Ds 2018:41

En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning, Ds 2018:41

3

Innehåll

1 Lagtext ..................................................................... 17

2 Behovet av nationella åtgärder .................................. 133

3 Den gällande kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 ..... 137

4 Gällande nationell rätt ............................................. 141

4.1 Livsmedel ............................................................................... 141 4.1.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering ............................................................. 142 4.2 Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön ............................................................... 147 4.2.1 Allmänt ................................................................... 147 4.2.2 Nuvarande tillsynssystem och dess finansiering ............................................................. 148 4.3 Foder och animaliska biprodukter ....................................... 150 4.3.1 Allmänt ................................................................... 150 4.3.2 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering ............................................................. 150 4.4 Djurhälsa................................................................................ 155 4.4.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering ............................................................. 156 4.5 Djurskydd .............................................................................. 158

4

4.5.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering ............................................................ 159

4.6 Växtskyddsmedel .................................................................. 162 4.6.1 Nuvarande tillsynssystem och dess finansiering ............................................................ 163 4.7 Ekologisk produktion .......................................................... 165 4.7.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering ............................................................ 167 4.8 Skyddade beteckningar ......................................................... 169 4.8.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering ............................................................ 170

5 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 ............. 173

5.1 Inledning ............................................................................... 173 5.2 Syfte, tillämpningsområde och definitioner ....................... 174 5.3 Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i medlemsstaterna ................................................................... 175 5.4 Referenslaboratorier och referenscentrum ......................... 186 5.5 Administrativt stöd och samarbete ..................................... 186 5.6 Planering och rapportering .................................................. 187 5.7 Unionens verksamhet........................................................... 187 5.8 Verkställighetsåtgärder ......................................................... 189 5.9 Förfarandebestämmelser m.m. ............................................ 190

6 Allmänna överväganden ............................................ 191

6.1 Utgångspunkter .................................................................... 191 6.2 Den nya kontrollförordningens tillämpningsområde ............ 192 6.3 Ord och uttryck .................................................................... 197 6.4 Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet .................................................. 201

5

6.5 Bestämmelser om överklagande av beslut som fattats av organ och fysiska personer ................................................... 204 6.6 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras ..... 207 6.7 Hjälp av Polismyndigheten .................................................. 209 6.8 Tystnadsplikt ......................................................................... 210 6.9 Anonyma inköp .................................................................... 214 6.10 Rapportering av överträdelser .............................................. 218 6.10.1 Visselblåsarsystem ................................................. 218 6.10.2 Hur anmälningar ska omhändertas av behöriga

myndigheter ........................................................... 221

6.10.3 Skydd mot repressalier för den som rapporterar ............................................................. 222 6.10.4 Skydd för behandling av personuppgifter ............ 224

6.11 Kommunal samverkan .......................................................... 226 6.12 Råd och information till enskilda ......................................... 227 6.13 Sanktioner .............................................................................. 228 6.14 EU-förordningar och EU-bestämmelser ............................ 230

7 Ändringar i epizootilagen .......................................... 233

7.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 233 7.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet............................................................................. 235 7.3 Föreskrifter om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet samt om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information ............................... 236 7.4 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet ..................................... 240 7.5 Rätt till upplysningar och tillträde ....................................... 241 7.6 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 245 7.7 Tystnadsplikt ......................................................................... 246

6

7.8 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer .................................................................... 247 7.9 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras .... 248

8 Ändringar i zoonoslagen ............................................ 251

8.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 251 8.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet ............................................................................ 252 8.3 Föreskrifter om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet samt om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information ............................... 254 8.4 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet .................................... 258 8.5 Rätt till upplysningar och tillträde ...................................... 259 8.6 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 263 8.7 Tystnadsplikt ........................................................................ 264 8.8 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer .................................................................... 265 8.9 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras .... 267

9 Ändringar i livsmedelslagen ...................................... 269

9.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 269 9.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet ............................................................................ 271 9.3 Överflyttning av annan offentlig verksamhet ..................... 272 9.4 Förelägganden riktade till kommuner och tvångsvis överflyttning av annan offentlig verksamhet ...................... 273 9.5 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet ...................... 275 9.6 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet .................................... 277 9.7 Föreskrifter om krav på egenkontroll ................................. 279 9.8 Rätt till upplysningar och tillträde ...................................... 280

7

9.9 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 282 9.10 Finansiering ........................................................................... 284 9.11 Tystnadsplikt ......................................................................... 290 9.12 Anonyma inköp .................................................................... 290 9.13 Rapporteringssystem för överträdelser ............................... 292 9.14 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer ..................................................................... 293 9.15 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras ..... 294

10.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 297 10.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet............................................................................. 299 10.3 Överflyttning av annan offentlig verksamhet ..................... 300 10.4 Förelägganden riktade till kommuner och tvångsvis överflyttning av annan offentlig verksamhet ...................... 302 10.5 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet ...................... 303 10.6 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet ........................................... 305 10.7 Föreskrifter om krav på egenkontroll ................................. 307 10.8 Rätt till upplysningar och tillträde ....................................... 308 10.9 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 310 10.10 Finansiering ........................................................................... 311 10.11 Tystnadsplikt ......................................................................... 313 10.12 Anonyma inköp .................................................................... 314 10.13 Rapporteringssystem för överträdelser ............................... 315 10.14 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer ..................................................................... 316

8

10.15 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras .... 318

Ändringar i lagen om provtagning på djur, m.m. ........... 31911.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 319 11.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig

verksamhet ............................................................................ 321

11.3 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet ...................... 322 11.4 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet .................................... 324 11.5 Rätt till upplysningar och tillträde ...................................... 325 11.6 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 329 11.7 Finansiering........................................................................... 330 11.8 Tystnadsplikt ........................................................................ 332 11.9 Rapporteringssystem för överträdelser ............................... 333 11.10 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer .................................................................... 334 11.11 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras .... 335

Ändringar i lagen om kontroll av husdjur, m.m. ........... 33712.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 337 12.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig

verksamhet ............................................................................ 339

12.3 Föreskrifter om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet samt om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information .................................... 340 12.4 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet .................................... 343 12.5 Rätt till upplysningar och tillträde ...................................... 344 12.6 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 347 12.7 Finansiering........................................................................... 348 12.8 Tystnadsplikt ........................................................................ 349

9

12.9 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer ..................................................................... 350 12.10 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras ..... 352

13.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 355 13.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet............................................................................. 357 13.3 Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till enskilda organ och fysiska personer ..................................................................... 359 13.4 Förelägganden riktade till kommuner ................................. 361 13.5 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet ...................... 361 13.6 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet ..................................... 363 13.7 Rätt till upplysningar och tillträde ....................................... 365 13.8 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 366 13.9 Finansiering ........................................................................... 368 13.10 Tystnadsplikt ......................................................................... 370 13.11 Rapporteringssystem för överträdelser ............................... 371 13.12 Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer ..................................................................... 372 13.13 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras ..... 374

Ändringar i lagen om kontroll av ekologisk produktion . 37514.1 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 375 14.2 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig

verksamhet............................................................................. 377

14.3 Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till enskilda kontrollorgan...... 378

10

14.4 Förelägganden riktade till kommuner ................................. 381 14.5 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet ...................... 382 14.6 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet .................................... 383 14.7 Rätt till upplysningar och tillträde ...................................... 385 14.8 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 386 14.9 Finansiering........................................................................... 388 14.10 Tystnadsplikt ........................................................................ 390 14.11 Rapporteringssystem för överträdelser ............................... 391 14.12 Vem som får överklaga ett beslut av ett kontrollorgan ...... 392

Ändringar i djurskyddslagen ...................................... 39515.1 Den nya djurskyddslagen ..................................................... 395 15.2 Ord och uttryck i lagen ........................................................ 395 15.3 Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig

verksamhet ............................................................................ 397

15.4 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet ...................... 398 15.5 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet .................................... 400 15.6 Föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ..................................................... 402 15.7 Återkallelse av kompetensbevis ........................................... 403 15.8 Rätt till upplysningar och tillträde ...................................... 405 15.9 Skyldighet att lämna hjälp .................................................... 407 15.10 Finansiering........................................................................... 408 15.11 Tystnadsplikt ........................................................................ 410 15.12 Överklagande ........................................................................ 411 15.13 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras .... 413

11

16.1 Behov av ändringar i miljöbalken ......................................... 415 16.2 EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och den nya kontrollförordningen ....... 418 16.3 Ord och uttryck i miljöbalken ............................................. 419 16.4 Behöriga myndigheter och tillämpningsföreskrifter om offentlig kontroll ................................................................... 421 16.5 Samordning mellan behöriga myndigheter.......................... 423 16.6 Förelägganden och förbud, vite och verkställighet ................ 425 16.7 Tystnadsplikt ......................................................................... 430 16.8 Offentlig kontroll och verksamhetsutövarens egenkontroll .......................................................................... 431 16.9 Anonyma inköp som ett verktyg i kontrollen .................... 432 16.10 Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ och fysiska personer ................................................................................. 435 16.11 Rapporteringssystem för överträdelser ............................... 436 16.12 Avgifter .................................................................................. 437 16.13 Rätt till tillträde ..................................................................... 438 16.14 Sanktioner .............................................................................. 440 16.15 Överklagande ........................................................................ 443 16.16 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras ..... 445

Konsekvenser .......................................................... 45119.1 Förslagen ............................................................................... 451 19.2 Vilka berörs av förslagen? ..................................................... 451 19.3 Sociala och miljömässiga konsekvenser ............................... 452

12

19.4 Påverkan på konkurrensförhållanden .................................. 452 19.5 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen ............... 452 19.6 Konsekvenser för enskilda aktörer ...................................... 453 19.6.1 Föreskrifter om uppgiftsskyldighet ..................... 453 19.6.2 Föreskrifter om krav på egenkontroll .................. 453 19.6.3 Skyldighet att lämna hjälp .................................... 454 19.6.4 Avgiftsbemyndiganden ......................................... 455 19.7 Konsekvenser för domstolar ................................................ 456 19.8 Konsekvenser för kontrollmyndigheter och kontrollorgan ........................................................................ 457 19.8.1 Annan offentlig verksamhet ................................. 457 19.8.2 Överflyttning av offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet efter överenskommelse ..... 457

19.8.3 Föreläggande riktade till kommuner och tvångsvis överflyttning.......................................... 458 19.8.4 Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till enskilda organ och fysiska personer .................... 459 19.8.5 Föreskrifter om annan offentlig verksamhet och om skyldighet att lämna information till den samordnande kontrollmyndigheten .............. 460 19.8.6 Rätt till upplysningar och tillträde ....................... 461 19.8.7 Föreskrifter om tillämpningen av bestämmelser i den nya kontrollförordningen på andra djurhållare ............................................... 461 19.8.8 Återkallelse av kompetensbevis ........................... 462 19.8.9 Tystnadsplikt ......................................................... 462 19.8.10 Anonyma inköp..................................................... 463 19.8.11 Rapporteringssystem för överträdelser ............... 463 19.8.12 Avgiftsbemyndiganden ......................................... 464

Författningskommentar ............................................ 46520.1 Förslaget till lag om ändring i epizootilagen (1999:657) ... 465 20.2 Förslaget till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658) ..... 475

13

20.3 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804).............................................................................. 483 20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter ........................................ 499 20.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. .................................................... 510 20.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. ..................................................... 521 20.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ....................................... 531 20.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion ........................................ 542 20.9 Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)............................................................................ 550 20.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken .......................... 560

Bilaga Europaparlamentets och rådets förordning

(EU)2017/625 …………………………………………571

14

Sammanfattning

I promemorian föreslås ändringar som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), här kallad den nya kontrollförordningen.

Den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid offentlig kontroll som utförs för att säkerställa att unionslagstiftningen inom en rad olika sakområden följs, oavsett om de närmare tillämpningsbestämmelserna har fastställts på unionsnivå eller i medlemsstaternas nationella lagstiftning. De berörda sakområdena är livsmedel och livsmedelssäkerhet, inklusive bestämmelser om tillverkning och användning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, foder och fodersäkerhet, djurhälsokrav, animaliska biprodukter, djurskyddskrav, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel,

15

ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter.

Kontrollförordningen reglerar hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras, finansieras och genomföras. Vissa bestämmelser i förordningen gäller även för annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll. Förordningen ska i huvudsak börja tillämpas från och med den 14 december 2019.

I promemorian föreslås ändringar i epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658), livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m., lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen (2018:1192) och miljöbalken.

Ändringarna innebär i huvudsak följande. Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska används i berörda lagar. I miljöbalken används dessa uttryck parallellt med uttrycket tillsyn. Vissa bestämmelser om tillsyn i miljöbalken ska även gälla för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det tydliggörs att de myndigheter som ansvarar för att utföra offentlig kontroll även ska utföra annan offentlig verksamhet.

Bestämmelser om rätt för den som utför offentlig kontroll att få tillträde till områden och lokaler m.m. samt åtkomst till upplysningar och handlingar vid kontrollen samt om aktörernas skyldighet att lämna hjälp, utvidgas till att gälla även den som utför annan offentlig verksamhet.

De bemyndiganden som finns i de olika lagarna om offentlig kontroll utvidgas till att även omfatta annan offentlig verksamhet. Det gäller även bemyndiganden om rätt att meddela föreskrifter om avgifter.

Nya bemyndiganden införs som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet.

Vidare införs bestämmelser om tystnadsplikt för dem som utövar offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. Därutöver ges myndigheter som utövar offentlig kontroll i vissa fall rätt att köpa in

16

produkter utan att identifiera sig, i syfte att kontrollera att produkterna uppfyller gällande krav (s.k. mystery shopping). Det införs även en skyldighet för kontrollmyndigheterna att ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.

Bestämmelser införs även om överklagande av beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter och av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter

När det gäller skyddsåtgärder mot växtskadegörare antog Europaparlamentet och rådet den 26 oktober 2016 förordning (EU) 2016/2031 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (växtskyddsförordningen). Växtskyddsförordningen trädde i kraft den 13 december 2016 och ska i allt väsentligt tillämpas från den 14 december 2019.

Växtskyddsförordningen och den nya kontrollförordningen ersätter ett antal direktiv på området, främst rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen. Detta innebär att materiella bestämmelser och bestämmelser om offentlig kontroll när det gäller skyddsåtgärder mot växtskadegörare kommer att finnas i direkt tillämpliga EU-förordningar och inte som nu i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Det krävs därför en fullständig översyn av växtskyddslagen (1972:318). En sådan översyn pågår för närvarande inom Regeringskansliet. I den här promemorian lämnas därför inte några förslag i det avseendet.

Förslagen till lagändringar föreslås träda i kraft den 14 december 2019.

17

1 Lagtext

1.1 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)

Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1999:657)

1

dels att rubriken närmast före 11 a § ska utgå,

dels att 1 a, 11, 11 a, 12

–13 a, 15–18, 20, 21 och 22 §§ och

rubrikerna närmast före 1 a, 11 och 12 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 b, 11 b–11 d och

21 b §§, och närmast före 1 b, 11 b,11 c och 11 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

EG-bestämmelser som

kompletteras av lagen

EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen

1 a §

2

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar

(EG-bestämmelser) som faller

inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till

känna vilka grundförordningar

som avses.

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar

(EU-bestämmelser) som faller

inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.

1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 11 a § 2006:810. 2 Senaste lydelse 2006:810.

Lagtext

2018:41

18

I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av

EG-bestämmelserna.

I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars Tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera

EU-bestämmelserna.

Ord och uttryck

1 b §

Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter betyder i denna lag samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr

Lagtext

19

652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/ EEG, 90/425/EEG, 91/496/ EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

11 §

4

Offentlig kontroll av efterlev-

naden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna ut-

övas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad

regeringen bestämmer

Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna.

3 Senaste lydelse 2006:810. 4 Senaste lydelse 2006:810.

Lagtext

2018:41

20

Om inte något annat följer av denna lag utför kontrollmyndigheterna även annan offentlig verksamhet.

11 a §

5

Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser

som

kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna.

Förvaltningslagens tillämpning

11 b §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv,

5 Senaste lydelse 2006:810.

Lagtext

21

– 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

11 c §

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Lagtext

2018:41

22

Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

11 d §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,

2. hur annan offentlig verksamhet, utöver sådan verksamhet som i övrigt utförs enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska bedrivas, och

3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.

12 §

6

En kontrollmyndighet och ett

kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den

utsträckning som behövs för

kontrollen rätt att

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den ut-

sträckning det behövs för den

offentliga kontrollen rätt att

1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och

6 Senaste lydelse 2006:810.

Lagtext

23

2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.

Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åt-

gärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG- bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Det som sägs i första stycket gäller också den som

utför annan offentlig verksamhet.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s

institutioner och för inspektörer

och experter som utsetts av

institutionerna.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europe-

iska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspek-

törer och experter som utsetts av dessa institutioner i den ut-

sträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Rätten gäller även i den utsträckning det behövs för att kontrollera att bestämmelserna i Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsme-

delskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr

Lagtext

2018:41

24

396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128 /EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG följs.

Bestämmelserna i första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

Skyldighet att lämna hjälp

12 a §

8

Den som är föremål för

offentlig kontroll eller andra åt-

gärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den

hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna

genomföras.

Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för

offentlig kontroll eller annan

offentlig verksamhet att lämna den

hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna

utföras, finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.

7 Senaste lydelse 2006:810. 8 Senaste lydelse 2006:810.

Lagtext

25

13 §

9

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna skall följas.

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna ska följas.

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

13 a §

10

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

15 §11

Staten skall ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av

Staten ska ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut

9 Senaste lydelse 2006:810. 10 Senaste lydelse 2006:810. 11 Senaste lydelse 2007:361.

Lagtext

2018:41

26

beslut som har meddelats med stöd av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen drabbas av

som har meddelats med stöd av de

EU-bestämmelser

som

kompletteras av lagen, drabbas av

1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkning av vaccination eller av annan behandling,

2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,

3. produktionsbortfall,

4. annan inkomstförlust än som avses i 3. Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersättning.

Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott eller vid misstanke om utbrott av sådana särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter meddelade av regeringen.

16 §12

Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen.

Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen, eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen.

17 §13

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att

Regeringen eller den myndighet som regeringen

12 Senaste lydelse 2007:361. 13 Senaste lydelse 2007:361.

Lagtext

27

bestämmer får meddela

föreskrifter om att

1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen

meddelade föreskrifter eller enligt de EG-bestämmelser

som

kompletteras av lagen,

2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som skall ersättas,

1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller enligt föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen eller

enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen,

2. det till grund för

ersättningen för en sådan förlust

eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 ska läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som ska ersättas,

3. ersättning enligt 15 § får lämnas enligt viss angiven schablon.

18 §14

Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.

Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.

Den som har ställt lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.

20 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en

föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §, 2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot föreskrift

eller beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §,

14 Senaste lydelse 2007:361.

Lagtext

2018:41

28

3. bryter mot sådana bestämmelser om hantering av

specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel, som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 13 § döms inte till

ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av

föreläggandet eller förbudet.

Det ska inte dömas till ansvar

enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande

om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

21 §

15

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.

Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

21 b §

Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan

15 Senaste lydelse 2009:1257.

Lagtext

29

offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

22 §16

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

16 Senaste lydelse 2006:810.

30

1.2 Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)

Härigenom föreskrivs i fråga om zoonoslagen (1999:658)

1

dels att rubriken närmast före 8 a § ska utgå,

dels att 1 a, 8, 8 a, 9–10 a och 12 a–14 §§ och rubrikerna närmast

före 1 a, 8 och 9 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 b, 8 b–8 d och

13 a §§, och närmast före 1 b, 8 b, 8 c och 8 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

EG-bestämmelser som

kompletteras av lagen

EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen

1 a §

2

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till

känna vilka grundförordningar

som avses.

I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.

I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

1 Senaste lydelse av rubriken närmaste före 8 a § 2006:811. 2 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

31

får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av

EG-bestämmelserna.

får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera

EU-bestämmelserna.

Ord och uttryck

1 b §

Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter betyder i denna lag samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/ EG, 2007/43/EG, 2008/119/ EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004,

Lagtext

2018:41

32

rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll

3

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

8 §

4

Offentlig kontroll av efter-

levnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jord-

bruksverket och länsstyrelsen i

enlighet med vad regeringen bestämmer.

Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och läns-

styrelserna.

Offentlig kontroll av efter-

levnaden av beslut i enskilda fall

enligt 4 eller 5 § får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.

Offentlig kontroll av att

beslut i det enskilda fallet enligt 4

eller 5 § följs får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.

Om inte något annat följer av denna lag utför kontrollmyndigheterna även annan offentlig verksamhet.

3 Senaste lydelse 2006:811. 4 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

33

8 a §

5

Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, enligt de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och enligt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestäm-

melserna.

Förvaltningslagens tillämpning

8 b §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,

5 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

2018:41

34

– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

8 c §

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

8 d §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

Lagtext

35

1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,

2. hur annan offentlig verksamhet, utöver sådan verksamhet som i övrigt utförs enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska bedrivas, och

3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.

9 §

6

En kontrollmyndighet och ett

kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den

utsträckning som behövs för

kontrollen rätt att

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den ut-

sträckning det behövs för den

offentliga

kontrollen rätt att

1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och

2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.

Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åt-

gärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Det som sägs i första stycket gäller också den som utför an-

nan offentlig verksamhet.

6 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

2018:41

36

Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s

institutioner och för inspek-

törer och experter som utsetts av institutionerna.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska

kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspektörer

och experter som utsetts av

dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Rätten gäller även i den utsträckning det behövs för att kontrollera att bestämmelserna i Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/ EEG och 2009/470/EG följs.

Bestämmelserna i första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och

Lagtext

37

inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

7

Skyldighet att lämna hjälp

9 a §

8

Den som är föremål för

offentlig kontroll eller åtgärder

enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som be-

hövs för att kontrollen eller åt-

gärderna skall kunna genomföras.

Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för

offentlig kontroll eller annan

offentlig verksamhet att lämna

den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artiklarna

15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.

10 §9

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna skall följas.

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna ska följas.

7 Senaste lydelse 2006:811. 8 Senaste lydelse 2006:811. 9 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

2018:41

38

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

10 a §10

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser, som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

12 a §11

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.

I ringa fall ska inte dömas till ansvar.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 10 § döms inte till ansvar enligt första stycket för en gärning

som omfattas av föreläggandet

eller förbudet.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning

som omfattas av ett föreläggande

om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

10 Senaste lydelse 2006:811. 11 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

39

13 §

Beslut av en enskild veterinär får överklagas hos Jordbruksverket.

Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 a §

Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

Lagtext

2018:41

40

14 §

12

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

12 Senaste lydelse 2006:811.

Lagtext

41

1.3 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (2006:804)

dels att rubriken närmast före 12 § ska utgå,

dels att 2, 5, 7, 8, 10–13, 15–19, 20, 21, 24, 26, 28 och 32 §§ och

rubrikerna närmast före 5, 11, 15, 19, 21–23 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 13 a, 14, 19 a, 23 a, 23

b och 32 a §§, och närmast före 2, 13 a, 14, 19 a, 23 a och 23 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ord och uttryck

2 §

Begreppen livsmedel, stadier i

produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, primärproduktion, utsläppande på marknaden och livsmedelsföretagare

har i denna lag samma betydelse

som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.

Begreppet anläggning har samma betydelse som i Europa-

I denna lag betyder

1. uttrycken

- livsmedel, - stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan,

- primärproduktion, - utsläppande på marknaden och,

livsmedelsföretagare samma

sak som i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,

Lagtext Ds 2018:41

42

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.

2. uttrycket anläggning samma sak som i Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien,

3. uttrycket offentlig kontroll

a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/ EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och

Lagtext

43

b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs,

4. uttrycket annan offentlig verksamhet

a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/ 625, och

b) sådan verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, och

5. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.

EG-bestämmelser som

kompletteras av lagen

EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen

5 §

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar

(EG-bestämmelser) som har

samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till

känna vilka grundförordningar

som avses.

I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar

(EU-bestämmelser) som har

samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.

I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Lagtext Ds 2018:41

44

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av

EG-bestämmelserna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera

EU-bestämmelserna.

7 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten,

1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten,

och

2. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska meddelas, och

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska meddelas.

3. registrering av anläggningar.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter iakttagande

av anmälningsförfarandet i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EG-

förordningarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter att ha

iakttagit anmälningsförfarandet i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EU-

förordningarna.

Lagtext

45

10 §

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som

1. inte uppfyller krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,

2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen,

3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,

4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,

5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen,

3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,

4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen,

5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Det som sägs i första stycket gäller inte om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.

Lagtext Ds 2018:41

46

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

11 §

Offentlig kontroll av efter-

levnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Livsme-

delsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad

regeringen bestämmer.

Offentlig kontroll ska utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna.

Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.

En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

12 §

Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver något annat.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de

Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de

Lagtext

47

föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna.

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna.

13 §

Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.

Förvaltningslagens tillämpning

13 a §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,

Lagtext Ds 2018:41

48

– 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

14 a § 1

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Överflyttning av offentlig kontroll

Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

15 §

Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att

den offentliga kontroll av en viss

anläggning som kommunen

annars har skall flyttas över till

Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att

sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning som annars

1 Tidigare 14 § upphävd genom 2018:574.

Lagtext

49

verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

skulle skötas av kommunen ska

flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

Livsmedelsverket får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.

Livsmedelsverket får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.

16 §

Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att

den offentliga kontroll av en viss

anläggning som Livsmedelsverket

annars har skall flyttas från

verket till en kommun.

Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att

sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga

om en viss anläggning, som

annars skulle skötas av Livsme-

delsverket, ska flyttas från verket

till en kommun.

17 §

Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen av den anläggningen skall flyttas över till Livsmedelsverket.

Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig

kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss

anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen

och för

den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska

flyttas över till Livsmedelsverket.

Lagtext Ds 2018:41

50

Regeringen får besluta att

kontrollen skall lämnas tillbaka

till kommunen.

Regeringen får besluta att

ansvaret ska lämnas tillbaka till

kommunen.

18 §

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig

kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Livsmedels-

verket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.

Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

19 §

2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,

1. hur offentlig kontroll och

annan offentlig verksamhet ska

bedrivas,

2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kon-

trollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna

information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,

2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med

delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna information

2 Senaste lydelse 2017:1288.

Lagtext

51

till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,

3. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten,

3. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra aktörer att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig

utifrån verksamhetens art, och

4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och

4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram.

5. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.

Föreskrifter om uppgiftslämnande

19 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt, och

2. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra aktörer att lämna uppgifter om sina anläggningar eller verksamheten i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Lagtext Ds 2018:41

52

20 §

En kontrollmyndighet och

ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i

den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, har i

den utsträckning det behövs för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet rätt att

1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s

institutioner och för inspektö-

rer och experter som utsetts av

institutionerna.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska

kommissionen och för inspektö-

rer och experter som utsetts av

kommissionen.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

Skyldighet att lämna hjälp

21 §

Den som är föremål för

offentlig kontroll skall tillhan-

dahålla den hjälp som behövs

för att kontrollen skall kunna

genomföras.

Utöver vad som följer av artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 ska den

som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig

verksamhet lämna den hjälp

som behövs för att kontrollen

eller verksamheten ska kunna utföras.

Lagtext

53

22 §

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna skall följas.

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna ska följas.

23 §

Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen får förenas med vite.

Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen får förenas med vite.

Anonyma inköp

23 a §

En kontrollmyndighet får, om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön, under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet köpa in livsmedel i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav.

Lagtext Ds 2018:41

54

Rapporteringssystem för överträdelser

23 b §

En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.

24 §

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som

1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de

EG-bestämmelser

som

kompletteras av lagen, eller

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som

1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de

EU-bestämmelser

som

kompletteras av lagen, eller

2. avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 22 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.

Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars

skall kontrollmyndigheten låta

förstöra varan på ägarens bekostnad.

Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.

Lagtext

55

Kontrollmyndigheten skall, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Kontrollmyndigheten ska, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

26 §

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

28 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

1. offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,

2. prövning eller registrering enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att

Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att

Lagtext Ds 2018:41

56

meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.

meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

betalningen och, när det gäller de avgifter som tas ut av en statlig myndighet och av ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, hur avgifterna ska beräknas.

32 §

3

Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats

1. enligt denna lag,

2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller

3. enligt de EG-bestämmelser

som kompletteras av lagen.

3. enligt de EU-bestämmelser

som kompletteras av lagen.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet

eller av en officiell veterinär som

förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med

delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

3 Senaste lydelse 2009:1258.

Lagtext

57

Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. För att konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

32 a §

Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.

Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext Ds 2018:41

58

1.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:805 ) om foder och animaliska biprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

dels att rubriken närmast före 13 § ska utgå,

dels att 2, 12, 16–20, 21, 22, 28 och 32 §§ och rubrikerna närmast

före 12, 16, 20 och 22 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 12 a, 15, 20 a, 24 a, 24 b

och 32 a §§, och närmast före 12 a, 15, 20 a, 24 a och 24 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1

Uttrycken foder och utsläpp-

ande på marknaden av foder har i

denna lag samma betydelse som i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.

I denna lag betyder

1. uttrycken foder och

utsläppande på marknaden av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,

Uttrycket primärproduktion av foder har i lagen samma bety-

delse som i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien.

2. uttrycket primärproduk-

tion av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien,

1 Senaste lydelse 2011:410.

Lagtext

59

Uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter

har i lagen samma betydelse som i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter).

3. uttrycken animaliska bi-

produkter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), och

4. uttrycken - offentlig kontroll, - annan offentlig verksamhet, och

- organ med delegerade uppgifter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr

Lagtext Ds 2018:41

60

1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008 /119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90 /425/EEG, 91/496/EEG, 96 /23/EG, 96/93/EG och 97/78/ EG samt rådets beslut 92/438 /EEG.

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

12 §

2

Offentlig kontroll av efter-

levnaden av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av Statens

jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad

regeringen bestämmer.

Offentlig kontroll ska utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna.

Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.

2 Senaste lydelse 2011:410.

Lagtext

61

En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att kontrollupp-

gifter får överlämnas från en

statlig myndighet till en annan statlig myndighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i

offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får över-

lämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet.

Förvaltningslagens tillämpning

12 a §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut,

Lagtext Ds 2018:41

62

– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

15 § 3

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Överflyttning av offentlig kontroll

Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

16 §

Jordbruksverket eller en

annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll över en viss verk-

samhet som kommunen annars har skall flyttas över till verket

Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att sådan offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet i fråga om en

viss anläggning, som annars skulle

3 Tidigare 15 § upphävd genom 2018:575.

Lagtext

63

eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

skötas av kommunen, ska flyttas

över till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

Jordbruksverket eller myn-

digheten får besluta att kontrol-

len skall lämnas tillbaka till kom-

munen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.

Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att ansvaret

ska lämnas tillbaka till kom-

munen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.

17 §

Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som Jordbruksverket

eller myndigheten annars har skall

flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.

Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att sådan offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet i fråga om en

viss anläggning, som annars

skulle skötas av Jordbruksverket

eller myndigheten, ska flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.

18 §

Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin

kontrollskyldighet när det gäller viss verksamhet, får regeringen,

på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för kontrollen av den

verksamheten skall flyttas över

Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin

skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får regeringen, på

ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta

Lagtext Ds 2018:41

64

till Jordbruksverket eller myndigheten.

att ansvaret för den offentliga

kontrollen och den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska flyttas över till

Jordbruksverket eller myndigheten.

Regeringen får besluta att

kontrollen skall lämnas tillbaka

till kommunen.

Regeringen får besluta att

ansvaret ska lämnas tillbaka till

kommunen.

19 §

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess

kontrolluppdrag, får

Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig

kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Jordbruksverket

eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.

Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

20 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur offentlig kontroll

skall bedrivas,

1. hur offentlig kontroll och

annan offentlig verksamhet ska

bedrivas,

Lagtext

65

2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kon-

trollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna

information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,

2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett

organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att

lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,

3. skyldighet för en foderföretagare eller för en annan

företagare som befattar sig med

animaliska biprodukter att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten.

3. skyldighet för foderföretagare eller för den som befattar sig med animaliska biprodukter

eller därav framställda produkter

att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig

utifrån verksamhetens art.

Föreskrifter om uppgiftslämnande

20 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att lämna uppgifter om sina anläggningar till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Lagtext Ds 2018:41

66

21 §

4

En kontrollmyndighet och ett

kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har rätt att i

den utsträckning det behövs för

kontrollen

En kontrollmyndighet och

ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har rätt att i

den utsträckning det behövs för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, samt

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

Skyldighet att lämna hjälp

22 §

Den som är föremål för

offentlig kontroll skall tillhanda-

hålla den hjälp som behövs för

att kontrollen skall kunna

genomföras.

Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för

offentlig kontroll eller annan

offentlig verksamhet att lämna

den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska

kunna utföras finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.

4 Senaste lydelse 2011:410.

Lagtext

67

Anonyma inköp

24 a §

En kontrollmyndighet får, om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön, under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet köpa in produkter i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav.

Rapporteringssystem för överträdelser

24 b §

En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.

28 §

5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift

1. för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

5 Senaste lydelse 2011:410.

Lagtext Ds 2018:41

68

meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, och

2. i ärenden enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen.

Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.

Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av

kontrollorgan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna som tas ut av statliga myndigheter och av ett

organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska

beräknas.

32 §

Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Lagtext

69

Beslut som gäller Försvarsmakten eller Försvarets materielverk överklagas dock till regeringen.

32 a §

Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext Ds 2018:41

70

1.5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:806 ) om provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

dels att rubriken närmast före 11 § ska utgå,

dels att 2, 10 11, 12–14, 15–18, 20–24 och 25 §§ och rubrikerna

närmast före 2, 10, 12 och 15 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 a, 11 a, 11 b, 14 a, 18

a och 24 a §§, och närmast före 2 a, 11 a, 11 b och 18 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

EG-bestämmelser som

kompletteras av lagen

EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen

2 §

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till

känna vilka grundförordningar

som avses.

I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.

I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

Lagtext

71

får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av

EG-bestämmelserna.

får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera

EU-bestämmelserna.

Ord och uttryck

2 a §

Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter betyder i denna lag samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008 /119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar

Lagtext Ds 2018:41

72

(EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93 /EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

10 §

Offentlig kontroll av efter-

levnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Statens

jordbruksverk eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad

regeringen bestämmer.

Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk eller andra statliga myndigheter.

Om inte något annat följer av denna lag utför kontrollmyndigheterna även annan offentlig verksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet

Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet. En kom-

muns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Lagtext

73

11 §

Jordbruksverket samordnar den kontrollverksamhet som verket har överlämnat till länsstyrelserna eller kommunerna samt lämnar råd och hjälp i kontrollverksamheten.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser

som

kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser

som

kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.

Förvaltningslagens tillämpning

11 a §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,

Lagtext Ds 2018:41

74

– 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

11 b §

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Föreskrifter om offentlig kontroll

Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur offentlig kontroll skall bedrivas, samt

1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,

Lagtext

75

2. hur annan offentlig

verksamhet, utöver sådan verksamhet som i övrigt utförs enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska bedrivas, och

2. skyldighet för en kon-

trollmyndighet eller ett kon-

trollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna

information till Jordbruksverket.

3. skyldighet för en kon-

trollmyndighet eller ett organ

med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna inform-

ation till Jordbruksverket.

13 §

En kontrollmyndighet och

ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i

den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, har i

den utsträckning det behövs för

den offentliga kontrollen rätt att

1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och

2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras och där göra undersökningar och ta prover.

Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åt-

gärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Det som sägs i första stycket gäller också den som utför

annan offentlig verksamhet.

Lagtext Ds 2018:41

76

14 §

Bestämmelserna i 13 § gäller också för

1. EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna, samt

1. Europeiska kommissionen,

Europeiska revisionsrätten och

för inspektörer och experter som utsetts av dessa institut-

ioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Rätten gäller även i den utsträckning det behövs för att kontrollera att bestämmelserna i Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG följs, och

Lagtext

77

2. företrädare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom Europeiska unionen, om kontrollen utövas eller åtgärderna utförs tillsammans med företrädare för en svensk myndighet.

14 a §

Bestämmelserna i 13 och 14 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

Skyldighet att lämna hjälp

15 §

Den som är föremål för

offentlig kontroll eller andra åt-

gärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla

den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.

Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för

offentlig kontroll eller annan

offentlig verksamhet att lämna

den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska

kunna utföras finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.

16 §

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de

Lagtext Ds 2018:41

78

behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna skall följas.

föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna ska följas.

17 §

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

18 §

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Rapporteringssystem för överträdelser

18 a §

En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

Lagtext

79

meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.

20 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

1. offentlig kontroll enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,

2. provtagning, undersökning, märkning, godkännande och registrering samt för utfärdande av identitetshandlingar enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Bemyndigandet enligt första

stycket 1 innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.

Bemyndigandena enligt första

stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

beräkningen av avgifter som tas ut

av statliga myndigheter, kon-

trollorgan och sådana organisat-

ioner som avses i 9 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med

delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter och sådana organisat-

ioner som avses i 9 § andra stycket ska beräknas.

Lagtext Ds 2018:41

80

21 §

Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet

1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 6 §, 7 § första stycket, 8 § eller 9 § första stycket, eller

2. inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 §. Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.

Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.

22 §

Om en gärning som avses i 21 § är att anse som ringa, döms inte till ansvar.

Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas

av föreläggandet eller förbudet.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning

som omfattas av ett föreläggande

om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

23 §

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Lagtext

81

24 §

1

En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats

1. enligt denna lag,

2. enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

3. enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av en sådan

organisation som avses i 9 § andra stycket eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av en officiell

veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer, av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket, av ett annat organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol ska föras av

1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation, eller

2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

24 a §

Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol ska föras av

1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation,

2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären, eller

1 Senaste lydelse 2009:1259.

Lagtext Ds 2018:41

82

3. den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

25 §

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.

Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, ska gälla omedelbart om inte något annat beslutas.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext

83

1.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:807 ) om kontroll av husdjur, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

dels att rubriken närmast före 9 § ska utgå,

dels att 2, 8, 9, 10, 11–14, 16, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast

före 2, 8 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 2 a 9 a 9 c och 20 a §§,

och närmast före 2 a, 9 a, 9 b och 9 c §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

EG-bestämmelser som

kompletteras av lagen

EU-bestämmelser som

kompletteras av lagen

2 §

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.

I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen

ska i Svensk

författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.

I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

Lagtext Ds 2018:41

84

får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av

EG-bestämmelserna.

får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera

EU-bestämmelserna.

Ord och uttryck

2 a §

I denna lag betyder

1. uttrycket offentlig kontroll

a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999 /74/EG, 2007/43/EG, 2008/119 /EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr

Lagtext

85

882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90 /425/EEG, 91/496/EEG, 96/23 /EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och

b) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel,

2. uttrycket annan offentlig verksamhet

a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017 /625, och

b) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2016/2012,

3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.

Lagtext Ds 2018:41

86

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

8 §

Offentlig kontroll av efter-

levnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruks-

verket och länsstyrelserna i en-

lighet med vad regeringen bestämmer.

Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna.

Kontrollmyndigheterna utför även annan offentlig verksamhet.

9 §

Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-

bestämmelser som kompletteras

av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna.

Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-

bestämmelser som kompletteras

av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna.

Lagtext

87

Förvaltningslagens tillämpning

9 a §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

9 b §

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått

Lagtext Ds 2018:41

88

kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 c §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas, och

2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.

10 §

En kontrollmyndighet och ett

kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den

utsträckning som behövs för

kontrollen rätt att

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den ut-

sträckning det behövs för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet rätt att

Lagtext

89

1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s

institutioner och för inspektörer

och experter som utsetts av in-

stitutionerna.

Bestämmelserna i första stycket gäller också för

Europeiska kommissionen och

för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

Skyldighet att lämna hjälp

11 §

Den som är föremål för

offentlig kontroll skall tillhan-

dahålla den hjälp som behövs för

att kontrollen skall kunna

genomföras.

Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för

offentlig kontroll eller annan

offentlig verksamhet att lämna

den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artiklarna

15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 och i artikel 46.2 i förordning (EU) 2016/1012.

12 §

Utöver vad som följer av de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna skall följas.

Utöver vad som följer av de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna ska följas.

Lagtext Ds 2018:41

90

13 §

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen får förenas med vite.

14 §

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EG-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

EU-bestämmelser som komplet-

teras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-

bestämmelserna, får kontroll-

myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

16 §

Regeringen eller, efter rege-

ringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela före-

skrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll en-

ligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet.

Regeringen eller, efter rege-

ringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela före-

skrifter om hur avgifterna skall beräknas.

Regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter om hur avgifterna ska beräknas.

18 §

Till ansvar enligt denna lag döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Lagtext

91

Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna

lag för gärning som omfattas av

föreläggandet eller förbudet.

Det ska inte dömas till ansvar

enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande

om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

20 §

1

Jordbruksverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats

1. enligt denna lag,

2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller

3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet

eller en officiell veterinär som

förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.

3. enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet,

av en officiell veterinär som

förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med

delegerade uppgifter, i andra fall än vad som anges i 19 §, eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär

.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1 Senaste lydelse 2009:1260.

Lagtext Ds 2018:41

92

20 a §

Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.

Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext

93

1.7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:1424 ) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

dels att rubriken närmast före 6 § ska utgå,

dels att 2, 4, 5, 9–12, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 4,

10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 a, 5 a, 8, 10 a, 14 a,

och 20 a §§, och närmast före 2 a, 5 a, 8, 10 a och 14 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, följande förordningar:

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr

1 Senaste lydelse 2015:766.

Lagtext Ds 2018:41

94

165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och

5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008 /119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97 /78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.

Lagtext

95

Ord och uttryck

2 a §

I denna lag betyder

1. Uttrycket offentlig kontroll

a) offentlig kontroll enligt förordning (EU) 2017/625,

b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs,

2. uttrycket annan offentlig verksamhet

a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och

b) sådan verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,

3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.

Kontroll Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

4 §

2

Kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de

Offentlig kontroll ska utövas

av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna.

2 Senaste lydelse 2011:411.

Lagtext Ds 2018:41

96

beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna

ska

utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna i enlighet med de före-

skrifter som regeringen meddelar.

Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.

En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- eller hälsoskyddsområdet.

5 §

Regeringen eller Livsmedelsverket får överlämna till ett så-

dant kontrollorgan som avses i artikel 2 andra stycket 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att utöva sådan kontroll som avses i 4 §.

Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får

regeringen eller Livs-

medelsverket överlämna uppgiften

att utföra sådan offentlig kontroll och annan offentlig uppgift som avses i 4 § till organ med delegerade uppgifter eller till fysiska personer.

Ett överlämnande får inte avse rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket.

I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke får ett överlämnande endast innefatta en rätt att besluta att

1. vissa av aktörens verksamheter blir föremål för systematisk eller ökad offentlig kontroll,

2. aktören ökar egenkontrollernas frekvens, eller

3. märkningen ändras för att stämma överens med produktspecifikationerna, denna lag eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.

Lagtext

97

Förvaltningslagens tillämpning

5 a §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) :

– 5 § om legalitet, objektivitet och

proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel, och liknande.

Tystnadsplikt

8 § 3

Den som utför offentlig kontroll

3 Tidigare 8 § upphävd genom 2018:577.

Lagtext Ds 2018:41

98

eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

9 §

Om en kommun inte fullgör

sin skyldighet att utöva kontroll enligt denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.

Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utföra offentlig

kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag, får

Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.

Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om kontroll och

annan offentlig verksamhet

10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet ska bedrivas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna information till en

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett organ med

delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa

Lagtext

99

sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket.

uppgifter att lämna information

till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket.

Föreskrifter om uppgiftslämnande

10 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

11 §

4

En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har, i den utsträckning som behövs för kon-

trollen, rätt att på begäran få

En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter

eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den

utsträckning det behövs för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att på

begäran få

1. upplysningar och ta del av handlingar, och

2. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.

4 Senaste lydelse 2011:411.

Lagtext Ds 2018:41

100

Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

Skyldighet att lämna hjälp

12 §

Den som är föremål för

kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Utöver vad som följer av artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 ska den som är föremål för offentlig

kontroll eller annan offentlig

verksamhet lämna den hjälp

som behövs för att kontrollen

eller verksamheten ska kunna utföras.

Rapporteringssystem för överträdelser

14 a §

En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.

Lagtext

101

18 §

5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

1. kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, och

2. prövning eller handläggning enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala

en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift som avses i första stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift som avses i första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

beräkningen av avgifter som statliga myndigheter och kontrollorgan tar ut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

betalningen och, när det gäller de avgifter som tas ut av en statlig myndighet och av ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, hur avgifterna ska beräknas.

20 §

Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

5 Senaste lydelse 2011:411.

Lagtext Ds 2018:41

102

Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

20 a §

Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext

103

1.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2013:363 ) om kontroll av ekologisk produktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion

dels att rubriken närmast före 4 § ska utgå,

dels att 1–3, 8–10, 16–18, 21, 26 och 28 §§ och rubriken närmast

före 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 a, 6 och 12 a

§§, och

närmast före 1 a, 6 och 12 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och

2. tillämpningsförordningar till rådets förordning (EG) nr 834/2007.

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion,

1. Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr

882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, och

2. tillämpningsförordningar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av

den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009,

Lagtext Ds 2018:41

104

(EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014,

(EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.

Ord och uttryck

1 a §

Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet betyder i denna lag samma sak som i förordning (EU) 2017/625.

Kontrollmyndigheter och kontrollorgan

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

2 §

1

Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, de andra statliga

Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, andra statliga

1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Lagtext

105

förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kom-

munerna utövar kontroll av att

1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna följs, och

2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, och de beslut som har meddelats med stöd av lagen följs

myndigheter och kommunerna ska utöva offentlig kontroll.

Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen mellan kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av kontrolluppgifter enligt första stycket.

Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.

En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

3 §

Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att

utöva sådan kontroll som avses i 2 § första stycket till ett sådant

kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.

I fråga om åtgärder vid

bristande efterlevnad eller vid misstanke om bristande efterlevnad av regelverket får ett

sådant överlämnande endast innefatta en rätt att

Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att

utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till ett sådant

kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.

I fråga om åtgärder

regelverket inte följs eller vid sådan misstanke får ett sådant

överlämnande endast innefatta en rätt att

1. återkalla ett utfärdat certifikat,

Lagtext Ds 2018:41

106

2. enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång, eller

3. enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring.

Tystnadsplikt

6 § 2

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

8 §

Europeiska kommissionen och ett kontrollorgan har samma rätt som en kontrollmyndighet har enligt de EU-förordningar som anges i 1 § att, i den ut-

sträckning som behövs för kon-

trollen, på begäran få

En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har rätt att, i den

utsträckning det behövs för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, på begäran

1. upplysningar,

2. del av handlingar,

3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den

3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verk-

samheten, och

2 Tidigare 6 § upphävd genom 2018:581.

Lagtext

107

verksamhet som kontrollen avser, och

4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3, göra undersökningar och ta prover.

4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3,

göra undersökningar och ta

prover.

Bestämmelserna i första stycket gäller även för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.

9 §

Den som är föremål för kontroll ska lämna den hjälp

som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna

den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i

artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.

10 §

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess

kontrolluppdrag

får

Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig

kontroll eller annan offentlig verksamhet

får Livsmedelsverket

förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.

Lagtext Ds 2018:41

108

Rapporteringssystem för överträdelser

12 a §

En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.

16 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

1. kontroll som avses i 2 §, och

2. prövning av ärenden enligt de EU-förordningar som anges i 1 §, denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter.

Lagtext

109

17 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som av-

ses i 16 § första stycket samt

föreskrifter om grunderna för

beräkning av avgifternas storlek.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för ett

kontrollorgan att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet,

2. betalningen av avgifterna, och

3. grunderna för hur avgifterna ska beräknas.

18 §

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning

som avses i 16 § första stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

21 §

Någon sanktionsavgift får inte beslutas för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande.

Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

26 §

3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. undantag från de EU-förordningar som anges i 1 §,

2. särskilda ekologiska produktionsregler,

3. hur sådan kontroll som

avses i 2 § första stycket ska bed-

rivas, och

3. hur offentlig kontroll och

annan offentlig verksamhet ska

bedrivas,

4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna

4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna

3 Senaste lydelse 2017:270.

Lagtext Ds 2018:41

110

uppgifter till en kontrollmyndighet.

uppgifter till en kontrollmyndighet, och

5. skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att offentliggöra uppgifter om ekologiska aktörer.

28 §

Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.

Beträffande vem som får överklaga beslut av kontrollorgan gäller 42 § förvaltningslagen .

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext

111

1.9 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)

Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (2018:1192)

dels att 8 kap. 1, 6–8, 11, 12, 15 och 17 §§, 11 kap 2 och 3 §§ och

rubrikerna närmast före 8 kap. 1, 6–8 och 15 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 kap. 4 a, 8 kap. 1 a,

5 a, 6 a, och 9 a §§ och närmast före 1 kap. 4 a, 8 kap. 1 a, 5 a, 6 a och 9 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

4 a §

I denna lag betyder:

1. uttrycket offentlig kontroll

a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr

Lagtext Ds 2018:41

112

396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662 /EEG, 90/425/EEG, 91/496 /EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och

b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,

2. uttrycket annan offentlig verksamhet

a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och

b) sådan verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.

Lagtext

113

8 kap.

Behörig myndighet för offentlig kontroll

Behörig myndighet för offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet

1 §

Länsstyrelserna och de andra myndigheter som regeringen bestämmer

(kontrollmyndig-

heterna)

utövar offentlig

kontroll av efterlevnaden av

denna lag, föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.

Länsstyrelserna och de andra myndigheter som regeringen bestämmer utövar offentlig kontroll.

Kontrollmyndigheterna utför även annan offentlig verksamhet.

Förvaltningslagens tillämpning

1 a §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn,

Lagtext Ds 2018:41

114

– 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Tystnadsplikt

5 a §

Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Lagtext

115

Föreskrifter om offentlig kontroll

Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. den offentliga kontrollen, och

1. den offentliga kontrollen

och annan offentlig verksamhet,

och

2. skyldighet för ett kon-

trollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna

information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §.

2. skyldighet för ett organ

med delegerade uppgifter, eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna

information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §.

Föreskrifter om uppgiftslämnande

6 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Lagtext Ds 2018:41

116

Offentlig kontroll som avser andra än livsmedelsproduce-

rande djur

Offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet som avser vissa djur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet

7 §

I Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efter-levnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd finns bestämmelser

som ska tillämpas vid offentlig kontroll av djurhållare som håller livsmedelsproducerande djur.

Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning

(EG) nr 882/2004 ska tillämpas

helt eller delvis vid offentlig kontroll av andra djurhållare än sådana som håller livsmedels-

producerande djur.

I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser som ska tillämpas vid offentlig kontroll

och annan offentlig verksamhet i fråga om djurhållare som håller animalieproducerande djur och sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning

(EU) 2017/625 ska tillämpas

helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet i fråga om andra

djurhållare än sådana som avses i

första stycket.

Lagtext

117

Avgifter för offentlig kontroll och ärenden enligt lagen

Avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift

1. för offentlig kontroll enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och

2. i ärenden enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur de avgifter som tas ut av myndigheter och av kontroll-

organ ska beräknas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur de avgifter som tas ut av myndigheter och av ett organ

med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska beräknas.

9 a §

En kontrollmyndighet får, vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har

Lagtext Ds 2018:41

118

meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, tillfälligt eller slutligt återkalla

1. kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, och

2. kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.

11 §

En kontrollmyndighet och

ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den ut-

sträckning som behövs för kon-

trollen rätt att på begäran få upp-

lysningar och ta del av handlingar.

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som har förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter

har i den

utsträckning det behövs för

offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet rätt att på

begäran få upplysningar och ta del av handlingar.

12 §

En kontrollmyndighet och ett

kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den

utsträckning som behövs för

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som har förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer och ett

Lagtext

119

kontrollen rätt att få tillträde till

områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.

organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den

utsträckning det behövs för

offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet rätt att få

tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.

Tillträde till bostäder får endast ske när det kan antas att djur hålls där och

1. det kan antas att djurhållningen inte uppfyller bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen,

2. syftet är att kontrollera att tidigare konstaterade brister i djurhållningen har åtgärdats, eller

3. syftet är att kontrollera en djurhållning som kräver tillstånd enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

En kontrollmyndighet och ett

kontrollorgan har även rätt att få

tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.

En kontrollmyndighet, en

officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har även

rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.

Lagtext Ds 2018:41

120

Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll

Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll

och för annan offentlig verksamhet

15 §

Den som är föremål för

offentlig kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Utöver vad som följer av artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) nr 2017/625 ska den som är föremål för offentlig

kontroll eller för annan offentlig

verksamhet lämna den hjälp som

behövs för att kontrollen eller

verksamheten ska kunna utföras.

17 §

Bestämmelserna i 2–6 §§, 8 §

första stycket 1, 9 § tredje stycket,

10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.

Bestämmelserna i 2–5 §§, 6–

6 a §§, 9 § tredje stycket, 10, 13

och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.

11 kap.

2 §

Andra beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut som avser Försvarsmakten överklagas dock till regeringen.

Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Lagtext

121

3 §

Om ett beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer överklagas, ska den myndighet som har förordnat den officiella veterinären föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

Den myndighet som har delegerat en uppgift att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.

Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

Lagtext Ds 2018:41

122

1.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 27 kap. 1 §, 28 kap. 1 §, 29 kap. 5 § och 31 kap. 10 § ska ha

följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 26 kap. 25 § ska lyda ”Skyldighet

att visa upp dispensbeslut”,

dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 21 kap. 1 b § och

26 kap. 28–34 §§,

dels att det närmast före 26 kap. 26 § ska införas en ny rubrik som

ska lyda ”Omedelbar verkställighet” och närmast före 26 kap. 27 § en ny rubrik som ska lyda ”Uppgifter om affärs- eller driftförhållanden eller av betydelse för försvaret” och närmast före 26 kap. 28, 29, 33 och 34 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 kap.

Anonyma inköp

28 §

En tillsynsmyndighet får, om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön, under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet köpa in en produkt i syfte att kontrollera att den uppfyller gällande krav i denna balk, i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt i EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde.

Lagtext

123

EU-lagstiftning om kontroll

29 §

Bestämmelser om kontroll av att EU-lagstiftning inom balkens tillämpningsområde följs finns i

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, och

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG,

Lagtext Ds 2018:41

124

2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/ EEG, 90/425/EEG, 91/496/ EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).

30 §

Det som sägs om tillsynsmyndigheter och tillsyn i 3, 4, 6, 7, 28 §§ ska också gälla i fråga om kontrollmyndigheter, kontroll och annan offentlig verksamhet enligt de förordningar som avses i 29 §, när det som kontrolleras är att EU-lagstiftning inom denna balks tillämpningsområde följs.

En åtgärd får endast vidtas med stöd av första stycket om den inte kan vidtas enligt någon av förordningarna och inte strider mot dem.

31 §

När de behöriga myndigheterna kontrollerar EU-lagstiftning inom denna balks tillämpningsområde i enlighet med de förordningar som avses i 29 § i detta kapitel ska

1. det som sägs i 9 § gälla förelägganden och förbud som

Lagtext

125

behövs för att förordningarna ska följas,

2. det som sägs i 14, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som de behöriga myndigheterna meddelar enligt förordningarna, och

3. det som sägs i 22 b § gälla prov som har lämnats enligt förordningarna.

En åtgärd får endast vidtas med stöd av första stycket om den inte kan vidtas enligt någon av förordningarna och inte strider mot dem.

32 §

Det som sägs om tystnadsplikt i 27 § ska gälla även den som har befattat sig med ärenden om EU-lagstiftning inom denna balks tillämpningsområde på grund av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625.

Rapporteringssystem för överträdelser

33 §

En tillsynsmyndighet som är en behörig myndighet enligt förordning (EU) 2017/625 ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för att hantera anmälningar om misstänkta överträdelser av förordningen.

Lagtext Ds 2018:41

126

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.

Förvaltningslagens tillämpning

34 §

Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) :

– 5 § om legalitet, objektivitet och

proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, och – 27 § om dokumentation av uppgifter.

27 kap.

1 §

1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för

1. prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med

1. prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med

1 Senaste lydelse 2013:758.

Lagtext

127

stöd av balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EU-förordningar inom denna balks tillämpningsområde, och

stöd av balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EU-förordningar inom denna balks tillämpningsområde,

2. kontroll och annan offentlig verksamhet enligt någon av de förordningar som anges i 26 kap. 29 § i fråga om EU-lagstiftning inom denna balks tillämpningsområde, och

2. utbildning som krävs en-

ligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap.

3. utbildning som krävs en-

ligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap.

Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket 1 när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket 1 och 2 när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får bestämma att dess beslut om påförande av avgift enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska gälla omedelbart även om beslutet överklagas.

28 kap.

1 §

2

För att fullgöra sina uppgif-

ter enligt denna balk eller EUförordningar inom balkens tillämpningsområde har en myndighet och den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra

En myndighet och den som

på myndighetens uppdrag utför ett arbete har rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar och transportmedel och där utföra undersökningar och andra åtgärder för att fullgöra sina uppgifter enligt

2 Senaste lydelse 2011:322.

Lagtext Ds 2018:41

128

anläggningar samt transportmedel och att där utföra undersökningar och andra åtgärder.

1. denna balk,

2. EU-förordningar inom

balkens tillämpningsområde,

eller

3. de förordningar som anges i 26 kap. 29 § i fråga om EU-lagstiftning inom balkens tillämpningsområde.

Bestämmelser om rätt till ersättning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 §.

29 kap.

5 §

3

För försvårande av miljökontroll döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning eller tillsyn, om uppgiften lämnas i en ansökan, anmälan eller annan handling som ska ges in till en myndighet enligt

1. lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning, tillsyn eller kontroll om uppgiften lämnas i en ansökan, anmälan eller annan handling som ska

lämnas till en myndighet enligt

a) en bestämmelse i denna balk, artikel 62 i förordning (EG) nr 1907/2006, artikel 33.1– 33.3 i förordning (EG) nr 1107/2009 eller artikel 20 i förordning (EU) nr 528/2012,

a) en bestämmelse i denna balk, artikel 62 i förordning (EG) nr 1907/2006, artiklarna 33.1–33.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, artikel 20 i förordning (EU) nr 528/2012, eller, i

fråga om kontroll av att EU-lagstiftning inom denna balks tillämpningsområde följs, artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008,

b) en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av balken, eller

3 Senaste lydelse 2016:781.

Lagtext

129

c) enligt ett beslut som i det enskilda fallet har meddelats med stöd av balken, artikel 46 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller regeringens föreskrifter,

2. ger en myndighet som enligt artikel 15 i förordning (EU) 2017/625 begär de tillgång till en handling som innehåller en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets kontroll av EUlagstiftning inom balkens tillämpningsområde,

2. i fråga om en verksamhet

eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt bestämmelserna i 9, 11, 13 eller 14 kap. eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en driftsstörning i verksamheten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,

3. bryter mot en bestämmelse

i 10 kap. 11 §, 12 § första stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,

4. i fråga om innesluten an-

vändning, avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat

3. i fråga om en verksamhet

eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt bestämmelserna i 9, 11, 13 eller 14 kap., eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna, bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en driftsstörning i verksamheten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,

4. bryter mot en bestämmelse

i 10 kap. 11 §, 12 § första stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,

5. i fråga om innesluten an-

vändning, avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat

Lagtext Ds 2018:41

130

med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,

5. i fråga om yrkesmässig till-

verkning eller införsel av kemiska produkter bryter mot 14 kap. 10 § eller mot före-skrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 11 § genom att inte göra en anmälan för registrering i produktregistret enligt de föreskrifter som regeringen meddelat,

6. i fråga om ett godkänt växt-

skyddsmedel inte lämnar den information om medlet som krävs enligt artikel 56.1 i förordning (EG) nr 1107/2009,

7.

i fråga om kosmetiska pro-

dukter inte lämnar information till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i förordning (EG) nr 1223/2009 eller inte uppdaterar informationen till Europeiska kommissionen enligt artikel 13.7 i samma förordning, eller

8. i fråga om en godkänd bio-

cidprodukt inte lämnar den information om produkten som krävs enligt artikel 47.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,

6. i fråga om yrkesmässig till-

verkning eller införsel av kemiska produkter bryter mot 14 kap. 10 § eller mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 11 § genom att inte göra en anmälan för registrering i produktregistret enligt de föreskrifter som regeringen meddelat,

7. i fråga om ett godkänt växt-

skyddsmedel inte lämnar den information om medlet som krävs enligt artikel 56.1 i förordning (EG) nr 1107/2009,

8. i fråga om kosmetiska pro-

dukter inte lämnar information till Europeiska kommissionen i enlighet med artiklarna 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i förordning (EG) nr 1223/2009 eller inte uppdaterar informationen till Europeiska kommissionen enligt artikel 13.7 i samma förordning, eller

9. i fråga om en godkänd bio-

cidprodukt inte lämnar den information om produkten som krävs enligt artikel 47.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

Lagtext

131

31 kap.

10 §

4

För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom åtgärder enligt 28 kap. 1 § betalas ersättning av staten. Om åtgärderna har vidtagits av en kommun eller av någon annan på uppdrag av en kommun, skall ersättning i stället betalas av kommunen.

Ersättning enligt första stycket skall inte betalas, om åtgärderna vidtas med anledning av tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten.

Ersättning enligt första stycket ska inte betalas om åtgärderna vidtas med anledning av tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten, eller med

anledning av kontroll enligt en förordning som anges i 26 kap. 29 § av att EU-lagstiftning inom balkens tillämpningsområde följs.

Talan om ersättning väcks vid den mark- och miljödomstol inom vars område marken eller större delen av den finns.

Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.

4 Senaste lydelse 2010:923.

133

2 Behovet av nationella åtgärder

Inom EU finns ett omfattande gemensamt regelverk inom livsmedels-, foder-, djurhälso- och djurskyddsområdena. Regleringen finns både i direktiv, som har genomförts i svensk rätt, och i direkt tillämpliga förordningar. Syftet med regleringen är bl.a. att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor och djur och uppnå en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som beslutas inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden.

De materiella reglerna kompletteras av bestämmelser om hur medlemsstaternas kontroll ska organiseras och bedrivas. Bestämmelserna syftar till att förbättra kontrollens effektivitet och genomdriva unionslagstiftningen för att uppnå ett ökat skydd mot riskerna för människors och djurs hälsa och ett bättre växtskydd och djurskydd i unionen. Regelverket utgör också en rättslig ram till stöd för ett integrerat tillvägagångssätt för offentlig kontroll i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

Det är i första hand de aktörer som EU-regelverket riktar sig till som ansvarar för att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med unionslagstiftningen. Av medlemsstaterna utsedda behöriga myndigheter kontrollerar att relevanta krav uppfylls och upprätthålls på ett effektivt sätt genom offentlig kontroll.

Den rättsliga ramen för den offentliga kontrollen finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (den gällande kontrollförordningen). Genom förordningen ges de behöriga myndigheterna verktyg för att övervaka att företagen lever upp till sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Vissa områden regleras dock endast delvis, eller inte alls. Exempelvis finns särskilda bestämmelser om offentlig kontroll i Europaparlamentets och rådets förordning

Bakgrund och behov av nationella åtgärder Ds 2018:41

134

(EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002.

I mars 2017 antogs en ny kontrollförordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), härefter kallad den nya kontrollförordningen.

Den nya kontrollförordningen ersätter den nuvarande kontrollförordningen. Förordningen ska tillämpas på flera nya områden. Utöver livsmedel, foder, djurhälsa och djurskydd, omfattar förordningen även offentliga kontroller avseende skyddsåtgärder mot växtskadegörare, användning och försäljning av växtskyddsmedel, avsiktligt utsättning i miljön (det vill säga odling) av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion samt animaliska biprodukter. Det förtydligas även att förordningen omfattar kontroller på områdena ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter samt vissa kontroller av handelsnormer. Den nya kontrollförordningen innebär generellt sett en översyn av den nuvarande lagstiftningen. Bestämmelserna i den nya förordningen har också anpassats till det utökade tillämpningsområdet.

I flera svenska lagar finns bestämmelser som kompletterar den nuvarande kontrollförordningen. Det finns ett behov av att se över

Ds 2018:41 Bakgrund och behov av nationella åtgärder

135

dessa lagar. Eftersom den nya kontrollförordningen har ett vidare tillämpningsområde än den nuvarande kontrollförordningen behöver det också göras en översyn av ytterligare ett antal lagar.

137

3 Den gällande kontrollförordningen (EG) nr 882/2004

I den gällande kontrollförordningen finns regler om den kontroll som medlemsstaterna ska utföra för att säkerställa att foder- och livsmedelsföretagarna följer de krav som finns inom områdena foder, livsmedel, djurskydd och djurhälsa. Vissa aspekter i kontrollförordningen gäller dock även för vissa andra områden. Genom hänvisningar i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 framgår bl.a. att bestämmelserna i kontrollförordningen om fleråriga nationella kontrollplaner, kommissionens kontroller i medlemsstaterna och gemenskapens kontroll i tredje land gäller även för animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Vidare omfattar kontrollförordningen kontrollåtgärder för användningen av växtskyddsmedel i livsmedelsframställningen, men den reglerar i övrigt inte övervakning och kontroll av lagring och användning av växtskyddsmedel. Kontrollförordningen reglerar inte uttryckligen ekologisk produktion. Den är dock, genom hänvisningar i bl.a. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, tillämplig även vid kontroll av att skyldigheterna på detta område iakttas. Detsamma gäller för kontroll av att kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel följs

.

Genom hänvisningar i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG är den gällande kontrollförordningen också tillämplig vid kontroll av att

Den gällande kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 Ds 2018:41

138

skyldigheterna beträffande material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel iakttas.

Med offentlig kontroll avses i kontrollförordningen kontroll som utförs av en behörig myndighet eller av EU:s inspektörer i syfte att kontrollera att bestämmelserna följs. Förordningen innehåller grundläggande bestämmelser om hur den offentliga kontrollen ska organiseras och genomföras. Den reglerar både vilka skyldigheter som vilar på medlemsstaterna och vilka skyldigheter och uppgifter som åligger de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att offentlig kontroll genomförs regelbundet och så ofta som det är lämpligt för att uppnå målen i förordningen. Kontrollen ska vara riskbaserad, opartisk, enhetlig och av god kvalitet. Kontrollen ska särskilt beakta klarlagda risker som kan påverka foder- och livsmedelssäkerhet, djurhälsa eller djurskydd, företagarnas tidigare resultat vid kontroller, tillförlitligheten i företagarnas egenkontroll samt information som kan tyda på att gällande bestämmelser inte följs.

Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska ansvara för att målen i förordningen nås. Medlemsstater som har gett mer än en myndighet behörighet att utföra offentliga kontroller ska säkerställa en effektiv och ändamålsenlig samordning mellan alla berörda behöriga myndigheter.

Kontrollförordningen innehåller förhållandevis detaljerade krav på den personal som ska utföra offentlig kontroll. Kontrollpersonalen ska ha den utbildning och erfarenhet som är lämplig och erforderlig för att kunna utföra sina uppgifter och kontrollen på ett enhetligt sätt. Personalen ska vidare kunna samarbeta över sina respektive kompetensområden, vara uppdaterad och få regelbunden vidareutbildning.

Grundläggande bestämmelser om finansieringen av den offentliga kontrollen finns också i kontrollförordningen. Där slås det fast att medlemsstaterna ska se till att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla nödvändig personal och andra resurser för offentlig kontroll. I vissa fall och för vissa verksamheter är det obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ut avgifter enligt förordningen. Det gäller bl.a. för offentlig kontroll vid slakterier och vid import av vissa varor såsom kött- och fiskeriprodukter. Därutöver får varje medlemsstat själv bestämma lämplig finansieringsform. En medlemsstat kan därför välja att finansiera

Ds 2018:41 Den gällande kontrollförordningen (EG) nr 882/2004

139

kontrollen genom allmän beskattning, genom avgifter eller genom andra pålagor. Om medlemsstaterna väljer att avgiftsfinansiera kontrollen finns det i förordningen ett antal principer som ska ligga till grund för det nationella avgiftssystemet. Avgifterna får t.ex. inte överstiga ansvarig myndighets kostnader för löner, utrymmen, verktyg, utrustning, utbildning, resor och andra tillhörande kostnader för provtagning och laboratorieanalyser. Vid fastställandet av avgifterna ska företagets storlek, risknivå och geografiska begränsningar beaktas. Avgiftsbeloppen får fastställas som schablonbelopp på grundval av kontrollmyndigheternas kostnader under en bestämd tid. Utöver den ordinarie kontrollverksamheten kan s.k. extra offentlig kontroll bli aktuell om den verksamhet som kontrollerats uppvisar brister. Vid en sådan extra offentlig kontroll ska som huvudregel samtliga kostnader för kontrollen debiteras den företagare som har ansvaret för bristerna.

I kontrollförordningen finns även regler om offentlig kontroll vid införsel av foder och livsmedel från tredje land samt regler om hur unionen ska övervaka att medlemsstaterna följer lagstiftningen. Kommissionen ska genom revisioner kontrollera att medlemsstaterna genomför den offentliga kontrollen i enlighet med förordningens mål.

141

4 Gällande nationell rätt

4.1 Livsmedel

Livsmedelslagen (2006:804) syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenters intressen när det gäller livsmedel. Lagen gäller alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel.

Vad som är ett livsmedel framgår av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Därtill jämställs med livsmedel enligt den svenska livsmedelslagen vatten, från och med den punkt där vattnet tas in i vattenverken fram till dess att vattnet ska omfattas av begreppet enligt artikeln, dvs. vid tappkranen, samt snus och tuggtobak. Primärproduktion för användning inom privathushåll och enskildas handhavande av livsmedel för konsumtion inom privathushåll undantas dock från livsmedelslagens tillämpningsområde.

Livsmedelslagen kompletterar de EU-bestämmelser som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. Livsmedelslagen innehåller vidare bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straffbestämmelser

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

142

och bestämmelser om överklagande m.m. Lagen kompletteras av livsmedelsförordningen (2006:813) och av myndighetsföreskrifter.

4.1.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering

Bestämmelser om offentlig kontroll

Den nationella regleringen av livsmedelskontrollen finns förutom i livsmedelslagen och livsmedelsförordningen i Livsmedelsverkets föreskrifter. Bestämmelser om offentlig kontroll finns även i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i tillhörande förordning med samma namn (2009:1425). När det gäller ekologisk produktion finns bestämmelser om offentlig kontroll i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och i tillhörande förordning (2013:1059). Ytterligare bestämmelser om kontroll finns i förordningen (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från ett tredje land och förordningen (2011:1060) om kontroll vid export av livsmedel.

Kontrollmyndigheter

Enligt livsmedelslagen ska den offentliga kontrollen av att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna följs, utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anges i huvudsak i livsmedelsförordningen.

De flesta livsmedelsanläggningarna i Sverige står under kommunal kontroll. Kommunerna utför offentlig kontroll i t.ex. butiker, restauranger och skolkök. Det finns möjligheter till kommunal samverkan och viss överflyttning av kontrollansvar mellan Livsmedelsverket och kommunerna.

Länsstyrelserna ansvarar för den offentliga kontrollen av livsmedelsföretagens anläggningar i primärproduktionen som t.ex. enskilda jordbruk. Länsstyrelserna ska vidare på regional nivå samordna och

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

143

ge råd och stöd till kommunerna i deras kontrollverksamhet, men också granska hur kommunerna utför sin kontroll.

Försvarsinspektören för hälsa och miljö ansvarar för att utöva offentlig kontroll av alla livsmedelsanläggningar inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk som drivs av eller för respektive myndighet.

Livsmedelsverket utför offentlig kontroll av livsmedelsföretagare som bedriver verksamhet som omfattas av vissa särskilda hygienregler, exempelvis slakterier. Det är vidare Livsmedelsverkets ansvar att kontrollera livsmedel som ska föras in över en gränskontrollstation från ett tredje land. Livsmedelsverket ansvarar även för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dessa. Livsmedelsverket har även rätt att, efter bemyndigande från regeringen, meddela föreskrifter om offentlig kontroll.

Livsmedelsverket ansvarar vidare, efter samråd med Jordbruksverket, för att utarbeta den fleråriga nationella kontrollplanen som ska finnas i varje medlemsstat enligt artikel 41 i den gällande kontrollförordningen. I praktiken tas den nationella kontrollplanen fram gemensamt av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, länsstyrelserna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Försvarsinspektören för hälsa och miljö. Syftet med kontrollplanen är att den ska bidra till ökad effektivitet, likvärdighet och samordning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan. Förutom kontroll av att företag följer bestämmelser som rör livsmedel omfattar kontrollplanen även kontroll av att lagstiftningen om foder, animaliska biprodukter, djurhälsa, djurskydd, ekologisk produktion och skyddade beteckningar m.m. följs. Planen är uppdelad i fyra delar och innehåller vägledning för kontrollmyndigheterna om exempelvis den offentliga kontrollens genomförande, organisation och revision.

Hur den offentliga kontrollen bedrivs

Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om livsmedel följs är riskbaserad och ska utföras regelbundet och så ofta som är lämpligt med hänsyn tagen till bl.a. företagens egenkontroll och myndighetens tidigare erfarenheter. Kontrollen utförs olika ofta på olika typer av anläggningar. Genom en riskklassning av livsmedels-

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

144

anläggningarna tilldelas varje anläggning i stegen efter primärproduktionen en kontrolltid. Anläggningar i de lägre riskklasserna kontrolleras som huvudregel en gång under ett år men ibland kontrolleras verksamheterna vartannat eller vart tredje år beroende på beslutad kontrolltid. Anläggningar i de högre riskklasserna kontrolleras flera gånger per år. Exempel på verksamheter som hör till de högre riskklasserna är bearbetning av rått kött och opastöriserad mjölk. För slakterier och vilthanteringsanläggningar utövas kontroll kontinuerligt när verksamhet bedrivs. Kontrolltiden för den typen av verksamhet är, utöver riskklassningen, i huvudsak styrd av djurslag och produktionsvolym. I primärproduktionen av livsmedel är kontrollfrekvensen lägre än vad den är för stegen efter primärproduktionen. Som hjälp för att välja ut kontrollobjekt i primärproduktionen av livsmedel finns en riskklassningsmodell som är gemensam för kontroll av livsmedel och foder. I primärproduktionen sker varje år kontroll av cirka 1,5 procent av uppskattat antal primärproducenter av livsmedel, som under 2017 uppgick till drygt 60 000. Kontrollen är i de flesta fall planerad i förväg. Om den planerade kontrollen behöver följas upp görs detta genom extra offentliga kontroller.

Huvuddelen av kontrollen består av inspektioner vid livsmedelsanläggningar, t.ex. restauranger och butiker. Vid en inspektion undersöks olika aspekter för att kontrollera att livsmedelslagstiftningen följs. Det kan vara en särskild detalj som undersöks, t.ex. att utrustningen är rengjord eller att livsmedlen förvaras i rätt temperatur. Exempel på andra relevanta kontrollmetoder är kartläggning, övervakning, revision, provtagning och analys. Metoderna kompletterar varandra och går ibland in i varandra. Beroende på vilken typ av verksamhet som bedrivs uppstår olika risker och därmed finns behov av att kontrollera olika parametrar. Kontrollmyndigheterna måste avgöra om fokus vid kontrollen ska vara på t.ex. hantering av avfall, vattenkvalitet, utbildning eller spårbarhet. Det som granskas vid kontrollerna är framför allt rengöring, temperatur, hantering, personlig hygien och infrastruktur. Andra parametrar, som mikrobiologiska kriterier och vattenkvalitet, granskas mer sällan. En viktig del av kontrollen vid slakt är att besiktiga djur före slakt, för att se att de inte uppvisar några sjukdomstecken och för att kontrollera att det inte finns några brister i djurskyddet. Efter slakt besiktigas slaktkropparna och

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

145

slaktbiprodukterna för att bedöma om det finns faktorer som gör köttet otjänligt som livsmedel. Utöver visuell besiktning, palpation och genomskärning kan besiktningen bestå i t.ex. luktbedömningar och laboratorieundersökningar.

Genom nationella kontrollprogram som Livsmedelsverket ansvarar för sker en årligen återkommande kontroll inom vissa områden, som t.ex. kontroll av restsubstanser, bekämpningsrester, salmonella och dioxin i fet fisk från Östersjön samt kontroll av musslor. Gemensamt för de olika programmen är att kontroll sker av att ämnen där det finns gränsvärden eller åtgärdsnivåer, s.k. reglerade ämnen, inte förekommer i halter över de fastställda nivåerna. I kontrollen letar man även efter ämnen som inte får finnas i livsmedlet, s.k. otillåten användning.

Gränskontroll av produkter av animaliskt ursprung som är avsett som livsmedel samt vissa icke animaliska livsmedel genomförs av Livsmedelsverket på särskilda gränskontrollstationer. Kontrollen vid en gränskontrollstation är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande veterinärintyg eller motsvarande dokument och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om produkten uppfyller införselvillkoren och att den inte har påverkats menligt under transporten. Den kan genomföras genom okulär eller organoleptisk besiktning, kontroll av temperatur, provtagning för mikrobiologisk analys m.m.

Finansiering av den offentliga kontrollen

Bestämmelser om finansiering av livsmedelskontrollen finns, förutom i den gällande kontrollförordningen, i livsmedelslagen, i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter samt i Livsmedelsverkets föreskrifter. Den kontroll som utförs av Försvarsinspektören för hälsa och miljö samt kontroll av livsmedel inom primärproduktionen finansieras genom skattemedel. Vidare är de nationella kontrollprogrammen delvis anslagsfinansierade. Kontrollen av musslor, som är en del av kontrollprogrammen, är finansierad genom bidrag och anslag. Även kontrollen vid slakterier och vilthanteringsanläggningar

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

146

är delvis anslagsfinansierad, vilket det framgår mer om nedan. Livsmedelskontrollen i övrigt är avgiftsfinansierad. Enligt livsmedelslagen har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll, prövning och registrering.

Enligt förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter ska kontrollmyndigheternas ordinarie offentliga kontroll finansieras genom en årlig avgift som de livsmedelsföretagare och aktörer inom ekologisk produktion, vilkas verksamhet är föremål för kontroll, betalar. Avgiften ska även betalas av den som bedriver verksamhet i en anläggning för tillverkning av snus eller tuggtobak eller i en anläggning för dricksvattenförsörjning. Avgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheterna sätta ned eller efterskänka avgiften.

Utöver den årliga avgiften tas särskilda avgifter ut för registrering och godkännanden av olika slag samt för viss provtagning och undersökning. Avgifter tas även ut för import och export av livsmedel.

Slakteri- och vilthanteringsanläggningar betalar i stället för en årlig avgift en bemanningsavgift till Livsmedelsverket, utifrån den kontrolltid som fastställs av verket. För styckningsanläggningar ska både en årlig avgift och en bemanningsavgift för särskild kontroll betalas. Slakterier, vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar samt mjölkanläggningar, fisk- och vattenbruksanläggningar och import av vissa livsmedel utgör sådana verksamheter som omfattas av en obligatorisk minimiavgift enligt den gällande kontrollförordningen. Dessa verksamheter måste betala en avgift som uppgår till lägst minimibeloppet. Livsmedelsverket tilldelas årligen anslagsmedel för att sänka kontrollavgiften för slakterier och vilthanteringsanläggningar, inklusive godkännande av anläggningar vid mindre slakteri- och vilthanteringsanläggningar. Anslaget fördelas på ett sådant sätt att särskild hänsyn tas till slakterier och vilthanteringsanläggningar med en produktion som understiger 200 ton per år.

När extra offentlig kontroll blivit nödvändig på grund av bristande efterlevnad ska avgift tas ut enligt artikel 28 i den gällande

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

147

kontrollförordningen. Avgift ska dock inte betalas för kontroll som föranletts av klagomål som visat sig vara obefogade.

4.2 Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön

4.2.1 Allmänt

All slags verksamhet där genetiskt modifierade organismer (GMO) hanteras måste ha tillstånd. Lagstiftningen om avsiktlig utsättning av GMO i miljön genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG. Direktivet syftar till att i enlighet med försiktighetsprincipen närma medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra och att skydda människors hälsa och miljön när GMO avsiktligt sätts ut i miljön eller när produkter som består av eller innehåller GMO släpps ut på marknaden. På EU-nivå finns också Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder. Den förordningen reglerar godkännande av livsmedel och foder som innehåller eller är framställt av GMO men kan också användas för godkännande av odling. Ansökan om godkännande av en GMO för odling kan alltså ske enligt både direktiv 2001/18/EG och förordning (EG) nr 1829/2003. Direktiv 2001/18/EG reglerar även avsiktlig utsättning i andra syften än för utsläppande på marknaden, t.ex. fältförsök.

På GMO-området i övrigt finns Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer, som bl.a. reglerar export av GMO från EU. Det finns även ett direktiv som reglerar innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer. Den nya kontrollförordningen omfattar dock endast avsiktlig utsättning av GMO i miljön för produktion av livsmedel och foder, dvs. i

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

148

praktiken odling av GMO för att producera livsmedel och foder, samt livsmedel och foder som innehåller GMO.

I direktiv 2001/18/EG finns bl.a. bestämmelser om godkännande av utsläppande på marknaden av GMO för odling. En ansökan om tillstånd ska bl.a. innehålla omfattande uppgifter om den genetiska modifieringen, en bedömning av risker för människors hälsa och miljön samt förslag till övervakning efter det att produkten har släppts ut på marknaden. Övervakningen syftar till att bekräfta antaganden om eventuella negativa effekter som har gjorts i miljöriskbedömningen och till att upptäcka negativa effekter på människors hälsa eller miljön som inte förutsågs i miljöriskbedömningen. Resultaten av övervakningen ska rapporteras till EUkommissionen och till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

I förordning (EG) nr 1829/2003 finns regler för godkännande för utsläppande på marknaden av GMO för import och hantering, odling samt användning av GMO och produkter framställda av GMO som livsmedel och foder. Många av kraven vad gäller ansökan, miljöriskbedömning och miljöövervakningsplan överensstämmer med vad som gäller enligt direktiv 2001/18/EG. Därutöver ställs krav på dokumentation av undersökningar av produkternas egenskaper.

I svensk lagstiftning regleras användningen av GMO i 13 kap. miljöbalken. Enligt miljöbalken krävs tillstånd för att genomföra en avsiktlig utsättning av GMO eller för att släppa ut en produkt som innehåller eller består av sådana organismer på marknaden. Miljöbalken kompletteras såvitt avser odling av GMO av förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön, vilken i allt väsentligt genomför direktiv 2001/18/EG.

4.2.2 Nuvarande tillsynssystem och dess finansiering

Bestämmelser om tillsyn

I 26 kap. miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn. Kapitlet innehåller grundläggande bestämmelser om fördelningen av tillsynsansvaret och om de åtgärder tillsynsmyndigheterna kan vidta vid överträdelser i enskilda fall. Med stöd av bestämmelserna i 26 kap. miljöbalken kan tillsynsmyndigheterna besluta om de

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

149

förelägganden och förbud som behövs för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.

Tillsynsmyndigheter

Enligt 26 kap. 3 § miljöbalken utövas tillsynen av Naturvårdsverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Regeringen får enligt 26 kap. 5 § miljöbalken meddela föreskrifter om att kapitlet ska gälla även i fråga om tillsyn över att EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde följs. Regeringen har med stöd av det bemyndigandet meddelat miljötillsynsförordningen (2011:13). Enligt miljötillsynsförordningen är tillsynsansvaret för GMO uppdelat mellan olika myndigheter beroende på vilken organism och vilket användningsområde det är fråga om. Så har t.ex. Havs- och vattenmyndigheten enligt 2 kap. 13 § ansvar för tillsynen i fråga om avsiktlig utsättning av vattenlevande GMO och Kemikalieinspektionen enligt 2 kap. 14 § ansvar för tillsynen i fråga om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade mikroorganismer, nematoder, insekter och spindeldjur medan Jordbruksverket enligt 2 kap. 18 § har ansvar för tillsynen i fråga om avsiktlig utsättning av GMO i den utsträckning någon annan myndighet inte ansvarar för tillsynen. I frågor om tillämpningen av bestämmelserna om genteknik i 13 kap. miljöbalken är den operativa tillsynsmyndigheten också tillsynsvägledande myndighet inom det område som motsvarar myndighetens operativa ansvar.

Finansiering av tillsynen

Miljöbalkens bestämmelser om avgifter för prövning och tillsyn finns i balkens 27 kap. Enligt 27 kap. 1 § miljöbalken får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken samt för prövning och tillsyn med anledning av EUförordningar inom miljöbalkens område. Regeringen har med stöd av bemyndigandet beslutat förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Enligt 5 kap. 1 § i den förordningen får de myndigheter som anges i 2 kap.1218 §§miljötillsynsförordningen inom sina ansvarsområden meddela

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

150

föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn i fråga om sådan genteknisk verksamhet som avses i 13 kap. 1 § första stycket miljöbalken.

4.3 Foder och animaliska biprodukter

4.3.1 Allmänt

Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för djurs och människors hälsa när det gäller foder och animaliska biprodukter. Lagen gäller i alla led från och med primärproduktionen av foder till och med utsläppande av foder på marknaden och utfodring av djur. Vad som utgör foder framgår av artikel 3 i förordning (EG) nr 178/2002.

Lagen gäller utöver foder också befattning med animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Vad som utgör sådana produkter framgår av artiklarna 3.1 respektive 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009. I likhet med livsmedelslagen kompletterar lagen om foder och animaliska biprodukter sådana EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde och som regeringen har gett tillkänna i Svensk författningssamling, bl.a. den gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straffbestämmelser och bestämmelser om överklagande m.m. Lagen kompletteras av förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter och av myndighetsföreskrifter.

4.3.2 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering

Bestämmelser om offentlig kontroll

Den nationella regleringen av kontrollen av foder och animaliska biprodukter och därav framställda produkter finns förutom i lagen

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

151

respektive förordningen om foder och animaliska biprodukter i myndighetsföreskrifter. Beträffande ekologisk produktion finns bestämmelser om offentlig kontroll i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och tillhörande förordning (2013:1059).

Kontrollmyndigheter

Enligt lagen om foder och animaliska biprodukter ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i förordningen om foder och animaliska biprodukter.

Om inte annat följer av förordningen eller regeringen beslutar något annat är Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket får lämna över kontrolluppgifter till länsstyrelserna och Statens veterinärmedicinska anstalt. Jordbruksverket ansvarar även för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dessa. Jordbruksverket har även, efter bemyndigande från regeringen, rätt att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Jordbruksverket ansvarar för offentlig kontroll vid bl.a. bearbetningsanläggningar för foder och animaliska biprodukter, mellanhanteringsanläggningar och lagringsanläggningar samt anläggningar som hanterar jakttroféer (konservatorer), ben, hudar, skinn, ull, hår och biodlingsprodukter m.m.

Länsstyrelserna ansvarar för kontroll av insamling, omlastning och transport av sådana animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är matavfall. Länsstyrelserna utövar även offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder, dvs. lantbrukare.

Kommunerna utövar offentlig kontroll av bl.a. nedgrävning av animaliska biprodukter, utlämnande och transport av matavfall, förbränningsanläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primärproduktionen samt förvaring av animaliska biprodukter i

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

152

primärproduktionen. Det finns möjligheter till kommunal samverkan och viss överflyttning av kontrollansvar mellan Jordbruksverket eller andra statliga kontrollmyndigheter och kommunerna. Ansvaret för kontroll av hantering och utlämnande av animaliska biprodukter och därav framställda produkter vid verksamheter som hanterar livsmedel ligger på den myndighet som ansvarar för livsmedelskontrollen vid anläggningen, exempelvis Livsmedelsverket. Det rör sig om samtliga livsmedelsanläggningar, t.ex. slakterier och vilthanteringsanläggningar.

Försvarsinspektören för hälsa och miljö är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll av vissa verksamheter, bl.a. avseende foder, animaliska biprodukter och matavfall, som bedrivs inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk av eller för respektive myndighet.

Hur den offentliga kontrollen bedrivs

Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om foder och animaliska biprodukter följs är riskbaserad och ska utföras regelbundet och så ofta som är lämpligt med hänsyn tagen till bl.a. företagens egenkontroll och myndighetens tidigare erfarenheter. Som hjälp för att välja ut kontrollobjekten i primärproduktionen av foder finns en riskklassningsmodell som är gemensam för kontroll av foder och livsmedel. Registrerade foderanläggningar i primärproduktionen uppgick år 2016 till drygt 50 000. I primärproduktionen sker kontroll av cirka 1 procent av de registrerade foderanläggningarna varje år. För andra foderföretag än primärproducenter ska kontroller göras enligt en kontrollplan, vilken skapas i ett system som är kopplat till registret över registrerade anläggningar. Kontrollobjekten väljs då ut enligt en risk- och erfarenhetsmodell där även volymen foder påverkar kontrollfrekvensen. Högsta kontrollfrekvens för dessa foderföretag är flera gånger per år och lägsta kontrollfrekvens är vart tionde år. Även kontrollen av animaliska biprodukter sker enligt en årlig kontrollplan för de flesta verksamheter. En riskvärdering görs för dessa verksamheter och de placeras i olika riskklasser där högsta kontrollfrekvens är flera gånger per år och lägsta kontrollfrekvens är vart femte år.

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

153

Kontrollen är i de flesta fall planerad i förväg. Om den planerade kontrollen behöver följas upp görs detta genom extra offentliga kontroller.

De kontrollmetoder som används är bl.a. inspektion, provtagning och analys. När det gäller foder kontrolleras bl.a. märkningsuppgifter, att företagen och deras foder är registrerade hos Jordbruksverket, allmän hygien, användningen av fodertillsatser och foderråvaror samt företagens egenkontroller. Kontrollen tar i första hand sikte på att företagen har system och rutiner för att själva säkerställa att fodret är säkert. De foderanläggningstyper som finns är bl.a. foderleverantörer, butiker, lager och transportörer. När det gäller anläggningar som hanterar animaliska biprodukter och därav framställda produkter kontrolleras att de lever upp till de krav som ställs på spårbarhet och säker hantering. Om animaliska biprodukter och därav framställda produkter bearbetas på anläggningen kontrolleras dessutom att bearbetningen lever upp till kraven och att återkontamination inte sker. Därutöver sker kontroll av företagens egenkontroller.

Gränskontroll av animaliska biprodukter, foder innehållande animaliska biprodukter samt foder som ska kontrolleras enligt kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG, genomförs på särskilda gränskontrollstationer av Jordbruksverket. Kontrollen vid en gränskontrollstation är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande veterinärintyg eller motsvarande dokument och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om produkten uppfyller införselvillkoren och att den inte har påverkats menligt under transporten. Den kan genomföras genom okulär eller organoleptisk besiktning, kontroll av temperatur, provtagning för mikrobiologisk analys m.m.

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

154

Finansiering av den offentliga kontrollen

Bestämmelser om finansiering av kontrollen av foder och animaliska biprodukter finns, förutom i den gällande kontrollförordningen, i lagen om foder och animaliska biprodukter, förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter samt i Jordbruksverkets föreskrifter. Kontrollen är i huvudsak finansierad genom avgifter. Enligt lagen om foder och animaliska biprodukter har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. De ärenden som omnämns i förarbetena är ärenden som rör frågor som omfattas av bemyndigandena i nuvarande 9–11 §§ lagen om foder och animaliska biprodukter samt ärenden om godkännande och registrering (prop. 2005/06:128 s. 272 f.). Enligt 9 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor för eller förbud mot bl.a. införsel, användning samt annan befattning med foder eller ett visst parti av foder. Samma sak gäller för animaliska biprodukter och därav framställda produkter enligt 11 §. Enligt 10 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor för laboratorier för foderanalyser och metoder för sådana analyser.

Enligt förordningen ska kontrollmyndigheternas ordinarie offentliga kontroll finansieras genom en årlig avgift som de foderföretagare och företagare som befattar sig med animaliska biprodukter, vilkas verksamhet är föremål för kontroll, betalar. Detta gäller dock inte en kontrollmyndighets kostnader för offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder, som finansieras genom skattemedel. Avgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheterna sätta ned eller efterskänka avgiften.

Utöver de årliga avgifterna tas särskilda avgifter ut för registrering och godkännanden av olika slag samt för viss provtagning och undersökning. Avgifter tas även ut för kontroll vid gränskontrollstationer.

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

155

När extra offentlig kontroll blivit nödvändig på grund av bristande efterlevnad ska avgift tas ut enligt artikel 28 i den gällande kontrollförordningen. Avgift ska dock inte betalas för kontroll som föranletts av klagomål som visat sig vara obefogade.

4.4 Djurhälsa

Det finns flera nationella författningar som innehåller bestämmelser om djurhälsa. Bland dessa kan nämnas lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. (provtagningslagen) som tillämpas på kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar, kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter, märkning och registrering av djur, samt åtgärder för att förebygga och hindra spridning av smittsamma djursjukdomar. Lagen kompletteras av förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Nämnas bör också lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. som syftar till att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverksamhet, förebygga sjukdomar hos djur samt främja en långsiktig förvaltning av husdjursgenetiska resurser. Denna lag kompletteras av förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. Därutöver kan nämnas epizootilagen (1999:657) som innehåller bestämmelser om sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa, så kallade epizootiska sjukdomar. Lagen kompletteras av epizootiförordningen (1999:659). Vidare finns zoonoslagen (1999:658) som gäller för sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till människa, så kallade zoonoser, och som inte är sådana epizootiska sjukdomar som omfattas av epizootilagen. Lagen gäller dock bara sådana zoonoser som det finns tillräckliga kunskaper om för effektiv kontroll och bekämpning. Lagen kompletteras av zoonosförordningen (1999:660). Samtliga lagar kompletterar sådana EU-bestämmelser som faller inom respektive lags tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

156

bestämmelserna. I lagarna finns även bestämmelser om kontrollmyndigheterna och deras befogenheter att utöva offentlig kontroll, skyldigheter för kontrollobjekt att tillhandahålla hjälp, straffbestämmelser och regler om överklagande m.m. När det gäller införsel respektive utförsel av djur och produkter av djur finns det bestämmelser i förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och i förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m. Enligt lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får vidare regeringen meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till bl.a. skyddet mot djursjukdomar.

Den 21 april 2021 ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsolag) börja tillämpas. Djurhälsolagen ersätter en rad EU-rättsakter på djurhälsoområdet och hänvisningar till de upphävda akterna ska anses som hänvisningar till den nya förordningen. Djurhälsolagen kommer medföra att den svenska djurhälsolagstiftningen behöver ses över.

4.4.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering

Kontrollmyndigheter

Enligt provtagningslagen ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser utövas av Jordbruksverket eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer. Regeringen får genom föreskrifter ge Jordbruksverket möjlighet att överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket har även, efter bemyndigande från regeringen, rätt att meddela närmare föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Enligt både epizootilagen och lagen om kontroll av husdjur, m.m. ska den offentliga kontrollen utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Detsamma gäller enligt zoonoslagen, men där kan offentlig kontroll av efterlevnaden av

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

157

vissa beslut i enskilda fall utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.

Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i den förordning som hör till respektive lag. Jordbruksverket har ansvar för att samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämna råd och hjälp till dessa. När det gäller vattenbruk, TSE-sjukdomar (dvs. transmissibla spongiforma encefalopatier, t.ex. galna-kosjukan och liknande sjukdomar) på förbränningsanläggningar och den obligatoriska hälsoövervakningen av fjäderfä har Jordbruksverket även ansvaret för att utföra den operativa kontrollen, med vilket här menas sådan kontroll som riktar sig direkt mot dem som har djur eller på annat sätt ansvarar för djur eller produkter av djur. Den större delen av den operativa kontrollen, som bl.a. obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä, kontroll av seminverksamhet och kontroll av hägnad hjort, utförs dock av länsstyrelserna.

Hur den offentliga kontrollen bedrivs

Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om djurhälsa följs är riskbaserad och är i de flesta fall planerad i förväg. Kontrollen omfattar bl.a. provtagning avseende vissa sjukdomar, inspektion vid anläggningar och granskning av journaler. Eftersom djurhälsoområdet omfattar många olika kontrollområden utformas kontrollen efter det behov som finns. Detta innebär att provtagning ibland kan vara aktuellt medan kontrollen i andra fall fokuserar på exempelvis granskning av rutiner eller journalhållning. Inom vissa kontrollområden, som t.ex. salmonellakontroll av fjäderfä, utförs kontrollen främst som en dokumentationskontroll. I andra fall utförs kontrollen genom en inspektion på plats vid anläggningen där man bl.a. kontrollerar att anläggningen uppfyller kraven på biosäkerhet, att stalljournalerna är korrekt ifyllda, att hygienbestämmelserna följs, att förvaringsutrymmena är utformade på korrekt sätt m.m. Vissa djurhälsokontroller utförs även i samband med kontroller inom andra kontrollområden, t.ex. kontroll av att hygienregler följs.

Gränskontroll av levande djur och djurprodukter som inte är avsedda som livsmedel genomförs på särskilda gränskontrollstationer av Jordbruksverket. Gränskontrollen är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande hälsointyg som utfärdats av en officiell

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

158

veterinär och eventuella identitetshandlingar och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med djuret eller produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om djuret eller produkten uppfyller införselvillkoren och att djuret eller produkten inte har påverkats menligt under transporten. Till skillnad från andra områden där kontrollen är riskbaserad ska samtliga levande djur kontrolleras vid gränskontrollstationer, oavsett risk.

Finansiering av den offentliga kontrollen

Kontrollen på djurhälsoområdet är till största delen anslagsfinansierad. För de kontroller som utförs av länsstyrelsen utgår således inte någon avgift. Enligt den gällande kontrollförordningen är det dock obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ut avgifter för offentlig kontroll i vissa fall. Detta gäller bl.a. vid besiktning av levande djur vid slakterier och vid extra offentlig kontroll som utförs vid bristande regelefterlevnad. Enligt provtagningslagen har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för bland bl.a. offentlig kontroll, provtagning, undersökning, märkning och registrering. Även i lagen om kontroll av husdjur m.m. finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll. För de djurhälsokontroller som utförs av Jordbruksverket utgår en kontrollavgift som regleras i Jordbruksverkets föreskrifter. I dessa föreskrifter finns bl.a. bestämmelser om tillvägagångssätt för att ta ut avgifter samt specifika avgiftsbelopp.

4.5 Djurskydd

Riksdagen har i juni 2018 antagit regeringens förslag till en ny djurskyddslag (se prop. 2017/18:147). Den nya djurskyddslagen (2018:1192) träder i kraft den 1 april 2019 och ersätter då den nuvarande djurskyddslagen (1988:534). I den nya djurskyddslagen finns bestämmelser om hur djur som hålls av människan och viltlevande försöksdjur ska hållas och skötas. Den nuvarande djurskyddslagens kontrollbestämmelser har i allt väsentligt oförändrade

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

159

förts över till den nya lagen. Djurskyddslagen kompletterar sådana EU-förordningar som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den nu gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. Djurskyddslagen innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, bemyndiganden om avgifter, bestämmelser om omhändertagande av djur och djurförbud, straffbestämmelser samt bestämmelser om kontrollobjektets skyldigheter och överklagande m.m.

Den nuvarande djurskyddslagen kompletteras av djurskyddsförordningen (1988:539) och av myndighetsföreskrifter. En ny djurskyddsförordning kommer att beslutas inför ikraftträdandet av den nya djurskyddslagen. När det gäller införsel respektive utförsel av djur och produkter av djur finns det bestämmelser i förordningen om införsel av levande djur m.m. och i förordningen om utförsel av levande djur m.m.

4.5.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering

Kontrollmyndigheter

Enligt såväl den nuvarande som den nya djurskyddslagen ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i djurskyddsförordningen.

Jordbruksverket är central förvaltningsmyndighet på djurskyddsområdet. Jordbruksverket ansvarar bl.a. för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dem. Jordbruksverket har även rätt att, med stöd av ett bemyndigande från regeringen, meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas.

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

160

Länsstyrelserna utövar den operativa djurskyddskontrollen, med vilket här menas sådan kontroll som riktar sig direkt mot dem som håller djur eller på annat sätt ansvarar för djur.

När det gäller djur som används inom Försvarsmakten ansvarar försvarsinspektören för hälsa och miljö för den offentliga kontrollen av djurskyddet.

Därutöver ansvarar Livsmedelsverket tillsammans med länsstyrelserna för viss djurskyddskontroll vid slakt av djur. Livsmedelsverkets djurskyddskontroller utförs i dagsläget enligt bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas för livsmedel.

Hur den offentliga kontrollen bedrivs

Länsstyrelserna besöker bl.a. gårdar och andra anläggningar där djur hålls för att utföra planerade rutinkontroller. Kontroll utförs också i samband med ansökningar om olika tillstånd och godkännanden. Kontrollen gäller främst företag och andra som håller flera djur, som t.ex. lantbruk, kennlar och stuterier. Privatpersoner med sällskapsdjur kontrolleras inte regelmässigt, men även sådan djurhållning kontrolleras om någon gör en anmälan eller om det finns kännedom om tidigare problem i djurhållningen. Urval av kontrollobjekt för rutinkontrollerna görs i huvudsak utifrån en riskklassningsmodell som Jordbruksverket har tagit fram och integrerat i kontrolldatabasen Djurskyddskontrollsregistret (DSK). Modellen beräknar en risk för varje djurhållare utifrån de uppgifter som finns lagrade i kontrolldatabasen. Riskerna baseras på bl.a. djurslag, verksamhetens påverkan i livsmedelskedjan, verksamhetens storlek samt djurhållarens tidigare efterlevnad av regelverket.

Djurskyddskontrollen består i huvudsak av inspektioner och bedömningar av djur och djurutrymmen. Bl.a. kontrolleras djurens status såsom hull och renhet samt rengöring av djurutrymmen. Vidare sker en genomgång med djurhållaren av tillsynsrutiner, kompetenskrav och personalstyrka. Mätningar av djurutrymmen och fotografisk dokumentation förekommer vid de flesta kontroller, medan provtagningar, analyser och revisioner förekommer mer sällan. Djurskyddskontrollen kan vara heltäckande, där alla djurskyddsregler som är aktuella vid kontrolltidpunkten verifieras,

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

161

eller bestå av delkontroller som t.ex. vid kontroll av en viss brist som har anmälts eller vid en uppföljande extra offentlig kontroll för att granska att korrigerande åtgärder har vidtagits efter tidigare konstaterade djurskyddsbrister.

Finansiering av den offentliga kontrollen

Djurskyddskontrollen är i huvudsak anslagsfinansierad och i dagsläget tas det inte ut någon avgift för de planerade rutinkontrollerna. Enligt den gällande kontrollförordningen är det dock, som det tidigare har nämnts, obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ut avgifter för offentlig kontroll i vissa fall. Detta gäller bl.a. vid besiktning av levande djur vid slakterier och vid extra offentliga kontroll som utförs vid bristande regelefterlevnad.

I såväl den nuvarande som den nya djurskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. De ärenden som omnämns i förarbetena till den nuvarande djurskyddslagen är ärenden om förprövning eller godkännande i efterhand av åtgärder i fråga om stall eller annat förvaringsutrymme för djur, godkännande på förhand och besiktning av anläggningar och andra förvaringsutrymmen för försöksdjur, godkännande av ny teknik, registrering av djurtransportörer m.m. (prop. 2005/06:128 s. 99 och 326 f.)

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter. Enligt djurskyddsförordningen får Jordbruksverket meddela föreskrifter om att avgift ska betalas i ärenden om bl.a. godkännande av ny teknik, registrering av djurtransportörer och besiktning av transportmedel och behållare för transport av djur samt godkännande av zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning som ska tas i bruk för offentlig förevisning av djur. Jordbruksverket får även meddela föreskrifter om den avgift som ska betalas för extra offentlig kontroll enligt artikel 28 i den gällande kontrollförordningen. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att avgift ska betalas för den djurskyddskontroll som utförs av officiella veterinärer och officiella assistenter på slakterier.

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

162

4.6 Växtskyddsmedel

Med växtskyddsmedel avses sådana bekämpningsmedel som främst används inom jordbruk och trädgårdsnäring. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG innehåller bestämmelser om godkännande av växtskyddsmedel och verksamma ämnen som ingår i växtskyddsmedel. Förordningen reglerar uttömmande processen för godkännande på EU-nivå av verksamma ämnen i växtskyddsmedel och den nationella prövningen av växtskyddsmedel som innehåller sådana verksamma ämnen. Syftet med förordningen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att harmonisera reglerna för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen.

Vid prövningen av en ansökan om produktgodkännande av ett växtskyddsmedel ska hälso- och miljöaspekter sättas före intresset av att förbättra växtproduktionen. För att ett växtskyddsmedel ska produktgodkännas och därmed få släppas ut på marknaden måste därför sökanden visa att medlet inte har några skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller några oacceptabla effekter på miljön.

Den som använder ett växtskyddsmedel är enligt förordning (EG) nr 1107/2009 skyldig att använda produkten på ett korrekt sätt. Med korrekt användning avses att principerna om god växtskyddssed tillämpas och att villkoren för godkännande av medlet följs. Korrekt användning förutsätter också att de allmänna principerna om integrerat växtskydd följs.

Principerna om integrerat växtskydd framgår av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel. Direktivet syftar till att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön. För att uppnå detta ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja ett växtskydd med låg insats av bekämpningsmedel och så långt det är möjligt ge företräde till icke-kemiska metoder. Direktivet ålägger medlemsstaterna att förbjuda flygbesprutning, att

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

163

vidta åtgärder för att skydda vattenmiljön och dricksvattnet mot effekterna av bekämpningsmedel samt att minimera användningen av kemiska växtskyddsmedel i vissa områden, såsom allmänna parker och trädgårdar, idrotts- och fritidsanläggningar, skolgårdar och lekplatser för barn samt i närheten av hälsovårdsanläggningar. I direktivet finns också bestämmelser om krav på kontroll av utrustning som används för spridning av bekämpningsmedel.

Direktiv 2009/128/EG genomförs i svensk rätt genom 14 kap. miljöbalken och förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordningen om bekämpningsmedel innehåller även vissa bestämmelser som kompletterar förordning (EG) nr 1107/2009. Kemikalieinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och prövar frågor om godkännande av växtskyddsmedel enligt den förordningen. Kemikalieinspektionen får vidare meddela föreskrifter som kompletterar förordning (EG) nr 1107/2009. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om de allmänna principerna om integrerat växtskydd, om krav på utrustning för spridning av växtskyddsmedel samt om dokumentation vid spridning av växtskyddsmedel.

4.6.1 Nuvarande tillsynssystem och dess finansiering

Bestämmelser om tillsyn

I 26 kap. miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn av efterlevnaden av miljöbalken. Kapitlet innehåller grundläggande bestämmelser om fördelningen av tillsynsansvaret och om de åtgärder tillsynsmyndigheterna kan vidta vid överträdelser i enskilda fall. Med stöd av bestämmelserna i 26 kap. miljöbalken kan tillsynsmyndigheterna besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.

Tillsynsmyndigheter

Enligt 26 kap. 3 § miljöbalken utövas tillsynen av Naturvårdsverket, försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Regeringen får enligt 26 kap. 5 § miljöbalken meddela

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

164

föreskrifter om att kapitlet ska gälla även i fråga om tillsyn över att EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde följs. Regeringen har med stöd av det bemyndigandet meddelat miljötillsynsförordningen (2011:63). I 1 kap. 4 § miljötillsynsförordningen har regeringen föreskrivit att 26 kap. miljöbalken ska tillämpas vid tillsyn över att de EU-förordningar som anges i 2 kap. miljötillsynsförordningen följs. I 2 kap. 19 § listas bl.a. förordning (EG) nr 1107/2009. Fördelningen av ansvaret för att kontrollera efterlevnaden av förordning (EG) nr 1107/2009 överensstämmer med fördelningen av tillsynsansvaret över 14 kap. miljöbalken. Det innebär att Kemikalieinspektionen utövar tillsyn över utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel. De kommunala nämnderna har ansvaret för tillsynen av sådan hantering av växtskyddsmedel som inte innebär utsläppande på marknaden. Därutöver har Jordbruksverket ansvaret för tillsynen i fråga om kontroll av utrustning som är avsedd att användas yrkesmässigt för spridning av växtskyddsmedel enligt förordningen om bekämpningsmedel.

Kemikalieinspektionen ska ge tillsynsvägledning i frågor om utsläppande på marknaden, införsel och utförsel av bl.a. växtskyddsmedel. Jordbruksverket är ansvarigt för tillsynsvägledning i frågor om djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet utom i frågor som omfattas av Kemikalieinspektionens vägledningsområde.

Finansiering av tillsynen

I 27 kap. miljöbalken finns bestämmelser om avgifter för prövning och tillsyn. Enligt 27 kap. 1 § miljöbalken får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken samt för prövning och tillsyn med anledning av EU-förordningar inom miljöbalkens område. Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal myndighets verksamhet. Varje kommun beslutar således själv sin taxa och bestämmer hur handläggningskostnaden per timme ska beräknas. Avgifterna ska dock beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning).

Regeringen har med stöd av bemyndigandet i 27 kap. 1 § beslutat förordningen (2013:63) om bekämpningsmedelsavgifter. För-

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

165

ordningen gäller avgifter som ska betalas för Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn av bl.a. växtskyddsmedel enligt förordning (EG) nr 1107/2009. Enligt 8 kap. 1–3 §§ förordningen om bekämpningsmedelsavgifter ska den som innehar ett godkännande för ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel betala en årsavgift. Årsavgiften är bl.a. avsedd att täcka Kemikalieinspektionens kostnader för tillsyn över primärleverantörers utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel. Kemikalieinspektionen disponerar inte över intäkterna. Myndigheten redovisar intäkterna mot inkomsttitel på statsbudgeten och får anslag för verksamhetens kostnader.

4.7 Ekologisk produktion

Lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion kompletterar i första hand rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 samt tillämpningsföreskrifter till denna EU-förordning. Förordning (EG) nr 834/2007 ska tillämpas på vissa produkter från jordbruk, inklusive vattenbruk, om produkterna släpps ut på marknaden eller är avsedda att släppas ut på marknaden. De produkter som omfattas är levande eller obearbetade jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål, foder, vegetativt förökningsmaterial och utsäde. Syftet med förordning (EG) nr 834/2007 är att dess bestämmelser ska utgöra grunden för en hållbar ekologisk produktion, sörja för en väl fungerande inre marknad, garantera sund konkurrens, inge förtroende hos konsumenterna och att skydda deras intressen.

Här kan nämnas att en ny EU-förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter antogs av Europaparlamentet och rådet den 22 maj 2018. Den nya EU-förordningen träder ikraft den 1 januari 2021 och genom denna upphävs förordning (EG) nr 834/2007. Den nya EU-förordningen innebär att den nationella lagstiftningen om ekologisk produktion kommer att behöva ses över.

Lagen kompletterar även kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

166

rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll. I denna förordning fastställs, enligt artikel 1, särskilda regler för produktion, märkning och kontroll av de produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 834/2007. Artiklarna 63–92 i förordning (EG) nr 889/2008 innehåller bestämmelser om kontroll, bl.a. vad som ska kontrolleras, hur kontrollerna ska utföras, vilken dokumentation som den ekologiske aktören ska ha, rätt till tillträde, upplysningar och handlingar för kontrollmyndigheter och kontrollorgan samt tillfälliga saluföringsförbud vid misstanke om att en produkt som är märkt som ekologisk kommer att saluföras trots att den inte uppfyller kraven för ekologisk produktion.

Därutöver kompletterar lagen även kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredje länder. Där finns bl.a. bestämmelser om att medlemsstatens ansvariga myndighet ska utföra dokumentkontroll av sändningens kontrollintyg samt verifiera sändningen och godkänna kontrollintyget (artikel 14).

Genom hänvisningar i förordning (EG) nr 834/2007 är den gällande kontrollförordningen tillämplig även på ekologisk produktion. Bestämmelserna om ekologisk produktion i den gällande kontrollförordningen ska tillämpas i den utsträckning som EUförordningarna om ekologisk produktion inte innehåller särskilda bestämmelser (jfr prop. 2012/13:55 s. 26). Av denna anledning kompletterar lagen om kontroll av ekologisk produktion även, i de delar den innehåller bestämmelser om ekologisk produktion, den gällande kontrollförordningen och tillämpningsföreskrifter till denna.

I lagen finns bestämmelser om kontrollmyndigheter, åtgärder som dessa får vidta för att kunna fullgöra sina kontrolluppgifter, skyldighet för kontrollobjektet att lämna hjälp vid kontroll, bemyndigande om avgifter, bestämmelser om sanktionsavgifter och om överklagande m.m. Lagen kompletteras av förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion och av myndighetsföreskrifter.

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

167

4.7.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering

Kontrollmyndigheter

Enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion utövar Livsmedelsverket, Jordbruksverket, de andra statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna kontroll av att de EU-förordningar som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna följs samt att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och de beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen mellan kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av kontrolluppgifter. Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utöva kontroll till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person. I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke är det bara vissa i lagen angivna beslut som får överlämnas till kontrollorganen. Vidare finns möjligheter till kommunal samverkan. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anges i huvudsak i förordningen om kontroll av ekologisk produktion.

Livsmedelsverket är behörig myndighet i fråga om livsmedel. Jordbruksverket är behörig myndighet i fråga om produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel och produktion av insatsvaror för användning i ekologisk jordbruks- och vattenbruksproduktion. Därutöver är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) behörig myndighet i fråga om att ackreditera och godkänna kontrollorgan samt utöva tillsyn över att de kontrollorgan som har godkänts uppfyller de krav som gäller för godkännandet. Konsumentverket är behörig myndighet att utöva kontroll i fråga om marknadsföring.

Hur den offentliga kontrollen bedrivs

I Sverige har ansvaret för kontrollen av ekologiska aktörer delegerats till privata kontrollorgan inom såväl Livsmedelsverkets som Jordbruksverkets ansvarsområden (jfr prop. 2012/13:55 s. 28).

Kontroll av företag med ekologisk produktion sker genom årliga besök ute på gårdarna eller anläggningarna samt genom extra besök

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

168

efter en riskbedömning. Kontrollen av ekologiskt foder, som syftar till att säkerställa att endast godkända råvaror och fodertillsatser har använts, genomförs på både gårdsnivå och hos specialiserade fodertillverkare. Kontrollorganen utför huvudsakligen en dokumentationskontroll samt kontroll på plats av produktionsanläggningar. Kontrollorganen har en skyldighet att ta prov vid misstanke om bristande efterlevnad. Kontrollen av produktion och hantering av utsäde sker i utsädesodlingarna och hos de företag som hanterar utsädet efter skörd. Kontroll av ekologiska livsmedel görs på gårdsnivå, hos förädlare, importörer, exportörer och i butiker.

Alla företag med ekologisk produktion och som står under kontroll av kontrollorgan ska som huvudregel få minst ett fysiskt kontrollbesök per år. Utöver det sker kontrollen av företagen beroende på hur de har riskklassificerats. Kontrollorganen ska årligen ta ut och analysera prover motsvarande minst fem procent av antalet aktörer som omfattas av deras kontroll. Syftet med provtagningen är att upptäcka produkter som inte är tillåtna för ekologisk produktion, för att kontrollera produktionsmetoder som inte överensstämmer med reglerna för ekologisk produktion och för att upptäcka eventuella föroreningar med produkter som inte är godkända för ekologisk produktion. Kontrollorganen ska meddela Livsmedelsverket eller Jordbruksverket om resultaten av de kontroller som har utförts inom respektive ansvarsområde i de fall det har konstaterats avvikelser från de ekologiska reglerna. Kontrollorganen ansvarar vidare för framtagandet av egna rutiner för utförande av kontrollen.

Den offentliga kontrollen är riskbaserad och syftar till att säkerställa att regelverket följs. Därutöver kan de ekologiska aktörerna ha förbundit sig att följa privata ekologiska certifieringsstandarder enligt avtal med certifieringsorganet eller standardägaren, t.ex. KRAV:s regler. Kontrollorganen kontrollerar således en aktörs verksamhet dels mot reglerna i EU-regelverket, dels mot privata certifieringsstandarder. Kraven i EU-förordningarna måste alltid vara uppfyllda för produkter som ska saluföras som ekologiska. Det är dock möjligt att ställa mer långtgående krav i de privata standarderna. Livsmedelsverket och Jordbruksverket ska inom sina respektive ansvarsområden utöva tillsyn över att kontrollorganen uppfyller kraven för delegeringen.

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

169

Finansiering av den offentliga kontrollen

Kontrollen av ekologisk produktion är i huvudsak finansierad genom avgifter. Enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontrollen samt för prövning av ärenden enligt lagen, de EU-förordningar som kompletteras av lagen eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. De ärenden som omnämns i förarbetena är när en aktör ansöker om att beviljas undantag från skyldigheten att följa regelverket i vissa avseenden (prop. 2012/13:55 s. 92 f.). I lagen finns en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning samt föreskrifter om grunderna för beräkning av avgifternas storlek. Regeringen får även meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för kontroll och prövning. I förordningen om kontroll av ekologisk produktion har Livsmedelsverket och Jordbruksverket bemyndigats att meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll som myndigheten har överlämnat till kontrollorganet och för prövning av ärenden. Livsmedelsverket och Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter om grunderna för beräkningen av storleken av dessa avgifter.

I förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter finns bestämmelser om avgifter som ska betalas för kontroll av ekologiska livsmedel och jordbruksprodukter. Det har redogjorts närmare för bestämmelserna i denna förordning i avsnitt 4.1.2. I förordningen om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter finns bestämmelser om avgifter som ska betalas för kontroll av ekologiskt foder. Det har redogjorts närmare för bestämmelserna i denna förordning i avsnitt 4.3.2.

4.8 Skyddade beteckningar

Lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

170

om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Denna EU-förordning syftar till att hjälpa producenter av jordbruksprodukter och livsmedel att förmedla information om produkternas och livsmedlens egenskaper och om särskilda kvaliteter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare och konsumenter. Därigenom ska säkerställas att det föreligger sund konkurrens för jordbrukare och producenter som framställer jordbruksprodukter och livsmedel med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter, att konsumenterna får tillgång till tillförlitlig information om sådana produkter, att de immateriella rättigheterna iakttas och att den inre marknadens integritet upprätthålls.

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, andra i lagen angivna EU-förordningar, som den gällande kontrollförordningen. Vidare anges bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av samt skydd av geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91.

Lagen innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldigheter för kontrollobjekt att tillhandahålla hjälp, avgiftsbestämmelser och regler om överklagande m.m. Enligt lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EUbestämmelserna. Lagen kompletteras av förordningen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och av myndighetsföreskrifter.

4.8.1 Nuvarande kontrollsystem och dess finansiering

Kontrollmyndigheter

Enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel utövar Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna kontroll över att lagen, de föreskrifter och beslut

Ds 2018:41 Gällande nationell rätt

171

som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, följs. Regeringen eller Livsmedelsverket får därutöver överlämna uppgiften att utöva offentlig kontroll till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 andra stycket 5 i den gällande kontrollförordningen. Ett överlämnande får dock inte avse rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket. Lagen innehåller även bestämmelser som gör det möjligt för kommuner att komma överens om att samverka kring den offentliga kontrollen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anges i huvudsak i förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

Av förordningen framgår att Livsmedelsverket bl.a. ska ta emot och handlägga ansökningar om registrering av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt ansökningar om ändring av produktspecifikation för och avregistrering av sådana produkter. Livsmedelsverket ska även övervaka att kontrollmyndigheterna fullgör sina förpliktelser enligt lagen och får meddela de ytterligare föreskrifter och fatta de beslut i övrigt som behövs som komplettering till de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Livsmedelsverket ansvarar för att samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och får, efter bemyndigande från regeringen, meddela föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Därutöver framgår att den myndighet som är behörig att utöva kontroll enligt livsmedelsförordningen också är behörig kontrollmyndighet i förhållande till skyddade beteckningar.

Hur den offentliga kontrollen bedrivs

Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna följs sker i begränsad omfattning och som en integrerad del i den vanliga kontrollen av livsmedel och jordbruksprodukter. Kontroll genomförs bl.a. efter tips från olika intresseorganisationer om misstankar avseende oriktig hantering.

Finansiering av den offentliga kontrollen

Eftersom kontrollen av att bestämmelserna följs för närvarande utövas som en integrerad del av den ordinarie kontrollen av livsmedels- och jordbruksprodukter finansieras den med samma medel

Gällande nationell rätt Ds 2018:41

172

som denna. Särskilda avgifter ska dock tas ut för kontroll av att produktspecifikationen följs innan en produkt släpps ut på marknaden och för uppföljande kontroll hos producenter av vin samt för extra offentlig kontroll som blivit nödvändig på grund av aktörens bristande efterlevnad. Även den som ansöker hos den behöriga myndigheten om registrering av en skyddad beteckning, ändring av en produktspecifikation eller avregistrering av en skyddad beteckning ska betala en avgift för myndighetens handläggning.

Enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontroll respektive prövning eller handläggning enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som statliga myndigheter och kontrollorgan tar ut. Närmare bestämmelserna om avgifter finns i förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter, vilka det har redogjorts närmare för i avsnitt 4.1.2.

173

5 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

5.1 Inledning

Liksom den gällande kontrollförordningen slår den nya kontrollförordningen fast bestämmelser för hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras och riktar sig således till medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter men även i vissa fall till enskilda aktörer. Jämfört med den gällande kontrollförordningen utökas den nya kontrollförordningens tillämpningsområde till att uttryckligen omfatta även kontroller för att säkerställa att lagstiftningen följs i fråga om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, animaliska biprodukter och därav framställda produkter, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel, ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter. Som det har redogjorts för närmare i avsnitt 3 gäller dock vissa bestämmelser i den gällande kontrollförordningen redan i dag för några av dessa områden.

I den nya kontrollförordningen klargörs att vissa artiklar i förordningen även gäller för annan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. Det införs nya definitioner, däribland av uttrycket annan offentlig verksamhet, och befintliga definitioner justeras så att de tar hänsyn till den nya kontrollförordningens vidare tillämpningsområde.

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

174

5.2 Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Av artikel 1 framgår att den nya kontrollförordningen innehåller bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som genomförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter, finansiering av offentlig kontroll, administrativt stöd och samarbete mellan medlemsstater, kommissionens kontroller i medlemsstaterna och i tredje land, antagande av villkor för djur och varor som förs in i unionen från tredje land samt inrättande av ett datoriserat informationssystem för förvaltning av information och data avseende offentlig kontroll. Den nya kontrollförordningen ska tillämpas på offentlig kontroll som genomförs för att kontrollera att bestämmelser inom en rad olika sakområden följs, oavsett om bestämmelserna har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna. De berörda sakområdena utgörs av livsmedel och livsmedelssäkerhet, inklusive handelsnormer för fiskeri- och vattenbruksprodukter, avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, foder och fodersäkerhet, djurhälsa, animaliska biprodukter och därav framställda produkter, djurskydd, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel, ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter. När det gäller bestämmelserna för livsmedel och livsmedelssäkerhet samt foder och fodersäkerhet omfattas alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled, inklusive bestämmelser för att säkerställa bl.a. god handelssed, konsumentskydd och korrekt konsumentinformation. Även bestämmelser om tillverkning och användning av material och föremål avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. Från tillämpningsområdet undantas emellertid kontroller av utrustning för spridning av växtskyddsmedel.

Den nya kontrollförordningen ska även tillämpas på offentlig kontroll som genomförs för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna inom de berörda sakområdena som är tillämpliga på djur och varor som förs in i unionen från tredje land och som ska exporteras från unionen till tredje land.

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

175

Den nya kontrollförordningen är inte tillämplig på offentlig kontroll för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007. Förordningen ska dock tillämpas i de fall den behöriga myndigheten i en medlemsstat identifierar möjliga bedrägliga eller vilseledande metoder i fråga om de handelsnormer som avses i artikel 73–91 i förordning (EG) nr 1308/2013. Vidare ska förordningen inte tillämpas på offentlig kontroll för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i Europaparlamentet och rådets direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller bestämmelserna i Europaparlamentet och rådets direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel.

Artiklarna 4, 5, 6, 8, 12.2, 12.3, 15, 18–27, 31–34, 37–42, 78, 86– 108, 112 b, 130 och 131–141 i förordningen ska även tillämpas på annan offentlig verksamhet som de behöriga myndigheterna genomför i enlighet med förordningen eller med de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

Förordningen innehåller definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet samt definitioner av vissa andra centrala begrepp, exempelvis behöriga myndigheter.

5.3 Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i medlemsstaterna

Behöriga myndigheter

Enligt artikel 4 ska medlemsstaterna för vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 utse den eller de behöriga myndigheter som tilldelas ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Medlemsstaten kan tilldela ansvaret för detta till mer än en behörig myndighet samt ge de behöriga myndigheter som utsetts befogenhet att överföra särskilda ansvarsområden avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till andra offentliga

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

176

myndigheter. Om så sker ska medlemsstaterna dels införa förfaranden för att säkerställa ändamålsenlig och effektiv samordning mellan alla berörda myndigheter och enhetlig och effektiv offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inom hela sitt territorium, dels utse en central myndighet med ansvar för att samordna samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som genomförs på de områden som avses i artikel 1.2.

De behöriga myndigheterna får tilldela vissa uppgifter med koppling till offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till en eller flera myndigheter för kontroll av ekologisk produktion.

Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen och övriga medlemsstater får underrättelse om kontaktuppgifter och eventuella ändringar avseende de behöriga och centrala myndigheter som utsetts samt de myndigheter för kontroll av ekologisk produktion som tilldelats vissa uppgifter och de organ med delegerade uppgifter som avses i artikel 28.1. Dessa uppgifter ska också tillhandahållas allmänheten.

Allmänna skyldigheter för de behöriga myndigheterna

I artikel 5 finns bestämmelser om allmänna skyldigheter för de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna, inklusive myndigheterna som utför kontroll av ekologisk produktion, ska bl.a. ha infört rutiner eller förfaranden för att säkerställa att den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. De behöriga myndigheterna ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnos. De ska även ha tillgång till tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal samt lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning, så att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet kan genomföras på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. De behöriga myndigheterna ska även ha infört rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. De behöriga myndigheterna ska även ha infört beredskapsplaner och vara beredda att använda sådana planer i nödsituationer, i förekommande fall i

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

177

enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Kraven på personalen vid de behöriga myndigheterna gäller även för officiella veterinärer och officiella växtskyddsinspektörer.

Personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

I artikel 5 regleras även vilken utbildning som personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska ha. Det åligger de behöriga myndigheterna, kontrollmyndigheter för ekologiska produkter och organ med delegerade uppgifter att säkerställa att personalen får denna utbildning. I bilaga II till förordningen anges några specifika områden som personalen ska få utbildning i. Däribland kan nämnas kännedom om kontrollmetoder, de bestämmelser som avses i artikel 1.2, faror i samband med produktion, bearbetning och distribution av djur och varor, officiellt intygande och rättsliga åtgärder till följd av offentlig kontroll.

Interna revisioner av de behöriga myndigheterna

Enligt artikel 6 ska de behöriga myndigheterna genomföra interna revisioner eller låta sin myndighet revideras samt med beaktande av resultaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de följer förordningen. Dessa revisioner ska vara föremål för oberoende granskning och genomföras på ett öppet sätt.

Rätt att överklaga de behöriga myndigheternas beslut

I artikel 7 regleras fysiska och juridiska personers rätt att överklaga vissa beslut som de behöriga myndigheterna har fattat.

Tystnadsplikt

I artikel 8 finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Allmänna bestämmelser om offentlig kontroll

Enligt artikel 9 ska de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska särskilt beakta klarlagda risker som är

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

178

förbundna med djur och varor, verksamhet som står under aktörernas kontroll, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och huruvida de följer de bestämmelser som avses i artikel 1.2, tillförlitligheten i egenkontrollen m.m. Offentlig kontroll inför utfärdande av officiella intyg eller officiella attesteringar ska genomföras i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 samt de delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen antagit. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning, utom i de fallen då det är nödvändigt och motiverat att förvarna aktören eller då aktören själv har begärt offentlig kontroll och den behöriga myndigheten anser att förvarning bör ske. Kontrollen ska vidare så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. De behöriga myndigheterna ska genomföra offentlig kontroll med samma noggrannhet oavsett om de berörda djuren och varorna är avsedda för den nationella marknaden, unionsmarknaden eller för export till tredje land. Detsamma gäller kontroller av djur och varor som har förts in från tredje land till unionen.

Föremål för offentlig kontroll

Enligt artikel 10 ska de behöriga myndigheterna i den utsträckning som krävs för att säkerställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 följs genomföra offentlig kontroll av djur och varor i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled samt av ämnen, material eller föremål som kan inverka på djurs och varors egenskaper eller hälsa och på deras överensstämmelse med gällande krav. Kontrollen ska också omfatta aktörer med avseende på verksamhet, inklusive djurhållning, utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar samt relaterad dokumentation. De behöriga myndigheterna ska, utan att det påverkar bestämmelser om befintliga förteckningar eller register, upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Redan befintliga förteckningar får användas för detta ändamål. Kommissionen ska anta delegerade akter om fastställande av vilka kategorier av aktörer som ska undantas från förteckningsskyldigheten i de fall denna skulle innebära en administrativ börda som inte står i proportion till den risk som deras verksamhet medför.

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

179

Öppenhet och rutiner i offentlig kontroll

I artikel 11 finns bestämmelser om öppenhet i den offentliga kontrollen. Enligt artikel 12 ska de behöriga myndigheterna genomföra offentlig kontroll i enlighet med dokumenterade rutiner och enligt artikel 13 ska myndigheterna upprätta dokumentation över varje offentlig kontroll som genomförs.

Kontrollmetoder och kontrollteknik för offentlig kontroll

I artikel 14 anges vad metoder och teknik som den offentliga kontrollen ska inbegripa. Vid sidan av granskningen av aktörernas egenkontrollsystem ingår inspektion av utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser, djur, varor, råvaror, märkning och marknadsföring m.m.

Aktörers skyldigheter

I artikel 15 finns bestämmelser om skyldigheter för aktörer. Aktörerna ska bl.a. ge personal vid de behöriga myndigheterna tillträde till sina lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar, djur och varor samt tillgång till sina datoriserade informationshanteringssystem, dokument och annan relevant information. Aktörerna ska vidare under offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bistå och samarbeta med de behöriga myndigheternas personal. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om bl.a. samarbete och informationsutbyte mellan aktörer och behöriga myndigheter vid sändningar av djur och varor till unionen. Aktörernas skyldigheter gäller även när offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av officiella veterinärer, officiella växtskyddsinspektörer, kontrollmyndigheter, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka vissa uppgifter har delegerats. Aktörerna ska även vid tillämpningen av artikel 10.2 tillhandahålla den behöriga myndigheten aktuella uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation, och vilka platser som de kontrollerar.

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

180

Ytterligare krav för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

I artiklarna 16–27 finns bestämmelser om ytterligare krav för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det finns särskilda bestämmelser för t.ex. produktion av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, för resthalter av vissa ämnen i livsmedel och foder samt för djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter. Vidare finns särskilda bestämmelser som avser djurskyddskraven och växters sundhet etc. Kommissionen har på de olika områdena getts befogenhet att meddela närmare bestämmelser genom delegerade akter och genomförandeakter.

Delegering av vissa uppgifter

I artiklarna 28–33 finns bestämmelser om delegering av den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Enligt artikel 28 får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till ett eller flera organ med delegerade uppgifter eller till en eller flera fysiska personer. I artiklarna 29 och 30 anges villkor för delegering i den offentliga kontrollen. Enligt artikel 31 får de behöriga myndigheterna även delegera vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet under vissa i förordningen angivna förutsättningar. De behöriga myndigheterna får inte delegera beslut om åtgärder som föreskrivs i artiklarna 138.1 b, 138.2 och 138.3, dvs. åtgärder vid bristande efterlevnad, till ett organ med delegerade uppgifter eller till en fysisk person. I artikel 32 regleras skyldigheter för organ och fysiska personer som fått uppgifter delegerade till sig och i artikel 33 regleras skyldigheter för de behöriga myndigheter som delegerat dessa uppgifter.

Provtagning, analyser, tester och diagnostik

I artiklarna 34–36 finns bestämmelser om metoder för provtagning, analyser, tester och diagnostik som ska användas i den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Enligt artikel 35 ska de behöriga myndigheterna se till att aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning eller diagnostik i samband med offentlig kontroll har rätt till ett andra expertutlåtande på egen bekostnad. Denna rättighet har dock inte någon inverkan på de

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

181

behöriga myndigheternas skyldighet att omedelbart vidta åtgärder för att minska riskerna för människors och djurs hälsa, växters sundhet eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, för miljön. När det gäller djur och varor som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation får, enligt artikel 36, prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig användas för offentlig kontroll. I artiklarna 37–42 finns bestämmelser om utseende av officiella laboratorier och deras skyldigheter samt om revision och ackreditering av dessa.

Offentlig kontroll vid införsel till unionen från tredje land

I artiklarna 43–76 finns bestämmelser om offentlig kontroll av djur och varor som förs in till unionen.

Djur och varor som inte är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer

Enligt artikel 44 ska de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens genomföra riskbaserad offentlig kontroll av djur och varor som förs in till unionen, och som inte omfattas av artiklarna 47 och 48 och alltså inte är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer, för att säkerhetsställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 följs. Kontrollen ska särskilt beakta bl.a. de risker som är förbundna med olika typer av djur och varor samt eventuella garantier som den behöriga myndigheten i ursprungslandet har lämnat för att djuren eller varorna uppfyller de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller krav som konstaterats vara åtminstone likvärdiga med dessa. I artikel 45 finns bestämmelser om kontrollens omfattning när kontrollen genomförs i enlighet med artikel 44.1. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på i vilka fall och på vilka villkor de behöriga myndigheterna får kräva att aktörerna ska anmäla ankomsten av vissa varor som förs in till unionen. Enligt artikel 46 ska de behöriga myndigheterna när provtagning sker av djur och varor underrätta de berörda aktörerna och, om lämpligt, även tullmyndigheterna samt besluta huruvida djuren eller varorna behöver hållas kvar. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de förfaranden och dokument som krävs för att säkerställa att de djur och varor som blivit föremål för provtagning kan spåras.

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

182

Offentlig kontroll av djur och varor vid gränskontrollstationer

Enligt artikel 47 ska de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationer för första ankomst till unionen genomföra offentlig kontroll av varje sändning av i förordningen angivna kategorier av djur och varor som förs in till unionen från tredje land. Det gäller bl.a. djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial och animaliska biprodukter. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa förteckningar över vissa av dessa kategorier. Kommissionen ges vidare befogenhet att anta delegerade akter med avseende på ändringar av kategorierna för att inkludera andra produkter som kan utgöra risker. Aktörer som ansvarar för sändningen ska säkerställa att djur och varor i de kategorier som avses görs tillgängliga för offentlig kontroll vid en gränskontrollstation.

Enligt artikel 48 ska kommissionen anta delegerade akter med avseende på bestämmelser om undantag från offentlig kontroll vid gränsstationer för vissa i förordningen angivna kategorier av djur och varor, t.ex. djur och varor som är avsedda att användas för vetenskapliga ändamål.

I artiklarna 49–58 finns bestämmelser om genomförandet av offentlig kontroll vid gränskontrollstationer och krav på intyg och andra dokument som ska åtfölja sändningar. Enligt artikel 59 åligger det medlemsstaterna att utse gränskontrollstationer och enligt artikel 60 ska en medlemsstat på internet tillhandahålla aktuella förteckningar över gränskontrollstationer på sitt territorium med bl.a. kontaktuppgifter till dessa och uppgifter om öppettider. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de bestämmelser om det format, de kategorier, de förkortningar för gränskontrollstationer och annan information som medlemsstaterna ska använda i förteckningarna över gränskontrollstationer.

I artiklarna 61–63 finns bestämmelser om återkallande av godkännande och utseende av gränskontrollstationer. I artikel 64 finns bestämmelser om minimikrav för gränskontrollstationer. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på bl.a. i vilka fall och på vilka villkor en gränskontrollstation vid särskilda geografiska begränsningar får vara belägen på ett visst avstånd från ett införselsställe till unionen och inte i dess omedelbara närhet.

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

183

Åtgärder vid bristande efterlevnad och vid misstanke om bristande efterlevnad avseende djur och varor som förs in till unionen I artiklarna 65–72 finns bestämmelser om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när sändningar av djur och varor som förs in till unionen från tredje land inte är förenliga med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och när sådana djur och varor utgör en risk.

Godkännande av kontroller som utförs före export

Enligt artikel 73 får kommissionen genom genomförandeakter och på begäran av ett tredje land godkänna särskilda kontroller som tredje land utför på sändningar av djur och varor före export till unionen för att kontrollera att de exporterade sändningarna uppfyller kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2. När den offentliga kontrollen av sådana sändningar visar på allvarlig och återkommande bristande efterlevnad ska medlemsstaten enligt artikel 74 underrätta kommissionen, övriga medlemsstater och berörda aktörer samt begära administrativt stöd och öka antalet offentliga kontroller av sändningar från det berörda tredje landet. Kommissionen får genom genomförandeakter återkalla ett godkännande.

Samarbete mellan myndigheter i samband med sändningar från tredje land

I artiklarna 75 och 76 finns bestämmelser om samarbete mellan myndigheter i samband med sändningar från tredje land.

Särskilda åtgärder

Enligt artikel 77 ska kommissionen anta delegerade akter med avseende på bestämmelser för genomförande av särskild offentlig kontroll och antagande av åtgärder vid bristande efterlevnad, för att kunna ta hänsyn till särdragen hos vissa i förordningen angivna kategorier av djur och varor eller deras transportsätt och transportmedel, t.ex. sändningar av icke avhudat frilevande vilt med päls. Vidare ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på villkoren för övervakning av transport och ankomst av sändningar av vissa djur och varor, från gränskontrollstationen för ankomst till anläggningen på destinationsorten i unionen eller till

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

184

gränskontrollstationen för utförsel. Kommissionen får vidare genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om förlagor till officiella intyg och bestämmelser för utfärdande av sådana intyg samt om utformningen av de dokument som måste åtfölja de kategorier av djur och varor som avses i artikeln.

Finansiering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

I artiklarna 78–85 regleras de finansiella förutsättningarna för den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Bestämmelserna gäller även vid delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet.

Enligt artikel 78 ska medlemsstaterna säkerställa att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla personal och andra resurser som de behöriga myndigheterna behöver för att genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Enligt artikel 79 ska de behöriga myndigheterna ta ut obligatoriska avgifter eller pålagor för offentlig kontroll vid slakterier, styckningsanläggningar och viltbearbetningsanläggningar samt vid mjölkproduktion och utsläppande på marknaden av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Obligatoriska avgifter eller pålagor ska vidare tas ut för offentlig kontroll som genomförs beträffande djur och varor som avses i artikel 47.1a-c vid gränskontrollstationer eller vid de kontrollställen som avses i artikel 53.1. Avgifterna eller pålagorna för dessa kontroller ska motsvara antingen den kostnad som beräknas i enlighet med artikel 82.1 eller med de belopp som anges i bilaga IV till förordningen. De behöriga myndigheterna ska vidare ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll av djur och varor som avses i artikel 47.1d-f, offentlig kontroll som sker på aktörens begäran för att erhålla godkännande enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien, samt offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som har blivit nödvändig på grund av bristande efterlevnad och som genomförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att kontrollera att korrigerande åtgärder har vidtagits. Enligt artikel 79.3 får medlemsstaterna i vissa fall och på objektiva och ickediskriminerande grunder minska beloppet på de obligatoriska avgifterna eller pålagorna med beaktande av intressena hos aktörer

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

185

med liten produktion, de traditionella metoder som används för produktion, bearbetning och distribution, behoven hos de aktörer som är lokaliserade i regioner med särskilda geografiska begränsningar och den utsträckning i vilken aktörerna hittills har följt de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2, vilket har fastställts genom offentlig kontroll. Medlemsstaterna får vidare besluta att avgifter och pålagor som har beräknats i enlighet med artikel 82.1b inte ska tas ut om beloppet är så lågt att det med beaktande av kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgifterna eller pålagorna skulle vara olönsamt att ta ut avgiften eller pålagan. Artikel 79 ska inte tillämpas på offentlig kontroll som genomförs för att kontrollera att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i och j, som gäller ekologisk produktion och skyddade beteckningar, efterlevs.

Medlemsstaterna får enligt artikel 80 ta ut andra avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än de obligatoriska avgifterna och pålagorna, såvida detta inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är tillämplig på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Enligt artikel 81 ska de avgifter och pålagor som ska tas ut i enlighet med artikel 79.1a och 79.2 fastställas på grundval av vissa i förordningen angivna kostnader, exempelvis löner till den personal, inklusive stödpersonal och administrativ personal, som medverkar i den offentliga kontrollen samt kostnader för förbrukningsmaterial och verktyg. I artikel 82 finns bestämmelser om beräkning av avgifter och pålagor som ska tas ut i enlighet med artikel 79.1a och 79.2. I artikel 83 finns bestämmelser om uttagande och tillämpning av avgifter och pålagor. En aktör får t.ex. inte påföras en avgift eller pålaga för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som har utförts på grund av ett klagomål, om kontrollen inte leder till att den bristande efterlevnaden bekräftas. Enligt artikel 88 ska medlemsstaterna säkerställa en hög grad av öppenhet när det gäller bl.a. den metod som har använts för att fastställa de avgifter och pålagor som avses i artiklarna 79.1a, 79.2 och 80. Medlemsstaterna ska samråda med berörda parter om de allmänna metoder som används för att beräkna de avgifter eller pålagor som föreskrivs i artiklarna 79.1a, 79.2 och 80. De kostnader som uppkommer när en behörig myndighet behöver vidta åtgärder på grund av att det visat

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

186

sig att en aktör inte följer regelverket ska enligt artikel 138.4 bäras av den ansvariga aktören.

Officiellt intygande

I artiklarna 86–91 finns bestämmelser om officiellt intygande och officiella attesteringar.

5.4 Referenslaboratorier och referenscentrum

I avdelning III finns bestämmelser om unionens referenslaboratorier och referenscentrum samt nationella referenslaboratorier. bl.a. ska kommissionen, enligt artikel 93, genom genomförandeakter utse referenslaboratorier för Europeiska unionen under vissa i förordningen angivna förutsättningar. Medlemsstaterna ska i sin tur, enligt artikel 100, utse ett eller flera referenslaboratorier för varje referenslaboratorium som utsetts för Europeiska unionen. Även om det inte finns något motsvarande referenslaboratorium för unionen, får medlemsstaterna utse ett nationellt referenslaboratorium. Samma laboratorium får utses för mer än en medlemsstat. I artikel 100 regleras även kraven för de nationella referenslaboratorierna. Dessa ska bl.a. vara opartiska, fria från intressekonflikter och ha kvalificerad personal med lämplig utbildning. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på fastställandet av ytterligare krav för nationella referenslaboratorier. Medlemsstaterna ska meddela namn och adress för varje nationellt referenslaboratorium till bland andra kommissionen och övriga medlemsstater samt tillhandahålla allmänheten dessa uppgifter. I artikel 101 finns bestämmelser om ansvarsområden och uppgifter för de nationella referenslaboratorierna.

5.5 Administrativt stöd och samarbete

I avdelning IV finns bestämmelser om allmänna principer för administrativt stöd mellan behöriga myndigheter i berörda medlemsstater. Medlemsstaterna är skyldiga att bistå varandra med administrativt stöd om resultatet av den offentliga kontrollen kräver åtgärder i fler än en medlemsstat. Detta administrativa stöd kan

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

187

enligt artiklarna 104 och 105 ges både på eget initiativ och på begäran av myndigheten i en annan medlemsstat. I avdelningen finns även bestämmelser om förbindelseorgan, om förbindelser med tredje land och om samordnat stöd och uppföljning från kommissionens sida.

5.6 Planering och rapportering

I avdelning V finns bestämmelser om kontrollplaner och rapportering. Enligt artikel 109 ska medlemsstaterna se till att offentlig kontroll genomförs av behöriga myndigheter utifrån en flerårig nationell kontrollplan. Medlemsstaterna ska vidare utse ett centralt organ som ska ansvara för att samordna utarbetandet av denna kontrollplan och för att se till att planen är enhetlig och genomförs på ett konsekvent sätt. I artikel 110 regleras vad de nationella kontrollplanerna ska innehålla och i artikel 111 finns bestämmelser om utarbetande och genomförande av kontrollplanerna. Enligt artikel 113 ska medlemsstaterna lämna årliga rapporter till kommissionen om sin kontroll. I artikel 115 finns bestämmelser om beredskapsplaner för livsmedel och foder.

5.7 Unionens verksamhet

Kommissionens kontroller

Enligt artikel 116 ska kommissionens experter utföra kontroller och revisioner i varje medlemsstat för att kontrollera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de som föreskrivs i förordningen, att de nationella kontrollsystemen fungerar och att de behöriga myndigheterna sköter sina uppgifter samt samla information om bl.a. offentlig kontroll och verkställighetspraxis. Nationella experter från medlemsstaterna får bistå kommissionens experter och dessa har då samma rätt till tillträde som kommissionens egna experter. I artiklarna 117 och 118 finns bestämmelser om rapporter och program för kommissionens kontroller. I artikel 119 regleras medlemsstaternas skyldigheter när det gäller dessa kontroller. Medlemsstaterna ska bl.a. ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler, djur, varor, information och datasystem som är av betydelse

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

188

för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. I artiklarna 120–124 finns bestämmelser om kommissionens kontroll i tredje land samt tredje lands kontroll i medlemsstaterna.

Villkor för införsel till unionen av djur och varor

I artiklarna 125–129 finns bestämmelser om villkor för införsel av djur och varor till unionen. Enligt artikel 125 ska kommissionen begära att tredje länder som avser att exportera djur och varor till unionen lämnar vissa i förordningen angivna uppgifter, bl.a. uppgifter om mekanismer för officiellt intygande. Enligt artikel 126 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på de villkor som de djur och varor som förs in till unionen från tredje land ska uppfylla. I artikel 127 finns bestämmelser om förteckning över tredje land. Om det vid införsel från tredje land finns belägg för att djur och varor kan utgöra en risk eller belägg för att det kan förekomma omfattande och allvarlig bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2, ska kommissionen enligt artikel 128 genom genomförandeåtgärder vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa dessa risker eller få den bristande efterlevnaden att upphöra. I artikel 129 finns bestämmelser om likvärdighet.

Utbildning av de behöriga myndigheternas personal

I artikel 130 finns bestämmelser om utbildning och utbyten av personal mellan de behöriga myndigheterna.

Informationshanteringssystem

Enligt artikel 131 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inrätta och förvalta ett datoriserat informationshanteringssystem för integrerad drift av de mekanismer och verktyg genom vilka data, information och dokument som gäller för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet förvaltas och hanteras. Detta system kallas i förordningen för Imsoc. I artiklarna 132 och 133 finns bestämmelser om Imsocs funktioner och om användningen av Imsoc där djur och varor är föremål för viss offentlig kontroll. Enligt artikel 134 ska kommissionen anta genomförandeakter om driften

Ds 2018:41 Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625

189

av Imsoc och dess systemkomponenter. I artiklarna 135 och 136 finns bestämmelser om dataskydd och datasäkerhet.

5.8 Verkställighetsåtgärder

Åtgärder från de behöriga myndigheternas sida och sanktioner

I artikel 137 finns bestämmelser om de behöriga myndigheternas allmänna skyldigheter i fråga om verkställighetsåtgärder. De behöriga myndigheterna ska bl.a. vid misstanke om bristande efterlevnad genomföra en undersökning för att bekräfta eller undanröja denna misstanke.

I artikel 138 finns bestämmelser om undersökningar och åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när bristande efterlevnad har konstaterats. De behöriga myndigheterna ska bl.a. vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att aktören åtgärdar den bristande efterlevnaden och ser till att detta inte upprepas. Samtliga utgifter som uppkommer enligt denna artikel ska bäras av de ansvariga aktörerna.

Enligt artikel 139.1 ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler till kommissionen senast i förordningen angivet datum och alla senare ändringar som gäller dem utan dröjsmål. Enligt artikel 139.2 ska medlemsstaterna säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, om de begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, i enlighet med nationell rätt åtminstone återspeglar antingen aktörens ekonomiska fördel eller, beroende på vad som är lämpligt, en procentandel av aktörens omsättning.

Enligt artikel 140 ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna har effektiva mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska och potentiella överträdelser av förordningen. Dessa mekanismer ska i vart fall inkludera rutiner för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem, lämpligt skydd mot vedergällning för personer som rapporterar en överträdelse, åtgärder vid diskriminering eller andra typer av orättvis

Den nya kontrollförordningen (EU) 2017/625 Ds 2018:41

190

behandling samt skydd av personuppgifter för den person som rapporterar en överträdelse.

Unionens verkställighetsåtgärder

I artikel 141 finns bestämmelser om unionens verkställighetsåtgärder vid allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem.

5.9 Förfarandebestämmelser m.m.

Förfarandebestämmelser

Enligt artikel 142 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på dels ändringar i bilagorna II och III till förordningen, dels ändringar av hänvisningar till de europeiska standarder som anges i artiklarna 29.1b iv, 37.4e och 93.3a. I artikel 143 regleras dataskydd. I artikel 144 finns bestämmelser om de villkor som gäller för kommissionen vid antagande av delegerade akter. Kommissionen ska enligt artikel 145 biträdas av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, som inrättades genom artikel 58.1 i förordning (EG) nr 178/2002, utom när det gäller artiklarna 25 och 26 då kommissionen ska biträdas av en annan kommitté.

Övergångs- och slutbestämmelser

I artiklarna 146–166 finns bestämmelser om upphävande av och ändringar i angivna EU-rättsakter samt övergångsbestämmelser för antagande av delegerade akter och genomförandeakter. I artikel 167 finns bestämmelser om ikraftträdande och tillämpning av förordningen. Bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ska i huvudsak börja tillämpas från och med den 14 december 2019.

191

6 Allmänna överväganden

6.1 Utgångspunkter

Bedömning: Bestämmelserna om offentlig kontroll och annan

offentlig verksamhet i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde bör så långt det är möjligt och lämpligt utformas på samma sätt.

Skälen för bedömningen

Den nu gällande kontrollförordningen reglerar medlemsstaternas offentliga kontroll av att foder- och livsmedelsföretagare följer de regler som gemenskapen och medlemsstaterna fastställt inom områdena foder, livsmedel, djurskydd och djurhälsa. Den nya kontrollförordningens tillämpningsområde har utökats till att även omfatta kontroll av att lagstiftningen följs när det gäller avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, animaliska biprodukter och därav framställda produkter, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel, ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter. De svenska lagar som berörs av detta är växtskyddslagen (1972:318), epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658), livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m., lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen (2018:1196) och miljöbalken. Överväganden och förslag när det

Allmänna överväganden Ds 2018:41

192

gäller bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom området skyddsåtgärder mot växtskadegörare behandlas inom ramen för den översyn av växtskyddslagen som för närvarande pågår inom regeringskansliet. I den här promemorian lämnas därför inte några förslag i det avseendet.

I syfte att underlätta för de myndigheter som ska tillämpa såväl unionsbestämmelserna som nationella bestämmelser bör de nationella bestämmelserna om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde så långt det är möjligt och lämpligt utformas på samma sätt.

I några fall leder regleringen i den nya kontrollförordningen till sådana allmänna överväganden som gäller för flera områden och flera lagar. Dessa överväganden behandlas i detta avsnitt. Även frågor som berör den nya kontrollförordningens tillämpningsområde behandlas i avsnittet.

6.2 Den nya kontrollförordningens tillämpningsområde

Bedömning: Den nya kontrollförordningen omfattar, när det

gäller djurskydd, kontroll av animalieproduktionens djur och kontrollen av transporter av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet.

När det gäller djurhälsokrav omfattar den nya kontrollförordningen kontroll i fråga om alla slags djur.

Tillämpningsområdet när det gäller kontroll av foder överensstämmer med tillämpningsområdet för lagen om foder och animaliska biprodukter.

Skälen för bedömningen

Lagar med ett vidare tillämpningsområde än den nya kontrollförordningen

Några av de lagar som reglerar frågor som omfattas av den nya kontrollförordningen har ett vidare tillämpningsområde än kontrollförordningen. Så är fallet när det gäller t.ex. livsmedelslagen som, till skillnad från den nya kontrollförordningen, även omfattar dricksvatten före tappkranen samt snus och tobak. Lagen om kontroll av

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

193

skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är i sin tur tillämplig på vissa vinprodukter som inte omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. Vidare utgör de områden som faller under såväl den nya kontrollförordningen som miljöbalken bara en liten del av miljöbalkens tillämpningsområde. De konsekvenser som detta medför behandlas i de avsnitt som innehåller förslag till ändringar i respektive lag.

Djurskydd och djurhälsa

Den nya kontrollförordningen omfattar i likhet med den nu gällande kontrollförordningen kontroll av bestämmelser om djurhälsa och djurskydd.

När det gäller den nuvarande kontrollförordningen är det inte helt klart i vilken utsträckning den omfattar kontroll även av andra djur än livsmedelsproducerande djur. I det lagstiftningsärende där berörda lagar anpassades till den gällande kontrollförordningen uttalade regeringen att kontrollförordningen inte ger någon tydlig ledning i den frågan. Ett skäl till den osäkerheten ansågs vara att flera centrala artiklar riktar sig till livsmedelsföretagare, medan andra bestämmelser gäller djur överlag (prop. 2005/2006:128 s.144).

Den nya kontrollförordningen ska enligt artikel 1.2 d och f tillämpas för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser inom områdena djurhälsokrav och djurskydd. Till skillnad från den nu gällande kontrollförordningen innehåller den nya kontrollförordningen en definition av uttrycket djur genom att det i artikel 2.9 hänvisas till definitionen av djur i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsoförordningen). Enligt den bestämmelsen avses med djur, ryggradsdjur och ryggradslösa djur. Definitionen innehåller alltså ingen begränsning till livsmedelsproducerande djur. Likväl är det som framgår nedan inte heller i den nya kontrollförordningen helt tydligt i vilken utsträckning den omfattar kontroll av bestämmelser om djurhälsa och djurskydd som avser annat än livsmedelsproducerande djur.

Enligt artikel 21.1 i den nya kontrollförordningen, som särskilt reglerar kontroll av djurskydd, ska offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av bestämmelserna om djurskyddskrav utföras i alla

Allmänna överväganden Ds 2018:41

194

relevanta produktions-, bearbetnings- och distributionsled i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Den formuleringen tyder på att även den nya kontrollförordningens tillämpningsområde skulle vara begränsat till kontroll av livsmedelsproducerande djur när det gäller djurskydd. Samtidigt är det flera olika EU-rättsakter om djurskydd, som inte endast omfattar livsmedelsproducerande djur, som ändras genom den nya kontrollförordningen. Detta gäller rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur, rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning samt rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Ändringarna innebär bl.a. att definitionen av behöriga myndigheter i dessa rättsakter ersätts med definitionen i artikel 3.3 i den nya kontrollförordningen. I förordning (EG) nr 1099/2009 upphävs och ersätts dessutom bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad, sanktioner och genomförandeåtgärder med den nya kontrollförordningens bestämmelser.

De djur som omfattas av direktiv 98/58/EG är djur, inklusive fiskar, reptiler och amfibier, som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för annan typ av animalieproduktion (artikel 2.1).

I förordning (EG) nr 1099/2009 fastställs bestämmelser om avlivning av djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, päls eller andra produkter samt avlivning av djur vid besättningsavlivning och därmed sammanhängande verksamhet (artikel 1.1). Med djur avses varje ryggradsdjur, utom reptiler och groddjur (artikel 2).

Förordning (EG) nr 1/2005 ska tillämpas på transporter av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet (artikel 1). Här kan noteras att även transport av icke livsmedelsproducerande djur kan ha samband med ekonomisk verksamhet, som t.ex. transport av djur för uppvisning på cirkus eller i djurpark.

Trots den avgränsning till djur i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som finns i artikel 21.1 i den nya kontrollförordningen måste avsikten mot den beskrivna bakgrunden vara att inte bara kontroll av livsmedelsproducerande djur utan av alla animalieproduktionens djur ska omfattas av den nya kontrollförordningens

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

195

tillämpningsområde vad gäller djurskyddet. Även kontroller av transporter av alla levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet får anses omfattas av den nya kontrollförordningens räckvidd (se bl.a. artikel 21.2 i den nya kontrollförordningen). Detta medför att vissa verksamheter, som t.ex. produktion av skinn och päls, omfattas av bestämmelserna om djurskyddskontroll i den nya kontrollförordningen.

Den nationella regleringen i såväl den nu gällande djurskyddslagen (1988:534) som i den nya djurskyddslagen (2018:1192), som träder i kraft den 1 april 2019, är tillämplig på alla djur som hålls av människan, alltså även t.ex. sällskapsdjur, och försöksdjur. Bestämmelserna i djurskyddslagen, såväl den nu gällande som den nya, har därmed en vidare räckvidd än vad bestämmelserna om kontroll av djurskyddskrav i den nya kontrollförordningen har. De överväganden som detta leder till behandlas i avsnittet om förslag till ändringar i den nya djurskyddslagen (avsnitt 15.6).

Inte heller när det gäller kontroll av djurhälsa är det helt tydligt hur långt tillämpningsområdet för bestämmelserna i den nya kontrollförordningen sträcker sig. Formuleringarna i förordningen tyder dock på att tillämpningsområdet inte är begränsat till livsmedelsproducerande eller andra animalieproducerande djur. Enligt artikel 20.1 i den nya kontrollförordningen ska offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av bl.a. bestämmelser som avses i artikel 1.2 d – dvs. djurhälsokrav – omfatta offentlig kontroll som ska utföras i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled av djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter. Med djur avses som framgår ovan ryggradsdjur och ryggradslösa djur.

Skyldigheterna enligt djurhälsoförordningen gäller i vissa fall även för den som håller sällskapsdjur. Enligt artiklarna 10.1 och 10.2 ska t.ex. den som håller sällskapsdjur ansvara för hälsan hos djuren och se till att minimera risken för att djursjukdomar sprids. Det kan också nämnas att vissa bestämmelser i den nya kontrollförordningen uttryckligen omfattar sällskapsdjur. Enligt artikel 48 f kan kommissionen t.ex. anta delegerade akter om att sällskapsdjur ska undantas från artikel 47, det vill säga från kravet på offentlig kontroll vid en gränskontrollstation.

Allmänna överväganden Ds 2018:41

196

Vissa bestämmelser i djurhälsoförordningen gäller vidare åtgärder för bekämpning och utrotande av sjukdomar hos vilda djur. Enligt artikel 70 ska t.ex. den behöriga myndigheten, om den misstänker eller officiellt bekräftar förekomsten av en förtecknad sjukdom hos vilda djur, genomföra övervakning i den vilda djurpopulationen och vidta nödvändiga åtgärder för förebyggande och bekämpning av sjukdomen.

Bedömningen är därför att den nya kontrollförordningen som en utgångspunkt får anses omfatta kontroll av efterlevnaden av bestämmelser om djurhälsa när det gäller alla slags djur. Däremot är det tydligt att många bestämmelser, t.ex. artikel 15 om skyldighet för aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet, enbart gäller den som håller djur i kommersiella syften.

Även den nationella regleringen i bl.a. provtagningslagen är tillämplig både på djur som hålls av människan, vilket gäller djur som hålls i såväl kommersiellt syfte som i sällskapssyfte, och vilda djur. Den nya kontrollförordningens tillämpningsområde i den här delen bedöms sålunda överensstämma med tillämpningsområdet för den nationella regleringen av djurhälsokrav.

Foder

Även när det gäller foder konstaterades i förarbetena till anpassningarna av foderlagen till den gällande kontrollförordningen att det inte är klart hur enskilda artiklar i den förordningen ska tillämpas. Regeringen landade dock i slutsatsen att den gällande kontrollförordningens tillämpningsområde bör anses omfatta allt foder (prop. 2005/2006:128 s.144). I såväl den gällande som den nya kontrollförordningen hänvisas till definitionen av foder i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 178/2002. Inte heller definitionen av foderlagstiftning i den nya kontrollförordningen skiljer sig i någon avgörande betydelse från motsvarande definitioner i den gällande kontrollförordningen. Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av foderlagstiftningen ska enligt den nya kontrollförordningen omfatta kontroll i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled av relevanta ämnen. Kontroll ska även ske av främmande, otillåtna, förbjudna och oönskade ämnen som vid användning eller förekomst på grödor eller djur eller vid användning för produktion eller bearbetning av foder kan ge upphov till resthalter av dessa ämnen i foder

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

197

(artikel 19). Bedömningen är att den nya kontrollförordningens tillämpningsområde i den här delen överensstämmer med tillämpningsområdet för lagen om foder och animaliska biprodukter när det gäller kontroll av foder.

6.3 Ord och uttryck

Bedömning: Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig

verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen. När det gäller miljöbalken bör dessa uttryck användas parallellt med uttrycket tillsyn.

Ordet kontrollorgan bör, i den utsträckning som det i dag används i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde, ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. I lagen om kontroll av ekologisk produktion bör dock ordet kontrollorgan användas även i fortsättningen.

Skälen för bedömningen

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

Enligt artikel 2.1 i den nu gällande kontrollförordningen utgör offentlig kontroll varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Med kontroll avses kontroll av om specificerade krav har uppfyllts, genom undersökning och bedömning av sakligt underlag (artikel 2.2). Med offentlig kontroll avses således det operativa förfarandet som regleras i förordningen. Annan verksamhet än den operativa kontrollen såsom exempelvis rådgivning, allmän information och utvecklingsstöd m.m. omfattas inte av uttrycket offentlig kontroll såsom det definieras i den nu gällande kontrollförordningen. I vilken utsträckning beslut om åtgärder som t.ex. att utfärda förelägganden och andra korrigerande åtgärder kan anses ingå i uttrycket offentlig kontroll är inte helt klart.

Även den nya kontrollförordningen innehåller en definition av uttrycket offentlig kontroll. Enligt artikel 2.1 avses med offentlig

Allmänna överväganden Ds 2018:41

198

kontroll verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna, eller av de organ med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har delegerats, för att verifiera att aktörerna efterlever förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2 samt att djur eller varor uppfyller kraven enligt dessa bestämmelser, inbegripet inför utfärdandet av officiella intyg eller officiella attesteringar. Av artikel 1.2 framgår vilka sakområden som förordningen är tillämplig på. Till skillnad från den nu gällande kontrollförordningen innehåller den nya kontrollförordningen inte någon definition av uttrycket kontroll. Av skälen till förordningen (framför allt skäl 15 och 16) kan dock den slutsatsen dras att avsikten inte är att uttrycket kontroll ska ha en annan innebörd i den nya kontrollförordningen än vad det har i den nuvarande kontrollförordningen.

En grundläggande förändring i den nya kontrollförordningen är att det införs ett nytt uttryck för myndigheternas verksamhet, uttrycket annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras enligt artikel 2.2 som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, eller av de organ med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka viss annan offentlig verksamhet har delegerats, däribland verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar eller växtskadegörare, förebygga eller begränsa spridningen av sådana djursjukdomar eller växtskadegörare, utrota dessa djursjukdomar eller växtskadegörare, bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar.

Rådssekretariatet har i ett dokument daterat den 4 september 2013 (nr 13179/13 i ärende 2013/0140) gett ytterligare exempel på annan offentlig verksamhet. Där nämns bl.a. vidtagande av verkställighetsåtgärder eller korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Andra exempel är hantering av förteckningar över aktörer, epidemiologiska undersökningar av livsmedelsburna utbrott, anmälan eller underrättelse av djursjukdomar samt koordinering, förberedelse och övervakning av genomförandet av den fleråriga nationella kontrollplanen och årlig rapportering. Det lyfts vidare fram att, även om utfärdandet av officiella intyg eller officiella attesteringar är annan offentlig verksamhet, är själva kontrollen som en behörig myndighet utför i syfte att utfärda ett officiellt intyg eller en officiell attestering

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

199

att anse som offentlig kontroll. Vägledning och rådgivning till aktörer om unionslagstiftningen och dess tillämpning gällande den jordbruksbaserade livsmedelskedjan är andra exempel på annan offentlig verksamhet, liksom utseende av officiella laboratorier samt revision av dessa. Detsamma gäller utseende av och förteckning över gränskontrollstationer samt revision av dessa.

De exempel som tas upp i rådssekretariatets dokument bör inte ses som uttömmande. Bedömningen är att även exempelvis den behöriga myndighetens prövning av eller åtgärder med anledning av en anmälan eller ansökan om registrering av en verksamhet ska anses vara annan offentlig verksamhet. Själva kontrollen som en behörig myndighet utför, exempelvis genom besök på den anläggningen som en ansökan om godkännande avser, i syfte att bevilja ett tillstånd eller godkännande får dock betraktas som offentlig kontroll. Bedömningen är densamma oavsett vad den behöriga myndigheten kommer fram till efter en sådan kontroll, dvs. oavsett om myndigheten beslutar att bevilja eller avslå ett tillstånd eller godkännande.

Redan i dag utför kontrollmyndigheterna verksamhet som bedöms vara annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, som t.ex. prövningar i ärenden om tillstånd, godkännande eller registrering. Kontrollmyndigheternas åtgärder, som t.ex. att utfärda förelägganden vid bristande efterlevnad, får också anses vara annan offentlig verksamhet. Som det har nämnts ovan är det emellertid inte helt klart i vilken utsträckning som myndigheternas verksamhet och åtgärder, som är att betrakta som annan offentlig verksamhet, i dag räknas som en del av den offentliga kontrollen. Införandet av uttrycket annan offentlig verksamhet bedöms därför snarare innebära ett förtydligande av hur vissa uppgifter som redan i dag utförs av myndigheterna ska definieras, än en reglering av nya uppgifter. Hur uttrycket annan offentlig verksamhet i slutändan ska tolkas är dock upp till EU-domstolen att avgöra för det fall frågan kommer under domstolens prövning.

Den nya kontrollförordningen innehåller bestämmelser om offentlig kontroll och om annan offentlig verksamhet som ska tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna. Myndigheterna ansvarar för att organisera och genomföra såväl offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet. Kommissionen ges vidare befogenhet att meddela närmare bestämmelser om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas genom delegerade akter och

Allmänna överväganden Ds 2018:41

200

genomförandeakter. Den nya kontrollförordningen ger också, vilket kommer att utvecklas närmare i de avsnitt som behandlar de föreslagna lagändringarna, utrymme för medlemsstaterna att föreskriva om kompletterande bestämmelser. Det finns därför ett behov av att använda såväl uttrycket offentlig kontroll som uttrycket annan offentlig verksamhet i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen.

När det gäller miljöbalken är bedömningen att uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör användas parallellt med uttrycket tillsyn. Det som där sägs om tillsyn bör också gälla för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (se avsnitt 16.3).

Organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter

Uppgiften att utöva offentlig kontroll kan enligt den nuvarande kontrollförordningen överlämnas till enskilda kontrollorgan (artikel 5). Liknande bestämmelser finns i den nya kontrollförordningen. En skillnad är att delegering enligt den nya kontrollförordningen kan ske till ett eller flera organ med delegerade uppgifter eller till en eller flera fysiska personer i stället för till ett eller flera kontrollorgan (artiklarna 28 och 31). Ett kontrollorgan definieras enligt artikel 2.5 i den gällande kontrollförordningen som en oberoende tredje part till vilken den behöriga myndigheten har delegerat vissa kontrolluppgifter. Ett organ med delegerade uppgifter definieras enligt artikel 3.5 i den nya kontrollförordningen som en separat juridisk person till vilken de behöriga myndigheterna har delegerat vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller vissa uppgifter med koppling till annan offentlig verksamhet. Med hänsyn till bestämmelserna i den nya kontrollförordningen bör ordet kontrollorgan, i den utsträckning som det i dag används i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde, ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. För kontroll av ekologisk produktion gäller dock vissa särskilda bestämmelser för delegering. I lagen om kontroll av ekologisk produktion bör därför ordet kontrollorgan fortsätta användas. De närmare övervägandena finns i avsnitten om förslag till ändringar i de enskilda lagarna.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

201

6.4 Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

Bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter

som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.

När det gäller livsmedelslagen, djurskyddslagen och miljöbalken, som alla har ett vidare tillämpningsområde än den nya kontrollförordningen, finns det för närvarande inte något behov av att kunna överlämna uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i fråga om djur och varor som endast omfattas av den nationella regleringen. Någon särskild bestämmelse om delegering bör därför inte införas i dessa lagar.

Skälen för bedömningen

Bestämmelser om överlämnande av uppgifter i den nuvarande och den nya kontrollförordningen

Som det har redogjorts för i avsnitt 6.3 kan uppgiften att utöva offentlig kontroll i dag överlämnas till enskilda kontrollorgan enligt den gällande kontrollförordningen. Det är dock inte möjligt att delegera rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad till sådana kontrollorgan. Liknande bestämmelser finns i den nya kontrollförordningen. En skillnad är som tidigare nämnts att enligt den nya kontrollförordningen kan delegering ske både till ett eller flera organ med delegerade uppgifter och till en eller flera fysiska personer. En annan skillnad är att det i den nya kontrollförordningen klargörs att delegering även kan ske av vissa uppgifter i annan offentlig verksamhet (artikel 31).

I den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om villkor för delegeringen samt skyldigheter för såväl de delegerande myndigheterna som för organen och de fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter. T.ex. ska organen och de fysiska personerna meddela resultaten av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som de genomfört till de delegerande myndigheterna (artikel 32). De delegerande myndigheterna ska å sin sida bl.a. organisera inspektioner

Allmänna överväganden Ds 2018:41

202

av sådana organ och fysiska personer samt helt eller delvis återkalla sin delegering när det finns belägg för att ett sådant organ eller en sådan fysisk person inte på ett korrekt sätt utför de uppgifter som har delegerats (artikel 33).

Krävs bestämmelser i lag för att lämna över uppgifter till organ och fysiska personer?

Delegationsbestämmelserna i den nya kontrollförordningen är uppbyggda så att det i artikel 28.1 anges att de behöriga myndigheterna får delegera uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen i enlighet med villkoren i artikel 29 och 30. I artikel 31, som reglerar villkoren för delegering av vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet, anges att sådana uppgifter får delegeras till organ under förutsättning att bestämmelserna i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder sådan delegering och att vissa villkor i artikel 29 och artikel 30 är uppfyllda. När det gäller delegation till fysiska personer krävs förutom att villkoren enligt artikel 20 är uppfyllda att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. Vidare finns i artikeln en allmän begränsning av innebörd att de behöriga myndigheterna inte får delegera beslut om de åtgärder som föreskrivs i artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3. Nämnda artiklar innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket.

Det skulle kunna argumenteras att förordningen är otydlig när det gäller vilka begränsningen som finns i myndigheternas befogenhet att delegera möjligheten att fatta beslut. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138.2 och 138.3 innehåller förordningen nämligen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredje länder, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66-69 ryms dock inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Förordningen kan, mot bakgrund av hur den är strukturerad, därmed inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

203

motsvarande beslut som fattas i samband med en åtgärd enligt artiklarna 66-69.

Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid, på samma sätt som övriga bestämmelser i EU-förordningar, direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Bestämmelserna är utformade så att de berörda myndigheterna ska kunna tillämpa dem direkt. Någon ytterligare reglering i lag krävs därför inte för att regeringsformens krav om lagstöd ska vara uppfyllt. Bedömningen är därför att det inte är nödvändigt med en bestämmelse i lag som ger en myndighet som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet möjlighet att delegera vissa uppgifter. Sådan delegering kan ske direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.

För kontroll av ekologisk produktion gäller dock vissa särskilda bestämmelser för delegering (se avsnitt 14.3).

På djurhälsoområdet finns bestämmelser som särskilt reglerar veterinärers möjlighet att i enskilda fall utöva offentlig kontroll, se 7 och 8 §§zoonoslagen (1999:658). Det finns också bestämmelser i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. och lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. som ger möjlighet för en kontrollmyndighet att överlåta vissa andra uppgifter till privata organ. Lagstiftningen på djurhälsoområdet ska inom kort ses över i anledning av den nya EU-förordningen om djurhälsa, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), som börjar tillämpas den 21 april 2021. Det bedöms därför som mest ändamålsenligt att tillsvidare behålla de särskilda bestämmelser om delegering av myndighetsutövning som finns i den svenska djurhälsolagstiftningen i avvaktan på den större översynen.

Som det har redogjorts för i avsnitt 6.2 har några av de lagar som reglerar frågor som omfattas av den nya kontrollförordningen ett vidare tillämpningsområde än förordningen. Så är fallet när det gäller

Allmänna överväganden Ds 2018:41

204

t.ex. livsmedelslagen som, till skillnad från den nya kontrollförordningen, även omfattar dricksvatten före tappkranen samt snus och tobak. Vidare utgör de områden som faller under såväl den nya kontrollförordningen som miljöbalken bara en liten del av miljöbalkens tillämpningsområde. Kontrollbestämmelserna avseende djurskyddskrav i den nya kontrollförordningen bedöms gälla för animalieproduktionens djur och transporter av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet medan den nationella regleringen i den nya djurskyddslagen är tillämplig på alla djur som hålls av människan. Vissa bestämmelser i den nya djurskyddslagen gäller även för övergivna djur av tamdjursart och förvildade djur av tamdjursart som inte ingår i etablerade populationer.

Bestämmelserna i den nya kontrollförordningen är inte tillämpliga på de djur och varor som endast omfattas av den nationella regleringen. Det är alltså inte möjligt att delegera uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ifråga om sådana djur och varor med stöd av den nya kontrollförordningen. Det bedöms inte heller finnas något behov av att kunna delegera sådana uppgifter i dagsläget. Några särskilda bestämmelser om delegering bör därför inte införas i livsmedelslagen, djurskyddslagen eller miljöbalken.

När det gäller lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, som är tillämplig på vissa vinprodukter som inte omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde, finns i dag en särskild bestämmelse om överlämnande av kontrolluppgifter till kontrollorgan. De överväganden som detta medför behandlas i avsnittet om förslag till ändringar i den lagen.

6.5 Bestämmelser om överklagande av beslut som fattats av organ och fysiska personer

Bedömning: Det bör införa bestämmelser om överklagande av

beslut som fattats av organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer i epizootilagen, zoonoslagen, livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur m.m., lagen om kontroll av husdjur m.m., lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och djurskyddslagen bör det införas bestämmelser om överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer. Beslut som

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

205

fattats av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol när det gäller sådana överklagade beslut.

Skälen för bedömningen

I dag har möjligheten att delegera uppgifter i offentlig kontroll till kontrollorgan inte utnyttjats i Sverige. Ett undantag är dock kontroll av ekologisk produktion (se avsnitt 14.3). Även på djurhälsoområdet finns, som nämns i avsnitt 6.4., vissa bestämmelser om överlåtelse av uppgifter till veterinär. Möjligheten att överklaga beslut av veterinär är i vissa fall också reglerad, se t.ex. 13 § första stycket zoonoslagen

I avsnitt 6.4 redogörs för möjligheterna att inom ramen för den nya kontrollförordningens tillämpningsområde delegera vissa uppgifter till organ med delegerade uppgifter och till fysiska personer. Det kan inte uteslutas att sådana organ och fysiska personer, efter delegering, kommer att kunna fatta vissa beslut som kan antas påverka den enskildes situation på ett inte obetydligt sätt. Det kan t.ex. handla om beslut om att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Sådana beslut är överklagningsbara enligt förvaltningsrättsliga principer (jfr prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 248 och 251 f.). Mot den bakgrunden bör det i berörda lagar införas bestämmelser om överklagande av organens och de fysiska personernas beslut. Sådana bestämmelser finns i dag enbart i lagen om kontroll av ekologisk produktion. Eftersom det står klart att det inte kommer att bli aktuellt för kontrollmyndigheter på miljöområdet att delegera uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som kan antas påverka den enskildes situation på ett inte obetydligt sätt till organ eller fysiska personer finns det inte anledning att införa bestämmelser om överklagande av sådana beslut i miljöbalken (se avsnitt 16.15).

Allmänna överväganden Ds 2018:41

206

Besluten bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol och det allmännas talan bör föras av den delegerade myndigheten

Enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion kan beslut som har fattats av ett kontrollorgan överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte (28 §). I förarbetena till den lagen konstaterades att kontrollorganen skulle kunna fatta vissa beslut som annars var förbehållna kommunen, t.ex. beslut om att förbjuda saluföring av ett visst parti ekologiska livsmedel. Samtidigt skulle kommunen ha kvar befogenheten att besluta i samma sak i fråga om aktörer som inte har anmält att de vill stå under ett kontrollorgans kontroll. För att samma typ av beslut inte skulle kunna komma under två olika instansers överprövning föreslogs det därför att även kontrollorganens beslut, i likhet med kommunernas, skulle överklagas till länsstyrelserna (prop. 2012/13:55 s. 44 f).

Det är inte självklart att ordningen för överklagande av organens och de fysiska personernas beslut enligt övriga berörda lagar bör vara den samma som i lagen om kontroll av ekologisk produktion. Inom dessa övriga områden finns t.ex. inte problematiken att kommunerna skulle ha kvar befogenhet att besluta i samma sak som kontrollorganen på det sätt som har beskrivits ovan om ekologisk produktion. Som det redogörs för närmare i avsnitten 6.4 och 14.3 har kontrollorganen också en särställning på området ekologisk produktion genom att de i en annan utsträckning än på de övriga områdena har rätt att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket. Idag finns det sju kontrollorgan med säte i Sverige som är ackrediterade för att utföra kontroll av ekologisk produktion. Det innebär att alla överklaganden av kontrollorganens beslut enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion i praktiken koncentreras till sju länsstyrelser. På övriga områden, där det i dag inte är aktuellt att delegera uppgifter, är det svårt att förutse vilka eller hur många länsstyrelser som skulle behöva hantera överklaganden av organens och de fysiska personernas beslut. Även om antalet överklagandeärenden av detta slag kan uppskattas bli förhållandevis lågt sett till den övriga verksamhetens volym, talar denna osäkerhet emot att överklaganden av organens och de fysiska personernas beslut enligt övriga lagar ska ske till länsstyrelserna.

Ett annat tänkbart alternativ är att besluten överklagas till en central förvaltningsmyndighet. Mot en sådan lösning talar dock det

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

207

förhållandet att de centrala förvaltningsmyndigheterna på de aktuella områdena har rätt att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas samt om skyldighet att betala avgift för bl.a. offentlig kontroll och om hur avgifter som tas ut av bl.a. kontrollorganen ska beräknas. En ordning där den myndighet som har meddelat föreskrifter om t.ex. avgifter, som Livsmedelsverket, också prövar ett överklagande av organens och de fysiska personernas avgiftsbeslut bedöms inte som ändamålsenligt. Det kan i praktiken bli fråga om att myndigheten ska överpröva giltigheten av sina egna föreskrifter.

Bedömningen är därför att beslut som fattas av organ och fysiska personer bör kunna överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol Det är lämpligt att den delegerande myndigheten, vilket skulle kunna vara t.ex. Livsmedelsverket, för det allmännas talan när organens eller de fysiska personernas beslut överklagas, på liknande sätt som föreskrivs i bl.a. livsmedelslagen vid överklagande av beslut som har fattats av officiella veterinärer (32 § livsmedelslagen). De lagförslag som dessa överväganden medför behandlas i avsnitten till respektive lag.

I sammanhanget kan nämnas att ytterligare bestämmelser om överklagande av beslut som har fattats av ett organ finns i lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Lagen, som gäller för beslut av organ, innehåller särskilda bestämmelser om bl.a. hur och inom vilken tid som ett beslut ska överklagas och till vem som överklagandet ska ges in m.m.

6.6 Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras

Bedömning: Vissa bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223)

bör tillämpas då ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.

Allmänna överväganden Ds 2018:41

208

Skälen för bedömningen

Förvaltningslagen (2017:900) gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna (1 §). Lagen gäller alltså inte för sådan handläggning som privaträttsliga subjekt med offentligrättsliga uppgifter, t.ex. enskilda kontrollorgan, utför. I lagen om kontroll av ekologisk produktion finns en bestämmelse med hänvisning till vissa bestämmelser i förvaltningslagen som ett kontrollorgan ska tillämpa i kontrollen (7 § lagen om kontroll av ekologisk produktion). Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till samt rättelse av skrivfel och liknande.

I avsnitt 6.5 görs bedömningen att beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter bör kunna överklagas. En förutsättning för att en överprövande instans ska kunna ta ställning till om ett överklagat beslut är korrekt är att beslutet har försetts med en motivering (32 § förvaltningslagen). För att den enskilde ska kunna ta tillvara sin möjlighet att överklaga ett beslut bör den som uppgifter har delegerats till också vara skyldig att underrätta den enskilde om beslutet och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§förvaltningslagen). Dessa bestämmelser i förvaltningslagen bör därför vara tillämpliga även när det gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Vidare bör förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), rättelse av skrivfel och liknande (36 §), samt vem som får överklaga ett beslut (42 §) tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

209

Bedömningen är alltså att dessa grundläggande bestämmelser i förvaltningslagen, på samma sätt som gäller för kontrollorgan i lagen om kontroll av ekologisk produktion, bör tillämpas även enligt övriga lagar som sammanfaller med den nya kontrollförordningens tillämpningsområde när ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. När det gäller miljöområdet, inom vilket det inte kommer att bli aktuellt för organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att vidta några åtgärder som innefattar myndighetsutövning mot enskild, bör de grundläggande bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation och dokumentation av uppgifter vara tillämpliga.

6.7 Hjälp av Polismyndigheten

Bedömning: Det är inte nödvändigt att göra det möjligt att få

hjälp av polis när annan offentlig verksamhet genomförs.

Skälen för bedömningen

I flera av de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde finns i dag bestämmelser om att polisen är skyldig att lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna (se t.ex. 27 § livsmedelslagen). En liknande bestämmelse finns ifråga om tillsyn enligt miljöbalken (28 kap. 8 § miljöbalken). Bakgrunden till polisens skyldighet i detta avseende är polisens befogenhet att använda våld i vissa situationer. En grundläggande princip är att den kontrollmyndighet respektive tillsynsmyndighet som vill ha hjälp från Polismyndigheten ska begära handräckning först sedan myndigheten konstaterat att uppgiften inte kan lösas utan polisens hjälp (se prop. 2005/06:128 s. 223 f.).

Allmänna överväganden Ds 2018:41

210

När en myndighet ser ett behov av polishjälp i samband med att myndigheten ska utföra annan offentlig verksamhet, t.ex. vidta åtgärder för att bekämpa spridningen av en djursjukdom, torde myndigheten ha fattat ett beslut om vilka åtgärder som ska vidtas. De fall där det kan bli aktuellt med hjälp från Polismyndigheten vid genomförande av annan offentlig verksamhet kommer alltså, såvitt kan bedömas, i princip alltid föregås av ett beslut av myndigheten. Hjälp från Polismyndigheten kan då lämnas inom ramen för verkställighet av beslut, vilket det redan finns lagstöd för. Det kan även konstateras att uttrycket annan offentlig verksamhet har en vid betydelse och att det, vilket framgår av avsnitt 6.3, täcker många varierande uppgifter. Om möjligheten att begära polishjälp utvidgas till att omfatta även annan offentlig verksamhet skulle det bli svårt att förutse i vilka fall sådan handräckning skulle kunna påkallas. Slutsatsen är därför att det i dagsläget inte bedöms finnas skäl att möjliggöra polishjälp även vid genomförande av annan offentlig verksamhet. Behovet av hjälp från Polismyndigheten bedöms vara tillgodosett genom möjligheten att begära sådan hjälp vid utövande av offentlig kontroll och verkställighet av beslut.

När det gäller de områden som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde bedöms behovet av polishjälp vara tillgodosett genom möjligheten att begära sådan hjälp enligt 28 kap. 8 § miljöbalken.

6.8 Tystnadsplikt

Bedömning: Det bör i berörda lagar införas en bestämmelse om

tystnadsplikt med innebörden att de som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som de har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.

Skälen för bedömningen

I artikel 8 i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Där framgår bl.a. att de behöriga myndigheterna ska säkerställa att information som de inhämtar vid utförandet av sina

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

211

uppgifter i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inte röjs för tredje part om informationen, enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, är av sådan art att den omfattas av tystnadsplikt. Medlemsstaterna ska i detta syfte säkerställa att det i fråga om konfidentiell behandling införs lämpliga skyldigheter för all personal och andra enskilda personer som anlitas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8.1). Detta ska även tillämpas på myndigheter för kontroll av ekologisk produktion, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier (artikel 8.2). Om inte ett övervägande allmänintresse motiverar att information som omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 8.1 röjs, och utan att det påverkar situationer där unionslagstiftning eller nationell lagstiftning uppställer krav på röjande, ska sådan information innefatta information vars röjande skulle undergräva; a) syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner, b) skyddet av en aktörs eller en annan fysisk eller juridisk persons affärsintressen, eller c) skyddet för domstolsförfaranden och juridisk rådgivning (artikel 8.3). Av bestämmelserna framgår även vad de behöriga myndigheterna ska beakta när de avgör huruvida ett övervägande allmänintresse motiverar att information som omfattas av tystnadsplikt röjs (artikel 8.4) samt vilka förutsättningar som gäller för myndigheternas offentliggörande av resultatet av offentlig kontroll av enskilda aktörer (artikel 8.5).

Det faktum att bestämmelserna hänvisar till nationell rätt får anses innebära att medlemsstaterna har stor frihet att utforma en lämplig reglering.

I Sverige gäller sekretess för vissa uppgifter i det allmännas verksamhet enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF. Det är förbjudet för myndigheter att röja en sekretessbelagd uppgift. Förbudet gäller också för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund (2 kap. 1 § OSL). I 17 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd främst för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn. Där framgår bl.a. att sekretess gäller för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision

Allmänna överväganden Ds 2018:41

212

eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs (17 kap. 1 § OSL). I 30 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn m.m. i fråga om näringslivet. Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. utredning, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs (30 kap. 23 § OSL). En liknande sekretessbestämmelse finns för kommunala myndigheter (30 kap. 27 § OSL). Regeringen har i 9 § OSF och punkterna 22 och 28 i dess bilaga föreskrivit att uppgifter inom ramen för verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt bl.a. livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, de EU-bestämmelser som kompletteras av dessa lagar samt lagen om kontroll av ekologisk produktion kan bli föremål för sekretess. Även uppgifter inom ramen för tillsyn över hälsoskyddet enligt miljöbalken och miljötillsynsförordningen (2011:13) kan bli föremål för sekretess (punkten 29 i bilagan till OSF). Det gäller även utredning, tillståndsgivning och tillsyn i fråga om genetiskt modifierade organismer enligt miljöbalken och miljötillsynsförordningen (punkterna 46 och 82 i bilagan till OSF). Vidare kan uppgifter inom ramen för verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt lagstiftningen om djurskydd, epizooti, zoonoser, kontroll av husdjur, provtagning på djur, införsel och utförsel av levande djur, verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och EU-bestämmelser som kompletteras av lagstiftningen bli föremål för sekretess (punkten 30 i bilagan till OSF). Uppgifter i utredning och tillsyn enligt lagstiftningen om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel omfattas också av särskilda sekretessbestämmelser (punkten 107 i bilagan till OSF).

Regler till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet finns i 18 kap. 1 § OSL.

När det gäller kontrollmyndigheter och tillsynsmyndigheter i det allmännas verksamhet är bedömningen att det redan gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen samt offentlighets- och sek-

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

213

retessförordningen i den utsträckning som är motiverad av bestämmelserna i artikel 8 i den nya kontrollförordningen. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är dock, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. Som det redan har nämnts ska tystnadsplikten enligt artikel 8 även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför införas bestämmelser om tystnadsplikt för fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter och för de som vid organ med delegerade uppgifter eller vid officiella laboratorier utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Inom flera olika verksamhetsområden i den privata sektorn gäller tystnadsplikt enligt lag, ofta reglerad som ett förbud mot att röja vissa uppgifter obehörigen. Det gäller bl.a. verksamheter i välfärdssektorn som t.ex. enskilt bedriven förskola, 29 kap. 14 § skollagen (2010:800), och hälso- och sjukvård, 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

Författningsreglerad tystnadsplikt, oavsett om den följer av offentlighets- och sekretesslagen eller av bestämmelser om tystnadsplikt för den privata sektorn, utgör en inskränkning av yttrandefriheten enligt regeringsformen och är som regel förenad med straffansvar. I 20 kap. 3 § brottsbalken regleras det generella straffansvaret för brott mot tystnadsplikt. Straffansvaret gäller var och en som har skyldighet att hemlighålla en uppgift enligt lag eller annan författning, förutsatt att straffansvaret inte har reglerats särskilt. Konsekvensen av att en tystnadsplikt införs i författning blir alltså, om inget annat stadgas, att det med regleringen följer ett straffansvar.

Bedömningen är att de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen bör innehålla en bestämmelse om tystnadsplikt. Bestämmelsen bör formuleras så att det anges att de som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som de har fått kännedom om vid utförandet av sina uppgifter. Det innebär inte att alla uppgifter som den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får kännedom om omfattas av tystnadsplikt. En viss begränsning ligger i obehörighetsrekvisitet. Vid tolkningen av detta rekvisit bör viss

Allmänna överväganden Ds 2018:41

214

ledning sökas i det skaderekvisit som finns i offentlighets- och sekretesslagstiftningens motsvarande bestämmelser. Härigenom bör man i sak nå en nära överensstämmelse mellan tystnadsplikten för offentliga funktionärer och enskilda (jfr prop. 1980/81:28 s. 23) Det finns i svensk rätt, som nämns ovan, flera bestämmelser om tystnadsplikt där obehörighetsrekvisitet används. Den praxis som finns rörande dessa bestämmelser bör i fråga om rekvisitets innebörd kunna tjäna som ledning även vid tolkningen och tillämpningen av de nu föreslagna bestämmelserna. Den nationella bestämmelsen om tystnadsplikt ska också tillämpas med beaktande av vad som föreskrivs i artikel 8. I vilka fall utlämnande får ske måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Uppgifter kan dock normalt lämnas ut med samtycke från den uppgiften avser, till kontrollmyndigheten eller till följd av en skyldighet i lag eller annan författning.

6.9 Anonyma inköp

Bedömning: I livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska

biprodukter och miljöbalken bör en möjlighet införas för kontrollmyndigheter och tillsynsmyndigheter att under en annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet köpa in produkter i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav.

Skälen för bedömningen

Behov av anonyma inköp

I artikel 36.1 i den nya kontrollförordningen regleras anonyma inköp, s.k. mystery shopping. Enligt bestämmelsen, som omfattar djur och varor som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation, får prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig användas för offentlig kontroll. I skälen till bestämmelsen (skäl 49) sägs att de behöriga myndigheterna bör kunna anskaffa prover genom anonyma beställningar som sedan kan analyseras, testas eller bli föremål för verifiering av efterlevnad.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

215

I artikel 36 anges alltså inte uttryckligen att de behöriga myndigheterna har befogenhet att göra anonyma inköp även om innehållet i skälen ger stöd för att detta är avsikten med regleringen.

I Sverige gäller att myndighetsutövning ska ske med stöd av lag i öppna och för medborgarna iakttagbara former. Det innebär som utgångspunkt att en myndighet ska göra provinköp för att kontrollera efterlevnaden av gällande regler i eget namn. En ordning med anonyma inköp väcker generellt sett frågor av rättssäkerhetskaraktär och aktualiserar frågan om dold myndighetsutövning får förekomma och i så fall under vilka omständigheter det får ske. Riksdagens ombudsmän (JO) har i ett beslut från 2009 (beslut 2009-12-18, dnr 2972–2009) uttalat att anonyma köp inte bör användas om det inte har stöd i lag eftersom grundregeln är att all myndighetsutövning ska bygga på fast rättslig grund.

Vid bedömningen av om anonyma inköp ska tillåtas måste allmänna principer vid myndighetsutövning som ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen beaktas. Om en lagstiftningsåtgärd som möjliggör ett dolt beteende av en myndighet ska kunna godtas måste den sålunda motiveras av ett angeläget ändamål, som kan antas bli effektivt uppfyllt genom åtgärden. Åtgärden måste dessutom vara proportionerlig med hänsyn till ändamålet. Detsamma gäller de sanktioner eller andra följder som den enskilde eventuellt kan komma att drabbas av (jfr prop. 2013/14:56 s. 18 f. och s. 40 f.).

På de områden som omfattas av den nya kontrollförordningen har kontrollmyndigheterna rätt att ta prover på produkter eller djur för att kontrollera att de uppfyller gällande krav. På flera områden, dock inte alla, riktar sig kontrollen till ekonomiska aktörer som tillhandahåller produkter på marknaden. Det förekommer också då att produkter köps in av kontrollmyndigheterna. Såvitt kan bedömas är det inte så att myndigheters förvärv av produkter i normalfallet är förenat med praktiska svårigheter eller problem. Det går dock inte att utesluta att en aktör förser en myndighet med en produkt som uppfyller gällande krav, ett s.k. golden sample, medan den produkt som tillhandahålls på marknaden under samma namn inte har egenskaper som möter gällande krav. För att undvika ett sådant scenario kan det finnas skäl att överväga en möjlighet för myndigheterna att köpa in produkter anonymt.

Allmänna överväganden Ds 2018:41

216

Produkter som inte uppfyller gällande krav kan vara förenade med risker av varierande grad som i de allvarligaste fallen kan innebära fara för den enskildes liv och hälsa. Det är t.ex. viktigt att de livsmedel som släpps ut på marknaden är säkra att äta och att konsumenterna inte blir vilseledda. På samma sätt är det viktigt att foder som tillhandahålls är säkra för djur, människor och miljön. Det är i de fallen angeläget att de produkter som myndigheterna får för offentlig kontroll från aktörerna faktiskt är de produkter som säljs i handeln. Möjligheten till anonyma inköp kan således motiveras av ett angeläget ändamål, nämligen ytterst att skydda människors eller djurs liv och hälsa eller miljön. Ändamålet kan också antas bli effektivt uppfyllt genom åtgärden och åtgärden måste också bedömas som proportionerlig med hänsyn till ändamålet.

Mot den beskrivna bakgrunden är bedömningen den att det bör införas särskilda bestämmelser som kompletterar artikel 36 på de områden där det finns ett angeläget behov. De områden som bedöms vara aktuella är livsmedels- och foderområdet samt de områden inom den nya kontrollförordningens tillämpningsområde som omfattas av miljöbalken. De lagar som berörs är därmed livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, och miljöbalken. Bestämmelserna bör ge myndigheterna en uttrycklig rätt att göra anonyma inköp. Med hänsyn till bestämmelsernas betydelse och att det rör sig om dold myndighetsutövning bör reglerna finnas på lagnivå. De lagförslag som dessa överväganden medför behandlas i avsnitten om förslag till ändring i respektive lag.

I artikel 36.3 anges att artikeln även ska tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har delegerats. I avsnitt 6.4 görs bedömningen att det för närvarande inte är aktuellt att delegera uppgifter till organ eller fysiska personer. Om det mot förmodan skulle finnas ett sådant behov kan den delegerande myndigheten på en begäran av ett organ eller en fysisk person som har delegerats uppgifter göra de anonyma inköp som bedöms vara nödvändiga. Organen och de fysiska personerna kan sedan, enligt artikel 36.3, använda proverna för offentlig kontroll.

I sammanhanget kan också nämnas att frågan om det ska vara möjligt för myndigheter att göra anonyma inköp är aktuell på flera olika områden. En sådan rätt finns i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

217

samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004. Bestämmelsen ger myndigheterna rätt att köpa in varor eller tjänster genom testinköp, om nödvändigt under dold identitet, för att upptäcka överträdelser som omfattas av förordningen och bevis, inklusive befogenhet att inspektera, observera, undersöka, demontera eller testa varor eller tjänster.

Vidare har 2016 års marknadskontrollutredning i sitt betänkande Marknadskontrollmyndigheter – befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69) föreslagit att det ska införas en lagreglerad möjlighet för marknadskontrollmyndigheter att under annan identitet köpa in produkter för kontroll.

Hur anonyma inköp praktiskt ska genomföras

För att kontrollmyndigheter och tillsynsmyndigheter i praktiken ska kunna köpa in produkter anonymt via internet eller annan distanskommunikation måste anonymiteten för myndigheten i egenskap av beställare säkerställas. Annars riskerar syftet med anonyma inköp att gå förlorat, dvs. att myndigheten inte får den produkt som har beställts.

Bedömningen är att det i många fall kommer att räcka med att myndigheten använder neutrala namn och neutrala adresser. De vanligaste fallen vid inköp via internet eller annan distanskommunikation där inte bara beställarens namn utan även personnummer efterfrågas är förmodligen när beställaren väljer att betala mot faktura. Myndigheten bör således kunna undvika ett sådant scenario genom att välja direktbetalning. Vid sådan betalning kan det räcka med att tjänstemannen har tillgång till ett betalkort i tjänsten och att kortinnehavarens namn samt kortnummer uppges.

När det gäller kostnaderna för ett anonymt inköp bör dessa kunna ses som kostnader för offentlig kontroll som får finansieras med avgifter enligt den nya kontrollförordningen.

Allmänna överväganden Ds 2018:41

218

6.10 Rapportering av överträdelser

6.10.1 Visselblåsarsystem

Bestämmelsen i den nya kontrollförordningen

Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning (artikel 140). Dessa mekanismer ska omfatta åtminstone förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem samt lämpligt skydd för personer som inrapporterar en överträdelse mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Mekanismerna ska även omfatta skydd av personuppgifter för den person som inrapporterar en överträdelse i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

Enligt ordalydelsen i artikel 140 gäller bestämmelsen rapportering av överträdelser av den nya kontrollförordningen. Rapportering av överträdelser av de materiella bestämmelser som avses i artikel 1.2 nämns inte i artikeln. I skälen till den nya kontrollförordningen anges emellertid att vem som helst bör ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser av förordningen och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och i sådana fall ålägga sanktioner. Av skälen framgår vidare att rapportering av överträdelser av förordningen är ett användbart verktyg för att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Även om detta motsägs av skälen är bedömningen att bestämmelsen i artikel 140, med hänsyn till hur den är formulerad, endast omfattar överträdelser av den nya kontrollförordningen och inte överträdelser av materiella bestämmelser.

Allmänt om visselblåsarsystem

Syftet med särskilda rapporteringssystem, s.k. ”visselblåsarsystem”, är att möjliggöra för personer att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om allvarliga händelser. Ett bra skydd för visselblåsare innefattar således inte bara särskilda rapporteringssystem utan även

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

219

ett skydd för att den som väljer att rapportera om eventuella missförhållanden inte drabbas av repressalier. Frågan om Sverige har ett tillräckligt rättsligt skydd för visselblåsare har under de senaste åren varit föremål för diskussion och debatt. Även på internationell nivå pågår diskussion och debatt om skyddet för visselblåsare. Det finns redan i dag visst skydd för visselblåsare som regleras i särskilda EU-instrument på områden som rör finansiella tjänster, transportsäkerhet och miljöskydd.

Kommissionens förslag till direktiv på området

Den 23 april 2018 presenterade Europeiska kommissionen även ett förslag till direktiv med miniminormer om rapportering och hantering av anmälningar om olaglig verksamhet eller lagmissbruk av unionsrätten och om skydd av personer som rapporterar om sådana överträdelser (visselblåsarskydd). Förslaget innebär att det i företag bl.a. på livsmedelsområdet och djurområdet, som har minst 50 anställda eller en årlig omsättning på minst 10 miljoner euro och i myndigheter i medlemsstaterna ska inrättas interna mekanismer för att ta emot och hantera anmälningar om misstänkta överträdelser av unionsrätten inom vissa uppräknade rättsområden från anställda och andra personer som är knutna till verksamheten genom arbete eller på annat sätt genom olika former av uppdrag. Det ska också inrättas mekanismer för extern rapportering och hantering av sådana överträdelser hos oberoende myndighetsorgan dit personer kan vända sig om det inte hjälper att slå larm internt. Om sådana kanaler inte fungerar ska visselblåsaren i sista hand kunna göra informationen tillgänglig för allmänheten. Rapporter om oegentligheter som mottagits ska noggrant följas upp av mottagaren och den som rapporterar eller avslöjar sådana oegentligheter ska få återkoppling om vilka åtgärder som vidtagits av den som mottagit rapporten eller avslöjandet. Förslaget innebär också att personer som rapporterar om misstänkta överträdelser ska vara skyddade mot repressalier av olika slag. Personkretsen som ska omfattas av repressalieskyddet är mycket vid. Kretsen inkluderar personer som arbetar i både den offentliga och den privata sektorn. Även t.ex. aktieägare, styrelseledamöter, obetalda praktikanter, volontärer och arbetssökande omfattas av repressalieskyddet. Den som vidtar repressalien kan vara t.ex. en arbetsgivare, en uppdragsgivare eller stå

Allmänna överväganden Ds 2018:41

220

i annat förhållande till den som utsätts för repressalien. Kommissionen föreslår vidare att visselblåsare som drabbas av repressalier ska ha tillgång till lättillgänglig kostnadsfri rådgivning och till lämpliga rättsmedel.

Ett effektivt skydd av visselblåsare motiveras med att det behövs för att stärka kontrollen av efterlevnaden av unionsrätten på områden där överträdelser allvarligt kan skada allmänintresset. Förslaget inriktas därför på visselblåsare som rapporterar om överträdelser av unionsrätten på bl.a. områdena livsmedels- och fodersäkerhet samt djurs hälsa och välbefinnande. På dessa områden föreslås direktivet gälla för bl.a. överträdelser som omfattas av tillämpningsområdet för den nya kontrollförordningen (se artikel 1.a vii och bilagan till direktivet). Det föreslagna direktivet kommer gälla inte bara för överträdelser av den nya kontrollförordningen utan även för överträdelser av de materiella regler som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen.

I skälsatserna till förslaget framförs att EU-lagstiftaren i flera rättsakter redan har erkänt värdet av skydd för visselblåsare som ett verktyg i efterlevnadskontrollen. Förslaget förstärker det skydd som ges i alla dessa rättsakter och kompletterar dem med ytterligare regler och skyddsåtgärder och anpassar dem till en hög skyddsnivå, samtidigt som deras särskilda karaktär behålls. Enligt förslaget ska medlemsstaterna senast den 15 maj 2021 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

Närmare om uttrycket visselblåsare

Begreppet visselblåsare används vanligtvis om en person inom en organisation, t.ex. ett företag eller en myndighet, som rapporterar eller slår larm om någon typ av missförhållanden inom organisationen. Vare sig i svensk rätt eller på det internationella planet finns någon enhetlig rättslig definition av begreppet. Som exempel på definition kan nämnas Europarådets rekommendation om skydd för visselblåsare, CM/Rec (2014) 7, där visselblåsare definieras som ”envar som rapporterar eller avslöjar information om fara eller skada för allmänintresset inom ramen för en arbetsrelaterad relation, oavsett om relationen är offentligrättslig eller privaträttslig”.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

221

Visselblåsare fyller en viktig funktion i samhället. Arbetstagare har ofta en särskild möjlighet att upptäcka och påtala missförhållanden i verksamheten. Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har pekat på att arbetstagare ofta är de första att upptäcka eller misstänka att något är fel inom en organisation (Guja mot Moldavien, Appl. no. 14277/04). I flera fall har viktiga avslöjanden kommit till stånd efter tips från visselblåsare. Det finns ett allmänintresse av att missförhållanden inom företag, organisationer och myndigheter kommer fram och åtgärdas. Inom den offentliga sektorn kan det bidra till att allmänna medel används på ett mer effektivt sätt.

6.10.2 Hur anmälningar ska omhändertas av behöriga myndigheter

Bedömning: På de områden där kommuner utsetts som

kontrollmyndigheter bör det införas en bestämmelse i lag om att en kontrollmyndighet ska ha ändamålsenliga rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör ha rätt att meddela föreskrifter om rapporteringssystemen.

På de områden där endast statliga myndigheter utsetts som kontrollmyndigheter bör skyldigheten för myndigheterna att ha sådana rapporteringssystem införas genom föreskrifter på förordningsnivå.

Skälen för bedömningen

Förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av rapporterna är en av de mekanismer som medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har enligt den nya kontrollförordningen (artikel 140.2 a). Artikeln ställer inte några särskilda krav på hur dessa förfaranden ska se ut. Förfarandena kan bestå av t.ex. system med en särskild e-postadress, telefontjänst eller webbplats genom vilka uppgifter om överträdelser av den nya kontrollförordningen samlas in och behandlas. Det finns emellertid

Allmänna överväganden Ds 2018:41

222

inget krav på att det ska vara en datoriserad eller telebaserad kommunikationskanal utan sådana system kan även innefatta andra skriftliga eller muntliga kanaler.

För statliga kontrollmyndigheter kan skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen tillgodoses genom att föreskrifter på förordningsnivå införs. Bedömningen är att även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar lämpligast införs på förordningsnivå. På de områden där även kommuner kan utses som kontrollmyndigheter behövs dock ett bemyndigande i lag. Det gäller livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m., lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen om kontroll av ekologisk produktion och miljöbalken. De närmare övervägandena finns i avsnitten om förslag till ändringar i de berörda lagarna.

Oavsett hur rapporteringssystemet ser ut ska undersökningen av lämnade uppgifter ske på ett proportionerligt och oberoende sätt, vilket får anses innefatta krav på att det sker ett lämpligt urval av vilka personer som ges i uppgift att hantera och följa upp gjorda anmälningar.

6.10.3 Skydd mot repressalier för den som rapporterar

Bedömning: Kravet i den nya kontrollförordningen om lämpligt

skydd för personer som rapporterar om överträdelser mot att drabbas av repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling är uppfyllt i gällande rätt.

Skälen för bedömningen

Lämpligt skydd för personer som rapporterar om överträdelser, mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling är en annan mekanism som medlemsstaterna ska säkerställa enligt den nya kontrollförordningen (artikel 140.2 b). Artikeln ställer inte några särskilda krav på hur detta skydd ska utformas annat än att det ska vara lämpligt.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

223

Artikel 140. 2 b har motsvarigheter i andra EU-rättsakter på bl.a. finansmarknadsområdet, exempelvis artikel 71.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Vid genomförandet i svensk rätt av aktuell bestämmelse i kapitaltäckningsdirektivet har regeringen bedömt att kraven varit uppfyllda genom gällande rätt. Slutsatsen grundades bl.a. på arbetstagarnas skydd enligt 7 och 18 §§ lagen om anställningsskydd (1982:80), som slår fast att en uppsägning ska vara sakligt grundad och avsked endast kan motiveras i de fall då arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren, samt den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat. Den praxis som hänvisades till innebär att även omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning, samt möjligheten att även angripa arbetsledningsbeslut i de fall som de utövas otillbörligt eller strider mot goda seder på arbetsmarknaden (se prop. 2013/14:228, Förstärkta kapitaltäckningsregler, s. 245 ff.).

Det bör i detta sammanhang nämnas att artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet och artikel 140.2 b i den nya kontrollförordningen skiljer sig åt på så vis att den förstnämnda gäller skydd för anställda medan den sistnämnda gäller skydd för personer. Av skälen till den nya kontrollförordningen (skäl 91) framgår att förordningen bör säkerställa att lämpliga arrangemang inrättas som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier. I praktiken är det sannolikt så att det är anställda hos den behöriga myndigheten, och möjligtvis anställda hos den aktör som kontrolleras, som har möjlighet att upptäcka överträdelser av den nya kontrollförordningen, dvs. brister i den offentliga kontrollens utförande, och som vid rapportering av sådana överträdelser kan anses vara i behov av skydd mot repressalier m.m. från arbetsgivarens sida.

Det kan konstateras att svensk rätt, såsom redogörs för i ovan nämnda förarbeten, innehåller bestämmelser som syftar till att skydda arbetstagare mot repressalier till följd av en anmälan om missförhållanden. Här kan även nämnas lagen (2016:749) om särskilt

Allmänna överväganden Ds 2018:41

224

skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden som trädde ikraft den 1 januari 2017. Regleringen i lagen innebär bl.a. att en arbetsgivare inte får utsätta en arbetstagare, eller inhyrd personal, för repressalier till följd av att han eller hon slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Med allvarliga missförhållanden avses brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden. I lagen regleras under vilka förutsättningar en visselblåsare skyddas när han eller hon slår larm om allvarliga missförhållanden. Lagen ger visselblåsare ett skydd mot repressalier både i situationer då skydd redan finns genom annan reglering och i situationer som inte täcks av annan reglering och ska ses som en del av ett större ramverk som ger skydd åt visselblåsare i arbetslivet, oavsett om de är anställda i privat eller offentlig sektor.

Bedömningen är att det inte heller i detta sammanhang bör krävas särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt för artikel 140.2 b i den nya kontrollförordningen, utan kravet om lämpligt skydd för personer som rapporterar överträdelser, mot att drabbas av repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling bedöms vara uppfyllt i gällande rätt.

6.10.4 Skydd för behandling av personuppgifter

Bedömning: Kravet i den nya kontrollförordningen om skydd av

personuppgifter för den person som rapporterar en överträdelse är tillgodosett genom befintlig dataskyddsreglering.

Skälen för bedömningen

Det är av stor vikt att system för visselblåsare beaktar enskildas behov av integritetsskydd. Artikel 140.2 c i den nya kontrollförordningen ålägger därför medlemsstaterna att säkerställa skydd för att personuppgifter behandlas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt för den person som rapporterar en överträdelse.

I unionsrätten reglerades behandlingen av personuppgifter tidigare i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på be-

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

225

handling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Från och med den 25 maj 2018 är detta direktiv ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). I svensk rätt kompletteras den nya dataskyddsförordningen bl.a. av lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen).

EU:s nya dataskyddsförordning utgör den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU. I dataskyddsförordningen fastställs bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter (artikel 1.1). Syftet med förordning är vidare att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter (artikel 1.2).

Dataskyddsförordningen ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. Dataskyddsförordningen ska dock inte tillämpas på behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten (artikel 2.2 d). Sådan behandling omfattas i stället av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (det nya dataskyddsdirektivet).

Det nya dataskyddsdirektivet har implementerats i svensk rätt genom införandet av en ny ramlag, brottsdatalagen (2018:1177), som trädde i kraft den 1 augusti 2018.

Det kan inte uteslutas att överträdelser av den nya kontrollförordningen, som ska kunna rapporteras enligt artikel 140, utgör brott.

Allmänna överväganden Ds 2018:41

226

Det kan t.ex. vara fråga om att den utsände kontrollanten eller inspektören gör sig skyldig till tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § brottsbalken.

Genom regleringen i EU:s nya dataskyddsförordning, dataskyddslagen och brottsdatalagen bedöms kravet i den nya kontrollförordningen om skydd av personuppgifter för den person som rapporterar en överträdelse vara tillgodosett.

6.11 Kommunal samverkan

Bedömning: Kommuner kan, med stöd av de generella

bestämmelserna om kommunal samverkan i kommunallagen, samverka inte bara i fråga om uppgifter i offentlig kontroll utan även i fråga om uppgifter i annan offentlig verksamhet.

Skälen för bedömningen

Tidigare fanns i flera av de lagar som faller inom den nya kontrollförordningens tillämpningsområde särskilda bestämmelser om kommunal samverkan. Sedan den 1 juli 2018 regleras istället kommuners generella möjligheter till avtalssamverkan och extern delegering av kommunallagen (2017:725).

Av 9 kap. 37 § kommunallagen följer således att en kommun eller ett landsting får ingå avtal om att någon av dess uppgifter helt eller delvis ska utföras av en annan kommun eller ett annat landsting. Vidare framgår att kommuner och landsting inom ramen för avtalssamverkan får, med de begränsningar som följer av 6 kap. 38 § kommunallagen, komma överens om att uppdra åt en anställd i den andra kommunen eller i det andra landstinget att besluta på kommunens eller landstingets vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

Bedömningen är att kommunerna med stöd av bestämmelserna i kommunallagen kommer att kunna samverka inte bara ifråga om uppgifter i offentlig kontroll utan även ifråga om uppgifter i annan offentlig verksamhet. Några särskilda lagstiftningsåtgärder i de lagarna som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde behövs således inte.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

227

6.12 Råd och information till enskilda

Bedömning: Det särskilda författningsstöd som innebär en

skyldighet för kontrollmyndigheter och tillsynsmyndigheter att genom rådgivning och annat stöd underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt regelverket bör finnas kvar.

Skälen för bedömningen

I flera av de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde finns en bestämmelse som innebär att den myndighet som utövar offentlig kontroll genom rådgivning och annat stöd ska underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt regelverket (se exempelvis 12 § andra stycket livsmedelslagen).

Som det har redogjorts för i avsnitt 6.3 har uttrycket annan offentlig verksamhet en vidare innebörd än uttrycket offentlig kontroll. I uttrycket annan offentlig verksamhet ingår t.ex. även uppgifter av rådgivande karaktär i förhållande till enskilda.

Kontrollmyndigheterna är enligt bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ansvariga för att genomföra sådan annan offentlig verksamhet. En skyldighet för myndigheter att utföra aktuella serviceuppgifter följer även av förvaltningslagen (2017:900). Enligt 6 § förvaltningslagen ska en myndighet bl.a. se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska även lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

I den nationella livsmedelsstrategin som antogs av riksdagen den 20 juni 2017 betonas att det är av stor vikt att arbetet med att förenkla för företagen inom livsmedelskedjan även fortsatt är högt prioriterat. Vidare pekar man på att företag i livsmedelskedjan berörs av ett stort antal regler som i hög grad är EU-styrda. Regelverken är komplexa och det finns därför anledning att fortsätta att utveckla det arbete som de svenska myndigheterna gör på EU-nivå och på nationell nivå för att förenkla för företagen. Det bör vara lätt för företagen att förstå och följa reglerna. I livsmedelsstrategin hänvisas vidare till de mål som regeringen har antagit om förenkling för före-

Allmänna överväganden Ds 2018:41

228

tagen. I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1, utgiftsområde 24) framgår att förenklingsarbetet för 2015–2018 särskilt ska inriktas mot områdena Bättre service och Mer ändamålsenliga regler. Målen för området Bättre service är att det ska bli enklare att lämna uppgifter samt att servicen ska förbättras och handläggningstiderna ska bli kortare (prop. 2016/17:104 s. 27 ff.). Av tydlighetsskäl och i linje med vad som anförs i livsmedelsstrategin är bedömningen därför att de särskilda bestämmelserna som innebär en skyldighet för kontrollmyndigheter att genom rådgivning och annat stöd underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt regelverket bör finnas kvar. Motsvarande bedöms gälla för tillsynsmyndigheters informationsskyldighet enligt 26 kap. 1 § sista stycket miljöbalken.

6.13 Sanktioner

Bedömning: Någon översyn av sanktionsbestämmelserna i de

lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde behövs inte.

När det gäller miljöbalken bör dock bestämmelsen om ansvar för försvårande av miljökontroll ändras så att den även omfattar uppgifter av betydelse för en myndighets offentliga kontroll enligt den nya kontrollförordningen.

Skälen för bedömningen

Enligt artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande kontrollförordningen.

I de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde finns straffrättsliga bestämmelser eller bestämmelser om sanktionsavgifter som är tillämpliga vid överträdelser av regelverket. Här kan nämnas att såväl lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som lagen om kontroll av ekologisk produktion kompletteras av sanktionsbestäm-

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

229

melserna i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, marknadsföringslagen (2008:486) samt varumärkeslagen (2010:1877). I fråga om kontroll av skyddade beteckningar har regeringen i proposition 2017/18:267 Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn lagt fram förslag om en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som samlar bestämmelser om sanktioner vid intrång i skyddade beteckningar.

De sanktionsbestämmelser som finns i de lagar som faller inom den nya kontrollförordningens tillämpningsområde bedöms uppfylla det som föreskrivs i artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen. Någon översyn av sanktionsbestämmelserna i dessa lagar bedöms därför inte behövas med anledning av artikel 139.1. När det gäller miljöbalken bör dock bestämmelsen om ansvar för försvårande av miljökontroll ändras så att den även omfattar uppgifter av betydelse för en myndighets offentliga kontroll enligt den nya kontrollförordningen (se avsnitt 16.14).

Enligt artikel 139.2 i den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, om de begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, i enlighet med nationell rätt återspeglar åtminstone antingen aktörens ekonomiska fördel eller, beroende på vad som är lämpligt, en procentandel av aktörens omsättning. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande kontrollförordningen.

Under förhandlingsprocessen vid framtagandet av den nya kontrollförordningen framkom att bakgrunden till artikel 139.2 i den nya kontrollförordningen är den s.k. hästköttsskandalen och att syftet med bestämmelsen är att hindra den ekonomiska vinningen vid fusk. Under denna process har det lyfts fram att det inte är obligatoriskt att använda ekonomiska sanktioner men om medlemsstaten väljer att göra det ska dessa uppväga fördelarna med brott mot regelverket.

Det kan diskuteras hur man ska förstå uttrycket ekonomiska sanktioner i artikel 139.2. Att sanktionsavgifter är att anse som en ekonomisk sanktion i förordningens mening torde stå klart. Däremot är det inte självklart att straffrättsliga böter kan innefattas i uttrycket ekonomisk sanktion. Oavsett hur det förhåller sig med det

Allmänna överväganden Ds 2018:41

230

så kan det konstateras att det svenska bötessystemet inte är konstruerat så att det syftar till att hindra en ekonomisk vinning vid brott. Detsamma gäller för systemet med företagsbot. Inte heller ett system med sanktionsavgifter är i normalfallet konstruerat på ett sådant sätt att det tar hänsyn till de ekonomiska fördelar som den som gör sig skyldig till en överträdelse av regelverket kan förväntas få. Vinsteliminering till följd av brott som är begångna i utövningen av näringsverksamhet är dock möjligt genom bestämmelserna om förverkande. De grundläggande reglerna om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken. Reglerna om förverkande av utbyte av brott och om förverkande av hjälpmedel m.m. är med vissa undantag tillämpliga på specialstraffrättsliga regler om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Bestämmelsen i 36 kap. 4 § brottsbalken är däremot generellt tillämplig även inom specialstraffrätten oavsett straffskala. Enligt bestämmelsen ska förverkande ske av värdet av de ekonomiska fördelar som uppkommit för en näringsidkare till följd av ett brott som är begånget i utövningen av näringsverksamhet.

Även om förverkande inte kan anses utgöra en ekonomisk sanktion i dess strikta ordalydelse är bedömningen att möjligheten till förverkande vid brott, främst med stöd av 36 kap. 4 § brottsbalken, uppfyller ändamålet med artikel 139.2. Ett sådant förverkande skulle t.ex. kunna vara aktuellt vid bedrägeri eller bedrägligt beteende enligt 9 kap.1 och 2 §§brottsbalken när en näringsidkare gör sig skyldig till s.k. matfusk genom att sälja kött som anges vara svensk oxfilé men som i själva verket är något annat kött som är värt mindre. Inte heller bestämmelsen i artikel 139.2 bedöms därför föranleda något behov av översyn av sanktionerna i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. Detta gäller även ifråga om miljöbalken.

6.14 EU-förordningar och EU-bestämmelser

Förslag:

Benämningarna EU-förordningar och EU-

bestämmelser ska användas i stället för EG-förordningar och EGbestämmelser.

Ds 2018:41 Allmänna överväganden

231

Skälen för förslaget

Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen trädde i kraft den 1 december 2009. Fördraget innehåller ändringar i och tillägg till de grundläggande fördragen och vissa protokoll som hör till dem. Innebörden av Lissabonfördraget och de huvudsakliga ändringarna och tilläggen i förhållande till nu gällande fördrag samt ändringar i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen har redovisats i propositionen Lissabonfördraget (prop. 2007/08:168, se också bet. 2008/09:UU8, rskr. 2008/09:64).

Ikraftträdandet av Lissabonfördraget innebär att ett antal följdändringar behöver göras i svenska författningar. Hänvisningar i svenska författningar till benämningar som ändrats genom Lissabonfördraget bör ersättas med nya benämningar. Europeiska gemenskapen ska nu heta Europeiska unionen, varför alla hänvisningar till ”EG” måste ersättas med ”EU”.

Även i bestämmelserna i de lagar som nu är aktuella bör uttrycken EU-förordningar och EU-bestämmel