SOU 1997:20

Konkurrenslagen 1993-1996

Till statsrådet och chefen för Närings- och handelsdepartementet

Genom beslut den 9 november 1995 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att kartlägga och sammanställa erfarenheterna av konkurrenslagen (1993z20).

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 20 november 1995 f.d. regeringsrådet Lars Jonson som utredare.

Hovrättsassessom Thomas Wallander förordnades den 18 december 1995 att vara sekreterare i utredningen. Byråchefen Elisabeth Sundlöf har varit bitr. sekreterare fr.o.m. den 6 december 1995 t.o.m. den 29 februari 1996.

Som experter i utredningen förordnades den 30 juli 1996 departementsrådet Staffan Sandström, departementsrådet Charlotte Zackari, rättssakkunnige Per Karlsson och t.f. avdelningschefen Jan Stockhaus.

Utredningen har antagit namnet Konkurrenslagsutredningen. Från utredningen har den 13 september 1996 lämnats en promemoria med förslag till ändring av anmälningsskyldigheten vid företagsförvärv enligt 37 5 konkurrenslagen.

Härmed överlämnas betänkandet Konkurrenslagen 1993 — 1996 (SOU l997:20).

Betänkandet har tillkommit i samarbete mellan utredare, experter och sekreterare. Därför används — i enlighet med Kommittéhandbokens anvisningar — ordet ”vi” som beteckning för utredningen. Detta innebär inte att samtliga i utredningen deltagit i utformningen av alla delar av betänkandet. Utredaren är således ensam ansvarig för de överväganden och förslag som betänkandet innehåller.

Stockholm i februari 1997 Lars Jonson

Thomas Wallander

av: * ' ' 417! L "f:-3 $"- . 1 __|. .|..- _ | . ._ |. - J . £, _ __ _ _ '" få Är; " J ;P. E;— —"._|.|— :_'_._ _ ._ __ Q'— _1.__'— . H _? . ..'..|E |_._ '.. _ ' l ' .- ' ' ' .' ._ .. "E . . '. . . . .; mim. __ _|_'_- än!-__L'l _ |"".'__,ui =.";—

'.1 "m'a? m m:. w...—'.'- 'ta... Jabmmh .:. .__' 'Vi-15.03". "" - "'.': '.'-.. ."" ' 'namserzuqaba :...... .

bä.. . 'r'ä'. "'.'?!—

. "" . "1 .'l.I .. 'i'.-d'.: ”i. FN.. _. ' . ||G"'- -." . ' _,.'J'_""'" _ Fat --'- .- ...nu." .— -- .... ... H " —.'r'—— ' ' "'t" .. ... . . ' - _. . ___ CF." . | ? __.___ ___. ._ ,'-.L'H"*.'.=1.'.' _ .: . '#'” . I" 4_|'4. —"—. 'å' .- . .." ' .. __.. lr. . ._" |. _ I.. ..|,i'_ '. '... —'| '.'— ._ .. ,. .. .. _—|'... . . _ |. . —. .' _ - __1, .q." |:. -—.', L, ' . n.. '! ._ .. It., . _1 _ _ _ _ .

" _: lantmauf'åörgah _d' 'if-ä"! Sad-warremu lulssd. r.. ..- ..J' ' 'Jlrjart' åkfrhw'u'blgfrb hära Fjäll]! Malm.-Tatmqahzwlwvl

. " 1W£QRJM1H Ii'tgfl'g'f'wäfllkr !' _Y'l'lii'" ""i'; l ' ; .H.."— Mm?" mål..— 3.1.1. (53155in .g. hr:- bar.: "1- __|-.”,” . Emm n—zo'Mpaqyl md aha.-immuna»:

. ' mp.",- 51 från émsi'lrwil 3...an W&Wmnmwtuull . 3.1.1.ka 4.1.1 ..- """"? LWMQP-gmr'r tamt-419333. mr.-'; . .. _l. Pl '.' "hh =D.-|. få"! 'Jrcåjvrarår " 11.0?" "H'Lubi 12.33 'In-' "rr-: "it.-i ' '"'; .."-"l - ::)-""". " ._ _ uni.” .iouIJi '.'5 _ 'g'—91%]. :rui "fE'i. wifi.." "fbs; m.fl pr...—mmm [ _Ifali' (p.-':. nro."! '.',_"""__ mm..-,vi.) l'å'fhw'" ...-rum:; "mm...... 'iéirsrg.3.m-1.—.'::ri nä...—una?!

ååh!" W&W:WA firm maxim?! '.l 'fnjtngurz'äha'zirh' .v".;r-i.'_';:.—

')

.r- ;; ___T _ ' .l—ÅJKA LÅ'L l' '. I

L; "'.? ml.. 95%.» (% Bulimi hn. ";-lr. dgr-iii!!! .'i'Biiå Warinmbml_'__ . "" " Mk m riv "H"—TI ui'iirt— man...?... . ("at. LRIFMgrtifthT-"J n.»?

FHI—_. #5» n'? iaf.; " nur. & .. 3. hur; u.. girl-ä'” .. . I...” MPH-__ &??— WEW; $% .'_ 3W1=£1uåhålå (" TQ | .'- ' ' " '...'”... .. $"" gar! m'a-Mmm. natt...-um tum-Emm '. L. mm. _ . -,5__|._"C|-._ ._= _'.|i_'_'.'|_ '+- (.nu raw um) "L'fsaåri'uv ut. sida:-Timm” från .f. 'rm få'f'i _.an gunnar ' . ' . .— ' 'i'h_' mer......

1:

Innehåll Förkortningar ................................... I 1 Sammanfattning .................................. 13 Summary in English ............................... 19 Författningsfo'rslag ................................ 27 I Inledning ................................... 43 1 . 1 Konkurrenslagen......................... 43 1.1.1 Bakgrund .............................. 43 1.1.2 Lagens syfte och uppbyggnad ................ 44 1.2 Direktiven ............................. 45 1.3 Utredningsarbetets genomförande ............. 47 2 Allmänna erfarenheter avseende KL ................. 49 2.1 På vilket sätt kan man få fram erfarenheter av KL? . 49 2.2 Redovisade erfarenheter .................... 50 2.2.1 Hur har företag och konsumenter påverkats? ...... 50 2.2.2 Erfarenheter av EG-modellen ................ 52 2.2.3 Kunskap om och inställning till KL ............ 52 2.2.4 Är KL tillräckligt förutsägbar? ............... 53 2.2.5 Har Konkurrensverket styrt rättsutvecklingen? ..... 54 2.3 Överväganden ........................... 55 2.3.1 Principiella synpunkter ..................... 55 2.3.2 KL:s verkningar från ekonomisk synpunkt ....... 57 2.3.3 Lagstiiiningstelmiken. Förbudsprincipen och EG-modellen ........................... 59 2.3.4 Kunskap och information. Behov av vägledande praxis ........................ 63 2.3.5 Slutsatser och förslag ...................... 64

3 Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete ........ 67 3.1 Inledning .............................. 67 3.2 Förbudets närmare innebörd ................. 68 3.2.1 Undantag från förbudet .................... 73 3.2.2 Gruppundantag .......................... 77 3.2.3 Icke-ingripandebesked ..................... 79 3.2.4 Den s.k. bagatellregeln ..................... 80 3.2.5 Små och medelstora företags etablerings- och

tillväxtmöjligheter ........................ 83 3.3 Erfarenheter och synpunkter på reglernas

tillämpning ............................ 86 3.3.1 Avtal och förfaranden som prövats av

Konkurrensverket ........................ 86 3.3.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ........ 97 3.4 Överväganden och slutsatser ................. 101

4 Förbudet mot missbruk av dominerande ställning ........ 105 4.1 Inledning .............................. 105 4.2 Förbudets närmare innebörd ................. 105 4.3 Erfarenheter och synpunkter på reglernas

tillämpning ............................. 109 4.3.1 Avtal och förfaranden som prövats av

Konkurrensverket ........................ 109 4.3.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 115 4.4 Överväganden och slutsatser ................. 116

5 Prövning av företagsförvärv ...................... I 1 7 5.1 Inledning .............................. 1 17 5.2 KL:s regler om företagsförvärv ............... 117 5.2.1 Närmare om KL och begreppet joint venture ..... 123 5.2.2 KL och accessoriska begränsningar ............ 125 5.2.3 Närmare om anmälningsskyldigheten

enligt 37 å ............................. 126 5.3 Erfarenheter och synpunkter på reglernas

tillämpning ............................. 128 5.3.1 Anmälda företagsförvärv m.m. ............... 128 5.3.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ........ 130 5.4 EG:s regler om kontroll av företags-

koncentrationer ..... ; .................... 1 3 3

5.5 Överväganden och slutsatser ................ 141

SOU 1997:20 Innehåll 7 6 Uppbrytm'ng av företagskoncentrationer .............. 143 6.1 Inledning .............................. 143 6.2 Frågans behandling i tidigare lagstiftningsarbete . . . 143 6.3 Redovisade erfarenheter och synpunkter ........ 147 6.4 Överväganden och slutsatser ................. 148 7 Den administrativa handläggningen ................. 149

7.1 Inledning .............................. 149 7.2 Konkurrensverkets uppgifter m.m. ............. 150 7.2.1 Konkurrensverkets organisation ............... 150 7.2.2 Indelning på verksamhetsgrenar ............... 153 7.2.3 Handläggningsformer m.m ................... 154 7.3 Förhandlingar enligt KL .................... 156 7.3.1 Begreppet förhandlingar .................... 156 7.3.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 157 7.4 Handlagda ärenden ....................... 158 7.4.1 Ärenden avseende ansökan om icke-

ingripandebesked och anmälan

för undantag ........................... 159 7.4.2 Ärenden avseende anmälan om företagsförvärv . . . . 160 7.4.3 Övriga KL-ärenden ....................... 161 7.5 Konkurrensverkets handläggningstider .......... 163 7.5.1 Handläggningstider för ärenden avseende ansökan

om icke-ingripandebesked och anmälan för undantag ........................... 164 7.5.2 Handläggningstider för ärenden avseende

anmälan om företagsförvärv ................ 166 7.5.3 Handläggningstider för övriga KL-ärenden ....... 167 7.5.4 Redovisade erfarenheter och synpunkter ........ 168 7.6 Bevis- och uppgiftslämnarbördan .............. 169 7.6.1 Uppgiftsskyldigheten vid ansökan,

anmälan m.m. .......................... 169 7.6.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 170 7.7 Konkurrensverkets tillämpning av 13 & KL ....... 170 7.7.1 Allmänt ............................... 170 7.7.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 171 7.8 Länsstyrelsernas uppgifter på

konkurrensområdet ....................... 172 7.8.1 Nuvarande ordning ....................... 172 7.8.2 Länsstyrelsernas erfarenheter och synpunkter ..... 173 7.9 Överväganden och slutsatser ................. 174

8

10

T vångsmedel och sanktioner ...................... 183 8.1 Inledning .............................. 183 8.2 Närmare om reglernas utformning ............. 183 8.2.1 Tvångsmedel ............................ 183 8.2.2 Sanktioner ............................. 187 8.3 Erfarenheter och synpunkter på reglernas

tillämpning ............................. 190 8.3.1 Ärenden som innefattat tvångsmedel och

sanktioner .............................. 190 8.3.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 192 8.4 Överväganden och slutsatser ................. 193 Konkurrensbegränsande förfaranden som faller utanför KL. Kollisioner med andra lagar och regler. .............. 197 9.1 Inledning .............................. 197 9.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 198 9.3 Överväganden och slutsatser ................. 199 Process- och instansordningen ..................... 203 10.1 Inledning .............................. 203 10.2 Instansordningen ......................... 204 10.2.1 Beslutsordning och överklagande enligt KL ...... 204 10.2.2 Mål och ärenden som har handlagts i

domstolarna ............................ 204 10.2.3 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 206 10.2.4 Den marknadsrättsliga bakgrunden ............. 207 10.2.5 Överväganden och slutsatser ................. 208 10.3 Processordning .......................... 214 10.3.1 Gällande regler för domstolshandläggningen ...... 214 10.3.2 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 214 10.3.3 Överväganden och slutsatser ................. 215 10.4 Rättegångskostnader ....................... 217 10.5 Selaetess .............................. 219 10.5.1 Sekretess i ärenden hos Konkurrensverket ........ 219 10.5.2 Sekretess i mål och ärenden vid domstol ........ 220 10.5.3 Selcretessfrågans tidigare behandling ........... 220 10.5.4 Redovisade erfarenheter och synpunkter ......... 221 10.5.5 Överväganden och slutsatser ................. 222

11 Ekonomiska konsekvenser m.m. .................... 225 11.1 Inledning .............................. 225 11.2 Ekonomiska konsekvenser .................. 225 11.3 Ovriga frågor ........................... 226

12 Ikraftträdande ................................ 227

13 Författningskommentar .......................... 229 13.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrens-

lagen (1993120) .......................... 229 13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m ........... 242 13.3 Förslaget till lag om ändring av sekre- tesslagen (1980:100) ...................... 243 Bilagor Bilaga ] Konkurrenslag (1993z20) .................. 247

Bilaga 2 Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen för kedjor i detaljhandeln ...... 267

Förordning om dels fortsatt giltighet av förordningen om gruppundantag enligt 17 å konkurrenslagen för kedjor i detaljhandeln, dels ändring i samma förordning ............................ 269

Bilaga 3 Konkurrensverkets allmänna råd om avtal av mindre betydelse (bagatellavtal) som inte omfattas av förbudet i 6 & konkurrenslagen .............. 271

Konkurrensverkets allmänna råd om visst samarbete mellan företag som inte omfattas av förbudet i 6 & konkurrenslagen ........................ 277

Bilaga 4 Konkurrensverkets föreskrifter om anmälan eller ansökan enligt 9 eller 20 & konkurrens- lagen (blankett K 1) ...................... 285

Konkurrensverkets föreskrifter om anmälan enligt 37 & konkurrenslagen (blankett K 2) .......... 293 Bilaga 5 Enkät ................................ 303 Bilaga 6 Kontroll av företagskoncentrationer ........... 421 Bilaga 7 Kommittédirektiv ....................... 429

Litteraturförteclming .............................. 435

SOU l997:20 11 Förkortmngar Ds Departementsserien EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EF TA Europeiska fi*ihandelssammanslumingen EG Europeiska gemenskaperna EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EU Europeiska unionen Fm Regeringens förordningsmotiv KKVFS Konkurrensverkets författningssamling KL Konkurrenslagen (1993z20) KU Konstitutionsutskottet MD Marknadsdomstolen NO Näringsfrihetsombudsmannen NU Näringsutskottet Prop. Proposition RomF Romfördraget SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SPK Statens pris- och konkurrensverk UB Utsökningsbalken ÄKL Konkurrenslagen (1982z729)

('N'-”i;. Lilli. g" llt. "Madras Hårläq'iu ::tl

hu" " ..! % .__'_;.'.LLE'Z"_?5'1115$M _ (Ti ":i.- gratdfaagu ha?! rd'W-mmwdnoå ?FN 3131 . ' -.,-. 'När- man FEJYTETHÄWÄ Dt _ — Ir. Liane antenn)! UH

_ , | _ ' OV'

illa. qm'l Email. 8512 JOE

Sammanfattning

I betänkandet redovisas erfarenheter som har gjorts av 1993 års konkurrenslag (KL). Våra slutsatser av redovisningen är bl.a. följande:

* KL har medfört att konkurrensbegränsningar undanröjts. Men regelsystemet har betydande svagheter och bör förenklas och förtydligas, så långt det är möjligt. EG-modellen för regelsystemet bör i huvudsak behållas men följas mera flexibelt. Den internationella utveckligen i fråga om liknande lagstihning bör bevakas med sikte på möjliga förbättringar av KL. KL bör ändras så att Konkurrensverket kan ägna mindre tid åt ärenden om anmälda avtal m.m. som inte har så stor vikt. Detta föreslås ske genom att 13 & KL ändras så att s.k. auto- matiska undantag blir vanligare medan reglerna om icke- ingripandebesked avskaffas. Reglerna om företagsförvärv bör effektiviseras och, efter ytterligare utredning, omarbetas. Möjligen bör de anpassas närmare till EG:s regler, men även alternativ bör övervägas. Process- och instansordningen bör ändras så att konkur- rensfrågor prövas snabbare och effektivare. Därigenom utbildas också mera rättspraxis och klarare regler. Konkurrensverket bör, genom att regelsystemet ändras enligt föregående tre punkter, få större resurser för egna undersök- ningar och initiativ.

Utredningsuppdraget

Konkurrenslagen (1993120) gäller sedan den 1 juli 1993. Vårt uppdrag är att granska lagens utformning och tillämpning mot bakgrund av erfarenheterna under inledningsskedet. Enligt direktiven skall utred- ningen inriktas på att kartlägga och sammanställa de allmänna erfaren-

heterna av KL och det administrativa förfarandet. I uppdraget ingår inte att pröva KL:s grundläggande konstruktion eller dess långsiktiga effek- ter. En avgränsning som vi har gjort är att vi inte tar upp frågor som gäller rättstillämpningen i enskilda fall.

På vilket sätt kan man få fram erfarenheter av KL?

Såvitt vi har kunnat finna har inte i något land gjorts någon samlad ekonomisk och rättslig utvärdering av en nationell konkurrenslag. Det är osäkert om det finns några ekonomisk-vetenskapliga metoder för att mäta verkningarna av KL. I varje fall finns det inte skäl att aktualisera sådana mätningar förrän lagen har gällt en längre tid. Vår kartläggning bygger på erfarenheter och synpunkter från myndigheter, företag m.fl. som på skilda sätt berörs av lagen.

Principiella synpunkter

En samhällsekonomisk utvärdering av KL kan bara göras på lång sikt. Lagen bör ses i ett internationellt perspektiv och mot bakgrund av en delvis osäker ekonomisk teori.

Då generella utvärderingar av olika lagstiftningsmodeller saknas, är det svårt att avgöra hur en konkurrenslagstiftning bör vara utformad för att ge bästa resultat. Även erfarenheterna av KL visar att frågorna om konkurrens och konkuuenslagsdhning är mycket komplicerade och sannolikt avsevärt mera svårbedömda än som kom till uttryck när lagen infördes.

KL:s verkningar från ekonomisk synpunkt

Erfarenheterna hittills är att många företag har ändrat sina avtal och sitt agerande för att uppfylla KL:s krav. Konkurrensbegränsningar har alltså undanröjts. Om KL har påverkat konkurrenstrycket i stort kan knappast mätas. Inte heller några konkreta effekter för konsumenterna kan direkt påvisas.

Vissa av de erfarenheter som redovisats tyder på att det har funnits orealistiskt stora förväntningar på KL. Även uppfattningen att lagen haft negativa effekter har framförts.

KL:s ekonomiska verkningar är i varje fall ännu begränsade men vi bedömer dem i huvudsak som positiva. Vi framhåller att också andra faktorer än KL har betydelse för konkurrensen, bl.a. offentliga åtgärder

av olika slag. Särskilt gäller detta i &åga om mindre företags konkur- renssituation.

Lagstiftningstekniken

Att KL utformats efter modell av EG-reglema innebär både för- och nackdelar. Ett huvudintryck av vår undersökning är att KL:s regelsystem är komplicerat och svårtillämpat. I näringslivet finns god kännedom om KL:s existens men kunskapen om dess närmare innebörd är sämre. Inställningen till lagen är delvis positiv men negativ hos vissa, särskilt mindre, företag. Regelsystemet ger i stort sett dålig förutsägbarhet, och för tolkningen krävs ofta specialiserade experter.

Det måste antas att KL genom förbudsreglerna har en stark preventiv effekt. Samtidigt innebär de generella förbuden betydande tolknings- och tillämpningsproblem. Dessa synes till stor del ofrånkomliga men möjliga förenklingar i regelsystemet bör göras.

Det kan ifrågasättas om det var den bästa lösningen att utforma KL i så nära överensstämmelse med EG:s regler som skedde. Det är dock knappast nu aktuellt att i väsentliga avseenden frångå EG-modellen.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete (6 5 KL)

Avtal och förfaranden som har prövats av Konkurrensverket redovisas i kap. 3. Det finns både positiva och negativa erfarenheter av tillämp- ningen. Tolkningsproblem har framhållits, bl.a. svårigheter att bedöma vad som är relevant marknad. Vi konstaterar att dessa rättstillämp- ningsproblem inte kan lösas genom åtgärder av generell karaktär. Men det finns behov av mera vägledande normer, framför allt genom domstolspraxis.

Kritik har framförts mot tillämpningen av den s.k. bagatellregeln. I fråga om denna regel väntas emellertid läget bli ändrat på grund av att EG:s motsvarande regler är under omarbetning.

Bagatellregeln torde ha varit övervägande positiv för små och medel— stora företag. Det är dock tveksamt i vad mån KL främjat sådana företags verksamhet. Denna fråga kan knappast bedömas klart förrän på längre sikt efter mera djupgående undersökningar.

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning (19 _? KL)

Ärenden som har prövats redovisas i kap. 4. Ingripanden med stöd av bestämmelsen om missbruk av dominerande ställning har förekommit i några fall. Bestämmelsen har också haft en preventiv effekt.

Det finns skilda uppfattningar om regelns betydelse och tillämpning. Den är formulerad i så allmänna ordalag att den kan tolkas och tillämpas på olika sätt. Vi har inte bedömt tillämpningen i enskilda fall, och vi finner inte skäl att föreslå någon ändring av regeln frånsett en omformulering av redaktionell art.

Reglerna om prövning av företagsförvärv

Ärenden som har prövats enligt KL:s regler om företagsförvärv redovi- sas i kap. 5. Ett stort antal förvärv har prövats men få ingripanden har skett. Erfarenheterna visar att regelsystemet är onödigt omfattande och har vissa andra brister.

Det kan vara naturligt att ändra förvärvsreglerna i huvudsak efter mönster av EG:s motsvarande regler. En skiss till en sådan ändring läggs fram i bilaga 6. Även andra lösningar bör dock övervägas och dessa frågor bör tas upp i en särskild utredning.

Frågan om uppbrytning av företagskoncentrationer

Enligt direktiven skall vi överväga om det kan vara motiverat att ha en särskild bestämmelse i KL som ger möjlighet att bryta upp starka företagskoncentrationer. Vi anser det inte motiverat att föreslå en sådan bestämmelse.

Den administrativa handläggningen

Antal ärenden och handläggningstider m.m. hos Konkurrensverket redo- visas i kap. 7.

Av redovisade erfarenheter och synpunkter framgår att allvarlig kritik kan riktas mot långa handläggningstider och stor ärendebalans hos Konkurrensverket. Särskilt har kritiserats att 13 & KL tillämpats så, att verket gjort invändningar mot avtal endast på grund stor arbetsbelast- ning med påföljd att nästan inga ”automatiska undantag” har före- kommit.

Vår slutsats är att tillämpningen av KL medfört betydligt större administrativa problem än som förutsågs när det nya regelsystemet kom till. Ärendebalansen hos Konkurrensverket bör snarast nedbringas så att mera resurser kan användas för att motverka de allvarligaste konkur- rensbegränsningama. Detta kan bara ske genom att regelsystemet ändras. Åtgärder som gör systemet enklare och effektivare är nödvändiga av hänsyn till respekten för lagstiftningen. Vi föreslår i detta syfte att * regeln om automatiska undantag ändras och tillämpas i större

utsträckning * reglerna om icke-ingripandebesked upphävs.

Tvångsmedel och sanktioner

Enligt erfarenheter som redovisas i kap. 8 har tvångsmedel och sanktioner förekommit i ett fåtal fall. Några betydande tillämpningspro- blem har inte visat sig. KL:s regler om förfarandet vid undersökningar hos företag bör dock kompletteras.

Kollisioner mellan KL och andra lagar m.m.

Kollisioner mellan KL och andra lagar och regler är vanliga. Vissa konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför KL på grund av ett medvetet ställningstagande från lagstiftarens sida. I övrigt är det ofta oklart efter vilka grunder kollisionsfall skall bedömas.

Att i de enskilda fallen fastställa gränserna för KL:s tillämpningsom- råde innebär sålunda ofta besvärliga problem. Många fall rör offentlig verksamhet.

Problemen måste i nuläget lösas i rättstillämpningen men bör i fortsättningen uppmärksammas mera i lagstiftningsarbetet. KL:s förhållande till tryck- och yttrandefriheten bör klarläggas genom en särskild utredning.

Process- och instansordningen

Process- och instansreglema i KL och i andra marknadsrättsliga lagar behöver ses över mera samlat. Men oavsett detta förordar vi att vissa ändringar i KL:s instansregler görs snarast.

Erfarenheterna av KL:s regler om prövning av konkurrensärenden i tre instanser Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt och Mark- nadsdomstolen är negativa. Vårt förslag är att tingsrätten utgår som

mellaninstans. Konkurrensverkets beslut kommer då att överklagas direkt till Marlcnadsdomstolen. Vi föreslår också att frågor om förbud mot företagsförvärv avgörs av Konkurrensverket som första instans, med Marlcnadsdomstolen som överinstans. Däremot bör Stockholms tingsrätt alltjämt vara första instans i frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad och undersökningar hos företag.

Reglerna i KL om ekonomiska experter som ledamöter i tingsrätten bör ändras och anpassas till vad som gäller för brottmål enligt rätte- gångsbalken.

Beträffande processordningen förordar vi inga principiella ändringar. Men en ny regel om s.k. kvittning av rättegångskostnader föreslås.

Sekretessregler

Vid domstol gäller nu inte samma sekretess för affärshemligheter som hos Konkurrensverket. Företag har på grund härav i flera fall avstått från att överklaga beslut från verket. Vi föreslår att sekretesslagen ändras så att förutsättningama för sekretess i överklagade ärenden blir desamma som hos verket.

F örfattningsändrin gar

De framlagda förslagen till ändrad författningstext motiveras närmare i de olika kapitlen och i en särskild författningskommentar.

Summary in English

The report presents experience gained from the operation of the Competition Act of 1993 (KL). Among the conclusions of our report are the following:

* KL has led to a removal of restrictions on competition. But the system of rules has considerable weaknesses. It should as far as possible be made more simple and clear. The EC model of the rules should largely be retained but should be followed more flexibly. The international trend with regard to similar legislation should be monitored with a view to possible improvements of KL. KL should be amended to enable the Swedish Competition Authority to devote less time to cases of notified agreements etc. which are not of major importance. It is suggested that this is achieved by amending Section 13 of KL to make ”automatic exemptions” more frequent while abolishing the rules on negative clearance. The rules on company acquisition should be made more efficient and, after further discussion, revised. Perhaps they should be more closely adjusted to the EC rules, but altema- tives should also be considered. The rules of procedure and court hierarchy should be amen- ded to enable matters relating to competition to be examined more speedily and efficiently. This will also serve to form more case law and clearer rules.

The Competition Authority should, by amending the system of rules as recommended in the three previous paragraphs, be given greater resources for its own investigations and ini- tiatives.

Terms of reference

The Competition Act (1993120) has been in force since 1 July 1993. Our task is to examine the design and application of the Act against the background of experiences gained during the initial stage. The commis- sion is instructed to concentrate on ascertaining and summarizing the general experience of KL and the administrative procedure. The terms of reference do not include examining the basic construction of KL or its long-term effects. Orre restriction that we have applied is that we do not take up questions regarding the application of the law in individual cases.

How is it possible to collect experience of KL?

As far as we have been able to ascertain, there has been no general economic and legal evaluation of a national competition act in any country. It is uncertain whether there are any scientific economic methods of measuring the effects of KL. At any event there is no reason for making such measurements until the Act has been in force for a substantial period of time. Our survey is based on experience and opinions of authorities, companies etc., who are affected in various ways by the Act.

Theoretical viewpoints

A socioeconomic evaluation of KL is only possible over a long term. The Act should be seen in an international perspective and against the background of an economic theory which is to some extent uncertain.

As there are no general evaluations of different legislative models, it is difficult to determine how legislation on competition should be designed in order to give the best results. Experience of KL also shows that the questions of competition and competition law are very complex and probably considerably more difficult to assess than was acknowl- edged when the Act was introduced.

Effects of KL from an economic viewpoint

Hitherto many companies have amended their agreements and their behaviour in order to meet the requirements of KL. In other words, restrictions on competition have been removed. Whether KL has had an

effect on competitive pressure in general can hardly be measured. Nor can any concrete effect on consumers be directly demonstrated.

Some of the experiences reported indicate that there have been unrealistically great expectations with regard to KL. The view that the Act has had a negative effect has also been expressed.

The economic effects of KL are at any event still limited, but we consider them mainly favourable. We also maintain that factors other than KL have a bearing on competition, for example official action of various kinds. This particularly applies with regard to the competitive position of small companies.

Legislative method

The fact that KL was modelled on EC rules has both advantages and disadvantages. An overriding impression of our study is that the KL rule system is complicated and difficult to apply. In business life there is a good awareness of the existence of KL but knowledge of its detailed content is poorer. The view taken of the Act is in part favourable, but it is unfavourable in some companies, particularly smaller ones. For the most part the system of rules gives poor predictability, and Specialists are often needed for its interpretation.

It has to be assumed that the prohibitive regulations of KL have a considerable preventive effect. At the same time the general prohibitions pose considerable problems of interpretation and application. These seem to be largely unavoidable, but such simplification of the system of rules as is possible should be carried out.

It may be questioned whether it was the best solution to mould KL so closely to the rules of the EC as was done. However there is hardly any question of abandoning the EC model in any material respect now.

Prohibition of co-operation which restricts competition (Section 6)

Agreements and practices which have been considered by the Competi- tion Authority are described in Chapter 3. There are both positive and negative experiences with regard to implementation. Problems of interpretation have been mentioned, such as the difficulty of deterrnining what is a relevant market. We confirm that these problems of judicial application cannot be resolved by measures of a general character. But there is a need for more guiding norrns, particularly &om court practice.

There has been criticism of the application of the rule concerning agreements of minor importance. However it is expected that this rule will be amended because the corresponding EC rules are being revised.

The rule ought to have been largely favourable to small and medium— sized companies. However it is doubtful to what extent KL has been beneficial to the operations of such companies. This question can hardly be answered until later, after more detailed investigation.

Prohibition of abuse of a dominant position (Section 19)

Cases which have been considered are described in Chapter 4. Inter- vention under the provisions of the regulation on abuse of a dominant position has occurred in some cases. The regulation has also had a preventive effect.

There are differing views of the meaning and application of the rule. It is formulated in such general terms that it can be interpreted and applied in different ways. We have not considered the application in individual cases, and we see no reason to propose any amendment of the rule other than of an editorial nature.

Rules on examination of company acquisitions

Cases which have been considered under the rules of KL concerning acquisition of companies are described in Chapter 5. A large number of acquisitions have been examined but there have been few interventions. Experience shows that the system of rules is unnecessarily extensive and has certain other shortcomings.

It may be natural to amend the rules on acquisition largely on the lines of the corresponding rules of the EC. An outline of such an amendment is presented in Appendix 6. Other solutions should also be considered, however, and these matters should be discussed in a separate commission.

Question of break-up of concentrations of companies

The terms of reference stipulate that we should consider whether there may be reason to include a special provision in KL which makes it possible to break up large concentrations of companies. We do not consider that there is reason to propose such a provision.

Administrative procedure

Numbers of cases and processing times etc. of the Competition Authority are described in Chapter 7.

From experiences and views reported it is clear that serious criticism may be made of long processing times and large backlogs of cases with the Competition Authority. In particular there has been criticism of the fact that Section 13 of KL has been applied in such a way that the Authority has objected to agreements on the sole ground of heavy workload, with the result that there have been hardly any ”automatic exemptions”.

Our conclusion is that the application of KL has involved consider- ably greater administrative problems than was anticipated when the new system of rules was introduced. The backlog of cases with the Competi- tion Authority should be reduced as quickly as possible to enable greater resources to be used to counter the most serious restrictions on competition. This can only be brought about by altering the rules. Measures which make the system simpler and more efficient are necessary from the point of view of respect for the legislation. We suggest for this purpose that * the rule on automatic exemptions be amended and applied to a

greater extent * the rules on negative clearance be abolished.

Means of compulsion and sanctions

According to the experiences reported in Chapter 8, means of compul- sion and sanctions have been applied in a few cases. No significant problems in application have been seen. The rules of KL on procedure for investigating companies ought however to be supplemented.

Conflicts between KL and other acts etc.

Conflicts between KL and other laws and rules are common. Certain restrictive practices fall outside KL as a result of a deliberate decision on the part of the legislator. Elsewhere it is often unclear on which grounds conflicting cases are to be assessed.

Defining the limits of KL's area of application in the individual case therefore frequently poses awkward problems. Many cases involve the public sector.

The problems must at present be resolved in the judicial application of the Act but should in the future be given more attention in legislative work. The relationship of KL to freedom of the press and of speech should be clarified by a separate commission.

Order of procedure and court hierarchy

The rules of procedure and court hierarchy of KL and other market laws need to be reviewed in a more integrated manner. But regardless of this, we recommend that certain changes be made to KL's court hierarchy as soon as possible.

Experience of the rules providing for the hearing of certain catego- ries of cases at three levels the Competition Authority, Stockholm City Court and the Market Court is unsatisfactory. Our proposal is to exclude the City Court as an intermediate level. Appeal against the decision of the Competition Authority will then be direct to the Market Court. We also recommend that questions of prohibition of company acquisition should be decided by the Competition Authority in the first instance with the Market Court as a court of appeal.

On the other hand Stockholm City Court should still be the court of first instance in matters of penalties for infringement, sequestration and on-the-spot investigation of companies. The rules of KL on economic experts as members of the City Court should be amended and brought into line with those applicable in criminal cases under the Code of Judicial Procedure.

Concerning order of procedure no general changes are recommended. A new rule on set-off of legal costs is proposed.

Rules of confidentiality

The same confidentiality does not apply to trade secrets in the courts as before the Competition Authority. For this reason companies have in several cases rehained from appealing against decisions of the Author- ity. We therefore recommend that the Secrecy Act be amended to bring the conditions regarding confidentiality in appeal cases into line with those of the Authority.

Changes to statute

The proposals made for amending the text of the statute are argued in greater detail in the different chapters and in a separate comment on the

statute.

Författningsförslag

1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993z20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (199320)

dels att 20, 21, 40 , 64 b 64 d, 65 a och 66 && skall upphöra att gälla

dels att 6, 13, 15, 19, 22, 23, 25, 29, 34, 39, 41—44, 49, 51, 53, 54, 57, 60, 63, 64, 64 a och 67—69 åå samt rubriken närmast före 15 & skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 5

Om något annat inte följer av Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 & eller beslut enligt 8 eller 15 5 eller av 13, 17 eller 18 c &, är avtal av 13, 17 eller 18 c 5, är avtal mellan företag förbjudna om de mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begrän— har till syfte att hindra, begrän- sa eller snedvrida konkurrensen sa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på på marknaden på ett märkbart ett märkbart sätt eller om de ger sätt eller om de ger ett sådant ett sådant resultat. resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels- bruk har något samband med föremålet för avtalet.

Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en anmälan enligt 9 & inom tre månader från det att anmälan kom in till verket, skall undan- tag från förbudet i 6 & anses beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks.

Detta gäller inte om Konkur- rensverket inom tremånaders- fristen gör invändning mot av- talet.

Undantag meddelade Stockholms tingsrätt

av

Stockholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enligt 23 5, på yrkande av en part be- sluta om undantag enligt 8 5 för ett avtal som är förbjudet enligt 6 & men som uppfyller förut- sättningama för undantag enligt 8 &. Därvid tillämpas 10 &.

135

515

Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en anmälan enligt 9 & inom fyra månader från det att anmälan kom in till verket, skall undan- tag från förbudet i 6 & anses beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks. Detta gäller inte om Kon- kurrensverket inom fyramåna— dersfristen gör invändning mot avtalet. Om verket återkallar en sådan invändning skall undan- tag anses beviljat i enlighet med vad som anges i första stycket. Detsamma gäller om verket inte har fattat beslut med anledning av en anmälan enligt 9 5 inom ett år från det att an- mälan kom in till verket.

Undantag meddelade av Marlcnadsdomstolen Marknadsdomstolen får, vid

prövning av ålägganden enligt 23 5, på yrkande av en part be- sluta om undantag enligt 8 5 för ett avtal som är förbjudet enligt 6 5 men som uppfyller tömt- sättningama för undantag enligt 8 &. Därvid tillämpas 10 &.

19 5 Missbruk &ån ett eller flera Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande företags sida av en dominerande ställning på den svenska mark- ställning på marknaden är för- naden är förbjudet. bjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

22 5 Så snart en anmälan enligt 9 5 Så snart en anmälan enligt 9 5 eller en ansökan enligt 20 5 har kommit in till Konkurrens- som rör ett avtal har kommit in verket skall verket ge de parter till Konkurrensverket skall ver- i avtalet som inte är sökande ket ge de parter i avtalet som tillfälle att yttra sig över anmä- inte är sökande tillfälle att yttra lan. sig över anmälan eller ansökan. 23 & Konkurrensverket får ålägga ett Om ett företag vidtar en åtgärd företag att upphöra med över- som innebär en överträdelse av trädelser av förbuden i 6 eller förbuden i 6 eller 19 5, får 19 5. Konkurrensverket ålägga före- taget att inte fortsätta med detta och att inte vidta någon annan liknande åtgärd som innebär väsentligen samma överträdelse. Om Konkurrensverket i ett Om Konkurrensverket i frå- visst fall beslutar att inte med- ga om en viss åtgärd beslutar dela ett sådant åläggande, får att inte meddela ett sådant åläg- Stockholms tingsrätt göra det på gande får Marknadsdomstolen

talan av ett företag som berörs av överträdelsen.

Om det finns synnerliga skäl för det, får ett åläggande enligt 23 5 meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Tingsrätten får meddela ett så- dant åläggande bara sedan rätte- gång inletts.

Konkurrensskadeavgift enligt 265 första stycket 1 får inte påföras för åtgärder som har vidtagits

]. efter det att anmälan en- ligt 95 eller ansökan enligt 20 5 kom in till Konkurrensver- ket och innan beslutet med an- ledning av anmälan eller an- sökan vann laga lqaft, om åt- gärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskri- vits i anmälan eller ansökan, eller

2. under den tid då icke-in- gripandebesked har gällt, om inte beskedet har återkallats med stöd av 21 5 2.

Första stycket ] gäller dock inte om Konkurrensverket inom en månad från det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 5 är till- lämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 5 eller att 19 5 är tillämplig. Ett sådant beslut får meddelas bara om det

255

295

göra det på talan av ett företag som berörs av åtgärden.

Om det finns särskilda skäl för det, får ett åläggande enligt 23 5 meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Marknadsdomstolen får med- dela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Konkurrensskadeavgift enligt 26 5 första stycket 1 för över— trädelse av 6 5 får inte påföras för åtgärder som har vidtagits efter det att anmälan enligt 9 5 kom in till Konkurrensverket och innan beslutet med anled- ning av anmälan vann laga kraft, om åtgärderna ligger in- om ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan.

Första stycket gäller dock inte om Konkurrensverket inom en månad från det att anmälan kom in förklarar att verket an- ser att 6 5 är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 5. Ett sådant beslut får med- delas bara om det är uppenbart att undantag inte kan beviljas.

är uppenbart att undantag inte kan beviljas eller icke-ingripan- debesked inte kan meddelas.

Stockholms tingsrätt får på ta- lan av Konkurrensverket förbju- da ett företagsförvärv som om- fattas av anmälningsskyldighet enligt 37 5.

Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är äg- nad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, och

345

Konkurrensverket får förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 5.

Förvärvet skall förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är äg- nad att hämma förekomsten

eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på marknaden, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

En talan hos Stockholms tings- rätt enligt 34 eller 36 5 får väckas bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 5.

Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. T ings— rätten får på begäran av Kon- kurrensverket förlänga fristen med högst en månad i sänder, om parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 5 tredje

395

Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 eller 36 5 får medde- las bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 5.

Beslut om förbud eller åläg- gande enligt första stycket skall meddelas inom tre månader från beslutet om särskild undersök- ning. Marknadsdomstolen får på begäran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en månad i sänder, om parterna i

stycket, förvärvaren samtycker till det eller om det finns syn- nerliga skäl.

Om det är motiverat av ett all- mänt intresse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yrkande av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 5 slutligt har avgorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att fullfölja förvärvet. Om rätte- gång inte pågår, skall yrkandet framstållas skriftligen. Yrkandet får inte bifallas utan att parterna i förvärvsavta- let eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 5 tredje stycket, förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. I brådskan- de fall får dock åtgärden ome- delbart beviljas att gälla till dess att något annat beslutas.

Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 eller 36 5 får inte meddelas senare än sex må- nader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna frist får förlängas, om parterna i för- värvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 5 tredje stycket, förvärva-

415

425

förvärvsavtalet eller, om förvär- vet har skett på det sätt som anges i 34 5 tredje stycket, för- värvaren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl.

Om det är motiverat av ett all- mänt intresse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför, får Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 5 slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att fullfölja förvärvet.

Förbud enligt första stycket får inte meddelas utan att par- terna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 5 tredje stycket, förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. Om det finns synnerliga skäl får dock förbud omedelbart meddelas att gälla till dess att något annat beslutas.

Om Konkurrensverkets beslut enligt 34 eller 36 5 överklagas, skall Marknadsdomstolen av- göra saken inom fyra månader från det att överklagandet kom in till domstolen. Denna frist får förlängas, om parterna i för- värvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges

ren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl. För- bud eller åläggande får dock inte meddelas senare än två år efter det att förvärvsavtalet in- gicks.

Om tingsrättens dom över- klagas, skall Marknadsdomsto- len avgöra målet inom tre må- nader från det att tiden för överklagande gick ut. Vad som sägs i första stycket om förläng- ning av fristen gäller också Marknadsdomstolens prövning.

435

i 34 5 tredje stycket, förvärva- ren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl. För- bud eller åläggande får dock inte meddelas senare än två år efter det att förvärvsavtalet in- gicks.

Ett förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 5 utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

Om tingsrätten eller Mark- nadsdomstolen har lämnat en talan om ett företagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en part i för- värvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig betydelse för av- görandet.

Talan om omprövning enligt 43 5 väcks hos Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.

Talan enligt 43 5 andra stycket skall väckas inom ett år

445

Om Konkurrensverket eller Marknadsdomstolen har lämnat ett företagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en part i förvärvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig be- tydelse för avgörandet.

En fråga om omprövning enligt 43 5 andra stycket skall tas upp inom ett år efter det att saken slutligt har avgjorts.

efter det att saken slutligt har avgjorts.

I brådskande fall får ett beslut enligt 47 eller 48 5 meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.

495

Ett beslut enligt 47 eller 48 5 får meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersökningen annars skulle förlora i betydelse.

Ett beslut enligt 47 eller 48 5 skall expedieras till den hos vilken undersökningen sker genom att Konkurrensverket överlämnar beslutet när under- sökningen börjar.

515

När Konkurrensverket genomför en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 5, har verket rätt att 1. granska bokföring och andra affärshandlingar, 2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar, 3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och 4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen. Innan undersökningen bör- jar, skall beslutet om denna visas upp för den hos vilken undersökningen skall genom- föras.

535

Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 5 1, 2 och 4.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Myndigheten skall inte underrätta den, hos vilken

undersökningen skall genom- föras, om Konkurrensverkets begäran om handräckning in- nan verkställighet sker. Därut- över gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verk- ställighet som avses i 16 kap. 10 5 den balken. 54 5

Åtgärder enligt 45 eller 51 5 får inte avse en skriftlig handling

]. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde inte får höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tystnads- plikten gäller.

Om den som en åtgärd en— ligt 5] 5 gäller begär att en handling skall undantas till följd av bestämmelserna i första stycket skall handlingen, om Konkurrensverket anser att handlingen bör undersökas, omedelbart förseglas och över— lämnas till Stockholms tingsrätt. Tingsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen är sådan som anges i första stycket.

575

Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eller 45 5 får förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 5 får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon annan att under- kasta sig undersökningen.

Ett frivilligt åtagande i sam- band med ett företagsförvärv får förenas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på talan av Konkur- rensverket.

Ett frivilligt åtagande i sam- band med ett företagsförvärv får av Konkurrensverket förenas med vite.

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Stockholms tingsrätt:

l. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 55,

2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 55,

3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 5 första stycket och 25 5, och

4. ålägganden enligt 45 5. Ett beslut enligt första styck- et 1—3 får överklagas bara av ett företag som berörs av be- slutet.

Domar och beslut av Stock- holms tingsrätt i följande mål och ärenden får överklagas hos Marknadsdomstolen:

]. ålägganden enligt 23 5 andra stycket och 25 5,

2. konkurrensskadeavgift enligt 26 5,

3. kvarstad enligt 32 5,

4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 55,

5. undersökningar enligt 47 och 48 55, och

6. prövning av överklagan- den enligt 60 5.

605

635

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Marknadsdomstolen:

l. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 55,

2. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 5 första stycket och 25 5,

3. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 55, och

4. ålägganden enligt 45 5. Ett beslut enligt första styck- et ] och 2 får överklagas bara av ett företag som berörs av be- slutet. Ett beslut enligt första stycket 3 får överklagas bara av någon som är part i förvärvsav- talet, eller om förvärvet skett på det sätt som anges i 34 5 tredje stycket, av förvärvaren.

Domar och beslut av Stock- holms tingsrätt i följande mål och ärenden får överklagas hos Marknadsdomstolen:

]. konkurrensskadeavgift enligt 26 5,

2. kvarstad enligt 32 5,

3. undersökningar enligt 47 och 48 55, och

4. prövning enligt 54 5 and- ra stycket.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 5 skall överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 5 som meddelats innan rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.

Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 5 första stycket 1—4, vad som är före- skrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlilming inte är tillåten, och

2. beträffande handläggning- en av frågor som avses i 63 5 första stycket 5 och 6, lagen (1996:242) om domstolsären- den.

645

Beslut under rättegången i frågor som avses i 32 5 skall överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 5 som meddelats in- nan rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.

Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor som avses i 23 5 andra stycket och 63 5 första stycket 1 och 2, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggning- en av frågor som avses i 60 5 första stycket och 63 5 första stycket 3 och 4, lagen (1996:242) om domstolsären- den.

Vad som sägs om hovrätten i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken samt 39 5 första stycket lagen om domstolsärenden skall i stället gälla Marknadsdomstolen.

Vid huvudförhandling i mål som anges i 63 5 första stycket 1—4 skall tingsrätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två

64a5

I mål eller ärende där en- skilda är motparter till varand- ra får Marknadsdomstolen be- stämma att var och en av par- terna skall svara för sina rätte- gångskostnader.

Vid prövning av mål om konkurrensskadeavgift får i Stockholms tingsrätt ingå en eller två ekonomiska experter

skall vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall vara rättens ordförande.

Om det sedan huvudförhand- lingen har påbörjats inträjfar förfall för en av ledamöterna, är rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a 5 andra och tredje styckena rättegångs- balken och vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling, skall tingsrätten, om inte annat följer av 64 b 5, bestå av en lagfaren domare. I sådana fall får dock även en ekonomisk expert delta i tingsrätten. Lag (1993:68I).

En åtgärd enligt 41 5 som har beslutats då rättegång inte på- går skall omedelbart hävas, om Konkurrensverket inte beslutar om särskild undersökning enligt 38 5 eller, om ett sådant beslut har meddelats, inte väcker talan enligt 39 5. Detsamma gäller om Konkurrensverket beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.

Innan ett mål om företagsför- värv avgörs, skall förvärvarens motpart i förvärvsavtalet få till- fälle att yttra sig. Detta gäller

675

685

som avses i 1 kap. 8 5 rätte- gångsbalken. Därvid gäller den bestämmelsen i tillämpliga de- lar.

Konkurrensverket skall omedel- bart häva ett beslut enligt 41 5 om verket inte beslutar om sär- skild undersökning enligt 38 5, eller, om ett sådant beslut har meddelats, inte beslutar enligt 39 5. Detsamma gäller om ver— ket beslutar att lämna ett före- tagsförvärv utan åtgärd.

Innan ett ärende om företags- förvärv avgörs, skall förvärva- rens motpart i förvärvsavtalet få tillfälle att yttra sig. Detta gäller

dock inte vid förvärv som har dock inte vid förvärv som har skett på det sätt som anges i skett på det sätt som anges i 34 5 tredje stycket. 34 5 tredje stycket. 69 5 Mål och ärenden i frågor som Mål som avses i 23 5 andra avses i 63 5 första stycket får stycket eller 63 5 första stycket handläggas gemensamt, om det I och 2 får handläggas gemen- är till fördel för utredningen. samt med ett ärende som anges Handläggningen skall ske enligt i denna lag, om det är till för- vad som föreskrivs i 64 5 första del för utredningen. Handlägg- stycket 1 samt 64 a och 64 b ningen skall ske enligt vad som 55. föreskrivs i 645 första styck- et 1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

I fråga om icke-ingripandebesked som är meddelade innan denna lag träder i kraft genom beslut som inte har överklagats skall äldre bestäm- melser alltjämt tillämpas, utom i fråga om överklagande av beslutet. Om vid ikraftträdandet en fråga om icke-ingripandebesked är under prövning i domstol, skall frågan avgöras av Marknadsdomstolen med tillämpning av äldre bestämmelser. Meddelar domstolen icke-ingripandebesked är äldre bestämmelser tillämpliga på detta.

En ansökan om icke-ingripandebesked, som är under prövning i Konkurrensverket när denna lag träder i kraft och som rör ett avtal, skall anses vara en anmälan för undantag enligt 8 5.

För anmälningar som kommit in till Konkurrensverket innan denna lag träder i kraft skall de tidsfrister som anges i 13 5 räknas från ikraftträdandet.

Ett mål eller ärende, som är under handläggning i Stockholms tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall hand- läggas av Marknadsdomstolen, skall lämnas över dit. Åtgärder som har vidtagits under handläggningen i tingsrätten skall anses ha vidtagits i Marknadsdomstolen.

För mål om företagsförvärv som är under handläggning i Stockholms tingsrätt skall äldre bestämmelser gälla.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1970 :4 1 7) om marknadsdomstol

m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 55 lagen (19701417) om marknads- domstol m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Marknadsdomstolen handlägger mål enligt

1. konkurrenslagen (199320),

2. marknadsföringslagen (1995:450),

3. lagen (l994:1512) om av- talsvillkor i konsumentförhål- landen,

4. lagen (1984z292) om av- talsvillkormellannäringsidkare, 5 .produktsäkerhetslagen

(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om in- gripande mot otillbörligt bete- ende avseende offentlig upp- handling.

Bestämmelsemai 14, 15 och 16—22 5 tillämpas inte i mål en- ligt konkurrenslagen (1993z20) eller marknadsföringslagen (1995:450). I mål enligt mark- nadsföringslagen tillämpas inte heller 13 a 5. I stället gäller vad som föreskrivits i dessa lagar.

15

Föreslagen lydelse

Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt

1. konkurrenslagen (1993220),

2. marknadsföringslagen (1995:450),

3. lagen (l994:1512) om av- talsvillkor i konsumentförhål- landen,

4. lagen (1984:292) om av- talsvillkormellannäringsidkare, 5. produktsäkerhetslagen

(1988:1604),

6. lagen (1994:615) om in- gripande mot otillbörligt bete- ende avseende offentlig upp- handling.

Bestämmelsemai 14, 15 och 16—22 5 tillämpas inte i mål och ärenden enligt konkurrens- lagen (1993220) eller marknads- föringslagen (1995:450). I mål enligt marknadsföringslagen tillämpas inte heller 13 a 5. I stället gäller vad som föreskri- vits i dessa lagar.

2 & Mot Marknadsdomstolens dom Mot Marknadsdomstolens dom eller beslut i mål enligt denna eller beslut i mål och ärenden lag får talan inte föras. Detsam- enligt denna lag får talan inte ma gäller domstolens beslut i föras. Detsamma gäller domsto- övrigt enligt denna lag. lens beslut i övrigt enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 17 5 selaetesslagen (l980:100) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 175

Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I ett ärende som har överklagats enligt 60 5 konkurrenslagen (199320) gäller sekretess för sådan uppgift om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs.

Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att sekretess inte skall gälla.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1. Inledning

1.1. Konkurrenslagen

1.1.1. Bakgrund

Konkurrenslagen (KL) trädde i lqaft den 1 juli 1993.' Lagtextens nuvarande lydelse återges i bilaga 1.

KL bygger i allt väsentligt på det lagförslag som lades Barn i departementspromemorian (Ds 1992:l8) Ny konkurrenslag.2

Lagen ersatte 1982 års lag med samma namn (ÄKL) och lagen (1991 :921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruks— produkter.

I motiven till KL (prop. 1992/ l993:59 s. 4) framhålls att konkurren- sen inom viktiga delar av den svenska ekonomin är otillräcklig och att konkurrenstrycket därför behöver skärpas. Det anförs att konkurrensför- hållandena spelar en avgörande roll för dynamik och tillväxt i sam- hällsekonomin. Konkurrens stimulerar till bättre användning av sam- hällets resurser och stärker det svenska näringslivets förmåga att lång- siktigt hävda sig på internationella marknader. En ökad konkurrens är till fördel för konsumenterna genom att priser pressas och utbudet ökar.

Vidare (prop. s. 7) anförs att en effektiv konkurrenspolitik kräver tydliga och fasta spelregler för konkurrensen inom den privata sektorn. Konkurrenslagstiftningen utgör därvid det grundläggande instrumentet och utgör också ett viktigt komplement till andra åtgärder för att skapa väl fungerande marknader.

KL har utformats huvudsakligen enligt den s.k. förbudsprincipen och efter förebild av EG-rättens motsvarande regelsystem.

] SFS 1993:20, prop. 1992/93z56, bet. 1992/931NU 17, rskr. 1992/93zl44. 2 Införandet av KL föregicks av ett omfattande utredningsarbete. Konkurrens- kommittén, vilken gavs i uppdrag att utreda hur konkurrenspolitiken kunde förstärkas (dir 1989: 12), presenteradei huvudbetänkandet Konkurrens för ökad välfärd (SOU 1991 :59) förslag till ny konkurrenslag. Av kommitténs lagförslag kom dock i huvudsak endast förslagen beträffande konkurrensskadeavgift och kontroll av företagsförvärv att ligga till grund för den nya lagstiftningen.

I lagmotiven (prop. s. 19) anges att det förekommer ett allt starkare inflytande från EG-rättens grundläggande principer på nationell kon- kurrenslagstiftning. Det ställs inte något krav på harmonisering mellan gemenskapens konkurrensrättsli ga regelsystem och nationell konkurrens- lagstiftning men det är naturligt att en ny nationell konkurrenslagstift- ning har ett närmande till EG som utgångspunkt.

1.1.2. Lagens syfte och uppbyggnad

I 1 5 KL anges att lagen har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

Lagens grundläggande materiella bestämmelser utgörs av de generella förbuden mot dels samarbete mellan företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden eller som ger detta resultat (6 5), dels missbruk av företags dominerande ställning på marknaden (19 5). Bestämmelserna har utformats efter förebild av artik- larna 85 och 86 i Romfördraget. De är tillämpliga på hela näringslivet och alla slag av varor, tjänster eller andra nyttigheter.

Begreppet företag skall tolkas vidsträckt och omfattar varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommer- siell natur. Det är betydelselöst om verksamheten är inriktad på ekono- misk vinst eller inte. Även statliga och kommunala enheter som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur anses som företag, dock inte när det är fråga om myndighetsutövning (prop. s. 66). KL skall inte tillämpas på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor (2 5).

Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag kan i enskilda fall medges undantag (8 5). Sådana undantag får med- delas av Konkurrensverket eller — i vissa fall — av domstol.

Undantag gäller också för grupper av avtal som uppfyller förutsätt- ningama för enskilda undantag (17 5). Regeringen har som verkställig- hetsföreslqifter till 17 5 utfärdat förordningar om gruppundantag för vissa kategorier av avtal.

För vissa närmare angivna samarbetsformer inom bl.a. jordbruksom- rådet gäller under vissa förutsättningar undantag från det generella förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete (18 a 18 c 55 KL).

Avtal mellan företag som är förbjudna är ogiltiga (7 5).

Ett företag kan ansöka hos Konkurrensverket om att få en förklaring om att förbuden enligt de uppgifter som är tillgängliga inte är till- lämpliga på avtalet eller förfarandet. Ett sådant s.k. icke-ingripande-

besked utgör hinder för ingripanden från verket men är inte bindande för andra parter eller för domstolar (20 5).

Överträdelse av förbuden i 6 5 eller 19 5 kan föranleda konkurrens- rättsliga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att upphöra med en pågående överträdelse (23 5), dels påförande av konkurrensskade- avgift för en redan begången överträdelse (26 5).

Lagen innehåller regler för kontroll av företagsförvärv. Förvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger fyra miljarder kronor skall anmälas till Konkurrensverket (37 5). Konkurrensverket får föra talan i domstol om att ett anmält företagsför- värv skall förbjudas (34 5).

Konkurrensverket har vid tillämpning av KL befogenhet att inhämta uppgifter, handlingar m.m. (45 5) och får i vissa fall även efter tillstånd av domstol genomföra undersökning hos företag (47 5).

Konkurrensverkets besluti frågor som rör undantag, icke-ingripande- besked och åläggande får överklagas till Stockholms tingsrätt.

Stockholms tingsrätt prövar som första instans mål om konkurrens- skadeavgift eller prövning av företagsförvärv.

Stockholms tingsrätts avgöranden i angivna mål och ärenden över- klagas till Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolens avgöranden kan inte överklagas.

Talan om ogiltighet (7 5) och skadestånd (33 5) samt utdömande av vite prövas av allmän domstol. Stockholms tingsrätt är dock alltid behörig att pröva mål om skadestånd och utdömande av vite.

1 .2 Direktiven

I direktiven för utredningen anges att det är för tidigt att göra en fullständig utvärdering av KL och dess effekter på marknaden. I uppdraget ingår därför inte att pröva lagens grundläggande konstruktion eller dess långsiktiga effekter. Särskilda frågor som också faller utanför uppdraget är konkurrensreglemas tillämpning på jordbruksområdet och förhållandet till den kooperativa företagsforrnen.

Enligt direktiven skall utredaren inrikta uppdraget på att kartlägga och sammanställa de allmänna erfarenheterna av lagen och det administrativa förfarandet.

Erfarenheter och synpunkter skall redovisas särskilt i följande frågor: * om det var lämpligt och efektivt att överföra EG:s konkurrensregler

till en nationell marknad och tillämpa dessa på svenska förhållanden * vilken kunskap om och inställning till den nya lagen som nu finns

hos företag och konsumenter

* om regelsystemet är tillräckligt förutsägbart * i vilken utsträckning Konkurrensverket genom undantagsprövningen kommit att styra rättsutvecklingen. Vidare skall kartläggas vilka olika typer av avtal och förfaranden som prövats av Konkurrensverket samt inom vilka branscher och företags- typer dessa ärenden förekommit. Det skall belysas * i vilken utsträckning lagen och tillämpningen av den har lett till väsentliga förändringar för företag och konsumenter * hur den s.k. bagatellregeln har tillämpats * vad den betytt för möjligheten att etablera nya företag och för små och medelstora företags möjlighet att växa genom samverkan. * vilken betydelse kvantitativa kriterier haft i prövningen. Enligt direktiven skall också kartläggas hur reglerna om prövning av företagsförvärv har fungerat bl.a. i fråga om gränsen för anmälan och olika typer av samriskföretag (s.k. kooperativa och koncentrativa joint

ventures).

Utredaren skall bedöma om det är motiverat att i lagen införa en särskild bestämmelse som ger möjlighet att bryta upp starka före- tagskoncentrationer.

Vidare skall utredaren göra en genomgång av i vilken utsträckning * KL kolliderar med andra lagar och regler * konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför KL och om detta

medfört särskilda problem. Länsstyrelsernas erfarenheter skall inhämtas.

Utredaren skall även redovisa hur lagen har fungerat administrativt. Bl.a. skall undersökas * hur långa handläggningstiderna blivit * i vilken utsträckning förhandlingslösningar använts och fördelar och

nackdelar med sådana lösningar * hur regeln om att undantag skall anses beviljat, om Konkurrensverket

inte gjort invändning inom tre månader, tillämpats * tillämpningen av tvångsmedel och sanktioner * företagens bevis- och uppgiftslämnarbörda. Erfarenheterna av tillämpningen av lagen i domstol skall redovisas. Bl.a. skall belysas * förhållanden som kan påverka parts beslut att överklaga Konkurrens- verkets beslut * handläggningstidema i domstol * i vilken utsträclming ogiltighet och skadestånd hävdats i civilmål. Slutligen skall utredaren enligt direktiven överväga hur process- och instansordningen enligt lagen har fungerat och om erfarenheterna ger anledning till ändringar av lagen.

1.3. Utredningsarbetets genomförande

Utredningsuppdraget omfattar trots ett par begränsningar nästan alla tänkbara aspekter på KL. Det är inte möjligt att behandla hela detta vida ämnesområde uttömmande inom ramen för vårt arbete.

Den viktigaste principiella avgränsning vi har gjort av arbetet är att vi inte beskriver eller kommenterar hur Konkurrensverket eller dom- stolarna har bedömt enskilda ärenden i sak. Beträffande dessa frågor kan hänvisas till de utförliga beskrivningar av och kommentarer till KL:s tillämpning som föreligger i tryck. Vi utgår från att vårt uppdrag inte är avsett att innefatta bedömningar av dessa rena rättstillämpningsfiågor.

Utgångspunkten för vårt arbete har varit att inhämta erfarenheter och synpunkter på KL:s funktion från i första hand dem som har en praktisk erfarenhet av att tillämpa lagen.

Arbetet inleddes i början av 1996 genom en sammanställning av ärenden som inkommit till Konkurrensverket. Under hösten har vi inhämtat uppgifter från samtliga tingsrätter om handlagda konkurrens- mål.

Vi har under vintern och våren 1996 genomfört en enkätundersök- ning som riktat sig till ett hundratal berörda ”intressenter”, dvs. dom- stolar, andra myndigheter, företag, näringslivsorganisationer, kon- sumentorganisationer, advokatbyråer, ekonomisk-juridisk-vetenskap- liga institutioner och samtliga länsstyrelser (enkätfrågor och svar; se bilaga 5).

Vidare har vi arrangerat diskussionsmöten med deltagande av representanter från sådana intressenter som nyss nämnts.

Inforrnellt samråd i skilda frågor har under utredningstiden hållits fortlöpande med företrädare för berörda myndigheter, organisationer m.fl. Vi har också haft överläggningar med utredningen om ökad kon- kurrens i handeln med livsmedel.

Hovrättsassessom Olle Sahlin har enligt särskilt expertuppdrag upprättat en promemoria om process- och instansordningen vilken i stort ligger till grund för kap. 10.

2. Allmänna erfarenheter avseende KL

2.1. På vilket sätt kan man få fram erfaren- heter av KL?

Det är osäkert om det finns några ekonomisk-vetenskapliga metoder för att fastställa verkningama av KL. I varje fall är det för tidigt att försöka utvärdera lagen på det sättet.

Vår kartläggning bygger på erfarenheter och synpunkter från ett stort antal av dem som på skilda sätt berörs av lagen.

Vilka metoder kan användas för att utvärdera ett regelsystem som KL?

När vi har ställt oss den frågan har vi bl.a. försökt få fram om det i andra länder har förekommit undersökningar med en samlad ekono- misk och rättslig bedömning av existerande konkurrenslagstiftning. Någon sådan generell utvärdering av en nationell konkurrenslag tycks dock inte ha gjorts såvitt vi har kunnat utröna.

Vid en mera fullständig utvärdering av en konkurrenslag bör rimligen göras bl.a. ekonomisk-vetenskapliga analyser. Vilka metoder som skulle kunna användas för en ekonomisk-vetenskaplig utvärdering av KL är dock osäkert. En sådan utvärdering kan bara ske efter en längre tid och med stora resursinsatser och är i varje fall inte aktuell vid denna första granskning av KL:s tillämpning.

Vi har valt att, förutom att sammanställa faktiska uppgifter om tillämpningen, inhämta erfarenheter och synpunkter genom att tillfråga drygt etthundra ”intressenter”, som mer eller mindre direkt berörs av KL. Undersökningen har inte gjorts enligt statistiska principer. Som framgått av kap. 1 har skriftliga frågor ställts till myndigheter, företag, näringslivsorganisationer, konsumentorganisationer, advokatbyråer samt ekonomisk- och juridisk-vetenskapliga institutioner. De skriftliga yttranden som vi fått sammanfattas i bilaga 5. Ytterligare synpunkter har anförts muntligen. Resultatet av undersökningen behandlas närmare i det

följande. En allmän kommentar till undersökningsmetoden skall dock göras här.

De tillfrågade berörs i mycket olika grad av KL och ibland på helt skilda sätt. De erfarenheter som svaren redovisar måste självfallet ses mot den bakgrunden. Det är naturligt att bedömningen av hur KL hittills fungerat är olika för olika bedömare och sannolikt är starkt beroende av deras intresseanknytning och av hur de har påverkats av lagen i enskilda fall. De mest omfattande erfarenheterna bör rimligen Konkurrensverket ha såsom tillämpande myndighet.

Svaren ger inte en allsidig bild. De visar dock erfarenheter från många skilda håll: ansvariga myndigheter, företag som direkt berörts av åtgärder enligt KL och mera ”neutrala” organisationer som högskolor och advokatbyråer m.fl. Sammantagna ger därför svaren enligt vår upp- fattning en god belysning av KL och dess tillämpning.

I många svar har tagits upp problem som gäller det sätt på vilket KL har tillämpats i enskilda fall eller på specifika företeelser. Det gäller t.ex. vissa typer av samverkan på bank- och försälqingsområdet, inom byggnadsverksamhet, taxiverksamhet m.fl. branscher och frågor om missbruk av dominerande ställning på post- och teleområdena. Några av dessa problem har vi redovisat i korthet, men som angetts i kap.l kan vi inte gå närmare in på rättstillämpningshågor av detta slag.

2.2. Redovisade erfarenheter

2.2.1. Hur har företag och konsumenter påverkats?

Erfarenheterna hittills är att många företag har ändrat sina avtal och sitt agerande för att uppfylla KL:s krav. Konkurrensbe- gränsningar har alltså undanröjts.

Om KL har påverkat konkurrenstrycket i stort kan knappast mätas. Inte heller några konkreta effekter för konsumenterna kan direkt påvisas.

Andra uppfattningar som framförs är att KL inte motsvarat förväntningarna eller att den haft negativa effekter.

Vissa faktiska effekter av KL är uppenbara. Ett stort antal konkurrens- begränsande förfaranden har upphört. Av svaren till oss framgår att

många företag har omprövat sina avtal och ändrat olika verksamheter så att de skall vara förenliga med KL. Många avtal som prövats av Konkurrensverket har befunnits falla under lagens förbud och inte beviljats undantag. Dessa avtal har främst varit horisontella prisavtal och sådana andra typer av konkurrensbegränsningar som enligt ekonomisk teori har de allvarligaste skadeverkningama.

Vad nu har sagts innebär rimligen att KL påverkat näringslivet i konkurrensfrämjande riktning. I vad mån konkurrenstrycket i stort i den svenska ekonomin därigenom förändrats kan inte bedömas. Det är, som har påpekats i Konkurrensverkets yttrande, tveksamt om det ens är möjligt att mäta detta.

Konkurrensförhållandena i olika branscher har påverkats i varierande grad. Beträffande fördelning av Konkurrensverkets ärenden mellan branscher hänvisas till kap. 3. De erfarenheter som redovisats till oss visar inte att KL och dess tillämpning i och för sig haft särskilt på- tagliga verkningar på konkurrensen i någon viss bransch. Bygg- och anläggningsbranschen kan dock anges som exempel på sektorer där konkurrensförutsättningama synes ha ändrats avsevärt. De svar vi har fått visar att Konkurrensverkets praxis medfört att möjligheterna till samarbete i byggkonsortier har minskat väsentligt. Detta bör i stort innebära att konkurrensen har ökat. Från byggentreprenörshåll anförs dock att det finns negativa verkningar av att mindre företag hindras från att delta i konsortier.

Vad gäller KL:s betydelse för konsumenterna har inte framkommit några direkta erfarenheter. I några svar understryks att den konkurrens- främjande verksamheten på sikt är till fördel för konsumenterna. Svaren visar dock att inga konkreta sådana effekter av KL ännu kan påvisas.

I några yttranden har anförts att KL inte har motsvarat förvänt- ningarna. Vidare har ifrågasatts om inte KL även haft negativa effekter på marknadens firnktion. Bl.a. har anförts att nysatsningar med vissa affärskonstruktioner kan ha hämmats genom förbudsreglemas utform- ning. Det har även uppgetts att KL i vissa fall hindrar mindre företags utveckling genom att de inte får samarbeta, t.ex. därför att ett något större företag också har del i samarbetet. Förutom från byggbranschen har dessa synpunkter anförts från bl.a. handelns sida.

Slutligen kan antecknas att det är en allmänt förekommande uppfattning att KL medför en administrativ börda för många företag och att detta är besvärande särskilt för mindre företag.

2.2.2. Erfarenheter av EG-modellen

Att KL utformats efter EG-modell innebär både för- och nack- delar. KL är, trots att EG-praxis ger viss ledning, ett komplicerat

och svårtolkat regelsystem.

KL har utformats efter modell av EG:s regler, frånsett reglerna om företagsförvärv. De synpunkter på EG-anpassningen som anförts till oss är delvis positiva och delvis negativa. I vissa yttranden anförs att syste- met fungerat väl, och t.ex. Sveriges Industriförbund anser det angeläget att bevara parallelliteten med EG. I andra yttranden ifrågasätts om EG- reglema är lämpade som mönster för regler på en mindre marknad som den svenska. Ibland förordas en omprövning av EG-modellen. Exempel- vis föreslår Handelshögskolan vid Göteborgs universitet att KL ändras så att prövningen blir av mindre formell och mera samhällsekonomisk art. Meningarna är delade även i frågan om det lämpliga i att svenska gruppundantag formuleras i nära överensstämmelse med motsvarande EG-förordningär. Vidare framförs önskemål, främst från handelns sida, om flera inhemska gruppundantag.

I motiven till KL angavs att rättspraxis inom EG borde ge mycken ledning för tillämpningen av KL (prop. 1992/93:56 s. 21). Det framhålls också i några av svaren till oss att EG-anpassningen i det avseendet är en fördel. Detta betyder dock inte att KL uppfattas som lätt att tolka och tillämpa. EG-systemet anses i sig komplicerat, och dessutom måste även andra, ”inhemska”, faktorer beaktas vid tillämpningen av KL. De erfarenheter som redovisats ger en helhetsbild av KL som ett kompli- cerat och svårtolkat regelsystem.

2.2.3. Kunskap om och inställning till KL

Det finns god kännedom om KL:s existens men kunskapen om dess närmare innebörd är sämre. Inställningen till lagen är delvis

positiv men negativ hos vissa, särskilt mindre, företag.

Enligt direktiven skall vi redovisa intressentemas kunskap om och inställning till KL och dess tillämpning.

SIFO har sedan 1993 på Konkurrensverkets uppdrag gjort årliga mät- ningar av kunskaper och attityder hos företag, branschorganisationer,

kommuner och landsting, journalister och advokatbyråer/affärsjurister. Ett sammandrag av mätrringamas resultat publiceras i verkets årsbe- rättelse. En summering från verket av resultaten för 1995 visar följande.

KL:s existens är välkänd bland journalister, affärsjurister, kommuner och landsting, större företag och branschorganisationer. Bland mindre företag är kännedomen om lagens existens betydligt sämre. Bäst kunskaper om lagens innebörd har större företag, journalister och branschorganisationer. De mindre företagen har sämst kunskaper. I princip alla undersökta grupper har dålig kunskap om att KL bygger på förbudsprincipen.

De svar vi har mottagit ger inte någon annan bild än som nu har redovisats. Sammanfattningsvis kan sägas att det är väl känt bland företag och berörda intressenter att KL finns men att kunskapen om lagens innebörd är sämre. Mera ingående kunskap finns bara bland specialister. Kunskapen är generellt sämst hos mindre företag.

Det har i några svar till oss anförts att Konkurrensverkets informa- tion varit värdefull, särskilt i inledningsskedet.

Inställningen till KL och dess tillämpning är enligt SIFO-mätningarna relativt positiv men har delvis utvecklats i negativ riktning. Den mest negativa inställningen finns hos mindre företag. Även i svar till oss påpekas att det har funnits förväntningar på KL som inte inhiats. En vanlig inställning synes vara att KL och dess syften principiellt är positiva men att lagen i praktiken inte är till så stor nytta. Från företagshåll anses den ofta ha orsakat krångel. En advokatbyrå formu- lerar saken så, att ”företagens inställning ofta är negativ då de har svårt att se några för företaget positiva effekter av KL utan bara att KL medför ökade kostnader i form av högre advokatarvoden m.m.”.

2.2.4. Är KL tillräckligt förutsägbar?

KL:s regelsystem ger i stort sett en dålig förutsägbarhet för marknadens aktörer. Ofta krävs specialiserade experter för att tolka lagen.

Enligt direktiven skall vi redovisa synpunkter och erfarenheter i frågan huruvida KL ger tillräcklig förutsägbarhet för marknadens aktörer. De erfarenheter som redovisats för oss i denna fråga ger en tämligen entydig bild: förutsägbarheten är dålig. Det får väl dock antas att detta inte gäller när det är fråga om förfaranden som utgör klara överträdelser

av lagen, exempelvis långtgående samarbete i typiska karteller eller uppenbara diskrimineringsåtgärder från dominerande företag.

Vid tillkomsten av KL anfördes att det på grund av överensstämmel- sen med EG-reglema skulle vara lättare för företagen att planera än med två olika regelsystem (prOp. 1992/93c56 s. 62-63). Som nämnts angavs också att rättspraxis inom EG skulle ge ledning vid tillämpningen av KL (prop. s. 21). Om dessa uttalanden innebar ett antagande om att det skulle bli relativt lätt att förutsäga lagens innebörd i olika fall, får konstateras att antagandet var för optimistiskt. Enligt de erfarenheter som redovisats krävs ofta specialiserade experter för att bedöma frågor om hur lagen skall tolkas. I många fall kan inte ens experter ge klara svar, men de har givetvis betydande ledning av i första hand EG-rätten, de allmänna råd m.m. som Konkurrensverket meddelat med bl.a. EG- regler som grund samt de många besluten från verket.

2.2.5. Har Konkurrensverket styrt rättsutvecklingen?

Konkurrensverket har spelat en ledande roll vid KL:s tillämpning. Mera vägledande domstolspraxis efterlyses av både verket och andra.

I våra direktiv hänvisas till att det i samband med KL:s tillkomst uttrycktes farhågor för att Konkurrensverket skulle komma att styra rättsutvecklingen. Det är något oklart vad dessa farhågor närmare har inneburit. Kanske har de delvis varit liktydiga med ett allmänt ifrågasät- tande av verkets centrala roll vid KL:s tillämpning. 1 svaren till oss har dock — även om viss kritik har riktats mot verkets bedömningar och handläggning mera framhållits vikten av att prövningen sker i en instans med expertkunskap på området.

Konkurrensverket har meddelat åtskilliga anvisningar om KL:s tillämpning i förrn av allmänna råd m.m. Erfarenheterna visar att dessa anvisningar i hög grad är styrande vid lagens tillämpning, särskilt som de i stor utsträckning motsvarar anvisningar som meddelats inom EG. Att verket meddelar anvisningar av detta slag har inte i och för sig föranlett kritik. Tvärtom har från flera håll sagts att anvisningar från verket behövs i flera avseenden.

De ovannämnda farhågorna kan ha gällt risken för att prövningen inte skulle bli helt allsidig och objektiv med hänsyn till att Konkurrens- verket har såväl polis- och åklagarliknande uppgifter som besluts-

funktioner. Denna risk har inte direkt tagits upp i svaren till oss, och det kan påpekas att den ju i vart fall motverkas av bl.a. överldagandemöjlig- heten.

Sannolikt har farhågorna främst gällt risken för att Konkurrensver- kets avgöranden uppfattas som ”det sista ordet”, trots att de inte har rättslig prejudikatverkan. Exempelvis kan praktiska olägenheter uppstå om principer som verket tillämpat under avsevärd tid kullkastas vid en domstolsprövning. Hittills har Konkurrensverket avgjort hundratals ärenden enligt KL, medan domstolarna bara fått till prövning ett mindre antal frågor, ofta av formell art. Den uppfattning som redovisas i svaren till oss är att bristen på vägledande domstolsavgöranden är besvärande.

2.3. Överväganden

2.3.1. Principiella synpunkter

En samhällsekonomisk utvärdering av KL kan bara göras på lång sikt. Lagen bör ses i ett internationellt perspektiv och mot bakgrund av en delvis osäker ekonomisk teori.

Det är svårt att avgöra hur en konkurrenslagstiftning bör vara utformad för att ge bästa resultat.

I våra direktiv anges att vi inte skall ifrågasätta KL:s grundkonstruktion. Det anges även att det är för tidigt att utvärdera lagen mera fullständigt. De erfarenheter som olika intressenter redovisat till oss bestyrker detta. Vi vill understryka att en samhällsekonomisk bedömning av KL och dess effekter bara kan göras på lång sikt.

Det kan vara skäl att framhålla det internationella perspektivet när KL diskuteras principiellt. Inte bara därför att företagens verksamhet ofta är internationell utan också därför att själva lagstiftningen har många internationella aspekter. EG:s regler gäller över gränserna och KL är utformad efter mönster av EG-reglema, och dessutom finns konkurrenslagstiftning av likartat slag i så gott som alla industrialiserade länder. KL bör därför inte bedömas enbart med hänsyn till inhemska svenska förhållanden. Det finns en internationell erfarenhetsbakgrund och utveckling som bör beaktas, och KL bör sättas in i detta samman- hang.

Konkurrensrätten har under efterkrigstiden utvecklats starkt i många länder och utgör ett omfattande rättsområde med internationell prägel. Det har utbildats en viss gemensam begreppsapparat med grundläggande systematik och bedömningsmetoder. Rättsområdet är dock under ständig utveckling och bedömningarna, såväl ekonomiska som juridiska, är ofta osäkra. I många avseenden finns olika uppfattningar både i teori och i praktik. Detta gäller delvis även i fi'åga om centrala bedömningsprin- ciper. Som exempel kan nämnas att en diskussion pågår både i EG och i USA om vilka konkurrenseffekter vertikala avtal har och hur de skall bedömas konkurrensrättsligt. Vissa typer av sådana avtal, som i euro- peiska rättsordningar ansetts vara konkurrensbegränsande, har i USA inte alls betraktats som konkurrensbegränsningar.

De nu berörda förhållandena kan här inte diskuteras i detalj, men ett par uttalanden från tidigare utredningar skall återges till ytterligare belysning av den ekonomiska bakgrunden.

I ”Konkurrens, regleringar och produktivitet”, expertrapport nr 7 till Produktivitetsdelegationen, 1991, anförs följande (5. 19).

”Aven med modern nationalekonomisk teori är det svårt att säga något bestämt om hur stora negativa effekter som olika slag av konkurrensbe- gränsningar har på den samhälleliga välfärden. Det är heller inte säkert från teoretiska utgångspunkter att ett offentligt ingripande i syfte att motverka en konkurrensbegränsning faktiskt medför en samhällsekono- misk förbättring. --- På nästan alla marknader finns ett stort antal ”imperfektioner” samtidigt, och det kan då tänkas att ett ingrepp, riktat mot en sådan, förstärker den negativa effekten av någon annan, eller att ingreppet i sig själv medför snedvridningseffekter. Slutsatsen blir närmast att den negativa effekten av en konkurrensbegränsning får bedömas från fall till fall.”

I Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) ”Nya villkor för ekonomi och politik”, Bilagedel l, betonas också (s. 260 f), att specifika omständigheter har betydelse för hur olika konkurrensbe- gränsande företeelser skall bedömas. Det framhålls dock att det råder tämligen stor samstämmighet om vissa allmänna principer.

”Teorin pekar således mot en konkurrenspolitik som är mycket restrik- tiv vad gäller horisontellt samarbete, men som är återhållsam vad gäller generella förbud mot vertikala konkurrensbegränsningar. Detta innebär att konkurrenspolitiken med nödvändighet måste ha starka inslag av diskretion, med möjligheter till selektiva ingrepp från de konkurrens- övervakande myndigheterna. En renodlat diskretionär konkurrenspolitik möter dock en rad problem i praktiken. För att möta dessa problem bör politiken så långt som möjligt kodifieras i klara regler för lagtolk-

ningen.”

I sammanhanget kommenteras i betänkandet också KL. Det anförs (s. 265) att den nya KL förbjuder ett antal företeelser per se och i så måtto kan ses som ett steg bort från en diskretionär konkurrenspolitik. Men lagen är ändå i huvudsak konsistent med de allmänna principer som skisserats, anförs det.

”För det första riktar sig vissa av de nya förbuden mot horisontella överenskommelser, vilka som nämnts anses ha övervägande negativa konsekvenser. För det andra är lagen genom möjligheterna till undantag från ett flertal förbud i stor utsträclming de facto diskretionär. Den tillåter t.ex. effektivitetsöverväganden både i samband med vertikala konkurrensbegränsningar och företagsförvärv.”

En blick på konkurrenslagstiftningen i olika länder visar att det för lagstiftning på detta område finns många skilda modeller, även om en harmonisering sker i Europa under inflytande av EG-reglema. Vissa grunddrag är självfallet gemensamma för alla lagar. Men sakinnehållet i reglerna skiljer sig betydligt länderna emellan. De lagtekniska och in- stitutionella lösningarna varierar ännu mer.

Som angetts under 2.1 har såvitt känt inga generella utvärderingar av olika lagstiftningsmodeller gjorts. Hur lagstiftning på konkurrensområdet bör vara utformad för att ge bästa resultat är alltså i praktiken svårt att avgöra. Även erfarenheterna av KL visar att frågorna om konkurrens och konkurrenslagstiftning är mycket komplicerade och sannolikt avsevärt mera svårbedömda än som kom till uttryck när lagen infördes.

2.3.2. KL:s verkningar från ekonomisk synpunkt

KL:s ekonomiska verkningar hittills är begränsade men bedöms i huvudsak som positiva. Också andra faktorer än KL har stor betydelse för konkurrensen.

Effekter på ekonomin i stort

Som framgått under 2.2.1 kan inte fastslås att KL hittills haft några effekter på konkurrenstrycket i stort i den svenska ekonomin eller någon märkbar effekt för konsumenterna. Om dessa förhållanden kan mätas med vetenskapliga metoder är osäkert. I varje fall finns det inte skäl att aktualisera sådana mätningar förrän lagen har gällt en längre tid.

Det har förekommit uppgifter om att den allmänna svenska ekono- miska utvecklingen under de senaste åren kan ha hämmats av det sätt

på vilket KL har tillämpats. Därvid har antytts bl.a. att ”för många” undantag har beviljats från lagens förbud. Det är dock helt obestyrkt att något samband av detta slag skulle finnas. Detta framstår inte heller som sannolikt, när jämförbara förhållanden i andra länder (såsom Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Tyskland, Schweiz) beaktas. Det förhållandet att konkurrens i och för sig har grundläggande betydelse för marknadsekonomi och ekonomisk tillväxt betyder inte att det finns ett direkt samband i ett kortsiktigt perspektiv mellan tillämpningen av konkurrenslagstiftning och den ekonomiska utvecklingen i olika länder.

I prop. 1992/93:56 framhölls (bl.a. s. 4) att konkurrensen var otillräcklig inom viktiga delar av den svenska ekonomin. Detta angavs bero på regleringar, importhinder och konkurrensbegränsningar. Uttalan- dena torde främst ha byggt på branschutredningar som dåvarande Statens pris- och konkurrensverk (SPK) gjort på uppdrag av Konkur- renskommittén. Dessa redovisas i betänkandet SOU 1991:59 Del 1, med en sammanställning i tabellforrn på s. 165-166.

KL har som angetts under 2.2.1 haft vissa effekter på förfaranden av företag. Men lagen kan bara till en del påverka konkurrensförhållandena. Som angavs i propositionen (s. 6) är en skärpt konkurrenslagstiftning endast ett av många medel för att fiämja tillväxt och effektivitet på den svenska marknaden. Vissa av de erfarenheter som redovisats för oss tyder på att det har funnits orealistiskt stora förväntningar på den nya KL.

I många svar till oss, både från företag och myndigheter, framhålls att stora brister i konkurrensen föreligger på grund av Offentliga åtgärder av olika slag. Detta berörs i kap. 9. Det kan ifrågasättas om inte sådana åtgärder har större betydelse från konkurrenssynpunkt än de förfaranden som omfattas av KL. Redovisade erfarenheter talar för att det är så i varje fall när det gäller mindre företags konkurrenssituation.

Effekter på konkreta konkurrensbegränsningar

KL har främst en preventiv funktion, dvs. lagen skall genom sin existens avskräcka från konkurrensskadliga förfaranden. Vilken kvantitativ betydelse detta har haft i praktiken är inte möjligt att avgöra. Som framgått under 2.2.1 har dock många konkurrensbegränsande för- faranden upphört på grund av KL.

Konkurrensförhållandena i olika branscher, som berörts något under 2.2.1, förändras fortlöpande genom den ekonomiska utvecklingen, före- tagens egna åtgärder och offentliga ingrepp. Tillämpningen av KL kan här spela en större eller mindre roll. Till de branscher vars konkurrens-

förhållanden främst diskuterats hör jordbruket och livsmedelssektom samt byggbranschen, vilka utreds i särskild ordning. Vi går inte närmare in på konkurrenssituationen i dessa eller andra enskilda branscher. I huvudsak bör dessa förhållanden ses på lång sikt, och i den mån fråga är om KL:s tillämpning i sammanhanget ankommer bedömningarna på de rättstillämpande organen.

Finns det då i näringslivet många hemliga konkurrensbegränsningar? Uppgifter har förekommit om att det finns allvarliga konkurrensbegräns- ningar som utomstående inte känner till och som borde föranleda in- gripande med stöd av KL. Uppgifterna har såvitt vi kunnat finna inte konkretiserats. Men det framstår ändå som högst sannolikt att oupp- täckta otillåtna konkurrensbegränsningar förekommer i Sverige — liksom förbjudna förfaranden, enligt vad som då och då avslöjas, förekommer i EG och i andra länder. Det är dock omöjligt att säga om detta är ett omfattande och allvarligt samhällsproblem i vårt land.

Dessa frågor kan inte närmare klarläggas inom ramen för vår utredning. Detta är en uppgift för Konkurrensverket som ansvarig myndighet med specialkunskap på området. Inom verket pågår också arbete med uppgiften, som kräver betydande resurser och innefattar utredningsarbete av bl.a. polisiär art. Vi förordar att ökade resurser för bl.a. sådana utredningar skapas genom förenklingar i annan handlägg- ning hos verket. Förslag om det läggs fram i det följande.

2.3.3 Lagstiftningstekniken. Förbudsprincipen och EG-modellen.

Det måste antas att KL genom förbudsreglema har en stark preventiv effekt. Samtidigt innebär de generella förbuden betydande tolknings- och tillämpningsproblem. Dessa synes till stor del ofrånkomliga men möjliga förenklingar i regelsystemet bör göras. Tillämpningsproblemen bör bli något mindre med tiden.

Det kan ifrågasättas om det var den bästa lösningen att utforma KL i så nära överensstämmelse med EG:s regler som skedde. Det är dock knappast nu aktuellt att i väsentliga avseenden frångå EG-modellen.

Ett huvudintryck av vår undersökning är, som framgått under 2.2.2, att KL:s regelsystem är komplicerat och svårtillämpat.

En väsentlig förklaring till detta är att de ekonomiska förhållanden som lagen rör är synnerligen mångskiftande och svåra att överblicka. Det torde vara omöjligt att fånga dessa förhållanden i enkla och klara lagregler (jfr t.ex. Bemitz, Marknadsrätt, s. 19-24 och 39, och Wahl, Konkurrensförhållanden, s. 50—55, jfr även 2.3.1 ovan om svårigheterna att i den ekonomiska teorin formulera generella regler för vad som är skadlig konkurrensbegränsning). Självfallet bör ändå — eller kanske just därför — stor uppmärksamhet ägnas åt lagstiftningstelmiken.

Att KL utformades med EG-reglerna som förebild betydde att för- budsprincipen, med generella förbud, lades till grund för svensk konkur- rensrätt i stället för den tidigare i huvudsak tillämpade missbruksprin- cipen. Denna principövergång har viktiga följ der oavsett förhållandet till EG-rätten. Allmänt kan sägas att direktsanktionerade förbudsregler medför betydligt större lagtekniska problem än regler som bygger på missbruksprincipen.

Förbudsprincipen

Förbudsprincipen har stora fördelar: * Ett uttryckligt förbud, i förening med stränga sanktioner, anses ha en stark preventiv effekt. Det avskräcker alltså företagen från konkur- rensskadliga beteenden.

* En annan fördel som brukar anges är att förbudsprincipen, i motsats till missbruksprincipen, innebär att det av lagtexten framgår vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet. * Förbudet är också effektivt i den meningen att ingen bevisning om skadeeffekter behöver läggas fram.

Förbudsprincipen har också väsentliga nackdelar:

* Den formella juridiska gränsdragning som ett förbud innebär kan i de enskilda fallen ge resultat som inte är motiverade sakligt-ekono- miskt. * Om gränserna för det otillåtna skall bli tydliga krävs ett detaljerat regelsystem, vilket i sig kan vara en nackdel. * Det är tveksamt i vilken utsträckning man faktiskt kan skapa klara regler som undanröjer tolkningsproblemen och skapar fullgod rättssäkerhet. * De rättsliga problemen kan endast delvis undanröjas genom regler om undantag från förbuden.

Förbudsbestämmelsen i 6 & KL är mycket generellt formulerad även om den innehåller viss exemplifiering. Innebörden är att avtal m.m. som begränsar konkurrensen principiellt är förbjudna. Förbudet är formulerat på väsentligen samma sätt som EG:s motsvarande förbud. Utformningen medför i enlighet med det nyss anförda betydande tolkningsproblem därför att de ekonomiska förhållanden som förbudet avses gälla knap- past kan beskrivas tillfredsställande i juridiska termer.

Bl.a är själva begreppen konkurrens och konkurrensbegränsning i många fall oklara från juridisk synpunkt. Det är redan därför svårt att fastställa innebörden i ett förbud som enligt sin lydelse generellt avser företeelser som begränsar konkurrensen. Ett typexempel är selektiv dis- tribution, som kan minska konkurrensen i &åga om den distribuerade produkten (inommärkeskonkurrensen) men ev. skärpa konkurrensen med andra, liknande produkter (mellanmärkeskonkurrensen). Skall en sådan företeelse anses falla under förbudet eller ej? De fall av samverkan mellan mindre företag som nämnts under 2.2 kan vara liknande tveksamma fall.

Generella förbud mot konkurrensbegränsningar är vidare i själva verket avsedda att bara gälla sådana begränsningar som har effekter av viss omfattning. I 6 & KL anges uttryckligen att förbudet avser avtal som påverkar konkurrensen på ett märkbart sätt. Också detta kriterium medför bedömningsproblem, som gäller marknadsandelar m.m.

De nu berörda förhållandena har gjort det nödvändigt med en mängd undantag, grupp- och individuella, från det principiella förbudet. De har vidare medfört behov av omfattande anvisningar rörande reglernas närmare innebörd i olika fall.

Att också förbudet i 19 & KL, som avser ”missbruk av en domine- rande ställning”, medför avsevärda tolkningsproblem är med hänsyn till bestämmelsens allmänna ordalag närmast självklart. Exemplifreringen i bestämmelsen anger i stort förbudets inriktning men skapar ingen klarhet om dess räckvidd.

KL:s regler om prövning av företagsförvärv faller utanför för- budsprincipens tillämpning. Förvärven prövas — liksom i EG — från fall till fall enligt en ”missbruksmodell”.

Även EG-rätten är komplicerad

Tolknings- och tillämpningsproblemen är till stor del ofrånkomligt för- knippade med generella förbud av den typ som KL innehåller. De finns givetvis även i fråga om motsvarande bestämmelser i EG-rätten. De har där varit aktuella under en lång följd av år och i någon mån lösts genom

praxis och preciseringar i föreskrifter och anvisningar med olika beteckningar och karaktär. Ändringar sker kontinuerligt i dessa be- stämmelser. Syftet är ofta att möjliggöra en smidigare tillämpning av förbudsreglema. I något av de svar vi fått betecknas utvecklingen som ett närmande till missbruksprincipen.

Det kan sålunda konstateras att EG:s regelsystem på konkurrensom- rådet är långtifrån idealiskt som förebild. Därför kan ifrågasättas om det var den bästa lösningen för svensk del att utforma KL i så nära överensstämmelse med EG:s regler som skedde. Detta ifrågasattes för övrigt redan vid lagens tillkomst av bl.a. Svea hovrätt och Stockholms universitet — juridiska fakultetsnämnden (jfr prop. 1992/93:56 s. 229 —232). Skälen till den valda lösningen angavs ganska kortfattat i lagmotiven (prop. 1992/93:56 s. 19), och problemen med lagstiftnings- tekniken berördes föga. Det torde inte ha övervägts mera ingående i vilken utsträckning EG-reglemas materiella innehåll och formerna för deras tillämpning skulle passa in på svenska förhållanden.

Finns någon bättre lagstiftningsmodell?

Men man kan knappast peka på någon annan förekommande modell för nationell konkurrenslagstiftning som med säkerhet skulle vara en bättre förebild. Kanske är det omöjligt att formulera en konkurrenslag på ett sätt som är helt tillfredsställande från såväl ekonomisk som rättslig syn— punkt. EG:s regelsystem har dock genomförts för gemenskapen och tjänar också som förebild för den nationella lagstiftningen i åtskilliga länder.

Det kan i detta läge knappast vara aktuellt att göra ändringar i KL som innebär att EG-modellen i väsentliga avseenden frångås. Intema- tionell rättslikhet i fråga om materiella regler har självklart ett värde, särskilt parallelliteten inom EG.

Fortsatt EG-anpassning?

Vi utgår således från att KL:s utformning efter EG-modell skall bestå, såsom också är förutsatt i våra direktiv. Tillämpningsproblemen får antas minska något med tiden allteftersom praxis och klarare riktlinjer för tolkningen utvecklas. Det bör dock vara möjligt och lämpligt att vid tillämpning och eventuella ändringar av KL inte okritiskt följa EG-rätten i alla avseenden om det finns bättre eller enklare inhemska svenska lös-

ningar. Överensstämmelsen med EG-reglema har ju f.ö. aldrig varit, och kan inte vara, fullständig.

Det kan påpekas att även i Storbritannien har föreslagits att den nationella lagen skall anpassas till EG-reglema. Där övervägs dock mera flexibla förbudsregler. Utvecklingen av detta brittiska lagstiftnings- ärende, som ännu inte är avgjort, torde vara intressant att följa även för svensk del.

En särskild fråga rörande förhållandet till EG-systemet är hur nära de svenska gruppundantagen bör följa EG:s. Denna fråga bör enligt vår mening lösas med samma allmänna utgångspunkter som nyss angetts, dvs. i princip EG-anpassning men om möjligt med flexibilitet och förenklingar. Gruppundantagen prövas emellertid fortlöpande på departe- mentsnivå och tas inte upp närmare här.

Beträffande reglerna om företagsförvärv finns möjligen skäl att närmare anpassa KL till EG-reglema. Denna fråga behandlas i kap. 5.

En viktig skillnad mellan KL och EG—reglerna

En väsentlig skillnad finns mellan EG och Sverige i fråga om den prak— tiska tillämpningen av konkurrensreglema. EG-kommissionen kan ofta underlåta att fatta beslut om anmälda avtal eller kan pröva dem i informell ordning. Detta är i regel inte möjligt för Konkurrensverket, något som i hög grad bidrar till att handläggningen av ärenden enligt KL ännu mer än tillämpningen av EG:s regler — framstår som utdragen och krånglig. Dessa frågor och förslag till ändringar behandlas närmare i kap. 7.

2.3.4. Kunskap och information. Behov av vägledande praxis

Kunskapen om KL hos företagen är, som framgått under 2.2.3, ofull- ständig. Detta är knappast förvånande med hänsyn till att detär svårt att sätta sig in i och tolka lagen. Mot den bakgrunden är det också för- klarligt att inställningen till lagen bland de berörda delvis är negativ.

Avgöranden och anvisningar från Konkurrensverket torde ha värde som vägledning för företagen även om de kan ändras av domstol. Det är lmappast en nackdel att verket i viss mening ”styr rättsutvecklingen” på detta sätt. En särställning i detta avseende har dock icke-ingripande- beskeden. Dessa behandlas närmare i kap. 7, där vi föreslår att de skall avskaffas.

En viktig förutsättning för att kunskapsläget i fråga om KL skall förbättras är, som framgått under 2.2.3, att lagens innebörd klargörs mera genom praxis. Det är sålunda angeläget att Konkurrensverkets beslut överklagas i sådan omfattning att en auktoritativ rättspraxis utbildas i domstolarna. Det är därför önskvärt att överklagandemöjlig- heten utnyttjas när tolkningsfrågor av intresse föreligger. Detta är i första hand berörda företags sak men i lagstifirringen bör inte finnas regler som onödigt försvårar överklaganden, t.ex. olämpligt utformade regler om rättegångsfrågor och sekretess. Detta tas upp i kap. 10.

Konkurrensverkets allmänna information om KL synes ha god kvalitet. Verkets inledande information vid lagens införande har enligt vad som framkommit vid vår undersökning mottagits väl. Verket ger vidare ut pressmeddelanden och nyhetsbrev med löpande information om aktuella ärenden och beslut samt tidskriften Konkurrens med mera utförliga rapporter, diskussionsinlägg m.m. Särskild information ges vidare i undersökningsrapporter och liknande. Även datoriserad informa- tion är tillgänglig. Också länsstyrelserna kan spela en betydande roll som informationsförmedlare.

Den som har en grundkunskap om KL kan genom denna information följa utvecklingen väl. Det är dock knappast realistiskt att tänka sig att kunskaperna om KL ute i företagen kan bli särskilt ingående, utom bland specialintresserade och experter. Men det finns inte heller någon anledning att tro att kunskaperna är sämre än i fråga om annan lagstiftning av betydelse för företagen, t.ex. på miljöområdet.

2.3.5. Slutsatser och förslag

Mot bakgrund av vad som anförts under 2.3.1—4 är vår huvudsakliga slutsats att KL:s regelsystem, även om det medfört att konkurrens-

begränsningar undanröjts, har betydande svagheter. Det bör förenklas och förtydligas, så långt detär möjligt. Vår uppgift är emellertid inte att pröva KL:s grundläggande konstruktion.

Huvudpunkter i våra förslag är följande:

* EG-modellen för regelsystemet bör i huvudsak behållas men följas mera flexibelt. Den internationella utveckligen i fråga om lilcnande lagstiftning (särskilt i Storbritannien) bör bevakas med sikte på möjliga förbättringar av KL. * KL bör ändras så att Konkurrensverket kan ägna mindre tid åt ärenden om anmälda avtal m.m. som inte har så stor vikt. Detta före- slås ske genom att 13 5 KL ändras så att s.k. automatiska undantag blir vanligare medan reglerna om icke-ingripandebesked avskaffas.

* Reglerna om företagsförvärv bör effektiviseras och, efter ytterligare utredning, omarbetas. Möjligen bör de anpassas närmare till EG:s regler, men även alternativ bör övervägas. * Process- och instansordningen bör ändras så att konkurrensfrågor prövas snabbare och effektivare. Därigenom utbildas också mera rättspraxis och klarare regler. * Konkurrensverket bör, genom att regelsystemet ändras enligt före- gående tre punkter, få större resurser för egna undersökningar och initiativ. * Sekretessreglema i domstol bör vara desamma som hos Konkurrens- verket för att inte vara ett hinder mot överklaganden * I KL bör göras vissa ytterligare ändringar som förtydligar lagen. Förslagen i olika delfrågor motiveras närmare i de följande kapitlen och i en särskild författningskommentar.

_ m. '.H ..) strängad! 'rr Hh'In:.rJJ'rirn-ril ehm-Ei &? A.I." 'i'.":

'_ia. mim”

, , _ ajg-£ hem:-u.-

; li *,- fll-Trä: "rl"?

wat—vii»... "" iq. Han,” JH] "

3. Förbudet mot konkurrens- begränsande samarbete

I detta kapitel redovisas avtal och förfaranden som har prövats med avseende på 6 & KL.

Det finns både positiva och negativa erfarenheter av tillämp- ningen. Tolkningsproblem har &amhållits, bl.a. svårigheter att bedöma vad som är relevant marknad. Vi konstaterar att dessa rättstillämpningsproblem inte kan lösas genom åtgärder av generell karaktär. Men det finns behov av normer, framför allt genom domstolspraxis.

Kritik har framförts mot tillämpningen av den s.k. bagatellregeln. I fråga om denna regel väntas emellertid läget bli ändrat på grund av att EG:s motsvarande regler är under omarbetning.

Bagatellregeln torde ha varit övervägande positiv för små och medelstora företag. Det är dock tveksamt i vad mån KL främjat sådana företags verksamhet. Denna fråga kan knappast bedömas klart förrän på längre sikt efter mera djupgående undersökningar.

3.1. Inledning

Enligt direktiven skall vi kartlägga och sammanställa erfarenheter av KL. Vi skall därvid kartlägga vilka olika typer av avtal och förfaranden som har prövats av Konkurrensverket i fråga om det grundläggande förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 & KL) samt vilka branscher och företagstyper dessa ärenden gällt.

Vi skall särskilt uppmärksamma hur den s.k. bagatellregeln hittills har tillämpats och hur stor betydelse kvantitativa kriterier haft i prövningen. Vi skall också särskilt uppmärksamma hur tillämpningen av

denna regel påverkat möjligheten att etablera nya företag och möjlig- heten för små och medelstora företag att växa genom samverkan.

En sammanställning av olika typer av avtal och förfaranden som prövats har gjorts inom Konkurrensverket och har utgjort underlag för kartläggningen av olika avtal och förfaranden.

De väsentligaste delarna av resultatet av denna kartläggning redovisas nedan under avsnitt 3.3.1.

3.2. Förbudets närmare innebörd

Enligt 6 & KL gäller som huvudregel förbud mot avtal mellan företag om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller som ger ett sådant resultat. Med företag avses i lagen också en sammanslutning av företag. Vad som sägs om avtal skall enligt 3 & KL också tillämpas på beslut av sammanslutning av företag och samordnade förfaranden av företag. Förbudsregeln är utformad efter förebild av artikel 85 i Romfördraget.

I fråga om den närmare innebörden av det generella förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete uttalas i lagmotiven (prop. 1992/93 : 56 s. 19 f) bl.a:

”Vårt förslag om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete riktar sig mot avtal mellan minst två företag, beslut av sammanslutningar av företag och samordnade förfaranden (avtalskriteriet) och gäller om avtalet etc. har konkurrensbegränsande syfte eller verkningar (konkur- rensbegränsningskriteriet).

Förbudet innebär en övergripande rättslig reglering som träffar alla varierande former av konkurrensbegränsande samarbete. Förbudet träffar såväl avtal mellan företag i samma led (horisontella avtal) som avtal mellan exempelvis tillverkare och deras återförsäljare (vertikala avtal).

Vad som är en konkurrensbegränsning avgörs i det enskilda fallet. Därvid kan alltså redan avtalets syfte vara avgörande. I sista hand förutsätter konkurrensbegränsningslctiteriet ett s.k. konkurrenstest, dvs. en närmare prövning av avtalets påverkan på konkurrensen på den relevanta marknaden. Vid detta konkurrenstest, som vid prövningen av detta kriterium görs mer schablonmässigt, får den situation som råder vid en effektiv konkurrens tjäna som måttstock. En sådan kan i princip anses föreligga om antalet säljare inte är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är för differentierade, företagen inte handlar i samför- stånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering.

Aven om förbudet alltså är heltäckande för alla former av konkur- rensbegränsande samarbete är det emellertid givet att det finns vissa typer av samarbete som i särskilt hög grad är negativa för konkurrensen, exempelvis avtal om priser, produktions- och utbudsbegränsningar av olika slag samt uppdelning av marknader. Vårt förslag innehåller därför

liksom artikel 85.1 en exemplifierande uppräkning av sådana typiskt sett farliga avtalstyper.”

Enligt 6 5 andra stycket KL gäller förbud mot konkurrensbegränsande

samarbete särskilt för sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. I motiven (prop. s. 73 ff) redogörs närmare för de avtalstyper etc. som sålunda efter mönster av EG-rätten bedöms vara särskilt negativa för konkurrensen:

Inköps— eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs (punkten I )

”Prisöverenskommelser innebär till sin natur ett hämmande av konkur- rensen, eftersom priset är det viktigaste medlet när det gäller att konkurrera. Det finns därför anledning att se särskilt strängt på sådant samarbete. Av lagtexten framgår detta av att även överenskommelser som indirekt fastställer priser kan falla under förbudet i denna paragraf.

Punkten omfattar till en början horisontell prissamverkan, dvs. prissamarbete mellan företag i samma försäljnings- eller inköpsled. Samverkan kan gälla hela priset eller bara en del av det. Det kan också gälla samarbete i fråga om rabatter och andra affärsvillkor. Konkurren- sen kan också hämmas om samarbetet bara avser vissa basvärden från vilka individuella priser sedan kan beräknas.

Det saknar betydelse om samverkan mellan företagen sker direkt mellan dem eller i en säljorganisation, inköpsorganisation eller mot- svarande.

Samverkan mellan konkurrenter och potentiella konkurrenter kan även ske i en branschförening och därvid komma till uttryck i före- ningens stadgar eller på annat sätt.

Avtalen etc. behöver inte vara bindande på så sätt att företagen måste hålla visst pris för att falla under förbudet. Aven rekommendationer om priset s.k. cirkaprislistor kan vara förbjudna. Också ren information om priser mellan konkurrenter kan vara för- bjudna. Det kan gälla även om informationen endast avser kostnader,

framför allt om man kan sluta sig till att det underliggande syftet är att försvaga priskonkurrensen.

Andra typer av avtal som direkt eller indirekt kan begränsa priskon- kurrensen är t.ex. avtal om att inte avvika från publicerade priser, inte ge allmänheten kännedom om avvikelser från publicerade priser, inte ge annat än kostnadsrelaterade rabatter eller att inte sälja funder kost- nademai

Samarbete mellan företag i samband med anbudstävling i fråga om anbudssumma, förskott eller kreditvillkor (s.k. anbudskarteller) omfattas också av denna punkt, liksom avtal om att konsultationer skall ske innan anbud lämnas.

Till förfaranden som kan vara förbjudna enligt punkten hör även vertikala avtal i form av s.k. bruttoprissättning.”

Produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be— gränsas eller kontrolleras (punkten 2)

”Produktionen kan begränsas eller kontrolleras genom flera olika typer av avtal. Här kan nämnas avtal enligt vilka berörda företag endast får producera en viss mängd av en produkt, s.k. kvoter. Sådana avtal kan ofta innehålla klausuler om skyldighet att betala vite vid överproduktion eller att få kompensation vid underproduktion.

Genom specialiserings- och rationaliseringsavtal, varigenom en avtalspart åtar sig att producera vissa produkter medan den andra åtar sig att producera andra produkter, kan produktionen kontrolleras. Avtal om gemensam produktion kan leda till att produktionen begränsas eller kontrolleras.

En särskild typ av avtal som kan leda till begränsningar i produk- tionen är avtal om tekniska normer. Sådana avtal kan hindra avtalspar- terna från att sälja differentierade produkter. De kan också begränsa teknisk utveckling. Lämnas emellertid avtalsparterna frihet att avvika från normen eller att tillverka eller sälja produkter som avviker från denna torde avtalet normalt vara tillåtet. Likaså om normerna är objektivt försvarliga med hänsyn exempelvis till skyddet för konsumen- terna.

Också marknaden kan begränsas och kontrolleras på många sätt. Genom exklusivavtal, varigenom vissa tillverkare åtar sig att bara leverera till vissa grossister som i sin tur kan avtala att bara leverera till vissa återförsäljare, blir hela distributionskedjan kontrollerad.

Vidare kan marknaden begränsas eller kontrolleras genom patent- licensavtal eller återförsäljaravtal som föreskriver inom vilka områden licenstagaren eller återförsäljaren får sälja.

Varumärkeslicenser som föreskriver för vilka typer av varor licens- tagaren får använda ett varumärke eller inom vilka geografiska områden han får sälja de varor som varumärket avser, kan också innebära att marknaden kontrolleras och begränsas. Likaså kan kollektiva bojkottak- tioner leda till att marknaden begränsas och kontrolleras.

Avtal som begränsar ett företags frihet att marknadsföra produkter kan begränsa marknaden.

Samarbete i form av utjämning av förluster mellan företag vid exportförsäljning kan innebära en begränsning av marknaden. Ett sådant samarbete kan också indirekt påverka prissättningen och därför falla under punkten 1.

Forskning och utveckling är viktiga faktorer i konkurrensen. Genom att företag kommer överens om att slå samman sina forsknings- och utvecklingsaktiviteter i en gemensam organisation kan forskning och utveckling kontrolleras och begränsas. Innebär överenskommelsen att parternas frihet begränsas eller att en part hindras att uppnå försteg framför andra avtalsparter beträffande forskning och utveckling kan överenskommelsen vara förbjuden. En omständighet att beakta vid bedömningen är ocksåi vilken mån överenskommelsen i konkurrenshän- seende påverkar andra än avtalsparterna.

Avtal om forskning och utveckling kan å andra sidan ofta leda till positiva effekter så att undantag enligt 8 5 kan beviljas.

Genom sammanslagning av produktionsenheter kan investeringar kontrolleras.

Under denna punkt hör också överenskommelser mellan två eller flera företag om att något av dem skall avstå från att lämna anbud vid en anbudstävling.”

Marknader eller inköpskällor delas upp (punkten 3)

”Överenskommelser om uppdelning av marknader är i allmänhet av den naturen att de hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.

En uppdelning bland företag av marknader innebär ofta en kontroll av produktionen eller marknaden och faller därför under punkten 2. Om emellertid två eller flera företag startar ett gemensamt försäljningskontor och kommer överens om i vilka proportioner försäljningen skall delas upp mellan dem, så behöver detta inte alltid innebära att de kontrollerar eller begränsar marknaden, även om de genom överenskommelsen delar upp den mellan sig. Ett sådant förfarande kan därför omfattas av denna punkt. Motsvarande kan gälla ett avtal mellan företag där inköp av varor delas upp i kvoter, geografiska områden eller på något annat sätt.

Marknadsuppdelning kan också faktiskt uppstå genom licensavtal avseende patent eller varumärken.

En uppdelning av marknaden kan vara både horisontell och vertikal. Typer av horisontella avtal är sådana om uppdelning i kvoter, försälj- ningsområden eller kundkretsar mellan konkurrenter. Exempel på vertikal marknadsuppdelning är begränsningar avseende produktion, det geografiska försäljningsområdet eller kundkretsen i ett återförsälj aravtal mellan en tillverkare och en grossist.”

Olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel (punkten 4)

”Under denna punkt faller alla typer av diskriminerande åtgärder som är en följd av avtal, beslut eller samordnat förfarande där två eller flera företag är inblandade. Diskriminering kan ske på många olika sätt. Exempelvis kan en säljare ta olika pris av olika köpare eller ge favörer till vissa köpare men inte till andra, utan att detta motiveras av att köparna gör olika prestationer i förhållande till säljaren i samband med affärerna. Den yttersta formen av diskriminering är leveransvägran.”

Det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet (punk- ten 5)

””Under denna punkt tas s.k. kopplingsförbehåll upp. Sådant föreligger exempelvis om en köpare, licenstagare eller återförsäljare för att få rätt att köpa en produkt måste acceptera även en annan produkt eller prestation som han annars inte skulle vilja ha.

Under förutsättning att tilläggsprestationen till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet kan dock kopplingen vara tillåten. Det krävs då att grunden som sådan för att rättfärdiga ett kopplingsförbehåll till sin natur inte strider mot paragra- fens första stycke. Exempelvis kan ett konkurrensbegränsande handels- bruk inte tjäna som grund för att tillåta ett kopplingsförbehåll. I allmänhet bör endast starka kvalitets- eller tekniska skäl kunna leda till att det skall anses föreligga ett naturligt samband mellan huvudpro- dukten och den kopplade produkten.

Under denna punkt faller liksom under övriga punkter såväl horisontella som vertikala avtal.”

En förutsättning för att ett konkurrensbegränsande avtal, beslut eller förfarande skall falla under förbudet är att det hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt. Det förutsätts således att det konkurrensbegränsande förfarandet medför ekonomiska verkningar av någon betydelse (se vidare avsnitt 3.2.4).

För att ett konkurrensbegränsande förfarande skall träffas av förbudet krävs att förfarandet hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på den för produkten eller tjänsten relevanta marknaden.

Denna avgränsas genom att man bestämmer dels produktrnarknaden, dels den geografiska marknaden.

Avgörande vid bedömningen av produktrnarknaden är produktens utbytbarhet. Produkter som är inbördes utbytbara med hänsyn till egenskaper, pris, användning, konsumenter och andra avnämares upp-

fattning och faktiska substitutionsmöjligheter m.m. tillhör samma pro- duktrnarknad. Betydelse vid bedömningen har också frågan om det finns produkter som inte är utbytbara men som snabbt kan förändras så att de kommer att tillhöra samma produktrnarknad.

Vid bedömningen av den geografiska marknaden har bl.a. transport- möjligheter och transportkostrrader betydelse.

Vidare krävs att konkurrensen på den svenska marknaden berörs, varvid det avgörande är att effekten av det konkurrensbegränsande förfarandet inträder på den svenska marknaden.

Enligt motiven (prop. s. 70) skall andra allmänna intressen än rent konkurrenspolitiska inte beaktas vid tillämpningen av förbudet i 6 & KL.

Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 & KL är ogiltiga (7 & KL). Denna bestämmelse behandlas närmare i avsnitt 8.2.2.

3.2.1. Undantag från förbudet

Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande som omfattas av förbudet i 6 & KL kan efter anmälan till Konkurrensverket — genom beslut av verket beviljas undantag från förbudet (8 & KL).

Ett beslut om undantag medför att ett i och för sig förbjudet kon- kurrensbegränsande förfarande blir tillåtet och inte kan drabbas av ogil- tighet eller föranleda skadestånd.

Beslut om undantag får meddelas om det konkurrensbegränsande för- farandet i det särskilda fallet 1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att

främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som däri- genom uppnås,

3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och

4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga. I motiven (prop. s. 24 f) redogörs närmare för innebörden av be- stämmelsen:

”Av artikel 85.3 i Romfördraget följer att förbudet mot konkurrens- begränsande samarbete får förklaras inte tillämpligt på avtal, beslut eller samordnade förfaranden, om samarbetet har vissa närmare angivna positiva verkningar som objektivt sett överväger de negativa verk- ningarna från konkurrenssynpunkt.

Systemet med individuella undantag som finns inom EG och som har sin motsvarighet i EES-avtalet bör enligt regeringens mening också införas i den svenska nationella konkurrensrätten. Aven om ett sådant system kan leda till viss byråkratisering väger systemets fördelar över på grund av att det ökar effektiviteten i konkurrensövervakningen.

Precis som inom EG bör undantag kunna beviljas om vissa förut- sättningar är uppfyllda. Avtalet etc. skall för det första bidra till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridandeVidare skall konsumenter och köpare inom näringslivet tillförsäkras en skälig andel av den vinst som där- igenom uppnås. Därutöver skall krävas att konkurrensbegränsningen är nödvändig för att uppnå dessa positiva effekter och att en väsentlig del av de varor eller tjänster som samarbetet avser kommer att utsättas för konkurrens.

Detta innebär sammantaget att undantag för ett konkurrensbe- gränsande samarbete inte torde kunna beviljas om det inte vid sidan av samarbetet finns tillräcklig konkurrens på marknaden. Det är nämligen bara genom ett sådant konkurrenstryck som det långsiktigt uppstår positiva nettoeffekter för samhällsekonomin och för konsumenterna. Samverkan mellan små och medelstora företag som stärker deras kon- kurrenskraft gentemot större företag på marknaden och som inte omfattar en alltför stor del av marknaden torde ofta leda till sådana positiva effekter som bör berättiga till undantag.

Samverkan är särskilt vanlig mellan konsumentinriktade handelsföre- tag där inslaget av småföretag är stor. Eftersom denna samverkan sker på olika sätt och i olika organisationsformer kan det innebära att en viss samverkan träffas av det föreslagna förbudet medan en annan inte gör det. En strävan bör vara att bestämmelserna om undantag tillämpas på sådant sätt att man i sådana fall uppnår likabehandling och konkurrens på lika villkor.”

I motiven (prop. s. 77 ff) uttalas att fördelarna med avtalet måste objektivt sett överväga de nackdelar för konkurrensen som avtalet kan innebära. Förutsättningarna för undantag är emellertid relativt allmänt hållna, vilket innebär att Konkurrensverket vid sin bedömning av ett samarbete har en betydande marginal.

I motiven anförs följande om positiva verkningar av olika avtalsty- per:

”Specialiseringsavtal och forsknings- och utvecklingsavtal kan förbättra produktionen genom att leda till minskade produktionskostnader eller ökad produktivitet. Parterna kan exempelvis få möjlighet att koncentrera sin tillverkning eller producera i längre serier. Avtalen kan också innebära ökad automatisering och undvikande av dubbla utveck- lingskostnader. Avtal om gemensam produktion kan ha liknande effek- ter.

Exklusiva återförsäljaravtal och specialiseringsavtal kan förbättra distri- butionen, exempelvis genom att leda till lägre distributionskostnader, bättre organiserad marknadsföring, bättre tillgång till marknaden eller bättre serviceförhållanden. Aven selektiva distributionssystem kan ha positiv inverkan på distributionen genom att försäljning och service rationaliseras.

Tekniskt framåtskridande kan främjas av forsknings- och utveck- lingsavtal, specialiseringsavtal, patentlicensavtal och know-how-licens- avtal genom att företagen får möjlighet att koncentrera sina resurser.

Ekonomiskt framåtskridande kan främjas genom rationaliseringar till följd av specialiseringsavtal. Exklusiva patent- och know—how-licens- avtal kan bidra till såväl ekonomiskt som tekniskt framåtskridande genom att möjliggöra utnyttjande av nya tillverkningstelmiker. Ekono- miskt framåtskridande kan också främjas genom avtal om samordnade investeringar. Sådana avtal kan göra att man undviker förlustprojekt, minskar kostnaderna och möjliggör för en ny industri att utvecklas på ett sunt ekonomiskt sätt.

Positiva effekter för konsumenterna kan exempelvis vara lägre priser, förbättrade leveranser, bättre service, introducering av nya eller bättre produkter på marknaden eller ökat utbud av varor eller tjänster. Med konsumenter avses här inte bara vad man i dagligt tal menar med konsumenter, utan också slutanvändare inom industrin och köpare som avser att sälja produkterna vidare.”

För att undantag skall kunna meddelas krävs utöver att de i punkterna 1 och 2 angivna positiva förutsättningama föreligger även att avtalet etc. inte medför konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de positiva verkningama av avtalet. Dessutom krävs att avtalet etc. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.

Sammantaget medför detta att undantag inte kan beviljas om inte ett konkurrenstest visar att det finns tillräcklig konkurrens på den relevanta marknaden från andra företag. Hänsyn skall därvid också tas till importkonkurrens. Finns inte tillräcklig konkurrens tillförsäkras inte konsumenterna en skälig andel av vinsten. Med vinst i detta samman- hang avses enligt motiven samhällsekonomiskt positiva nettoeffekter.

Bestämmelsen är i huvudsak inriktad på samverkan mellan mindre och medelstora företag som stärker deras konkurrenskraft mot större företag på marknaden. Sådant samarbete leder ofta till positiva effekter som berättigar till undantag. Detta samarbete får normalt inte omfatta för stor del av marknaden. Är samarbetet mer begränsat såväl produkt- mässigt som tidsmässigt torde kravet på att samarbetet inte får omfatta för stor del av marknaden kunna sättas lägre under förutsättning att det alltjämt finns en fungerande konkurrens på marknaden.

Det anges i motiven att företag med dominerande ställning på markna— den sällan torde uppfylla förutsättningama för undantag. I mycket speciella fall bör emellertid även företag med en betydande marknads- makt eller hög omsättning kunna erhålla undantag för konkurrensbe- gränsande samarbete. Främst avses s.k. kiiskartellfall i lägen där omstrukturering eller specialisering är nödvändig för att komma tillrätta med en överproduktion som är långsiktigt samhällsekonomiskt skadlig. Men även fall där det fordras så höga kapitalkostnader att utveckla nya produkter att inte ens stora företag klarar detta själva torde kunna komma i fråga för undantag från förbudet.

Endast Konkurrensverket — och Stockholms tingsrätt i de fall som avses i 15 & KL — har befogenhet att meddela undantag.

Konkurrensverkets beslut i ärenden om undantag kan överklagas till Stockholms tingsrätt.

Ett beslut om undantag skall innehålla uppgift om från vilken tidpunkt undantaget skall gälla. Ett sådant beslut kan även ges retroaktiv verkan. Enligt vad som uttalas i lagmotiven (prop. s. 81) bör huvud- regeln vara att undantag skall gälla från tidpunkten för avtalets ingående. Huvudregeln kan dock frångås i vissa fall, t.ex. om företagen dröjer mycket lång tid med att anmäla avtalet. Beslutet skall vidare gälla för en bestämd tid som fastställs av Konkurrensverket. Ett beslut får förenas med villkor eller ålägganden. Om ett företag inte uppfyller ett villkor som har ställts upp gäller inte undantaget.

Ett beslut om undantag innebär således att förfarandet inte längre är förbjudet och att några åtgärder enligt lagen inte kan riktas mot förfarandet.

Enligt motiven (prop. s. 80) har de berörda företagen den primära bevisbördan när det gäller att påvisa förfarandets fördelar.

Konkurrensverket kan med stöd av 12 & KL återkalla eller ändra ett beslut om undantag om 1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i

något väsentligt avseende,

2. de som beslutet gäller bryter mot något åläggande som har angetts

i beslutet,

3. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller

4. de som beslutet gäller missbrukar undantaget. Undantag kan också erhållas om Konkurrensverket enligt 13 & KL underlåter att inom tre månader hån det anmälan för undantag inkom till verket fatta beslut med anledning av anmälan. Denna regel behandlas närmare i avsnitt 7.7.

3.2.2. Gruppundantag

Undantag från förbudet i 6 & gäller för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningama i 8 & (gruppundantag). Sådana grupper anges i verkställighetsföreslqifter av regeringen (17 & KL).

I lagmotiven (prop. s. 26 f) framhålls att EG-kommissionen har meddelat undantag från förbudet i artikel 85.1 genom särskilda regler för grupper av avtal (s.k. gruppundantag).

Enligt motiven visar erfarenheterna från EG att vissa typer av avtal etc. mer allmänt kommer att kunna beviljas undantag. Genom grupp- undantag uppnås effekten att den administrativa hanteringen av ärenden om individuella undantag begränsas, vilket är till fördel för både Konkurrensverket och företagen. Det är därför från resurssynpunkt lämpligt att det på samma sätt som inom EG finns möjlighet att utfärda generella undantag för grupper av avtal etc.

Det framhålls att EG:s gruppundantag har växt fram som ett resultat av erfarenheterna firån behandlingen av individuella undantag. På områden där anmälningar för individuella undantag har varit talrika och prövningen av dessa anmälningar gett tillräcklig vägledning för hur avtalen bör vara utformade för att få undantag har gruppundantag beslutats. Enligt motiven bör svensk konkurrenslagstiftning ta tillvara erfarenheterna från EG och ansluta sig till EG-rätten i fråga om vilka kategorier av avtal som skall omfattas av gruppundantag. Vidare anförs att deti Sverige — utöver gruppundantag efter förebild &ån EG-rätten kan föreligga behov av gruppundantag på fler områden. Tillräcklig erfarenhet bör dock — i likhet med vad som varit fallet i EG — först erhållas genom prövning av individuella undantag. Det framhålls därvid att avvikelserna &ån EG-reglema inte bör vara alltför stora, om den eftersträvade enhetligheten med dessa regler skall nås.

Enligt motiven kan det emellertid antas att anmälningar om undantag för viss organiserad samverkan mellan företag inom detaljhandeln kan bli särskilt frekventa och att det är möjligt att med en tillräcklig grad av säkerhet redan ange under vilka förutsättningar sådant samarbete kan medges undantag. Det föreligger därför redan behov av gruppundantag på detta område.

I motiven uttalas att det framstår som lämpligast att regeringen — åtminstone i ett inledningsskede meddelar tillämpningsföreskiifter om gruppundantagen.

När KL trädde i kraft 1993 infördes — på motsvarande sätt som i EG också förordningar om undantag för vissa grupper av avtal samt ett särskilt gruppundantag för kedjor i detaljhandeln.3

Giltighetstiden för gruppundantagen begränsades till tre år och i några fall till en kortare period än tre år mot bakgrund av att giltig- hetstiden för motsvarande gruppundantag inom EG skulle löpa ut dessförinnan.

Efter revidering har regeringen i nu gällande förordningar beslutat om gruppundantag enligt 17 å KL för försäljnings- och serviceavtal för motorfordon, ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal, speciali- seringsavtal, forsknings- och utvecklingsavtal, tekniköverföringsavtal, franchiseavtal, avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn samt kedjor i detaljhandeln.4

Avtal som omfattas av ett gruppundantag behöver inte anmälas till Konkurrensverket för att undantag skall gälla. Om avtalet omfattas av ett gruppundantag får företagen avgöra på egen risk. Företagen kan vid

3 Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen (1993:20) för ensamåterförsälj aravtal (SFS 1993 : 72).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen (1993:20) för exklusiva inköpsavtal (SFS 1993:73).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen (1993:20) för försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (SFS 1993:74).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen (1993:20) för specialiseringsavtal (SFS 1993:75).

Förordning om gruppundantag enligt 17 5 konkurrenslagen(1993:20) för avtal om forskning och utveckling (SFS 1993:76).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen (1993:20) för avtal om patentlicensavtal (SFS 1993:77).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen(1993:20) för know- howlicensavtal (SFS 1993:78).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen (1993:20) för franchiseavtal (SFS 1993:79).

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen(1993:20) för kedjor i detaljhandeln (SFS l993z80).

4 SFS 1996:65, SFS 19961341—345, SFS l996zl368. Förordningen om grupp- undantag för kedjor i detaljhandeln (SFS 1993:80, ändrad SFS 19962368)

återges i bilaga 2.

osäkerhet om ett avtal omfattas av ett gruppundantag söka individuellt undantag enligt 8 & KL.

Ett avtal som omfattas av ett gruppundantag är giltigt från tidpunkten från avtalets ingående.

Enligt 18 & KL kan Konkurrensverket återkalla undantag för ett avtal som omfattas av ett gruppundantag och som trots att det uppfyller de krav som anges i gruppundantagsförordningen bedöms ha följder eller verkningar som är oförenliga med vad som sägs i 8 & KL.

En återkallelse enligt 18 å KL kan inte ges retroaktiv verkan utan har bara verkan för framtiden. Genom ett sådant beslut hävs det skydd som gäller för ett avtal på grund av gruppundantaget.

3.2.3. Icke-ingripandebesked

Konkurrensverket får — efter ansökan av ett företag — förklara att ett avtal eller förfarande inte omfattas av förbudet i 6 & KL enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller som annars är tillgängliga för verket och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa med stöd av lagen (s.k. icke-ingripandebesked) (20 & KL).

Enligt lagmotiven (prop. s. 28) bör reglerna om icke-ingripande- besked i huvudsak vara utformade på motsvarande sätt som i EG—rätten. Beslutet bör vara bindande för Konkurrensverket men kunna återkallas om det finns skäl för det. Till skillnad från EG-rätten bör det dock av rättssäkerhetsskäl i lagen anges under vilka förutsättningar ett beslut får återkallas.

Ett icke-ingripandebesked gäller tills vidare. Beslutet utgör hinder för Konkurrensverket att besluta om åläggande (23 & första stycket KL) eller föra talan om påförande av konkurrensskadeavgift (26 & KL).

Ett beslut om icke-ingripandebesked hindrar emellertid inte ett företag från att föra talan om åläggande (23 å andra stycket KL) eller skadestånd (33 & KL).

Konkurrensverket får enligt 21 & KL återkalla ett beslut om icke- ingripandebesked 1. om de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats

i något väsentligt avseende,

2. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller 3. Marknadsdomstolen ändrar rättstillämpningen så att det klart framgår att avtalet eller förfarandet faller under förbudet i 6 & KL.

Enligt vad som uttalas i motiven (prOp. s. 89) skall vid återkallelse enligt punkten 1 de nya omständigheterna vara av saklig betydelse och ha en viss tyngd.

Återkallelse enligt punkten 2 avser såväl det fallet att medvetet oriktiga uppgifter har lämnats som att sådant vilseledande inte har före- kommit. Det krävs emellertid att den oriktiga uppgiften haft betydelse för beslutet. Med oriktiga uppgifter avses även ofullständiga uppgifter.

Återkallelse enligt punkten 3 avser enligt motiven det fallet att Mark- nadsdomstolen ändrar praxis så att det klart framgår att det förfarande som omfattas av beslutet i belysning av den nya praxisen är förbjudet. Det förhållandet att beslutet är oriktigt till följd av en rättslig felbe- dömning utgör dock inte skäl för återkallelse.

3.2.4. Den s.k. bagatellregeln

Som ovan framgått är en förutsättning för att ett konkurrensbegränsande avtal, beslut eller förfarande skall falla under förbudet att det hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt.

I lagmotiven (prop. s. 73) anförs i fråga om den närmare innebörden detta kriterium bl.a:

”Samarbete mellan mindre och medelstora företag där avtalsproduktema, eller produkter som konsumenter uppfattar som likvärdiga och som tillverkas eller säljs av avtalsparterna, omfattar en mindre del av den relevanta marknaden — omkring tio procent — torde normalt sakna betydelse för konkurrensen. Ar det enbart fråga om mycket små företag — företag med en årsomsättning under tio miljoner kr — som samarbetar torde marknadsandelen kunna vara något högre än tio procent utan att samarbetet faller under förbudet. Ingår däremot större företag i samarbetet torde det i allmänhet inte kunna hävdas att konkurrensen inte påverkas på ett märkbart sätt, även om avtalsproduktema omfattar en mindre del av den relevanta marknaden.

Det avgörande för om ett avtal etc. skall anses påverka konkurrensen på ett märkbart sätt är alltså storleken på de samarbetande företagen och marknadsandelen för avtalsproduktema.”

I sitt betänkande (1992/93:NU17 s. 14) över propositionen anförde näringsutskottet bl.a. följande:

”Beträffande lagens tillämpningsområde utgår utskottet från att den riktlinje för bedömningen av samverkan mellan små företag, som anges i propositionen, tillämpas flexibelt.”

Konkurrensverket har med ledning av uttalandena i lagens förarbeten och EG-kommissionens tillkännagivande om avtal av mindre betydelse som inte omfattas av artikel 85.1 i Romfördraget (EGT nr C 231, 12.9.1986, s. 2) utfärdat allmänna råd i syfte att företagen själva skall kunna bedöma om de avtal som de har ingått med andra företag är sådana ”bagatellavtal” som faller utanför tillämpningsområdet för 6 & KL. I det allmänna rådet anges bl.a hur Konkurrensverket tolkar innebörden av begreppet märkbart sätt. Härvid anges bl.a.:5

”Konkurrensverket anser att ett avtal mellan företag som tillverkar eller säljer varor eller tillhandahåller tjänster i regel [---] inte begränsar kon- kurrensen på ett märkbart sätt och därför inte omfattas av förbudet i 6 & KL, om [---] avtalsparterna och till dem anknutna företag [---] till- sammans har en marknadsandel på den relevanta marknaden som inte överstiger tio procent [---], och [---] den totala årsomsättningen [---] för envar avtalspart och till avtalsparten anknutna företag inte överstiger 200 miljoner kronor. [—--] Båda ovanstående kriterier skall vara upp- fyllda. [---] Om den totala årsomsättningen för envar avtalspart och till avtalsparten anknutna företag inte överstiger tio miljoner kronor, anser Konkurrensverket att de tillsammans kan ha en marknadsandel på den relevanta marknaden om högst 15 procent utan att samarbetet omfattas av förbudet i 6 5 KL. [--—] De kvantitativa definitionerna ovan av begreppet märkbart sätt är ingen absolut måttstock. I enskilda fall kan t.ex. även avtal mellan företag som överskrider de angivna gränserna falla utanför förbudet. Förbudet i 6 & KL är vidare, trots vad som sagts ovan, tillämpligt om konkurrensen på en relevant marknad begränsas av de sammantagna verkningama av att flera tillverkare eller återförsäljare tillämpar parallella system av lilmande avtal.”

EG-kommissionens förslag till tillkännagivande om avtal av mindre betydelse vilka inte omfattas av artikel 85.1 i Romfördraget

Som nämnts ovan har Konkurrenverkets allmänna råd om s.k. baga- tellavtal utformats med ledning av bl.a. EG-kommissionens tillkännagi- vande inom samma område.

EG-kommissionen har nu i syfte att ytterligare precisera räckvidden för artikel 85.1 och underlätta samarbete mellan företag under 1996 utarbetat ett förslag till förnyat tillkännagivande om avtal av mindre betydelse vilka inte omfattas av artikel 85.1 i Romfördraget.

5 Konkurrensverkets allmänna råd om avtal av mindre betydelse (bagatellavtal) som inte omfattas av förbudet i 6 5 konkurrenslagen (KKVFS 199312).

I förslaget till nytt tillkännagivande framhålls vikten av att underlätta samarbete mellan företag i de fall samarbetet är önskvärt av ekonomiska skäl och inte ger upphov till konkurrensmässiga problem.

I förslaget anförs att förbudet i artikel 85.1 i Romfördraget enligt kommissionens uppfattning inte avser avtal som bara obetydligt påverkar konkurrensen. Det är endast avtal som har till syfte eller resultat att påtagligt hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen som är förbjudna. Detta villkor är uppfyllt när avtalet påverkar parternas eller tredje parts ställning på marlmaden.

Det framhålls att genom anvisningarna om kvantitativa kriterier och om tillämpningen av dem ges en tillräckligt konkret beskrivning av innehållet i begreppet påtagligt för att företagen själva skall kunna bedöma om ett avtal omfattas av förbudet i artikel 85.1. Den kvantitati- va definitionen av när verkningama anses påtagliga är enligt vad som anges dock enbart vägledande. I ett enskilt fall kan ett avtal trots att det överskrider föreslagna tröskelvärden — ha en sådan obetydlig påverkan på konkurrensen att det inte omfattas av förbudet i artikel 85.1.

I förslaget anges vidare att avtal mellan tillverkningsföretag eller företag som säljer varor eller tjänster inte anses omfattas av förbudet i artikel 85.1 när varor eller tjänster som avtalet gäller och de deltagande företagens övriga varor eller tjänster — som av användarna betraktas som liknande på grund av deras egenskaper, pris och tilltänkta användning — inte representerar mer än fem procent för horisontella avtal och inte mer än tio procent för vertikala avtal av marknaden för alla dessa varor eller tjänster på det territorium inom gemenskapen som berörs av dessa avtal.

Vid avtal som gäller både horisontella och vertikala samband gäller femprocentsgränsen.

Enligt förslaget gäller inte det angivna undantaget för horisontella avtal som enbart eller huvudsakligen har till syfte att a) fastställa inköps- eller försäljningspriser, produktions- eller försälj-

ningskvoter eller b) dela upp marknader eller inköpskällor. Undantaget gäller inte heller för vertikala avtal som enbart eller huvudsakligen har till syfte att

a) fastställa återförsäljningspriser eller se till att de tillämpas eller

b) tillförsäkra en eller flera parter oinskränkt områdesskydd. I förslaget behandlas även frågan om undantagets giltighet när kon- kurrensen på den berörda marknaden begränsas genom kumulativa verk- ningar av parallella nät med liknande avtal som ingåtts av flera till- verkare eller handlare.

Enligt förslaget innebär avtal mellan små och medelstora företag6 sällan ett tillräckligt gemenskapsintresse för att motivera ett ingripande. Det anges att kommissionen har för avsikt att som generell princip — inte inleda något förfarande under rådets förordning nr 17 varken på eget initiativ eller efter klagomål för att tillämpa bestämmelserna i artikel 85.1 på sådana avtal även om angivna tröskelvärden har överskridits. Förslaget har tillställts medlemsländerna för eventuella synpunkter. Ett formellt tillkännagivande beräknas utfärdas av kommissionen under 1997.

3.2.5. Små och medelstora företags etablerings- och tillväxtrnöjligheter

Problemet med att definiera små och medelstora företag

Som tidigare angetts (avsnitt 3.1) skall vi särskilt uppmärksamma hur tillämpningen av den s.k. bagatellregeln påverkar möjligheten att etablera nya företag och möjligheten för små och medelstora företag att växa genom samverkan.

En förutsättning för att konkurrensreglemas påverkan på olika före- tagstyper skall kunna kartläggas är att företagstypema kan avgränsas, dvs. att små och medelstora företag kan ges en någorlunda klar definition i syfte att avgränsas från större företag.

Konkurrenskommittén framhöll i sitt betänkande Konkurrens för ökad välfärd (SOU l991:59 Del 2 s. 99 f) att begreppet mindre närings- idkare ter sig ganska vagt i allmänt språkbruk. Även om begreppen mindre och medelstora företag används i olika sammanhang framstår gränsen mot stora företag som förhållandevis oklar. Vissa företagstyper tillhör emellertid en kategori av typiska småföretag om vilka några oklarheter om klassificeringen inte torde föreligga, t.ex. mindre butiker och reparationsrörelser, hantverkare, självständiga utövare av fria yrken, m.m. I näringspolitiken och för statistiska ändamål har små och medelstora företag definierats i kvantitativa kriterier, t.ex. årsomsättning och/eller antal anställda. I rättspraxis synes emellertid påpekade kommittén — inte ha utbildats ett mer preciserat småföretagarbegrepp. Kommittén framhöll vidare att det inte skulle vara ändamålsenligt att i den nya konkurrenslagen definiera ett småföretagarbegrepp uttryckt i

6 Angående definition av begreppen små och medelstora företag i detta sammanhang, se nedan avsnitt 3.2.5.

kvantitativa termer, t.ex. årsomsättning och/eller antal anställda. Sådana kriterier skulle inte bli rättvisande eftersom branschstrukturen i stor utsträckning anger vad som är att betrakta som mindre eller stort företag. Kommittén menade därför att det inte kan slås fast allmängiltigt vad som är ett småföretag.

Definitionen av små och medelstora företag inom EG

EG-kommissionen utfärdade i april 1996 en rekommendation om definition av små och medelstora företag.7

I rekommendationen anges att många åtgärder på olika områden inom gemenskapens politik haft små och medelstora företag som målgrupp, men varje åtgärd har använt olika kriterier för att definiera företagen. Många av gemenskapens åtgärder har utvecklats gradvis utan något gemensamt synsätt eller övergripande beaktande av vad ett litet eller medelstort företag objektivt sett är, vilket har medfört att en mängd olika kriterier används för att definiera ett litet eller medelstort företag.

Många medlemsstater har inte heller någon allmän definition och tillämpar ad-hoc-bestämmelser, vilka grundas på lokal praxis eller som kan tillämpas på särskilda sektorer.

Enligt vad som uttalas i rekommendationen kan förekomsten av olika definitioner på gemenskapsnivå och på nationell nivå leda till bristande överensstämmelse och kan också snedvrida konkurrensen mellan företag.

I rekommendationen framhålls att genomförandet av det integrerade programmet för bl.a. små och medelstora företag kräver ett samman- hängande, synligt och effektivt ramverk inom vilket företagspolitiken för små och medelstora företag kan bedrivas. Programmet syftar till en mer kraftfull samordning mellan olika gemenskapsinitiativ för små och mellanstora företag samt mellan dessa och de initiativ som vidtas på nationell nivå. Dessa mål kan inte framgångsrikt förverkligas om inte frågan om en definition på små och medelstora företag klargörs. Om kommissionen, medlemsstaterna m.fl. följer en och samma definition skulle det förstärka överensstämmelsen och effektiviteten av alla de åtgärder som riktar sig till små och medelstora företag och även minska risken för snedvridning av konkurrensen.

I rekommendationen anges att antalet anställda är ett av de viktigaste kriteriema i en definition men det är också nödvändigt att använda ett ekonomiskt kriterium som komplement för att förstå ett företags faktiska

7 EGT nr L 107, 30.4. 1996.

betydelse och prestation och dess position i jämförelse med kon- kurrenterna. Omsättning bör emellertid inte utgöra det enda ekonomiska kriteriet eftersom företag inom handel och industri på grund av sin natur har större omsättning än företag i tillverkningsindustrin. Omsättnings- kriteriet bör därför kombineras med balansomslutning som ett kriterium som återger ett företags totala tillgångar, och möjlighet bör finnas att Överskiida ett av dessa två ekonomiska kriterier.

Även oberoende bör utgöra ett grundläggande kriterium, då ett litet eller medelstort företag som ägs av en stor koncern har tillgång till finansiering och stöd som dess konkurrenter av samma storlek inte har. Även juridiska enheter som består av små och medelstora företag som bildar en gruppering vars ekonomiska makt är större än ett litet eller medelstort företags, kan det finnas behov av att utesluta från definitio- nen.

Enligt artikel 1 punkten l i rekommendationens bilaga definieras företag som små och medelstora om företagen har färre än 250 anställda och har en årlig omsättning som inte överstiger 40 miljoner ecu eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 27 miljoner ecu.

Om det är nödvändigt att skilja mellan små och medelstora företag skall som det lilla företaget definieras ett företag som har färre än 50 anställda och en årlig omsättning som inte överstiger 7 miljoner ecu eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 5 miljoner ecu. Dessutom krävs i båda ovan angivna fall att företaget uppfyller i rekom- mendationen närmare angivna krav på oberoende.

KL och små och medelstora företag

I lagmotiven (prop. s. 21—22) anförs i frågan om KL:s betydelse för små och medelstora företag bl.a. följande:

”Ett viktigt mål för konkurrenspolitiken är att stärka och bevara och därmed att främja utvecklingskraften i de små och medelstora företagen. Små och medelstora företag bidrar genom sin flexibilitet och dynamik till att upprätthålla en effektiv konkurrens.

De föreslagna förbuden syftar bl.a. till att skapa ett gynnsamt klimat för små och medelstora företag. Förbuden tar bl.a. sikte på sådant som kan vara negativt särskilt för små företag, exempelvis avtal och förfaranden som innebär att olika villkor tillämpas för likvärdiga affärstransaktioner liksom tilläggsförpliktelser som inte har samband med föremålet för ett avtal.

Av de föreslagna förbuden kan de små och medelstora företagen själva framför allt komma att beröras av förbudet mot konkurrensbe-

gränsande samarbete. Men det gäller bara om samarbetet hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt, dvs. har ekonomiska verkningar av någon betydelse. Omfattar alltså samarbetet bara en mindre del av marknaden faller det inte under förbudet. Om ett sådant samarbete ändå skulle falla under förbudet därför att det påverkar konkurrensen på ett märkbart sätt, kan det dock ha sådana positiva effekter att det [---] är berättigat till undantag från förbudet.”

3.3. Erfarenheter och synpunkter på reglernas tillämpning

3.3.1. Avtal och förfaranden som prövats av Konkurrensverket

Ärenden som gällt ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag

Konkurrensverket har på vårt uppdrag sammanställt uppgifter om olika avtal och förfaranden (ärenden) som prövats enligt 6 & KL och som avsett ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag (s.k. K l-ärenden).

Kartläggningen grundas i allt väsentligt på de uppgifter som handläggare vid Konkurrensverket tagit fram. Uppgifterna bygger på den enskilde handläggarens klassificering av avtalstypen eller för- farandet i fråga, branschområde och företagstyp.

Många av de ärenden som kartläggningen omfattar rör komplexa avtalskonstruktioner och förfaranden som medfört tillämpning av en eller flera av lagens bestämmelser. Nedan redovisas under tillämpligt lagrum de avtal och förfaranden som ärendet huvudsakligen gällt.

Redovisningen av förekomsten av små och stora företag bygger på den bedömning som handläggaren gjort av företagets storlek i den bransch som ärendet huvudsakligen bedömts röra. I vissa fall saknas sådana uppgifter.

Fördelningen på branschområde följer Konkurrensverkets motsvaran- de system för indelning på branschområden.

I detta avsnitt redovisas endast sådana ärenden som prövats i sak och som har avslutats den 1 juli 1993 den 30 juni 1996.

Tabell 3.1 Avtal och förfaranden som prövats enligt 6 55 andra stycket 1 KL

Ärenden Ansökan om icke- Icke-ingripande- Icke-ingripande- Anmälan för ingripandebesked besked meddelat besked ej meddelat undantag (20 & KL)

Små ej beviljat företag företag

7 11

Byggverksamhet Energi Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant Industri-byggmateriel Industri-grafisk Industri-kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig Mineral-nnneralhantering Post-tele-medier Skogsbruk—jordbruk-fiske Transportverksamhet Utbildning Vård Övriga tjänster

Av tabellen framgår att 373 ärenden prövats enligt 6 5 andra stycket 1 KL. Av dessa har 333 ärenden (89 procent) innefattat ansökan om icke- ingripandebesked och 188 ärenden (50 procent) anmälan för undantag.

Icke-ingripandebesked har meddelats i 177 ärenden (53 procent) och undantag beviljats i 108 (57 procent).

Av tabellen framgår också att störst antal ärenden har förekommit inom branschområdena handel-övrig (81) och transportverksamhet (65). Anmälda avtal och förfaranden har inom båda branschorrrrådena huvudsakligen gällt små företag.

Tabell 3.2 Avtal och förfaranden som prövats enligt 6 _? andra stycket 2 KL

Byggverksamhet

Energi

Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant Industri-byggmateiiel Industri-grafisk Industri-kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig Mineral-mineralhantering Post-tele-medier Skogsbruk-jordbruk-fiske Transportverksamhet

z.—

v—lle—l—MOO

'N..N_

_

..N

I '.

Stora företag 5

Små företag

Av tabellen kan utläsas att 166 ärenden prövats enligt 6 5 andra stycket 2 KL. Av dessa har 141 ärenden (85 procent) innefattat ansökan om icke-ingripandebesked och 113 ärenden (68 procent) anmälan för undantag.

Icke-ingripandebesked har meddelats i 52 ärenden (37 procent) och undantag beviljats i 81 (71 procent ).

Av tabellen kan också utläsas att störst antal ärenden har förekommit inom branschområdena handel-övrig (22) och energi (19). Anmälda avtal och förfaranden inom branschområdet energi har huvudsakligen gällt stora företag.

Tabell 3.3 Avtal och förfaranden som prövats enligt 6 5 andra stycket 3 KL

Ärenden Ansökan om icke- Icke-ingripande- Icke-ingripande- Anmälan för Undantag Undantag Stora ingripandebesked besked meddelat besked ej meddelat undantag " ej beviljat företag (ZOQ'KL)

Byggverksamhet Energi Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant Industri-byggmateriel Industri-grafisk Industri-kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig Mneral—mineralhantering Post-tele-medier Skogsbruk-jordbruk-iiske Transportverksamhet

Vård Övriga tjänster

Av tabellen kan utläsas att 34 ärenden prövats enligt 6 & andra stycket 3 KL. Av dessa har 31 ärenden (91 procent) innefattat ansökan om icke- ingripandebesked och 22 ärenden (65 procent ) anmälan för undantag. Icke-ingripandebesked har meddelats i 10 fall (32 procent) och undantag har beviljats i 13 fall (59 procent ). Av tabellen kan också utläsas att störst antal ärenden har förekommit inom branschområdena handel-övrig (9) och handel-dagligvaror (5).

Tabell 3.4 Avtal och förfaranden som prövats enligt 6 5 andra stycket 4 KL

Bransch Ärenden Ansökan om icke- Icke-ingripande- Icke-ingripande- Anmälan för Undantag Undantag Stora Små ' ' företag företag

Byggverksamhet Energi Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant Industri-byggmateriel Industri-grafisk Industri-kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig Mineral—mineralhantering Post-tele-medier Skogsbruk-jordbruk-fiske Transportverksamhet Utbildning

Vård

Övriga tjänster

Av tabellen kan utläsas att 20 ärenden prövats enligt 6 5 andra stycket 4 KL. Samtliga ärenden har innefattat ansökan om icke-ingripandebesked. Endast 2 ärenden (10 procent ) har avsett anmälan för undantag.

Icke-ingripandebesked har meddelats i 18 fall (90 procent). Undantag har inte beviljats i något fall.

Av tabellen kan också utläsas att störst antal ärenden har förekommit inom branschområdena industri-verkstad (10) och industri-livsmedel (3). Anmälda avtal och förfaranden inom branschområdet industri-verkstad har huvudsakligen gällt stora företag.

Tabell 3.5 Övriga avtal och förfaranden som prövats enligt 6 5 KL

Arenden Ansökan om icke- Icke—ingripande- Icke-ingripande- Anmälan för Undantag Undantag Stora Små ingripandebesked besked meddelat besked ej meddelat undantag " ej beviljat företag företag 2

(20 :; KL)

Byggverksamhet Energi Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant Industri—byggmateriel Industri-grafisk Industri-kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig Mineral-mineralhantering Post-tele-medier Skogsbruk-jordbruk-fiske Transportverksamhet Utbildning

Vård Övriga tjänster

35

Av tabellen framgår att 35 övriga avtal och förfaranden prövats enligt 6 & KL. Av dessa har 30 ärenden (86 procent ) innefattat ansökan om icke-ingripandebesked och 13 ärenden (37 procent) anmälan för

undantag. Icke-ingripandebesked har meddelats i 20 ärenden (67 procent) och

undantag har beviljats i 7 ärenden (54 procent). Av tabellen kan också utläsas att ärenden har förekommit inom branschområdena försälqingsverksamhet (4), handel-övrig (4) och post- tele-medier (4).

3.3.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Allmänt

I åtskilliga svar till oss framhålls att KL:s införande medfört att företagen i många fall förändrat sina arbetsformer och tvingats se över bl.a. avtal, samverkansformer och affärsupplägg för att inte komma i konflikt med förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete.

. I några svar &amhålls att bestämmelsen om förbud mot konkurrens- begränsande samarbete i förening med regeln om s.k. bagatellavtal fungerat bra ochi vissa fall utgjort en förutsättning för att mindre före- tag skall kunna konkurrera på marknaden. Konkurrensverket uppger att verket är av uppfattningen att väsentliga förändringar i marknadens funktionssätt i riktning mot effektivare kon- kurrens har ägt rum efter lagens införande. Avtal och förfaranden har modifierats eller så har överträdelser mot förbudet mot konkurrens— begränsande samarbete upphört efter ingripande av Konkurrensverket. I ett flertal svar — företrädesvis från näringslivets representanter och advokatbyråer — framförs kritik mot både regelsystemets konstruktion och tillämpning. Bl.a. framhålls att alltför många avtal träffas av för- budet mot konkurrensbegränsande samarbete. I ett svar anförs att utvecklingen av nya konkurrensmedel i stor utsträckning har hämmats på grund av att de antingen är förbjudna eller ligger i en oklar gråzon. Det anförs också att lagen i vissa fall torde ha lett till överförsiktighet hos företag med följd att de avstått från den mest effektiva samverkans- formen.

I flera svar anges att lagens konstruktion med bl.a. gruppundantag och regeln om s.k. bagatellavtal medför svårigheter — särskilt för mindre och medelstora företag — att få en samlad bild över vilka förfaranden som är tillåtna.

I många svar framhålls att vissa begrepp, bl.a. relevant marknad och märkbart sätt, är svåra att tolka och tillämpa. Bl.a. anför Grossist- förbundet Svensk Handel att Konkurrensverket på gnmd av dålig egen kunskap och i avsaknad av branschstatistik har svårt att bedöma den relevanta marknaden och företagens andel av denna.

Undantag

Konkurrensverket uppger att handläggningen av ärenden om undantag i stort fungerat väl. Den stora mängden ärenden under 1993 har dock medfört problem.

I flera svar framhålls att Konkurrensverkets beslut i ärenden om undantag varit väl motiverade och underbyggda.

I några svar riktas kritik mot att Konkurrensverkets beslut i alltför hög grad grundar sig på ”schabloniserad bedömning” av marknaden istället för en kvalitativ bedömning av förfarandets effekter på denna. Vidare riktas kritik mot att verket alltför sällan gör egna empiriska undersökningar till grund för beslut och i många fall istället grundar besluten på vad parter och andra intressenter anför.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet menar att undantag medges generöst, vilket får till effekt att lagen ”silar mygg och sväljer elefan- ter”. Sveriges Försäkringsförbund är kritiskt till att Konkurrensverket i ett antal beslut ofullständigt motiverat att konkurrensbegränsande för- faranden förelegat. Förbundet anser dessutom att alltför höga beviskrav ställs för undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete.

En advokatbyrå anser att det är svårt att bedöma när förutsättningar för undantag föreligger.

Sveriges Industriförbund föreslår — i syfte att minska behovet av anmälan för undantag att Konkurrensverkets möjlighet att i beslut om undantag begränsa den retroaktiva giltigheten av undantag tas bort.

Gruppundantag

I några svar riktas kritik mot att förordningarna om gruppundantag är oklara och inte når upp till svensk lagstiftningsstandard.

Kritik riktas också mot gruppundantagsförordningamas korta giltig— hetstid.

Handelshögskolan vid Göteborgs universitet framhåller att EG:s förordningar om gruppundantag skall ses mot bakgrund av erfarenheter som vunnits på gemenskapsnivå. Införandet av motsvarande grupp- undantag på svenska förhållanden kan därför ifrågasättas.

Konsumentverket framhåller att dagligvaruhandeln är en utpräglad hemmamarknad med liten konkurrens från utländska aktörer och efter- lyser en analys av effekterna av gruppundantaget för kedjor i detalj- handeln.

Företagarnas riksorganisation uppger att utformningen av grupp- undantaget för kedjor i detaljhandeln inte ansetts tillräckligt långtgående vilket medfört att en omorganisation mot franchiseföretag har ägt rum.

Sveriges Köpmannaförbund och ICA Handlarnas AB anser att det föreligger svårigheter att tolka och tillämpa gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln. Enligt förbundet hindras företag inom frivilliga kedjor

1 detaljhandeln på grund av gruppundantagets marknadsandelsgränser att genomföra offensiva satsningar, vilket är till nackdel för konkurrensen.

Regeln om s.k. bagatellavtal och dess betydelse för små och medel- stora företag

Några advokatbyråer uppger att erfarenheten är att undantaget för s.k. bagatellavtal sällan är tillämpligt och kan förmodas ha liten betydelse.

I flera svar föreslås att undantaget utformas tydligare och utvidgas genom att bl.a. marknadsandels- och omsättningsgränser höjs.

Företagarnas riksorganisation anser att regeln är bra och 1 vissa fall en förutsättning för att mindre företag skall kunna konkurrera på marknaden. Även Sveriges Köpmannaförbund anser att regeln har fimgerat bra. Enligt förbundet har den varit positiv för nyföretagandet och sannolikt hjälpt mindre företag att överleva på marknaden.

Också i andra svar framförs uppfattningen att Konkurrensverkets allmänna råd om undantag för s.k bagatellavtal har varit av stor betydelse för företagen. Det finns i allmänhet inga särskilda erfarenheter av hur bagatellregeln påverkat företagens nyetablerings- eller tillväxt- möjligheter.

Lantbrukarnas riksförbund uppger att regeln haft mycket liten betydelse på grund av lantbrukskooperativa företags storlek och mark- nadsandelar.

Svenska Bankföreningen anser att det är angeläget att Konkurrens- verket erhåller djupare förståelse för hur bankmarknaden och andra marknader fungerar. Enligt bankföreningens mening har Konkurrens- verket tidigare varit alltför ”låst” vid uppfattningen att marknadsandelen på den relevanta marknaden skall understiga tio procent för att förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete inte skall vara tillämpligt. Andra hänsyn än rent kvantitativa bör beaktas. Bankföreningen anser dock att verket på senare tid gjort en mer kvalitativ bedömning av huruvida konkurrensen på marknaden påverkas på ett märkbart sätt.

Sveriges Industriförbund framhåller att en sammanlagd marknads- andel om högst 15 procent för samarbetspartema på den relevanta mark- naden inte kan — oavsett storlek på inblandande företag — vare sig ge marknadsmakt eller hota en effektiv konkurrens på marknaden. För- bundet anser därför att regeln bör omfatta vid liten marknadsandel — även samarbete mellan större företag. Vidare anser förbundet att en ökad vägledning bör ges för när ett samarbete inte anses ha kvalitativ märkbar effekt. Förbundet hänvisar till diskussion inom EU om vertikala konkurrensbegränsningar och relationen till artikel 85.

Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlarförbund och ICA Handlarnas AB anser alla att helintegrerade företag, franchise- företag och företag i frivilliga kedjor konkurrerar på samma marknader och därför bör ha samma konkurrensrättsliga förutsättningar. Lagen upp- ställer emellertid olika spelregler för företagen beroende på företags- forrn. Helintegrerade företag och franchiseföretag medges samarbets- former som nekas företag i frivilliga kedjor. Enligt förbunden innebär lagen att större företag gynnas på bekostnad av små och medelstora företag. Bolaget &amhåller vikten av att små och medelstora företag tillåts samverka för utveckling av olika system som driver utvecklingen framåt och ökar konkurrenstrycket. Bolaget anser vidare att samverkan på lika villkor mellan små och medelstora företag i konkurrens med andra samarbetsformer bör tillåtas. Detta är särskilt viktigt för små företag i glesbygdsområden. För dessa företag är samverkan med större företag ett nödvändigt överlevnadsvillkor. Genom samverkan med större butiker i samma kedja kan även små företag utveckla konkurrenskraft, t.ex. genom modern inforrnationstekrrologi. Bolaget anser att Kon- kurrensverkets allmänna råd om undantag för s.k. bagatellavtal omöjlig- gör eller försvårar samarbete mellan små och medelstora företag.

Advokatfirman Vinge framhåller att det inte är tillfyllest att Kon- kurrensverket i ett antal ärenden endast med hänvisning till att i all- männa råd om undantag för s.k. bagatellavtal angivna gränser över- skridits fastslagit att ett visst agerande påverkar konkurrensen på ett märkbart sätt. Det följer inte med automatik att ett visst förfarande påverkar konkurrensen på grund av att gränserna överskridits. För att främja samarbete mellan små och medelstora företag bör gränserna utvidgas. Vidare bör Konkurrensverkets tillämpning av KL inte innefatta en alltför snäv definition av relevant marknad. Små företag kan annars drabbas i orimlig omfattning.

Gunnar Lindhs Advokatbyrå ifrågasätter om omsättningsgränsen på 200 miljoner kronor kan anses relevant för medelstora företag. Omsätt- ningsgränsen hindrar ofta små och medelstora företags samverkan och tillväxtrnöjligheter och därmed förbättrad konkurrens på marknaden. Vidare föreslås att kriteriet för årsomsättning bör ges en geografisk begränsning till relevant marknad.

Lagerlöf & Leman Advokatbyrå har uppfattningen att förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete träffar onödigt många avtal. Bl.a. anses alltför många avtal påverka konkurrensen på ett märkbart sätt. Fler avtal bör anses som s.k. bagatellavtal genom att omsättningsgränsen i Konkurrensverkets allmänna råd om undantag för dessa avtal höjs. Vidare anges att regelns betydelse för möjligheten till etablering kan

antas vara liten, även om den sannolikt har viss betydelse för samverkan mellan små och medelstora företag.

Mannheimer Swartling Advokatbyrå framhåller att Konkurrensverkets allmänna råd om undantag för s.k. bagatellavtal inte fastslår någon absolut gräns utan syftar till att ge företagen vägledning. Av Kon- kurrensverkets många beslut framgår emellertid att verket med få undan- tag och utan närmare analys använder de angivna kvantitativa kriteriema som en absolut måttstock, dvs. enbart det förhållandet att i rådet angivna gränsvärden överskridits medför att konkurrensen anses begränsas på ett märkbart sätt. Vidare anförs att det är svårt att tro att regeln haft annat än marginell betydelse för möjligheten att etablera nya företag eller för små och medelstora företag att växa genom samverkan.

3.4. Överväganden och slutsatser

Allmänt

Allmänna frågor om regelsystemets konstruktion och tillämpning har behandlats i kap. 2.

Beträffande den konkreta tillämpningen har framkommit både positiva och kritiska synpunkter. Som en väsentlig olägenhet har framhållits svårigheten att bedöma vad som är relevant marknad och företagens andel därav. Vi kan inte se att dessa bedömningsproblem kan avhjälpas genom några åtgärder av generell karaktär. Det är fråga om rättstillämpning och bedömningar som måste göras i det enskilda fallet. Detta torde gälla oavsett hur regelsystemet utformas.

I någon mån kan problemen antas minska när en mera omfattande praxis har utbildats i Konkurrensverket och domstolarna. Det är önskvärt att främst verket, men även domstolarna, har så god kompetens som möjligt för att pröva dessa i första hand ekonomiska frågor. Kanske kan verket som redan i viss utsträckning skett utbilda allmänna normer till ledning för företagen.

Viktigt är dock att mera vägledande normer kommer fram i dom- stolspraxis. Det är därför angeläget att sådan praxis utbildas inom rimlig tid. En åtgärd som underlättar detta är att göra det processuella systemet snabbare och enklare. Förslag med den innebörden lägger vi Barn 1 kap. 10.

Schabloniserad tillämpning

Kritiken mot Konkurrensverket i denna del går allmänt ut på att verket vid sin prövning använt stela ”kvantitativa” normer i stället för kvalitativa. Denna lcritik står delvis i motsats till vissa av de nyss behandlade synpunkterna rörande bristen på klara normer. Detta hindrar inte att det kan finnas fog för båda dessa typer av kritik som ytterst torde drabba själva lagstiftningsmodellen.

Konkret riktar sig kritiken främst mot tillämpningen av omsättnings- och marknadsandelsgränser för s.k. bagatellavtal. Dessa avgränsar avtal vilka verket normalt inte har skäl ingripa mot. Enligt kritiken har verket regelmässigt ansett att konkurrensen begränsas på ett märkbart sätt så snart gränserna överskridits. En sådan tillämpning har enligt vår mening inte varit avsedd, men vi kan inte avgöra i vad mån den faktiskt förekommit. Det bör här framhållas att detär fråga om rättstillämpning och att verkets avgöranden kan överklagas.

Konkurrensverkets allmänna råd om s.k. bagatellavtal

Sakinnehållet i Konkurrensverkets allmänna råd om bagatellavtal har föranlett omfattande kommentarer och ändringsförslag. Det tillkänna- givande från EG-kommissionen som ligger till grund för verkets allmänna råd är emellertid som ovan framgått under omarbetning. Bl.a. föreslås att omsättrringsgränsema i tillkännagivandet skall slopas. Vi utgår ifrån att även det allmänna rådet kommer att ändras i en nära framtid med beaktande av de nya EG-reglerna. Det kan väntas att de önskemål som framkommit om ändringar i de svenska reglerna därvid i betydande mån kommer att tillgodoses. Det är Konkurrensverkets sak att närmare pröva dessa frågor. I detta läge finner vi det inte menings- fullt att gå in ytterligare på innehållet i de regler som hittills gällt och erfarenheterna av dem.

Små och medelstora företag

Det som i våra direktiv anförs om små och medelstora företag inne- fattar, enligt vad vi har funnit, betydande oklarheter.

Huvudproblemet är att avgöra vilka företag som skall anses vara ”små och medelstora företag”. Som har framgått under 3.2.5 finns det ingen bestämd innebörd av uttrycket. Visserligen används uttrycket i olika sammanhang och får kanske en viss stadga genom den rekommen- dation från EG—komrnissionen som har redovisats under 3.2.5. Men

alltjämt gäller den slutsats av konkurrenskommittén som angetts, näm- ligen att någon allmängiltig definition av småföretag inte finns. Vad som rimligen kan betecknas som ett litet eller medelstort företag skiljer sig sannolikt från bransch till bransch.

De erfarenheter och synpunkter som vi redovisar utgår från in- dividuella tolkningar av uttrycket små och medelstora företag. Uppgif- terna om antalet sådana företag i Konkurrensverkets ärenden bygger t.ex. helt på subjektiva bedömningar från olika handläggare.

Vi utgår ändå i våra överväganden från att de aktuella uttrycken har en innebörd som i stora drag kan anses tillräckligt klar.

De erfarenheter som redovisats till oss i fråga om den s.k. bagatell— regelns effekter är delvis motstridiga. Slutsatsen måste dock bli att regeln haft övervägande positiva verkningar för små och medelstora företag.

Det bör framhållas att inte bara bagatellregeln utan även regel- systemeti övrigt, t.ex. gruppundantagen och 19 & KL, har betydelse för mindre företags etablerings- och utvecklingsmöjligheter. I åtskilliga svar till oss anges att negativa effekter har uppstått för de mindre företagen till följd av konkurrenslagstiftningens utformning. Inställningen till KL bland mindre företag är — som framgått under 2.5 inte särskilt positiv. Detta tyder på att lagen hittills inte i någon större omfattning har främjat dessa företags verksamhet.

Ekonomiska verkningar av detta slag kan dock knappast bedömas klart annat än på längre sikt och efter mera djupgående undersökningar.

Detaljändringar

Föreslagna ändringar av detaljkaraktär behandlas i andra avsnitt. I första hand hänvisas till författningskommentar.

_||| 1'"-.-| __."l'ä |'—||'-:å-. MM.—' q_ "'|'|_'.i'l'| *" "_". '.i._" '.- "? . 33 -"'—|'-_,1|"-1>—h- —' r-—'-—|. 'Q-J— '—'- -. -—'_'..|.|__..-,_.- —-|'.- —;—-—'-_—-.—— ___—___..._-_ __. . ..'. _ _..- ' __" ., ,——' . . ' " f|',| " ""'-_ -- ' .".:'._'_'..| .".J _,j,| ",,,, _|lt'f|_t'i,"|lt__ ' .wJJ' 331.151".- F_|J|I'ITTT'| ulJIM'1h'm1Fi.|-L7U"+L|1Jlj Jllhå .tm "rp , &_.- -- '| "(fälg-1"??? .it-J.Ns”! "* t',4'.'1u|.u,|".'él'_.'|... giu'iav; '||. nej.;rr '.. '.. w. ' "' . | ”11533” ”&+ *(51' %% |.n-':._ '|' 'J" i'||'5,. "'."? buhund p... . mmm. .| '.—,... ”||| ,,..i_.i.'. . *nr' 'i'.”: |'1"'|_|'. ...-ir nr' ..'11' :'.F

"'_1, '||'-Ub"? —_i.'rrr'..- i ". |',';.ir'.-5'|' ..|.|.;...n.- ',"_|1"| ...1— |». Fam.? ". Ä ,l [ '.Ll'" (31,11). &! |.._ ...',uj_.|_|,I-.||| |L'].' ”1,11. :'.,l' n'li'Jmimfl. "'.'.'.rr.'|l.-r_-.. ”thu-n _"_'__'____i"__ nm?" & '.'-'. '.'|.L r.: .. ...— ”' "'_ Ek:-Lit, 1I mfl-'UI'JJ'TQ "11131. |_|1| 'i'-' Jin".

'__"..1"'_" 551111 WW 'i? |1..'.t.' L-l'ittil '..|.' nu |. ',-...i:|t'" _" ——"-|”_!C :..-u:; "-_'... r..,.>l|" |'r?'.""3 MLM: "

M_E”? _"'||.",'.' a_fi' .,.llJI-r- ."1" '.'—WTF. . _"'_" -. ,:"leW-u'f'w-un .n'rr'- "" ..dflffilt; e.. .Jm._'

||-_,_.|_|'?|

".r $.... ': 12242";- '_ 15,11. 'r"_.|_.f'|_t"|]'_. ja!-115155: "LEIH 'I: "!!|"'» "'.'- ". :"tl” |._1|_ 'N. 11.' '_.|||=.'t.”.5|"" .. |t. "__":rn'f']. 1.11: inv.- I.i .;.. |.l. _'.:.'|_'|'4' ".ru |'_.L1|".- l'.' I'Wj1tlr'i',"__'_|'|'..',f| '.|'-|.,|| tigga-tråkiga liga,. 545-01_mrru. 'mr' |. |]?! 1.1_'._J"_1-' Fr. ||4£Jrn1 ”1.1-"u" ..'-'|.|_;.-.|' |' _"QBI|:IL'_IJ.'_1I'J21.' ii.. '.!" '1:.|i'-V_ !.”l' |" JMF-' '||-|| _. _| '.' l;',_,."_=__ u:"'."|r'r|'.:'_'"'1.l'.' |Phl'å'iltå't7—u . "* ':'—3:11er; Hhu't', fått" JL,? l',|-Z|._ '. "tillåtit-...kg.'1w11il'ld.t'_'|

Miit-Fk. Ruhr-ämm. '&'! '_"-.1|.|i|i_t_'__.__.;__f. l__..'Tl_IL. | '. . | | __ __ ' ||

4. Förbudet mot missbruk av dominerande ställning

I detta kapitel redovisas ärenden som har prövats enligt 19 & KL. Ingripanden med stöd av bestämmelsen har förekommit i några fall. Bestämmelsen har också haft en viss preventiv effekt.

Det finns skilda uppfattningar om regelns betydelse och tillämp- ning. Den är formulerad i sådana ordalag att den kan tolkas och tillämpas på olika sätt. Vi bedömer inte tillämpningen i enskilda fall och vi finner inte skäl att föreslå någon ändring av regeln frånsett en omformulering av redaktionell art.

4.1. Inledning

Enligt direktiven skall vi kartlägga vilka olika typer av avtal och förfaranden som har prövats av Konkurrensverket i fråga om förbudet mot missbruk av ett företags dominerande ställning (19 & KL) samt vilka branscher och företagstyper dessa ärenden gällt.

4.2. Förbudets närmare innebörd

Enligt 19 & KL är missbruk från ett eller flera företags sida av en

dominerande ställning på den svenska marknaden förbjudet. I lagrummet

anges att sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels— bruk har något samband med föremålet för avtalet. Enligt lagmotiven (prop. l992/93:56 s. 19 f) bör — i likhet med vad som anförs i fråga om förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete ett principiellt förbud mot missbruk av dominerande ställning på den svenska marknaden bygga på EG-rätten (artikel 86 i Romfördraget). Förbudet riktar sig mot åtgärder som företag med dominerande marlmadsställning vidtar mot andra företag och som skadar konkurren- sen. Förbudet omfattar varje slag av missbruk av den dominerande ställningen.

För att kunna avgöra om ett företag har en dominerande ställning måste först den relevanta marknaden bestämmas. Begreppet relevant marknad har i detta sammanhang samma innebörd som redovisas under förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete (se avsnitt 3.2).

I motiven (prop. s. 85 f) redogörs närmare för vad som avses med begreppet dominerande ställning. Det anges att en dominerande ställning av EG-domstolen har beskrivits som en stark ekonomisk ställning hos ett företag som gör det möjligt för företaget att hindra att effektiv konkurrens upprätthålls på en relevant marlmad genom att medge företaget att i avsevärd utsträckning agera oberoende av sina konkurren- ter och kunder och i sista hand konsumentema. En dominerande ställning grundas i regel på ett flertal omständigheter som, tagna för sig, inte nödvändigtvis behöver vara avgörande. Särskilt viktig är dock företagets marknadsandel. I det sammanhanget tillmäts även konkurre- rande företags marlcnadsandelar betydelse. En hög marknadsandel får mindre betydelse om företaget möter konkurrens från ett eller flera andra företag med stor marknadsandel.

I motiven framhålls vidare att man av hittillsvarande praxis i EG- rätten bör kunna dra slutsatsen att en marknadsandel understigande 30 procent inte tyder på en dominerande ställning annat än under ex- ceptionella omständigheter och i ljuset av andra faktorer. Även marknadsandelar mellan 30 och 40 procent ligger under den nivå som tyder på dominans. Marknadsandelar över 40 procent förefaller emellertid vara tydliga tecken på dominans. EG-domstolen har i ett fall (mål 62/86 AKZO chemie BV ./ . Kommissionen) funnit att 50 procents marknadsandel skapar en presumtion för att företaget i &åga har en marknadsdominerande ställning. Vid en marknadsandel som överstiger 65 procent torde presumtionen för marknadsdominans bli nästan omöjlig att kullkasta, särskilt om de konkurrerande företagen är relativt små eller av mindre betydelse.

Även faktorer som finansiell styrka, inträdeshinder till marknaden, tillgång till insatsvaror, patent och andra immaterialrättigheter, teknologi och annan kunskapsmässig överlägsenhet har betydelse vid bedömningen av om marknadsdominans föreligger.

Principen om den ekonomiska enheten gäller också vid tillämpningen av detta lagrum. En dominerande ställning kan alltså innehas av flera företag tillsammans som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på något annat sätt, förutsatt att de i praktiken inte har någon inbördes ekonomisk frihet.

I likhet med artikel 86 innehåller lagrummet exempel på vissa förfaranden som kan utgöra missbruk. Enligt motiven är uppräkningen inte uttömmande utan utgör bara exempel på förfaranden där sannolik- heten är särskilt stor att förfarandet har negativ verkan på konkurrensen och således utgör missbruk. Dessa har fått vertikal karaktär. Även horisontella förfaranden omfattas dock av förbudet. Något krav på upp- såtligt handlande uppställs inte.

I motiven (prop. s. 86 ff) redogörs närmare för de förfaranden som anges särskilt i lagrummet och där sannolikheten är särskilt stor för negativ verkan på konkurrensen:

Direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps— eller försälj— ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor (punkten I )

”Frånvaron av en effektiv konkurrens kan leda till att ett dominerande företag underlåter att i kostnadsbesparande syfte rationalisera sin verksamhet. Priserna blir därmed högre än vid en effektiv konkurrens. Vidare kan en dominerande ställning medföra att företaget tar ut ett visst överpris, s.k. monopolvinst.

I ett fall där EG-kommissionen kunnat konstatera att priserna på samma slags produkt varierade kraftigt mellan olika medlemsländer har EG-domstolen ftumit att priset i vissa fall varit överdrivet högt. Ett pris har också ansetts kunna vara oskäligt högt i förhållande till varans *ekonomiska värde”. I ett sådant fall har överträdelse av förbudet ansetts kunna föreligga utan att någon effekt på konkurrensen påvisats.

Till denna punkt hör också situationer där ett dominerande företag tillämpar priser som ligger under vad företaget normalt skulle behöva för kostnadstäckning och vinst, s.k. underprissättning, för att ”slå ut' konkurrenter eller för att hindra eller försvåra för konkurrenter att komma in på marknaden. I det tidigare nämnda avgörandet från EG- domstolen (mål 62/86 AKZO chemie BV ./ . Kommissionen) fann dom- stolen att priser som är lägre än den genomsnittliga rörliga kostnaden, och genom vilka ett dominerande företag försöker eliminera en kon- kurrent, utgjorde missbruk av den dominerande ställningen. Domstolen uttalade vidare att priser som är lägre än den genomsnittliga totala

kostnaden, dvs. summan av de fasta och rörliga kostnaderna, men högre än den genomsnittliga rörliga kostnaden, också fick anses utgöra missbruk, när de utgjorde en del i en plan som hade till syfte att eliminera en konkurrent. Sådana priser kan nämligen enligt domstolen få bort företag från marknaden som kanske är lika effektiva som det dominerande företaget, men som på grund av sin svagare ekonomiska ställning är ur stånd att motstå en sådan konkurrens.

Punkten omfattar inte bara oskäliga försäljningspriser utan också oskäliga inköpspriser och andra affärsvillkor.

Det kan också vara fråga om missbruk av dominerande ställning när ett företag som innehar en immaterialrätt utövar sin ensamrätt på så sätt att oskäliga priser tas ut för produkter som skyddas av immaterial- rätten.”

Begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna (punkten 2)

”Produktion och marknader kan begränsas genom exklusivavtal och liknande förfaranden som binder leverantörer och distributionskanaler. Vanligt förekommande är avtal, varigenom en återförsäljare får ensam- rätt till försäljning av en viss produkt. Om återförsäljaren åtar sig att inte föra konkurrerande produkter föreligger ett dubbelsidigt exklusiv- avtal. Därmed är denne återförsäljare stängd som kanal ut på marknaden för det dominerande företagets produkter.

Till denna punkt hör också säljvägran. En säljvägran kan leda till att marknaden eller produktionen begränsas till nackdel för konsumenter-

,,

na.

Tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel (punkten 3)

”Under denna punkt faller diskriminering i fråga om pris, rabatt eller andra affärsvillkor. Prisdifferentiering av ett dominerande företag kan dock vara godtagbar om prisskillnaden mellan olika köpare motsvarar den skillnad i kostnad som uppstår för säljare genom köparnas olika sätt att köpa. En kvalitetsrabatt som varierar med orderstorleken och som är anpassad till faktiska, konstaterade skillnader i köparnas prestationer kan därför vara godtagbar.

Dislqiminering i fråga om annat än pris eller rabatt kan gälla t.ex. krav på betalning i förskott. Här måste det dock finnas utrymme för att beakta bl.a. hänsyn till affarsris .”

Ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels- bruk har något samband med föremålet för avtalet (punkten 4)

”Denna punkt rör bl.a. användning av s.k. kopplingsförbehåll. Det kan vara fråga om att det dominerande företaget utnyttjar sin starka position i fråga om en viss produkt till att kräva att en köpare av produkten även förvärvar en annan produkt, som inte har ett naturligt eller sakligt samband med den första produkten och beträffande vilken företagets ställning kanske inte är lika stark. Kravet kan även avse andra biförplik- telser.

Det kan också vara fråga om missbruk i paragrafens mening om en dominerande leverantör binder köpare till sig genom s.k. trohetsrabatter. En effekt av sådana rabatter kan bli att styckepriset för den till kunden sist sålda kvantiteten av en vara blir lägre ' än det genomsnittliga styckepriset som kunden får betala till samma leverantör. Sådana rabatter kan försvåra för kunder till den dominerande leverantören att köpa även från andra leverantörer. Konkurrenter till den dominerande leverantören som vill sälja mindre kvantiteter till dennes kunder behöver bjuda under inte bara den dominerande leverantörens genomsnittliga styckepris utan även det rabatterade priset på dennes sist sålda kvanti- tet.”

I likhet med vad som gäller för förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete (6 5) får Konkurrensverket — efter ansökan — förklara att ett avtal eller förfarande inte omfattas av förbudet i 19 5 enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller som annars är tillgängliga för verket och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa enligt KL (icke- ingripandebesked).

4.3. Erfarenheter och synpunkter på reglernas tillämpning

4.3.1. Avtal och förfaranden som prövats av Konkurrensverket

Ärenden som gällt ansökan om icke-ingripandebesked

Konkurrensverket har lämnat följ ande — inte helt fullständiga — uppgifter om ärenden som prövats enligt 19 & KL och som avsett ansökan om icke-ingripandebesked (20 & KL) (jfr. avsnitt 3.3.1).

I kartläggningen redovisas endast ärenden som prövats i sak och som har avslutats före den 30 juni 1996.

Tabell 4.1 Avtal och förfaranden som prövats enligt 19 55” andra stycket ] KL

Bransch Ansökan om lcke-in- lcke-ingri- Sto- Små icke-ingripan- gripan- pandebes- ra före- debesked debesked ked ej (20 & KL) meddelat meddelat

__— __— __— __— ——— .

_—

_ _ lil

_— _— __— ___— ___— _— _— _— _— _— _— _ _ _

2 . _— __ Av tabellen framgår att 22 ärenden prövats enligt 19 5 andra stycket ] KL. I 19 ärenden (86 procent) har icke-ingripandebesked meddelats.

Av tabellen framgår också att flest ärenden har förekommit inom bransch- området industri-grafisk (10). Ärendena har huvudsakligen gällt små företag.

Tabell 4.2 Avtal och förfaranden som prövats enligt 19 59 andra stycket2 KL

Bransch Ansökan om lcke-in- Icke-ingri-

icke-ingripan- gripan- pandebes- debesked debesked ked ej (20 9 KL) meddelat meddelat

Byggverksamhet

Energi

Finansverksamhet Fötsäkringsverksamhet Handel—dagligvaror Handel-övrig

Hotell-restaurant _

Industri-byggmateriel

Industri-grafisk

Industri-kemisk

Industri-livsmedel

Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig

Mineral-mineralhantering

Post-tele—medier Skogsbruk-jordbruk-fiske Transportverksamhet Utbildning

Vård

Övriga tjänster

Summa

Av tabellen kan utläsas att 10 ärenden prövats enligt 19 å andra stycket 2 KL. I 9 ärenden (90 procent) har icke-ingripandebesked meddelats.

Av tabellen framgår också att flest ärenden har förekommit inom bransch- områdena industri-livsmedel (6) och energi (3).

Tabell 4.3 Avtal och förfaranden som prövats enligt 19 5 andra stycket 3 KL

_— _— _— _— _— _— __— __— __— __— __- __— _—

_

Ansökan om lcke—in- Icke-ingri-

icke-ingripan- gripan- pandebes- debesked debesked ked ej (20 & KL) meddelat

Industri-skog lista...... _- _—

Mineral-mmeralhantenng

Skogsbruk-jordbruk-frske _-

___-:|

Av tabellen framgår att 18 ärenden prövats enligt 19 5 andra stycket 3 KL. Icke-ingripandebesked har meddelats i samtliga ärenden. Av tabellen framgår också att flest ärenden har förekommit inom bransch- området industri-verkstad (8) och industri-livsmedel (5). Ärenden inom området industri-verkstad har huvudsakligen gällt små företag.

.—

Tabell 4.4 Avtal och förfaranden som prövats enligt 19 5 andra stycket 4 KL

Ansökan om Icke-ingri-

icke-ingripan- pandebes- debesked ked ej före- tag (20 & KL) meddelat

Byggverksamhet Energi Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant

lndustri-byggmateriel

Industri-grafisk Industri-kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri-skog Industri-verkstad Industri-övrig

Mineral-mineralhantering

Post-tele-medier

Skogsbruk-jordbruk-fiske

Transportverksamhet

Utbildning Vård

Övriga tjänster

Av tabellen framgår att ett ärende prövats enligt 19 5 andra stycket 4 KL (branschområdet försäkringsverksamhet).

Tabell 4.5 Övriga avtal och förfaranden som prövats enligt 19 5 KL

Små före- tag

C../3 ?

Bransch Ansökan om Icke-in- Icke-ingri- icke-ingripan- gripan- pandebes- debesked debesked ked ej (20 å KL) meddelat meddelat

_, &

Byggverksamhet Energi Finansverksamhet Försäkringsverksamhet Handel-dagligvaror Handel-övrig Hotell-restaurant lndusn'i-byggmateriel Industri-grafisk Industri—kemisk Industri-livsmedel Industri-läkemedel Industri—skog Industri-verkstad Industri-övrig Mineral-mineralhantering Post-tele-medier Skogsbruk-jordbruk-flske Transportverksamhet Utbildning

Vård

Övriga tjänster

&? (?

Summa

Av tabellen kan utläsas att 9 övriga ärenden prövats enligt 19 & KL. I 6 ärenden (67 procent) har icke—ingripandebesked meddelats.

4.3.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

I några enkätsvar framhålls att regeln i 19 & KL har fungerat som avsett och verkat återhållande på företagen till fördel för kunder, konkurrenter och konsumenter. I ett svar framhålls att regeln är av grundläggande betydelse för mindre företag som vill etablera sig på monopolmarlcna- der.

Konkurrensverket anser att förbudet sannolikt har en preventiv verkan och finner inte skäl att föreslå någon ändring av bestämmelsens räckvidd.

I många svar framförs dock kritik mot bestämmelsen och mot Kon- kurrensverkets tillämpning av den.

I åtskilliga fall riktas kritik mot att det varit för få ingripanden enligt 19 &. Som tänkbara förklaringar till detta anges bl.a. att det är svårt att bedöma vad som är relevant marknad och vad begreppen dominerande ställning och missbruk innebär. I ett par svar föreslås att bevisreglema ses över. En advokatbyrå anser att ett företag endast skall behöva göra sannolikt att det föreligger missbruk av dominerande ställning varefter motsatsen skall styrkas av motparten. Byrån förordar dessutom att Konkurrensverket ges möjlighet att ingripa interimistiskt redan när viss sannolikhet föreligger för missbruk av en dominerande ställning efter- som ett utsatt företag annars riskerar att slås ut från marknaden.

Kritik från andra håll går ut på att Konkurrensverkets tolkning och tillämpning av 19 5 är för sträng. Det anförs av bl.a. Posten AB, som anser att verkets praxis inte alltid är förenlig med vägledande beslut från EG.

Kooperativa förbundet framhåller som en brist hos KL att det blivit svårare att påtala leveransvägran. Telia AB anmärker att KL inte tillämpas på företag som är stora i ett EG-perspektiv men ännu små på den svenska marknaden. Sveriges Industriförbund ifrågasätter om Kon- kurrensverket agerat tillräckligt snabbt och effektivt i fråga om missbruk av dominerande företag på tidigare av regleringar skyddade marknader. Från näringslivshåll framhålls vidare att 19 5 är otillräcklig för att motverka underprissättning och andra åtgärder som vidtas av offentliga aktörer, t..ex kommuner. Även Konkurrensverket och några länsstyrelser har pekat på att regeln har begränsad räckvidd i dessa sammanhang.

4.4. Överväganden och slutsatser

Av redovisade erfarenheter framgår att förbudet i 19 & KL har haft en preventiv verkan. Konkurrensverket har också med stöd av regeln i ett antal fall ingripit mot olika förfaranden. Skilda uppfattningar har framkommit om regelns betydelse och tillämpning. Från vissa håll sägs regeln ha haft stora positiva verkningar, från andra redovisas negativa erfarenheter. Som har anförts i kap. 2 är 19 & formulerad i mycket allmänna ordalag. Bestämmelsen kan därför tolkas och tillämpas på olika sätt. Vi finner med hänsyn härtill inte grund för några principiella invändningar mot Konkurrensverkets tillämpning av bestämmelsen. Tillämpningen i enskilda fall kan vi inte kommentera. Det bör påpekas att företag som berörs av ett beslut av Konkurrensverket och anser att beslutet är oriktigt kan vända sig till domstol för att få beslutet omprövat.

Det har framförts vissa önskemål om ändringar eller förtydliganden av 19 &. Vi anser dock inte att det — i varje fall i nuläget finns tillräckliga skäl att lägga fram förslag om ändring av regelns huvud- sakliga innehåll. Lagtexten bör dock jämkas redaktionellt i enlighet med vad som närmare framgår av författningskommentaren.

Frågan om offentliga aktörers verksamhet m.m. berörs närmare i kap. 9.

5. Prövning av företagsförvärv

Ett stort antal företagsförvärv har prövats enligt KL:s förvärvs- regler men få ingripanden har skett. Erfarenheterna visar att regelsystemet är onödigt omfattande och har vissa andra brister.

Det kan vara naturligt att ändra förvärvsreglema i huvudsak efter EG:s motsvarande regler. Med hänsyn till aktuell omarbetning av EG-reglema presenteras endast en skiss till en sådan ändring

(bilaga 6).

Det är dock inte givet att EG-reglema bör vara förebild. Också alternativa lösningar bör studeras. Att arbeta om förvärvsreglema innebär så stora problem att frågan måstezutredas ytterligare.

5.1. Inledning

I detta kapitel undersöker vi hur KL:s regler om prövning av företags- förvärv fungerat. Enligt direktiven skall vi härvid särskilt överväga anmälningsskyldigheten vid förvärv och reglernas tillämpning på joint ventures.

5.2. KL:s regler om företagsförvärv

Konkurrensverket fär väcka talan om att ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 & KL skall förbjudas. Förbud meddelas av Stockholms tingsrätt. Ett förvärv skall förbjudas om förvärvet skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden eller på en avsevärd del av den och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt (34 & KL).

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I sådana fall får förvärvaren i stället åläggas att avyttra det som har förvärvats (34 & tredje stycket KL).

Begreppet företagsförvärv

Med företagsförvärv avses enligt 4 5 första stycket KL förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en rörelse samt fusion. Förvärvsbegreppet omfattar bara förvärv av företag som har verksamhet i Sverige eller av rörelser som bedrivs här. Förvärv av företag som bedriver sin verksamhet endast utomlands eller av rörelser som bedrivs endast utomlands — omfattas inte av kontrollsystemet. Detta gäller oavsett om det förvärvade företaget är svenskt eller inte. Enligt lagmotiven (prop.1992/93:56 s. 67) är avsikten att begreppet företagsförvärv i KL inte skall ha någon annan innebörd än vad som gällde enligt ÄKL.

Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår i sin helhet skall anses som företagsförvärv bara om förvärvet ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörelsen (4 5 andra stycket). Enligt bestämmelsen måste således ett partiellt förvärv — t.ex. ett aktieförvärv leda till ett bestämmande inflytande i företaget för att ett företagsförvärv skall anses föreligga. Med bestämmande inflytande avses möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på företagets beslut.

Ett förvärv som leder till att förvärvaren får mer än hälften av rösterna rörande ett företags aktier eller andelskapital innebär enligt motiven att förvärvaren får ett bestämmande inflytande i företaget. Däremot är sannolikheten mindre att detta sker vid förvärv av en minoritetspost. I sådana fall är det nödvändigt att i varje särskilt fall undersöka i vilken omfattning förvärvaren har möjlighet att påverka företagets beslut. Om andelen utgör den ojämförligt största enhetliga andelsposten kan trots att innehavet endast avser en minoritetsandel — ett bestämmande inflytande föreligga. Ett sådant inflytande kan också föreligga på grund av exempelvis avtalsmässiga eller finansiella bind- ningar, ett reellt inflytande på företagsledningen eller gemensamma företagsledningsfunktioner. Enligt motiven bör därvid särskild vikt läggas vid om ägarandelen är förenad med representation i ledningen för företaget eller om någon annan form av kontrollfunktion föreligger.

Motsvarande gäller i allt väsentligt också vid förvärv av en del av en rörelse.

Dominerande ställning

En förutsättning för att ett förvärv skall kunna förbjudas är att det skapar eller förstärker en dominerande ställning på den svenska mark- naden eller på en avsevärd del av den. Enligt motiven (prop. s. 41) finns rekvisitet dominerande ställning kvar i lagen för att ge förvärvskontrol- len en grundläggande avgränsning och för att begränsa kontrollens räckvidd. Begreppet dominerande ställning bör i detta sammanhang ha samma innebörd som det har vid tillämpning av reglerna om missbruk av dominerande ställning (19 & KL), dvs. knyta an till den tolkning som kommit till uttryck i EG-rätten.

I likhet med vad som gäller vid tillämpningen av 19 5 är det konkurrensen på den relevanta marknaden i det enskilda fallet som skall bedömas. Begreppet relevant marknad har tidigare behandlats i samband med 19 6. En skillnadi förhållande till 19 © när det gäller bestämmande av relevant marknad är att det enligt 34 & skall vara fråga om den svenska marknaden i dess helhet eller en avsevärd del av den. Enligt vad som uttalas i motiven (prop. s. 98) kan en avsevärd del av landet exempelvis vara ett landskap eller ett län. Den geografiska utbredningen kan dock vara mindre om den relevanta marknaden omfattar en betydelsefull del av befolkningen.

Väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens

För att ett företagsförvärv skall förbjudas krävs även att förvärvet skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden eller en väsentlig del av den. Rekvisitet uttrycker innebörden av det s.k. konkurrenstestet, dvs. bedömningen av förvärvets negativa påverkan på konkmrensen.

I konkurrenstestet ingår en bedömning av flera olika omständigheter som delvis griper in i varandra. Konkurrenstestet flyter också delvis ihop med dominansprövningen.

I konkurrenstestet ingår bl.a. att bedöma den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna i Sverige eller utanför Sverige, marknadens struktur, de berörda företagens marknadsställning

och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter och deras tillgång till leveranser och marknader, rättsliga och andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distribu- tionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande (prop. s. 99).

Konkurrenstestet innebär således att utifrån en samlad bedömning av marknadssituationen uppskatta om konkurrenstrycket på marknaden efter förvärvet är tillräckligt högt för att upprätthålla en effektiv konkurrens.

Skadligt från allmän synpunkt

Utöver att det skall vara fråga om ett väsentlig hämmande av konkur- rensen krävs att detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. I motiven (prop. s. 42) anförs bl.a. att även om ett väsentligt hämmande av konkurrensen normalt torde sammanfalla med skadlighet från allmän synpunkt så går det inte att ha ett system där varje företagsförvärv skall förbjudas om det vid ett konkurrenstest skulle visa sig att konkurrensen genom förvärvet kommer att hämmas väsentligt. Ett förvärv kan i det enskilda fallet hämta sitt försvar i andra omständig- heter som har positiv effekt från samhällsekonomisk synpunkt.

Prövningen av ett företagsförvärv bör således inte bara avse för- värvets omedelbara effekter på konkurrensen utan utgå från en helhets- bedömning där konkurrensfaktorer får vägas mot andra allmänna intressen av särskilt viktig art.

1 prövningen från allmän synpunkt ligger enligt motiven att endast långsiktiga verkningar av förvärvet skall beaktas och att de direkt eller indirekt skall beröra en bred grupp av befolkningen. Exempelvis skall sysselsättningseffekter inte ha någon betydelse i detta sammanhang

Konkurrensverket bär den primära bevis- och åberopsbördan vid tillämpningen av 34 &.

Ogiltighet

Ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet blir ogiltigt. Ogiltigheten inträder när tingsrättens dom vunnit laga kraft eller om denna har överklagats — när Marknadsdomstolens dom har meddelats

(35 g KL).

Partiell avhändelse m.m.

Risker med ett företagsförvärv skall i första hand undanröjas genom något annat konkurrensfrämjande åläggande av mindre ingripande slag än ett förbud. Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av ett företagsförvärv får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 & åläggas att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse eller att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd (36 & KL).

Det förekommer att företag i samband med förvärv efter förhandling med Konkurrensverket frivilligt åtar sig att genomföra en konkurrens- främjande åtgärd, t.ex att upphöra med samarbete med annat företag på den aktuella marknaden eller avyttra del av sin rörelse. Såväl åläggande som frivilligt åtagande får förenas med vite enligt 57 & KL.

Anmälningsskyldighet

Ett företagsförvärv kan bara förbjudas med stöd av 34 5 om det omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 & KL. Den närmare omfatt- ningen av anmälningsskyldigheten behandlas nedan 1 avsnitt 5.2.3.

Särskild undersökning

Konkurrensverket får besluta om att genomföra en särskild undersökning av ett företagsförvärv som har anmälts (38 & KL). Ett sådant beslut måste meddelas inom 30 dagar från det att anmälan kom in till Konkurrensverket. En anmälan utgör en objektiv fastställbar utgångs- punkt för trettiodagarsfristen. Felaktiga eller ofullständiga uppgifter (beslutsunderlag) i samband med anmälan bör dock medföra att tidsfristen inte kan anses börja löpa (prop. s. 49).

Under trettiodagarsfristen får den som är part i förvärvsavtalet inte vidta några åtgärder för att fullfölja förvärvet.

Talan om företagsförvärv

Konkurrensverket får endast efter beslut om särskild undersökning väcka talan hos Stockholms tingsrätt om förvärvet (39 5 första stycket KL). Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Tingsrätten får på begäran av Konkurrensverket förlänga &isten med högst en månad i sänder om parterna i förvärvsavtalet eller om förvärvet har skett på

det sätt som anges i 34 & tredje stycket — förvärvaren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl (39 5 andra stycket KL).

Om Konkurrensverket har beslutat att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd får talan mot förvärvet inte väckas beträffande förvärvet. Detta gäller dock inte om en part i förvärvsavtalet har lämnat någon oriktig uppgift som påverkat beslutet (40 & KL).

Förbud i väntan på slutlig prövning

På yrkande av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt för tiden till dess att en fråga enligt 34 & eller 36 & slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att fullfölja förvärvet (41 & KL). Behov av ett sådant interimistiskt beslut kan föreligga bl.a. när ett företag inte anmäler ett anmälningspliktigt förvärv eller dröjer med en sådan anmälan. Ett interimistiskt beslut får bara meddelas om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför. Prövningen av huruvida ett interimistiskt förbud skall meddelas skall dock inte inriktas på någon form av sannolikhetsbe- dömning av om förvärvet kommer att förbjudas. En avvägning skall istället göras mellan det allmännas intresse av fortsatt utredning utan påverkan av åtgärder från de inblandade företagens sida och den olägenhet ett sådant beslut kan medföra för enskilda förvärvsparter (prop. s. 105).

Tid inom vilken ett förvärvsärende skall avgöras

Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 & eller 36 5 får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna frist får förlängas om parterna i förvärvsavtalet eller — om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 & tredje stycket — förvärvaren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl. Förbud eller åläggande får dock inte meddelas senare än två år efter det att förvärvsavtalet ingicks (42 5 första stycket KL).

Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut (42 å andra stycket KL). Fristen får förlängas enligt samma grunder som gäller för tingsrätten.

Omprövning

Ett förbud eller åläggande enligt 34 5 eller 36 5 utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt (43 & första stycket KL).

Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om ett företagsförvärv utan åtgärd får frågan prövas på nytt bara om en part i förvärvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig betydelse för avgörandet (43 å andra stycket).

Talan om omprövning väcks hos Stockholms tingsrätt av Konkur- rensverket eller av någon som berörs av avgörandet. En talan enligt 43 å andra stycket skall väckas inom ett år efter det att saken slutligt har avgjorts (44 & KL).

5.2.1. Närmare om KL och begreppet joint venture

Allmänt

Varken i svensk rätt eller utländsk rätt framträder någon enhetlig definition på begreppet joint venture.

Allmänt torde ett joint venture kunna beskrivas som en av två eller flera parter gemensamt bedriven verksamhet. Denna verksamhet kan exempelvis ha sin grund i ett samarbetsavtal mellan parterna och bedrivas under mer lösliga former eller äga rum i ett av parterna gemensamt bildat och ägt bolag. Även andra former av joint ventures kan förekomma. Det mest frekventa torde dock vara att den gemensam- ma verksamheten bedrivs inom ramen för ett nybildat eller befintligt bolag. Det normala torde i dessa fall vara att parterna ingått ett avtal som närmare reglerar den gemensamma verksamhetens inriktning, organisation och rättsliga form samt parternas eventuella kapitaltillskott eller andra bidrag till den gemensamma verksamheten. Irmebörden av begreppet gemensamt bedriven verksamhet torde också förutsätta att parterna tillsammans kontrollerar verksamheten. Gemensam kontroll kan sägas föreligga då parterna måste vara överens för att kunna fatta beslut i fråga om den gemensamma verksamheten. Gemensam kontroll kan t.ex. utövas inom ramen för ett aktieägaravtal, vilket närmare reglerar förutsättningama och villkoren för den gemensamma kontrollen.

I olika sammanhang används även termen samriskföretag som synonym med joint venture.

Inom flera branscher i näringslivet finns överenskommelser (konsortial- avtal) mellan två eller flera företag om samverkan för utförande av en viss uppgift, t.ex. uppförandet av olika objekt inom byggsektorn.

Avsaknaden av en klar och entydig definition av begreppet joint venture medför att det i vissa fall kan vara svårt att avgränsa denna speciella samarbetsform från andra former av samarbete.

KL och joint ventures

Frågan om tillämpningen av KL:s regler på joint ventures behandlas inte närmare i motiven. Som tidigare nämnts uttalades i motiven att begreppet företagsförvärv inte skall ha någon annan innebörd än vad som gällde enligt ÄKL. I motiven till den lagen (prop. 1981/82:165 s. 261) anfördes i fråga om s.k. joint ventures bl.a.:

”Förvärv av rörelse eller del av rörelse kan förekomma i samband med s.k. joint ventures. Därmed avses att näringsidkare gemensamt bedriver viss verksamhet. Ett sådant samarbete kan ske inom ramen för ett tredje rättssubjekt nybildat eller befintligt — som är juridisk person varöver parterna skaffar sig rådighet genom förvärv av aktier eller andelar. Den juridiska personens förvärv av tillskjuten egendom räknas därvid som företagsförvärv.

Sker samarbetet mellan parterna i enkelt bolag, utgör detta inte ett rättssubjekt. Bolaget kan således inte räknas som ägare — och alltså inte heller som förvärvare av bolagstillgångama, dvs. de tillgångar som enligt bolagsmännens avtal skall användas för bolagsändamål eller som har tillförts under bolagets verksamhet. Dessa tillgångar anses alltså tillhöra de enskilda bolagsmännen som därvid kan i större eller mindre utsträckning individuellt vara ägare till del av tillgångarna, när bolagsav- talet inte innebär annat. Men det kan också vara så att äganderätten inte tillkommer bolagsmännen individuellt utan gemensamt. Här kan vara fråga om samäganderätt efter bestämda bråkdelar till viss egendom. Dock kan det även förhålla sig så att bolagstillgångama eller viss del av dessa utgör en av olika objekt sammansatt förmögenhetsmassa som är föränderlig till innehåll och omfattning. Bolagsmans rätt är då att uppfatta som en andelsrätt i den varierande förmögenhetsmassan i dess totaliEtletå Här föreligger en egendomsgemenskap mellan bolagsmän- nen.

Om individuell egendom — t.ex. del av rörelse i fall som de nu nämnda övergår till att ägas av bolagsmännen gemensamt med samäganderätt eller i egendomsgemenskap, sker ett företagsförvärv i konkurrenslagens mening.”

3 ”1 ”Se Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, Stockholm 1955, s. 376 ff.”

Konkurrensverkets tillämpning av regelsystemet på joint ventures

Konkurrensverket har mot bakgrund av uttalandet i motiven (se ovan) intagit ståndpunkten att någon åtskillnad mellan kooperativa och koncentrativa joint ventures — på sätt som sker i EG-rätten (avsnitt 5.4) inte kan göras vid tillämpning av KL.9 Verket framhåller därvid bl.a. att KL i motsats till EG-rätten inte innehåller någon uttrycklig dis- tinktion mellan kooperativa och koncentrativa joint ventures. Lagen innehåller inte heller någon bestämmelse om förhållandet mellan reglerna om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete (6 & KL) och reglerna om kontroll av företagsförvärv. En sådan bestämmelse finns i EG-rätten. Det avgörande för KL:s tillämpning är om företagsförvärvet innebär någon förrn av äganderättsövergång, vilket medför att såväl kooperativa som koncentrativa joint ventures faller under lagens regler om företagsförvärv om detta rekvisit är uppfyllt och skyldighet att anmäla förvärvet föreligger.

5.2.2. KL och accessoriska begränsningar Allmänt

Ett avtal om företagsförvärv kan utöver de för förvärvet grundläggande avtalsvillkoren även innehålla vissa andra avtalsvillkor med konkurrens- begränsande verkan, t.ex konkurrensklausuler eller inköps- och leverans- avtal, som inskränker avtalspartemas handlingsfrihet på marknaden, s.k. accessoriska begränsningar.

Varken i KL eller i motiven till lagen behandlas frågan om hur accessoriska begränsningar skall bedömas i samband med prövningen av företagsförvärv.

Konkurrensverkets praxis avseende accessoriska begränsningar

Enligt vad företrädare för Konkurrensverket uttalat bör avsaknad av lagreglering och uttalanden i motiven tolkas som att EG-rätten (avsnitt 5.4) i denna del inte skall tjäna som ledning vid tillämpningen av KL.

9 I den allmänna information som medföljer blankett K 2 anges: ”Anmälan skall också ske beträffande joint ventures som innebär anmälningspliktiga företagsförvärv i KL:s mening. Den skillnad som görs inom EG—rätten mellan kooperativa och s.k. koncentrativa joint ventures flnns således ej vad avser anmälningsplikten.”

Det innebär enligt verkets bedömning att alla accessoriska begränsningar som avtalats mellan parterna i förvärvsavtalet och som inskränker deras handlingsfrihet på marknaden kan prövas enligt bestämmelserna i 6 och 19 55 KL. Konkurrensverket har i besluti förvärvsärenden dock även uttalat sig om accessoriska begränsningar. Ett sådant uttalande torde enligt verket inte ha någon rättslig betydelse och bör inte anses utgöra annat än verkets preliminära bedömning av den accessoriska begräns- ningen i fråga.

Ett företag som önskar ett beslut från Konkurrensverket avseende en accessorisk begränsning måste således ansöka om ett icke-ingripandebe- sked enligt 20 å KL.

Enligt företrädare för Konkurrensverket har verket vid prövning av accessoriska begränsningar intagit ståndpunkten att konkurrensbe- gränsande avtalsvillkor som har ett direkt samband med ett företagsför- värv och som tillika kan anses nödvändigt för förvärvets genomförande normalt inte omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i 6 & eftersom en sådan konkurrensbegränsning i sig inte kan anses påverka konkurrensen på ett märkbart sätt.

5.2.3. Närmare om anmälningsskyldigheten enligt 37 &

Den närmare omfattningen av anmälningsskyldigheten vid företagsför- värv anges i 37 å KL. Enligt gällande lydelse av paragrafen skall ett företagsförvärv anmälas till Konkurrensverket om de av förvärvet berörda företagen föregående räkenskapsår tillsammans har en om- sättning som överstiger fyra miljarder kronor. Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintres- sen eller hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

I fråga om nivån på kontrollen uttalas i motiven (prop. s. 40) att man bör se kontrollen av företagsförvärv som en undantagsåtgärd. Bara vissa större företagsförvärv bör bli föremål för prövning över huvud taget. En rimlig avvägning enligt motiven är att prövningen bara skall omfatta sådana förvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger fyra miljarder kronor.

I motiven (prop. s. 49) anförs att det är angeläget att uppnå ett system med fasta och korta tidsfrister för prövningen av förvärvsären- den, då detär viktigt för företagens planering att det inte under för lång tid råder osäkerhet om ett företagsförvärv kommer att godkännas eller inte. För att en objektiv utgångspunkt skall finnas för när första

tidsfristen börjar löpa bör det finnas en skyldighet att till Konkurrens- verket anmäla sådana förvärv som kan bli föremål för ingripande enligt lagen. Vidare framhålls att en ytterligare fördel som man uppnår med en anmälningsskyldighet är att effektiviteten i förvärvskontrollen ökar. Det förvärvande företaget kan inte överraska konkurrensmyndigheten med att omedelbart integrera det förvärvade företaget i sin egen verksamhet på så sätt att det verkar avhållande mot att förbjuda förvärvet på grund av de stora skador en uppbrytning kan åstadkomma.

Det finns inte någon lagstadgad tidpunkt eller tidsfrist för när en anmälan skall ske.

Beträffande beräkningsgrunden för att bestämma de berörda företagens årsomsättning enligt 37 & anges i motiven (prop. s. 102) att med årsomsättning avses de inblandade företagens — dvs. säljarens och köparens — totala omsättning i hela världen för samtliga varor och tjänster. Om det förvärvade företaget ingår i en företagsgrupp skall dock ”bara det säljande företagets omsättning” medräknas i årsomsättningen.

Enligt 37 & skall ett företagsförvärv anmälas av någon som är part i förvärvsavtalet.

Konkurrensverkets föreskrifter avseende anmälan av företagsförvärv

Konkurrensverket har med stöd av 2 & konkurrensförordningen (1993:173) föreskrivit att anmälan om företagsförvärv enligt 37 9” skall göras på särskild blankett (K 2) och enligt de anvisningar som utfärdas av verket.10

Konkurrensverket har tolkat motivens uttalande (se ovan) om att ”bara det säljande företagets omsättning” skall medräknas, så, att det rätteligen avser det förvärvade företagets omsättning. Om förvärvet avser en del av ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse är det förvärvsobjektets omsättning som räknas.”

Enligt Konkurrensverkets föreskrifter skall anmälan också ske beträffande sådana joint ventures som innebär anmälningspliktiga företagsförvärv i lagens mening. Den skillnad som görs mellan s.k. kooperativa och koncentrativa joint ventures inom EG-rätten föreligger

”) Konkurrensverkets föreskrifter (KKVFS 1993:3) om anmälan enligt 37 & konkurrenslagen (1993:20), numera ersatt av KKVFS 1996:2. ” Konkurrensverkets anvisningar och allmän information till blankett K 2.

som nämnts inte enligt föreskrifterna -— vad avser anmälningsplikten enligt KL.lZ

En anmälan anses gjord först när alla uppgifter som krävs enligt anvisningarna till blankett K 2 har kommit in till verket.

5.3. Erfarenheter och synpunkter på reglernas tillämpning

5.3.1. Anmälda företagsförvärv m.m.

Konkurrensverket har lämnat följ ande uppgifter om anmälda företagsför- värv enligt 37 å KL.

Tabell 5.1 Anmälda företagsförvärv enligt 37 5 KL under perioden den I juli 1993 — den 30 juni 1996

År 1993/94 1994/95 1995/96 Inkomna ärenden 165 225 269 Avslutade ärenden 146 218 264 (utgående balans) (21) (28) (33)

Av tabell 5.1 framgår att 659 företagsförvärv anmäldes under perioden. 628 ärenden avslutades under samma period. Av tabellen &amgår också att anmälda företagsförvärv ökat från 165 under 1993/94 till 269 under 1995/96.

Konkurrensverkets anvisningar och allmän information till blankett K 2.

Tabell 5.2 Anmälda företagsförvärv som lämnats utan åtgärd m.m. under perioden den I juli 1993 — den 30 juni 1996

Bransch Anmälda Anmälnings— Beslut om Frivilligt Talan om förvärv pliktiga för- särskild un- åtagan- förbud värv som läm- dersökning de (före- (34 & nats utan (38 & KL) nat med KL) åtgärd vite) Byggverksamhet 42 30 — Energi 42 42 3 — Finansverksamhet 44 40 — Försäkringsverksamhet 10 8 l Handel-dagligvaror 10 8 I — Handel-övrigt 73 67 2 Hotell-restauran g 12 10 — — lndustri-byggmateriel 31 30 4 l(1) Industri-grafisk 2 2 — Industri-kemisk 37 34 — — Industri-livsmedel 24 21 5 2(2) Industri-läkemedel 7 6 l Industri-skog 13 10 — Industri-teko 2 2 — Industri-verkstad 80 77 3 1 ( ]) Industri-övrig l l 7 l Mineral-metallhantering ] l l l — Post-tele-medier 58 56 l l Skogsbruk-j ordbruk-fiske 8 8 1 l ( l ) Transportverksamhet 26 21 2 Utbildning ] l — — Vård 5 5 1 1(1) Övriga tjänster 79 73 2 — Totalt 628 569 28 7(6)

Av tabell 5.2 framgår att 569 amnälningspliktiga förvärv lämnades utan åtgärd. I 28 ärenden fattade Konkurrensverket beslut om särskild undersökning. I 7 ärenden gjordes s.k. frivilligt åtagande, vilket i 6 fall förenades med vite enligt 57 & KL.

I ett fall har Konkurrensverket väckt talan med yrkande att det anmälda företagsförvärvet skall förbjudas enligt 34 & KL.13 Stockholms tingsrätt har i ett fall meddelat förbud för berörda företag vid vite att fullfölja de aktuella förvärven intill dess frågan slutligt har avgjorts.”

Av tabellen framgår också anmälda företagsförvärv fördelat på branschområden. Huvuddelen av anmälda företagsförvärv återfinns inom branschområdena industri-verkstad (80), övriga tjänster (79) och handel- övrigt (73). Lägst antal anmälda förvärv återfinns inom branschom- rådena industri-grafisk (2), industri-teko (2) och utbildning (1).

5.3.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Allmänt

Av ett stort antal svar till oss framgår att den administrativa ordningen vid prövning av företagsförvärv upplevs som oproportionerligt stor. Det anförs att prövningsförfarandet tar stora resurser i anspråk utan att därför nämnvärt främja konkurrensen och att inga erfarenheter heller tyder på att lagen påverkat företagens beslut i förvärvsfrågor.

Vidare anförs att vissa begrepp, bl.a. företagsförvärv, rörelse och bestämmande inflytande, är svåra att tillämpa. Det framhålls att regeln om s.k. stand still under trettiodagarsfiisten träffar förvärv som saknar betydelse från prövningssynpunkt och att den medför problem för företagen och dess företrädare i bl.a. ansvarsfrågor (vdzs och styrelsens ansvar enligt ABL m.m.).

I några svar riktas kritik mot tillämpningen av reglerna, bl.a. anför Dagab AB att Konkurrensverket i två ärenden inte motsatt sig anmälda förvärv med följd att dominerande ställning skapats eller förstärkts.

Konkurrensverket framhåller att kravet på övergång av äganderätt medför att vissa transaktioner inte omfattas av förvärvsreglema. Verket anför att reglerna bör ändras och omfatta även förvärv av kontroll av företag. Regeln bör därvid knyta an till begreppet koncentration i rådets förordning 4064/ 89 om kontroll av företagskoncentrationer. Vidare före— slås att begreppet marknad i 34 & ändras och ges samma innebörd som i 19 &. Verket framhåller att prövningen av s.k. accessoriska begräns- ningar i samband med förvärvsprövningen utgör en form av service och rådgivning åt parterna. Kvalitets- och tidsskäl — bl.a. kravet på rättslik-

” Dnr 40/96, Stockholms tingsrätt mål r 8-669/96. ” Dnr 494/96, Stockholms tingsrätt mål r 8-712-96.

het och parternas behov av en formell prövning talar för att det bör införas en regel om formell och bindande prövning av accessoriska begränsningar i samband med förvärvsprövningen. Verket framhåller att nybildat företag ofta formellt är part i ett förvärvsavtal och föreslår att reglerna i 38 och 40 55 ändras så att även åtgärder vidtagna av bakom- liggande ägare till sådana företag omfattas av reglerna. Vidare föreslås att &isten i 38 & ändras till 30 arbetsdagar. Det föreslås att 40 & kompletteras med en regel som ger verket möjlighet att ompröva ett beslut som grundas på objektivt riktiga uppgifter, vilka på grund av senare inträffade händelser inte förverkligas. Verket föreslår också att tvåårsfristen i 42 & utgår eftersom den förlorar sin verkan om parterna inte anmäler förvärvet.

Sveriges Industriförbund anför att förbundet har ett övervägande positivt intryck av reglernas tillämpning. Förbundet anser dock att tvåårsfristen i 42 5 är för lång.

Reglernas tillämpning på joint ventures

En majoritet av företrädarna för näringslivet och advokatbyråer framhåller att betydande oklarheter råder i fråga om rättsläget avseende joint ventures. Bl.a. framhålls att Konkurrensverket har intagit stånd- punkten att KL inte medger uppdelning i kooperativa och koncentrativa joint ventures. Förhållandet utgör en betydande avvikelse från EG-rätten på ett för näringslivet mycket viktigt område och kan knappast anses ha varit lagstiftarens mening. Det anförs att ett Självständigt joint venture som inte leder till samordning mellan parterna är att betrakta som en strukturell förändring. Ett sådant förvärv bör därför prövas — vilket också skulle överensstämma med EG-rätten enligt förvärvskontroll- reglerna. Det framhålls att ett förtydligande av reglerna är av stor betydelse.

Konkurrensverket framhåller att många joint ventures som inte medför effekter motsvarande ett företagsförvärv ofta innefattar anmäl- ningspliktiga förvärv. Enligt verket innebär gällande ordning att prövning av ett sådant förvärv inte kan undvikas men prövningen har i dessa fall avgränsats till att enbart omfatta det formella förvärvet. Samarbetet mellan moderbolagen har inte prövats i själva förvärvsären- det utan har lämnats till prövning enligt 6 5. En prövning av koopera- tiva joint ventures enligt 34 & torde dessutom i praktiken sakna betydelse. Enligt verkets mening bör endast sådana joint ventures som har en långsiktig strukturell effekt på marknaden — något som traditio- nella samarbetsavtal saknar — prövas enligt reglerna om kontroll av

företagsförvärv. Verket framhåller därvid att en övergång till ett regel- system motsvarande EG-reglema i fråga om koncentrationsbegreppet skulle medföra att kooperativa joint ventures endast behöver anmälas för prövning enligt 6 &. Verket framhåller också att man vid prövning av partiella förvärv, dvs. sådana förvärv som de facto ger upphov till ett joint venture mellan säljande och köpande företag, som huvudregel inte tar något initiativ att pröva samarbetet enligt 6 5. En prövning av ett koncentrativt joint venture enligt 6 & torde vidare vara utesluten om förvärvet tillika faller under EG:s förordning om kontroll av före- tagskoncentrationer. Förhållandet medför att omsättningsmässigt större transaktioner kommer i åtnjutande av den s.k. one-stop shop principen enligt EG-förordningen medan transaktioner som faller utanför förord- ningens tillämpningsområde kan behöva anmälas till Konkurrensverket för prövning både enligt 6 5 och 34 & KL. Verket framhåller att det såväl för företag som för verket föreligger ett starkt behov av ett klarläggande i fråga om hur joint ventures bör bedömas i konkurrens- rättsligt hänseende.

Anmälningsskyldighet enligt 37 _? KL

Ett flertal företrädare för näringslivet och advokatbyråer framför kritik mot regelsystemet. Anmälningsskyldigheten i nuvarande omfattning anses bl.a. som betungande, omfattande, resurskrävande och kostsam. I några svar anmärks att anmälningsskyldigheten omfattar företags- förvärv som saknar betydelse från konkurrenssynpunkt. I svaren lämnas förslag till ändring av regelsystemet, bl.a. föreslås att anmälningsplikten skall utgå och att Konkurrensverket på eget initiativ skall granska förvärv. Andra förslag är att omsättningsgränsen fyra miljarder kronor höjs eller att marknadsandels- och/eller omsättningsgränser införs. Det föreslås också att ett förenklat förfarande införs för vissa typer av förvärv.

Konkurrensverket framhåller att verket sedan lagens ikraftträdande har prövat ett stort antal förvärv där förvärvsobjektet haft en mycket liten omsättning. Många av förvärven har inte i nämnvärd utsträckning påverkat konkurrensförhållandena på marknaden. Omsättningsregeln utgör därför i vissa fall ett relativt trubbigt redskap, bl.a. genom att förvärv som — oavsett storleken på det förvärvade företaget — genomförs av företag som ensamt omsätter över fyra miljarder kronor omfattas av prövningen. Om en s.k. de minimis-regel införs kan man undvika prövning av denna typ av förvärv. Verket framhåller att av 37 & följer att ett förvärv skall anmälas av någon som är part i förvärvsavtalet.

Förvärvet kan således anmälas av det säljande företaget, vilket också i ett flertal fall inträffat. Lämpligheten i denna ordning kan ifrågasättas. Följden av ett förvärv kan bli att marknadskoncentration uppstår inom den förvärvande företagsgruppen. Det kan inte förväntas att det säljande företaget har fullständig insyn i denna företagsgrupp. Detta torde vara ett av de bärande Skälen till att flertalet utländska system för kontroll av företagsförvärv föreskriver att anmälan skall göras av det förvärvande företaget. Det finns i syfte att minska rådande osäkerhet för både anmälande företag och verket samt för att säkerställa en mer likformig behandling av samtliga anmälande parter anledning att överväga att det i KL införs en regel som föreskriver en tidpunkt då anmälan av företagsförvärv senast skall ske.

5.4. EG:s regler om kontroll av företagskon- centrationer

Som ovan redovisats lämnas förslag om att lagens regler om prövning av företagsförvärv i väsentliga avseenden anpassas till motsvarande regler inom EG-rätten, särskilt vad gäller begreppen koncentration och joint ventures. Det finns därför skäl atti detta sammanhang översiktligt redovisa detta regelsystem.

Rådets förordning 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer

De grundläggande bestämmelserna för kontroll av företagskoncentratio- ner inom den europeiska gemenskapen finns angiva i rådets förordning 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentratio- ner (förordningen).

Kommissionen har i tillkännagivanden närmare gett uttryck för kommissionens uppfattning i ett antal tillämpningsfrågor med an- knytning till förordningen (se nedan).

Allmänt

I förordningen anges att avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför betydande strukturförändringar särskilt i form av företagskon- centrationer inom gemenskapens näringsliv. Behovet att upprätthålla och utveckla en effektiv konkurrens och säkerställa att omstrukturerings-

processen på längre sikt inte skadar konkurrensen inom gemenskapen gör det nödvändigt att fastställa om en koncentration med gemenskaps- dimension är förenlig med den gemensamma marknaden.

Definition av koncentration

Förordningen är tillämplig på koncentrationer. Genom att prövningen knyts till detta begrepp blir själva transaktionstypen av underordnad betydelse. Det är själva koncentrationsökningen på marknaden som får betydelse för bedömningen.

1 förordningen anges att en koncentration föreligger om två eller flera tidigare självständiga företag slås samman (artikel 3.1 a).

En koncentration föreligger också när en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett eller flera företag genom förvärv av värde- papper eller tillgångar eller genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll — helt eller delvis — över ett eller flera andra företag (artikel 3.1 b).”

Kontroll över ett företag uppnås genom rättigheter, avtal eller andra medel som — antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska och rättsliga förhållanden — ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag. I förordningen anges att detta kan särskilt ske genom ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa eller genom rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av företagets organ och dessas voteringar eller beslut (artikel 3.3).

Kontroll förvärvas av personer eller företag som är innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt de berörda avtalen eller utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt sådana avtal — har befogenhet att utöva de rättigheter som grundar sig på dessa (artikel 3.4).

Med en koncentration avses i detta sammanhang endast sådana transaktioner som medför en varaktig förändringi de berörda företagens struktur.

I artikel 3.5 ges särskilda regler för bl.a. kreditinstitut, fmansinstitut och försäkringsbolag.

Kommissionen har i ett särskilt tillkännagivande utvecklat tolkning av koncentrationsbegreppet i artikel 3. Tillkännagivandet innehåller även hänvisningar till relevanta avgöranden av kommissionen.16

Joint ventures

Även bildandet av joint ventures kan innebära koncentration i för- ordningens mening. I förordningen görs därvid åtskillnad mellan koope- rativa och koncentrativa joint ventures.

En transaktion inklusive bildandet av ett gemensamt företag — som har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga utgör inte en koncentration enligt artikel 3.1 b (kooperativt joint venture) (artikel 3.2). Sådana transaktioner (samarbe- ten) bedöms i förekommande fall normalt enligt reglerna om konkur- rensbegränsande förfaranden (artiklarna 85 och 86 i Romfördraget).

Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som inte medför en samordning av konkurrensbeteendet mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemensamma företaget utgör en koncentration enligt artikel 3.1 b (koncentrativt joint venture) (artikel 3.2).

Kommissionen har i ett annat tillkännagivandel7 gett uttryck för sin uppfattning i fråga om den närmare avgränsningen mellan kooperativa och koncentrativa joint ventures. Där framhålls att joint ventures kan omfatta en mängd olika transaktioner, bl.a. samarbete för särskilda funktioner såsom forskning, utveckling, produktion och distribution eller fusionsliknande transaktioner. Det anges vidare ett antal olika förut- sättningar för att ett joint venture enligt kommissionens bedömning skall anses utgöra en koncentration i förordningens mening. Bl.a. framhålls att det krävs att det gemensamma bolaget på varaktig basis kan utföra en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner. Detta innebär att bolaget måste kunna verka på marknaden på samma Sätt som andra företag på samma marknad, bl.a. i form av finansiella och personella resurser för att kunna bedriva den aktuella verksamheten under en

16 Commission notice on the notion of a concentration under Council Regula- tion (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentration between undertakings (OJ C 385, 31.12.1994, p.5). ” Commission notice on the distinction between concentrative and cooperativ joint ventures under Council Regulation (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentration between undertakings (OJ C 385, 31.12.1994, p.1).

längre tidsperiod. Joint ventures som uppfyller dessa kriterier benämns ”full-function joint ventures”. Omständigheter som medför att ett bolag inte kan anses utgöra ett ”full-function joint venture” är om bolaget endast övertar en begränsad funktion &ån moderbolagen eller om verksamheten till avgörande del består av köp från eller försäljning till moderbolagen. Bildandet av ett ”full-function joint venture” utgör i normalfallet — under förutsättning att dess syfte eller effekt inte är att koordinera konkurrensbeteendet mellan deltagande företag - en kon- centration i förordningens mening. I tillkännagivandet anges också ett antal fall då konkurrensbegränsande koordinering mellan moderbolagen typiskt sett kan anses uppstå.

Gemenskapsdimension

I förordningen anges att prövning av koncentrationer endast bör gälla sådana betydande strukturförändringar vars verkningar på marknaden sträcker sig utöver en enskild medlemsstats gränser.

Endast koncentrationer med en gemenskapsdimension omfattas därför av reglerna. Tillämpningsområdet för förordningen avgränsas utifrån de berörda företagens geografiska verksamhetsområden och omsättning.

Enligt förordningen har en koncentration gemenskapsdimension om den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga berörda företag överstiger 5 000 miljoner ecu och den sammanlagda omsätt- ningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner ecu. Detta gäller dock inte om vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen som helhet inom en och samma medlemsstat (artikel 1).

Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstift- ning på koncentrationer med gemenskapsdimension (artikel 21.2).

Ett medlemsland kan begära att kommissionen hänskjuter en anmäld koncentration för avgörande till medlemslandet. En sådan begäran kan framställas om exempelvis en koncentration skulle skapa eller förstärka en dominerande ställning som påtagligt skulle påverka konkurrensen på en avgränsad marknad inom medlemsstaten (artikel 9).

Kommissionen har i ett tillkännagivande utfärdat riktlinjer för be- dömning av begreppen berörda företaglg och omsättning.”

Förhandsanmälan av koncentrationer m.m.

Koncentrationer med en gemenskapsdimension skall anmälas till kommissionen för prövning senast inom en vecka efter avtalets ingående eller offentliggörandet av budet om övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande inflytande. Fristen löper från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffade (artikel 4.1).

Enligt huvudregeln skall anmälan göras av den som förvärvar kontroll över ett annat företag. Vid företagssammanslagningar eller förvärv av gemensam kontroll gäller gemensam anmälningsskyldighet (artikel 4.2)

Anmälan skall göras på en av kommissionen fastställd blankett (CO). I vissa fall ges möjlighet till ett förenklat anmälningsförfarande.

Det åligger kommissionen att pröva en anmälan så snart den har mottagits (artikel 6.1)

En koncentration får enligt huvudregeln inte genomföras före eller inom de tre första veckorna efter anmälan (artikel 7.1).

Kommissionens inledande prövning

Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen inte omfattas av förordningens bestämmelser skall den fastslå detta i ett beslut (artikel 6.1 a).

Finner kommissionen att koncentrationen omfattas av förordningens bestämmelser men att den inte ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden skall kommissionen besluta att inte göra invändning mot koncentrationen och skall förklara den förenlig med den gemensamma marknaden (artikel 6.1 b).

18 Commission notice on the notion of undertakings concerned under Council Regulation (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentration between undertakings (OJ C 385, 31.12.1994, p.12). 19 Commission notice on calculation of tumover under Council Regulation (EEC) No 4064/89 of 21 December 1989 on the control of concentration between undertakings (OJ C 385, 31.12.1994, p.21).

Om kommissionen däremot anser att koncentrationen ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden skall kommissionen besluta att inleda ett prövningsförfarande i enlighet med förordningens bestämmelser (artikel 6.1 0). Kommissio- nen upprättar i sådana fall en skrivelse innehållande de invändningar kommissionen riktar mot förvärvet (s.k. statement of objection).

Beslut enligt artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad från dagen efter att anmälan har mottagits av kommissionen (artikel 10.1).

Uppslljutande av en koncentration

Om kommissionen efter en preliminär prövning av anmälan bedömer det nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av artiklarna 8.3 eller 8.4 kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras — helt eller delvis — till dess kommissionen fattar ett slutligt beslut eller beslutar vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd (artikel 7.2).

Bedömning av koncentrationer

En koncentration som omfattas av förordningens bestämmelser skall bedömas på grundval av ett antal närmare angivna rekvisit. Därvid skall hänsyn tas till behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a. strukturen på de berörda marknadema och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen. Hänsyn skall också tas till de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella Styrka, leverantörernas och konsumen- ternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, av- nämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.

Vid prövningen av en anmäld koncentration skall bedömas om koncentrationen skapar eller förstärker en dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma markna- den eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas. Om så inte är fallet skall den förklaras vara förenlig med den gemensamma

marknaden (artikel 2.2). En koncentration som däremot medför den angivna effekten skall förklaras vara oförenlig med den gemensamma marknaden (artikel 2.3).

1 förordningen anges att koncentrationer som på grund av de berörda företagens begränsade marknadsandel inte riskerar att hämma en effektiv konkurrens antas vara förenliga med den gemensamma marknaden. Det anges att så torde vara fallet bl.a. när de berörda företagens marknadsan- del varken inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent.

Bedömningen av när en dominerande ställning skall anses föreligga följer den praxis som utvecklats vid tillämpningen av artikel 86 i Rom- fördraget.

Kommissionens slutliga avgörande

Om kommissionen efter utredning finner att en koncentration som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2 eventuellt sedan de berörda företagen vidtagit ändringar skall den i beslut förklara koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden. Kommissionen får förena beslutet med villkor och ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åligganden gentemot kommissionen när det gäller att ändra den ursprungliga koncentrations- planen.

Ett beslut om att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden skall även omfatta sådana begränsningar som har ett direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen (accessoriska begränsningar) (artikel 8.2).

Kommissionen har i ett särskilt tillkännagivande20 utfärdat riktlinjer för bedömning av begreppet ”begränsningar som har ett direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen”. Där anges bl.a. att med begränsningar skall förstås sådana begränsningar som avtalats mellan parterna och som inskränker deras handlingsfrihet på marknaden. Vidare anges att för att en begränsning skall anses stå i direkt samband med en koncentration måste den vara accessorisk till koncentrationens genomförande, dvs. vara av underordnad betydelse för huvudsyftet med koncentrationen. Det får således inte vara fråga om avtalsförhållanden som hör till koncentrationens grundläggande be-

20 Commission notice regarding restrictions ancillary to concentrations (OJ C 203, 14.8. 1990, p.5).

ståndsdelar eller väsentliga begränsningar av en helt annan karaktär än de som följer av koncentrationen. En begränsning skall också vara nödvändig för genomförandet av koncentrationen, vilket innebär att koncentrationen inte skulle kunna genomföras utan begränsningen eller i varje fall endast skulle kunna genomföras på osäkrare villkor, till en väsentligt högre kostnad, under en betydligt längre tidsperiod eller med långt mindre utsikter till framgång. Vidare anges att vid bedömning av huruvida en begränsning är nödvändig hänsyn inte endast skall tas till begränsningens natur utan också till att med tillämpning av den s.k. proportionalitetsregeln dess giltighetstid, innehåll och geografiska tillämpningsområde inte går utöver vad som rimligen kan anses nöd- vändigt för genomförandet av koncentrationen.

I tillkännagivandet lämnas också riktlinjer för bedömning av accessoriska begränsningar vid gemensamma förvärv och sådana gemensamma förvärv som innebär koncentration enligt artikel 3.2.

Om kommissionen finner att en koncentrationen uppfyller det luiterium som anges i artikel 2.3 skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden (artikel 8.3).

Ett beslut enligt artiklarna 8.2 och 8.3 måste kommissionen fatta senast inom fyra månader från dagen för beslutet att inleda prövnings- förfarande (artikel 10.2 och 3).

Har en koncentration redan genomförts kan kommissionen i beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningama för en effektiv konkur- rens vidtas (artikel 8.4).

Om kommissionen inte fattar något beslut enligt artiklarna 6.1 b eller 6.1 c eller 8.2 eller 8.3 inom angivna tidsfrister skall koncentrationen anses ha förklarats förenlig med den gemensamma marknaden (artikel

10.6).

Sanktioner

Kommissionen har behörighet att ålägga berörda personer eller företag böter motsvarande högst 10 procent av de berörda företagens samman- lagda omsättning bl.a. om de uppsåtligen eller av oaktsamhet genomför en koncentration före anmälan, genomför en koncentration som förklarats oförenlig med den gemensamma marknaden eller åsidosätter ett åläggande som meddelats i samband med ett godkännande av förvärvet (artikel 14).

Civilrättslig ogiltighet av förvärvsavtalet inträder enligt doktrinen om en koncentration sker i strid mot ett meddelat förbud eller villkor i samband med ett godkännande.

5.5. Överväganden och slutsatser

Enligt vad som anges i motiven till KL bör man se kontrollen av företagsförvärv som en undantagsåtgärd. Bara vissa större företagsför- värv bör bli föremål för prövning. I syfte att avgränsa nivån på kontrollen infördes regeln att endast förvärv där de berörda företagen tillsammans har en omsättning som överstiger fyra miljarder kronor skall anmälas till Konkurrensverket.

Vår kartläggning av anmälda företagsförvärv visar att ett stort antal förvärv anmälts för prövning och att Konkurrensverket endast i ett mycket litet antal ärenden framfört någon konkurrensrättslig invändning mot förvärvet. I några av dessa fall har företagen gjort åtaganden för att tillgodose verkets synpunkter. Bara i två fall har verket väckt talan enligt 34 & KL med yrkande att förvärven skall förbjudas. Denna tillämpning av reglerna står i överensstämmelse med uttalandet i motiven att reglerna skall tillämpas restriktivt.

Regelsystemet kan antas ha en preventiv verkan på företagens agerande i förvärvsfrågor. I många fall torde parterna ha låtit juridisk expertis bedöma förvärv i ett tidigt skede, vilket kan ha bidragit till att Konkurrensverket haft få invändningar vid prövningen av anmälda förvärv.

Vår kartläggning av erfarenheterna visar emellertid att regelsystemet i dess nuvarande utformning omfattar alltför många förvärv och även i övrigt har brister.

Som bl.a. Konkurrensverket framhållit innebär reglerna att vissa typer av förvärv som medför koncentration på marknaden faller utanför lagens tillämpningsområde. Regelsystemet medför även att prövningen av joint ventures och s.k. accessoriska begränsningar är onödigt komplicerad. Också andra svagheter i systemet har framhållits av bl.a. Konkurrensverket och företrädare för näringslivet. Systemets nackdelar är sådana att det enligt vår bedömning föreligger skäl att ändra lag- reglerna.

Vi har under hösten 1996 lämnat förslag till ändring av omfattningen av anmälningsskyldigheten enligt 37 & KL i syfte att begränsa pröv- ningen av företagsförvärv till sådana som kan ha betydelse för konkur- rensen (skrivelse den 13 september 1996, dnr 96/108). Det finns behov av ytterligare ändringar i regelsystemet i dessa delar, bl.a. bör frågan om

det finns skäl att behålla den obligatoriska anmälningsskyldigheten övervägas närmare.

KL är i väsentliga delar konstruerad efter förebild av EG-rätten. Lagens tillämpning bygger också på att ledning hämtas från EG:s rättspraxis och dess utveckling. Det kan vara naturligt att en förändring av regelsystemet i fråga om prövning av företagsförvärv också innebär ett närmande till EG-rättens motsvarande regler.

Emellertid är rådets förordning om kontroll av företagskoncentratio- ner föremål för översyn. Denna översyn som bl.a. gäller reglerna om joint ventures — är inte avslutad (1996). Med hänsyn härtill anser vi det inte möjligt att nu göra en fullständig bedömning av hur förvärvs- reglema i KL bör se ut vid en anpassning till EG-regler. Vi har dock preliminärt övervägt hur de i huvudsak skulle kunna konstrueras efter mönster av EG-reglema. En skiss till sådana ändrade regler återfinns i bilaga 6. Avsikten är att denna skiss skall kunna vara underlag för fortsatta överväganden om förvärvsreglema i KL.

Men det är inte heller givet att förvärvsreglema i KL helt eller delvis bör ha samma innehåll som EG-reglema. Kanske är det möjligt att ge reglerna en enklare och klarare förrn. Även förvärvsprövningens syfte och omfattning behöver diskuteras ytterligare. Vid bedömningen av dessa frågor bör lämpligen också de förvärvsprövningssystem som finns i andra länder studeras närmare. Att arbeta om förvärvsreglema i KL innebär under alla förhållanden betydande problem både materiellt och lagtekniskt.

Med hänsyn till det anförda kan vi inte inom ramen för vårt uppdrag lägga fram ett komplett förslag till nytt regelsystem. Därför föreslår vi nu inga andra ändringar i KL:s förvärvsregler än de processuella ändringar som behandlas i kap. 10.

6. Uppbrytning av företagskoncentra- tioner

Vi anser det inte motiverat att föreslå en bestämmelse som ger

möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer.

6.1. Inledning

Enligt direktiven skall vi med erfarenheterna av förvärvsreglema som utgångspunkt överväga om det kan vara motiverat att ha en särskild be- stämmelse i KL som ger möjlighet att bryta upp starka företagskon- centrationer när detta framstår som den enda framkomliga vägen för att få en effektiv konkurrens.

6.2. Frågans behandlingi tidigare lagstift— ningsarbete

Frågan om att införa en möjlighet till uppbrytning av företag behand- lades av Konkurrensutredningen i dess betänkande (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag.

Utredningen framhöll (s. 249 ff) att från allmän synpunkt olämpliga följder av konkurrensbegränsning inom näringslivet kunde ha sin grund redan i de strukturella förhållandena på en marknad. Så kunde vara fallet när ett företag har fått en dominerande ställning på marknaden. En sådan ställning har givetvis en monopolist. Men begreppet täcker också det förhållandet att ett företag — eller en av gemensamma ägarin- tressen sammanhållen grupp av företag — behärskar så stor del av marknaden att företaget eller gruppen av företag dominerar denna.

Utredningen konstaterade att det i Sverige — till skillnad mot vad som gällde bl.a. i USA och Storbritannien saknades möjlighet att upplösa marknadsdominerande företag i flera med varandra konkurre- rande enheter.

Utredningen anförde vidare:

”Vid en konkurrenspolitisk värdering av dominansproblemet får till en början uppmärksammas de effektivitetsvinster som kan uppnås vid ökad stordrift och koncentration. Till detta kommer att Sverige internationellt sett har en liten hemmamarknad. Inom t.ex. industriproduktionen kan sålunda också den som dominerar viss svensk marknad vara ekonomiskt mindre betydande vid verksamhet på en internationell marknad. Marknadsdominans behöver därför inte innebära något som efter avvägning av skilda intressen framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Till detta kommer att det utrymme som finns för företag att uppnå en dominerande ställning ofta begränsas genom förekomsten av faktisk eller tänkbar importkonkurrens. Också om de fall av dominans som därefter kan kvarstå förmodligen inte är många är dock tydligt att i dessa fall den dominerande positionen kan vara förenad med påtaglig grad av skadlighet.”

Enligt utredningen bidrog främst två omständigheter till denna be- dömning:

”I skyddet av en dominerande ställning kan vissa företag tillåta sig diskriminerande eller på annat sätt repressiva åtgärder mot köpare och kvarvarande eller presumtiva konkurrenter. Sådana åtgärder får särskilt allvarliga följder, eftersom exempelvis köpare som missgynnas kanske inte kan vända sig till andra leverantörer. Skadlig verkan är alltså enligt vad det synes nära förknippad just med maktpositionen.

Men också för det dominerande företagets interna handlande innebär den starka ställningen på marknaden vissa risker. I blickpunkten kommer här att den skyddade ställningen kan leda till minskad effektivitet samt brister i bl.a. rationalisering och produktutveckling. Detta kan innebära skadlig verkan eftersom ett ändamålsenligt resursut- nyttjande är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. En annan aspekt rör här det förhållandet att exempelvis en dominerande koncern med verksamhet inom olika områden kan bli något av en sluten intemmarknad (s.k. reciprocal dealing). Också detta kan föra med sig nyss nämnda följder.”

Det var enligt utredningen uppenbart att frånvaron av en effektiv konkurrens som skulle utgöra det primära medlet för att uppnå en från allmän synpunkt önskvärd prisbildning och struktur -— innebar att en viktig spärr mot skadliga verkningar hade avlägsnats.

Utredningen anförde vidare:

”Från samhällssynpunkt innebär det anförda vidare att en dominerande ställning, som medför skadlig verkan, kan utgöra en mer allvarlig form av konkurrensbegränsning än en sådan som sker i form av exempelvis samverkan mellan konkurrenter. De kriminaliserade förbuden och möjligheten till ingripande enligt generalklausulen kan visserligen

avlägsna vissa konkurrensbindningar. Exempelvis kan man med stöd av generalklausulen angripa sådana bindningar inom ett dominerande block som beror på annat inflytande än ägarintresse. Det kan vara så att några av företagen inom blocket dirigeras i sin beslutsprocess genom styrelseledamöter som också representerar ett annat företag inom gruppen. Ar det däremot fråga om bindning av flera företags handlande genom ägande — t. ex. i koncemfall — finns inte möjlighet att använda generalklausulen mot bindningen för att söka återställa förutsättningama för en fungerande, effektiv konkurrens. Detsamma är fallet när ett enda företag har fått en marknadsdominerande ställning.”

Enligt utredningen saknades således kontrollmedel och sanktioner mot själva konkurrensbegränsningen som sådan den dominerande ställ— ningen.

Det sagda ledde enligt utredningen till slutsatsen att — när en dominerande ställning medförde skadlig verkan — det under speciella omständigheter var otillräckligt att gripa in endast mot sådan verkan, bl.a. när det kunde antas att marknadsdominansen också i fortsättningen kom att innebära skadlig verkan i en eller annan form och att ett strukturellt ingrepp behövdes för att effektivt komma till rätta med detta förhållande. I en sådan situation var det — enligt utredningens be- dömning — inte försvarligt från samhällssynpunkt att möjlighet saknades att söka återställa ett läge där verksam konkurrens kunde förekomma. Att sådana situationer där mer omfattande strukturingrepp krävdes torde bli mycket få utgjorde inte skäl mot att införa en sådan möjlighet.

Enligt utredningen kunde det emellertid inte bortses från att strukturingrepp kunde vara mycket långtgående för berörda ägare. De borde mot den bakgrunden reserveras för mycket viktiga fall av synnerlig betydelse.

Utredningen angav att utgångspunkten för innehållet i en bestämmel— se borde vara att i lämplig utsträckning söka återställa förutsättningama för en fungerande konkurrens. Detta kunde åstadkommas genom att en näringsidkare ålades att inom en viss tid avhända sig aktier, andel i andelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Vidare borde komma i fråga upplösning av ett dominerande företag i flera enheter som kunde konkurrera med varandra. Som en enhet borde — liksom sker i EG- rätten betraktas en grupp av företag som tillsammans har en domine- rande ställning på marknaden och som sammanhålls av gemensamma ägarintressen.

Utredningens förslag utsattes vid remissbehandlingen för kritik. Förslaget om införande av en möjlighet till strukturingrepp avvisades mycket bestämt av en majoritet av remissinstansema. Bl.a. ifrågasattes behovet av den föreslagna bestämmelsen. Vidare anfördes att den var

alltför långtgående och stred mot i Sverige tillämpade rättsprinciper. Även möjligheten till spekulation i den politiska och ekonomiska debatten med åtföljande osäkerhet för företagets ledning, anställda, kreditgivare m.fl. anfördes som skäl mot förslaget. Vidare angavs att den föreslagna bestämmelsen kunde minska företagens motivation för investering och expandering i Sverige. Också risken för att det vid uppbrytning av företag tillskapas företag som på sikt kräver stora kostnader från samhällets sida för att överleva framhölls.

Utredningens förslag om att införa en möjlighet till strukturingrepp föranledde inte någon lagstiftning. I motiven (prop. 1981/82cl65 s. 82) till 1982 års konkurrenslag anfördes att remisskn'tiken mot förslaget var tungt vägande och att det därför inte kunde förordas att den föreslagna bestämmelsen infördes.

Frågan om uppbrytning av företag behandlades även av Konkurrens— kommittén i dess betänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd.

Enligt betänkandet (Del 2 s. 203 f) hade en undersökning av Statens pris- och konkurrensverk (SPK) visat att företagskoncentrationen på flera marknader i Sverige var hög. Även om en intemationalisering skulle föranleda att flera marknader öppnades för internationell konkurrens kunde det förekomma marknader som även i fortsättningen i stor utsträckning skulle komma att vara avskärmade från utländsk konkurrens. På dessa marknader kunde de negativa effekterna av en starkt dominerande ställning vara så starka och den potentiella konkur- rensen så svag eller obefintlig att ingen annan möjlighet kunde tänkas förbättra konkurrensen än den att bryta upp ett företag.

Enligt kommittén var utgångspunkten när det gällde denna typ av ingrepp att stor restriktivitet måste gälla. En möjlighet att bryta upp ett företag måste brukas med största urskiljning. Innan en sådan åtgärd kunde vidtas måste potentiella konkurrensmöjligheter undersökas och alternativ som innebar avreglering eller ett öppnande av marknader prövas, bl.a. borttagande av olika etableringshinder, upphävande av tekniska handelshinder och harmonisering av regler med utländska rättssystem. Kommittén framhöll att åtgärden endast torde vara påkallad på marknader som även på sikt kunde bedömas sakna utländsk kon- kurrens.

Kommittén föreslog att det infördes en möjlighet att ålägga en näringsidkare att avhända sig en del av rörelsen eller koncernen. Möjligheten borde dock endast få användas om det framstod som enda möjligheten att skapa en effektiv konkurrens genom att alternativa möjligheter först övervägts men inte befunnits tillräckliga och att det var av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att åtgärden vidtogs.

Kommittén framhöll att i bedömningen av om åtgärden skulle tillgripas en avvägning borde ske mellan det allmännas intresse av en effektiv konkurrens och förluster för en enskild näringsidkare till följd av strukturingreppet.

Även konkurrenskommitténs förslag mötte kritik vid remissbe- handlingen. En majoritet av remissinstansema avstyrkte förslaget, däribland de remissinstanser som representerade näringslivet. Bl.a. ifrågasattes behovet av den föreslagna regleringen och det framhölls att den var tveksam från rättssäkerhetssynpunkt och kunde verka hämmande på investeringar och teknisk utveckling. Vidare framhölls att upp- brytning av bestående företag var förenad med betydande praktiska, ekonomiska och rättsliga problem.

Inte heller konkurrenskommitténs förslag föranledde någon lagstift- ning. I motiven till KL (prop. l992/93:56 s. 45) uttalades att före- tagskoncentrationen var hög på flera marknader i Sverige och att detta i vissa fall var en följd av att marknaden under lång tid varit reglerad. Det framhölls emellertid att intemationalisering och avreglering kommer att medföra att flera marknader öppnas för nationell och internationell konkurrens.

I motiven anfördes vidare:

”Visserligen kommer det även i fortsättningen att förekomma marknader som i stor utsträckning är avskärmade från konkurrens, och det kan i och för sig anföras skäl för att det skall finnas en möjlighet att bryta upp mycket starka företagskoncentrationer på sådana marknader. En så ingripande åtgärd skulle i så fall få reserveras för rena undantagsfall. Med hänsyn emellertid till de stora konsekvenser en uppbrytning har för berörda företag och till de svårigheter av rättslig och annan art som är förenade med en sådan åtgärd anser regeringen att en möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer inte bör införas.”

6.3. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Några erfarenheter från tillämpningen av KL förvärvsregler eller eljest — som kan ha betydelse för frågan om uppbrytning av före- tagskoncentrationer har inte framkommit. Sveriges Industriförbund, som berört frågan, avvisar bestämt förslag som innebär att det införs en bestämmelse som ger möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer. Förbundet anför att det inte föreligger behov av en sådan bestämmelse och att erfarenheterna av sådana bestämmelser inte är positiva. Förbundet hänvisar också till att ägarrättsliga invändningar av principiell natur kan anföras mot ett sådant förslag.

6.4. Överväganden och slutsatser

Förslag om en lagregel som ger möjlighet att bryta upp företagskon- centrationer har prövats i samband med såväl 1982 års som 1993 års konkurrenslagstiftning. Skäl som kan anföras för dessa förslag har, som framgått under 6.2, utförligt redovisats av konkurrensutredningen och konkurrenskommittén. Också de skäl som talar mot förslagen har redovisats i de angivna lagstiftningsärendena. Prövningen av dessa ärenden ledde till att någon lagregel om uppbrytning av företagskon- centrationer inte infördes.

Det finns inga erfarenheter från tillämpningen av KL som talar för att frågan om uppbrytning av företag bör bedömas annorlunda än som skett i tidigare lagstiftningsärenden. Under vårt utredningsarbete har inte från något håll framförts önskemål om en lagregel av detta slag. Inte heller har det framkommit några andra nya omständigheter som kan leda till en annan slutsats än tidigare.

Snarast torde de skäl som kan tala för en lagreglering ha förlorat i styrka därför att förutsättningama för konkurrens ökat på många områden genom bl.a. avregleringar, internationell regelharmonisering och upphävande av handels- och etableringshinder. Dessutom kan påpekas att företag med mycket stor marknadsdominans främst torde vara statligt ägda företag i branscher där det tidigare funnits statliga monopol, t.ex. inom kommunikationssektom. Om statsmakterna önskar bryta upp dessa starka företagskoncentrationer kan det ske utan stöd av regler i KL.

På grund av det anförda anser vi det inte motiverat att föreslå en be- stämmelsei KL som ger möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer.

7. Den administrativa handläggningen

I detta kapitel redovisas bl.a. antal ärenden och handläggnings- tider hos Konkurrensverket.

Av redovisade erfarenheter och synpunkter framgår att allvarlig kritik kan riktas mot långa handläggningstider och stor ärendeba- lans hos Konkurrensverket. Särskilt har kritiserats att 13 & KL tillämpats så, att nästan inga ”automatiska undantag” har före- kommit.

Vår slutsats är att tillämpningen av KL medfört betydligt större administrativa problem än som förutsågs när det nya regelsyste— met kom till. Ärendebalansen hos verket bör snarast nedbringas så att mera resurser kan användas för att motverka de allvarli- gaste konkurrensbegränsningama. Detta kan bara ske genom att regelsystemet ändras. Åtgärder som gör systemet enklare och effektivare är nödvändiga av hänsyn till respekten för lagstift- ningen. Vi föreslår i detta syfte att

* regeln om automatiska undantag ändras och tillämpas i större utsträckning * reglerna om icke-ingripandebesked upphävs.

7.1. Inledning

I detta kapitel behandlas i direktiven upptagna frågor om hur KL fungerat administrativt. Vi ger inledningsvis en kort beskrivning av Konkurrensverkets uppgifter, organisation och verksamhetsgrenar samt en sammanfattande redovisning av antalet ärenden som handlagts. Vidare behandlas handläggningstider för ärenden enligt KL, hand- läggningsforrner, förekomsten av förhandlingar och förhandlingslös- ningar, företagens bevis- och uppgiftslämnarbörda samt tillämpningen

av regeln om s.k. automatiskt undantag i 13 & KL. Avslutningsvis behandlas länsstyrelsernas uppgifter på konkurrensområdet.

7.2. Konkurrensverkets uppgifter m.m.

Konkurrensverkets uppgifter framgår huvudsakligen av KL och för- ordningen (1992z820) med instruktion för Konkurrensverket, vilken trädde i kraft den 1 juli 1992.2l

Enligt instruktionen är Konkurrensverket central förvaltningsmyndig- het för konkurrensfrågor och skall verka för effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna (1—2 åå).

I instruktionen anges att verket skall fullgöra de uppgifter som följer av bl.a. KL och vara behörig myndighet vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler (3 $).

Konkurrensverket skall enligt instruktionen även lämna förslag till avregleringsåtgärder, uppmärksamma hinder mot

en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet samt lämna förslag till

åtgärder för att undanröja dessa och följa upp genomförda åtgärder i angivna avseenden (4 &) följa den internationella utvecklingen på konkurrensområdet (5 ©)

— i lämplig omfattning informera företag och andra berörda om av- göranden i konkurrensärenden, informera om tillämpningen av KL och i övrigt främja ett konkurrensinriktat synsätt samt — ge länsstyrelserna sådant underlag som de behöver för sina uppgifter på konkurrensområdet (6 Ö).

7.2.1. Konkurrensverkets organisation

Enligt förordningen (1992:820) med instruktion för Konkurrensverket skall verket stå under ledning av en generaldirektör (9 5). I instruk- tionen anges också att verket skall vara organiserat på enheter med uppgifter inom områden som verket särskilt anger (11 å).

” Senaste lydelse 1994:1847.

Konkurrensverkets organisation den 1 juli 1992 — den 31 augusti 1995

Konkurrensverkets organisation och arbetsformer utformades år 1992 bl.a. mot bakgrund av de särskilda krav på rättssäkerhet, likformighet och snabbhet i handläggningen av ärenden som tillämpningen av den föreslagna konkurrenslagstiftningen förutsågs medföra.

Konkurrensverket organiserades i en ledningsgrupp, ett internationellt sekretariat, ett rättssekretariat och fyra avdelningar.

Ledningsgruppen hade till uppgift bl.a. att samordna verksamheten. Uppgifterna att följa den internationella utvecklingen på konkur- rensområdet och att verka som kontaktorgan mot andra konkurrensmyn- digheter och internationella och mellanstatliga organisationer lades på det internationella sekretariatet.

Rättssekretariatet ansvarade för analyser i rättsfrågor och företrädde verket inför domstol.

Tre av avdelningarna — de s.k. operativa avdelningarna — var inde- lade enligt branschområden. Varje sådan avdelning var indelad på byråer, vilka hade ansvar för ett särskilt angivet branschområde.

Den fjärde (administrativa) avdelningen hade till uppgift att svara för bl.a. ekonomi och information.

Rekryteringen av personalen till det nya verket gjordes i första hand från Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- och konkur- rensverk (SPK), vilka upphörde som myndigheter när den nya konkur- rensmyndigheten infördes.

En översyn av verkets organisationen som genomfördes under första halvåret 1995 visade på ett behov av att förändra verkets organisation och arbetsformer i vissa avseenden för att höja effektiviteten i verksam- heten. En förändring av organisationen bedömdes även medföra ett ökat utrymme för verket att initiera och följa upp ärenden rörande misstänkta överträdelser av KL.

En ny verksorganisation infördes den 1 september 1995.

Konkurrensverkets organisation fr.o.m. den I september 1995

Den förändrade organisationen innebar en övergång från en organisation indelad på branschenheter till en mer funktionsinriktad sådan. Syftet med den nya organisationsstrukturen är att genom specialisering av verksamheten höja både effektiviteten och kompetensen inom verket.

Figur 7.1 Konkurrensverketsorganisation fr.o.m. den 1 september 1995

Internationellt sekretariat _ Beslutsberednmg

Verkskansli

Rättssekretariat

Av figur 7.1 framgår att Konkurrensverket är indelat på ett verkskansli, en s.k. beslutsberedning, ett internationellt sekretariat, ett rättssekretariat, två ansölmingsavdelningarzz, en förvärvsavdelning, en kartellavdelning och en utredningsavdelning.

Verkskansliet ansvarar bl.a. för organisationens gemensamma frågor. Den s.k. beslutsberedningen som infördes för att tydligare åtskilja den beslutande funktionen från den operativa och utredande — biträder vid avgörandet av ärenden.

Det internationella selnetariatet och rättssekretariatet överfördes till den nya organisationen med i allt väsentligt oförändrade uppgifter.

De s.k operativa avdelningarna är nu indelade i syfte att uppnå en ökad grad av specialisering inom olika områden enligt verksamhets—

Från och med den 1 januari 1997 finns tre ansökningsavdelningar.

gren. Inom avdelningarna finns därför inte — i motsats till den tidigare organisationen — någon indelning på byråer eller andra fasta enheter.

Ansökningsavdelningarna handlägger främst ärenden som avser ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag. Ansöknings— avdelning I handlägger härvid huvudsakligen ärenden rörande konsum- tionsvaror och ansökningsavdelning H ärenden rörande insatsvaror och transporter.

Inom förvärvsprövningsavdelningen handläggs ärenden som rör prövning av anmälda företagsförvärv.

Kartellavdelningen — som inrättades bl.a. för att ge ökad möjlighet att styra verkets resurser mot aktiva åtgärder ansvarar primärt för sådana initiativ- och klagomålsärenden som rör misstänkt överträdelse av förbudsbestämmelsema i KL (6 & och 19 å). Inom avdelningen finns särskild kompetens vad avser bl.a. förhörsmetodik och inhämtande av uppgifter genom undersökning.

Utredningsavdelningen ansvarar bl.a. för arbetet med att lämna förslag till avreglering och förslag i syfte att undanröja hinder mot effektiv konkurrens i offentlig verksamhet. Inom avdelningen handläggs även frågor om information och vissa ärenden som rör forskningsstöd inom konkurrensområdet.

Vid Konkurrensverket fanns under budgetåret 1994/95 ca 120 per- soner anställda. Flertalet av handläggarna har ekonomisk utbildning men andelen handläggare med juridisk utbildning har ökat under senare tid.

7.2.2. Indelning på verksamhetsgrenar

Konkurrensverkets verksamhet bedrivs inom ramen för fem s.k. verk- samhetsgrenar.

Den första verksamhetsgrenen omfattar lagtillämpning, bl.a. KL. Inom andra verksamhetsgrenen bedrivs arbetet med att ta fram förslag till avregleringar.

Förslag till konkurrenslösningar i syfte att bidra till effektivisering av den offentliga sektorn utarbetas inorn tredje verksamhetsgrenen.

Inom fjärde verksamhetsgrenen bedrivs arbetet med att sprida kunskap om konkurrensreglema och verka för ett konkurrensinriktat synsätt i samhället.

Arbetet med att stimulera forskning på konkurrensområdet sker inom femte verksamhetsgrenen.

Nedan redovisas den närmare fördelningen av resurser (procentuell andel) på olika verksamhetsgrenar.

Tabell 7.1 Fördelning av resurser på verksamhetsgrenar (procentuell

andel)

År (1992/93) 1993/94 1994/95

Lagtillämpning (75) 79 84 (verksamhetsgren 1)

Förslag om avregleringar (8) 5 3 (verksamhetsgren 2)

Förslag om effektivare offentlig sektor (8) 7 4 (verksamhetsgren 3)

Information m.m. (9) 8 9 (verksamhetsgren 4)

Stimulera forskning I 1 (verksamhetsgren 5)

(100) 100 100

Av tabellen framgår att verksamhetsgren 1 (lagtillämpning) som huvudsakligen avser tillämpning av KL ianspråktagit den allt över- skuggande delen av Konkurrensverkets resurser under perioden. Verk- samhetsgrenens procentuella andel av verkets totala resurser ökade med 5 procentenheter mellan 1993/94 och 1994/95.

7.2.3. Handläggningsformer m.m.

Konkurrensverkets handläggning av ärenden enligt KL följer i huvudsak förvaltningslagen (1986:223) (FL). Den innehåller bestämmelser om bl.a. myndigheternas serviceskyldighet (4—5 55), krav på snabb, enkel och billig hantering av ärenden (6 ©), muntlig handläggning (14 å), parters rätt att få del av uppgifter (16—17 åå), motivering av beslut (20 å) och omprövning av beslut (27—28 åå). Härutöver finns bl.a. i 22 & KL en särskild bestämmelse om Konkurrensverkets skyldighet att ge de parter i ett avtal som inte är sökande tillfälle att yttra sig över en ansökan om icke-ingripandebesked eller anmälan för undantag. Vidare finns i 18 & instruktionen för Konkurrensverket en särskild regel om

kommunikation när verket väcker talan om bl.a. konkurrensskadeavgift enligt 26 & KL.

Bestämmelserna om sekretess i Konkurrensverkets verksamhet behandlas närmare i avsnitt 10.5.

Nedan behandlas översiktligt Konkurrensverkets arbetsformer och handlägggningsrutiner av ärenden enligt KL.

Handläggningsrutiner den I juli 1993 — den 31 augusti 1995

Enligt tidigare handläggningsrutiner, som gällde till och med den 31 augusti 1995, överlämnades ett inregistrerat ärende till den avdelning och byrå som normalt ansvarade för ifrågavarande branschområde.

Efter en inledande genomgång av ärendet upprättades i normalfallet en s.k. preliminär rapport inom tio dagar. En utredningsfas vidtog därefter. Efter slutförd utredning upprättades ett förslag till beslut i ärendet. I syfte att tillvarata den samlade kompetensen hos personalen i olika frågor och för att säkerställa en enhetlig rättstillämpning gavs övriga berörda enheter inom verket möjlighet att ta del av utkastet till beslut och även lämna synpunkter innan ärendet avgjordes.

Under hösten 1994 infördes en ordning som innebär att parterna givits möjlighet att ta del av och lämna synpunkter på verkets preliminä- ra bedömning av ärendet. Ordningen har tillämpats i ärenden där verket efter en preliminär bedömning kommit till slutsatsen att inte meddela icke-ingripandebesked eller undantag. Förfarandet har också tillämpats i ärenden där fråga om att meddela åläggande enligt 23 & första stycket KL uppkommit och i vissa typer av ärenden som gällt prövning av företagsförvärv. Det framtagna förslaget till beslut har ansetts utgöra arbetsmaterial och har i princip inte aktbilagerats såvida inte särskilda skäl förelegat”.

Ärenden avgjordes normalt efter föredragning. Beroende på ärende- kategori avgjordes ärendet av generaldirektören eller av annan tjänste- man, normalt någon av avdelningschefema.

Handläggningsrutiner fr.o.m. den 1 september 1995

Som tidigare nämnts infördes en ny organisation och nya arbetsformer och handläggningsrutiner i verket den 1 september 1995. Bl.a. inriktades

Se Kammarrättensi Stockhohn dom 1995-07-19, avdelning 6, mål nr 6497- 1995.

arbetsformer och handläggningsrutiner mot specialisering inom olika verksamhetsområden i syfte att höja effektiviteten och kvalitén i verksamheten.

Ett nyregistrerat ärende överlämnas enligt gällande handläggnings- rutiner till en särskild s.k. handläggargrupp. Gruppen som normalt består av en ansvarig handläggare samt ytterligare en eller flera hand- läggare ansvarar för den egentliga utredningen av ärendet.

Normalt sker en första genomgång av ärendet inom gruppen varefter en s.k. preliminär rapport upprättas inom tio dagar. I likhet med tidigare rutin vidtar därefter en utredningsfas.

Vid behov inrättas en s.k. särskild projektgrupp med uppgift att bevaka eller utreda ett särskilt ärende. Gruppen kan bestå av be- fattningshavare från olika avdelningar för att förstärka kompetensen i gruppen.

Ansvaret för eventuella åtgärder under utredningsarbetet ligger på de olika avdelningarna.

Ordningen att låta en part ta del av en preliminär bedömning i ett ärende tillämpas alltjämt i vissa typer av ärenden.

Besluti ärenden som innebär tillämpning av KL fattas normalt inom ramen för den nyinrättade beslutsberedningen av generaldirektören eller av honom utsedd befattningshavare.

7.3. Förhandlingar enligt KL 7.3.1 Begreppet förhandlingar

Som nämnts innebar införandet av KL en övergång från missbruksprin- cipen till förbudsprincipen i fråga om konkurrensbegränsande för- faranden och missbruk av företags dominerande ställning. Den s.k. förhandlingsprincipen, som tidigare har tillämpats i svensk konkurrens- rätt, finns därför inte för dessa fall. Förutsättningama och möjligheterna att motverka och avveckla konkurrensbegränsningar genom förhand- lingar mellan det allmänna och andra parter behandlas inte närmare i motiven till KL.

Regelsystemet för prövning av företagsförvärv överfördes i allt väsentligt oförändrat från 1982 års konkurrenslag. Enligt motiven (prop. 1992/93:56 s. 44) skall risker med ett företagsförvärv i första hand undanröjas genom ett åläggande av mindre ingripande slag än förbud. Förhandlingar med företagen bör därvid i första hand ske under Konkur- rensverkets handläggning av ärendet. En sådan ordning medför enligt motiven (prop. s. 47) inget hinder för parterna att vid en eventuell

rättegång komma fram till en förhandlingsuppgörelse som tillgodoser det allmännas krav på en fortsatt effektiv konkurrens.

Vi har i enlighet med våra direktiv sökt kartlägga i vilken ut- sträckning förhandlingar och förhandlingslösningar förekommit vid Konkurrensverkets tillämpning av KL.

Ett problem med denna uppgift är svårigheten att ange vad som i detta sammanhang skall avses med förhandling eller förhandlingslös- ning. Vi har vid vår kartläggning kunnat konstatera att t.ex. olika företrädare för verket anser begreppen förhandling och förhandlingslös- ning innefatta både underhandskontakter och mer formella kontakter som t.ex. muntlig handläggning av ett ärende. Begreppen används därför här med en vidsträckt innebörd.

Vi har funnit att den närmare omfattningen av sådana kontakter som skulle kunna karaktäriseras som förhandlingar eller förhandlingslös- ningar är svår att bedöma. Konkurrensverket har inte något administra- tivt system för redovisning av förekomsten av förhandlingsverksamhet. Vi har inte heller funnit det meningsfullt eller möjligt att inom ramen för vårt arbete närmare undersöka alla enskilda ärenden för att söka utröna om och eller i vilken utsträckning muntliga kontakter eller förhandlingar förekommit i olika ärenden. Underlaget för vår bedöm— ning i angivna avseende utgörs därför huvudsakligen av sådana uppgifter som företrädare för Konkurrensverket, näringslivet och advokatbyråer lämnat.

7.3.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Företrädare för näringslivet och advokatbyråer framhåller att bl.a. för— handling och förhandlingslösningar utgör en bra och rationell hand- läggningsform. Detta gäller särskilt i ärenden som rör företagsförvärv. Det framhålls emellertid att möjligheten till förhandlingslösningar bör tas tillvara i större utsträckning. Sveriges Köpmannaförbund anser att fler förhandlingslösningar där en bedömning av marknadseffektema blir mer styrande bör eftersträvas. Kooperativa förbundet anser att för- handlingslösningar inte bör användas till att åstadkomma andra resultat än vad parterna avsett. Posten AB har uppfattningen att Konkurrensver- kets intresse för förhandlingslösningar synes ha minskat i takt med en ökad massmedial uppmärksamhet.

Företrädare för Konkurrensverket uppger att muntlig handläggning förekommer i viss omfattning vid handläggning av ärenden enligt KL. Det framhålls emellertid att KL:s bestämmelser vad avser de grund- läggande bestämmelserna om förbud mot konkurrensbegränsande för-

faranden (6 &) och missbruk av ett företags dominerande ställning (19 9) utgör en förbudslagstiftning och att utrymmet för eventuella för- handlingar och förhandlingslösningar i sådana ärenden därför är be- gränsat. Sådan muntlig handläggning som skulle kunna anses utgöra någon form av förhandling förekommer i liten utsträckning i dessa ärenden. Förhandling och förhandlingslösning har ägt rum i ärenden som rört anmälda företagsförvärv. I några fall har förvärvsparten efter förhandling med verket gjort ett fiivilligt åtagande, vilket i flertalet fall även förenats med ett vite enligt 576 KL. I initiativ- och klago- målsärenden, bl.a. sådana som rört misstänkta överträdelser av lagens förbudsbestämmelser, har muntlig handläggning förekommit. Syftet har härvid varit bl.a. att inhämta information eller utreda vissa frågor eller delge motparten verkets preliminära bedömning av ärendet. Sådan muntlig handläggning har i ett antal ärenden fått till resultat att ifrågasatta avtal och förfaranden har avvecklats eller upphört. Den under hösten 1994 införda ordningen att låta sökanden/motparten ta del av beslutsförslaget i ärendet har också i vissa fall medfört att parterna ändrat det ifrågasatta avtalet/förfarandet eller återkallat ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag. Företrädare för verket framhåller att omfattningen av verkets rådgivande och upplysande verksamhet vid handläggningen av ärenden enligt KL avgränsas genom bl.a. förvaltningslagens allmänna bestämmelser om myndigheternas

serviceskyldighet (4—5 56).

7.4. Handlagda ärenden

Konkurrensverkets handläggning av ärenden enligt KL omfattar i huvudsak följande kategorier av ärenden: ansökan om icke-ingripandebesked (8 & KL) och anmälan för undantag (20 & KL) ärenden om företagsförvärv (37 & KL) — övriga KL-ärenden (initiativ- och klagomålsärenden m.m.)

Konkurrensverket har lämnat följ ande uppgifter om registrerade ärenden.

Tabell 7.2 Registrerade ärenden enligt KL den 1 juli 1993 — den 30 juni 1996 (andel i procent)

År 1993/94 1994/95 1995/96 & Ansökan om icke 946 (55) 153 (19) 136 (18) ingripandebesked/ anmälan för undantag

Anmälan om 165 ( 10) 225 (27) 269 (35) företagsförvärv

Övriga KL-ärenden 602 (35) 442 (54) 354 (47) Totalt 1 713 820 759

Av tabellen framgår att 3 292 ärenden (KL) registerades den 1 juli 1993 den 30 juni 1996, varav 1 713 ärenden registerades under 1993/94, 820 ärenden under 1994/95 och 759 ärenden under 1995/96.

1 235 ärenden avsåg ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag, 659 ärenden avsåg anmälan om företagsförvärv och 1 398 ärenden utgjordes av övriga KL-ärenden.

Den stora mängden registrerade ärenden under 1993/94 förklaras av lagens ikraftträdande den 1 juli 1993. Det kan noteras att andelen ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undan- tag minskade från 55 procent av registrerade ärenden under 1993/94 till 18 procent under 1995/96. Ärenden som gällt anmälan om företagsför- värv ökade i omfattning under perioden och utgjorde mer än en tredjedel av samtliga ärenden under 1995/96.

7.4.1. Ärenden avseende ansökan om icke-ingripan- debesked och anmälan för undantag

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om ärenden som gällt ansökan om icke-ingripandebesked /anmälan för undantag.

Tabell 7.3 Registrerade ärenden avseende ansökan om icke-ingripan- debesked/anmälan för undantag den I juli 1993 — den 30 juni 1996

År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 946 153 136 Avslutade ärenden 349 395 157 (utgående balans) (623) (381) (360)

Av tabellen framgår att ärenden som avsett ansökan om icke-ingripande- besked/anmälan för undantag minskade i omfattning både under 1994/ 95

och 1995/96. Det stora antal avgjorda ärenden som kan noteras 1994/95 innefattar 169 ärenden som avskrevs från vidare handläggning i december 1994 med anledning av nya regler för primär lantbruksförening i 18 a — 18 c åå KL, vilka trädde ikraft den 1 juli 1994. Av tabellen framgår att antalet avslutade ärenden minskade under 1995/96.

Konkurrensverket har upplyst att omfattningen av registrerade ärenden under andra halvåret 1996 i stort ligger kvar på motsvarande nivå som under 1994/95 och 1995/96.

7.4.2. Ärenden avseende anmälan om företagsför- värv

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om ärenden avseende anmälan om företagsförvärv enligt 37 & KL.

Tabell 7.4 Registrerade ärenden avseende anmälan om företagsför— värv enligt 37 5 KL den I juli 1993 — den 30 juni 1996

År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 165 225 269 Avslutade ärenden 146 2 l 8 264 (utgående balans) (21) (28) (33)

Som framgår av tabellen har registrerade ärenden som gällt anmälan om företagsförvärv ökat från 165 under 1993/94 till 269 under 1995/96.

7.4.3. Övriga KL-ärenden Allmänt

Kategorin övriga KL-ärenden utgörs huvudsakligen av initiativ- och klagomålsärenden. Också vissa andra typer av ärenden hänförs till denna kategori, bl.a. sådana ärenden som rör information och upplysning om lagens tillämplighet.

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om övriga KL- ärenden.

Tabell 7.5 Registrerade övriga KL-ärenden den I juli 1993 den 30 juni 1996

År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 602 442 354 Avslutade ärenden 384 405 409 (utgående balans) (225) (262) (207)

AV tabellen kan utläsas att registrerade övriga KL-ärenden minskat från 602 ärenden under 1993/94 till 354 under 1995/96.

Initiativärenden

Konkurrensverket har som tidigare angetts en övervakande, utredande och beslutande funktion vid tillämpning av KL.

Utgångspunkten för ett initiativärende är ofta uppgifter om misstänkt överträdelse av lagens bestämmelser som verket genom egna åtgärder inhämtat eller på annat sätt fått del av. Viktiga informationskällor är därvid bl.a. massmedia, privatpersoner och konkurrerande företag. Ofta utgör den lämnade informationen en viktig del av beslutsunderlaget för vilka ytterligare åtgärder som verket kan komma att vidta i ärendet.

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om registrerade initiativärenden.

Tabell 7.6 Registrerade initiativärenden den I juli 1993 — den 30 juni

1996 År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 23 23 9 Avslutade ärenden 17 7 8 (utgående balans) (6) (22) (23)

Som framgår av tabellen har 55 initiativärenden registrerats under perioden, varav 32 ärenden har avslutats den 30 juni 1996.

Klagomålsärenden

Klagomålsärenden har huvudsakligen gällt misstänkta eller påstådda överträdelser av lagens förbudsbestämmelser.

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om klagomålsären- den.

Tabell 7.7 Registrerade klagomålsärenden den I juli 1993 — den 30 juni 1996

Är 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 328 251 201 Avslutade ärenden 168 225 257 (utgående balans) (160) (186) (130)

Den stora mängden klagomålsärenden medför enligt företrädare för Konkurrensverket att verket tvingas prioritera i verksamheten och avdela utredningsresurser för sådana ärenden som bedöms vara av större konkurrensrättsligt intresse. Därvid prioriteras bl.a. ärenden som kan bedömas vara av betydelse för samhällsekonomin, ärenden som medför vägledning för olika aktörer beträffande innebörden och räckvidden av konkurrenslagstiftningen och ärenden som rör otillbörlig påverkan på mindre företags möjligheter att etablera sig eller verka på marknaden. Om en konkurrensrättslig fråga tidigare behandlats i ett ärende som avsett ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag kan detta utgöra grund för att inte utreda klagomålet vidare.

Enligt vad företrädare för Konkurrensverket har uppgett har en be- tydande del av tillgängliga resurser ianspråktagits för klagomålsärenden som gällt branschområden som präglas av monopolföretag som tidigare verkat i skydd av offentliga regleringar, bl.a. branschområdena järnväg, post och tele.

7.5. Konkurrensverkets handläggningstider

Konkurrensverkets handläggning av ärenden enligt KL följer som tidi- gare nämnts i huvudsak förvaltningslagens (FL) regelsystem. Av 7 5 den lagen följer att ärenden skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt.

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter beträffande hand- läggningstider för olika kategorier av ärenden som handlagts enligt KL.

Tabell 7.8 Genomsnittlig handläggningstid (dagar) för ärenden enligt KL (ärenden som avslutats före den 30 juni 1995)

År 1993/94 1994/95 Icke-ingripande- 92 3 1 5 besked/undantag

Amnälan om 26 33 företagsförvärv

Övriga KL-ärenden 69 1 50

Genomsnittlig handlägg-

ningstid per ärende (alla) 71 189

Den genomsnittliga handläggningstiden har uppgått till 71 dagar under 1993/94 och 189 dagar under 1994/95. Denna ökning av handläggnings- tid kan sannolikt förklaras med den stora tillströmningen av ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/ anmälan för undantag som inträffade i december 1993. Ett stort antal av dessa ärenden avgjordes efter halvårsskiftet 1994 och påverkar den genomsnittliga handlägg- ningstiden för 1994/95. Det kan också noteras att den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden som gällt icke-ingripandebesked/undan- tag ökade från 92 dagar under 1993/94 till 315 dagar under 1994/95.

7.5.1. Handläggningstider för ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked och an- mälan för undantag

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om handläggningstider för ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för

undantag.

Tabell 7.9 Handläggningstider för ärenden som gällt ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag (ärenden som avslutats före den 31 december 1995)

Dagar Antal ärenden (Andel i procent) 0 90 225 (27,4) 91 180 205 (24,9) 181 240 53 (6,4) 241— 300 31 (3,8) 301 — 360 51 (6,2) 361 420 169 (20,6) 421 — 480 13 (1,6) 481 — 540 40 (4,9) 541 600 13 (1,6) 601 660 12 (1,5) 661 — 720 9 (1,1) 721 — 780 1 (0,1)

Den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden som gällt ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag har uppgått till 230 dagar för ärenden som avslutats före den 31 december 1995. Det skall noteras att underlaget för beräkningen av den genomsnittliga hand- läggningstiden även omfattar 129 ärenden som avskrevs den 29 decem- ber 1994 med anledning av de nya bestämmelserna för verksamhet inom primär lantbruksförening (18 a — 18 c 55 KL). Det kan antas att införandet av de nya bestämmelserna i viss mån påverkat tidpunkten för meddelande av beslut i dessa ärenden, vilket inneburit en något längre redovisad genomsnittlig handläggningstid för samtliga avgjorda ärenden.

Konkurrenverket har lämnat följ ande uppgifter om ärenden som avser ansökan om icke—ingripandebesked/anmälan för undantag och som inte avgjorts före den 30 juni 1996.

Tabell 7.10 Ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/an— mälan för undantag som inte avslutats den 30 juni 1996 (inom parentes anges procentuell andel)

År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 946 153 136 Ej avslutade ärenden 237 (25) 26 (17) 97 (71)

Av tabellen framgår att 237 ärenden (25 procent) som avser ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag och som registrerades 1993/94 inte avgjorts den 30 juni 1996.

7.5.2. Handläggningstider för ärenden avseende anmälan om företagsförvärv

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om handläggningstider för ärenden avseende anmälan om företagsförvärv.

Tabell 7.1] Handläggningstider för ärenden avseende anmälan om företagsförvärv (ärenden som avslutats före den 31 decem-

ber 1995)

Dagar Antal ärenden (andel i procent) 0 — 30 374 (77,0) 31 — 60 73 (15,0) 61 - 90 16 (3,3) 91 — 120 10 (2,1) 121 150 11 (2,3) 151 — 180 2 (0,4)

___—___—

Den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden som gällt anmälan om företagsförvärv har uppgått till 33 dagar.

7.5.3. Handläggningstider för övriga KL-ärenden

Som framgått ovan redovisas inom kategorin övriga KL-ärenden bl.a. initiativ- och klagomålsärenden.

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter avseende handlägg- ningstider för sådana ärenden som gällt utredning om misstänkt överträdelse av KL:s förbudsbestämmelser. Redovisade handläggnings- tider omfattar både initiativ- och klagomålsärenden.

Tabell 7.12 Handläggningstider för initiativ- och klagomålsärenden som avsett misstänkt överträdelse av KL (ärenden som av- slutats före den 31 december 1995)

Dagar Antal ärenden (andel i procent) 0 90 204 (39,8) 91 180 131 (25,5) 181 — 270 84 (16,4) 271 360 36 (7,0) 361 — 450 28 (5,5) 451 540 20 (3,9) 541 630 7 (1,4) 631 720 2 (0,4) 721 — 810 1 (0,2)

Den genomsnittliga handläggningstiden för initiativ— och klagomålsären— den som gällt misstänkta överträdelser av KL har uppgått till 161 dagar.

Initiativärenden

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om initiativärenden som inte avslutats den 30 juni 1996.

Tabell 7.13 Initiativärenden som inte avslutats den 30 juni 1996 (inom parentes anges procentuell andel)

År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 23 23 9 Ej avslutade ärenden 2 (9) 11 (48) 7 (78)

_______.-———————

Av tabellen kan utläsas att nästan alla initiativärenden som registrerades 1993/94 och hälften av de initiativärenden som registrerades 1994/95 var avslutade före den 30 juni 1996.

Klagomålsärenden

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om klagomålsärenden som inte avslutats den 30 juni 1996.

Tabell 7.14 Klagomålsärenden som inte avslutats den 30 juni 1996 (inom parentes anges procentuell andel)

År 1993/94 1994/95 1995/96 Registrerade ärenden 328 251 201 Ej avslutade ärenden 8 (2) 45 (18) 80 (40)

Av tabellen framgår att nästan samtliga klagomålsärenden som registrerades 1993/94 avgjorts före den 30 juni 1996. Även flertalet klagomålsärenden som registrerades 1994/95 var avslutade vid samma tidpunkt.

7.5.4. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Ett stort antal företrädare för näringslivet och advokatbyråer framför kritik mot Konkurrensverket för långa handläggningstider i enskilda ärenden. Det anförs att rådande ordning medför allvarliga problem för företagen, bl.a. då näringslivet förutsätter klara regler och möjlighet att kunna fatta snabba beslut. Förhållandet påverkar möjligheten för företag att ingå långsiktiga affärsmässiga överenskommelser. Långsamma hand-

läggningstider kan ha en hämmande effekt på marknaden och även orsaka ekonomiska skador för berörda företag.

Sveriges redareförening uppger att ett ärende som ingavs i början av 1994 ännu inte har avgjorts i mars 1996. Dagab AB anför att Konkur- rensverket efter mer än två år ännu inte fattat beslut i vissa ärenden. Landsorganisationen i Sverige uppger att verket ännu inte fattat beslut i ett par angivna ärenden om samverkan på försäkringsområdet.

Konkurrensverket uppger att den stora ärendetillströmningen under 1993/94 med anledning av lagens ikraftträdande orsakat de långa handläggningstiderna för vissa typer av ärenden. Verket framhåller emellertid att större delen av dessa ärenden nu har avslutats och att handläggningstiden för ärenden enligt KL bör kunna förkortas.

7.6. Bevis- och uppgiftslämnarbördan

7.6.1. Uppgiftsskyldigheten vid ansökan, anmälan m.m.

Den grundläggande bestämmelsen om skyldighet för företag eller annan att lämna uppgifter finns i 45 & KL. Omfattningen av uppgiftsskyldig- heten enligt denna bestämmelse behandlas närmare i avsnitt 8.1.

Enligt 2 & konkurrensförordningen skall en anmälan för undantag (8 & KL), ansökan om icke-ingripandebesked (20 & KL) eller anmälan om företagsförvärv (37 & KL) göras skriftligen till Konkurrensverket.

Konkurrensverket har med stöd av 3 5 samma förordning meddelat föreskrifter om vilka uppgifter som därvid skall lämnas samt utfärdat närmare anvisningar och fastställt blanketter för detta ändamål. Utöver de uppgifter som lämnas i ansöknings- eller anmälningsblanketten skall bifogas bl.a. avtalshandlingar, årsredovisningar, marknadsanalyser m.m. enligt nämnda anvisningar.

I lagmotiven (prop. s. 52) framhålls att det ligger i företagens eget intresse att lämna korrekta och fullständiga uppgifter till verket vid ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag och att verket i dessa fall ofta torde kunna avgöra ärendet genom de uppgifter som företagen lämnar på detta sätt. Enligt motiven torde motsvarande gälla även i fråga om anmälningar om företagsförvärv.

Konkurrensverket har under 1996 reviderat omfattningen av före- tagens uppgiftsskyldighet enligt blanketterna K 1 och K 2 i syfte att lätta på företagens uppgiftslämnarbörda och göra handläggningen i

verket enklare och mer skyndsam. Nya blanketter som skall användas har fastställts i KKVFS 1996:1 och 2.24

7.6.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Många av företrädarna för näringslivet och advokatbyråer anser att företagens uppgiftslämnarbörda är alltför omfattande, resurskrävande och tung. Bl.a. anses uppgiftsskyldigheten enligt blanketterna K 1 och K 2 som onödigt byråkratisk, särskilt i mindre ärenden. Det framhålls att uppgiftslärruiandet är förenat med stora kostnader, bl.a. för biträde av specialister, vilket kan medföra att mindre företag väljer att avstå &ån ett visst förfarande. Det hävdas också att Konkurrensverket ibland infordrar onödigt många uppgifter. Det föreslås att verket bör göra undantag från obligatoriska uppgifter i situationer där det är uppenbart att informationen inte fyller någon funktion. Det föreslås även att omfattningen av begärda uppgifter bör begränsas för att förenkla handläggningen. Företagens arbete och kostnader bör även minska om verket under hand kan lärrma bindande besked huruvida en viss sakomständighet (t.ex. marknadsandel) är styrkt. Vidare föreslås att ett förenklat förfarande bör införas för vissa typer av förvärv.

I några enstaka fall anförs emellertid att Uppgiftsskyldigheten är rimlig och att Konkurrensverket generellt sett inte begår fler uppgifter än som kan anses nödvändiga.

7.7. Konkurrensverkets tillämpning av 13 & KL

7.7.1. Allmänt

I 13 & KL finns en regel om s.k. automatiskt undantag för det fall att Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en anmälan inom tre månader från det anmälan kom in till verket. Då skall undantag &ån förbudet i 6 & anses beviljat i enlighet med anmälan för undantag för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks. Detta gäller inte om verket inom tremånadersfiisten gör invändning mot avtalet.

24 Se bilaga 4.

Konkurrensverket får återkalla ett undantag som beviljats enligt 13 5, om avtalet har följder som är oförenliga med 8 & KL (14 & KL). Enligt lagmotiven (prop. s. 82) infördes bestämmelsen för att skapa möjligheter för företagen att snabbt få besked i frågor som rör undantag. Konkurrensverket bör enligt motiven ange skälen för invändning. Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter i fråga om verkets tillämpning av 13 & KL.

Tabell 7.15 Ärenden som innefattat tillämpning av 13 5 KL

År 1993/94 1994/95 1995/96 Beslut om invändning 681 76 67 Undantag beviljat 4 l 2

Av tabellen framgår att Konkurrensverket i 824 ärenden med tillämp- ning av 13 & KL gjort invändning mot det anmälda avtalet eller förfarandet. Konkurrensverket har i flertalet ärenden som skäl för in- vändning anfört behov av ytterligare analys eller utredning. I 7 fall har verket inte gjort invändning mot det anmälda avtalet eller förfarandet med följd att s.k. automatiskt undantag beviljats.

7.7.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Flertalet företrädare för näringslivet och advokatbyråer framför kritik mot Konkurrensverkets tillämpning av regeln i 13 & KL. Bl.a. anförs att verket regelmässigt gjort invändning mot anmälda avtal utan att närmare motivera beslutet med annat än att ytterligare utredning behövts. Det görs gällande att förfarandet beror på att verket — på grund av för stor arbetsbörda — inte hunnit pröva ärenden inom tremånadersfiisten. Det framhålls att detta utgör en felaktig tillämpning av regeln. Bl.a. Sveriges Industriförbund framhåller att förfarandet innebär utdragna handlägg- ningstider som medför osäkerhet och betydande merkostnader för berörda företag. Förfarandet är enligt förbundet allvarligt och oaccepta- belt. Det föreslås i några svar att regeln bör ändras för att motverka nuvarande negativa konsekvenser av tillämpningen. Förslagen innebär bl.a. att tidsfiisten ändras, att ett beslut om invändning skall motiveras tydligare och att ett beslut bör kunna överklagas.

Konkurrensverket framhåller att möjligheten att avsiktligt låta ett ärende gå till ”automatiskt” undantag utan fullständig utredning och

forrnellt beslut inte har utnyttjats i nämnvärd utsträckning. En kompli- kation är att flertalet ärenden som gäller anmälan för undantag också innefattar ansökan om icke-ingripandebesked. I sådana fall kan ett ärende avslutas utan fullständig utredning och formellt beslut bara om ansökan om icke-ingripandebesked återkallas. Enligt verket bör möjlig- heter till förenklad handläggning av vissa ärenden övervägas närmare, varvid kan komma ifråga t.ex. ökat utnyttjande av automatiska undantag eller ett förfarande liknande EG-kommissionens s.k. comfort letter.

7.8. Länsstyrelsernas uppgifter på konkurrensområdet

7.8.1. Nuvarande ordning

Länsstyrelserna tilldelades den 1 juli 1992 en ny roll på konkurrensom- rådet och fick till uppgift bl.a. att svara för frågor om främjandet av konkurrensen.

Länsstyrelsernas uppgifter och arbetsformer på konkurrensområdet behandlades i 1993 års budgetproposition (1992/93:100 Bil. 14). Ipro— positionen (s. 41) angavs att länsstyrelsernas ansvar för konkurrens- frågoma år att verka för att de fastställda nationella målen inom kon- kurrenspolitiken får genomslag i länet. Enligt vad som vidare uttalades i propositionen (s. 50) motsvarar de uppgifter som länsstyrelserna erhållit för att främja konkurrensen i stor utsträckning — med ett undantag — de uppgifter som centralt skall handhas av Konkurrensver- ket. Rättstillämpande uppgifter inom ramen för bl.a. KL skall enligt propositionen läggas på den centrala nivån då tungt vägande skäl talar mot en decentralisering på detta område.

Ikonkurrensförordningen (19931173) anges närmare länsstyrelsernas uppgifter på konkurrensområdet.

Enligt 4 & konkurrensförordningen skall länsstyrelserna verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna. Länsstyrelserna skall därvid särskilt 1. informera om konkurrensfrågor 2. uppmärksamma Konkurrensverket på förhållanden som tyder på

överträdelser av konkurrensbestämmelsema 3. uppmärksamma regleringar som hindrar en effektiv konkurrens 4. lämna förslag till och efter samråd med Konkurrensverket följa upp

avregleringsåtgärder

5. uppmärksamma olika typer av hinder för en effektiv konkurrens i offentlig förvaltning och lämna förslag till åtgärder för att undanröja dessa samt

6. verka för att konkurrensaspekter beaktas hos länsstyrelsen och i regionala och lokala organ. Inom Konkurrensverket finns en särskild funktion för samverkan med länsstyrelserna, bl.a. anordnas inforrnations- och utbildningsmöten med representanter för länsstyrelserna.

7.8.2. Länsstyrelsernas erfarenheter och synpunkter

Ett antal länsstyrelser uppger att de genom olika åtgärder informerat om KL men att de funnit att intresset för information om lagen är begränsat.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att samarbetet mellan länsstyrelsen och Konkurrensverket är under uppbyggnad och att man har positiva erfarenheter av detta samarbete. Länsstyrelsen blir bl.a. underrättad om verkets beslut i olika frågor. Länsstyrelsen framhåller att det åligger länsstyrelsen att uppmärksamma Konkurrensverket på förhållanden som tyder på överträdelser av KL och att sådana ärenden ofta kan innefatta känsliga uppgifter för företag. Länsstyrelsen anser sig sakna lagligt stöd att förordna om sekretess i sådana ärenden och förslår att en sådan möjlighet införs.

Ett antal länsstyrelser, bl.a. länsstyrelsen i Kalmar län, uppger att de anser sig ha en mycket underordnad roll vid tillämpningen av KL och också saknar några egentliga erfarenheter av lagens tillämpning. Det framhålls att länsstyrelsen mest utgör en förmedlande länk till Konkur- rensverket.

Andra länsstyrelser, bl.a länsstyrelserna i Värmlands län och Jämt- lands län, framför kritik mot att länsstyrelsen inte underrättas om beslut som rör verksamheten i länet.

Ett flertal länsstyrelser, bl.a. länsstyrelserna i Malmöhus län, Hallands län, Kronobergs län och Kopparbergs län, efterlyser en ökad medverkan för länsstyrelsen i handläggningen av olika ärenden enligt KL. Det framhålls bl.a. att länsstyrelsen har god kännedom om regionala och lokala marknader och därigenom har kunskaper som är av största vikt för att kunna upptäcka konkurrensbegränsande förfaranden. Länsstyrelsens kompetens skulle komma Konkurrensverket till godo genom utökat samarbete där länsstyrelsen kan ges i uppdrag att utreda och följa upp enskilda ärenden. Det bör också övervägas om länsstyrel- sen skall tillföras rättstillämpande uppgifter.

7.9. Överväganden och slutsatser

Antal ärenden, handläggningstider m.m.

Av Konkurrensverkets uppgifter framgår att omkring 3 300 ärenden enligt KL registrerats den 1 juli 1993 — den 30 juni 1996.

Under 1993/94 registrerades 1 713 ärenden, varav omkring 900, i huvudsak ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag, registrerades under december 1993. Konkurrensverket redovisade den 30 juni 1996 en utgående balans om 600 ärenden, varav omkring 200 ärenden som registrerades under december 1993. Den utgående ärendebalansen har dock minskat i omfattning både under 1994/95 och 1995/96. Närmare uppgifter om antalet registrerade och avslutade ärenden finns under 7.4.

Konkurrensverket har redovisat en genomsnittlig handläggningstid på 230 dagar för ärenden som gällt ansökan om icke-ingripandebesked/an- mälan för undantag och 161 dagar för övriga KL-ärenden (initiativ— och klagomålsärenden). Som tidigare angetts avser handläggningstiderna ärenden som avslutats före den 31 december 1995.

Som framgått ovan har allvarlig kritik framförts mot Konkurrensver- kets långa handläggningstider, främst vad gäller ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag. Från närings- livshåll har därvid framhållits att näringslivets och den ekonomiska omsättningens villkor ställer stora krav på skyndsam handläggning av sådana ärenden och att de långa handläggningstiderna kan orsaka företagen stora ekonomiska skador. Det har också framförts stark kritik mot Konkurrensverkets tillämpning av 13 & KL. Bl.a. har anförts att verket gjort invändning enbart på grund av hög arbetsbelastning.

En slutsats av de erfarenheter som gjorts är att tillämpningen av KL medfört betydligt större administrativa problem än som stod klart när det nya regelsystemet kom till. Den stora omfattningen av ansökningar och anmälningar som skulle göras enligt lagen synes inte ha förutsetts, och ärendenas svårighetsgrad torde ha underskattats. Det är nu uppenbart att de resurser som stod till buds för Konkur- rensverket inte var tillräckliga för att alla nya ärenden skulle kunna avgöras inom rimlig tid. Inte heller var verkets organisation och arbetsformer i inledningsskedet väl anpassade för de nya uppgifterna.

F örhandlingslösningar

Som framkommit är utrymmet för s.k. förhandlingar och förhandlings- lösningar begränsat vid tillämpning av en förbudslag som KL. Vår undersökning har också visat att det är svårt att närmare definiera vad som i detta sammanhang skall anses som en förhandling eller för- handlingslösning. Vi har mot denna bakgrund inte närmare kunnat ange förekomsten av förhandlingar och förhandlingslösningar mellan Kon- kurrensverket och andra parter. Vi har emellertid funnit att det före— kommer muntlig handläggning i många ärenden. Från näringslivets representanter framhålls också att fler ärenden bör kunna bli föremål för muntlig handläggning. Det har inte framkommit några erfarenheter eller synpunkter som föranleder oss att närmare överväga något lagförslag i denna del.

Uppgiftslämnarbördan

Från näringslivshåll har framförts kritik mot rådande ordning i fråga om skyldighet att lämna uppgifter i ärenden som gäller ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag (blankett K 1) och anmälan om företagsförvärv (blankett K 2). Kritiken riktar sig i första hand mot att föreskrivna uppgifter är för omfattande och att infordrade uppgifter i många ärenden saknar betydelse.

Det bör framhållas att det åvilar Konkurrensverket att bedöma vilka uppgifter verket behöver för att kunna fullgöra sina åligganden enligt KL. Konkurrensrättsliga bedömningar är som vi tidigare berört i många fall av komplicerad juridisk-ekonomisk karaktär och häver i flertalet fall också ett omfattande beslutsunderlag. Det får dock förutsättas att Konkurrensverket begränsar uppgiftsskyldigheten till sådana uppgifter som är nödvändiga för att verket skall kunna avgöra ärenden på ett skyndsamt och rättssäkert sätt.

Konkurrensverket har som framgått ovan under hösten 1996 reviderat omfattningen av uppgiftsskyldigheten vid ansökan om icke-ingripande- besked/anmälan för undantag (blankett K 1) och anmälan om företags- förvärv (blankett K 2).

Det har enligt vår mening inte framkommit sådana erfarenheter eller synpunkter att det finns skäl att f.n. överväga några lagstiftningsåtgärder i fråga om uppgiftsskyldigheten utöver de förenklingar beträffande anmälan av företagsförvärv som vi lagt fram ett särskilt förslag om.

Tillämpningen av regeln i 13 5 KL om ”automatiskt undantag”

Som framgått under 7.7 har Konkurrensverket i de flesta ärenden om undantag gjort invändning enligt 13 & KL, varför antalet automatiska undantag är ytterst litet. Detta måste innebära att invändning har gjorts närmast rutinmässigt i en omfattning som knappast kan ha åsyftats när regeln infördes.

Orsaker till att invändning .orts i så många fall är enligt Konkur- rensverket den ringa erfarenheten av det nya regelsystemet och bristen på inhemsk rättspraxis. Ett ytterligare skäl är att ärendena i regel avser både anmälan för undantag och ansökan om icke-ingripandebesked. Verket har även pekat på att de sökande företagen själva ofta orsakar lång handläggningstid genom önskemål om uppskov m.m.

Vi konstaterar att regeln i 13 & KL tillkommit för att företagen skall ha möjlighet att få snabba besked i frågor som rör undantag (prop. s. 82). Regeln kan ha avsetts som en garanti mot långa handläggnings- tider och stora ärendebalanser. Men den är inte lämpligt utformad för detta. Det har för det första knappast varit möjligt för Konkurrensverket att inom fristen tre månader granska alla gjorda anmälningar tillräckligt. Vidare uppstår komplikationer genom att ärendena regelmässigt är en kombination av anmälan för undantag och ansökan om icke-ingripande- besked. Ärendet om icke-ingripandebesked kvarstår även efter ett automatiskt undantag. Det förfarande som fått undantag skall således ändå sakprövas av Konkurrensverket. Denna ordning kan skapa svårlösta rättsliga problem och den minskar inte ärendebalansen hos verket.

Regelsystemet bör ändras

En stor del av Konkurrensverkets resurser tas i anspråk för prövning av anmälningar för undantag och ansökningar om icke-ingripandebesked. En huvudorsak till ärendebalansen är den stora mängd ärenden som kom in under 1993. Verket har vidtagit olika åtgärder för att effektivisera handläggningen och planerar att de flesta återstående ärendena från 1993 skall avgöras under 1997 efter behandling på en särskilt inrättad avdelning. Även om så sker har verket en alltför stor ärendebalans med många ärenden som är mer än ett år gamla. Det är angeläget att denna balans snarast nedbringas och att handläggningstiderna förkortas. Detta torde inte kunna ske med oförändrade regler.

Situationen måste enligt vår mening förbättras genom att regelsyste- met förenklas. Av kap. 2 framgår att förenklingar är önskvärda också av skäl som hänför sig till reglernas materiella innehåll. Vi tror att

åtgärder som gör systemet enklare och effektivare är nödvändiga av hänsyn till respekten för lagstiftningen. Detta gäller även om åtgärderna medför att vissa från konkurrenssynpunkt tveksamma förfaranden möjligen kan gå fria. Huvudmålet bör vara att upptäcka och motverka de allvarligaste konkurrensbegränsningama. Konkurrensverket bör få möjlighet att använda mera resurser för detta genom att anmälningar och ansökningar inte behöver detaljgranskas i nuvarande omfattning.

EG:s s.k. comfort letters

Inom EG finns liknande problem med en stor mängd anmälda avtal. Men i EG finns inte regeln om automatiska undantag. En annan väsentlig skillnad är att Konkurrensverket enligt svensk förvaltningsrätt anses i princip ha skyldighet att fatta formella beslut om anmälda avtal. EG-kommissionen har inte en sådan allmän skyldighet.

Det är också bara ett fåtal formella beslut som kommissionen meddelar om avtal som anmälts för undantag (under år 1995 med- delades enligt kommissionens årsrapport 14 beslut). Kommissionen behandlar i stället ärendena genom ”ett informellt förfarande” (under år 1995 avslutades 419 ärenden på det sättet). Därvid används ett system med skrivelser från befattningshavare hos kommissionen med uppgifter till ledning för företagen i fråga om bedömningen av ärendet. Dessa s.k. comfort letters är inte rättsligt bindande men tillmäts en viss, även rättslig, betydelse som kan variera från fall till fall. (Se om dessa frågor t.ex. Carlsson m.fl. Konkurrenslagen s. 75 och 416, Wahl, Konkurrens- förhållanden bl.a. s. 196—198 och 201, Dhunér-Hedström, Förfarandet i Konkurrensrätten s. 64—65 och 171.)

Under vårt utredningsarbete har diskuterats om en svensk motsvarig- het till comfort letters bör införas. Konkurrensverket har anfört att detta kan övervägas, men både från verkets och från näringslivets sida har uttryckts en tveksam eller negativ inställning.

Enligt vår mening bör ett system av denna typ inte införas i Sverige när det gäller avgöranden om undantag från 6 & KL. Dessa har civilrättslig verkan och att ersätta dem med informella besked är främst från rättssäkerhetssynpunkt mindre lämpligt. Däremot synes besked av detta slag kunna komma i fråga för vissa förfaranden som kan bedömas enligt 19 & KL.

Förslag till åtgärder

Enklare regler och effektivare handläggning bör åstadkommas genom att * regeln om automatiska undantag ändras och tillämpas i större utsträckning * reglerna om icke-ingripandebesked upphävs.

Ändring av 13 5 KL

Två ändringar föreslås i 13 & KL: Konkurrensverket får något längre tid att överväga om invändning skall göras, men en absolut frist nå ett år skall gälla för verkets prövning.

Den tid verket har för att göra invändning föreslås bli fyra i stället för tre månader. Detta bör ge verket realistiska möjligheter att avgöra om det finns saklig grund för en invändning. Invändning skall inte göras rutinmässigt utan endast om det är klarlagt att i ärendet finns omständig- heter som kräver mera omfattande utredning eller att det finns andra starka skäl för en förlängd prövningstid.

Om Konkurrensverket gör en invändning skall undantag ändå anses beviljat om verket inte har fattat beslut inom ett år från anmälan. Handläggningstiden för anmälningar enligt 8 & KL blir således högst ett ar.

Skulle det visa sig att ett automatiskt undantag har följder som är oförenliga med 8 & KL kan det återkallas enligt 14 & KL. Detta kan ske efter prövning som Konkurrensverket gör på grund av klagomål eller på eget initiativ. Verkets avgörande kan överklagas enligt 60 & KL.

De föreslagna reglerna bör tillämpas även på ärenden som är anhängiga hos Konkurrensverket när ändringen träder i kraft. Den absoluta ettårsfristen bör då räknas från ikraftträdandet. Invändningar som verket tidigare har gjort enligt 13 & KL bör i flertalet fall återkallas och automatiska undantag därmed anses beviljade.

I detta sammanhang är också återkallelser av gjorda anmälningar av betydelse. Det är angeläget att parter inte låter bli att återkalla ett ärende när parten anser detta som en i och för sig riktig åtgärd. Detta kan t.ex. vara fallet när det anmälda avtalet upphört att gälla.

Enligt Konkurrensverket har parter i ett inte ringa antal ärenden avstått &ån att återkalla av rädsla för att återkallelsen skulle innebära att den s.k. immuniteten (se särskilt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till KL) skulle gå förlorad. Vi utgår dock från att immuniteten gäller på samma sätt i de fall Konkurrensverket beslutat att avskriva ett ärende på

grund av återkallelse som i de fall verket meddelat beslut efter materiell prövning. Någon formell regel om detta har vi alltså inte ansett behövas.

Kan icke-ingripandebeskeden avskaffas?

För att de föreslagna ändringarna av 13 & KL skall få avsedd effekt krävs att också regeln i 20 & KL om icke-ingripandebesked ändras. Som framgått ovan har den regeln medverkat till att automatiska undantag enligt 13 & har förekommit mycket sällan. Det kan t.o.m. ifrågasättas om dessa två regelsystem är förenliga med varandra.

Vi har därför vid våra överläggningar tagit upp frågan huruvida regeln om icke-ingripandebesked behövs. Enligt vissa svar till oss har regeln funktionen att göra KL mera förutsägbar. Även negativa synpunkter har dock framförts. Enligt vår mening väger de skäl som talar mot regeln tyngst. De kan sammanfattas enligt följande:

1. Bestämmelsen om icke-ingripandebesked är en överföring av EG- regeln om ”negative clearance” (art. 2 i rådets förordning nr 17/ 1962). Förhandsbesked av detta slag är — även om en form av förhandsbesked förekommer i skatterätten — generellt sett främmande för svensk rätt. Bestämmelsens innehåll är dessutom tveksamt från rättslig synpunkt (se nedan under 4-5).

2. EG-regeln har sällan tillämpats av kommissionen och synes numera nästan helt ha kommit ur bruk. Dess förekomst i EG-rätten utgör således inte i och för sig något skäl för att i dagens läge ha en motsvarighet i KL. Den nuvarande svenska bestämmelsen avviker dessutom betydligt från EG-rätten. Ett icke-ingripandebesked enligt KL är en förklaring att ett avtal eller förfarande inte omfattas av lagens förbud. Men motsvarande beslut enligt EG—regeln innebär endast att kommissionen fastslår att den på grundval av tillgängliga uppgifter inte ser anledning att ingripa med stöd av artikel 85.1 eller artikel 86 i Romfördraget. I EG-rätten finns således ingen sådan bestämmelse som i 20 å andra stycket KL om immunitetsverkan av ett icke-ingripandebesked. Inte heller har regeln i 21 & KL om återkallelse en förebild i EG-rätten.

3. Både regelsystemet och den administrativa handläggningen förenklas om reglerna om icke-ingripandebesked utgår. En särskild fördel är att de nyss berörda problemen med tillämpningen av regeln i 13 å KL om automatiska undantag kan lösas.

4. Sakskälet för institutet icke-ingripandebesked är att företagen skall kunna få vägledning huruvida ett avtal eller förfarande träffas av ett förbud (prop. 1992/93:56 s. 28). Beskedet skyddar mot konkurrens- skadeavgift för avtalet/förfarandet och hindrar Konkurrensverket från att meddela ålägganden enligt 23 & KL. Men det torde vara sällsynt att icke-ingripandebesked söks för förfaranden som utgör så grava brott mot KL att konkurrensskadeavgift kan komma i fråga. Vidare är den vägledning som beskedet ger inte att lita på. Beskedet kan överklagas av andra företag utan klar tidsgräns och avtalet/för- farandet kan på talan av sådana företag föranleda ålägganden enligt 23 & KL, förklaras civilrättsligt ogiltigt och leda till skadestånd. Ett säkert besked föreligger först efter slutlig prövning i domstol.

5. Den ovisshet som sålunda är förenad med icke-ingripandebeskeden är betänklig också ur ett annat perspektiv. Såsom nyss påpekats kan utomstående företag trots ett sådant besked föra civilrättslig talan m.m. Men de kan självfallet avskräckas från detta av den bevisver- kan som icke-ingripandebeskedet otvivelaktigt kan ha. Det kan ifrågasättas om denna effekt av Konkurrensverkets beslut mot bak- grund av beslutets begränsade räckvidd är önskvärd från rättslig

synpunkt.

6. Beträffande Konkurrensverkets syn på förbudet i 6 (j KL kan före- tagen få den enligt lagmotiven avsedda vägledningen genom anmälan för undantag. Om verket anser att förbudet inte är tilllämpligt på ett anmält avtal måste ju verket konstatera detta och lämna anmälningen utan åtgärd. I en anmälan kan också som huvudgrund anföras att det anmälda avtalet inte faller under förbudet. (Dock sker ju inte någon sakprövning om ett avtal får automatiskt undantag enligt 13 & KL.)

7. Vad som sagts under 6 avser inte förfaranden på vilka 19 & KL kan vara tillämplig. För dessa fall fyller alltså 20 5 en viss väglednings- funktion men vi anser inte att det därför finns skäl att behålla icke— ingripandebesked som gäller 19 9. Däremot kan det tänkas att icke- ingripandebeskeden i fråga om 19 5 med fördel skulle kunna ersättas med informella, oförbindande, icke överklagbara besked från verket (”comfort letters”).

Slutsatsen är att reglerna i KL om icke-ingripandebesked kan och bör upphävas. Övergångsregler krävs beträffande besked som är meddelade och för inneliggande ansökningar så att rättsförluster inte uppstår. Särskilt avses här ansökningar om icke-ingripandebesked för ett för-

farande som inte också har anmälts för undantag. I ett sådant fall kan lämpligen gälla att ansökningen anses utgöra en anmälan för undantag, om inte sökanden återkallar ansökningen.

Länsstyrelsernas roll vid tillämpning av KL

Länsstyrelsernas uppgifter och arbetsformer på konkurrensområdet behandlades som tidigare nämnts i 1993 års budgetproposition och framgår närmare av Konkurrensförordningen.

Ett flertal länsstyrelser har föreslagit att länsstyrelserna även ges rättstillämpande uppgifter eller i övrigt ges en utökad roll vid hand- läggningen av ärenden enligt KL, bl.a. genom att länsstyrelsen ges viss utredande fimktion i ärenden som berör det egna länet.

Det torde inte vara möjligt att ge länsstyrelserna beslutande funktio- ner vid tillämpningen av KL, om inte lagens grundkonstruktion ändras. Däremot kan det inte föreligga något formellt hinder mot ökad sam- verkan mellan Konkurrensverket och länsstyrelsen i utredningen av ärenden enligt lagen.

Vi anser inte att det framkommit skäl till att frångå den bedömning som gjordes i 1993 års budgetproposition om den närmare fördelningen av uppgifter mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna på konkur- rensområdet. Ett större utbyte av erfarenheter och information mellan verket och länsstyrelserna är dock önskvärt. Vidare bör verket mera uppmärksamma de fördelar som kan uppnås genom utredningssam- verkan med länsstyrelserna.

Utsiktema att nå goda resultat på detta område kan antas ha blivit bättre genom den verksamhet som bedrivs i en särskild samverkans- funktion inom verket.

8. Tvångsmedel och sanktioner

Tvångsmedel och sanktioner har förekommit i ett fåtal fall. Några betydande tillämpningsproblem har inte visat sig.

KL:s regler om förfarandet vid undersökningar hos företag bör kompletteras.

8.1. Inledning

Enligt direktiven skall vi undersöka hur KL:s regler om tvångsmedel och sanktioner tillämpats.

8.2. Närmare om reglernas utformning

8.2.1. Tvångsmedel

Allmänt

Som tidigare nämnts ligger det primära ansvaret för tillämpningen av KL på Konkurrensverket. I motiven (prop.]992/93:56 s. 52) framhålls att det för en effektiv lagtillämpning är av stor vikt att verket vid sina utredningar får tillgång till relevant utredningsmaterial. I motiven förut- ses att företagen normalt inte kommer att motsätta sig att överlämna material som verket behöver. En övervägande del av verkets behov av uppgifter bör därför kunna insamlas genom informella kontakter med företagen. I vissa fall har verket emellertid behov av att kunna begära in uppgifter i formell och tvingande ordning och genomföra undersök- ningar hos företag.

Uppgiftsskyldighet

Den grundläggande bestämmelsen om skyldighet för företag eller annan att lämna uppgifter finns i 45 & KL. Enligt paragrafen får Konkurrens- verket om det behövs för att verket skall kunna fullgöra sina uppgifter

enligt lagen ålägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat,

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller

3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksam- heten.

Med uppgifter avses både muntliga och skriftliga upplysningar. Handlingar kan avse varje form av skriftligt material, t.ex. avtal, korres- pondens, affärsböcker, prislistor m.m. Begreppet handling har i detta sammanhang samma innebörd som i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dvs. omfattar också upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med hjälp av tekniska hjälpmedel, t.ex. bildskärm.

Med begreppet annat avses bl.a. varuprover.

Den som kallas till förhör enligt 45 & har inte någon på denna be- stämmelse grundad skyldighet att yttra sig vid förhöret. Riktas åläggan- det mot en person som företräder företaget kan det dock förenas med ett åläggande enligt punkten 1.

En kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur kan åläggas att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten. Bestämmelsen tar enligt motiven sikte på det fallet att rättvisande redovisning inte kan erhållas från det kommun- eller landstingsägda företaget. Bestämmelsen har betydelse främst när det gäller att utreda eventuell underprissättning hos sådana företag.

Ett åläggande enligt 45 & gäller omedelbart om något annat inte bestäms (46 & KL).

Ett åläggande kan förenas med vite (57 & KL).

Undersökning

Behovet av längre gående tvångsmedel är särskilt framträdande vid utredningar om överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning. Behovet finns dels i sådana fall då Konkurrensverket varken på fiivillig väg eller genom

åläggande har fått tillgång till utredningsmaterial, dels när det finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas.

Konkurrensverket får efter beslut av Stockholms tingsrätt genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om detta har överträtt förbuden i 6 eller 19 5 (47 & KL). Ett beslut om undersökning enligt 47 & KL får bara meddelas om 1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 5 1 eller det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden. Ett beslut enligt 47 & får avse även någon annan än det företag som är föremål för utredning (48 & KL). Ett sådant beslutfårbara meddelas om

1. vad som föreskrivs i 47 & första stycket 1 och 3 är uppfyllt,

2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som ansökan avser, och

3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 & 1 eller det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas. I brådskande fall får ett beslut enligt 47 eller 48 & meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig (49 å KL). Fråga om tillämpning av 49 & uppkommer när Konkurrensverket bedömer att fara i dröjsmål föreligger.

Ett beslut enligt 47 eller 48 & skall innehålla uppgifter om föremålet för och syftet med undersökningen, tidpunkten när undersökningen skall börja och Konkurrensverkets befogenheter vid undersökningen (50 5 första stycket KL).

Huvudregeln är att beslutet gäller omedelbart om något annat inte bestäms (50 & KL).

Ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 5 får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon annan att underkasta sig undersök- ningen (57 & KL).

Konkurrensverkets befogenheter vid undersökning

Enligt 51 & KL har Konkurrensverket vid undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 & rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen. Enligt motiven har befogenheterna för Konkurrensverket enligt lagrummet utformats efter förebild av vad som gäller för EFTA:s övervakningsmyndighet och den behöriga svenska myndigheten vid tillämpningen av konkurrensreglema i EES-avtalet och EG-rätten. Begreppet handling har här samma innebörd som tidigare angetts i avsnittet om uppgiftsskyldighet enligt 45 &.

Vissa gemensamma bestämmelser

Åtgärder enligt 45 eller 51 6 får inte avse en skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde inte får höras som vittne därom och som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller (54 5 KL).

I motiven (prop. s. 111) framhålls att bestämmelsen syftar till att skydda meddelanden med visst förtroligt innehåll mellan advokat eller hans biträde och ett företag mot ålägganden enligt 45 5 och vid undersökning enligt 51 5. Det anges att lagrummet har en viss motsva— righet i 27 kap. 2 5 första meningen rättegångsbalken. Det framhålls att EG-rätten saknar formella regler i frågor som rör s.k. legal privilege, men att EG-domstolen i ett avgörande (mål 155/79 AM & S ./ . Kommissionen) på grundval av gemensamma principer i medlemslän- dernas rättsordningar har slagit fast vad som gäller i detta avseende. Enligt motiven bör man vid tillämpning av paragrafen i möjligaste mån ansluta till vad som gäller inom EG-rätten.

Rätten att tillkalla juridiskt biträde

När en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 & skall genomföras har den hos vilken undersökningen äger rum rätt att tillkalla ett juridiskt biträde (52 & KL).

I avvaktan på att ett juridiskt biträde inställer sig får undersökningen inte påbörjas. Denna regel gäller emellertid inte om undersökningen därigenom onödigt fördröjs eller undersökningen har beslutats enligt 49 5. I sådana fall får undersökningen påbörjas utan att det juridiska biträdet är närvarande (52 & KL). I motiven (prop. s. 110) uttalas att omkring en timme bör anses som rimlig tid för att bereda ett juridiskt biträde möjlighet att inställa sig.

Innan undersökningen börjar skall beslutet om denna visas upp för den hos vilken undersökningen skall genomföras.

Handräckning av kronofogdemyndigheten vid undersökning m.m.

Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 5 l, 2 och 4 (52 & KL).

Vid genomförandet av handräckningsförfarandet gäller bl.a. 16 kap. 10—12 åå utsökningsbalken (UB).

16 kap. 10 & UB innehåller forumregler. Enligt 16 kap. 11 & UB skall svaranden, dvs. i detta fall det företag där undersökningen skall ske, underrättas av kronofogdemyndigheten innan verkställighet sker. Om saken är brådskande får dock kronofog- demyndigheten genast vidta behövlig åtgärd.

I 16 kap. 12 & UB föreskrivs att verkställighet sker genom att kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom etc. eller genom att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd.

8.2.2. Sanktioner Åläggande vid vite

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden i 6 eller 19 5 (23 5 första stycket KL).

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant åläggande får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen (23 5 andra stycket KL). Ett sådant åläggande gäller omedelbart om något annat inte bestäms (24 & KL).

Om det finns synnerliga skäl för det får ett åläggande enligt 23 & meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts.

Enligt motiven (prop. s. 90) får ett åläggande inte användas för allmänt näringspolitiska syften utan bara användas för sådana konkur- rensfrämjande syften som direkt följer av lagens förbudsregler.

Hur ett åläggande skall utformas har inte angetts i lagen, vilket ger möjlighet att utforma det i det särskilda fallet lämpligaste åläggandet.

Interimistiska beslut om åläggande bör enligt motiven endast användas i rena undantagsfall, t. ex. när ett företag på grund av en leveransvägran riskerar att slås ut från marknaden eller riskerar svåra och oreparabla skador.

Ett åläggande enligt 23 5 får förenas med vite enligt 57 &.

Konkurrensskadeavgift

Enligt 26 & KL får Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket besluta att ett företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeav- gift) om företaget eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. har överträtt förbuden i 6 eller 19 &, eller

2. åsidosatt ett villkor som har beslutats med stöd av 10 å andra stycket

KL. Konkurrensskadeavgift enligt 1 får dock enligt 29 & KL inte påföras för åtgärder som har vidtagits 1. efter det att anmälan enligt 9 & eller ansökan enligt 20 & kom in till Konkurrensverket och innan beslutet med anledning av anmälan eller ansökan vann laga kraft, om åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan, eller 2. under den tid då icke-ingripandebesked har gällt, om inte beskedet har återkallats med stöd av 21 5 2 KL. Vad som anges i 29 lj första stycket 1 gäller inte om Konkurrensverket inom en månad från det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 5 är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 5 eller att 19 5 är tillämplig. Ett sådant beslut får bara meddelas om det är uppenbart att undantag inte kan beviljas eller icke-ingripandebes- ked inte kan meddelas.

Bevisbördan för att förutsättningama för att döma ut konkurrensska- deavgift föreligger vilar på Konkurrensverket (props. 91).

Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp. Detta belopp får inte överstiga tio procent av företagets omsättning föregående räken- skapsår (27 & KL).

När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. I ringa fall skall ingen avgift påföras.

Konkurrensskadeavgift får påföras bara om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att över- trädelsen upphörde (30 & första stycket KL).

Konkurrensskadeavgift får inte påföras för åtgärder som omfattas av ett åläggande som har meddelats vid vite enligt lagen (30 å andra stycket KL).

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta om kvarstad för att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift (32 & KL).

Ogiltighet

Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 & är ogiltiga (7 & KL). Bestämmelsen omfattar bara rättsligt bindande avtal och beslut. Ett samordnat förfarande av företag ger inte upphov till sådana rättsliga verkningar att ogiltighetsregeln blir tillämplig.

Ogiltigheten fordrar inget föregående beslut om att avtalet eller beslutet är förbjudet utan inträder redan när avtalet sluts.

Ogiltigheten innebär att avtalet eller beslutet inte kan göras gällande enligt sitt innehåll, dock är det bara det avtalsinnehåll som är förbjudet enligt 6 & som drabbas av ogiltighet enligt bestämmelsen. Fråga om att jämka andra avtalsvillkor eller att lämna hela avtalet utan avseende med stöd av 36 & avtalslagen eller enligt förutsättningsläran kan emellertid bli aktuell om Ogiltigheten träffar ett avtalsvillkor som är av betydelse för andra delar av avtalet.

Skadestånd

Ett företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete (6 5) eller missbruk av dominerande ställning (19 &) skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för ett annat företag eller en avtalspart (33 5 första stycket KL).

Enligt motiven (prop. s. 96) har bara den som kan anses omfattas av lagens skyddsintresse rätt till skadestånd, t.ex ett konkurrerande företag och företag i andra eller tidigare säljled som berörs mer direkt av för- farandet. Obestämda kretsar av konsumenter som indirekt berörs av ett förbjudet samarbete har inte rätt till skadestånd. Ersättning utgår för ren förrnögenhetsskada. I övrigt gäller skadeståndslagen och allmänna skade- ståndsrättsliga principer.

Rätten till sådan ersättning faller bort om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom (33 å andra stycket KL).

8.3. Erfarenheter av och synpunkter på reglernas tillämpning

8.3.1. Ärenden som innefattat tvångsmedel och sanktioner

T vångsmedel

Konkurrensverket har i tre ärenden meddelat åläggande enligt 45 & KL, varav i två fall vid vite enligt 57 & KL.

Stockholms tingsrätt har i ett fall givit Konkurrensverket tillstånd till undersökning enligt 47 & KL.

Sanktioner

Konkurrensverket har lämnat följ ande uppgifter avseende ärenden i vilka verket meddelat åläggande enligt 23 & första stycket KL.

Tabell 8.1 Ärenden som avser överträdelse av 6 _? KL och i vilka meddelats åläggande enligt 23 5 första stycket KL (i före- kommande fall vid vite enligt 57 3? KL) den I juli 1993 den 31 december 1996

Dnr Vite Datum för beslut 470/94 — 1994-09-19 786/94 — 1996-08-15 1238/94 200 000 kr 1995-06-29 1323/94 1 000 000 kr 1996-10-09 94/95 500 000 kr 1995—08-15 443/95 50 000 000 kr 1996-06-25

647/95 — 1996-11-12

Tabell 8.2 Ärenden som avser överträdelse av 19 5 KL och i vilka meddelats åläggande enligt 23 5 första stycket KL (i förekommande fall vid vite enligt 57 5 KL) den 1 juli 1993 — den 31 december 1996

Dnr Vite Datum för beslut 479/93 5 000 000 kr 1994-11-02 63/94 — 1996-06-26 152/94 5 000 000 kr 1994-05-30 432/94 — 1996-06-26 451/94 5 000 000 kr 1994-12-09 958/94 5 000 000 kr 1995-07-28 982/94 5 000 000 kr 1995-07-28 1035/94 2 000 000 kr 1995-05-18 1413/94 5 000 000 kr 1996-06-17 1434/94 5 000 000 kr 1995-06-29 107/95 50 000 000 kr 1996-01-17 366/95 10 000 000 kr 1995-05—19 682/95 50 000 000 kr 1995-12-22 587/96 30 000 000 kr 1996-06-10 1074/96 50 000 000 kr 1996-11-22 1142/96 50 000 000 kr 1996-11-28

Konkurrensverket har lämnat följande uppgifter om mål som avser konkurrensskadeavgift.

Tabell 8.3 Mål som avser konkurrensskadeavgift (26 &" KL) den I juli 1993 den 31 december 1996

Dnr Yrkande om Saken Datum för konkurrens- beSIUt skadeavgift (belopp)

152/94 10 000 000 kr överträdelse av 19 & KL 1994-11-11 (1173/94) 1117/93 30 000 000 kr överträdelse av 19 & KL 1996-01-31 (125/96) 1095/96 10 000 000 kr överträdelse av 19 & KL 1996-10—30

___—___————————

Av uppgifter som lämnats av tingsrätterna framkommer att yrkande om ogiltighet (7 & KL) och/eller skadestånd (33 & KL) framställts i sammanlagt sju mål under perioden den 1 juli 1993 — den 30 juni 1996. Ett mål har innefattat yrkande om både ogiltighet och skadestånd. I övriga mål har framställts yrkande om skadestånd.

8.3.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Allmänt

I flertalet enkätsvar berörs inte tillämpningen av lagens tvångsmedel och sanktioner.

Ett antal förslag till lagändring har emellertid framförts i några av svaren.

T vångsmedel

Konkurrensverket föreslår bl.a. att tingsrätten inte skall vara ålagd att expediera ett beslut om undersökning utan att beslutet istället överläm- nas när undersökningen påbörjas. Vidare bör ordningen för kronofog- demyndighetens deltagande vid undersökning anpassas till motsvarande regler som gäller vid kommissionens undersökningar (jfr 4 5 andra stycket lagen (l994:1845) om tilllärnpning av Europeiska gemenska-

pernas konkurrens- och statsstödsregler). Konkurrensverket framhåller att det råder oklarhet om hur 54 & KL förhåller sig till EG-rätten i fråga om s.k. legal privilege och att det saknas regler om handläggningen när frågor enligt paragrafen kommer upp under en undersökning.

Advokatfirman Delphi anför att Konkurrensverkets behörighet att kalla till förhör enligt 45 & KL går längre än vad som gäller enligt EG- rätten. Advokatfirman anser att det inte kan uteslutas att en regel med denna innebörd kan äventyra företagens rättssäkerhet ur bevisbördesyn- punkt och föreslår därför att denna bestämmelse upphävs.

Sanktioner

I några svar anförs att lagens sanktionssystem torde ha tillräcklig preventiv verkan.

I andra svar riktas viss kritik mot både sanktionssystemets konstruk- tion och Konkurrensverkets tillämpning av sanktionsbestämmelsema. Sveriges Köpmannaförbund anser att det är principiellt fel att bestämma storleken av konkmrensskadeavgiften för detalj handelsföretag på grund- val av årsomsättningen eftersom dessa företag i allmänhet har högre omsättning i förhållande till vinsten än andra företag. Det framförs viss kritik mot att sanktionsreglema bara tillämpas i uppenbara fall. Det föreslås att Konkurrensverket skall agera mer kraftfullt och &amställa fler yrkanden på konkurrensskadeavgift.

Posten AB anser att förelagda vitesbelopp och yrkade konkurrensska- deavgifter är oproportionellt höga.

8.4. Överväganden och slutsatser

Av redovisade erfarenheter framgår att Konkurrensverket endast i några enstaka ärenden har funnit skäl att tillgripa tvångsmedel i syfte att erhålla uppgifter eller genomföra en undersökning. Även ärenden som gällt någon form av sanktion mot överträdelse av lagens förbudsbe- stämmelser har förekommit i begränsad omfattning.

Det har inte framkommit att det skulle föreligga några mer betydande tillämpningsproblem beträffande reglerna om tvångsmedel och sanktio- ner. Som Konkurrensverket framhållit föreligger emellertid skäl att närmare överväga mindre justeringar av vissa bestämmelser, bl.a. i fråga om åläggande enligt 23 & KL, expediering av tingsrättens beslut om

undersökning enligt 47 och 48 åå KL samt formerna för lcronofog- demyndighetens medverkan vid undersökning.

Av erfarenheter från den hittillsvarande tillämpningen av 23 & framkommer att bestämmelsen bör förtydligas. Skälen för denna ändring behandlas närmare i författningskommentaren.

Av 29 5 lagen (1996:242) om domstolsärenden följer att domstolen skall sända ett beslut enligt 47 och 48 55 KL till parterna. Gällande ordning medför således att det aktuella företaget kan nås av beslutet om undersökning innan Konkurrensverket kan påbörja denna, vilket kan innebära risk för att syftet med undersökningen går om intet. Denna ordning är enligt vår mening inte tillfredsställande. Problemet kan lösas genom att det i 49 & KL föreskrivs att expediering av domstolens beslut om undersökning skall ske genom att Konkurrensverket överlämnar beslutet när undersökningen börjar.

Även formerna för kronofogdemyndighetens medverkan vid undersökning enligt 47 eller 48 & KL bör övervägas närmare.

Det kan antas att Konkurrensverkets begäran om handräckning i samband med undersökning enligt 47 eller 48 & KL kommer att ske mycket kort tid innan undersökningen påbörjas, bl.a för att minimera riskerna för att berörda företag i förväg får reda på den tilltänkta undersökningen. Med hänsyn till att konkurrenslagstiftningen i många fall utgör ett komplicerat rättsområde där ledning i vissa fall bl.a. skall hämtas från EG-rätten kan det uppstå problem för den enligt 16 kap. 10 & UB behöriga kronofogdemyndigheten att tillhandahålla erforderliga personalresurser vid den bestämda tidpunkten för undersökningen. Sådana undersökningar som här avses kan också antas bli förhållandevis sällsynta varför det kan innebära problem för kronofogdemyndigheten att kontinuerligt upprätthålla en hög nivå på kunskaperna inom rätts- området.

Handläggningen av frågor om handräckning vid tillämpning av KL bör med anledning av det sagda koncentreras till en kronofogdemyndig- het, som av praktiska skäl bör vara belägen på samma ort som Konkurrensverket. Frågor om handräckning enligt 52 & KL bör därför prövas av Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Det bör framhållas att denna kronofogdemyndighet också prövar frågor som gäller handräck- ning enligt EES-avtalet och EG-reglema (lag l994zl845).

Om Konkurrensverket begär handräckning av kronofogdemyndig- heten skall det berörda företaget, dvs. det företag som beslutet om undersökning avser, enligt 16 kap. 11 & UB som huvudregel underrättas av kronofogdemyndigheten innan verkställighet sker. Kronofogdemyn- digheten får underlåta att kommunicera verkets begäran om handräck- ning om saken är brådskande. Begreppet brådskande framstår i före-

varande sammanhang inte som lämpligt då saken, dvs. själva under- sökningen, inte behöver vara brådskande. Det relevanta i sammanhanget är istället faran för att bevis förstörs eller undanhålls. Övervägande skäl talar för att beslutanderätten i frågan om huruvida företaget bör underrättas om en förestående undersökning eller inte bör tillkomma Konkurrensverket som undersökande myndighet. En bestämmelse med innebörd att kronofogdemyndigheten inte skall underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras om Konkurrensverkets ansökan om handräckning innan verkställighet sker bör därför införas. Också denna regel gäller redan vid undersökningar enligt lagen l994:1845.

I samband med en undersökning enligt 51 & KL kan fråga upp- komma om en skriftlig handling är av sådan beskaffenhet att den enligt 54 & KL skall undantas från undersökningen. Närmare regler för vilket förfarande som skall iakttas vid oklarhet i denna fråga har inte införts i lagen. Som Konkurrensverket anfört bör frågan regleras i KL.

En lämplig ordning är därvid att om Konkurrensverket och det berörda företaget har olika uppfattning i frågan om huruvida handlingen är av sådan beskaffenhet som anges i 54 å en kopia av handlingen skall läggas i ett kuvert som förseglas av parterna. Handlingen skall därefter skyndsamt överlämnas genom Konkurrensverkets försorg till domstol som omgående skall pröva om handlingen utgör sådan handling som avses i 54 5 och därför skall undantas från undersökningen.

De synpunkter som lämnats beträffande grunden för beräkning av konkurrensskadeavgift i fråga om handelsföretag torde, utan att gällande lagregler ändras, kunna tillgodoses i rättstillämpningen.

9 Konkurrensbegränsande förfaranden som faller utanför KL. Kollisioner med andra lagar och regler.

Kollisioner mellan KL och andra lagar och regler är vanliga. Vissa konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför KL på grund av ett medvetet ställningstagande från lagstiRarens sida. I övrigt är det ofta oklart efter vilka grunder kollisionsfall skall be- dömas.

Att i de enskilda fallen fastställa gränserna för KL:s tilllämp- ningsområde innebär sålunda ofta besvärliga problem. Många fall rör ajfentlig verksamhet.

Problemen måste i nuläget lösas i rättstillämpningen men bör i fortsättningen uppmärksammas mera i lagstiftningsarbetet. KL:s förhållande till tryck- och yttrandefriheten bör klarläggas genom en särskild utredning.

9.1. Inledning

Enligt direktiven skall vi göra en genomgång av i vilken utsträckning KL kolliderar med andra lagar och regler. Vidare skall belysas i vilken utsträckning konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför KL. De problem som föreligger i dessa avseenden hänger nära samman, och frågorna behandlas här gemensamt.

I motiven till 6 & KL uttalas (prop. 1992/93:56 s. 70) att när riks- dagen genom lag beslutat om Offentliga regleringar som medför kon- kurrenshämmande verkningar den situationen kan uppkomma att KL inte alls skall tillämpas. Företagen kan då vara rättsligt förpliktade att handla på visst sätt, påpekas det. Om detta görs följande principuttalan- de:

”Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor vilka sålunda inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftningen eller en ofrånkomlig följd av denna, kan således inte angripas med stöd av denna lag.”

Förhållandet mellan KL och immaterialrättema behandlas också något i propositionen i detta sammanhang (s. 70—71). För närmare uppgifter om detta kan hänvisas till Carlsson m.fl. Konkurrenslagen s. 88—97.

9.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

I Konkurrensverket har förekommit många ärenden där det har uppkommit frågor om KL är tillämplig på det aktuella förfarandet. Vi har gått igenom drygt etthundra sådana fall avgjorda under 1993—1995. Närmare hälften av dessa fall gällde tolkningen av KL:s begrepp företag och myndighetsutövning, fyra fall gällde arbetsavtal.

De övriga fallen avsåg ”kollisioner” med andra lagar och regler, såsom kommunallagen, lagen om ekonomiska föreningar, postlagen, miljöskyddslagen, kommissionslagen, jordabalken, ellagen, atomansva- righetslagen, lagen om allmän försäkring, lagen om byggfelsförsäkring, lagen om krigsmateriel, lotterilagen, räddningstjänstlagen, lagen om vissa dryckesförpackningar och ytterligare ett antal specialförfattningar. Några fall gällde tryckfrihetsfrågor. Förhållandet till immaterialrätter berördes i ett tiotal fall, i ungefär lika många uppkom frågor om för- hållandet till EG-rätten.

Konkurrensverkets prövning av om ingripande kunde ske mot de förfaranden som var aktuella i dessa ärenden skedde i allmänhet med hänvisning till de nyss berörda uttalandena i KL:s motiv. Prövningens resultat blev olika alltefter omständigheterna i de enskilda fallen. För närmare uppgifter om denna prövning kan hänvisas till Carlsson m.fl. Konkurrenslagen s. 47—50 och 84—88.

De erfarenheter som har redovisats till oss rör till stor del ofentliga aktörers versamhet. Många förfaranden av statliga och kommunala myndigheter, t.ex. rörande upphandling eller stödverksamhet, har bedömts falla utanför KL därför att myndigheten inte agerat som företag. I andra fall har Konkurrensverket funnit att ingripande inte kunnat ske mot olika former av offentlig näringsverksamhet. Därvid har särskilt förhållandet mellan KL och kommunallagen aktualiserats.

Framför allt företrädare för mindre företag uttrycker stor besvikelse över att KL många gånger inte har ansetts tillämplig på skilda slag av offentlig, särskilt kommunal, verksamhet. Även Konkurrensverket anser att KL är ett otillräckligt instrument i dessa sammanhang. Kommunala

intresseorganisationer har delvis motsatta utgångspunkter men efterlyser också klarare regler om KL:s räckvidd. I några yttranden påpekas att förhållandet mellan KL och EG— reglema delvis är oklart. Tanken på en uttrycklig reglering av frågan förs fram.

9.3. Överväganden och slutsatser

Vår genomgång visar att konkurrensbegränsande förfaranden i stor utsträckning faller utanför KL dels på grund av själva KL:s formulering, dels på grund av kollisioner med andra lagar. Dessa förfaranden kan delas in i fyra grupper: l. Förfaranden som avsiktligt undantagits genom KL:s formulering. Detta gäller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra arbetsvillkor, förfaranden av andra än företag (inkl. myndig- hetsutövning) och förfaranden inom en ekonomisk enhet. Hit hör även förfaranden som inte påverkar konkurrensen ”på ett märkbart sätt” (”bagatellavtal”). De sistnämnda behandlas i kap. 3 och tas inte upp i detta avsnitt.

2. Förfaranden som faller utanför KL till följd av KL:s formulering utan att frågan närmare har övervägts. Exempel kan vara leverans- vägran och andra diskriminerande åtgärder av företag som inte är marknadsdominerande.

3. Förfaranden som måste anses avsiktligt undantagna från KL genom annan lagstiftning. Ett exempel är förfaranden som skyddas av tryck- frihetsförordningen eller annan grundlag. Till denna grupp hör också de fall då EG:s konkurrensregler är exklusivt tillämpliga. Ytterligare exempelär utövandet av legala ensamrätter, t.ex. på immaterial- rättens område.

4. Förfaranden som faller utanför KL till följd av andra lagar eller regler utan att lagstiftaren direkt har tagit ställning till förhållandet mellan de två regelsystemen. (Dessa förfaranden kanske inte bör sägas direkt falla utanför KL men kan i varje fall inte föranleda ingripande enligt KL.)

Offentlig verksamhet

En stor del av de frågor om KL:s räckvidd som har uppkommit i tillämpningen rör offentlig verksamhet. Att dessa frågor har utgjort stora problem är tydligt. Många av problemen har övervägts av Underprissätt-

ningsutredningen i betänkandet (SOU 1995:105) Konkurrens i balans — åtgärder för ökad konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning m.m. Det betänkandet har remissbehandlats under våren 1996.

Det finns inte anledning att här på nytt ta upp till granskning dessa problem eller att gå in på de förslag som nu är under övervägande. Vi vill endast framhålla att de erfarenheter som har redovisats till oss ger stöd för uppfattningen att dessa frågor är av mycket stor betydelse för många mindre företags konkurrenssituation och utvecklingsmöjligheter.

Rättstillämpningen. Vad som ev. kan göras

De enskilda fallen av konflikter mellan KL och andra lagar och regler är rättstillämpningsfrågor, som i och för sig kan innebära svåra problem. Hur dessa olika fall bör lösas kan emellertid inte diskuteras här. Allmänt vill vi dock framhålla att det är otillfredsställande att det till ledning för gränsdragningen bara finns de kortfattade uttalanden i motiven till 6 & KL som förut har nämnts. Betydelsen och räckvidden av dessa motiv- uttalanden kan diskuteras. Det finns skäl att överväga en tydligare lag- reglering av frågan.

Hela ämnesområdet har emellertid tagits upp i ett forskrringsprojekt som finansieras av Rådet för Konkurrensfrågor och leds av professor Ulf Bemitz. Förhoppningsvis kommer detta projekt att ge ett bättre underlag för förslag till lösningar på konflikten mellan konkurrensregler och andra regleringar.

Framtida konflikter bör förebyggas

Vad som bör göras i nuläget är att så långt som möjligt undvika att nytillkommande lagar och regler kommer i konflikt med KL. Det får förutsättas att detta redan beaktas vid beredningen av olika författnings- ärenden. Vi anser det angeläget att det finns fastlagda bedömnings- grunder och effektiva rutiner för detta.

Tryckfrihets— och andra grundlagsfrägor

Ett speciellt problem är KL:s förhållande till tryck- och yttrandefriheten. Det är inte här fråga om en lagkollision, eftersom grundlagen givetvis har företräde framför KL. Men det är delvis oklart vilka åtgärder enligt

KL som är oförenliga med tryckfrihetsförordningen eller yttrandeåihets- grundlagen.

Förhållandet mellan konkurrenslagstiftningen och tryckfrihetsför- ordningen har övervägts i flera sammanhang, särskilt i samband med s.k. annonsvägran.

Frågan har nyligen ytterligare aktualiserats genom ett norskt företags förvärv av Aftonbladet Hierta AB. Detta förvärv anmäldes till Konkur- rensverket enligt KL:s regler om prövning av företagsförvärv, och verket beslutade den 6 juni 1996 att inte ingripa mot förvärvet. Av beslutet &amgår att verket ansåg KL:s förvärvsregler tillämpliga på fallet. Denna uppfattning har ifrågasatts med hänvisning till tryckfrihets- förordningens regler om etableringsrätt. I viss mån olika meningar har också uttryckts i frågan om det alls är möjligt och lämpligt att pröva koncentrationer på medieområdet inom KL:s ram. Det kan här också påpekas att EG:s förordning om kontroll av företagskoncentrationer (art. 21) innehåller en regel om hänsynstagande bl.a. till intresset av mediernas mångfald. Massmediekoncentrationen i Sverige övervägs ju även i särskild ordning inom rådet för mångfald inom massmedierna (dir. 1995:13).

De problem avseende KL:s räckvidd som nu har berörts är delvis rättstillämpningsfi'ågor. Hur de skall lösas enligt gällande rätt kan vi inte uttala någon mening om. Om problemen hänvisas till rättstillämpningen kan de emellertid bli helt eller delvis olösta under många år framåt. Problemen rör inte bara tidningsföretag utan hela medieområdet. Den rådande rättsosäkerheten synes i hög grad otillfredsställande med hänsyn till mediefrågomas speciella betydelse och den snabba utvecklingen på området. Frågan bör därför tas upp som ett lagstiftningsärende. På grund av ämnets art och omfattning kan vi inte lägga fram något lagförslag i detta sammanhang. Vi föreslår således att en särskild utredning snarast görs om denna lagstiftningsfråga.

E G—rätten

Ett förfarande som omfattas av någon bestämmelse i KL enligt dennas ordalydelse kan samtidigt falla under tillämpningsonrrådet för EG:s konkurrensregler. Förhållandet mellan de två regelsystemen är inte helt klart. En diskussion av de problem som uppstår finns t.ex. i Carlsson m.fl. Konkurrenslagen s. 70—79.

Förhållandet mellan KL och EG:s konkurrensregler är ett speciellt kollisionsfall med hänsyn till dels att frågan endast gäller vilket av två alternativa konkurrensregelsystem som skall tillämpas på ett visst för-

farande, dels att EG-reglema odiskutabelt har företräde i fall av konflikt. Det har i svaren till oss efterlysts en närmare reglering av KL:s förhållande till EG-systemet. Förhållandet bestäms emellertid i första hand av EG-rätten, som ju i och för sig också är en del av den svenska rätten. Vi har mot denna bakgrund inte funnit det möjligt att formulera ytterligare svenska regler om detta.

Svensk tillämpning av EG—regler

Inom EG pågår en utveckling i riktning mot att nationella myndigheter i ökad grad skall svara för tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Kommissionen har lagt fram förslag om detta. Utvecklingen kan leda till att såväl svenska domstolar som Konkurrensverket får nya uppgifter inom EG-rättens ram. Några erfarenheter av dessa nya uppgifter finns naturligtvis ännu inte att redovisa. De förslag som diskuteras torde inrymma många svårbemästrade problem. Det finns dock inte anledning att gå in på dessa frågor inom ramen för vår utredning.

10. Process- och instansordningen

Process- och instansreglema i KL och i andra marknadsrättsliga lagar behöver ses över mera samlat. Men oavsett detta förordar vi att vissa ändringar i KL:s instansregler görs snarast.

Erfarenheterna av KL: s regler om prövning av konkurrensärenden i tre instanser — Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen — är negativa. Vårt förslag är att tingsrätten utgår som mellaninstans. Konkurrensverkets beslut kommer då att överklagas direkt till Marlmadsdomstolen. Vi föreslår också att frågor om förbud mot företagsförvärv avgörs av Konkurrensver— ket som första instans, med Marknadsdomstolen som överinstans.

Däremot bör Stockholms tingsrätt alltjämt vara första instans i frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad och undersökningar hos företag. Reglerna i KL om ekonomiska experter som ledamö— ter i tingsrätten bör ändras och anpassas till vad som gäller för brottmål enligt rättegångsbalken.

Beträffande processordningen förordar vi inga principiella änd- ringar. Men en ny regel om s.k. kvittning av rättegångskostnader föreslås.

10.1. Inledning

Vi skall enligt direktiven överväga hur process- och instansordningen enligt KL har frmgerat och om erfarenheterna ger anledning att överväga några ändringar i lagen i denna del. En sådan fråga är enligt direktiven att det finns en skillnad mellan instansordningama i skadeståndsmål enligt KL och marknadsföringslagen.

10.2. Instansordningen

10.2.1. Beslutsordning och överklagande enligt KL

Ärenden som Konkurrensverket tar upp enligt KL avgörs och överklagas på olika sätt beroende på frågans art. Reglerna om överklagande finns i 60 63 åå KL. För frågor om undantag, icke-ingripandebesked och vissa ålägganden är instansordningen följande:

* Konkurrensverket — Stockholms tingsrätt — Marknadsdomstolen.

I frågor om konkurrensskadeavgift, företagsförvärv och vissa ålägganden är Konkurrensverket inte beslutande (men för talan i tingsrätten). För dessa fall är alltså instansordningen följande:

* Stockholms tingsrätt — Marknadsdomstolen.

Bestämmelserna i KL kan även utgöra grund för civilrättslig talan om avtals ogiltighet och om skadestånd. Sådana mål liksom mål om utdömande av viten som förelagts enligt KL handläggs av de allmänna domstolarna enligt de regler som i allmänhet gäller för dessa domstolar. Här är instansordningen alltså tingsrätt — hovrätt — Högsta domstolen.

10.2.2. Mål och ärenden som har handlagts i domstolarna

Konkurrensverket har lämnat underlag till nedan angivna uppgifter om ärenden enligt KL som överklagats till domstol. Sammanlagd handlägg- ningstid omfattar handläggningstid i ett ärende hos Konkurrensverket och i domstol. I vissa fall har handläggningstiden varit längre hos verket än i domstolarna. I andra fall har förhållandet varit det omvända.

Ärenden avseende ansökan om icke-ingripandebesked/anmälan för undantag

Tabell 10.] Ärenden avseende ansökan om icke—ingripandebesked (20 5 KL) /anmälan för undantag (8 5 KL)

Avslutade ärenden Ej avslutade ärenden

År 1994 1995 1996 (31 december 1996) ( 6 mån 2 — 1 6 — 12 mån 6 2 1 3 13 — 18 mån — 4 2 19 — 24 mån — 6 > 24 mån — 1 12 15 Summa 8 13 13 21

Av tabellen kan utläsas att i flertalet ärenden som avslutades under 1995 uppgick den sammanlagda handläggningstiden till ett år och sex månader eller längre.

Av tabellen kan också utläsas att sammanlagd handläggningstid för ärenden som avslutades under 1996 utom i ett fall — uppgick till två år eller längre.

Av tabellen fi*amgår att den sammanlagda handläggningstiden överstiger två år i flertalet ärenden som inte var avslutade den 31 de- cember 1996.

Mål avseende anmälda företagsförvärv

Uppgifter om mål avseende anmälda företagsförvärv lämnas i kap. 5.

Mål och ärenden avseende överträdelser av 6 och 19 55 KL

Tabell 10.2 Mål och ärenden avseende överträdelser av 6 och

19 55 KL

Avslutade ärenden Ej avslutade ärenden

År 1994 1995 1996 (31 december 1996) ( 6 mån — — 6 12 mån — — l — 13 — 18 mån 1 1 1 19 24 mån 1 1 2 > 24 mån — — 1 5 Summa - 2 4 8

Av tabellen framgår att i flertalet avslutade ärenden under 1995-96 upp- gick den sammanlagda handläggningstiden till ett år eller längre. I fler- talet mål och ärenden som inte var avslutade den 31 december 1996 uppgår den sammanlagda handläggningstiden till ett år och sex månader eller längre.

10.2.3. Redovisade erfarenheter och synpunkter

I åtskilliga svar till oss framhålls att ordningen med prövning av ärenden i tre instanser har nackdelar.

Marknadsdomstolen påpekar att process- och instansordningen kan medföra att det tar lång tid innan en fråga som prövas enligt KL är slutgiltigt avgjord efter handläggning i tre instanser och att det torde vara ett viktigt rättssäkerhetsintresse att handläggningen är så snabb, enkel och billig som möjligt. Några generella slutsatser om den gällande ordningens effekter på t.ex. handläggningstider och annat av betydelse för rättssäkerheten kan emellertid enligt domstolen inte dras av vad som hittills förekommit.

Konkurrensverket anför att handläggningstiderna i instanskedjan nu är väl långa. Nödvändigheten av en prövning i två domstolsinstanser kan ifrågasättas mot bakgrund av behovet av snabbhet i förfarandet. Prövningen i Stockholms tingsrätt kan således enligt verket avskaffas. En lämplig ordning skulle kunna vara att Konkurrensverket — i likhet med EG-kommissionen vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler ——

fattar alla beslut i första instans och att verkets beslut får överklagas till Marknadsdomstolen. Verket kan också tänka sig att Högsta Domstolen får leda rättsutvecklingen även när det gäller den konkurrensrättsliga prövningen genom att Marknadsdomstolens avgöranden kan få komma under Högsta Domstolens prövning efter beviljande av prövnings- tillstånd.

Advokatfirman Vinge ifrågasätter om det inte är tillräckligt med Marknadsdomstolen som andra och sista instans. Advokatfirman Delphi har uppfattningen att Marknadsdomstolen bör ombildas till en avdelning i Svea hovrätt och vidare att Stockholms tingsrätt kan utgå från instansordningen vid överprövning av materiella beslut och vid förvärvsprövningen. Förenade Liv anför att dess erfarenhet är att behandlingen i tingsrätt inte tillför ärendet något av värde utan endast förlänger processtiden. Därför föreslås att Marknadsdomstolen blir enda besvärsinstans.

Sveriges Industriförbund &amhåller att tidsutdräkten i överklagade ärenden oftast är mycket kostsam för berörda företag. Förbundet anser att man bör slopa tingsrättens prövning i ärenden enligt KL, om det inte är fråga om att Konkurrensverket yrkar konkurrensskadeavgift. Ett genomförande av det förslaget skulle enligt förbundet innebära kortare handläggningstider och ett ökat antal prejudicerande domar.

10.2.4. Den marknadsrättsliga bakgrunden

Instansreglema i KL har samband med annan marknadsrättslig reglering.

Sedan länge har i Sverige konkurrensärenden avgjorts av ett specialiserat beslutsorgan. Detta kallades i 1953 års konkurrensbegräns- ningslag Näringsfrihetsrådet och blev år 1970 i väsentligen oförändrad form beslutsinstans även i ärenden enligt den då antagna marknadsfö- ringslagen, varvid namnet ändrades till Marknadsrådet. Ett par år senare befanns rådets uppgifter till stor del ha domstolskaraktär och namnet ändrades till Marknadsdomstolen. Domstolen har därefter genom flera lagar av marknadsrättslig karaktär tillförts ytterligare beslutande (dömande) uppgifter.

Enligt 1982 års konkurrenslag, liksom dess föregångare, var Mark- nadsdomstolen första och enda beslutsinstans. Lagen innehöll dock även straffsanktionerade förbud, och mål om brott mot dessa handlades av allmän domstol.

De nuvarande instansreglema i KL redovisas under 10.2.1. En ny marknadsföringslag (1995:450) trädde i kraft den 1 juli 1995.

Enligt denna har Stockholms tingsrätt blivit första instans i alla mål och ärenden om marknadsföring. Det är dock möjligt att väcka talan om skadestånd enligt lagen vid någon annan tingsrätt. Domar och beslut i marknadsföringsmål, även skadeståndsmål, kan överklagas till Mark- nadsdomstolen som sista instans. Mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av lagen skall även i fortsättningen handläggas i allmän domstol.

Den tidigare ordningen för konkurrensmål och marknadsföringsmål, med Marknadsdomstolen som ett specialiserat beslutsorgan och enda instans, gäller alltjämt för mål enligt lagen (1994: 1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (l984z292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, produktsäkerhetslagen (1988:1604) och den nyligen införda lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till ny marknadsföringslag uppmärksammade justitieutskottet den uppkomna diskrepansen mellan instansordningen i skadeståndsmål enligt marknadsföringslagen och instansordningen i skadeståndsmål enligt KL. Utskottet anförde att det kan finnas skäl att hålla ihop systemen men att det undandrog sig utskottets bedömning om det av sakliga skäl var nödvändigt att ha samma instansordning för båda målkategoriema. Utskottet erinrade dock om att det i förarbetena till 1970 års marknadsföringslag pekades på de fördelar som ligger i att ärenden enligt marknadsföringslagen prövas av samma instans som även prövar konkurrensärenden.

10.2.5. Överväganden och slutsatser

De marknadsrättsliga sambanden

Som framgått under 10.2.4 uppvisar instans- och processordningen på marknadsrättens område en splittrad bild, trots det samband som i övrigt finns mellan de berörda lagarna. Vi förutsätter därför att process- och instansordningen på det marknadsrättsliga området kommer att prövas mera samlat.

Inom vårt uppdrag ligger dock bara de problem som rör KL. Oavsett vad resultatet kan bli av en mera omfattande översyn anser vi att ändringar nu bör göras i KL:s regler om instansordningen.

KL:s treinstanssystem är omotiverat

I förarbetena till KL anfördes i fråga om instansordningen följande (prop. 1992/93:56 s. 36): ”En väsentlig nyhet i regeringens förslag till ny konkurrenslag är de kraftiga ekonomiska sanktioner i form av konkurrensskadeavgift som kan tillgripas när förbuden har överträtts. Av rättssäkerhetsskäl torde en ordning som innebär att prövning sker i minst två domstolsinstanser i sådana mål inte kunna undvaras. För att Marknadsdomstolen skall kunna vara prej udikatbildande bör prövningen därför först ske i en underinstans till Marknadsdomstolen. Med hänsyn till rättsområdets speciella karaktär är det därvid lämpligt att kompeten- sen på området samlas hos en enda domstol. Med patentmålen som före- bild bör valet stanna vid Stockholms tingsrätt.”

Motivet för att ge Stockholms tingsrätt uppgifter vid tillämpningen av KL var således att två domstolsinstanser krävs vid prövning av mål om konkurrensskadeavgift. Detta motiv är dock inte relevant i ärenden om icke-ingripandebesked, undantag och olika förelägganden av Kon- kurrensverket. I dessa ärenden, som gäller samhällsekonomiska bedöm- ningar av speciell karaktär, fattas beslut i första instans av Konkurrens- verket såsom förvaltningsmyndighet och med tillämpning av förvalt- ningslagen. Det är inte en naturlig uppgift för allmän domstol att pröva överklaganden av dessa beslut. Detta föreslogs inte heller i den departe- mentspromemoria (Ds 1992:l8) där förslaget som ledde fram till KL först presenterades och som remissbehandlades.

I propositionens lagförslag togs Stockholms tingsrätt upp som mellaninstans i dessa ärenden med hänvisning till att lämplighetsskäl talade för att frågorna efter överklagande följde samma instansordning som för konkurensskadeavgift. Därvid anfördes att det framför allt var en fördel att den rättsliga prövningen när det gäller konkurrensrättsliga ingripanden skedde efter ett så enhetligt mönster som möjligt. Vidare angavs att en sådan ordning också gav möjligheter att i stor utsträckning handlägga olika frågor tillsammans (prop. 1992/93:56 s. 36).

Den ordning som sålunda kom till stånd innebär att det finns två beslutsinstanser (domstolar) i låga om konkurrensskadeavgift, dvs. de viktigaste sanktionsfallen, och tre beslutsinstanser (varav två domstolar) för avgöranden som från principiell rättslig synpunkt är mindre in- gripande. En sådan ordning är inte logisk och de skäl som har åberopats för den väger inte tungt.

Långa prövningstider är ett allvarligt problem

Företrädare för näringslivet har starkt understrukit att snabba besked är nödvändiga i de ekonomiska sammanhang som är aktuella i samband med KL. Den allvarligaste nackdelen med reglerna om tre instanser är att prövningsförfarandet tar alltför lång tid. Detta beror delvis på att ärenden prövas i sak i tre instanser men också på att beslut under rättegången i procedurfrågor och liknande ofta överklagas särskilt och föranleder flera olika prövningsomgångar. Även genom att återförvis- ning förekommer i flera fall fördröjs de slutliga avgörandena. Från rätts- säkerhetssynpunkt är de nackdelar i form av tidsutdräkt m.m. som dessa förhållanden innebär väsentligt större än de fördelar som kan ligga i att flera instanser deltar i prövningen.

Det står också klart att treinstanssystemet har bidragit till att det inte har utvecklats en materiell praxis av någon omfattning i Marknadsdom- stolen. Detta är, som har framhållits bl.a. under 2.2.4, otillfi'edsställande.

Ytterligare skäl som talar för ett minskat antal instanser är önske- målet att allmänt förenkla tillämpningen av KL samt de kostnadsbe- sparingar för både företagen och det allmänna som kan uppnås.

T reinstanssystemet bör ändras och tingsrätten utgå som mellaninstans

Med hänsyn till det anförda bör man övergå till en ordning med Marknadsdomstolen som enda domstolsinstans vid överklaganden av Konkurrensverkets beslut om undantag och ålägganden enligt 23 och 25 && KL. Förslaget att gå över till ett tvåinstanssystem har också lagts fram i ett antal skriftliga svar till oss och har inte föranlett invändningar vid de överläggningar vi sedan har haft med olika berörda intressenter.

En fråga om åläggande att upphöra med en överträdelse kan väckas även genom talan av ett berört företag enligt 23 å andra stycket KL. Detta kan ske om Konkurrensverket har behandlat frågan och beslutat att inte meddela ett åläggande. Situationen är alltså i sak densamma som när verket har meddelat ett beslut och detta överklagas till domstolen. Med hänsyn härtill bör, som en följd av förslaget rörande överklagan- den, en talan av detta slag tas upp direkt av Marknadsdomstolen.

Här kan tilläggas att det finns olika uppfattningar om i vad mån konkurrensärenden bör handläggas i allmän domstol. Frågan är omdis- kuterad även internationellt. Domstolars befattning med ärendena skiftar från land till land och i nästan alla länder med konkurrenslagstiftning finns någon typ av specialiserad domstol eller annan beslutsinstans på området.

Prövning av företagsförvärv

Som framgått under 10.2.2 har Konkurrensverket anfört att en lämplig ordning skulle kunna vara att Konkurrensverket — i likhet med EG- kommissionen vid tillämpning av EG:s konkurrensregler — fattar alla beslut i första instans och att verkets beslut får överklagas till Mark- nadsdomstolen.

Vi finner övervägande skäl tala för att Konkurrensverket ges behörig- het att i första instans fatta beslut, förutom i de fall där verket nu har denna uppgift, i frågor om förbud mot företagsförvärv. Denna besluts- ordning har inte mött någon invändning vid våra överläggningar med berörda intressenter. Den innebär att handläggningen av förvärvsärenden blir betydligt snabbare och effektivare. Konkurrensverkets nya organisa- tion för utredning och avgörande av ärenden synes också lämplig i sammanhanget. Förslaget kan genomföras helt oberoende av hur fortsatta överväganden om förvärvsreglema i övrigt utfaller (jfr kap. 5).

Den föreslagna ändringen är också motiverad av att bedömningen av om förutsättningama för ett förbud föreligger i allt väsentligt är av ekonomisk och även näringspolitisk art. De rent juridiska momenten i denna bedömning är mindre framträdande. Det finns därför knappast något skäl som talar för att den primära prövningsinstansen skall vara en allmän domstol.

Den nu redovisade uppfattningen bestyrks av jämförelser med andra europeiska länder som tillämpar förvärvsprövning. Inom EG finns nationella regler om koncentrationskontroll i tio länder utöver Sverige. I samtliga dessa utom ett (Österrike) avgörs ärendena av ett specialorgan på konkurrensområdet eller i administrativ ordning. Detta är sålunda fallet i bl.a. Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Irland. Detsamma gäller i Norge. Ytterligare i någon mån belysande för rådande upp- fattning om de berörda ärendenas art är att de slutliga avgörandena i viss utsträckning kan träffas på ministemivå i alla de sist nämnda län- dema.

Vårt förslag är alltså,att instansordningen i ärenden om företagsför- värv blir densamma som i ärenden om undantag m.m. Detta innebär att Konkurrensverket fattar beslut i första instans och att verkets beslut kan överklagas till Marknadsdomstolen.

Mål om konkurrensskadeavgift m.m.

I mål om konkurrensskadeavgift, inbegripet frågor om kvarstad enligt 32 & KL, är Stockholms tingsrätt första instans. Dessa mål har stora

likheter med brottmål. Som har framgått ovan kräver rättssäkerheten här minst två domstolsinstanser, och vi anser inte att Konkurrensverket bör vara beslutande i dessa frågor. Det kan tilläggas att de ekonomiska bedömningarna ofta torde vara relativt klara i de fall då denna allvarliga sanktionsforrn aktualiseras.

Det kunde övervägas att alla tingsrätter skulle vara behöriga att ta upp dessa mål på samma sätt som brott- och civilmål. Det har dock inte kommit fram några erfarenheter som tyder på att detta skulle vara lämpligt. Sannolikt har det fördelar att handläggningen är centraliserad som för närvarande. Vi föreslår alltså ingen ändring av de nuvarande reglerna om dessa mål, frånsett reglerna om tingsrättens sammansättning som behandlas under 10.3.3.

Stockholms tingsrätt är första instans också i ärenden om undersök- ningar hos företag m.m. enligt 47 och 48 Gå KL. Det är här fråga om tvångsåtgärder som liknar vad som förekommer i brottmål. Av rättssä- kerhetsskäl bör även för dessa ärenden den ordning som nu gäller enligt KL bestå.

Skadeståndsmål

En fråga som vi skall särskilt överväga är den skillnad som föreligger mellan KL och marknadsföringslagen beträffande skadeståndsmål. Som ovan framgått överklagas tingsrättsdomar zom skadestånd enligt KL i normal rättegångsordning till hovrätt, medan domar om skadestånd enligt marknadsföringslagen överklagas till Marknadsdomstolen.

Justitieutskottet har ställt frågan (se under 10.2.4) om det av sakliga skäl är nödvändigt att ha samma instansordning för de båda målkatego- riema. Den frågan måste besvaras nekande. Men det förefaller naturligt och lämpligt att regler av detta slag är likartade i de olika mark— nadsrättsliga lagarna.

Skälen för den ordning som har valts för skadeståndsmålen enligt marlcrradsföringslagen framgår av prop. 1994/95:123 s. 125126. Huvud- skälet är, enligt vad som där framgår, risken för att Högsta domstolen i en skadeståndsprocess och Marknadsdomstolen i ett sanktionsmål kommer till motsatta uppfattningar beträffande lagens tolkning i fråga om ett bestämt förfarande. Som ytterligare skäl anges fördelar som följer av möjligheterna att kumulera en skadeståndstalan med talan om förbud, åläggande eller marknadsstömingsavgift.

Det ligger inte inom vårt uppdrag att bedöma marknadsföringslagens regler. Men det står klart att de nyss berörda skälen har mindre relevans i fråga om mål och ärenden enligt KL.

En omständighet som vi anser ha stor betydelse vid bedömningen av den aktuella instansfrågan är att Marknadsdomstolen är inrättad för att pröva frågor av annan än civilrättslig art, medan allmänna domstolar normalt handlägger skadeståndsfrågor och har erfarenhet på området. Om Marknadsdomstolen skall handlägga sådana typiska civilmål som skadeståndsmål har den inte längre samma karaktär av marknadsrättslig Specialdomstol. Dessutom torde praktiska problem uppstå genom att frå- gor om skadestånd enligt KL kan förekomma tillsammans med prövning av andra skadeståndsgrunder och med civilrättslig prövning av annan art. Det aktuella problemet har alltså samband med frågan vilken karaktär Marknadsdomstolen i framtiden avses få, om den skall bestå som fristående Specialdomstol eller omvandlas till allmän domstol i någon förrn. Svaren på dessa frågor torde endast kunna ges efter en samlad översyn av det marknadsrättsliga systemet i enlighet med vad som anförts under 10.2.5.

Vad vi har att pröva är om skadeståndsmål på konkurrensområdet i nuläget bör föras till Marknadsdomstolen. Några erfarenheter som tyder på att detta skulle vara lämpligt föreligger dock inte. Med hänsyn härtill och till vad som nyss har anförts lägger vi inte fram något förslag till ändring av KL på denna punkt.

Skall Marknadsdomstolens avgöranden kunna överklagas?

Konkurrensverket har i samband med synpunkter på ändrad instansord- ning väckt frågan om överklagande av Marknadsdomstolens avgöranden till Högsta domstolen.

Det kan här erinras om att det i propositionen med förslag till KL anfördes bl.a. att det var viktigt med en likformig och konsekvent rättstillämpning och att Marknadsdomstolen tillsvidare borde behålla sin centrala roll för prej udikatbildningen på konkurrensrättens område. Erfa- renheterna från såväl Sverige som andra länder ger enligt vår mening starkt stöd för uppfattningen att en instans med specialkunskap skall svara för den materiella rättsbildningen på området. Detta innebär att Marknadsdomstolen i huvudsak bör vara sista instans.

I vissa rättsordningar kan rena lagtolkningsfrågor föras till prövning i en högsta domstolsinstans. Det svenska systemet med prövningstill- stånd har en liknande innebörd. Om Marknadsdomstolens avgöranden skulle kurma överklagas till Högsta domstolen enligt sådana grunder, skulle Högsta domstolen bli prejudikatinstans i materiella lagtolk- ningsfrågor och syftet med den specialiserade prövningsinstansen för- felas. I fråga om domstolskontroll av lagenligheten i Marknadsdomsto-

lens handläggning torde möjligheterna att hos Högsta domstolen begära resning i avgjorda mål och ärenden vara tillräcklig.

Vi föreslår alltså ingen ändring i regeln att Marknadsdomstolens avgöranden inte kan överklagas.

10.3. Processordning

10.3.1. Gällande regler för domstolshandläggningen

Av 64 & KL framgår att vissa mål skall handläggas enligt rättegångs- balkens regler om indispositiva tvistemål. Detta gäller frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad, företagsförvärv och när talan förs av företag ålägganden att upphöra med överträdelser av KL:s förbud. Andra frågor skall handläggas enligt reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Detta gäller överklaganden enligt 60 & KL (undantag m.m.) samt frågor om undersökningar enligt 47 och 48 && KL.

10.3.2. Redovisade erfarenheter och synpunkter

När vår enkätundersökning gjordes gällde 1946 års lag om handläggning av domstolsärenden. Genom den nya lagen om domstolsärenden gäller i viss mån ändrade regler.

Stockholms tingsrätt har i sitt svar till oss anfört följande: Lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden är avsedd för ärenden angående rättsvård och lämpar sig mindre väl för handläggning av överklagade beslut från Konkurrensverket. Detta särskilt som Konkur- rensverket tillagts rätt att överklaga tingsrättens beslut om detta innebär ändring av verkets beslut. Verket får på så sätt ställning av såväl första instans som förklarande i andra instans. Även om verket inte formellt är part, blir det vid tingsrättens handläggning i realiteten fråga om rättskipning mellan två parter. Om ärendena skall prövas i tingsrätten, vore det mer konsekvent att ge Konkurrensverket ställning av part och låta rättegångsbestämmelseni 64 & första stycket 1 KL också gälla över- klaganden av verkets beslut. Detta har giltighet även sedan föreslagen ändring i ärendelagen genomförts. Enligt tingsrättens mening är det nämligen en fördel i sig att man tillämpar samma handläggningsforrn vid all rättskipning enligt KL.

Tingsrätten har vidare anfört: Ett annat problem med rättegångsbe- stämmelsema är att tingsrätten vid huvudförhandling i mål angående konkurrensskadeavgift skall bestå av två lagfarna domare och två

ekonomiska experter, medan rätten vid huvudförhandling i mål angående skadestånd enligt 33 & KL skall bestå av tre lagfarna domare. I första fallet sker överklagande av tingsrättens dom till Marknadsdom- stolen och i andra fallet till hovrätt. Det är därför inte möjligt att handlägga målen gemensamt oaktat utredningen i båda målen kan vara densamma. Möjlighet till gemensam handläggning borde införas, förslagsvis på samma sätt som gäller enligt marknadsföringslagen (1995 :45 O) för mål angående marknadsstömingsavgift och mål angående skadestånd enligt 29 & samma lag.

Advokatbyrån Lagerlöf & Leman påpekar att Konkurrensverkets handläggning regleras genom bestämmelsemai förvaltningslagen medan Stockholms tingsrätt i överklagade ärenden skall tillämpa lagen om domstolsärenden ochi frågor som tingsrätten handlägger i första instans rättegångsbalkens regler. Den processuella handläggningen sker således enligt tre olika regelkomplex. Detta är enligt advokatbyrån en onödigt komplicerad och svårtillgänglig handläggningsordning som i vissa delar bör förändras och förenklas. Byråns förslag är att överklagade ärenden handläggs enligt reglerna för indipositiva tvistemål såväl i tingsrätt som i Marknadsdomstolen. Vidare anförs att det kan övervägas om mål om konkurrensskadeavgift borde handläggas enligt regler liknande brott- målsregler i stället för enligt tvistemålsregler.

10.3.3. Överväganden och slutsatser

Processordningen på konkurrensområdet är som framgått under 10.3.2 komplicerad. Om vårt förslag under 10.2 om ändrad instansordning genomförs, blir också handläggningsordningen enklare. De flesta av de problem som uppstått i detta sammanhang torde därigenom bli lättare att lösa eller helt försvinna.

Det kan diskuteras vilka regler som bör gälla vid överklagande till Marknadsdomstolen av de beslut som Konkurrensverket fattar i första instans. För verkets handläggning gäller förvaltningslagen. Som bl.a. Stockholms tingsrätt påpekat kan regeln att överklaganden skall hand- läggas enligt lagen om domstolsärenden ifrågasättas. Men det förefaller inte heller naturligt, i varje fall om tingsrätten utgår som mellaninstans, att överklaganden av dessa förvaltningsbeslut handläggs som tvistemål enligt rättegångsbalken. Denna kan också innebära en onödigt formell och omfattande reglering i detta sammanhang. Andra processregler som kan komma i fråga är de som finns i förvaltrringsprocesslagen (1971 :291). Närmast till hands ligger kanske att bygga ut de nuvarande processreglema i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Emellertid hänger frågan om processordningen i Marknadsdomstolen samman med övriga frågor om processen på det marknadsrättsliga området. Vi har stannat för att inte i detta läge föreslå någon ändring av den nuvarande ordningen. Detta innebär att handläggningen liksom nu — kommer att ske enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

För mål om konkurrensskadeavgift föreslår vi ingen ändring i regelsystemet. Som anförts under 10.3.2 har dessa mål stora likheter med brottmål. Därför borde de kanske följa liknande processregler som brottmål, en uppfattning som framförts i svar till oss (jfr 10.3.2). Målen har dock väsentligen samma karaktär som mål om marknadsstör- ningsavgift enligt marknadsföringslagen, och för dessa gäller enligt 50 & marknadsföringslagen att de handläggs som indispositiva tvistemål. Då det kan finnas skäl för att handläggningsreglema för mål om dessa två avgiftstyper är lika, föreligger inte tillräcklig anledning att nu ändra KL på denna punkt.

Reglerna om ekonomiska experter som ledamöter i Stockholms tingsrätt vid prövning av konkurrensfrågor bör ändras

I Stockholms tingsrätt deltar enligt 64 a — 64 c 55 KL ekonomiska experter som ledamöter i mål och ärenden som anges i 63 & KL. Vårt förslag innebär att det stora flertalet av dessa mål och ärenden inte längre skall handläggas av tingsrätten. Behovet av de särskilda expert- ledamötema bortfaller alltså helt för de fallen.

De återstående mål och ärenden som anges i 63 & KL om konkur- rensskadeavgift, kvarstad och undersökningar enligt 47 och 48 55 KL — är fåtaliga. Som nyss har anförts torde de ekonomiska bedömningarna i dessa fall ofta vara relativt klara. Prövningen är normalt mera inriktad på faktiska förhållanden och den har i huvudsak samma karaktär som i brottmål. Här kan erinras om att den äldre konkurrenslagen innehöll straffbestämmelser och att frågor om brott mot dessa prövades av allmän domstol i samma ordning som andra brottmål.

Självfallet innefattar prövningen även ekonomiska frågor som kan vara svårbedömda. Men detta gäller också mål om ekonomisk brottslig- het, t.ex. bokförings- och skattebrott. Dessa mål kan avgöras av allmän- na domstolar i normal sammansättning men ekonomisk expertis kan ingå i tingsrätt enligt 1 kap. 8 & rättegångsbalken. Den bestämmelsen gäller vidlyftiga eller armars särskilt krävande mål om allmänt åtal, i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse. Vid prövning av sådana mål får som särskild ledamot i tingsrätten ingå bl.a. en person som förordnats som ekonomisk

expert enligt 4 kap. 10 a & rättegångsbalken, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden. I huvudsak samma bestämmelser bör enligt vår mening gälla för mål om konkurrensskadeavgift. Vi förutsätter då att bland de ekonomiska experter som förordnas enligt 4 kap. 10 a & rättegångsbalken finns personer med särskild kunskap om konkurrensfrågor.

Mot denna bakgrund anser vi att 64 a — 64 d åå KL bör ersättas med bestämmelser som innebär att den nämnda regeln i rättegångsbalken kan tillämpas också i mål om konkurrensskadeavgift och att därvid två ekonomiska experter kan ingå i rätten.

10.4. Rättegångskostnader

Gällande regler

Beträffande rättegångskostnader i de mål och ärenden enligt KL som handläggs av domstol med tillämpning av rättegångsbalkens regler om indispositiva tvistemål gäller kostrradsreglema i balkens 18 kap. När Konkurrensverket för talan tillämpas då enligt 18 kap. 16 & brott- målsregler. Dessa innebär att verkets motpart om han förlorar målet normalt är skyldig att ersätta staten enbart kostnaderna för bevisning. Om han vinner målet kan han i princip få ersättning för skäliga ombuds- och beviskostnader m.m. Reglernas utformning tas inte upp i detalj här.

När ett ärende handläggs enligt lagen om domstolsärenden gäller bestämmelsen om rättegångskostnader i 32 5 den lagen. Den anger att domstolen i ett ärende där enskilda är motparter till varandra får med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den ena parten eller dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet eller det som i domstolen betalats av allmänna medel. Av motiven till lagen (prop. 1995/96:115 s. 118) följer att rättegångskostnader inte'kan dömas ut i ärenden enligt KL där Konkurrensverket är part. Om det finns en enskild part på samma sida som verket kan dock denne få svara för motpartens rättegångskostnader.

Redovisade erfarenheter och synpunkter

Konkurrensverket har anfört att reglerna om rättegångskostnader bör övervägas. Marknadsdomstolen har berört skyldigheten för en tappande part att ersätta motpartens rättegångskostnader och pekat på att det för en enskild part kan bli fråga om ansenliga belopp. Enligt domstolen kan

det föreligga en risk för att skyldigheten att fullt ut ersätta motparten för dennes rättegångskostnader kan komma att avhålla vissa enskilda företag från att överklaga.

Bör KL ha samma kostnadsregler som marknadsföringslagen?

Regleringen av rättegångskostnader i KL skiljer sig från reglerna i marknadsföringslagen. I den anges i 55 & att 18 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om rättegångskostnader. Dock skall 18 kap. 16 & rätte- gångsbalken inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt lagens 14, 15 eller 17 5. I dessa mål får domstolen bestämma att var och en av parterna skall svara för sina rättegångskostnader (jfr prop 1994/95:123 5. 155-57 och 193). Reglerna innebär bl.a. att Konsumentombudsman- nen i fråga om rättegångskostnader likställs med enskilda parter utom i mål om markrradsstömingsavgift.

Genom 1996 års lag om domstolsärenden har reglerna om rättegångs- kostnader i domstolsärendena förändrats. I lagens motiv redovisas principiella överväganden om dessa frågor (prop. 1995/96:115 s. 117— 118)

Det kan hävdas att större likhet mellan kostnadsreglema i KL och i marknadsföringslagen bör eftersträvas. Förutsättningama är dock olika i de båda lagarna. Konkurrensverket fattar många beslut som första instans och blir i de fallen endast efter överklagande part i domstolen, enligt lagen om domstolsärenden. Reglerna i marknadsföringslagen innebär att Konsumentombudsmannen inte är beslutsmyndighet utan väcker talan i Stockholms tingsrätt, varvid rättegångsbalkens tvistemåls- regler är tillämpliga.

Under de förhållanden som sålunda föreligger går det inte att ha samma kostnadsregler i KL som i marknadsföringslagen.

En ny kostnadsregel i KL

Vi anser dock, bl.a. med hänsyn till ett påpekande från Markrradsdom- stolen, att den sista delen av marknadsföringslagens kostnadsregel bör få en motsvarighet i KL. Det gäller alltså regeln att domstolen får bestämma att var och en av parterna skall svara för sina rättegångskost- nader. I och för sig synes av 32 & lagen om domstolsärenden följa att sådan s.k. kvittning sker om inte något annat bestäms av domstolen, men en uttrycklig regel i frågan bör enligt vår mening föras in i KL. Konkurrensverkets beslut om undantag o.d. till förmån för ett visst företag kan överklagas av andra, t.ex. konkurrerande, företag som berörs

(60 & sista stycket KL). Erfarenheten visar att sådana överklaganden i vissa fall kan vara lika angelägna från allmän synpunkt som från det klagande företagets. Det kan t.ex. gälla prejudikatfrågor som inte på annat sätt kommer under Marknadsdomstolens prövning. Det förefaller viktigt att även exempelvis små företag utan större ekonomiska resurser kan vara aktiva i dessa fall. De torde emellertid avslaäckas av risken för att få betala rättegångskostnader som inte står i någon rimlig proportion till deras enskilda intresse i saken. Det sagda gäller också för s.k. sub- sidiär talan enligt 23 5 andra stycket KL.

Vi föreslår således att en rättegångskostnadsregel med angivet innehåll förs in i KL. I enlighet med vad som nyss sagts bör kvittning förekomma när det anses skäligt med hänsyn till att prövningen gäller en fråga beträffande vilken lagens innebörd objektivt sett är oklar och det har väsentligt allmänt intresse att frågan kommer under domstolens prövning.

10.5. Sekretess 10.5.1 Sekretess i ärenden hos Konkurrensverket

Konkurrensverket får i sin verksamhet enligt KL in uppgifter om olika företag.

De grundläggande bestämmelserna om sekretessi Konkurrensverkets verksamhet finns i 4 kap. 1 & och 8 kap. 6 & sekretesslagen (l980:100).

Enligt 4 kap. l & sekretesslagen gäller sekretess-hos Konkurrensver- ket för uppgift angående planläggning eller annan förberedelse för bl.a. inspektion och granskning som verket har att företa, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. Sekretess gäller enligt 8 kap. 6 & sekretesslagen, 2 & sekretessför- ordningen (1980:657) och punkt 17 i bilagan till förordningen i verksamhet som består i utredning och tillsyn hos Konkurrensverket för uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskrringsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Sekretessen gäller också för uppgifter om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Denna senare angivna sekretess är absolut, dvs. gäller oavsett skaderisk.

10.5.2. Sekretess i mål och ärenden vid domstol

Konkurrensverkets beslut i ärenden enligt KL får i nuvarande läge överklagas till Stockholms tingsrätt enligt 60 & KL. Domar och beslut av Stockholms tingsrätt får överklagas till Marknadsdomstolen enligt 63 lj KL.

Domstolarna får i samband med handläggningen av sådana mål och ärenden uppgifter ur Konkurrensverkets akter som rör enskildas affärs- och driftförhållanden. De uppgifter angående ett företag som kan finnas hos tingsrätt eller Marknadsdomstolen i mål och ärenden enligt KL kan vara föremål för selcretess hos domstolen enligt 8 kap. 17 & sekretessla- gen. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos domstol i mål eller ärenden för uppgifter om myndigheters eller enskildas affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgifterna rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Bestämmelsen är utformad så att uppgifterna omfattas av sekretess endast när behovet av sekretess väger mycket tungt. Sådana uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som affärsidkare gärna vill hålla för sig själva men vilkas röjande inte kan antas få några nämnvärda ekonomiska konsekvenser omfattas däremot inte av lagrummet. Med hänsyn till intresset av offentlighet vid domstolar har det inte ansetts finnas anledning att låta dessa fall omfattas av en allmän regel om sekretess hos domstol (prop. 1979/8012, Del A, 5. 248).

Det gäller alltså olika förutsättningar för sekretess för en uppgift beroende av om uppgiften finns hos Konkurrensverket eller hos dom- stol.

10.5.3. Sekretessfrågans tidigare behandling

Frågan om förstärkt sekretess i domstol för uppgifter i mål och ärenden enligt KL behandlades i regeringens proposition 1995/96:127 (s. 37—3 8).

En bakgrund härtill var att Posten AB hade gjort en framställning till Justitiedepartementet om en lagändring av innebörd att sekretesskyd- det för företagshemligheter blev detsamma i domstolarna som hos Konkurrensverket i ärenden som hade överklagats till domstol enligt 60 eller 63 & KL eller i vart fall att sekretesskyddet skulle stärkas. I propositionen anförde regeringen bl.a.: Handläggningen hos domstolar skall i största möjliga utsträckning vara föremål för allmänhetens insyn. Mot detta måste vägas behovet av skydd för en enskild part. I mål och ärenden enligt KL är domstolarnas praxisskapande roll dessutom av- görande för lagstiftningens sammantagna ekonomiska effekter på mark-

naden. Behovet av insyn måste därför här även vägas mot risken att en alltför vidsträckt insyn i ekonomiska förhållanden kan leda till att ärenden inte förs vidare till domstol av en enskild part trots att allmänintresset av en prövning är stort.

I propositionen hänvisades vidare till att konkurrenslagsutredningen nyligen tillsatts och att det ännu inte gick att dra några bestämda slutsatser om vilken praxis som skulle komma att gälla vid tillämp- ningen av nuvarande sekretessregler i dessa mål och ärenden. Mot denna bakgrund borde inte någon ändring av sekretesslagen nu genomföras.

Under riksdagsbehandlingen av den nämnda propositionen förelåg till behandling även två motioner (l995/96:K16 och 1995/96:K18), enligt vilka sekretesslagen borde ändras så att sekretesskyddet i mål och ärenden blev fullgott och lika oavsett instans. Konstitutionsutskottet beredde näringsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens förslag och motionerna. Näringsutskottet anförde i sitt yttrande (1995/96zNU6y) att det i linje med vad som anförts i motionerna fanns skäl att se över sekretesslagstiftningen beträffande konkurrensärenden. Utskottet förut- satte att &ågor om effekterna av gällande sekretessregler snarast blev föremål för ingående överväganden från konkurrenslagsutredningens sida och att riksdagen därefter skyndsamt fick anledning att återkomma till frågan. Konstitutionsutskottet instämde i vad näringsutskottet anfört (1995/96:KU24).

10.5.4. Redovisade erfarenheter och synpunkter

Från många håll har till oss skriftligen och muntligen framhållits att det är angeläget att samma sekretess gäller i domstol som hos Konkurrens- verket. Sådana uttalanden har gjorts av bl.a. Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund och ett flertal advokatbyråer. Exempelvis anförs i Industriförbundets yttrande följande: Det är ett problem att så få ärenden går vidare till domstol. Det gör att verkets tillämpning av lagen inte prövas, vilket skapar osäkerhet om lagens innebörd, och kan leda till att verket inte utsätts för tillräcklig gransk- ning. Ett sätt att underlätta att fler ärenden går till domstol är att domstolarnas och Konkurrensverkets sekretessregler är likvärdiga. Som det är nu är sekretesskyddet större vid ärenden hos verket än i domstol. Detta leder till att företag avstår från att överklaga ett beslut hos verket, eftersom domstolarnas selaetessregler medför att uppgifter som varit sekretessbelagda hos verket blir offentliga i domstol. Tingsrättens och MD:s bestämmelser angående sekretess bör därför i ärenden enligt KL anpassas till vad som gäller för Konkurrensverket.

Även i yttranden från Lagerlöf & Leman Advokatbyrå och från Mannheimer Swartling Advokatbyrå anges att företag i flera fall har avstått från att överklaga Konkurrensverkets beslut på grund av risken för att känsliga uppgifter blir offentliga vid tingsrätten. Också Posten AB framhåller att bolaget i ett par fall har avstått från att överklaga Konkurrensverkets beslut på grund av bestämmelserna om sekretess i domstol.

Konkurrensverket tar även upp en fråga om sekretess hos verket. Enligt verket är det inte alldeles klart om uppgifter rörande misstankar att företag överträtt KL kan hemlighållas med stöd av 4 kap. 1 & sekretesslagen i ett inledande skede av en utredning. Verket anser det önskvärt med en uttrycklig lagbestämmelse som undanröjer denna osäkerhet.

10.5.5. Överväganden och slutsatser

Handläggningen hos domstolar skall som framgår av det tidigare anförda i största möjliga utsträckning vara föremål för allmänhetens insyn. Önskemål om insyn i domstolarnas verksamhet är dock inte i och för sig något skäl för att uppgifter om affärshemligheter o.d. skall bli offentliga. Om sådana uppgifter förekommer i stor omfattning i domstolsverksamheten och där är belagda med sekretess kan dock detta försvåra insynen i domstolens handläggning. Därför måste en avvägning göras mellan intresset av sådan insyn och de intressen som i olika fall talar för sekretess.

I mål och ärenden enligt KL råder speciella förhållanden beträffande uppgifter om företags affärsförhållanden. Det är i dessa mål och ärenden ofta fråga om prövning av grundläggande förutsättningar för hela före- tagets verksamhet: strategiska bedömningar, marknadsandelar, konkur- renssituation etc. Redan på grund härav torde företagens behov av sekretess ofta vara större i dessa fall än i andra sammanhang. Härtill kommer att företagen har en långtgående skyldighet att lämna uppgifter om sina förhållanden till Konkurrensverket. De kan alltså inte välja i vilken mån de vill engagera sig i ett utredningsförfarande eller i vissa fall — en domstolsprövning. Det sekretessbehov som här beskrivits kan rimligen oftast tillgodoses genom tillämpning av de sekretessregler som nu gäller i domstol. Dessa regler innebär dock att sekretesskyddet i princip är lägre hos domstolen än hos Konkurrensverket, trots att företagens skyddsbehov är detsamma. Förhållandet har skapat betydande osäkerhet på flera håll inom näringslivet beträffande selcretesskyddet. Bl..a. har framkommit att företag i flera fall har avstått från att över-

klaga Konkurrensverkets beslut på grund av risken för att domstolshand- läggningen leder till att bl.a. konkurrenter får en alltför stor insyn i företagets ekonomiska förhållanden. Att företag av sådana skäl avstår från att överklaga Konkurrensverkets beslut är enligt vår uppfattning allvarligt och kan inte vara förenligt med rättssäkerheten. Denna uppfattning förstärks av de hänsyn till allmänintresset och domstolarnas praxisskapande som berörts redan i den ovan redovisade prop. 1995/96:127.

Starka skäl talar således för att i domstol införa samma sekretesskydd för uppgifter i mål och ärenden enligt KL som gäller hos Konkurrens- verket. En sådan bestämmelse bör lämpligen utformas som ett tillägg till vad som i övrigt gäller i fråga om sekretess för uppgifter i mål och ärenden i domstol enligt 8 kap. 17 5 sekretesslagen.

Skälen för ändrade sekretessregler gäller i första hand fall då beslut av Konkurrensverket överklagas. Enligt vårt förslag under 10.2.5 skall verkets beslut överklagas hos Marknadsdomstolen. Den ändrade sekre- tessregel vi förordar bör alltså gälla i varje fall beträffande ärenden som överklagas i Marknadsdomstolen enligt den föreslagna lydelsen av 60 & KL.

Det kan diskuteras om ändringen bör gälla också för andra mål och ärenden enligt KL, när sådana förekommer i Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt eller andra tingsrätter. Skäl kan anföras för en enhetlig regel om sekretess i domstol för mål och ärenden enligt KL. Vi har dock inte funnit det lämpligt att föreslå en sådan generell regel i detta sammanhang.

Beträffande den av Konkurrensverket väckta frågan om sekretessen hos verket har vi inte funnit tillräckliga skäl att föreslå en ny lagregel. Det får enligt vår mening förutsättas att nuvarande sekretessregler täcker de utredningssituationer som berörts i verkets yttrande.

11. Ekonomiska konsekvenser m.m.

Våra förslag har inte några mera omfattande ekonomiska kon- sekvenser. Föreslagna förenklingar i regelsystemet innebär dock från samhällsekonomisk synpunkt besparingar och ett bättre resursutnyttjande.

För Konkurrensverket har förslagen inga ekonomiska konsekven- ser utöver en viss omfördelning av resurser inom verket. Genom föreslagna ändringar i instansordningen görs vissa besparingar i domstolsverksamheten.

Förslagen har inga regionalpolitiska eller jämställdhetspolitiska aspekter.

] 1.1 Inledning

Enligt regeringens direktiv (dir. 1994:23) skall vi pröva offentliga åtaganden och redovisa ekonomiska konsekvenser av lämnade förslag. Vi skall också enligt direktiv redovisa regionalpolitiska och jämställd- hetspolitiska frågor.

1 1.2 Ekonomiska konsekvenser

De förslag vi lämnar innefattar inga nya offentliga åtaganden och har enligt vår bedömning inte några mera omfattande ekonomiska konse- kvenser.

Förslagen om förenklingar i regelsystemet på konkurrensområdet innebär dock från samhällsekonomisk synpunkt totalt sett besparingar och ett bättre resursutnyttjande.

I kap.7 har vi föreslagit att regeln i 13 & KL om s.k. automatiska undantag skall ändras och att regeln i 20 & KL om icke-ingripandebe- sked skall upphävas. Syftet med förslagen är som tidigare angetts att

åstadkomma enklare regler och effektivare handläggning av ärenden hos Konkurrensverket. Den föreslagna ändringen av 13 & kan enligt vår bedömning inte medföra några ökade kostnader för Konkurrensverket. Den bör i stället medföra att viss del av verkets resurser kan frigöras och överföras till andra delar av verksamheten.

Förslaget att regeln om icke-ingripandebesked skall upphävas innebär att ärenden som enligt gällande ordning endast avser ansökan om icke- ingripandebesked inte längre skulle ta i anspråk Konkurrensverkets resurser. Det kan dock inte uteslutas att ett avskaffande av möjligheten till icke-ingripandebesked kommer att medföra en viss ökning av ärenden som avser anmälan för undantag. Förslaget måste emellertid enligt vår bedömning sammantaget medföra att antalet nya ärenden minskar. Också detta leder till att verkets resurser kan användas effektivare.

För Konkurrensverkets del innebär alltså förslagen en viss omför- delning av resurser inom verket men har inga andra ekonomiska kon- sekvenser.

De i kap. 10 föreslagna ändringarna i instansordningen innebär att Stockholms tingsrätt utgår ur instanskedjan i vissa mål- och ärendekate- gorier och att talan förs i Marknadsdomstolen som enda domstolsinstans. Reformen innebär en kostnadsbesparing hos tingsrätten och totalt sett. De ekonomiska konsekvenserna för Marknadsdomstolens del är svårare att bedöma. Det kan antas att mål- och ärendetillströmningen där kommer att öka något till följd av reformen, även om storleken härav är svår att uppskatta i dagsläget. Det är sannolikt att Marknadsdomstolen på sikt bör tillföras vissa ytterligare resurser för att möta en ökad mål- och ärendetillströmning.

1 1.3 Övriga frågor

De frågor som vi haft till övervägande och de förslag som vi lämnat har enligt vår bedömning inte några regionalpolitiska (dir. l992z50) eller jämställdhetspolitiska aspekter (dir. 1994.124).

12. Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna syftar bl.a. till att minska handläggnings- tiderna för mål och ärenden enligt KL och nedbringa Konkurrensverkets ärendebalanser. Lagändringama bör därför träda i kraft redan den 1 januari 1998. I kap. 13 behandlas behovet av övergångsbestämmelser.

,.. NLP.. 'lYiThWFL in *El?"|".f7ii 4:11) , ; mammutar åringar

ll'q-

13. Författningskommentar

Under denna rubrik kommenteras de föreslagna författningsändringama.

Vi kommenterar också några frågor av lagteknisk art som har tagits upp i svaren till oss och som gäller paragrafer som vi inte föreslår ändrade. Detta gäller, som också anges nedan vid paragrafrubrikema, 2—4, 8 och 10 åå KL.

I svaren har lämnats ytterligare ett antal ändringsförslag av närmast lagteknisk art, bl.a. föreslås att det i lagen införs ett formaliserat klago- målsförfarande efter förebild av EG-rätten.

Vi har dock inte funnit tillräckliga skäl att nu föreslå några ytterliga- re ändringar av KL eller regelsystemet i övrigt.

13.1. Förslaget till lag om ändring i konkur- renslagen (1993:20)

2 & (inget ändringsförslag)

Denna paragraf anger att KL inte tillämpas på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön och andra anställningsvillkor. Under våra överläggningar har satts i fråga om bestämmelsen, som har förts över från äldre lag, bör ändras eller kan utgå. Konkurrensverket har påpekat att EG-rätten saknar motsvarande bestämmelse och att av- gränsningen där görs med hjälp av företagsbegreppet.

Såvitt vi kan bedöma fyller 2 & inte någon funktion med hänsyn till att KL gäller åtgärder som vidtas av företag. Men denna slutsats är kanske inte helt obestridlig, och vi har inte funnit tillräckligt underlag för att föreslå att paragrafen skall utgå eller ändras.

3 & (inget ändringsförslag) I vissa svar till oss har anförts att företagsbegreppet bör förtydligas, bl.a. såvitt gäller verksamhet i offentlig regi. Vi lägger dock inte fram något förslag till ändring av denna paragraf (jfr kap. 9).

4 & (inget ändringsförslag) Frågor som har väckts om ändringar i denna paragraf bör prövas i samband med den översyn av förvärvsreglema som vi förordat i kap. 5.

6 & Paragrafen innehåller det generella förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och har närmare behandlats i kap. 3. Vi föreslår endast en i huvudsak lagteknisk ändring av bestämmelsen.

Förbudet avser enligt nuvarande lydelse ”konkurrensen på den svenska marknaden”. Enligt vårt förslag ändras denna formulering till ”konkurrensen på marknaden”. Skälen till detta är följande.

Uttrycket ”den svenska marknaden” förekommer förutom i 6 & också i 19 och 34 åå. Detta torde vara en följd av likartade formuleringar i EG-rätten. Sålunda används i artikel 85.1 i Romfördraget och i EG:s koncentrationsförordning formuleringen ”konkurrensen inom den gemensamma marlmaden” (uttrycket finns även i bl.a. artikel 3 f i för- draget). Artikel 86 i fördraget avser ”missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna”.

Det har från olika håll påpekats att de berörda formuleringarna i KL är oklara. Bl.a. har Sveriges Industriförbund anfört att ”den relevanta marknaden” är ett ekonomiskt begrepp och att den i det enskilda fallet kan vara större än ”den svenska marknaden”. Konkurrensverket har anfört att det ”salmas anledning att i 34 & KL ha en beskrivning av begreppet relevant marknad som avviker från det som finns i 19 & KL”.

Enligt vår mening bör marlcnadsbegreppet användas på ett klarare sätt i KL. Uttrycket ”den svenska marknaden” synes i de aktuella paragraferna vara liktydigt med det svenska territoriet och närmast ha till syfte att avgränsa området för svensk jurisdiktion. Uttrycket förekom inte i ÄKL, som i stället angav att lagen gällde konkurrensbegränsningar ”med verkan inom landet”. EG-rättens uttryck ”den gemensamma marknaden” synes ocksåi första hand syfta på gemenskapens geografis- ka område.

Begreppet marknad är i sig mångtydigt och svårt att definiera. Klart är dock att uttrycket ”marknad” i de här behandlade bestämmelserna används som ett annat begrepp än det ekonomiskt-konkurrensrättsliga begreppet relevant marknad. Men detta sistnämnda begrepp ligger självfallet, som också beskrivs i lagmotiven, till grund för bedömningen vid bestämmelsemas tillämpning. Detta blir enligt vår mening klarare genom att KL:s regler formuleras så, att de avser konkurrensen på ”marlmaden”, vilket då automatiskt innebär den i sammanhanget

relevanta marknaden. Denna kan geografiskt vara det svenska territoriet eller ett större eller mindre område än detta.

I den mån formuleringen ”den svenska marknaden” kan anses fungera som en allmän avgränsning av KL:s tillämpningsområde (jfr prop. 1992/93:56 s. 73) torde den funktionen kunna avvaras. Denna avgränsning följer av folkrättsliga regler och den s.k. effektprincipens tillämpning i svensk konkurrensrätt. De uttalanden som gjordes om sådana jurisdiktionsfrågor i samband med 1982 års konkurrenslagstift- ning torde alltjämt vara giltiga (se främst prop. 1981/1982:165 s. 176).

Det kan tilläggas att marknadsbegreppet har tagits upp också i samband med de nyaste svenska förordningarna om gruppundantag, med utgångspunkter som principiellt synes vara desamma som här redovisats. Se t.ex. förordningsmotiv (Fm 1996:6) till förordningen om gruppun- dantag för avtal om tekrriköverföring s. 12—13.

8 & (inget ändringsförslag)

Sveriges Industriförbund m.fl. har förordat ett förenklat anmälnings- och prövningsförfarande i fråga om konsortier och framhållit behovet av snabb handläggning med hänsyn till korta upphandlingstider. Förbundet har föreslagit bl.a. att ett konsortium skall vara godkänt om inte Konkurrensverket gör sakligt motiverad invändning mot det inom 30 dagar.

Under våra överläggningar med Konkurrensverket har från verkets sida anförts att anmälningar om konsortiesamverkan vid aktuella anbudssituationer redan behandlas snabbt. Enligt verket meddelas alltid utan fördröjning besked om en anmäld samverkan kan godtas eller ej. För ett beslut om godkännande krävs normalt inte längre tid än en månad. Bara om samverkan inte kan godtas av verket tar utformningen av beslutet längre tid.

Vi anser det givet att den aktuella typen av ärenden måste hand- läggas snabbt. Detta kan innebära att prövningen blir något mindre ingående än i andra ärenden och kanske får göras på ett mindre omfattande utredningsunderlag. Med hänsyn till vad Konkurrensverket har anfört anser vi det tveksamt om ytterligare bestämmelser om dessa ärendens handläggning skulle vara till större nytta. Vi har ändå övervägt hur sådana bestämmelser skulle kunna formuleras men funnit att detta också innebär betydande lagtekniska problem.

Mot denna bakgrund föreslår vi ingen särbestämmelse om hand- läggningen av ärenden om konsortiesamverkan.

10 & (inget ändringsförslag) Enligt denna paragraf skall i ett beslut om undantag enligt 8 & anges från vilken tidpunkt undantaget gäller. I motiven till paragrafen (prop. 1992/93:56 s. 81) sägs att huvudregeln bör vara att undantag skall gälla &ån avtalets ingående. Vidare anges vissa fall då det kan finnas anled- ning att frångå huvudregeln.

Som berörts i avsnitt 3.3.2 har Sveriges Industriförbund föreslagit en ändring av dessa regler. Enligt förbundet bör det inte vara möjligt att begränsa retroaktiviteten, när parterna under en längre tid tillämpat men inte anmält en samverkan som uppfyller kraven i 8 &.

Förbundets förslag förutsätter att 10 & KL ändras. I och för sig kan en sådan ändring medföra positiva effekter genom att minska företagens behov av att göra anmälan. Men det kan inte uteslutas att ändringen även skulle få negativa följder och effekterna kan inte helt överblickas. Vidare är huvudregeln i EG-rätten att beviljade undantag inte kan gälla tidigare än dagen för anmälan (art. 6 i förordning 17/62). Mot denna bakgrund har vi inte funnit tillräcklig grund för att föreslå att 10 & KL ändras.

13 & I paragrafen regleras när s.k. automatiskt undantag från förbudet i 6 & skall anses beviljat.

I enlighet med vad som anförs i avsnitt 7.9 förlängs tidsfristen i första stycket till fyra månader.

Den i andra stycket angivna fristen har justerats i enlighet med första stycket. Som framhållits under 7.9 får invändning endast göras på sakliga grunder, t.ex. när ett ärende kräver ytterligare utredning. Bestämmelsen får således inte tillämpas av andra orsaker än sådana som är direkt hänförliga till det anmälda avtalet etc. Ett beslut om in- vändning skall ange skälen för denna, t.ex. i vilket avseende ytterligare utredning krävs.

I förtydligande syfte anges att Konkurrensverket får återkalla en invändning (jfr Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kom- mentarer s. 328 ff). Det får förutsättas att verket med hänsyn till företagens berättigade intresse av skyndsamma besked i dessa frågor också om inte ärendet avgörs i sak omedelbart återkallar invänd- ningen när skälen för denna inte längre kvarstår. Om verket återkallar en invändning skall undantag anses beviljat i enlighet med första stycket.

I andra stycket har införts en absolut frist på ett år inom vilken Konkurrensverket måste avgöra ärendet i sak för att automatiskt

undantag inte skall anses beviljat i enlighet med första stycket. Motiven för denna regel behandlas i avsnitt 7.9.

15 & Paragrafen har justerats i enlighet med förslaget om ändring av instansordningen (se avsnitt 10.2.5).

19 & Paragrafen har ändrats bara på det sättet att i första stycket orden ”den svenska marknaden” ersatts med ”marknaden”. Skälen för detta framgår av kommentaren till 6 5.

20—21 åå Paragraferna innehåller bestämmelser om icke-ingripandebesked. I enlighet med vad som anförts under 7.9 har paragraferna upphävts.

22 ij Paragrafen i nuvarande lydelse föreskriver att Konkurrensverket skall kommunicera handlingar i bl.a. ärenden som gäller ansökan om icke- ingripandebesked. Lydelsen har ändrats med hänsyn till att sådana ärenden inte längre skall förekomma.

23 & I paragrafen ges bestämmelser om att Konkurrensverket och domstol får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av 6 och 19 55.

Konkurrensverket har påpekat att användningen av uttrycket över- trädelser skapar viss tveksamhet om bestämmelsens innebörd, särskilt vad gäller andra stycket. Vi föreslår att bestämmelsen förtydligas. Syftet är dels att ålägganden skall bli mera preciserade, dels att det klart skall framgå att den s.k. subsidiära talerätten enligt andra stycket inte förut- sätter att en överträdelse har konstaterats. Vid formuleringen kan ledning hämtas från liknande regler i andra marlcnadsrättsliga lagar, t.ex. 3 & lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och 14 & marknadsföringslagen (1995:450).

Ett åläggande bör gälla en preciserad åtgärd som utgör en pågående överträdelse av 6 eller 19 &. För att åläggandet inte skall kunna kringgås genom att åtgärden förändras bara obetydligt bör åläggandet kunna avse

också andra liknande åtgärder som innebär väsentligen samma över- trädelse. Ett åläggande kan avse även positiva handlingar som medför att överträdelsen upphör (jfr prop. 1992/93:56 s. 90).

Första stycket har ändrats enligt det här anförda. I enlighet med förslaget om ändring i instansordningen skall Konkurrensverkets beslut om åläggande överklagas i Marknadsdomsto- len (60 5).

Om Konkurrensverket i fråga om viss åtgärd beslutar att inte meddela ett åläggande får enligt andra stycket Marknadsdomstolen — på talan av ett företag som berörs av åtgärden meddela ett sådant åläggande. Ändringen i stycket har berörts även i avsnitt 10.2.5.

25 & Paragrafen reglerar förutsättningama för interimistiska beslut om åläggande enligt 23 5.

Enligt gällande ordning krävs synnerliga skäl för att ett sådant beslut skall kunna meddelas. Det innebär att bestämmelsen endast får tillämpas i rena undantagsfall, t. ex. när ett företag riskerar att slås ut från marknaden på grund av leveransvägran (prop. s 91).

I vissa situationer kan det emellertid finnas skäl att i ett tidigare skede ingripa mot ett företag som överträder förbudsbestärmnelsema i 6 och 19 55. Det bör därvid vara möjligt att i ett interimistiskt beslut ålägga ett företag att omedelbart upphöra med en överträdelse, bl.a. för att begränsa de ekonomiska skadorna för ett företag som berörs av överträdelsen. Paragrafen har därför ändrats så att det inte längre krävs synnerliga skäl för att ett interimistiskt beslut skall få meddelas. I stället anges att det krävs särskilda skäl för ett sådant beslut. Även denna formulering innebär att bestämmelsen skall tillämpas endast vid allvarli- gare fall av överträdelser.

Marknadsdomstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

29 (5 I denna paragraf anges under vilka förutsättningar s.k. immunitet mot konkurrensskadeavgift föreligger.

Paragrafen har justerats i enlighet med förslaget att icke-ingripande- besked avskaffas.

34 5 I paragrafen ges bestämmelser om när ett anmält företagsförvärv skall förbjudas.

I första stycket anges — i enlighet med förslaget om ändring i instansordningen (avsnitt 10.2.5) att Konkurrensverket får fatta beslut om att förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldig- het. Konkurrensverkets beslut överklagas till Marknadsdomstolen (60 5).

I andra stycket föreskrivs att ett företagsförvärv skall förbjudas om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på marknaden och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Den ändring som formuleringen innebär har motiverats i kommentaren till 6 5.

39 & Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. tidsfrister i samband med prövningen av företagsförvärv.

Paragrafen har anpassats till förslaget att Konkurrensverket som första instans skall fatta beslut om förbud eller åläggande i frågor som gäller företagsförvärv. Bestämmelsen innebär att Konkurrensverket inom tre månader från beslutet om särskild undersökning skall meddela beslut om förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 å. '

Marknadsdomstolen får förlänga tremånadersfiisten under vissa närmare angivna förutsättningar på begäran av Konkurrensverket.

40 & Denna paragraf har med hänsyn till den nya instansordningen upphävts. Paragrafen innehåller i nuvarande lydelse bestämmelser om Konkurrens- verkets möjligheter att väcka talan om förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 &.

Bestämmelserna har efter viss anpassning i allt väsentligt överförts till 43 &.

41 5 *- Paragrafen innehåller bestämmelser om interimistiska beslut i ärenden om företagsförvärv. * »

Första stycket har anpassats till förslaget att Konkurrensverket som första instans skall fatta beslut i fråga om förbud eller åläggande i ärenden som gäller företagsförvärv. Konkurrensverket ges således

möjlighet att i ett interimistiskt beslut förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att fullfölja förvärvet.

Enligt huvudregeln i andra stycket får ett förbud enligt första stycket inte meddelas utan att parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet skett på sätt som anges i 34 & tredje stycket, förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. I vissa situationer kan det emellertid finnas skäl för att ett sådant beslut skall meddelas utan att parterna fått möjlighet att yttra sig i frågan. En sådan åtgärd bör dock av rättssäkerhetsskäl endast vidtas när synnerliga skäl för åtgärden föreligger. Denna formulering innebär en viss skärpning av de förutsättningar som hittills gällt för interimistiska beslut av Stockholms tingsrätt.

42 & Paragrafen anger tidsåister inom vilka ett ärende om företagsförvärv skall avgöras i domstol.

Bestämmelserna har anpassats till förslaget om ändring av instansord- ningen. Den tidsfrist som enligt nuvarande ordning gäller för Mark- nadsdomstolens prövning framstår mot bakgrund av den föreslagna ändringen i instansordningen inte som tillräcklig, bl.a. förekommer inte någon domstolsprövning i lägre instans, och har därför förlängts till fyra månader. Sammantaget minskar emellertid fristerna för prövning av ett förvärv väsentligt genom de föreslagna ändringarna.

43 5 I paragrafen finns bestämmelser om omprövning av beslut om förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 å.

Paragrafens andra stycke har anpassats till förslaget om ändrad in- stansordning.

44 å I paragrafen anges inom vilken tidsfrist en fråga om omprövning av beslut om förbud enligt 34 eller åläggande enligt 36 & skall tas upp. Paragrafen, som fått delvis ny lydelse, har anpassats till förslaget om ändrad instansordning. En fråga om omprövning enligt 43 å andra stycket skall tas upp av Konkurrensverket inom ett år efter det att saken slutligt har avgjorts. Frågan tas upp genom att Konkurrensverket meddelar ett beslut om detta eller på annat sätt underrättar parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 & tredje stycket, förvärvaren om att frågan om omprövning tagits upp till

handläggning. Härigenom kan objektivt fastställas att frågan om omprövning tagits upp inom den föreskrivna tidsfristen.

49 & Enligt paragrafens nuvarande lydelse får i brådskande fall ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 & meddelas utan att den som en ansökan avser fått tillfälle att yttra sig.

I ett visst fall kan emellertid undersökningen behöva anstå en kortare tid, t.ex kan Konkurrensverket behöva komplettera utredningen i något avseende innan undersökningen påbörjas. Enligt gällande ordning kan något beslut om undersökning inte fattas under sådana förhållanden utan att den ansökan gäller fått tillfälle att yttra sig. Härigenom kan syftet med den undersökningen gå förlorad, t.ex. genom att bevisning förstörs eller göms undan. Paragrafens första stycke har därför justerats så, att ett beslut enligt 47 eller 48 5 får meddelas utan att den som ansökan avser fått tillfälle att yttra sig om det kan befaras att undersökningen annars skulle förlora i betydelse. Något krav på att saken skall vara brådskade uppställs således inte längre.

I paragrafens andra stycke, som är nytt, har införts en bestämmelse som reglerar hur expediering av tingsrättens beslut enligt 47 eller 48 5 skall ske. Motiven för bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.4. Be- stämmelsen innebär en avvikelse från huvudregeln om expediering av domstols beslut. Domstolen skall expediera beslutet till Konkurrensver- ket, som skall överlämna det till den undersökningen avser när undersökningen börjar.

51 & I paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse anges att ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 5 skall visas upp för den hos vilken undersökningen skall genomföras innan denna börj ar. Bestämmelsen har överförts till 49 &. Paragrafens andra stycke har därför utgått.

53 5 I paragrafen anges att Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra åtgärder enligt 51 5 1—2 och 4.

I enlighet med vad som anförts i avsnitt 8.4 har i paragrafen, som nytt andra stycke, införts en bestämmelse som anger att frågor om handräckning enligt första stycket skall prövas av Kronofogdemyndig-

heten i Stockholm. Vidare har intagits en bestämmelse som föreskriver att kronofogdemyndigheten inte får underrätta den hos vilken undersök- ningen skall genomföras om Konkurrensverkets begäran om handräck- ning.

54 & I paragrafen finns bestämmelser som syftar till att skydda meddelanden med visst förtroligt innehåll mellan en advokat eller hans biträde och ett företag bl.a. vid undersökningar enligt 51 5.

I andra stycket, som är nytt, har införts bestämmelser om förfarandet vid tvist mellan Konkurrensverket och annan part om en handling är sådan att den skall undantas från undersökningen med stöd av be- stämmelserna i paragrafen. Motiven till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.4.

57 & Paragrafen innehåller bestämmelser om när förbud och ålägganden enligt lagen får förenas med vite.

Andra stycket har justerats i enlighet med förslaget att Konkurrens- verket som första instans skall fatta beslut i ärenden om anmälda företagsförvärv. Konkurrensverket får härigenom möjlighet att vid pröv- ning av företagsförvärv förena ett frivilligt åtagande med vite.

60 & I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av beslut som fattas av Konkurrensverket.

I enlighet med förslaget om ändring av instansordningen (avsnitt 10.2.5) skall enligt första stycket beslut i frågor som gäller undantag, ålägganden enligt 23 5 första stycket och 25 5, företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 åå samt ålägganden enligt 45 & överklagas till Marknadsdomstolen. Den nuvarande punkten 2 har utgått i enlighet med förslaget att upphäva reglerna om icke-ingripandebesked.

Andra stycket har anpassats till den förslagna ändringen av första stycket. Det har lagts till att beslut om företagsförvärv får överklagas bara av förvärvsparter. Andra företag kan alltså inte överklaga dessa beslut även om de berörs av förvärvet. Detta är i sak samma regel som nu gäller för överklagande av domar som Stockholms tingsrätt meddelar i dessa frågor.

63 5 I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av domar och beslut som meddelas av Stockholms tingsrätt.

Enligt förslaget om ändring i instansordningen (avsnitt 10.2.5) skall tingsrätten inte längre pröva frågor som rör undantag, ålägganden och företagsförvärv. Paragrafens första stycke har anpassats till detta. En ny punkt 4 har förts in om överklagande av tingsrättens beslut enligt 54 å andra stycket.

Andra stycket har anpassats till den föreslagna ändringen av första stycket.

64 & Paragrafen innehåller rättegångsbestämmelser.

Enligt första stycket skall mål om ålägganden enligt 23 5 andra stycket, konkurrensskadeavgift och kvarstad liksom tidigare handläggas enligt rättegångsbalkens regler för indispositiva tvistemål.

Enligt punkt 2 skall bl.a. frågor som avses i 60 & första stycket handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Bestämmelsen som härigenom delvis fått nytt innehåll innebär bl.a. att ärenden som avser företagsförvärv skall handläggas enligt den lagen. Också frågor om skydd för vissa handlingar vid undersökning enligt 54 5 andra stycket skall handläggas enligt samma lag.

I tredje stycket, som är nytt, har införts en särskild bestämmelse om rättegångskostnader. Marknadsdomstolen får enligt denna regel i mål och ärenden där enskilda är motparter till varandra bestämma att var och en av parterna skall bära sina rättegångskostnader. Motiven till denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 10.4.

64 a 64 d (55 I paragraferna finns f.n. bestämmelser om sammansättningen av Stockholms tingsrätt i mål och ärenden som prövas enligt KL. Bl.a ges regler om ekonomiska experter som särskilda ledamöter i rätten.

I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 10.3.3 har nuvarande särskilda bestämmelser om tingsrättens sammansättning upphävts. Det innebär att allmänna bestämmelser om tingsrättens sammansättning i indispositiva tvistemål och ärenden i stället blir tillämpliga (1 kap. 3 a & rättegångsbalken och 3 & lagen (1946:242) om domstolsärenden).

I 64 a & har införts en regel som ger tingsrätten möjlighet att i mål om konkurrensskadeavgift ha ekonomiska experter som ledamöter om det behövs. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.3.3.

65 a & I denna paragraf anges att Konkurrensverket skall få tillfälle att yttra sig i ärenden i domstol. Bestämmelsen är på grund av lagen (1996:242) om domstolsärenden överflödig och har därför upphävts.

66 & Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse särskilda rättegångsbe- stämmelser för prövning i Stockholms tingsrätt av frågor om in- terimistiska förbud mot företagsförvärv.

Enligt förslaget till ändring i instansordningen skall Konkurrensverket som första instans fatta beslut i frågor om företagsförvärv och får därvid även meddela interimistiska beslut. Sådana beslut får överklagas till Marknadsdomstolen, som enligt 64 5 i dess föreslagna lydelse skall handlägga sådana ärenden enligt bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Förevarande paragraf förlorar genom nu föreslagna ändringar funk- tion och har därför upphävts.

67 & Paragrafen anger i sin nuvarande lydelse att ett interimistiskt förbud mot ett företagsförvärv skall hävas av domstolen om Konkurrensverket inte beslutar om särskild undersökning enligt 38 5 eller, om ett sådant beslut har meddelats, inte väcker talan enligt 39 & eller beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.

Konkurrensverket skall enligt förslaget till ändring av instansord- ningen fatta beslut i frågor som gäller företagsförvärv. Paragrafen har anpassats till detta.

68 5 Paragrafen har justerats i enlighet med förslaget att frågor om företags- förvärv skall handläggas som ärenden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

69 & I paragrafen finns bestämmelser om gemensam handläggning i domstol av mål och ärenden som avses i KL.

Enligt gällande ordning får mål som normalt handläggs enligt rättegångsbalkens regler för indispositiva tvistemål och ärenden som

handläggs enligt reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden handläggas gemensamt om det är till fördel för utredningen. Sker gemensam handläggning tillämpas reglerna för indispositiva tvistemål. Paragrafen har justerats i enlighet med förslagen om ändring i instans- och processordningen. Det kan möjligen bli aktuellt, främst i Markndsdomstolen, att tillämpa den även i fortsättningen.

Övergångsbestämmelser

Om de lagändringar som våra förslag innebär skall få åsyftad verkan bör de göras snarast möjligt. Vi föreslår att de träder i kraft den 1 januari 1998.

Som anförts i kap. 7 bör övergångsregler meddelas i syfte att und- vika rättsförluster.

Icke-ingripandebesked som är beslutade innan de nya reglerna träder i kraft bör ha samma giltighet som tidigare. För att beslutet inte skall kunna tas upp under obestämd tid framåt genom överklagande av utomstående företag bör äldre bestämmelser om överklagande inte fortsätta att gälla i dessa fall.

Är en fråga om icke-ingripandebesked under prövning i Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen när lagändringen träder i kraft, bör frågan avgöras (av Marknadsdomstolen, jfr nedan) med tillämpning av äldre bestämmelser. Om ett icke-ingripandebesked då meddelas bör det också ha giltighet enligt äldre bestämmelser.

Även för ansökningar om icke-ingripandebesked som är under prövning i Konkurrensverket och som rör ett avtal bör gälla en över- gångsregel enligt vad som anförs i kap. 7. För att inte den s.k. immuni- tet som har uppstått för dessa avtal, enligt 29 & eller punkt 3 i över- gångsbestämmelsema till KL, skall förloras bör således ansökningen anses vara en anmälan för undantag enligt 8 &. En sökande som av någon anledning inte vill ha denna omvandling kan givetvis återkalla ansökningen. Beträffande den fortsatta handläggningen av omvandlade ärenden förutsätter vi att Konkurrensverket tillämpar så enkla rutiner som möjligt.

Övergångsbestämmelser om icke-ingripandebesked har utformats enligt dessa grunder.

Vidare har i enlighet med vad som anförts i kap. 7 tagits in en övergångsregel om tidsfristema i 13 &. Regeln anger att dessa frister skall räknas från ikraftträdandet såvitt gäller anmälningar som dess- förinnan kommit in till Konkurrensverket.

En särskild övergångsregel ges också i fråga om den föreslagna ändringen av instansordningen. Syftet är att ändringen skall medföra de avsedda effektivitetsvinstema utan alltför stor fördröjning. Därför anges att mål eller ärenden, som är under handläggning i Stockholms tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av Marknadsdomstolen, skall lämnas över till den instansen. Beträffande mål om företagsförvärv är det mindre sannolikt att något sådant mål är under handläggning i tingsrätten. Om så skulle vara fallet bör hand- läggningen fortsätta enligt nu gällande bestämmelser. Självfallet gäller i dessa sammanhang även allmänna grundsatser om tillvaratagande av partsintressena vid handläggningen.

Övergångsbestämmelsemas konstruktion medför att det i vissa mål och ärenden kan uppstå tveksamheter i vissa frågor. Det är emellertid inte möjligt att inom ramen för övergångsbestämmelsema ange handlingsregler för alla tänkbara fall, utan det får överlämnas åt rätts- tillämpningen.

13.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (l970:417) om marknadsdomstol m.m.

I paragrafen i dess nuvarande lydelse anges bl.a. att Marknadsdomstolen handlägger mål enligt de lagar som upptas i paragrafen. Genom införandet av lagen (1996:242) om domstolsärenden hand- lägger Marknadsdomstolen nu även ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20). Paragrafen har därför justerats i enlighet härmed.

25

I paragrafen föreskrivs att talan inte får föras mot Marknadsdomstolens domar och beslut i mål enligt denna lag. Paragrafen har justerats i enlighet med vad som anförts under första

paragrafen.

13.3. Förslaget till lag om ändring av sekre- tesslagen (1980: 100)

8 kap. 17 & Paragrafen har justerats i enlighet med vad som anförts i avsnitt 10.5.

fugit—13?! 3. x' 223.334 . -. ,

.;F,

Bilagor

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5 Bilaga 6

Bilaga 7

Konkurrenslag (1993:20) ....................

Förordning om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen för kedjor i detaljhandeln .......

Förordning om dels fortsatt giltighet av förordningen om gruppundantag enligt 17 & konkurrenslagen för kedjor i detaljhandeln, dels ändring i samma förordning ..............................

Konkurrensverkets allmänna råd om avtal av mindre betydelse (bagatellavtal) som inte omfattas av förbudet i 6 & konkurrenslagen ............... Konkurrensverkets allmänna råd om visst samarbete mellan företag som inte omfattas av förbudet i 6 &

konkurrenslagen ..........................

Konkurrensverkets föreskrifter om anmälan eller ansökan enligt 9 eller 20 & konkurrens- lagen (blankett K 1) .......................

Konkurrensverkets föreskrifter om anmälan enligt 37 & konkurrenslagen (blankett K 2) ............

Enkät ................................. Kontroll av företagskoncentrationer ............

Kommittédirektiv .........................

Litteraturförteckning ..............................

247

267

269

277

285

293

303

421

429

435

Konkurrenslag (1993 :20)

Inledande bestämmelser

1 % Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

2 5 Denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.

3 & I denna lag avses med företag en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag.

Med företag avses också en sammanslutning av företag. Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas också på

1. beslut av en sammanslutning av företag, och

2. samordnade förfaranden av företag.

4 & Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en rörelse samt fusion.

Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår i sin helhet skall anses som företagsförvärv enligt lagen bara

om förvärvet ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörelsen.

5 & har upphävts genom lag (l994:1846).

Förbjudna konkurrensbegränsningar

Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

6 & Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 5 eller av 13, 17 eller 18 c &, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska markna— den på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Lag (1994:688).

75

Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 & är ogiltiga.

Beslut om undantag

85

Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 6 & för ett avtal som 1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,

3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvän- diga för att uppnå målet i 1, och

4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.

9 5 Om ett företag vill att undantag enligt 8 & skall beviljas, skall det amnäla avtalet till Konkurrensverket.

Konkurrensverket får inte besluta om undantag innan företaget har gjort en sådan anmälan.

10 & I ett beslut om undantag enligt 8 5 skall det anges från vilken tidpunkt undantaget gäller. Denna tidpunkt får sättas tidigare än tidpunkten för beslutet.

Beslutet skall gälla för en bestämd tid och får förenas med villkor och ålägganden.

11 & Ett beslut om undantag enligt 8 5 får förnyas om där angivna förut— sättningar fortfarande är uppfyllda.

Återkallelse eller ändring av beslut om undantag

12 & Konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undantag, om 1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något väsentligt avseende, 2. de som beslutet gäller bryter mot något åläggande som har angetts i beslutet, 3. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller 4. de som beslutet gäller missbrukar undantaget. I de fall som avses i första stycket 2—4 får beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Undantag då beslut inte meddelas inom viss tid

13 5

Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en an- mälan enligt 9 & inom tre månader från det att anmälan kom in till verket, skall undantag från förbudet i 6 & anses beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks. Detta gäller inte om Konkurrensverket inom tremånadersfristen gör

invändning mot avtalet.

14 &

Konkurrensverket får återkalla undantaget för ett avtal för vilket un- dantag beviljats enligt 13 €, om avtalet har följder som är oförenliga med 8 &.

Undantag meddelade av Stockholms tingsrätt

15 6 Stockholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enligt 23 &, på yrkande av en part besluta om undantag enligt 8 & för ett avtal som är förbjudet enligt 6 & men som uppfyller förutsättningama för undantag enligt 8 &. Därvid tillämpas 10 5.

16 & Konkurrensverket får förnya, återkalla eller ändra ett beslut enligt 15 &. Därvid tillämpas 11 och 12 åå.

Gruppundantag

17 & Undantag från förbudet i 6 & gäller för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningama i 8 & (gruppundantag).

Sådana grupper av avtal som avses i första stycket anges i verk— ställighetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som regering— en bestämmer.

Avtal som omfattas av ett gruppundantag behöver inte anmälas enligt 9 & för att beviljas undantag. Sådana avtal får dock anmälas.

18 & Konkurrensverket får återkalla det undantag som gäller för ett avtal på grund av gruppundantag, om avtalet har följder som är oförenliga med 8 5.

Särskilda bestämmelser för jordbruket m. m.

18 a & Med primär lantbruksförening avses i denna lag en ekonomisk före- ning vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om samman- slutningar av sådana företag är medlemmar i föreningen, anses den dock vara primär lantbruksförening endast under förutsättning att sammanslutningarna bara utgörs av lokala sammanslutningar av före- tag med verksamhet av angivet slag. Lag (1994:688).

18 b 5 Med jordbruksprodukter avses i denna lag sådana varor som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter rn. m.

Med trädgårdsprodukter avses sådana varor som anges i den i tulltaxelagen (1987: 1068) intagna tulltaxan 6-8 kap.

Med skogsprodukter avses sådana varor som anges i den i tulltaxe- lagen (1987 :1068) intagna tulltaxan 44, 47 och 48 kap. Lag (1994:688).

18 c & Förbudet i 6 & gäller inte för sådana avtal inom en primär lantbruks- förening eller dess dotterföretag som avser samverkan mellan före- ningens medlemmar om

1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sam— manhängande verksamhet såsom användandet av gemensamma an- läggningar, lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter eller skogsprodukter, eller

2. inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet som avses under 1.

Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till resultat

1. att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras

a) i fråga om valet av avnämare eller leverantör,

b) i fråga om möjligheten att lämna föreningen, eller

c) i annat avseende av motsvarande betydelse, eller

2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna när

a) försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje man, eller

b) föreningen svarar för försäljningen och konkurrensen på mark— naden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning. Lag (1994:688).

Missbruk av dominerande ställning

19 & Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden är förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Icke-ingripandebesked

20 & Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett avtal eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i 6 eller 19% enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller som annars är till- gängliga för verket och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa enligt denna lag (icke-ingripandebesked).

Ett sådant beslut utgör hinder för Konkurrensverket att besluta om ålägganden enligt 23 & första stycket eller föra talan om konkurrens— skadeavgift enligt 26 ;.

21 & Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt 20 5, om 1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något väsentligt avseende, 2. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller 3. Marknadsdomstolen ändrar rättstillämpningen så, att det klart framgår att avtalet eller förfarandet som omfattas av beslutet faller under förbuden i 6 eller 19 &.

Handläggningsregel för Konkurrensverket

22 & Så snart en anmälan enligt 9 5 eller en ansökan enligt 20 å som rör ett avtal har kommit in till Konkurrensverket skall verket ge de parter i avtalet som inte är sökande tillfälle att yttra sig över anmälan eller ansökan.

Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar

23 & Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden i 6 eller 19 5.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen.

24 & Ett åläggande enligt 23 & gäller omedelbart, om något annat inte be— stäms.

25 5 Om det finns synnerliga skäl för det, får ett åläggande enligt 23 & meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Tingsrätten får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Konkurrensskadeavgift

26 & Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgiji), om företaget eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har

1. överträtt förbuden i 6 eller 19 &, eller

2. åsidosatt ett villkor som har beslutats med stöd av 10 å andra stycket.

Avgiften tillfaller staten.

27 & Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte över- stigande tio procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår. Riktas talan mot flera företag skall avgiften fastställas särskilt för

vart och ett av dem.

28 5 När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

I ringa fall skall ingen avgift påföras.

29 & Konkurrensskadeavgift enligt 26 & första stycket 1 får inte påföras för åtgärder som har vidtagits

1. efter det att anmälan enligt 9 & eller ansökan enligt 20 & kom in till Konkurrensverket och innan beslutet med anledning av anmälan eller ansökan vann laga kraft, om åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan, eller

2. under den tid då icke-ingripandebesked har gällt, om inte be- skedet har återkallats med stöd av 21 5 2.

Första stycket 1 gäller dock inte om Konkurrensverket inom en månad från det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 & är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 5 eller att 19 5 är tillämplig. Ett sådant beslut får meddelas bara om det är uppenbart att undantag inte kan beviljas eller icke—ingripandebesked inte kan meddelas.

30 & Konkurrensskadeavgift får påföras bara om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att över- trädelsen upphörde.

Avgift får inte påföras för åtgärder som omfattas av ett åläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.

31 5 En påförd konkurrensskadeavgift faller bort i den mån verkställighet inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.

32 & För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får Stock- holms tingsrätt besluta om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Skadestånd

33 & Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i 6 eller 19 5, skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkom- mer för ett annat företag eller en avtalspart.

Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skade- stånd enligt denna paragraf.

Företagsförvärv Förbud mot företagsförvärv m. m.

34 5 Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 &. Förvärvet skall förbjudas, om 1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsent- ligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen

av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, och 2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

35 5 Ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet därefter blir ogiltigt.

36 5 Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av ett företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 & åläggas 1. att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse, eller 2. att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.

Anmälan om företagsförvärv

37 5 Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärva— rens årsomsättning.

Särskild undersökning av förvärv

38 & Konkurrensverket får besluta om att genomföra en särskild undersök- ning av ett företagsförvärv som har anmälts enligt 37 &.

Ett sådant beslut skall meddelas inom 30 dagar från det att anmälan kom in till Konkurrensverket. Under denna frist får den som är part i förvärvsavtalet inte vidta några åtgärder för att fullfölja förvärvet.

Talan om företagsförvärv

39 5 En talan hos Stockholms tingsrätt enligt 34 eller 36 & får väckas bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 &.

Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Tingsrätten får på begäran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en månad i sänder, om parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 & tredje stycket, förvärvaren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl.

40 5 Om Konkurrensverket har beslutat att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd, får talan enligt 39 5 första stycket inte väckas beträffande förvärvet.

Detta gäller dock inte om en part i förvärvsavtalet har lämnat någon oriktig uppgift som påverkat beslutet.

Förbud i väntan på slutlig prövning

41 5

Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yrkande av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 & slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om företagsförvärv att fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall yrkandet framställas skriftligen.

Yrkandet får inte bifallas utan att parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 & tredje stycket, förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. I brådskande fall får dock åt- gärden omedelbart beviljas att gälla till dess att något annat beslutas.

Tid inom vilken ett förvärvsärende skall avgöras

42 & Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 eller 36 5 får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna frist får förlängas, om parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 & tredje stycket, förvärvaren

samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl. Förbud eller åläggande får dock inte meddelas senare än två år efter det att för- värvsavtalet ingicks.

Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Vad som sägs i första stycket om förlängning av fristen gäller också Marknadsdomstolens prövning.

Omprövning

43 & Ett förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 & utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre be- hövs eller inte längre år lämpligt.

Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om ett företagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en part i förvärvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig betydelse för avgörandet.

44 & Talan om omprövning enligt 43 & väcks hos Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.

Talan enligt 43 å andra stycket skall väckas inom ett år efter det att saken slutligt har avgjorts.

Uppgiftsskyldighet och undersökning Allmän uppgzjtsskyldighet för företag m.m.

45 5 Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, hand- lingar eller annat,

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller

3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekono- misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.

465 Ett åläggande enligt 45 & gäller omedelbart, om något annat inte be— stäms.

Undersökning vid utredning om överträdelse av förbud

47 5 Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om detta har överträtt förbuden i 6 eller 19 5, om

1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 ä 1 eller det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

Ansökan skall göras skriftligen.

48 & Ett beslut enligt 47 & får avse även någon annan än det företag som är föremål för utredning. Ett sådant beslut får meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 5 första stycket 1 och 3 är uppfyllt,

2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som ansökan avser, och

3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 & 1 eller det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.

49 5 I brådskande fall får ett beslut enligt 47 eller 48 & meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.

50 5 Ett beslut enligt 47 eller 48 5 skall innehålla uppgifter om 1. föremålet för och syftet med undersökningen, 2. tidpunkten när undersökningen skall börja, och 3. Konkurrensverkets befogenheter enligt 51 &. Beslutet gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.

51 5 När Konkurrensverket genomför en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 &, har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,

2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och

4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen.

Innan undersökningen börjar, skall beslutet om denna visas upp för den hos vilken undersökningen skall genomföras.

52 & När en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 5 skall ge- nomföras, har den hos vilken undersökningen skall genomföras rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.

I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får undersökningen inte börja. Detta gäller dock inte, om

I. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. undersökningen har beslutats enligt 49 5.

53 ij Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 & 1, 2 och 4.

Gemensamma bestämmelser

54 & Åtgärder enligt 45 eller 51 & får inte avse en skriftlig handling

1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde inte får höras som vittne därom, och

2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tyst- nadsplikten gäller.

55 5 Vid ett åläggande enligt 45 & eller en undersökning enligt 51 & finns det inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.

56 & Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onödigt.

Vite Föreläggande av vite

57 & Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eller 45 & får förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 5 får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon annan att under— kasta sig undersökningen.

Ett frivilligt åtagande i samband med ett företagsförvärv får förenas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.

58 & Konkurrensverket får förelägga vite för fullgörande av skyldigheter enligt 37 &.

Utdömande av vite

59 & Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av Konkurrensverket. I fråga om vite som en domstol har förelagt på talan av ett företag får talan om utdömande föras även av företaget.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.

Överklagande

60 å Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Stock- holms tingsrätt:

l. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 åå,

2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 åå,

3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 å första stycket och 25 å, och

4. ålägganden enligt 45 å. Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett före- tag som berörs av beslutet.

61 å Konkurrensverkets beslut enligt 29 å andra stycket får överklagas bara i samband med överklagande av det beslut varigenom verket slutligt avgör ärendet.

62 å Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag än som avses i 60 eller 61 å får inte överklagas.

63 å Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden får överklagas hos Marknadsdomstolen:

1. ålägganden enligt 23 å andra stycket och 25 å,

2. konkurrensskadeavgift enligt 26 å,

3. kvarstad enligt 32 å,

4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 åå,

5. undersökningar enligt 47 och 48 åå, och

6. prövning av överklaganden enligt 60 å. Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 å skall överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 å som meddelats innan rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under rättegång. Lag (1996:266).

Rättegångsbestämmelser

64 å Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 å första stycket 1—4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där för- likning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 å första stycket 5 och 6, lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Vad som sägs om hovrätten i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken samt 39 å första stycket lagen om domstolsärenden skall i stället gälla Marknadsdomstolen. Lag (1996:266).

64 a å Vid huvudförhandling i mål som anges i 63 å första stycket 1—4 skall tingsrätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall vara rättens ordförande.

Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar förfall för en av ledamöterna, är rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a å andra och tredje styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan hu— vudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudför- handling, skall tingsrätten, om inte annat följer av 64 b å, bestå av en lagfaren domare. I sådana fall får dock även en ekonomisk expert delta i tingsrätten. Lag (1993:681).

64 b å Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången får tingsrätten ha den sammansättning som anges i 64 a å första stycket om det föreligger särskilda skål med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Lag (1993:681).

64 c å När tingsrätten prövar ärenden som anges i 63 å första stycket 5 och 6 i sak, skall tingsrätten ha den sammansättning som anges i 64 a å första stycket. 1 ett ärende som anges i 63 å första stycket 5 får tings— rätten dock i stället bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert, om det är tillräckligt med hänsyn

till ärendets beskaffenhet. Vid annan handläggning skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en eko- nomisk expert. Lag (1996:266).

64 d å Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra som ekono- miska experter enligt 64 a och 64 c åå. Inträffar medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en omständighet som medför att förordnandet skall upphöra att gälla, skall förordnan— det oberoende därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågåen- de målet eller ärendet.

Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 å föräldrabalken. Lag (1993:681).

65 å För Konkurrensverket som part i mål enligt denna lag gäller i fråga om föreläggande för part och parts utevaro det som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare. Lag (1996:266).

65 a å Beslut i frågor som avses i 60 å första stycket får inte ändras av dom— stol utan att Konkurrensverket har lämnats tillfälle att yttra sig. Lag (1994: 1494).

66 å Vid behandlingen av en fråga enligt 41 å då rättegång inte pågår tillämpas, utöver vad som föreskrivs där, vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i rättegång. Ett yrkande av Konkurrensverkets motpart om ersättning för kostnader får dock prövas i samband med avgörandet av frågan om åtgärden.

67 å En åtgärd enligt 41 å som har beslutats då rättegång inte pågår skall omedelbart hävas, om Konkurrensverket inte beslutar om särskild undersökning enligt 38 å eller, om ett sådant beslut har meddelats,

inte väcker talan enligt 39 å. Detsamma gäller om Konkurrensverket beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.

68 å Innan ett mål om företagsförvärv avgörs, skall förvärvarens motpart i förvärvsavtalet få tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock inte vid för— värv som har skett på det sätt som anges i 34 å tredje stycket.

69 å Mål och ärenden i frågor som avses i 63 å första stycket får hand- läggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handlägg- ningen skall ske enligt vad som föreskrivs i 64 å första stycket 1 samt 64 a och 64 b åå. Lag (1993:681).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Genom lagen upphävs konkurrenslagen (1982:729) och lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jord- bruksprodukter.

3. Följande gäller i fråga om avtal som föreligger när denna lag träder i kraft och för vilka inom sex månader från ikraftträdandet till Konkurrensverket inkommer anmälan för undantag enligt 8 å eller ansökan om icke-ingripandebesked enligt 20 å:

a) Bestämmelserna i 7 å skall inte tillämpas förrän sex månader efter den dag då Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eller ansökan.

b) Bestämmelserna i 23 å skall inte tillämpas före den tidpunkt som anges i a vad avser överträdelser av förbudet i 6 å.

c) Konkurrensskadeavgift enligt 26 å eller skadestånd enligt 33 å för överträdelser av förbudet i 6 å får inte dömas ut för åtgärder som har vidtagits före den tidpunkt som anges i a, om åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan.

4. I fråga om avtal som föreligger eller förfaranden som tillämpas när denna lag träder i kraft och som är förbjudna enligt 6 eller 19 å skall förbuden inte gälla, om avtalen eller förfarandena inom sex månader från lagens ikraftträdande

a) ändras på sådant sätt att de omfattas av gruppundantag enligt 17 &,

b) ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av 6 eller 19 å, eller

c) upphör att tillämpas. Vad som sägs i första stycket a utgör dock inte hinder för Konkur- rensverket att återkalla undantaget för ett avtal enligt 18 å.

5. Anmälan för undantag enligt 8 å eller ansökan om icke-ingripan- debesked enligt 20 å får prövas före lagens ikraftträdande. Om ett överklagande i en sådan fråga har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet, skall tingsrätten ha den sammansättning som anges i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i stället för den som anges i 64 c å. I fråga om en anmälan eller ansökan som görs före lagens ikraftträ— dande gäller punkt 3 a—c ovan. Den tidsfrist som där anges skall dock vara tio månader. Lag (1993:681).

6. I fråga om avtal som avses i punkt 3 ovan och som anmäls i enlighet med vad som där föreskrivs, tillämpas 13 å med den avvikel- sen att den tidpunkt från vilken undantag skall anses beviljat räknas från lagens ikraftträdande. Detsamma gäller i fråga om avtal som anmäls före lagens ikraftträdande.

7. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om företags- förvärv som har skett före ikraftträdandet.

Svensk författningssamling &

&& ea

SFS 1993: 80

Utkom från trycket

Forordnmg den ns februari |993

om gruppundantag enligt 17 å konkurrenslagen (1993: 20) för kedjor i detaljhandeln;

utfärdad den 4 februari 1993.

Regeringen föreskriver' följande.

Undantag för mindre kedjor

! 5 För detaljhandelsföretag som samarbetar i en kedja gäller under de förutsättningar som anges i denna förordning undantag enligt 17 å konkur- renslagen (l993:20) från förbudet i 6 å samma lag för avtal som omfattar ett eller flera av följande slag av överenskommelser, nämligen om I. inköpssamarbete,

2. gemensam marknadsföring,

3. samarbete vid bestämmande av priser i den gemensamma marknadsfö- ringen.

4. kalkyleringshjälp,

5. rätt att förbehålla avtalsparterna rätten att sälja de gemensamt inköpta varorna,

6. samarbete om butiksetablering, finansiella och administrativa tjänster samt tjänster för butiks— och personalutveckling.

De slag av överenskommelser som anges i första stycket får endast förekomma i kedjor där samarbetet omfattar mindre än 15 procent av tillförseln till den svenska marknaden inom de produktområden där kedjan säljer.

Undantag för större kedjor

2 5 Om samarbetet i en sådan kedja som avses i lå första stycket, omfattar 15 procent eller mer men mindre än 35 procent av tillförseln till den svenska marknaden inom de produktområden där kedjan säljer. gäller undantag enligt 17 å konkurrenslagen( 1993: 20) för sådant samarbete som anges i [ å första stycket, punkterna 1.2.5 och 6. Vid samarbete om priser och kalkylering gäller sådana undantag bara för I. prissamarbete, som utgör ett led i en gemensam marknadsföring av gemensamt inköpta produkter, där priset framträder som ett avgörande motiv för köp av den marknadsförda varan eller tjänsten, och

' Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 4 februari l993. (Regeringens förordningsmotiv 1993: I). 1

SFS l993z80 2. kalkyleringsstöd, som underlättar för medlemmarna att självständigt kalkylera sina priser och som inte innehåller något inslag som kan verka uniformerande på sådana delar i priskalkylen som är beroende av de individuella förutsättningama i detaljiströrelsen.

Berikningsregler

3 5 En kedjas andel av tillförseln till den svenska marknaden får beräk- nas som summan av kedjans andelar av tillförseln till den svenska markna— den inom de olika produktområden där kedjan säljer. Vid sammanräk- ningen av de olika andelarna av tillförseln inom de skilda produktområde— na skall varje andel ges det värde som erhålls genom att andelen multipli- ceras med produktområdets andel av kedjans totala försäljning.

4 å Vad som medges i fråga om omfattningen av tillåtet konkurrensbe— gränsande samarbete i I och 2 åå skall gälla för en kedja även om samarbe- tet inom kedjan under två år i följd med högst två procentenheter översti- ger den i respektive paragraf angivna maximala andelen av tillförseln till den svenska marknaden inom de produktområden där kedjan säljer.

Övriga bestämmelser

S 5 Avtal om sådana överenskommelser som avses i 1 och 2 åå skall vara skriftliga.

6 5 Ett prissamarbete får inte vara bindande. Vid all gemensam mark- nadsföring av priser skall framgå att priset får underskridas.

7 5 Ett avtal mellan medlemmar i en och samma kedja kan inte dra fördel av en kombination av bestämmelserna i denna förordning och bestämmelserna i en_annan gruppundantagsförordning.

8 5 Detta gruppundantag berör endast avtal mellan medlemmar av en och samma kedja.

Denna förordning träder i kraft den I juli 1993 och gäller till utgången av juni 1996.

På regeringens vägnar PER WESTERBERG

Per Erik Lindeberg (Näringsdepartementet)

2 Norstedts Tryckeri AB. Stockholm 1983

Svensk författningssamling nu

SFS 1996:368

Förordning . _ _ _ Utkom från trycket om dels fortsatt giltighet av förordningen (1993:80) om den 29 maj 1996

gruppundantag enligt 17 å konkurrenslagen (1993:20) för kedjor i detaljhandeln, dels ändring i samma förordning;

utfärdad den 15 maj 1996.

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1993:80) om gruppun- dantag enligt l7å konkurrenslagen (1993:20) för kedjor i detaljhandeln. som gäller till utgången av juni 1996,

dels att förordningen skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1997, dels att 1 och 2 åå skall ha följande lydelse.

Undantag för mindre kedjor

1 å För detaljhandelsföretag som samarbetar_i en kedja gäller under de förutsättningar som anges i denna förordning undantag enligt 17 å konkurrenslagen (1993:20) från förbudet i 6å samma lag för avtal som omfattar ett eller flera av följande slag av överenskommelser, nämligen om

]. inköpssamarbete,

2. gemensam marknadsföring,

3. samarbete vid bestämmande av priser i den gemensamma marknads- föringen,

4. kalkyleringshjälp,

5. rätt att förbehålla avtalsparterna rätten att sälja de gemensamt inköpta varorna,

6. samarbete om butiksetablering, finansiella och administrativa tjänster samt tjänster för butiks- och personalutveckling.

De slag av överenskommelser som anges i första stycket får endast före- komma i kedjor där samarbetet omfattar mindre än 20 procent av tillförseln till den svenska marknaden inom de produktområden där kedjan säljer.

Undantag för större kedjor

2 å Om samarbetet i en sådan kedja som avses i l å första stycket, om- fattar 20 procent eller mer men mindre än 35 procent av tillförseln till den svenska marknaden inom de produktområden där kedjan säljer, gäller undantag enligt 17 å konkurrenslagen (1993:20) för sådant samarbete som

SFS 1996:368 anges i 1 5 första stycket, punkterna 1, 2,5 och 6. Vid sådant samarbete om

priser och kalkylering gäller sådana undantag bara för

]. prissamarbete, som utgör ett led i en gemensam marknadsföring av gemensamt inköpta produkter, där priset framträder som ett avgörande motiv för köp av den marknadsförda varan eller tjänsten. och

2. kalkyleringsstöd, som underlättar för medlemmarna att självständigt kalkylera sina priser och som inte innehåller något inslag som kan verka uniformerande på sådana delar i priskalkylen som är beroende av de indivi- duella förutsättningama i detaljiströrelsen.

Denna förordning träderi kraft den 1 juli 1996. På regeringens vägnar ANDERS SUNDSTRÖM

Margareta Gårdmark-Nylén (Näringsdepartementet)

Norstedts Tryckeri AB. Siodmak" 1996

Konkurrensverkets författningssamling

ISSN 1103-6303 KKVFS 1993:2

Utkom från trycket __ den 30 juni 1993 Konkurrensverkets allmanna råd

om avtal av mindre betydelse (bagatellavtal) som inte omfattas av förbudet i 6 & konkurrenslagen (1993:20);

beslutat den 21 juni 1993.

Konkurrenslagen (1993 :20), KL, utgår från att avtal mellan företag, beslut av sammanslutningar av företag och samordnade förfaranden (nedan kallade avtal) med negativa verkningar på konkurrensen i princip är förbjudna. l lagens förarbeten, främst prop. 1992/93:56, finns vissa uttalanden till ledning förlagens tillämpning. lproposi- tionen anges också att Konkurrensverket genom att ge ut allmänna råd eller riktlinjer kan ge företagen vägledning om hur verket ser på olika typer av avtal. I detta syfte ger Konkurrensverket, i allmänna råd, sin syn på tillämpningen av lagen i olika hänseenden.

I detta allmänna råd informerar Konkurrensverket om hur verket tolkar begreppet märkbart sätt i 6 & KL.

1 Bakgrund

1.1 KL innehåller i 6 5 ett principiellt förbud mot konkurrens- begränsande avtal. En av förutsättningama för att ett avtal skall omfattas av förbudet är att det har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller att det ger ett sådant resultat.

1.2 I propositionen (s. 73) uttalar regeringen att begreppet märk- bart sätt innebär att avtalet måste ha ekonomiska verkningar av någon betydelse. Regeringen uttalar vidare bl.a. följande:

Beställningsadress:

Fritzes kundtjänst. 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

KKVFS 1993;2 ”Samarbete mellan mindre eller medelstora företag där avtalsproduktema, eller produkter som av konsumenterna uppfattas som likvärdiga och som tillverkas eller säljs av avtalsparterna, omfattar en mindre del av den relevanta marknaden - omkring tio procent - torde normalt sakna betydelse för konkurrensen. Är det enbart fråga om mycket små företag - företag med en årsomsättning under tio miljoner kr som samarbetar torde marknadsandelen kunna vara något högre än tio procent utan att samarbetet faller under förbudet. Ingår däremot större företag i samarbetet torde det i allmänhet inte kunna hävdas att konkurrensen inte påverkas på ett märkbart sätt, även om avtalsproduktema omfattar en mindre del av den relevanta marknaden. Det avgörande för om ett avtal etc. skall anses påverka konkurrensen på ett märkbart sätt är alltså storleken på de samarbetande företagen och marknadsandelen för avtalsproduktema".

I sitt betänkande (1992/93zNU17 s. 14) över propositionen anför näringsutskottet följande:

"Beträffande lagens tillämpningsområde utgår utskottet från att den riktlinje för bedömningen av samverkan mellan små företag, som anges i propositionen, tillämpas flexibelt."

1.3 Förbudet i 6 & KL har utformats med artikel 85 .] iFördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) som förebild. Enligt propositionen (s. 21) är avsik- ten att så långt som det är möjligt uppnå materiell rättslikhet med Romfördra gets konkurrensregler.

1.4 Dessa råd har utarbetats utifrån förarbetsuttalanden till KL och med ledning av EG—kommissionens tillkännagivande om avtal av mindre betydelse som inte omfattas av artikel 85.1 i Romfördraget (EGT nr C 231, 12.9.1986, s. 2).

1.5 Syftet med dessa råd äratt företagen själva skall kunna bedöma om de avtal som de har ingått med andra företag är sådana ”bagatellavtal" som faller utanför tillämpningsområdet för 6 & KL. Härigenom minskar behovet av att erhålla icke-ingripandebesked enligt 20 % KL eller individuellt undantag enligt 8 & KL för avtal som behandlas här. Om det i ett visst fall ändå råder tveksamhet, kan företagen ansöka om icke-ingripandebesked eller anmäla avtalet för individuellt undantag.

1.6 Konkurrensverket kommeri regel inte att inleda ett förfarande 2 enligt KL i sådana fall som enligt dessa råd inte omfattas av förbudet

i 6 & KL. Om förbudet på grund av särskilda omständigheter ändå KKVFS 1993:2 skulle vara tillämpligt i ett sådant fall, kommer Konkurrensverket inte att väcka talan om konkurrensskadeavgift enligt 26 & KL.

1.7 Om ett företag felaktigt har antagit att ett avtal inte omfattas av förbudet i 6 & KL på grund av misstag vid beräkningen av marknads- andel eller omsättning enligt dessa råd och om företaget därför har underlåtitatt anmäla avtalet förundantag, kommer Konkun'ensverket att väcka talan om konkurrensskadeavgift endast om misstaget berodde på oaktsamhet.

1.8 Dessa råd föregriper inte de tolkningar av begreppet märkbart sätt som domstolar kan komma att göra.

1.9 Om såväl KL som lagen (1992: 1 3 17) om ett europeiskt ekono- miskt samarbetsområde (EES) — EES-lagen - kan tillämpas i ett visst fall, är vad som anges i dessa råd tillämpligt endast i den mån det är förenligt med konkurrensbestämmelsema i EES-lagen.

2 Kvantitativa definitioner av begreppet märkbart sätt

2.1 Konkurrensverket anser att ett avtal mellan företag som tillver- kar eller säljer varor eller tillhandahåller tjänster i regel (se dock punkt 2.4) inte begränsar konkurrensen på ett märkbart sätt och därför inte omfattas av förbudet i 6 & KL, om

a) avtalsparterna och till dem anknutna företag (se vidare punkt 3) tillsammans har en marknadsandel på den relevanta marknaden som inte överstiger tio procent (se vidare punkt 4), och

b) den totala årsomsättningen (se vidare punkt 5) för envar avtals- part och till avtalsparten anknutna företag inte överstiger 200 miljoner kronor.

2.2 Båda ovanstående kriterier skall vara uppfyllda.

2.3 Om den totala årsomsättningen för envar avtalspart och till avtalsparten anknutna företag inte överstiger tio miljoner kronor, anser Konkurrensverket att de tillsammans kan ha en marknadsandel på den relevanta marknaden om högst 15 procent utan att samarbetet omfattas av förbudet i 6 & KL.

2.4 De kvantitativa definitionerna ovan av begreppet märkbart sätt är ingen absolut måttstock. Ienskilda fall kan t.ex. även avtal mellan företag som överskrider de angivna gränserna falla utanför förbudet.

KKVFS 19933 Förbudet i 6 & KL ärvidare, trots vad som sagts ovan, tillämpligt om ' konkurrensen på en relevant marknad begränsas av de sammantagna verkningarna av att flera tillverkare eller återförsäljare tillämpar parallella system av liknande avtal.

3 Anknutna företag 3.1 Med anknutna företag avses här

a) företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt - äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna, - kan utöva mer än hälften av rösträttighetema, - kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen eller motsva- rande organ, eller - har rätt att leda företagens verksamhet,

b) företag som direkt eller indirekt har de i a) angivna rättigheterna i eller befogenheterna över en avtalspart, och

0) företag i eller över vilka ett företag som avses i b) direkt eller indirekt har dei a) angivna rättigheterna eller befogenheterna.

3.2 Företag i vilka avtalsparterna eller företag som avses ovan gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i 3.1 .a) skall också anses vara anknutna till - en av avtalspartema, såvitt avser beräkningen av marknadsandel, och - var och en av avtalsparterna, såvitt avser beräkningen av total årsomsättning.

4 Marknadsandel

4.1 För att beräkna marknadsandelen är det nödvändigt att av- gränsa den relevanta marknaden, dvs. den marknad som i det enskilda fallet berörs av en viss konkurrensbegränsning. Detta sker genom en avgränsning av produktmarknaden och den geografiska marknaden.

4.2 Med produkter avses nedan såväl varor som tjänster och andra nyttigheter.

4.3 Produktmarknaden utgörs av de produkter som omfattas av avtalet och alla andra produkter som är eller av användarna betraktas som identiska eller likvärdiga. Produkterna i fråga skall vara utbyt- bara. Frågan om detta är fallet skall bedömas utifrån användarens

synpunkt. Därvid skall en samlad bedömning göras mot bakgrund av om produkterna med hänsyn till pris, funktion och egenskaper i övrigt kan tillfredsställa samma behov hos användaren.

4.4 Den geografiska marknaden är det område inom Sverige inom vilket avtalet har verkningar. Den geografiska marknaden kan således omfatta hela landet eller en del av det. Faktorer som har betydelse för bestämmandet av den geografiska marknadens ut- sträckning är t.ex. vilka distributionsmöjligheter som finns, den aktuella produktens transportkänslighet i fysiskt och ekonomiskt hänseende och vilka möjligheter användare har att nå olika leveran— törer. För en viss produkt kan exempelvis den geografiska mark- naden vara en mindre del av Sverige om produkten inte med rimliga kostnader kan marknadsföras i denna del av landet av andra säljare än de som är etablerade där.

4.5 Vid beräkningen av hur stor marknadsandel som avtalspar- terna och anknutna företag har tillsammans, skall medräknas såväl de produkter som omfattas av avtalet som avtalspartemas och anknutna företags andra produkter som med hänsyn till egenskaper, pris och tilltänkt användning av användarna betraktas som likvär- diga.

S Årsomsättning

5.1 Beräkningen av den totala årsomsättningen skall baseras på den sammanlagda omsättning som avtalsparten och de till denne anknutna företagen har uppnått för alla produkter under det senaste räkenskapsåret. Därvid skall bortses från försäljning mellan avtalsparten och företag med anknytning till denne eller mellan de till avtalsparten anknutna företagen.

J ÖRGEN HOLGERSSON

Kenny Carlsson (Rättssekretariatet)

Norunda Mori AB. Siodmak" rosa

KKVFS l993:2

4 "'if.- d | ' | ' |_ _. '_. _ _ . " _ ."l .. f.£ 5:3"5'1'741." |-| | | 'I .... || (( ('. åäghåwr|bnqu-——r— __ ___—.... ...—___ __-_________ __ _ _ |,..:|— .'.. '-_|, :|". .. _...'....II j_ '.' ||" .J| | "" 1 'in' "vi... .— ll». :|. ..

.|'.. -. ...x.j-&-f|.1-5i:.5v.|,;;_:; ,|5_t.—..—.-.'..:_1.:.'.._. hägn.... öL,ÅBåffMämlllaa hinäål namn:.

' 'I .'.L r ,.'—.'å..'.t"'.n..'.l_ IF.1"'.UI'1.I Ht...ni'_'f9!"1'-| bli:-min? att...-m...? .. " ". ". '" ' ' .'_""'"' . Q'” . ::.—:D "IPHbFlI—mllF-l—CIEJI ut:."itaabejfttilrris' H -.'.l-".; '" " '."."'"'Ti" .. ...,".".' .. .— MS .. ut ..'I. ...g ' '. . "—. '.' || E'_ _ :. - | " _","1 | |,|'i| i",".r .'.. rqumru 'hL'rtwljh 'I'ålfg'iluhhim till'. Ramos-dn. 1! äh '. '.'r' ' u " '.' _ . gir-'n' rl '||-"IWF ,- 'u':. derma—— där..-p.. tu.-U' Magar: -—v url 1. iam: milt-: _ _, ' . . |.._| L 'g' _ . || rHiJh1'..1?.nl;7'111—ll'_|.filmadäahflianwlilld Edif'. .rtl (e:—tu 'if! . :|.'|-'r—-. | .I " |" diffaråslhurtirf Ji'i's1dhåbb'fJL1äd1åiFfilLlåtinlt' yr,-132.331

_ w. ' |..m 1.5.1 ”11'-4 "(40:55- JJ1.,.1.9|:-Lu.|ud|p*fb .tll:."1a.'l |_': .:. .'lff'l'. .nird

| || __ ' "* .u'l.5..15'|'jr,r=._.l|,1'l"n.'l_—ht..|q'p| |ir..53.ngJjIW|£Ert:t;'trbo;1 silent.-'... | ,; ";,- . TFi—qu.._c:å!ruå w 1133 .bawuif'rl

.; _|..1rm%.gpqn _ |lnålll'h ”m'a. . , numerisk-1.1 '.' "'_.-. få.” ' ut.-m::

' .:.u |A?" " ..;-;| |_|| _. .'_Errm slutit

,' " .: nu ' IJ. '..f' '

1'... "”- Llagvmr' .; |! : nl.qf.n-i'1rä11._mii| %&:Alwd hiv åh "___" " %li Wille-rut ralli'lm W:. Itt-Evigt piP-51 :* 1' " :w- ger:-.nu: ååå”? tai-3151, '.lgt- _rir' m_nllrm. rfr-'.: ..Ills mg 3!)

|| ""m . q.. 13.51 13.1 |: Wannbj mai.? p).:n'mrmrhnrrgumöi ”Turun-: |F|"-," '-.t' arg.....wtti—dmvmm n' gfhtbtmlhh'lituillmåb'lh't ' " "'.'-. l-qib

.. .: .,_ :. ._" _| | , . ".F" "'. - '

||..'-.._:.|- || :- .|| _ _ . ' .. |. "Qumran-rim.! ?:

l ! R

årigt-inn: :i '! nå'n.» item:-. 0! mil—_ vr: omättat! i.! 41:91an 't?" &: EEJBQE'MWÄ ranunkwn man: nat:

' -I.'_,'_1..ur..: ial' llu_-'l».l,.iu' zn"153311,_'_r|£.rlr:9,11iuiltriins :";U'i'l' " im” iii'l'i't'"åal Jinma": W!!! ' ' |”; hallåtimtl':- up!: IF:! gena '.;ilyinn lLrtå'atmlåit'wmmmali—WE

' ' |. ...-. :|: tm ..'-3,5... "I'M-'! " '.'åm WE

"'" |

Konkurrensverkets författningssamling

ISSN 1103-6303 KKVFS 1993z7

Utkom från trycket den 28 december l993

Konkurrensverkets allmänna råd om visst samarbete mellan företag som inte omfattas av förbudet i 6 & konkurrenslagen(1993:20);

beslutat den 13 december 1993.

Konkurrenslagen ( 1993220), KL, utgår från att avtal mellan företag, beslut av sammanslutningar av företag och samordnade förfaran- den (nedan kallade avtal) med negativa verkningar på konkurren- sen i princip är förbjudna. I lagens förarbeten, främst prop. 1992/93:56, finns vissa uttalanden till ledning för lagens tillämp- ning. I propositionen anges också att Konkurrensverket genom att ge ut allmänna råd eller riktlinjer kan ge företagen vägledning om hur verket ser på olika typer av avtal. I detta syfte ger Konkurrens- verket, i allmänna råd, sin syn på tillämpningen av lagen i olika hänseenden.

I detta allmänna råd informerar Konkurrensverket om vissa former av samarbete mellan företag som enligt Konkurrensverkets mening inte omfattas av förbudet i 6 & KL.

] Bakgrund En av förutsättningama för att ett avtal skall omfattas av förbudet i 6 & KL är att det har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden eller ger ett sådant resul- tat.

Enligt propositionen med förslaget till KL (s. 69) kan ett avtal sägas hämma konkurrensen, om det på något sätt inskränker ett eller flera företags möjligheter att agera oberoende av andra företag.

Förbudet i 6 & KL har utformats med artikel 85.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördra— get) som förebild. Enligt propositionen (s. 21) är avsikten att så

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm ] tel. 08-690 90 90

fax 08-20 50 21

KKVFS 1993_7 långt som det är möjligt uppnå materiell rättslikhet med Rom— ' fördragets konkurrensregler.

Detta allmänna råd har utarbetats med ledning av förarbetsuttalanden till KL och EG-kommissionens tillkännagivande om avtal, beslut och samordnade förfaranden som rör samarbete mellan företag (EGT nr C 75, 29.7.1968, s. 3 ändrad genom EGT nr C 84, 28.8.1968, s. 14).

Vad som sägs i detta allmänna råd gäller för alla företag oavsett storlek.

Syftet med dessa råd är att företagen själva skall kunna bedöma om de avtal som de har ingått med andra företag faller utanför tillämpningsområdet för 6 & KL. Härigenom minskar behovet av att erhålla icke-ingripandebesked enligt 20 & KL eller individuellt undantag enligt 8 & KL för avtal som behandlas här. Om det i ett visst fall ändå råder tveksamhet, kan företagen ansöka om icke-ingripande- besked eller anmäla avtalet för individuellt undantag.

Om ett företag på grund av misstag vid tolkningen av dessa råd felaktigt har antagit att ett avtal inte omfattas av förbudet i 6 & KL och om företaget därför har underlåtit att anmäla avtalet för undan- tag, kommer Konkurrensverket att väcka talan om konkurrens- skadeavgift enligt 26 & KL endast om misstaget berodde på oakt- samhet.

Dessa råd föregriper inte de tolkningar av 6 & KL som domstolar kan komma att göra.

Om såväl KL som lagen (1992: 1 3 17) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) - EES-lagen - kan tillämpas i ett visst fall, är vad som anges i dessa råd tillämpligt endast i den mån det är förenligt med konkurrensbestämmelsema i EES-lagen.

2 Enligt Konkurrensverkets mening är följande avtal, under de förutsättningar som anges, inte att anse som konkurrensbe gränsande.

2.1 Avtal om informationsutbyte - allmänt Avtal som endast avser gemensamt insamlande av sådan informa- tion som de olika företagen behöver för att fritt och självständigt kunna bestämma sitt framtida marknadsbeteende har normalt inte till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen. Detsamma gäller 2 om företagen anlitar ett gemensamt rådgivande organ. Det kan dock

vara fråga om en konkurrensbegränsning om företagens handlings- KKVFS 1993” frihet begränsas eller deras marknadsbeteende samordnas, antingen uttryckligt eller genom samordnade förfaranden. Detta är fallet framför allt när det ges konkreta rekommendationer eller när slutsatser formuleras på ett sådant sätt att detta leder till ett likartat marknadsbeteende hos åtminstone några av de deltagande före- tagen.

2.2 Avtal som endastavser utbyte av information mellan konkurren- ter rörande deras egen verksamhet Vad gäller inforrnationssamarbete mellan konkurrenter rörande deras egen verksamhet är det normalt tillåtet att de ger varandra tillgång till branschtäckande aggregerad statistisk avseende förfluten tid, t.ex. tidigare produktion och historiska priser.

Det är också i regel tillåtet att en branschorganisation eller liknande samlar in statistiskt material om individuella företag avseende förfluten tid. Detta gäller dock endast under förutsättning att bara sådan information som är nödvändig för att sammanställa bransch— täckande aggregerad statistik samlas in och att den insamlade informationen görs tillgänglig endast i branschtäckande aggregerad form.

Vad som sagts ovan gäller dock bara om branschstatistiken inte gör det möjligt att få fram uppgifter om individuella företag.

2.3 Avtal som endast avser gemensamma undersökningar av mark- nader, branscher och företag

Gemensamma marknadsundersökningar och jämförande under— sökningar av olika företag eller branscher i syfte att samla upplys- ningar och fastställa fakta och marknadsvillkor begränsar inte konkurrensen. Detta gäller under förutsättning att de inte kombine- ras med någon uttrycklig överenskommelse eller något samordnat förfarande som innebär att de deltagande företagens handlingsfri- het begränsas eller deras marknadsbeteende samordnas.

2.4 Avtal som endast avsergemensamt utarbetande av kalkylerings- modeller och vissa kalkylunderlag Samverkan mellan konkurrenteri fråga om kalkylmodeller, dvs. en systematiserad beskrivning av huren kostnads- eller priskalkylering

kan genomföras, ärinte konkurrensbegränsande. De samverkande kan därvid använda sig av en gemensam mall som punktvis anger

delmoment i en prestation som kan medföra kostnader. Dessa mallar har då till funktion att utgöra underlag för en företagsekono-

miskt riktig prisberäkning. 3

, Inte heller är det konkurrensbegränsande om konkurrenter samver- KKVFS 1993'7 kar om att tillhandahålla kalkylunderlag som beaktar för de en- skilda företagen opåverkbara kostnader som är gemensamma för dem, t.ex. mervärdeskatt. Men om kalkylunderlaget i andra avseen- den innehåller specifika värden, t.ex. påslag i procent för ett visst delmoment, måste detta betraktas som rekommendationer som kan vara konkurrensbegränsande.

2.5 Avtal som inte berör parternas tillhandahållande av varor och tjänster

Samarbete i redovisningsfrågor ärneutralt från konkurrenssynpunkt om det endast tillför tekniskt stöd vid redovisningsarbetet.

Bildandet av kreditgarantisammanslutningar påverkas inte heller av konkurrensreglema eftersom det inte inverkar på förhållandet mellan utbud och efterfrågan.

Gemensamma inkassosammanslutningar begränsar inte konkur- rensen om deras verksamhet inskränker sig till att driva in utestå- ende fordringar i enlighet med de deltagande företagens önskemål och villkor. Sådant samarbete kan däremot vara konkurrensbegrän- sande om det innebär att de samarbetande företagen skall tillämpa samma inkassovillkor gentemot sina kunder eller om samarbetet på annat sätt utövar inflytande på prisbildningen. Om alla de delta- gande företagen tillämpar likartade villkor gentemot sina kunder, kan detta således utgöra ett samordnat förfarande. Utarbetande av gemensamma prisjämförelser kan leda till samma resultat.

2.6 Avtal som endast avser samarbete inom forskning och utveck- ling När det gäller forskning tjänar utbytet av erfarenheter och resultat i sig endast ett informationssyfte och begränsar därför inte konkur- rensen.

Avtal om gemensamma forskningsinsatser eller om gemensam utveckling av forskningsresultat fram till ett industriellt utnyttjande påverkar inte heller partemas ställning från konkurrenssynpunkt. Detta gäller även om de fördelar forskningsområden och utveck- lingsarbete mellan sig, förutsatt att resultaten är tillgängliga för samtliga deltagande företag.

Ett sådant avtal kan dock strida mot konkurrensreglema om det begränsar de deltagande företagens rätt att fritt bestämma över vilken forsknings- och utvecklingsverksamhet man skall bedriva

utanför de gemensamma projektens ram eller hur man skall utnyttja KKVFS 1993g7 resultaten av det gemensamma arbetet. Detsamma gäller för andra avtal som begränsar ett företags möjligheter att fritt bestämma över sin forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Överenskommelser om fördelning av forskningsområden utan att det föreligger något avtal om att göra resultaten tillgängliga för alla deltagande företag är att anse som en form av specialisering som kan begränsa konkurrensen.

Det ligger dock samtidigt i den gemensamma forskningens natur att resultaten skall kunna utnyttjas av de deltagande företagen i förhål- lande till deras deltagande. Om vissa företag deltar endast i en viss del av det gemensamma forskningsprojektet eller lämnar endast ett begränsat ekonomiskt bidrag, är det inte konkurrensbegränsande om forskningsresultaten görs tillgängliga för dessa företag endast i förhållande till deras deltagande. Det kan dock föreligga en konkurrensbegränsning, om vissa deltagande företag utesluts från möjligheten att utnyttja resultaten i större omfattning än vad som är motiverat av detta skäl.

Uttryckliga eller tysta överenskommelser om att inte upplåta licen- ser till tredje man kan utgöra en konkurrensbegränsning. Det förhållandet att forskningen utförs gemensamt gör det dock berät— tigat med avtal enligt vilka företagen får upplåta licenser till tredje man endast på grundval av en gemensam överenskommelse eller ett majoritetsbeslut. Sådana avtal omfattas därför inte av förbudet i 6 & KL.

Det gemensamma forsknings- och utvecklingsarbetets syfte har inte någon betydelse för bedömningen av avtalets förenlighet med konkurrensreglema.

2. 7Avtal som endast avser gemensamt utnyttjande av anläggningar m.m.

Samarbetsformer som inskränker sig till organisation och tekniska arrangemang för utnyttjande av produktionsanläggningar samt lagrings- och transportutrustning begränsar inte konkurrensen. Det kan dock vara konkurrensbegränsande om de berörda företagen inte själva svarar för kostnaderna för utnyttjandet av anläggningarna eller utrustningen. Detsamma gäller om de ingår avtal eller tilläm- par samordnade förfaranden som avser gemensam tillverkning eller uppdelning av tillverkning eller etablering eller drift av ett gemen-

KKVFS 1993:7 samt företag.

2.8 Avtal som endast avser bildandet av vissa konsortier Om företag inte är konkurrenter, kan de inte begränsa konkurrensen inbördes genom att bilda konsortier. Detta gäller särskilt om före- tagen verkar inom olika branscher. Men också företag inom samma bransch kan bilda konsortier utan att begränsa konkurrensen inbör- des. Detta gäller om vissa företags insatser inom ramen för konsortiet endast består i leverans av varor eller tjänster som inte kan tillhanda- hållas av de övriga deltagande företagen. Den avgörande frågan är om det mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet är möjligt att företagen kan komma att konkurrera med varandra när det gäller ifrågavarande varor eller tjänster. Om frånvaron av konkurrens mellan företagen och upprätthållandet av detta förhållande beror på avtal eller samordnande förfaranden, ar det dock en konkurrensbegränsning.

Men även om konsortier bildas av företag som är konkurrenter föreligger ingen konkurrensbegränsning, om inte något av de deltagande företagen ensamt kan klara ett visst åtagande. Detta gäller särskilt om dessa företag på grund av bristande erfarenhet, specialkunskap, kapacitet eller ekonomiska resurser inte på egen hand har någon utsikt att utföra beställningen eller inte kan avsluta arbetet inom den fastställda tidsfristen eller ta den ekonomiska risken. Men även om en prestation anses för stor att utföra för vart och ett av de deltagande företagen på egen hand, kan ett konsortie- samarbete ändå komma att omfattas av förbudet i 6 & KL. Det gäller t.ex. när fler än två företag samverkar om en prestation där det för att prestationen skall kunna fullgöras är tillräckligt att bara två av företagen samverkar.

Det innebär inte heller någon konkurrensbegränsning att företag som är konkurrenter bildar ett konsortium för en viss anbudstävling förutsatt att inget av de deltagande företagen ensamt har någon utsikt att vinna.

Det kan dock vara fråga om en konkurrensbegränsning, om företa- gen åtar sig att arbeta endast inom ramen för konsortier.

2.9 Avtal som endast avser gemensam försäljning m.m. mellan företag som inte är konkurrenter Det begränsar inte konkurrensen om företag som inte är konkurren- ter samarbetar om gemensam försäljning, gemensam service efter försäljning och/eller reparationsservice.

KKVFS l993z7

Konkurrerande företag däremot kan i normalfallet inte ingå här aktuella avtal utan att omfattas av förbudet mot konkurrensbegrän- sande samarbete i 6 å KL.

Det räknas inte som gemensam service efter försäljning och reparationsservice om flera tillverkare, utan att agera i samförstånd, anlitar ett från dem fristående företag för att tillhandahålla service efter försäljning och reparationsservice. I sådana fall föreligger ingen konkurrensbegränsning även om tillverkarna är konkurren- ter.

2.10 Avtal som endast avser gemensam reklam Syftet med gemensam reklam är att rikta köparnas uppmärksamhet på varor inom en bransch eller på ett gemensamt märke. Sådan reklam i sig begränsar inte konkurrensen mellan de deltagande företagen. Om de deltagande företagen helt eller delvis hindras av avtal eller samordnade förfaranden från att själva göra reklam, eller om de åläggs andra restriktioner, kan det dock föreligga en konkur- rensbegränsning.

2. I I Avtal som endast avser användningen av ett gemensamt märke för att beteckna en viss kvalitet, förutsatt att märket får användas av alla konkurrenter på samma villkor Avtal mellan konkurrenter om gemensam användning av ett kvali- tetsmärke begränsar inte konkurrensen, förutsatt att andra konkur- renter vilkas produkter objektivt sett uppfyller de fastställda kvalitets- kraven får använda märket på samma villkor som de företag som ingått avtal. Skyldigheten att acceptera kvalitetskontroll av märkes- produktema, utfärda enhetliga bruksanvisningar eller använda märket på produkter som uppfyller kvalitetskraven innebär inte heller någon konkurrensbegränsning. En konkurrensbegränsning kan emellertid föreligga om rätten att använda märket knyts till skyldigheter beträffande tillverkning, marknadsföring, prisbild- ning eller andra slags skyldigheter, som t.ex. är fallet när de deltagande företagen åläggs att tillverka eller sälja endast varor av en garanterad kvalitet.

JÖRGEN HOLGERSSON

Kenny Carlsson (Rättssekretariatet)

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1993

_ämm :ibdar' i.u-mma

hair bumpa—mals -' .” Lili "å Elf rara-hanar! abt'lic

.' ._"'-n1 mg r:.rra Warranth trä—1 '» Wantedmmahnma "rail hihi—Bum inr

.itmgmrm : ! r. itt

Konkurrensverkets författningssamling

w_m Konkurrensverkets föreskrifter KKVFS 1996:1

om anmälan eller ansökan enligt 9 eller 20 & UM," från make, konkurrenslagen(1993:20); den 19 december 1996

beslutade den 10 september 1996.

Konkurrensverket föreskriver följande med stöd av 3 & konkur- rensförordningen (19932173).

1 & I en anmälan enligt 9 & konkurrenslagen(1993:20) eller ansökan enligt 20 & samma lag skall de uppgifter lämnas som framgår av blankett K1 och anvisningarna till denna. Blanketten med anvisningar finns intagen som bilaga till dessa föreskrifter.

2 & Konkurrensverket kan besluta om att en anmälan för undantag eller ansökan om icke-ingripandebesked är fullständig även om vissa uppgifter enligt blankett K1 och anvisningarna till denna inte har lämnats, om dessa uppgifter inte är nödvändiga för verkets prövning av anmälan eller ansökan.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1997, då verkets föreskrifter (KKVFS 1993:1) om anmälan eller ansökan enligt 9 eller 20 & konkurrenslagen(1993:20) skall upphöra att gälla. Författningen får dock tillämpas omedelbart.

JÖRGEN HOLGERSSON

Kenny Carlsson ( Rättssekretariatet)

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

tel. 08—690 90 90 fax 08—20 50 21 Nord.-IlTryduwiAB. SIW" rm

KIA NIO

Ansökan om icke-ingripandebesked Anmälan för undantag

Markera med kryss vad ansökan/anmälan avser

Ansökan om icke-ingripandebesked enligt 20 5 konkurrenslagen, KL. för förklaring att visst förfarande av företag, avtal mellan företag. beslut av löretagssemmanslutning eller samordnat förfarande mellan företag inte står i strid med förbudsbestämmelsema i 6 eller 19 5 KL.

D Anmälan för undantag enligt 8 & KL av sådant avtal mellan företag. beslut av löretagssammenslutning eller samordnat förfarande mellan företag som avses i 6 5 KL.

[:| I första hand ansökan om icke-ingripandebesked och i andra hand - om icke- ingripendebesked inte meddelas — anmälan för undantag.

Återkallelse Vid anmälan för undantag gäller att Konkurrensverket enligt 13 & KL skall fatta beslut inom tre månader från det att anmälan var fullständig. Om beslut inte meddelas och inte heller invändning görs, anses undantag från förbudet i 6 5 KL beviljat för en tid av fem år från den tidpunkt då avtalet ingicks. Om såväl icke-ingripandebesked som undantag söks, markera om ansökan om icke- ingripandebesked återkallas i det lall undantag anses beviljat enligt 13 5 KL.

OBSERVERA

Enligt Konkurrensverkets föreskrifter KKVFS 1996:1 år det obligatoriskt att lämna de uppgifter som efterfrågas på denna blankett med ANVISNINGAR. Ansökan/anmälan är fullständig först när de obligatoriska uppgifterna har lämnats. Sökanden kommer ett inom tio arbetsdagar från det att ansökan/anmälan kom in till Konkurrensverket få besked om ingivne handlingar utgör en fullständig ansöken/ anmälan.

Skydd mot konkurrensskadeavgift enligt 29 5 KL inträder först när en ansökan! anmälan är fullständig. Vid anmälan för undantag gäller att tremånadersfristen — inom vilken Konkurrensverket enligt 13 5 KL har att meddela beslut eller göra invändning börjar löpa först när en fullständig anmälan förellgger.

Beslut som grundats på oriktiga uppgifter kan återkallas. Upplysningar om vem som kan ansöka om icke-ingripandebesked och göra enmålan lörundantag samt om handläggningsregler finns I ALLMÄN INFORMATION. Konkurrensverket skall bereda de på sidan :! angivna övriga parter tillfälle att yttra sig. Bifoga därför en kopia av Er ansökan/anmälan och uppgifterna enligt anvisningarna till blankett K1 samt avtal för var och en av dessa.

Frågor besvaras av Konkurrensverket på telefon 08-700 16 00.

Ansökan/anmälan med bilagor Iåmnas eller sänds till: Konkurrensverket 103 05 STOCKHOLM Besöksadress: Melmekillnadsgatan 32

Bilaga

Sökande/anmälande törsten 1

www-Mmmmim. 'Pmiwmmmmummmmmm—mmmm.

Ovrlga parter Ange övriga företag som år parter i avtalet. bedutet eller det samordnade förfarandet.

wwwwmmlu

Ansökan/anmälan till myndlghetl utlandet Ansökan/anmälan rörande det som denna ansökan/anmalan avser

[:| har glorts [] kommer att göras till Europeiska kommissionen eller annan konkurrensmyndighet. Om sedan ansökan/anmålan har detta eller kommer att göras, ange nedan till vilken konkurrensmyndighet.

Deuppglfbremnumnatsimeökadmmahnnndanglvnabnagaäeåvmjagmkonelda. Dåuppginerhuengivlammuppekaminguardesaagladapawnavalww

faktaunderlag. Jag ar införstådd med att oriktiga uppgifter kan medföra att Konkunens- verkets beslut återkallas.

Nedan skall samtliga handhgar som bllågge aneökan/anmålan förtecknas. [] Uppgifter enligt ANVISNINGAR till blankett Kl

'(18 ”In

l..—n..

ANVISNINGAR

' Till ansökan/anmälan skall bifogas en samman—

ställning av de uppgifter som begärs nedan.

Ni skall använda nedanstående rubriker och punkter i Er sammanställning.

Lämna om mölligt exakta uppgifter. Om sådana inte är tillgängliga. ange att det är en uppskatt- ning. Om uppgift utelämnas bör Ni förklara vanan

,. __ _ en Vm! mm nedan sägs om avtal galler ochi! beslut av en sammanslutning avföretog och samordnade förfaran- den av företag. Avtal i denna vidare mening kan vara horisontella och/eller vertikala. Harr'santrlla avtal be- rärFretag i samma jörsdljnlngs- eller inköpsled. 'Lex avtal mellan detaljister. medan vertikala avla! berdr företag i olika led, t.ex. avtal mellan tillverkare och återförsäljare.

Ange saken, dvs. precisera vilket avtal eller förfarande Konkurrensverkets prövning skall omfatta. Om en- sökan/anmälan rör säväl horisontella som vertikala förhållanden, precisera i sä fall vad som skall prövas.

Om ansökan/anmälan avser ett avtal. ge en kortfattad beskrivning av avtalets syfte.

Om avtalet förligger i skriftlig form bifoga avtalstexten. Tekniska beskrivningarod. kan utelämnas; ange i så fall vad som har utelämnats. Om avtalet inte föreligger i skriftlig form. ge en detaljerad beskrivning av avtalets innehåll. Om ansökan/anmälan avser ett standardavtal. ange med hur många parter Ni har ingltt avtalet och avser att ingå avtalet med.

Om ansökan om icke-ingripandebesked gäller ett ensidigt förfarande. ge en utför] ig beskrivning av förfarandet och dess syna. Se vidare punkt 4.2 nedan.

Ange vilka produkter som omfattas av avtalet eller förfarandet.

Om ansökan/anmälan avser ett avtal. ange vilka bestäm- melser i avtalet som enligt Er uppfattning kan begränsa parts frihetnirdet giller att fatta självständiga. kommer- siella beslut.

Begränsningen av parts frihet kan t.ex. gälla att själv- ständigt bestämma priser. rabatter eller andra afflirsvillkor. de volymer av produkter som skall tillverkas. säljas eller tillhandahållas.

Ansökan om Icke-Ingripandebeeked Anmälan för undantag

2.1

Om uppgifter lämnas på annat språk än svenska skall översättning inges (gäller inte handlingar undar punkten 7 nedan).

Med KL avses konkurrenslagen ( 1993:20 ).

Beträffande sekretess se ALLMÄN INFORMA- TION.

Med produkter avses varor, tiånster och andra nyttigheter.

teknisk utveckling eller investeringar, val av marknader eller inköpskällor. inköp från eller försäljning till annan ln parti avtalet. likartade villkor för likvärdiga produkter eller val mellan att tillhandahålla olika produkter var för sig eller tillsammans.

. :..: . Ett centralt begrepp i nkurrensrdtten är "den rele— vanta marknaden ", dvs. den marknad som berörs av det avtal eller förfarande som skall prövas. Den relevanta marknaden avgrund; vanligen genom en bestämning av dels den relevanta produktmarknaden, deLr den relevanta geografiska marbradert Den relevanta pm- duktmarknaden omfattar de produkter som köpanra mer vara utbytbara, dvs. sådana produkter mm på grund av prix. funktion och egenskaper i övrigt kan tillfredsställa samma behov hos köparen Vid bestäm- ningen av den relevanta geografska marknaden har bl.a transportmdjlig/ierer och traluponkostnader be- tydelse. Vid tillämpningen av KL är den relevanta geo- grafska marknaden Sverige eller del därav.

Ge en kortfattad beskrivning av varje marknad som berörs av det avtal eller förfarande som ansökan/anmä- lan avser.

Av beskrivningen skall framgl Er bedömning av - den relevanta produktmarknaden. -— den relevanta geografiska marknaden. - ärlig omsättning liir produkterna pä den relevanta marknaden. viktiga konkurrenter och deras marknads- andelar pä den relevanta marknaden. och etableringshinder. såsom krav pä inval:- ringar. patent. typgodkännanden. offentliga regleringar eller andra restriktioner.

rande rullning på den relevanta marknaden ange skälen

Konkurrensförhållandena på en marknad kan påverkas av i vilken utsträckning företag har sddant sambandnzdandmjomagandekanaruerurgöm en ekonomisk enhet.

En ekonomisk enhet anses i denna punkzjvreliggrt om

enjöretag

- äger mer än hdljlen av kapital- eller röreLrelill- gångarna i ett annaljöretag.

— kan utöva merän hälften av röstrrxrrigherema, - kan utse mer än hälften av. ledamöterna i rtyreLsen eller moLrvarande organ. eller

— har rätt att leda ett annat företag: verksamhet.

lngårnlgon av avtalspartema i en ekonomisk enhet?

Om svaret lr JA, ange för respektive part

a) moderbolagets namn och adress.

b) en kortfattad besln'ivning av den ekonomiska enhe- tens verksarnhet samt

c) namn och adress för varje annat företag tillhörande den ekonomisk enheten som agerar päden marknad som berörsav avtalet/förfarandet ellerplen marknad med anknytning till denna.

Bifoga senaste årsredovisning för moderbolaget

3.2 Ange senaste årsomsimiing för vart och ett av de sökande/anmilande Råretagen och för den ekonomiska enhet som företaget inglr i. Ange öven senaste årsom— sättning för var och en av övriga avtalsparter samt för den ekonomiska enhet som parten inglr i. Bifoga se— naste Årsredovisning betrtlffande sökande/mmllande företag.

Ange senaste årsomslttning pl varje relevant marknad förvart ochettav de sökanddanmxlandeföretagensamt för var och en av övriga avtalsparter. Ange också före- agens marknadsandelar. Ange i förekommande fall mot- svarande uppgifter för varje annat företag som har angivits ovan under punkt 3.1 :.

Ange hur stor del av relevanta marknader som de pro- dukter som omfattas av avtalet eller förfarandet svarat för.

Ange för sökande/anmllande företag eller den ekono- miskaenhetwrndetingiriom företagetellerenhelen harlgarintressen som uppgår till merln 25% men högst 50% i företag som lr verksamma på relevanta markna- der.Angeeretagetsnamnochadreassamtgeenkon beskrivning av det.

4.1 Redogör-för varför Ni anser att avtaletinte har till syfte att hindra. begr-Ins- eller snedvrida konkurrensen på denrelevantamarknadenpåettmlrkbmunellergerett sådant resultat. Se 6 & ICL.

hlrlör.

Om verket skulle komma att anse att en dominerande rullning föreligga ange varför förfarandet inte utgöreu missbruk. Se 19 & KL.

._ & _,_.;,

Om Ni anrnller avtalet för att erhllla undantag enligt 8 l KL. ange på vilket sin avtalet

bidrar till att förbittr- produktionen eller distributionen eller till att frimja tekniskt eller ekonomiskt frantltskri- dande.

tillför-silon konsumenterna en skllig andel av den vinst som ellr-igenom uppnås.

bara ålägger de berörda företagen begrinsningar som kr nödvändiga föratt uppnÅ målet i punkt 5.1. och

inte ger de bertan.- företagen möjlighet att sitta konkur- rensen urspel för en väsentlig del av produkterna i fråga.

i » _. _,i

Under denna punkt kan Ni llmna de övriga upplys— ningar som Ni anser kan ha betydelse för betand- lingen av saken. Ni bör bl.a. ange om Ni har ingivit en förvärvsatunllan som har samband med denna ansö- kan/anmälan. Ni kan vidare Lex. ange vad Ni klnner till om eventuella kontakter med Konkurrensverket i denna sak eller om Europeiska kommissionen eller annan konkurrensmyndighet har behandlat detta eller liknande fall.

lekanNilvenange om Nianserauoffentliggörandeav nlgra av de lämnade uppgifterna skulle kunna skada företaget. Ange i förkommande fall vilka uppgifterna It och motivera varför utlkmnandet av dessa skulle kunna skud-företaget..

.*f »

Till anglikan/namnen skall bifogas ' för sökande/anmllande företag som lr ett regimer-t företag kopia av aktuellt registreringsbevir, försöknnde/anmllande företag som inte lr ett regist- rerat företag, utan som driver verksamhet under hrmanamn, namn och adress för igare/dellgare. årsredovisningar föraökandelanmllmde företag. och avtal enligt 1.2.

”1 E';

"";-.

Konkurrensverkets författningssamling

ISSN 1103-6303

Konkurrensverkets föreskrifter KKVFS 1996:2 om anmälan enligt 37 & konkurrenslagen (1993:20); Utkom från Weke!

den 19 december 1996 beslutade den 10 september 1996.

Konkurrensverket föreskriver följande med stöd av 3 & konkur- rensförordningen (19931173).

1 & I en anmälan enligt 37 & konkurrenslagen (1993:20) skall de uppgifter lämnas som framgår av blankett K2 och anvisningarna till denna. Blanketten med anvisningar finns intagen som bilaga till dessa föreskrifter.

2 & Konkurrensverket kan besluta om att en anmälan om företags- förvärv är fullständig även om vissa uppgifter enligt blankett K2 och anvisningarna till denna inte har lämnats, om dessa uppgifter inte är nödvändiga för verkets prövning av anmälan.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1997, då verkets föreskrifter (KKVFS l993z3) om anmälan enligt 37 & konkurrens- lagen (1993z20) skall upphöra att gälla. Författningen får dock tillämpas omedelbart.

JÖRGEN HOLGERSSON

Kenny Carlsson (Rättssekretariatet)

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

tel. 08—690 90 90 fax 08—20 50 21 mwawum

ANMÄLAN om FÖRETAGSFÖRVÄRV

enligt konkurrenslagen (190320)

Ett företagsförvärv som enligt konkurrenslagen är en- mälningepliktigt skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet. Med företagsför- värv avses ocksä förvärv av en rörelse och delav en rörelse samt fusion. Anmälningsplikt föreligger ocksä i vissa fall där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergär i sin helhet. Wssa förvärv skall anmälas till Europeiska kommissionen i stället för till Konkurrens- verket Ytterligare upplysningar finns i ALLMÄN IN- FORMATION regler om anmälan av företagsförvärv.

OBSERVERA

Uppgifter om ett anmälningspliktigt företagsförvärv lämnas på denna blankett. I separat bilaga skall även lämnas uppgifter I enlighet med bifogade ANVISNINGAR - UPPGIFTER OM FORVÅRVET. Enligt Konkurrensverkets föreskrifter KKVFS 19962 är det obligato- riskt stt lämna de uppgifter som anges i denna blankett med anvisningar. Anmälan är fullständig först när de obligatoriska uppgifterna har lämnats. En fullständig anmälan innebär att Konkurrensverket inom 30 dagar mäste avgöra om särskild under- sökning av förvärvet skall göras. Under denna tid fär enligt 38 5 konkurrenslagen inga åtgärder vidtas för att fullfölja förvärvet. Anmälaren av förvärvet kommer att inom tio arbetsdagar frän det att anmälan kom in till Konkurrensverket fä besked om ingivna handlingar utgör en fullständig anmälan.

Konkurrensverket kan ompröva beslut att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd. om en part I förvärvsavtalet har lämnat någon oriktig uppgift som påverkat beslutet. Konkurrensverket kan vid sin prövning komma att kontakta andra marknadsaktörer angående det anmälda förvärvet.

Frågor besvaras av Konkurrensverket på telefon 08-100 16 00. Anmälan med bilagor lämnas eller sänds till:

Konkurrensverket 103 05 STOCKHOLM

Besöksadress: Malmsklllnadegetan 32

Bilaga

Anmälare av förvärvet (Enligt 37 5 konkurrenslagen skall företagsförvärv anmälas av någon som är part i förvärvsavtalet)

Anmälare av förvärvet

wmmwmmlw 'PminKmeuwMWm-oenmmnlluw.

Övriga köpare/sällan enligt förvärvsavtalet

_ M M w M %

Anmälan till myndighet i utlandet Anmälan rörande detta förvärv

Ei hargione [:i kommerattgöras

tl Europeiska kommbslonen eller annan koniwnensmyrkllghet. Om sädenanmälan Mrgiomderkanmangöranangenedsndlvukenkothmyndignet.

Deijfbrwmamnaalumähnmedmglwnbäagorärsäviujagmmmoämner hmeIvMeanuppekammrudeesaGOMapägnndvdwmigäWhmmderthagär införstådd medmorildigawpdfterkan mäöraattKonkurrensverketsbeehitomprövas.

Nechndmilamtäglhuuhgusanbääggsanmähnföneohnabedokumentsommges lptmsANVlSNlNGAR—UPPGIFTEÄOMFÖRVÅRVETskaIamidbifogas.

[:] Uppgifter om mamma enligt ANVISNINGAR - UPPGIFTER om FORVÅRVET [:l Registrerinmbevisför

A NVISNINGAR

- UPPGIFTER om FÖRVÄRVET Anvisningar

Använd nedanstående rubriker och punkteri Er sammanställning.

Uppgifter enligt punktema 1-7 nedan skall samman- ställas och lämnas som separat bilaga i tre exemplar till anmälan om företagsförvärv. Om uppgifter läm- nas pä annat spräk än svenska. skall översättning inges.

Lämna om möjligt exakta uppgifter. Om sädana inte är tillgängliga. ange att det är en uppskattning. Om uppgift utelämnas. förklara varför Ni anseratt uppgif— ten ime behövs för Konkunensverkets bedömning av ärendet.

Specificera de uppgifter som, om de offentliggörs, enligt Er åsikt skulle skada företaget. Ange även skälen till att Ni önskar att dessa uppgifter inte offent- liggöre.

För ytterligare upplysningar. se ALLMÄN INFOR- MATION -— regler om anmälan av företage- beärv.

Redogör kortfattat för det förmgsförvärv som anmäls, Ange bl.a. — om det är en fusion. förvärv av ett företag eller förvärv av en rörelse. bildandet av ett s.k. joint-venture eller annat företagsförvärv eller om det kommertillständpä nlgot annat ska som leder till ett direkt eller indirekt benämnde inflytande i förvärvsobjektet. - om äganderätten övergär i sin helhet eller endast del- vis samt

- orn företagsförvärvet avser endast en del av en rör- else; specihcera i sä fall vad som övergär.

Redogör för följande förhällanden kring företagsför- virvel.

- Planerad ägandestruktur och funktioner för styrning och kontroll. . Villkoren för företagsförvärvets' fullgörande.

Ange den totala ärsomsäuningen för det senaste räken- skapsäret för förvärvsobjektet. inklusive dess eretags—

Anmälan om företagsförvärv

Definitioner

' Med part avses i dessa anvisningar det eller de

företag som efter förvärvet har ett bestämmande infly- tande över förvärvsobjektet samt själva förvärvs- objektet. Vrd fusion avses de fusionerande företagen.

Med bestämmande Inflytande avses säväl ensamt som gemensamt bestämmande inflytande. So videre ALLMÄN INFORMATION.

Med parts företegagrupp avses

e) de företag i vilka parten direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande,

b) de företag vilka direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande i parten samt

e) de ytterligare företag i vilka företag under b direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande. För förvärvsobjektet avses endast företag under punkt a.

Med KL avses konkurrenslagen ( 1993:20 ).

Vad som sägs om företagsförvärv gäller ocksä förvärv av en rörelse eller del av en rörelse samt fusion.

Med produkter avses varor, tjänster och andra nyttigheter.

grupp. i hela världen för samtliga dess produkter. Om förvärvet avser en rörelse eller en del av en rörelse. skall motsvarande uppgift lämnas om rörelsen eller rörelse- delen.

Vid fusion skall de fusionerande företagens inklusive dens företagsgruppers hscmsätlning anges underdenna punkt.

När det gäller beräkning av omsättning för kreditinsti- tut och försäkringsbolag. se BILAGA till dessa anvis—

ningar.

I sammanlagd ärsomsältning skall inte inräknas mer- värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen. Vidare skall i sammanlagd lrsomsätt- ning inte heller inräknas s.k, koneernintema transaktio- ner och motsvarande.

Ange den totala ärsomsänningen i hela världen för det senaste räkenskapsäret för varje företag som. efter för— värvets genomförande. kommer att ha ett bestämmande inflytande i förvärvsobjektet. Om ett sådant företag ingär i en företagsgrupp, skall även uppgift om företags» gruppens sammanlagda llsomsättning lämnas.

När det gäller beräkning av omsättning för kreditin- stitutoch försäkringsbolag. seBIIAGA till dessa-avis- ningar.

1sarnmanlagd lnomsänning skall inte inräknas mer- värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen. Vidare skall i sammanlagd årsomsätt- ning inte heller inräknas s.k. koncaninlerna transaktio- ner och mouvarsnde.

Lämna för terpektive part en förteckning över alla företag vilka tillhör sanuns företagsgrupp som parten och vilka är verksamma pä någon marknad som anges i punkt 4,

Svaren pä frigurna i detta avsnitt kan illustrerls med tabeller eller diagram.

Ange alla andra företag som är verksamma pä nlgun marknad som anger i punkt 4 i vilka part eller företag som tillhör samma företagsgrupp som parten individu- ellt eller kollektivt innehar 10% eller mer av föst— rilttigheternn eller aktiekapitalet. Ange den procentu- ella andel som innehas i varje särskilt fall.

Ange för varje part. inklusive dess företagspupp. de medlemmari varje företags styrelse. direktion eller mot- svarande som ocksäärmedlemmsr av styrelse. dirdrtion eller motsvarande för annat företag som är verksamt pä nägon marknad som anges i punkt 4.

Angeivarjesärskiltfalldetandraföretagelsnamnocb de angivna personernas ställning i företaget.

lämna uppgifter om de förvärv som respektive part.. inklusive dess företagsgrupp. gjort under de senaste tre [rensvföretagsomärverksammaplnlgonmarknad som anges i punkt 4.

Uppgifternl i detta avsnitt skall avse senaste räken- skapeär.

Ange samtliga produktmarknaderdär förvärvsobjektet. inklusive desa företaglgrupp. är'verksatnL

Ange vlrje pruduktmarknsd där respektive part. inklusive dess företagsgrupp. har en marknadsandel i Sverige på 15 % eller mu. eller där förvärvet medför en sidan sammanlagd marknadsandel. Förklara därvid varförNi anserattprodukternapädeua marknader pl grund av wie. funktion och egenskaper i övrigt ingär i samma produktrnarknad och varför andra tänkbara produkter uteslutits frln denna.

4.3 Om Ni anser att förvärvet berör ett geografiskt omräde som är mindre än hela Sverige. ange dl det område som berörs samt varje produktmarknad inom detta omrlde där respektive part. inklusive dess företagspupp. har en marknadsandel pl 15 % eller mer. eller där förvärvet medför en sidan sammanlagd marknadsandel.

Ange förrespektive pande fem största kunderna (namn. adress. telefonnummer och kontaktperson) i Sverige pä demarknadersom angetts underpunktnna4.l -—4.3 och deras proocnurella andel av respektive parts försäljning.

Uppgifter enligt punkt 5 skall lämna bevlffande varje produktmarknnd där förvlrvsobjektet inklusive dess fö— retagsgrupp har en marknadsandel. i Sverige eller på ettgeogransktomrldesomärmindreänhelaSverigemä 30 procent eller mer eller där förvärvaren inklusive dennes företagsgrupp efter förvärvet uppnär en sådan sammanlagd marknadsandel. Uppgifterenligtpunktema 5.1-55 skall avse senaste rikenskapsär.

En uppskattning av den totala tillförseln till marknaden i värde och volym. Detta kan illustrms med statistik. Källhänvisning bör anges. Ta även med Er prognos över efterfrlgeurvecklingen under de kommande tvä lren in- om de berörda marknaderna.

5.2 Fth'säljning i värde och volym för var och en av de före- tagsgrupper som respektive part tillhör.

5.3 Den uppskattade marknadsandelen i procent (beräknad pä värde och volym) för var och en av de företags- grupper som respektive part tillhör.

Den uppskattade marknadsandelen i procent (beräknad pä värde och volym) för var och en av de konkurrenter som har minst 10 % pä ifrigavarande marknad. Ange dessa företags namn. adress och telefonnummer.

Det upprkattade värdet och volymen av den totala im- porten n'll Sverige och hur ttor andel av denna import som härrör frän de företagsgupper som respektive part tillhör.

Ange i vilken utsträckning import plverkar av trans— portkostnader. offentliga regleringar eller andra fsk— torer.

Beskriv de förhällsnden som i det aktuella fallet är av betydelse för inträde pÅ marknaden.

Därvid kan exempelvis buktar i vilken omfattning marknadainträdeplverkas av myndighetnillständ, noun- kravo.d.,rävarutillglng. tillgängtill distributionskanaler. patent- och knowbowlicenser. avtalsbindningar. beräk- nadekomaderförmuknadsinträdeoehuurknadmttröde samt eventuell bchntlig överkapacitet.

Angede företagsominträttphespektiveutuättfrln nrarkrrsden under de maste fem ken.

5.7

5.8

Ange karaktlren och omfattningen av vertikal integra- tion för vnr och en lv parterna

Ange vilken betydelse forskning och utveckling har på marknaden. Beskriv omfattningen och kar-aktien avden forskning och utveckling som evenmellt utförs av par- terna. '

Ange namn. adress och telefonnummer till eventuella branschorganisation eller liknande vilka !. port eller konkurenter tillhör

2. kunder pt muknlden tillhör.

Redogör förutbuds— och enerfrigecmrkmrenplmarknn- den. Därvid kan exempelvis följande beaktas: - Marknadens utvecklingsfu. Lex. introduktion. till— vixt. mognad och tillbakaglng sant i vilken fas de relevanta produkterna befinner sig. - Olika kategorier av leverantörer respektive kund:-x. - Utvecklingen av kapncitet och kaptilmmyujande inom branschen.

Angel vilken omfattning det änns haisontella och/eller vertikaln samarbetsavtal pl marknaden. Redogörtördeviktigastesanmhemml sompanhar inglu på marknaden. t.ex. licensavtal samt lvtal om forskning och utveckling. specialisering. diam-iman. långtidsleveranser och informationsutbyte.

Redogör for företagsförvirvets förvirrande påverkan pi den tekniska utvecklingen.

Beskriv hur Wine! R&rvimuplva'ka tidigare och senare led (Lex. distributionsled).

. Bahiv mausmvlrvel i ett intannionellt puspehiv och ange partum eller respektive företagsgrupp: still- ning nunn'k Sverige.

IWW förvirvelskallllmnuutanllglrd.

gedelklläom

Waldau-WWW!” somNi msernlendig-Erförvlrvetsgeoomklrmde ochsomNiönsk-ranKnnk-mensvu'ketnnalanigomi samband medprovning avförvkvet.

Undedennapunklakall Ni lamnade Ovriga mln- ningu som Nianserhörkomma till Konkmensvelhu klnnedom.NikanLex.anpevenunllatidig-ekontak- IermedKnnkwrensverkaidmnank.

Tr en skallhifoguwm' jan

samtköpareochövrigapma.denseoasteimedwi— lillgammapanzsamtneexunplaravmliande handlingar. —f6rvlrv-vtlletoch wennnllanktielganvlalellu andraavtalwmrutmrelagdörvlrvuellerharan- knytning tilldela. _mmmwmavmmwmm innehlllabudet. -npporterochnnaly|usomhartagitsfnmlör mamma eller Använtsförananalysua detta

BILAGA

BERÄKNING AV omsiu'mmq m.m. FÖR

Med hediu'nsiitut avses vid förvärvsprövningen vad som anges i l 5 i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna rid (FFFS 1995154) om årsredovisning i kreditinstitut och virdepappersbolag.

Ett kreditinstimts omslutning skall utgöra summan av rörelse- inuher med tilllgg för rlntekosunder vilka skall hemmas utifrln ovan angivna föreskriher.

Vid leasing skall till man av rörelseintlkter Ilggas nv- skrivning enligt plan.

i"— u.—

Ett försiln-ingsholags omsättning skall beräknas enligt föl- jande:

st:-anamma; och Ilvlörnikringaholag Omsättningen skall utgöra premieinkomst (brutto) i enlighet med Finansinspektionens föreskrifter och all- mlnna rld (FFFS 199555) om lrsredovisning i för- silh-ingslöretag.

Under-nödsamt- Omsättningen skall utgöra avgifter och bidrag i enlighet med Förslkringsinspektionens föreskrifter (BFFS 1988:28) om understödsförenings räkenskaper och Irs- redovisning

10

Enkät

I syfte att på ett tidigt stadium av vårt arbete få del av erfarenheter och syn- punkter på KL och dess tillämpning ställde vi, som framgått av kap. 1, ett antal frågor till ett hundratal olika intressenter.

De skriftliga svar som lämnats har i vissa fall varit mycket omfattande och detaljerade. I några fall har svaren även berört frågor, som vi bedömt ligga utanför ramen för vårt uppdrag. Inkomna svar har bearbetats i syfte att få en översiktlig sammanställning av erfarenheter och synpunkter under ett antal sakrubriker. Denna redigering kan ha medfört att alla enskilda detaljeri vissa svar inte till fullo återges i denna sammanställning.

Svar har inkommit från:

Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium, Statens Järnvägar, Banverket, Vägverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen,Riksrevisionsverkct, Konjukturinstitutet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Nationaleko- nomiska institutionen vid Uppsala universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Umeå universitet, Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Närings- och teknik- utvecklingsverket, Konkurrensverket, Boverket, Patent— och registreringsver— ket, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelseni Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Kristianstads län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Läns- styrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelseni Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Konsument- vägledarnas förening, Kooperativa institutet, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Motorbranschens Riks- förbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Handelskammareförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Taxiför- bundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägaretörbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Köpmannaför-

bund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund, Sveriges redareförening, Tjänste- männens Centralorganisation, Dagab AB, Förenade Liv Ömsesidigt försäk- ringsbolag, Ica Handlarnas AB, Kooperativa Förbundet, Posten AB, Riks- byggen, Skanska AB, Telia AB, Advokatbyrån Frie AB, Advokatfirman Chrysander HB, Advokatfirman Delphi, Advokatfirman Hägglund & Ramm- Ericson, Advokatfirman Landahl, Advokatfirman Verum, Advokatfirman Vinge KB, Gunnar Lindhs Advokatbyrå, Lagerlöf & Leman Advokatbyrå, Mannheimer Swartling Advokatbyrå, Nils Setterwalls Advokatbyrå AB, Rydin & Carlsten Advokatbyrå AB.

Enkätsvar

Allmänna erfarenheter av och synpunkter på KL ?

Statens Järnvägar: För företagets vidkommande fungerade introduktionen av KL mycket väl.

Införandet av lagen föregicks av en intensiv informationskampanj och debatt, som underlättade förståelsen för förändringarna på konkurrensområdet och tillägnandet av lagen. Även det förhållandet att det fanns en lång erfarenhet inom EG av liknande regler har haft en stor betydelse. De nya reglerna påverkade också företagets agerande på marknaden.

För den som skall tillämpa KL ger de kortfattade förarbetena till lagen inte den hjälp och vägledning, som brukar ges i svensk lagstiftning. I stället hänvisas man till att söka svar i EG:s rättspraxis. Även om det finns övrigt att anföra i valet mellan utförliga förarbeten till en lag eller domstols avgörande om lagens räckvidd är det, som i fallet med KL, tidskrävande och svårtillgäng- ligt att söka vägledning genom att studera rättsfall, särskilt om dessa är på främmande språk. Företaget står inför stora förändringar genom avregleringen av jämvägsmarknaden. Avregleringen innebär att en helt ny konkurrenssituation uppstår. I ett sådant sammanhang är det av största vikt att kunna att få vägledning av Konkurrensverket och även kunna föra informella diskussioner. Överhuvudtaget är det en viktig uppgift för Konkurrensverket att lämna råd och anvisningar, särskilt med hänsyn till att lagen inte är tillräckligt förutsägbar.

Vägverket:

Inom Vägverket överväger uppfattningen att KL inte är det kraftfulla verktyg som förväntades, dock har viss självsanering och förändring inom byggsektorn (konsortiesamverkan) ägt rum. Vägverket ser positivt på denna utveckling.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet: Det allmänna intrycket är att KL inte tillämpas i enlighet med förbudsprincipen såsom följer av den praxis som utvecklats inom EG—rätten. Nuvarande tillämpning av KL synes inte heller i erforderlig utsträclming påverka mono- och oligopolistiska strukturer vilka präglar många ur konsumentsynpunkt

viktiga marknader, vilket är önskvärt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vidare verkar lagens tillämpning leda till ”onödigt krångel” för mindre företag vars aktiviteter endast har begränsade effekter på konkurrensen ur ett samhälls- ekonomiskt perspektiv. Däremot förefaller lagens tillämpning inte i nämnvärd utsträckning påverka de större företagen.

KL bör övervägas i grunden på grund av att lagen bygger på EG-rättsliga regler som har till syfte att integrera ett antal staters olika marknader. Man kan inte frigöra sig från känslan att tanken att bygga ett nationellt regelsystem på EG-rättsliga regler som fokuserar på marknadsintegration, vid en mera ingående analys, faktiskt ter sig något konstig. Svensk nationell konkurrensrättslig reglering bör mera fokusera på att bryta upp befintliga kartell- och monopol— strukturer som kan anses utgöra rester av ”den svenska blandekonomin” och att säkra nya aktörers tillträde till marknadeni syfte att skapa större effektiviteti prisbildningsmekanismer samt transparens. En sådan utveckling torde medföra gynnsamma effekter i ett större samhällsekonomiskt perspektiv, inte minst ur konsumentsynpunkt.

Kontrollen bör fokuseras på större aktörers agerande som kan menligt inverka på den konkurrens som är önskvärd ur samhällsekonomisk synvinkel, dvs. att gamla monopol- och oligopolstrukturer som finns utanför den offentliga sfären påverkas.

Gruppundantaget för kedjor inom detaljhandelnbör avskaffas mot bakgrund av att detta undantag torde strida mot artiklarna 3 (g), 5 och 85 i EG—fördraget. Oförenlighet med EG-rätten torde föreligga på den grunden att det ifrågavaran- de gruppundantaget kan konservera kartelliknande förhållanden i Sverige och som har menlig inverkan på utländska företags möjligheter att konkurrera med befintliga aktörer på den svenska marknaden.

Mot bakgrund av den oproportionerligt stora byråkrati som lagen innebär för mindre och medelstora företag bör tröskelvärden och gränser för märkbarhet höjas markant.

KL bör även tillämpas på föreskrifter som följer av lag.

Handelshögskolan vid Göteborgs universitet: Handelshögskolan presenterar ett förslag till förändring av tillämpningen av förbudet mot konkurrensbegränsande avtal som med förhållandevis små medel åstadkommer en väsentligt förbättrad och sammanhållen tillämpning av konkur- renslagstiftningen.

EG:s konkurrensrätt och den svenska konkurrenslagen När den gällande svenska konkurrenslagen infördes var ledstjärnan att så långt som möjligt införa konkurrensregler som motsvarade de som gäller på gemenskapsnivå. Det främsta skälet synes ha varit att aktörerna inte skulle behöva hålla reda på två regelsystem. Detta argument har vägts mot att det inom ett litet land — med stora geografiska avstånd kan finnas skäl för att samma regelkomplex inte är ändamålsenligt med hänsyn till de effekter man vill uppnå. I denna avvägning står det klart att lagstiftaren ställt fördelarna med

ett enhetligt regelsystem framför nackdelarna med att reglerna inte alltid blir helt ändamålsenliga för en mindre nationell marknad.

Det finns anledning att ompröva detta ställningstagande. För det första kan man ifrågasätta om man på detta sätt verkligen kan åstadkomma den efter- strävade effekten. Även om den svenska konkurrensrätten och EG:s konkurrens- rätt tillhör samma rättssystem och har likformigt utformade regler, formas EG- rätten för sig och den nationella rätten för sig. Man kan inte räkna med att praxis från de två centrala myndigheterna, EG-kommissionen och Konkurrens- verket, låter sig sammanfogas utan motsättningar; ändamålen är helt enkelt allt- för olika. Snarare finns en risk för förväxling och skenbar likhet. Att i detta komplicerade samspel tänka sig endast ett regelsystem att hålla reda på är mer ett önsketänkande än en realitet.

För det andra framstår det numer som alltmer uppenbart att integrations- målets framträdande roll i både utformningen och tillämpningen av EG:s konkurrensrätt gör det olämpligt att använda motsvarande rättsprinciperi svensk konkurrensrätt. Slutsatsen är att ett fjärmande från EG:s konkurrensrätt i kombination med en avformalisering kommer att bidra till att underlätta för företagen mer än att försvåra samtidigt som förutsättningama för samhällseko- nomiska riktiga beslut i konkurrensärenden ökar.

Kvantitativ eller kvalitativ tillämpning av förbudet i 6 5 ? Konkurrensreglema antas i första hand vila på ekonomiska grunder där vissa förfaranden förutsätts vara skadliga för konkurrensen medan andra anses vara positiva. Förbudsprincipen såsom den kommer till uttryck i EG:s konkurrensrätt och således även i svensk rätt tar sin utgångspunkt i att all form av samverkan är förbjuden. Uttalanden i propositionen befäster denna inställning till hur konkurrensbegränsningskriteriet skall tolkas. Detta framkommer särskilt tydligt i specialmotiveringen till 6 & KL.

Det behöver alltså inte utredas i det enskilda fallet om avtalet etc. från allmän synpunkt är skadligt eller inte. Det kan sägas hämma konkurrensen, om det på något sätt inskränker ett eller flera företags möjligheter att agera oberoende av andra företag. Det kan vara fråga om företag som är faktiska eller potentiella konkurrenter med varandra, vare sig det är fråga om parterna i avtalsförhållandet eller företag som står utanför avtalsförhållandet. Om två eller flera företag ingår en överenskommelse som innefattar moment som kan anses vara märkbart begränsande av konkurrensen, så måste de undersöka möjlig- heterna till undantag. Tolkning är således kvantitativ och inte kvalitativ. Avgörande för märkbarhetskravet anses vara storleken på de samarbetande före- tagen och marknadsandelen för avtalsprodukterna. Att samarbetet i den sär- skilda situationen kan vara konkurrensfrämjande eller i annat avseende vara samhällsekonomiskt betydelsefullt tar man endast hänsyn till då man har att avgöra om man skall utfärda undantag. Omvänt förefaller det inte spela någon roll hur allvarlig konkurrensbegränsningen är, så länge samarbetet mellan par- terna i en överenskommelse endast omfattar en mindre del av den relevanta marknaden. Det främsta skälet till att den kvantitativa tillämpningen av

konkurrensbegränsningskriteriet ändå upprätthålls i EG—rätten står att finna i att förfarandet säkerställer kommissionens kontroll över att konkurrensreglema utformas uniformt inom hela gemenskapen. Eftersom endast kommissionen kan bevilja individuella undantag undviker man risken med en divergerande praxis från nationella domstolar.

En annan effekt av det formella förhållningssättet är att man betraktar konkurrensskadlighet med utgångspunkt i hur man rättsligt kvalificerar samarbetsförhållanden, exempelvis inom en koncern, en kooperation, ett kon- sortium eller en franchisekedja. Studerar man ekonomisk teori finner man dock att det inte finns någon större samstämmighet mellan ekonomer om vilka kriterier som bör användas för att utmönstra de negativa företeelserna. Även om det i vissa frågor finns samstämmighet, rör det sig oftast om generella håll- punkter som kan betraktas som huvudregler i ett ekonomiskt perspektiv.

Effekterna av den inslagna linjen har utan tvekan nackdelar. Å ena sidan kan två samarbetskonstruktioner som är identiska, mycket väl generera olika effekter på marknaden. Genom att regeltekniken ansluter till den formella kvalificeringen av samarbetetkommer de följaktligen att bedömas enligt samma regler, trots olikheten i marknadseffekter. Exempelvis är det uppenbart att ett franchisekoncept som McDonalds inte kan jämföras med en liten franchisekedja när det gäller faktiska effekter på marknaden. Följaktligen bör det inte vara sj älva franchisekonstruktionen som är intressant, utan i stället marknadseffekter- na. Å den andra sidan kan man också tänka sig att olika samarbetskonstruk— tioner faktiskt genererar samma effekter på marknaden. I detta fall blir resul- tatet att samarbetsforrnerna kommer att följa olika regler trots att effekterna på marknaden är samma. Så kan vara fallet med visst horisontellt kedjesamarbete i detaljhandeln och en franchisekedja.

Förhållandet mellan artikel 85.1 och artikel 85.3 i Romfördraget har genom åren varit föremål för en omfattande diskussion. Främst gäller det möjligheterna att göra en mer nyanserad och kvalitativ bedömning av konkurrensbegräns- ningskriteriet för att därigenom undvika en omständlig process för att få till stånd undantag. Praxis från EG-domstolen har visat att domstolen är mer benägen att slå in på en sådan linje än kommissionen. Flera skäl talar för att en sådan utveckling är rimlig, främst olägenheten med att förfaranden som är uppenbart positiva för konkurrensen ändå är förbjudna fram tills undantag beviljats. Utfärdandet av gruppundantag har i viss mån motverkat denna olägenhet. Emellertid utgör gruppundantagen en hård styrning av aktörerna vilka som regel utformar sina avtal i enlighet med undantagen för att undgå långdragna administrativa förfaranden. Inom EU tycks man mer och mer inse att man i framtiden måste inrikta sig på att reglera på den faktiska marknadsni- vån alltså utifrån de reella effekterna på marknaden — i stället för nivån för de formella konstruktionerna.

Således kan man ifrågasätta riktigheten av den utbredda föreställningen att konkurrensreglema har ett givet innehåll med stöd i ekonomisk teori. Följ- aktligen kommer alltid en viss osäkerhet att vara förknippad med en konkur- rensrättslig prövning. En övergång till ett kvalitativt synsätt kommer enligt vår

mening att främja förutsättningama för att använda ekonomiska argument på ett ändamålsenligt och flexibelt sätt. På detta sätt begränsas konkurrenslagens tillämpning till att omfatta sådana konkurrensbegränsningar som kan anses vara samhällsekonomiskt skadliga.

Undantagskonstruktionen

EG:s gruppundantagsförordningar måste i första hand ses mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits på gemenskapsnivå. Själva utgångspunkten att gene- rellt överföra dessa till den svenska marknaden måste därför ifrågasättas. Det kan vara mycket svårt att direkt ur reglerna föreställa sig de praktiska situa- tioner man haft för ögonen när bestämmelserna infördes. Eftersom upprättandet och förändringarna i undantagen är föranledda av konkreta erfarenheter på gemenskapsnivå (alltså med praktiska fall för ögonen) samtidigt som de slutliga reglerna är ett resultat av förhandlingar och kompromisser, är det i det närmaste omöjligt att överblicka de faktiska konsekvenserna på den svenska marknaden. Dessa svårigheter har i hög grad kommit i dagen vid de diskussioner som förekommit i Näringsdepartementets arbetsgrupp för en generell översyn av de svenska gruppundantagen. Skall en sådan överföring genomföras på ett ända- målsenligt sätt får man ställa upp ett antal exempel som representerar tänkta typfall och sedan pröva dessa stegvis mot reglerna. Detta blir i praktiken ogörligt om man inte har mycket god tid på sig samt har inblick i de konkreta situationer som föranlett införandet av EG:s bestämmelser. Att rakt över över- föra EG:s gruppundantag till svensk nationell rätt blir snarare fråga om mer eller mindre kvalificerade gissningar där regelsystematik går före de praktiska situationer man vill reglera. Som tidigare påpekats blir också resultatet formalistiskt i den meningen att samma formella konstruktioner hanteras på samma sätt trots att de genererar olika marknadseffekter. De negativa effekterna av att använda formella kvalifrkationsgrunder visar sig särskilt tydligt i de gruppundantag som är avsedda att tillämpas på samarbete i vertikala avtal. Exempelvis är gruppundantaget för patentlicenser kopplat till rättighetstypen patent. Det innebär t.ex. att i komplicerade teknikspridningsavtal som innehåller ett flertal olika kommersiella dispositioner, blir ofta ett i sammanhanget helt underordnat patent avgörande för att gruppundantaget är tillämpligt. Å andra sidan kan i sin tur ett teknikspridningsavtal, där den viktigaste rättighetstypen är upphovsrätt till datorprogram, inte inordnas i något gruppundantag. På samma sätt aktualiseras olika gruppundantag för ett kedjesamarbete inom detaljhandeln beroende på om det är ordnat som ett franchisekoncept eller som ett samarbete mellan fristående handlare. En annan fara med gruppundantagen är att de i alltför hög grad styrs av talskrivama till vissa avtalsformer. Detta hindrar utvecklingen av nya ändamålsenliga samarbetsformer, oavsett om samarbetet avser teknikutveckling, distribution etc. Att ta utgångspunkt i mer eller mindre formellt bestämda samarbetsformer i stället för effekterna på marknaden är således inte ägnat att främja materiellt korrekta beslut. Om man i stället inriktar sig på de effekter som uppkommer på den verkliga marknadsni- vån, måste man använda sig av mer förfinade analysmetoder där omständig-

heterna i varje enskilt fall kan beaktas. Detta ärinte möjligt inom ramen för en statisk tillämpning av en förbudsprincip. Med ett kvalitativt synsätt är emellertid såväl gruppundantagen som de individuella undantagen överflödiga. Det finns då ingen anledning att göra skillnad mellan ett individuellt undantag och ett icke-ingripande besked. Det är t.o.m. så att skillnaden mellan gruppun- dantagen och Konkurrensverkets riktlinjer framträder som endast marginell.

Förslaget

Således menar vi att den svenska konkurrensrätten måste drivas mot en avformalisering och ansluta sig till en mer kvalitativ bedömning av samarbete mellan företag. En bibehållen kvantitativ tillämpning av förbudet mot kon- kurrensbegränsande avtal bygger på tron att man med en specifik rättslig rationalitet skall kunna undvika en komplicerad samhällsekonomisk analys som riskerar att få ideologiska övertoner. Utan några egentliga förändringar av grundstrukturen i den svenska konkurrenslagen kan man införa en kvalitativ prövning i 6 & KL. Möjligheterna till individuella undantag och gruppundantag blir då överflödiga. Det innebär också att man kommer bort från den hårda styrning som gruppundantagen utgör. Man reglerar alltså på rätt nivå, nämligen marknadsnivån. Den främsta invändningen mot en sådan utveckling är att det skapar rättsosäkerhet. Det finns flera möjligheter att undvika detta. Utarbetandet av kvalitativa råd eller riktlinjer från Konkurrensverket bör vara det främsta medlet. Vid tillämpningen av den amerikanska antitrusträtten har s.k. guidelines använts under lång tid. Huruvida det finns förutsättningar att uppnå detta genom verkställighetsföreskrifter eller om det skall ske genom allmänna råd får undersökas ytterligare. Sådana kvalitativa riktlinjer kan, i alla fall i ett inled- ningsskede, vara inspirerade av de nuvarande gruppundantagen. Det finns en materiell kärna i gruppundantagen som återspeglar positiva erfarenheter av samarbetsformer från olika marknader, men som ofta skyms bakom de formella kvalifikationsgrundema. Vidare bör man i ökad utsträckning kunna beakta för- utsättningarna i olika branscher. Branschvisa anvisningar efter analyser av olika marknader är därför en möjlig lösning. Här finns redan ingående analyser av konkurrenssituationen på olika svenska marknader att tillgå. Vidare är bransch- visa kvalitativa riktlinjer en tydlig signal till företagen om de är tveksamma till vilka anvisningar de skall använda sig av. Det kan tilläggas att kvalitativa råd redan förekommer i viss utsträckning. I Konkurrensverkets allmänna råd om visst samarbete mellan företag som inte omfattas av förbudet i 6 & KL fram- hålls att till och med konkurrerande företag kan bilda konsortier utan att konkurrensen hämmas. Förutsättningen är att respektive företag inte självstän- digt skulle klara ett visst åtagande.

Detta är ett kvalitativt ställningstagande som knappast är förenligt med uttalandena i propositionen. Enligt riktlinjerna skulle den ekonomiska verk- ligheten i den särskilda relationen kunna innebära att en samfälld prestation som eliminerar konkurrensen mellan två avtalsparter och samtidigt utestänger andra företag från deltagande inte nödvändigtvis innebär att konkurrensbegränsnings- kriteriet är uppfyllt. Om man tänkt sig en renodlad kvantitativ prövning borde

konsortiebildning i sådana fall vara föremål för undantagsprövning. Eftersom tanken är att man behåller reglerna om icke-ingripandebesked kan företagen i tveksamma fall få klarhet om ett visst förfarande strider mot KL. I praktiken kommer detta att fungera på samma sätt som prövningen av individuella undantag i dagens system. Vidare har förslaget fördelar både vad gäller systemets logiska karaktär och ur ett administrativt perspektiv. Avtal med uppenbara positiva samhällsekonomiska effekter behöver inte prövas över huvud taget, vilket medför en mer lättförståelig systematik. Samtidigt bör detta innebära minskade administrativa förfaranden och på sikt betydligt färre ärenden för Konkurrensverket att pröva.

De föreslagna förändringarna präglas alltså av en strävan mot att företag i mindre utsträckning skall vara beroende av att formellt anpassa sin verksamhet i olika avseenden för att omfattas av gruppundantag etc.

F örslagets konkreta utformning Lagstiftningen kan i huvudsak behålla sin nuvarande struktur med ett förbud mot konkurrensbegränsande avtal i 6 5 och förbudet mot missbruk av domine- rande ställning i 19 5.

De regler i KL som syftar till att upprätthålla förbudet mot konkurrens- begränsande avtal bör avformaliseras och ansluta sig till en mer kvalitativ bedömning.

Möjligheterna till individuella undantag och konstruktionen med svenska gruppundantag bör slopas. I stället bör 6 & KL tillämpas kvalitativt på det sättet att avtal som är övervägande positiva följaktligen inte är förbjudna. Konkur— rensverket bör utforma ”guidelines” efter amerikansk modell inledningsvis under intryck från de principer som ligger bakom gruppundantagen— som skall tjäna som vägledning för aktörerna. Detta torde kunna ske antingen i form av verskställhetsföreskrifter eller i förrn av allmänna råd. Sådana riktlinjer kan vara branschvisa.

Möjligheten till icke-ingripandebesked kan behållas och bör motverka osäkerhetsfaktom.

Närings- och teknikutvecklingsverket: KL berör ej direkt NUTEK:s verksamhetsområde. Konkurrensfrågor ägnas dock stor uppmärksamhet i verkets utredningsverksamhet, bl.a. behandlar en rapport konkurrensen på vissa avreglerade marknader.

Marknadsdomstolen: KL har varit i kraft under förhållandevis kort tid. Till Marknadsdomstolen har hittills inkommit tolv mål enligt KL. Nio av dessa har avgjorts. Av dessa har sex gällt beslut i processuella frågor och/eller efter prövning visats åter till lägre instans för erforderlig behandling. Av övriga tre mål har två icke-ingripande- besked eller undantag, vilket medgetts eller beviljats, och ett gällt undersökning enligt 47 & KL. Någon praxis i materiellt konkurrensrättsligt hänseende har alltså hittills inte hunnit utvecklasi Marknadsdomstolen.

Konsumentverket: Den nya lagen ger förutsättningar för ökad konkurrens mellan företagen. Den ökade konkurrensen har såvitt Konsumentverket erfarit inte nämnvärt märkts i konsumentledet.

Dagligvaruhandeln är en utpräglad hemmamarknad med liten konkurrens från utländska aktörer. Trots den svaga konkurrensen finns ett gruppundantag för detaljhandelskedjor. Effekterna av detta gruppundantag bör analyseras. Selektiva distributionssystem bör inte tillåtas för typiska konsumentprodukter.

Länsstyrelseni Stockholms län: Länsstyrelsen har i det konkurrensbefrämjande arbetet kommit i kontakt med konkurrensbegränsningari samband med tillsynsärenden och ärenden avseende överklagade kommunalbeslut. Merparten av dessa konkurrensbegränsningar faller utanför KL och går således inte att åtgärda med stöd av den lagen.

Länsstyrelsen i Uppsala län: KL har upplevts som ”tandlös” eftersom lagen inte kan användas mot skattesubventionering och underprisättning av konkurrensutsatt offentlig verksamhet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Eftersom länsstyrelserna inte har rättstillämpande uppgifter och Konkurrensver- ket mycket sparsamt har utnyttjat länsstyrelsernas kompetens i enskilda ärenden, är erfarenheterna av KL och dess tillämpning mycket begränsad.

Förfrågningar från näringsliv och allmänhet har hittills varit få, vilket kan ha sin förklaring i att det är bekant att länsstyrelsen inte kan vidta andra åtgärder än att hänvisa till Konkurrensverket. De kontakter som länsstyrelsen haft när det gäller ifrågasatta konkurrensbegränsningar har ofta rört den offentliga sektorns agerande på en konkurrensutsatt marknad. Dessa ärenden faller tyvärr alltför ofta utanför lagens tillämpning. Det vore därför önskvärt med tydligare regler kring offentliga myndigheters näringsutövning.

I övrigt har länsstyrelsen intrycket att konkurrensbegränsande avtal till mycket stor del är att hänföra till s.k. bagatellundantag, vilket innebär att lagen kan förefalla ”tandlös” i allmänhetens ögon. Detta förstärks också av det faktum att den inte är tillämplig på det kanske största problemet när det gäller marknadens funktion, den offentliga sektorn.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsens erfarenheter av lagen är av naturliga skäl mycket begränsade. Länsstyrelsens roll är närmast av underordnad art och består mest i information till allmänhet och företag samt utgör en förmedlande länk till Konkurrensverket.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Vad gäller lagen som sådan har länsstyrelsen begränsad erfarenhet. Detta kan möjligen vara avhängigt av att länsstyrelserna inte getts några befogenheter vad

gäller tillämpningen av lagen utan att alla frågor som rör den materiella tillämpningen hänskjutits till Konkurrensverket.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I olika sammanhang har länsstyrelsen uppmärksammats på de problem om konkurrensreglema som uppstår när offentliga aktörer ger sig ut på redan fungerande konkurrensmarknader och enligt klagande företag underprissätter sin verksamhet med hjälp av skattemedel. Enligt länsstyrelsens erfarenhet utgör nuvarande KL eller rättspraxis enligt kommunallagen inte effektiva instrument när det gäller att komma till rätta med denna typ av konkurrenssnedvridning. Det är därför viktigt att de förslag som Underprissättningsutredningen lagt fram noga beaktas, så att befintlig lagstiftning kan kompletteras och förbättras inom detta område.

Det bör övervägas om inte länsstyrelserna skall tillföras rättstillämpande uppgifter. I varje fall bör länsstyrelserna få ett mer uttalat mandat att på eget initiativ inleda undersökningar och driva ärenden.

J

Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ser mycket positivt på den ökade aktiva roll som länsstyrelsen fått. Samarbetet med Konkurrensverket fungerar bra och det sker ett regel- bundet utbyte av information. Däremot sker näst intill inget samarbete i enskilda ärenden, något som länsstyrelsen finner önskvärt. Länsstyrelsens roll i den konkreta ärendehandläggningen upplevs som oklar. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att ett utökat samarbete i de enskilda fallen borde ligga i allas intresse och skulle vara till nytta för berörda parter. Länsstyrelsen har en bred kontaktyta och en naturlig kännedom om näringslivet inom länet. Kunskap om de lokala och regionala marknaderna är av största vikt för att kunna upptäcka begränsande förfaranden. Denna kompetens skulle genom ett utökat samarbete kunna komma Konkurrensverket tillgodo. Länsstyrelsen kunde fungera som utredare i eller uppföljare av enskilda ärenden.

Länsstyrelsen erfar att vid de tillfällen då inom ett län uppmärksammats till synes begränsande förfaranden och dessa rapporterats till Konkurrensverket så har det i samtliga fall visat sig att konkurrensen inte påverkats på ett märkbart sätt. Förfarandena är därmed inte intressanta ur konkurrenshänseende. För länsstyrelsen är det viktigt att få en dialog avseende den enskilda ärendehante— ringen. Det är av intresse för länsstyrelsen att i ett tidigt skede kunna följa ärenden som berör länet. Kanske finns fler liknande beteenden och samtidigt kan länsstyrelsen öka sin kompetens på området. Länsstyrelsen är van att inneha flera roller samtidigt och ser inga hinder i att uppgiften gentemot Konkurrens- verket görs mer aktiv.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Det är en brist att KL inte kan tillämpas på offentlig stödgivning.

Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelserna har inte på samma sätt som Konkurrensverket någon ärendehan- tering i forrn av ansökningar från företag om icke-ingripandebesked eller ansökningar om undantag eller liknande. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen inte någon egentlig praktisk erfarenhet av tillämpningen av lagen.

Vid något tillfälle har det till Länsstyrelsen inkommit klagomål från privata företag över att kommunerna tillåts utöva näringsverksamheti konkurrens med privata företag då kommunerna med hjälp av skattemedel har möjlighet att hålla en lägre prisnivå än privata företag. Det bör i framtiden mer noggrant regleras i vilken utsträckning kommuner skall ha rätt att utöva näringsverksamhet i konkurrens med privata företag.

När det gäller stödgivning från offentliga subjekt kan man önska att det i framtiden på ett klarare sätt kommer att framgå i respektive ”stödförordning” att konkurrensaspekten skall beaktas vid överväganden huruvida bidrag skall medges och ännu bättre om vägledning kan ges för de offentliga stödgivama över hur konkurrensintresset skall vägas mot andra intressen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsens egna erfarenheter av KL är begränsade. Någon anmälan om förfarande i strid mot KL har ännu inte kommit in till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen har begränsad erfarenhet av KL. Länsstyrelsen kommer främst i kontakt med frågor om offentliga aktörers agerande i samband med etablering på marknader med privata aktörer.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Det är i huvudsak mindre företag som kontaktar länsstyrelsen och ifrågasätter om andra aktörers agerande är förenligt med KL. I de flesta fall riktar sig kritiken mot en offentlig aktörs etablering på marknaden och då främst misstanke om underprissättning. Länsstyrelsens erfarenhet är att KL ofta inte är tillämplig eftersom den offentlige aktören inte är ett företag i KL:s mening eller inte kan anses ha en dominerande ställning på den relevanta marknaden. Utformningen av KL medför att alla konkurrensbegränsande effekter inte faller in under lagens tillämpningsområde (t.ex. säljvägran av ett oligopolföretag).

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsens erfarenhet är att många konkurrensbegränsande förfaranden faller utanför KL (bl.a. offentlig aktörs verksamhet).

Byggentreprenörerna: Byggentreprenörena framför sina erfarenheter och synpunkter genom Sveriges Industriförbunds yttrande.

Företagarnas riksorganisation:

KL har i stort sett fungerat bra. För de mindre företagen innebär dock lagens konstruktion vissa problem. Det hänger samman med svårigheten att få en samlad bild över vilka förfaranden som lagen tillåter, dels genom det s.k. bagatellundantaget dels genom de generella gruppundantagen. Konstruktionen med undantag som är beroende av gränsvärden, omsättningsgränser och marknadsandelsgränser, ställer stora krav på kunskap om lagens förarbeten och praxis. En kunskap som i de flesta fall saknas i de mindre företagen. Problemet blir dessutom värre genom att vissa av de svenska gruppundantagen skiljer sig från de gruppundantag som gäller inom EU, med påföljd att företag på samma marknad kan ha olika regler att rätta sig efter.

Grossistförbundet Svensk Handel: De allmänna erfarenheterna är goda. KL har varit av godo för företagen och medfört förändrade beteenden. Dock bör övervägas om inte undantaget för kedjor i detaljhandeln bör utvecklas till att gälla — med andels- och omsätt- ningsmässiga begränsningar — samarbete även i grossistledet.

Landsorganisationen i Sverige: I princip får KL anses vara till gagn för konsumenterna. Lagstiftningen har emellertid lett till ett flertal underliga effekter. Tillämpningen får inte förfalla till byråkratisk formalism.

Lantbrukarnas riksförbund. KL har i lagtext och förarbeten fått en utforrrming som inte beaktar behovet av och de särskilda förutsättningama för samverkan inom lantbrukskooperationen. Konkurrensverkets inställning till och tolkning av KL avspeglar förhållandet.

Svenska Arbetsgivareföreningen:

SAF välkomnar den utveckling som har lett till att monopol offentliga och privata numera ifrågasätts i breda kretsar. Konkurrenstryck leder till en fortlöpande omprövning av mål, medel och resursallokering och för därför med sig såväl effektivitet som produktivitet. Den offentliga sektorn har många viktiga roller att fylla om en väl fungerande konkurrens skall kunna möjlig- göras, t.ex. bör hinder mot internationell handel elimineras och konkurrenssned- vridande subventioner avvecklas. Vidare bör den offentligt finansierade verksamheten konkurrensutsättas i de delar den inte utgör myndighetsutövning. Den offentliga sektorn skall inte heller driva skattesubventionerad verksamhet på traditionellt privata marknader.

I dagsläget är den svenska diskussionen kring konkurrenslagstiftningen tämligen ytlig. Detta kan sannolikt tillskrivas det faktum att varken positiva eller negativa effekter av konkurrenslagens införande finns kartlagda och doku- menterade på ett tillfredsställande sätt. Därmed försvåras en meningsfull diskussion om lagens sammantagna nettoeffekter och om eventuellt reformbe— hov.

SAF välkomnar därför en genomlysning av KL:s tillämpning och praktiska effekteri näringslivet. En sådan genomlysning bör därefter få ligga till grund för en diskussion kring de frågor som inte omfattas av utredningens direktiv, dvs. lagens grundläggande konstruktion och långsiktiga effekter på marknaden. SAF anser det viktigt att utredningsarbetet bedrivs på ett sådant sätt att slutresultatet blir användbart även i en sådan framtida principiell diskussion, inte bara för att diskutera marginella anpassningar. I övrigt hänvisas till svar från Sveriges Industriförbund.

Svenska Bankföreningen: Även med beaktande av att vi i Sverige genom KL fick ett helt nytt regelverk som på ett radikalt sätt bröt mot tidigare ordning och att lagens gränser skall fastställas genom rättsbildning i domstolarna som i sin tur måste anknyta till motsvarande praxis inom EU - är lagen mycket svår att tolka och dess kon- sekvenser för olika samarbeten svår att bedöma. Den möjlighet som står till buds, dvs. att ansöka/anmäla om icke-ingripandebesked respektive undantag innebär dock inte att problemen helt bortfaller eller ens minskar. Erfarenheterna visar att en ansökan/anmälan kräver stora resurser i form av egen eller inhyrd arbetskraft för att analysera och bevaka ärendet. Vissa av de ärenden som hittills lämnats in till Konkurrensverket har dessutom tagit orimligt lång tid att avgöra vilket medför osäkerhet för Bankföreningen och bankerna när det gäller att bedöma huruvida olika samarbeten eller avtal bankerna emellan står i konflikt med lagen.

Svenska Kommunförbundet: Vid lagstiftningsarbetet har konflikten mellan KL och kommunallagen inte tillräckligt beaktats. Företagsbegreppet vållar problem vid bedömningen av kommunal verksamhet. Det finns en tendens att i varje ärende bortse från andra samhällsvärden och göra bedömningar ur enbart konkurrensrättsligtperspektiv.

Sveriges Försäkringsförbund: Erfarenheterna är alltför begränsade för att medge överblick av de långsiktiga effekterna.

Sveriges Industriförbund: KL har varit i kraft för kort tid för att man skall kunna bedöma vilka samhälls- ekonomiska nettoeffekter lagen medfört.

Förbundet anser att, givet en förbudslagstiftning, det är viktigt att parallelliteten med EG:s regler bevaras. Detta har flera fördelar. Det finns en utvecklad rättspraxis som bygger på EG:s regler, företagen behöver bara lära sig en ”sorts” konkurrensregler, och betydelsen av om samhandelskriteriet är uppfyllt eller ej minskar.

Förbundets uppfattning är att Konkurrensverket i alltför stor utsträckning granskar det som är tillåtet detta gäller både förvärvsärenden och frågor om 6 & tillämplighet och undantag enligt 8 5. Detta följer dels av reglerna, jämför

reglerna om anmälningspliktiga förvärv, men dels också av att statsmakterna och verket inte gjort tillräckligt för att underlätta en smidig hantering av samverkansärenden som är av mindre vikt från konkurrenssynpunkt. Konkurrensverkets analys redovisas knapphändigt i många ärenden och är ofta svår att följa. Detta gör självklart att det ibland kan vara svårt att bedöma om ett ärende är tillräckligt genomanalyserat och/eller om gjord analys är riktig. Fruktbara diskussioner med verket under ett ärendes gång kan ofta vara svåra att etablera. Vidare finns tydliga spår av beslutsvånda hos verket i vissa ärenden. En orsak till dessa förhållanden torde vara det som påtalats i före- gående stycke att verket i alltför stor utsträckning granskar det som är tillåtet.

Sveriges Konsumenträd: Det är en viktig konsumentfråga att konkurrensen fungerar på ett tillfredsstäl- lande sätt. Enligt rådets uppfattning krävs en skärpt konkurrenslagstiftning för att få ett effektivt styrmedel. Ett exempel är livsmedelssidan, där ökad konkurrens inom livsmedelsindustrin och i handelns olika led är en av de åtgärder som behövs för att sänka prisnivån på livsmedel.

Sveriges Köpmannaförbund:

Förbundets allmänna inställning är att KL har fungerat relativt bra. Dock sker tolkningen av bestämmelserna ofta utifrån en alltför snäv juridisk utgångspunkt. Mer hänsyn borde tas till effekterna på marknaden av de olika beteendena. En övergripande samhällsekonomisk bedömning borde få större utrymme i bedöm- ningsunderlaget.

Lagens syfte om konkurrens på lika villkor uppnås i många fall inte för de små och medelstora företagen. Det beror på att små fristående företag har fler specialbestämmelseratt rätta sig efter än andra företag, t.ex. i bagatellundanta- get och gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln. Detta innebär ökade administrativa kostnader för de mindre företagen, vilket står i strid med regeringens uttalade satsning på just denna företagsgrupp. Dessa specialbe- stämmelser drabbar inte de större företagen eller multifilial- och franchiseföre- tagen.

Reglerna tolkas också onödigt snävt av Konkurrensverket, trots att riksdagen också uttalade att särskild hänsyn skulle tas till småföretagen vid lagens till- lämpning.

Sammanfattningsvis innebär lagens konstruktion att stora företag gynnas på bekostnad av små och medelstora företag, eftersom de stora företagen har färre och enklare regler att leva efter.

De företag som valt att samverka inom en frivillig kejda diskrimineras också gentemot andra företagsformer på marknaden genom de begränsningar som finns i specialbestämmelsemai gruppundantaget för frivilliga kedjor i detaljhandeln. Sådana begränsningar drabbar inte multifilialföretagen eller företagen i franchisekedjoma. Eftersom effekterna på marknaden är likartade för dessa företag finns inga skäl till att tillämpa olika regelsystem mellan framför allt franchiseföretagen och företagen i frivilliga kedjor. Förbundet har

därför lagt fram ett förslag till hur ett nytt gruppundantag för kedjor i detaljhandeln skulle kunna utformas efter förebild från franchisegruppundan- taget.

En utgångspunkt för KL är att lagen generellt inte tillåter horisontell samverkan, t.ex. om priser, men godkänner vertikal sådan. Även här borde marknadseffektema vara avgörande för om ett beteende strider mot KL, inte dess horisontella eller vertikala form.

Sveriges Livsmedelshandlareförbund: Enskilda företag som samarbetar i kedjor måste kunna få agera på samma villkor som helintegrerade företag. Förbundet ansluter sig i stort till svaret från Sveriges Köpmannaförbund.

Sveriges redareförening: Sjöfarten är en internationell näring och föreningen har inga speciella erfarenheter av KL. Föreningen har dock haft ett par ärenden hos Konkurrens— verket.

Dagab AB: Bolaget har inte uppfattningen att KL hittills, inom det område i vilket bolaget är verksamt, har medfört en ökad konkurrens mellan de olika aktörerna. Detta kan ha sin orsak i gruppundantaget för detaljhandelskedjor.

Ica Handlarnas AB: Bolaget delar den grundläggande värderingen om betydelsen av en effektiv konkurrens inom privat och offentlig näringsverksamhet, vilket är KL:s målsättning och syfte att åstadkomma. Konkurrens måste dock ske på lika villkor för alla aktörer på en marknad. Ingen skall diskrimineras enbart på grund av den organisationsform man valt.

KL är i princip en blåkopia av EU:s konkurrenslagstiftning. EU:s lagstift- ning tar fasta på mellanstatlig handel och när samma principer tillämpas på samverkande småföretagarei ett land uppstår vissa problem. En annan utgångs- punkt är skillnaden mellan horisontell och vertikal samverkan, där horisontell samverkan anses mer skadlig för konkurrensen än vertikal sådan.

Samverkan i frivilliga kedjor och franchisekedjor är mycket snarlik, men ursprunget och historien bakom de två företeelserna skiljer sig åt, varför man från teoretiska utgångspunkter ibland kan komma till slutsatsen att de är olika företeelser. I teorin är den huvudsakliga skillnaden mellan de båda samverkans- forrnema att den ena samverkar horisontellt (frivilliga kedjor) och den andra vertikalt (franchising). I praktiken sker dock samma saker i båda fallen.

Förutsättningama för frivilliga kedjor, franchisekedjor och helintegrerade företag är de samma på marknaden. De frivilliga kedjorna har utvecklat sina samarbeten från rena inköpssamarbeten till att omfatta i princip allt som omfattas i integrerade företag. Företagsformema konkurrerar på samma mark- nader och bör därför ha samma konkurrensrättsliga förutsättningar och regler.

Ica Handlarnas AB kräver inga särregler, men likvärdiga spelregler. Med dagens lagstiftning och gruppundantag spelar olika aktörer med olika spelregler. Ett franchiseföretag, en helintegrerad kedja och frivillig kedja har olika möjlig- heter att agera på marknaden enbart beroende på den företagsforrn man valt. Hemköp (helintegrerad) och 7—Eleven (franchising) kan arbeta med gemensamt sortiments- och prissättningsarbetei sina butiker, men det tillåts inte Ica Hand- larnas AB göra enligt gällande regler. I vart fall råder stor osäkerhet om vad som gäller.

Kooperativa förbundet: Här redovisas främst sådana erfarenheter av lagen som förbundet i egenskap av inköpare i grossistledet erhållit.

Lagen är till sin uppbyggnad mycket teknisk och svår att tillämpa. Det råder brist på konkurrens inom dagligvarusektom i leverantörsledet. Utvecklingen mot större enheter på leverantörssidan har inte påverkats av KL.

Det är ett stort problem för förbundet att inte kunna bedriva en, ur konsu- mentsynpunkt, effektiv detaljhandel på grund av bristen på konkurrens i leverantörsledet inom dagligvarusektom. Inom hela denna sektor (inte bara när det gäller jordbruksprodukter) är konkurrenseni det närmaste obefintlig, och utvecklingen mot allt större enheter på leverantörssidan har inte brutits med den nya konkurrenslagen . Det är därför ibland svårt att egentligen förstå vilken praktisk nytta KL har, när det trots allt bara handlar om en konkurrens som ett teoretiskt och företagsekonomiskt fenomen.

Posten AB: Det tycks finnas en övertro på vad KL kan åstadkomma på kort tid.

Skanska AB: Förbuden i 6 och 19 55 är allmänt hållna och lagtexten är föga upplysande. Konsekvensen har blivit att Konkurrensverket i mycket stor utsträckning granskar förfaranden som är tillåtna. Det förbjudna området är således alltför omfattande enligt lagens lydelse. Även verkets allmänna råd, t.ex. om märk- barhetsrekvisitet och samarbeten som inte omfattas av förbudet i 6 5 har visat sig svårtolkade. Bolaget ansluter sig i övrigt till vad Sveriges Industriförbund anfört i sitt yttrande.

Telia AB: Det kan ifrågasättas om EG:s regelverk är lämpat för den mindre svenska marknaden mot bakgrund av att denna karaktäriseras av att det i många fall finns ett begränsat antal större aktörer på marknaden som i EG-perspektiv betraktas som små och sällan marknadsdominerande. KL tillämpas inte på företag som i ett EG—perspektiv tillhör mycket stora grupper men är små på den svenska marknaden. KL bör vara anpassad så att reglerna inte ger stora svenska företag konkurrensmässiga nackdelari förhållande till utländska konkurrenter.

Advokatfirman Chrysander: Samhällsekonomiskt viktiga ärenden bör prioriteras av lagstiftaren, bl.a. så att Konkurrensverket kan ingripa effektivt mot de tidigare monopolföretagens förfaranden i strid mot KL. Gruppundantagen är för oklara (”pratiga”) och når inte upp till svensk lagstiftningsstandard.

Advokatfirman Delphi: KL har fått ett mycket påtagligt genomslag inom privat, kommunal och statlig företagsamhet genom att lagen utformats i så nära anslutning till huvud- principema i EG:s konkurrensrätt. På det hela taget förefaller anpassningen av KL till EG-rätten i syfte att skapa en överensstämmande konkurrensrätt på den inhemska med den på EG—marknaden ha fungerat väl. Att detta stöter på tillämpningsproblem med hänsyn till skillnaderna i marknadsstruktur är ofrånkomligt och tillämpningen av de ursprungliga EG—reglerna i KL får därför ses i den kommande rättstillämpningen.

Advokatfirman Hägglund & Ramm-Ericson: KL är ett värdefullt tillskott och är till skillnad från tidigare konkurrenslag en effektivt fungerande lag. Företagen beaktar i stor utsträckning KL i sitt agerande vilket leder till sundare konkurrens. I ett flertal fall har vi kunnat konstatera att detta är till fördel för företagens kunder, konkurrenter och konsumenter. För upprätthållande av företagens respekt för lagen är det dock av betydelse att Konkurrensverket agerar kraftfullt, t.ex. genom att i större utsträclming föra talan om att företag skall betala konkurrensskadeavgift.

Advokatfirman Landahl: KL har ökat medvetenheten om konkurrensfrågor. Lagen har dock lett till betydande merarbete och mindre möjligheter för företagen att hitta praktiska lösningar för samarbete mellan mindre och medelstora företag. Monopol- och oligopolföretags möjligheter har inte påverkats. Gruppundantagen är godtyckli- ga och synnerligen begränsade. En mängd avtal täcks väl av flera olika grupp- undantag men faller inte i sin helhet in under något speciellt och kräver därför individuellt undantag. Detta leder bl.a. till kostnader för företagen.

Advokatfirman Vinge: Konkurrensverkets resurser bör i större utsträckning användas för samhällseko- nomiskt mer betydelsefullai ärenden. Tillämpningen av EG-rätten kan medföra att ett förfarande i princip alltid anses vara konkurrensbegränsande oaktat de svenska förhållandena kan vara andra, t.ex. informationsutbyte i branschorgani- sationer.

Gunnar Lindhs Advokatbyrå: Det konkurrensrättsliga systemet har stegvis kommit att få en inte oväsentlig inverkan på näringslivet. KL:s utformning med generalklausuler och grund- synen att KL skall tolkas mot bakgrund av den EG-rättsliga utvecklingen har

dock försvårat tillämpningen och medverkat till att KL:s praktiska genomföran- de i näringslivet blivit fördröjt.

Lagerlöf & Leman Advokatbyrå: KL har haft stor betydelse för att öka företagens medvetandenivå vad gäller betydelsen av konkurrens på marknaden. Lagen har dock skapat problem för företagen dels för att förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden träffar alltför många avtal, dels för att förutsägbarheten i Konkurrensverkets beslut fortfarande är låg, dels för att tröskeln för anmälningsplikt är alltför låg.

Onödigt många avtal träffas av förbudet i 6 & KL. Bland annat anses ett alltför stort antal avtal påverka konkurrensen på ett märkbart sätt. Det torde finnas utrymme för att i större omfattning inrymma avtal under det s.k. bagatellundantaget genom att höja tröskelvärdena i detta. En ytterligare omständighet som bidrar till att onödigt många avtal träffas av förbudet är att verket i sina analyser, i alltför stor utsträckning ser till avtalsbestämmelsemas typ i stället för till avtalsbestämmelsemas effekt. Utan att verket påvisat att det föreligger ett konkurrensbegränsande syfie med bestämmelsen i fråga eller att dess faktiska effekt är konkurrensbegränsande anser verket ofta att bestämmel- sen typiskt sett syftar till att begränsa konkurrensen. Detta leder till att avtal som inte påverkar konkurrensen på ett märkbart sätt ändå anses vara konkur- rensbegränsande och att företagen är tvungna att söka individuella undantag trots att avtalen i verkligheten inte har en konkurrensbegränsande effekt. Många gånger blir motiveringen till besluten alltför schabloniserade och inte till gagn för rättsutveckligen eller förutsägbarheten.

Även om det finns möjlighet att överklaga Konkurrensverkets beslut är det verkets praxis som kommer att vara avgörande eftersom det kan antas att de flesta företag inte utnyttjar möjligheten att överklaga. Också av denna anledning är det mycket viktigt att besluten är noggrant underbyggda.

Den omständigheten att alltför många avtal omfattas av förbudet i 6 & KL kan leda till att verkets resurser inte utnyttjas på bästa sätt och att dess möjlighet att ingripa mot avtal som på ett betydande sätt påverkar konkurrensen minskar. Även regeln om anmälningsskyldighet (37 5) tar stora resurser i anspråk utan att den tycks främja konkurrensen på nämnvärt sätt, eftersom endast få förvärv har någon betydelse ur konkurrenssynpunkt.

För att frigöra resurser hos Konkurrensverket och öka dess handlingsutrym- me bör förbudet i 6 & endast tillämpas på förfaranden som begränsar konkur- rensen. Vidare bör reglerna om anmälningsskyldighet avseende förvärv förändras.

Där det på ett tidigt stadium kan konstateras att ett avtal inte behöver förbjudas torde verket även kunna tillämpa 13 & KL, som i dag överhuvudtaget inte tillämpas i någon större utsträckning.

Mannheimer Swartling Advokatbyrå: Det är av flera skäl egentligen för tidigt att göra någon mer genomgripande utvärdering av KL.

Övergången från en på missbruksprincipen baserad konkurrenslagstiftning med få verkningsfulla sanktioner till den på förbudsprincipen baserade KL med dess mycket kännbara ekonomiska sanktionssystem, innebär givetvis en grund- läggande förändring av ”spelreglerna”för näringslivet. Detta torde i särskilt hög grad göra sig gällande i Sverige där, beroende på en rad olika faktorer, sam- arbete och samverkan mellan företag i stället för en fri och obunden konkurrens varit regel snarare än undantag. Det får därför antas att den attitydförändring som måste komma till stånd inom det svenska näringslivet för att de syften som ligger bakom KL skall få full genomslagskraft, kommer att ta flera år att genomföra. Erfarenheter från förhandlingar med företag i EG:s ursprungliga medlemsstater ger vid handen att kunskaperna om och anpassningen till EG:s konkurrensrättsliga regelverk fortfarande, mer än 30 år efter det att reglerna fick full effekt, är begränsad.

Det är på grund av såväl Konkurrensverkets höga arbetsbelastning som komplexiteteni EG:s rättspraxis knappast att förvåna sig över att verkets hittills fattade beslut inte, annat än såvitt avser ett fåtal typer av förfaranden, utvisar någon enhetlighet. Dessutom är svensk domstolspraxis ännu mycket begränsad. Mot ovanstående bakgrund är det svårt att framföra synpunkter på eventuella förändringar av KL annat än på det fåtal områden, där antingen lagstiftningen uppvisar uppenbara brister eller där Konkurrensverkets inställning och dom- stolarnas praxis är tillräckligt klar.

Konkurrensverket har under senare tid i såväl utredningar som i media utsatts för kritik för att verket inte skulle ha tillämpat KL tillräckligt strikt. För den som har mångårig praktisk erfarenhet av konkurrensrätt i allmänhet och tillämpningen av EG:s konkurrensregleri synnerhet, framstår denna kritik både som okunnig och orättvis. En jämförelse mellan utvecklingen av EG:s rättspraxis, storleken på inom EG utdömda viten och böter m.m. och motsva- rande förhållanden vid Konkurrensverkets tillämpning av KL visar motsatsen.

Ett av problemen med Konkurrensverkets tillämpning av KL kan i själva verket sägas vara att den utveckling mot en faktisk tillämpning av en miss- bruksprincip, som är klart skönjbar vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler, bl.a. såvitt avser vertikala konkurrensbegränsningar, men som mer sällan avspeglar sig i formella beslut på grund av kommissionens strävan att allt oftare avsluta handläggningen av ärenden med s.k. comfort letters, saknar motsvarig- het i verkets tillämpning av KL.

Nils Setterwalls Advokatbyrå: Erfarenheten av KL är god och lagen utgör ett viktigt instrument för en ökad konkurrens på marknaden. Bristen på detaljerade förarbeten orsakar vissa tillämpningsproblem.

Vilken kunskap om och inställning till KL och dess tillämpning finns bland företag och andra berörda ?

Statens Järnvägar: De inom företaget som arbetar med frågor som berörs av KL:s regler har i allmänhet en god kännedom om lagen och dess förbud, men anser att den är svår att tillämpa i praktiken. Vid kontakter med företag visar det sig att flertalet väl känner till lagen.

Efterlevnaden av lagen får anses god. Viljeinriktningen vid ett påpekande att ett avtalsvillkor kan vara konkurrensbegränsande är att omarbeta villkoret. Det framförs sällan eller aldrig att man hellre än att ändra vill ha kvar villkoret och ta den risk som är förknippad med den.

Vägverket:

Hos vissa befattningshavare finns i allmänhet en god kunskap om lagen. Men i stort är kunskaperna ofta bristfälliga, i synnerhet vad gäller lagen i dess helhet, vanligen uppmärksammas dock Konkurrensverkets vägledande beslut.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet: Kunskapen om KL:s existens förefaller vara god. Däremot verkar kunskapen om lagens tillämpning att vara mer begränsad.

Konkurrensverket: Konkurrensverket har årligen sedan 1993 låtit genomföra mätningar av attityder och kunskaper hos dels ett urval av verkets intressenter och dels parter och ombud. Sammanfattning av 1995 års resultat visar följande. Bland branschorga- nisationer, större företag, landsting, kommuner, affärsjurister och journalister är lagen välkänd. Omkring 95—100 procent av de tillfrågade i dessa grupper känner till lagens existens. Bland mindre företag kände 70 procent till lagens existens. Branschorganisationer, större företag och journalister har bäst kunskaper om lagens innebörd. De mindre företagen har sämst kunskap. I princip alla undersökta grupper har dålig kunskap om att lagen bygger på för- budsprincipen.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen har på olika sätt försökt sprida information om den nya konkur- renslagen . Tillvägagångssättet har varit att distribuera inforrnationsmaterial, muntligt informera näringsliv och offentliga förvaltningar, kontakta massmedia, deltaga i företagarmässor och utställningar samt besvara frågor från allmän- heten. Länsstyrelsens erfarenhet visar att intresset för information om den nya konkurrenslagen kan betecknas som blygsamt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen har haft få förfrågningar från allmänhet och näringsliv om KL.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har arrangerat ett antal inforrnationsmöten för främst företagare i länet. Dessutom har ett antal andra aktörer, t.ex. Kommunförbundet, bedrivit utbildning rörande KL, EU-regler m.m. inom sina respektive branscher. Sammantaget har företag, kommuner m.fl. haft ett stort utbud att välja mellan i utbildningssyfte.

Det allmänna intrycket är att företagen har en god kunskap om och förståelse för lagens regler. Även gemene man synes ha insett lagens möjlig- heter, vilket kunnat förstås genom de samtal rörande olika konkurrensfrågor som länsstyrelsen fått mottaga. Företagens inställning till lagen är det däremot svårare att uttala sig om.

Länsstyrelseni Gotlands län: Länsstyrelsens allmänna uppfattning är att företagens och allmänhetens intresse för konkurrensfrågor ökat de senaste åren. Huruvida detta är en effekt av den nya lagen eller av den ganska massiva information om konkurrensens betydelse som bl. a. gavs i samband med införandet av lagen kan inte avgöras.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen har inrättat en informell samrådsgrupp med deltagande av olika intressenter i syfte att sprida kunskap om KL samt utbyta information och erfarenheter kring konkurrensfrågor och offentlig upphandling. Emellertid är intresset för olika informationsaktiviteter kring KL dåligt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Generellt sett är kunskapen om KL dålig, detta gäller inte minst små och medelstora företag. Länsstyrelsen har gjort stora ansträngningar för att nå ut till så många berörda företag som möjligt när det gäller information om KL. Stora dominerande företag, som under lång tid bedrivit internationell handel, har i många fall redan konfronterats med EG:s konkurrensregler och har därför en annan medvetenhet i dessa frågor.

Beträffande småföretagen tycks deras intresse vara större för lagen om offentlig upphandling (LOU) än för KL. Anledningen kan möjligen vara att små företag genom bagatellregeln inte omfattas på samma sätt som stora dominerande företag när det gäller KL.

Länsstyrelseni Hallands län: Länsstyrelsen har svarat för extern information till näringsliv, organisationer och invånare genom olika informationsaktiviteter.

Det förefaller som om medvetenheten om konkurrensens betydelse ökat. Genom de kontakter som länsstyrelsen har med näringslivet och olika organisationer märks ett ökat intresse för att påtala förfaranden som kan tänkas

begränsa konkurrensen. Länsstyrelsen fungerar i de här fallen som en länk till Konkurrensverket. Näringsidkama kan ibland dock ha svårt att förstå varför ett beteende som påverkar deras verksamhet inte är intressant ur konkurrenshänse- ende. I denna fråga måste kanske både länsstyrelsen och Konkurrensverket bli bättre på att informera om lagens tillämpningsområde.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsens erfarenhet är att kunskapen om lagen är dålig. Inställningen bland många aktörer är att inte det egna företaget men väl andra bör efterleva KL.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Inledningsvis var kännedom och kunskap om KL dålig men är numera god, särskilt bland större företag. Länsstyrelsen har intrycket att företag i allmänhet accepterar och försöker efterleva KL.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Större företag har bättre kunskap om KL än mindre företag. Mindre företag upplever besvikelse över svårigheter att hävda sina intressen med stöd av KL.

Företagarnas riksförbund: Kunskapen om KL varierar hos medlemmarna. Mindre företag saknar oftast kunskap om lagens förarbeten och rättspraxis, en kunskap som krävs med hänsyn till lagens konstruktion med gränsvärden, marknadsandels- och omsätt- ningsgränser. Detta problem försvåras av att de svenska gruppundantagen skilj er sig från gruppundantagen i EG-rätten.

Grossistförbundet Svensk Handel: Kunskapen om KL bedöms vara mycket god bland medlemmarna.

Lantbrukarnas riksförbund: På företagsledningsnivå är kunskapen och medvetenheten om KL god.

Svenska Bankföreningen: Kunskapen i bankerna om KL är god.

Sveriges Industriförbund: Många upplever konkurrensrätten som snårig och svåröverskådlig. Hos företag med bolagsjurister torde kunskapen vara relativt god. Bland mindre företag är kunskapen om KL sannolikt mindre god.

Sveriges Köpmannaförbund: Kunskapen är god bland medlemmarna.

Dagab AB: Kunskapen inom bolaget får anses vara hög. Intrycket är att den är god hos andra företag.

Ica Handlarnas AB: Kunskapen om KL är god inom bolaget.

Kooperativa förbundet: På grund av KL:s tekniska uppbyggnad är den svår att sätta sig in i och tillämpa för personer som berörs av lagen i sin näringsverksamhet och i sitt arbete. Den ingående kunskap som skulle behövas för att tilllämpa lagen på rätt sätt och med beaktande av alla dess aspekter saknas i stor utsträckning. Detta innebär att lagens regler ibland missuppfattas, eftersom reglerna tolkas så schablonmässigt. T.ex. har leverantörer efter lagens ikraftträdande i många fall blivit negativt inställda till alla former av rabatter med hänvisning till att allt vad rabatter heter är förbjudet.

Posten AB: KL torde vara väl känd av dem som berörs.

Advokatfirman Delphi: Kunskap om KL finns huvudsakligen hos de större företagen. Inställningen är

vanligen positiv.

Advokatfirman Hägglund & Ramm-Ericson: Inledningsvis var kunskapen om KL mycket begränsad bland företag. Numera har i vart fall klientföretagen god kunskap. Vissa aktörer har emellertid näst intill obefintlig kunskap.

Advokatfirman Landahl: Medvetenheten om KL är mycket god medan kunskapen om innebörden är relativt god, i vart fall avseende konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning.

Advokatfirman Verum: Företag generellt har i allmänhet god kunskap om KL. Bland de företag som inte regelmässigt omfattas av gruppundantagsreglema är medvetenheten om lagen och viljan att eRerleva densamma mycket god. Bland denna grupp av företag tycks lagen, efter en viss tröghet i början beroende på reglernas innebörd, ha fått ett bra genomslag. Vid tillämpningen har företagens strävan varit att efterleva lagen vilket även medfört en väl fungerande tillämpning.

Advokatfirman Vinge:

De allra flesta företag och privatpersoner som man varit i kontakt med känner till KL och dess huvudsakliga innehåll. Däremot är kunskapen om förbudens räckvidd och innebörd begränsad.

Gunnar Lindhs Advokatbyrå: Det generella intrycket är att företagen betraktar KL som ett uttryck för de principer som bör råda på en fri marknad. Kunskapen om KL och regelsystemet har gradvis vuxit hos företagen. Företagens kunskaper är dock fortfarande begränsade, främst hos små och medelstora företag. Företagens inställning till KL och dess tillämpning är avhängig av förutsägbarheten av KL i givna situa- tioner och på vilket sätt företaget berörs av KL.

Lagerlöf & Leman Advokatbyrå: Allmänt sett är kunskapen om KL låg. Vidare är företagens inställning till KL ofta negativ då dessa har svårt att se några för företaget positiva effekter av KL utan bara får ökade kostnader.

Mannheimer Swartling Advokatbyrå: Inställningen till den väsentliga skärpningen av den svenska konkurrensrätten som införandet av KL innebar är generellt mycket positiv. Samtidigt är kunskapen om KL och dess tillämpning bland såväl företag som branschorgani- sationer och rådgivare till företag låg, utom möjligen såvitt avser anmälnings- skyldigheten vid företagsförvärv. Den ånnu så länge låga kunskapsnivån är knappast att förvåna sig över. Varken lagstiftningen eller dess förarbeten ger någon tydlig bild av hur lagen skall tillämpas i materiellt hänseende i konkreta fall. För att kunna göra en bedömning därav krävs mycket goda krmskaper i vägledande EG-rättslig praxis. Det är inte ens möjligt att på ett korrekt sätt dra nytta av existerande gruppundantagsförordningar utan tillgång till kompletteran- de material i forrn av rättspraxis och beslut och uttalanden av EG-komrnis- sionen. Även en erfaren affärsjurist utan ingående kunskaper i konkurrensrätt hamnar snabbt i svårigheter om denne exempelvis försöker utforma ett forsk- nings- och utvecklingsavtal eller ett licensavtal endast med hjälp av existerande gruppundantagsförordningar. Det skall därvid beaktas att eventuella misstag kan leda till mycket kännbara konsekvenser för berörda företag. Införandet av KL har därför lett till att konkurrensrätt i Sverige, liksom tidigare i övriga EU- medlemsstater, blivit ett utpräglat specialområde inom näringsrätten. Det är helt enkelt inte möjligt vare sig för företag eller allmänpraktiserande affärsjmister att hålla sig tillräckligt å jour med utvecklingen på det konkurrensrättsliga området för att kunna tillämpa KL på ett korrekt sätt. Likväl är det uppenbart att återkommande information om KL är en nödvändighet, om de övergripande syftena med lagstiftningen skall uppnås. Att enbart förlita sig till att publice- ring av enstaka fällande beslut skall få genomslagslqaft i näringslivet i dess helhet är inte möjligt, om målet är att åstadkomma en fri konkurrens i det svenska näringslivet inom loppet av några få år. Den lättförståeliga informa-

tionskampanj som genomfördes av Konkurrensverket vid lagens ikraftträdande förtjänar därför efterföljare med jämna mellanrum.

Nils Setterwalls Advokatbyrå: Hos företag utan juristkompetens är kunskapen relativt liten. Erfarenheten är dock att kunskapen om KL successivt ökar.

Rydin & Carlsten Advokatbyrå: Allmänkunskapen om KL är god men detaljkrmskapen dålig bland företagen.

Synpunkter på frågan vilken förutsägbarhet KL har ?

Statens Järnvägar: Lagen är svår att tillämpa i praktiken. Trots rättspraxis och litteratur i ämnet är det svårt att bedöma från fall till fall om ett samarbete eller en åtgärd är konkurrensbegränsande och, om så är fallet, om samarbetet skulle kunna vara föremål för ett undantag från förbudet. En orsak till detta är att det finns så många faktorer som skall bedömas och som är beroende av varandra. Som exempel kan nämnas den betydelse som bestämningen av den relevanta marknaden har i det enskilda fallet.

Vägverket: KL har förhållandevis god förutsägbarhet.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet:

Den bristande parallelliteten med de Europeiska gemenskapernas rättsordning (EG—rätten) ger upphov till svårbemästrade problem (i synnerhet beträffande märkbarhetskriterier). Härvidlag har självfallet också betydelse att EG—rättens regler syftar till att åstadkomma marknadsintegration. Något motsvarande syfte kan nationella konkurrensregler naturligen inte ha. Mot denna bakgrund ger KL:s nuvarande konstruktion utrymme för kritik.

Konkurrensverket: Generellt kan sägas att en konkurrenslagstiftning av förbudsmodell bör ha en högre grad av förutsägbarhet än en rnissbmkslagstiftning. I vilken utsträckning detta är fallet också i praktiken sammanhänger med en rad faktorer, bl.a. förekomsten av domstolspraxis och vägledande myndighetsbeslut. Enligt Konkurrensverkets mening är det av vikt att konkurrensregler, som skall vara vägledande för företagens agerande på marknaden, har en hög grad av förutsäg- barhet. Det är redan av resursskäl omöjligt att tänka sig en ordning där en myndighet i varje enskilt fall intervenerat för att försöka styra marknadens funktionssätt. I flertalet fall då företag vidtar dispositioner på marknaden måste det falla på den enskilde aktörens ansvar att agera på ett sätt som ligger i linje med konkurrenslagstiftningens bestämmelser. Konkurrensmyndighetens roll blir därvid i första hand att ge vägledning, och därmed ökad klarhet om reglernas faktiska innebörd. I den mån det framkommer att förfaranden strider mot förbudsbestämmelsema ankommer det på myndigheten att se till att överträdelsema upphör.

När en ny lagstiftning införs finns normalt ingen existerande rättspraxis som kan ge vägledning vid tolkningen av lagens bestämmelser. När det gäller KL har lagens utformning inneburit att vägledning har kunnat sökas i EG:s

rättspraxis och då särskilt i ärenden med tillämpning av Romfördragets artiklar 85 och 86. Detta har inneburit en betydande fördel när det gäller KL:s förutsägbarhet. Å andra sidan finns i vissa avseenden skillnader mellan KL:s bestämmelser och motsvarande EG-bestärnrnelser som kan ha medfört oklarhet. Härtill kommer att EG-reglema har ett vidare syfte. Det är också så att innebörden i vissa begrepp i KL, genom att EG—reglema har tjänat som fö- rebild, har fått en innebörd som kan avvika från den ”gängse” eller från begreppens innebörd i annan svensk lagstiftning. Sådana skillnader torde ännu inte fullt ut ha uppmärksammats av företagen och andra berörda.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förutsägbarheten vad gäller KL hämmas helt klart av det fåtal svenska rättsfall som kommit fram. Det kan också konstateras att motiveringarna i Konkurrens- verkets beslut ofta är knapphändiga och därför ger dålig vägledning.

Länsstyrelseni Värmlands län: KL ger ”alltför vida ramar” och lagens förutsägbarhet är därför mindre god.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: KL kan sägas ha en relativt stor förutsägbarhet genom att lagen utgör en ”blåkopia” av EG-reglema med dess omfattande rättspraxis. De svenska marknadsförhållandena med en stor offentlig sektor och hög företagskon- centration inom flera sektorer medför dock särskilda tillämpningsproblem.

Företagarnas riksorganisation:

KL:s förutsägbarhet är inte tillfredsställande. Det hänger samman med de tolkningssvårigheter som lagen erbjuder. Vissa begrepp i lagen är inte till- räckligt väl definierade, t.ex. är begreppet relevant marknad i många fall mycket svårt att bestämma.

Ett annat problem är att vissa svenska gruppundantag skiljer sig från gruppundantagen inom EU. Marknadsandelsgränsemai de aktuella svenska undantagen (exklusiva inköpsavtal och ensamåterförsäljaravtal) har ingen motsvarighet inom EU, vilket medför att de företag vars verksamhet berör samhandeln i vissa fall har en mindre sträng lagstiftning att rätta sig efter. Att bedöma huruvida samhandeln berörs eller ej kan innebära stora svårigheter, med rättsosäkerhet som följd.

Grossistförbundet Svensk Handel: Förutsägbarheten bedöms vara relativt god med hänsyn till att ledning finns att hämta i EG-rätten. Kring Konkurrensverkets tillämpning av KL råder dock stor osäkerhet.

Kooperativa institutet: Förutsägbarheten upplevs som mycket liten av företagen.

Lantbrukarnas riksförbund: I princip borde förutsägbarheten öka i takt med att allt fler ärenden avgörs av Konkurrensverket och domstolarna. Beträffande kooperativ samverkan är det dock svårt att finna någon större förutsägbarhet eftersom varje ärende värderas efter sina respektive förutsättningar. EG-domstolens domar inom området lantbruk/konkurrens måste få genomslag i verkets tillämpning. Oklarheten om joint ventures är också besvärande.

Svenska Bankföreningen: Det är svårt att bilda sig en uppfattning om praxis eftersom få fall har behandlats av Marknadsdomstolen. Konkurrensverkets och Stockholms tings- rätts bedömningar i centrala juridiska frågor har skilt sig. Svårförutsägbara omständigheter är t.ex. huruvida avtalskriteriet är uppfyllt eller om ett visst konkurrensbegränsande samarbete påverkar marlcnaden på ett märkbart sätt eller vad som utgör en ”nödvändig funktion” liksom definitionen av relevant marknad. Beträffande bedömningen av om ett företag har en dominerande ställning bör faktisk konkurrens från utländska aktörer tillmätas betydelse vid avgörande av relevant geografisk marknad. Svårigheter att bedöma om ett företag har en dominerande ställning föreligger rent allmänt vilket gör det svårt med förutsägbarheten.

Sveriges Försäkringsförbund:

Lagens förarbeten är till sin omfattning alltför begränsade för att förutsägbar- heten skall vara tillfredsställande. I stor utsträckning är man hänvisad till svåråtkomliga EG-rättsfall och ett fåtal svenska domstolsavgöranden. Särskilt med hänsyn till lagens sanktioner är förutsägbarhetens bristfällighet betänklig.

Sveriges Industriförbund: Frågan när EG-reglema är tillämpliga eller inte är ett problem. Förutsägbar- heten är genom kopplingen till EG—rätten samt gruppundantag och allmänna råd någorlunda godtagbar. Bristen på prejudikat från Marknadsdomstolen är dock ett problem. Bedömningar kräver ofta betydande insats av expertis.

Sveriges Köpmannaförbund:

KL är inte tillräckligt förutsägbar vilket medför rättsosäkerhet. Bl.a. föreligger svårighet att bestämma huruvida EG-rätten eller KL:s regler om gruppundantag skall tillämpas, att tolka bestämmelserna i gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln och att definiera relevant marknad. Gruppundantagen gäller för alltför kort tid.

Dagab AB: Otillräcklig praxis från Konkurrensverket och domstolar medför dålig förutsäg- barhet och vägledning (t.ex. beträffande relevant marknad).

Ica Handlarnas AB: Stor osäkerhet råder om hur KL, gruppundantaget för kedjor i detaljhandelnoch förordningsdirektiven skall tolkas, bl.a. beträffande begreppen inköpssamarbete och kedja. Konkurrensverkets otydlighet i avgöranden och ovilja att göra explicita tolkningar av gruppundantaget har också bidragit till osäkerheten liksom gruppundantagets korta giltighetstid.

Kooperativa förbundet: Mot bakgrund av att lagen är utformad på ett komplicerat sätt, är det svårt att ibland förutse konsekvenserna av en viss given situation. Det handlar många gånger om att göra bedömningar, där det kan vara omöjligt även för en jurist att veta om en situation strider mot lagen. Parterna i ett avtal har också svårt att inse konsekvenserna av ett villkor. Förbundets erfarenhet är att parter ibland är helt omedvetna om att vissa avtalssituationer är i strid med lagen.

Posten AB: KL ger ett stort utrymme för bedömningar samtidigt som det hittills av naturliga skäl har saknats svensk praxis. Detta leder till att KL enligt bolagets uppfattning har dålig förutsägbarhet. Ett exempel där bristen på förutsägbarhet är konkret, gäller bestämningen av marknaden. Vilka konkurrensrättsliga regler som är tillämpliga på ett företag beror bl.a. av hur marknaden definieras. Varken KL, förarbeten eller praxis ger tillräcklig vägledning på denna punkt. Bristen på förutsägbarhet är i detta avseende kännbar.

Telia AB: Lagens förbudsbestämmelseri 6 och 19 55 har karaktären av generalklausuler. Vilka förfaranden som närmare skall anses förbjudna framgår i viss mån av lagtexten i respektive bestämmelse och, genom hänvisningen i förarbetena, av EG-domstolens praxis. Lagstiftarens sätt att ge förbudsbestämmelsemai KL sitt innehåll gör att företagens bedömning av ett enskilt fall blir svår och därmed att förutsägbarheten blir mindre. I avvaktan på en utvecklad svensk praxis från högsta instans kommer förutsägbarheten att kvarstå på en låg nivå. Dessutom är de konkurrensrättsliga förhållandena ofta så komplicerade att en säker bedömning sällan kan göras på förhand. Bolaget vill även betona den osäkerhet som ligger i att bestämma vad som utgör den relevanta produktmarknaden.

Advokatfirman Delphi: Förutsägbarheten ökar genom förordningar om gruppundantag och Konkurrens- verkets allmänna råd.

Advokatfirman Hägglund & Ramm—Ericson: Det är inte ovanligt att det är svårt att bedöma om ett visst förfarande står i strid mot KL.

Advokatlirman Landahl: Förutsägbarheten får sägas vara låg på grund av att EG-rätten som är svår- tillgänglig, omfattande och i ständig utveckling utgör referenssystem. Praxis är inte heller heltäckande. Det är vidare svårt att finna ledning i praxis mot bakgnmd av skillnader i lagstiftningens syfte och storlek på marknaderna. Tankarna bakom och motiven för särskilda regler i KL och gruppundantagen är ofta svårtillgängliga. Det är vidare svårt att fastställa kriteriet ”märkbart

..

satt .

Advokatfirman Verum: KL har endast begränsad förutsägbarhet i fråga om konkurrensbegränsande avtal. Detta upplevs som ett problem vid avfattande av samarbetsavtal m.m., särskilt som initialt beslutsprocessen inom företaget försenas till följd av osäkerheten och därefter en eventuell handläggning hos Konkurrensverket ytter- ligare fördröjer förverkligandet av företagens samarbete.

Advokatfirman Vinge: Förutsägbarheten får fortfarande anses vara relativt låg. Redan utformningen av bestämmelsemai 6, 8 respektive 19 55 medför vissa begränsningar härvidlag. Vidare har Konkurrensverkets slutsatser inte nämnvärt bidragit till klargörande. Förutsägbarheten ökar något genom att verket i stor utsträckning följer EG- praxis, men eftersom förhållandena inom EU i många fall väsentligen skiljer sig från svenska förhållanden kan dock i bland denna följsamhet snarast skapa motsättningar. Orsaken till den begränsade förutsägbarheten är sannolikt också en viss ovana vid den typ av bedömning som förbudsprincipen innebär.

Gunnar Lindhs Advokatbyrå:

Genom den utformning som KL erhöll och inte minst genom de olika hänvisningar som skett till att enskilda regler i lagen skall tillämpas och tolkas utifrån motsvarande rättsregler som utbildats inom EG:s konkurrensrätt, var förutsägbarheten inledningsvis klart begränsad. Genom i första hand de olika avgöranden som Konkurrensverket meddelat kan givetvis förutsägbarheten sägas i viss mån ha ökat, men även snart tre år efter lagens ikraftträdande måste nog påstås att förutsägbarheten är begränsad. Ett skäl härför är att praxis på området ännu inte nått den stadga som skulle krävas för att KL:s effekter skulle vara rimligt förutsägbara i de vanligt förekommande situationerna då inte gruppundantag är tillämpliga eller tidigare praxis enbart är delvis tillämplig. En annan anledning därtill får säkerligen anses vara utformningen av förarbetena till KL.

Lagerlöf & Leman Advokatbyrå: Utan att göra någon närmare analys av avtalet ifråga, anser Konkurrensverket i många fall att avtal som begränsar en parts frihet att fatta egna beslut är konkurrensbegränsande på ett märkbart sätt. Konkurrensverket ser också i allt- för stor utsträckning till avtalsbestämmelsers typ i stället för till dess effekt.

Detta leder sammantaget till att det i normalfallet är enkelt att förutsäga om ett avtal strider mot 6 5 eller inte.

Det är dock svårare att förutsäga huruvida ett avtal som är konkurrensbe- gränsande har förutsättningar för att erhålla undantag. Detta torde till stor del bero på att verket vid sitt ställningstagande inte tillräckligt ingående analyserat varför verket anser ett visst förfarande kvalificerat för undantag och inte heller tillräckligtutförligt redovisar skälen för sina ställningstaganden. Konkurrensver— ket torde kunna öka lagens förutsägbarhet i denna del, genom att vara utförligare i sina motiveringar. Det är också lämpligt om verket i större utsträckning hänvisar till de olika gruppundantagen och vad som gäller enligt dessa. Om verket i dess beslut skulle göra en jämförelse mellan bestämmelser i de anmälda avtalen och vad som är föreskrivet i de olika gruppundantagen, skulle detta öka företagens möjlighet att på egen hand ta ställning till huruvida ett avtal omfattas av ett gruppundantag eller inte och om avtalet ifråga har utsikter att erhålla individuellt undantag.

Mannheimer Swartling Advokatbyrå:

För den som är insatt i konkurrensrätten i allmänhet och EG:s och Konkurrens- verkets rättspraxis i synnerhet, är lagens förutsägbarhet god eller i vart fall väsentligt bättre än dess föregångare. Problemet i sammanhanget är att tolk- ningen av lagen kräver specialistkompetens. För den som saknar tillgång till sådan är förutsägbarheten obefintlig.

Nils Setterwalls Advokatbyrå: En konkurrensrättslig bedömning är i många fall utomordentligt svår att göra, i synnerhet beträffande relevant marknad.

Rydin & Carlsten Advokatbyrå: KL är inte särskilt förutsägbar och är följaktligen inte alldeles lätt att tillämpa i praktiken. Detta beror sannolikt på att tillämpliga kriterier med viss nöd- vändighet är grumliga och svåröverskådliga. Många av lagens bestämmelser bygger på bestämning av marknadsandelar, som även för berörda företag kan vara svåra att uppskatta, särskilt när det gäller avgränsningen av relevant marknad.

Har KL och dess tillämpning lett till några förändringar för företag och konsumenter ?

Statens Järnvägar: KL har bl.a. medfört att företagen genom kortare avtalstider och avskaffande av trohetsrabatter och liknande inte binder upp kunderna eller varandra på samma sätt som tidigare, vilket innebär en ökad möjlighet till konkurrens och flexibilitet.

Konsumenterna bör redan nu ha erhållit en del fördelar genom den ökade konkurrensen, framför allt i form av prissänkningar.

Vägverket: KL har medfört en restriktivare hållning till konsortiesamarbete inom byggsektorn.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet: KL förefaller ha inneburit en väsentligt ökad byråkrati för företagen, vilket synes ha drabbat de små och medelstora företagen oproportionerligt hårt.

Konkurrensverket: Konkurrensverket har inte försökt mäta den eventuella förändringen av konkurrenstrycket i den svenska ekonomin till följd av KL:s existens och tillämpning. Det är uppenbart att sådana mätningar skulle vara förenade med både svårigheter och stor osäkerhet. Något etablerat mått på konkurrenstrycket i en ekonomi finns inte, såvitt verket kan bedöma, och även om så vore fallet skulle möjligheterna att fastställa kausalsamband mellan å ena sidan en given förändring i konkurrenstrycket, å andra sidan KL-tillämpningen, vara närmast obefintliga. Det är rimligt att anta att den viktigaste effekten av KL ligger i att marknadens aktörer självmant ser till att inte överträda förbudsbestämmelsema förutom de åtgärder som vidtas till följd av avgjorda ärenden.

Som en kvalitativ bedömning är det däremot Konkurrensverkets uppfattning att väsentliga förändringar i marknaders funktionssätt, i riktning mot en mer effektivt fungerande konkurrens, redan under KL:s första år har kommit till stånd på flera viktiga områden. I vissa fall har detta skett genom att ansökning- ar/anmälningar har resulterat i beslut om avslag från verkets sida och att överträdelsema av 6 eller 19 & därefter upphört. I andra fall har parterna modifierat avtal eller förfaranden under handläggningen av ärendet, varefter verket har kunnat fatta beslut om undantag eller icke-ingripandebesked.

Den viktigaste effekten av KL torde, som nämnts, dock vara lagens preventiva funktion som tillsammans med Konkurrensverkets informationsverk- samhet stimulerar ett mer konkurrensinriktat förhållningssätt från näringslivets sida.

En effektivt fungerande konkurrens leder till en effektiv resursallokering i samhället, intern effektivitet hos de ekonomiska aktörerna, ett tryck att föra vidare effektivitetsvinster i produktions- och distributionskedjan samt ett förändringstryck som befrämj ar tillväxt och innovationer. Dessa vinster kommer till uttryck i den samlade samhällsekonomin och gynnar därmed ytterst och på sikt konsumenterna. Det innebär i sin tur att det normalt är svårt eller omöjligt att härleda kortsiktiga och direkta effekter för konsumenterna av att exempelvis ett visst konkurrensbegränsande förfarande upphör.

Konsumentverket: KL ger förutsättning för ökad konkurrens mellan företag. Konsumentverket har inte erfarit att någon ökad konkurrens märkts nämnvärt i konsumentledet. Problem har i stället uppkommit för konsumenter som vill uppföra nya bostäder genom entreprenad. KL har medfört att ett tidigare konsortiesamarbete att förmedla småhusgaranti förhindrats, vilket troligen leder till att endast ett försäkringsbolag kommer att meddela motsvarande försäkring med väsentligt högre premier för konsumenter som följd.

Länsstyrelseni Uppsala län: Företagens anpassning till den nya konkurrenslagen i länet har fungerat bra. De större företagen som arbetar på Europamarknaden har sedan långt tillbaka redan anpassat sig till de nya reglerna. Många små och medelstora företag i länet har vidare omfattats av bagatellregeln.

Länsstyrelseni Malmöhus län: Huruvida konsumenterna fått några förändringar genom KL:s införande är svårt att påvisa. Konsumentprisema har enligt länsstyrelsens bedömning knappast påverkats i gynnsam riktning av KL, vilket även SCB:s undersökningar på dagligvaruområdet visat.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Kopplingen mellan offentlig upphandling och konkurrens inom främst dagligvarusektom har lett till märkbar förändring i småkommuner. Inom vissa företag har sanering skett.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Den uppmärksamhet som konkurrensfrågor givits i såväl massmedia som i andra sammanhang har inneburit en ökad medvetenhet hos såväl företag som konsumenter, och att företagen upphört med en del lagstridiga beteenden. Detta bör på sikt leda till ett mer effektivt utnyttjande av resurser.

Företagarnas riksorganisation:

Vissa branscherhar ändrat interna samarbetsformer. Gemensamma inköpsrutiner och prisrekommendationer har upphört. Gruppundantagens utformning har i något fall lett till att företag ändrat inriktning, bl.a. har undantaget för frivilliga