall upphöra att gälla och att lämnat stöd inte skall återkrävas.

Om stödmottagaren slutligt upphör med att bedriva sin näring efter det att en betydande del av ett åtagande har fullgjorts och det inte är möjligt för en efterträdare att överta åtagandet får den behöriga myndigheten besluta att lämnat stöd inte skall återkrävas.

28 a §  Bestämmelser om återkrav av stöd till projekt för anläggning, utbyggnad och uppgradering av bredband finns även i 5 kap. 9 g §. Förordning (2010:276).

28 b §  Bestämmelser om preskription för att vidta åtgärder på grund av sådana oegentligheter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen finns i artikel 3 i den förordningen. I stället för de frister som anges i artikel 3.1 första och fjärde styckena gäller att ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom tio år från det att beloppet betalades ut.

I fråga om preskription av andra fordringar på återbetalning än sådana som avses i första stycket gäller preskriptionslagen (1981:130). Förordning (2011:589).

29 §  Om den behöriga myndigheten beslutar om återkrav med stöd av 26 §, ska ränta tas ut enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om

1. hur ränta ska beräknas,
2. hur betalning ska ske, och
3. att små räntebelopp inte ska tas ut. Förordning (2011:589).

30 §  Jordbruksverket får, i andra fall än som avses i 32 eller 33 §, efter samråd med Sametinget, Skogsstyrelsen, länsstyrelsen och de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela ytterligare föreskrifter om stöd, stödbelopp, stödberättigande kostnader, kriterier för prioritering av ansökningar, innehåll i genomförandestrategier, ansökningsförfarande, innehåll i ansökan, innehåll i affärsplaner och projektplaner, godkännande av rådgivningstjänster och rådgivare som ska anordna tvärvillkorsrådgivning, utbetalning, kontroll, minskning av stöd, återkrav och ränta.

Verket får också meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning. Förordning (2010:86).

30 a §  Har upphävt genom förordning (2012:539).

31 §  Jordbruksverket får efter samråd med de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela närmare föreskrifter om inrättande av områden som avses i 9 § samt om godkännandet av LAG-grupper och lokala utvecklingsstrategier. Förordning (2008:65).

32 §  Sametinget får efter samråd med Jordbruksverket och de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela ytterligare föreskrifter om stöd, stödbelopp, ansökningsförfarande, innehåll i ansökan, kontroll, minskning av stöd och verkställighet av denna förordning när det gäller stöd enligt 2 kap. 15 §. Förordning (2008:65).

33 §  Skogsstyrelsen får efter samråd med Jordbruksverket och de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela ytterligare föreskrifter om stöd, stödbelopp, stödberättigande kostnader, kriterier för prioritering av ansökningar, ansökningsförfarande, innehåll i ansökan, innehåll i affärsplaner och projektplaner, utbetalning, kontroll, minskning av stöd och verkställighet av denna förordning när det gäller stöd enligt 2 kap.30–33 §§ och stöd enligt 6 kap. i fråga om kompetensutveckling beträffande skogsbruk. Förordning (2010:86).

34 §  Jordbruksverket får efter samråd med länsstyrelsen, Sametinget och Skogsstyrelsen meddela föreskrifter om LAG- gruppens, länsstyrelsens, Sametingets och Skogsstyrelsens handläggning av stödärenden samt om det underlag som krävs för utbetalning av stöd.

35 §  Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får, efter samråd med Jordbruksverket, Sametinget och de angränsande länens länsstyrelser, meddela föreskrifter om vilka områden inom ett län som anses som glest befolkade enligt 4 kap. 11 § samt 5 kap.1, 3, 5, 8 och 13 §§. Förordning (2010:86).

36 §  Beslut enligt följande bestämmelser i denna förordning får överklagas hos Jordbruksverket.

1. Länsstyrelsens beslut som rör åtgärder enligt 2 kap., 4 kap.1, 8 och 11 §§ samt 5 kap. 9 g § andra stycket, och
2. Länsstyrelsens beslut som rör åtgärder enligt 4 kap. 6, 5 kap.1–9 f och 9 h–14 §§ samt 6 och 7 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 24, 26, 28 eller 29 §.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än Jordbruksverkets beslut i ett överklagat ärende enligt första stycket och beslut enligt följande bestämmelser i denna förordning får dock inte överklagas.

1. Skogsstyrelsens beslut som rör åtgärder enligt 2 kap. och 6 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 24, 26, 28 eller 29 §,
2. Sametingets beslut som rör åtgärder enligt 2 kap. samt 4 kap. 1 §,
3. Sametingets beslut som rör åtgärder enligt 4 kap. 6 §, samt 5 och 6 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 24, 26, 28 eller 29 §,
4. Jordbruksverkets beslut som rör åtgärder enligt 2 kap.20 och 29 a §§, och
5. Jordbruksverkets beslut som rör åtgärder enligt 5 och 6 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 15, 24, 26, 28 eller 29 §. Förordning (2014:871).

1 §  Stöd får lämnas årligen under förutsättning att stödmottagaren under en period av fem år åtar sig att vidta sådana åtgärder eller bedriva sådan odling som avses i 11 a, 11 b, 13 a, 18 och 29 a §§.

Stöd enligt 9 § får bara lämnas till jordbrukare som åtar sig att fortsätta bedriva jordbruk inom stödområdet under det år som ansökan gäller. Sådant jordbruk ska varje år omfatta minst tre hektar.

Den behöriga myndigheten får prioritera mellan och inom inkomna ansökningar enligt 17 §. Vid prioriteringen ska syftet med stödet samt den genomförandestrategi som avses i 1 kap.8 eller 8 a § beaktas.

Stöd enligt 17 § lämnas inte för insatser som staten eller en kommun ska sörja för enligt lag eller annan författning.

En projektplan ska ingå i ansökan om stöd enligt 17 och 20 §§. Förordning (2014:871).

2 §  Den behöriga myndigheten kan medge att ett åtagande enligt 1 § under pågående stödperiod ändras till ett annat, vidgat åtagande, om en sådan ändring innebär uppenbara fördelar för miljön och att det befintliga åtagandet stärks påtagligt.

Om det för ett jordbruksföretag redan finns ett åtagande enligt förordningen (SJVFS 1995:133) om miljöstöd, förordningen (1997:1336) om miljöstöd eller förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder får Jordbruksverket meddela föreskrifter om under vilka villkor stöd med samma syfte får lämnas. Stöd får i övriga fall kombineras med äldre åtaganden på samma areal eller samma jordbruksföretag i enlighet med vad Jordbruksverket föreskriver.

3 §  Stöd enligt denna förordning får kombineras i den utsträckning som framgår av andra stycket eller bilaga 4.

Det sammanlagda stödet per hektar får, med undantag av stöd enligt 11 a och 11 b §§ i stödområde 1–3 eller kombinationer av stöd inom stödområde 1–3, uppgå till högst det belopp som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1698/2005. För stöd enligt 9 § gäller dock, med de undantag som avses i första meningen, att stöd får uppgå till högst det belopp som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar. Förordning (2014:871).

4 §  Ett jordbruksskifte eller område ska omfatta en sammanhållen areal om minst 0,1 hektar för att berättiga till stöd. Förordning (2014:871).

5 §  Antalet djurenheter per djurslag framgår av bilaga V till kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006. Antalet nötkreatur, värphöns och slaktkycklingar på jordbruksföretaget skall fastställas utifrån det genomsnittliga innehavet vid de räkningstillfällen som Jordbruksverket bestämmer. Får, getter och svin, med undantag av slaktsvin, skall finnas på jordbruksföretaget inom de hållandeperioder som Jordbruksverket föreskriver. Ett slaktsvin som rapporteras till Jordbruksverkets slaktregister på det sätt som Jordbruksverket föreskriver skall motsvara 0,1 djurenhet.

6 §  Stöd lämnas inte

1. för skötselåtgärder som omfattas av kraven i artiklarna 5 och 6 samt i bilagorna II och III till rådets förordning (EG) nr 73/2009 och de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 kap. förordningen (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare, m.m.,
2. för skötselåtgärder som omfattas av de minimikrav på användning av gödselmedel och växtskyddsmedel som Jordbruksverket föreskriver om enligt 1 kap. 21 §,
3. för skötselåtgärder inom områden skyddade med stöd av miljöbalken för vilka åtgärder det lämnas ersättning med statliga medel för natur- eller kulturvård, och
4. för åtgärder som stödmottagaren annars är skyldig att genomföra enligt lag eller annan författning. Förordning (2010:86).

7 §  Om de bestämmelser som avses i 6 § första stycket 1 och 2 ändras under en pågående åtagandeperiod skall åtagandet anpassas till de nya kraven.

Om stödmottagaren inte godtar en sådan anpassning som avses i första stycket skall den behöriga myndigheten besluta att åtagandet skall upphöra att gälla. Stödbelopp skall inte krävas tillbaka för den period under vilken åtagandet gällde.

8 §  De enskilda stödbeloppen framgår av bilaga 1 om inte annat följer av tredje stycket.

En stödmottagare får i vissa fall ingå en överenskommelse med den behöriga myndigheten om att stödnivåerna efter en översyn ändras under den resterande åtagandeperioden.

För de åtgärder som omfattas av 16 och 17 §§ anges de maximala stödbeloppen i bilaga 1. De faktiska stödbeloppen för dessa åtgärder ska fastställas i de genomförandestrategier som avses i 1 kap. 8 §. Förordning (2012:539).

9 §  Kompensationsbidrag får lämnas för jordbruksmark som används för odling av slåtter- eller betesvall på åkermark eller för betesmarker inom stödområde 1-5 b och F. Inom stödområde 1-4 a och F får kompensationsbidrag lämnas även för jordbruksmark som används för odling av spannmål. Inom stödområde 1-3 och F får kompensationsbidrag lämnas även för jordbruksmark som används för odling av potatis.

10 §  Stöd för slåtter- och betesvall på åkermark samt för betesmark lämnas för så stor areal som motsvaras av följande genomsnittliga årliga innehav av nötkreatur äldre än sex månader och av tackor och getter (hondjur).

I stödområde 1–3 och F gäller dock att antalet djurenheter per hektar ska uppgå till 0,8 om djurenheten avser tackor. Förordning (2010:86).

11 a §  Stöd får under 2014 lämnas för skötsel av mosaikbetesmarker och andra gräsfattiga marker med högst samma omfattning och för samma mark som tidigare, om stödmottagaren har haft ett sådant åtagande som har löpt ut 2013.

Stöd får under 2014 lämnas för skötsel av betesmarker och slåtterängar till stödmottagare som har haft ett sådant åtagande med en kompletterande skötselinsats för bete och slåtter på svårtillgängliga platser som löpt ut 2013. Stödet får lämnas med högst samma omfattning och för samma mark som det tidigare åtagandet.

I fråga om stöd för mark som nämns i första och andra stycket får stöd lämnas även för övrig mark som fanns i åtagandet under 2013. Stödet får lämnas med högst samma omfattning och för samma mark som det tidigare åtagandet.

Den behöriga myndigheten får under 2014 medge att befintliga åtaganden för skötsel av betesmarker och slåtterängar justeras på så sätt att även mosaikbetesmarker och andra gräsfattiga marker samt bete och slåtter på svårtillgängliga platser ingår i åtagandet. Detta gäller under förutsättning att markklassen respektive komplementet ingick i åtagandet under 2013 och att det gäller samma mark. Förordning (2014:871).

11 b §  Stöd får under 2014, under förutsättning att marken är slutbesiktigad och godkänd, lämnas för skötsel av restaurerade betesmarker och slåtterängar till stödmottagare som

Om stödmottagaren har ett befintligt åtagande för skötsel av betesmarker och slåtterängar, får den behöriga myndigheten under 2014 medge att åtagandet justeras så att den restaurerade marken ingår i detta. Förordning (2014:871).

13 a §  Stöd får under 2014, under förutsättning att marken är slutbesiktigad och godkänd, lämnas för skötsel av våtmarker till stödmottagare som efter den 31 december 2006 fått stöd för att anlägga våtmarken som en miljöinvestering. Våtmarken ska bevaras i minst 20 år efter att anläggningen eller restaureringen är slutförd.

Den behöriga myndigheten beslutar om de skötselvillkor som ska vara uppfyllda för att stöd ska kunna lämnas.

Förhöjd ersättning får lämnas för våtmarker som anlagts på åkermark inom stödområde 9 i Skåne, Hallands och Blekinge län om stödmottagaren genom en oberoende värdering visar att priset för den jordbruksmark som berörs väsentligt överstiger det genomsnittliga markpriset för jordbruksmark i Götalands södra slättbygder. Förordning (2014:871).

17 §  Stöd får lämnas i form av ersättning för miljöinvesteringar som avses i bilaga 1, punkten 4 om

1. investeringen omfattas av den genomförandestrategi som avses i 1 kap. 8 §,
2. investeringen inte bedöms leda till någon påtaglig ökning av företagets värde eller lönsamhet, och
3. investeringen syftar till att hindra rovdjursangrepp på tamboskap.

Stöd enligt första stycket lämnas endast för kostnader som leder till en ökad miljönytta. Förordning (2014:871).

18 §  Stöd får under 2014 lämnas för odling av bruna bönor som är upptagna på den svenska sortlistan och är av svenskt ursprung om stödmottagaren har haft ett sådant åtagande som har löpt ut under 2013.

Odlingen ska under varje enskilt år omfatta en areal motsvarande minst 70 procent av den areal som odlas med bruna bönor under det första året i åtagandeperioden. Förordning (2014:871).

20 §  Stöd får lämnas till rasföreningar för bevarande av sådana utrotningshotade husdjursraser som avses i 19 § första stycket samt till rasföreningar som har ansvar för hotade svenska raser bland de livsmedelsproducerande djurslagen vilka är upptagna på listan för nationellt bevarande med högst 100 procent av kostnaderna för

1. skapande och upprätthållande av härstamningsregister,
2. hälsofrämjande insatser för rasen,
3. avelsrådgivning,
4. transporter av genetiskt viktiga djur mellan besättningar,
5. parningsstationer för nordiskt bi,
6. upprätthållande av genbanksbesättningar,
7. betäckning av ston, eller
8. stamboksföring.

Jordbruksverket får prioritera mellan inkomna ansökningar om stöd. Förordning (2008:65).

29 a §  Stöd får lämnas till jordbrukare för åtgärder för att förbättra välbefinnandet för suggor och betäckta gyltor i produktion av smågrisar.

Stöd enligt första stycket får lämnas till jordbrukare som vidtar åtgärder inom

1. förebyggande hygienprogram,
2. skydd mot sjukdomsframkallande mikroorganismer,
3. foder- och produktionsuppföljning, och
4. planerad produktion. Förordning (2012:539).

1 §  Stöd får lämnas när någon första gången etablerar sig som ägare till ett jordbruks- eller rennäringsföretag.

Stöd lämnas endast till verksamhet som bedöms ha goda utvecklingsmöjligheter samt bedöms vara långsiktigt lönsam och konkurrenskraftig.

2 §  Stöd lämnas i form av en startpremie om högst 250 000 kr.

3 §  Stöd lämnas endast till sökande som vid ansökningstillfället är under 40 år och som för första gången har etablerat sig som ägare till ett jordbruks-, trädgårds- eller rennäringsföretag. Etableringstidpunkten infaller då sökanden äger företaget, arbetar aktivt i företaget och ansvarar för driften i företaget. Företaget skall dessutom vara i drift.

Sökanden skall vid ansökningstillfället ha tillräcklig yrkeskunskap och yrkesskicklighet. Stödmyndigheten får bevilja sökanden anstånd under högst tre år från beslutstillfället att uppfylla kravet på tillräcklig yrkeskunskap och yrkesskicklighet.

5 §  Stödmyndigheten ska inom tre år från dagen för beviljande av stöd påbörja en bedömning av om verksamheten överensstämmer med affärsplanen. I de fall verksamheten avviker från affärsplanen ska stödet sättas ned helt eller delvis. Stödmyndigheten ska då beakta bestämmelserna i 1 kap.24–26 §§ och ta hänsyn till om avvikelsen beror på ändrade förutsättningar vid genomförandet av affärsplanen. Förordning (2012:539).

6 §  Stöd får lämnas med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna för investeringar inom primärproduktionen till den som driver ett jordbruks- eller rennäringsföretag. Inom de områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län som ligger inom stödområde 1–5 b eller F enligt bilaga 2 får stödnivån höjas med ytterligare högst 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

Stöd enligt första stycket ska underlätta

1. förbättringar av företagets lönsamhet och långsiktiga konkurrenskraft, eller
2. omställning till ett lönsamt, hållbart och naturanpassat jordbruk eller till en lönsam, hållbar och naturanpassad rennäring. Förordning (2010:86).

8 §  Stöd får lämnas till jordbrukare för plantering av fleråriga energigrödor avsedda för energiändamål av arterna salix, hybridasp eller poppel på jordbruksmark med ett maximalt skördeintervall på 20 år eller mindre, med högst 40 procent av de stödberättigande utgifterna och högst 5 000 kr per hektar. Efter särskild prövning kan ytterligare stöd motsvarande högst 40 procent av de stödberättigande kostnaderna och högst 12 000 kr per hektar beviljas med avseende på stödberättigande investeringar för stängsling.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för plantering på betesmarker och slåtterängar. Förordning (2010:276).

9 §  För stöd för plantering av salix skall varje enskild sammanhållen plantering vara minst 1,0 hektar. För stöd för plantering av poppel och hybridasp skall varje enskild sammanhållen plantering vara minst 0,1 hektar.

10 §  Stöd får endast lämnas för plantering på sådan mark där länsstyrelsen godkänt att plantering får ske med hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

11 §  Stöd får lämnas till mikro-, små eller medelstora förädlingsföretag med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna för investeringar som avser

1. förädling av sådana produkter som omfattas av bilaga 1 till EG-fördraget, utom fiskeriprodukter, och produkter från skogsbruk före industriell förädling,
2. saluföring av sådana produkter som omfattas av bilaga 1 till EG-fördraget, utom fiskeriprodukter, och produkter från skogsbruk, eller
3. utveckling av nya produkter, processer eller ny teknik som rör sådana produkter som omfattas av bilaga 1 till EG- fördraget, utom fiskeriprodukter, eller produkter från skogsbruk.

För företag inom skogssektorn får stöd endast lämnas till mikroföretag.

Inom glest befolkade områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får stödnivån höjas med ytterligare högst 10 procent av de stödberättigande kostnaderna.

12 §  Stöd enligt 11 § lämnas endast till verksamhet som bedöms bli långsiktigt lönsam och bidra till en ökad konkurrenskraft, ökade mervärden och förädlingsvärden i sektorn. Förordning (2010:86).

13 §  Stöd får inte lämnas till företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

1 §  Stöd får lämnas till en medlem av ett jordbrukarhushåll som utövar jordbruksverksamhet på fastigheten eller ett rennäringshushåll med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna för att starta eller utveckla en verksamhet som avser annat än primärproduktion eller förädling av jord- och skogsbruksprodukter enligt artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005.

Stöd lämnas endast till verksamheter som bedöms leda till en utveckling eller produktion av varor eller tjänster som har förutsättningar att bli konkurrenskraftiga och lönsamma.

Inom glesbefolkade områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får stödnivån höjas med ytterligare högst 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

2 §  Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra projekt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för en konkurrenskraftig diversifiering eller påskynda en hållbar utveckling av nya affärs- och verksamhetsidéer i jordbruks- eller rennäringsföretag.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids till flera olika aktörer.

Projekt enligt första stycket får inte avse primärproduktion. Förordning (2009:191).

3 §  Stöd får lämnas med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna för etablering eller utveckling av mikroföretag, vars verksamhet bedöms ha anknytning till och betydelse för landsbygdens utveckling.

Stöd lämnas endast till verksamheter som bedöms leda till en utveckling eller produktion av varor eller tjänster som har förutsättningar att bli konkurrenskraftiga och lönsamma.

Inom glesbefolkade områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får stödnivån höjas med ytterligare högst 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

4 §  Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra projekt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för ett konkurrenskraftigt företagande för mikroföretag på landsbygden eller påskynda en hållbar utveckling av nya affärs- och verksamhetsidéer.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids till flera olika aktörer. Förordning (2009:191).

4 a §  Stöd får lämnas enligt 1 eller 3 § för investeringar i biogasanläggningar. Förordning (2012:539).

4 b §  Stöd får lämnas med högst 30 procent av de stödberättigade kostnaderna så som dessa anges i artikel 23 i kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning). Förordning (2012:539).

4 c §  En ansökan om stöd ska ha kommit in till den behöriga myndigheten innan arbetet med projektet eller verksamheten inleds. Förordning (2012:539).

4 d §  Ett beslut om stöd får förenas med de villkor som behövs för att tillgodose syftet med stödet. Förordning (2012:539).

4 e §  Jordbruksverket ska föra ett register över stödet. Registret ska innehålla de uppgifter som krävs för att säkerställa att de villkor som följer av kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 är uppfyllda. Uppgifterna ska bevaras i minst tio år från den dag då stöd sista gången beviljades. Förordning (2012:539).

5 §  Stöd får lämnas med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna för etablering eller utveckling av små företag eller mikroföretag med turistverksamhet på landsbygden.

Stöd lämnas endast till verksamheter som bedöms leda till en utveckling eller produktion av tjänster som har förutsättningar att bli konkurrenskraftiga och lönsamma.

Inom glesbefolkade områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får stödnivån höjas med ytterligare högst 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

7 §  Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer med anknytning till landsbygdsturism med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra projekt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för en konkurrenskraftig turismnäring på landsbygden eller påskynda en hållbar utveckling av nya affärs- och verksamhetsidéer som rör landsbygdsturism.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids på flera olika aktörer. Förordning (2009:191).

8 §  Stöd får lämnas till företag i syfte att stärka och utveckla grundläggande service samt fritids- och kulturaktiviteter på lokal nivå för en by eller en grupp av byar med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna.

Inom glesbefolkade områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får stödnivån höjas med ytterligare 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

9 §  Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra lokala projekt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för lokal kommersiell eller offentlig service samt lokala kultur- eller fritidsaktiviteter.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids till flera olika aktörer. Förordning (2009:191).

9 a §  Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer med upp till 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra projekt i landsbygdsområden som bidrar till att

1. skapa eller underlätta tillgång till bredband,
2. uppgradera befintligt bredband, eller
3. bygga ut passivt bredband.

Stöd enligt första stycket 1 får endast lämnas i områden där det efter en marknadsanalys konstaterats att bredband som kan användas för att erbjuda allmänt tillgängliga kommunikationstjänster inte finns, och där det bedöms att en utbyggnad inte kommer att komma till stånd på marknadsmässiga grunder inom de närmaste tre åren från ansökan.

Stöd enligt första stycket 2 och 3 får endast lämnas i områden där det efter en marknadsanalys konstaterats att det finns behov av att bygga ut eller uppgradera befintligt bredband till NGA-nät, och där det bedöms att en sådan utbyggnad eller uppgradering inte kommer att komma till stånd på marknadsmässiga grunder inom de närmaste tre åren från ansökan.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Förordning (2010:276).

9 b §  Som villkor för stöd enligt 9 a § gäller att sökanden

1. tillhandahåller en sådan marknadsanalys som avses i 9 a § andra eller tredje stycket,
2. visar upp ett beslut om annan offentlig nationell medfinansiering om sådan krävs enligt 1 kap. 21 a §,
3. åtar sig att utse den som ska tillhandahålla bredbandet och de andra tjänster som krävs för genomförande av projektet genom ett öppet anbudsförfarande, och
4. åtar sig att utse den som ska driva nätet genom ett öppet anbudsförfarande om sökanden avser att äga nätet.

Vid ett anbudsförfarande enligt första stycket 3 eller 4 ska principerna i 1 kap. 9 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling tillämpas samt de villkor som anges i 9 e § ställas upp. Vid bedömningen av anbuden ska en prioritering göras utifrån

1. det begärda priset,
2. bredbandets kvalitet och omfattning,
3. den tidsperiod som anbudsgivaren åtar sig att erbjuda tjänster i bredbandet,
4. den prissättning som kommer att tillämpas i förhållande till de slutliga bredbandsanvändarna, och
5. de kriterier i övrigt som ställs upp i förfrågningsunderlaget.

I förfrågningsunderlaget ska det anges hur kriterierna i andra stycket 1-5 kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Förordning (2010:276).

9 c §  En marknadsanalys enligt 9 b § första stycket 1 ska innehålla en

1. beskrivning av det område som omfattas av marknadsanalysen,
2. kartläggning av i vilken utsträckning bredband finns att tillgå i det berörda området, och
3. uppgift om huruvida den planerade åtgärden avser grundläggande bredband eller NGA-nät. Förordning (2010:276).

9 d §  Den behöriga myndigheten ska bereda marknadens aktörer tillfälle att yttra sig över den marknadsanalys som avses i 9 b § första stycket 1 genom att publicera denna på sin webbplats. Marknadsanalysen ska även publiceras på Jordbruksverkets webbplats.

Marknadsanalysen ska hållas tillgänglig på webbplatserna i minst en månad.

Den behöriga myndigheten får fatta beslut om att godkänna ansökan tidigast en månad efter publiceringen. Förordning (2010:276).

9 e §  Vid ett anbudsförfarande enligt 9 b § första stycket 3 eller 4 ska följande villkor ställas upp.

1. Bredbandet ska kunna användas samtidigt av flera operatörer.
2. Projektet får inte gynna någon särskild teknik- eller nätplattform.
3. Befintlig infrastruktur ska användas i den utsträckning som det är möjligt, om detta inte leder till att befintliga dominerande aktörer gynnas.
4. Tredjepartsoperatörer ska beviljas grossisttillträde till bredbandet på ett icke-diskriminerande sätt i enlighet med vad som sägs i 9 f §.
5. Priset för sådant grossisttillträde som avses i 4 ska, om tillhandahållandet sker inom sju år från det att projektet färdigställdes, grundas på de grossistpriser som allmänt gäller för jämförbara tjänster.
6. Anbudsgivaren ska åta sig att under fem år från det att bredbandet togs i bruk upprätta en separat redovisning för den verksamhet som avses med anbudet och medverka vid den kontroll som avses i 9 g §.
7. Anbudsgivaren ska åta sig att återbetala en del av lämnad ersättning om vinsten för den verksamhet som avses med anbudet vid den kontroll som avses i 9 g § visar sig vara högre än den genomsnittliga vinsten för bredbandssektorn under samma tidsperiod. Förordning (2010:276).

9 f §  Kravet på icke-diskriminerande behandling enligt 9 e § 4 gäller under en period av sju år, som ska räknas från den dag då bredbandet togs i bruk. Kravet ska gälla hela perioden även om ägarförhållandena ändras, om inte annat följer av andra bestämmelser. Sjuårsperioden kan förlängas om den myndighet som beslutat om stöd vid sjuårsperiodens slut bedömer att innehavaren av bredbandet har betydande inflytande på den berörda marknaden.

På begäran av en tredjepartsoperatör får den behöriga myndigheten i samråd med Post- och telestyrelsen bestämma vilka villkor som ska gälla för grossisttillträdet. Förordning (2010:276).

9 g §  Den behöriga myndigheten ska, när fem år förflutit från det att bredbandet togs i bruk, kontrollera om vinsten för bredbandet under femårsperioden varit högre än den genomsnittliga vinsten inom bredbandssektorn för samma period.

Om kontrollen visar att vinsten för bredbandet under femårsperioden har varit högre än den genomsnittliga vinsten inom bredbandssektorn för samma period, ska den behöriga myndigheten kräva tillbaka ett belopp som motsvarar den andel av den högre vinsten som motsvarar stödnivån för bredbandsprojektet.

Den behöriga myndigheten ska under en period av sju år efter det att bredbandet togs i bruk bevaka den prissättning som tillämpas vid uthyrning av utrymme i det bredband som omfattats av stödet. Förordning (2010:276).

9 h §  Stöd får lämnas utan att de villkor som följer av 9 b § första stycket 3 och 4, 9 d, 9 e och 9 g §§ är uppfyllda om stödbeloppet understiger 200 000 euro och om de förutsättningar som följer av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 är uppfyllda.

Som villkor för stöd enligt första stycket gäller, utöver vad som följer av 9 a §, 9 b § första stycket 1 och 2 samt 9 c §, att bredbandet ska kunna användas samtidigt av flera operatörer och att tredjepartsoperatörer ska beviljas grossisttillträde till bredbandet på ett icke-diskriminerande sätt i enlighet med vad som sägs i 9 f §. Priset för grossisttillträdet ska, om tillhandahållandet sker inom sju år från det att projektet färdigställdes, grundas på de grossistpriser som allmänt gäller för jämförbara tjänster. Förordning (2010:276).

10 §  Stöd enligt 8-9 a §§ får endast lämnas till insatser som bedöms vara väsentliga för en hållbar lokal, social och ekonomisk utveckling.

Stöd för investeringar i småskalig lokal infrastruktur enligt 8 och 9 §§ får endast lämnas i glest befolkade områden där förutsättningar för annan finansiering bedöms saknas. Förordning (2010:276).

10 a §  Stöd lämnas inte om stöd har beviljats enligt förordningen (2000:284) om stöd för kommersiell service.

Stöd enligt 9 a § får inte lämnas till projekt som tidigare till någon del finansierats i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 om inte de förutsättningar som anges i 9 h § är uppfyllda. Förordning (2010:276).

12 §  Stöd får lämnas till lokala eller regionala aktörer med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra lokala projekt som bidrar till

1. att förbättra villkoren för företagande och boende i bygden,
2. att allmänt stärka en bygds attraktionskraft, eller
3. ett hållbart nyttjande av bygdens resurser.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids till flera olika aktörer. Förordning (2009:191).

13 §  Stöd får lämnas till företag i syfte att bevara eller öka attraktionskraften hos natur- och kulturarvet på landsbygden med högst 30 procent av de stödberättigande kostnaderna för restaurering av byggnader som inte används och som bedöms vara av kulturhistoriskt värde under förutsättning att de kommer till användning för ett kommersiellt, socialt eller kulturellt ändamål. Stöd får dock inte lämnas för upprustning av bostäder.

Inom glesbefolkade områden i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får stödnivån höjas med ytterligare högst 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

14 §  Stöd får lämnas till lokala, regionala eller nationella aktörer eller markägare med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för att genomföra projekt som bidrar till att

1. förbättra förutsättningarna för ett bevarande av natur- och kulturarvet på landsbygden eller för att öka dess attraktionskraft, eller
2. utreda frågor om underhåll, restaurering och höjning av attraktionskraften hos natur- och kulturarvet på landsbygden.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids på flera olika aktörer. Förordning (2009:191).

1 §  Stöd får lämnas med minst 20 och högst 100 procent av kostnaderna till personer som är verksamma inom jordbruk, rennäring, skogsbruk eller förädling för kompetensutvecklingsåtgärder som syftar till

1. att förbättra miljön och landskapet,
2. företagsutveckling för att stimulera till att utveckla befintliga och nya produkter och verksamheter, eller
3. att främja kunskapsöverföring från och information om forsknings- och utvecklingsarbete.

Stöd enligt första stycket får även lämnas för andra kompetensutvecklingsåtgärder som är förenliga med den nationella strategin för landsbygdsutveckling, den genomförandestrategi som avses i 1 kap.8 eller 8 a § eller, om kompetensutvecklingsåtgärden genomförs enligt leaderdimensionen, den lokala utvecklingsstrategi som gäller inom det område som avses i 1 kap. 9 §.

Stöd får även lämnas till aktörer som anordnar sådana kompetensutvecklingsåtgärder som avses i första eller andra stycket. Förordning (2009:191).

2 §  Stöd får lämnas till personer som är verksamma inom de områden som omfattas av 5 kap. med minst 20 och högst 100 procent av kostnaderna för kompetensutvecklingsåtgärder som syftar till att

1. öka kunskapsinnehåll, företagarförmåga och innovationsförmåga i landsbygdens näringsliv, eller
2. förbättra förutsättningarna för diversifiering och livskvalitet på landsbygden.

Stöd enligt första stycket får även lämnas för andra kompetensutvecklingsåtgärder som är förenliga med den nationella strategiska planen för landsbygdsutveckling, den genomförandestrategi som avses i 1 kap. 8 § eller, om kompetensutvecklingsåtgärden genomförs enligt leaderdimensionen, den lokala utvecklingsstrategi som gäller inom det område som avses i 1 kap. 9 §.

Stöd får även lämnas till aktörer som anordnar sådana kompetensutvecklingsåtgärder som anges i första stycket.

3 §  Stöd får lämnas till aktörer som anordnar rådgivningsinsatser om föreskrivna verksamhetskrav samt god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt artiklarna 5 och 6 samt bilagorna II och III till rådets förordning (EG) nr 73/2009 och för rådgivning om regler om arbetarskydd som grundar sig på EU-lagstiftning.

Stöd enligt första stycket får lämnas med de begränsningar som framgår av bilagan till rådets förordning (EG) nr 1698/2005. Förordning (2010:86).

4 §  Stöd får lämnas med minst 20 och högst 100 procent av kostnaderna för kompetens- och informationsinsatser som syftar till att stödja och underlätta förberedelserna och genomförandet av åtgärderna i denna förordning genom leaderdimensionen.

5 §  Stöd enligt detta kapitel får inte avse kurser eller praktik som ingår i den normala jord- eller skogsbruksutbildningen på sekundär eller högre nivå eller i ordinarie gymnasie- eller högskoleutbildning.

1 §  Stöd inom ramen för leaderdimensionen får lämnas till aktörer vilkas verksamhet bedrivs inom ett område som avses i 1 kap. 9 § med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna för projekt som bidrar till att genomföra den lokala utvecklingsstrategi som gäller inom området.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids till flera aktörer. Förordning (2009:191).

2 §  Stöd till interregionala och transnationella samarbetsprojekt inom ramen för leaderdimensionen får lämnas till aktörer vilkas verksamhet bedrivs inom ett område som avses i 1 kap. 9 § med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna.

Stöd enligt första stycket får endast lämnas då en av de samarbetande parterna är en LAG-grupp som godkänts enligt 1 kap. 9 §. Stöd enligt första stycket får inte lämnas till ett enskilt företag med syfte att endast främja dess egen utveckling. Projekten ska bidra till att resultatet sprids till flera aktörer. Förordning (2009:191).

3 §  Stöd till driftskostnader för en LAG-grupp får lämnas med minst 20 och högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna.