Prop. 2020/21:43
En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 oktober 2020
Stefan Löfven
Jennie Nilsson (Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnar regeringen förslag som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till en ny EU-förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i livsmedelskedjan.
I propositionen föreslås ändringar i nio lagar. Ändringarna innebär bl.a. att det nya uttrycket annan offentlig verksamhet införs som en beteckning för sådana myndighetsuppgifter som inte är offentlig kontroll. Bestämmelser om rätt att få tillträde, upplysningar och handlingar vid kontrollen, samt om aktörernas skyldighet att lämna hjälp, utvidgas till att gälla även vid annan offentlig verksamhet. Vissa föreskriftsbemyndiganden utvidgas till att även omfatta annan offentlig verksamhet.
Myndigheter som utövar offentlig kontroll föreslås i vissa fall få rätt att köpa in produkter utan att identifiera sig, i syfte att kontrollera att produkterna uppfyller gällande krav. Det föreslås även att det införs en skyldighet för kontrollmyndigheterna att ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Vidare föreslås bestämmelser om tystnadsplikt för organ med delegerade uppgifter och för fysiska personer som offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till. Det föreslås också att beslut som har meddelats av sådana organ eller fysiska personer ska kunna överklagas.
De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 april 2021.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657).
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658).
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804).
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion.
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)
Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1999:657)1
dels att rubrikerna närmast före 11 a och 12 a §§ ska utgå,
dels att nuvarande 12 a § ska betecknas 12 b §,
dels att 1 a, 11, 11 a, 12, den nya 12 b, 13, 13 a, 15–18, 20, 21 och 22 §§ och rubrikerna närmast före 1 a, 11 och 13 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 b, 1 c, 11 b–11 e, 12 a och 21 b §§, och närmast före 1 b, 1 c, 11 b–11 e, 12 a och 12 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen 2
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
1 a §3
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 11 a § 2006:810 rubriken närmast före 12 a § 2006:810. 2 Senaste lydelse 2006:810. 3 Senaste lydelse 2006:810.
Ord och uttryck
1 b §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
1 c §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
4
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 §5
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
11 a §6
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat
4 Senaste lydelse 2006:810. 5 Senaste lydelse 2006:810. 6 Senaste lydelse 2006:810.
sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna.
sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
11 b §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
11 c §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
11 d §
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 e §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa
uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
12 §7
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
EU-institutionernas rätt till upplysningar och tillträde
12 a §
Bestämmelserna i 12 § gäller också för Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
7 Senaste lydelse 2006:810.
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 12 § och första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att lämna hjälp
12 b §
8
Den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud
9
Förelägganden
13 §10
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EG-
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser
8 Senaste lydelse av tidigare 12 a § 2006:810. 9 Senaste lydelse 2006:810. 10 Senaste lydelse 2006:810.
bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
som lagen kompletterar får förenas med vite.
13 a §11
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
15 §12
Staten skall ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkning av vaccination eller av annan behandling,
Staten ska ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EUbestämmelser som lagen kompletterar, drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkningar av vaccination eller av annan behandling,
2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,
3. produktionsbortfall,
4. annan inkomstförlust än som avses i 3.
4. annan inkomstförlust än produktionsbortfall.
Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersättning.
Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott eller vid misstanke om utbrott av sådana särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter meddelade av regeringen.
16 §13
Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter
Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter
11 Senaste lydelse 2006:810. 12 Senaste lydelse 2007:361. 13 Senaste lydelse 2007:361.
en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
17 §14
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar,
2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som skall ersättas,
2. det till grund för ersättningen för en sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 ska läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som ska ersättas,
3. ersättning enligt 15 § får lämnas enligt viss angiven schablon.
18 §15
Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har ställt lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.
Den som har ställt en lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.
20 §16
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
14 Senaste lydelse 2007:361. 15 Senaste lydelse 2007:361. 16 Senaste lydelse 2005:102.
2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §,
3. bryter mot sådana bestämmelser om hantering av specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel, som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001.
2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §, eller
3. bryter mot bestämmelserna i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om hantering av specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 13 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig transport av djur eller varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkad.
Om ett brott som avses i första stycket 2 innefattar olovlig transport av djur eller varor ska sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
21 §17
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
17 Senaste lydelse 2009:1257.
21 b §
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
22 §18
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
18 Senaste lydelse 2006:810.
2.2. Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)
Härigenom föreskrivs i fråga om zoonoslagen (1999:658)1
dels att rubrikerna närmast före 8 a och 9 a §§ ska utgå,
dels att nuvarande 9 a § ska betecknas 9 b §,
dels att 1 a, 8, 8 a, 9, den nya 9 b, 10, 10 a, 12–13 och 14 §§ och rubrikerna närmast före 1 a, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 b, 1 c, 8 b–8 e, 9 a och 13 a §§, och närmast före 1 b, 1 c, 8 b–8 e, 9 a och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen 2
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
1 a §3
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 8 a § 2006:811 rubriken närmast före 9 a § 2006:811. 2 Senaste lydelse 2006:811. 3 Senaste lydelse 2006:811.
Ord och uttryck
1 b §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
1 c §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
4
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §5
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelsen i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Offentlig kontroll av efterlevnaden av beslut i enskilda fall enligt 4 eller 5 § får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Offentlig kontroll av att beslut i det enskilda fallet enligt 4 eller 5 § följs får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
8 a §6
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
4 Senaste lydelse 2006:811. 5 Senaste lydelse 2006:811. 6 Senaste lydelse 2006:811.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
8 b §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
8 c §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut,
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
8 d §
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 e §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
9 §7
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
EU-institutionernas rätt till upplysningar och tillträde
9 a §
Bestämmelserna i 9 § gäller också för Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
7 Senaste lydelse 2006:811.
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 9 § och första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att lämna hjälp
9 b § 8
Den som är föremål för offentlig kontroll eller åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud 9 Förelägganden
10 §10
Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
8 Senaste lydelse av tidigare 9 a § 2006:811. 9 Senaste lydelse 2006:811. 10 Senaste lydelse 2006:811.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
10 a §11
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
12 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 5 §,
2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 5 §, eller
3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § 2 lämnar oriktiga uppgifter om något förhållande av betydelse, om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 10 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig transport av djur eller varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Om ett brott som avses i första stycket 2 innefattar olovlig transport av djur eller varor ska sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
12 a §12
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldig-
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldig-
11 Senaste lydelse 2006:811. 12 Senaste lydelse 2006:811.
heter, villkor eller förbud som finns i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
heter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 10 § döms inte till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
13 §13
Beslut av en enskild veterinär får överklagas hos Jordbruksverket.
Beslut av en enskild veterinär får överklagas till Jordbruksverket.
Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
13 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
13 Senaste lydelse 2006:811.
14 §14
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
14 Senaste lydelse 2006:811.
2.3. Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (2006:804)
dels att rubriken närmast före 12 § ska utgå,
dels att 2, 5, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 15–19, 20–23, 24, 26, 28, 29 och 32 §§ och rubrikerna närmast före 5, 11, 15, 19, 21 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 5 a, 11 a, 13 a, 14 a, 19 a, 23 a, 23 b och 32 a §§, och närmast före 2, 5 a, 11 a, 13 a, 14 a, 19 a, 23 a och 23 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ord och uttryck
2 §
Begreppen livsmedel, stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, primärproduktion, utsläppande på marknaden och livsmedelsföretagare har i denna lag samma betydelse som i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
I denna lag betyder
1. följande uttryck samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet:
– livsmedel, – stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan,
– primärproduktion, – utsläppande på marknaden, och – livsmedelsföretagare,
Begreppet anläggning har samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.
2. uttrycket anläggning samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien,
3. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och
växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
4. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
5. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
5 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpnings-
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpnings-
område. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
område. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
5 a §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Första stycket gäller dock inte offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om sådant vatten och sådana produkter som jämställs med livsmedel enligt 3 § andra stycket.
7 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten,
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten, och
2. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett sådant godkännande skall meddelas, och
2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska beviljas.
3. registrering av anläggningar.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter iakttagande av anmälningsförfarandet i Europaparlamentets
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, efter att ha iakttagit anmälningsförfarandet i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EG-förordningarna.
och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EU-förordningarna.
10 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
1. inte uppfyller krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
1. inte uppfyller de krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller inte uppfyller villkoren i ett godkännande eller tillstånd,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EUbestämmelser som lagen kompletterar, eller
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Det som sägs i första stycket gäller inte, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.
Första stycket gäller inte om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Delegering av vissa uppgifter
11 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
12 §
Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver något annat.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den
enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
13 §
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, beivras.
Förvaltningslagens tillämpning
13 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
14 a §
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Överflyttning av offentlig kontroll
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
15 §
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som kommunen annars har skall flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas över från kommunen till verket. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
Livsmedelsverket får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
16 §
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som Livsmedelsverket
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga
annars har skall flyttas från verket till en kommun.
om en viss anläggning ska flyttas från Livsmedelsverket till en kommun.
17 §
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen av den anläggningen skall flyttas över till Livsmedelsverket.
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och för den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska flyttas över till Livsmedelsverket.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
18 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
19 §1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med dele-
1 Senaste lydelse 2017:1288.
som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,
gerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften,
3. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten,
4. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art, och
4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och
5. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram.
5. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
19 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt, och
2. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att lämna uppgifter om sina anläggningar eller verksamheten i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
20 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om offi-
utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
ciella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
21 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Förelägganden och förbud Förelägganden
22 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
23 §
Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EG-bestäm-
Förelägganden enligt 22 § eller enligt de EU-bestämmelser som
melser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
lagen kompletterar får förenas med vite.
Inköp under dold identitet
23 a §
En kontrollmyndighet får köpa in livsmedel under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att livsmedlet uppfyller kraven i
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Rapporteringssystem för överträdelser
23 b §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
24 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, eller
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, eller
2. avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 22 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda
den för något annat ändamål. Annars skall kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
den för något annat ändamål. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Kontrollmyndigheten skall, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Kontrollmyndigheten ska, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
26 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
28 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
1. offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. prövning eller registrering enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en statlig myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk
person som har delegerats vissa uppgifter.
29 §2
Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 6, 7, 8 eller 9 §,
2. bryter mot 10 § första stycket, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 20 § första stycket 1. Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
32 §3
Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats
Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
2 Senaste lydelse 2018:644. 3 Senaste lydelse 2009:1258.
Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. För att konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan
Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig förvaltningsmyndighet får överklagas till regeringen. För att konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
32 a §
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
dels att rubriken närmast före 13 § ska utgå,
dels att 2, 12, 16–20, 21–24, 28, 29 och 32 §§ och rubrikerna närmast före 12, 16, 20, 22 och 23 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 12 a, 12 b, 15, 20 a, 24 a, 24 b och 32 a §§, och närmast före 12 a, 12 b, 15, 20 a, 24 a och 24 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder har i denna lag samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
I denna lag betyder
1. uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,
Uttrycket primärproduktion av foder har i lagen samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien.
2. uttrycket primärproduktion av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien,
Uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter har i denna lag samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr
3. uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002
1 Senaste lydelse 2011:410.
1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter).
(förordning om animaliska biprodukter), och
4. följande uttryck samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll):
– offentlig kontroll, – annan offentlig verksamhet, och
– organ med delegerade uppgifter.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
12 §2
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har
Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter
2 Senaste lydelse 2011:410. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att kontrolluppgifter får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet.
Delegering av vissa uppgifter
12 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
12 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv,
– 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
15 § 3
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
3 Tidigare 15 § upphävd genom 2018:575.
Överflyttning av offentlig kontroll
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
16 §
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll över en viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas över till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss verksamhet ska flyttas över från kommunen till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
17 §
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som
Jordbruksverket eller myndigheten annars har skall flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
18 §
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller viss verksamhet, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för kontrollen av den verksamheten skall flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss verksamhet, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och den offentliga verksamheten i fråga om
den verksamheten ska flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
19 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften, och
3. skyldighet för en foderföretagare eller för en annan företagare som befattar sig med animaliska biprodukter att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten.
4. skyldighet för foderföretagare eller för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
20 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
21 §4
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har rätt att i den utsträckning det behövs för kontrollen
En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har rätt att, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, samt
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Första stycket gäller också för
Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
4 Senaste lydelse 2011:410.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
22 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud Förelägganden
23 §5
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 19 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 19 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
24 §6
Förelägganden och förbud enligt
23 § eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt 23 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Inköp under dold identitet
24 a §
En kontrollmyndighet får köpa in produkter under dold identitet om det är nödvändigt för att kon-
5 Senaste lydelse 2011:410. 6 Senaste lydelse 2011:410.
trollera att produkten uppfyller kraven i
1. denna lag,
2. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Rapporteringssystem för överträdelser
24 b §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
28 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
1. för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, och
2. i ärenden enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräk-
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräk-
7 Senaste lydelse 2011:410.
ningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
ningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
29 §8
Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 9 eller 11 §,
2. bryter mot 8 §, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 § första stycket 1. Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
32 §9
Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som gäller Försvarsmakten eller Försvarets materielverk överklagas dock till regeringen.
32 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig
8 Senaste lydelse 2018:645. 9 Senaste lydelse 2017:784.
verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
dels att rubriken närmast före 11 § ska utgå,
dels att 2, 10, 11, 12–14, 15–18, 20–24 och 25 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10, 12, 15 och 16 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 2 a, 2 b, 11 a–11 c, 14 a, 18 a och 24 a §§, och närmast före 2 a, 2 b, 11 a–11 c och 18 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
2 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
2 b §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
10 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna utövas av Statens jordbruksverk eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk och andra statliga myndigheter enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
11 §
Jordbruksverket samordnar den kontrollverksamhet som verket har överlämnat till länsstyrelserna eller kommunerna samt lämnar råd och hjälp i kontrollverksamheten.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
11 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
11 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut,
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
11 c §
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas, samt
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till Jordbruksverket.
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
13 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras och där göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
14 §
Bestämmelserna i 13 § gäller också för
1. EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna, samt
Bestämmelserna i 13 § gäller också för Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att
Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
2. företrädare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom Europeiska unionen, om kontrollen utövas eller åtgärderna
utförs tillsammans med företrädare för en svensk myndighet.
14 a §
Bestämmelserna i 13 och 14 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
15 §
Den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud Förelägganden
16 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
17 §
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EG-
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser
bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
som lagen kompletterar får förenas med vite.
18 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Rapporteringssystem för överträdelser
18 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. offentlig kontroll enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
2. provtagning, undersökning, märkning, godkännande och registrering samt för utfärdande av identitetshandlingar enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket 1 innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Bemyndigandena enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter, kontrollorgan och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket.
21 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 6 §, 7 § första stycket, 8 § eller 9 § första stycket, eller
2. inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 §. Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EGbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
22 §
Om en gärning som avses i 21 § är att anse som ringa, döms inte till ansvar.
Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
23 §
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till länsstyrelsen.
24 §1
En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas hos all-
En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas till all-
1 Senaste lydelse 2009:1259.
män förvaltningsdomstol, om det har meddelats
män förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket, av ett annat organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation, eller
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
24 a §
Det allmännas talan i förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation,
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären, eller
3. den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
25 §
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
dels att rubriken närmast före 9 § ska utgå,
dels att 2, 8, 9, 10–16, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 2, 8, 11 och 12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 2 a, 2 b, 9 a–9 d och 20 a §§, och närmast före 2 a, 2 b och 9 a–9 d §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
2 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för
att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll),
b) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel), och
c) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625,
b) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2016/1012, och
c) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
2 b §
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser om djurhälsa och som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
9 §
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
9 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
9 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
9 c §
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
9 d §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk
person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
10 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
11 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 och artikel 46.2 i förordning (EU) 2016/1012, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Förelägganden och förbud Förelägganden
12 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
13 §
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
14 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
15 §1
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1 Senaste lydelse 2014:706.
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
16 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EGbestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur avgifterna skall beräknas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna ska beräknas.
18 §
Till ansvar enligt denna lag döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte heller dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
20 §2
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
Jordbruksverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet eller en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter, i andra fall än vad som anges i 19 §, eller av en
2 Senaste lydelse 2009:1260.
fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
20 a §
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
dels att rubriken närmast före 6 § ska utgå,
dels att 2, 4, 5, 9, 10, 11–14, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 4, 10, 12 och 13 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 2 a, 5 a, 8, 10 a, 14 a, 17 a och 20 a §§, och närmast före 2 a, 5, 5 a, 8, 10 a, 14 a och 17 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Lagen kompletterar även följande förordningar, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel:
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs
1 Senaste lydelse 2015:766.
bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.
hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) och delegerade akter och genomförandeakter till denna förordning.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 §2
Kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna ska utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Offentlig kontroll utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- eller hälsoskyddsområdet.
Delegering av vissa uppgifter
5 §
Regeringen eller Livsmedelsverket får överlämna till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 andra stycket 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att utöva sådan kontroll som avses i 4 §.
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Ett överlämnande får inte avse rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket.
2 Senaste lydelse 2011:411.
Förvaltningslagens tillämpning
5 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
8 § 3
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik
3 Tidigare 8 § upphävd genom 2018:577.
på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
9 §
Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utöva kontroll enligt denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
10 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket.
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
10 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
11 §4
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har, i den utsträckning som behövs för kontrollen, rätt att på begäran få
En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få
1. upplysningar och ta del av handlingar, och
2. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
12 §
Den som är föremål för kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
4 Senaste lydelse 2011:411.
Förelägganden och förbud Förelägganden
13 §5
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 9 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 9 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
14 §6
Förelägganden och förbud enligt 13 § eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt 13 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan föranleda straff, får dock myndigheten inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.
Om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan leda till straff, får dock myndigheten inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.
Rapporteringssystem för överträdelser
14 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
5 Senaste lydelse 2011:411. 6 Senaste lydelse 2011:411.
Inköp under dold identitet
17 a §
En kontrollmyndighet får köpa in jordbruksprodukter och livsmedel under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att produkten eller livsmedlet uppfyller kraven i
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
18 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, och
2. prövning eller handläggning enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift som avses i första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter som avses i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som statliga myndigheter och kontrollorgan tar ut.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en statlig myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk
7 Senaste lydelse 2011:411.
person som har delegerats vissa uppgifter.
20 §8
Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
20 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
8 Senaste lydelse 2011:411.
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
dels att rubriken närmast före 4 § ska utgå,
dels att 1, 2, 3, 7–12, 16–18, 21, 26 och 28 §§ och rubrikerna närmast före 2 och 10 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 a, 6 och 12 a §§, och närmast före 1 a, 6 och 12 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag kompletterar
1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och
2. tillämpningsförordningar till rådets förordning (EG) nr 834/2007. Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion,
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, och
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG
(förordningen om offentlig kontroll), och
2. tillämpningsförordningar till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.
2. genomförandeakter och delegerade akter till förordning (EU) 2017/625.
Ord och uttryck
1 a §
Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet betyder i denna lag samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontrollmyndigheter och kontrollorgan
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
2 §
Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, de andra statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna utövar kontroll av att
1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har meddelats med stöd av EUförordningarna följs, och
2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, och de beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Offentlig kontroll utövas av
Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen mellan kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av kontrolluppgifter enligt första stycket.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
3 §
Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utöva sådan kontroll som avses i 2 § första stycket till ett sådant kontrollorgan
Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till ett sådant kontroll-
som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
organ som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
I fråga om åtgärder vid bristande efterlevnad eller vid misstanke om bristande efterlevnad av regelverket får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
1. återkalla ett utfärdat certifikat,
2. enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång, eller
2. besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007, eller
3. enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring.
3. besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.
Tystnadsplikt
6 § 1
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
7 §2
Vid kontroll som utförs av ett kontrollorgan som avses i 3 § första stycket tillämpas följande be-
Vid kontroll som utförs av ett kontrollorgan som avses i 3 § första stycket ska följande bestämmelser i
1 Tidigare 6 § upphävd genom 2018:581. 2 Senaste lydelse 2018:852.
stämmelser i förvaltningslagen (2017:900):
förvaltningslagen (2017:900)tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
8 §
Europeiska kommissionen och ett kontrollorgan har samma rätt som en kontrollmyndighet har enligt de EU-förordningar som anges i 1 § att, i den utsträckning som behövs för kontrollen, på begäran få
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har rätt att, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, på begäran få
1. upplysningar,
2. del av handlingar,
2. ta del av handlingar,
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som kontrollen avser, och
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och
4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3, göra undersökningar och ta prover.
4. göra undersökningar och ta prover i områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten.
Första stycket gäller även för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
9 §
Den som är föremål för kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud Förelägganden
10 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
11 §
Utöver vad som följer av de EUförordningar som anges i 1 § eller vad som särskilt anges i 10 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att EU-förordningarna, de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna, denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
Utöver vad som följer av de EUförordningar som anges i 1 § eller vad som särskilt anges i 10 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att EU-förordningarna, de beslut som har meddelats med stöd av EUförordningarna, denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
12 §
En kontrollmyndighet får besluta att förena ett föreläggande eller ett förbud enligt någon av de EUförordningar som anges i 1 § eller ett föreläggande eller ett förbud enligt 11 § med vite.
En kontrollmyndighet får besluta att förena ett föreläggande enligt någon av de EU-förordningar som anges i 1 § eller ett föreläggande enligt 11 § med vite.
Kontrollmyndigheten får dock inte förelägga någon vid vite att medverka i en utredning av en gärning som kan leda till straff eller sanktionsavgift för honom eller henne.
Rapporteringssystem för överträdelser
12 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla miss-
tänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
16 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. kontroll som avses i 2 §, och
2. prövning av ärenden enligt de EU-förordningar som anges i 1 §, denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter.
17 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses i 16 § första stycket samt föreskrifter om grunderna för beräkning av avgifternas storlek.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och
2. grunderna för hur avgifterna ska beräknas.
18 §
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses i 16 § första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
21 §
Någon sanktionsavgift får inte beslutas för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande.
Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite, om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
26 §3
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag från de EU-förordningar som anges i 1 §,
2. särskilda ekologiska produktionsregler,
3 Senaste lydelse 2017:270.
3. hur sådan kontroll som avses i 2 § första stycket ska bedrivas, och
3. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet.
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet,
5. skyldighet för ett kontrollorgan att ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften, och
6. skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att offentliggöra uppgifter om ekologiska aktörer.
28 §
Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.
Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2021.
2.9. Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)
Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (2018:1192)
dels att 8 kap. 1, 6, 7, 8, 11, 12, 15 och 17 §§, 10 kap. 4 § och 11 kap. 3 § och rubrikerna närmast före 8 kap. 1, 6, 7, 8 och 15 §§ och 11 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 1 kap. 4 a § och 8 kap. 1 a– 1 c, 6 a, 9 a och 9 b §§ och närmast före 1 kap. 4 a § och 8 kap. 1 a–1 c, 6 a, 9 a och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG
(förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
8 kap.
Behörig myndighet för offentlig kontroll
Behörig myndighet för offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
1 §
Länsstyrelserna och de andra myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Länsstyrelserna och de andra statliga myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Delegering av vissa uppgifter
1 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
1 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
1 c §
Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. den offentliga kontrollen, och
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §.
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter, eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
6 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Offentlig kontroll som avser
andra än livsmedelsproducerande djur
Offentlig kontroll och annan
offentlig verksamhet som inte omfattas av förordning (EU) 2017/625
7 §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd finns bestämmelser som ska tillämpas vid offentlig kontroll av djurhållare som håller livsme-
delsproducerande djur.
Vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet tillämpas förordning (EU) 2017/625 i fråga om djurhållare som håller animalieproducerande djur och i fråga om sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EG) nr 882/2004 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll av andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om andra djurhållare än sådana som avses i första stycket.
Avgifter för offentlig kontroll och ärenden enligt lagen
Avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig
1. för offentlig kontroll enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. i ärenden enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur de avgifter som tas ut av myndigheter och av kontrollorgan ska beräknas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Återkallelse av kompetensbevis för personal som deltar i avlivning
9 a §
Vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna får en kontrollmyndighet tillfälligt eller slutligt återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.
Återkallelse av kompetensbevis för skötare
9 b §
Vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kom-
pletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna får en kontrollmyndighet tillfälligt eller slutligt återkalla kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.
11 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
12 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Tillträde till bostäder får endast ske när det kan antas att djur hålls där och
1. det kan antas att djurhållningen inte uppfyller bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen,
2. syftet är att kontrollera att tidigare konstaterade brister i djurhållningen har åtgärdats, eller
3. syftet är att kontrollera en djurhållning som kräver tillstånd enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll och
för annan offentlig verksamhet
15 §
Den som är föremål för offentlig kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
17 §
Bestämmelserna i 2–6 §§, 8 § första stycket 1, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
Bestämmelserna i 2–6 a §§, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
10 kap.
4 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet i annat fall än enligt 3 § bryter mot skyldigheter, krav eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet i annat fall än enligt 3 § bryter mot skyldigheter, krav eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
11 kap.
Motpart vid överklagande av beslut av officiell veterinär
Motpart vid överklagande av
vissa beslut
3 §
Om ett beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer överklagas, ska den myndighet som har förordnat den officiella veterinären föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.
Den myndighet som har delegerat en uppgift att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 8 kap. 9 b § och i övrigt den 1 april 2021.
3. Ärendet och dess beredning
Europeiska unionen beslutade i mars 2017 om en ny förordning som reglerar kontrollen i livsmedelskedjan, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), här kallad den nya kontrollförordningen. Den nya kontrollförordningen i svensk lydelse finns i bilaga 1.
Regeringskansliet (Näringsdepartementet) har tagit fram departementspromemorian En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning (Ds 2018:41). Promemorian innehåller förslag som syftar till att anpassa svenska lagar till den nya kontrollförordningen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag i relevanta delar återges i bilaga 3.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga hos Näringsdepartementet (dnr N2018/05674). Datainspektionen har också under beredningen getts tillfälle att lämna synpunkter. Datainspektionens svar behandlas under avsnitt 6.8.4 och finns tillgängligt hos Näringsdepartementet (dnr N2018/05674).
I promemorian föreslås ändringar i epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658), livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m., lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen (2018:1192) och miljöbalken.
Regeringen behandlade i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet (prop. 2019/20:137) promemorians förslag till ändringar i miljöbalken. Denna proposition behandlar promemorians förslag i övriga delar.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 juli 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som återges i bilaga 5. Lagrådets yttrande återges i bilaga 6. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitten 6.6, 6.7, 7.8, 8.8, 9.12, 10.4, 10.5, 10.7, 10.12, 10.14, 11.9, 12.9, 13.10, 14.10 och 15.11 och i författningskommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen görs därutöver några språkliga
och redaktionella ändringar och vissa materiella förtydliganden i författningstexten.
Hänvisningar till S3
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6
4. Gällande nationell rätt
4.1. Livsmedel
Livsmedelslagen (2006:804) syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenters intressen när det gäller livsmedel. Lagen gäller alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel.
Vad som är ett livsmedel framgår av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Därtill jämställs med livsmedel enligt den svenska livsmedelslagen vatten, från och med den punkt där vattnet tas in i vattenverken fram till dess att vattnet ska omfattas av begreppet enligt artikeln, dvs. vid tappkranen, samt snus och tuggtobak. Primärproduktion för användning inom privathushåll och enskildas handhavande av livsmedel för konsumtion inom privathushåll undantas dock från livsmedelslagens tillämpningsområde.
Livsmedelslagen kompletterar de EU-bestämmelser som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. Lagen innehåller vidare bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straffbestämmelser och bestämmelser om överklagande m.m. Lagen kompletteras av livsmedelsförordningen (2006:813) och av myndighetsföreskrifter.
4.1.1. Bestämmelser om offentlig kontroll
Den nationella regleringen av livsmedelskontrollen finns förutom i livsmedelslagen och livsmedelsförordningen i Livsmedelsverkets föreskrifter. Bestämmelser om offentlig kontroll finns även i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i tillhörande förordning med samma namn (2009:1425). När det gäller ekologisk produktion finns bestämmelser om offentlig kontroll i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och i tillhörande förordning (2013:1059). Ytterligare bestämmelser om kontroll finns i förordningen (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från
ett tredjeland och förordningen (2011:1060) om kontroll vid export av livsmedel.
4.1.2. Kontrollmyndigheter
Enligt livsmedelslagen ska den offentliga kontrollen av att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna följs, utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anges i huvudsak i livsmedelsförordningen.
De flesta livsmedelsanläggningarna i Sverige står under kommunal kontroll. Kommunerna utför offentlig kontroll i t.ex. butiker, restauranger och skolkök. Det finns möjligheter till kommunal samverkan och viss överflyttning av kontrollansvar mellan Livsmedelsverket och kommunerna.
Länsstyrelserna ansvarar för den offentliga kontrollen av livsmedelsföretagens anläggningar i primärproduktionen. Länsstyrelserna ska vidare på regional nivå samordna och ge råd och stöd till kommunerna i deras kontrollverksamhet, men också granska hur kommunerna utför sin kontroll.
Försvarsinspektören för hälsa och miljö ansvarar för att utöva offentlig kontroll av alla livsmedelsanläggningar inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk som drivs av eller för respektive myndighet.
Livsmedelsverket utför offentlig kontroll av livsmedelsföretagare som bedriver verksamhet som omfattas av vissa särskilda hygienregler, exempelvis slakterier. Det är vidare Livsmedelsverkets ansvar att kontrollera livsmedel som ska föras in över en gränskontrollstation från ett tredjeland. Livsmedelsverket ansvarar även för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dessa. Livsmedelsverket har även rätt att, efter bemyndigande från regeringen, meddela föreskrifter om offentlig kontroll.
Livsmedelsverket ansvarar vidare, efter samråd med Jordbruksverket, för att utarbeta den fleråriga nationella kontrollplanen som ska finnas i varje medlemsstat enligt artikel 41 i den tidigare kontrollförordningen. I praktiken tas den nationella kontrollplanen fram gemensamt av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, länsstyrelserna, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och försvarsinspektören för hälsa och miljö. Syftet med kontrollplanen är att den ska bidra till ökad effektivitet, likvärdighet och samordning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan. Förutom kontroll av att företag följer bestämmelser som rör livsmedel omfattar kontrollplanen även kontroll av att lagstiftningen om foder, animaliska biprodukter, djurhälsa, djurskydd, ekologisk produktion och skyddade beteckningar m.m. följs. Planen är uppdelad i fyra delar och innehåller vägledning för kontrollmyndigheterna om exempelvis den offentliga kontrollens genomförande, organisation och revision.
4.1.3. Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om livsmedel följs är riskbaserad och ska utföras regelbundet och så ofta som är lämpligt med hänsyn tagen till bl.a. företagens egenkontroll och myndighetens tidigare erfarenheter. Kontrollen utförs olika ofta på olika typer av anläggningar. Genom en riskklassning av livsmedelsanläggningarna tilldelas varje anläggning i stegen efter primärproduktionen en kontrolltid. Anläggningar i de lägre riskklasserna kontrolleras som huvudregel en gång per år men ibland kontrolleras verksamheterna vartannat eller vart tredje år beroende på beslutad kontrolltid. Anläggningar i de högre riskklasserna kontrolleras flera gånger per år. Exempel på verksamheter som hör till de högre riskklasserna är bearbetning av rått kött och opastöriserad mjölk. För slakterier och vilthanteringsanläggningar utövas kontroll kontinuerligt när verksamhet bedrivs. Kontrolltiden för den typen av verksamhet är, utöver riskklassningen, i huvudsak styrd av djurslag och produktionsvolym. I primärproduktionen av livsmedel är kontrollfrekvensen lägre än vad den är för leden efter primärproduktionen. Som stöd för att välja ut kontrollobjekt i primärproduktionen av livsmedel finns en riskklassningsmodell som är gemensam för kontroll av livsmedel och foder. I primärproduktionen sker varje år kontroll av cirka 1,5 procent av uppskattat antal primärproducenter av livsmedel. Kontrollen är i de flesta fall planerad i förväg. Om den planerade kontrollen behöver följas upp görs detta genom extra offentliga kontroller.
Huvuddelen av kontrollen består av inspektioner vid livsmedelsanläggningar, t.ex. restauranger och butiker. Vid en inspektion undersöks olika aspekter för att kontrollera att livsmedelslagstiftningen följs. Det kan vara en särskild detalj som undersöks, t.ex. att utrustningen är rengjord eller att livsmedlen förvaras i rätt temperatur. Exempel på andra relevanta kontrollmetoder är kartläggning, övervakning, revision, provtagning och analys. Metoderna kompletterar varandra och går ibland in i varandra. Beroende på vilken typ av verksamhet som bedrivs uppstår olika risker och därmed finns behov av att kontrollera olika parametrar. Kontrollmyndigheterna måste avgöra om fokus vid kontrollen ska vara på t.ex. hantering av avfall, vattenkvalitet, utbildning eller spårbarhet. Det som granskas vid kontrollerna är framför allt rengöring, temperatur, hantering, personlig hygien och infrastruktur. Andra parametrar, som mikrobiologiska kriterier och vattenkvalitet, granskas mer sällan. En viktig del av kontrollen vid slakt är att besiktiga djur före slakt, för att se att de inte uppvisar några sjukdomstecken och för att kontrollera att det inte finns några brister i djurskyddet. Efter slakt besiktigas slaktkropparna och slaktbiprodukterna för att bedöma om det finns faktorer som gör köttet otjänligt som livsmedel. Utöver visuell besiktning, palpation och genomskärning kan besiktningen bestå i t.ex. luktbedömningar och laboratorieundersökningar.
Genom nationella kontrollprogram som Livsmedelsverket ansvarar för sker en årligen återkommande kontroll inom vissa områden, som t.ex. kontroll av restsubstanser, bekämpningsrester, salmonella och dioxin i fet fisk från Östersjön samt kontroll av musslor. Gemensamt för de olika programmen är att kontroll sker av att ämnen där det finns gränsvärden eller åtgärdsnivåer, s.k. reglerade ämnen, inte förekommer i halter över de fast-
ställda nivåerna. I kontrollen letar man även efter ämnen som inte får finnas i livsmedlet, s.k. otillåten användning.
Gränskontroll av produkter av animaliskt ursprung som är avsett som livsmedel samt vissa icke animaliska livsmedel genomförs av Livsmedelsverket på särskilda gränskontrollstationer. Kontrollen vid en gränskontrollstation är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande veterinärintyg eller motsvarande dokument och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om produkten uppfyller införselvillkoren och att den inte har påverkats menligt under transporten. Den kan genomföras genom okulär eller organoleptisk besiktning, kontroll av temperatur, provtagning för mikrobiologisk analys m.m.
4.1.4. Finansiering av den offentliga kontrollen
Bestämmelser om finansiering av livsmedelskontrollen finns, förutom i den gällande kontrollförordningen, i livsmedelslagen, i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter samt i Livsmedelsverkets föreskrifter. Den kontroll som utförs av försvarsinspektören för hälsa och miljö samt kontroll av livsmedel inom primärproduktionen finansieras genom skattemedel. Vidare är de nationella kontrollprogrammen delvis anslagsfinansierade. Kontrollen av musslor, som är en del av kontrollprogrammen, är finansierad genom bidrag och anslag. Även kontrollen vid slakterier och vilthanteringsanläggningar är delvis anslagsfinansierad, vilket det framgår mer om nedan. Livsmedelskontrollen i övrigt är avgiftsfinansierad. Enligt livsmedelslagen har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll, prövning och registrering.
Enligt förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter ska kontrollmyndigheternas ordinarie offentliga kontroll finansieras genom en årlig avgift som de livsmedelsföretagare och aktörer inom ekologisk produktion, vilkas verksamhet är föremål för kontroll, betalar. Avgiften ska även betalas av den som bedriver verksamhet i en anläggning för tillverkning av snus eller tuggtobak eller i en anläggning för dricksvattenförsörjning. Avgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheterna sätta ned eller efterskänka avgiften.
Utöver den årliga avgiften tas särskilda avgifter ut för registrering och godkännanden av olika slag samt för viss provtagning och undersökning. Avgifter tas även ut för import och export av livsmedel.
Slakteri- och vilthanteringsanläggningar betalar i stället för en årlig avgift en bemanningsavgift till Livsmedelsverket, utifrån den kontrolltid som fastställs av verket. För styckningsanläggningar ska både en årlig avgift och en bemanningsavgift för särskild kontroll betalas. Slakterier, vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar samt mjölk-
anläggningar, fisk- och vattenbruksanläggningar och import av vissa livsmedel utgör sådana verksamheter som omfattas av en obligatorisk minimiavgift enligt den gällande kontrollförordningen. Dessa verksamheter måste betala en avgift som uppgår till lägst minimibeloppet. Livsmedelsverket tilldelas årligen anslagsmedel för att sänka kontrollavgiften för slakterier och vilthanteringsanläggningar, inklusive godkännande av anläggningar vid mindre slakteri- och vilthanteringsanläggningar. Anslaget fördelas på ett sådant sätt att särskild hänsyn tas till slakterier och vilthanteringsanläggningar med en produktion som understiger 200 ton per år.
Även offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs antingen efter klagomål för att undersöka en påstådd brist eller som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad konstaterats (tidigare s.k. extra offentlig kontroll) är avgiftsfinansierad enligt förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter. Avgiftsskyldigheten följer i vissa delar direkt av den nya kontrollförordningen (artikel 79.2 c). Livsmedelsverket och Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som ska tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas.
4.2. Foder och animaliska biprodukter
Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för djurs och människors hälsa när det gäller foder och animaliska biprodukter. Lagen gäller i alla led från och med primärproduktionen av foder till och med utsläppande av foder på marknaden och utfodring av djur. Vad som utgör foder framgår av artikel 3 i förordning (EG) nr 178/2002.
Lagen gäller utöver foder också befattning med animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Vad som utgör sådana produkter framgår av artikel 3.1 respektive 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009. I likhet med livsmedelslagen kompletterar lagen om foder och animaliska biprodukter sådana EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde och som regeringen har gett tillkänna i Svensk författningssamling, bl.a. den nya kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna.
Lagen innehåller vidare bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straffbestämmelser och bestämmelser om överklagande m.m. Lagen kompletteras av förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter och av myndighetsföreskrifter.
4.2.1. Bestämmelser om offentlig kontroll
Den nationella regleringen av kontrollen av foder och animaliska biprodukter och därav framställda produkter finns förutom i lagen respektive förordningen om foder och animaliska biprodukter i myndighets-
föreskrifter. Beträffande ekologisk produktion finns bestämmelser om offentlig kontroll i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och tillhörande förordning (2013:1059).
4.2.2. Kontrollmyndigheter
Enligt lagen om foder och animaliska biprodukter ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i förordningen om foder och animaliska biprodukter.
Om inte annat följer av förordningen eller regeringen beslutar något annat är Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket får lämna över kontrolluppgifter till länsstyrelserna och Statens veterinärmedicinska anstalt. Jordbruksverket ansvarar även för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dessa. Jordbruksverket har även, efter bemyndigande från regeringen, rätt att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Jordbruksverket ansvarar för offentlig kontroll vid bl.a. foderanläggningar och anläggningar som hanterar animaliska biprodukter eller därav framställda produkter för andra ändamål än foder, såsom anläggningar för bearbetning, mellanhantering eller lagring, förbränningsanläggningar, biogas- och komposteringsanläggningar. Hit räknas också anläggningar som bereder bl.a. jakttroféer (konservatorer), hudar, skinn och ull.
Länsstyrelserna ansvarar för kontroll av insamling, omlastning och transport av sådana animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är matavfall. Länsstyrelserna utövar även offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder, dvs. lantbrukare.
Kommunerna utövar offentlig kontroll av bl.a. nedgrävning av animaliska biprodukter, utlämnande och transport av matavfall, förbränningsanläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primärproduktionen samt förvaring av animaliska biprodukter i primärproduktionen. Det finns möjligheter till kommunal samverkan och viss överflyttning av kontrollansvar mellan Jordbruksverket eller andra statliga kontrollmyndigheter och kommunerna.
Ansvaret för kontroll av hantering och utlämnande av animaliska biprodukter och därav framställda produkter vid verksamheter som hanterar livsmedel ligger på den myndighet som ansvarar för livsmedelskontrollen vid anläggningen, vilket är Livsmedelsverket eller kommunen.
Försvarsinspektören för hälsa och miljö är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll av vissa verksamheter, bl.a. avseende foder, animaliska biprodukter och matavfall, som bedrivs inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk av eller för respektive myndighet.
4.2.3. Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om foder och animaliska biprodukter följs är riskbaserad och ska utföras regelbundet och så ofta som är lämpligt med hänsyn tagen till bl.a. företagens egenkontroll och myndighetens tidigare erfarenheter. Som stöd för att välja ut kontrollobjekten i primärproduktionen av foder finns en riskklassningsmodell som är gemensam för kontroll av foder och livsmedel. Registrerade foderanläggningar i primärproduktionen uppgick år 2018 till drygt 54 000. I primärproduktionen sker kontroll av mindre än 1 procent av de registrerade foderanläggningarna varje år. För andra foderföretag än primärproducenter ska kontroller göras enligt en kontrollplan, vilken skapas i ett system som är kopplat till registret över registrerade anläggningar. Kontrollobjekten väljs då ut enligt en risk- och erfarenhetsmodell där även volymen foder påverkar kontrollfrekvensen. Högsta kontrollfrekvens för dessa foderföretag är flera gånger per år och lägsta kontrollfrekvens är vart tionde år. Även kontrollen av animaliska biprodukter sker enligt en årlig kontrollplan för de flesta verksamheter. En riskvärdering görs för dessa verksamheter och de placeras i olika riskklasser där högsta kontrollfrekvens är flera gånger per år och lägsta kontrollfrekvens är vart femte år.
Kontrollen är i de flesta fall planerad i förväg. Om den planerade kontrollen behöver följas upp görs detta genom extra offentliga kontroller.
De kontrollmetoder som används är bl.a. inspektion, provtagning och analys. När det gäller foder kontrolleras bl.a. märkningsuppgifter, att företagen och deras foder är registrerade hos Jordbruksverket, allmän hygien, användningen av fodertillsatser och foderråvaror samt företagens egenkontroller. Kontrollen tar i första hand sikte på att företagen har system och rutiner för att själva säkerställa att fodret är säkert. De foderanläggningstyper som finns är bl.a. foderleverantörer, butiker, lager och transportörer. När det gäller anläggningar som hanterar animaliska biprodukter och därav framställda produkter kontrolleras att de lever upp till de krav som ställs på spårbarhet och säker hantering. Om animaliska biprodukter och därav framställda produkter bearbetas på anläggningen kontrolleras dessutom att bearbetningen lever upp till kraven och att återkontamination inte sker. Därutöver sker kontroll av företagens egenkontroller.
Gränskontroll av animaliska biprodukter, foder innehållande animaliska biprodukter samt foder som ska kontrolleras enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1793, genomförs på särskilda gränskontrollstationer av Jordbruksverket. Kontrollen vid en gränskontrollstation är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande veterinärintyg eller motsvarande dokument och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om produkten uppfyller införselvillkoren och att den inte har påverkats menligt under transporten. Den kan genomföras genom okulär eller organoleptisk besiktning, kontroll av temperatur, provtagning för mikrobiologisk analys m.m.
4.2.4. Finansiering av den offentliga kontrollen
Bestämmelser om finansiering av kontrollen av foder och animaliska biprodukter finns, förutom i den nya kontrollförordningen, i lagen om foder och animaliska biprodukter, förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter samt i Jordbruksverkets föreskrifter. Kontrollen är i huvudsak finansierad genom avgifter. Enligt lagen om foder och animaliska biprodukter har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. De ärenden som omnämns i förarbetena är ärenden som rör frågor som omfattas av bemyndigandena i nuvarande 9–11 §§ lagen om foder och animaliska biprodukter samt ärenden om godkännande och registrering (prop. 2005/06:128 s. 272 f.). Enligt 9 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor för eller förbud mot bl.a. införsel, användning samt annan befattning med foder eller ett visst parti av foder. Samma sak gäller för animaliska biprodukter och därav framställda produkter enligt 11 §. Enligt 10 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor för laboratorier för foderanalyser och metoder för sådana analyser.
Enligt förordningen ska kontrollmyndigheternas ordinarie offentliga kontroll finansieras genom en årlig avgift som de foderföretagare och företagare som befattar sig med animaliska biprodukter, vilkas verksamhet är föremål för kontroll, betalar. Detta gäller dock inte en kontrollmyndighets kostnader för offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder, som finansieras genom skattemedel. Avgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheterna sätta ned eller efterskänka avgiften.
Utöver de årliga avgifterna tas särskilda avgifter ut för registrering och godkännanden av olika slag samt för viss provtagning och undersökning. Avgifter tas även ut för kontroll vid gränskontrollstationer.
Även offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs antingen efter klagomål för att undersöka en påstådd brist eller som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad konstaterats (tidigare s.k. extra offentlig kontroll) är avgiftsfinansierad enligt förordningen om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Avgiftsskyldigheten följer i vissa delar direkt av den nya kontrollförordningen (artikel 79.2 c). Jordbruksverket och Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som ska tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas.
4.3. Djurhälsa
Det finns flera nationella författningar som innehåller bestämmelser om djurhälsa. Bland dessa kan nämnas lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. (provtagningslagen) som tillämpas på kartläggning och kontroll
av smittsamma djursjukdomar, kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter, märkning och registrering av djur, samt åtgärder för att förebygga och hindra spridning av smittsamma djursjukdomar. Lagen kompletteras av förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Nämnas bör också lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. som syftar till att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverksamhet, förebygga sjukdomar hos djur samt främja en långsiktig förvaltning av husdjursgenetiska resurser. Denna lag kompletteras av förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. Därutöver kan nämnas epizootilagen (1999:657) som innehåller bestämmelser om sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa, så kallade epizootiska sjukdomar. Lagen kompletteras av epizootiförordningen (1999:659). Vidare finns zoonoslagen (1999:658) som gäller för sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till människa, så kallade zoonoser, och som inte är sådana epizootiska sjukdomar som omfattas av epizootilagen. Lagen gäller dock bara sådana zoonoser som det finns tillräckliga kunskaper om för effektiv kontroll och bekämpning. Lagen kompletteras av zoonosförordningen (1999:660).
Samtliga lagar kompletterar sådana EU-bestämmelser som faller inom respektive lags tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den nya kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. I lagarna finns även bestämmelser om kontrollmyndigheterna och deras befogenheter att utöva offentlig kontroll, skyldigheter för kontrollobjekt att tillhandahålla hjälp, straffbestämmelser och regler om överklagande m.m. När det gäller införsel respektive utförsel av djur och produkter av djur finns det bestämmelser i förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och i förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m. Enligt lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får vidare regeringen meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till bl.a. skyddet mot djursjukdomar.
Den 21 april 2021 ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsolag) börja tillämpas. Djurhälsolagen ersätter en rad EU-rättsakter på djurhälsoområdet och hänvisningar till de upphävda akterna ska anses som hänvisningar till den nya förordningen.
4.3.1. Kontrollmyndigheter
Enligt provtagningslagen ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser utövas av Jordbruksverket eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer. Regeringen får genom föreskrifter ge Jordbruksverket möjlighet att över-
lämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket har även, efter bemyndigande från regeringen, rätt att meddela närmare föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Enligt både epizootilagen och lagen om kontroll av husdjur, m.m. ska den offentliga kontrollen utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Detsamma gäller enligt zoonoslagen, men där kan offentlig kontroll av efterlevnaden av vissa beslut i enskilda fall utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i den förordning som hör till respektive lag. Jordbruksverket har ansvar för att samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämna råd och hjälp till dessa. När det gäller vattenbruk, TSE-sjukdomar (dvs. transmissibla spongiforma encefalopatier, t.ex. galna ko-sjukan och liknande sjukdomar) på förbränningsanläggningar och den obligatoriska hälsoövervakningen av fjäderfä har Jordbruksverket även ansvaret för att utföra den operativa kontrollen, med vilket här menas sådan kontroll som riktar sig direkt mot dem som har djur eller på annat sätt ansvarar för djur eller produkter av djur. Den större delen av den operativa kontrollen, som bl.a. obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä, kontroll av seminverksamhet och kontroll av hägnad hjort, utförs dock av länsstyrelserna.
4.3.2. Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om djurhälsa följs är riskbaserad och är i de flesta fall planerad i förväg. Kontrollen omfattar bl.a. provtagning avseende vissa sjukdomar, inspektion vid anläggningar och granskning av journaler. Eftersom djurhälsoområdet omfattar många olika kontrollområden utformas kontrollen efter det behov som finns. Detta innebär att provtagning ibland kan vara aktuellt medan kontrollen i andra fall fokuserar på exempelvis granskning av rutiner eller journalhållning. Inom vissa kontrollområden, som t.ex. salmonellakontroll av fjäderfä, utförs kontrollen främst som en dokumentationskontroll. I andra fall utförs kontrollen genom en inspektion på plats vid anläggningen där man bl.a. kontrollerar att anläggningen uppfyller kraven på biosäkerhet, att stalljournalerna är korrekt ifyllda, att hygienbestämmelserna följs, att förvaringsutrymmena är utformade på korrekt sätt m.m. Vissa djurhälsokontroller utförs även i samband med kontroller inom andra kontrollområden, t.ex. kontroll av att hygienregler följs.
Gränskontroll av levande djur och djurprodukter som inte är avsedda som livsmedel genomförs av Jordbruksverket på särskilda gränskontrollstationer. Gränskontrollen är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande hälsointyg som utfärdats av en officiell veterinär och eventuella identitetshandlingar och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med djuret eller produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om djuret eller produkten uppfyller införselvillkoren och att djuret eller produkten inte har påverkats menligt under transporten. Till skillnad från
andra områden där kontrollen är riskbaserad ska samtliga levande djur kontrolleras vid gränskontrollstationer, oavsett risk.
4.3.3. Finansiering av den offentliga kontrollen
Kontrollen på djurhälsoområdet är till största delen anslagsfinansierad. För de kontroller som utförs av länsstyrelsen utgår således inte någon avgift. Enligt kontrollförordningen är det dock obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ut avgifter för offentlig kontroll i vissa fall. Detta gäller bl.a. vid besiktning av levande djur vid slakterier och vid offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs vid bristande regelefterlevnad. Enligt provtagningslagen har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för bl.a. offentlig kontroll, provtagning, undersökning, märkning och registrering. Även i lagen om kontroll av husdjur m.m. finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll. För de djurhälsokontroller som utförs av Jordbruksverket utgår en kontrollavgift som regleras i Jordbruksverkets föreskrifter. I dessa föreskrifter finns bl.a. bestämmelser om tillvägagångssätt för att ta ut avgifter samt specifika avgiftsbelopp.
4.4. Djurskydd
I djurskyddslagen (2018:1192) finns bestämmelser om hur djur som hålls av människan och viltlevande försöksdjur ska hållas och skötas. Lagen kompletterar sådana EU-förordningar som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den nya kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EUbestämmelserna. Lagen innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, bemyndiganden om avgifter, bestämmelser om omhändertagande av djur och djurförbud, straffbestämmelser samt bestämmelser om kontrollobjektets skyldigheter och överklagande m.m.
Djurskyddslagen kompletteras av djurskyddsförordningen (2019:66) och av myndighetsföreskrifter. När det gäller införsel respektive utförsel av djur och produkter av djur finns det bestämmelser i förordningen om införsel av levande djur m.m. och i förordningen om utförsel av levande djur m.m.
4.4.1. Kontrollmyndigheter
Enligt djurskyddslagen ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den
närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i djurskyddsförordningen.
Jordbruksverket är central förvaltningsmyndighet på djurskyddsområdet. Jordbruksverket ansvarar bl.a. för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dem. Jordbruksverket har även rätt att, med stöd av ett bemyndigande från regeringen, meddela föreskrifter om den offentlig kontrollen.
Länsstyrelserna utövar den operativa djurskyddskontrollen, med vilket här menas sådan kontroll som riktar sig direkt mot dem som håller djur eller på annat sätt ansvarar för djur.
När det gäller djur som används inom Försvarsmakten ansvarar försvarsinspektören för hälsa och miljö för den offentliga kontrollen av djurskyddet.
Därutöver ansvarar Livsmedelsverket tillsammans med länsstyrelserna för viss djurskyddskontroll vid slakt av djur.
4.4.2. Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Länsstyrelserna besöker bl.a. gårdar och andra anläggningar där djur hålls för att utföra planerade rutinkontroller. Kontroll utförs också i samband med ansökningar om olika tillstånd och godkännanden. Kontrollen gäller främst företag och andra som håller flera djur, som t.ex. lantbruk, kennlar och stuterier. Privatpersoner med sällskapsdjur kontrolleras inte regelmässigt, men även sådan djurhållning kontrolleras om någon gör en anmälan eller om det finns kännedom om tidigare problem i djurhållningen. Urval av kontrollobjekt för rutinkontrollerna görs i huvudsak utifrån en riskklassningsmodell som Jordbruksverket har tagit fram och integrerat i kontrolldatabasen Djurskyddskontrollsregistret (DSK). Modellen beräknar en risk för varje djurhållare utifrån de uppgifter som finns lagrade i kontrolldatabasen. Riskerna baseras på bl.a. djurslag, verksamhetens påverkan i livsmedelskedjan, verksamhetens storlek samt djurhållarens tidigare efterlevnad av regelverket.
Djurskyddskontrollen består i huvudsak av inspektioner och bedömningar av djur och djurutrymmen. Bl.a. kontrolleras djurens status såsom hull och renhet samt rengöring av djurutrymmen. Vidare sker en genomgång med djurhållaren av tillsynsrutiner, kompetenskrav och personalstyrka. Mätningar av djurutrymmen och fotografisk dokumentation förekommer vid de flesta kontroller, medan provtagningar, analyser och revisioner förekommer mer sällan. Djurskyddskontrollen kan vara heltäckande, där alla djurskyddsregler som är aktuella vid kontrolltidpunkten verifieras, eller bestå av delkontroller som t.ex. vid kontroll av en viss brist som har anmälts eller vid en uppföljande offentlig kontroll för att granska att korrigerande åtgärder har vidtagits efter tidigare konstaterade djurskyddsbrister.
4.4.3. Finansiering av den offentliga kontrollen
Djurskyddskontrollen är i huvudsak anslagsfinansierad och i dagsläget tas det inte ut någon avgift för de planerade rutinkontrollerna. Enligt den tidigare och den nya kontrollförordningen är det dock obligatoriskt för med-
lemsstaterna att ta ut avgifter för offentlig kontroll i vissa fall. Detta gäller bl.a. vid besiktning av levande djur vid slakterier och vid offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs vid bristande regelefterlevnad.
I djurskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. De ärenden som omnämns i förarbetena till den tidigare djurskyddslagen är ärenden om förprövning eller godkännande i efterhand av åtgärder i fråga om stall eller annat förvaringsutrymme för djur, godkännande på förhand och besiktning av anläggningar och andra förvaringsutrymmen för försöksdjur, godkännande av ny teknik, registrering av djurtransportörer m.m. (prop. 2005/06:128 s. 99 och 326 f.)
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter. Enligt djurskyddsförordningen får Jordbruksverket meddela föreskrifter om att avgift ska betalas i ärenden om bl.a. godkännande av ny teknik, registrering av djurtransportörer och besiktning av transportmedel och behållare för transport av djur samt godkännande av zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning som ska tas i bruk för offentlig förevisning av djur.
När det gäller offentlig kontroll har regeringen, i 8 kap. 19 § djurskyddsförordningen, föreskrivit att avgift ska tas ut för kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs antingen efter klagomål för att undersöka en påstådd brist eller som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad konstaterats. Avgiftsskyldigheten följer i vissa delar direkt av den nya kontrollförordningen (artikel 79.2 c). Jordbruksverket får meddela föreskrifter om den avgift som ska betalas enligt bestämmelsen i 8 kap. 19 § och artikel 79.2 c. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att avgift ska betalas för den djurskyddskontroll som utförs av officiella veterinärer och officiella assistenter på slakterier.
4.5. Ekologisk produktion
Lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion kompletterar i första hand rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 samt tillämpningsföreskrifter till denna EU-förordning. Förordning (EG) nr 834/2007 ska tillämpas på vissa produkter från jordbruk, inklusive vattenbruk, om produkterna släpps ut på marknaden eller är avsedda att släppas ut på marknaden. De produkter som omfattas är levande eller obearbetade jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål, foder, vegetativt förökningsmaterial och utsäde. Syftet med förordning (EG) nr 834/2007 är att dess bestämmelser ska utgöra grunden för en hållbar ekologisk produktion, sörja för en väl fungerande inre marknad, garantera sund konkurrens, inge förtroende hos konsumenterna och att skydda deras intressen.
Här kan nämnas att en ny EU-förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter antogs av Europaparlamentet och rådet
den 22 maj 2018, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EG) nr 834/2007. Den nya EUförordningen ska börja tillämpas den 1 januari 2022 och genom denna upphävs förordning (EG) nr 834/2007. Den nya EU-förordningen innebär att den nationella lagstiftningen om ekologisk produktion kommer att behöva ses över.
Lagen kompletterar även kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll. I denna förordning fastställs, enligt artikel 1, särskilda regler för produktion, märkning och kontroll av de produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 834/2007. Artiklarna 63–92 i förordning (EG) nr 889/2008 innehåller bestämmelser om kontroll, bl.a. vad som ska kontrolleras, hur kontrollerna ska utföras, vilken dokumentation som den ekologiske aktören ska ha, rätt till tillträde, upplysningar och handlingar för kontrollmyndigheter och kontrollorgan samt tillfälliga saluföringsförbud vid misstanke om att en produkt som är märkt som ekologisk kommer att saluföras trots att den inte uppfyller kraven för ekologisk produktion.
Därutöver kompletterar lagen även kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer. Där finns bl.a. bestämmelser om att medlemsstatens ansvariga myndighet ska utföra dokumentkontroll av sändningens kontrollintyg samt verifiera sändningen och godkänna kontrollintyget (artikel 14).
Bestämmelserna om ekologisk produktion i den tidigare kontrollförordningen tillämpades i den utsträckning som EU-förordningarna om ekologisk produktion inte innehåller särskilda bestämmelser (jfr prop. 2012/13:55 s. 26). Av denna anledning kompletterar lagen om kontroll av ekologisk produktion även, i de delar den innehåller bestämmelser om ekologisk produktion, den tidigare kontrollförordningen och tillämpningsföreskrifter till denna.
I lagen finns bestämmelser om kontrollmyndigheter, åtgärder som dessa får vidta för att kunna fullgöra sina kontrolluppgifter, skyldighet för kontrollobjektet att lämna hjälp vid kontroll, bemyndigande om avgifter, bestämmelser om sanktionsavgifter och om överklagande m.m. Lagen kompletteras av förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion och av myndighetsföreskrifter.
4.5.1. Kontrollmyndigheter
Enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion utövar Livsmedelsverket, Jordbruksverket, de andra statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna kontroll av att de EU-förordningar som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna följs samt att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och de beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen
mellan kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av kontrolluppgifter. Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utöva kontroll till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person. I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke är det bara vissa i lagen angivna beslut som får överlämnas till kontrollorganen. Vidare finns möjligheter till kommunal samverkan. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anges i huvudsak i förordningen om kontroll av ekologisk produktion.
Livsmedelsverket är behörig myndighet i fråga om livsmedel. Jordbruksverket är behörig myndighet i fråga om produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel och produktion av insatsvaror för användning i ekologisk jordbruks- och vattenbruksproduktion. Därutöver är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) behörig myndighet i fråga om att ackreditera kontrollorgan samt utöva tillsyn över att de kontrollorgan som ackrediterats uppfyller kraven för ackreditering. Konsumentverket är behörig myndighet att utöva kontroll i fråga om marknadsföring.
4.5.2. Hur den offentliga kontrollen bedrivs
I Sverige har ansvaret för kontrollen av ekologiska aktörer delegerats till privata kontrollorgan inom såväl Livsmedelsverkets som Jordbruksverkets ansvarsområden (jfr prop. 2012/13:55 s. 28).
Kontroll av företag med ekologisk produktion sker genom årliga besök ute på gårdarna eller anläggningarna samt genom extra besök efter en riskbedömning. Kontrollen av ekologiskt foder, som syftar till att säkerställa att endast godkända råvaror och fodertillsatser har använts, genomförs på både gårdsnivå och hos specialiserade fodertillverkare. Kontrollorganen utför huvudsakligen en dokumentationskontroll samt kontroll på plats av produktionsanläggningar. Kontrollorganen har en skyldighet att ta prov vid misstanke om bristande efterlevnad. Kontrollen av produktion och hantering av utsäde sker i utsädesodlingarna och hos de företag som hanterar utsädet efter skörd. Kontroll av ekologiska livsmedel görs på gårdsnivå, hos förädlare, importörer, exportörer och i butiker.
Alla företag med ekologisk produktion som står under kontroll av kontrollorgan ska som huvudregel få minst ett fysiskt kontrollbesök per år. Utöver det sker kontrollen av företagen beroende på hur de har riskklassificerats. Kontrollorganen ska årligen ta ut och analysera prover motsvarande minst fem procent av antalet aktörer som omfattas av deras kontroll. Syftet med provtagningen är att upptäcka produkter som inte är tillåtna för ekologisk produktion, för att kontrollera produktionsmetoder som inte överensstämmer med reglerna för ekologisk produktion och för att upptäcka eventuella föroreningar med produkter som inte är godkända för ekologisk produktion. Kontrollorganen ska meddela Livsmedelsverket eller Jordbruksverket resultaten av de kontroller som har utförts inom respektive ansvarsområde i de fall det har konstaterats avvikelser från de ekologiska reglerna. Kontrollorganen ansvarar vidare för framtagandet av egna rutiner för utförande av kontrollen.
Den offentliga kontrollen är riskbaserad och syftar till att säkerställa att regelverket följs. Därutöver kan de ekologiska aktörerna ha förbundit sig att följa privata ekologiska certifieringsstandarder enligt avtal med certifieringsorganet eller standardägaren, t.ex. KRAV:s regler. Kontrollorganen kontrollerar således en aktörs verksamhet dels mot reglerna i EUregelverket, dels mot privata certifieringsstandarder. Kraven i EU-förordningarna måste alltid vara uppfyllda för produkter som ska saluföras som ekologiska. Det är dock möjligt att ställa mer långtgående krav i de privata standarderna. Livsmedelsverket och Jordbruksverket ska inom sina respektive ansvarsområden utöva tillsyn över att kontrollorganen uppfyller kraven för delegeringen.
4.5.3. Finansiering av den offentliga kontrollen
Kontrollen av ekologisk produktion är i huvudsak finansierad genom avgifter. Enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontrollen samt för prövning av ärenden enligt lagen, de EU-förordningar som kompletteras av lagen eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. De ärenden som omnämns i förarbetena är när en aktör ansöker om att beviljas undantag från skyldigheten att följa regelverket i vissa avseenden (prop. 2012/13:55 s. 92 f.). I lagen finns en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning samt föreskrifter om grunderna för beräkning av avgifternas storlek. Regeringen får även meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för kontroll och prövning. I förordningen om kontroll av ekologisk produktion har Livsmedelsverket och Jordbruksverket bemyndigats att meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll som myndigheten har överlämnat till kontrollorganet och för prövning av ärenden. Livsmedelsverket och Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter om grunderna för beräkningen av storleken av dessa avgifter.
I förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter finns bestämmelser om avgifter som ska betalas för kontroll av ekologiska livsmedel och jordbruksprodukter. Det redogörs närmare för bestämmelserna i denna förordning i avsnitt 4.1. I förordningen om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter finns bestämmelser om avgifter som ska betalas för kontroll av ekologiskt foder. Det har redogjorts närmare för bestämmelserna i denna förordning ovan.
Hänvisningar till S4-5-3
4.6. Skyddade beteckningar
Lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitets-
ordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Denna EU-förordning syftar till att hjälpa producenter av jordbruksprodukter och livsmedel att förmedla information om produkternas och livsmedlens egenskaper och om särskilda kvaliteter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare och konsumenter. Därigenom ska säkerställas att det föreligger sund konkurrens för jordbrukare och producenter som framställer jordbruksprodukter och livsmedel med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter, att konsumenterna får tillgång till tillförlitlig information om sådana produkter, att de immateriella rättigheterna iakttas och att den inre marknadens integritet upprätthålls.
Lagen kompletterar även andra i lagen angivna EU-förordningar i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, bl.a. den tidigare kontrollförordningen. Vidare anges bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av samt skydd av geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91.
Lagen innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldigheter för kontrollobjekt att tillhandahålla hjälp, avgiftsbestämmelser och regler om överklagande m.m. Enligt lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. Lagen kompletteras av förordningen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och av myndighetsföreskrifter.
4.6.1. Kontrollmyndigheter
Enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel utövar Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna kontroll över att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, följs. Regeringen eller Livsmedelsverket får därutöver överlämna uppgiften att utöva offentlig kontroll till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 andra stycket 5 i den gällande kontrollförordningen. Ett överlämnande får dock inte avse rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket. Lagen innehåller även bestämmelser som gör det möjligt för kommuner att komma överens om att samverka kring den offentliga kontrollen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anges i huvudsak i förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Av förordningen framgår att Livsmedelsverket bl.a. ska ta emot och handlägga ansökningar om registrering av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt ansökningar om ändring av produktspecifikation för och avregistrering av sådana produkter. Livsmedels-
verket ska även övervaka att kontrollmyndigheterna fullgör sina förpliktelser enligt lagen och får meddela de ytterligare föreskrifter och fatta de beslut i övrigt som behövs som komplettering till de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Livsmedelsverket ansvarar för att samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och får, efter bemyndigande från regeringen, meddela föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Därutöver framgår att den myndighet som är behörig att utöva kontroll enligt livsmedelsförordningen också är behörig kontrollmyndighet i förhållande till skyddade beteckningar.
4.6.2. Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna följs sker i begränsad omfattning och som en integrerad del i den vanliga kontrollen av livsmedel och jordbruksprodukter. Kontroll genomförs bl.a. efter tips från olika intresseorganisationer om misstankar avseende oriktig hantering.
4.6.3. Finansiering av den offentliga kontrollen
Eftersom kontrollen av att bestämmelserna följs för närvarande utövas som en integrerad del av den ordinarie kontrollen av livsmedels- och jordbruksprodukter finansieras den med samma medel som denna. Särskilda avgifter ska dock tas ut för kontroll av att produktspecifikationen följs innan en produkt släpps ut på marknaden och för uppföljande kontroll hos producenter av vin samt för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som blivit nödvändig på grund av aktörens bristande efterlevnad. Även den som ansöker hos den behöriga myndigheten om registrering av en skyddad beteckning, ändring av en produktspecifikation eller avregistrering av en skyddad beteckning ska betala en avgift för myndighetens handläggning.
Enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontroll respektive prövning eller handläggning enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som statliga myndigheter och kontrollorgan tar ut. Närmare bestämmelser om avgifter finns i förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter, vilka det redogörs närmare för i avsnitt 4.1.
Hänvisningar till S4-6-3
5. Den nya kontrollförordningen
5.1. Förordningens tillämpningsområde och syfte
Den nya kontrollförordningen innehåller bestämmelser om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska organiseras, finansieras och genomföras i medlemsstaterna. Förordningen ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd och började gälla den 14 december 2019. Förordningen har beslutats med stöd av artikel 114 i fördraget om den europeiska unionens funktionssätt och har således som syfte att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning på området. Målet med förordningen är att fastställa harmoniserade unionsramar för organisationen av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.
Förordningen ska tillämpas för att kontrollera att bestämmelser inom en rad olika sakområden följs, oavsett om bestämmelserna har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna. De berörda sakområdena utgörs bl.a. av livsmedel och livsmedelssäkerhet, inklusive handelsnormer för fiskeri- och vattenbruksprodukter, foder och fodersäkerhet, djurhälsa, animaliska biprodukter och därav framställda produkter, djurskydd, ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter (artikel 1.2).
Förordningen ska även tillämpas på offentlig kontroll som genomförs för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelser inom berörda sakområden som är tillämpliga på varor som förs in i unionen från tredjeland och som ska exporteras från unionen till tredjeland.
Förordningen är inte tillämplig på offentlig kontroll för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007. Förordningen ska dock tillämpas i de fall den behöriga myndigheten i en medlemsstat identifierar möjliga bedrägliga eller vilseledande metoder i fråga om de handelsnormer som avses i artikel 73–91 i förordning (EG) nr 1308/2013. Den ska inte heller tillämpas på offentlig kontroll för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel.
5.2. Kontrollverksamheten
Behöriga myndigheter
Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 utse den eller de behöriga myndigheter som ska organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 4). Om flera behöriga myndigheter utses ska medlemsstaterna införa förfaranden för att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv samordning mellan dessa samt en enhetlig och effektiv offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inom hela sitt territorium. Vidare ska en central myndighet utses med ansvar för att samordna samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen och övriga medlemsstater får underrättelse om kontaktuppgifter och eventuella ändringar avseende de behöriga och centrala myndigheter som utsetts och de organ med delegerade uppgifter som avses i artikel 28.1. Dessa uppgifter ska också tillhandahållas allmänheten.
Allmänna skyldigheter
I artikel 5 finns bestämmelser om allmänna skyldigheter för de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna ska bl.a. ha infört rutiner eller förfaranden för att säkerställa att den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. De behöriga myndigheterna ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik. De ska även ha tillgång till tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal samt lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning, så att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet kan genomföras på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Rättsliga förfaranden ska säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. De behöriga myndigheterna ska även ha infört beredskapsplaner och vara beredda att använda sådana planer i nödsituationer, i förekommande fall i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Kraven på personalen vid de behöriga myndigheterna gäller även för officiella veterinärer.
De behöriga myndigheterna ska regelbundet och med lämplig frekvens genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer med hänsyn till identifierade risker. Kontrollen ska särskilt beakta klarlagda risker som är förbundna med djur och varor, verksamhet som står under aktörernas kontroll, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och om de följer de bestämmelser som avses i artikel 1.2, tillförlitligheten i egenkontrollen m.m. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning, utom i de fallen då det är nödvändigt och motiverat att förvarna aktören eller då aktören själv har begärt offentlig kontroll och den behöriga myndigheten anser att förvarning bör ske. Kontrollen ska vidare så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna (artikel 9).
Kontrollen ska avse djur och varor i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled samt av ämnen, material eller föremål som kan inverka på djurs och varors egenskaper eller hälsa och på hur de stämmer överens med gällande krav. Kontrollen ska också omfatta aktörernas verksamhet, inklusive djurhållning, utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar samt relaterad dokumentation (artikel 10).
De behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad.
Förordningen innehåller krav på utbildning av den personal som ska genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 5.4). Personalen ska ha ändamålsenlig utbildning för sitt kompetensområde så att den på ett kompetent sätt kan utföra sina uppgifter och utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett enhetligt sätt. I bilaga II till förordningen anges några specifika områden som personalen ska få utbildning i. Det åligger de behöriga myndigheterna, och organ med delegerade uppgifter, att säkerställa att personalen får denna utbildning.
Interna revisioner av de behöriga myndigheterna
De behöriga myndigheterna ska genomföra interna revisioner eller låta sin myndighet revideras (artikel 6). Revisionerna ska vara föremål för oberoende granskning och genomföras på ett öppet sätt. De behöriga myndigheterna ska med beaktande av resultaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de följer förordningen.
Rätt att överklaga de behöriga myndigheternas beslut
I artikel 7 regleras fysiska och juridiska personers rätt att överklaga vissa beslut som de behöriga myndigheterna har fattat. Överklagbara beslut är bl.a. beslut som de behöriga myndigheterna fattar om åtgärder vid bristande efterlevnad.
Tystnadsplikt
De behöriga myndigheterna ska säkerställa att information som de inhämtar vid utförande av sina uppgifter i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inte röjs för tredje part om informationen är av sådan art att den enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning omfattas av tystnadsplikt (artikel 8). Information som omfattas av tystnadsplikt är information vars röjande skulle undergräva syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner, skyddet av en aktörs eller annan fysisk eller juridisk persons affärsintressen, eller skyddet för domstolsförfaranden eller juridisk rådgivning (artikel 8.3). Detta gäller dock endast om inte ett övervägande allmänintresse motiverar att informationen röjs eller om inte unionslagstiftning eller nationell lagstiftning uppställer ett krav på röjande.
Öppenhet och rutiner i offentlig kontroll
Förordningen ålägger de behöriga myndigheterna att utföra offentlig kontroll med en hög grad av öppenhet (artikel 11). Minst en gång per år ska myndigheterna på internet tillhandahålla allmänheten information om
hur kontrollen är organiserad och hur den utförs. Därutöver ska de säkerställa att information om bl.a. fall av bristande efterlevnad och ålagda sanktioner offentliggörs regelbundet och i vederbörlig tid.
De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 12 genomföra kontrollen i enlighet med dokumenterade förfaranden. Förfarandena listas i kapitel II i bilaga II och ska bl.a. omfatta myndighetens organisation, en redogörelse för de mål som ska uppnås, personalens uppgifter samt provtagningsförfaranden, kontrollmetoder och kontrolltekniker.
Enligt artikel 13 ska myndigheterna upprätta skriftlig dokumentation över varje offentlig kontroll som genomförs. Dokumentationen ska innehålla en beskrivning av syftet med den offentliga kontrollen, de kontrollmetoder som tillämpats, resultaten av den offentliga kontrollen och i förekommande fall, de åtgärder som de behöriga myndigheterna kräver att den berörda aktören ska vidta till följd av deras offentliga kontroll.
Kontrollmetoder och kontrollteknik för offentlig kontroll
De metoder och den teknik som den offentliga kontrollen ska inbegripa listas i artikel 14. Vid sidan av granskningen av aktörernas egenkontrollsystem ingår inspektion av utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser, djur, varor, råvaror, märkning och marknadsföring m.m.
Aktörers skyldigheter
I artikel 15 finns bestämmelser om skyldigheter för aktörer. Aktörerna ska bl.a. ge personal vid de behöriga myndigheterna tillträde till sina lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar, djur och varor samt tillgång till sina datoriserade informationshanteringssystem, dokument och annan relevant information. Aktörerna ska vidare under offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bistå och samarbeta med de behöriga myndigheternas personal. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om bl.a. samarbete och informationsutbyte mellan aktörer och behöriga myndigheter vid sändningar av djur och varor till unionen. Aktörernas skyldigheter gäller även när offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av officiella veterinärer, officiella växtskyddsinspektörer, kontrollmyndigheter, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka vissa uppgifter har delegerats. Aktörerna ska även vid tillämpningen av artikel 10.2 tillhandahålla den behöriga myndigheten aktuella uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation, och vilka platser som de kontrollerar.
Ytterligare krav för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
I artiklarna 16–27 finns bestämmelser om ytterligare krav för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det finns särskilda bestämmelser för t.ex. produktion av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, för resthalter av vissa ämnen i livsmedel och foder samt för djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter. Vidare finns särskilda bestämmelser som avser djurskyddskraven och växters sundhet etc.
Kommissionen har på de olika områdena getts befogenhet att meddela närmare bestämmelser genom delegerade akter och genomförandeakter.
Delegering av vissa uppgifter
I artiklarna 28–33 finns bestämmelser om delegering av den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Enligt artikel 28 får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till ett eller flera organ med delegerade uppgifter eller till en eller flera fysiska personer. I artiklarna 29 och 30 anges villkor för delegering i den offentliga kontrollen. Enligt artikel 31 får de behöriga myndigheterna även delegera vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet under vissa i förordningen angivna förutsättningar. De behöriga myndigheterna får inte delegera beslut om åtgärder som föreskrivs i artiklarna 138.1 b, 138.2 och 138.3, dvs. åtgärder vid bristande efterlevnad, till ett organ med delegerade uppgifter eller till en fysisk person. I artikel 32 regleras skyldigheter för organ och fysiska personer som fått uppgifter delegerade till sig och i artikel 33 regleras skyldigheter för de behöriga myndigheter som delegerat dessa uppgifter.
Provtagning, analyser, tester och diagnostik
I artiklarna 34–36 finns bestämmelser om metoder för provtagning, analyser, tester och diagnostik som ska användas i den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Enligt artikel 35 ska de behöriga myndigheterna se till att aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning eller diagnostik i samband med offentlig kontroll har rätt till ett andra expertutlåtande på egen bekostnad. Denna rättighet har dock inte någon inverkan på de behöriga myndigheternas skyldighet att omedelbart vidta åtgärder för att minska riskerna för människors och djurs hälsa, växters sundhet eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, för miljön. När det gäller djur och varor som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation får, enligt artikel 36, prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig användas för offentlig kontroll. I artiklarna 37–42 finns bestämmelser om utseende av officiella laboratorier och deras skyldigheter samt om revision och ackreditering av dessa.
Offentlig kontroll vid införsel till Europeiska unionen från tredjeland
I artiklarna 43–76 finns bestämmelser om offentlig kontroll av djur och varor som förs in till unionen.
Enligt artikel 44 ska de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens genomföra riskbaserad offentlig kontroll av djur och varor som förs in till unionen, och som inte omfattas av artiklarna 47 och 48 och alltså inte är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer, för att säkerhetsställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 följs. Kontrollen ska särskilt beakta bl.a. de risker som är förbundna med olika typer av djur och varor samt eventuella garantier som den behöriga myndigheten i ursprungslandet har lämnat för att djuren eller varorna uppfyller de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller krav som konstaterats vara åtminstone likvärdiga med dessa. I artikel 45 finns bestämmelser om kontrollens omfattning när kontrollen genomförs i
enlighet med artikel 44.1. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på i vilka fall och på vilka villkor de behöriga myndigheterna får kräva att aktörerna ska anmäla ankomsten av vissa varor som förs in till unionen. Enligt artikel 46 ska de behöriga myndigheterna när provtagning sker av djur och varor underrätta de berörda aktörerna och, om lämpligt, även tullmyndigheterna samt besluta huruvida djuren eller varorna behöver hållas kvar. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de förfaranden och dokument som krävs för att säkerställa att de djur och varor som blivit föremål för provtagning kan spåras.
Offentlig kontroll av djur och varor vid gränskontrollstationer
Enligt artikel 47 ska de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationer för första ankomst till unionen genomföra offentlig kontroll av varje sändning av i förordningen angivna kategorier av djur och varor som förs in till unionen från tredjeland. Det gäller bl.a. djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial och animaliska biprodukter. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa förteckningar över vissa av dessa kategorier. Kommissionen ges vidare befogenhet att anta delegerade akter med avseende på ändringar av kategorierna för att inkludera andra produkter som kan utgöra risker. Aktörer som ansvarar för sändningen ska säkerställa att djur och varor i de kategorier som avses görs tillgängliga för offentlig kontroll vid en gränskontrollstation.
Enligt artikel 48 ska kommissionen anta delegerade akter med avseende på bestämmelser om undantag från offentlig kontroll vid gränsstationer för vissa i förordningen angivna kategorier av djur och varor, t.ex. djur och varor som är avsedda att användas för vetenskapliga ändamål.
I artiklarna 49–58 finns bestämmelser om genomförandet av offentlig kontroll vid gränskontrollstationer och krav på intyg och andra dokument som ska åtfölja sändningar. Enligt artikel 59 åligger det medlemsstaterna att utse gränskontrollstationer och enligt artikel 60 ska en medlemsstat på internet tillhandahålla aktuella förteckningar över gränskontrollstationer på sitt territorium med bl.a. kontaktuppgifter till dessa och uppgifter om öppettider. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de bestämmelser om det format, de kategorier, de förkortningar för gränskontrollstationer och annan information som medlemsstaterna ska använda i förteckningarna över gränskontrollstationer.
I artiklarna 61–63 finns bestämmelser om återkallande av godkännande och utseende av gränskontrollstationer. I artikel 64 finns bestämmelser om minimikrav för gränskontrollstationer. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på bl.a. i vilka fall och på vilka villkor en gränskontrollstation vid särskilda geografiska begränsningar får vara belägen på ett visst avstånd från ett införselsställe till unionen och inte i dess omedelbara närhet.
Åtgärder vid bristande efterlevnad och vid misstanke om bristande efterlevnad avseende djur och varor som förs in till unionen
I artiklarna 65–72 finns bestämmelser om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när sändningar av djur och varor som förs in till
unionen från tredjeland inte är förenliga med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och när sådana djur och varor utgör en risk.
Finansiering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
I artiklarna 78–85 regleras de finansiella förutsättningarna för den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Bestämmelserna gäller även vid delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet.
Enligt artikel 78 ska medlemsstaterna säkerställa att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla personal och andra resurser som de behöriga myndigheterna behöver för att genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Enligt artikel 79 ska de behöriga myndigheterna ta ut obligatoriska avgifter eller pålagor för offentlig kontroll vid slakterier, styckningsanläggningar och viltbearbetningsanläggningar samt vid mjölkproduktion och utsläppande på marknaden av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Obligatoriska avgifter eller pålagor ska vidare tas ut för offentlig kontroll som genomförs beträffande djur och varor som avses i artikel 47.1 a-c vid gränskontrollstationer eller vid de kontrollställen som avses i artikel 53.1. Avgifterna eller pålagorna för dessa kontroller ska motsvara antingen den kostnad som beräknas i enlighet med artikel 82.1 eller med de belopp som anges i bilaga IV till förordningen. De behöriga myndigheterna ska vidare ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll av djur och varor som avses i artikel 47.1 d-f, offentlig kontroll som sker på aktörens begäran för att erhålla godkännande enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien, samt offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som har blivit nödvändig på grund av bristande efterlevnad och som genomförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att kontrollera att korrigerande åtgärder har vidtagits. Enligt artikel 79.3 får medlemsstaterna i vissa fall och på objektiva och icke-diskriminerande grunder minska beloppet på de obligatoriska avgifterna eller pålagorna med beaktande av intressena hos aktörer med liten produktion, de traditionella metoder som används för produktion, bearbetning och distribution, behoven hos de aktörer som är lokaliserade i regioner med särskilda geografiska begränsningar och den utsträckning i vilken aktörerna hittills har följt de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2, vilket har fastställts genom offentlig kontroll. Medlemsstaterna får vidare besluta att avgifter och pålagor som har beräknats i enlighet med artikel 82.1b inte ska tas ut om beloppet är så lågt att det med beaktande av kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgifterna eller pålagorna skulle vara olönsamt att ta ut avgiften eller pålagan. Artikel 79 ska inte tillämpas på offentlig kontroll som genomförs för att kontrollera att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i och j, som gäller ekologisk produktion och skyddade beteckningar, efterlevs.
Medlemsstaterna får enligt artikel 80 ta ut andra avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än de obligatoriska avgifterna och pålagorna, såvida detta inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är tillämplig på de områden som om-
fattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Enligt artikel 81 ska de avgifter och pålagor som ska tas ut i enlighet med artikel 79.1 a och 79.2 fastställas på grundval av vissa i förordningen angivna kostnader, exempelvis löner till den personal, inklusive stödpersonal och administrativ personal, som medverkar i den offentliga kontrollen samt kostnader för förbrukningsmaterial och verktyg. I artikel 82 finns bestämmelser om beräkning av avgifter och pålagor som ska tas ut i enlighet med artikel 79.1 a och 79.2. I artikel 83 finns bestämmelser om uttagande och tillämpning av avgifter och pålagor. En aktör får t.ex. inte påföras en avgift eller pålaga för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som har utförts på grund av ett klagomål, om kontrollen inte leder till att den bristande efterlevnaden bekräftas. Enligt artikel 85 ska medlemsstaterna säkerställa en hög grad av öppenhet när det gäller bl.a. den metod som har använts för att fastställa de avgifter och pålagor som avses i artiklarna 79.1 a, 79.2 och 80. Medlemsstaterna ska samråda med berörda parter om de allmänna metoder som används för att beräkna de avgifter eller pålagor som föreskrivs i artiklarna 79.1 a, 79.2 och 80. De kostnader som uppkommer när en behörig myndighet behöver vidta åtgärder på grund av att det visat sig att en aktör inte följer regelverket ska enligt artikel 138.4 bäras av den ansvariga aktören.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 14.3
5.3. Administrativt stöd och samarbete
I avdelning IV finns bestämmelser om allmänna principer för administrativt stöd mellan behöriga myndigheter i berörda medlemsstater. Medlemsstaterna är skyldiga att bistå varandra med administrativt stöd om resultatet av den offentliga kontrollen kräver åtgärder i fler än en medlemsstat. Detta administrativa stöd kan enligt artiklarna 104 och 105 ges både på eget initiativ och på begäran av myndigheten i en annan medlemsstat. I avdelningen finns även bestämmelser om förbindelseorgan, om förbindelser med tredjeland och om samordnat stöd och uppföljning från kommissionens sida.
5.4. Europeiska unionens verksamhet
Kommissionens kontroller
Enligt artikel 116 ska kommissionens experter utföra kontroller och revisioner i varje medlemsstat för att kontrollera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de som föreskrivs i förordningen, att de nationella kontrollsystemen fungerar och att de behöriga myndigheterna sköter sina uppgifter samt samla information om bl.a. offentlig kontroll och verkställighetspraxis. Nationella experter från medlemsstaterna får bistå kommissionens experter och dessa har då samma rätt till tillträde som kommissionens egna experter. I artiklarna 117 och 118 finns bestämmelser om rapporter och program för kommissionens kontroller. I artikel 119 regleras medlemsstaternas skyldigheter när det gäller dessa kontroller. Medlemsstaterna ska bl.a. ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler, djur, varor, inform-
ation och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. I artiklarna 120–124 finns bestämmelser om kommissionens kontroll i tredjeland samt tredjelands kontroll i medlemsstaterna.
5.5. Efterlevnadsåtgärder
Åtgärder från de behöriga myndigheternas sida och sanktioner
I artikel 137 finns bestämmelser om de behöriga myndigheternas allmänna skyldigheter i fråga om efterlevnadsåtgärder. De behöriga myndigheterna ska bl.a. vid misstanke om bristande efterlevnad genomföra en undersökning för att bekräfta eller undanröja denna misstanke.
I artikel 138 finns bestämmelser om undersökningar och åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när bristande efterlevnad har konstaterats. De behöriga myndigheterna ska bl.a. vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att aktören åtgärdar den bristande efterlevnaden och ser till att detta inte upprepas. Samtliga utgifter som uppkommer enligt denna artikel ska bäras av de ansvariga aktörerna.
Enligt artikel 139.1 ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler till kommissionen senast i förordningen angivet datum och alla senare ändringar som gäller dem utan dröjsmål. Enligt artikel 139.2 ska medlemsstaterna säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, om de begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, i enlighet med nationell rätt åtminstone återspeglar antingen aktörens ekonomiska fördel eller, beroende på vad som är lämpligt, en procentandel av aktörens omsättning.
Enligt artikel 140 ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna har effektiva mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska och potentiella överträdelser av förordningen. Dessa mekanismer ska i vart fall inkludera rutiner för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem, lämpligt skydd mot vedergällning för personer som rapporterar en överträdelse, åtgärder vid diskriminering eller andra typer av orättvis behandling samt skydd av personuppgifter för den person som rapporterar en överträdelse.
Europeiska unionens efterlevnadsåtgärder
I artikel 141 finns bestämmelser om unionens efterlevnadsåtgärder vid allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem.
6. Allmänna överväganden
Den tidigare kontrollförordningen reglerade medlemsstaternas offentliga kontroll framför allt inom områdena foder, livsmedel, djurskydd och djur-
hälsa. Den nya kontrollförordningen har ett vidare tillämpningsområde och omfattar kontroll av att lagstiftningen följs även när det gäller avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, animaliska biprodukter och därav framställda produkter, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel. Den nya kontrollförordningen är också uttryckligen tillämplig på ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter. Den tidigare kontrollförordningens tillämpningsområde omfattade inte ekologisk produktion, men förordningen gjordes tillämplig genom en hänvisning i förordning (EG) nr 834/2007 och i den utsträckning EU-förordningarna om ekologisk produktion inte innehöll särskilda bestämmelser. Även när det gäller kontroll av användningen av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter utfördes viss kontroll enligt den tidigare kontrollförordningen enligt bestämmelser i de EU-förordningar som reglerar området.
De svenska lagar som berörs av den nya kontrollförordningen är växtskyddslagen (1972:318), epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658), livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m., lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen (2018:1192) och miljöbalken.
De ändringar som behövs i miljöbalken har, som framgår av avsnitt 3, behandlats i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet (prop. 2019/20:137). Överväganden och förslag när det gäller bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom området skyddsåtgärder mot växtskadegörare behandlas inom ramen för den översyn av växtskyddslagen som för närvarande pågår inom Regeringskansliet, se promemorian En ny växtskyddslag (Ds 2020:8). I den här propositionen lämnas därför inte några förslag i det avseendet.
Några av de lagar som reglerar områden som omfattas av den nya kontrollförordningen har ett vidare tillämpningsområde än förordningen. Så är fallet t.ex. när det gäller livsmedelslagen som, till skillnad från den nya kontrollförordningen, även omfattar dricksvatten före tappkranen samt snus och tuggtobak. Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är i sin tur tillämplig på vissa vinprodukter som inte omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. De konsekvenser som detta medför behandlas i de avsnitt som innehåller förslag till ändringar i respektive lag. I det här avsnittet finns överväganden som gäller för flera områden och flera lagar. Även frågor som enbart berör en viss lag men som gäller den nya kontrollförordningens tillämpningsområde behandlas i avsnittet.
Hänvisningar till S6
6.1. Den nya kontrollförordningens tillämpningsområde
Regeringens bedömning: När det gäller djurskydd, djurhälsa och foder omfattar den nya kontrollförordningen kontroll av – djurskydd i fråga om animalieproduktionens djur och transporter av
levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet, – djurhälsa i fråga om alla slags djur, och – foder till alla slags djur.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan.
Gård & Djurhälsan AB framhåller att begreppen djurhälsa och smittskydd kan tolkas olika. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) menar att eftersom den nya kontrollförordningens definition av djur även innefattar ryggradslösa djur bör bisjukdomslagen (1974:211) ingå bland de lagar som anpassas i förhållande till den nya kontrollförordningen. Även Länsstyrelsen i Dalarnas län påtalar att bitillsynen i dag inte sker enligt den nya kontrollförordningen men kan komma att göra det beroende på vad utredningen En samlad och EU-anpassad djurhälsolagstiftning kommer fram till.
Skälen för regeringens bedömning
Djurskydd och djurhälsa
Den nya kontrollförordningen omfattar i likhet med den tidigare kontrollförordningen bl.a. kontroll av bestämmelser om djurhälsa och djurskydd. Det är dock inte helt klart i vilken utsträckning den nya kontrollförordningen omfattar kontroll av djurhälsa och djurskydd hos andra djur än livsmedelsproducerande djur. Samma osäkerhet fanns när det gäller den tidigare kontrollförordningens tillämpningsområde.
Den nya kontrollförordningen ska enligt artikel 1.2 d och f tillämpas för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser inom områdena djurhälsokrav och djurskydd. Förordningen innehåller en definition av uttrycket djur genom att det i artikel 3.9 hänvisas till definitionen av djur i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), härefter EU:s djurhälsoförordning. Enligt den bestämmelsen avses med djur, ryggradsdjur och ryggradslösa djur. Definitionen innehåller alltså ingen begränsning till livsmedelsproducerande djur.
Enligt artikel 21.1 i den nya kontrollförordningen, som särskilt reglerar kontroll av djurskydd, ska offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av bestämmelserna om djurskyddskrav utföras i alla relevanta produktions-, bearbetnings- och distributionsled i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Den formuleringen skulle kunna läsas så att tillämpningsområdet när det gäller kontroll av djurskydd är begränsat till kontroll av livsmedelsproducerande djur. Genom den nya kontrollförordningen ändras dock samtidigt flera olika EU-rättsakter om djurskydd vilka om-
fattar även andra djur än livsmedelsproducerande djur. Ändringar görs nämligen i rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur, rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning samt rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Ändringarna i dessa rättsakter innebär bl.a. att definitionen av behöriga myndigheter i dessa rättsakter ersätts med definitionen i artikel 3.3 i den nya kontrollförordningen. I förordning (EG) nr 1099/2009 upphävs och ersätts dessutom bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad, sanktioner och genomförandeåtgärder med den nya kontrollförordningens bestämmelser.
De djur som omfattas av direktiv 98/58/EG är djur, inklusive fiskar, reptiler och amfibier, som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för annan typ av animalieproduktion (artikel 2.1).
I förordning (EG) nr 1099/2009 fastställs bestämmelser om avlivning av djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, päls eller andra produkter samt avlivning av djur vid besättningsavlivning och därmed sammanhängande verksamhet (artikel 1.1). Med djur avses varje ryggradsdjur, utom reptiler och groddjur (artikel 2).
Förordning (EG) nr 1/2005 ska tillämpas på transporter av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet (jr artikel 1.5). Här kan noteras att även transport av icke livsmedelsproducerande djur kan ha samband med ekonomisk verksamhet, som t.ex. transport av djur för uppvisning på cirkus eller i djurpark.
Mot denna bakgrund måste den nya kontrollförordningen förstås så att den omfattar kontroll av djurskyddskrav inte bara när det gäller livsmedelsproducerande djur utan av alla animalieproduktionens djur. Även kontroller av transporter av alla levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet får anses omfattas av den nya kontrollförordningens räckvidd (se bl.a. artikel 21.2). Detta medför att vissa verksamheter, som t.ex. produktion av skinn och päls, omfattas av bestämmelserna om djurskyddskontroll i förordningen.
Den nationella regleringen i djurskyddslagen är tillämplig på alla djur som hålls av människan, alltså även t.ex. sällskapsdjur och försöksdjur. Bestämmelserna i djurskyddslagen har därmed en vidare räckvidd än vad bestämmelserna om kontroll av djurskyddskrav i den nya kontrollförordningen har. De överväganden som detta leder till behandlas i avsnittet om förslag till ändringar i djurskyddslagen (avsnitt 15).
Inte heller när det gäller kontroll av djurhälsa är det som nämnts ovan helt tydligt hur långt tillämpningsområdet för bestämmelserna i den nya kontrollförordningen sträcker sig. Formuleringarna i förordningen tyder dock på att tillämpningsområdet inte är begränsat till livsmedelsproducerande eller andra animalieproducerande djur. Enligt artikel 20.1 ska offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av bl.a. bestämmelser som avses i artikel 1.2 d – dvs. djurhälsokrav – omfatta offentlig kontroll som ska utföras i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled av djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska bipro-
dukter och framställda produkter. Med djur avses som framgår ovan ryggradsdjur och ryggradslösa djur.
Skyldigheterna enligt EU:s djurhälsoförordning gäller i vissa fall även för den som håller sällskapsdjur. Enligt artikel 10.1 och 10.3 ska t.ex. den som håller sällskapsdjur ansvara för hälsan hos djuren och se till att minimera risken för att djursjukdomar sprids. Det kan också nämnas att vissa bestämmelser i den nya kontrollförordningen uttryckligen omfattar sällskapsdjur. Enligt artikel 48 f kan kommissionen t.ex. anta delegerade akter om att sällskapsdjur ska undantas från artikel 47, det vill säga från kravet på offentlig kontroll vid en gränskontrollstation.
Vissa bestämmelser i EU:s djurhälsoförordning gäller vidare åtgärder för bekämpning och utrotande av sjukdomar hos vilda djur. Enligt artikel 70 ska t.ex. den behöriga myndigheten, om den misstänker eller officiellt bekräftar förekomsten av vissa förtecknade sjukdomar hos vilda djur, genomföra övervakning i den vilda djurpopulationen och vidta nödvändiga åtgärder för förebyggande och bekämpning av sjukdomen.
Bedömningen är mot den bakgrunden att den nya kontrollförordningen som en utgångspunkt får anses omfatta kontroll av efterlevnaden av bestämmelser om djurhälsa när det gäller alla slags djur. Däremot är det tydligt att vissa bestämmelser, t.ex. artikel 15.5 om skyldighet för aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet, enbart gäller den som håller djur i kommersiella syften.
Gård & Djurhälsan AB påpekar att begreppen ”djurhälsa” och ”smittskydd” kan tolkas olika. Avgörande för vad som kan omfattas av kontrollförordningens tillämpningsområde blir dock den avgränsning som följer av de materiella bestämmelser om djurhälsa som finns i EU-förordningar och i den nationella lagstiftning som kompletterar eller genomför EUrättsakter på området. Att se över det materiella tillämpningsområdet för de nationella djurhälsolagarna ingår inte i detta lagstiftningsärende.
SVA och Länsstyrelsen i Dalarnas län påpekar att även djurhälsokrav för bin omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde och att det finns behov av att anpassa bisjukdomslagen till förordningen.
Regeringen instämmer i den bedömningen och kan konstatera att det ingår i Djurhälsolagsutredningens uppdrag (dir. 2018:111) att se över regleringen av bisjukdomar och att anpassa den både till den nya kontrollförordningen och till EU:s djurhälsoförordning. Uppdraget ska redovisas senast den 30 oktober 2020.
Foder
Den nya kontrollförordningen ska liksom den tidigare kontrollförordningen tillämpas vid kontroll av foder. Enligt artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen uttrycks tillämpningsområdet som foder- och fodersäkerhet i alla produktions- bearbetnings- och distributionsled samt användning av foder, inklusive bestämmelser för att säkerställa god handelssed och skydda konsumenthälsa, konsumentskydd och konsumentinformation. I såväl den tidigare som den nya kontrollförordningen hänvisas, när det gäller definitionen av foder, till den definition som finns i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 178/2002. Med ”foder” avses enligt den förordningen alla ämnen eller produkter, inbegripet tillsatser, och oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är
avsedda för utfodring av djur. Begreppet foderföretag, såsom det definieras i artikel 3.5 förordning (EG) nr 178/2002, innehåller inte någon begränsning av foder för endast livsmedelsproducerande djur. Eftersom kontrollförordningen och förordning (EG) nr 178/2002 inte innehåller några begränsningar i fråga om vilka djurslag som fodret är avsett för, är bedömningen att förordningens tillämpningsområde omfattar även foder till icke livsmedelsproducerande djur.
6.2. Ord och uttryck
Regeringens bedömning: Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen.
Ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter” i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. I lagen om kontroll av ekologisk produktion bör ordet kontrollorgan dock användas även i fortsättningen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna lämnar promemorians bedömning utan invändningar. Lantbrukarnas riksförbund, Malmö stad och Uppsala kommun efterfrågar förtydliganden av vad som omfattas av begreppen offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Tillväxtverket anser att det tydligare bör framgå att främjande aktiviteter som rådgivning och vägledning är annan offentlig verksamhet.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) menar att det är olyckligt att ordet kontrollorgan ändras till organ eftersom kontrollorgan tydligare beskriver vad som avses.
Skälen för regeringens bedömning
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Enligt artikel 2.1 i den tidigare kontrollförordningen utgör offentlig kontroll varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Med kontroll avses kontroll av om specificerade krav har uppfyllts, genom undersökning och bedömning av sakligt underlag (artikel 2.2). Annan verksamhet än sådan operativ kontroll, t.ex. rådgivning, allmän information och utvecklingsstöd m.m., omfattas inte av uttrycket offentlig kontroll såsom det definieras i den tidigare kontrollförordningen.
Även den nya kontrollförordningen innehåller en definition av uttrycket offentlig kontroll. Enligt artikel 2.1 avses med offentlig kontroll verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna, eller av de organ med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har delegerats, för att verifiera att aktörerna efterlever förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2 samt att djur eller varor uppfyller kraven enligt dessa bestämmelser, inbe-
gripet inför utfärdandet av officiella intyg eller officiella attesteringar. I artikel 1.2 regleras vilka sakområden som förordningen är tillämplig på. Till skillnad från den tidigare kontrollförordningen innehåller den nya kontrollförordningen inte någon definition av uttrycket kontroll. Av skälen till förordningen (framför allt skäl 15 och 16) kan dock den slutsatsen dras att avsikten inte är att uttrycket kontroll ska ha en annan innebörd i den nya kontrollförordningen än vad det har i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen införs ett nytt uttryck för myndigheternas verksamhet, uttrycket annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras enligt artikel 2.2 som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, eller av de organ med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka viss annan offentlig verksamhet har delegerats, däribland verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar eller växtskadegörare, förebygga eller begränsa spridningen av sådana djursjukdomar eller växtskadegörare, utrota dessa djursjukdomar eller växtskadegörare, bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar.
Rådssekretariatet har i ett dokument daterat den 4 september 2013 (nr 13179/13 i ärende 2013/0140) gett ytterligare exempel på annan offentlig verksamhet. Där nämns bl.a. vidtagande av verkställighetsåtgärder eller korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Andra exempel är hantering av förteckningar över aktörer, epidemiologiska undersökningar av livsmedelsburna utbrott, anmälan eller underrättelse av djursjukdomar samt koordinering, förberedelse och övervakning av genomförandet av den fleråriga nationella kontrollplanen och årlig rapportering. Det lyfts i dokumentet vidare fram att även om utfärdandet av officiella intyg eller officiella attesteringar är annan offentlig verksamhet, är själva kontrollen som en behörig myndighet utför i syfte att utfärda ett officiellt intyg eller en officiell attestering att anse som offentlig kontroll. Vägledning och rådgivning till aktörer om unionslagstiftningen och dess tillämpning gällande den jordbruksbaserade livsmedelskedjan är ytterligare exempel på annan offentlig verksamhet som tas upp, liksom utseende av officiella laboratorier samt revision av dessa.
De exempel som tas upp i rådssekretariatets dokument bör inte ses som uttömmande. En verksamhet som inte nämns men som måste anses som annan offentlig verksamhet är en behörig myndighets prövning av eller åtgärder med anledning av en anmälan eller ansökan om registrering av en verksamhet. Eventuell kontroll som en behörig myndighet utför före själva prövningen av ärendet, exempelvis vid besök på den anläggning som en ansökan om godkännande avser, får dock betraktas som offentlig kontroll.
Lantbrukarnas riksförbund, Malmö stad, Uppsala kommun och Tillväxtverket efterfrågar förtydliganden av vad som omfattas av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Regeringen konstaterar att det ankommer på de myndigheter som har samordnande uppgifter att genom vägledning ge exempel på och klargöra vad som omfattas av uttrycken om det finns ett behov av det. Ytterst är det upp till EU-domstolen att avgöra hur uttrycken i den nya kontrollförordningen ska tolkas.
Den nya kontrollförordningen innehåller bestämmelser om offentlig kontroll och om annan offentlig verksamhet som ska tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna. Myndigheterna ansvarar för att organisera och
genomföra såväl offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet. Kommissionen ges vidare befogenhet att meddela närmare bestämmelser om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas genom delegerade akter och genomförandeakter. Den nya kontrollförordningen ger också, vilket kommer att utvecklas närmare i de avsnitt som behandlar de föreslagna lagändringarna, utrymme för medlemsstaterna att föreskriva om kompletterande bestämmelser. Det finns därför ett behov av att använda såväl uttrycket offentlig kontroll som uttrycket annan offentlig verksamhet i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen.
Organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter
Både i den tidigare kontrollförordningen (artikel 5) och i den nya kontrollförordningen (artiklarna 28 och 29) finns det bestämmelser om myndigheters överlämnande av uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till enskilda kontrollorgan. Enligt den nya kontrollförordningen kan kontrolluppgifter även lämnas över till fysiska personer (artiklarna 28 och 30). Överlämnande av uppgifter till organ eller fysiska personer kan enligt den nya kontrollförordningen också avse uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet (artikel 31).
I promemorian görs bedömningen att ordet kontrollorgan, som i dag finns i berörda lagar, bör ersättas med uttrycket organ med delegerade uppgifter, dvs. det uttryck som används i den nya kontrollförordningen. SLU anser att det är olyckligt att ordet kontrollorgan byts ut till organ med delegerade uppgifter eftersom kontrollorgan tydligare beskriver vad som avses. Enligt regeringens bedömning bör dock av tydlighetsskäl så långt som möjligt samma ord och uttryck användas i de svenska lagarna som i den nya kontrollförordningen. Regeringen delar alltså promemorians bedömning att ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter” i de lagar som omfattas av kontrollförordningens tillämpningsområde. Därutöver bör även uttrycket fysisk person som har delegerats vissa uppgifter användas i lagarna. För kontroll av ekologisk produktion gäller vissa särskilda bestämmelser för delegering som ska tillämpas i stället för bestämmelserna i den nya kontrollförordningen (se avsnitt 14.3). Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att ordet kontrollorgan i lagen om kontroll av ekologisk produktion bör användas även i fortsättningen. De närmare övervägandena finns i avsnitten om förslag till ändringar i de enskilda lagarna.
6.3. Överklagande av beslut som fattats av organ och fysiska personer
Regeringens bedömning: Beslut som fattats av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet på de områden som berörs i detta lagstiftningsärende bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Det bör vara den delegerande myndigheten som för det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller sådana överklagade beslut.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan.
Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen efterfrågar ett förtydligande av om enskilda organ kan komma att fatta beslut som visserligen inte rör myndighetsutövning mot enskild men som ändå måste kunna överklagas.
Domstolen anser också att det bör säkerställas att beslut fattade av enskilda organ eller av fysiska personer inte ska kunna överklagas direkt till domstol.
Skälen för regeringens bedömning: Den möjlighet som fanns i den tidigare kontrollförordningen att delegera uppgifter i offentlig kontroll till kontrollorgan har med några få undantag, bl.a. när det gäller kontroll av ekologisk produktion (se avsnitt 14), inte utnyttjats i Sverige. En viss delegation av uppgifter till enskilda har dock skett på djurhälsoområdet med stöd av nationella bestämmelser, se avsnitt 8,11 och 12.
Enligt artiklarna 28 och 31 i den nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till ett eller flera organ med delegerade uppgifter eller till en eller flera fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Det kan inte uteslutas att de uppgifter som delegeras till organ eller fysiska personer på de områden som berörs i detta lagstiftningsärende kan utmynna i ett beslut som får verkningar för en enskild. Det kan t.ex. handla om beslut om att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Organ och fysiska personer kan således komma att fatta beslut som kan påverka en enskilds situation på ett inte obetydligt sätt. Sådana beslut är överklagningsbara enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer (jfr 41 § förvaltningslagen, prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 248 och 251 f.). Mot den bakgrunden bör det i berörda lagar införas en bestämmelse som anger till vilken myndighet som beslut som fattas av organ eller fysiska personer får överklagas. En sådana bestämmelse finns i dag enbart i lagen om kontroll av ekologisk produktion.
Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen efterlyser ett klargörande av huruvida även andra beslut av organ än sådana som rör myndighetsutövning mot enskilda ska kunna överklagas. De bestämmelser om överklagande som enligt ovan bedömts nödvändiga att införa i berörda lagar reglerar inte frågan om ett besluts överklagbarhet, utan anvisar enbart rätt instansordning för det fall ett beslut är överklagbart enligt de allmänna förvaltningsrättsliga principer som har kommit till uttryck i praxis (se förarbetena till den nya förvaltningslagen, prop. 2016/17:180 s. 248 och 251 f.). Det är i första hand domstolen som i det enskilda fallet har att pröva frågan om ett visst beslut är överklagbart.
Besluten bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol och det allmännas talan bör föras av den delegerande myndigheten
Enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion kan beslut som har fattats av ett kontrollorgan, på samma sätt som en kommuns beslut, överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte (28 §).
Länsstyrelsens beslut kan sedan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Av förarbetena till lagen framgår att huvudskälet till att kontrollorganens beslut först överprövas av länsstyrelsen var att man ville undvika att samma typ av beslut skulle kunna komma under två olika instansers överprövning (prop. 2012/13:55 s. 44 f). Kontrollorganen kan nämligen efter delegation fatta vissa beslut som annars är förbehållna kommunen, samtidigt som kommunen har kvar befogenheten att besluta om samma sak i fråga om aktörer som inte anmält att de vill stå under ett kontrollorgans tillsyn.
Det är inte självklart att ordningen för överklagande av organens och de fysiska personernas beslut bör vara densamma i övriga lagar som i lagen om kontroll av ekologisk produktion. I dag finns det sex kontrollorgan med säte i Sverige som är ackrediterade för att utföra kontroll av ekologisk produktion. Det innebär att alla överklaganden av kontrollorganens beslut enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion i praktiken koncentreras till sex länsstyrelser. På övriga områden är det svårt att förutse vilka eller hur många länsstyrelser som skulle behöva hantera överklaganden av organens och de fysiska personernas beslut. Även om antalet överklagandeärenden av detta slag kan uppskattas bli förhållandevis lågt sett till den övriga verksamhetens volym, talar denna osäkerhet emot att överklaganden av organens och de fysiska personernas beslut enligt övriga lagar ska ske till länsstyrelserna.
Ett annat tänkbart alternativ är att besluten överklagas till en central förvaltningsmyndighet. Mot en sådan lösning talar dock det förhållandet att de centrala förvaltningsmyndigheterna på de aktuella områdena har rätt att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas samt om skyldighet att betala avgift för bl.a. offentlig kontroll och om hur avgifter som tas ut av bl.a. kontrollorganen ska beräknas. En ordning där den myndighet som har meddelat föreskrifter om t.ex. avgifter, som Livsmedelsverket, också prövar ett överklagande av organens och de fysiska personernas avgiftsbeslut bedöms inte som lämpligt eftersom det i praktiken kan bli fråga om att myndigheten överprövar giltigheten av sina egna föreskrifter.
Regeringen anser därför, till skillnad från Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen, att beslut som fattas av organ och fysiska personer bör kunna överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol. Det är lämpligt att den delegerande myndigheten för det allmännas talan när organens eller de fysiska personernas beslut överklagas. Det innebär att det är den delegerande myndigheten och inte det organ eller den fysiska person som fattat det överklagade beslutet som blir part och företräder det allmännas intressen i domstol (jfr dock avsnitt 14.12 när det gäller lagen om kontroll av ekologisk produktion). En liknande ordning föreskrivs bl.a. i livsmedelslagen vid överklagande av beslut som har fattats av officiella veterinärer (32 §). De lagförslag som dessa överväganden medför behandlas i avsnitten till respektive lag.
6.4. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens bedömning: Vissa bestämmelser i förvaltningslagen bör tillämpas då ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i denna del. Sveriges lantbruksuniversitet ställer sig positiv till förslaget. Lantbrukarnas riksförbund ifrågasätter hur kraven på legalitet, objektivitet, proportionalitet och rättssäkerhet ska säkerställas när det gäller organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter. Gård & Djurhälsan AB anser att det tydligt måste framgå vem som har rätt att överklaga ett beslut då det finns olika tolkningar av vem som berörs.
Skälen för regeringens bedömning: Förvaltningslagen (2017:900) gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna (1 §). Lagen gäller alltså inte för sådan handläggning som privaträttsliga subjekt med offentligrättsliga uppgifter, t.ex. enskilda kontrollorgan, utför.
I lagen om kontroll av ekologisk produktion finns en bestämmelse med hänvisning till vissa bestämmelser i förvaltningslagen som ett kontrollorgan ska tillämpa i kontrollen (7 § lagen om kontroll av ekologisk produktion). Hänvisningarna gäller bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till samt rättelse av skrivfel och liknande.
I avsnitt 6.3 görs bedömningen att det inte kan uteslutas att vissa beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter på de områden som berörs i detta lagstiftningsärende kan anses överklagbara med stöd av allmänna förvaltningsrättsliga principer. För att den överprövande instansen ska kunna ta ställning till om ett överklagat beslut är korrekt och för att enskilda ska kunna ta till vara sina möjligheter att överklaga ett beslut bör bestämmelserna i förvaltningslagen om att ett beslut ska vara motiverat (32 §), att den enskilde ska underrättas om beslutet (33 §) och om hur ett överklagande går till (34 §) vara tillämpliga även när det gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Vidare bör förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), rättelse av skrivfel och liknande (36 §), samt vem som får överklaga ett beslut (42 §) tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksam-
het som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Bedömningen är alltså att dessa grundläggande bestämmelser i förvaltningslagen, på samma sätt som gäller för kontrollorgan i lagen om kontroll av ekologisk produktion, bör tillämpas även enligt övriga lagar som sammanfaller med den nya kontrollförordningens tillämpningsområde på de områden som berörs i detta lagstiftningsärende när ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. Gård & Djurhälsan AB anser att det i lagarna bör tydliggöras vem som har rätt att överklaga ett beslut. Enligt regeringens bedömning utgör bestämmelsen i 42 § förvaltningslagen dock en tillräcklig reglering av den enskildes rätt att överklaga beslut. Beslut får således överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot. Det finns en omfattande rättspraxis kring 42 § förvaltningslagen som är vägledande och utvecklas vidare.
Lantbrukarnas riksförbund ifrågasätter hur kraven på legalitet, objektivitet, proportionalitet och rättssäkerhet ska säkerställas när det gäller organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter. Regeringen kan konstatera att de myndigheter som har delegerat uppgifterna, enligt artikel 33 i den nya kontrollförordningen, har en skyldighet att vid behov organisera revisioner eller inspektioner av organen eller personerna. Delegationen ska också utan dröjsmål återkallas om organet eller personen brister i utförandet av sina uppgifter. Därutöver innebär den möjlighet att överklaga beslut av organ eller fysiska personer till domstol som behandlas i föregående avsnitt en ytterligare utomstående granskning av organens och personernas verksamhet.
6.5. Hjälp av Polismyndigheten
Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av bestämmelser om skyldighet för Polismyndigheten att lämna den hjälp som behövs för att utöva annan offentlig verksamhet.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte närmare berört denna fråga. Skälen för regeringens bedömning: I flera av de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde finns bestämmelser om att Polismyndigheten är skyldig att lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut (se t.ex. 27 § livsmedelslagen). Frågan är om myndigheterna också kan behöva Polismyndighetens hjälp för att utföra annan offentlig verksamhet. Som nämnts tidigare är annan offentlig verksamhet i princip alla myndighetsuppgifter som en myndighet utför som inte är offentlig kontroll. Exempel på annan offentlig verksamhet är beslutsfattande och verkställighet av beslut. En myndighets begäran om hjälp av Polismyndigheten i en situation då myndigheten ska utföra en uppgift som är annan offentlig verksamhet, torde i princip alltid ha föregåtts av ett beslut om vilka åtgärder som ska vidtas. Sådana åtgärder kan t.ex. vara åtgärder för att bekämpa spridningen av en djursjukdom. Myndigheten kan då med stöd av gällande lagstiftning begära hjälp av Polismyndigheten att verkställa beslutet. Regeringen
bedömer därför att det inte finns behov av polishjälp vid genomförande av annan offentlig verksamhet som inte är verkställighet av beslut.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.9
6.6. Tystnadsplikt
Regeringens bedömning: Det bör i samtliga lagar införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen.
Promemorians bedömning överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund uppger att en stor framgångsfaktor när det gäller bekämpning av sjukdomar har varit ett nära samarbete mellan näring och myndigheter. Det är därför viktigt att förslaget inte kommer att innebära att möjligheten till sådant samarbete försvinner. Gård & Djurhälsan AB anser att det är viktigt att omfattningen av tystnadsplikten anpassas så att den inte hindrar att näringen informeras vid epizootiutbrott eller djurskyddsanmärkningar vid slakt eftersom detta är viktigt för att näringen ska kunna bistå med information och vara behjälplig. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget men betonar att man värnar om offentlighetsprincipen.
Skälen för regeringens bedömning
Kontrollförordningen
I artikel 8 i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Där framgår bl.a. att de behöriga myndigheterna ska säkerställa att information som de inhämtar vid utförandet av sina uppgifter i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inte röjs för tredje part om informationen, enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, är av sådan art att den omfattas av tystnadsplikt. Medlemsstaterna ska i detta syfte säkerställa att det i fråga om konfidentiell behandling införs lämpliga skyldigheter för all personal och andra enskilda personer som anlitas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8.1). Detta ska även tillämpas på myndigheter för kontroll av ekologisk produktion, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier (artikel 8.2). Om inte ett övervägande allmänintresse motiverar att information som omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 8.1 röjs, och utan att det påverkar situationer där unionslagstiftning eller nationell lagstiftning uppställer krav på röjande, ska sådan information innefatta information vars röjande skulle undergräva; a) syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner, b)
skyddet av en aktörs eller en annan fysisk eller juridisk persons affärsintressen, eller c) skyddet för domstolsförfaranden och juridisk rådgivning (artikel 8.3). Av bestämmelserna framgår även vad de behöriga myndigheterna ska beakta när de avgör huruvida ett övervägande allmänintresse motiverar att information som omfattas av tystnadsplikt röjs (artikel 8.4) samt vilka förutsättningar som gäller för myndigheternas offentliggörande av resultatet av offentlig kontroll av enskilda aktörer (artikel 8.5).
Det faktum att bestämmelserna hänvisar till nationell rätt får anses innebära att medlemsstaterna har stor frihet att utforma en lämplig reglering.
Svensk offentlighets- och sekretessreglering
I det allmännas verksamhet gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF. Sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift, oavsett om det sker genom utlämnande av en handling eller genom att röja uppgiften muntligen eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Sekretessen innebär alltså dels handlingssekretess, dels tystnadsplikt.
Sekretessen gäller också för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund (2 kap. 1 § OSL).
Vid tillämpning av OSL ska officiella veterinärer som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer jämställas med myndigheter, se 2 kap. 4 § OSL och bilagan till OSL.
När det gäller personer som inte räknas till det allmännas verksamhet får sekretessen säkerställas på annat sätt, genom antingen bestämmelser i en lag vid sidan av den allmänna sekretesslagstiftningen, sekretessavtal eller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter med förbehåll (prop. 1979/80:2 Del A s. 128).
I 17 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd främst för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn. Där framgår bl.a. att sekretess gäller för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs (17 kap. 1 § OSL). I 30 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn m.m. i fråga om näringslivet. Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. utredning, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt för bl.a. uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs (30 kap. 23 § OSL). En liknande sekretessbestämmelse finns för kommunala myndigheter (30 kap. 27 § OSL). Regeringen har i 9 § OSF och punkterna 22 och 28 i dess bilaga, med stöd av 30 kap. 23 § OSL, föreskrivit att sådana uppgifter inom ramen för verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt bl.a. livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, de EU-bestämmelser som kompletteras av dessa lagar samt lagen om kontroll av ekologisk produktion kan bli föremål för sekretess. Vidare kan
sådana uppgifter inom ramen för verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt lagstiftningen om djurskydd, epizooti, zoonoser, kontroll av husdjur, provtagning på djur, införsel och utförsel av levande djur, verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och EUbestämmelser som kompletteras av lagstiftningen bli föremål för sekretess (punkten 30 i bilagan till OSF). Uppgifter i utredning och tillsyn enligt lagstiftningen om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel omfattas också av särskilda sekretessbestämmelser (punkten 107 i bilagan till OSF).
Regler till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet finns i 18 kap. 1 § OSL.
En bestämmelse om tystnadsplikt
När det gäller verksamhet som utförs av kontrollmyndigheter och andra myndigheter gör regeringen bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i OSL och OSF är tillräckliga för att tillgodose kraven i bestämmelserna i artikel 8 i den nya kontrollförordningen. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är dock, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. Som redan har nämnts ska tystnadsplikten enligt artikel 8 även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför införas bestämmelser om tystnadsplikt för fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter och för dem som vid organ med delegerade uppgifter eller vid officiella laboratorier utför uppgifter kopplade till offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Inom flera olika verksamhetsområden i den privata sektorn gäller tystnadsplikt enligt lag, ofta reglerad som ett förbud mot att röja vissa uppgifter obehörigen. Det gäller bl.a. verksamheter i välfärdssektorn som t.ex. enskilt bedriven förskola, 29 kap. 14 § skollagen (2010:800), och hälso- och sjukvård, 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659).
Författningsreglerad tystnadsplikt, oavsett om den följer av OSL eller av bestämmelser om tystnadsplikt för den privata sektorn, utgör en inskränkning av yttrandefriheten enligt regeringsformen och är som regel förenad med straffansvar. I 20 kap. 3 § brottsbalken regleras det generella straffansvaret för brott mot tystnadsplikt. Straffansvaret gäller var och en som har skyldighet att hemlighålla en uppgift enligt lag eller annan författning, förutsatt att straffansvaret inte har reglerats särskilt. Konsekvensen av att en tystnadsplikt införs i författning blir alltså, om inget annat stadgas, att det med regleringen följer ett straffansvar.
Regeringen instämmer i den bedömning som görs i promemorian att de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen och som är föremål för överväganden i det här lagstiftningsärendet bör innehålla en bestämmelse om tystnadsplikt. Bestämmelsen bör formuleras så att det anges att den som utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sina uppgifter. I enlighet med vad
Lagrådet har föreslagit bör det av bestämmelsen uttryckligen framgå att den avser personer i enskild verksamhet.
Bestämmelserna om tystnadsplikt i artikel 8 i den nya kontrollförordningen ska även tillämpas på officiella laboratorier. Som
Lagrådet redovisar kan det ifrågasättas om de uppgifter som sådana officiella laboratorier utför utgör offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i den mening som avses i artikel 2 i kontrollförordningen.
Regeringen delar Lagrådets bedömning att det därför i bestämmelserna om tystnadsplikt i de nu aktuella lagarna av tydlighetsskäl bör anges att tystnadsplikten även gäller den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. I enlighet med promemorians förslag bör det också upplysas om att i det allmännas verksamhet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen tillämpas.
Lantbrukarnas riksförbund samt Gård & Djurhälsan AB påtalar vikten av att bestämmelserna om tystnadsplikt inte kommer att innebära att samarbetet mellan näring och myndigheter försvåras när det bl.a. gäller att bekämpa djursjukdomar. Regeringen håller med om den synpunkten och konstaterar att de föreslagna bestämmelserna om tystnadsplikt inte innebär någon förändring i förhållande till vad som gäller i dag beträffande det allmännas verksamhet eftersom bestämmelserna i OSL och OSF kommer att gälla för sådan verksamhet även i fortsättningen. Regeringen konstaterar dessutom att den föreslagna bestämmelsen om tystnadsplikt inte innebär att alla uppgifter som den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får kännedom om omfattas av tystnadsplikt.
En viss begränsning ligger nämligen i det obehörighetsrekvisit som uppställs i den föreslagna bestämmelsen. Vid tolkningen av detta rekvisit bör viss ledning sökas i det skaderekvisit som finns i offentlighets- och sekretesslagstiftningens motsvarande bestämmelser. Härigenom bör man i sak nå en nära överensstämmelse mellan tystnadsplikten för offentliga funktionärer och enskilda (jfr prop. 1980/81:28 s. 23). Det finns i svensk rätt, som nämns ovan, flera bestämmelser om tystnadsplikt där obehörighetsrekvisitet används. Den praxis som finns rörande dessa bestämmelser bör i fråga om rekvisitets innebörd kunna tjäna som ledning även vid tolkningen och tillämpningen av de nu föreslagna bestämmelserna. Den nationella bestämmelsen om tystnadsplikt ska också tillämpas med beaktande av vad som föreskrivs i artikel 8. Enligt den artikeln kan information som omfattas av sekretess röjas om det motiveras av ett övervägande allmänintresse. Sekretessen enligt 30 kap. 23 § OSL och 9 § OSF gäller, enligt vissa punkter i bilagan till OSF som nämns ovan, inte heller om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. I vilka fall utlämnande får ske måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Sekretessbelagda uppgifter kan dock normalt lämnas ut med samtycke från den som uppgiften avser, till kontrollmyndigheten eller till följd av en skyldighet i lag eller annan författning.
6.7. Inköp under dold identitet
Regeringens bedömning: I livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör det införas en bestämmelse som ger kontrollmyndigheterna rätt att göra inköp av livsmedel, jordbruksprodukter, foder och animaliska biprodukter under dold identitet i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav. En förutsättning för inköp under dold identitet bör vara att köpet är nödvändigt för kontrollen av att produkten uppfyller gällande krav.
Verksamhetsutövaren bör underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Promemorians bedömning skiljer sig från regeringens i följande avseenden. I promemorian görs bedömningen att det bör vara möjligt att göra inköp under dold identitet endast om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön. Det görs inte någon bedömning av behovet av en bestämmelse om inköp under dold identitet i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Det görs inte heller någon bedömning av behovet av en särskild bestämmelse om att verksamhetsutövaren ska underrättas om att ett inköp skett under dold identitet.
Remissinstanserna: Ett tjugotal remissinstanser, bl.a. Hörby kommun,
Malmö stad, Stockholms stad, Livsmedelsföretagen, Livsmedelsverket, Lantbrukarnas riksförbund, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges Kommuner och Regioner yttrar sig över förslaget. Samtliga instanser är positiva till förslaget i stort. Livsmedelsverket anser dock att möjligheten till inköp under dold identitet inte bör begränsas till skydd för människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön. Verket anser att det är tveksamt om en sådan begränsning är förenlig med syftet med den nya kontrollförordningen. Verket påpekar att fusk omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde och anser att inköp under dold identitet bör kunna användas även för att kontrollera redlighetsaspekten. Om inköp under dold identitet begränsas till situationer där det finns risker för konsumenternas liv eller hälsa är det endast i undantagsfall som kontrollen kommer att kunna ske i syfte att förhindra ett vilseledande, t.ex. om kontrollen syftar till att upptäcka odeklarerade allergener. Kontrollmyndigheterna skulle däremot inte kunna använda sig av inköp under dold identitet för att t.ex. kontrollera att kryddor har det innehåll som påstås och inte är utblandade med andra billigare kryddväxter. Verket ifrågasätter även om det är förenligt med den nya kontrollförordningens syfte att inte införa en möjlighet till inköp under dold identitet i lagen om kontroll av ekologisk produktion och i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Slutligen önskar Livsmedelsverket att det klargörs om möjligheten att göra inköp under dold identitet är begränsad till att endast gälla vid distansköp.
Hörby kommun och Statens veterinärmedicinska anstalt är positiva till promemorians förslag att begränsa möjligheten att göra inköp under dold identitet till de situationer då det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa. Flera instanser, bl.a. Borås stad, Kalmar
kommun, Ljungby kommun, Växjö kommun och Sveriges Kommuner och Regioner efterfrågar tydlig vägledning med praktiska rutiner för hur inköpen ska genomföras. Borås stad framhåller vikten av att anonymiteten för myndigheten i egenskap av beställare skyddas och väcker frågan hur anonymiteten ska kunna säkerställas. Sveriges Kommuner och Regioner uppger att förslaget underlättar kontrollen inom e-handeln och påtalar behovet av att säkerställa att kommunerna får full kostnadstäckning för utgifter i samband med köp. Länsstyrelsen i Dalarnas län pekar på att det inte är möjligt att finansiera inköp under dold identitet med avgifter när det gäller planerad kontroll av foder och småskalig försäljning av livsmedel i primärproduktionen. Malmö stad ser positivt på förslaget och uppger att det ökar möjligheten att verifiera uppgifter och att kontrollera e-handelsföretag. Stockholms stad uppger att inköp under dold identitet är ett effektivt verktyg som länge efterfrågats inom livsmedelsområdet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att behovet av dold myndighetsutövning är begränsat eftersom det redan i dag finns möjligheter till tillträde och att begära in uppgifter och handlingar. LRF understryker att det är viktigt att beakta ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Skälen för regeringens bedömning
Kontrollförordningen
Enligt artikel 36.1 i den nya kontrollförordningen får prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig användas för offentlig kontroll (s.k. mystery shopping). Bestämmelsen omfattar djur och varor som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation. I skälen till bestämmelsen (skälsats 49) anges att de behöriga myndigheterna – när det gäller offentlig kontroll av handel som sker via internet eller andra former av distanskommunikation – bör kunna anskaffa prover genom anonyma beställningar som sedan kan analyseras, testas eller bli föremål för verifiering av efterlevnad. Den nya kontrollförordningen förutsätter således att de behöriga myndigheterna i vissa fall har befogenhet att genomföra anonyma inköp när de utövar offentlig kontroll.
Köp under dold identitet enligt svensk rätt
I Sverige gäller som utgångspunkt för all myndighetsutövning att den ska bedrivas med stöd av lag eller annan författning. Myndighetsåtgärder som innefattar ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden måste ha stöd i lag (8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). En annan given utgångspunkt är att myndighetsutövning ska bedrivas i öppna och för medborgarna iakttagbara former. Vissa former av myndighetsverksamhet, t.ex. i samband med brottsbekämpning, måste dock – för att vara effektiva – innefatta dolda moment. Riksdagens ombudsmän (JO) har i ett beslut från 2009 (beslut 2009-12-18, dnr 2972-2009) uttalat att inköp under dold identitet inte bör användas om det inte har stöd i lag eftersom grundregeln är att all myndighetsutövning ska bygga på fast rättslig grund.
Vid bedömningen av om inköp under dold identitet ska tillåtas måste även allmänna principer vid myndighetsutövning som ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen beaktas. Enligt ändamåls-
principen får ett ingripande mot en enskild vidtas bara i det syfte som har motiverat den lagstiftning som ligger till grund för ingripandet. Behovsprincipen betyder att en åtgärd får vidtas endast om det finns ett påtagligt behov och om det bedöms att det inte är möjligt att nå det avsedda resultatet med andra mindre ingripande åtgärder. Proportionalitetsprincipen slutligen kräver att den som beslutar om en åtgärd i varje enskilt fall prövar om åtgärden uppväger det intrång eller men som åtgärden innebär för den enskilde. I 5 § förvaltningslagen finns även en uttrycklig reglering av proportionalitetskravet vid en myndighets ingripande i ett enskilt intresse.
En möjlighet för myndigheter att göra inköp under dold identitet finns på flera olika områden. Kontrollköp förekommer i dag beträffande vissa varor eller tjänster i syfte att se om näringsidkaren fullgör sin skyldighet att förvissa sig om att köparen uppnått den åldersgräns som gäller för försäljning. År 2014 infördes en lagstadgad möjlighet för kommuner att under vissa förutsättningar genomföra kontrollköp enligt alkohollagen (2010:1622), tobakslagen (1993:581) och lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel. Vid ett sådant kontrollköp får kommunen endast anlita en person som har uppnått den aktuella åldersgränsen. Av aktuella bestämmelser framgår uttryckligen att vad som framkommit under ett kontrollköp inte får utgöra grund för kommunen att vidta administrativa åtgärder.
En möjlighet att göra inköp under dold identitet har nyligen beslutats på konsumentskyddsområdet (prop. 2019/20:120 Nya befogenheter på konsumentskyddsområdet). Konsumentombudsmannen ska från och med den 1 juli 2020 kunna köpa produkter respektive varor, tjänster eller andra nyttigheter under dold identitet (s.k. testköp) om det är nödvändigt för tillsynen. Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Den nya kontrollförordningen ska även tillämpas på flera områden som faller inom miljöbalkens område. Regeringen har därför föreslagit att det ska införas en ny bestämmelse i miljöbalken som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att köpa vissa produkter under dold identitet (s.k. testköp) om det är nödvändigt för att skydda människors hälsa eller miljön (prop. 2019/20:137 Förbättrad tillsyn på miljöområdet). Förslaget har antagits av riksdagen och bestämmelsen trädde i kraft den 1 augusti 2020.
Behovet av inköp under dold identitet
Som konstateras ovan förutsätter den nya kontrollförordningen att kontrollmyndigheterna i vissa fall har rätt att göra inköp under dold identitet. Det behövs därför kompletterande bestämmelser som ger myndigheterna en sådan befogenhet. Eftersom inköp under dold identitet har tydligt samband med myndighetsutövning bör bestämmelserna finnas på lagnivå.
Det är också tydligt att kontrollmyndigheterna har ett behov av att kunna agera under dold identitet för att effektivt kunna kontrollera livsmedel och andra produkter som erbjuds till försäljning, särskilt när det gäller handel genom distanskommunikation såsom internethandeln. Om kontrollmyndigheten uppger att inköpet görs i kontrollsyfte finns en risk att aktören förser myndigheten med en produkt som uppfyller gällande krav, ett s.k. golden sample, medan den produkt som tillhandahålls på marknaden under samma namn inte uppfyller kraven. En annan risk är att aktören fel-
aktigt uppger att produkten tillfälligt inte finns i lager. Flera remissinstanser, däribland Stockholms stad och Sveriges Kommuner och Regioner, pekar också på att dolda inköp är ett efterfrågat verktyg för att få en effektiv kontroll av produkter som säljs via internet. Mot denna bakgrund instämmer regeringen i promemorians bedömning att kontrollmyndigheten bör ges befogenhet att göra inköp under dold identitet för att kontrollen ska vara effektiv. Livsmedelsverket undrar om myndigheternas befogenhet att agera under dold identitet är begränsad till inköp som görs genom distanskommunikation. Som framgår ovan är artikel 36 i den nya kontrollförordningen begränsad till inköp som sker genom distanskommunikation. Behovet att kunna göra inköp under dold identitet aktualiseras främst i samband med sådana inköp, eftersom risken att myndigheten förses med ett s.k. golden sample eller får besked att en vara inte finns tillgänglig är mycket mindre vid kontroller på plats jämfört med inköp som sker via internet. Det kan dock finnas ett behov av att inte uppge att det är fråga om en kontroll även när myndigheten utför kontroller på plats i butiker eller på restauranger. Det kan t.ex. handla om att kontrollera varor från en charkdisk, där kontrollen syftar till att undersöka om personalen ger kunden rätt vara och rätt mängd. Även när det gäller foder och animaliska biprodukter kan det finnas ett behov av att myndigheten får agera dolt i samband med platskontroller, bl.a. när det gäller kontroller av organiska gödningsmedel och foder till sällskapsdjur som säljs på lösvikt. Regeringen anser därför att befogenheten att göra inköp under dold identitet inte bör begränsas till distanskommunikation.
Organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som fått uppgifter delegerade till sig bör inte kunna agera under dold identitet.
I vilka fall bör inköp under dold identitet vara tillåtet?
I promemorian görs bedömningen att en bestämmelse om kontrollmyndighetens rätt att göra dolda inköp bör införas i livsmedelslagen och i lagen om foder och animaliska biprodukter. Vidare görs bedömningen att befogenheten bör begränsas till de fall då inköpet bedöms nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön. Begränsningen motiveras med att produkter som inte uppfyller gällande krav kan vara förenade med risker av varierande grad som i de allvarligaste fallen kan innebära fara för den enskildes liv och hälsa.
Det är självklart av yttersta vikt att de livsmedel som släpps ut på marknaden är säkra att äta och att foder som tillhandahålls är säkra för djur, människor och miljön. Samtidigt är det också mycket viktigt att komma tillrätta med fusk och förhindra att konsumenter vilseleds. I den nya kontrollförordningen pekas även bedrägligt och vilseledande beteende ut som ett särskilt område som ska kontrolleras (artiklarna 9.1 b och 9.2). Med den begränsning av befogenheten till skydd för liv och hälsa som föreslås i promemorian blir det, som Livsmedelsverket också påpekar, i många fall inte möjligt att använda sig av dolda inköp för att kontrollera att konsumenter får de varor som de faktiskt beställer. Konsumenter kan bli vilseledda och betala för en annan produkt än de får, men för den sakens skull inte vara utsatta för någon hälsorisk. Det kan t.ex. handla om produkter som blivit utspädda med ingredienser som inte får ingå i varan. Det kan också handla om att produkter blir helt utbytta, t.ex. att odlad fisk säljs
som vildfångad. Enligt regeringens mening kan dolda inköp på livsmedels- och foderområdet därför motiveras inte bara av det angelägna ändamålet att skydda människors och djurs liv eller hälsa, utan också av det angelägna ändamålet att skydda konsumentintresset. Till skillnad från den bedömning som görs i promemorian instämmer regeringen således i Livsmedelsverkets synpunkt att en bestämmelse om inköp under dold identitet i livsmedelslagen och i lagen om foder och animaliska biprodukter inte bör begränsas till situationer då det bedöms nödvändigt för att skydda liv eller hälsa eller miljön. En grundläggande förutsättning för att myndigheten ska få agera under dold identitet bör dock vara att det dolda inslaget är nödvändigt för kontrollen av att en produkt uppfyller gällande krav. Det innebär att den ansvariga myndigheten i första hand ska överväga de öppna arbetsformer som är tillgängliga för att kontrollera regelefterlevnaden, t.ex. beställningar av produkter i myndighetens namn, dokumentkontroll och oannonserade besök.
Livsmedelsverket anser att en bestämmelse om dolda inköp även bör införas i lagen om kontroll av ekologisk produktion och i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I promemorian görs inte någon bedömning av behovet av att kunna genomföra dolda inköp även på dessa områden. När det gäller kontroll av skyddade beteckningar genomförs denna kontroll dock som en integrerad del i den ordinarie livsmedelskontrollen. De skyddade beteckningarna är en kvalitetsstämpel för en produkt och genom kontrollen säkerställs att produkten stämmer överens med den specifikation som gäller för beteckningen. Kontroller görs bland annat för att konsumenter inte ska bli vilseledda i fråga om produktens egenskaper. Enligt regeringens bedömning finns det, på samma sätt som när det gäller kontroller enligt livsmedelslagen, ett behov av att kontrollmyndigheten kan agera dolt för att kontrollen av skyddade beteckningar ska vara effektiv. En bestämmelse om dolda inköp bör därför föras in även i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
När det däremot gäller ekologisk produktion sker kontrollen i princip uteslutande av privata kontrollorgan. I promemorian lämnas inte några förslag som innebär att kontrollorganen ges befogenhet att agera dolt. Enligt regeringens mening finns det därför inte tillräckligt beredningsunderlag för att nu införa bestämmelser om dolda inköp i lagen om kontroll av ekologisk produktion.
Sammanfattningsvis anser regeringen således att det bör införas särskilda bestämmelser i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som kompletterar artikel 36 i den nya kontrollförordningen. Regeringen bedömer att ovan angivna ändamål kan antas bli effektivt uppfyllda genom möjligheten att göra dolda inköp och åtgärden måste också bedömas som proportionerlig med hänsyn till ändamålen.
Flera remissinstanser, bl.a. Kalmar kommun, Växjö kommun och Sveriges Kommuner och Regioner har efterfrågat tydlig vägledning för när inköp under dold identitet får användas. Det är alltid upp till kontrollmyndigheten att i varje enskilt fall bedöma om ett inköp under dold identitet är nödvändigt för att uppnå en effektiv kontroll och om åtgärden är proportionerlig i förhållande till intrånget för den enskilde. Livsmedels-
verket och Jordbruksverket kan dock, inom ramen för sin respektive samordningsroll, ge vägledning till övriga kontrollmyndigheter.
Hur dolda inköp praktiskt ska genomföras Borås stad lyfter fram vikten av att anonymiteten för kontrollmyndigheten i egenskap av beställare säkerställs. I promemorian föreslås inte någon möjlighet för kontrollmyndigheten att använda sig av falska identitetshandlingar eller fingerade personuppgifter. En sådan möjlighet kräver ytterligare överväganden och författningsändringar.
Enligt regeringens bedömning är det dock möjligt att göra dolda inköp även utan fingerade personuppgifter. Det kan inte krävas av enskilda myndighetsanställda att de utför myndighetsåtgärder genom att agera i privat namn och genom att ange egna personuppgifter, men det finns inget som hindrar att det sker. De vanligaste fallen vid inköp via internet eller annan distanskommunikation där inte bara beställarens namn utan även personnummer efterfrågas är förmodligen när beställaren väljer att betala mot faktura. Myndigheten bör således kunna undvika ett sådant scenario genom att välja direktbetalning. Vid sådan betalning kan det räcka med att tjänstemannen har tillgång till ett betalkort i tjänsten och att kortinnehavarens namn samt kortnummer uppges. Det kan även finnas behov av att uppge en annan adress för leverans av varan än myndighetens postadress. När det gäller kostnaderna för inköp under dold identitet bör dessa kunna ses som kostnader för offentlig kontroll som får finansieras med avgifter enligt den nya kontrollförordningen. Som Länsstyrelsen i Dalarnas län påpekar är det inte möjligt att finansiera dolda inköp med avgifter när det gäller planerad kontroll av foder och småskalig försäljning av livsmedel i primärproduktionen. I de fall som kontrollen inte är avgiftsfinansierad får kostnader för dolda inköp i stället finansieras med allmänna medel.
Verksamhetsutövaren bör underrättas efter köpet
Enligt artikel 36.2 i den nya kontrollförordningen ska de behöriga myndigheterna vidta alla åtgärder för att säkerställa att de ”aktörer” som proverna har beställts från underrättas om att proverna har tagits i samband med offentlig kontroll och om proverna har analyserats eller testats. Köpet är redan genomfört och näringsidkaren kan inte angripa åtgärden med ett överklagande. Underrättelsen bidrar dock till att göra det dolda inslaget mindre påtagligt genom att näringsidkaren får vetskap om detta i efterhand. Regeringen anser att det i de nu aktuella lagarna bör införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36.2 i fråga om tidpunkten för när en underrättelse ska ske. En liknande reglering finns på andra områden där bestämmelser om dolda inköp införts, bl.a. på miljöområdet och konsumentskyddsområdet.
Begreppet aktör, som bl.a. förekommer i artikel 36.2, är ett EU-rättsligt begrepp som definieras i den nya kontrollförordningen. Eftersom livsmedelslagen och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel har ett vidare tillämpningsområde än den nya kontrollförordningen bör lagtexten ange att ”verksamhetsutövaren” ska underrättas om att myndigheten tagit prover efter att den köpt in en produkt under dold identitet. Lagen om foder och animaliska biprodukter har däremot samma tillämpningsområde som den nya kontrollförord-
ningen. Som Lagrådet konstaterar förekommer begreppet aktör dock inte i någon annan bestämmelse i lagen. Regeringen delar därför Lagrådets bedömning att begreppet verksamhetsutövare även bör användas i lagen om foder och animaliska biprodukter.
Beroende på vad syftet med ett inköp under dold identitet är kan en skyldighet att omedelbart underrätta verksamhetsutövaren efter köpet medföra att åtgärden förlorar sin betydelse. Verksamhetsutövaren bör därför underrättas om köpet och resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
6.8. Rapportering av överträdelser
6.8.1. Rapporteringssystem för visselblåsare
Bestämmelsen i den nya kontrollförordningen
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning (artikel 140). Dessa mekanismer ska omfatta åtminstone förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem samt lämpligt skydd för personer som inrapporterar en överträdelse mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Mekanismerna ska även omfatta skydd av personuppgifter för den person som inrapporterar en överträdelse i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.
Allmänt om rapporteringssystem för visselblåsare
Syftet med särskilda rapporteringssystem för visselblåsare är att möjliggöra för personer att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om allvarliga händelser. Ett system för skydd av visselblåsare kan således innefatta såväl särskilda rapporteringssystem som ett skydd för att den som väljer att rapportera om eventuella missförhållanden inte ska drabbas av repressalier. Frågan om Sverige har ett tillräckligt rättsligt skydd för visselblåsare har varit föremål för diskussion och debatt, vilket bidrog till att regeringen tog initiativ till det lagstiftningsarbete som ledde fram till lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. Även på internationell nivå pågår diskussion och debatt om skyddet för visselblåsare. Det finns redan i dag visst skydd för visselblåsare som regleras i särskilda EU-rättsakter på områden som rör finansiella tjänster, transportsäkerhet och miljöskydd.
Ett övergripande direktiv på området
I Europaparlamentets och rådet direktiv (EU) 2019/1936 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, härefter visselblåsardirektivet, regleras miniminormer för rapportering och hantering av anmälningar om olaglig verksamhet eller lagmissbruk av unionsrätten och om skydd av personer som rapporterar om sådana överträdelser. Visselblåsardirektivet innebär bl.a. följande.
Vissa personer som rapporterar om överträdelser (rapporterande personer) ska under särskilda förutsättningar vara skyddade mot repressalier av olika slag och medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa detta. Direktivet kräver även att aktörer av viss storlek i privat och offentlig sektor, exempelvis företag inom livsmedels- och djurområdet, inrättar särskilda interna funktioner för rapportering (interna kanaler). Vidare ska det vid behöriga myndigheter i medlemsstaterna finnas funktioner för rapportering av överträdelser (externa kanaler). Rapportering av överträdelser ska hanteras på ett särskilt sätt. Personkretsen som ska omfattas av repressalieskyddet är mycket vid. Kretsen inkluderar personer som arbetar såväl i den offentliga som den privata sektorn. Även t.ex. aktieägare, styrelseledamöter, obetalda praktikanter, volontärer och arbetssökande omfattas av repressalieskyddet. Den som vidtar repressalien kan vara t.ex. en arbetsgivare eller en uppdragsgivare eller stå i annat förhållande till den som utsätts för repressalien. Visselblåsare som drabbas av repressalier ska bl.a. ha tillgång till lättillgänglig kostnadsfri rådgivning och till lämpliga rättsmedel.
Medlemsstaterna ska senast den 17 december 2021 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Förslag till hur direktivet ska genomföras i svensk rätt redovisas i betänkandet Ökad trygghet för visselblåsare (SOU 2020:38), som för närvarande bereds inom Regeringskansliet.
6.8.2. Hur anmälningar ska omhändertas av behöriga myndigheter
Regeringens bedömning: På de områden där kommuner utsetts som kontrollmyndigheter bör det införas en bestämmelse i lag om att en kontrollmyndighet ska ha ändamålsenliga rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Bestämmelsen kan kompletteras med verkställighetsföreskrifter i förordning.
På de områden där endast statliga myndigheter utsetts som kontrollmyndigheter bör skyldigheten för myndigheterna att ha sådana rapporteringssystem införas genom föreskrifter på förordningsnivå.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås även ett bemyndigande att meddela föreskrifter om rapporteringssystemen.
Remissinstanserna: Femton remissinstanser har yttrat sig. Samtliga är överlag positiva, men har frågor och synpunkter i vissa delar.
Kalmar kommun påtalar att de centrala myndigheternas uppföljning av anmälningarna måste vara lika över hela landet för att befogade anmälningar ska tas på allvar och föreslår att rapporteringssystemets återkoppling sker till Livsmedelsverket. Även Ljungby kommun framför liknande synpunkter. Sundsvalls kommun anser att rapporteringssystemet bör utarbetas på nationell nivå. Umeå kommun betonar vikten av vägledning från förslagsvis Livsmedelsverket kring rapporteringssystem.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att promemorian är otydlig när det gäller vilka överträdelser som avses, vem som ansvarar för sådana överträdelser och vem som ska anses vara visselblåsare.
Gård & Djurhälsan AB framhåller att hänsyn måste tas i rapporteringssystemen till vilken typ av information som ska vidarebefordras till vilken instans. Vissa anmärkningar i kontrollen bör inte rapporteras till myndigheten utan till enskild aktör som råd och information. Proportionalitetshänsyn behöver tas.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt ordalydelsen i artikel 140 gäller bestämmelsen, som framgår av föregående avsnitt, rapportering av överträdelser av den nya kontrollförordningen. Rapportering av överträdelser av de materiella bestämmelser som avses i artikel 1.2 nämns inte i artikeln. I skälen till den nya kontrollförordningen anges emellertid att vem som helst bör ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser av förordningen och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och i sådana fall ålägga sanktioner. Av skälen framgår vidare att rapportering av överträdelser av förordningen är ett användbart verktyg för att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Regeringen bedömer dock i likhet med promemorian att skyldigheterna i artikel 140, med hänsyn till hur den är formulerad, endast omfattar överträdelser av den nya kontrollförordningen i sig och inte överträdelser av de materiella bestämmelser som avses i artikel 1.2 i förordningen. Det finns således ingen uttrycklig skyldighet enligt kontrollförordningen att ha rapporteringssystem för överträdelser av materiella bestämmelser.
Bestämmelser om en sådan skyldighet kan dock ändå komma att föreslås i ett senare skede som en del av genomförandet av visselblåsardirektivet, men aktualiseras inte i detta lagstiftningsärende.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att det är otydligt vilka överträdelser som avses och vem som ska anses vara visselblåsare. Det kan konstateras att detta inte klargörs närmare i artikel 140. Eftersom den nya kontrollförordningen främst innebär skyldigheter för myndigheter, så är en rimlig slutsats att det främst kommer att vara myndigheter, eller tjänstemän på myndigheterna, som ansvarar för eller begår överträdelser av förordningen. Några bestämmelser i den nya kontrollförordningen riktar sig dock till enskilda (fysiska eller juridiska personer), vilket innebär att även enskilda kan överträda förordningen. I artikel 140 anges inte heller någon begränsning av vilka som ska kunna rapportera en överträdelse. Överträdelserna kan uppmärksammas och rapporteras både av någon inom den myndighet eller juridiska person där överträdelsen begåtts, men också av någon utomstående.
Anmälningar om överträdelser kan göras och görs också till myndigheterna redan i dag. En myndighet som bedriver tillsyn eller kontroll kan också anses ha en skyldighet att agera om den uppmärksammas på överträdelser av lagstiftning inom det område som myndigheten har tillsynsansvar för (se bl.a. SOU 2020:7, s. 303). I de lagar som berörs här finns dessutom en uttrycklig skyldighet för kontrollmyndigheterna att verka för att överträdelser beivras eller att åtgärder vidtas mot överträdelser, se t.ex. 13 § livsmedelslagen. Det är därmed ingen ny uppgift i sig för myndigheterna att hantera anmälningar om påstådda överträdelser av enskilda. Även
klagomål som rör myndighetens egen personal bör rimligen följas upp redan i dag.
Förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av rapporterna är en av de mekanismer som medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har enligt den nya kontrollförordningen (artikel 140.2 a). Artikeln ställer inte några särskilda krav på hur dessa förfaranden ska se ut. Förfarandena kan bestå av t.ex. system med en särskild e-postadress, telefontjänst eller webbplats genom vilka uppgifter om överträdelser av den nya kontrollförordningen samlas in och behandlas. Det finns emellertid inget krav på att det ska vara en datoriserad eller telebaserad kommunikationskanal utan sådana system kan även innefatta andra skriftliga eller muntliga kanaler.
För statliga kontrollmyndigheter bedömer regeringen i likhet med promemorian att skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen kan tillgodoses genom föreskrifter på förordningsnivå. Bedömningen är att även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar lämpligast införs på förordningsnivå. På de områden där även kommuner kan utses som kontrollmyndigheter behövs dock, i enlighet med 8 kap. 2 § regeringsformen och den bedömning som görs i promemorian, en grundläggande bestämmelse om rapporteringssystem i lag. Det gäller livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m., lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och lagen om kontroll av ekologisk produktion. Regeringen bedömer till skillnad från promemorian att det inte är nödvändigt med ett bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter om rapporteringssystemen. Bestämmelserna i lagarna kan i stället kompletteras med verkställighetsföreskrifter i förordning i enlighet med 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen. De närmare övervägandena finns i avsnitten som behandlar förslag till ändringar i de berörda lagarna.
Oavsett hur rapporteringssystemet ser ut ska undersökningen av lämnade uppgifter ske på ett proportionerligt och oberoende sätt, vilket får anses innefatta krav på att det sker ett lämpligt urval av vilka personer som ges i uppgift att hantera och följa upp gjorda anmälningar. De remissynpunkter som framförs från ett antal kommuner och från Gård & Djurhälsan AB om behov av en enhetlig och lämplig hantering av rapporteringssystemen får beaktas i det kommande arbetet med reglering på förordningsnivå och i det praktiska genomförandet från myndigheterna.
Det finns också anledning att beakta de författningsförslag som kan komma att lämnas i syfte att genomföra visselblåsardirektivet.
Regeringen behandlar de lagändringar som föreslås i anledning av bedömningen ovan i avsnitt 9.14 (livsmedelslagen), avsnitt 10.14 (lagen om foder och animaliska biprodukter), avsnitt 11.10 (lagen om provtagning på djur, m.m.), avsnitt 13.12 (lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel) och avsnitt 14.11 (lagen om kontroll av ekologisk produktion).
Hänvisningar till S6-8-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.8.4
6.8.3. Skydd mot repressalier för den som rapporterar
Regeringens bedömning: Kravet i den nya kontrollförordningen om lämpligt skydd för personer som rapporterar om överträdelser mot att drabbas av repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling är uppfyllt genom gällande rätt.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan särskilt. Skälen för regeringens bedömning: Lämpligt skydd för personer som rapporterar om överträdelser mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling är en annan mekanism som medlemsstaterna ska säkerställa enligt den nya kontrollförordningen (artikel 140.2 b). Artikeln ställer inte några särskilda krav på hur detta skydd ska utformas annat än att det ska vara lämpligt.
Artikel 140. 2 b har motsvarigheter i andra EU-rättsakter på bl.a. finansmarknadsområdet, exempelvis artikel 71.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Vid genomförandet i svensk rätt av aktuell bestämmelse i kapitaltäckningsdirektivet har regeringen bedömt att kraven varit uppfyllda genom gällande rätt. Slutsatsen grundades bl.a. på arbetstagarnas skydd enligt 7 och 18 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd, som slår fast att en uppsägning ska vara sakligt grundad och avsked endast kan motiveras i de fall då arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren, samt den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat. Den praxis som det hänvisades till innebär att även omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning, samt möjligheten att även angripa arbetsledningsbeslut i de fall som de utövas otillbörligt eller strider mot goda seder på arbetsmarknaden (se prop. 2013/14:228, Förstärkta kapitaltäckningsregler, s. 245 ff.).
Det bör i detta sammanhang nämnas att artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet och artikel 140.2 b i den nya kontrollförordningen skiljer sig åt på så vis att den förstnämnda gäller skydd för anställda medan den sistnämnda gäller skydd för personer. Av skälen till den nya kontrollförordningen (skäl 91) framgår att förordningen bör säkerställa att lämpliga arrangemang inrättas som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier. I praktiken är det sannolikt så att det är anställda hos den behöriga myndigheten, och möjligtvis anställda hos den aktör som kontrolleras, som har möjlighet att upptäcka överträdelser av den nya kontrollförordningen, dvs. brister i den offentliga kontrollens utförande, och som vid rapportering av sådana överträdelser kan anses vara i behov av skydd mot repressalier m.m. från arbetsgivarens sida.
Det kan konstateras att svensk rätt, såsom redogörs för i ovan nämnda förarbeten, innehåller bestämmelser som syftar till att skydda arbetstagare mot repressalier till följd av en anmälan om missförhållanden. Här kan även nämnas lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden som trädde i
kraft den 1 januari 2017. Regleringen i lagen innebär bl.a. att en arbetsgivare inte får utsätta en arbetstagare, eller inhyrd personal, för repressalier till följd av att han eller hon slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Med allvarliga missförhållanden avses brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden. I lagen regleras under vilka förutsättningar en visselblåsare skyddas när han eller hon slår larm om allvarliga missförhållanden. Lagen ger visselblåsare ett skydd mot repressalier både i situationer då skydd redan finns genom annan reglering och i situationer som inte täcks av annan reglering och ska ses som en del av ett större ramverk som ger skydd åt visselblåsare i arbetslivet, oavsett om de är anställda i privat eller offentlig sektor.
Regeringen instämmer mot denna bakgrund i promemorians bedömning att det inte heller i detta sammanhang bör krävas särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt för artikel 140.2 b i den nya kontrollförordningen, utan kravet om lämpligt skydd för personer som rapporterar överträdelser, mot att drabbas av repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling bedöms vara uppfyllt i gällande rätt.
6.8.4. Skydd för behandling av personuppgifter
Regeringens bedömning: EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgör en tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske i rapporteringssystemen. Det behöver således inte införas någon ytterligare reglering om denna behandling i de lagar som berörs i detta lagstiftningsärende med anledning av kravet i den nya kontrollförordningen om skydd av personuppgifter för den person som rapporterar en överträdelse.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Göteborgs stad och Stockholms stad anser att det bör utredas vilket behov som finns att skydda en tipsares identitet och hur anonymitet kan garanteras. Borås stad anser att det måste vara tydligt för anmälaren om anmälan blir anonym via rapporteringssystemet eller om den omfattas av offentlighetsprincipen och blir offentlig. Uppsala kommun framhåller att om kontrollmyndighetens egen personal rapporterar oegentligheter är det viktigt att systemet skyddar personens identitet.
Under beredningen av lagrådsremissen har också Datainspektionen getts tillfälle att lämna synpunkter. Datainspektionen konstaterar att myndigheten inte getts möjligheten att lämna synpunkter i det tidigare remissförfarandet och att den haft kort om tid för att lämna synpunkter på utkastet till lagrådsremiss. Datainspektionen bedömer att de föreslagna rapporteringssystemen för överträdelser kan innefatta behandling av integritetskänsliga uppgifter rörande brott. Myndigheten anser att det behövs ytterligare analys bl.a. vilka personuppgifter som ska behandlas och i vilken omfattning samt om proportionaliteten i en sådan behandling i förhållande till de mål som eftersträvas. Datainspektionen kan därför inte tillstyrka förslaget.
Skälen för regeringens bedömning
Reglering av dataskydd
Det är av stor vikt att rapporteringssystem för visselblåsare beaktar enskildas behov av integritetsskydd. Artikel 140.2 c i den nya kontrollförordningen ålägger därför medlemsstaterna att säkerställa skydd för att personuppgifter behandlas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt för den person som rapporterar en överträdelse.
I unionsrätten regleras behandlingen av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan kallad EU:s dataskyddsförordning. I svensk rätt kompletteras EU:s dataskyddsförordning bl.a. av lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
EU:s dataskyddsförordning utgör den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU. I förordningen fastställs bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter (artikel 1.1). Syftet med förordningen är vidare att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter (artikel 1.2).
EU:s dataskyddsförordning ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. Förordningen ska dock inte tillämpas på behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten (artikel 2.2 d). Sådan behandling omfattas i stället av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (dataskyddsdirektivet).
Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts i huvudsak genom en ny ramlag, brottsdatalagen (2018:1177), som trädde i kraft den 1 augusti 2018.
Vilka personuppgifter kan komma att behandlas och vilka regler gäller för behandlingen?
De bestämmelser om rapporteringssystem som enligt bedömningen i avsnitt 6.8.2 behöver införas för att tillgodose kraven i artikel 140 i den nya kontrollförordningen tydliggör att myndigheterna ska ta emot anmälningar om överträdelser av kontrollförordningen och hantera dem vidare, t.ex. genom att myndigheten själv beslutar om åtgärder för att utreda och komma till rätta med den påstådda överträdelsen. Vilka åtgärder som vid-
tas beror givetvis på vilken typ av överträdelse det gäller och hur kontrollmyndigheten bedömer uppgifterna i anmälan.
För att ta emot och hantera anmälningar kommer det sannolikt i vissa fall vara nödvändigt att utföra sådan behandling av vissa personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg och som avses i artikel 2.1 i EU:s dataskyddsförordning. De personuppgifter som kan behöva behandlas är dels anmälarens namn och kontaktuppgifter, dels namn och andra identitetsuppgifter på den som påstås ha begått en överträdelse eller som i övrigt är av betydelse i beskrivningen av eller för utredningen av överträdelsen. Behandlingen behöver ske i syfte i att utreda den påstådda överträdelsen och vidta de åtgärder som behövs för att komma till rätta med en eventuell överträdelse. Den behandlande myndigheten blir då också personuppgiftsansvarig för behandlingen.
Liknande anmälningar av överträdelser kan, som anges i avsnitt 6.8.2, redan i dag göras till myndigheterna. Att det nu blir en uttrycklig skyldighet att ha ett system för sådana anmälningar bedöms inte innebära att myndigheternas behandling av personuppgifter kommer att öka väsentligt i omfattning, ändra karaktär eller ske i annat syfte.
Det kan inte uteslutas att överträdelser av den nya kontrollförordningen, som ska kunna rapporteras enligt artikel 140, utgör brott. Det kan t.ex. vara fråga om påståenden att den utsände kontrollanten eller inspektören gör sig skyldig till tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § brottsbalken. Kontrollmyndigheternas hantering av sådana uppgifter kan bl.a. inkludera en anmälan om brottsmisstanke till polis eller åklagare. Detta innebär dock inte i sig att myndigheternas personuppgiftsbehandling omfattas av tillämpningsområdet enligt 1 kap. 2 § brottsdatalagen (jfr prop. 2017/18:232 s. 430). Regeringen gör därför, till skillnad från promemorian, bedömningen att brottsdatalagen inte är tillämplig på kontrollmyndigheternas hantering av misstänkta överträdelser av kontrollförordningen.
Däremot görs bedömningen, som anges ovan, att personuppgiftsbehandlingen omfattas av tillämpningsområdet för EU:s dataskyddsförordning enligt artikel 2.1 och de generella krav som enligt förordningen gäller vid all behandling av personuppgifter, t.ex. artiklarna 5 och 6. Den behandlande myndigheten blir då också personuppgiftsansvarig för behandlingen. Även dataskyddslagen med tillhörande förordning bedöms vara tillämpliga på personuppgiftsbehandlingen.
Det behövs ingen särskild reglering av behandling av personuppgifter
Regeringen gör, som anges ovan, bedömningen att de särskilda rapporteringssystemen inte innebär någon beaktansvärd utökning eller ändring av den behandling av personuppgifter som redan sker hos myndigheterna.
Av EU:s dataskyddsförordning framgår att behandling av personuppgifter får ske bl.a. – om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse
som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c), eller – om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt
intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e).
Myndigheten har, som nämns i avsnitt 6.8.2 ovan, en skyldighet att agera när den uppmärksammas på överträdelser inom sitt verksamhetsområde. Behandlingen kan alltså anses vara nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse och vara tillåten enligt artikel 6.1 c. Behandling kan också ses som nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning. En myndighet bör därför även med stöd av artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning kunna utföra den personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att hantera en anmälan om överträdelse.
Den rättsliga grunden för myndigheternas behandling av personuppgifter i syfte att utreda en överträdelse är också fastställd i enlighet med artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning, både genom bestämmelser i unionsrätten och nationella bestämmelser. Myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder för att komma tillrätta med överträdelser begångna av enskilda och eventuella överträdelser som myndighetens egen personal kan ansvara för framgår av den nya kontrollförordningen (se t.ex. artiklarna 5 och 137–138). Sådana skyldigheter finns också i de nationella bestämmelser som nämnts i avsnitt 6.8.2, se t.ex. 13 § livsmedelslagen.
Regeringen har också tidigare, i samband med att lagändringar föreslogs inom Näringsdepartementets verksamhetsområde i anledning av EU:s dataskyddsförordning, konstaterat att myndighetsutövning i Sverige inte kan ske utan författningsstöd. Det kunde därför enligt regeringens mening förutsättas att den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandling som sker som ett led i myndighetsutövning är fastställd i nationell rätt på det sätt som dataskyddsförordningen kräver. Vidare ansågs de uppgifter som statliga myndigheter utför generellt vara uppgifter av allmänt intresse (se prop. 2017/18:122 s. 28–29).
Behandlingen bedöms inte innefatta s.k. känsliga personuppgifter (enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen). Däremot kan, som framgår ovan, behandlingen i vissa fall inkludera uppgifter om brottsmisstankar. Det kan avse såväl påståenden om att fysiska personer gjort sig skyldiga till straffbelagda överträdelser som påståenden att sådana överträdelser har skett i en juridisk persons verksamhet. Det framgår dock av 3 kap. 8 § första stycket dataskyddslagen att personuppgifter som avser lagöverträdelser enligt artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning får behandlas av myndigheter.
Att personuppgifter behandlas i viss utsträckning är också helt nödvändigt för att kontrollmyndigheterna ska kunna fullgöra sina skyldigheter att vidta åtgärder vid överträdelser. Det är de personuppgiftsansvariga myndigheternas sak att också säkerställa att varje behandling sker lagligt och i enlighet med de principer som EU:s dataskyddsförordning ställer upp, bl.a. i artikel 5 (se prop. 2017/18:122 s. 29). Det integritetsintrång som en sådan behandling innebär måste enligt regeringens mening också anses proportionerlig i förhållande till syftet, nämligen att komma tillrätta med den påstådda överträdelsen.
I 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen anges att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Inskränkningar i detta skydd får enbart ske genom lag och i enlighet med de förutsättningar som anges i 2 kap.21–24 §§regeringsformen. Bedömningen av vad som kan anses
utgöra ett betydande intrång i den personliga integriteten bör göras utifrån olika omständigheter, bl.a. uppgifternas karaktär och omfattning och syftet med behandlingen (se prop. 2009/10:80 s. 184). Den personuppgiftsbehandling som blir aktuell för kontrollmyndigheternas hantering av rapporterade överträdelser bedöms, med beaktande av bl.a. uppgifternas karaktär och omfattning, inte innebära ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.
Regeringen gör därför sammantaget och i likhet med promemorian bedömningen att EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgör en tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske i rapporteringssystemen. Kravet i den nya kontrollförordningen om skydd av personuppgifter för den person som rapporterar en överträdelse kan tillgodoses genom tillämpning av denna reglering. Det finns inte behov av några särskilda regler i de lagar som omfattas av detta lagstiftningsärende. Regeringen avser dock, med beaktande bl.a. av Datainspektionens synpunkter, att fortsatt följa frågan och vid behov överväga ytterligare reglering. Det finns även i denna del anledning att beakta de författningsförslag som kan komma att lämnas i syfte att genomföra visselblåsardirektivet.
Kontrollförordningen ställer inte några uttryckliga krav på anonymitet för anmälaren eller konfidentiell behandling av vissa uppgifter. Frågan om behov av ytterligare skydd för en anmälares identitet, som bl.a. Göteborgs stad tar upp, aktualiseras dock i anledning av visselblåsardirektivet (se bl.a. artikel 16) och i det fortsatta arbetet med genomförande av direktivet. Regeringen bedömer därför att frågan bör hanteras i den processen.
6.9. Sanktioner
Regeringens bedömning: Överträdelser av den nya kontrollförordningen bör inte omfattas av straffbestämmelserna i zoonoslagen, livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m. och djurskyddslagen.
Det behövs inte någon översyn i övrigt av sanktionsbestämmelserna i de lagar som omfattas av detta lagstiftningsärende.
Promemorians bedömning överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian redovisas inte några överväganden om behovet av att avgränsa vissa straffbestämmelser.
Remissinstanserna uttalar sig inte i denna del.
Skälen för regeringens bedömning
Artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen
Enligt artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräck-
ande. Sanktioner för överträdelser av de materiella bestämmelser som avses i artikel 1.2 nämns inte i artikeln.
Bestämmelserna i den nya kontrollförordningen innebär, liksom den tidigare kontrollförordningen, framför allt skyldigheter för myndigheter och tjänstemän på myndigheterna. Vissa skyldigheter gäller också för den som i övrigt efter delegation utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet. Överträdelse av sådana skyldigheter kan innebära att tillämpning av vissa straffbestämmelser i brottsbalken blir aktuell. I 20 kap. 1 § brottsbalken regleras ansvar för tjänstefel vid myndighetsutövning. Enligt bestämmelsen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet – genom handling eller underlåtenhet – åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Utöver de allmänna skyldigheterna för myndigheter innehåller den nya kontrollförordningen en bestämmelse om tystnadsplikt för den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 8). Enligt 20 kap. 3 § brottsbalken kan den som röjer eller olovligen utnyttjar en uppgift som han är skyldig att hemlighålla enligt lag eller annan författning dömas för brott mot tystnadsplikt.
I samband med att den svenska lagstiftningen anpassades till den tidigare kontrollförordningen gjorde regeringen bedömningen att det inte var lämpligt att överträdelser av myndigheternas skyldigheter enligt bl.a. den tidigare kontrollförordningen skulle sanktioneras utöver vad som följer av brottsbalkens bestämmelser om tjänstefel. Bestämmelserna i zoonoslagen, livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m. och djurskyddslagen som straffbelägger överträdelser av de EU-förordningar som lagarna kompletterar, avgränsades därför på så sätt att de inte avser överträdelser av bestämmelser om myndighetsutövning, se t.ex. 29 § andra stycket livsmedelslagen (prop. 2005/06:128, s. 228).
Regeringen ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning än den som gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet. De tidigare nämnda straffbestämmelserna i brottsbalken uppfyller enligt regeringens bedömning kravet på sanktioner i artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen när det gäller överträdelser av de skyldigheter som gäller för myndigheter, tjänstemän på myndigheter eller den som i övrigt efter delegation utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet.
Till skillnad från den tidigare kontrollförordningen innehåller den nya kontrollförordningen också ett antal bestämmelser som innebär skyldigheter för enskilda som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Det finns bl.a. ett krav på förhandsanmälan av djur och varor som ska kontrolleras vid gränskontrollstationer vid införsel till Europeiska unionen från ett tredjeland (artikel 56). Genom lagen (2000:1255) om straff för smuggling (smugglingslagen) straffbeläggs överträdelser av EUbestämmelser som innehåller förbud eller begränsningar vid införsel till Sverige. Enligt 3 § smugglingslagen ska den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, dömas för smuggling.
Det finns också ett krav riktat till enskilda i artikel 69.1 att inom viss tid vidta alla de åtgärder som de behöriga myndigheterna beordrat i fråga om
en sändning som förts in i unionen och som bedömts inte vara förenlig med bestämmelserna i artikel 1.2. Om åtgärden inte vidtas ska de behöriga myndigheterna enligt artikel 69.2 beordra att sändningen destrueras eller blir föremål för någon annan lämplig åtgärd. Eftersom underlåtenhet att följa myndigheternas beslut om åtgärder kan följas upp på detta sätt ser regeringen inget behov av att i övrigt sanktionera överträdelser av aktörens skyldighet enligt artikel 69.
Det finns slutligen också skyldigheter för enskilda i artikel 15 i den nya kontrollförordningen att ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till bl.a. utrustning, lokaler och dokument. Aktörerna ska också bistå och samarbeta med personalen och tillhandahålla uppgifter. De lagar som omfattas av detta lagstiftningsärende innehåller redan i dag motsvarande bestämmelser om rätt för kontrollmyndigheterna att få upplysningar och tillträde och om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att lämna den hjälp som behövs för genomförande av kontrollen. Överträdelser av dessa nationella bestämmelser är dock, med något enstaka undantag, inte straffsanktionerade. I stället finns, som beskrivs i avsnitt 6.5 ovan, möjlighet för kontrollmyndigheterna att begära hjälp av Polismyndigheten och på så sätt se till att kontrollen kan genomföras och för att verkställa beslut. Regeringen anser därför att det inte heller finns anledning att straffbelägga överträdelser av motsvarande skyldigheter enligt artikel 15 och bedömer att det genom andra åtgärder kan säkerställas att skyldigheterna uppfylls.
De tidigare nämnda straffbestämmelserna i brottsbalken och smugglingslagen uppfyller därmed sammantaget enligt regeringens bedömning kravet på sanktioner i artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i zoonoslagen, livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m. och djurskyddslagen som straffbelägger överträdelser av de EU-förordningar som lagarna kompletterar, bör därför även fortsättningsvis vara avgränsade så sätt att de inte avser överträdelser av bestämmelser om myndighetsutövning. Som berörs ovan innehåller dock den nya kontrollförordningen, till skillnad mot den tidigare, några artiklar som innebär skyldigheter även för enskilda. Eftersom det enligt regeringens bedömning inte heller är lämpligt att straffsanktionera dessa överträdelser bör det i de berörda straffbestämmelserna i nämnda lagar tydliggöras att inga överträdelser av den nya kontrollförordningen ska omfattas. Regeringen föreslår ändringar i straffbestämmelserna i zoonoslagen (se avsnitt 8.11), livsmedelslagen (se avsnitt 9.17), lagen om foder och animaliska biprodukter (se avsnitt 10.17), lagen om provtagning på djur, m.m. (se avsnitt 11.13) och djurskyddslagen (se avsnitt 15.14).
Regeringen delar i övrigt promemorians bedömning att det inte behövs någon ändring av sanktionsbestämmelserna i de lagar som omfattas av detta lagstiftningsärende i anledning av artikel 139.1 i den nya kontrollförordningen.
Artikel 139.2 i den nya kontrollförordningen
Enligt artikel 139.2 i den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, om de begåtts genom bedräg-
ligt eller vilseledande agerande, i enlighet med nationell rätt återspeglar åtminstone antingen aktörens ekonomiska fördel eller, beroende på vad som är lämpligt, en procentandel av aktörens omsättning. Någon motsvarande bestämmelse fanns inte i den tidigare kontrollförordningen. Bakgrunden till artikel 139.2 är den s.k. hästköttsskandalen och syftet med bestämmelsen är att hindra den ekonomiska vinningen vid matfusk. Bestämmelsen är dock enligt sin ordalydelse inte begränsad till att gälla matfusk utan gäller generellt vid överträdelser av kontrollförordningen eller den unionsrätt som avses i artikel 1.2. En viktig avgränsning i artikeln är att handlingarna ska ha begåtts genom just bedrägligt eller vilseledande agerande.
Att sanktionsavgifter är att anse som en ekonomisk sanktion i förordningens mening torde stå klart. Överträdelser som har begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande omfattas dock typiskt sett inte av sanktionsavgifter utan av det straffrättsliga systemet. Sanktionsavgiftssystem anses som huvudregel inte lämpliga att använda för sådana överträdelser där det krävs mer ingående bedömningar för att avgöra om en överträdelse har skett eller inte (se bl.a. övervägandena i propositionen Effektivare sanktioner i livsmedelskedjan, prop. 2017/18:165, s. 49).
Det svenska bötessystemet är inte konstruerat så att det syftar till att hindra en ekonomisk vinning vid brott. Ekonomiska fördelar som uppkommit till följd av brott som är begångna i utövningen av näringsverksamhet kan dock beaktas vid beslut om förverkande. De grundläggande reglerna om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken. Reglerna om förverkande av utbyte av brott är tillämpliga på de straffbestämmelser som finns i aktuella lagar om det för brottet är föreskrivet fängelse i över ett år. Enligt 36 kap. 4 § brottsbalken kan förverkande även ske i andra fall om brottet är begånget i utövningen av näringsverksamhet.
Enligt regeringens bedömning uppfylls ändamålet med artikel 139.2 genom möjligheten att besluta om förverkande vid brott. Ett sådant förverkande skulle t.ex. kunna vara aktuellt vid bedrägeri eller bedrägligt beteende enligt 9 kap.1 och 2 §§brottsbalken när en näringsidkare gör sig skyldig till s.k. matfusk genom att sälja kött som anges vara svensk oxfilé men som i själva verket är något annat kött med lägre värde. Regeringen anser alltså att inte heller bestämmelsen i artikel 139.2 föranleder någon ändring av sanktionsbestämmelserna i de lagar som omfattas av detta lagstiftningsärende.
7. Ändringar i epizootilagen
7.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen, dels kontroll i övrigt av att epizootilagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Den nya kontrollförordningen ska tillämpas även när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som skulle kunna anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorians förslag kopplas uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enbart till kontrollförordningen. Promemorian innehåller vidare inte någon bestämmelse om kontrollförordningens tillämpning.
Remissinstanserna: Se synpunkter i avsnitt 6.1 och 6.2. Inga remissinstanser uttalar sig i denna fråga särskilt om epizootilagen.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i epizootilagen för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som fanns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen införs därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i epizootilagen.
Som framgår i avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet. Den verksamhet som behöriga myndigheter bedriver enligt epizootilagen avser främst utredning av misstänkta fall av vissa djursjukdomar och åtgärder för att förebygga eller bekämpa sådana sjukdomar. Det rör sig alltså främst om ”annan offentlig verksamhet” enligt definitionen i den nya kontrollförordningen.
Epizootilagen innehåller inte någon nationell reglering som faller utanför den nya kontrollförordningens tillämpningsområde när det gäller vilka djurhållare och verksamheter med djur som kan omfattas av åtgärderna, se avsnitt 6.1. Däremot ger den materiella EU-lagstiftningen på området medlemsstaterna möjlighet att i olika avseenden ha krav som är strängare
från smittskyddssynpunkt än vad som krävs för att genomföra eller komplettera EU-lagstiftningen. Enligt epizootilagen och de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen regleras t.ex. bekämpningsåtgärder avseende fler sjukdomar än vad som krävs enligt EU-rätten. Det kan också vara fråga om bestämmelser som i och för sig genomför EU-direktiv om åtgärder mot en viss sjukdom, men som i vissa delar går längre. Epizootilagen innehåller även andra bestämmelser som inte innebär ett genomförande eller en obligatorisk komplettering av EUrättsakter, t.ex. bestämmelser om ersättning till enskilda som blir föremål för åtgärder enligt lagen. Det är oklart i vilken utsträckning sådana bestämmelser kan anses fastställda ”för tillämpning av unionslagstiftningen” i den mening som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen. Det kan i vart fall ifrågasättas när det gäller nationella åtgärder mot sjukdomar som inte alls regleras på EU-nivå. Det finns däremot både praktiska och lagtekniska fördelar med att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enlig lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
Regeringen bedömer därför att det, för att underlätta tillämpningen, i lagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det, till skillnad från promemorians förslag, framgå att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och kontroll och offentlig verksamhet i övrigt enligt epizootilagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr nuvarande 11 § första stycket epizootilagen. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
Regeringen föreslår också att det anges i lagen att kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och därmed även vid sådan kontroll eller verksamhet som skulle kunna anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Det skulle annars uppstå praktiska svårigheter för de behöriga myndigheterna och enskilda att avgöra i vilka situationer kontrollförordningen skulle tillämpas. Detta innebär enligt regeringens bedömning också att epizootilagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen vid tillämpningen av kontrollförordningen är att anse som sådan nationell lagstiftning som avses i artikel 1.2.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det är ändamålsenligt att hänvisningen till uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen bör göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samma bedömning görs när det gäller den föreslagna bestämmelsen om kontrollförordningens tillämplighet.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 12 § epizootilagen, bör alltså för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ersättas med detta uttryck.
I epizootilagen bör det även läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det av stor vikt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till den nya kontrollförordningen även i detta avseende göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 7.6, 7.7, Författningskommentar till 1 a § epizootilagen (1999:657)
7.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna: Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) pekar på att begreppet ”annan offentlig verksamhet” innebär en möjlighet att fånga den roll som SVA rent empiriskt har i livsmedelskedjan. SVA uppger vidare att myndigheten inte är identifierad som behörig myndighet enligt kontrollförordningen, vilket begränsar myndighetens möjligheter att på ett effektivt sätt utföra de arbetsuppgifter som följer av instruktionen och som faller inom ramen för ”annan offentlig verksamhet”. SVA önskar att myndighetens roll inom livsmedelskedjan ska förtydligas och att myndigheten får de bemyndiganden som krävs för att den ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 11 § epizootilagen. I paragrafen föreskrivs att Jordbruksverket och länsstyrelserna ska utöva offentlig kontroll av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i epizootiförordningen.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av epizootilagen framgå vilka myndigheter som ansvarar för annan offentlig verksamhet.
En bestämmelse om detta bör därför tas in i lagen. Som framgår av avsnitt 6.2 täcker uttrycket annan offentlig verksamhet många varierande uppgifter, alltifrån sådant som i dag ingår i det som i lagen benämns som ”övriga åligganden”, till utseende av officiella laboratorier. Detta innebär att det inte alltid behöver vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet kan, som SVA påtalar, också utföras av andra statliga myndigheter än de myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen.
I materiellt hänseende innehåller epizootilagen bestämmelser om övervakning och bekämpning av smittsamma djursjukdomar. Sådana åtgärder är, som anges i föregående avsnitt, att anse som annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen.
Många bestämmelser i lagen ges i form av bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller fatta beslut i det enskilda fallet. I några paragrafer pekas Jordbruksverket ut som den myndighet som har rätt att besluta om olika åtgärder. Enligt 4 a § ska Jordbruksverket, om det finns grundad anledning att anta att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat, i den utsträckning det är nödvändigt för att motverka smittspridning, besluta om förbud mot att bl.a. besöka sådana områden som gränsar till ett område där smitta kan antas förekomma, eller där det annars kan finnas risk för spridning av smitta. Vidare ska Jordbruksverket, enligt 5 §, om det är klarlagt att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat, besluta om förbud enligt 4 § för de områden där smitta förekommer, eller om andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor, allt i den utsträckning det behövs för att motverka smittspridning (smittförklaring). Enligt 9 § kan Jordbruksverket vidare fatta beslut om bl.a. att innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen behövs för att förebygga eller bekämpa epizootisk sjukdom ska tillhandahålla utrustningen.
Det bör mot den beskrivna bakgrunden tydliggöras att annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.1
7.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse som upplyser om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslås dock inga upplysningsbestämmelser.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i den nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet och den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30). När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Förordningen kan därmed inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i epizootilagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i svensk rätt
krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. För delegation till fysiska personer krävs, som angetts ovan, att den materiella lagstiftningen på EU-nivå och nationell nivå tillåter en sådan delegering. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av epizootilagen. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
7.4. Föreskrifter om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och om skyldighet att lämna information
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås ingen uttrycklig begränsning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer. Det föreslås inte heller något bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen
införs också uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 i den nya kontrollförordningen ställs det upp ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl. a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnos.
I artikel 9 regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Av bestämmelsen framgår bl.a. att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser finns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
Trots att den nya kontrollförordningen innehåller direkt tillämpliga bestämmelser om hur offentlig kontroll och även annan offentlig verksamhet ska organiseras och bedrivas kan det finnas behov av detaljerade bestämmelser i dessa avseenden. Djurhälsolagstiftningen är till stor del en beredskapslagstiftning som måste vara anpassad till en eventuell försämring av djurhälsoläget. Regeringen delar därför promemorians bedömning att det bör finnas möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur såväl offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
När det gäller uppgifter som utförs av statliga myndigheter som länsstyrelserna, som är de operativa kontrollmyndigheterna på detta område, kan föreskrifter om kontrollen eller annan offentlig verksamhet, meddelas på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Föreskrifterna ska endast avse skyldigheter för myndigheterna och kräver därför inte bemyndigande i lag. För det fall uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har överlämnats till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer behövs dock ett bemyndigande i lag eftersom det är fråga om att reglera skyldigheter för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). Det bör därför införas ett bemyndigande i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur sådana organ och fysiska personer ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar
Om en medlemsstat tilldelar ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett och samma område till mer än en behörig myndighet ska medlemsstaten enligt artikel 4.2 i den nya kontrollförordningen säkerställa en effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter samt en enhetlig och verkningsfull offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inom hela sitt territorium. Den nya kontrollförordningen ställer också krav på rapportering från medlemsstaterna till kommissionen (se bl.a. artikel 113).
I epizootilagen har Jordbruksverket utsetts till samordnande kontrollmyndighet (11 a §). För att kraven i den nya kontrollförordningen ska uppnås behöver den samordnande myndigheten ha tillgång till tillförlitlig och jämförbar information från de operativa kontrollmyndigheterna. De operativa myndigheternas uppgiftslämnande utgör således ett viktigt inslag i kontrollverksamheten och är en förutsättning för att den nya kontrollförordningens bestämmelser ska kunna verkställas. Detta gäller även när uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda organ eller fysiska personer. Bedömningen är därför att det bör finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för de operativa kontrollmyndigheterna och för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en samordnande myndighet, i det här fallet Jordbruksverket. När det gäller länsstyrelserna kan föreskrifter om informationsskyldighet meddelas på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Föreskrifter om rapporteringsskyldighet för enskilda organ och fysiska personer kräver dock stöd i lag (8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). Det bör därför i enlighet med promemorians förslag införas ett bemyndigande i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det även införas ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person
som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. Ett förslag till en motsvarande reglering i miljöbalken av skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten har lämnats av regeringen i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet, prop. 2019/20:137 s. 68–72.
Hänvisningar till S7-4
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.1
7.5. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens bedömning: Det behövs inte något särskilt bemyndigande om uppgiftsskyldighet för djurhållare i epizootilagen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska i detta syfte lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som de kontrollerar (artikel 15.5). Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet utförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Det finns som redogörs för närmare i avsnitt 4.3 flera nationella författningar på djurhälsoområdet, vars tillämpningsområde delvis överlappar varandra. Av 9 § första stycket 3 lagen om provtagning av djur, m.m. (härefter provtagningslagen) följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om registrering av djurhållare och anläggningar för djur. Provtagningslagen har ett brett tillämpningsområde som bl.a. omfattar kontroll av smittsamma djursjukdomar och kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter. Regeringen bedömer därför, i likhet med promemorian, att bemyndigandet i provtagningslagen är ett tillräckligt komplement till uppgiftsskyldigheten enligt artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen när det gäller djurhälsokrav. Något särskilt bemyndigande behövs därför inte i epizootilagen.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Hänvisningar till S7-5
7.6. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för bl.a. kontrollmyndigheter och EU:s institutioner att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen, för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om rätten till upplysningar och tillträde ska även gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Bestämmelserna ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Det ska förtydligas att de EU-institutioner som bestämmelserna gäller för är Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten. Deras rätt till upplysningar och tillträde ska gälla i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och för att kontrollera att EU-bestämmelserna om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde följs.
Bestämmelsen om rätt till tillträde och upplysningar ska inte tillämpas när kontroller och inspektioner på plats utförs enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 eller lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i nationell rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att tillträde och andra bemyndiganden som gäller för dem som utövar offentlig kontroll, även bör gälla andra organ (officiella veterinärer och andra fysiska personer som fått delegation) som blivit bemyndigade att utföra verksamhet som avses i lagen, såsom att få tillgång till uppgifter som behövs för att utföra uppdraget och t.ex. tillträde till platser där djur hålls.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I dag har en kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen i den utsträckning det behövs för kontrollen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Denna rätt gäller också för den som vidtar åtgärder enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna (12 § epizootilagen).
När det gäller uttrycket ”den som vidtar åtgärder…” framgår det av förarbetena till de lagändringar som gjordes för att anpassa lagstiftningen till den tidigare kontrollförordningen att det är åtgärder för att förebygga eller bekämpa epizootier som åsyftas (se prop. 2005/06:128 s. 334 f.).
Dessa åtgärder ingår i uttrycket annan offentlig verksamhet enligt artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen.
Bestämmelsen i 12 § epizootilagen om rätt till upplysningar och tillträde kan jämföras med artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Enligt denna artikel ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver och i den utsträckning som det är nödvändigt för att genomföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Regeringen föreslår i avsnitt 7.1 en bestämmelse som anger att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt epizootilagen, alltså även vid sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som kan bedömas falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Artikel 15.1 bedöms vara direkt tillämplig i medlemsstaterna även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 12 § epizootilagen en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna och kontrollorganen. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund och för att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen bedömer regeringen i likhet med promemorian att det är lämpligt att låta bestämmelsen i epizootilagen om rätten till upplysningar och tillträde vara kvar som ett komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen.
Skyldigheten i den nya kontrollförordningen gäller, som nämnts ovan, också i förhållande till officiella veterinärer. En officiell veterinär är en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2. (artikel 3 i den nya kontrollförordningen). Det kan inte uteslutas att även privatpraktiserande veterinärer anlitas för att utföra viss offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i egenskap av officiell veterinär. Bestämmelsen om rätt till upplysningar m.m. bör därför även omfatta dessa veterinärer. Rätten till upplysningar och tillträde bör således, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla för sådana veterinärer som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Officiella veterinärer som är anställda på kontrollmyndigheten omfattas däremot av kontrollmyndighetens tillträdesrätt.
Rätten till upplysningar och tillträde bör vidare, på motsvarande sätt som föreskrivs när det gäller aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförord-
ningen, även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet. För att uppnå enhetlighet med den nya kontrollförordningen och för att underlätta tillämpningen bör uttrycket ”den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna” bytas ut mot uttrycket ”den som utför annan offentlig verksamhet”. I praktiken avses dock samma situationer, eftersom annan offentlig verksamhet avser just annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs enligt den nya kontrollförordningen eller den materiella lagstiftningen (se artikel 2.2). Det bedöms alltså inte vara fråga om någon faktisk utvidgning av tillträdesrätten i denna del.
Av 12 § tredje stycket epizootilagen följer att bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde även gäller för EU:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
I den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om kommissionens kontroll i medlemsstaterna (artiklarna 116–119). Kommissionens experter ska utföra kontroller i varje medlemsstat för att bl.a. kontrollera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de bestämmelser som föreskrivs i den nya kontrollförordningen. Dessa kontroller ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och utföras regelbundet. De får även omfatta kontroller på plats (artikel 116). Medlemsstaterna ska ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler, till djur och varor samt tillgång till information och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 119). Kommissionen får även, i samarbete med den berörda medlemsstaten, sända en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats i medlemsstaten (artikel 108.2).
Eftersom det är kommissionen och dess inspektörer och experter som ska utföra kontroll i medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen kan rätten till upplysningar och tillträde preciseras till att gälla för dem. Även experter från medlemsstaterna får dock bistå kommissionens experter och dessa ska då när de åtföljer kommissionens experter ges samma rätt till tillträde som dem (artikel 116.4). Det får förutsättas att nationella experter som åtföljer kommissionen har utsetts av kommissionen. De nationella experterna omfattas alltså i detta sammanhang av uttrycket ”experter som har utsetts av kommissionen”.
Vissa åtgärder som utförs i Sverige kan enligt epizootiförordningen medfinansieras av unionens budget. Medfinansieringen avser till största delen åtgärder för att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar. För budgetperioden 2014-2020 regleras unionens medfinansiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG. Förhandlingar om bestämmelser för nästa budgetperiod 2021-2027 pågår. Kommissionen har föreslagit ett nytt program för den inre marknaden, i vilket en bredd av tidigare
separata program och insatser inom bl.a. konkurrenskraft, växt-, djur-, livsmedels- och foderområdet, konsumentskydd och statistik ingår. Bestämmelserna på växt-, djur-, livsmedels- och foderområdet motsvarar i princip bestämmelserna i förordning nr 652/2014 men innebär en viss utvidgning av vad som kan finansieras i förhållande till dagens program.
En av EU:s institutioner, Europeiska revisionsrätten, har i uppgift att granska hur unionens medel används, såväl inom unionens egna organ som inom medlemsstaterna. Sverige kan därmed komma att granskas av revisionsrätten. Revisionsrätten och inspektörer och experter som utsetts av revisionsrätten bör således ha samma befogenheter som kommissionen att få tillgång till de platser och uppgifter som behövs för granskningen av unionens finanser.
Rätten för kommissionen, revisionsrätten och för de inspektörer och experter som har utsetts av dessa institutioner bör också gälla i den utsträckning det behövs för kontroll av att reglerna i förordning (EU) nr 652/2014 eller i det nya regelverk som kommer att ersätta den förordningen följs. Regeringen bedömer därför, till skillnad från promemorian, att rätten till tillträde inte bör vara kopplad till en specifik EU-förordning. I stället bör rätten gälla i den utsträckning det behövs för att kontrollera att de vid varje tid gällande EU-bestämmelserna om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde följs.
I kommissionen ingår också Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) som har att utföra kontroll och inspektioner av åtgärder som medfinansieras av unionens budget. Olaf har under vissa förutsättningar rätt till tillträde och upplysningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. I lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning finns bestämmelser om rätt för behöriga myndigheter till tillträde och upplysningar när Olaf utför kontroller och inspektioner enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Bestämmelserna i epizootilagen om rätt till tillträde och upplysningar bör inte tillämpas när kontroller och inspektioner på plats genomförs enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 eller lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Bestämmelsen bör utformas enligt Lagrådets yttrande som redovisas i proposition 2016/17:56 Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
När det gäller Försvarsmaktens synpunkter kring behovet av att undanta sin verksamhet från rätten till tillträde för EU-institutionerna, se bedömningen i avsnitt 9.9 (om livsmedelslagen).
Hänvisningar till S7-6
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 7.7, Författningskommentar till 12 § epizootilagen (1999:657)
7.7. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen om skyldighet att tillhandahålla hjälp ska ersättas av en bestämmelse som upplyser om kontrollförordningens regler om skyldighet för den som är föremål för
offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar vad som regleras i 12 a § epizootilagen, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna ska kunna genomföras.
Som det har redogjorts för närmare under avsnitt 7.6 får ”åtgärder” anses vara sådan verksamhet som enligt den nya kontrollförordningen är annan offentlig verksamhet.
Regeringen föreslår i avsnitt 7.1 en bestämmelse som tydliggör att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt epizootilagen. Artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är utformad på ett sådant sätt att den är direkt tillämplig för aktörerna. Regeringen anser därför i likhet med promemorian att bestämmelsen i 12 a § epizootilagen kan upphävas och ersättas med en bestämmelse som upplyser om den EU-rättsliga regleringen. Då hänvisningen till den nya kontrollförordningen är av upplysande karaktär är det för att undvika osäkerhet ändamålsenligt att den görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S7-7
7.8. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller denna lag. Se dock allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det har redogjorts för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen
för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i epizootilagen införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S7-8
7.9. Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer
Regeringens bedömning: Beslut som har fattats av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta motiverar inte några ändringar i epizootilagen.
Regeringens förslag: Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att beslut som är fattade av annat organ än kontrollmyndigheten ska kunna överklagas. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller denna lag. Se dock också allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 21 § första stycket epizootilagen får beslut enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom sådana beslut redan omfattas av den
befintliga lydelsen av 21 § första stycket finns det inte något behov av att ändra bestämmelserna i den delen.
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan hos domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför, i enlighet med promemorians förslag, föras in i epizootilagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut som meddelats av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut som fattas av fysiska personer. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att detta bör framgå av överklagandebestämmelsen i epizootilagen.
Hänvisningar till S7-9
7.10. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att vissa
bestämmelser i förvaltningslagen ska gälla vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter och av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller denna lag. Se dock allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det
gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). En bestämmelse om förvaltningslagens tillämplighet bör därför, i enlighet med promemorians förslag, föras in i epizootilagen.
Hänvisningar till S7-10
7.11. Ändring med anledning av förbudet mot dubbelprövning
Regeringens förslag: Det ska inte få dömas till ansvar för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: I 20 § epizootilagen finns bestämmelser om straff för vissa gärningar. Samtidigt får också förelägganden eller förbud enligt lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen förenas med vite, se 13 §.
I 20 § tredje stycket epizootilagen regleras förhållandet mellan straff och vite på så sätt att ansvar enligt lagen inte får dömas ut för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande eller vitesförbud, om föreläggandet eller förbudet har överträtts.
I artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll regleras rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (ne bis in idem). Denna rättighet brukar också kallas dubbelprövningsförbudet. Enligt Europadomstolens tolkning av artikeln kan förbudet mot dubbel lagföring vara tillämpligt även när åtgärder eller sanktioner inte betecknas som straff i den nationella rätten, såsom exempelvis administrativa sanktioner och viten.
Dubbelprövningsförbudet hindrar inte bara ett andra straff (dvs. ett nytt straff vid ett annat tillfälle än det första) utan även en andra prövning av samma gärning. Europadomstolen har i ett mål som gällde parallella förfaranden funnit att en kränkning av dubbelprövningsförbudet hade ägt rum, då den andra processen inte avslutades när det första avgörandet blev slutligt (Muslija mot Bosnien-Herzegovina, no. 32042/11, den 14 januari 2014). Liknande resonemang fördes i Europadomstolens dom i målen Grande Stevens and Others v. Italy (nos. 18640/10, 18647/10, 18663/10 och 18698/10, den 4 mars 2014), Glantz mot Finland och Nykänen mot Finland (no. 37394/11 respektive 11828/11, den 20 maj 2014). Enligt ett avgörande från Högsta domstolen är det inte enbart ett slutligt avgörande som utgör ett hinder mot ett andra förfarande. Även en pågående prövning är ett sådant hinder (NJA 2013 s. 502). Det innebär att det som avgör när ett hinder mot ett andra förfarande för samma gärning eller överträdelse uppkommer får anses vara den tidpunkt när det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite. Regeringen anser i likhet med promemorian att
detta bör komma till uttryck i epizootilagen. Exempel på sådana regleringar finns i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Bestämmelsen i 20 § epizootilagen bör utformas på motsvarande sätt.
Hänvisningar till S7-11
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 20 § epizootilagen (1999:657)
8. Ändringar i zoonoslagen
Hänvisningar till S8
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.3
8.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen, dels kontroll i övrigt av att zoonoslagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Den nya kontrollförordningen ska tillämpas även när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som skulle kunna anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorians förslag kopplas uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enbart till kontrollförordningen. I regeringens förslag läggs också till en bestämmelse om kontrollförordningens tillämpning.
Remissinstanserna: Se synpunkter i avsnitt 6.1 och 6.2. Inga remissinstanser uttalar sig i denna fråga särskilt om zoonoslagen.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i zoonoslagen för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som fanns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen införs därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verk-
samhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i zoonoslagen.
Som framgår i avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet. Den verksamhet som behöriga myndigheter bedriver enligt zoonoslagen avser främst kontroll av misstänkta fall av salmonella och åtgärder för att förebygga eller bekämpa smittan. Det rör sig alltså i huvudsak om ”annan offentlig verksamhet” enligt definitionen i den nya kontrollförordningen.
Zoonoslagen innehåller inte någon nationell reglering som faller utanför den nya kontrollförordningens tillämpningsområde när det gäller vilka djurhållare och verksamheter med djur som kan omfattas av åtgärderna, se avsnitt 6.1. Däremot ger den materiella EU-lagstiftningen på området medlemsstaterna möjlighet att i olika avseenden ha krav som är strängare från smittskyddssynpunkt än vad som krävs för att genomföra eller komplettera EU-lagstiftningen. Zoonoslagen tillämpas i nuläget endast på salmonella. Enligt zoonoslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen är det dock möjligt att t.ex. reglera bekämpningsåtgärder avseende fler sjukdomar än vad som krävs enligt EU-rätten. Det kan också vara fråga om bestämmelser som i och för sig genomför eller kompletterar EU-rättsakter om åtgärder mot en viss smitta, men som i vissa delar går längre. Zoonoslagen innehåller även andra bestämmelser som inte innebär ett genomförande eller en obligatorisk komplettering av EU-rättsakter, t.ex. bestämmelser om ersättning till enskilda som blir föremål för åtgärder enligt lagen. Det är oklart i vilken utsträckning sådana bestämmelser kan anses fastställda ”för tillämpning av unionslagstiftningen” i den mening som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen. Det kan i vart fall ifrågasättas om det skulle införas nationella åtgärder mot sjukdomar eller smittor som inte alls regleras på EU-nivå. Det finns däremot både praktiska och lagtekniska fördelar med att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enlig lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
Regeringen bedömer därför att det, för att underlätta tillämpningen, i lagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det, till skillnad från promemorians förslag, framgå att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och kontroll och offentlig verksamhet i övrigt enligt zoonoslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr nuvarande 8 § första stycket zoonoslagen. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
Regeringen föreslår också att det anges i lagen att kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och därmed även vid sådan kontroll eller verksamhet som skulle kunna anses
falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Det skulle annars uppstå praktiska svårigheter för de behöriga myndigheterna och enskilda att avgöra i vilka situationer kontrollförordningen skulle tillämpas. Detta innebär enligt regeringens bedömning också att zoonoslagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen vid tillämpningen av kontrollförordningen blir att anse som sådan nationell lagstiftning som avses i artikel 1.2.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det är ändamålsenligt att hänvisningen till uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen bör göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samma bedömning görs när det gäller den föreslagna bestämmelsen om kontrollförordningens tillämplighet.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 9 § i zoonoslagen, bör alltså för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ersättas med detta uttryck.
I zoonoslagen bör det även läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det av stor vikt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till den nya kontrollförordningen även i detta avseende göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S8-1
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 8.6, 8.7, Författningskommentar till 1 a § zoonoslagen (1999:658)
8.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna: Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) pekar på att begreppet ”annan offentlig verksamhet” innebär en möjlighet att fånga den roll som SVA rent empiriskt har i livsmedelskedjan. SVA uppger vidare att myndigheten inte är identifierad som behörig myndighet enligt kontrollförordningen, vilket begränsar myndighetens möjligheter att på ett effektivt sätt utföra de arbetsuppgifter som följer av instruktionen och som faller inom ramen för ”annan offentlig verksamhet”. SVA önskar att myndighetens roll inom livsmedelskedjan ska förtydligas och att myndigheten får de bemyndiganden som krävs för att den ska kunna utföra
sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av zoonoslagen. I 8 § zoonoslagen föreskrivs att Jordbruksverket och länsstyrelserna ska utöva offentlig kontroll av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i zoonosförordningen.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av zoonoslagen framgå vilka myndigheter som ansvarar för att utföra annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen.
Uttrycket annan offentlig verksamhet täcker, som framgår av avsnitt 6.2, många varierande uppgifter, alltifrån sådant som i dag ingår i det som i lagen benämns som ”övriga åligganden”, till utseende av officiella laboratorier. Detta innebär att det inte alltid behöver vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet kan, som
SVA påtalar, också utföras av andra statliga myndigheter än de som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas i föreskrifter som regeringen meddelar.
Flera bestämmelser i zoonoslagen ges i form av bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller fatta beslut i det enskilda fallet. Enligt 4 § får Jordbruksverket för att fastställa förekomst av eller frihet från en zoonos besluta om provtagning eller undersökning av djur och av djurprodukter eller andra föremål som kan bära på smitta. Efter regeringens bemyndigande får Jordbruksverket vidare enligt 5 § meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta om bl.a. slakt eller annan avlivning av djur, smittrening, undersökning av djur och produkter av djur i kontrollsyfte, journalföring i fråga om djur, produkter av djur och djurtransporter och andra åtgärder som är nödvändiga.
Det bör mot den beskrivna bakgrunden. och då det anges redan i lagen att vissa uppgifter ska utföras av en specifik myndighet, i den nya bestämmelsen tydliggöras att annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Hänvisningar till S8-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.2
8.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse som upplyser om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslås dock inga upplysningsbestämmelser.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i den nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet och den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30). När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Förordningen kan därmed inte förstås på annat sätt än att begränsningen i
rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i zoonoslagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i svensk rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av zoonoslagen. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
På djurhälsoområdet finns bestämmelser som särskilt reglerar veterinärers möjlighet att i enskilda fall utöva offentlig kontroll. Av 7 § zoonoslagen framgår att Jordbruksverket eller, i den utsträckning som Jordbruksverket bestämmer det, länsstyrelsen får överlåta åt en veterinär att besluta i enskilda ärenden om åtgärder för att förebygga eller bekämpa zoonoser enligt 4 och 5 §§ samma lag. Det anges också i 8 § andra stycket att offentlig kontroll av efterlevnaden av beslut i enskilda fall enligt 4 eller 5 § också får utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Djurhälsolagsutredningen (N 2018:06) ser för närvarande över lagstiftningen på djurhälsoområdet i anledning av den nya EU-förordningen om djurhälsa, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), som ska börja tillämpas den 21 april 2021. Det ingår i uppdraget att analysera hur de särskilda bestämmelserna om överlåtelse av uppgifter till veterinär förhåller sig till möjligheten för behörig myndighet att delegera offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till en fysisk person enligt artiklarna 28, 30 och 31 i den nya kontrollförordningen. Det behöver i det sammanhanget övervägas hur dessa bestämmelser förhåller sig till de särskilda bestämmelserna om delegation som finns i förordning (EU) 2016/429. För delegation till fysiska personer krävs enligt den nya kontrollförordningen, som angetts ovan, att den materiella lagstiftningen på EU-nivå eller nationell nivå tillåter en sådan delegering. För att möjliggöra fortsatt delegation av uppgifter på zoonosområdet till veterinärer kan därför vara nödvändigt att behålla vissa bestämmelser i nationell rätt som ett komplement till kontrollförordningen och förordning (EU) 2016/429, medan andra kan anses som en dubbelreglering i förhållande till EUbestämmelserna. Regeringen anser mot den bakgrunden, i likhet med promemorian, att det är mest ändamålsenligt att tills vidare behålla de sär-
skilda bestämmelser om delegering av myndighetsutövning som finns i den svenska djurhälsolagstiftningen i avvaktan på den större översynen.
8.4. Föreskrifter om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås ingen uttrycklig begränsning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer. Det föreslås inte heller något bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen införs också uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 i den nya kontrollförordningen ställs det upp ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Av bestämmelsen framgår bl.a. att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser fanns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 19 § zoonosförordningen finns ett bemyndigande för Jordbruksverket att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Bedömningen är att det även i fortsättningen finns behov av detaljerade bestämmelser om kontrollen. Här bör vidare poängteras att djurhälsolagstiftningen till stor del är en beredskapslagstiftning som måste vara anpassad till eventuell försämring av djurhälsoläget. Regeringen bedömer därför att det bör finnas möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur såväl offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
När det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs av statliga kontrollmyndigheter som länsstyrelserna, som är de operativa kontrollmyndigheterna på detta område, kan föreskrifter om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas meddelas av regeringen på förordningsnivå. Föreskrifterna ska endast avse skyldigheter för myndigheterna och kräver därför inte bemyndigande i lag. Om uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har överlämnats till ett organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer behövs dock ett bemyndigande i lag. Det bör därför införas ett bemyndigande i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter riktade till sådana organ eller personer.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar
Om en medlemsstat tilldelar ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett och samma område till mer än en behörig myndighet ska medlemsstaten enligt artikel 4.2 i den nya kontrollförordningen säkerställa en effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter samt en enhetlig och verkningsfull offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inom hela sitt territorium. Den nya kontrollförordningen ställer också krav på rapportering från medlemsstaterna till kommissionen (se bl.a. artikel 113).
I zoonoslagen har Jordbruksverket utsetts till samordnande kontrollmyndighet (8 a §). För att kraven i den nya kontrollförordningen ska uppnås behöver den samordnande myndigheten ha tillgång till tillförlitlig och jämförbar information från de operativa kontrollmyndigheterna. De ope-
rativa myndigheternas uppgiftslämnande utgör således ett viktigt inslag i kontrollverksamheten och är en förutsättning för att den nya kontrollförordningens bestämmelser ska kunna verkställas. Detta gäller även när uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda organ eller fysiska personer. Bedömningen är därför att det bör finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för de operativa kontrollmyndigheterna och för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en samordnande myndighet, i det här fallet Jordbruksverket. När det gäller länsstyrelserna kan föreskrifter om informationsskyldighet meddelas på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Föreskrifter om rapporteringsskyldighet för enskilda organ och fysiska personer kräver dock stöd i lag. Det bör därför, i enlighet med promemorians förslag, införas ett bemyndigande i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det även införas ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. Ett förslag till en motsvarande reglering i miljöbalken av skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten har lämnats av regeringen i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet, prop. 2019/20:137, s. 68–72.
8.5. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens bedömning: Det behövs inte något särskilt bemyndigande om uppgiftsskyldighet för djurhållare i zoonoslagen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet på förteckning är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska i detta syfte lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som de kontrollerar (artikel 15.5). Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet utförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Det finns som redogörs för närmare i avsnitt 4.3 flera nationella författningar på djurhälsoområdet, vars tillämpningsområde delvis överlappar varandra. Av 9 § första stycket 3 lagen om provtagning av djur, m.m. (härefter provtagningslagen) följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om registrering av djurhållare och anläggningar för djur. Provtagningslagen har ett brett tillämpningsområde som bl.a. omfattar kontroll av smittsamma djursjukdomar och kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter. Regeringen bedömer därför, i likhet med promemorian, att bemyndigandet i provtagningslagen är ett tillräckligt komplement till uppgiftsskyldigheten enligt artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen när det gäller djurhälsokrav. Något särskilt bemyndigande behövs därför inte i zoonoslagen.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Hänvisningar till S8-5
8.6. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för bl.a. kontrollmyndigheter och EU:s institutioner att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen, för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om rätt till upplysningar och tillträde ska även gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Bestämmelserna ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Det ska förtydligas att de EU-institutioner som bestämmelserna gäller för är Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten. Deras rätt till upplysningar och tillträde ska gälla i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen
kompletterar och för att kontrollera att EU-bestämmelserna om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde följs.
Bestämmelsen om rätt till tillträde och upplysningar ska inte tillämpas när kontroller och inspektioner på plats utförs enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 eller lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger Europeiska kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i nationell rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att tillträde och andra bemyndiganden som gäller för dem som utövar offentlig kontroll, även bör gälla andra organ (officiella veterinärer och andra fysiska personer som fått delegation) som blivit bemyndigade att utföra verksamhet som avses i lagen, såsom att få tillgång till uppgifter som behövs för att utföra uppdraget och t.ex. tillträde till platser där djur hålls.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I dag har en kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen i den utsträckning det behövs för kontrollen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Denna rätt gäller också för den som vidtar åtgärder enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna (9 § zoonoslagen).
När det gäller uttrycket ”den som vidtar åtgärder” framgår det av förarbetena till de lagändringar som gjordes för att anpassa lagstiftningen till den tidigare kontrollförordningen att det är åtgärder för att förebygga eller bekämpa zoonoser som åsyftas (se prop. 2005/06:128 s. 342 f.). Dessa åtgärder ingår i uttrycket annan offentlig verksamhet enligt artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen.
Bestämmelsen i 9 § zoonoslagen om rätt till upplysningar och tillträde kan jämföras med artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Enligt denna artikel ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver och i den utsträckning som det är nödvändigt för att genomföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Regeringen föreslår i avsnitt 8.1 en bestämmelse som tydliggör att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt zoonoslagen, alltså även vid sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som kan bedömas falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen bedöms vara direkt tillämplig i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 9 § zoonoslagen en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna och kontrollorganen. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund och för att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen bedömer regeringen i likhet med promemorian att det är lämpligt att låta bestämmelsen i zoonoslagen om rätten till upplysningar och tillträde vara kvar som ett komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen.
Skyldigheten i den nya kontrollförordningen gäller, som nämnts ovan, också i förhållande till officiella veterinärer. En officiell veterinär är en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2 (artikel 3 i den nya kontrollförordningen). Det kan inte uteslutas att även privatpraktiserande veterinärer anlitas för att utföra viss offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i egenskap av officiell veterinär. Bestämmelsen om rätt till upplysningar m.m. bör därför även omfatta dessa veterinärer. Rätten till upplysningar och tillträde bör således, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla för sådana officiella veterinärer som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Officiella veterinärer som är anställda på kontrollmyndigheten omfattas däremot av kontrollmyndighetens tillträdesrätt.
Rätten till upplysningar och tillträde bör vidare, på motsvarande sätt som föreskrivs när det gäller aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla under det att annan offentlig verksamhet utförs. För att uppnå enhetlighet med den nya kontrollförordningen och för att underlätta tillämpningen bör uttrycket ”den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna” bytas ut mot ”den som utför annan offentlig verksamhet”. I praktiken avses dock samma situationer, eftersom annan offentlig verksamhet avser just annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs enligt den nya kontrollförordningen eller den materiella lagstiftningen (se artikel 2.2). Det bedöms alltså inte vara fråga om någon faktisk utvidgning av tillträdesrätten i denna del.
Av 9 § tredje stycket zoonoslagen följer att bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde även gäller för EU:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
I den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om Europeiska kommissionens kontroll i medlemsstaterna (artiklarna 116–119). Kommissionens experter ska utföra kontroller i varje medlemsstat för att bl.a. kontrollera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de bestämmelser som föreskrivs i den nya kontrollförordningen. Dessa kontroller ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och utföras regelbundet. De får även omfatta kontroller på plats (artikel 116). Medlemsstaterna ska ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler, till djur och varor samt tillgång till information och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 119). Kommissionen får även, i samarbete med den berörda medlemsstaten, sända en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats i medlemsstaten (artikel 108.2).
Eftersom det är Europeiska kommissionen och dess inspektörer och experter som ska utföra kontroll i medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen kan rätten till upplysningar och tillträde preciseras att gälla för dem. Även experter från medlemsstaterna får dock bistå kommissionens experter och dessa ska då när de åtföljer kommissionens experter ges samma rätt till tillträde som dem (artikel 116.4). Det får förutsättas att nationella experter som åtföljer kommissionen har utsetts av kommissionen. De nationella experterna omfattas alltså i detta sammanhang av uttrycket ”experter som har utsetts av kommissionen”.
Vissa åtgärder som utförs i Sverige kan enligt zoonosförordningen medfinansieras av unionens budget. Medfinansieringen avser till största delen åtgärder för att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar. För budgetperioden 2014–2020 regleras unionens medfinansiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG. Förhandlingar om bestämmelser för nästa budgetperiod 2021–2027 pågår. Kommissionen har föreslagit ett nytt program för den inre marknaden, i vilket en bredd av tidigare separata program och insatser inom bl.a. konkurrenskraft, växt-, djur-, livsmedels- och foderområdet, konsumentskydd och statistik ingår. Bestämmelserna på växt-, djur-, livsmedels- och foderområdet motsvarar i princip bestämmelserna i förordning nr 652/2014 men innebär en viss utvidgning av vad som kan finansieras i förhållande till dagens program.
En av EU:s institutioner, Europeiska revisionsrätten, har i uppgift att granska hur unionens medel används, såväl inom unionens egna organ som inom medlemsstaterna. Sverige kan därmed komma att granskas av revisionsrätten. Revisionsrätten och inspektörer och experter som utsetts av revisionsrätten bör således ha samma befogenheter som kommissionen att få tillgång till de platser och uppgifter som behövs för granskningen av unionens finanser.
Rätten för kommissionen, revisionsrätten och för de inspektörer och experter som har utsetts av dessa institutioner bör också gälla i den utsträckning det behövs för kontroll av att reglerna i förordning (EU) nr 652/2014 eller i det nya regelverk som kommer att ersätta den förordningen följs. Regeringen bedömer därför, till skillnad från promemorian, att rätten till tillträde inte bör vara kopplad till en specifik EU-förordning. I stället bör rätten gälla i den utsträckning det behövs för att kontrollera att de vid varje tid gällande EU-bestämmelserna om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde följs.
I kommissionen ingår också Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) som har att utföra kontroll och inspektioner av åtgärder som medfinansieras av unionens budget. Olaf har under vissa förutsättningar rätt till tillträde och upplysningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. I lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning finns bestämmelser om rätt för behöriga myndigheter till tillträde och upplysningar när Olaf utför kontroller och inspektioner enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Bestämmelserna i zoonoslagen om rätt till tillträde och upplysningar bör inte tillämpas när kontroller och inspektioner på plats genomförs enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 eller lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Bestämmelsen bör utformas enligt lagrådets yttrande i proposition 2016/17:56 Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
När det gäller Försvarsmaktens synpunkter kring behovet av att undanta sin verksamhet från rätten till tillträde för EU-institutionerna, se bedömningen i avsnitt 9.9 (om livsmedelslagen).
Hänvisningar till S8-6
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 8.7, Författningskommentar till 9 § zoonoslagen (1999:658)
8.7. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen om skyldighet att tillhandahålla hjälp ska ersättas av en bestämmelse som upplyser om kontrollförordningens regler om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar vad som regleras i 9 a § zoonoslagen, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna ska kunna genomföras.
Som det redogörs för närmare under avsnitt 8.6 får ”åtgärder” anses vara sådan verksamhet som enligt den nya kontrollförordningen är annan offentlig verksamhet.
Regeringen föreslår i avsnitt 8.1 en bestämmelse som tydliggör att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt zoonoslagen. Artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är utformad på ett sådant sätt att den är direkt tillämplig för aktörerna. Regeringen anser därför, i likhet med promemorian, att bestämmelsen i 9 a § zoonoslagen kan upphävas och ersättas med en bestämmelse som upplyser om den EU-rättsliga regleringen. Då hänvisningen till den nya kontrollförordningen är av upplysande karaktär är det för att undvika osäkerhet ändamålsenligt att den görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S8-7
8.8. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i zoonoslagen införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S8-8
8.9. Överklagande av beslut som fattas av organ eller fysiska personer
Regeringens bedömning: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta motiverar inte några ändringar i zoonoslagen.
Regeringens förslag: Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att beslut som är fattade av annat organ än kontrollmyndigheten ska kunna överklagas. Se också allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 13 § första stycket zoonoslagen får beslut av en enskild veterinär överklagas hos Jordbruksverket. Andra beslut enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som konstaterats i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom sådana beslut redan omfattas av den befintliga lydelsen av 13 § andra stycket finns det inte behov av att ändra bestämmelsen i den delen.
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan i domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför, i enlighet med promemorians förslag, föras in i zoonoslagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser
om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut som meddelats av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut som fattas av fysiska personer. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att detta bör framgå av överklagandebestämmelsen i zoonoslagen.
Hänvisningar till S8-9
8.10. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att vissa bestämmelser i förvaltningslagen ska gälla vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter och av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). En bestämmelse om förvaltningslagens tillämplighet bör därför, i enlighet med promemorians förslag, föras in i zoonoslagen.
Hänvisningar till S8-10
8.11. Ändringar av straffbestämmelser
Regeringens förslag: Det ska inte få dömas till ansvar för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Överträdelser av den nya kontrollförordningen ska inte omfattas av straffbestämmelserna i zoonoslagen.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Regeringen föreslår till skillnad från promemorian en ändring även av dubbelbestraffningsförbudet i 12 § zoonoslagen och en avgränsning av straffbestämmelserna i förhållande till den nya kontrollförordningen.
Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: I 12 § zoonoslagen finns bestämmelser om straff för vissa överträdelser av lagen eller föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen. Av 12 a § följer att även överträdelser av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen är straffbelagda. Samtidigt får också förelägganden eller förbud enligt lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagarna förenas med vite, se 10 §.
I 12 § tredje stycket och 12 a § tredje stycket regleras förhållandet mellan straff och vite genom att det anges att ansvar inte får dömas ut för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande eller vitesförbud, om föreläggandet eller förbudet har överträtts.
I artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll regleras rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (ne bis in idem). Denna rättighet brukar också kallas dubbelprövningsförbudet. Enligt Europadomstolens tolkning av artikeln kan förbudet mot dubbel lagföring vara tillämpligt även när åtgärder eller sanktioner inte betecknas som straff i den nationella rätten, såsom exempelvis administrativa sanktioner och viten.
Dubbelprövningsförbudet hindrar inte bara ett andra straff (dvs. ett nytt straff vid ett annat tillfälle än det första) utan även en andra prövning av samma gärning. Europadomstolen har i ett mål som gällde parallella förfaranden funnit att en kränkning av dubbelprövningsförbudet hade ägt rum, då den andra processen inte avslutades när det första avgörandet blev slutligt (Muslija mot Bosnien-Herzegovina, no. 32042/11, den 14 januari 2014). Liknande resonemang fördes i Europadomstolens dom i målen Grande Stevens and Others v. Italy (nos. 18640/10, 18647/10, 18663/10 och 18698/10, den 4 mars 2014), Glantz mot Finland och Nykänen mot Finland (no. 37394/11 respektive 11828/11, den 20 maj 2014). Enligt ett avgörande från Högsta domstolen är det inte enbart ett slutligt avgörande som utgör ett hinder mot ett andra förfarande. Även en pågående prövning är ett sådant hinder (NJA 2013 s. 502). Det innebär att det som avgör när ett hinder mot ett andra förfarande för samma gärning eller överträdelse uppkommer får anses vara den tidpunkt när det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite. Regeringen anser i likhet med promemorian att detta bör komma till uttryck i zoonoslagen. Exempel på sådana regleringar finns i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Både 12 § tredje stycket och 12 a § tredje stycket zoonoslagen bör utformas på motsvarande sätt.
Överträdelser av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen är enligt 12 a § första stycket inte straffbelagda om överträdelsen avser
bestämmelser om myndighetsutövning. Som beskrivs i avsnitt 6.9 var syftet med den avgränsningen att utesluta straffansvar för överträdelser av skyldigheter för myndigheter enligt bl.a. den tidigare kontrollförordningen (jfr prop. 2005/06:128, s. 228 och 345). Straffbestämmelserna om tjänstefel och brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. brottsbalken bedöms som tillräckliga för att sanktionera de överträdelser som personal på myndigheter kan göra sig skyldiga till vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den nya kontrollförordningen innehåller dock några bestämmelser som innebär skyldigheter för enskilda och som enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.9 inte heller bör straffsanktioneras. Bestämmelsen i 12 a § första stycket zoonoslagen bör därför omformuleras så att det framgår att alla överträdelser av den nya kontrollförordningen utesluts från straffbestämmelsens tillämpningsområde och inte bara de som avser myndighetsutövning.
Hänvisningar till S8-11
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.9, Författningskommentar till 12 § zoonoslagen (1999:658), Författningskommentar till 12 a § zoonoslagen (1999:658)
9. Ändringar i livsmedelslagen
9.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Den nya kontrollförordningen ska tillämpas även när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som skulle kunna anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde, med undantag för dricksvatten i stadiet före tappkranen, snus och tuggtobak.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian innehåller inga överväganden eller förslag när det gäller kontrollförordningens tillämpning på offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som skulle kunna anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.2.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i livsmedelslagen för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och enligt EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som finns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen har därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet införts för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i livsmedelslagen.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Livsmedelslagen reglerar utöver livsmedel, i dess unionsrättsliga betydelse, även snus och tuggtobak samt dricksvatten i stadiet före tappkranen. Den regleringen baserar sig inte på EU-rätten utan är helt nationell. När det gäller livsmedel är det vidare inte uppenbart att all kontroll kan anses vara kontroll av bestämmelser som fastställts ”för tillämpning av unionslagstiftningen” i den mening som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen. EU-lagstiftningen medger i vissa fall nationella särregleringar. Det finns t.ex. nationella krav på berikning av vissa baslivsmedel. De krav som kontrolleras i dessa fall har således sin grund i nationella föreskrifter. Det finns dock både praktiska och lagtekniska fördelar med att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enligt lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
För att underlätta tillämpningen bedömer regeringen därför att det i livsmedelslagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det, i enlighet med promemorians förslag, framgå att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och kontroll och offentlig verksamhet i övrigt enligt livsmedelslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr nuvarande 11 § första stycket livsmedelslagen. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
Eftersom det inte är självklart att all kontroll av livsmedel faller inom den nya kontrollförordningens tillämpningsområde gör regeringen vidare bedömningen att det i lagen bör anges att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när det gäller livsmedel som faller inom lagens tillämpningsområde. Det blir
därmed tydligt att kontrollförordningen ska tillämpas även i de fall då det saknas närmare reglering för ett visst livsmedel i EU-lagstiftningen. Detta innebär enligt regeringens bedömning också att livsmedelslagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen vid tillämpningen av kontrollförordningen är att anse som sådan nationell lagstiftning som avses i artikel 1.2.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet avseende snus och tuggtobak samt dricksvatten i stadiet före tappkranen bör dock liksom i dag styras av nationella bestämmelser. Kontrollförordningen bör således inte tillämpas vid sådan kontroll och verksamhet.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att hänvisningen till de uttryck som används i den nya kontrollförordningen bör vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan, i den utsträckning som det i dag används i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde, bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter” (jfr avsnitt 14.1 om ekologisk produktion). Ordet kontrollorgan, som förekommer i 19, 20 och 28 §§livsmedelslagen bör alltså för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ersättas med detta uttryck.
I 2 § livsmedelslagen, som innehåller definitioner av olika begrepp som används i lagen, bör det läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämns ovan är det av stor vikt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till den nya kontrollförordningen även i detta avseende göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S9-1
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till livsmedelslagen (2006:804)
9.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret
för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 11 § livsmedelslagen. I paragrafen föreskrivs att Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna ska utöva offentlig kontroll av att livsmedelslagstiftningen följs. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i livsmedelsförordningen.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av livsmedelslagen framgå vilka myndigheter som ansvarar för annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, tas in i lagen. Som framgår av avsnitt 6.2 täcker uttrycket annan offentlig verksamhet många varierande uppgifter, alltifrån att med stöd av livsmedelslagen meddela förelägganden och förbud och utföra sådant som i lagen benämns ”övriga åligganden”, till att utse officiella laboratorier. Det behöver inte alltid vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet bör också kunna utföras av andra statliga myndigheter än de statliga myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen.
Hänvisningar till S9-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.3
9.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
Det finns för närvarande inte något behov av att kunna överlämna uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer när det gäller dricksvatten i stadiet före tappkranen och inte heller när det gäller snus och tuggtobak.
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får överlämnas till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. I promemorian föreslås dock inte någon upplysningsbestämmelse i lagen.
Remissinstanserna yttrar sig inte i denna del.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet eller den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30).
När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Mot bakgrund av hur förordningen är strukturerad kan den inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen eftersom även dessa artiklar reglerar åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i livsmedelslagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i nationell rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontroll-
förordningen dock framgå av livsmedelslagen. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Det är inte möjligt att med stöd av kontrollförordningen delegera uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om dricksvatten i stadiet före tappkranen samt snus och tuggtobak som endast omfattas av den nationella regleringen. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det i dagsläget inte heller finns något behov av att kunna delegera sådana uppgifter.
9.4. Frivillig överflyttning av annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Det ska vara möjligt för Livsmedelsverket att, i samråd med en kommun och under samma förutsättningar som gäller för överflyttning av offentlig kontroll, besluta att ansvaret för annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas över från kommunen till verket. Ansvaret för sådan annan offentlig verksamhet ska också kunna lämnas tillbaka till kommunen.
Det ska även vara möjligt för Livsmedelsverket att, i samråd med en kommun och under samma förutsättningar som gäller för överflyttning av offentlig kontroll, besluta att ansvaret för annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas över från verket till en kommun.
Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att uttrycket ”skötas” ska användas i 15 och 16 §§ för att beskriva vilken myndighet som har ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet innan det fattas beslut om överflyttning av ansvaret.
Remissinstanserna: Livsmedelsverket anser att begreppet skötsel är oklart och att lagtexten bör ange att det är fråga om en överflyttning av ”ansvaret” för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Hörby kommun är positiv till förslaget. Länsstyrelsen i Skåne län anser att det vid behov även bör vara möjligt att flytta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet från en länsstyrelse till Livsmedelsverket.
Enligt länsstyrelsen är godkännanden och kontroll av anläggningar som producerar groddar ett sådant område som kräver specialistkompetens och där det i dag endast är två länsstyrelser som handlägger dessa ärenden. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag:Livsmedelslagen ger Livsmedelsverket och kommunerna rätt att under vissa förutsättningar flytta kontrollansvaret för en viss anläggning mellan sig. Enligt 15 § livsmedelslagen får
Livsmedelsverket således, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som kommunen ansvarar för ska flyttas över till verket. Detta förutsätter att verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller att det finns andra särskilda skäl. Om
Livsmedelsverket och kommunen är överens om det får Livsmedelsverket besluta att ansvaret för kontrollen ska lämnas tillbaka till kommunen. Enligt 16 § får Livsmedelsverket, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen av en viss anläggning som verket annars har ska flyttas över till kommunen.
Som konstateras bl.a. i avsnitt 6.2 görs i den nya kontrollförordningen en tydlig skillnad mellan å ena sidan offentlig kontroll, som inbegriper granskningsåtgärder som undersökning och bedömning av sakligt underlag, och å andra sidan annan offentlig verksamhet, som bl.a. innefattar rådgivning och korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Bestämmelserna om frivillig överflyttning av offentlig kontroll tar sikte på kontroll i fråga om en viss anläggning. I de fall då Livsmedelsverket och en kommun kommer överens om att kontrollen av en anläggning ska flyttas från den ena kontrollmyndigheten till den andra är det naturligt att överflyttningen omfattar med kontrollen sammanhängande offentlig verksamhet såsom rådgivning och korrigerande åtgärder. Regeringen instämmer därför i promemorians förslag att 15 § bör ändras så att det framgår att Livsmedelsverket, i samråd med en kommun, får besluta om att flytta över ansvaret för såväl offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet från kommunen till verket. Motsvarande ändring bör göras i 16 § när det gäller överflyttning av verksamhet från Livsmedelsverket till en kommun. I enlighet med vad Livsmedelsverket påpekar anser regeringen, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att 15 och 16 §§ bör formuleras så att det är fråga om en överflyttning av ”ansvaret” för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Länsstyrelsen i Skåne län anser att det även bör vara möjligt att flytta ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet från en länsstyrelse till Livsmedelsverket. Regeringen har i det här lagstiftningsärendet inte tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till om en sådan möjlighet bör införas. Frågan får, om det finns behov av det, övervägas i ett annat sammanhang.
Hänvisningar till S9-4
9.5. Förelägganden riktade till kommuner och tvångsvis överflyttning av annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utöva annan offentlig verksamhet ska Livsmedelsverket få förelägga kommunen att avhjälpa bristen.
Vidare ska regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket, få fatta beslut om att flytta över inte bara ansvaret för offentlig kontroll av en viss anläggning utan även ansvaret för annan offentlig verksamhet när det gäller den anläggningen, om kommunen grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i fråga om den anläggningen.
Rätten för regeringen att besluta om att lämna tillbaka ansvaret för den offentliga kontrollen ska även omfatta annan offentlig verksamhet som berörs.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Om det finns brister i den kommunala kontrollen kan Livsmedelsverket förelägga en kommun att rätta till bristerna. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas (18 § livsmedelslagen). Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt sina kontrollskyldigheter när det gäller en viss anläggning kan regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket, besluta att den offentliga kontrollen över den anläggningen ska flyttas över till Livsmedelsverket.
Regeringen får sedan besluta att kontrollen ska lämnas tillbaka till kommunen (17 §).
I förarbetena till de aktuella bestämmelserna anfördes att såväl en enstaka grov överträdelse från kommunens sida som upprepade försummelser eller brister av mindre allvarlig karaktär som sträcker sig över en längre tidsperiod skulle kunna utgöra grund för en överflyttning av kontrollansvaret (dåvarande tillsynsansvaret). Det anfördes vidare att det bör vara naturligt att i första hand rikta ett föreläggande mot en kommun som inte uppfyller sina åligganden och att utgångspunkten därför bör vara att först när det kunnat konstateras att ett föreläggande inte följts bör bli aktuellt med att tvångsvis flytta över ansvaret (prop. 2004/05:72 s. 35). Som exempel på situationer då möjligheten att meddela förelägganden skulle kunna användas nämndes en kommuns upprepade underlåtenhet att rapportera om kontrollverksamheten till den centrala myndigheten eller underlåtenhet att upprätta en kontrollplan (prop. 2004/05:72 s. 31).
Även misskötsel av uppgifter som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet, t.ex. underlåtenhet att upprätta en kontrollplan, ska således kunna leda till att Livsmedelsverket förelägger en kommun att rätta till bristerna. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att detta bör tydliggöras i lagtexten. Det bör därför framgå av lagtexten att rätten att förelägga en kommun att rätta till brister ska gälla även brister avseende uppgifter i annan offentlig verksamhet.
På samma sätt som när det gäller en frivillig överflyttning av kontrollansvaret för en anläggning mellan två kontrollmyndigheter bör en tvångsöverflyttning av kontrollansvaret omfatta inte bara rena kontrolluppgifter utan även andra myndighetsuppgifter som hänger samman med kontrollen. Detta bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, framgå av lagen.
Slutligen instämmer regeringen i promemorians bedömning att det bör framgå av lagen att rätten för regeringen att besluta om att lämna tillbaka ansvaret för den offentliga kontrollen även ska omfatta berörd annan offentlig verksamhet.
Hänvisningar till S9-5
9.6. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet och om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig
kontroll ska bedrivas ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Det ska även införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för organ eller fysiska personer att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgifter.
Remissinstanserna: Gård & Djurhälsan AB påtalar att rätten till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35 i den nya kontrollförordningen behöver säkerställas. Djurägare ges aldrig sådan möjlighet vid den offentliga kontrollen på slakterier, varken avseende djurskydd eller vid köttbesiktningen. Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I förordningen införs även uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 anges ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Där framgår att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska utföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande kontrollförordningen.
I förordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 19 § livsmedelslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Regeringen har i 30 § livsmedelsförordningen bemyndigat Livsmedelsverket att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet innefattar rätt att meddela föreskrifter om i vilken utsträckning företagsanställd personal får bistå den officiella veterinären vid offentlig kontroll på slakterier. Livsmedelsverket har med stöd av bemyndigandet meddelat föreskrifter bl.a. om den nationella salmonellakontrollen, om kontroll av produkter som jämställs med livsmedel och om provtagning och analys.
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det även kan finnas behov av att meddela föreskrifter om hur sådan verksamhet som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet ska bedrivas. Ett exempel är Livsmedelsverkets föreskrifter om tidsfrister i handläggningen av vissa ärenden. Bemyndigandet i 19 § bör därför kompletteras med en rätt att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Gård & Djurhälsan AB påtalar att rätten till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35 i den nya kontrollförordningen behöver säkerställas.
Regeringen kan konstatera att artikel 35 gäller direkt och ska tillämpas av de behöriga myndigheterna vid den offentliga kontrollen. I den mån det skulle behövas nationella bestämmelser som kompletterar kontrollförordningen kan sådana meddelas med stöd av det bemyndigande som nu föreslås. Det kan dock understrykas att rätten till ett andra expertutlåtande på aktörens egen bekostnad enligt artikel 35 gäller aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning eller diagnostik i samband med offentlig kontroll. Rätten till ett andra expertutlåtande avser möjlighet att begära granskning av dokumentationen om provtagningen, analysen, testningen eller diagnostiken av en annan erkänd expert med lämpliga kvalifikationer. Rätten innefattar därmed inte alla åtgärder eller bedömningar som görs av den behöriga myndigheten, utan bara vissa specifikt utpekade delar.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som utför uppgifter på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något
annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det införas ett nytt bemyndigande i livsmedelslagen som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. I propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet föreslår regeringen att en motsvarande bestämmelse om skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten förs in i miljöbalken (prop. 2019/20:137 s. 68–72).
9.7. Föreskrifter om krav på egenkontroll
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för livsmedelsföretagare att utöva egenkontroll ska även gälla andra verksamhetsutövare.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås skyldigheten gälla för livsmedelsföretagare och ”andra aktörer”.
Remissinstanserna: Livsmedelsverket anser att det bör förtydligas vad som avses med ”andra aktörer”.Livsmedelsföretagen är positiva till att det förtydligas att kraven på egenkontroll även gäller andra aktörer än livsmedelsföretagare. Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 19 § livsmedelslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för livsmedelsföretagare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten.
Som det redogörs för i avsnitt 9.8 omfattar livsmedelslagen även andra verksamhetsutövare än livsmedelsföretagare såsom detta uttryck har definierats i EU-rätten, dvs. dricksvattenproducenter och företag som producerar eller tillhandahåller snus och tuggtobak. Det bör därför förtydligas att kravet på egenkontroll enligt livsmedelslagen även gäller andra aktörer än livsmedelsföretagare. Begreppet aktör är emellertid också ett EU-rättsligt begrepp som definieras i den nya kontrollförordningen. Som
Livsmedelsverket påpekar kan det därför bli otydligt vad som avses med detta begrepp när det används i livsmedelslagen, eftersom lagen har ett vidare tillämpningsområde än vad som följer av kontrollförordningen. Mot denna bakgrund anser regeringen att bemyndigandet att meddela föreskrifter om skyldighet att utöva egenkontroll bör gälla för livsmedelsföretagare och andra ”verksamhetsutövare”.
Hänvisningar till S9-7
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 9.8
9.8. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Det ska införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att lämna uppgifter om sina anläggningar eller verksamheten i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om registrering av anläggningar ska upphävas.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås uppgiftsskyldigheten gälla för livsmedelsföretagare och ”andra aktörer”.
Remissinstanserna: Fortifikationsverket avstyrker förslaget och uppger bl.a. följande. Försvarsinspektören för hälsa och miljö ansvarar för att utöva offentlig kontroll av alla livsmedelsanläggningar inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk, som drivs av eller för respektive myndighet. För Fortifikationsverkets del avses bl.a. den offentliga kontrollen av dricksvattenproduktionen. Tillgång till information om dricksvatten, dess geografiska placering och den verksamhet den ska försörja kan orsaka stor skada. I egenskap av kontrollmyndighet ska försvarsinspektören för hälsa och miljö hålla register över dricksvattentäkter. Fortifikationsverket anser att det finns problem med registreringsskyldigheten redan i dag eftersom registret, i synnerhet i aggregerad form, kan innehålla känsliga uppgifter som kan medföra stor skada mot rikets säkerhet. Anpassningen till EU:s nya kontrollförordning medför ytterligare upplysningsskyldigheter där kretsen av intressenter som kan komma att delges information utvidgas. Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien finns krav på att samtliga livsmedelsföretag ska vara registrerade hos myndigheterna. Enligt artikel 6.2 i den förordningen är varje livsmedelsföretagare skyldig att underrätta behörig myndighet om vilka livsmedelsanläggningar som han eller hon ansvarar för, så att varje anläggning kan registreras. Med anläggning avses här varje enhet i ett livsmedelsföretag (artikel 2).
I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns det krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla den uppdaterad. Befintliga förteckningar får användas för ändamålet. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska i detta syfte lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som står under deras kontroll (artikel 15.5). Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av
bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter (artikel 15.6).
Begreppet aktör definieras i artikel 3.29 i den nya kontrollförordningen som varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Aktörer på livsmedelsområdet är först och främst livsmedelsföretag eller livsmedelsföretagare. De begreppen definieras i artikel 3.2 och 3.3. i förordning (EG) nr 178/2002. Med livsmedelsföretag avses varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av livsmedel. Livsmedelsföretagare definieras som de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i de livsmedelsföretag de bedriver.
Till skillnad från den EU-rättsliga regleringen är livsmedelslagen även tillämplig på dricksvatten från och med den punkt där vattnet tas in i vattenverken och fram till det att dricksvatten omfattas av begreppet livsmedel enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002, dvs. vid tappkranen, samt snus och tuggtobak. I och med detta omfattar kontrollen enligt livsmedelslagen även andra verksamhetsutövare än livsmedelsföretagare såsom detta uttryck har definierats i EU-rätten, dvs. dricksvattenproducenter och företag som producerar eller tillhandahåller snus och tuggtobak.
En effektiv kontroll kräver att myndigheterna har tillgång till uppgifter om olika typer av kontrollobjekt. Uppgifter behövs i första hand för att underlätta kontrollmyndigheternas planering av den regelbundna kontrollen. Bestämmelserna i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 852/2004 och i artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen om skyldighet att lämna uppgifter gäller visserligen direkt för livsmedelsföretagarna. Kontrollmyndigheterna kan dock ha behov av mer detaljerade uppgifter om en företagares anläggning än de som ryms inom skyldigheten i artikel 15.5. Uppräkningen i artikel 15.5 om vilka uppgifter som ska lämnas är inte uttömmande. Av artikeln framgår inte heller när eller på vilket sätt som uppgifterna ska lämnas. Regeringen anser därför, i enlighet med promemorians bedömning, att det behövs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för livsmedelsföretagare att lämna sådana uppgifter till en kontrollmyndighet samt till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter.
När det gäller frågan om bemyndigandets omfattning kan, som nämns ovan, konstateras att uttrycket livsmedelsföretagare är en EU-rättslig term som definieras i förordning (EG) nr 178/2002. Det är inte uppenbart att sådana företag som enbart omfattas av en nationellt reglerad kontroll, såsom dricksvattenproducenter eller företag som tillverkar snus, i strikt bemärkelse kan betraktas som livsmedelsföretagare i EU-rättens mening. Det föreslagna bemyndigandet bör därför inte begränsas till att gälla enbart livsmedelsföretagare utan bör även gälla andra aktörer. Som anges ovan är begreppet aktör emellertid också ett EU-rättsligt begrepp som definieras i den nya kontrollförordningen. I enlighet med vad som föreslås i avsnitt 9.7 anser regeringen därför att bemyndigandet att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter bör gälla för livsmedelsföretagare och andra ”verksamhetsutövare”. Eftersom dessa verksamhetsutövare inte heller träffas av anläggningsbegreppet såsom detta har definierats i EU-rätten bör
bemyndigandet gälla för uppgifter om såväl anläggningar som verksamhet i övrigt.
Fortifikationsverket avstyrker förslaget och anser bl.a. att anpassningen till EU:s nya kontrollförordning medför ytterligare upplysningsskyldigheter där kretsen av intressenter som kan komma att delges information utvidgas. Regeringens förslag gäller ett bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighet. Frågan om vilka uppgifter och vilka verksamhetsutövare som lämpligen bör omfattas av föreskrifterna får övervägas i samband med att bemyndigandet utnyttjas.
Myndigheternas registrering av anläggningar är att anse som annan offentlig verksamhet. Föreskrifter om myndigheternas registrering kan meddelas med stöd av det nya bemyndigandet om annan offentlig verksamhet som föreslås i avsnitt 9.6. Mot den bakgrunden kan bemyndigandet i 7 § livsmedelslagen om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om registrering av anläggningar upphävas.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Hänvisningar till S9-8
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 9.7, Författningskommentar till 7 § livsmedelslagen (2006:804)
9.9. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för kontrollmyndigheter, kontrollorgan och EU:s institutioner att få upplysningar, ta del av handlingar och att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och där göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Rätten till upplysningar och tillträde ska även gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Rätten ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Det ska även förtydligas att Europeiska kommissionen är den EUinstitution som tillträdesrätten gäller för.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger Europeiska kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i svensk rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan. Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och
deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet utförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter (artikel 15.6).
I dag finns en bestämmelse i livsmedelslagen som ger kontrollmyndigheter och kontrollorgan rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover (20 §). Bestämmelsen är nödvändig för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få upplysningar om eller tillträde till exempelvis ett vattenverk när de genomför offentlig kontroll av dricksvatten. När det gäller offentlig kontroll enligt kontrollförordningen är artikel 15.1 direkt tillämplig i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 20 § livsmedelslagen en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna och kontrollorganen. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund och för att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen, bedömer regeringen i likhet med promemorian att det är lämpligt att låta bestämmelsen i livsmedelslagen om rätten till upplysningar och tillträde vara kvar som ett komplement till bestämmelsen i artikel 15.1 i kontrollförordningen. Bestämmelsen i livsmedelslagen bör således inte begränsas till de situationer då kontroll utförs enligt den nationella regleringen.
Skyldigheten i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen gäller också i förhållande till officiella veterinärer. En officiell veterinär är en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med kontrollförordningen, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2. (artikel 3 i den nya kontrollförordningen). I Sverige utför officiella veterinärer offentlig kontroll inom livsmedelsområdet i samband med slakt, men även andra kontroller, t.ex. gränskontroller och kontroller på vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar. Det kan inte uteslutas att även privatpraktiserande veterinärer anlitas för att utföra viss kontroll eller annan offentlig verksamhet i samband med slakt. Bestämmelsen om rätt till upplysningar m.m. bör därför omfatta även dessa veterinärer. Rätten till upplysningar och tillträde enligt livsmedelslagen bör således, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla för sådana veterinärer som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Rätten att få upplysningar och tillträde bör även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet. Kontrollmyndigheten kan behöva tillträde bl.a. för att verkställa beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad. Genom den nya kontrollförordningen tydliggörs att sådana åtgärder faller utanför det som är offentlig kontroll och i stället utgör annan offentlig verksamhet. Det kan i sammanhanget nämnas att Polismyndigheten har en skyldighet
att lämna den hjälp som behövs för att kontrollmyndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller verkställa beslut enligt lagstiftningen (27 § första stycket). Det bör dock, precis som när det gäller offentlig kontroll, anges att rätten till tillträde gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Regeringen bedömer att bestämmelsen därigenom uppfyller kravet på proportionalitet och att rätten till tillträde i praktiken kommer att vara densamma som med nuvarande lydelse.
EU-kommissionens rätt till upplysningar och tillträde
I den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om Europeiska kommissionens kontroll i medlemsstaterna (artiklarna 116–119). Kontrollerna ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och utföras regelbundet. De får även omfatta kontroller på plats (artikel 116). Medlemsstaterna ska ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler, till djur och varor samt tillgång till information och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 119). Kommissionen får även, i samarbete med den berörda medlemsstaten, sända en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats i medlemsstaten (artikel 108.2).
Av 20 § andra stycket livsmedelslagen följer att bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde även gäller för EU:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna. Eftersom det är kommissionen och dess inspektörer och experter som ska utföra kontroll i medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen är det lämplig att rätten till upplysningar och tillträde preciseras att gälla för dem. Även experter från medlemsstaterna får bistå kommissionens experter och dessa ska då när de åtföljer kommissionens experter ges samma rätt till tillträde (artikel 116.4). Det får förutsättas att nationella experter som åtföljer kommissionen vid kontroll har utsetts av kommissionen. De nationella experterna får alltså i detta sammanhang anses omfattas av uttrycket ”experter som har utsetts av kommissionen”.
Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen ger vissa EU-institutioner medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs och efterfrågar ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten. Regeringen kan konstatera att bestämmelserna i den nya kontrollförordningen inte innebär någon utökad rätt till tillträde i förhållande till den tidigare kontrollförordningen. Som Försvarsmakten påpekar faller också försvars- och säkerhetsområdet utanför de områden som kan harmoniseras enligt EU-fördraget. Regeringens bedömning är därför att de kontroller i medlemsstaterna som regleras i artikel 116 i kontrollförordningen inte kan avse anläggningar av betydelse för Sveriges försvar och säkerhet. Eftersom EU-institutionerna saknar rättslig grund för att utöva sådan kontroll är det inte heller nödvändigt med ett uttryckligt undantag i sådana nationella bestämmelser som 20 § livsmedelslagen.
Detta utesluter dock inte att det i andra författningar, med hänsyn till den lagtekniska lösning som valts där, ändå kan vara lämpligt att reglera frågan, se avsnitt 15.8 om djurskyddslagen.
9.10. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av den nya kontrollförordningen. Denna skyldighet ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna lämnar inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar vad som regleras i 21 § livsmedelslagen, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Som det har redogjorts för i avsnitt 9.6 är livsmedelslagen, till skillnad från den nya kontrollförordningen, tillämplig även på dricksvatten före tappkranen samt på snus och tuggtobak. Trots att artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna är den nuvarande bestämmelsen i livsmedelslagen om skyldighet att lämna hjälp nödvändig för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få den hjälp som behövs för att de ska kunna genomföra kontroll vid exempelvis ett vattenverk. Regeringen bedömer därför, i likhet med promemorian, att denna bestämmelse bör finnas kvar i lagen. För att undvika en dubbelreglering med EU-rätten bör bestämmelsen i lagen omformuleras så att det framgår att den ska tillämpas utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. På samma sätt som föreskrivs i den nya kontrollförordningen bör skyldigheten att lämna hjälp enligt livsmedelslagen även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen bör göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S9-10
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 21 § livsmedelslagen (2006:804)
9.11. Avgifter
Regeringens bedömning: Det bör inte längre tas ut en årlig avgift för den ordinarie livsmedelskontrollen. En avgift bör i stället debiteras den enskilde efter utförd kontroll. Sådan efterhandsdebitering bör vara obligatorisk för alla kontrollmyndigheter. En ordning med efterhandsdebitering bör börja tillämpas tidigast den 1 januari 2022.
Prövningsavgift, registreringsavgift och andra avgifter för verksamhet som utgör annan offentlig verksamhet bör fastställas utifrån myndighetens faktiska kostnader.
Regeringens förslag: Rätten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll ska kompletteras med en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås även, för att möjliggöra efterhandsdebitering, att det nuvarande bemyndigandet i 28 § livsmedelslagen ska kompletteras med ett nytt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ”betalningen” av avgifter.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller är i huvudsak positiva till bedömningen att nuvarande system med årlig avgift som betalas i förskott bör ersättas av ett system med obligatorisk efterhandsdebitering, bl.a. Företagarna, Tillväxtverket, Göteborgs stad,
Stockholms stad, Mora kommun, Uppsala kommun, Livsmedelsverket, Livsmedelsföretagen, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Lantbrukarnas riksförbund, Visita svensk besöksnäring och Sveriges Kommuner och Regioner. Flera av dessa instanser anser att obligatorisk efterhandsdebitering skulle öka legitimiteten för avgifterna och tydliggöra sambandet mellan avgift och utförd kontroll. Hofors kommun och Kommunala miljöchefer tror däremot inte att tilltron till kontrollen skulle öka med en debitering efter utförd kontroll.
Upplands Väsby kommun och Sundsvalls kommun avstyrker ett införande av obligatorisk efterhandsdebitering och ett flertal instanser, bl.a. Askersunds kommun, Umeå kommun, Ljungby kommun, Hofors kommun, Lysekils kommun och Borås stad lyfter fram nackdelar med efterhandsdebitering. Hofors kommun, Kommunala miljöchefer, Uppsala kommun, Ljungby kommun och Upplands Väsby kommun bedömer att kommunernas ekonomi och planering av bl.a. personella resurser kommer att påverkas om avgiften debiteras efter utförd kontroll, eftersom det är oklart vilka intäkter som myndigheten kommer få under året. Det kan i sin tur leda till minskad bemanning och svårigheter att uppnå en likvärdig kontroll i hela landet. Ljungby kommun ser behov av tydlig vägledning från Livsmedelsverket i detta avseende. Kommunala miljöchefer, Uppsala kommun och Borås stad bedömer också att efterhandsdebitering kommer att leda till ökad administration för kontrollmyndigheterna. Vidare pekar bl.a. Göteborgs stad, Borås stad, Stockholms stad och Lysekils kommun på att efterhandsdebitering kan bli betungande för små verksamheter som inte kontrolleras årligen eftersom dessa inte längre skulle få kostnaden utspridd över två till tre år.
Tillväxtverket ser en risk för att företag kan komma att omfattas av olika avgiftssystem då motsvarande ändring inte föreslås för lagen om foder och animaliska biprodukter. Danderyds kommun, Kommunala miljöchefer och Kalmar kommun bedömer att det finns en risk att näringsidkare inte förstår att även kostnader för administrativt arbete, och inte endast tiden för själva platsbesöket, ingår i avgiften och att tid kommer behöva läggas på fakturafrågor. Livsmedelsföretagen och Malmö stad anser att Livsmedelsverkets nya riskklassningsmodell är en förutsättning för att kunna införa obligatorisk efterhandsdebitering och Sveriges Kommuner och Regioner
anser att en ny riskklassningsmodell bör finnas på plats innan bestämmelser om efterhandsdebitering av avgift träder i kraft. Ekonomistyrningsverket anser att en förutsättning för efterhandsdebitering är att kontrollobjektens syn på riskklassningsmodellen är positiv och att modellen uppfattas som rättvis. Verket undrar om avgifter som tas ut för prövning och registrering också ska debiteras i efterhand och påtalar att sådana avgifter normalt betalas i förväg och tas ut oavsett vilket resultat som prövningen leder till. Livsmedelsverket anser att avgift för prövning avseende godkännande av verksamhet och avgift för registrering också bör debiteras i efterhand. Vidare bedömer Livsmedelsverket och Kalmar kommun att det finns behov av att tydliggöra vilka principer som kommunerna ska följa vid beräkningen av avgifter som inte är obligatoriska att ta ut enligt den nya kontrollförordningen. Enligt Livsmedelsverket är det angeläget att avgifter beräknas på ett likartat sätt över hela landet och verket förordar att det i livsmedelslagen föreskrivs att de principer som enligt kontrollförordningen gäller vid beräkningen av obligatoriska avgifter även ska gälla vid kommunernas beräkning av icke obligatoriska avgifter.
Göteborgs stad uppger att kommunerna behöver god tid på sig för att hinna ställa om från årlig avgift till efterhandsdebitering och Sveriges Kommuner och Regioner anser att det behövs minst ett års övergångsperiod. Länsstyrelsen i Hallands län ser en risk för att antalet uteblivna kontrollbesök kommer att öka eftersom uteblivna kontroller troligen inte kommer ifrågasättas av företagare som inte längre debiteras avgifter i förskott. Detta kan enligt länsstyrelsen i sin tur medföra att länsstyrelsernas revisioner behöver utökas på detta område och att det finns ett ökat behov av vägledning för kommunernas kontrollplanering och uppföljning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Kontrollförordningens avgiftsbestämmelser och den svenska finansieringen
I likhet med vad som gäller enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om livsmedelskontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import och av slakterier och styckningsanläggningar, måste dock finansieras genom avgifter (artiklarna 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artiklarna 81 och 82). Vid bristande efterlevnad av regelverket ska den ansvariga aktören bära samtliga kostnader som uppkommit till följd av myndigheternas åtgärder (artikel 138.4).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78) och medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). Även när det gäller annan offentlig verksamhet kan medlemsstaterna välja finansieringsform.
I dag finansieras den ordinarie livsmedelskontrollen huvudsakligen genom avgifter. Kontrollen i primärproduktionen finansieras dock genom
allmänna medel. Kontroll av slakterier och vilthanteringsanläggningar är delvis finansierade med allmänna medel. Vidare är de nationella kontrollprogrammen, som bl.a. omfattar kontroll av restsubstanser, bekämpningsmedelsrester, salmonella och dioxin i fet fisk från Östersjön, delvis anslagsfinansierade.
Avgiftsfinansieringen sker bl.a. genom en årlig kontrollavgift, en avgift för godkännande eller registrering och en bemanningsavgift vid bl.a. slakterier. Även kontroll som ligger utanför den ordinarie kontrollen – såsom uppföljande kontroll på grund av tidigare konstaterad bristande efterlevnad eller kontroll som utförs efter klagomål (tidigare s.k. extra offentlig kontroll) – är avgiftsfinansierad i enlighet med vad som föreskrivs i kontrollförordningen (artiklarna 79.2 c och 80) och i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter.
Det nuvarande systemet med årlig kontrollavgift
Den årliga kontrollavgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas i förskott genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Avgiften ska betalas oavsett om myndigheterna kontrollerar verksamheten under det aktuella året eller inte. Avgiften baseras på principen om full kostnadstäckning, men med möjlighet till nedsättning. Avgifternas storlek beräknas genom en schabloniserad riskbedömning av varje kategori av företag. Genom schablonen fastställs olika verksamheters kontrollbehov, utifrån bl.a. verksamhetens risk, omfattning och tidigare erfarenheter. Riskklassningsmodellen har utarbetats av Livsmedelsverket och är även vägledande för kommunerna. Kommunerna fastställer kontrollavgifterna med utgångspunkt i en riskklassning av anläggningen och den timtaxa som kommunfullmäktige beslutat. I fråga om avgifter som tas ut av statliga kontrollmyndigheter och kontrollorgan har Livsmedelsverket rätt att meddela föreskrifter om hur dessa ska beräknas. Livsmedelsverket beslutar årligen om gällande timtaxa för sin egen kontrollverksamhet.
Bör ett system med obligatorisk efterhandsdebitering införas?
I promemorian görs bedömningen att det nuvarande systemet med en årlig avgift som betalas i förskott för varje påbörjat kalenderår bör ersättas av ett system med obligatorisk efterhandsdebitering. Grunden till det ställningstagandet är den kritik som från flera håll riktats mot systemet med en årlig kontrollavgift som betalas i förskott. Statskontoret har t.ex. i en rapport år 2015 dragit slutsatsen att den årliga avgiften skapar vissa pedagogiska problem gentemot enskilda näringsidkare eftersom kontrollen i vissa fall utförs under senare delen av året, nästkommande år eller ett par år senare. På samma sätt kan det enligt Statskontoret också uppstå problem om den beräknade tiden inte stämmer överens med den tid som kontrollmyndigheten faktiskt använder, eller om kontrollen helt uteblir (Statskontorets rapport [2015:17] Avgifter i livsmedelskontrollen – Förslag på en mer effektiv avgiftsfinansiering).
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller ställer sig i huvudsak positiva till bedömningen att det nuvarande systemet bör ersättas med ett system som innebär att avgiften betalas efter utförd kontroll. Flera av dessa remissinstanser, däribland Livsmedelsverket, flera kommuner, Företa-
garna och Tillväxtverket instämmer i den kritik som riktats mot det nuvarande systemet och anser att en obligatorisk efterhandsdebitering skulle öka legitimiteten för avgifterna och tydliggöra sambandet mellan avgift och utförd kontroll. Även regeringen gör bedömningen att det nuvarande systemet har brister. Som flera instanser framför kan det vara svårt att skapa förståelse för ett avgiftssystem som innebär att det kan gå mycket lång tid mellan det att avgiften betalas och kontrollen utförs.
Regeringen anser därför att det nuvarande systemet med årlig avgift bör ersättas av ett system som innebär att avgiften debiteras först efter det att kontrollen har utförts. Efterhandsdebitering ger en tydligare koppling mellan avgift och kontroll och möjliggör att den faktiska kontrolltiden kan beaktas vid avgiftsberäkningen. Enligt regeringens mening bör efterhandsdebitering av kontrollavgiften vara obligatorisk för samtliga kontrollmyndigheter för att säkerställa likvärdighet i kontrollen.
Flera remissinstanser, bl.a. Kommunala miljöchefer, Uppsala kommun,
Ljungby kommun och Borås stad ser en risk att den administrativa bördan kommer att öka vid en obligatorisk efterhandsdebitering av avgiften och att kontrollmyndigheterna får en ökad osäkerhet när det gäller budget och planering. För anläggningar där kontroller sker flera gånger per år kan kontrollmyndigheten dock, i stället för att fakturera näringsidkaren efter varje kontrollbesök, välja att debitera periodvis. Vidare kommer kontrollmyndigheten inte längre fakturera de aktörer som inte ska kontrolleras under året och faktureringen kommer att bli mer utspridd över året. Under förutsättning att de gemensamma kostnaderna för administration, såsom registerhållning, är inbakade i timtaxan bör det totala antalet fakturor per år snarare minska eller åtminstone ligga på ungefär samma nivå som med nuvarande system. Vidare är behovet av en väl fungerande plan för kontrollverksamheten, för att bl.a. kunna säkerställa tillräckliga personella resurser, lika nödvändig oavsett när myndigheten debiterar kontrollavgiften. Enligt regeringens mening är det därför svårt att se att en övergång till efterhandsdebitering av avgift skulle påverka den administrativa bördan eller möjligheten att planera kontrollverksamheten i någon nämnvärd utsträckning. Inledningsvis kan det dock uppstå vissa merkostnader och kontrollmyndigheterna kan behöva lägga viss tid på att förklara att avgiften även inkluderar administrativa kostnader och inte enbart tiden för själva kontrollbesöket.
Länsstyrelsen i Hallands län menar att den årliga kontrollavgiften fungerar som en påtryckning för kontrollmyndigheten att utföra kontroll.
När det gäller detta vill regeringen betona att valet av debiteringsform självklart inte kan vara styrande för om kontroll utförs eller inte. Utebliven kontroll måste följas upp och sanktioneras i egen ordning, oavsett debiteringsform. Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen (18 § livsmedelslagen).
Sammanfattningsvis bedömer regeringen således, i likhet med promemorian, att fördelarna med ett system med efterhandsdebitering överväger nackdelarna och att efterhandsdebitering bör vara obligatorisk för alla kontrollmyndigheter. En årlig avgift bör därför inte längre tas ut för den ordinarie livsmedelskontrollen.
Avgiftens storlek
I dag beräknas storleken på den årliga avgiften med utgångspunkt i Livsmedelsverkets riskklassningsmodell och kontrollmyndighetens fastställda timtaxa. Med stöd av den nuvarande riskklassningsmodellen får myndigheten fram en schabloniserad kontrolltid i antal timmar.
Livsmedelsföretagen, Sveriges Kommuner och Regioner och Malmö stad anser att obligatorisk efterhandsdebitering inte bör införas förrän
Livsmedelsverket tagit fram en ny riskklassningsmodell för beräkning av kontrollavgift. Enligt uppgift från Livsmedelsverket, som för närvarande arbetar med att se över den nuvarande riskklassningsmodellen, kommer en ny modell att kunna tillämpas fullt ut tidigast från och med år 2024. Enligt regeringens mening är det inte nödvändigt att invänta detta arbete innan ett system med efterhandsdebitering kan börja tillämpas. I avvaktan på att en ny riskklassningsmodell införs kan Livsmedelsverket om möjligt anpassa den nuvarande modellen i den utsträckning som det behövs. En övergång till efterhandsdebitering möjliggör för kontrollmyndigheten att i större utsträckning än hittills lägga det faktiska antalet kontrolltimmar till grund för avgiftsberäkningen. Storleken på avgiften kan därmed i större utsträckning än hittills styras av det faktiska kontrollbehovet. Förutom den faktiska tiden för själva kontrollbesöket kommer myndigheten även att behöva debitera kostnader hänförliga till för- och efterarbete och gemensamma administrativa kostnader som exempelvis registerhållning. Vid efterhandsdebitering finns det inte någon risk att ett företag betalar för kontroll som kontrollmyndigheten inte hinner genomföra. För företag med låga risker kan den nya ordningen innebära att kontroll inte utförs årligen och att avgift därmed endast tas ut de år som kontroll utförs. Såsom bl.a.
Göteborgs stad och Stockholms stad anför kan detta medföra att exempelvis små företag med låga risker kan få betala en högre kostnad för kontroll de år som avgift debiteras, i stället för att kostnaden fördelas jämnt mellan åren. Företagens totala kostnader för kontroll bedöms dock inte öka på grund av en övergång till efterhandsdebitering. Enligt regeringens bedömning är det snarare sannolikt att företag som inte kontrolleras så ofta kommer att få lägre avgifter än i dag eftersom en efterhandsdebitering möjliggör att lägga den faktiska kontrolltiden till grund för avgiftsberäkningen.
Avgift för prövning av godkännanden och registrering samt för övrig annan offentlig verksamhet
I dag ska den som hos en behörig myndighet ansöker om godkännande, eller anmäler registrering, av en anläggning för att driva livsmedelsverksamhet eller för att tillverka snus och tuggtobak eller för dricksvattenförsörjning som huvudregel betala en avgift för myndighetens godkännandeprövning eller registrering. En kommun är skyldig att ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för denna prövning eller registrering. Avgiftens storlek fastställs av den behöriga myndigheten. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig myndighet ska beräknas (13–16 §§ förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter). I förarbetena till livsmedelslagen uttalade regeringen att prövningsavgiften bör motsvara den årliga kontrollavgiften och att registreringsavgiften bör motsvara en timmes arbete i enlighet med
fastställd timtaxa. Kontrollmyndigheterna har dock möjlighet att ta ut lägre avgifter för små och medelstora företag (prop. 2005/06:128 s. 169 f.).
Ekonomistyrningsverket väcker frågan vad som ska gälla vid debitering av avgifter som tas ut i ärenden om prövning och registrering av anläggningar och Livsmedelsverket anser att denna typ av avgifter bör debiteras i efterhand. Regeringens bedömning ovan om att avgift bör tas ut efter utförd kontroll gäller endast den ordinarie livsmedelskontrollen. När det gäller avgift för ärenden om prövning och registrering bör det, liksom hittills, vara upp till kontrollmyndigheten att bestämma när avgiften ska tas ut.
Eftersom systemet med årlig avgift föreslås ersättas av ett system med efterhandsdebitering kan prövningsavgiften dock inte längre motsvara den årliga kontrollavgiften (jfr prop. 2005/06:128 s. 169 ff.). En prövning av om en anläggning kan godkännas kan dessutom variera i komplexitet och tiden som läggs på denna prövning återspeglar inte nödvändigtvis den kontrolltid som bedöms nödvändig när verksamheten är i drift. Regeringen delar därför promemorians bedömning att prövningsavgiftens storlek i stället bör motsvara kostnaderna för prövningen. Även registreringsavgiften och andra avgifter för verksamhet som utgör annan offentlig verksamhet bör fastställas utifrån myndighetens kostnader. Avgifternas storlek bör liksom i dag fastställas av den behöriga myndigheten. Livsmedelsverket kan meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig myndighet ska beräknas (se mer om författningsregleringen nedan). På samma sätt som i dag bör kommunerna även i fortsättningen vägledas av Livsmedelsverket i sin avgiftssättning.
När det gäller kostnader för annan offentlig verksamhet än ärenden om godkännande och registrering av anläggningar, t.ex. kostnader för utfärdande av officiella intyg eller attesteringar, bör det vara möjligt att ta ut avgifter i den mån verksamheten inte finansieras genom den avgift som verksamhetsutövaren betalar för offentlig kontroll. Den avgift som tas ut för prövning, registrering eller övrig annan offentlig verksamhet ska inte hindra att avgift även tas ut för utförd kontroll samma år.
Föreskrifter om avgift för annan offentlig verksamhet
I 28 § livsmedelslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt för prövning eller registrering enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Bemyndigandet innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Ärenden om godkännande samt registrering av anläggningar är exempel på annan offentlig verksamhet, men sådan verksamhet omfattar även andra åtgärder, som t.ex. kontrollmyndigheternas korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Det bör finnas en möjlighet att finansiera även sådan annan offentlig verksamhet som inte är prövning och registrering med avgifter. I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör bemyndigandet i 28 § livsmedelslagen därför kompletteras med en rätt för rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift även för annan offentlig verksamhet. Livsmedelsverket och Kalmar kommun anser att det finns behov av att tydliggöra vilka principer som kommunerna ska följa vid beräkningen av sådana avgifter som enligt EU:s kontrollförordning är icke-obligatoriska avgifter. Regeringen konstaterar att det nuvarande bemyndigandet i 28 § livsmedelslagen är begränsat till föreskrifter om beräkningen av sådana avgifter som tas ut av statliga myndigheter och kontrollorgan. Frågan om det finns behov av att styra kommunernas avgiftsberäkning när det gäller de icke-obligatoriska avgifterna genom föreskrifter skulle kräva en närmare analys. Det saknas underlag att överväga denna fråga inom ramen för detta lagstiftningsärende. Kontrollförordningens allmänna principer för avgiftsuttag, och principerna för obligatoriska avgifter i de fall kommunen tar ut sådana, är dock direkt tillämpliga även för kommuner.
Författningsregleringen för efterhandsdebitering
I promemorian föreslås att det – för att möjliggöra föreskrifter om obligatorisk efterhandsdebitering av kontrollavgift – bör införas ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela förskrifter om betalningen av avgifter. Enligt regeringens bedömning omfattas dock möjligheten att meddela föreskrifter om tidpunkten för betalningen av en avgift av det befintliga bemyndigandet i 28 § första stycket livsmedelslagen, som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift. Något behov av att komplettera den bestämmelsen med ett nytt bemyndigande finns således inte. Inte heller i övrigt finns det något behov av lagändringar med anledning av att systemet med årlig avgift ersätts av ett system med efterhandsdebitering av avgift.
Sveriges Kommuner och Regioner och Göteborgs stad påtalar vikten av att kontrollmyndigheterna får god tid på sig att ställa om från nuvarande system med årlig avgift till obligatorisk efterhandsdebitering. Föreskrifter om obligatorisk efterhandsdebitering av avgifter inom livsmedelskontrollen kommer att meddelas av regeringen i förordning och regeringen kommer i samband med det arbetet att överväga lämplig tidpunkt för ikraftträdande och behovet av övergångsbestämmelser. I detta sammanhang kommer det bl.a. beaktas att kommunernas taxa för årlig avgift beslutas på hösten året innan det kalenderår som avgiften ska tas ut och att årlig avgift vanligtvis tas ut i förskott för varje påbörjat kalenderår. Föreskrifter om obligatorisk efterhandsdebitering bör tidigast börja gälla den 1 januari 2022.
9.12. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller
laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna lämnar inte några synpunkter på förslaget när det gäller denna lag. Se dock allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.6 finns det i den nya kontrollförordningen bestämmelser om tystnadsplikt för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag som inte är aktuella här, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i livsmedelslagen införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S9-12
9.13. Inköp under dold identitet
Regeringens förslag: En kontrollmyndighet ska ha rätt att köpa in livsmedel under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att livsmedlet uppfyller gällande krav.
Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Promemorians förslag skiljer sig från regeringens i vissa avseenden. I promemorian föreslås att myndigheten får köpa in livsmedel under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet och endast om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön. I promemorian föreslås inte någon bestämmelse om att verksamhetsutövaren ska underrättas om att ett inköp skett under dold identitet.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har lämnat synpunkter och dessa behandlas i avsnitt 6.7.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 36 i den nya kontrollförordningen framgår att prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig får användas för offentlig kontroll. Som redovisas i avsnitt 6.7 förutsätter tillämpningen av bestämmelsen i artikel 36 att de behöriga myndigheterna ska kunna beställa varor via
internet och annan distanskommunikation utan att identifiera sig. I enlighet med den bedömning som redovisas i det avsnittet anser regeringen att det i livsmedelslagen bör införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36 i förordningen.
Regeringen anser vidare att en bestämmelse om inköp under dold identitet bör utformas så att det framgår att kontrollmyndigheten får göra inköpet om det är nödvändigt för att kontrollera att livsmedlet uppfyller gällande krav enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. I kravet på att inköpet under dold identitet ska vara nödvändigt för kontrollen ligger att möjligheten att agera dolt ska vara en grundläggande förutsättning för att kontrollen ska vara effektiv och verkningsfull. Det innebär att den ansvariga myndigheten i första hand ska överväga de öppna arbetsformer som är tillgängliga för att kontrollera efterlevnaden av regelverket, t.ex. beställningar av livsmedel i myndighetens namn, dokumentkontroll och oannonserade besök. Om myndigheten exempelvis befarar att en produkt inte är förenlig med gällande krav och har skäl att misstänka att verksamhetsutövaren kommer att leverera en annan vara till kontrollmyndigheten än den som erbjuds på marknaden, kan köp under dold identitet vara motiverat. Behovet att kunna göra inköp under dold identitet aktualiseras främst när det gäller handel som sker genom distanskommunikation, men kontrollmyndighetens befogenhet gäller även vid kontroller på plats.
Bestämmelsen om inköp under dold identitet i livsmedelslagen motiveras av det angelägna ändamålet att skydda liv och hälsa, men också av det angelägna ändamålet att skydda konsumenter mot fusk. I enlighet med de överväganden som redovisas i avsnitt 6.7 och till skillnad från vad som föreslås i promemorian, bör bestämmelsen om kontrollmyndighetens befogenhet att göra inköp under dold identitet i livsmedelslagen därför inte begränsas till de fall då det bedöms nödvändigt för att skydda liv och hälsa. En sådan avgränsning skulle många gånger hindra kontrollmyndigheten från att göra kontroller utifrån redlighetsaspekten. Kravet på att ett inköp under dold identitet ska vara nödvändigt för att kontrollera gällande krav innebär enligt regeringens bedömning att åtgärden är proportionerlig med hänsyn till ändamålen.
Författningsregleringen
Som framgår av avsnitt 6.7 införs inte någon möjlighet för kontrollmyndigheten att använda sig av falska identitetshandlingar eller fingerade personnummer. En sådan möjlighet kräver ytterligare överväganden och författningsändringar.
Bestämmelsen om inköp under dold identitet bör därför få en neutral utformning. Det bör anges att köpet får ske under dold identitet utan att det i lagtexten närmare konkretiseras vad som avses med detta. Med en sådan utformning ges myndigheterna en lagstadgad rätt att genomföra inköpet under alla former av dold identitet. Om kontrollmyndigheterna framöver ges författningsgrundad möjlighet att verka under ett fingerat personnummer, kan det praktiska tillämpningsområdet för myndigheten därmed bli större. Även utan ett system med fingerade personuppgifter kommer dock en bestämmelse om inköp under dold identitet få betydelse från kontrollsynpunkt.
Vidare framgår av avsnitt 6.7 att det bör införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36.2 i fråga om tidpunkten för en underrättelse om att kontrollmyndigheten gjort ett inköp under dold identitet. I livsmedelslagen bör bestämmelsen utformas så att det anges att en verksamhetsutövare ska underrättas om köpet och resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. I förhållande till de kontrollobjekt som inte omfattas av kontrollförordningens tillämpningsområde, såsom dricksvattenproducenter, gäller endast den nationella bestämmelsen.
Hänvisningar till S9-13
9.14. Rapporteringssystem för överträdelser
Regeringens förslag: Kontrollmyndigheterna ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Allmänna remissynpunkter på rapporteringssystem behandlas i avsnitt 6.8. Ingen remissinstans lämnar synpunkter när det gäller livsmedelslagen.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.8 ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning. Dessa mekanismer ska omfatta bl.a. förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem (artikel 140 i den nya kontrollförordningen).
I fråga om statliga kontrollmyndigheter kan skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen regleras på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar införs lämpligast på förordningsnivå. På livsmedelsområdet är dock även kommuner utsedda som kontrollmyndigheter. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det, med hänsyn till 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen, behövs en bestämmelse i livsmedelslagen om att kontrollmyndigheterna ska tillhandahålla ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Om det system som används innebär en behandling av personuppgifter enligt EU:s nya dataskyddsförordning och dataskyddslagen, måste systemet uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av dessa regelverk. Av avsnitt 6.8.4 framgår att regeringen bedömer att det inte behövs några ytterligare bestämmelser om behandling av personuppgifter på lagnivå.
Hänvisningar till S9-14
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.8.2
9.15. Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer
Regeringens förslag: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig
kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller livsmedelslagen. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 32 § första stycket livsmedelslagen får Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall överklagas till allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Enligt andra stycket gäller detsamma beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i livsmedelslagen.
Som också konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan hos domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför i enlighet med promemorians förslag föras in i livsmedelslagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Detta bör i enlighet med promemorians förslag framgå av överklagandebestämmelsen i livsmedelslagen.
Hänvisningar till S9-15
9.16. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i livsmedelslagen.
Hänvisningar till S9-16
9.17. Ändring av straffbestämmelse
Regeringens förslag: Överträdelser av den nya kontrollförordningen ska inte omfattas av straffbestämmelserna i livsmedelslagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås ingen avgränsning av straffbestämmelserna i förhållande till den nya kontrollförordningen.
Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: Av 29 § andra stycket livsmedelslagen följer att överträdelser av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen är straffbelagda. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning. Som beskrivs i avsnitt 6.9 var syftet med den avgränsningen att utesluta straffansvar för överträdelser av skyldigheter för myndigheter enligt bl.a. den tidigare kontrollförordningen (se prop. 2005/06:128 s. 228). Straffbestämmelserna om tjänstefel och brott mot
tystnadsplikt enligt 20 kap. brottsbalken bedöms även som tillräckliga för att sanktionera de överträdelser av den nya kontrollförordningen som personal på myndigheter kan göra sig skyldiga till vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den nya kontrollförordningen innehåller dock några bestämmelser som innebär skyldigheter för enskilda, som enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.9 inte heller bör straffsanktioneras. Bestämmelsen i 29 § andra stycket livsmedelslagen bör därför omformuleras så att det framgår att alla överträdelser av den nya kontrollförordningen utesluts från straffbestämmelsens tillämpningsområde och inte bara de som avser myndighetsutövning.
Hänvisningar till S9-17
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.9
10. Ändringar i lagen om foder och animaliska biprodukter
10.1. Ord och uttryck i lagen
Regeringens förslag: Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter ska i lagen betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller lagen om foder och animaliska biprodukter. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.2.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i dag i lagen om foder och animaliska biprodukter för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som finns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen införs därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I det avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i lagen om foder och animaliska biprodukter.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till
unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Lagen om foder och animaliska biprodukter har samma tillämpningsområde som den nya kontrollförordningen när det gäller kontroll av foder och animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det, för att underlätta tillämpningen, i lagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det framgå att uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Hänvisningen till de uttryck som används i den nya kontrollförordningen bör därför vara dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan, i den utsträckning som det i dag används i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde, bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 20, 21 och 28 §§ lagen om foder och animaliska biprodukter, bör alltså för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ersättas med detta uttryck.
I 2 §, som innehåller definitioner av olika uttryck som används i lagen, bör det läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det viktigt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till den nya kontrollförordningen även i detta avseende vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S10-1
10.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Det nuvarande bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om att kontrolluppgifter får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet ska upphävas.
Promemorians förslag om vilka myndigheter som ska utföra annan offentlig verksamhet överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Till skillnad från regeringen föreslår promemorian att bemyndigandet i 12 § lagen om foder och animaliska biprodukter ska kompletteras med en
möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att uppgifter i annan offentlig verksamhet får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 12 § lagen om foder och animaliska biprodukter. I paragrafen föreskrivs att Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna ska utöva offentlig kontroll av att regelverket följs. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i förordningen om foder och animaliska biprodukter.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av lagen framgå vilka myndigheter som ansvarar för annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, tas in i lagen. Som framgår av avsnitt 6.2 täcker uttrycket annan offentlig verksamhet många varierande uppgifter, alltifrån att med stöd av lagen meddela förelägganden och förbud och utföra sådant som i lagen benämns ”övriga åligganden”, till att utse officiella laboratorier. Det behöver inte alltid vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet bör också kunna utföras av andra statliga myndigheter än de statliga myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen.
I dag finns ett bemyndigande i 12 § lagen om foder och animaliska biprodukter som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om att en statlig myndighet får lämna över kontrolluppgifter till en annan statlig myndighet. Regeringen anser, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att en möjlighet att överlämna uppgifter bör avse såväl uppgifter i offentlig kontroll som uppgifter i annan offentlig verksamhet. Eftersom det är fråga om att reglera den närmare ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter kan regeringen dock meddela denna typ av föreskrifter med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Det nuvarande bemyndigandet i 12 § kan därför upphävas.
Hänvisningar till S10-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.4
10.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om överlämnande av uppgifter till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs dock inte någon upplysningsbestämmelse i lagen.
Remissinstanserna yttrar sig inte över bedömningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet eller den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30).
När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Mot bakgrund av hur förordningen är strukturerad kan den inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen eftersom även dessa artiklar reglerar åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i lagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan
förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i nationell rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av lagen om foder och animaliska biprodukter. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
10.4. Frivillig överflyttning av annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Det ska vara möjligt för Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt att, i samråd med en kommun och under samma förutsättningar som gäller för överflyttning av offentlig kontroll, besluta att ansvaret för annan offentlig verksamhet i fråga om en viss verksamhet ska flyttas över från kommunen till verket eller myndigheten.
Det ska även vara möjligt för Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt att, i samråd med en kommun och under samma förutsättningar som gäller för överflyttning av offentlig kontroll, besluta att ansvaret för annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas över från verket eller myndigheten till kommunen.
Promemorians förslag skiljer sig från regeringens förslag enligt följande. I promemorian föreslås att begreppet verksamhet i 16 § lagen om foder och animaliska biprodukter ska ersättas med begreppet anläggning.
Vidare föreslås att uttrycket ”skötas” ska användas i 16 och 17 §§ för att beskriva vilken myndighet som har ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet innan det fattas beslut om frivillig överflyttning av ansvaret.
Remissinstanserna: Jordbruksverket avstyrker förslaget att begreppet verksamhet ersätts med begreppet anläggning. Enligt verket finns det en anledning att 16 och 18 §§ i lagen hänvisar till det mer omfattande begreppet verksamhet och 17 § enbart till anläggningar. En verksamhet kan enligt Jordbruksverket omfatta en anläggning, men en anläggning omfattar inte nödvändigtvis all verksamhet. Verket föreslår att både begreppet verksamhet och anläggning ska anges i 16 och 18 §§ för att tydliggöra omfattningen. Om det av något skäl inte bedöms vara lämpligt anser myndigheten att 16 och 18 §§ åtminstone bör lämnas oförändrade.
Livsmedelsverket anser att ordet skötsel är oklart och att lagtexten bör ange
att det är fråga om en överflyttning av ”ansvaret” för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.Hörby kommun är positiv till förslaget. Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om foder och animaliska biprodukter ger berörda kontrollmyndigheter rätt att under vissa förutsättningar flytta kontrollansvaret mellan sig. Enligt 16 § får således Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontrollen över en viss verksamhet som kommunen ansvarar för ska flyttas över till verket eller myndigheten. Detta förutsätter att verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller att det finns andra särskilda skäl. Om Jordbruksverket eller myndigheten och kommunen är överens om det får verket eller myndigheten besluta att ansvaret för kontrollen ska lämnas tillbaka till kommunen. Enligt 17 § får vidare Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för den offentliga kontroll av en viss anläggning som verket eller myndigheten annars har ska flyttas över till kommunen.
Som det konstateras bl.a. i avsnitt 6.2 görs i den nya kontrollförordningen en tydlig skillnad mellan å ena sidan offentlig kontroll, som inbegriper granskningsåtgärder som undersökning och bedömning av sakligt underlag, och å andra sidan annan offentlig verksamhet, som bl.a. innefattar rådgivning och verkställande åtgärder. Bestämmelserna om frivillig överflyttning av offentlig kontroll tar sikte på kontroll i fråga om en viss anläggning eller verksamhet. I de fall då Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt och en kommun kommer överens om att kontrollen av en anläggning eller verksamhet ska flyttas från den ena kontrollmyndigheten till den andra är det naturligt att överflyttningen omfattar med kontrollen sammanhängande offentlig verksamhet såsom rådgivning och korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Regeringen instämmer därför i promemorians förslag att 16 § bör ändras så att det framgår att Jordbruksverket, eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt, i samråd med en kommun, får besluta om att flytta över ansvaret för såväl offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet från kommunen till verket eller myndigheten. Samma ändring bör göras i 17 § när det gäller överflyttning från Jordbruksverket eller myndigheten till kommunen. I enlighet med vad Livsmedelsverket påpekar anser regeringen, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att 16 och 17 §§ bör formuleras så att det är fråga om en överflyttning av ”ansvaret” för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det kan konstateras att bestämmelsen om frivillig överflyttning av kontrollansvaret i 16 § avser kontroll över en viss verksamhet, medan frivillig överflyttning enligt 17 § avser kontroll över en viss anläggning.
Jordbruksverket avstyrker att begreppet verksamhet ersätts av begreppet anläggning i 16 § och anser att båda begreppen bör anges i bestämmelsen.
Kontroller av att regelverket för foder och animaliska biprodukter följs omfattar i huvudsak godkända och registrerade anläggningar. Kontroller bedrivs dock inte uteslutande avseende verksamhet i anläggningar. Kontroll av animaliska biprodukter och därav framställda produkter kan exempelvis handla om att kontrollera spridning av organiska gödningsmedel, vilket inte avser kontroll av en verksamhet som är knuten till en
anläggning. Enligt Lagrådet blir bestämmelsen i 16 § otydlig om det anges att det kan vara fråga om överflyttning av ansvaret för såväl en viss anläggning som en viss verksamhet. Regeringen delar Lagrådets bedömning och anser att 16 § även fortsättningsvis endast bör innehålla det vidare begreppet ”viss verksamhet”.
Hänvisningar till S10-4
10.5. Förelägganden riktade till kommuner och tvångsvis överflyttning av annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra annan offentlig verksamhet ska Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt få förelägga kommunen att avhjälpa bristen.
Vidare ska regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet, få fatta beslut om att flytta över inte bara ansvaret för offentlig kontroll av en viss verksamhet, utan även ansvaret för annan offentlig verksamhet när det gäller den verksamheten, om kommunen grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i fråga om den verksamheten.
Rätten för regeringen att besluta om att lämna tillbaka ansvaret för den offentliga kontrollen till kommunen ska även omfatta annan offentlig verksamhet som berörs.
Promemorians förslag skiljer sig från regeringens förslag endast på så sätt att det i promemorian föreslås att uttrycket verksamhet i 18 § lagen om foder och animaliska biprodukter ska ersättas med uttrycket anläggning.
Remissinstanserna: Jordbruksverket avstyrker förslaget att begreppet verksamhet ersätts med begreppet anläggning. Enligt verket finns det en anledning att 16 och 18 §§ i lagen hänvisar till det mer omfattande begreppet verksamhet och 17 § enbart till anläggningar. Se mer om verkets remissynpunkt i denna fråga under avsnitt 10.4 ovan.
Skälen för regeringens förslag: Om det finns brister i den kommunala kontrollen kan Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt förelägga en kommun att rätta till bristerna. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas (19 § lagen om foder och animaliska biprodukter). Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt sina kontrollskyldigheter när det gäller viss verksamhet kan regeringen på ansökan av Jordbruksverket, eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt, besluta att den offentliga kontrollen ska flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheteten. Regeringen får besluta att kontrollen ska lämnas tillbaka till kommunen (18 §).
I förarbetena till de aktuella bestämmelserna anfördes att såväl en enstaka grov överträdelse från kommunens sida som upprepade försummelser eller brister av mindre allvarlig karaktär som sträcker sig över en längre tidsperiod skulle kunna utgöra grund för en överflyttning av
kontrollansvaret. Det anfördes vidare att det bör vara naturligt att i första hand rikta ett föreläggande mot en kommun som inte uppfyller sina åligganden och att utgångspunkten därför bör vara att först när det kunnat konstateras att ett föreläggande inte följts bör bli aktuellt med att tvångsvis flytta över kontrollansvaret (prop. 2005/06:128 s. 263 f.). Som exempel på situationer då möjligheten att meddela förelägganden skulle kunna användas nämndes en kommuns upprepade underlåtenhet att rapportera om kontrollverksamheten till den centrala myndigheten eller underlåtenhet att upprätta en kontrollplan (prop. 2005/06:128 s. 265).
Även misskötsel av uppgifter som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet, som t.ex. underlåtenhet att upprätta en kontrollplan, ska således kunna leda till att Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt förelägger en kommun att rätta till bristerna. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att detta bör tydliggöras i lagtexten. Det bör därför framgå av lagtexten att rätten att förelägga en kommun som misskött sig att rätta till bristen ska gälla även brister avseende annan offentlig verksamhet.
På samma sätt som när det gäller en frivillig överflyttning av kontrollansvaret mellan två kontrollmyndigheter bör en tvångsöverflyttning omfatta inte bara rena kontrolluppgifter utan även andra myndighetsuppgifter som hänger samman med kontrollen. Detta bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, framgå av lagen. Som Jordbruksverket påpekar kan ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inte alltid knytas till en viss anläggning. Regeringen anser därför, i enlighet med vad Lagrådet förordar och med vad som föreslås när det gäller bestämmelsen i 16 § om frivillig överflyttning av ansvaret, att bestämmelsen om tvångsvis överflyttning av ansvaret i 18 § lagen om foder och animaliska biprodukter bör ange att det kan vara fråga om överflyttning av ansvaret för en ”viss verksamhet”.
Slutligen instämmer regeringen i promemorians bedömning att det bör framgå av lagen att rätten för regeringen att besluta om att lämna tillbaka ansvaret för den offentliga kontrollen även ska omfatta berörd annan offentlig verksamhet.
Hänvisningar till S10-5
10.6. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet och om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Det ska även införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för organ eller fysiska personer att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgifter.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I förordningen införs uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 anges ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Där framgår att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska utföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 20 § lagen om foder och animaliska biprodukter finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Regeringen har i 21 § förordningen om foder och animaliska biprodukter bemyndigat Jordbruksverket att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas.
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det kan finnas behov av att meddela föreskrifter om hur sådan verksamhet som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet ska bedrivas. Jordbruksverket har i dag t.ex. meddelat föreskrifter om ansökan för att
utses till officiellt laboratorium. Bemyndigandet i 20 § bör därför kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som utför uppgifter på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det införas ett nytt bemyndigande i 20 § lagen om foder och animaliska biprodukter som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. I propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet föreslår regeringen att en motsvarande bestämmelse om skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten förs in i miljöbalken (prop. 2019/20:137 s. 68–72).
10.7. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Det ska införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och den som befattar sig med animaliska biprodukter eller produkter som framställts av sådana produkter att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien finns krav på att samtliga foderföretag ska vara registrerade hos myndigheterna. Enligt artikel 9.2 i den förordningen är varje foderföretagare skyldig att underrätta behörig myndighet om vilka
foderanläggningar som han eller hon ansvarar för, så att varje anläggning kan registreras. Med anläggning avses här varje enhet i ett foderföretag (artikel 3).
Krav på registrering finns även i förordning (EG) nr 1069/2009 beträffande animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Enligt artikel 23 i denna förordning ska driftansvariga, i registreringssyfte, anmäla alla anläggningar som de har kontroll över och som på något sätt framställer, transporterar, hanterar, bearbetar, lagrar, släpper ut på marknaden, distribuerar, använder eller bortskaffar animaliska biprodukter eller därav framställda produkter. Anläggningar där det bedrivs viss i förordningen angiven verksamhet ska godkännas av den behöriga myndigheten (artikel 24). Varje medlemsstat är skyldig att upprätta en förteckning över de anläggningar och driftansvariga som har godkänts och registrerats i enlighet med förordningen på medlemsstatens territorium (artikel 47). Med anläggning avses här varje plats där det utförs någon verksamhet som inbegriper hantering av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter, med undantag för fiskefartyg (artikel 3.13).
I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns det krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla den uppdaterad. Befintliga förteckningar får användas för detta ändamål. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska i detta syfte lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som de kontrollerar (artikel 15.5). Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som genomförs av bl.a. organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Begreppet aktör definieras i artikel 3.29 i den nya kontrollförordningen som varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2. De aktörer som omfattas av kraven på förteckning och registrering på foderområdet är foderföretag och på området animaliska biprodukter den som befattar sig med sådana produkter.
En effektiv kontroll kräver att myndigheterna har tillgång till uppgifter om olika typer av kontrollobjekt. Sådana uppgifter behövs i första hand för att underlätta kontrollmyndigheternas planering av den regelbundna kontrollen. Bestämmelserna i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 183/2005, artikel 23 i förordning (EG) nr 1069/2009 och artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen om skyldighet att lämna uppgifter gäller visserligen direkt för foderföretagarna och den som befattar sig med animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Kontrollmyndigheterna kan dock ha behov av mer detaljerade uppgifter om anläggningar än de som ryms inom skyldigheten i artikel 15.5. Uppräkningen i artikel 15.5 om vilka uppgifter som ska lämnas är inte uttömmande. Av artikeln framgår inte heller när eller på vilket sätt som uppgifterna ska lämnas. Regeringen anser
därför, i enlighet med promemorians bedömning, att det behövs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och den som befattar sig med animaliska biprodukter och därav framställda produkter att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet samt till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter. Som Lagrådet påpekar kan en verksamhet inte alltid knytas till en viss anläggning. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för foderföretagare m.fl. bör därför gälla uppgifter om deras ”verksamhet”.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
10.8. Föreskrifter om krav på egenkontroll
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att utöva egenkontroll ska utvidgas till att gälla var och en som befattar sig med animaliska biprodukter och därav framställda produkter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Jordbruksverket avstyrker förslaget att utvidga bemyndigandet om rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att utöva egenkontroll till att även omfatta privatpersoner. Driftsansvariga har redan sådan skyldighet enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1069/2009. Den extra bördan står inte i proportion till den minskade risk för samhället som bestämmelsen skulle innebära. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) undrar hur bestämmelserna i lagen om foder och animaliska biprodukter förhåller sig privatpersoner som befattar sig med sådana produkter. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 20 § lagen om foder och animaliska biprodukter finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för en foderföretagare eller för annan företagare som befattar sig med animaliska biprodukter att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten.
Enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1069/2009 ska driftansvariga i sina anläggningar inrätta, tillämpa och upprätthålla egenkontroller för att övervaka efterlevnaden av denna förordning. Med anläggning avses i förordningen varje plats där det utförs någon verksamhet som inbegriper hantering av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter, med undantag för fiskefartyg (artikel 3.13). Med driftansvariga avses de fysiska eller juridiska personer som har faktisk kontroll över en animalisk biprodukt eller därav framställd produkt, däribland transportörer, handlare och användare (artikel 3.11). Med användare avses de fysiska eller juridiska personer som använder animaliska biprodukter och därav framställda produkter för särskilda utfodringsändamål, för forskning eller andra angivna ändamål (artikel 3.12). Som Jordbruksverket påpekar kan
driftansvariga således vara såväl företag som privatpersoner som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter, som t.ex. djurägare som använder sådana produkter till utfodring. Det finns därför ett behov av att kunna meddela föreskrifter om egenkontroll som gäller även för privatpersoner. Mot denna bakgrund instämmer regeringen i promemorians förslag att bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om egenkontroll bör utvidgas till att gälla inte enbart för företagare som befattar sig med animaliska biprodukter utan även envar som befattar sig med sådana produkter eller därav framställda produkter. Eftersom ett krav på egenkontroll redan följer av EU-förordningen är det inte fråga om att införa några nya skyldigheter för enskilda.
10.9. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för kontrollmyndigheter, kontrollorgan, Europeiska kommissionen samt de inspektörer och experter som utsetts av kommissionen att få upplysningar, ta del av handlingar och att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och där göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Rätten till upplysningar och tillträde ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger Europeiska kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i nationell rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan. Inga andra remissinstanser yttrar sig över denna fråga.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
I lagen om kontroll av foder och animaliska biprodukter finns en bestämmelse som ger kontrollmyndigheter, kontrollorgan, Europeiska kommissionen samt de inspektörer och experter som har utsetts av kommissionen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover (21 §).
Tillämpningsområdet för bestämmelserna i lagen om foder och animaliska biprodukter sammanfaller med räckvidden för bestämmelserna om kontroll av foder och animaliska biprodukter i den nya kontrollförordningen (se avsnitt 6.1). Artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen bedöms vidare vara direkt tillämplig i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 21 § lagen om foder och animaliska biprodukter en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna, kontrollorganen, Europeiska kommissionen samt de inspektörer och experter som utsetts av kommissionen. Mot denna bakgrund och för att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen är det enligt regeringens mening därför lämpligt att låta bestämmelsen i lagen om foder och animaliska biprodukter om rätten till upplysningar och tillträde vara kvar som ett komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen.
Rätten till upplysningar och tillträde bör även gälla vid genomförande av annan offentlig verksamhet. Kontrollmyndigheten behöver tillträde bl.a. för att verkställa beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad. Genom den nya kontrollförordningen tydliggörs att sådana åtgärder faller utanför det som är offentlig kontroll och i stället utgör annan offentlig verksamhet. Det kan i sammanhanget framhållas att Polismyndigheten är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollmyndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller verkställa beslut enligt lagstiftningen (27 § första stycket). Det bör därför förtydligas att kontrollmyndigheten har en motsvarande rätt till tillträde. Det bör dock, precis som när det gäller offentlig kontroll, anges att rätten till tillträde gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Regeringen bedömer att bestämmelsen därigenom uppfyller kravet på proportionalitet och att rätten till tillträde i praktiken kommer att vara densamma som med nuvarande lydelse.
När det gäller Försvarsmaktens synpunkter kring behovet av att undanta sin verksamhet från rätten till tillträde för EU-institutionerna, se bedömningen i avsnitt 9.9.
Hänvisningar till S10-9
10.10. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. organ med delegerade upp-
gifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar regleringen i 22 § lagen om foder och animaliska biprodukter, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Tillämpningsområdet för lagen om foder och animaliska biprodukter sammanfaller med kontrollförordningens tillämpningsområde när det gäller foder och animaliska biprodukter (se avsnitt 6.2). Artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är vidare utformad så att den kan tillämpas direkt av aktörerna. Mot den bakgrunden, instämmer regeringen i promemorians bedömning att den nationella bestämmelsen kan upphävas och ersättas med en bestämmelse som upplyser om den EU-rättsliga regleringen. Då hänvisningen till den nya kontrollförordningen är av upplysande karaktär är det för att undvika osäkerhet ändamålsenligt att den görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S10-10
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.4
10.11. Avgifter
Regeringens bedömning: Regeringen avser att se över systemet med en årlig avgift för kontrollen av regelverket om foder och animaliska biprodukter.
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian görs ingen bedömning av om systemet med årlig avgift som tas ut för kontrollen av foder och animaliska biprodukter bör ses över.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Kontrollförordningens avgiftsbestämmelser och svensk finansiering
I likhet med vad som gäller enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om den offentliga kontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import, måste dock finansieras genom avgifter (artiklarna 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artiklarna 81 och 82). Vid bristande efterlevnad av regelverket ska den ansvariga aktören bära samtliga kostnader som uppkommit till följd av myndigheternas åtgärder (artikel 138.4).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78) och medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). Det står dock medlemsstaterna fritt att välja hur avgifterna ska finansieras.
I dag finansieras kontrollmyndigheternas ordinarie offentliga kontroll genom en årlig avgift som betalas av foderföretagare och företagare som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter. Den årliga kontrollavgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Avgiften ska betalas oavsett om myndigheterna kontrollerar verksamheten under det aktuella året eller inte. Kontrollen av foderföretag i primärproduktionen av foder finansieras dock genom allmänna medel. Utöver de årliga avgifterna tas särskilda avgifter ut för registrering och godkännanden av anläggningar samt för viss provtagning och undersökning. Avgifter tas även ut för kontroll vid gränskontrollstationer samt för kontroll som ligger utanför den ordinarie kontrollen, tidigare s.k. extra offentlig kontroll. Kontroll som bedrivs utöver den ordinarie kontrollen avser uppföljande kontroll på grund av tidigare konstaterad bristande efterlevnad eller kontroll som utförs efter klagomål (artiklarna 79.2 c och 80). De svenska bestämmelserna om avgifter finns i 28 § lagen om kontroll av foder och animaliska biprodukter och i förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter.
Systemet med årlig avgift bör ses över
I avsnitt 9.11 görs bedömningen att det nuvarande systemet med årlig avgift som tas ut för den ordinarie livsmedelskontrollen bör ersättas av ett system med obligatorisk efterhandsdebitering. Ett system med efterhandsdebitering av avgiften för livsmedelskontrollen bedöms ge en tydligare koppling mellan avgift och kontroll och ökar förutsättningarna för att lägga den faktiska kontrollen till grund för avgiften. De verksamheter som inte kontrolleras under ett år kommer inte heller att påföras någon avgift. Enligt regeringens mening finns det skäl att överväga om systemet med årlig avgift för kontroller av regelverket om foder och animaliska biprodukter också bör ersättas av efterhandsdebitering av avgift. Regeringen avser att se över denna fråga i ett annat sammanhang. I enlighet med den bedömning som görs i avsnitt 9.11 kan föreskrifter om efterhandsdebitering av avgift meddelas av regeringen med stöd av det befintliga bemyndigandet i 28 § i lagen om foder och animaliska biprodukter.
Föreskrifter om avgift för annan offentlig verksamhet
I 28 § lagen om foder och animaliska biprodukter finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. De ärenden som nämns i förarbetena är ärenden som rör frågor som omfattas av bemyndigandena i nuvarande 9–11 §§ samt ärenden om godkännande och registrering (prop. 2005/06:128 s. 72 f). Förutom ärenden om godkännande och
registrering omfattas alltså ärenden om villkor för eller förbud mot bl.a. införsel, användning av samt annan befattning med foder eller ett visst parti av foder respektive animaliska biprodukter eller därav framställda produkter (9 och 11 §§) av föreskriftsrätten, samt ärenden om villkor för laboratorier för foderanalyser och metoder för sådana analyser (10 §).
Bemyndigandet i 28 § innefattar även en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Ärenden som omnämns i förarbetena, t.ex. ärenden om godkännande och registrering av anläggningar, utgör annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen. Uttrycket annan offentlig verksamhet omfattar även andra åtgärder, t.ex. kontrollmyndigheternas korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Det bör finnas en möjlighet att finansiera även sådan annan offentlig verksamhet som inte är prövning och registrering med avgifter. Regeringen anser därför, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att bemyndigandet i 28 § bör kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet. Vidare bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ha möjlighet att, på samma sätt som när det gäller kommuner, meddela föreskrifter om skyldighet för organ med delegerade uppgifter och för fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att ta ut en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Hänvisningar till S10-11
10.12. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delege-
rade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag som inte är aktuella här, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i lagen om foder och animaliska biprodukter införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S10-12
10.13. Inköp under dold identitet
Regeringens förslag: En kontrollmyndighet ska ha rätt att köpa in produkter under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att produkten uppfyller gällande krav.
Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Promemorians förslag skiljer sig från regeringens i några avseenden. I promemorian föreslås att myndigheten ska få köpa in produkter under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet och endast om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön. I promemorian föreslås inte någon bestämmelse om att verksamhetsutövaren ska underrättas om att ett inköp skett under dold identitet.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har lämnat synpunkter och dessa behandlas i avsnitt 6.7.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 36 i den nya kontrollförordningen framgår att prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig får användas för offentlig kontroll. Som redovisas i avsnitt 6.7 förutsätter tillämpningen av bestämmelsen i artikel 36 att de behöriga myndigheterna ska kunna beställa varor via internet och annan distanskommunikation utan att identifiera sig. Handel med tjänster och produkter via internet och annan distanskommunikation ökar för varje år. Det gäller även handel med foder och animaliska biprodukter eller därav framställda produkter. I enlighet med den bedömning som redovisas i avsnitt 6.7 anser regeringen att det i lagen om foder och animaliska biprodukter bör införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36 i kontrollförordningen.
Regeringen anser vidare att en sådan bestämmelse bör utformas så att det framgår att kontrollmyndigheten får göra inköpet om det är nödvändigt för att kontrollera att produkten uppfyller gällande krav enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. I kravet på att inköpet under dold identitet ska vara nödvändigt för kontrollen ligger att möjligheten att agera dolt ska vara en grundläggande förutsättning för att kontrollen ska vara effektiv och verkningsfull. Det innebär att den ansvariga myndigheten i första hand ska överväga de öppna arbetsformer som är tillgängliga för att kontrollera
efterlevnaden av regelverket, t.ex. beställningar av produkter i myndighetens namn, dokumentkontroll och oanmälda besök. Om myndigheten exempelvis befarar att en produkt inte är förenlig med gällande krav och har skäl att misstänka att verksamhetsutövaren kommer att leverera en annan vara till kontrollmyndigheten än den som erbjuds på marknaden, kan köp under dold identitet vara motiverat. Behovet att kunna göra inköp under dold identitet aktualiseras främst när det gäller distanskommunikation, men kontrollmyndigheten ges även rätt att agera dolt vid kontroller på plats.
När det gäller foderområdet är kontrollobjekten bl.a. näringsidkare som säljer foder eller foderprodukter. Handel inom området animaliska biprodukter och därav framställda produkter avser bl.a. organiska gödningsmedel, bivax och blodmjöl. Bestämmelsen om inköp under dold identitet i lagen om foder och animaliska biprodukter motiveras av det angelägna ändamålet att skydda liv, hälsa och miljön men också av det angelägna ändamålet att skydda konsumenter mot fusk. I enlighet med de överväganden som redovisas i avsnitt 6.7 och till skillnad från vad som föreslås i promemorian, bör bestämmelsen om kontrollmyndighetens befogenhet att göra inköp under dold identitet i lagen om foder och animaliska biprodukter därför inte begränsas till de fall då det bedöms nödvändigt för att skydda liv, hälsa och miljön. En sådan avgränsning skulle många gånger hindra kontrollmyndigheten från att göra kontroller utifrån redlighetsaspekten. Kravet på att ett inköp under dold identitet ska vara nödvändigt för att kontrollera gällande krav innebär enligt regeringens bedömning att åtgärden är proportionerlig med hänsyn till ändamålen.
Författningsregleringen
Som framgår av avsnitt 6.7 föreslås inte någon möjlighet för kontrollmyndigheten att använda sig av falska identitetshandlingar eller fingerade personnummer. En sådan möjlighet kräver ytterligare överväganden och författningsändringar.
Bestämmelsen om inköp under dold identitet bör därför få en neutral utformning. Det bör anges att köpet får ske under dold identitet utan att det i lagtexten närmare konkretiseras vad som avses med detta. Med en sådan utformning ges myndigheterna en lagstadgad rätt att genomföra inköpet under alla former av dold identitet. Om kontrollmyndigheterna framöver ges författningsgrundad möjlighet att verka under ett fingerat personnummer, kan det praktiska tillämpningsområdet för myndigheten därmed bli större. Även utan ett system med fingerade personnummer kommer dock en bestämmelse om inköp under dold identitet få betydelse ur kontrollsynpunkt.
Som anges i avsnitt 6.7 bör det införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36.2 i fråga om tidpunkten för när en verksamhetsutövare ska underrättas om att kontrollmyndigheten gjort ett inköp under dold identitet. I lagen om foder och animaliska biprodukter bör bestämmelsen utformas så att det anges att en verksamhetsutövare ska underrättas om köpet och resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (se avsnitt 6.7).
Hänvisningar till S10-13
10.14. Rapporteringssystem för överträdelser
Regeringens förslag: Kontrollmyndigheterna ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.8.
Skälen för regeringens förslag: Som det har redogjorts för i avsnitt 6.8 ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning. Dessa mekanismer ska omfatta bl.a. förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem (artikel 140 i den nya kontrollförordningen).
I fråga om statliga kontrollmyndigheter kan skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen regleras på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar införs lämpligast på förordningsnivå. På området animaliska biprodukter och därav framställda produkter är dock även kommuner utsedda som kontrollmyndigheter. Kommunerna är inte utsedda som kontrollmyndigheter på foderområdet, men de kan få ansvar att utöva offentlig kontroll om Jordbruksverket beslutar att överlämna kontrollansvaret med stöd av 17 § i lagen om foder och animaliska biprodukter. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det, med hänsyn till 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen, behövs en bestämmelse i lagen om foder och animaliska biprodukter om att kontrollmyndigheterna ska tillhandahålla ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Om det system som används innebär en behandling av personuppgifter enligt EU:s nya dataskyddsförordning och dataskyddslagen, måste systemet uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av dessa regelverk. Av avsnitt 6.8.4 framgår att regeringen bedömer att det inte behövs några ytterligare bestämmelser om behandling av personuppgifter på lagnivå.
Hänvisningar till S10-14
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.8.2
10.15. Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer
Regeringens förslag: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller lagen om foder och animaliska biprodukter. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 32 § första stycket lagen om foder och animaliska biprodukter får beslut av Jordbruksverket eller av annan statlig förvaltningsmyndighet enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i lagen.
Som också konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan hos domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför, i enlighet med promemorians förslag, föras in i lagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Detta bör, som också föreslås i promemorian, framgå av överklagandebestämmelsen i lagen.
Hänvisningar till S10-15
10.16. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna lämnar inte några synpunkter på förslaget när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en bestämmelse om förvaltningslagens tillämplighet därför bör föras in i lagen om foder och animaliska biprodukter.
Hänvisningar till S10-16
10.17. Ändring av straffbestämmelse
Regeringens förslag: Överträdelser av den nya kontrollförordningen ska inte omfattas av straffbestämmelserna i lagen om foder och animaliska biprodukter.
Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås ingen avgränsning av straffbestämmelserna i förhållande till den nya kontrollförordningen.
Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: Av 29 § andra stycket lagen om foder och animaliska biprodukter följer att överträdelser av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen är straffbelagda. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning. Som beskrivs i avsnitt 6.9 var syftet med den avgränsningen att utesluta straffansvar för överträdelser av skyldigheter för myndigheter enligt bl.a. den tidigare kontrollförordningen (se prop. 2005/06:128, s. 275). Straffbestämmelserna om tjänstefel och brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. brottsbalken bedöms även som tillräckliga för att sanktionera de överträdelser av den nya kontrollförordningen som personal på myndigheter kan göra sig skyldiga till vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den nya kontrollförordningen innehåller dock några bestämmelser som innebär skyldigheter för enskilda och som enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.9 inte heller bör straffsanktioneras. Bestämmelsen i 29 § andra stycket bör därför omformuleras så att det framgår att alla överträdelser av den nya kontrollförordningen utesluts från straffbestämmelsens tillämpningsområde och inte bara de som avser myndighetsutövning.
Hänvisningar till S10-17
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.9
11. Ändringar i lagen om provtagning på djur, m.m.
11.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen, dels kontroll i övrigt av att lagen om provtagning på djur, m.m. och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Den nya kontrollförordningen ska tillämpas även när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som skulle kunna anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorians förslag kopplas uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enbart till kontrollförordningen. I regeringens förslag läggs också till en bestämmelse om kontrollförordningens tillämpning.
Remissinstanserna:
Se synpunkter i avsnitt 6.1 och 6.2. Inga remissin-
stanser uttalar sig i denna fråga särskilt om lagen om provtagning på djur, m.m.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i lagen om provtagning på djur, m.m., härefter provtagningslagen, för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som fanns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen införs därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I det avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i provtagningslagen.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av
medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Motsvarande begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Till skillnad från t.ex. livsmedelslagen innehåller provtagningslagen inte någon nationell reglering som faller utanför den nya kontrollförordningens tillämpningsområde när det gäller vilka djurhållare och verksamheter med djur som kan omfattas av åtgärderna, se avsnitt 6.1. Däremot ger den materiella EU-lagstiftningen på området medlemsstaterna möjlighet att i olika avseenden ha krav som är strängare från smittskyddssynpunkt än vad som krävs för att genomföra eller komplettera EU-lagstiftningen. Enligt provtagningslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen kan t.ex. regleras åtgärder avseende andra sjukdomar än vad som krävs enligt EU-rätten. Det kan också vara fråga om bestämmelser som i och för sig genomför eller kompletterar EU-rättsakter men som i vissa delar går längre. Provtagningslagen innehåller även andra bestämmelser som inte innebär ett genomförande eller en obligatorisk komplettering av EU-rättsakter, t.ex. bestämmelser om ersättning till enskilda som blir föremål för åtgärder enligt lagen. Det är oklart i vilken utsträckning sådana bestämmelser kan anses fastställda ”för tillämpning av unionslagstiftningen” i den mening som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen. Det kan i vart fall ifrågasättas när det gäller nationella åtgärder mot sjukdomar som inte alls regleras på EU-nivå. Det finns däremot både praktiska och lagtekniska fördelar med att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enlig lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
Regeringen bedömer därför att det, för att underlätta tillämpningen, i lagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det, till skillnad från promemorians förslag, framgå att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och kontroll och offentlig verksamhet i övrigt enligt provtagningslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr nuvarande 10 § första stycket provtagningslagen. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
Regeringen föreslår också att det anges i lagen att kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och därmed även vid sådan kontroll eller verksamhet som kan anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Det skulle annars uppstå praktiska svårigheter för de behöriga myndigheterna och enskilda att avgöra i vilka situationer kontrollförordningen skulle tillämpas. Detta innebär enligt regeringens bedömning också att provtagningslagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen vid tillämpningen av kontrollförordningen är att anse som sådan nationell lagstiftning som avses i artikel 1.2.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedöm-
ning att det är ändamålsenligt att hänvisningen till uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen bör göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samma bedömning görs när det gäller den föreslagna bestämmelsen om kontrollförordningens tillämplighet.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 12, 13 och 20 §§ provtagningslagen, bör därför för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ersättas med detta uttryck.
I provtagningslagen bör det även läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det av stor vikt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till den nya kontrollförordningen även i detta avseende göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
11.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll ska utökas till att avse även överlämnande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) pekar på att begreppet ”annan offentlig verksamhet” innebär en möjlighet att fånga den roll som SVA rent empiriskt har i livsmedelskedjan. SVA uppger vidare att myndigheten inte är identifierad som behörig myndighet enligt kontrollförordningen, vilket begränsar myndighetens möjligheter att på ett effektivt sätt utföra de arbetsuppgifter som följer av instruktionen och som faller inom ramen för ”annan offentlig verksamhet”. SVA önskar att myndighetens roll inom livsmedelskedjan ska förtydligas och att myndigheten får de bemyndiganden som krävs för att den ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag:
Medlemsstaterna ska för vart och ett
av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret
för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 10 § provtagningslagen. I paragrafen föreskrivs således att det är Jordbruksverket och andra statliga myndigheter som utövar offentlig kontroll. Regeringen får vidare meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i förordningen om provtagning på djur, m.m., härefter provtagningsförordningen.
Det bör på motsvarande sätt som för offentlig kontroll framgå av provtagningslagen vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför tas in i lagen.
Uttrycket annan offentlig verksamhet täcker, som framgår av avsnitt 6.2, många olika uppgifter, alltifrån sådant som i dag ingår i det som i lagen benämns som ”övriga åligganden”, till utseende av officiella laboratorier. Detta innebär att det inte alltid behöver vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet kan, som SVA påtalar, också utföras av andra statliga myndigheter än de myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas i föreskrifter som regeringen meddelar. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 16 § om förelägganden.
Det finns i dag ett bemyndigande för regeringen, i 10 § andra stycket provtagningslagen, att meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. I 15 § provtagningsförordningen har föreskrivits att Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelserna att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket har däremot inte fått rätt enligt provtagningsförordningen att överlämna offentlig kontroll till kommunerna.
Genom den nya kontrollförordningen har det tydliggjorts att vissa uppgifter som naturligt hänger samman med offentlig kontroll, som t.ex. beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad, inte är offentlig kontroll utan i stället annan offentlig verksamhet. Det kan därför av effektivitetsskäl finnas behov av att, i samband med att offentlig kontroll överlåts, också överlåta vissa uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet och som har ett tydligt samband med kontrollen. Regeringen bör därför också få meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva annan offentlig verksamhet.
Djurhälsolagsutredningen (N 2018:06) ser för närvarande över lagstiftningen på djurhälsoområdet i anledning av den nya EU-förordningen om djurhälsa, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), som ska börja tillämpas den 21 april 2021. Inom ramen för utredningen kan behovet av bestämmelser om möjlighet för Jordbruksverket att överlåta offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till länsstyrelserna och kommunerna övervägas på nytt, särskilt mot bakgrund av att någon
möjlighet att överlåta kontroll till kommunerna inte införts på förordningsnivå.
11.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse som upplyser om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslås dock inga upplysningsbestämmelser.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet och den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30). När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta
vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Förordningen kan därmed inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i provtagningslagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i svensk rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. För delegation till fysiska personer krävs enligt den nya kontrollförordningen, som angetts ovan, att den materiella lagstiftningen på EU-nivå eller nationell nivå tillåter en sådan delegering. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av provtagningslagen. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
På djurhälsoområdet finns särskilda bestämmelser bl.a. i provtagningslagen som ger möjlighet att överlåta vissa uppgifter till privata organ. I 9 § andra stycket provtagningslagen anges t.ex. att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att en organisation får föra register och utfärda identitetshandlingar för djur. Som påpekas i avsnitt 11.2 ser Djurhälsolagsutredningen (N 2018:06) för närvarande över lagstiftningen på djurhälsoområdet. Det ingår i uppdraget att analysera hur de särskilda bestämmelserna om överlåtelse av uppgifter till privata organ i provtagningslagen förhåller sig till möjligheten för behörig myndighet att delegera offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Det behöver i det sammanhanget övervägas hur dessa bestämmelser förhåller sig till de särskilda bestämmelserna om delegation som finns i förordning (EU) 2016/429. För att möjliggöra fortsatt delegation av uppgifter kan det i vissa fall vara nödvändigt att behålla vissa bestämmelser i nationell rätt som ett komplement till kontrollförordningen och förordning (EU) 2016/429, medan andra kan anses vara en dubbelreglering i förhållande till EUbestämmelserna. Regeringen anser mot den bakgrunden, i likhet med promemorian, att det är mest ändamålsenligt att tills vidare behålla de särskilda bestämmelser om delegering av uppgifter som finns i provtagningslagen i avvaktan på den större översynen.
Hänvisningar till S11-3
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.5
11.4. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska ges rätt att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas och om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås inte något bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan.
Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen införs även uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 i den nya kontrollförordningen ställs det upp ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Där framgår att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska utföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser fanns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 12 § provtagningslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Regeringen har i 16 § provtagningsförordningen bemyndigat Jordbruksverket att meddela sådana föreskrifter. Regeringen bedömer i likhet med promemorian att det även i fortsättningen finns behov av detaljerade bestämmelser om kontrollen och att ett sådant behov kan finnas även när det gäller annan offentlig verksamhet. Föreskrifterna ska endast avse skyldigheter för myndigheterna och kräver därför, när de riktar sig till statliga myndigheter, inte bemyndigande i lag. Enligt 10 § tredje stycket provtagningslagen finns dock en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. Bemyndigandet föreslås nu utökas till att även avse annan offentlig verksamhet (se avsnitt 11.2 ovan). Om uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har överlämnats till kommunerna behövs ett bemyndigande i lag för att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Detsamma gäller om sådana uppgifter har överlämnats till ett organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer. Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter av detta slag bör därför vara kvar och utökas till att även avse annan offentlig verksamhet.
Utöver bemyndigandet om offentlig kontroll finns flera andra bemyndiganden i provtagningslagen. För att kontrollera förekomsten av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning enligt lagen (3 § andra stycket). Vidare får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt 7 och 8 §§ meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om ett antal olika åtgärder för att förebygga eller hindra spridning av smittsamma sjukdomar eller för att se till att djur eller produkter av djur som inte är säkra som livsmedel hanteras på ett lämpligt sätt. Flera av de befintliga bemyndigandena i provtagningslagen får i och för sig anses omfatta sådan verksamhet som benämns annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. I dessa fall är det dock frågan om föreskrifter som innebär betungande ingrepp mot och skyldigheter för enskilda. Sådana föreskrifter måste liksom tidigare baseras på särskilda bemyndiganden i lagen.
Regeringen bedömer mot den bakgrunden, och till skillnad från promemorian, att det inte finns behov av att uttryckligen avgränsa bemyndigandet om att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i förhållande till andra bemyndiganden i lagen som ger möjlighet att föreskriva om skyldigheter för enskilda.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar
Om en medlemsstat tilldelar ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett och samma område till mer än en behörig myndighet ska medlemsstaten enligt artikel 4.2 i den nya kontrollförordningen säkerställa en effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter samt en enhetlig och
verkningsfull offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inom hela sitt territorium. Förordningen ställer också krav på rapportering från medlemsstaterna till kommissionen (se bl.a. artikel 113).
I provtagningslagen har Jordbruksverket utsetts till samordnande kontrollmyndighet (11 §). För att kraven i den nya kontrollförordningen ska uppnås behöver den samordnande myndigheten ha tillgång till tillförlitlig och jämförbar information från de operativa kontrollmyndigheterna. De operativa myndigheternas uppgiftslämnande utgör således ett viktigt inslag i kontrollverksamheten och är en förutsättning för att den nya kontrollförordningens bestämmelser ska kunna verkställas. Detta gäller även när uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda organ eller fysiska personer. Behovet av uppgifter till den samordnande myndigheten kan tillgodoses genom det befintliga bemyndigandet i 12 § 2. I avsnitt 11.1 föreslår regeringen att uttrycket kontrollorgan ska ersättas med organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter
.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör bemyndigandet i 12 § provtagningslagen kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. Ett förslag till en motsvarande reglering i miljöbalken av skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten har lämnats av regeringen i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet, prop. 2019/20:137 s. 68–72.
Hänvisningar till S11-4
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.5
11.5. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens bedömning: Det behövs inte något ytterligare bemyndigande om uppgiftsskyldighet för djurhållare i provtagningslagen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser uttalar sig om förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från förteckningen (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas är enligt artikel 15.5 skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som de kontrollerar. Aktörernas skyldighet enligt artikel 15.5 gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
I 6 § provtagningslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad den som håller djur ska iaktta i fråga om skyldighet att anmäla verksamheten till en myndighet och att föra anteckningar om verksamheten. Det finns också bemyndiganden i 9 § första stycket 1 och 3 som ger rätt att meddela föreskrifter om registrering av djur, djurhållare och anläggningar för djur och som i sig kan anses innefatta en möjlighet att föreskriva en skyldighet att lämna uppgifter till dessa register. Dessa bemyndiganden bedöms vara ett tillräckligt komplement till uppgiftsskyldigheten enligt artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen. Regeringen anser därmed i likhet med promemorian att det inte behövs något ytterligare bemyndigande om uppgiftsskyldighet i provtagningslagen.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
11.6. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för bl.a. kontrollmyndigheter och EU:s institutioner att få upplysningar, ta del av handlingar och att få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras, och där göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om rätt till upplysningar och tillträde ska även gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Bestämmelserna ska även gälla under utförande av annan offentlig verksamhet.
Det ska förtydligas att de EU-institutioner som bestämmelserna gäller för är Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten. Deras rätt till upplysningar och tillträde ska gälla i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och EU-bestämmelserna om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
Bestämmelsen om rätt till tillträde och upplysningar ska inte tillämpas när kontroller och inspektioner på plats utförs enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 eller lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Den särskilda bestämmelsen om rätt till tillträde för behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom Europeiska unionen ska tas bort.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås inte att den särskilda bestämmelsen om rätt till tillträde för behöriga myndigheter i andra medlemsstater tas bort.
Remissinstanserna: Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger Europeiska kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i nationell rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att tillträde och andra bemyndiganden som gäller för dem som utövar offentlig kontroll, även bör gälla andra organ (officiella veterinärer och andra fysiska personer som fått delegation) som blivit bemyndigade att utföra verksamhet som avses i lagen, såsom att få tillgång till uppgifter som behövs för att utföra uppdraget och t.ex. tillträde till platser där djur hålls. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I dag har en kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen rätt att i den utsträckning det behövs för kontrollen på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras och där göra undersökningar och ta prover. Denna rätt gäller också för den som vidtar åtgärder enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna (13 § provtagningslagen).
När det gäller uttrycket ”den som vidtar åtgärder” framgår det av förarbetena till lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. (gamla provtagningslagen) att det som åsyftas är förebyggande åtgärder för att hindra spridning av smittsamma djursjukdomar samt bekämpningsåtgärder (se prop. 1994/95:175 s. 14 och prop. 1998/99:88 s. 44). Dessa åtgärder ingår i det som är offentlig verksamhet enligt artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen.
Bestämmelsen i 13 § provtagningslagen om rätt till upplysningar och tillträde kan jämföras med artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Enligt denna artikel ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver och i den utsträckning som det är nödvändigt för att genomföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt
denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Regeringen har i avsnitt 11.1 föreslagit en bestämmelse som tydliggör att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt provtagningslagen, alltså även vid sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som kan bedömas falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen bedöms vara direkt tillämplig i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 13 § provtagningslagen en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna och kontrollorganen. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund och för att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen anser regeringen i likhet med promemorian att det är lämpligt att låta bestämmelsen i provtagningslagen om rätten till upplysningar och tillträde vara kvar som ett komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen.
Skyldigheten i den nya kontrollförordningen gäller, som nämnts ovan, också i förhållande till officiella veterinärer. En officiell veterinär är en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2. (artikel 3 i den nya kontrollförordningen). Det kan inte uteslutas att även privatpraktiserande veterinärer anlitas för att utföra viss offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i egenskap av officiell veterinär. Bestämmelsen om rätt till upplysningar m.m. bör därför även omfatta dessa veterinärer. Rätten till upplysningar och tillträde bör således, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla för sådana veterinärer som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Officiella veterinärer som är anställda på kontrollmyndigheten omfattas däremot av kontrollmyndighetens tillträdesrätt.
Rätten till upplysningar och tillträde bör vidare, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet, vilket alltså omfattar bl.a. bekämpningsåtgärder mot djursjukdomar. För att uppnå enhetlighet med den nya kontrollförordningen och för att underlätta tillämpningen är bedömningen att uttrycket ”den som utför annan offentlig verksamhet” bör användas istället för uttrycket ”den som vidtar åtgärder […]”. I praktiken avses dock samma situationer, eftersom annan offentlig verksamhet avser just annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs enligt den nya kontrollförordningen eller den materiella lagstiftningen (se artikel 2.2). Det bedöms alltså inte vara fråga om någon faktisk utvidgning av tillträdesrätten i denna del.
Av 14 § 1 provtagningslagen följer att bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde även gäller för EU:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
I den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om Europeiska kommissionens kontroll i medlemsstaterna (artiklarna 116–119). Kommissionens experter ska utföra kontroller i varje medlemsstat för att bl.a. kontrollera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de bestämmelser som föreskrivs i den nya kontrollförordningen. Dessa kontroller ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och utföras regelbundet. De får även omfatta kontroller på plats (artikel 116). Medlemsstaterna ska ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler, till djur och varor samt tillgång till information och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 119). Kommissionen får även, i samarbete med den berörda medlemsstaten, sända en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats i medlemsstaten (artikel 108.2).
Eftersom det är kommissionen och dess inspektörer och experter som ska utföra kontroll i medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen bör rätten till upplysningar och tillträde preciseras till att gälla för dem. Även experter från medlemsstaterna får dock bistå kommissionens experter och dessa ska då när de åtföljer kommissionens experter ges samma rätt till tillträde som dem (artikel 116.4). Det får förutsättas att nationella experter som åtföljer kommissionen vid kontroll har utsetts av kommissionen. De nationella experterna omfattas alltså i detta sammanhang av uttrycket ”experter som har utsetts av kommissionen”.
Vissa åtgärder som utförs i Sverige kan enligt provtagningsförordningen medfinansieras av unionens budget. Medfinansieringen avser till största delen åtgärder för att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar. För budgetperioden 2014–2020 regleras unionens medfinansiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG. Förhandlingar om bestämmelser för nästa budgetperiod 2021–2027 pågår. Kommissionen har föreslagit ett nytt program för den inre marknaden, i vilket en bredd av tidigare separata program och insatser inom bl.a. konkurrenskraft, växt-, djur-, livsmedels- och foderområdet, konsumentskydd och statistik ingår. Bestämmelserna på växt-, djur-, livsmedels- och foderområdet motsvarar i princip bestämmelserna i förordning (EU) nr 652/2014 men innebär en viss utvidgning av vad som kan finansieras i förhållande till dagens program.
En av EU:s institutioner, Europeiska revisionsrätten, har i uppgift att granska hur unionens medel används, såväl inom unionens egna organ som inom medlemsstaterna. Sverige kan därmed komma att granskas av revisionsrätten. Revisionsrätten och inspektörer och experter som utsetts av
revisionsrätten bör således ha samma befogenheter som kommissionen att få tillgång till de platser och uppgifter som behövs för granskningen av unionens finanser.
Rätten för kommissionen, revisionsrätten och för de inspektörer och experter som har utsetts av dessa institutioner bör också gälla i den utsträckning det behövs för kontroll av att reglerna i förordning (EU) nr 652/2014 eller i det nya regelverk som kommer att ersätta den förordningen följs. Regeringen bedömer därför, till skillnad från promemorian, att rätten till tillträde inte bör vara kopplad till en specifik EU-förordning. I stället bör rätten gälla i den utsträckning det behövs för att kontrollera att de vid varje tid gällande EU-bestämmelserna om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde följs.
I kommissionen ingår också Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) som har att utföra kontroll och inspektioner av åtgärder som medfinansieras av unionens budget. Olaf har under vissa förutsättningar rätt till tillträde och upplysningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. I lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning finns bestämmelser om rätt för behöriga myndigheter till tillträde och upplysningar när Olaf utför kontroller och inspektioner enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Bestämmelserna i provtagningslagen om rätt till tillträde och upplysningar bör inte tillämpas när kontroller och inspektioner på plats genomförs enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 eller lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Bestämmelsen bör utformas enligt Lagrådets yttrande i proposition 2016/17:56 Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
I såväl den tidigare som den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om administrativt stöd och samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Detta kan bl.a. inkludera närvaro av personal från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat vid en offentlig kontroll eller annan undersökning som görs av behörig myndighet i en medlemsstat (se artiklarna 34.2, 36.3 och 38.3 i den tidigare kontrollförordningen och artiklarna 102.2, 104.3 och 106.3 i den nya kontrollförordningen). Eftersom personal från de behöriga myndigheter i andra medlemsstater även fortsättningsvis ska delta i sådana kontroller tillsammans med den nationella myndigheten bedöms dock inte att det behövs några bestämmelser om en självständig rätt till tillträde för dem i svensk rätt. Regeringen föreslår därför, till skillnad från promemorian, att den särskilda bestämmelsen om rätt till tillträde i 14 § 2 provtagningslagen tas bort. Bestämmelsen i 14 § 2 provtagningslagen genomför enligt förarbetena (se prop. 1997/98:48 s. 25) rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG. Det direktivet har dock upphävts och ersatts av den nya kontrollförordningen (se artikel 146 i kontrollförordningen).
När det gäller Försvarsmaktens synpunkter kring behovet av att undanta sin verksamhet från rätten till tillträde för EU-institutionerna, se bedömningen i avsnitt 9.9 (om livsmedelslagen).
11.7. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen om skyldighet att tillhandahålla hjälp ska ersättas med en upplysning om att det i kontrollförordningen finns bestämmelser om att den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser uttalar sig om förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvaras av 15 § provtagningslagen, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna ska kunna genomföras.
Som det redogörs för närmare under avsnitt 11.6 får åtgärder anses vara sådan verksamhet som enligt den nya kontrollförordningen är annan offentlig verksamhet.
Regeringen föreslår i avsnitt 11.1 en bestämmelse som tydliggör att den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt provtagningslagen. Artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är utformad på ett sådant sätt att den är direkt tillämplig för aktörerna. Regeringen anser därför i likhet med promemorian att bestämmelsen i 15 § provtagningslagen kan upphävas och ersättas med en bestämmelse som upplyser om den EU-rättsliga regleringen. Då hänvisningen till den nya kontrollförordningen är av upplysande karaktär är det för att undvika osäkerhet ändamålsenligt att den görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S11-7
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.5
11.8. Föreskrifter om avgifter
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska ges rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för annan offentlig verksamhet. Bemyndigandet ska även inne-
fatta en rätt att meddela föreskrifter om kommuners skyldighet att ta ut sådana avgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gäller enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om den offentliga kontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import, måste dock finansieras genom avgifter (artikel 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artikel 81 och 82).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78) och medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). Det står dock medlemsstaterna fritt att välja finansieringsform.
I dag finansieras den ordinarie djurhälsokontrollen enligt provtagningslagen i huvudsak genom allmänna medel. Avgifter tas dock ut för kontroll av vissa verksamheter, t.ex. TSE-provtagande anläggningar. Det är anläggningar, utom livsmedelsanläggningar, där prov enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati tas ut. Exempel på sådana anläggningar är bearbetningsanläggningar och förbränningsanläggningar. Avgifter tas även ut för bl.a. systemet för märkning av djur vad gäller nötkreatur, svin, får och get.
I 20 § första stycket provtagningslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll (första punkten) samt för provtagning, undersökning, märkning, godkännande, registrering och utfärdande av identitetshandlingar (andra punkten). Bemyndigandet i första punkten innefattar en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter, kontrollorgan och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket provtagningslagen. Det åligger varje kommun att besluta om avgifternas storlek.
De åtgärder som räknas upp i 20 § första stycket 2 provtagningslagen räknas som annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen. Uttrycket annan offentlig verksamhet omfattar dock mer än detta, som t.ex. kontrollmyndigheternas korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Genom den nya kontrollförordningen har det tydliggjorts att sådana åtgärder vid bristande efterlevnad, som naturligt hänger samman med kontrollen, inte är offentlig kontroll utan i stället annan offentlig verksamhet. Det kan därför finnas behov av att, när det tas ut avgift för offentlig kontroll, också kunna ta ut avgift för sådana åtgärder som utgör annan
offentlig verksamhet och som har ett tydligt samband med kontrollen. Det bör därför finnas en möjlighet att finansiera även övrig annan offentlig verksamhet med avgifter. Bemyndigandet i 20 § första stycket 2 provtagningslagen bör därför i enlighet med promemorians förslag ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet.
Som det har redogjorts för i avsnitt 11.2 ska myndigheterna utföra även annan offentlig verksamhet. Regeringen instämmer därför även i promemorians förslag att rätten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut avgifter även ska omfatta sådan verksamhet.
Hänvisningar till S11-8
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.5
11.9. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget, men betonar att offentlighetsprincipen ska värnas. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i provtagningslagen införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S11-9
11.10. Rapporteringssystem för överträdelser
Regeringens förslag: Kontrollmyndigheterna ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att kontrollmyndigheterna ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för anmälan av överträdelser. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter när det gäller provtagningslagen. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.8.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.8 ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning. Dessa mekanismer ska omfatta förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem (artikel 140 i den nya kontrollförordningen).
I fråga om statliga kontrollmyndigheter kan skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen regleras på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Bedömningen är att även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar lämpligast införs på förordningsnivå. Enligt provtagningslagen får dock regeringen meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt kommunerna att utöva offentlig kontroll. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det, med hänsyn till 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen, behövs en bestämmelse i lagen om att kontrollmyndigheterna ska tillhandahålla ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Om det system som används innebär en behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, måste systemet uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av dessa regelverk. Av avsnitt 6.8.4 framgår att regeringen bedömer att det inte behövs några ytterligare bestämmelser om behandling av personuppgifter på lagnivå.
Hänvisningar till S11-10
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.8.2
11.11. Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer
Regeringens förslag: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tillstyrker
förslaget. Inga andra remissinstanser yttrar sig särskilt om provtagningslagen. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 24 § första stycket provtagningslagen får en statlig förvaltningsmyndighets beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Detsamma gäller enligt andra stycket beslut som har meddelats av en organisation som enligt föreskrifter får föra register och utfärda identitetshandlingar eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i provtagningslagen.
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan hos domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför i enlighet med promemorians förslag föras in i provtagningslagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut som meddelats av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut som fattas av fysiska personer. Detta bör därför i enlighet med promemorians förslag framgå av överklagandebestämmelsen i provtagningslagen.
Hänvisningar till S11-11
11.12. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser yttrar sig särskilt om provtagningslagen. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900), framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en bestämmelse om förvaltningslagens tillämplighet därför bör föras in i provtagningslagen.
Hänvisningar till S11-12
11.13. Ändringar av straffbestämmelser
Regeringens förslag: Det ska inte få dömas till ansvar för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Överträdelser av den nya kontrollförordningen ska inte omfattas av straffbestämmelserna i provtagningslagen.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Regeringen föreslår till skillnad från promemorian en avgränsning av straffbestämmelserna i förhållande till den nya kontrollförordningen.
Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: I 21 § första stycket provtagningslagen finns bestämmelser om straff för vissa överträdelser av lagen eller föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen. Av andra stycket
i samma bestämmelse följer att även överträdelser av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen är straffbelagda. Samtidigt får också förelägganden eller förbud enligt lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagarna förenas med vite, se 17 §.
I 22 § andra stycket regleras förhållandet mellan straff och vite genom att det anges att ansvar inte får dömas ut för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande eller vitesförbud, om föreläggandet eller förbudet har överträtts.
I artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll regleras rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (ne bis in idem). Denna rättighet brukar också kallas dubbelprövningsförbudet. Enligt Europadomstolens tolkning av artikeln kan förbudet mot dubbel lagföring vara tillämpligt även när åtgärder eller sanktioner inte betecknas som straff i den nationella rätten, såsom exempelvis administrativa sanktioner och viten.
Dubbelprövningsförbudet hindrar inte bara ett andra straff (dvs. ett nytt straff vid ett annat tillfälle än det första) utan även en andra prövning av samma gärning. Europadomstolen har i ett mål som gällde parallella förfaranden funnit att en kränkning av dubbelprövningsförbudet hade ägt rum, då den andra processen inte avslutades när det första avgörandet blev slutligt (Muslija mot Bosnien-Herzegovina, no. 32042/11, den 14 januari 2014). Liknande resonemang fördes i Europadomstolens dom i målen Grande Stevens and Others v. Italy (nos. 18640/10, 18647/10, 18663/10 och 18698/10, den 4 mars 2014), Glantz mot Finland och Nykänen mot Finland (no. 37394/11 respektive 11828/11, den 20 maj 2014). Enligt ett avgörande från Högsta domstolen är det inte enbart ett slutligt avgörande som utgör ett hinder mot ett andra förfarande. Även en pågående prövning är ett sådant hinder (NJA 2013 s. 502). Det innebär att det som avgör när ett hinder mot ett andra förfarande för samma gärning eller överträdelse uppkommer får anses vara den tidpunkt när det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite. Regeringen anser i likhet med promemorian att detta bör komma till uttryck i provtagningslagen. Exempel på sådana regleringar finns i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Bestämmelsen i 22 § andra stycket provtagningslagen bör utformas på motsvarande sätt.
Överträdelser av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen är enligt 21 § andra stycket inte straffbelagda om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning. Som beskrivs i avsnitt 6.9 var syftet med den avgränsningen att utesluta straffansvar för överträdelser av skyldigheter för myndigheter enligt bl.a. den tidigare kontrollförordningen (se prop. 2005/06:128 s. 295). Straffbestämmelserna om tjänstefel och brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. brottsbalken bedöms även fortsättningsvis som tillräckliga för att sanktionera de överträdelser som personal på myndigheter kan göra sig skyldiga till vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den nya kontrollförordningen innehåller dock några bestämmelser som innebär skyldigheter för enskilda och som enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.9 inte heller bör straffsanktioneras. Bestämmelsen i 21 § andra stycket provtagningslagen bör därför omformuleras så att det framgår att alla överträdelser av den nya kontrollförordningen utesluts från straffbestämmelsens tillämpningsområde och inte bara de som avser myndighetsutövning.
12. Ändringar i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
12.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen och förordningen om djuravel, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och förordningen om djuravel, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Det ska införas ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att den nya kontrollförordningen ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser om djurhälsa och som faller utanför kontrollförordningens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorians förslag kopplas uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enbart till kontrollförordningen och förordningen om djuravel. I regeringens förslag läggs också till ett bemyndigande när det gäller kontrollförordningens tillämpning.
Remissinstanserna: Se synpunkter i avsnitt 6.1 och 6.2. Inga remissinstanser uttalar sig i denna fråga särskilt om lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i lagen om kontroll av husdjur, m.m. för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som fanns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen införs därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Motsvarande begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Till skillnad från t.ex. livsmedelslagen innehåller lagen om kontroll av husdjur, m.m. inte någon rent nationell reglering som faller utanför den nya kontrollförordningens tillämpningsområde när det gäller vilka djurhållare och verksamheter med djur som kan avses med åtgärderna, se avsnitt 6.2. Däremot ger lagen möjlighet att meddela föreskrifter som går utöver vad som krävs för att genomföra eller komplettera EUlagstiftningen på djurhälsoområdet. Eftersom lagen på djurhälsoområdet främst reglerar möjligheten till frivilliga kontrollprogram för att förebygga djursjukdomar är det mycket oklart i vilken utsträckning sådana bestämmelser kan anses fastställda ”för tillämpning av unionslagstiftningen” i den mening som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen (jfr prop. 2005/06:128 s. 298). Tvärtom kan bedömningen göras att föreskrifter om sådana frivilliga program som huvudregel inte syftar till att genomföra eller komplettera obligatoriska EU-bestämmelser. Det kan i vart fall ifrågasättas om den nya kontrollförordningen är tillämplig när det gäller nationella åtgärder mot sjukdomar som inte alls regleras på EU-nivå. Det finns däremot både praktiska och lagtekniska fördelar med att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enlig lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
Lagen om kontroll av husdjur, m.m. innehåller dessutom bestämmelser som kompletterar en annan EU-förordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel). Förordningen om djuravel omfattas inte av kontrollförordningens tillämpningsområde och innehåller också bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Offentlig kontroll definieras enligt artikel 2.18 i förordningen om djuravel som varje form av kontroll som behöriga myndigheter utför i syfte att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i förordningen om djuravel. Med annan offentlig verksamhet avses enligt artikel 2.19 i samma förordning all annan verksamhet än offentlig kontroll som behöriga myndigheter utför i enlighet med förordningen i syfte att säkerställa att bestämmelserna i förordningen tillämpas. Förordningen om djuravel tillämpas från och med den 1 november 2018.
Regeringen bedömer därför att det, för att underlätta tillämpningen, i lagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det, till skillnad från promemorians förslag, framgå att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, enligt förordningen om djuravel och kontroll samt verksamhet i
övrigt enligt lagen om kontroll av husdjur, m.m. och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr nuvarande 8 § första stycket lagen om kontroll av husdjur, m.m. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
Till skillnad från den bedömning som gjorts när det gäller övriga djurhälsolagar anser regeringen inte att det i lagen bör anges att kontrollförordningen ska tillämpas vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser om djurhälsa och därmed även vid sådan kontroll eller verksamhet som kan anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Lagen innehåller till skillnad från andra djurhälsolagar i huvudsak bestämmelser som inte syftar till att genomföra eller komplettera obligatoriska EU-bestämmelser. Det framstår därför inte som ändamålsenligt att föreskriva att kontrollförordningen ska tillämpas genomgående. I stället bör regeringen i lagen ges bemyndigande att föreskriva att den nya kontrollförordningen ska tillämpas helt eller devis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser om djurhälsa och som faller utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Genom sådana föreskrifter kan kontrollförordningens bestämmelser göras tillämpliga i den utsträckning det bedöms som nödvändigt för att undvika praktiska svårigheter för myndigheter eller enskilda. Detta innebär att lagens bestämmelser om delegation av frivillig kontroll till privata organ även fortsättningsvis bör kunna tillämpas utöver vad som följer av kontrollförordningens bestämmelser om delegation i artiklarna 28–31, se vidare avsnitt 12.3 nedan.
När det gäller offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser som kompletterar förordningen om djuravel ska däremot bestämmelserna i den förordningen tillämpas.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det är ändamålsenligt att hänvisningarna till uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen och i förordningen om djuravel bör göras dynamiska, dvs. avse förordningarna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna. Samma bedömning görs när det gäller den föreslagna bestämmelsen om kontrollförordningens tillämplighet.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 10 § lagen om kontroll av husdjur, m.m., bör alltså för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen ersättas med detta uttryck.
I lagen bör det även läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det av stor vikt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till
den nya kontrollförordningen även i detta avseende göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S12-1
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 12.3, 12.6, 12.7, Författningskommentar till 2 § lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
12.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) pekar på att begreppet ”annan offentlig verksamhet” innebär en möjlighet att fånga den roll som SVA rent empiriskt har i livsmedelskedjan. SVA uppger vidare att myndigheten inte är identifierad som behörig myndighet enligt kontrollförordningen, vilket begränsar myndighetens möjligheter att på ett effektivt sätt utföra de arbetsuppgifter som följer av instruktionen och som faller inom ramen för ”annan offentlig verksamhet”. SVA önskar att myndighetens roll inom livsmedelskedjan ska förtydligas och att myndigheten får de bemyndiganden som krävs för att den ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Motsvarande skyldighet att utse behöriga myndigheter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet finns i artikel 39.1 i förordningen om djuravel.
Vilka myndigheter som har ansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 8 § lagen om kontroll av husdjur, m.m. I paragrafen föreskrivs således att det är Jordbruksverket och länsstyrelserna som utövar offentlig kontroll. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i förordningen om kontroll av husdjur, m.m.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av lagen om kontroll av husdjur, m.m. framgå vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför tas in i lagen.
Uttrycket annan offentlig verksamhet täcker, som framgår av avsnitt 6.2, många olika uppgifter, alltifrån sådant som i dag ingår i det som i lagen benämns som ”övriga åligganden”, till utseende av officiella laboratorier. Detta innebär att det inte alltid behöver vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet kan, som SVA påtalar, också utföras av andra statliga myndigheter än de myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad
som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 12 § om förelägganden.
Hänvisningar till S12-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.6
12.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen. De särskilda bestämmelserna om delegation i lagen om kontroll av husdjur, m.m. kan tillämpas utöver vad som följer av kontrollförordningen.
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslås dock inga upplysningsbestämmelser.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i den nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet och den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30). När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b, 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behö-
riga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Förordningen kan därmed inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i svensk rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. För delegation till fysiska personer krävs enligt den nya kontrollförordningen, som angetts ovan, att den materiella lagstiftningen på EU-nivå eller nationell nivå tillåter en sådan delegering. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av lagen om kontroll av husdjur, m.m. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
I lagen om kontroll av husdjur, m.m. finns också särskilda bestämmelser som ger möjlighet för att överlåta vissa uppgifter till privata organ. I 3 § 2 anges t.ex. att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att en organisation på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar får anordna kontroll för djur i de syften som anges i 1 §. Djurhälsolagsutredningen (N 2018:06) ser för närvarande över lagstiftningen på djurhälsoområdet i anledning av den nya EU-förordningen om djurhälsa, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), som ska börja tillämpas den 21 april 2021. Det ingår i uppdraget att analysera hur de särskilda bestämmelserna om överlåtelse av uppgifter till privata organ i lagen om kontroll av husdjur, m.m. förhåller sig till möjligheten för behörig myndighet att delegera offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt artikel 28–31 i den nya kontrollförordningen. Det behöver i det sammanhanget övervägas hur dessa bestämmelser förhåller sig till de särskilda bestämmelserna om delegation som finns i förordning
(EU) 2016/429. Regeringen anser mot den bakgrunden, i likhet med promemorian, att det är mest ändamålsenligt att tills vidare behålla de särskilda bestämmelser om delegering av myndighetsutövning som finns i den svenska djurhälsolagstiftningen i avvaktan på den större översynen. De bör också, som angetts i avsnitt 12.1, kunna tillämpas utöver bestämmelserna om delegation i kontrollförordningen.
Hänvisningar till S12-3
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 12.1
12.4. Föreskrifter om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås ingen uttrycklig begränsning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer. Det föreslås inte heller något bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan.
Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen införs också uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 i den nya kontrollförordningen ställs det upp ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och
den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 i den nya kontrollförordningen regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Av bestämmelsen framgår bl.a. att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska utföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser fanns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 12 § förordningen om kontroll av husdjur, m.m. finns ett bemyndigande för Jordbruksverket att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Jordbruksverket har med stöd av bemyndigandet meddelat föreskrifter bl.a. om myndigheternas kontroll av huvudman som anordnar frivilliga kontrollprogram. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det även i fortsättningen kan finnas behov av detaljerade bestämmelser om kontrollen. Det kan även finnas behov av att meddela föreskrifter om hur sådan verksamhet som i den nya kontrollförordningen benämns som annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
När det gäller offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av statliga kontrollmyndigheter såsom länsstyrelserna, som är de operativa kontrollmyndigheterna på detta område, kan föreskrifter om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas meddelas av regeringen på förordningsnivå. Föreskrifterna ska endast avse skyldigheter för myndigheterna och kräver därför inte bemyndigande i lag. Om uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har överlämnats till ett organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer behövs dock ett bemyndigande i lag. Det bör därför införas ett bemyndigande i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur sådana organ och fysiska personer ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Regeringen anser, till skillnad från promemorian, att bemyndigandet också uttryckligen bör begränsas på det sättet.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar
Om en medlemsstat tilldelar ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett och samma område till mer än en behörig myndighet ska medlemsstaten enligt artikel 4.2 i den nya kontrollförordningen säkerställa en effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter samt en enhetlig och
verkningsfull offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inom hela sitt territorium. Den nya kontrollförordningen ställer också krav på rapportering från medlemsstaterna till kommissionen (se bl.a. artikel 113).
I lagen om kontroll av husdjur, m.m. har Jordbruksverket utsetts till samordnande kontrollmyndighet (9 §). För att kraven i den nya kontrollförordningen ska uppnås behöver den samordnande myndigheten ha tillgång till tillförlitlig och jämförbar information från de operativa kontrollmyndigheterna. De operativa myndigheternas uppgiftslämnande utgör således ett viktigt inslag i kontrollverksamheten och är en förutsättning för att den nya kontrollförordningens bestämmelser ska kunna verkställas. Detta gäller även när uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda organ eller fysiska personer. Bedömningen är därför att det bör finnas möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för de operativa kontrollmyndigheterna och organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en samordnande myndighet, vilket i det här fallet är Jordbruksverket. När det gäller länsstyrelserna kan föreskrifter om detta meddelas på förordningsnivå. Föreskrifter om rapporteringsskyldighet för enskilda organ och fysiska personer kräver dock stöd i lag. Det bör därför, i enlighet med promemorians förslag, införas ett bemyndigande i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det även införas ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. Ett förslag till en motsvarande reglering i miljöbalken av skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten har lämnats av regeringen i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet, prop. 2019/20:137 s. 68–72.
12.5. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens bedömning: Det behövs inte något särskilt bemyndigande om uppgiftsskyldighet för djurhållare i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter. Skälen för regeringens bedömning:
I artikel 10.2 i den nya kontroll-
förordningen ställs det krav på de behöriga myndigheterna att upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som de kontrollerar (artikel 15.5). Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet utförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Det finns som redogörs för närmare i avsnitt 4.3 flera nationella författningar på djurhälsoområdet, vars tillämpningsområde delvis överlappar varandra. Av 9 § första stycket 3 lagen om provtagning av djur, m.m. (härefter provtagningslagen) följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om registrering av djurhållare och anläggningar för djur. Provtagningslagen har ett brett tillämpningsområde som bl.a. omfattar kontroll av smittsamma djursjukdomar och kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter. Bemyndigandet i provtagningslagen bedöms därför vara ett tillräckligt komplement till uppgiftsskyldigheten enligt artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen när det gäller djurhälsokrav. Regeringen anser därmed i likhet med promemorian att det inte behövs något särskilt bemyndigande i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Hänvisningar till S12-5
12.6. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för bl.a. kontrollmyndigheter och EU:s institutioner att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, för att där göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om rätt till upplysningar och tillträde ska även gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Bestämmelserna ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet. Det förtydligas även att
Europeiska kommissionen är den EU-institution som bestämmelserna gäller för.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten framför att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger Europeiska kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör därför enligt myndigheten införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i nationell rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga
andra remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: I dag har en kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen, i den utsträckning det behövs för kontrollen, rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover (10 § lagen om kontroll av husdjur, m.m.).
Denna bestämmelse kan jämföras med artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Enligt denna artikel ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver och i den utsträckning som det är nödvändigt för att genomföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet utförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Artikel 15.1 bedöms vara direkt tillämplig i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller 10 § lagen om kontroll av husdjur, m.m. en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna och kontrollorganen. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Dessutom gör regeringen i avsnitt 12.1 bedömningen att de åtgärder som vidtas på djurhälsoområdet enligt lagen om kontroll av husdjur, m.m. i stora delar kan anses falla utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Regeringen bedömer mot denna bakgrund därför i likhet med promemorian att bestämmelsen i lagen om kontroll av husdjur, m.m. om rätten till upplysningar och tillträde bör vara kvar som ett komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen. Samma
bedömning görs i förhållande till artikel 46.1 i förordningen om djuravel, som på ett liknande sätt som artikel 15 reglerar aktörernas skyldighet att, i den utsträckning det är nödvändigt för utövande av offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, lämna de behöriga myndigheterna tillträde till utrustning, lokaler, andra platser, avelsdjur och avelsmaterial samt tillgång till elektroniska informationshanteringssystem, dokument och andra relevanta uppgifter.
Skyldigheten i den nya kontrollförordningen gäller, som nämnts ovan, också i förhållande till officiella veterinärer. En officiell veterinär är en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2. (artikel 3 i den nya kontrollförordningen). Det kan inte uteslutas att även privatpraktiserande veterinärer anlitas för att utföra viss offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i egenskap av officiell veterinär. Bestämmelsen om rätt till upplysningar m.m. bör därför även omfatta dessa veterinärer. Rätten till upplysningar och tillträde enligt lagen om kontroll av husdjur, m.m. bör således, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla för sådana veterinärer som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Officiella veterinärer som är anställda på kontrollmyndigheten omfattas däremot av kontrollmyndighetens tillträdesrätt.
Rätten att få tillträde och ta del av handlingar bör vidare, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, även gälla då en myndighet utför annan offentlig verksamhet. Kontrollmyndigheten behöver tillträde bl.a. för att verkställa beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad. Genom den nya kontrollförordningen tydliggörs att sådana åtgärder faller utanför det som är offentlig kontroll och i stället utgör annan offentlig verksamhet. Det kan i sammanhanget nämnas att Polismyndigheten är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollmyndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller verkställa beslut enligt lagstiftningen (15 § första stycket lagen om kontroll av husdjur, m.m). Det bör därför förtydligas att kontrollmyndigheten har en motsvarande rätt till tillträde. Det bör dock, precis som när det gäller offentlig kontroll, anges att rätten till tillträde gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Regeringen bedömer att bestämmelsen därigenom uppfyller kravet på proportionalitet och att rätten till tillträde i praktiken kommer att vara densamma som med nuvarande lydelse.
Av 10 § andra stycket följer att bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde även gäller för EU:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
I den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om Europeiska kommissionens kontroll i medlemsstaterna (artiklarna 116–119). Kommissionens experter ska utföra kontroller i varje medlemsstat för att bl.a. kontrollera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de bestämmelser som föreskrivs i den nya kontrollförordningen. Dessa kontroller ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och utföras regelbundet. De får även omfatta kontroller på plats (artikel 116). Medlemsstaterna ska ge nödvändigt stöd för att
säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler, till djur och varor samt tillgång till information och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 119). Kommissionen får även, i samarbete med den berörda medlemsstaten, sända en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats i medlemsstaten (artikel 108.2). Eftersom det enbart är kommissionen och dess inspektörer och experter som ska utföra kontroll i medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen är det lämpligt att bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde begränsas till att gälla för dem. Även experter från medlemsstaterna får bistå kommissionens experter och dessa ska då när de åtföljer kommissionens experter ges samma rätt till tillträde som dem (artikel 116.4). Det får förutsättas att nationella experter som åtföljer kommissionen vid kontroll har utsetts av kommissionen. De nationella experterna får alltså i detta sammanhang anses omfattas av uttrycket ”experter som har utsetts av kommissionen”.
Bestämmelser liknande dem som finns i artikel 116–119 i den nya kontrollförordningen finns också i artikel 53–55 i förordningen om djuravel.
När det gäller Försvarsmaktens synpunkter kring behovet av att undanta sin verksamhet från rätten till tillträde för EU-institutionerna, se bedömningen i avsnitt 9.9 (om livsmedelslagen).
Hänvisningar till S12-6
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 10 § lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
12.7. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att bestämmelsen i lagen om kontroll av husdjur, m.m. om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen och artikel 46.2 i förordningen om djuravel. Skyldigheten att lämna hjälp ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelsen i lagen om skyldighet att lämna hjälp helt ersätts med en upplysning om skyldigheten enligt EU-förordningarna.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser uttalar sig om förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
En liknande bestämmelse finns också i artikel 46.2 i förordningen om djuravel.
Bestämmelserna i artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen och i artikel 46.2 i förordningen om djuravel motsvaras av 11 § lagen om kontroll av husdjur, m.m., där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är utformade så att de i nationell författning utpekade kontrollmyndigheterna, officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna tillämpa bestämmelserna direkt. Detsamma gäller artikel 46.2 i förordningen om djuravel. Som det har redogjorts för närmare i avsnitt 12.1 gör dock regeringen bedömningen att den verksamhet som regleras i lagen om kontroll av husdjur, m.m. på djurhälsoområdet i stora delar faller utanför kontrollförordningens tillämpningsområde. Trots att artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen och artikel 46.2 i förordningen om djuravel är direkt tillämpliga i medlemsstaterna är bestämmelsen i 11 § om skyldighet att lämna hjälp nödvändig för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få den hjälp som behövs för att de ska kunna genomföra kontroll eller vidta andra åtgärder enligt lagen utanför EU-förordningarnas tillämpningsområde. Regeringen anser därför, till skillnad från promemorian, att denna bestämmelse bör finnas kvar som ett komplement till bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och förordningen om djuravel. Den bör också utökas till att avse annan offentlig verksamhet. För att undvika en dubbelreglering med EU-rätten bör det förtydligas att bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6. i den nya kontrollförordningen och artikel 46.2 i förordningen om djuravel. Då hänvisningarna till den nya kontrollförordningen och förordningen om djuravel är av upplysande karaktär är det för att undvika osäkerhet ändamålsenligt att de görs dynamiska, dvs. avser förordningarna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.
Hänvisningar till S12-7
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 11 § lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
12.8. Föreskrifter om avgifter
Regeringens förslag: Bemyndigandet att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser uttalar sig om förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gäller enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om den offentliga kontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import, måste dock finansieras genom avgifter (artikel 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artikel 81 och 82).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78) och medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna
verksamhet (artikel 80). Medlemsstaterna kan även när det gäller annan offentlig verksamhet välja att finansiera verksamheten med offentliga medel.
Även i förordningen om djuravel finns en bestämmelse om att medlemsstaterna ska se till att den finns tillräckliga finansiella resurser för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har den personal och andra resurser som krävs för att genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 51).
Kontrollen på djurhälsoområdet och när det gäller djuravel är i dag till största delen anslagsfinansierad. Enligt såväl den tidigare kontrollförordningen som den nya kontrollförordningen är det dock obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ut avgifter för offentlig kontroll i vissa fall. Detta gäller bl.a. vid extra offentlig kontroll som utförs vid bristande regelefterlevnad.
I 16 § lagen om kontroll av husdjur, m.m. finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut.
Som nämnts ovan ger den nya kontrollförordningen medlemsstater möjlighet att ta ut avgifter även för att täcka kostnaderna för annan offentlig verksamhet. Genom den nya kontrollförordningen och förordningen om djuravel har det tydliggjorts att myndigheternas åtgärder vid bristande efterlevnad, som naturligt hänger samman med kontrollen, inte är offentlig kontroll utan i stället annan offentlig verksamhet. Det kan därför finnas behov av att, när det tas ut avgift för offentlig kontroll, också kunna ta ut avgift för sådana åtgärder som utgör annan offentlig verksamhet och som har ett tydligt samband med kontrollen. Det kan också finnas behov av detaljerade bestämmelser när det gäller skyldighet att betala avgift för sådan verksamhet. Bemyndigandet i 16 § lagen om kontroll av husdjur, m.m. bör därför, i enlighet med promemorians förslag, utvidgas till att omfatta även föreskrifter om skyldighet att betala avgift för även annan offentlig verksamhet.
Hänvisningar till S12-8
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 16 § lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
12.9. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget, men betonar att offentlighetsprincipen ska värnas. Inga andra remissin-
stanser yttrar sig över förslaget när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i lagen om kontroll av husdjur, m.m. införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S12-9
12.10. Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer
Regeringens förslag: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tillstyrker att beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol och att den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol. Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget till ändring i lagen om kontroll av husdjur, m.m. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 20 § första stycket lagen om kontroll av husdjur, m.m. får Jordbruksverkets beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats enligt lagen, enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Enligt andra stycket gäller detsamma beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan hos domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför i enlighet med promemorians förslag föras in i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Detta bör i enlighet med promemorians förslag framgå av överklagandebestämmelsen i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Hänvisningar till S12-10
12.11. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900), framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndig-
heterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en bestämmelse om förvaltningslagens tillämplighet bör föras in i lagen om kontroll av husdjur, m.m.
Hänvisningar till S12-11
12.12. Ändring med anledning av förbudet mot dubbelprövning
Regeringens förslag: Det ska inte få dömas till ansvar för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: I 17 § lagen om kontroll av husdjur m.m. finns bestämmelser om straff för vissa gärningar. Samtidigt får också förelägganden eller förbud enligt lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen förenas med vite, se 13 §.
I 18 § andra stycket lagen om kontroll av husdjur m.m. regleras förhållandet mellan straff och vite genom att det anges att ansvar enligt lagen inte får dömas ut för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande eller vitesförbud, om föreläggandet eller förbudet har överträtts.
I artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll regleras rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (ne bis in idem). Denna rättighet brukar också kallas dubbelprövningsförbudet. Enligt Europadomstolens tolkning av artikeln kan förbudet mot dubbel lagföring vara tillämpligt även när åtgärder eller sanktioner inte betecknas som straff i den nationella rätten, såsom exempelvis administrativa sanktioner och viten.
Dubbelprövningsförbudet hindrar inte bara ett andra straff (dvs. ett nytt straff vid ett annat tillfälle än det första) utan även en andra prövning av samma gärning. Europadomstolen har i ett mål som gällde parallella förfaranden funnit att en kränkning av dubbelprövningsförbudet hade ägt rum, då den andra processen inte avslutades när det första avgörandet blev slutligt (Muslija mot Bosnien-Herzegovina, no. 32042/11, den 14 januari 2014). Liknande resonemang fördes i Europadomstolens dom i målen Grande Stevens and Others v. Italy (nos. 18640/10, 18647/10, 18663/10 och 18698/10, den 4 mars 2014), Glantz mot Finland och Nykänen mot Finland (no. 37394/11 respektive 11828/11, den 20 maj 2014). Enligt ett avgörande från Högsta domstolen är det inte enbart ett slutligt avgörande
som utgör ett hinder mot ett andra förfarande. Även en pågående prövning är ett sådant hinder (NJA 2013 s. 502). Det innebär att det som avgör när ett hinder mot ett andra förfarande för samma gärning eller överträdelse uppkommer får anses vara den tidpunkt när det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite. Regeringen anser i likhet med promemorian att detta bör komma till uttryck i lagen om kontroll av husdjur m.m. Exempel på sådana regleringar finns i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Bestämmelsen i 18 § andra stycket bör utformas på motsvarande sätt.
Hänvisningar till S12-12
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.6
13. Ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
13.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Hänvisningen i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel till den tidigare kontrollförordningen ska ersättas med en hänvisning till den nya kontrollförordningen och tillhörande genomförandeakter och delegerade akter.
Uttrycket kontroll ska ersättas med uttrycket offentlig kontroll. Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.2.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Begreppet ”skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel” är ett sammanfattande uttryck för det skydd som finns för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar och beteckningen garanterad traditionell specialitet. Bestämmelser om skyddade beteckningar på jord-
bruksprodukter och livsmedel finns i bl.a. i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar denna EU-förordning (1 §). Lagen kompletterar även den tidigare kontrollförordningen (2 §). Hänvisningen till den tidigare kontrollförordningen bör därför ersättas med en hänvisning till den nya kontrollförordningen och tillhörande genomförandeakter och delegerade akter. Då hänvisningen till kontrollförordningen är av upplysande karaktär bör den vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
I dag används i lagen uttrycket kontroll i stället för det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll. Den kontroll som utförs på området skyddade beteckningar är av två olika slag. Innan en jordbruksprodukt eller ett livsmedel släpps ut på marknaden görs en kontroll av att produkten uppfyller produktspecifikationen (artikel 37 i förordning (EU) nr 1151/2012). Därutöver utförs offentlig kontroll i alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan enligt den tidigare kontrollförordningen (prop. 2009/10:22 s. 23). Båda dessa former av kontroll får anses vara sådan offentlig kontroll som ska utföras enligt den nya kontrollförordningen (artikel 1.2 j jmf. med artikel 26.2 a).
I den nya kontrollförordningen tydliggörs det att vissa artiklar i förordningen även gäller för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. Den närmare innebörden av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet redogörs för i avsnitt 6.2. I avsnittet görs bedömningen att såväl uttrycket offentlig kontroll som annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen. Det saknas anledning att göra en annan bedömning när det gäller lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Kontrollbestämmelserna avseende skyddade beteckningar i den nya kontrollförordningen ska som huvudregel inte tillämpas för att säkerställa efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, som innehåller bestämmelser om skyddade beteckningar bl.a. avseende vinsektorn (artikel 1.4 a i den nya kontrollförordningen). Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är emellertid tillämplig även på sådana vinprodukter. Kontroll som utförs av dessa vinprodukter är i strikt bemärkelse inte offentlig kontroll i den nya kontrollförordningens mening. Det finns däremot både praktiska och lagtekniska fördelar att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enligt lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
För att underlätta tillämpningen bör det i lagen klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de
används i lagen. Av den nya definitionen bör det anges att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och kontroll och offentlig verksamhet i övrigt enligt lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr nuvarande 4 § första stycket. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Hänvisningen till de uttryck som används i den nya kontrollförordningen bör därför vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Organ med delegerade uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 5, 10, 11 och 18 §§ i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör alltså, för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen, ersättas med detta uttryck.
Av lagen bör det även framgå att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Hänvisningen bör därför vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
13.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 4 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I paragrafen föreskrivs att Livsmedelsverket,
länsstyrelserna och kommunerna ska utöva kontroll av att regelverket följs på området. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av lagen framgå vilka myndigheter som ansvarar för annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, tas in i lagen. Som framgår av avsnitt 6.2 täcker uttrycket annan offentlig verksamhet många varierande uppgifter, alltifrån att med stöd av lagen meddela förelägganden och förbud och utföra sådant som i lagen benämns ”övriga åligganden”, till att utse officiella laboratorier. Det behöver inte alltid vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet bör också kunna utföras av andra statliga myndigheter än de statliga myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen.
Hänvisningar till S13-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.7
13.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
När det gäller vinsektorn finns det för närvarande inte något behov av att kunna överlämna uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer.
Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen som ger regeringen eller Livsmedelsverket rätt att delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan ska ersättas av en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får överlämnas till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians förslag och bedömning skiljer sig från regeringens. I promemorian görs bedömningen att möjligheten att delegera uppgifter som ingår i offentlig kontroll bör finnas kvar inom vinsektorn. Som en följd av denna bedömning föreslås att regeringen eller Livsmedelsverket ska få överlämna även uppgifter som är annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer.
Remissinstanserna yttrar sig inte i denna del.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
EU-bestämmelser om delegation
Enligt artiklarna 28 och 31 i den nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet eller den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29 och 30).
När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. Utgångspunkten enligt den nya kontrollförordningen är att beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad inte får lämnas över till enskilda organ och fysiska personer (artiklarna 31.3 samt 138.1 b, 138.2, 138.3 och 66–69). I fråga om skyddade beteckningar finns dock ett undantag från denna begränsning. På detta område får nämligen behöriga myndigheter, som har delegerat möjligheten att besluta om rätten att använda en produkts registrerade namn, även delegera möjligheten att besluta om vissa angivna åtgärder (artikel 26). Dessa åtgärder är följande: beordra att vissa av aktörens verksamheter blir föremål för systematisk eller ökad offentlig kontroll, beordra att aktören ökar egenkontrollernas frekvens samt beordra att märkningen ändras för att stämma överens med produktspecifikationerna och de bestämmelser som avses i artikel 1.2 j.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i lagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i nationell rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. Det gäller även möjligheten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad enligt artikel 26 i kontrollförordningen. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och
livsmedel. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är emellertid även tillämplig på vissa vinprodukter som inte omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde (se avsnitt 13.1 ovan). Möjligheten att delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan med stöd av 5 § i lagen har funnits sedan lagens tillkomst, men någon delegation har hittills inte skett. Regeringen bedömer därför, till skillnad från promemorian, att det för närvarande inte finns något behov av att ha en nationell reglering om delegation i lagen som möjliggör delegation av kontroller inom vinsektorn. Den nuvarande regleringen i 5 § om regeringens eller Livsmedelverkets möjlighet att delegera uppgifter till kontrollorgan ska därför ersättas av en upplysningsbestämmelse om kontrollförordningens delegationsregler.
13.4. Förelägganden riktade till kommuner
Regeringens förslag: Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra annan offentlig verksamhet ska Livsmedelsverket få förelägga kommunen att avhjälpa bristen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Om det finns brister i den kommunala kontrollen kan Livsmedelsverket förelägga en kommun att rätta till bristerna. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas (9 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel).
Även misskötsel av uppgifter som i den nya kontrollförordningen är annan offentlig verksamhet, t.ex. upprepad underlåtenhet att rapportera om kontrollverksamheten till den centrala myndigheten eller underlåtenhet att upprätta en kontrollplan, bör kunna leda till att Livsmedelsverket förelägger en kommun att rätta till bristerna. Regeringen instämmer således i promemorians förslag att bestämmelsen i 9 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör kompletteras med en möjlighet för Livsmedelsverket att kunna förelägga en kommun att fullgöra sitt uppdrag att utöva annan offentlig verksamhet.
13.5. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet och om skyldighet för organ och fysiska personer att lämna information
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig
kontroll ska bedrivas ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Det ska även införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för organ eller fysiska personer att ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgifter.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen införs även uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte är offentlig kontroll.
I artikel 5 i den nya kontrollförordningen finns ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 i den nya kontrollförordningen regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Av bestämmelsen framgår att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser finns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 10 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas.
Det kan även finnas behov av att meddela föreskrifter om hur sådan verksamhet som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet ska bedrivas. Livsmedelsverket har i dag t.ex. meddelat föreskrifter om tidsfrister i handläggningen av vissa ärenden som även gäller för skyddade beteckningar. Regeringen delar därför promemorians bedömning att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även bör kunna meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som utför uppgifter på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten.
Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det införas ett nytt bemyndigande i 10 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. I propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet föreslår regeringen att en motsvarande bestämmelse om skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten förs in i miljöbalken (prop. 2019/20:137 s. 68–72).
13.6. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Det ska införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om verksamheten till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Livsmedelsföretagen anser att skyldigheten att lämna uppgifter för den som använder sig av skyddade beteckningar måste organiseras så att det inte ökar den administrativa bördan för företagen.
Inga andra remissinstanser yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Befintliga förteckningar får användas för detta ändamål. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Av artikel 15.5 framgår att aktörerna ska lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som står under deras kontroll. Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också i förhållande till bl.a. organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter (artikel 15.6).
Begreppet aktör definieras i artikel 3.29 som varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Aktör på området skyddade beteckningar får anses vara den som använder sig av sådana skyddade beteckningar. Den nya kontrollförordningen berör bara till viss del Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (se artikel 1.4 a i den nya kontrollförordningen). Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel gäller dock även för de aktörer som omfattas av denna EU-förordning, dvs. aktörer som använder sig av skyddade beteckningar inom vinsektorn.
En effektiv kontroll kräver att myndigheterna har tillgång till uppgifter om olika typer av kontrollobjekt. Uppgifterna om aktörer behövs i första hand för att underlätta kontrollmyndigheternas planering av den regelbundna kontrollen. Bestämmelsen i artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen om skyldighet att lämna uppgifter om sin verksamhet gäller visserligen direkt för aktörerna. Kontrollmyndigheterna kan dock ha behov av mer detaljerade bestämmelser om aktörernas verksamhet eller av andra uppgifter om verksamheten som inte ryms inom skyldigheten i artikel 15.5. Uppräkningen i artikel 15.5 om vilka uppgifter som ska lämnas är inte uttömmande. Av artikeln framgår inte heller när eller på vilket sätt som uppgifterna ska lämnas.
Regeringen bedömer därför, i likhet med promemorian, att det behövs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar att lämna sådana uppgifter till en kontrollmyndighet samt till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter. Uppgiftsskyldigheten bör gälla för alla aktörer, även aktörer enligt förordning (EG) nr 1308/2013. Som
Livsmedelsföretagen påpekar är det i föreskriftsarbetet alltid viktigt att överväga konsekvenserna för företagens administrativa börda.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
13.7. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för kontrollmyndigheter, kontrollorgan, Europeiska kommissionen samt inspektörer och experter som utsetts av kommissionen att få upplysningar, ta del av handlingar och att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och där göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
I dag finns en bestämmelse i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som ger kontrollmyndigheter, kontrollorgan, Europeiska kommissionen samt inspektörer och experter som har utsetts av kommissionen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover (11 §). Bestämmelsen är nödvändig för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få upplysningar eller tillträde vid kontroller av vissa vinprodukter som omfattas av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1308/2013 (se avsnitt 13.1).
När det gäller offentlig kontroll enligt kontrollförordningen är artikel 15.1 direkt tillämplig i medlemsstaterna, även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 11 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna, kontrollorganen och Europeiska kommissionen samt inspektörer och experter som utsetts av kommissionen. För att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen bedömer regeringen, i likhet med promemorian, att det är lämpligt att låta bestämmelsen om rätten till upplysningar och tillträde vara kvar som ett
komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen i lagen bör således inte begränsas till de situationer då kontroll utförs utanför kontrollförordningens tillämpningsområde.
Rätten att få upplysningar och tillträde bör även gälla då myndigheterna utför annan offentlig verksamhet. Kontrollmyndigheten kan behöva tillträde bl.a. för att verkställa beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad, t.ex. för att ta hand om en vara som saluförs i strid med gällande produktbeskrivning. Genom den nya kontrollförordningen tydliggörs att sådana åtgärder faller utanför det som är offentlig kontroll och i stället utgör annan offentlig verksamhet. Det kan i sammanhanget nämnas att Polismyndigheten har en skyldighet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollmyndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller verkställa beslut enligt lagstiftningen (17 § första stycket). Det bör dock, precis som när det gäller offentlig kontroll, anges att rätten till tillträde gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Regeringen bedömer att bestämmelsen därigenom uppfyller kravet på proportionalitet och att rätten till tillträde i praktiken kommer att vara densamma som med nuvarande lydelse.
Hänvisningar till S13-7
13.8. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av den nya kontrollförordningen. Denna skyldighet ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna under det att uppgifterna utförs. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar vad som regleras i 12 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Som det har redogjorts för i bl.a. avsnitt 13.3 är lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, till skillnad från den nya kontrollförordningen, tillämplig även på vissa vinprodukter som omfattas av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1308/2013. Trots att artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna är den nuvarande bestämmelsen i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel om skyldighet att lämna hjälp nödvändig för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få den hjälp som behövs för att de ska kunna genomföra kontroll
inom vinsektorn. Denna bestämmelse bör därför finnas kvar. För att undvika en dubbelreglering med EU-rätten bör det, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, förtydligas att bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. På samma sätt som föreskrivs i den nya kontrollförordningen bör skyldigheten att lämna hjälp enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet. Det är ändamålsenligt att hänvisningen till den nya kontrollförordningen görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S13-8
13.9. Föreskrifter om avgifter
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås även att det nuvarande bemyndigandet i 18 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska kompletteras med ett nytt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ”betalningen” av avgifter.
Remissinstanserna: Livsmedelsföretagen anser att det är viktigt att kostnaden för registrering och kontroll inte ökar. Annars finns risken att företagen ser kostnaden som ett hinder mot att använda sig av skyddade beteckningar som en möjlighet till marknadsföring av produkterna.
Skälen för regeringens förslag
Kontrollförordningen och svensk finansiering
I likhet med vad som gäller enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om den offentliga kontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import, måste dock finansieras med avgifter (artiklarna 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artiklarna 81 och 82). Vid bristande efterlevnad av regelverket ska den ansvariga aktören bära samtliga kostnader som uppkommit till följd av myndigheternas åtgärder (artikel 138.4).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78). Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verk-
samhet (artikel 80). Det står dock medlemsstaterna fritt att välja om verksamheten ska finansieras med avgifter eller offentliga medel.
Den offentliga kontrollen av regelverket om skyddade beteckningar avser i huvudsak livsmedel i livsmedelsanläggningar, livsmedel i primärproduktionen och jordbruksprodukter. Behörig myndighet att utöva kontroll på området skyddade beteckningar är den myndighet som är behörig att utöva kontroll på livsmedelsområdet (5 § förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Livsmedelsverket är behörig myndighet att utöva kontroll av vissa typer jordbruksprodukter. Den ordinarie kontrollen av skyddade beteckningar utgör en integrerad del av den vanliga kontrollen av livsmedel och finansieras med samma medel. När det gäller kontrollen av skyddade beteckningar på livsmedel i livsmedelsanläggningar finansieras denna således genom den årliga avgift som livsmedelsföretagare i dag betalar för den ordinarie livsmedelskontrollen. Den offentliga kontrollen av skyddade beteckningar på livsmedel i primärproduktionen finansieras i sin tur genom allmänna medel. Även den offentliga kontrollen av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter finansieras genom allmänna medel (se prop. 2009/10:22 s. 56 f.).
Kontrollmyndigheter ska ta ut särskilda avgifter för kostnader för kontroll av att produktspecifikationen följs innan en produkt släpps ut på marknaden och för uppföljande kontroll hos producenter av vin. Avgifterna utgår enligt den timtaxa som fastställs av respektive kontrollmyndighet. Vidare ska den som ansöker hos den behöriga myndigheten om registrering eller avregistrering av en skyddad beteckning samt om ändring av en produktspecifikation betala en avgift för myndighetens handläggning. Avgiften ska betalas med det belopp som bestäms av myndigheten. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur avgifter som tas ut av en statlig myndighet ska beräknas.
Avgifter för annan offentlig verksamhet
I 18 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt för prövning eller handläggning enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Regeringen får vidare meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift. Slutligen får föreskrifter meddelas om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan. Kommuner vägleds i sin avgiftssättning genom allmänna råd eller en vägledning som tas fram av Livsmedelsverket.
Prövning och handläggning av t.ex. ett registreringsärende utgör annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen. Sådan verksamhet omfattar även andra åtgärder, som t.ex. kontrollmyndigheternas korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Det bör finnas en möjlighet att finansiera även annan offentlig verksamhet än prövning och handläggning med avgifter. Det kan också finnas behov av detaljerade bestämmelser när det gäller skyldighet att betala avgift för sådan verksamhet. Regeringen anser därför, i likhet med vad som föreslås i promemorian,
att bemyndigandet i 18 § bör ändras på så sätt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet.
Livsmedelsföretagen lyfter fram vikten av att kostnaden för registrering och kontroll inte ökar. Syftet med det nya bemyndigandet är att möjliggöra för kontrollmyndigheterna att ta ut avgifter för sådana uppgifter som hittills fallit under begreppen kontroll, prövning och handläggning, men som med den nya kontrollförordningen utgör annan offentlig verksamhet.
Det är således fråga om att myndigheterna ska kunna avgiftsbelägga samma typ av uppgifter som de för närvarande tar ut avgift för.
I promemorian föreslås även att det bör införas ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om betalningen av avgifter. Syftet med förslaget är att göra det möjligt att föreskriva att avgift ska tas ut efter utförd kontroll i och med att systemet med årlig avgift inom livsmedelskontrollen föreslås ersättas av ett system med obligatorisk efterhandsdebitering (se avsnitt 9.11). När det gäller området skyddade beteckningar kommer föreskrifter om obligatorisk efterhandsdebitering av avgiften att gälla kontroller av livsmedel i livsmedelsanläggningar, dvs. sådana kontroller som i dag finansieras genom den årliga avgiften inom den ordinarie livsmedelskontrollen. Regeringen anser dock, i likhet med den bedömning som görs i avsnitt 9.11 om avgifter i livsmedelskontrollen, att möjligheten att meddela föreskrifter om tidpunkten för när en avgift ska tas ut omfattas av det befintliga bemyndigandet att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift enligt 18 § första stycket. Något behov av att komplettera 18 § med ett nytt bemyndigande finns således inte.
Hänvisningar till S13-9
13.10. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det har redogjorts för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kon-
trollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag som inte är aktuella här, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S13-10
13.11. Inköp under dold identitet
Regeringens förslag: En kontrollmyndighet ska ha rätt att köpa in jordbruksprodukter och livsmedel under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att dessa uppfyller gällande krav.
Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Promemorians förslag: I promemorian lämnas inte något förslag om inköp under dold identitet i lagen om kontroll av skyddade beteckningar.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser yttrar sig över en bestämmelse om inköp under dold identitet i livsmedelslagen och i lagen om foder och animaliska biprodukter och dessa synpunkter behandlas i avsnitt 6.7.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 36 i den nya kontrollförordningen framgår att prover som de behöriga myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig får användas för offentlig kontroll. Som redovisas i avsnitt 6.7 förutsätter tillämpningen av bestämmelsen i artikel 36 att de behöriga myndigheterna ska kunna beställa varor via internet och annan distanskommunikation utan att identifiera sig. I enlighet med den bedömning som redovisas i det avsnittet anser regeringen att det i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36 i kontrollförordningen.
Regeringen anser vidare att en bestämmelse om inköp under dold identitet i lagen bör utformas så att det framgår att kontrollmyndigheten får göra inköpet om det är nödvändigt för att kontrollera att jordbruksprodukten eller livsmedlet uppfyller gällande krav enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. I kravet på att inköpet under dold identitet ska vara nödvändigt för kontrollen ligger att möjligheten att agera dolt ska vara en grundläggande förutsättning för att kontrollen ska vara effektiv. Det innebär att den ansvariga myndigheten i första hand ska överväga de öppna arbetsformer som är tillgängliga för att kontrollera efterlevnaden av regelverket, t.ex. beställningar av livsmedel i myndighetens namn, dokumentkontroll och oannonserade besök. Om myndigheten exempelvis misstänker att en
produkt inte är förenlig med gällande krav och har skäl att misstänka att verksamhetsutövaren kommer att leverera en annan vara till kontrollmyndigheten än den som erbjuds på marknaden, kan köp under dold identitet vara motiverat. Behovet att kunna göra inköp under dold identitet aktualiseras främst när det gäller distanskommunikation, men kontrollmyndigheten ges även rätt att agera dolt vid kontroller på plats.
Bestämmelsen i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel motiveras av det angelägna ändamålet att skydda mot missbruk i förhållande till de beteckningar som har registrerats och skydda konsumenter mot vilseledande. Kravet på att ett inköp under dold identitet ska vara nödvändigt för att kontrollera gällande krav innebär enligt regeringens bedömning att åtgärden är proportionerlig med hänsyn till ändamålet.
Författningsregleringen
Som framgår av avsnitt 6.7 i promemorian föreslås inte någon möjlighet för kontrollmyndigheten att använda sig av falska identitetshandlingar eller fingerade personnummer. En sådan möjlighet kräver ytterligare överväganden och författningsändringar.
Bestämmelsen om inköp under dold identitet bör därför få en neutral utformning. Det bör anges att köpet får ske under dold identitet utan att det i lagtexten närmare konkretiseras vad som avses med detta. Med en sådan utformning ges myndigheterna en lagstadgad rätt att genomföra inköpet under alla former av dold identitet. Om kontrollmyndigheterna framöver ges författningsgrundad möjlighet att verka under ett fingerat personnummer, kan det praktiska tillämpningsområdet för kontrollmyndigheten därmed bli större. Även utan ett system med fingerade personnummer kommer dock en bestämmelse om inköp under dold identitet få betydelse ur kontrollsynpunkt.
Som anges i avsnitt 6.7 bör det införas en bestämmelse som kompletterar artikel 36.2 i fråga om tidpunkten för en underrättelse om att kontrollmyndigheten gjort ett inköp under dold identitet. I lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör bestämmelsen utformas så att det anges att en verksamhetsutövare ska underrättas om köpet och resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. I förhållande till kontrollobjekt inom vinsektorn, som inte omfattas av kontrollförordningens tillämpningsområde, gäller endast den nationella bestämmelsen.
Hänvisningar till S13-11
13.12. Rapporteringssystem för överträdelser
Regeringens förslag: Kontrollmyndigheterna ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.8.
Skälen för regeringens förslag: Som det har redogjorts för i avsnitt 6.8 ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning. Dessa mekanismer ska omfatta bl.a. förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem (artikel 140 i den nya kontrollförordningen).
I fråga om statliga kontrollmyndigheter kan skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen regleras på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Regeringen anser i likhet med promemorian att även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar lämpligast införs på förordningsnivå. På området skyddade beteckningar är dock även kommuner utsedda som kontrollmyndigheter. Det behövs därför, med hänsyn till 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen, en bestämmelse i lagen om att kontrollmyndigheterna ska tillhandahålla ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Om det system som används innebär en behandling av personuppgifter enligt EU:s nya dataskyddsförordning och dataskyddslagen, måste systemet uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av dessa regelverk. Av avsnitt 6.8.4 framgår att regeringen bedömer att det inte behövs några ytterligare bestämmelser om behandling av personuppgifter på lagnivå.
Hänvisningar till S13-12
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.8.2
13.13. Överklagande av beslut som fattats av organ eller fysiska personer
Regeringens förslag: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 20 § första stycket lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel får beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut som meddelats av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Som också konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan hos domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför i enlighet med promemorians förslag föras in i lagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Detta bör i enlighet med promemorians förslag framgå av överklagandebestämmelsen i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Hänvisningar till S13-13
13.14. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bör vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser vara tillämpliga när
organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en bestämmelse om detta bör föras in i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Hänvisningar till S13-14
14. Ändringar i lagen om kontroll av ekologisk produktion
Hänvisningar till S14
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.3
14.1. Ord och uttryck i lagen och förhållandet till kontrollförordningen
Regeringens förslag: Hänvisningen i lagen till den tidigare kontrollförordningen och tillhörande tillämpningsförordningar ska ersättas med en hänvisning till den nya kontrollförordningen och tillhörande genomförandeakter och delegerade akter.
Uttrycket kontroll ska ersättas med uttrycket offentlig kontroll. Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska i lagen ha samma betydelse som i den nya kontrollförordningen.
Regeringens bedömning: Ordet kontrollorgan bör användas även fortsättningsvis.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.2.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Lagen om kontroll av ekologisk produktion kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092 samt dess tillämpningsförordning (EG) nr 889/2008. Lagen kompletterar även, i de delar den innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion, den tidigare kontrollförordningen. Hänvisningen i lagens 1 § till den tidigare kontrollförordningen och dess tillämpningsförordningar bör därför ändras så att hänvisningen gäller den nya kontrollförordningen och tillhörande genomförandeakter och delegerade akter. Då hänvisningen till EU-förordningen är av upplysande karaktär är det
lämpligast att denna görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Reglerna om ekologisk produktion i förordning (EG) nr 834/2007 och förordning (EG) nr 889/2008 innehåller förutom materiella regler även vissa bestämmelser om kontroll. I dessa EU-förordningar och i lagen om kontroll av ekologisk produktion används i dag uttrycket kontroll.
I såväl den tidigare som i den nya kontrollförordningen används däremot uttrycket offentlig kontroll. I den nya kontrollförordningen införs även det nya uttrycket annan offentlig verksamhet för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet används också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EG) nr 834/2007. Datumet för när förordning (EU) 2018/848 ska börja tillämpas i stället för förordning (EG) nr 834/2007 har flyttats fram från den 1 januari 2021 till den 1 januari 2022. Den nya kontrollförordningen ska tillämpas på offentlig kontroll avseende ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter i den utsträckning förordning (EU) 2018/848 inte innehåller särskilda bestämmelser.
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen. Det saknas anledning att göra en annan bedömning när det gäller lagen om kontroll av ekologisk produktion.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Lagen om kontroll av ekologisk produktion har samma tillämpningsområde som den nya kontrollförordningen när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på området ekologisk produktion.
För att underlätta tillämpningen bör det i lagen klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Det bör således införas en ny bestämmelse som anger att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Hänvisningen till de uttryck som används i den nya kontrollförordningen bör därför vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Kontrollorgan
Den nya kontrollförordningen tillåter liksom den tidigare kontrollförordningen att delegering sker av myndighetsuppgifter. I den nya kontrollförordningen används inte längre uttrycket kontrollorgan utan detta har bytts ut mot uttrycket organ med delegerade uppgifter. I nu gällande förordning (EG) nr 834/2007 och i förordning (EU) 2018/848, som ska ersätta den
först nämnda EU-förordningen, används dock uttrycket kontrollorgan. Bedömningen är därför att ordet kontrollorgan även fortsättningsvis bör användas i lagen om kontroll av ekologisk produktion (se mer om delegering av uppgifter till kontrollorgan i avsnitt 14.3 nedan).
14.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna fråga. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 2 § lagen om kontroll av ekologisk produktion. I paragrafen föreskrivs att Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, de andra statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna utövar kontroll av att regelverket följs. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion.
På motsvarande sätt som för offentlig kontroll bör det av lagen framgå vilka myndigheter som ansvarar för annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör, i enlighet med vad som föreslås i promemorian, tas in i lagen. Som framgår av avsnitt 6.2 täcker uttrycket annan offentlig verksamhet många varierande uppgifter, alltifrån att med stöd av lagen meddela förelägganden och förbud och utföra sådant som i lagen benämns ”övriga åligganden”, till att utse officiella laboratorier. Det behöver inte alltid vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet bör också kunna utföras av andra statliga myndigheter än de statliga myndigheter som pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen. Som framgår ovan har kontrollmyndigheterna delegerat den offentliga kontrollen, och sådana uppgifter som enligt nya kontrollförordningen definieras som annan offentlig verksamhet, till kontrollorgan.
Hänvisningar till S14-2
14.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: Bestämmelsen om att Livsmedelsverket och
Jordbruksverket, inom sina respektive ansvarsområden, får överlämna uppgiften att utöva offentlig kontroll till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person bör finnas kvar. När det gäller åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke bör ett överlämnande av kontrolluppgifter begränsas på samma sätt som i dag.
Regeringens förslag: Livsmedelsverket och Jordbruksverket ska, under samma förutsättningar som gäller för att överlämna uppgiften att utöva offentlig kontroll, även få överlämna uppgiften att utföra annan offentlig verksamhet till ett kontrollorgan.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Skåne län önskar få förtydligat om även rådgivningsskyldigheten får överlämnas till kontrollorgan.
Livsmedelsföretagen påtalar att eftersom kontrollen är delegerad till kontrollorganen bör inte kontroll av ekologiska produkter ingå i den ordinarie livsmedelskontrollen. Detta skulle leda till dubbelkontroll och inte vara effektivt. Svensk dagligvaruhandel anser däremot att det inte är effektivt att kommunerna genomför kontroll av andra livsmedel än ekologiska och att privata kontrollorgan besöker dagligvaruhandelsaktörerna för att kontrollera enbart de ekologiska produkterna. Även ekologiska produkter bör ingå i kommunernas offentliga kontroll. Det bör vara tillräckligt att dagligvaruaktörerna anmäler till kommunen att de säljer ekologiska livsmedel.
Skälen för regeringens bedömning och förslag
EU-bestämmelser om delegation
I avsnitt 5.2 finns en allmän beskrivning av den nya kontrollförordningens bestämmelser om delegation. För ekologisk produktion finns även bestämmelser om delegering i förordning (EG) 834/2007. Dessa bestämmelser skiljer sig åt från de allmänna delegeringsreglerna i både den tidigare och den nya kontrollförordningen. Skillnaderna består bl.a. i att bestämmelserna i förordning 834/2007 tillåter delegering till kontrollorgan av beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket samt, i begränsad utsträckning, delegering av vissa dispensbeslut. En nyhet i den nya kontrollförordningen är att delegering nu även får ske till en eller flera fysiska personer. Denna möjlighet saknas dock i förordning (EG) 834/2007 som endast medger delegation till kontrollorgan. I förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning som ska börja tillämpas den 1 januari 2022, förbjuds uttryckligen delegation till fysiska personer (artikel 40.5).
Den svenska regleringen
I lagen om kontroll av ekologisk produktion finns en bestämmelse om att Livsmedelsverket och Jordbruksverket, inom sina respektive ansvarsområden, får besluta att överlämna kontrolluppgifter till ett sådant kontrollorgan som avses i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person (3 §). Sådana överlämnanden har också gjorts. Inom såväl Livsmedelsverkets som Jordbruksverkets ansvarsområden sköts kontrollen av ekologiska aktörer av privata kontrollorgan. När det gäller åtgärder vid bristande efterlevnad eller vid misstanke om bristande efterlevnad av regelverket innehåller lagen dock mer begränsade möjligheter till delegation än vad som följer av bestämmelserna i förordning (EG) 834/2007. Myndigheterna har i dag inte möjlighet att delegera beslutsfattandet när det gäller saluföringsförbud vid allvarlig, upprepad eller fortsatt bristande efterlevnad.
Vilka regler ska gälla vid delegering?
Av den nya kontrollförordningen framgår inte hur bestämmelserna i denna förhåller sig till bestämmelserna i förordning (EG) nr 834/2007. Enligt regeringens bedömning bör förhållandet förstås så att de särskilda delegeringsbestämmelserna i förordning (EG) nr 834/2007 kompletterar de allmänna delegeringsreglerna i den nya kontrollförordningen. I de fall bestämmelserna i EU-förordningarna skiljer sig åt bör därför bestämmelserna i förordning (EG) nr 834/2007 ges företräde. Regeringen instämmer således i den bedömning som görs i promemorian att delegering av uppgifter i offentlig kontroll inom området för ekologisk produktion kan ske till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i förordning (EG) nr 834/2007. Någon möjlighet att delegera uppgifter till fysiska personer inom området ekologisk produktion finns därmed inte. Bestämmelserna i den nya kontrollförordningen om skyldigheter respektive befogenheter samt villkor i övrigt för organ med delegerade uppgifter bedöms däremot gälla även för kontrollorgan på området ekologisk produktion, under förutsättning att det inte finns några avvikande bestämmelser i förordning (EG) nr 834/2007. Det innebär t.ex. att det som föreskrivs om tystnadsplikt i artikel 8 i den nya kontrollförordningen även gäller för kontrollorganen.
Livsmedelsföretagen anser att det i dag sker en dubbelkontroll inom området ekologisk produktion och Svensk dagligvaruhandel menar att det bör vara tillräckligt att dagligvaruaktörer anmäler sig till kommunen och inte till ett kontrollorgan. Frågan om ansvaret för kontrollen av ekologiska aktörer och skyldigheten att anmäla verksamheten till kontroll är inte föremål för översyn inom ramen för detta lagstiftningsärende. I samband med den ordinarie livsmedelskontrollen kontrollerar kommunerna exempelvis att märkningen av ekologiska livsmedel är korrekt och att endast ekologiska produkter säljs som ekologiska. Vidare ansvarar kommunerna för kontroll av producenter som har underlåtit att anmäla sin verksamhet till kontroll eller som inte är skyldiga att göra detta (prop. 2012/13:55 s. 60). Om kommunen upptäcker att ett företag står under kontroll av ett kontrollorgan så bör kommunen inte fortsätta kontrollen utifrån regelverket om ekologisk produktion. På så sätt bör det vara möjligt att undvika en dubbelkontroll.
Bestämmelsen i 3 § lagen om kontroll av ekologisk produktion innebär en precisering av Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets möjlighet att överlämna kontrolluppgifter till sådana kontrollorgan som avses i förordning (EG) nr 834/2007, bl.a. att det ska vara fråga om en juridisk person. Den nya kontrollförordningen ger inte anledning att se över denna bestämmelse. Bestämmelsen bör därför finnas kvar. För att uppnå överensstämmelse med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen bör Livsmedelsverket och Jordbruksverket, under samma förutsättningar som gäller för överlämnande av uppgiften att utöva offentlig kontroll, även kunna överlämna uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett kontrollorgan. Bestämmelsen i 3 § lagen om kontroll av ekologisk produktion bör därför kompletteras för att möjliggöra sådant överlämnande.
Åtgärder vid bristande efterlevnad är uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet. Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets möjlighet att delegera åtgärder vid bristande efterlevnad är i dag mer begränsad än vad förordning (EG) 834/2007 tillåter. Med anledning av den nya förordningen (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter pågår för närvarande en översyn av bl.a. lagen om kontroll av ekologisk produktion inom Regeringskansliet (dnr N2019/03272). I den översynen ingår frågan om den nuvarande begränsningen i myndigheternas delegationsrätt bör tas bort. Regeringen bedömer därför att lagens nuvarande begränsning när det gäller möjligheten att delegera åtgärder vid bristande efterlevnad, eller vid misstanke om bristande efterlevnad, för närvarande bör vara kvar.
Länsstyrelsen i Skåne län önskar få förtydligat om även rådgivningsskyldigheten får överlämnas till kontrollorgan. Några andra begränsningar i möjligheten att överlämna uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet än åtgärder vid bristande efterlevnad finns inte i lagen om kontroll av ekologisk produktion. Det är även rimligt att ett kontrollorgan som fått ansvar att utöva offentlig kontroll också ansvarar för att lämna råd och annan information om bl.a. gällande regelverk till enskilda. En förvaltningsmyndighet kan dock inte helt frånhända sig den serviceskyldighet som följer av 4 § lagen om kontroll av ekologisk produktion och 6 § förvaltningslagen.
14.4. Förelägganden riktade till kommuner
Regeringens förslag: Livsmedelsverket ska få förelägga en kommun som inte fullgör sitt uppdrag att utöva annan offentlig verksamhet att avhjälpa bristen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte i denna fråga. Skälen för regeringens förslag: Inom ramen för den ordinarie livsmedelskontrollen kontrollerar kommunerna att den ekologiska märkningen är korrekt och att endast ekologiska produkter säljs som ekologiska. Om det finns brister i den kommunala kontrollen kan Livsmedelsverket förelägga en kommun att rätta till bristerna. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att
bristen ska kunna avhjälpas (10 § lagen om kontroll av ekologisk produktion).
Även misskötsel av uppgifter som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet, t.ex. upprepad underlåtenhet att rapportera om kontrollverksamheten till den centrala myndigheten eller underlåtenhet att upprätta en kontrollplan, bör kunna leda till att Livsmedelsverket förelägger en kommun att rätta till bristerna. Regeringen instämmer således i promemorians förslag att bestämmelsen i 10 § lagen om kontroll av ekologisk produktion bör kompletteras med en möjlighet för Livsmedelsverket att kunna förelägga en kommun att fullgöra sitt uppdrag att utöva annan offentlig verksamhet.
Hänvisningar till S14-4
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 10 § lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
14.5. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet och om skyldighet för kontrollorgan att ge in handlingar
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Det ska införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ge in handlingar till den delegerande myndigheten.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för kontrollorgan att ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgifter.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan. Inga andra remissinstanser berör frågan.
Skälen för regeringens förslag
Föreskrifter om annan offentlig verksamhet
Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen införs även uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsuppgifter som inte kan anses som offentlig kontroll.
I artikel 5 finns ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. införa rutiner eller förfaranden för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är effektiv och
ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
I artikel 9 regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Av bestämmelsen framgår att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörens egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser fanns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter. I 26 § lagen om kontroll av ekologisk produktion finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas. Regeringen har i 17 § förordningen om kontroll av ekologisk produktion bemyndigat Livsmedelsverket och Jordbruksverket att inom sina respektive ansvarsområden meddela föreskrifter om kontroll. Myndigheterna har med stöd av bemyndigande meddelat närmare föreskrifter om den offentliga kontrollen.
Det kan även finnas behov av att meddela föreskrifter om hur sådan verksamhet som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet ska bedrivas. Såväl Livsmedelsverket som Jordbruksverket har i dag t.ex. meddelat föreskrifter om val av laboratorier för analys av prover som tas i kontrollen. Regeringen instämmer därför i promemorians förslag att nuvarande bemyndigande i lagen om kontroll av ekologisk produktion, som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas, bör kompletteras med en rätt att meddela föreskrifter om annan offentlig verksamhet.
Föreskrifter om skyldighet för kontrollorgan att ge in handlingar
Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som utför uppgifter på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. Enligt artikel 32 i den nya kontrollförordningen ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas om resultatet av en offentlig kontroll om den visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, om inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet anger något annat. En motsvarande reglering finns i artikel 27.5 d i förordning (EG) nr 834/2007. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och kontrollorgan och allmänhetens behov av insyn bör det införas ett nytt bemyndigande i
26 § lagen om kontroll av ekologisk produktion som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett kontrollorgan ska vara skyldigt att ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. När det gäller föreskrifter om ett kontrollorgans skyldighet att lämna sådana uppgifter till den delegerande myndigheten som inte framgår av en befintlig handling, kan föreskrifter meddelas med stöd av det nuvarande bemyndigandet i 26 § första stycket 4. I propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet föreslår regeringen att en bestämmelse om skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten förs in i miljöbalken (prop. 2019/20:137 s. 68–72).
14.6. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Det ska införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om verksamheten till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Remissinstanserna: Livsmedelsföretagen anför att skyldigheten för den som har ekologisk produktion att lämna uppgifter måste organiseras så att det inte ökar den administrativa bördan för företagen. Inga andra remissinstanser lämnar några synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Sådana förteckningar som finns sedan tidigare får användas för detta ändamål. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Av artikel 15.5 framgår att aktörerna ska lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som står under deras kontroll. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också i förhållande till bl.a. organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
En effektiv kontroll kräver att de som utövar kontrollen har tillgång till uppgifter om olika typer av kontrollobjekt. Uppgifterna om aktörer behövs i första hand för att underlätta kontrollmyndigheternas och kontrollorganens planering av den regelbundna kontrollen.
Bestämmelsen i artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen om skyldighet att lämna uppgifter om verksamhet och platser som de ansvarar för gäller visserligen direkt för de ekologiska aktörerna. Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen kan dock ha behov av mer detaljerade uppgifter om verksamheten som inte ryms inom skyldigheten i artikel 15.5. Uppräkningen i artikel 15.5 om vilka uppgifter som ska lämnas är inte uttömmande. Av artikeln framgår inte heller när eller på vilket sätt som
uppgifterna ska lämnas. Regeringen bedömer därför, i likhet med promemorian, att det behövs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet eller till ett kontrollorgan. Såsom Livsmedelsföretagen påpekat är det i föreskriftsarbetet alltid viktigt att överväga konsekvenserna för företagens administrativa börda.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
14.7. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om rätt för
Europeiska kommissionen och kontrollorgan att få upplysningar och ta del av handlingar samt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som kontrollen avser, och där göra undersökningar och ta prover, bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Rätten till upplysningar och tillträde ska även gälla för kontrollmyndigheter samt för de inspektörer och experter som utsetts av kommissionen. Rätten ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte lämnat några synpunkter. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 8 § lagen om kontroll av ekologisk produktion regleras Europeiska kommissionens och kontrollorganens rätt att, i den utsträckning det behövs för kontrollen, få upplysningar, del av handlingar, tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som kontrollen avser och där göra undersökningar och ta prover. När det gäller kontrollmyndighetens rätt till upplysningar och tillträde hänvisas i lagen till de EU-förordningar som lagen kompletterar.
Bestämmelsen i 8 § kan jämföras med artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Enligt denna artikel ska aktörerna, där behöriga myndigheter så kräver och i den utsträckning som det är nödvändigt för att genomföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Även artikel 67 i förordning (EG) nr 889/2008 innehåller en skyldighet för ekologiska aktörer att ge kontrollmyndigheter och kontrollorgan tillträde och upplysningar.
Såväl artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen som artikel 67 i förordning (EG) nr 889/2008 bedöms vara direkt tillämpliga i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda. Medan dessa artiklar reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller emellertid 8 § lagen om kontroll av ekologisk produktion en motsvarande rätt för Europeiska kommissionen och ett kontrollorgan. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund och för att undvika eventuella otydligheter vid tillämpningen bedömer regeringen, i likhet med promemorian, att det är lämpligt att låta bestämmelsen i lagen om kontroll av ekologisk produktion om rätt till upplysningar och tillträde vara kvar som ett komplement till bestämmelserna i EU-förordningarna. Bestämmelsen i 8 § reglerar dock endast rätten till upplysningar och tillträde för Europeiska kommissionen och kontrollorgan. Den bör därför ändras så att den även gäller för kontrollmyndigheter samt för de inspektörer och experter som utsetts av kommissionen. Även experter från medlemsstaterna får dock bistå kommissionens experter och dessa ska då när de åtföljer kommissionens experter ges samma rätt till tillträde som dem (artikel 116.4). Det får förutsättas att nationella experter som åtföljer kommissionen vid kontroll har utsetts av kommissionen. De nationella experterna omfattas alltså i detta sammanhang av uttrycket ”experter som har utsetts av kommissionen”.
Vidare bedömer regeringen, i enlighet med promemorians förslag, att rätten till upplysningar och tillträde ska gälla också vid utförande av annan offentlig verksamhet. En kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan behöver t.ex. tillträde för att kunna verkställa ett beslut om destruktion av ekologiska produkter. Det kan nämnas att Polismyndigheten är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollmyndigheten ska kunna utöva kontroll eller verkställa beslut enligt lagstiftningen (15 §). Det bör därför förtydligas i lagen att även kontrollmyndigheten och kontrollorganen har en motsvarande rätt till tillträde. Det bör precis som när det gäller offentlig kontroll anges att rätten till tillträde gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Regeringen bedömer att bestämmelsen därigenom uppfyller kravet på proportionalitet och att det i praktiken inte är fråga om någon faktisk utvidgning av tillträdesrätten.
Hänvisningar till S14-7
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 8 § lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
14.8. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse som upplyser om kontrollförordningens regler om att den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna och under det att uppgifterna utförs. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. organ med delegerade uppgifter (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar vad som regleras i 9 § lagen om kontroll av ekologisk produktion, där det framgår att den som är föremål för kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen är utformad så att de i nationell författning utpekade kontrollmyndigheterna, organ med delegerade uppgifter m.fl. ska kunna tillämpa bestämmelsen direkt.
Som det har redogjorts för närmare i avsnitt 14.3 bedöms bestämmelserna i den nya kontrollförordningen om skyldigheter respektive befogenheter samt villkor i övrigt för organ med delegerade uppgifter gälla även för sådana kontrollorgan som avses i förordning (EG) nr 834/2007, under förutsättning att det inte finns några andra särskilda bestämmelser i denna EU-förordning. Artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen är utformad så att aktörerna träffas av denna skyldighet direkt. Eftersom bestämmelsen alltså är direkt tillämplig bedömer regeringen, i likhet med promemorian, att den materiella bestämmelsen i 9 § kan upphävas och i stället ersättas med en bestämmelse som upplyser om den EU-rättsliga regleringen. Då hänvisningen till den nya kontrollförordningen är av upplysande karaktär bör den för att undvika osäkerhet vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S14-8
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 9 § lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
14.9. Föreskrifter om avgifter
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för kontroll ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för kontrollorgan att ta ut en avgift inte bara för offentlig kontroll utan även för annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för kontroll ska kompletteras med en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att ta ut avgifter även för annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås även att det nuvarande bemyndigandet i 17 § lagen om kontroll av ekologisk produktion ska kompletteras med ett nytt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ”betalningen” av avgifter.
Remissinstanserna: Jordbruksverket framför att den nya kontrollförordningen även omfattar kontroll av insatsmedel och kontroll av produkter som felaktigt märkts som ekologiska utan att vara anslutna till kontrollsystemet för ekologisk produktion. Det behövs därför ett bemyndigande om
betalning av avgifter även för kontroll av foder, utsäde och prydnadsväxter samt insatsmedel som inte är jordbruksprodukter. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Kontrollförordningens avgiftsbestämmelser och kontrollorganens avgiftsuttag
Precis som enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om den offentliga kontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import, måste dock finansieras genom avgifter (artiklarna 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artiklarna 81 och 82). Vid bristande efterlevnad av regelverket ska den ansvariga aktören bära samtliga kostnader som uppkommit till följd av myndigheternas åtgärder (artikel 138.4).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78). Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). Medlemsstaterna kan välja om kostnaderna ska finansieras med avgifter eller med allmänna medel.
Kontrollen av att regelverket om ekologisk produktion följs utförs i allt väsentligt av privata kontrollorgan. Kontrollorganen tar i dag ut avgifter för sin kontroll. Även den kontroll som Jordbruksverket och kommunerna utför av aktörernas verksamhet finansieras med avgifter. Någon särskild avgift tas inte ut för kontrollorganens kostnader för registrering av aktörer utan dessa kostnader ingår i den kontrollavgift som aktören betalar till kontrollorganet. Någon särskild avgift betalas inte heller för kontroll av ekologiska livsmedel som utförs av myndigheter i samband med den ordinarie livsmedelskontrollen. Detsamma gäller kontroll av ekologiskt foder som utförs i samband med den ordinarie foderkontrollen.
Avgifter för annan offentlig verksamhet I 16 § lagen om kontroll av ekologisk produktion finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontroll samt för prövning av ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-förordningar som kompletteras av lagen. Prövning av ärenden avser situationen när en aktör ansöker om att få undantag från skyldigheten att följa regelverket i vissa avseenden (prop. 2012/13:55 s. 92 f.).
I 16 § finns också en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga myndigheter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har vidare rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kontrollorgan att ta ut avgifter för kontroll och prövning samt om grunderna för beräkning av avgifternas storlek (17 §). Regeringen får även meddela föreskrifter om skyldighet för en
kommun att ta ut sådana avgifter (18 §). Kommunerna vägleds i sin avgiftssättning genom allmänna råd eller en vägledning som tas fram av Livsmedelsverket.
Ärenden som avser en aktörs ansökan om undantag från skyldigheten att följa regelverket i vissa avseenden är att betrakta som annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen. Annan offentlig verksamhet är dock ett vitt begrepp som omfattar många andra åtgärder än dessa ärenden, t.ex. kontrollmyndigheternas korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad. Det finns ett behov av att kunna finansiera annan offentlig verksamhet med avgifter. Det kan också finnas behov av detaljerade bestämmelser när det gäller skyldighet att betala avgift för sådan verksamhet. Regeringen anser därför, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att bemyndigandet i 16 § lagen om kontroll av ekologisk produktion bör ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet än sådan som är prövning.
Vidare bör bemyndigandet i 17 § kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för kontrollorgan att ta ut avgifter för annan offentlig verksamhet.
På samma sätt bör bemyndigandet i 18 § utvidgas så att regeringen får rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för annan offentlig verksamhet.
I promemorian föreslås även att det ska införas ett nytt bemyndigande i lagen om kontroll av ekologisk produktion som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om betalningen av avgifter. Syftet med förslaget är att göra det möjligt att föreskriva att avgift ska tas ut efter utförd kontroll eftersom systemet med årlig avgift inom livsmedelskontrollen föreslås ersättas med en obligatorisk efterhandsdebitering av avgiften. Regeringen anser dock, i likhet med den bedömning som görs i avsnitt 9.11 om avgifter i livsmedelskontrollen, att det är möjligt att meddela föreskrifter om tidpunkten för när en avgift ska betalas med stöd av det befintliga bemyndigandet om rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift. Något behov av att införa ett nytt avgiftsbemyndigande i lagen finns således inte.
Jordbruksverket anser att det behövs ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om betalningen av avgifter för kontroll av bl.a. foder, utsäde och insatsmedel som inte är jordbruksprodukter. Föreskrifter om avgifter för denna typ av kontroll, inklusive tidpunkten för betalningen av en avgift, kan meddelas med stöd av befintliga bemyndiganden i 16–17 §§. Ett förslag till en ny bestämmelse som ger Jordbruksverket rätt att meddela föreskrifter om avgifter för kontroll av märkning av produkter och ämnen som godkänts för användning i ekologisk produktion föreslås i promemorian En anpassning av bestämmelserna om kontroll av ekologisk produktion till EU:s nya förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter (dnr N2019/03272), som för närvarande bereds inom Regeringskansliet.
Hänvisningar till S14-9
14.10. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget när det gäller denna lag.
Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det har redogjorts för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag som inte är aktuella här, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i lagen om kontroll av ekologisk produktion införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier. Som det har redogjorts för närmare i avsnitt 14.3 bedöms bestämmelserna i den nya kontrollförordningen om skyldigheter respektive befogenheter samt villkor i övrigt för organ med delegerade uppgifter gälla även för sådana kontrollorgan som avses i förordning (EG) nr 834/2007, under förutsättning att det inte finns några andra särskilda bestämmelser i denna EU-förordning.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S14-10
14.11. Rapporteringssystem för överträdelser
Regeringens förslag: Kontrollmyndigheterna ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Konsumentverket påtalar att det i den nya kontrollförordningen ställs krav på att behöriga myndigheter ska ha ett rapporteringssystem. Konsumentverket menar att myndigheten inte
omfattas av kravet eftersom verket inte utgör en behörig myndighet enligt förordningen om ekologisk produktion. I förslaget till ändring i lagen anges dock att en kontrollmyndighet (inte behörig myndighet) ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen, vilket medför att Konsumentverket ändå kommer att omfattas. Inga motiv framgår i promemorian till varför Konsumentverket ska omfattas av kravet och konsekvenserna har inte heller berörts. Konsumentverket avstyrker därför förslaget i den delen.
Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.8.
Skälen för regeringens förslag: Som det har redogjorts för i avsnitt 6.8 ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen, s.k. visselblåsning. Dessa mekanismer ska omfatta bl.a. förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem (artikel 140 i den nya kontrollförordningen).
I fråga om statliga kontrollmyndigheter kan skyldigheten att ha ändamålsenliga rapporteringssystem för överträdelser av den nya kontrollförordningen regleras på förordningsnivå med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Regeringen anser i likhet med promemorian att även bestämmelser om hur rapporteringssystemet ska se ut och hur myndigheterna ska hantera inkomna anmälningar lämpligast införs på förordningsnivå. På området ekologisk produktion är dock även kommuner utsedda som kontrollmyndigheter. Det behövs därför, med hänsyn till 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen, en bestämmelse i lagen om kontroll av ekologisk produktion om att kontrollmyndigheterna ska tillhandahålla ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Om det system som används innebär en behandling av personuppgifter enligt EU:s nya dataskyddsförordning och dataskyddslagen, måste systemet uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av dessa regelverk.
Konsumentverket anser att myndigheten inte bör omfattas av kravet på att ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem. Enligt den nya kontrollförordningen gäller kravet på rapporteringssystem behöriga myndigheter.
Behörig myndighet är enligt artikel 3.3 i kontrollförordningen varje myndighet som tilldelats ansvar för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Enligt 5 § i förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion ska Konsumentverket utöva sådan kontroll som avses i 2 § lagen om kontroll av ekologisk produktion i fråga om marknadsföring. Konsumentverket har således tilldelats ansvar för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och omfattas därför av kontrollförordningens krav på att ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem. Av avsnitt 6.8.4 framgår att regeringen bedömer att det inte behövs några ytterligare bestämmelser om behandling av personuppgifter på lagnivå.
Hänvisningar till S14-11
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.8.2
14.12. Vem som får överklaga ett beslut av ett kontrollorgan
Regeringens förslag: Bestämmelsen i förvaltningslagen om vem som får överklaga ett beslut ska gälla för beslut som fattas av ett kontrollorgan.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Livsmedelsföretagen ser positivt på att det i lagen förtydligas vem som får överklaga ett beslut av ett kontrollorgan.
Livsmedelsverket anser att det bör införas en bestämmelse i lagen om kontroll av ekologisk produktion om vem som är part när beslut som fattats av kontrollorgan överklagas. Verket anser att det kontrollorgan som beslutat i frågan även bör vara part. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 28 § lagen om kontroll av ekologisk produktion får beslut av kontrollorgan överklagas till länsstyrelsen i det län där organet har sitt säte. Länsstyrelsens beslut får enligt 30 § överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I lagen är det inte reglerat vem som får överklaga ett beslut av ett kontrollorgan. Enligt förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot (42 §). Detsamma bör gälla för beslut som fattats av ett kontrollorgan. Förvaltningslagen gäller dock endast för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna och inte för kontrollorgan. Bestämmelsen om överklagande av kontrollorgans beslut bör därför kompletteras med en hänvisning till 42 § förvaltningslagen.
Livsmedelsverket anser att det även bör införas en bestämmelse som anger att det kontrollorgan som har beslutat i ett ärende ska vara den enskildes motpart. Det finns i dag inte några bestämmelser i lagen om kontroll av ekologisk produktion som reglerar vem som ska vara den enskildes motpart vid överklagande av ett kontrollorgans beslut. I promemorian lämnas inte heller något förslag när det gäller den frågan. Det saknas därmed beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende överväga vem som bör föra det allmännas talan i domstol.
14.13. Ändring med anledning av förbudet mot dubbelprövning
Regeringens förslag: Det ska inte få beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: I 19 och 20 §§ lagen om ekologisk produktion finns bestämmelser om sanktionsavgifter för vissa överträdelser. Samtidigt får också förelägganden eller förbud enligt lagen eller enligt de EU-förordningar som anges i 1 § förenas med vite, se 12 §.
I 21 § regleras förhållandet mellan sanktionsavgift och vite genom att det anges att sanktionsavgift inte får beslutas för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande.
I artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll regleras rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (ne bis in idem). Denna rättighet brukar också kallas dubbelprövningsförbudet. Enligt Europadomstolens tolkning av artikeln kan förbudet mot dubbel lagföring vara tillämpligt även när åtgärder eller sanktioner inte betecknas som straff i den nationella rätten, såsom exempelvis administrativa sanktioner och viten.
Dubbelprövningsförbudet hindrar inte bara ett andra straff (dvs. ett nytt straff vid ett annat tillfälle än det första) utan även en andra prövning av samma gärning. Europadomstolen har i ett mål som gällde parallella förfaranden funnit att en kränkning av dubbelprövningsförbudet hade ägt rum, då den andra processen inte avslutades när det första avgörandet blev slutligt (Muslija mot Bosnien-Herzegovina, no. 32042/11, den 14 januari 2014). Liknande resonemang fördes i Europadomstolens dom i målen Grande Stevens and Others v. Italy (nos. 18640/10, 18647/10, 18663/10 och 18698/10, den 4 mars 2014), Glantz mot Finland och Nykänen mot Finland (no. 37394/11 respektive 11828/11, den 20 maj 2014). Enligt ett avgörande från Högsta domstolen är det inte enbart ett slutligt avgörande som utgör ett hinder mot ett andra förfarande. Även en pågående prövning är ett sådant hinder (NJA 2013 s. 502). Det innebär att det som avgör när ett hinder mot ett andra förfarande för samma gärning eller överträdelse uppkommer får anses vara den tidpunkt när det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite. Regeringen anser i likhet med promemorian att detta bör komma till uttryck i lagen om kontroll av ekologisk produktion. Exempel på sådana regleringar finns i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Bestämmelsen i 21 § bör utformas på motsvarande sätt.
Hänvisningar till S14-13
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.8
15. Ändringar i djurskyddslagen
Hänvisningar till S15
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.1
15.1. Ord och uttryck i lagen
Regeringens förslag: Uttrycket offentlig kontroll ska i lagen betyda dels offentlig kontroll enligt den nya kontrollförordningen, dels kontroll i övrigt av att djurskyddslagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska betyda dels annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen, dels sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Ordet kontrollorgan ska i berörda bestämmelser i lagen ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Uttrycket organ med delegerade uppgifter ska ha samma betydelse som i den nya kontrollförordningen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) påpekar att den nya djurskyddslagen är tillämplig även på andra djur än sådana som omfattas av den nya kontrollförordningen, t.ex. sällskapsdjur och försöksdjur. Därför anser SLU att lagstiftningen gällande kontrollen även ska gälla dessa djur. Se också allmänna synpunkter i avsnitt 6.1 och 6.2.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Det unionsrättsliga uttrycket offentlig kontroll används i djurskyddslagen för att beteckna myndigheternas kontroll enligt lagen och EU-regelverket. Lagen innehåller inte någon hänvisning till den definition som fanns i den tidigare kontrollförordningen.
Uttrycket offentlig kontroll används även i den nya kontrollförordningen. I förordningen införs därutöver det nya uttrycket annan offentlig verksamhet för sådan offentlig verksamhet som inte är offentlig kontroll. I avsnitt 6.2 redogörs närmare för innebörden av de båda uttrycken. I det avsnittet görs vidare bedömningen att även uttrycket annan offentlig verksamhet bör användas i de lagar som berörs av den nya kontrollförordningen, bl.a. i djurskyddslagen.
Som framgår av avsnitt 6.2 definieras uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den nya kontrollförordningen. Offentlig kontroll omfattar kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. Samma begränsning till unionslagstiftningen finns när det gäller definitionen av annan offentlig verksamhet.
Kontrollbestämmelserna avseende djurskydd i den nya kontrollförordningen omfattar kontroll av animalieproduktionens djur och transport av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet (se avsnitt 6.1). Den nya djurskyddslagen är tillämplig även på andra djur som t.ex. sällskapsdjur och försöksdjur.
Kontroll som utförs av nationell reglering som inte har sin grund i EUrätten är i strikt bemärkelse inte offentlig kontroll i den nya kontrollförordningens mening. Det finns däremot både praktiska och lagtekniska fördelar med att på det sätt som görs i dag använda samma uttryck för all kontroll som bedrivs enlig lagen. Detta gäller även uttrycket annan offentlig verksamhet.
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det, för att underlätta tillämpningen, i lagen bör klargöras vad som avses med uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när de används i lagen. Av de nya definitionerna bör det, som även SLU påtalar, framgå att med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i lagen avses både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen och kontroll och offentlig verksamhet i övrigt enligt djurskyddslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det bör, jämfört med lagrådsremissens förslag, också förtydligas att kontrollen kan gälla efterlevnaden av beslut som har meddelats med stöd av lagen, jfr
nuvarande 8 kap. 1 § första stycket. Motsvarande förtydligande bör göras också i definitionen av annan offentlig verksamhet.
Även när det gäller den typ av djurhållning som faller inom kontrollförordningens tillämpningsområde (dvs. animalieproduktionen och transport av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet) ger EU-lagstiftningen på området medlemsstaterna möjlighet att ha krav som är strängare från djurskyddssynpunkt än vad som krävs för att genomföra eller komplettera EU-lagstiftningen. Sådana strängare nationella regler finns framför allt i de föreskrifter som har meddelats med stöd av djurskyddslagen, t.ex. när det gäller mått för förvaringsutrymmen och tillåtna tider för transport. Det är dock regeringens bedömning att även sådana bestämmelser kan anses fastställda ”för tillämpning av unionslagstiftningen” i den mening som avses i artikel 1.2 i den nya kontrollförordningen. Detsamma gäller andra bestämmelser i djurskyddslagen som kompletterar och ger effekt åt EU-rättsakter, t.ex. bestämmelser om djurförbud och omhändertagande av djur. Kontrollförordningen bedöms därmed vara tillämplig vid all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser animalieproduktionens djur och transport av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet.
För att undvika osäkerhet är det av stor vikt att terminologin som används i den nationella regleringen följer den begreppsutveckling som sker inom unionen. Hänvisningen till de uttryck som används i den nya kontrollförordningen bör därför göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter
I avsnitt 6.2 görs bedömningen att ordet kontrollorgan, i den utsträckning som det i dag används i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde, bör ersättas med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ordet kontrollorgan, som förekommer i 8 kap.6, 8, 11 och 12 §§djurskyddslagen bör alltså, för att stämma överens med bestämmelserna i den nya kontrollförordningen, ersättas med detta utryck.
I djurskyddslagen, som innehåller definitioner av olika uttryck som används i lagen, bör det läggas till att uttrycket organ med delegerade uppgifter har samma betydelse som i den nya kontrollförordningen. Som nämnts ovan är det av stor vikt att den terminologi som används följer begreppsutvecklingen i unionen. Av den anledningen bör hänvisningen till den nya kontrollförordningen även i detta avseende göras dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
15.2. Myndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag innebär att endast de myndigheter som av regeringen pekats ut som kontrollmyndigheter kan utföra annan offentlig verksamhet.
Remissinstanserna:
Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att det
tydliggörs i 8 kap. 1 § djurskyddslagen att kontrollmyndigheterna även utför annan offentlig verksamhet och att regeringen bestämmer hur ansvaret ska fördelas mellan myndigheterna även vad gäller annan offentlig verksamhet. Ingen annan remissinstans yttrar sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vilka myndigheter som har huvudansvaret för den offentliga kontrollen framgår av 8 kap. 1 § djurskyddslagen. I paragrafen föreskrivs således att det är länsstyrelserna och andra myndigheter som regeringen bestämmer som utövar offentlig kontroll. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna regleras i djurskyddsförordningen (2019:66).
Det bör på motsvarande sätt framgå av djurskyddslagen vilka myndigheter som ansvarar för annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför tas in i lagen.
Uttrycket annan offentlig verksamhet täcker, som framgår av avsnitt 6.2, många varierande uppgifter bl.a. utseende av officiella laboratorier. Detta innebär att det inte alltid behöver vara samma myndighet som utövar både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom ett visst område. Det kan också i något fall vara lämpligt att låta annan offentlig verksamhet utföras av andra statliga myndigheter än de som har pekats ut som kontrollmyndigheter av regeringen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör därför i likhet med vad som gäller för den offentliga kontrollen bestämmas av regeringen. I vissa fall följer det dock direkt av lagen vilken myndighet som ansvarar för en viss uppgift. Det anges t.ex. i 9 kap. 1 § att det är länsstyrelsen som ska besluta om djurförbud. Det bör mot den beskrivna bakgrunden i lagen anges att annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i lagen och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Hänvisningar till S15-2
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.9
15.3. Överlämnande av uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna kan överlämna uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer direkt med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen.
Det finns för närvarande inte något behov av att kunna överlämna uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i fråga om djurhållning som inte omfattas av kontrollförordningens tillämpningsområde.
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse som upplyser om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslås dock inga upplysningsbestämmelser.
Remissinstanserna: Gård & Djurhälsan AB anser att det bör övervägas om möjligheten att överlämna uppgifter även bör införas i djurskyddslagen. Det finns både önskemål och behov av att djuromsorgsprogram kan drivas med huvudmannaskap och delegerad kontrollfunktion till branschorganisationer. Inga andra remissinstanser lämnar synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänt om förutsättningarna för delegering
Enligt artiklarna 28 och 31 i den nya kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller i annan offentlig verksamhet till organ eller till fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 eller 30. Delegering av uppgifter som ingår i offentlig kontroll får ske under förutsättning att delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet och den fysiska personen ska vidare uppfylla vissa krav. De ska bl.a. ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som delegeras och de ska vara opartiska och fria från intressekonflikter. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella uppgifterna (artiklarna 29–30). När det gäller delegering av uppgifter som ingår i annan offentlig verksamhet till ett organ krävs att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 (som anger vilka sakområden som kontrollförordningen ska tillämpas på) inte förbjuder en sådan delegering. För delegation till fysiska personer krävs, förutom att villkoren enligt artikel 30 är uppfyllda, att den materiella lagstiftningen tillåter en sådan delegering. En uttrycklig begränsning av vad som får delegeras finns i artikel 31.3 i förordningen. Där sägs att beslut om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad enligt artikel 138.1 b 138.2 och 138.3 inte får delegeras. Nämnda bestämmelser innehåller en uppräkning av åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta om det konstateras att det finns brister i efterlevnaden av regelverket. Utöver de allmänna bestämmelserna om myndighetsåtgärder i artikel 138 innehåller förordningen även mer specifika bestämmelser om vilka åtgärder som behöriga myndigheter får vidta vid bristande efterlevnad av reglerna i samband med att djur och varor förs in i unionen från tredjeländer, se artiklarna 66–69. De åtgärder som nämns i artiklarna 66–69 ryms inom de åtgärder som regleras i artikel 138. Förordningen kan därmed inte förstås på annat sätt än att begränsningen i rätten att delegera beslut även omfattar beslut om åtgärder som fattas med stöd av artiklarna 66–69 i förordningen.
Det införs inte några särskilda delegationsbestämmelser i djurskyddslagen
Av 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt enskilda och att detta ska ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Det kan inte uteslutas att det kan förekomma moment av myndighetsutövning i de uppgifter som kan delegeras av de behöriga myndigheterna med stöd av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och att delegering därför kräver stöd i lag. Bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen är emellertid direkt tillämpliga och någon kompletterande bestämmelse i svensk rätt krävs inte för att regeringsformens krav på lagstöd ska vara uppfyllt. Bestämmelserna är även utformade på ett sätt som gör att de berörda myndigheterna kan tillämpa dem utan kompletterande regler i lag. För delegation av annan offentlig verksamhet till fysiska personer krävs dock, som anges ovan, att den materiella lagstiftningen på EU-nivå och nationell nivå tillåter en sådan delegering. Av tydlighetsskäl bör möjligheten att delegera uppgifter med stöd av kontrollförordningen dock framgå av djurskyddslagen. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en upplysning om att det i den nya kontrollförordningen finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Djurskyddslagen har ett vidare tillämpningsområde än den nya kontrollförordningen (se avsnitt 6.1 och 15.1). Eftersom bestämmelserna i den nya kontrollförordningen inte är tillämpliga på djurhållning som inte avser animalieproducerande djur eller djur som transporteras i samband med ekonomisk verksamhet är det inte möjligt att delegera uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om sådan djurhållning med stöd av den nya kontrollförordningen.
I promemorian görs bedömningen att det i dagsläget inte heller finns något behov av att kunna delegera sådana uppgifter och att det saknas anledning att införa särskilda bestämmelser om delegering i djurskyddslagen. Gård & Djurhälsan AB uttrycker önskemål om att delegering av uppgifter till branschorganisationer ska övervägas inom ramen för s.k. djuromsorgsprogram.
Det bör inledningsvis understrykas att det generellt sett inte krävs någon författningsreglering för att branschorganisationer ska kunna inrätta frivilliga program som innebär tillkommande djurskyddskrav och krav på branschkontroll som går utöver lagstiftningens krav och som utgör ett komplement till den offentliga kontrollen. Sådan egenkontroll eller kontroll utförd av tredje part på aktörens begäran ska också beaktas vid riskbedömningen i den offentliga kontrollen enligt artikel 9.2 d i den nya kontrollförordningen.
Djurskyddskrav för animalieproduktionens djur omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde enligt bedömningen i avsnitt 6.1. Det finns därmed inom det området också, som anges ovan, möjlighet att delegera vissa uppgifter till organ direkt med stöd av kontrollförordningen så länge kraven där är uppfyllda. Det är dock, som framgår ovan, inte tillåtet att delegera beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad. Det är inte heller möjligt att, på de områden som omfattas av kontrollförord-
ningens tillämpningsområde, genom nationella regler avvika från de begränsningar för delegation som finns i den nya kontrollförordningen.
Regeringen gör mot den bakgrunden inte heller i nuläget bedömningen att det i djurskyddslagen bör införas regler om delegering utöver de som finns i den nya kontrollförordningen. Det kan tilläggas att regeringen i 8 kap. 13 § djurskyddsförordningen har föreskrivit att bestämmelserna om delegering i artikel 5.1–5.3 i den tidigare kontrollförordningen ska tillämpas även vid kontroll av andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur. En motsvarande reglering i djurskyddsförordningen om tillämpning av bestämmelserna om delegering i den nya kontrollförordningen kan införas med stöd av det justerade bemyndigande som föreslås i avsnitt 15.6 nedan.
Hänvisningar till S15-3
15.4. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till den samordnande kontrollmyndigheten, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens.
I pro-
memorian föreslås ingen uttrycklig begränsning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer. Det föreslås inte heller något bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Remissinstanserna:
Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utöver rätten att meddela föreskrifter om offentlig kontroll även får meddela föreskrifter om annan offentlig verksamhet.
Gård & Djurhälsan AB påtalar att rätten
till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35 i den nya kontrollförordningen behöver säkerställas. Djurägarna ges aldrig sådan möjlighet vid den offentliga kontrollen på slakterier, varken avseende djurskydd eller vid köttbesiktningen.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det inte framgår av
promemorian hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande och att den fortsatta beredningen bör kompletteras med en analys av den frågan.
Skälen för regeringens förslag: Den nya kontrollförordningen innehåller i likhet med den tidigare kontrollförordningen bestämmelser om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras. I den nya kontrollförordningen införs som nämns ovan även
uttrycket annan offentlig verksamhet för sådana myndighetsåtgärder som inte omfattas av uttrycket offentlig kontroll.
I artikel 5 i den nya kontrollförordningen ställs det upp ett antal krav som de behöriga myndigheterna ska uppfylla när det gäller kontrollen och den offentliga verksamheten. Myndigheterna ska bl.a. ha rutiner eller förfaranden för att säkerställa att den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet är effektiv och ändamålsenlig samt för att säkerställa att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som genomför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Personalen ska vidare ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnos.
I artikel 9 i den nya kontrollförordningen regleras hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Där framgår bl.a. att de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens ska utföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer. Kontrollen ska bl.a. beakta identifierade risker som är förbundna med djur och varor, aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll och tillförlitligheten i aktörernas egenkontroll. Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning. Vidare ska kontrollen så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna. Motsvarande bestämmelser fanns i den tidigare kontrollförordningen.
I den nya kontrollförordningen ges vidare kommissionen befogenhet att meddela närmare bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genom delegerade akter och genomförandeakter.
I 8 kap. 6 § 1 djurskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. offentlig kontroll. Regeringen har i 8 kap. 16 § 1 djurskyddsförordningen bemyndigat Jordbruksverket att meddela föreskrifter om den offentliga kontrollen. Jordbruksverket har med stöd av detta bemyndigande meddelat föreskrifter om den offentliga djurskyddskontrollen. Av föreskrifterna framgår bl.a. hur olika kontrollobjekt ska prioriteras.
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det även i fortsättningen kan finnas behov av detaljerade bestämmelser om kontrollen. Det kan även finnas behov av att meddela föreskrifter om sådan verksamhet som i den nya kontrollförordningen benämns annan offentlig verksamhet. Jordbruksverket har i dag t.ex. meddelat föreskrifter om register över kontrollobjekt. När det gäller uppgifter som utförs av statliga kontrollmyndigheter som länsstyrelserna kan dock föreskrifter om kontrollen eller verksamheten meddelas av regeringen med stöd av regeringens restkompetens i 8 kap. 7 § regeringsformen. Sådana föreskrifter avser skyldigheter för myndigheterna och kräver därför inte bemyndigande i lag. För det fall uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har överlämnats till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer behövs dock ett bemyndigande i lag. Det nuvarande bemyndigandet i 8 kap. 6 § 1 djurskyddslagen bör därmed omformuleras så att det avser föreskrifter om hur sådana organ och fysiska personer ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Gård & Djurhälsan AB påtalar att rätten till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35 i den nya kontrollförordningen behöver säkerställas.
Regeringen kan konstatera att artikel 35 gäller direkt och ska tillämpas av de behöriga myndigheterna vid den offentliga kontrollen. I den mån det
skulle behövas nationella bestämmelser som kompletterar kontrollförordningen kan de dock meddelas med stöd av det bemyndigande som nu föreslås om föreskrifterna avser organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som delegerats uppgifter eller annars med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Det kan dock understrykas att rätten enligt artikel 35.1 gäller aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning eller diagnostik i samband med offentlig kontroll och avser möjlighet att begära granskning av dokumentationen om provtagningen, analysen, testningen eller diagnostiken av en annan erkänd expert med lämpliga kvalifikationer. Rätten innefattar därmed inte alla åtgärder eller bedömningar som görs av den behöriga myndigheten, utan bara vissa specifikt utpekade delar.
Föreskrifter om skyldighet för enskilda organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar
I 8 kap. 6 § 2 djurskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 § samma kapitel. I avsnitt 15.1 föreslår regeringen att uttrycket kontrollorgan ska ersättas med organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Riksdagens ombudsmän påpekar att det är oklart hur handlingar som förvaras hos organ eller fysiska personer som agerar på delegation ska hanteras vid en begäran om handlingsutlämnande. Kontrollförordningen kräver att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. I artikel 32 anges att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet av en offentlig kontroll visar att bestämmelserna inte har efterlevts eller att det är sannolikt att så är fallet, ska den behöriga myndigheten omedelbart underrättas, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter anger något annat. För att tillgodose behovet av en effektiv samordning mellan delegerande myndigheter och organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter och för att tillgodose allmänhetens behov av insyn bör det införas ett nytt bemyndigande i 8 kap. 6 § djurskyddslagen som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva att ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter ska vara skyldig att lämna information och ge in handlingar till den delegerande myndigheten. Handlingarna blir därmed allmänna och kan begäras ut. Ett förslag till en motsvarande reglering i miljöbalken av skyldighet att lämna information och handlingar till den delegerande myndigheten har lämnats av regeringen i propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet, prop. 2019/20:137 s. 68–72.
Hänvisningar till S15-4
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 15.5, Författningskommentar till 6 § djurskyddslagen (2018:1192)
15.5. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Det ska införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Djur som används inom Försvarsmakten ska undantas från bestämmelsens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) anser att de föreslagna undantagen i 8 kap. 17 § djurskyddslagen för djur som används inom
Försvarsmakten är alltför långtgående och begränsar myndighetens ställning som behörig kontrollmyndighet. Relevant och ändamålsenligt är att FIHM i likhet med övriga kontrollmyndigheter omfattas av krav på djurskyddsutbildad personal, Jordbruksverkets samordning, råd och hjälp, krav på underlättande för enskild verksamhetsutövare genom råd och information samt rättighet att få uppgifter om Försvarsmaktens djurhållning. Undantag bör därför bara göras för bestämmelserna i 8 kap. 5 §, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 10.2 i den nya kontrollförordningen finns krav på att de behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad. Kommissionen ska anta delegerade akter för att fastställa vilka kategorier av aktörer som ska undantas från kravet på förteckning (artikel 10.3). De aktörer som inte undantas från kravet är skyldiga att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av artikel 10.2. Aktörerna ska i detta syfte lämna uppgifter om åtminstone namn och juridisk form, vilken specifik verksamhet som de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation och uppgift om vilka platser som de kontrollerar (artikel 15.5). Aktörernas skyldighet enligt artikel 15 gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet utförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
En effektiv kontroll kräver att myndigheterna har tillgång till uppgifter om olika typer av kontrollobjekt. Uppgifterna behövs i första hand för att underlätta kontrollmyndigheternas planering av den regelbundna kontrollen. Bestämmelsen i artikel 15.5 i den nya kontrollförordningen om skyldighet att lämna uppgifter gäller direkt för aktörerna. Kontrollmyndigheterna kan dock ha behov av mer detaljerade uppgifter om djurhållningen än vad som ryms inom uppgiftsskyldigheten i artikel 15.5. Uppräkningen i artikel 15.5 om vilka uppgifter som ska lämnas är inte uttömmande. Av artikeln framgår inte heller när eller på vilket sätt som uppgifterna ska lämnas. Regeringen anser därför, i enlighet med promemorians bedömning, att det behövs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna sådana uppgifter till en kontrollmyndighet samt till organ
med delegerade uppgifter eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter.
Myndigheternas hantering av förteckningar över aktörer är att anse som annan offentlig verksamhet. Föreskrifter om sådan verksamhet kan meddelas med stöd av det nya bemyndigande som föreslås i avsnitt 15.4 i den utsträckning de avser organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer som delegerats uppgifter. I övrigt krävs som anges i avsnitt 15.4 inte bemyndigande i lag för reglering av register som enbart innebär skyldigheter för statliga myndigheter.
FIHM anser att de föreslagna undantagen i 8 kap. 17 § djurskyddslagen för djur som används inom Försvarsmakten är alltför långtgående och begränsar myndighetens ställning som behörig kontrollmyndighet.
Bestämmelsen i 8 kap. 17 § fick sitt nuvarande innehåll i sak genom en lagändring som trädde i kraft den 1 oktober 2017. Beträffande skälen för lagändringen, se propositionen Tillsyn och kontroll på hälso- och miljöområdet inom försvaret (prop. 2016/17:144 s. 40–43). Regeringen saknar underlag för att nu göra någon annan bedömning när det gäller den offentliga kontrollen av djur som används inom Försvarsmakten. Med hänsyn till de begränsningar som redan finns när det gäller offentlig kontroll av den verksamhet som bedrivs inom Försvarsmakten bedömer regeringen inte heller att det är nödvändigt eller lämpligt att föreskrifterna om skyldighet att lämna uppgift om djurhållning omfattar Försvarsmakten. I enlighet med promemorians förslag bör det därför göras ett tillägg i 8 kap. 17 § djurskyddslagen så att djur som används inom Försvarsmakten undantas från tillämpningsområdet för bemyndigandet.
I förordningen (2018:1264) om digitalt inhämtande av uppgifter från företag finns bestämmelser som syftar till att underlätta företagens kontakter med och uppgiftslämnande till myndigheter. Förordningen är bl.a. tillämplig på Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Hänvisningar till S15-5
15.6. Föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i den nya kontrollförordningen
Regeringens förslag: Regeringen ska få meddela föreskrifter om vilka bestämmelser i den nya kontrollförordningen som ska tillämpas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om andra djurhållare än sådana som håller animalieproducerande djur och sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser yttrar sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Som konstateras i avsnitt 6.1 är det inte helt klart i vilken utsträckning den tidigare kontrollförordningen omfattar även andra djur än livsmedelsproducerande djur. I prop. 2005/06:128 gjorde regeringen bedömningen att djurskyddsintresset och därmed behovet av en god kontroll är detsamma för alla djur, oavsett syftet med djurhållningen. Det ansågs därför som lämpligt att låta bestämmelserna i den
gällande kontrollförordningen gälla även för andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur (se prop. 2005/06:128 s. 144 f.). Lagtekniskt löstes detta så att det i 25 a § i den dåvarande djurskyddslagen infördes ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilka bestämmelser i den tidigare kontrollförordningen som ska tillämpas vid offentlig kontroll av andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur. Motsvarande bestämmelse finns i den nuvarande djurskyddslagen (8 kap. 7 §). Det finns inte någon anledning att nu göra någon annan bedömning när det gäller behovet av kontroll än den som gjordes i prop. 2005/06:128.
I avsnitt 6.1 görs bedömningen att den nya kontrollförordningen har ett vidare tillämpningsområde än den tidigare kontrollförordningen på så sätt att den även omfattar kontroll av animalieproduktionens djur och transport av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet. Bemyndigandet i 8 kap. 7 § djurskyddslagen bör därför, i enlighet med promemorians förslag, anpassas till detta. Bemyndigandet bör vidare kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka bestämmelser i den nya kontrollförordningen om annan offentlig verksamhet som ska tillämpas på djurhållare som inte omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde.
Hänvisningar till S15-6
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 15.3
15.7. Återkallelse av kompetensbevis
Regeringens förslag: Det ska införas nya bestämmelser om att en kontrollmyndighet vid överträdelser av djurskyddslagstiftningen tillfälligt eller permanent får återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 och kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget. Länsstyrelsen i Hallands län är positiv till bestämmelsen om fortsatta möjligheter att återkalla olika typer av kompetensbevis. Sveriges lantbruksuniversitet anser att det är mycket viktigt att en kontrollmyndighet vid överträdelser av djurskyddslagstiftningen tillfälligt eller permanent får återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 och kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om avlivning av djur finns i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Enligt denna förordning får avlivning av djur och därmed sammanhängande verksamhet endast utföras av personer som har lämplig kompetensnivå (artikel 7) och den behöriga myndigheten ska ansvara för att utfärda kompetensbevis för dessa personer (artikel 21). Om en person inte längre uppvisar tillräcklig kompetens kunde den behöriga myndigheten enligt tidigare lydelse av förordningen återkalla kompetensbeviset (dåvarande artikel 22.1 c).
Offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel ska enligt artikel 18 i den nya kontrollförordningen inbegripa verifiering av kraven i förordning (EG) nr 1099/2009. Av artikel 159 i den nya kontrollförordningen framgår emellertid att artikel 22 i förordning (EG) nr 1099/2009 ska utgå. Artikeln har inte någon motsvarighet i den nya kontrollförordningen och, såvitt kan bedömas, har kommissionen inte heller fått befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter i frågan om återkallelse av aktuella kompetensbevis.
Bestämmelser om transport av djur finns i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Enligt denna förordning får en person agera som transportör endast om denne har ett tillstånd som utfärdats av en behörig myndighet (artikel 6.1). Därutöver finns krav på godkännande av transportmedel eller fartyg för djurtransport (artiklarna 7, 18 och 19) samt krav på kompetensbevis för förare och skötare (artiklarna 6.5 och 17.2). Sådana tillstånd, godkännanden och kompetensbevis kunde enligt tidigare lydelse av förordningen återkallas (dåvarande artikel 26).
I artikel 21 i den nya kontrollförordningen anges vad den offentliga kontrollen för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om djurskydd när djur transporteras, särskilt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1/2005, ska omfatta. Offentlig kontroll ska bl.a. ske vid långa transporter för att verifiera att det finns giltigt tillstånd för transportörer, giltigt intyg om godkännande för transportmedel och giltiga kompetensbevis för förare och skötare. Av artikel 154 i den nya kontrollförordningen framgår att artikel 26 i förordning (EG) nr 1/2005 ska utgå. Artikeln ska dock fortsätta tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i den nya kontrollförordningen till och med den 14 december 2022 eller ett tidigare datum som kommissionen får fastställa i en delegerad akt.
Bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad finns i artikel 138 i den nya kontrollförordningen. De behöriga myndigheterna ska vid bristande efterlevnad vidta åtgärder, bl.a. beordra att en förares kompetensbevis återkallas. Vidare kan godkännande av transportmedel eller transportörs tillstånd återkallas. (artikel 138.2 j).
Återkallelse av sådana kompetensbevis som avses i artikel 21 i förordning (EG) nr 1099/2009 och kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 anges inte uttryckligen i artikel 138.
För att säkerställa att kontrollmyndigheterna har befogenhet att återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt förordning (EG) nr 1099/2009 och skötares kompetensbevis som utfärdats enligt förordning (EG) nr 1/2005 bedömer regeringen, i likhet med promemorian, att det bör föras in bestämmelser om detta i djurskyddslagen. För att undvika osäkerhet bör det säkerställas att ändringar av aktuella förordningar får omedelbart genomslag. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till de aktuella förordningarna görs dynamisk, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Men hänsyn till vad som anges ovan om fortsatt tillämpning under viss tid av artikel 26 i förordning 1/2005 finns det dock anledning att reglera ikraftträdandet av bestämmelsen om återkallelse av skötares kompetens-
bevis på ett annat sätt än övriga föreslagna lagändringar. Frågan behandlas i avsnitt 16 om ikraftträdande.
Godkännande av transportmedel, transportörs tillstånd och förares kompetensbevis bedöms kunna återkallas med stöd av artikel 138.2 j i den nya kontrollförordningen.
Hänvisningar till S15-7
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 16
15.8. Rätt till upplysningar och tillträde
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om rätt för bl.a. kontrollmyndigheter och Europeiska kommissionen att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden och lokaler bör finnas kvar.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om rätt till upplysningar och tillträde ska även gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Bestämmelserna ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna:
Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i
denna del.
Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker promemorians förslag
och bedömning. Försvarsmakten framhåller att den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen (artikel 116.3) ger Europeiska kommissionens och revisionsrättens inspektörer och experter medför en risk för att försvarshemligheter och annan skyddsvärd försvarsrelaterad information röjs. Det bör införas ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten i nationell rätt, i syfte att förhindra spridning av information som riskerar försvarsförmågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: En kontrollmyndighet, ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen, Europeiska kommissionen samt inspektörer och experter som utsetts av kommissionen har i den utsträckning det behövs för kontrollen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, anläggningar och byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover (8 kap.11–13 §§djurskyddslagen).
Denna rätt kan jämföras med artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Enligt denna ska aktörerna, när behöriga myndigheter så kräver och i den utsträckning som det är nödvändigt för att genomföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under aktörernas kontroll och deras omgivningar, deras datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Artikel 15.1 bedöms vara direkt tillämplig i medlemsstaterna – även när uppgiften att utföra kontroll har delegerats till enskilda. Medan artikel 15.1 reglerar en skyldighet för aktörerna innehåller 8 kap. 11–13 §§ djurskydds-
lagen en motsvarande rätt för kontrollmyndigheterna, kontrollorganen, Europeiska kommissionen samt de inspektörer och experter som utsetts av kommissionen. Av artikel 5.1 h i den nya kontrollförordningen framgår också att de behöriga myndigheterna ska ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Som det redogörs för i avsnitt 6.1 är dessutom djurskyddslagen, till skillnad från den nya kontrollförordningen, tillämplig även på andra djurhållare än sådana som håller animalieproducerande djur och sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet. Det innebär att bestämmelserna om rätt till upplysningar och tillträde i djurskyddslagen är nödvändiga för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få upplysningar om och tillträde till t.ex. anläggningar där försöksdjur hålls när de utför djurskyddskontroll av sådana djur – i detta fall bedöms de inte kunna stödja denna rätt på artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i djurskyddslagen om rätt att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde bör därför finnas kvar. I avsnitt 15.1 föreslår dock regeringen att rätten ska gälla organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i stället för kontrollorgan.
Försvarsmakten efterfrågar ett uttryckligt undantag för Försvarsmakten från den tillträdesrätt och rätt till dokumentation och information som den nya kontrollförordningen ger vissa EU-institutioner. Som konstateras i avsnitt 9.9 (om ändringar i livsmedelslagen) faller också försvars- och säkerhetsområdet utanför de områden som kan harmoniseras enligt EUfördraget. Enligt 8 kap. 17 § djurskyddslagen tillämpas inte heller 13 § samma kapitel om EU-kommissionens rätt till upplysningar och tillträde i fråga om djur som hålls inom Försvarsmakten (jfr prop. 2016/17:144, s. 42).
Skyldigheten i den nya kontrollförordningen gäller, som nämnts ovan, också i förhållande till officiella veterinärer. En officiell veterinär är en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2 (artikel 3 i den nya kontrollförordningen). Det kan inte uteslutas att även privatpraktiserande veterinärer anlitas för att utföra viss kontroll eller annan verksamhet i egenskap av officiell veterinär. Regeringen anser därför, i likhet med promemorians bedömning, att rätten att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde enligt djurskyddslagen, på motsvarande sätt som föreskrivs om aktörernas skyldigheter i den nya kontrollförordningen, bör gälla för en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Officiella veterinärer som är anställda vid kontrollmyndigheterna omfattas däremot av kontrollmyndigheternas rätt till tillträde m.m.
Slutligen bedömer regeringen också, i enlighet med promemorians förslag, att rätten till upplysningar och tillträde ska gälla också vid utförande av annan offentlig verksamhet. Kontrollmyndigheten behöver tillträde bl.a. för att verkställa beslut om åtgärder vid bristande efterlevnad, t.ex. omhändertagande av djur. Genom den nya kontrollförordningen tydliggörs att sådana åtgärder faller utanför det som är offentlig kontroll
och i stället utgör annan offentlig verksamhet. Det kan i sammanhanget nämnas att Polismyndigheten är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att kontrollmyndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller verkställa beslut enligt lagstiftningen (8 kap. 16 §). Det bör därför förtydligas att kontrollmyndigheten har en motsvarande rätt till tillträde. Det bör dock, precis som när det gäller offentlig kontroll, anges att rätten till tillträde gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Regeringen bedömer att bestämmelsen därigenom uppfyller kravet på proportionalitet och att rätten till tillträde i praktiken kommer att vara densamma som med nuvarande lydelse.
Hänvisningar till S15-8
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 18.9, 9.9, Författningskommentar till 12 § djurskyddslagen (2018:1192)
15.9. Skyldighet att lämna hjälp
Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Denna skyldighet ska även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp samt att skyldigheten även ska gälla andra djurslag än dem som omfattas av kontrollförordningen och vid utförande av annan offentlig verksamhet. Inga andra remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.2 i den nya kontrollförordningen ska aktörerna, när offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet genomförs, bistå och samarbeta med personalen vid de behöriga myndigheterna för utförandet av uppgifterna. Aktörernas skyldighet enligt denna artikel gäller också om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet genomförs av bl.a. officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 15.6).
Bestämmelsen i artikel 15.2 motsvarar vad som regleras i 8 kap. 15 § djurskyddslagen, där det framgår att den som är föremål för offentlig kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Som det redogörs närmare för i avsnitt 6.1 är djurskyddslagen, till skillnad från den nya kontrollförordningen, tillämplig även på andra djurhållare än sådana som håller animalieproducerande djur och sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet. Trots att artikel 15.2 och 15.6 är direkt tillämplig i medlemsstaterna är bestämmelsen i djurskyddslagen om skyldighet att lämna hjälp nödvändig för att kontrollmyndigheternas personal m.fl. ska få den hjälp som behövs för att de ska kunna genomföra djurskyddskontroll vid exempelvis anläggningar där försöksdjur hålls. Regeringen anser därför att denna bestämmelse bör finnas kvar som ett komplement till bestämmelsen i den nya kontrollförordningen. För att undvika en dubbelreglering med EU-rätten bör det i enlighet med promemorians förslag förtydligas att bestämmelsen om skyldighet att lämna hjälp ska tillämpas utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6. i den nya kontrollförordningen. På samma sätt som föreskrivs i förordningen
bör skyldigheten att lämna hjälp enligt djurskyddslagen även gälla vid utförande av annan offentlig verksamhet. Med hänsyn till vikten av att den enskildes intressen upprätthålls, bör det säkerställas att ändringar av förordningen får omedelbart genomslag. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till den aktuella artikeln i den nya kontrollförordningen görs dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S15-9
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 15 § djurskyddslagen (2018:1192)
15.10. Föreskrifter om avgifter
Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll ska kompletteras med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för annan offentlig verksamhet. Djur som används inom Försvarsmakten ska inte längre undantas från delar av bemyndigandet.
Regeringens bedömning: Regeringen bör meddela föreskrifter om när avgift ska betalas för annan offentlig verksamhet som avser djur som används inom Försvarsmakten.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) anser inte att djur som används inom Försvarsmakten ska vara undantagna från bestämmelsen i 8 kap. 8 § djurskyddslagen med bemyndigande att föreskriva om avgifter. Gård & Djurhälsan AB anser att det bör finnas ett tak för hur stor avgiften kan bli. I djurskyddsärenden kan myndigheternas åtgärder vara omfattande och det är inte rimligt att enskilda ska bära stora kostnader för dem.
Det bör enligt Livsmedelsverket förtydligas att djurskyddskontrollen på slakterier till övervägande del är avgiftsfinansierad. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget att bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgifter utökas till att gälla annan offentlig verksamhet.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gällde enligt den tidigare kontrollförordningen har medlemsstaterna enligt den nya kontrollförordningen i stor utsträckning möjlighet att välja om den offentliga kontrollen ska finansieras med avgifter eller med offentliga medel. Vissa kontroller, bl.a. av vissa varor och djur vid import, måste dock finansieras genom avgifter (artikel 78 och 79). I de fall det är obligatoriskt att ta ut en avgift reglerar förordningen vilka kostnader som avgifterna ska täcka och hur de ska beräknas (artikel 81 och 82).
Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna även säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78). Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). Medlemsstaterna kan välja om kostnaderna ska finansieras med avgifter eller med allmänna medel.
I dag finansieras den ordinarie djurskyddskontrollen i huvudsak genom allmänna medel. Vissa delar av djurskyddskontrollen finansieras dock med avgifter.
I 8 kap. 8 § djurskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av myndigheter och av kontrollorgan.
De ärenden som omnämns i förarbetena till lagändringen av den tidigare djurskyddslagen är ärenden om t.ex. godkännande på förhand och besiktning av anläggningar och andra förvaringsutrymmen för försöksdjur, godkännande av ny teknik, registrering av djurtransportörer och tillstånd till användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. (prop. 2005/06:128 s. 99 och 327). Regeringen har i 8 kap.17–18 och 20 §§djurskyddsförordningen bemyndigat Jordbruksverket och Livsmedelsverket att meddela föreskrifter om att avgift ska betalas i vissa typer av ärenden som anges i förordningen.
När det gäller offentlig kontroll har regeringen, i 8 kap. 19 § djurskyddsförordningen, föreskrivit att avgift ska tas ut för kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs antingen efter klagomål för att undersöka en påstådd brist eller som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad konstaterats. Avgiftsskyldigheten följer i vissa delar direkt av den nya kontrollförordningen (artikel 79.2 c). Jordbruksverket får meddela föreskrifter om den avgift som ska betalas enligt bestämmelsen i 8 kap. 19 § och artikel 79.2 c.
Kostnader för vissa ärenden, t.ex. registrering av djurtransportörer, finansieras i dag med avgifter. Som Livsmedelsverket påpekar så är i dag också djurskyddskontrollen på slakterier till övervägande del avgiftsfinansierad. Även när det gäller kostnader för övrig annan offentlig verksamhet bör det enligt regeringens mening vara möjligt att ta ut avgifter. Genom den nya kontrollförordningen har det dessutom tydliggjorts att sådana åtgärder vid bristande efterlevnad, som naturligt hänger samman med kontrollen, inte är offentlig kontroll utan i stället annan offentlig verksamhet. Det kan därför finnas behov av att, när det tas ut avgift för offentlig kontroll, också kunna ta ut avgift för sådana åtgärder som utgör annan offentlig verksamhet och som har ett tydligt samband med kontrollen.
Uttrycket annan offentlig verksamhet ska i djurskyddslagen, enligt förslaget i avsnitt 15.1, avse all offentlig verksamhet som utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Därmed bör också ärenden omfattas av uttrycket annan offentlig verksamhet. Bemyndigandet i 8 kap. 8 § djurskyddslagen bör därför i enlighet med promemorians förslag innehålla en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet. Det är inte möjligt att, som Gård & Djurhälsan AB efterfrågar, sätta ett generellt tak på aktörernas kostnadsansvar. Eventuella begränsningar i kostnadsansvaret som är motiverade, och förenliga med den nya kontrollförordningen, får övervägas i samband med att föreskrifter om avgifter tas fram.
Djur som används inom Försvarsmakten är enligt bestämmelsen i 8 kap. 17 § djurskyddslagen undantagna från bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgift för offentlig kontroll enligt 8 kap. 8 § första stycket 1. Offentlig kontroll av djur inom Försvarsmakten utförs enligt 8 kap. 8 § tredje stycket djurskyddsförordningen av FIHM. Det tas inte ut någon avgift för de uppgifter som utförs av FIHM. Däremot undantas inte Försvarsmakten från bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgift i ärenden enligt djurskyddslagstiftningen i 8 kap. 8 § första stycket 2. Detta innebär att föreskrifterna om avgift för bl.a. godkännande från etisk synpunkt för djurförsök enligt bemyndigandet i 8 kap. 17 § 5 djurskyddsförordningen också gäller Försvarsmakten.
Nu föreslås att bemyndigandet i 8 kap. 8 § i stället ska avse dels offentlig kontroll, dels annan offentlig verksamhet. Som angetts ovan innefattar annan offentlig verksamhet även ärenden enligt lagstiftningen. Uttrycket annan offentlig verksamhet har dock en vidare innebörd än uttrycket ärenden enligt bestämmelsen i 8 kap. 8 § första stycket 2 och omfattar t.ex. åtgärder vid bristande efterlevnad av lagstiftningen som beslutas av den myndighet som utför offentlig kontroll. Det behöver därför tydliggöras på ett annat sätt vilka avgiftsföreskrifter som inte ska gälla inom Försvarsmakten.
Bestämmelsen i 8 kap. 17 § om att bemyndigandet i 8 kap. 8 § första stycket 1 inte ska tillämpas i fråga om djur som används inom Försvarsmakten bör därmed i enlighet med promemorians förslag tas bort, vilket överensstämmer med vad FIHM framför. I stället bör regeringen i djurskyddsförordningens bestämmelser om avgift tydliggöra att avgift inte heller fortsättningsvis ska betalas för offentlig kontroll och viss annan offentlig verksamhet som utförs av FIHM.
Hänvisningar till S15-10
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt Författningskommentar till 8 § djurskyddslagen (2018:1192)
15.11. Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tystnadsplikt med innebörden att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Det ska införas en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med i sak regeringens förslag. Remissinstanserna:
Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att tyst-
nadsplikt införs för organ med delegerade uppgifter, fysiska personer och officiella laboratorier eftersom offentlighets- och sekretesslagstiftningen inte är tillämplig utanför den offentliga sektorn. Inga andra remissinstanser yttrar sig särskilt när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.6.
Skälen för regeringens förslag: Som det redogörs för i avsnitt 6.6 finns det bestämmelser om tystnadsplikt i den nya kontrollförordningen för den
som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 8). För kontrollmyndigheter i det allmännas verksamhet görs i det avsnittet bedömningen att befintliga sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) tillgodoser kraven i den nya kontrollförordningen. Tystnadsplikten enligt artikel 8 ska emellertid även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt på officiella laboratorier. Offentlighets- och sekretesslagstiftningen är, med vissa undantag, inte tillämplig utanför den offentliga sektorn. För att Sverige ska uppfylla den nya kontrollförordningens krav måste det därför i djurskyddslagen införas en bestämmelse om tystnadsplikt för dessa organ, fysiska personer och officiella laboratorier.
I avsnitt 6.6 redovisas de närmare övervägandena om innehållet i bestämmelsen om tystnadsplikt. Bestämmelsen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.
Hänvisningar till S15-11
15.12. Överklagande
Regeringens bedömning: Beslut av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta motiverar inte några ändringar i djurskyddslagen.
Regeringens förslag: Den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Gård & Djurhälsan AB framhåller att vid överklagande till förvaltningsdomstol bör även bedömningen i ett djurskyddsärende och inte bara hanteringen av ärendet kunna överklagas. Det bör också vara möjligt att begära omprövning hos den beslutande myndigheten. Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker att det är den delegerande myndigheten som ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol när det gäller överklagandebeslut. Se också allmänna synpunkter i avsnitt 6.3.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 11 kap. 2 § djurskyddslagen får andra beslut enligt lagen än beslut i ärenden om etiskt godkännande överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som konstateras i avsnitt 6.3 bör även beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom sådana beslut redan omfattas av den befint-
liga lydelsen av överklagandebestämmelsen finns det inte något behov av att ändra bestämmelsen i den delen. Förvaltningsdomstolens prövning innefattar, som Gård & Djurhälsan AB efterfrågar, även det överklagade beslutets materiella innehåll och de bedömningar som ligger till grund för beslutet. Möjligheten för den beslutande myndigheten att ändra sitt beslut (omprövning) framgår av 37–39 §§förvaltningslagen (2017:900).
Som konstateras i avsnitt 6.3 bör det vara den delegerande myndigheten som för talan i domstolen i fråga om överklagade beslut som är meddelade av organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. En bestämmelse om detta bör därför, i enlighet med promemorians förslag, föras in djurskyddslagen.
I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bestämmelser om överklagande av beslut meddelade av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas och till vilken instans ett överklagande ska ges in. Lagen gäller dock inte överklagande av beslut meddelade av fysiska personer. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det inte finns anledning att göra någon annan bedömning än att samma regler som gäller för överklagande av beslut som meddelats av organ med delegerade uppgifter bör gälla för överklagande av beslut som fattas av fysiska personer. Detta bör framgå av överklagandebestämmelsen i djurskyddslagen.
Hänvisningar till S15-12
15.13. Förvaltningslagens tillämpning när uppgifter delegeras
Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvar, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande samt vem som får överklaga ett beslut ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker förslaget.
Inga andra remissinstanser har yttrat sig särskilt när det gäller denna lag. Se allmänna synpunkter i avsnitt 6.4.
Skälen för regeringens förslag: Av 1 § förvaltningslagen framgår att lagen gäller handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. lagen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som utför förvaltningsuppgifter. Som framgår av avsnitt 6.4 bedömer regeringen i likhet med promemorian att vissa av förvaltningslagens grundläggande bestämmelser bör vara tillämpliga när organ med delegerade uppgifter
eller fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det gäller förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), partsinsyn (10 §), jäv (16–18 §§), utredningsansvar (23 §), när man får lämna uppgifter muntligt (24 §), kommunikation (25 §), dokumentation av uppgifter (27 §), dokumentation av beslut (31 §), motivering av beslut (32 §), underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (33 och 34 §§), rättelse av skrivfel och liknande (36 §) samt vem som får överklaga ett beslut (42 §). En bestämmelse om förvaltningslagens tillämplighet bör därför föras in i djurskyddslagen.
Hänvisningar till S15-13
15.14. Ändring av straffbestämmelse
Regeringens förslag: Överträdelser av den nya kontrollförordningen ska inte omfattas av straffbestämmelserna i djurskyddslagen.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås ingen avgränsning av straffbestämmelserna i förhållande till den nya kontrollförordningen.
Remissinstanserna yttrar sig inte om denna fråga. Skälen för regeringens förslag: Av 10 kap. 4 § djurskyddslagen följer att överträdelser av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar är straffbelagda. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning. Som beskrivs i avsnitt 6.9 var syftet med den avgränsningen att utesluta straffansvar för överträdelser av skyldigheter för myndigheter enligt bl.a. den tidigare kontrollförordningen (jfr prop. 2005/06:128, s. 228 och 329). Straffbestämmelserna om tjänstefel och brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. brottsbalken bedöms på samma sätt som tidigare som tillräckliga för att sanktionera de överträdelser av den nya kontrollförordningen som personal på myndigheter kan göra sig skyldiga till vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den nya kontrollförordningen innehåller dock några bestämmelser som innebär skyldigheter för enskilda. Enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.9 bör inte heller överträdelser av dessa bestämmelser straffsanktioneras.
Bestämmelsen i 10 kap. 4 § djurskyddslagen bör därför omformuleras så att det framgår att alla överträdelser av den nya kontrollförordningen utesluts från straffbestämmelsens tillämpningsområde och inte bara de som avser myndighetsutövning.
Hänvisningar till S15-14
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 6.9
16. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Bestämmelsen i djurskyddslagen om att en kontrollmyndighet får återkalla kompetensbevis för skötare ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
De lagändringar som föreslås i övrigt ska träda i kraft den 1 april 2021.
Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Promemorian föreslår ett ikraftträdande den 14 december 2019. Promemorian föreslår inte heller någon särskild reglering avseende bestämmelsen om återkallelse av kompetensbevis för skötare.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser yttrar sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: De förslag som lämnas i detta lagstiftningsärende syftar till att komplettera den nya kontrollförordningen som tillämpas sedan den 14 december 2019. Det är angeläget att de föreslagna lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt.
I avsnitt 15.7 föreslår regeringen en ny bestämmelse i djurskyddslagen om möjlighet för en kontrollmyndighet att återkalla kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005. Bestämmelsen syftar till att delvis ersätta artikel 26 i förordning (EG) nr 1/2005. Av artikel 154 i den nya kontrollförordningen framgår att artikel 26 i förordning (EG) nr 1/2005 ska utgå. Artikeln ska dock fortsätta tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i den nya kontrollförordningen till och med den 14 december 2022 eller ett tidigare datum som kommissionen får fastställa i en delegerad akt. Den nya bestämmelsen i djurskyddslagen bör, för att undvika en otillåten dubbelreglering i förhållande till den direkt tillämpliga EU-förordningen, träda i kraft först när artikel 26 i förordning (EG) nr 1/2005 inte längre ska tillämpas. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen i 8 kap. 9 b § ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Datumet för ikraftträdande kan då anpassas till ett eventuellt beslut från kommissionen om att artikel 26 ska sluta att tillämpas tidigare än 14 december 2022.
Hänvisningar till S16
- Prop. 2020/21:43: Avsnitt 15.7
17. Konsekvenser
17.1. Förslagen
17.1.1. Syftet med förslagen
Syftet med författningsförslagen är att anpassa svensk lagstiftning till bestämmelserna i den nya kontrollförordningen och säkerställa att EUrätten får avsedd effekt. Förslagen till ändringar i berörda lagar är av olika karaktär. Vissa är rent redaktionella och medför därför inga konsekvenser. Andra ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att i sin tur reglera en fråga, s.k. normgivningsbemyndiganden. Konsekvenserna av dessa bemyndiganden beror på vad som beslutas i nästa led och är därför svåra att förutse.
De konsekvenser som följer av de direkt tillämpliga bestämmelserna i den nya kontrollförordningen beskrivs inte i detta konsekvensavsnitt.
17.1.2. Vilka berörs av förslagen?
Förslagen berör framför allt de kontrollmyndigheter, dvs. centrala förvaltningsmyndigheter, länsstyrelserna och kommunerna, som kommer att tillämpa den nya kontrollförordningen. På området ekologisk produktion
berör förslagen även de kontrollorgan som Livsmedelsverket och Jordbruksverket har delegerat kontrolluppgifter till.
Förslagen om avgifter och tillträde berör de aktörer som ska betala avgifter eller blir skyldiga att lämna tillträde till sina lokaler för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Även förslagen om skyldighet att lämna uppgifter berör dessa aktörer.
17.1.3. Alternativa lösningar
Den nya kontrollförordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Medlemsstaterna måste dock göra nödvändiga anpassningar av sin nationella lagstiftning för att behöriga myndigheter ska kunna tillämpa förordningen fullt ut. I vissa fall reglerar EU-förordningen skyldigheter för ”medlemsstaterna”, vilket medför behov av en nationell reglering som pekar ut ansvarig myndighet. Vidare innehåller kontrollförordningen direkt tillämpliga bestämmelser om att de behöriga myndigheterna får delegera vissa uppgifter i offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till enskilda organ eller fysiska personer. Det finns därför behov av att införa bestämmelser om handläggningen hos dessa organ eller fysiska personer. Det saknas rimliga alternativa lösningar till de föreslagna lagändringarna.
17.1.4. Överensstämmelse med EU-rätten
EU-förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Bestämmelserna ger inte medlemsstaterna något utrymme att införa särlösningar på så sätt att det är möjligt införa strängare regler eller att det ges en möjlighet att välja mellan olika alternativa lösningar. Ett undantag är dock finansieringen av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Förordningen innehåller bestämmelser om när det är obligatoriskt för de behöriga myndigheterna att ta ut avgift men i övriga fall får medlemsstaterna välja hur kontrollen och verksamheten ska finansieras.
17.1.5. Behov av speciella informationsinsatser
Information om förslagen till berörda aktörer har främst skett genom remittering av den promemoria som ligger till grund för förslagen i denna proposition. Vidare lämnas information på ansvariga myndigheters webbplatser. Ändringarna berör företag och inte privatpersoner.
17.2. Sociala och miljömässiga konsekvenser
Förslagen bedöms inte ha några specifika miljömässiga konsekvenser. Förslagen bedöms inte heller ha några nämnvärda sociala effekter, t.ex. för jämlikhet, tillgänglighet, kultur, hälsa eller utbildning.
17.3. Påverkan på konkurrensförhållanden
Förslagen som avser att ge den nya EU-lagstiftningen effekt bedöms inte ha några särskilda effekter på förhållandena mellan stora, medelstora eller små företag.
17.3.1. Särskilda hänsyn till små företag
Vad gäller de materiella bestämmelser som föreslås i denna proposition bedömer regeringen att det inte behövs några särskilda hänsynstaganden till små företag. När det gäller de föreslagna bemyndigandena för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet och om krav på egenkontroll är det svårt att bedöma om särskild hänsyn behöver tas till små företag då det beror på vilka föreskrifter som beslutas med stöd av normgivningsbemyndigandena.
17.4. Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
I avsnitt 9.11 görs bedömningen att det inte längre bör tas ut en årlig avgift för den ordinarie livsmedelskontrollen. En avgift bör i stället debiteras den enskilde efter utförd kontroll. Föreskrifter om obligatorisk efterhandsdebitering kommer att meddelas av regeringen i förordning.
Bedömningen att det bör införas en obligatorisk efterhandsdebitering av kontrollavgiften innebär en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Enligt 14 kap. 3 § regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Det innebär att om ett förslag medför inskränkningar i den kommunala självstyrelsen ska en proportionalitetsbedömning göras av kommunernas självstyrelseintresse och ändamålet med förslaget.
Det nuvarande systemet med årlig kontrollavgift innebär att det kan gå mycket lång tid mellan det att avgiften betalas och kontrollen utförs. Detta riskerar att undergräva legitimiteten för avgifterna och livsmedelskontrollen. En övergång från årlig avgift till obligatorisk efterhandsdebitering av avgift syftar till att ge en tydligare koppling mellan avgifterna och kontrollen och till en ökad transparens. Detta är viktigt för tilltron till kontrollerna och avgifterna. Dessutom antas förslaget skapa incitament för enskilda aktörer att hålla kostnaderna för kontroll nere och leda till en mer kostnadseffektiv kontroll. Mot bakgrund av fördelarna med förslaget och att det endast innebär en begränsad inskränkning av den kommunala självstyrelsen väger intressena av att kunna debitera kontrollavgifter i efterhand över kommunernas intresse av att inte inskränka den kommunala självstyrelsen. En övergång från årlig avgift till obligatorisk efterhandsdebitering bedöms dock inte innebära någon ytterligare inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Även när det gäller det nuvarande systemet med årlig avgift styrs kommunerna genom föreskrifter i förordning. Syftet med en övergång till obligatorisk efterhandsdebitering bedöms inte kunna
nås på ett för den kommunala självstyrelsen mindre ingripande sätt. Inskränkningen bedöms därför vara godtagbar.
Hänvisningar till S17-4
17.5. Konsekvenser för enskilda aktörer
17.5.1. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
Skyldigheten att lämna uppgifter berör livsmedelsföretagare och andra aktörer som omfattas av kontrollen enligt livsmedelslagen, t.ex. aktörer som producerar dricksvatten och företag som producerar eller tillhandahåller snus eller tuggtobak. Skyldigheten berör även aktörer som omfattas av kontrollen enligt lagen om foder och animaliska biprodukter, dvs. foderföretagare och den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter. I fråga om djurskyddslagen omfattar skyldigheten djurhållare. Vidare gäller skyldigheten för den som använder sig av skyddade beteckningar enligt lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt ekologiska aktörer enligt lagen om kontroll av ekologisk produktion.
En skyldighet för aktörer att lämna uppgifter följer redan av artikel 15 i den nya kontrollförordningen samt av bestämmelser i andra EU-förordningar, som t.ex. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004. De nu föreslagna normgivningsbemyndigandena preciserar och kompletterar EU-bestämmelserna och förväntas bara få marginella effekter för aktörerna. Därmed bedöms bestämmelserna inte heller innebära några nämnvärda administrativa kostnader eller andra kostnader för företagen.
17.5.2. Föreskrifter om krav på egenkontroll
Det förtydligas att kravet på egenkontroll i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter gäller även för andra aktörer och inte bara livsmedelsföretagare.
I fråga om livsmedelslagen berörs andra aktörer än de som omfattas av uttrycket livsmedelsföretagare såsom detta begrepp har definierats i EUrätten, dvs. dricksvattenproducenter samt de som producerar eller tillhandahåller snus eller tobak.
Ändringen är ett tydliggörande och konsekvenserna förväntas därför bli marginella. Därmed bedöms bestämmelserna inte heller innebära några nämnvärda administrativa kostnader eller andra kostnader för företagen.
17.5.3. Skyldighet att lämna hjälp
I fråga om epizootilagen, zoonoslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, provtagningslagen och lagen om kontroll av ekologisk produktion innebär förslaget att de nationella bestämmelserna ersätts med upplysningsbestämmelser om regleringen i artikel 15. Detta medför i sig inte några konsekvenser för aktörerna.
I fråga om livsmedelslagen, lagen om kontroll av husdjur, m.m., lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livs-
medel och djurskyddslagen innebär förslaget att de nationella bestämmelserna dels ska tillämpas utöver EU-bestämmelserna, dels att de utvidgas till att även gälla under utförande av annan offentlig verksamhet. Denna ändring påverkar de aktörer som inte direkt omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde och skyldigheten enligt artikel 15 men som omfattas av de nationella lagarna, t.ex. dricksvattenproducenter och de som producerar snus eller tobak. I praktiken bedöms detta inte medföra några större skillnader för dessa aktörer jämfört med gällande rättsläge. Redan i dag utför kontrollmyndigheterna verksamhet som bedöms ingå i uttrycket annan offentlig verksamhet, som t.ex. prövningar i ärenden om tillstånd, godkännande eller registrering. De kan även vidta olika åtgärder, som t.ex. att utfärda förelägganden vid bristande efterlevnad, som också anses ingå i detta uttryck. Eftersom ändringarna är mer eller mindre av redaktionell karaktär förväntas de i praktiken inte innebära några konsekvenser av betydelse för berörda aktörer. Därmed bedöms bestämmelserna inte heller innebära några nämnvärda administrativa kostnader eller andra kostnader för företagen.
17.5.4. Inköp under dold identitet
I livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel föreslås en möjlighet för kontrollmyndigheter att köpa in produkter under dold identitet i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav. Aktörerna berörs på så sätt att de inte får möjlighet att i förväg veta om en produkt köps av en konsument eller av en kontrollmyndighet. Förslaget bidrar till att kontrollen kan bli mer effektiv och verkningsfull. Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för enskilda aktörer i form av administrativa kostnader eller andra kostnader.
17.5.5. Avgifter
Bestämmelser om bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet föreslås införas i ett flertal lagar. Vidare görs bedömningen att aktörer inte längre bör betala en årlig avgift för livsmedelskontroll. På så sätt förväntas legitimiteten för avgiften öka och kopplingen mellan avgift och motprestation bli tydligare. Ett system med obligatorisk efterhandsdebitering av avgiften innebär att aktörerna endast behöver betala en kontrollavgift om en kontroll har utförts.
Enligt statistik från myndighetsrapporteringen 2016 uppgick antalet anläggningar som i dag får årliga fakturor till 92 300. Antalet kontrollbesök som gjordes 2016 var cirka 85 700. Detta innebär att en fakturering av varje enskilt kontrollbesök skulle innebära att färre fakturor behöver skickas ut totalt sett, vilket skulle minska de totala administrativa kostnaderna för företagen. Om fakturering sker vid varje kontrollbesök kommer de företag som på grund av högre riskklassning får flera besök per år att få ökade administrativa kostnader. De företag som, på grund av lägre riskklassning, inte får kontrollbesök varje år kommer däremot att få lägre administrativa kostnader.
Det är i övrigt svårt att säga om och i så fall vilka konsekvenser det medför att vissa bemyndiganden ändras så att det också blir möjligt att föreskriva om avgift för annan offentlig verksamhet. Utvidgningen i föreskriftsrätten innebär inte i sig att avgift rent faktiskt kommer att tas ut för andra åtgärder från myndigheternas jämfört med vad som är fallet i dag.
17.5.6. Rätt till upplysningar och tillträde
Rätten till upplysningar och tillträde föreslås omfatta även det som krävs för att genomföra annan offentlig verksamhet. Rätten gäller för alla som utför uppgifter inom offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, dvs. förutom kontrollmyndigheter även officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som delegerats vissa uppgifter samt Europeiska kommissionen och inspektörer och experter som utsetts av kommissionen. På djurhälsoområdet föreslås rätten till tillträde och upplysningar även gälla för Europeiska revisionsrätten i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer EU-bestämmelserna på området och för kontroll av efterlevnaden av EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder.
Förslaget att utvidga rätten till upplysningar och tillträde så att rätten även omfattar annan offentlig verksamhet bedöms inte innebära några beaktansvärda konsekvenser för enskilda. Tillträdesrätten gäller i den utsträckning det är nödvändigt för den offentliga verksamheten. I praktiken bedöms det inte att tillträde kommer att begäras i andra situationer än idag. Därmed bedöms inte de administrativa kostnaderna för företagen eller andra kostnader påverkas.
17.6. Konsekvenser för domstolarna
Beslut som fattas enligt de berörda lagarna får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt den nya kontrollförordningen kan delegering av uppgifter i offentlig kontroll ske både till ett eller flera organ med delegerade uppgifter och till en eller flera fysiska personer. Delegering kan också ske av uppgifter i annan offentlig verksamhet. På området ekologisk produktion har Livsmedelsverket och Jordbruksverket överlämnat uppgiften att utöva kontroll till kontrollorgan. På djurhälsoområdet finns också nationella regler om överlåtelse av vissa uppgifter på privata organ och veterinärer. På övriga områden har någon delegation enligt den gällande kontrollförordningen inte skett och det bedöms för närvarande inte heller finnas något behov av att delegera ytterligare uppgifter till organ eller fysiska personer. Bedömningen är därför att bestämmelserna om delegation i den nya kontrollförordningen inte kommer att innebära att fler beslut än i dag kommer att överklagas. Förslaget bedöms därför inte få några beaktansvärda konsekvenser för domstolarna.
17.7. Konsekvenser för kontrollmyndigheter och kontrollorgan
17.7.1. Annan offentlig verksamhet
Det föreslås nya bestämmelser om myndigheternas ansvar att utföra annan offentlig verksamhet.
Förslaget innebär att kontrollmyndigheterna och i vissa fall andra statliga myndigheter ska ansvara för annan offentlig verksamhet i enlighet med vad regeringen bestämmer. Det behöver inte nödvändigtvis vara samma myndighet som bedriver offentlig kontroll som ansvarar för annan offentlig verksamhet inom ett särskilt område. Kontrollmyndigheterna utför dock redan i dag verksamhet som bedöms ingå i uttrycket annan offentlig verksamhet. Införandet av uttrycket har därför bedömts innebära ett förtydligande av hur vissa uppgifter som redan utförs av myndigheterna ska definieras, snarare än ett tillförande av nya uppgifter.
17.7.2. Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
Bestämmelser som möjliggör för centrala kontrollmyndigheter att, i samråd med kommuner, besluta om frivillig överflyttning av annan offentlig verksamhet mellan myndighet och kommun föreslås införas i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Vidare föreslås att regeringen under vissa omständigheter ska kunna flytta över uppgifter i annan offentlig verksamhet från en kommun till en central kontrollmyndighet mot kommunens vilja.
Förslagen innebär att det kommer att vara möjligt att flytta ansvaret inte bara för offentlig kontroll, utan även för annan offentlig verksamhet från en kommun till Livsmedelsverket respektive Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämmer. Detta gäller även i motsatt riktning.
Förslaget gäller Livsmedelsverket, Jordbruksverket, andra statliga kontrollmyndigheter och kommuner men är av störst praktisk betydelse för kommuner som har svårt att hantera anläggningar med stor omfattning eller som är särskilt komplicerade och kräver kontrollkompetens som sällan finns hos kommunerna, särskilt inte i de mindre kommunerna.
Förslagen är en följd av att det nya uttrycket annan offentlig verksamhet införs i den nya kontrollförordningen. Förslagen kommer få till följd att andra uppgifter kommer att kunna omfördelas mellan kontrollmyndigheterna där det behövs, vilket kommer att kunna leda till en effektivare verksamhet. De nu föreslagna författningsändringarna borde således leda till ökade möjligheter till fullgod kontroll och annan offentlig verksamhet. Förslagen bedöms endast medföra begränsade ekonomiska konsekvenser.
17.7.3. Föreläggande riktat till kommuner och tvångsvis överflyttning
Nya bestämmelser om möjlighet för Livsmedelsverket att förelägga kommuner att avhjälpa brister i annan offentlig verksamhet föreslås i livsmedelslagen, lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt lagen om kontroll av ekologisk produktion. Motsvarande möjlighet för Jordbruksverket eller annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämmer föreslås i lagen om foder och animaliska biprodukter. Vidare föreslås bestämmelser om möjlighet för regeringen att på begäran tvångsvis flytta över ansvar för annan offentlig verksamhet från en kommun till den centrala kontrollmyndigheten i livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter. Regeringen får även besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
Förslagen berör Livsmedelsverket, Jordbruksverket, andra statliga kontrollmyndigheter som regeringen bestämt samt kommunerna. Under 2018 har hittills 40 kommunala kontrollmyndigheter fått förelägganden om att avhjälpa brister. Förslagen bedöms endast medföra begränsade ekonomiska konsekvenser för berörda myndigheter och kommuner.
17.7.4. Föreskrifter om annan offentlig verksamhet och om skyldighet att lämna information till den samordnande kontrollmyndigheten
Bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inte bara om offentlig kontroll utan även om annan offentlig verksamhet föreslås införas i samtliga berörda lagar. Vidare föreslås i vissa lagar ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter att lämna information till en samordnande kontrollmyndighet. Motsvarande bemyndigande finns redan i övriga lagar. Det föreslås också ett nytt bemyndigande i samtliga lagar för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ eller fysiska personer att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
I praktiken får skyldigheten för organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar inte några konsekvenser i dagsläget. När det gäller området ekologisk produktion kan nya föreskrifter medföra att handlingar som hittills inte överlämnats till den delegerande myndigheten ska ges in av kontrollorganet. Eftersom det är fråga om att ge in sådana handlingar som har samband med att resultatet av kontrollen ska redovisas, vilket är en uppgift som redan ligger på kontrollorganen, bedöms förslaget inte få några stora konsekvenser för organens arbetsbörda. Bemyndigandet innebär en möjlighet att förtydliga hur de skyldigheter om rapportering som redan följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen ska fullgöras. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om annan offentlig verksamhet berör främst kontrollmyndigheterna. Kontrollmyndigheterna utför redan i dag verksamhet som bedöms ingå i uttrycket annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen. Införandet av uttrycket är således bara ett förtydligande av hur vissa uppgifter som redan i dag utförs av
myndigheterna ska definieras, och syftar inte till att tillföra myndigheterna några nya uppgifter. Förslaget bedöms endast medföra begränsade ekonomiska konsekvenser.
17.7.5. Rätt till upplysningar och tillträde
Förslaget att utvidga rätten till upplysningar och tillträde så att rätten även omfattar annan offentlig verksamhet bedöms, som anges ovan när det gäller konsekvenser för enskilda, inte innebära några beaktansvärda konsekvenser. Tillträdesrätten gäller i den utsträckning det är nödvändigt för den offentliga verksamheten. Bedömningen är att befogenheten i praktiken inte kommer att utnyttjas i fler situationer än i dag.
17.7.6. Återkallelse av kompetensbevis
För att säkerställa att kontrollmyndigheten har befogenhet att återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt förordning (EG) nr 1099/2009 och förordning (EG) nr 1/2005 föreslås att en ny bestämmelse om detta förs in i djurskyddslagen.
Eftersom bestämmelsen föreslås ersätta befintliga motsvarigheter som upphävs kan detta inte ses som någon ändring i sak utan en ändring av redaktionell karaktär. Förändringen medför således inga konsekvenser i praktiken.
17.7.7. Tystnadsplikt
Bestämmelser om tystnadsplikt för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet eller uppgifter på officiella laboratorier föreslås införas i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde.
Syftet är att komplettera bestämmelserna i artikel 8 i den nya kontrollförordningen och ge dessa effekt. Vissa bestämmelser om tystnadsplikt finns i offentlighets- och sekretesslagen med tillhörande förordning men dessa gäller inte utanför den offentliga sektorn. Därför föreslås kompletterande bestämmelser när t.ex. uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet har delegerats till enskilda organ. Om berörda personer bryter mot tystnadsplikten medför det straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
De som berörs av tystnadsplikten är främst fysiska personer som delegerats uppgifter eller personer som är eller har varit verksamma i organ med delegerade uppgifter eller i ett officiellt laboratorium.
17.7.8. Inköp under dold identitet
I livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel föreslås en möjlighet för kontrollmyndigheter att under dold identitet köpa produkter i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav.
Syftet med förslaget är bl.a. att undvika att de aktörer som kontrolleras förser myndigheten med ett s.k. golden sample, dvs. ett exemplar som aktören vet uppfyller kraven men som inte är representativt för aktörens produktion och därmed ger en vilseledande bild av aktörens efterlevnad av regelverket.
De kontrollmyndigheter som berörs är främst Livsmedelsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna och kommunerna. Förslaget bidrar till att kontrollen kan bedrivas effektivt och ändamålsenligt.
17.7.9. Rapporteringssystem för överträdelser
En bestämmelse om skyldighet för kontrollmyndigheter att ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen föreslås införas i de lagar som omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde och där kommuner är kontrollmyndigheter. På övriga områden kan rapporteringsskyldigheten regleras på förordningsnivå.
De som berörs av förslaget är främst kontrollmyndigheter. Förslaget bidrar till att myndigheterna kan upptäcka överträdelser av den nya kontrollförordningen, alltså brister i den offentliga kontrollen. Kostnaderna för utformningen av systemet bedöms inte vara större än att de kan hanteras inom givna resursramar. Förslaget bedöms även i övrigt endast medföra begränsade ekonomiska konsekvenser.
Avgiftsbemyndiganden
Bestämmelser om bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för annan offentlig verksamhet föreslås införas i ett flertal lagar. Vidare görs bedömningen att det inte längre bör tas ut en årlig avgift för den ordinarie livsmedelskontrollen. En avgift bör i stället debiteras den enskilde efter utförd kontroll (se närmare under avsnitt 9.11).
Ändringarna berör, förutom avgiftsskyldiga företag, även kontrollmyndigheter som tar ut avgifter och myndigheter som reviderar kontrollmyndigheter. År 2016 genomfördes ungefär 85 700 kontrollbesök av kontrollmyndigheterna och 92 300 anläggningar fick en årlig faktura. Således innebär förslagen att färre antal fakturor kommer att skickas ut vilket sänker den totala administrativa kostnaden för kontrollmyndigheterna. Myndigheterna kommer att behöva nya rutiner för fakturering då det inte längre är en periodiskt återkommande fakturering utan fakturering efter utförd kontroll. Administreringen av fakturor kommer att spridas ut jämnare över året i stället för att ske samlat en gång per år. Förslagen kommer att ställa högre krav på kontrollmyndigheternas styrning och uppföljning av kontrollverksamheten för att säkerställa att personal finns tillgänglig och att planerad kontroll utförs. En övergång till efterhandsdebitering av avgiften för offentlig kontroll ökar möjligheten att lägga det faktiska kontrollbehovet till grund för avgiftsberäkningen och de företag som inte kontrolleras under ett år kommer inte heller att få någon faktura. Dessa omständigheter innebär att myndigheterna troligen kan lägga mindre tid på att svara på fakturafrågor från företagen. Det torde minska den administrativa kostnaden för både myndigheter och företag.
De ekonomiska konsekvenserna för myndigheterna av en övergång till obligatorisk efterhandsdebitering bedöms vara begränsade och kunna finansieras inom ram.
Det är i övrigt svårt att säga om och i så fall vilka konsekvenser det får att vissa bemyndiganden ändras så att det också blir möjligt att föreskriva om avgift för annan offentlig verksamhet. Utvidgningen innebär inte i sig att avgift rent faktiskt kommer att tas ut av myndigheterna för andra åtgärder än i dag.
Hänvisningar till S17-7-9
18. Författningskommentar
18.1. Förslaget till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
1 a § Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EUbestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i
Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i unionsrätten som lagen kompletterar. Ändringarna innebär att EG-förordningar och EG-bestämmelser byts ut till EU-förordningar och EU-bestämmelser. Det görs även vissa språkliga ändringar.
Ord och uttryck 1 b § I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I punkterna 1 och 2 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll respektive annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet såsom denna definieras i artikel 2 i den nya kontrollförordningen, dels sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i lagen, t.ex. avseende sjukdomar som inte regleras i EU-lagstiftningen.
I punkt 3 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i lagen som i den nya kontrollförordningen. Definitionen av uttrycket som finns i artikel 3 gäller alltså vid tillämpningen av lagen.
Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625 1 c § Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Genom bestämmelsen görs den nya kontrollförordningen tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller inom lagens tillämpningsområde, dvs. även offentlig verksamhet som gäller sjukdomar som inte omfattas av krav på åtgärder enligt EU-lagstiftningen.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 § Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Paragrafen reglerar vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår av definitionen i 1 b §. Det görs också vissa språkliga ändringar.
I ett nytt andra stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar, förebygga eller begränsa spridningen av sådana djursjukdomar, utrota dessa djursjukdomar, bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. Det innebär att åtgärder som är att anse som annan offentlig
verksamhet och vilken myndighet som ska utföra den i flera fall regleras i lagen, t.ex. i 4 a och 5 §§. I övrigt fördelar regeringen uppgifter mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. Uppgifter som är annan offentlig verksamhet kan utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Det görs även vissa språkliga ändringar i paragrafen.
11 a § Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med
stöd av EU-bestämmelserna.
I andra stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även vissa språkliga ändringar.
Delegering av vissa uppgifter 11 b § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 7.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna.
Förvaltningslagens tillämpning 11 c § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett
organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmel-
serna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överlagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 7.10.
Tystnadsplikt 11 d § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 7.8.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas för myndigheterna.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet 11 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om offent-
lig kontroll och annan offentlig verksamhet samt om skyldighet att lämna information och ge in handlingar. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Bemyndigandet i punkt 1 avser föreskrifter riktade till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter inom offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet i punkt 2 avser föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket i egenskap av samordnande myndighet för offentlig kontroll.
Bemyndigandet i punkt 3 avser föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Rätt till upplysningar och tillträde
12 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. kontrollmyndigheters rätt att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden och utrymmen. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Ändringen i första stycket innebär att bestämmelserna även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats som offentlig veterinär enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
I andra stycket görs en ändring som innebär att befogenheterna i första stycket även gäller den som utför annan offentlig verksamhet. Ändringen innebär i praktiken ingen utvidgning i förhållande till den hittillsvarande lydelsen om att rätten att få upplysningar och tillträde gäller vid vissa uppräknade åtgärder. En myndighet som utför annan offentlig verksamhet kan vara en annan myndighet än en kontrollmyndighet.
Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i första och andra styckena kompletterar denna artikel.
Det hittillsvarande tredje stycket har med vissa ändringar flyttats till en ny paragraf, 12 a §.
EU-institutionernas rätt till upplysningar och tillträde 12 a § Bestämmelserna i 12 § gäller också för Europeiska kommissionen och
Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 12 § och första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om EU-institutioners rätt att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden och utrymmen. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
I första stycket, som delvis motsvarar hittillsvarande 12 § tredje stycket, tydliggörs vilka institutioner i EU som har rätt till tillträde och upplysningar enligt 12 §, nämligen Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten samt inspektörer och experter som har utsetts av dessa institutioner. Det läggs till att deras rätt gäller i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer dels de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, dels EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
Vidare upplyses i andra stycket om att 12 § och första stycket om att rätt till upplysningar och tillträde inte gäller när kontroller och inspektioner på plats utförs enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att lämna hjälp 12 b § Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll
eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.
Ändringen innebär att det i stället upplyses om att skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras regleras i artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Genom den föreslagna bestämmelsen i 1 b § görs kontrollförordningen tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom lagens tillämpningsområde. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Paragrafen byter också beteckning från 12 a § till 12 b §.
Förelägganden
13 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
I första och andra styckena ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Styckena ändras också på så sätt att de endast anger ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147 s. 333. Det görs även en språklig ändring. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten.
Rättelse 13 a § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs också en språklig ändring.
Ersättning
15 § Staten ska ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkningar av vaccination eller av annan behandling,
2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,
3. produktionsbortfall,
4. annan inkomstförlust än produktionsbortfall. Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersättning.
Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott eller vid misstanke om utbrott av sådana särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter meddelade av regeringen
.
I första stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar.
16 § Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten.
Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även en språklig ändring.
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar,
2. det till grund för ersättningen för en sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 ska läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som ska ersättas,
3. ersättning enligt 15 § får lämnas enligt viss angiven schablon.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
18 § Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har ställt en lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.
I första stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar.
Straffbestämmelser m.m.
20 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §, eller
3. bryter mot bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om hantering av specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Om ett brott som avses i första stycket 2 innefattar olovlig transport av djur eller varor ska sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.
Tredje stycket ändras på så sätt att det som ska avgöra när ett hinder mot att döma till straffansvar för samma gärning uppkommer är den tidpunkt då det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite, inte som idag när ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts.
Därutöver görs språkliga ändringar i första, andra och fjärde styckena.
Överklagande m.m.
21 § Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.9.
I första stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser.
Andra stycket motsvaras av hittillsvarande tredje stycket.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket flyttas oförändrad till 21 b § första stycket.
Därutöver görs språkliga ändringar i första stycket.
21 b § Jordbruksverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol,
om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 7.9.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar hittillsvarande 21 § andra stycket. Det görs endast språkliga ändringar.
Av andra stycket framgår att den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol om ett beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet överklagas.
I tredje stycket anges att lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets synpunkter.
22 § Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
Hänvisningar till S18-1
18.2. Förslaget till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
1 a § Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även vissa språkliga ändringar.
Ord och uttryck 1 b § I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 8.1.
I punkterna 1 och 2 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet såsom denna definieras i artikel 2 i den nya kontrollförordningen, dels sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i lagen, t.ex. avseende sjukdomar som inte regleras i EU-lagstiftningen.
I punkt 3 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i lagen som i den nya kontrollförordningen. Definitionen av uttrycket som finns i artikel 3 gäller alltså vid tillämpningen av lagen.
Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625 1 c § Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Genom bestämmelsen görs den nya kontrollförordningen tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller inom lagens tillämpningsområde, t.ex. även avseende sjukdomar som inte omfattas av krav på åtgärder enligt EU-lagstiftningen.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 § Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Offentlig kontroll av att beslut i det enskilda fallet enligt 4 eller 5 § följs får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Paragrafen reglerar vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår av definitionen i 1 b §. Det görs också vissa språkliga ändringar.
I ett nytt tredje stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar, förebygga eller begränsa spridningen av sådana djursjukdomar, utrota dessa djursjukdomar, bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. Det innebär att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet och vilken myndighet som ska utföra den i flera fall regleras i lagen, t.ex. i 4 §. I övrigt fördelar regeringen uppgifter mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Det görs även vissa språkliga ändringar i paragrafen.
8 a § Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
I andra stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar.
Delegering av vissa uppgifter 8 b § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 8.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna.
Förvaltningslagens tillämpning 8 c § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ
med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överlagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 8.10.
Tystnadsplikt 8 d § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 8.8.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas för myndigheterna.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet 8 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
Bemyndigandet i punkt 1 avser föreskrifter riktade till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter inom offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet i punkt 2 avser föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket i egenskap av samordnande myndighet för offentlig kontroll.
Bemyndigandet i punkt 3 avser föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Rätt till upplysningar och tillträde
9 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. kontrollmyndigheters rätt att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden och utrymmen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Ändringen i första stycket innebär att bestämmelserna även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats som offentlig veterinär enligt lagen om officiella veterinärer. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
I andra stycket görs en ändring som innebär att befogenheterna i första stycket även gäller den som utför annan offentlig verksamhet. Ändringen innebär i praktiken ingen utvidgning i förhållande till den hittillsvarande lydelsen om att rätten att få upplysningar och tillträde gäller vid vissa uppräknade åtgärder. En myndighet som utför annan offentlig verksamhet kan vara en annan myndighet än en kontrollmyndighet.
Det hittillsvarande tredje stycket har med vissa ändringar flyttats till en ny paragraf, 9 a §.
Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i första och andra styckena kompletterar denna artikel.
Övriga ändringar är språkliga.
EU-institutionernas rätt till upplysningar och tillträde 9 a § Bestämmelserna i 9 § gäller också för Europeiska kommissionen och
Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 9 § och första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om EU-institutioners rätt att få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden och utrymmen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
I första stycket, som delvis motsvarar hittillsvarande 9 § tredje stycket, tydliggörs vilka institutioner i EU som har rätt till tillträde och upplysningar enligt 9 §, nämligen Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten samt inspektörer och experter som har utsetts av dessa institutioner. Det läggs till att deras rätt gäller i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer dels de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, dels EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
Vidare upplyses i andra stycket om att 9 § och första stycket om rätt till upplysningar och tillträde inte gäller när kontroller och inspektioner på plats utförs enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att lämna hjälp 9 b § Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll
eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Ändringen innebär att det i stället upplyses om att skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras regleras i artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Genom den föreslagna bestämmelsen i 1 b § har kontrollförordningen gjorts tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom lagens tillämpningsområde. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Paragrafen byter också beteckning från 9 a § till 9 b §.
Förelägganden
10 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
I första och andra styckena ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Styckena ändras också på så sätt att de endast anger ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147 s. 333. Det görs även en språklig ändring. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen.
Rättelse 10 a § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs också en språklig ändring.
Straffbestämmelser m.m.
12 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 5 §, eller
3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § 2 lämnar oriktiga uppgifter om något förhållande av betydelse, om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Om ett brott som avses i första stycket 2 innefattar olovlig transport av djur eller varor ska sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.
Tredje stycket ändras. Det som ska avgöra när ett hinder mot att döma till straffansvar för samma gärning uppkommer är den tidpunkt då det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite, inte som idag när ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts. Det hänvisas inte heller till ansvar enligt lagen utan enbart ansvar enligt första stycket.
Ändringarna i första, andra och fjärde styckena är språkliga.
12 a § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.
I första stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Undantaget i sista meningen utökas också till att avse överträdelser av samtliga bestämmelser i den nya kontrollförordningen, dvs. även sådana som inte avser myndighetsutövning.
Tredje stycket ändras. Det som ska avgöra när ett hinder mot att döma till straffansvar för samma gärning uppkommer är den tidpunkt då det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite, inte som idag när ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts.
Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.
Överklagande m.m.
13 § Beslut av en enskild veterinär får överklagas till Jordbruksverket.
Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 8.9.
I andra stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar i första och andra styckena.
13 a § Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 8.9.
Av första stycket framgår att den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol om ett beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet överklagas.
I andra stycket anges att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
14 § Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
Hänvisningar till S18-2
18.3. Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
Ord och uttryck
2 § I denna lag betyder
1. följande uttryck samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet:
- livsmedel, - stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, - primärproduktion, - utsläppande på marknaden, och - livsmedelsföretagare,
2. uttrycket anläggning samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien,
3. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG)
nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
4. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
5. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller bestämmelser om definitioner av olika uttryck. Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 9.1.
I paragrafen införs en punktuppställning. Definitionerna av uttrycken i första och andra styckena förs oförändrade över till punkterna 1 och 2. I punkterna 3 och 4 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt definitionerna i artikel 2 i den nya kontrollförordningen, dels sådan kontroll och offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i livsmedelslagen, dvs. kontroll av snus, tuggtobak och dricksvatten före tappkranen. I punkt 5 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i livsmedelslagen som i den nya kontrollförordningen. Den definition av uttrycket som finns i artikel 3 i kontrollförordningen gäller alltså vid tillämpningen av lagen. Uttrycket har samma betydelse oavsett om den offentliga kontrollen eller verksamheten utförs enligt den nya kontrollförordningen eller med stöd av livsmedelslagen.
Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
5 § Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i unionsrätten som lagen kompletterar. Ändringarna innebär att EG-förordningar och EG-bestämmelser byts ut till EU-förordningar och EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625 5 a § Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Första stycket gäller dock inte offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om sådant vatten och sådana produkter som jämställs med livsmedel enligt 3 § andra stycket.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Genom första stycket görs den nya kontrollförordningen tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller inom lagens tillämpningsområde, med undantag för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som anges i andra stycket. Kontrollförordningens bestämmelser blir därmed tillämpliga vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet avseende livsmedel där det finns en nationell särreglering, t.ex. vid kontroll av nationella krav på berikning av vissa baslivsmedel.
Av andra stycket framgår att kontrollförordningen inte ska tillämpas när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet avseende dricksvatten i stadiet före tappkranen samt snus och tuggtobak, dvs. de områden som inte träffas av EU-rättens definition av livsmedel.
Föreskrifter om livsmedelsanläggningar
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten, och
2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska beviljas.
Paragrafen innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter om livsmedelsanläggningar. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Ändringen innebär att hittillsvarande punkt 3 som innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om registrering av anläggningar tas bort. Registrering av anläggningar betraktas som annan offentlig verksamhet enligt den nya kontrollförordningen. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om annan offentlig verksamhet finns i 19 § första stycket 1.
Övriga ändringar är språkliga.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, efter att ha iakttagit anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EU-förordningarna.
I paragrafen, som innehåller bemyndigande att meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i två angivna EU-förordningar, ändras EG-förordningarna till EU-förordningarna. Det görs även en språklig ändring.
Förbud mot att släppa ut livsmedel på marknaden
10 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
1. inte uppfyller de krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller inte uppfyller villkoren i ett godkännande eller tillstånd,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar, eller
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Första stycket gäller inte om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.
I första stycket byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 § Offentlig kontroll utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
I paragrafen regleras vilka myndigheter som är kontrollmyndigheter. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår numera av definitionen av uttrycket offentlig kontroll i 2 §. Den närmare fördelningen av kontrolluppgifter mellan de statliga myndigheterna och kommunerna meddelas av regeringen i förordning.
I ett nytt andra stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 22 § om förelägganden och förbud. Regeringen fördelar i övrigt uppgifterna mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. I de flesta fall kommer den myndighet som utövar offentlig kontroll också vara den myndighet som utför sådana uppgifter som är annan offentlig verksamhet. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan dock även utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Bestämmelsen i det hittillsvarande andra stycket om att en kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet flyttas oförändrade till ett nytt tredje stycke.
Övriga ändringar är språkliga.
Delegering av vissa uppgifter 11 a § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 9.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av kontrollmyndigheterna.
12 § Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver något annat.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
I andra stycket byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. Det görs även en språklig ändring.
13 § Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, beivras.
I paragrafen byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar.
Förvaltningslagens tillämpning 13 a § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett
organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 9.16.
Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt 14 a § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 9.12.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen gäller för statliga och kommunala myndigheter.
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
15 § Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas över från kommunen till verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
Paragrafen innehåller bestämmelser om frivillig överflyttning av ansvaret för offentlig kontroll från en kommun till Livsmedelsverket. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Ett tillägg görs i första stycket om att även annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen över berörd anläggning kan flyttas över.
Ändringen i andra stycket innebär att annan offentlig verksamhet som har flyttats över till verket också kan lämnas tillbaka till kommunen på samma sätt som gäller för offentlig kontroll.
Övriga ändringar är språkliga.
16 § Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas från Livsmedelsverket till en kommun.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om frivillig överflyttning av offentlig kontroll av en viss anläggning från Livsmedelsverket till en kommun. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Ett tillägg görs om att även annan offentlig verksamhet som hänger samman med den offentliga kontrollen kan flyttas över.
Övriga ändringar är språkliga.
17 § Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och för den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska flyttas över till Livsmedelsverket.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångsvis överflyttning av ansvaret för offentlig kontroll av en viss anläggning från en kommun till Livsmedelsverket när kommunen grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller den anläggningen. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Ett tillägg görs i första stycket om att sådan tvångsvis överflyttning även kan ske när kommunen har åsidosatt sin skyldighet att utföra annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning.
Ändringen i andra stycket innebär att regeringen får besluta att ansvaret för sådan annan offentlig verksamhet som har flyttats över till verket ska lämnas tillbaka till kommunen.
Övriga ändringar är språkliga.
Förelägganden riktade till kommuner
18 § Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att Livsmedelsverket får förelägga en kommun, som inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, att avhjälpa bristen. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Ändringen innebär att Livsmedelsverket får förelägga kommunen att avhjälpa bristen även när kommunen inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra annan offentlig verksamhet.
Övriga ändringar är språkliga.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften,
4. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art, och
5. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram.
Paragrafen innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och om vissa skyldigheter för kontrollmyndigheter och enskilda. Övervägandena finns i avsnitten 9.1, 9.6 och 9.7.
I punkt 1 görs ett tillägg om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas. Bemyndigandet gäller föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som riktar sig till kommuner, organ eller fysiska personer. Föreskrifter om de statliga myndigheternas uppgifter kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
I punkt 2 ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Bemyndigandet i punkt 3 är nytt och avser föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Punkt 4 motsvarar i huvudsak den hittillsvarande punkten 3. Det förtydligas att bemyndigandet i fråga om skyldighet för livsmedelsföretagare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten även omfattar andra verksamhetsutövare. Sådana verksamhetsutövare kan vara dricksvattenproducenter och aktörer som tillverkar snus eller tuggtobak. Det görs även språkliga ändringar.
Punkt 5 motsvarar den hittillsvarande punkten 4. Bestämmelsen i nuvarande punkt 5 flyttas till den nya 19 a § 1.
Föreskrifter om uppgiftslämnande 19 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt, och
2. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att lämna uppgifter om sina anläggningar eller verksamheten i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Bemyndigandet i punkt 1 om rätt att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt har oförändrat flyttats från 19 § 5.
I punkt 2 bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att lämna uppgifter om anläggningar eller sin verksamhet i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Rätt till upplysningar och tillträde
20 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att på begäran få upplysningar, ta del av handlingar och få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
Ändringen i första stycket innebär att bestämmelsen även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats som officiell veterinär enligt lagen om officiella veterinärer. Uttrycket ”kontrollorgan” ersätts vidare med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Första stycket ändras också på så sätt att rätten till upplysningar och tillträde även gäller när annan offentlig verksamhet utförs. Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen om rätt till upplysningar och tillträde kompletterar denna artikel.
I andra stycket tydliggörs att det är Europeiska kommissionen och inspektörer och experter som utsetts av kommissionen som omfattas av rätten enligt första stycket.
Skyldighet att lämna hjälp
21 § Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625,
lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om enskildas skyldighet att lämna hjälp till kontrollmyndigheterna. Övervägandena finns i avsnitt 9.10. Ändringen innebär att det tydliggörs att när det gäller offentlig kontroll och offentlig verksamhet som utförs enligt den nya kontrollförordningen ska i första hand motsvarande bestämmelse i artikel 15.2 och 15.6 i förordningen tillämpas. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Det görs även ett tillägg som innebär att skyldigheten att lämna hjälp även gäller för den som är föremål för annan offentlig verksamhet.
Övriga ändringar är språkliga.
Förelägganden
22 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
I paragrafen byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. Vidare ändras bestämmelsen på så sätt att den endast anger att en kontrollmyndighet får besluta ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147 s. 333.
Det görs även språkliga ändringar.
Vite
23 § Förelägganden enligt 22 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Ändringen är en följdändring av att 22 § föreslås reglera möjligheten att meddela ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen. I paragrafen byts också EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser.
Inköp under dold identitet 23 a § En kontrollmyndighet får köpa in livsmedel under dold identitet om det är
nödvändigt för att kontrollera att livsmedlet uppfyller kraven i
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.7 och 9.13.
I första stycket ges kontrollmyndigheterna ett uttryckligt lagstöd att köpa in livsmedel under dold identitet för att kontrollera att de uppfyller gällande krav. Med att identiteten är dold avses att det vid tillfället för
köpet inte framgår att detta genomförs av en kontrollmyndighet. Bestämmelsen är tillämplig både vid inköp som kontrollmyndigheten gör via distanskommunikation och vid kontroller på plats. Bestämmelsen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som har delegerats kontrolluppgifter.
En förutsättning för att kontrollmyndigheten ska få genomföra köp under dold identitet är att det är nödvändigt för att kunna kontrollera att ett livsmedel uppfyller gällande krav.
Om ett livsmedel som har köpts under dold identitet inte uppfyller gällande krav kan ingripanden eller sanktioner från myndighetens sida aktualiseras. Om det finns anledning att tro att ett brott har begåtts kan också en förundersökning inledas.
Enligt andra stycket ska verksamhetsutövaren underrättas om det inköp som skett under dold identitet och om resultatet av kontrollen så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. Underrättelse ska ske oberoende av om myndigheten har uppmärksammat brister i efterlevnaden av regelverket eller inte.
I artikel 36 i den nya kontrollförordningen finns särskilda regler som ska följas när offentlig kontroll utförs på varor som köpts in under dold identitet.
Rapporteringssystem för överträdelser 23 b § En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för
den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär en skyldighet för kontrollmyndigheterna att ha rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen kompletterar artikel 140 i den nya kontrollförordningen. Övervägandena finns i avsnitten 6.8 och 9.14.
Särskilda ingripanden m.m.
24 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, eller
2. avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 22 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Kontrollmyndigheten ska, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
I första stycket byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
Rättelse
26 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
I paragrafen ändras byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. I övrigt görs en språklig ändring.
Avgifter
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en statlig myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.
I första stycket har punktuppställningen tagits bort. Preciseringen av vilken kontroll som avses har strukits. I stället gäller definitionen av offentlig kontroll som finns i 2 §. Vidare har den ändringen gjorts att föreskriftsrätten gäller avgifter för annan offentlig verksamhet i stället för som hittills prövning och registrering. Utöver prövning och registrering rymmer uttrycket annan offentlig verksamhet bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att en aktör åtgärdar bristande efterlevnad.
Ändringen i tredje stycket innebär att det nuvarande bemyndigandet att meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av kontrollorgan i stället ska gälla avgifter som tas ut av ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Övriga ändringar är språkliga.
Straffbestämmelser
29 § Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 6, 7, 8 eller 9 §,
2. bryter mot 10 § första stycket, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 20 § första stycket 1. Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser. Övervägandena finns i avsnitten 6.9 och 9.17.
Ändringen i andra stycket innebär att även andra bestämmelser i kontrollförordningen än bestämmelser om myndighetsutövning undantas från straffbestämmelsens tillämpningsområde.
Det görs även en språklig ändring.
Överklagande m.m.
32 § Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig förvaltningsmyndighet får överklagas till regeringen. För att konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
I paragrafen finns bestämmelser om överklagande.
I första stycket byts EG-bestämmelser ut mot EU-bestämmelser. I andra stycket görs ett tillägg av vilket det framgår att även beslut av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 9.15.
Tredje stycket motsvaras av hittillsvarande fjärde stycket. Bestämmelsen i det hittillsvarande tredje stycket om att Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär flyttas till en ny bestämmelse i 32 a §.
Bestämmelsen i fjärde stycket motsvaras av hittillsvarande femte stycket.
32 a § Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdom-
stol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 9.15.
Bestämmelsen i första stycket om att Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär har oförändrats flyttats från 32 § tredje stycket.
Av andra stycket framgår att den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol om ett beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet överklagas.
I tredje stycket anges att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Hänvisningar till S18-3
18.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
Lagens syfte och tillämpningsområde
2 § I denna lag betyder
1. uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder samma sak som i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,
2. uttrycket primärproduktion av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien,
3. uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), och
4. följande uttryck samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll):
– offentlig kontroll, – annan offentlig verksamhet, och – organ med delegerade uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om definitioner av olika uttryck. Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 10.1.
I paragrafen införs en punktuppställning. Definitionerna av uttrycken i första till tredje styckena förs oförändrade över till punkterna 1–3.
I punkt 4 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter. Definitionerna innebär att uttrycken ska betyda samma sak som i den nya kontrollförordningen. Det innebär att definitionerna av uttrycken i artiklarna 2 och 3 i kontrollförordningen gäller vid tillämpningen av lagen. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
12 § Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
I paragrafen regleras vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår av definitionen i artikel 2 i förordning (EU) 2017/625. En hänvisning till den definitionen finns i 2 §.
I ett nytt andra stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 23 § om förelägganden och förbud. Regeringen fördelar i övrigt uppgifterna mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. I de flesta fall kommer den myndighet som utövar offentlig kontroll också vara den myndighet som utför sådana uppgifter som är annan offentlig verksamhet. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan dock även utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Bestämmelsen i hittillsvarande andra stycket om att en kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet flyttas oförändrad till ett nytt tredje stycke.
Bestämmelsen i hittillsvarande tredje stycket om att regeringen får meddela föreskrifter om att kontrolluppgifter får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet upphävs. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen.
Övriga ändringar är språkliga.
Delegering av vissa uppgifter 12 a § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig
verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person .
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av kontrollmyndigheterna.
Förvaltningslagens tillämpning 12 b § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett
organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut
.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 10.16.
Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga beslut.
Tystnadsplikt
15 § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen
( 2009:400 ) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 10.12.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen gäller för statliga och kommunala myndigheter.
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
16 § Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss verksamhet ska flyttas över från kommunen till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
Paragrafen innehåller bestämmelser om frivillig överflyttning av offentlig kontroll av en viss verksamhet från en kommun till Jordbruksverket eller annan statlig kontrollmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Ändringen i första stycket innebär att ett tillägg görs om att även annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen kan flyttas över. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Ändringen i andra stycket innebär att sådan annan offentlig verksamhet som har flyttats över till verket eller myndigheten också kan lämnas tillbaka till kommunen.
Övriga ändringar är språkliga.
17 § Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om frivillig överflyttning av offentlig kontroll av en viss anläggning från Jordbruksverket eller en annan statlig myndighet till en kommun. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Ett tillägg görs i paragrafen om att även annan offentlig verksamhet som sammanhänger med kontrollen kan flyttas över.
Övriga ändringar är språkliga.
18 § Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss verksamhet, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och den offentliga verksamheten i fråga om den verksamheten ska flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångsvis överflyttning av ansvaret för offentlig kontroll av en viss verksamhet från en kommun till Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Ändringen i första stycket innebär att ett tillägg görs om att tvångsvis överflyttning av uppgifter även kan ske när kommunen har åsidosatt sin skyldighet att utföra annan offentlig verksamhet. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Ändringen i andra stycket innebär att regeringen får besluta att ansvaret för sådan annan offentlig verksamhet som har flyttats över till verket eller myndigheten ska lämnas tillbaka till kommunen.
Förelägganden riktade till kommuner
19 § Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet får förelägga en kommun, som inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, att avhjälpa bristen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Ett tillägg görs om att Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet får förelägga kommunen att avhjälpa bristen även när kommunen inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra annan offentlig verksamhet.
Övriga ändringar är språkliga.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften, och
4. skyldighet för foderföretagare eller för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet samt föreskrifter om vissa skyldigheter. Övervägandena finns i avsnitten 10.1, 10.6 och 10.8.
I punkt 1 görs ett tillägg om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om annan offentlig verksamhet. Bemyndigandet i punkten gäller föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som riktar sig till kommuner, organ eller fysiska personer. Föreskrifter om de statliga myndigheternas uppgifter kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
I punkt 2 ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Bemyndigandet i punkt 3 är nytt och avser föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Punkt 4 är ny och innehållet motsvarar i huvudsak den hittillsvarande punkten 3. Det görs ett förtydligande om att bemyndigandet i fråga om skyldighet att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll inte bara omfattar företag som befattar sig med animaliska biprodukter utan även privatpersoner som befattar sig med sådana produkter. Det förtydligas också att kravet gäller den som befattar sig med produkter som framställts av animaliska biprodukter.
Föreskrifter om uppgiftslämnande 20 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 10.7.
Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Rätt till upplysningar och tillträde
21 § En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har rätt att, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, samt
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Paragrafen reglerar rätten för en kontrollmyndighet, ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen samt Europeiska kommissionen och inspektörer och experter som utsetts av kommissionen, att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar samt få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover. Övervägandena finns i avsnitten 10.1 och 10.9.
Första stycket ändras på så sätt att rätten till upplysningar och tillträde även gäller när annan offentlig verksamhet utförs. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen kompletterar denna artikel.
Skyldighet att lämna hjälp
22 § Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen reglerar enskildas skyldighet att tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 10.10.
Ändringen innebär att det i stället upplyses om att skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras regleras i artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Förelägganden
23 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 19 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
Paragrafen ändras på så sätt att den endast anger att en kontrollmyndighet får besluta ”förelägganden” i stället för ”förelägganden och förbud”. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147 s. 333.
Det görs även språkliga ändringar.
Vite
24 § Förelägganden enligt 23 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Ändringen är en följdändring av att 23 § föreslås reglera möjligheten att meddela ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen.
Inköp under dold identitet 24 a § En kontrollmyndighet får köpa in produkter under dold identitet om det är
nödvändigt för att kontrollera att produkten uppfyller kraven i
1. denna lag,
2. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.7 och 10.13.
I första stycket ges kontrollmyndigheterna ett uttryckligt lagstöd för att köpa in produkter under dold identitet för att kontrollera att de uppfyller gällande krav. Med att identiteten är dold avses att det vid tillfället för köpet inte framgår att detta genomförs av en kontrollmyndighet. Bestämmelsen är tillämplig både vid inköp som kontrollmyndigheten gör via distanskommunikation och vid kontroller på plats. Bestämmelsen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som har delegerats kontrolluppgifter.
En förutsättning för att kontrollmyndigheten ska få genomföra köp under dold identitet är att det är nödvändigt för att kunna kontrollera att en produkt uppfyller gällande krav.
Om en produkt som har köpts under dold identitet inte uppfyller gällande krav kan ingripanden eller sanktioner från myndighetens sida aktualiseras. Om det finns anledning att tro att ett brott har begåtts kan också en förundersökning inledas.
Enligt andra stycket ska verksamhetsutövaren underrättas om det inköp som skett under dold identitet och om resultatet av kontrollen så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Underrättelse ska ske oberoende av om myndigheten har uppmärksammat brister i efterlevnaden av regelverket eller inte. I artikel 36 i den nya kontrollförordningen finns särskilda regler som ska följas när offentlig kontroll utförs på varor som köpts in under dold identitet.
Rapporteringssystem för överträdelser 24 b § En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för
den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär en skyldighet för kontrollmyndigheterna att ha rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen kompletterar artikel 140 i den nya kontrollförordningen. Övervägandena finns i avsnitten 6.8 och 10.14.
Avgifter
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitten 10.1 och 10.11.
I första stycket har punktuppställningen tagits bort. Preciseringen av vilken kontroll som avses har strukits. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår numera av definitionen i 2 §. Vidare har den ändringen gjorts att föreskriftsrätten gäller avgifter för annan offentlig verksamhet i stället för som hittills ärenden enligt lagen. Utöver ärenden rymmer uttrycket annan offentlig verksamhet bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att en aktör åtgärdar bristande efterlevnad.
Ändringen i tredje stycket innebär att uttrycket ”kontrollorgan” ersätts med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Övriga ändringar är språkliga.
29 § Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 9 eller 11 §,
2. bryter mot 8 §, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 § första stycket 1. Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser. Övervägandena finns i avsnitten 6.9 och 10.17.
Ändringen i andra stycket innebär att även andra bestämmelser i kontrollförordningen än bestämmelser om myndighetsutövning undantas från straffbestämmelsens tillämpningsområde.
Det görs även en språklig ändring.
32 § Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som gäller Försvarsmakten eller Försvarets materielverk överklagas dock
till regeringen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 10.15.
Innehållet i andra stycket är nytt och innebär att även beslut av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Tredje och fjärde styckena motsvarar hittillsvarande andra och tredje styckena.
32 a § Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 10.15.
Av första stycket framgår att den delegerande myndigheten ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol om ett beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet överklagas.
I andra stycket anges att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Hänvisningar till S18-4
18.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
2 § Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
I paragrafen ändras EG-förordningar till EU-förordningar och EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även vissa språkliga ändringar.
Ord och uttryck 2 a § I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 11.1.
I punkt 1 respektive 2 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet såsom denna definieras i artikel 2 i den nya kontrollförordningen, dels sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i lagen, t.ex. avseende sjukdomar som inte regleras i EU-lagstiftningen.
I punkt 3 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i lagen som i den nya kontrollförordningen. Definitionen av uttrycket som finns i artikel 3 gäller alltså vid tillämpningen av lagen.
Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625 2 b § Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 11.1.
Genom bestämmelsen görs den nya kontrollförordningen tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller inom lagens tillämpningsområde, t.ex. även avseende sjukdomar som inte omfattas av krav på åtgärder enligt EU-lagstiftningen.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
10 § Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk och andra statliga myndigheter enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Av paragrafen framgår vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår av definitionen i 2 a §. Det görs också vissa språkliga ändringar.
Av andra stycket, som till sitt innehåll är nytt, framgår nu vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar, förebygga eller begränsa spridningen av sådana djursjukdomar, utrota dessa djursjukdomar, bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 16 §. Regeringen fördelar i övrigt uppgifterna mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Bestämmelsen i hittillsvarande andra stycket om att regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna vissa kontrolluppgifter till länsstyrelser eller kommuner och om att en kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet flyttas till ett nytt tredje stycke. Bestämmelsen ändras på så sätt att föreskriftsrätten även omfattar möjligheten att överlämna uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet. En länsstyrelse eller en kommun som utövar offentlig kontroll efter delegation av Jordbruksverket är att anse som en kontrollmyndighet enligt lagen och har således t.ex. samma rätt till tillträde enligt 13 § som Jordbruksverket.
Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.
11 § Jordbruksverket samordnar den kontrollverksamhet som verket har överlämnat till länsstyrelserna eller kommunerna samt lämnar råd och hjälp i kontrollverksamheten.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
I andra stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även språkliga ändringar.
Delegering av vissa uppgifter 11 a § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 11.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna.
Förvaltningslagens tillämpning 11 b § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett
organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 11.12.
Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt 11 c § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 11.9.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas för statliga och kommunala myndigheter.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om offentlig kontroll och uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.
Bemyndigandet i punkt 1 har utökats till att också avse föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas. Bemyndigandet avser föreskrifter riktade till kommunala kontrollmyndigheter och organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter inom offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
I punkt 2 ersätts uttrycket ”kontrollorgan som anlitats i den offentliga kontrollen” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Det innebär att föreskrifterna också kan avse den som delegerats uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet.
I punkt 3 införs ett nytt bemyndigande som ger möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för organ och fysiska personer att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. Bemyndigandet kompletterar de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Rätt till upplysningar och tillträde
13 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras och där göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. kontrollmyndigheters rätt till upplysningar och rätt till tillträde till områden och andra utrymmen. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.
Ändringen i första stycket innebär att rätten även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats som officiell veterinär enligt lagen om officiella veterinärer. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Ändringen i andra stycket innebär att uttrycket ”vidtar åtgärder” bytts ut till ”utför annan offentlig verksamhet”. En myndighet som utför annan offentlig verksamhet kan vara en annan myndighet än en kontrollmyndighet. Vidare stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som avses. Detta framgår av definitionen i 2 a §.
Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i första och andra styckena om rätt för kontrollmyndigheter och andra som utför kontroll att få upplysningar och tillträde till utrymmen kompletterar denna artikel.
Övriga ändringar är språkliga.
14 § Bestämmelserna i 13 § gäller också för Europeiska kommissionen och
Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
I bestämmelsen anges att bestämmelserna i 13 § också gäller för vissa EUinstitutioner. Genom ändringen tydliggörs vilka institutioner som avses, nämligen Europeiska kommissionen och Europeiska revisionsrätten samt inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner. Det läggs till att deras rätt gäller i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer dels de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, dels de EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
Den bestämmelse om rätt till tillträde för företrädare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater som tidigare fanns i andra punkten tas bort.
Övervägandena finns i avsnitt 11.6.
14 a § Bestämmelserna i 13 och 14 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och
inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Paragrafen är ny. I bestämmelsen upplyses om att bestämmelserna i lagen om rätt till upplysningar och tillträde inte gäller när kontroller och inspektioner på plats utförs enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.
Skyldighet att lämna hjälp
15 § Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.
Ändringen innebär att det i stället upplyses om att skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras regleras i artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Genom den föreslagna bestämmelsen i 2 b § har kontrollförordningen gjorts tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom lagens tillämpningsområde. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Förelägganden
16 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Den ändras också på så sätt att det endast anges att kontrollmyndigheten får besluta förelägganden istället för förelägganden och förbud. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147 s. 333. Det görs även en språklig ändring.
Vite
17 § Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Liksom i 16 § ändras också ändras också uttrycket ”förelägganden och förbud” till
endast förelägganden. Det görs även en språklig ändring. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen.
Rättelse
18 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även en språklig ändring.
Rapporteringssystem för överträdelser 18 a § En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för
den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.8 och 11.10.
Bestämmelsen innebär att kontrollmyndigheterna är skyldiga att ha rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen kompletterar artikel 140 i den nya kontrollförordningen.
Avgifter
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandena enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.
I första stycket tas punktuppställningen bort. Preciseringen av vilken kontroll som avses stryks. Vidare ändras bestämmelsen så att föreskriftsrätten gäller avgifter för annan offentlig verksamhet i stället för som hittills vissa uppräknade åtgärder. Utöver de åtgärder som hittills omfattats av bemyndigandet rymmer uttrycket annan offentlig verksamhet bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att en aktör åtgärdar bristande efterlevnad och åtgärder som syftar till att förebygga och främja regelefterlevnad.
I andra stycket tas hänvisningen till punkt 1 i första stycket bort. Det innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut avgifter även för annan offentlig verksamhet.
Ändringen i tredje stycket innebär att uttrycket ”kontrollorgan” ersätts med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Övriga ändringar är språkliga.
Straffbestämmelser
21 § Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 6 §, 7 § första stycket, 8 § eller 9 § första stycket, eller
2. inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 §. Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser.
I andra stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det läggs också till att även sådana överträdelser av den nya kontrollförordningen som inte avser myndighetsutövning ska undantas från straffansvar. Övervägandena finns i avsnitten 6.9 och 11.13. Det görs också en språklig ändring.
22 § Om en gärning som avses i 21 § är att anse som ringa, döms inte till ansvar.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Paragrafen reglerar i vilka situationer det inte ska dömas till ansvar för en gärning.
Andra stycket ändras. Det som ska avgöra när ett hinder mot att döma till straffansvar för samma gärning uppkommer är den tidpunkt då det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite, inte som idag när ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts. Övervägandena finns i avsnitt 11.13.
23 § Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till länsstyrelsen.
I bestämmelsen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs också språkliga ändringar.
24 § En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detsamma gäller beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket, av ett annat organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande.
I första stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs också språkliga ändringar.
I andra stycket görs ett tillägg av vilket det framgår att även beslut av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Tredje stycket motsvaras av det hittillsvarande fjärde stycket. Bestämmelsen i det hittillsvarande tredje stycket om vem som ska föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol flyttas till en ny 24 a §.
Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 11.11.
24 a § Det allmännas talan i förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation,
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären, eller
3. den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 11.11.
Av första stycket framgår vilken myndighet som ska föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 motsvarar hittillsvarande 24 § tredje stycket. Det läggs, i en ny punkt 3, till att det är den delegerande myndigheten som ska föra det allmännas talan när det gäller överklagade beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
I andra stycket anges att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
25 § Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart om inte något annat beslutas.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även en språkliga ändringar.
Hänvisningar till S18-5
18.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
2 § Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
I paragrafen ändras EG-förordningar till EU-förordningar och EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
Ord och uttryck 2 a § I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll),
b) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel), och
c) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625,
b) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2016/1012, och
c) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 12.1.
I punkt 1 respektive 2 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet såsom
denna definieras i artikel 2 i den nya kontrollförordningen och artikel 2.18 och 2.19 i förordningen om djuravel, dels sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i lagen, t.ex. avseende sjukdomar som inte regleras i EUlagstiftningen.
I punkt 3 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i lagen som i den nya kontrollförordningen. Definitionen av uttrycket som finns i artikel 3 gäller alltså vid tillämpningen av lagen.
Hänvisningarna till den nya kontrollförordningen och förordningen om djuravel är dynamiska, dvs. avser förordningarna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625 2 b § Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska
tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser om djurhälsa och som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 12.1.
Genom bemyndigandet införs en möjlighet för regeringen att föreskriva att den nya kontrollförordningen ska vara tillämplig även vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som kan anses falla utanför förordningens tillämpningsområde, t.ex. även avseende sjukdomar som inte omfattas av krav på åtgärder enligt EU-lagstiftningen.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 § Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Paragrafen reglerar vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll och utför annan offentlig verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår av 2 a §.
I ett nytt andra stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar, förebygga eller begränsa spridningen av sådana djursjukdomar, utrota dessa djursjukdomar, bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. Men annan offentlig verksamhet avses också enligt artikel 2.19 i förordningen om djuravel all annan verksamhet än offentlig kontroll som behöriga myndigheter utför i enlighet med förordningen i syfte att säkerställa att bestämmelserna i förordningen tillämpas. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 12 §. Regeringen fördelar i
övrigt uppgifterna mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Övriga ändringar är språkliga.
9 § Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
I andra stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Övriga ändringar är språkliga.
Delegering av vissa uppgifter 9 a § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 12.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna.
Förvaltningslagens tillämpning 9 b § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ
med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 12.11.
Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man
får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt 9 c § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 12.9.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas för myndigheterna.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet 9 d § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.
Bemyndigandet i punkt 1 avser föreskrifter riktade till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter inom offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet i punkt 2 gäller föreskrifter om skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket i egenskap av samordnande myndighet för offentlig kontroll.
Bemyndigandet i punkt 3 avser föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Rätt till upplysningar och tillträde
10 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till bl.a. upplysningar och tillträde till områden. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
Ändringen i första stycket innebär att det görs ett tillägg om att rätten till tillträde och rätten att få ta del av handlingar m.m. även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Uttrycket ”kontrollorgan” ersätts med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ändringen i första stycket innebär också att rätten till upplysningar och tillträde även gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. På ett liknande sätt regleras i artikel 46.1 i förordningen om djuravel aktörernas skyldighet att, i den utsträckning det är nödvändigt för utövande av offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, lämna de behöriga myndigheterna tillträde till utrustning, lokaler, andra platser, avelsdjur och avelsmaterial samt tillgång till elektroniska informationshanteringssystem, dokument och andra relevanta uppgifter. Bestämmelsen i lagen om kontroll av husdjur, m.m. om rätt till upplysningar och tillträde kompletterar dessa artiklar.
I andra stycket tydliggörs vilken institution i EU som avses, nämligen Europeiska kommissionen samt inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att lämna hjälp
11 § Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 och artikel 46.2 i förordning (EU) 2016/1012, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.
Ändringen innebär att det upplyses om att bestämmelsen gäller utöver vad som följer om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna hjälp enligt artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen och artikel 46.2 i förordningen om djuravel. Skyldigheten att lämna hjälp ska också gälla vid annan offentlig verksamhet.
Förelägganden
12 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
I paragrafen finns bestämmelser om kontrollmyndigheternas rätt att meddela förelägganden.
Bestämmelsen ändras på så sätt att det i paragrafen anges att kontrollmyndigheten får besluta förelägganden istället för förelägganden och förbud. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147, s. 333. Därutöver ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även en språklig ändring.
Vite
13 § Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Paragrafen reglerar möjligheten att förena förelägganden med vite. Liksom i 12 § ändras uttrycket ”förelägganden och förbud” till endast förelägganden. Därutöver ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även en språklig ändring. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen.
Rättelse
14 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
I paragrafen ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs även en språklig ändring.
Hjälp av Polismyndigheten
15 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
I paragrafen görs en språklig ändring i första stycket.
Avgifter
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna ska beräknas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.
Ändringen i första stycket innebär att föreskrifter får meddelas om skyldighet att betala avgift även för annan offentlig verksamhet. Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78) och medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). I förordningen om djuravel anges att medlemsstaterna ska se till att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har den personal och andra resurser som krävs för att genomföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 51). Uttrycket annan offentlig verksamhet rymmer bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att en aktör åtgärdar bristande efterlevnad samt åtgärder som syftar till att förebygga och främja regelefterlevnad.
I både första och andra styckena ändras också bemyndigandet så att det anges att föreskriftsrätten kan subdelegeras till den myndighet som regeringen bestämmer i stället för som i dag till Jordbruksverket.
18 § Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Det ska inte heller dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Paragrafen anger när det inte ska dömas till ansvar för en gärning. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.
Ändringen i första stycket är språklig.
Andra stycket ändras. Det som ska avgöra när ett hinder mot att döma till straffansvar för samma gärning uppkommer är den tidpunkt då det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite, inte som idag när ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts.
20 § Jordbruksverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter, i andra fall än vad som anges i 19 §, eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 12.10.
I första stycket ändras EG-bestämmelser till EU-bestämmelser. Det görs också språkliga ändringar.
I andra stycket görs ett tillägg av vilket det framgår att även beslut av ett organ med delegerade uppgifter i andra fall än vad som anges i 19 § eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Tredje stycket motsvaras av det hittillsvarande fjärde stycket. Bestämmelsen i det hittillsvarande tredje stycket om vem som ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol flyttas oförändrad till en ny 20 a §.
20 a § Jordbruksverket ska föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol, om en
organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 12.10.
Av första stycket framgår vilken myndighet som ska föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 20 § tredje stycket.
I andra stycket framgår att det är den delegerande myndigheten som ska föra det allmännas talan när det gäller överklagade beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
I tredje stycket anges att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Hänvisningar till S18-6
18.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Lagens tillämpningsområde
2 § Lagen kompletterar även följande förordningar, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel:
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) och delegerade akter och genomförandeakter till denna förordning.
I paragrafen anges de EU-förordningar som lagen kompletterar. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.
Ändringen i punkt 5 innebär att hänvisningen till den tidigare kontrollförordningen bytts ut till en hänvisning till den nya kontrollförordningen och tillhörande genomförandeakter och delegerade akter.
Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ord och uttryck 2 a § I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 13.1.
I punkterna 1 respektive 2 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet såsom denna definieras i artikel 2 i den nya kontrollförordningen, dels sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, dvs. kontroll och annan verksamhet avseende vinprodukter.
I punkt 3 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i lagen som i den nya kontrollförordningen. Definitionen av uttrycket som finns i artikel 3.5 i kontrollförordningen gäller alltså vid tillämpningen av lagen. Uttrycket har samma betydelse oavsett om den offentliga kontrollen eller verksamheten utförs enligt den nya kontrollförordningen eller med stöd av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 § Offentlig kontroll utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- eller hälsoskyddsområdet.
Paragrafen reglerar vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
I första stycket ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll”. Vidare stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår numera av definitionen i 2 a §.
Bestämmelsen i det hittillsvarande andra stycket om att en kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet flyttas oförändrad till ett nytt tredje stycke.
I ett nytt andra stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll
som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 13 § om förelägganden och förbud. Regeringen fördelar i övrigt uppgifterna mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. I de flesta fall kommer den myndighet som utövar offentlig kontroll också vara den myndighet som utför sådana uppgifter som är annan offentlig verksamhet. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan även utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Tredje stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket.
Det görs även vissa språkliga ändringar i paragrafen.
Delegering av vissa uppgifter
5 § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen ändras på så sätt att den nuvarande bestämmelsen om att regeringen eller Livsmedelsverket får delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan ersätts av en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 26 och 28–31 i den nya kontrollförordningen. Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är även tillämplig på vissa vinprodukter som inte omfattas av den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. Någon möjlighet att med stöd av lagen delegera uppgifter till organ eller fysiska personer för kontroller inom vinsektorn finns inte. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Förvaltningslagens tillämpning 5 a § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ
med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 13.14.
Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs
av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
8 § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen
( 2009:400 ) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 13.10.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen gäller för statliga och kommunala myndigheter.
Förelägganden riktade till kommuner
9 § Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att Livsmedelsverket får förelägga en kommun, som inte fullgör sin skyldighet att utöva kontroll, att göra detta. Ett tillägg görs om att Livsmedelsverket får förelägga kommunen att fullgöra sina skyldigheter även i fråga om annan offentlig verksamhet. Uttrycket ”kontroll” ersätts av ”offentlig kontroll”. Övervägandena finns i avsnitten 13.1 och 13.4.
Övriga ändringar är språkliga.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
I paragrafen införs en punktuppställning. I bemyndigandet i punkt 1 ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll”. Där görs även ett tillägg om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
I punkt 2 ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Bemyndigandet i punkt 3 är nytt och avser föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Övervägandena finns i avsnitten 13.1 och 13.5.
Föreskrifter om uppgiftslämnande 10 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 13.6. Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Rätt till upplysningar och tillträde
11 § En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få
1. upplysningar och ta del av handlingar, och
2. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till upplysningar, att ta del av handlingar och få tillträde till områden m.m. Övervägandena finns i avsnitten 13.1 och 13.7.
I första stycket ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll” samt uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ändringen i första stycket innebär också att rätten till upplysningar och tillträde även gäller i den utsträckning det behövs för att utföra uppgifter som utgör annan offentlig verksamhet. Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel om rätt till upplysningar och tillträde kompletterar denna artikel.
Skyldighet att lämna hjälp
12 § Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om enskildas skyldighet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 13.8.
Ändringen innebär att det upplyses om att bestämmelsen gäller utöver vad som följer om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna hjälp enligt artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Skyldigheten att lämna hjälp ska också gälla vid annan offentlig verksamhet. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Övriga ändringar är språkliga.
Förelägganden
13 § Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 9 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
Paragrafen ändras på så sätt att den endast anger att en kontrollmyndighet får besluta ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147, s. 333.
Det görs även språkliga ändringar.
Vite
14 § Förelägganden enligt 13 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan leda till straff, får dock myndigheten inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.
Paragrafen reglerar vite. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen.
Ändringen i första stycket är en följdändring av att 13 § föreslås reglera möjligheten att meddela ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”.
Det görs även språkliga ändringar.
Rapporteringssystem för överträdelser 14 a § En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för
den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.8 och 13.12.
Bestämmelsen i första stycket innebär att kontrollmyndigheterna är skyldiga att ha rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen kompletterar artikel 140 i den nya kontrollförordningen.
Inköp under dold identitet 17 a § En kontrollmyndighet får köpa in jordbruksprodukter och livsmedel under
dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att produkten eller livsmedlet uppfyller kraven i
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.7 och 13.11.
I första stycket ges kontrollmyndigheterna ett uttryckligt lagstöd för att köpa in jordbruksprodukter och livsmedel under dold identitet för att kontrollera att de uppfyller gällande krav. Med att identiteten är dold avses att det vid tillfället för köpet inte framgår att detta genomförs av en kontrollmyndighet. Bestämmelsen är tillämplig både vid inköp som kontrollmyndigheten gör via distanskommunikation och vid kontroller på plats. Bestämmelsen är inte tillämplig på organ eller fysiska personer som har delegerats kontrolluppgifter.
En förutsättning för att kontrollmyndigheten ska få genomföra köp under dold identitet är att det är nödvändigt för att kunna kontrollera att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel uppfyller gällande krav.
Om en produkt eller ett livsmedel som har köpts under dold identitet inte uppfyller gällande krav kan ingripanden eller sanktioner från myndighetens sida aktualiseras. Om det finns anledning att tro att ett brott har begåtts kan också en förundersökning inledas.
Enligt andra stycket ska verksamhetsutövaren underrättas om det inköp som skett under dold identitet och om resultatet av kontrollen så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. Underrättelse ska ske oberoende av om myndigheten har uppmärksammat brister i efterlevnaden av regelverket eller inte. I artikel 36 i den nya kontrollförordningen finns särskilda regler som ska följas när offentlig kontroll utförs på varor som köpts in under dold identitet.
Avgifter
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter som avses i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en statlig myndighet, ett organ
med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter .
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 13.9.
I första stycket tas punktuppställningen bort. Preciseringen av vilken kontroll som avses stryks då definitionen av offentlig kontroll nu framgår av den nya 2 a §. Vidare ändras bestämmelsen på så sätt att föreskriftsrätten gäller avgifter för annan offentlig verksamhet i stället för som hittills prövning och handläggning. Utöver prövning och handläggning rymmer uttrycket annan offentlig verksamhet bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att en aktör åtgärdar bristande efterlevnad. Bemyndigandet gäller föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som riktar sig till kommuner, organ eller fysiska personer. Föreskrifter om de statliga myndigheternas uppgifter kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
I tredje stycket ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Övriga ändringar är språkliga.
20 § Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 13.13.
Andra stycket har ett nytt innehåll och där framgår nu att även beslut av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Tredje stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket.
Det görs även en språklig ändring.
20 a § Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 13.13.
I första stycket framgår att det är den delegerande myndigheten som ska föra det allmännas talan när det gäller överklagade beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
I andra stycket anges att bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets synpunkter.
Hänvisningar till S18-7
18.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag kompletterar
1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och
2. tillämpningsförordningar till rådets förordning (EG) nr 834/2007. Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion,
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
2. genomförandeakter och delegerade akter till förordning (EU) 2017/625.
I paragrafen anges de EU-förordningar som lagen kompletterar. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.
Ändringen i andra stycket punkt 1 innebär att hänvisningen till den tidigare kontrollförordningen har bytts ut till en hänvisning till den nya kontrollförordningen. I punkt 2 anges att lagen kompletterar de genomförandeakter och delegerade akter som kommissionen antar med stöd av den nya kontrollförordningen. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ord och uttryck 1 a § Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet betyder i denna
lag samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 14.1.
Av bestämmelsen framgår att uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska förstås på samma sätt som i den nya kontrollförordningen. Det innebär att definitionerna av uttrycken i artikel 2 i den nya kontrollförordningen gäller vid tillämpningen av lagen.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
2 § Offentlig kontroll utövas av Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
I paragrafen regleras vilka myndigheter som är kontrollmyndigheter. Övervägandena finns i avsnitten 14.1 och 14.2.
I första stycket ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll”. Vidare stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår av definitionen av uttrycket offentlig kontroll i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/625. En hänvisning till den definitionen finns i 1 a §. Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna meddelas av regeringen i förordning.
I ett nytt andra stycke framgår vilka myndigheter som utför annan offentlig verksamhet. Annan offentlig verksamhet definieras i artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen som annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna, däribland verksamhet för att bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar. I vissa fall regleras i lagen att åtgärder som är att anse som annan offentlig verksamhet ska utföras av kontrollmyndigheterna, se t.ex. 11 § om förelägganden och förbud. Regeringen fördelar i övrigt uppgifterna mellan myndigheterna genom bestämmelser i förordning. Uppgifter som innebär annan offentlig verksamhet kan utföras av andra statliga myndigheter än kontrollmyndigheterna.
Övriga ändringar är språkliga.
3 § Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
1. återkalla ett utfärdat certifikat,
2. besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007, eller
3. besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.
I paragrafen regleras möjligheten att delegera uppgifter till ett kontrollorgan. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
I första stycket finns en bestämmelse som ger Livsmedelsverket och Jordbruksverket rätt att, inom sina respektive ansvarsområden, överlämna kontroll till sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person. Bestämmelsen ändras så att uttrycket ”kontroll” ersätts med ”offentlig kontroll”. Vidare läggs det till att även uppgifter i annan offentlig verksamhet får överlämnas. Bestämmelser om delegering finns i både den nya kontrollförordningen och i förordning (EG) nr 834/2007. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 834/2007 har företräde och kompletteras av de allmänna delegeringsreglerna i den nya kontrollförordningen. Överlämnande ska därför även fortsättningsvis kunna ske till sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
Övriga ändringar är språkliga.
Tystnadsplikt
6 § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den som
i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser, laboratorietester
eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 14.10.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Första stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen gäller för statliga och kommunala myndigheter.
7 § Vid kontroll som utförs av ett kontrollorgan som avses i 3 § första stycket ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900)tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen ändras på så sätt att 42 § om vem som får överklaga ett beslut görs tillämplig på beslut som fattas av ett kontrollorgan. Övervägandena finns i avsnitt 14.12.
Rätt till upplysningar och tillträde
8 § En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har rätt att, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, på begäran få
1. upplysningar,
2. ta del av handlingar,
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och
4. göra undersökningar och ta prover i områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten.
Första stycket gäller även för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till bl.a. upplysningar och tillträde. Övervägandena finns i avsnitt 14.7.
I den hittillsvarande lydelsen regleras enbart Europeiska kommissionens och kontrollorganens rätt till upplysningar och tillträde m.m. medan det för kontrollmyndigheternas del hänvisas till den rätt dessa har enligt EUrätten. Ändringen innebär att det i bestämmelsens första stycke anges att också kontrollmyndigheterna har rätt att få upplysningar och rätt att få tillträde m.m. enligt vad som föreskrivs i paragrafen. Regleringen om Europeiska kommissionens rätt flyttas med vissa modifieringar till en nytt andra stycke. Vidare ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll”. Det görs även språkliga ändringar.
I ett nytt andra stycke regleras rätten för Europeiska kommissionen att få handlingar m.m. och rätt till tillträde. Bestämmelsen innebär att rätten till upplysningar och tillträde gäller för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsett av kommissionen.
Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen och i artikel 67 i förordning (EG) nr 889/2008. Bestämmelsen i lagen om kontroll av ekologisk produktion om rätt till upplysningar och tillträde kompletterar dessa artiklar.
Skyldighet att lämna hjälp
9 § Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Övervägandena finns i avsnitt 14.8.
Ändringen innebär att det i stället upplyses om att skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras regleras i artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen. Hänvisningen till den nya kontrollförordningen är dynamisk dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Förelägganden
10 § Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att Livsmedelsverket får förelägga en kommun, som inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, att avhjälpa bristen. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
Paragrafen ändras på så sätt att ett tillägg görs om att Livsmedelsverket får förelägga kommunen att avhjälpa bristen även när kommunen inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra annan offentlig verksamhet. Uttrycket ”kontrolluppdrag” ersätts vidare med ”uppdrag att utföra offentlig kontroll”.
11 § Utöver vad som följer av de EU-förordningar som anges i 1 § eller vad som särskilt anges i 10 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att EU-förordningarna, de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna, denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
Paragrafen ändras på så sätt att den endast anger att en kontrollmyndighet får besluta ”förelägganden” istället för ”förelägganden och förbud”. Rätten att besluta om förelägganden innefattar en möjlighet att besluta om förbud, jfr 8 kap. 9 § djurskyddslagen och prop. 2017/18:147, s. 333. Det görs även en språklig ändring.
Vite
12 § En kontrollmyndighet får besluta att förena ett föreläggande enligt någon av de EU-förordningar som anges i 1 § eller ett föreläggande enligt 11 § med vite.
Kontrollmyndigheten får dock inte förelägga någon vid vite att medverka i en utredning av en gärning som kan leda till straff eller sanktionsavgift för honom eller henne.
Ändringen är en följdändring av att 11 § föreslås reglera möjligheten att meddela ”förelägganden” i stället för ”förelägganden och förbud”. Allmänna bestämmelser om vite finns i viteslagen.
Rapporteringssystem för överträdelser 12 a § En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för
den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen i första stycket ålägger kontrollmyndigheterna att ha rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen kompletterar artikel 140 i den nya kontrollförordningen. Övervägandena finns i avsnitten 6.8 och 14.11.
Avgifter
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 14.9.
I första stycket ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll”. Vidare görs det tillägget att föreskrifter får meddelas om skyldighet att betala avgift även för annan offentlig verksamhet. Enligt den nya kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att det finns tillräckliga finansiella resurser för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra annan offentlig verksamhet (artikel 78) och medlemsstaterna får ta ut avgifter för att täcka kostnaderna för denna verksamhet (artikel 80). Uttrycket annan offentlig verksamhet rymmer bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att bristande efterlevnad åtgärdas. Bemyndigandet i första stycket gäller föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som riktar sig till kommuner, organ eller fysiska personer. Föreskrifter om de statliga myndigheternas uppgifter kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och
2. grunderna för hur avgifterna ska beräknas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kontrollorganens avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 14.9.
I paragrafen införs en punktuppställning där bemyndigandena framgår. I punkt 1 görs ett tillägg om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontroll-
organ att ta ut avgift även för annan offentlig verksamhet. Uttrycket ”kontroll” ersätts med ”offentlig kontroll”.
Övriga ändringar är språkliga.
18 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 14.9.
Uttrycket ”kontroll” ersätts med ”offentlig kontroll”. Ändringen innebär vidare att regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut avgift även för annan offentlig verksamhet.
21 § Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite, om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
I paragrafen föreskrivs att det inte får beslutas om en sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. Övervägandena finns i avsnitt 14.13.
Paragrafen ändras på så sätt att det som avgör när ett hinder mot att besluta om sanktionsavgift för samma gärning uppkommer är den tidpunkt då det inleds en domstolsprocess om utdömande av vite, inte som i dag när ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts.
Bemyndiganden
26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag från de EU-förordningar som anges i 1 §,
2. särskilda ekologiska produktionsregler,
3. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet,
5. skyldighet för ett kontrollorgan att ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften, och
6. skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att offentliggöra uppgifter om ekologiska aktörer.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 14.1, 14.5 och 14.6.
I första stycket punkt 3 ersätts uttrycket ”kontroll” med ”offentlig kontroll”. Punkt 3 kompletteras även med en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om hur annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Bemyndigandet i punkt 5 är nytt och avser föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ge in handlingar till den myndighet som delegerat
uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Det införs en ny punkt 6 med bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan. Med ekologiska aktörer avses detsamma som begreppet aktör enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 834/2007.
Övriga ändringar är språkliga.
28 § Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.
I bestämmelsen regleras överklagande av beslut som har fattats av ett kontrollorgan. Paragrafen ändras endast språkligt.
Hänvisningar till S18-8
18.9. Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)
1 kap. Inledande bestämmelser
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 a § I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 15.1.
I punkt 1 respektive 2 införs definitioner av uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Definitionerna innebär att med uttrycken
ska förstås dels offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet såsom denna definieras i artikel 2 i den nya kontrollförordningen, dels sådan kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av den nya kontrollförordningen utan enbart har stöd i djurskyddslagen, t.ex. kontroll av sällskapsdjur.
I punkt 3 anges att uttrycket organ med delegerade uppgifter betyder samma sak i djurskyddslagen som i den nya kontrollförordningen. Definitionen av uttrycket som finns i artikel 3 gäller alltså vid tillämpningen av lagen.
8 kap. Offentlig kontroll och myndigheternas uppgifter
Behörig myndighet för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
1 § Länsstyrelserna och de andra statliga myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
I paragrafen regeras vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll och utför annan offentlig verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.
I första stycket stryks uppräkningen av vilka föreskrifter och beslut som den offentliga kontrollen avser. Innebörden av uttrycket offentlig kontroll framgår numera av definitionen av uttrycket offentlig kontroll i 1 kap. 4 a §.
Ett nytt andra stycke införs där det regleras att myndigheterna även utför annan offentlig verksamhet. Vad som avses med annan offentlig verksamhet framgår av artikel 2.2 i den nya kontrollförordningen. I artikeln nämns bl.a. verksamhet för att bevilja tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar.
Delegering av vissa uppgifter 1 a § I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Paragrafen är ny och övervägandena finns i avsnitt 15.3.
I paragrafen finns en upplysning om de bestämmelser om delegering av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till organ eller fysiska personer som finns i artiklarna 28–31 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i kontrollförordningen kan tillämpas direkt av de behöriga myndigheterna.
Förvaltningslagens tillämpning 1 b § Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ
med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn,
– 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och – 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.4 och 15.13.
Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter. Det gäller bestämmelserna i förvaltningslagen om legalitet, objektivitet och proportionalitet, partsinsyn, jäv, utredningsansvaret, när man får lämna uppgifter muntligt, kommunikation, dokumentation av uppgifter, dokumentation av beslut, motivering av beslut, underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, rättelse av skrivfel och liknande och om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt 1 c § Den som i enskild verksamhet utför eller har utfört
offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Detsamma ska gälla den
som i enskild verksamhet utför eller har utfört
laboratorieanalyser,
laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 och 15.11.
I första stycket föreskrivs att den som i enskild verksamhet utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under utförandet av sina uppgifter. Tystnadsplikt gäller även för den som i enskild verksamhet utför eller har utfört laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Innebörden av obehörighetsrekvisitet ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, jfr avsnitt 6.6.
Vid tillämpningen av bestämmelsen bör även artikel 8 i den nya kontrollförordningen beaktas. Artikeln gäller inte bara myndigheter utan även officiella veterinärer, organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter samt officiella laboratorier.
Bestämmelsen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I andra stycket upplyses om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen gäller för myndigheterna.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter, eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om offentlig kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.
Bemyndigandet i punkt 1 ändras så att det begränsas till föreskrifter riktade till organ med delegerade uppgifter och fysiska personer som delegerats vissa uppgifter. Det utökas dock till att också möjliggöra föreskrifter om annan offentlig verksamhet. Föreskrifter om hur statliga myndigheter ska bedriva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet kan meddelas utan bemyndigande i lag.
I punkt 2 ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Bemyndigandet i punkt 3 är nytt och avser föreskrifter om skyldighet att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som delegerat uppgiften. I den delen kompletterar bemyndigandet de skyldigheter som följer av artikel 32 i den nya kontrollförordningen.
Föreskrifter om uppgiftslämnande 6 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som inte omfattas av
förordning (EU) 2017/625
7 § Vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet tillämpas förordning (EU) 2017/625 i fråga om djurhållare som håller animalieproducerande djur och i fråga om sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om andra djurhållare än sådana som avses i första stycket.
I paragrafen upplyses om vilket tillämpningsområde den gällande kontrollförordningen har när det gäller kontroll av djurskyddsregler. Regeringen ges också rätt att meddela föreskrifter om att kontrollförordningen ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll av andra djurhållare än sådana som omfattas av kontrollförordningen.
Ändringarna i paragrafen innebär att bestämmelsen anpassas till den nya kontrollförordningens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitten 6.1 och 15.6.
I upplysningsbestämmelsen i första stycket anges således att den nya kontrollförordningen innehåller bestämmelser som tillämpas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om djurhållare som håller animalieproducerande djur och i fråga om sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet. Med ”animalieproducerande djur” avses detsamma som i artikel 2.1 i rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur, dvs. djur (inklusive fiskar, reptiler och amfibier) som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för annan typ av animalieproduktion. Uttrycket ”transport i samband med ekonomisk verksamhet” har samma innebörd som motsvarande uttryck i artikel 1.5 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Det kan t.ex. vara fråga om transport av djur för uppvisning på cirkus eller i djurpark.
Bemyndigandet i andra stycket ändras så att regeringen ges rätt att meddela föreskrifter om att den nya kontrollförordningen ska tillämpas i fråga om andra djurhållare än de som avses i första stycket.
Avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 15.10.
Ändringen i första stycket innebär att preciseringen av vilken kontroll som avses i bemyndigandet stryks och att föreskrifter får meddelas om skyldighet att betala avgift inte bara för ärenden utan för all annan offentlig verksamhet. Det framgår av den nya bestämmelsen i 1 kap. 4 a § vad som avses med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Uttrycket annan offentlig verksamhet omfattar bl.a. ärenden, men rymmer också bl.a. åtgärder som syftar till att säkerställa att en aktör åtgärdar bristande efterlevnad samt åtgärder som syftar till att förebygga och främja regelefterlevnad.
I andra stycket ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Återkallelse av kompetensbevis för personal som deltar i avlivning 9 a § Vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats
med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna får en kontrollmyndighet tillfälligt eller slutligt återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär ett uttryckligt lagstöd för kontrollmyndigheterna att, vid överträdelser av regelverket, återkalla kompetensbevis som har utfärdats enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 1099/2009. Bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad finns i artikel 138 i den nya kontrollförordningen. De behöriga myndigheterna ska vid bristande efterlevnad vidta åtgärder inklusive men inte begränsat till bl.a. att beordra att en förares kompetensbevis återkallas (artikel 138.2 j). Sådana kompetensbevis som avses i förordning (EG) nr 1099/2009 anges inte uttryckligen i artikel 138. Övervägandena finns i avsnitt 15.7.
Återkallelse av kompetensbevis för skötare 9 b § Vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats
med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna får en kontrollmyndighet tillfälligt eller slutligt återkalla kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär ett uttryckligt lagstöd för kontrollmyndigheterna att, vid överträdelser av regelverket, återkalla kompetensbevis för skötare som har utfärdats enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1/2005. Bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad finns i artikel 138 i den nya kontrollförordningen. De behöriga myndigheterna ska vid bristande efterlevnad vidta åtgärder inklusive men inte begränsat till bl.a. att beordra att en förares kompetensbevis återkallas (artikel 138.2 j). Kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt förordning (EG) nr 1/2005 anges inte uttryckligen i artikel 138. Övervägandena finns i avsnitt 15.7.
Rätt till upplysningar och att ta del av handlingar
11 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
Paragrafen reglerar kontrollmyndigheters och vissa andra organs rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.
Ändringen innebär att rätten till upplysningar och att få ta del av handlingar även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats som officiell veterinär enligt lagen om officiella veterinärer. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”. Ändringen innebär också att rätten till upplysningar och att få ta del av handlingar även gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelsen om rätt till upplysningar och att ta del av handlingar kompletterar denna artikel.
Rätt till tillträde
12 § En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Tillträde till bostäder får endast ske när det kan antas att djur hålls där och
1. det kan antas att djurhållningen inte uppfyller bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen,
2. syftet är att kontrollera att tidigare konstaterade brister i djurhållningen har åtgärdats, eller
3. syftet är att kontrollera en djurhållning som kräver tillstånd enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. kontrollmyndigheters rätt att få tillträde till områden m.m. där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.
Ändringen i första stycket innebär att rätten till tillträde för att besiktiga djur, göra undersökningar och ta prover även gäller för en privatpraktiserande veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer. Ändringen i första stycket innebär också att rätten till tillträde även gäller i den utsträckning det behövs för utförandet av annan offentlig verksamhet. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Ändringen i tredje stycket, som reglerar rätten till tillträde för att kontrollera att beslut om djurförbud följs, innebär att även en privatpraktiserande veterinär som har förordnats enligt lagen om officiella veterinärer har rätt till sådant tillträde. Vidare ersätts uttrycket ”kontrollorgan” med ”ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter”.
Bestämmelser om skyldighet för aktörer att ge de behöriga myndigheternas personal m.fl. tillträde och upplysningar finns i artikel 15.1 i den nya kontrollförordningen. Bestämmelserna i djurskyddslagen om rätt till tillträde kompletterar denna artikel.
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll och för annan
offentlig verksamhet
15 § Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Bestämmelsen motsvaras i princip av artikel 15.2 och 15.6 i den nya kontrollförordningen, som ska tillämpas när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som omfattas av den nya kontrollförordningen. Ändringen innebär därför att det tydliggörs att bestämmelsen ska tillämpas utöver vad som följer av den artikeln. Ett tillägg görs vidare om att skyldigheten även gäller för den som är föremål för annan offentlig verksamhet samt att skyldigheten också gäller i den utsträckning det behövs för att sådan verksamhet ska kunna utföras. Övervägandena finns i avsnitt 15.9.
Undantag för djur som används inom Försvarsmakten
17 § Bestämmelserna i 2–6 a §§, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
Paragrafen ändras i sak i två avseenden. För det första undantas djurhållning inom Försvarsmakten också från det nya bemyndigandet i 8 kap. 6 a § att föreskriva om skyldighet för djurhållaren att lämna uppgifter till kontrollmyndigheten. För det andra tas undantaget från bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgifter för offentlig kontroll enligt 8 kap. 8 § bort. Motsvarande undantag kan i stället regleras på förordningsnivå. Övervägandena finns i avsnitten 15.5 och 15.10.
10 kap. Straff och andra sanktioner
Brott mot övriga EU-bestämmelser som lagen kompletterar
4 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet i annat fall än enligt 3 § bryter mot skyldigheter, krav eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
Paragrafen innehåller bestämmelser om straff.
Undantaget i sista meningen utökas till att avse överträdelser av samtliga bestämmelser den nya kontrollförordningen, dvs. även sådana som inte avser myndighetsutövning. Överväganden finns i avsnitten 6.9 och 15.14.
11 kap. Överklagande
Motpart vid överklagande av vissa beslut
3 § Om ett beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer överklagas, ska den myndighet som har förordnat den officiella veterinären föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.
Den myndighet som har delegerat en uppgift att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som för det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. Övervägandena finns i 15.12.
I ett nytt andra stycke framgår att det är den delegerande myndigheten som ska föra det allmännas talan när det gäller överklagade beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
I ett nytt tredje stycke anges att bestämmelserna i lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. I den lagen finns bestämmelser bl.a. om hur och inom vilken tid ett beslut ska överklagas. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets synpunkter.
Hänvisningar till S18-9
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625
Sammanfattning av promemorian En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning (Ds 2018:41)
I promemorian föreslås ändringar som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), här kallad den nya kontrollförordningen.
Den nya kontrollförordningen ska tillämpas vid offentlig kontroll som utförs för att säkerställa att unionslagstiftningen inom en rad olika sakområden följs, oavsett om de närmare tillämpningsbestämmelserna har fastställts på unionsnivå eller i medlemsstaternas nationella lagstiftning. De berörda sakområdena är livsmedel och livsmedelssäkerhet, inklusive bestämmelser om tillverkning och användning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, foder och fodersäkerhet, djurhälsokrav, animaliska biprodukter, djurskyddskrav, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel, ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter samt användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter.
Kontrollförordningen reglerar hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras, finansieras och genomföras. Vissa bestämmelser i förordningen gäller även för annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll. Förordningen ska i huvudsak börja tillämpas från och med den 14 december 2019.
I promemorian föreslås ändringar i epizootilagen (1999:657), zoonoslagen (1999:658), livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m., lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen (2018:1192) och miljöbalken.
Ändringarna innebär i huvudsak följande. Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska används i berörda lagar. I miljöbalken används dessa uttryck parallellt med uttrycket tillsyn. Vissa bestämmelser
om tillsyn i miljöbalken ska även gälla för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Det tydliggörs att de myndigheter som ansvarar för att utföra offentlig kontroll även ska utföra annan offentlig verksamhet.
Bestämmelser om rätt för den som utför offentlig kontroll att få tillträde till områden och lokaler m.m. samt åtkomst till upplysningar och handlingar vid kontrollen samt om aktörernas skyldighet att lämna hjälp, utvidgas till att gälla även den som utför annan offentlig verksamhet.
De bemyndiganden som finns i de olika lagarna om offentlig kontroll utvidgas till att även omfatta annan offentlig verksamhet. Det gäller även bemyndiganden om rätt att meddela föreskrifter om avgifter.
Nya bemyndiganden införs som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet.
Vidare införs bestämmelser om tystnadsplikt för dem som utövar offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. Därutöver ges myndigheter som utövar offentlig kontroll i vissa fall rätt att köpa in produkter utan att identifiera sig, i syfte att kontrollera att produkterna uppfyller gällande krav (s.k. mystery shopping). Det införs även en skyldighet för kontrollmyndigheterna att ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av den nya kontrollförordningen.
Bestämmelser införs även om överklagande av beslut meddelade av organ med delegerade uppgifter och av fysiska personer som har delegerats vissa uppgifter.
När det gäller skyddsåtgärder mot växtskadegörare antog Europaparlamentet och rådet den 26 oktober 2016 förordning (EU) 2016/2031 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (växtskyddsförordningen). Växtskyddsförordningen trädde i kraft den 13 december 2016 och ska i allt väsentligt tillämpas från den 14 december 2019.
Växtskyddsförordningen och den nya kontrollförordningen ersätter ett antal direktiv på området, främst rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen. Detta innebär att materiella bestämmelser och bestämmelser om offentlig kontroll när det gäller skyddsåtgärder mot växtskadegörare kommer att finnas i direkt tillämpliga EU-förordningar och inte som nu i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Det krävs därför en fullständig översyn av växtskyddslagen (1972:318). En sådan översyn pågår för närvarande inom Regeringskansliet. I den här promemorian lämnas därför inte några förslag i det avseendet.
Förslagen till lagändringar föreslås träda i kraft den 14 december 2019.
Lagförslag i promemorian En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning (Ds 2018:41)
Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)
Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1999:657)1
dels att dels att rubriken närmast före 11 a § ska utgå,
dels att 1 a, 11, 11 a, 12–13 a, 15–18, 20, 21 och 22 §§ och rubrikerna närmast före 1 a, 11 och 12 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 b, 11 b–11 d och 21 b §§, och närmast före 1 b, 11 b,11 c och 11 d §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen
1 a § 2
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 11 a § 2006:810. 2 Senaste lydelse 2006:810.
Ord och uttryck
1 b §
Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter betyder i denna lag samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/ EEG, 90/425/EEG, 91/496/ EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
3
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 §4
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna.
3 Senaste lydelse 2006:810. 4 Senaste lydelse 2006:810.
beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av
Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer .
Om inte något annat följer av denna lag utför kontrollmyndigheterna även annan offentlig verksamhet.
11 a §5
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna.
Förvaltningslagens tillämpning
11 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut,
5 Senaste lydelse 2006:810.
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Tystnadsplikt
11 c §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 d §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,
2. hur annan offentlig verksamhet, utöver sådan verksamhet som i övrigt utförs enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska bedrivas, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
12 §6
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna
.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att
Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Rätten gäller även i den utsträckning det behövs för att kontrollera att bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europa-
6 Senaste lydelse 2006:810.
parlamentets och rådets direktiv 2009/128 /EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG följs.
Bestämmelserna i första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att t illhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
7
12 a §8
Den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
13 §9
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EG-
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EU-
7 Senaste lydelse 2006:810. 8 Senaste lydelse 2006:810. 9 Senaste lydelse 2006:810.
bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
13 a §10
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
15 §11
Staten skall ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen drabbas av
Staten ska ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkning av vaccination eller av annan behandling,
2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,
3. produktionsbortfall,
4. annan inkomstförlust än som avses i 3. Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersättning.
Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott eller vid misstanke om utbrott av sådana särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter meddelade av regeringen.
16 §12
Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med
Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen, eller ett beslut som har meddelats med
10 Senaste lydelse 2006:810. 11 Senaste lydelse 2007:361. 12 Senaste lydelse 2007:361.
stöd av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
stöd av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
17 §13
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som skall ersättas,
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. det till grund för ersättningen för en sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 ska läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som ska ersättas,
3. ersättning enligt 15 § får lämnas enligt viss angiven schablon.
18 §14
Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har ställt lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.
20 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §,
3. bryter mot sådana bestämmelser om hantering av specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel, som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
13 Senaste lydelse 2007:361. 14 Senaste lydelse 2007:361.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 13 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
21 §15
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
21 b §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
15 Senaste lydelse 2009:1257.
22 §16
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
16 Senaste lydelse 2006:810.
Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)
Härigenom föreskrivs i fråga om zoonoslagen (1999:658)1
dels att rubriken närmast före 8 a § ska utgå,
dels att 1 a, 8, 8 a, 9–10 a och 12 a–14 §§ och rubrikerna närmast före 1 a, 8 och 9 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 b, 8 b–8 d och 13 a §§, och närmast före 1 b, 8 b, 8 c och 8 d §§ nya rubriker av följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen
1 a §2
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
1 b §
Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter betyder i denna lag samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den
1 Senaste lydelse av rubriken närmaste före 8 a § 2006:811. 2 Senaste lydelse 2006:811.
15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/ EG, 2007/43/EG, 2008/119/ EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
3
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §4
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelsen i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna.
Offentlig kontroll av efterlevnaden av beslut i enskilda fall enligt 4 eller 5 § får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Offentlig kontroll av att beslut i det enskilda fallet enligt 4 eller 5 § följs får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
3 Senaste lydelse 2006:811. 4 Senaste lydelse 2006:811.
Om inte något annat följer av denna lag utför kontrollmyndigheterna även annan offentlig verksamhet.
8 a §5
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, enligt de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och enligt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Förvaltningslagens tillämpning
8 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och
5 Senaste lydelse 2006:811.
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Tystnadsplikt
8 c §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 d §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,
2. hur annan offentlig verksamhet, utöver sådan verksamhet som i övrigt utförs enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska bedrivas, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
9 §6
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det
6 Senaste lydelse 2006:811.
behövs för den offentliga kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna .
Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att
Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Rätten gäller även i den utsträckning det behövs för att kontrollera att bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG följs.
Bestämmelserna i första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om
kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp 7
Skyldighet att lämna hjälp
9 a §8
Den som är föremål för offentlig kontroll eller åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
10 §9
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
10 a §10
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser, som kompletteras av lagen eller de beslut som
7 Senaste lydelse 2006:811. 8 Senaste lydelse 2006:811. 9 Senaste lydelse 2006:811. 10 Senaste lydelse 2006:810.
har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
12 a §11
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
I ringa fall ska inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 10 § döms inte till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
13 §
Beslut av en enskild veterinär får överklagas hos Jordbruksverket. Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
13 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av
11 Senaste lydelse 2007:361.
ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
14 §12
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
12 Senaste lydelse 2006:811.
Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (2006:804)
dels att rubriken närmast före 12 § ska utgå,
dels att 2, 5, 7, 8, 10–13, 15–19, 20, 21, 24, 26, 28 och 32 §§ och rubrikerna närmast före 5, 11, 15, 19, 21–23 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 13 a, 14, 19 a, 23 a, 23 b och 32 a §§, och närmast före 2, 13 a, 14, 19 a, 23 a och 23 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ord och uttryck
2 §
Begreppen livsmedel, stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, primärproduktion, utsläppande på marknaden och livsmedelsföretagare har i denna lag samma betydelse som i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
Begreppet anläggning har samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.
I denna lag betyder
1. uttrycken - livsmedel, - stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan,
- primärproduktion, - utsläppande på marknaden och, livsmedelsföretagare samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,
2. uttrycket anläggning samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien,
3. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring
av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/ EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs,
4. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/ 625, och
b) sådan verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, och
5. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen
5 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämp-
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämp-
ningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
ningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
7 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten,
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten, och
2. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska meddelas, och
2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska meddelas.
3. registrering av anläggningar.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter iakttagande av anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i
EG-förordningarna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter att ha iakttagit anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i
EU-förordningarna.
10 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
1. inte uppfyller krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de
EG-
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de
EU-
bestämmelser som kompletteras av lagen,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de
EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen.
bestämmelser som kompletteras av lagen,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EUbestämmelser som kompletteras av lagen eller inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EUbestämmelser som kompletteras av lagen,
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de
EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen.
Det som sägs i första stycket gäller inte om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll ska utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna.
Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.
En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
12 §
Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver något annat.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
13 §
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.
Förvaltningslagens tillämpning
13 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut,
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Tystnadsplikt
14 a § 1
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Överflyttning av offentlig kontroll
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
15 §
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som kommunen annars har skall flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning som annars skulle skötas av kommunen ska flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
Livsmedelsverket får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
16 §
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som Livsmedelsverket
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en
1 Tidigare 14 § upphävd genom 2018:574.
annars har skall flyttas från verket till en kommun.
viss anläggning, som annars skulle skötas av Livsmedelsverket, ska flyttas från verket till en kommun.
17 §
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen av den anläggningen skall flyttas över till Livsmedelsverket.
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och för den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska flyttas över till Livsmedelsverket.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
18 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
19 §2
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyn-
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna information till
2 Senaste lydelse 2017:1288.
dighet som avses i 12 § första stycket,
en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,
3. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten,
3. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra aktörer att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art, och
4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och
4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram.
5. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
19 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt, och
2. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra aktörer att lämna uppgifter om sina anläggningar eller verksamheten i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
20 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, har i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för
Europeiska
kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
21 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Utöver vad som följer av artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 ska den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
22 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
23 §
Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Anonyma inköp
23 a §
En kontrollmyndighet får, om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön, under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet köpa in livsmedel i syfte att
kontrollera att de uppfyller gällande krav.
Rapporteringssystem för överträdelser
23 b §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.
24 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, eller
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, eller
2. avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 22 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skall kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Kontrollmyndigheten skall, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Kontrollmyndigheten ska, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
26 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
28 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. prövning eller registrering enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betalningen och, när det gäller de avgifter som tas ut av en statlig myndighet och av ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, hur avgifterna ska beräknas.
32 §3
Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
3. enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet eller av en
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet, av en offi-
3 Senaste lydelse 2009:1258.
officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
ciell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. För att konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
32 a §
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
dels att rubriken närmast före 13 § ska utgå,
dels att 2, 12, 16–20, 21, 22, 28 och 32 §§ och rubrikerna närmast före 12, 16, 20 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 12 a, 15, 20 a, 24 a, 24 b och 32 a §§, och närmast före 12 a, 15, 20 a, 24 a och 24 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder har i denna lag samma betydelse som i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
I denna lag betyder
1. uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,
Uttrycket primärproduktion av foder har i lagen samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien.
2. uttrycket primärproduktion av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien,
Uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter har i lagen samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr
3. uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002
1 Senaste lydelse 2011:410.
1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter).
(förordning om animaliska biprodukter), och
4. uttrycken - offentlig kontroll, - annan offentlig verksamhet, och - organ med delegerade uppgifter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
12 §2
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av Statens
Offentlig kontroll ska utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna.
2 Senaste lydelse 2011:410.
jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att kontrolluppgifter får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet.
Förvaltningslagens tillämpning
12 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Tystnadsplikt
15 § 3
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Överflyttning av offentlig kontroll
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
16 §
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll över en viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas över till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl .
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning, som annars skulle skötas av kommunen, ska flyttas över till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
17 §
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att sådan offentlig kontroll
3 Tidigare 15 § upphävd genom 2018:575.
av en viss anläggning som Jordbruksverket eller myndigheten annars har skall flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning, som annars skulle skötas av
Jordbruksverket eller myndigheten, ska flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
18 §
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller viss verksamhet, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för kontrollen av den verksamheten skall flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
19 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
3. skyldighet för en foderföretagare eller för en annan företagare som befattar sig med animaliska biprodukter att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten.
3. skyldighet för foderföretagare eller för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
20 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att lämna uppgifter om sina anläggningar till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
21 §4
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har rätt att i den utsträckning det behövs för kontrollen
En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har rätt att i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, samt
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
4 Senaste lydelse 2011:410.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
22 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Anonyma inköp
24 a §
En kontrollmyndighet får, om det är nödvändigt för att skydda människors eller djurs liv eller hälsa eller miljön, under annan identitet och utan att ange avsikten med inköpet köpa in produkter i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav.
Rapporteringssystem för överträdelser
24 b §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.
28 §5
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
5 Senaste lydelse 2011:410.
meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
1. för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, och
2. i ärenden enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen.
meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna som tas ut av statliga myndigheter och av ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska beräknas.
32 §
Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som gäller Försvarsmakten eller Försvarets materielverk överklagas dock till regeringen.
32 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän
förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:806) om provtag¬ning på djur, m.m.
dels att rubriken närmast före 11 § ska utgå,
dels att 2, 10 11, 12–14, 15–18, 20–24 och 25 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10, 12 och 15 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 a, 11 a, 11 b, 14 a, 18 a och 24 a §§, och närmast före 2 a, 11 a, 11 b och 18 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen
2 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
2 a §
Uttrycken offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och organ med delegerade uppgifter betyder i denna lag samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den
15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93 /EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
10 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Statens jordbruksverk eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk eller andra statliga myndigheter.
Om inte något annat följer av denna lag utför kontrollmyndigheterna även annan offentlig verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. En kommuns uppgift skall
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll och annan offentlig
fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
verksamhet. En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
11 §
Jordbruksverket samordnar den kontrollverksamhet som verket har överlämnat till länsstyrelserna eller kommunerna samt lämnar råd och hjälp i kontrollverksamheten.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Förvaltningslagens tillämpning
11 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Tystnadsplikt
11 b §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Föreskrifter om offentlig kontroll
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas, samt
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,
2. hur annan offentlig verksamhet, utöver sådan verksamhet som i övrigt utförs enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska bedrivas, och
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till Jordbruks-verket.
3. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
13 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, har i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras och där göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
14 §
Bestämmelserna i 13 § gäller också för
1. EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna, samt
1. Europeiska kommissionen,
Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Rätten gäller även i den utsträckning det behövs för att kontrollera att bestämmelserna i Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG) nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG följs, och
2. företrädare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom Europeiska unionen, om kontrollen utövas eller åtgärderna utförs tillsammans med företrädare för en svensk myndighet.
14 a §
Bestämmelserna i 13 och 14 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
15 §
Den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
16 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
17 §
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
18 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Rapporteringssystem för överträdelser
18 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. offentlig kontroll enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
2. provtagning, undersökning, märkning, godkännande och registrering samt för utfärdande av identitetshandlingar enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket 1 innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Bemyndigandena enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräk-
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter
ningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter, kontrollorgan och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket.
som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket ska beräknas.
21 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 6 §, 7 § första stycket, 8 § eller 9 § första stycket, eller
2. inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 §. Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EGbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
22 §
Om en gärning som avses i 21 § är att anse som ringa, döms inte till ansvar.
Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
23 §
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
24 §1
En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
1 Senaste lydelse 2009:1259.
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
3. enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket, av ett annat organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation, eller
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
24 a §
Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation,
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären, eller
3. den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
25 §
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, ska gälla omedelbart om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
dels att rubriken närmast före 9 § ska utgå,
dels att 2, 8, 9, 10, 11–14, 16, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 2, 8 och 11 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 2 a, 9 a–9 c och 20 a §§, och närmast före 2 a, 9 a, 9 b och 9 c §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen
2 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och
b) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2016/2012,
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer .
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna.
Kontrollmyndigheterna utför även annan offentlig verksamhet .
9 §
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-
bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
Förvaltningslagens tillämpning
9 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) :
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, och – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
Tystnadsplikt
9 a §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
9 c §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas, och
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket.
10 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
11 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 och i artikel 46.2 i förordning (EU) 2016/1012.
12 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
13 §
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
14 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
16 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Jord-
bruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Jord-
bruksverket får meddela föreskrifter om hur avgifterna skall beräknas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna ska beräknas
18 §
Till ansvar enligt denna lag döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
20 §1
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
1 Senaste lydelse 2009:1260.
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet eller en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
3. enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter, i andra fall än vad som anges i 19 §, eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
20 a §
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019 .
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
dels att rubriken närmast före 6 § ska utgå,
dels att 2, 4, 5, 9–12, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 4, 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 a, 5 a, 8, 10 a, 14 a, och 20 a §§, och närmast före 2 a, 5 a, 8, 10 a och 14 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, följande förordningar:
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa
1 Senaste lydelse 2015:766.
foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.
tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. Uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt förordning (EU) 2017/625,
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontroll Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 §2
Kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Offentlig kontroll ska utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna.
Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- eller hälsoskyddsområdet.
5 §
Regeringen eller Livsmedelsverket får överlämna till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 andra stycket 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att utöva sådan kontroll som avses i 4 §.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får regeringen eller Livsmedelsverket överlämna uppgiften att utföra sådan offentlig kontroll och annan offentlig uppgift som avses i 4 § till organ med delegerade uppgifter eller till fysiska personer.
Ett överlämnande får inte avse rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket.
I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke får ett överlämnande endast innefatta en rätt att besluta att
1. vissa av aktörens verksamheter blir föremål för systematisk eller ökad offentlig kontroll,
2. aktören ökar egenkontrollernas frekvens, eller
3. märkningen ändras för att stämma överens med produktspecifikationerna, denna lag eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
2 Senaste lydelse 2011:411.
Förvaltningslagens tillämpning
5 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och – 36 § om rättelse av skrivfel, och liknande.
Tystnadsplikt
8 § 3
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
9 §
Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utöva kontroll enligt
Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utföra offentlig
3 Tidigare 8 § upphävd genom 2018:577.
denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag, får
Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om kontroll och
annan offentlig verksamhet
10 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
10 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
11 §4
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har, i den utsträckning som behövs för kontrollen, rätt att på begäran få
En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få
1. upplysningar och ta del av handlingar, och
2. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
12 §
Den som är föremål för kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Utöver vad som följer av artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 ska den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Rapporteringssystem för överträdelser
14 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.
4 Senaste lydelse 2011:411.
18 §5
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, och
2. prövning eller handläggning enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift som avses i första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut en sådan avgift som avses i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som statliga myndigheter och kontrollorgan tar ut.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betalningen och, när det gäller de avgifter som tas ut av en statlig myndighet och av ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, hur avgifterna ska beräknas.
20 §
Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
5 Senaste lydelse 2011:411.
20 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
dels att rubriken närmast före 4 § ska utgå,
dels att 1–3, 8–10, 16–18, 21, 26 och 28 §§ och rubriken närmast före 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 a, 6 och 12 a §§, och närmast före 1 a, 6 och 12 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag kompletterar
1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och
2. tillämpningsförordningar till rådets förordning (EG) nr 834/2007. Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion,
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, och
2. tillämpningsförordningar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.
Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och
rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets
direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.
Ord och uttryck
1 a §
Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet betyder i denna lag samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontrollmyndigheter och
kontrollorgan
Offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
2 §1
Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, de andra statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna utövar kontroll av att
1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna följs, och
2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, och de beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, andra statliga myndigheter och kommunerna ska utöva offentlig kontroll.
Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen mellan kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av kontrolluppgifter enligt första stycket.
Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet.
En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
3 §
Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utöva
Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utföra
1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
sådan kontroll som avses i 2 § första stycket till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
I fråga om åtgärder vid bristande efterlevnad eller vid misstanke om bristande efterlevnad av regelverket får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
I fråga om åtgärder då regelverket inte följs eller vid sådan misstanke får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
1. återkalla ett utfärdat certifikat,
2. enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång, eller
3. enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring.
Tystnadsplikt
6 § 2
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
8 §
Europeiska kommissionen och ett kontrollorgan har samma rätt som en kontrollmyndighet har enligt de EU-förordningar som anges i 1 § att, i den utsträckning som behövs för kontrollen, på begäran få
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har rätt att, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, på begäran få
1. upplysningar,
2. del av handlingar,
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som kontrollen avser, och
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och
2 Tidigare 6 § upphävd genom 2018:581.
4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3, göra undersökningar och ta prover.
4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3, få göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller även för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
9 §
Den som är föremål för kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
10 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Rapporteringssystem för överträdelser
12 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana rapporteringssystem.
16 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. kontroll som avses i 2 §, och
2. prövning av ärenden enligt de EU-förordningar som anges i 1 §, denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter.
17 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses i 16 § första stycket samt föreskrifter om grunderna för beräkning av avgifternas storlek.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. betalningen av avgifterna, och
3. grunderna för hur avgifterna ska beräknas.
18 §
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses i 16 § första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
21 §
Någon sanktionsavgift får inte beslutas för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande.
Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
26 §3
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag från de EU-förordningar som anges i 1 §,
2. särskilda ekologiska produktionsregler,
3 Senaste lydelse 2017:270.
3. hur sådan kontroll som avses i 2 § första stycket ska bedrivas, och
3. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet.
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet uppgifter till en kontrollmyndighet, och
5. skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att offentliggöra uppgifter om ekologiska aktörer.
28 §
Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.
Beträffande vem som får överklaga beslut av kontrollorgan gäller 42 § förvaltningslagen .
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)
Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (2018:1192)
dels att 8 kap. 1, 6–8, 11, 12, 15 och 17 §§, 11 kap. 2 och 3 §§ och rubrikerna närmast före 8 kap. 1, 6–8 och 15 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 kap. 4 a, 8 kap. 1 a, 5 a, 6 a, och 9 a §§ och närmast före 1 kap. 4 a, 8 kap. 1 a, 5 a, 6 a och 9 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 a §
I denna lag betyder:
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG,
96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
3 uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
8 kap.
Behörig myndighet för offentlig kontroll
Behörig myndighet för offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
1 §
Länsstyrelserna och de andra myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Länsstyrelserna och de andra myndigheter som regeringen bestämmer utövar offentlig kontroll.
Kontrollmyndigheterna utför även annan offentlig verksamhet.
Förvaltningslagens tillämpning
1 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter
eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) : – 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande
Tystnadsplikt
5 a §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .
Föreskrifter om offentlig kontroll
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. den offentliga kontrollen, och
1. den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet, och
2. skyldighet för ett kontrollorgan som anlitas i den
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter, eller en
offentliga kontrollen att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §.
fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
6 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Offentlig kontroll som avser andra än livsmedelsproducerande djur
Offentlig kontroll och annan
offentlig verksamhe t som avser vissa djur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet
7 §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd finns bestämmelser som ska tillämpas vid offentlig kontroll av djurhållare som håller livsmedelsproducerande djur.
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser som ska tillämpas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om djurhållare som håller animalieproducerande djur och sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EG) nr 882/2004 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll av andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om andra djurhållare än sådana som avses i första stycket.
Avgifter för offentlig kontroll och ärenden enligt lagen
Avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
1. för offentlig kontroll enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. i ärenden enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur de avgifter som tas ut av myndigheter och av kontrollorgan ska beräknas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur de avgifter som tas ut av myndigheter och av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska beräknas.
9 a §
En kontrollmyndighet får, vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, tillfälligt eller slutligt återkalla
1. kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, och
2. kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och
därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.
11 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
12 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Tillträde till bostäder får endast ske när det kan antas att djur hålls där och
1. det kan antas att djurhållningen inte uppfyller bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen,
2. syftet är att kontrollera att tidigare konstaterade brister i djurhållningen har åtgärdats, eller
3. syftet är att kontrollera en djurhållning som kräver tillstånd enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer och ett
utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll och
för annan offentlig verksamhet
15 §
Den som är föremål för offentlig kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Utöver vad som följer av artiklarna 15.2 och 15.6 i förordning (EU) nr 2017/625 ska den som är föremål för offentlig kontroll eller för annan offentlig verksamhet lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
17 §
Bestämmelserna i 2–6 §§, 8 § första stycket 1, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
Bestämmelserna i 2–5 §§, 6– 6 a §§, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
11 kap.
2 §
Andra beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut som avser Försvarsmakten överklagas dock till regeringen.
Beträffande vem som får överklaga beslut av organ eller fysiska personer gäller 42 § förvaltningslagen .
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
3 §
Om ett beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer överklagas, ska den myndighet som har förordnat den officiella veterinären föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.
Den myndighet som har delegerat en uppgift att utöva
offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Bestämmelserna i lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 14 december 2019.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över departementspromemorian En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning (Ds 2018:41) inkommit från Askersunds kommun, Borås kommun, Danderyds kommun, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Folkhälsomyndigheten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarsmakten, Förvaltningsrätten i Uppsala, Förvaltningsrätten i Umeå, Gård och djurhälsan AB, Göteborgs kommun, Havs- och vattenmyndigheten, Hofors kommun, Hörby kommun, Justitiekanslern, Kalmar kommun, Kammarrätten i Göteborg, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Kungsbacka kommun, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Livsmedelsföretagen, Livsmedelsverket, Ljungby kommun, Lysekils kommun, Läkemedelsverket, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Malmö kommun, Mora kommun, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Naturvårdsverket, Nora kommun, Näringslivets regelnämnd, Orsa kommun, Piteå kommun, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Sametinget, Skatteverket, Statens jordbruksverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Svensk dagligvaruhandel, Svenskt näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges lantbruksuniversitet, Sveriges veterinärförbund, SWEDAC, Tillväxtverket, Tullverket, Umeå kommun, Upplands Väsby kommun, Uppsala kommun, Visita – Svensk besöksnäring, Växjö kommun och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen).
Yttranden har även inkommit från Företagarna, Kommunala Miljöchefer, Svensk Handel och Länsstyrelsen i Västerbottens län.
Fagersta kommun, Strömsunds kommun och Ystads kommun har avstått från att yttra sig.
ControlCert Scandinavia AB, De recirkulerande vattenbrukarna Sverige, ek. för., Ekologiska Lantbrukarna, Fiskbranschens Riksförbund, Gislaveds kommun, HS Certifiering, Hällefors kommun, Intertek Certification AB, Kiwa Sverige AB, Konsumentföreningen Stockholm, KRAV Ekonomisk förening, Lantmännen, Olofströms kommun, ProSanitas Certifiering AB/BMG TRADA Certifiering AB, Rättviks kommun, SMAK Certifiering AB, Smittskyddsläkarföreningen, Sunne kommun, Svensk egenvård, Svenska samernas riksförbund, Svensk skaldjursodling producentorganisation ek. för. (SSPO), Svenskt växtskydd, Sveriges konsumenter, Sveriges spannmålsodlare, Sveriges vin- och spritleverantörer, Ulricehamns kommun, Valiguard AB, Växa Sverige och Älvdalens kommun har inte hörts av.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)
Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1999:657)1
dels att rubrikerna närmast före 11 a och 12 a §§ ska utgå,
dels att nuvarande 12 a § ska betecknas 12 b §,
dels att 1 a, 11, 11 a, 12, den nya 12 b, 13, 13 a, 15–18, 20, 21 och 22 §§ och rubrikerna närmast före 1 a, 11 och 13 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 b, 1 c, 11 b–11 e, 12 a och 21 b §§, och närmast före 1 b, 1 c, 11 b–11 e, 12 a och 12 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen 2
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
1 a §3
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförfattningar som avses.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförfattningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 11 a § 2006:810 rubriken närmast före 12 a § 2006:810. 2 Senaste lydelse 2006:810. 3 Senaste lydelse 2006:810.
Ord och uttryck
1 b §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
1 c §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll 4
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 §5
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
11 a §6
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt
4 Senaste lydelse 2006:810. 5 Senaste lydelse 2006:810. 6 Senaste lydelse 2006:810.
lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna.
lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
11 b §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
11 c §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
11 d §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 e §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
12 §7
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats
7 Senaste lydelse 2006:810.
offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
EU-institutionernas rätt till upplysningar och tillträde
12 a §
Bestämmelserna i 12 § gäller också för Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 12 § och första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att lämna hjälp
12 b § 8
Den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud
9
Förelägganden
13 §10
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
13 a §11
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som
8 Senaste lydelsen av tidigare 12 a § 2006:810. 9 Senaste lydelse 2006:810. 10 Senaste lydelse 2006:810. 11 Senaste lydelse 2006:810.
har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
15 §12
Staten skall ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkning av vaccination eller av annan behandling,
Staten ska ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller på grund av beslut som har meddelats med stöd av de EUbestämmelser som lagen kompletterar, drabbas av
1. förlust på grund av att husdjur eller andra än vilt levande djur avlivas eller dör till följd av biverkningar av vaccination eller av annan behandling,
2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,
3. produktionsbortfall,
4. annan inkomstförlust än som avses i 3.
4. annan inkomstförlust än produktionsbortfall.
Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersättning.
Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott eller vid misstanke om utbrott av sådana särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter meddelade av regeringen.
16 §13
Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen eller ett beslut som har meddelats med stöd av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
17 §14
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att
12 Senaste lydelse 2007:361. 13 Senaste lydelse 2007:361. 14 Senaste lydelse 2007:361.
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar,
2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som skall ersättas,
2. det till grund för ersättningen för en sådan förlust eller kostnad som anges i 15 § första stycket 1 eller 2 ska läggas ett visst högsta värde på djur eller annan egendom som ska ersättas,
3. ersättning enligt 15 § får lämnas enligt viss angiven schablon.
18 §15
Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag eller enligt de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan samt för resa och uppehälle.
Den som har ställt lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.
Den som har ställt en lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostnader och för förlorad avkastning eller nytta.
20 §16
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §,
3. bryter mot sådana bestämmelser om hantering av specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel, som finns i Europaparlamentets
2. bryter mot ett beslut enligt 4 §, 4 a § eller mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §, eller
3. bryter mot bestämmelserna i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om hantering av specificerat riskmaterial, om framställning eller användning av animaliska produkter eller om överlåtelse av djur eller andra produkter än livsmedel.
15 Senaste lydelse 2007:361. 16 Senaste lydelse 2005:102.
och rådets förordning (EG) nr 999/2001.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 13 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
21 §17
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
21 b §
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda
17 Senaste lydelse 2009:1257.
organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
22 §18
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
18 Senaste lydelse 2006:810.
Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)
Härigenom föreskrivs i fråga om zoonoslagen (1999:658)1
dels att rubrikerna närmast före 8 a och 9 a §§ ska utgå,
dels att nuvarande 9 a § ska betecknas 9 b §,
dels att 1 a, 8, 8 a, 9, den nya 9 b, 10, 10 a, 12–13 och 14 §§ och rubrikerna närmast före 1 a, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 b, 1 c, 8 b–8 e, 9 a och 13 a §§, och närmast före 1 b, 1 c, 8 b–8 e, 9 a och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen 2
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
1 a §3
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 8 a § 2006:811 rubriken närmast före 9 a § 2006:811. 2 Senaste lydelse 2006:811. 3 Senaste lydelse 2006:811.
Ord och uttryck
1 b §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
1 c §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll 4
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §5
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelsen i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Offentlig kontroll av efterlevnaden av beslut i enskilda fall enligt 4 eller 5 § får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Offentlig kontroll av att beslut i det enskilda fallet enligt 4 eller 5 § följs får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
8 a §6
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
4 Senaste lydelse 2006:811. 5 Senaste lydelse 2006:811. 6 Senaste lydelse 2006:811.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
8 b §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
8 c §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut,
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
8 d §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 e §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
9 §7
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
EU-institutionernas rätt till upplysningar och tillträde
9 a §
Bestämmelserna i 9 § gäller också för Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 9 § och första stycket ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 )
7 Senaste lydelse 2006:811.
om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att lämna hjälp
9 b § 8
Den som är föremål för offentlig kontroll eller åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud 9 Förelägganden
10 §10
Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
10 a §11
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har med-
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har med-
8 Senaste lydelse av tidigare 9 a § 2006:811. 9 Senaste lydelse 2006:811. 10 Senaste lydelse 2006:811. 11 Senaste lydelse 2006:811.
delats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
delats med stöd av lagen, de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
12 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,
2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 5 §,
2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 5 §, eller
3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § 2 lämnar oriktiga uppgifter om något förhållande av betydelse, om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 10 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
12 a §12
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 10 § döms inte till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
12 Senaste lydelse 2006:811.
13 §13
Beslut av en enskild veterinär får överklagas hos Jordbruksverket.
Beslut av en enskild veterinär får överklagas till Jordbruksverket.
Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
13 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
14 §14
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
13 Senaste lydelse 2006:811. 14 Senaste lydelse 2006:811.
Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (2006:804)
dels att rubriken närmast före 12 § ska utgå,
dels att 2, 5, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 15–19, 20–23, 24, 26, 28, 29 och 32 §§ och rubrikerna närmast före 5, 11, 15, 19, 21 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 5 a, 11 a, 13 a, 14 a, 19 a, 23 a, 23 b och 32 a §§, och närmast före 2, 5 a, 11 a, 13 a, 14 a, 19 a, 23 a och 23 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ord och uttryck
2 §
Begreppen livsmedel, stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, primärproduktion, utsläppande på marknaden och livsmedelsföretagare har i denna lag samma betydelse som i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
I denna lag betyder
1. följande uttryck samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet:
– livsmedel, – stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan,
– primärproduktion, – utsläppande på marknaden, och – livsmedelsföretagare,
Begreppet anläggning har samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.
2. uttrycket anläggning samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien,
3. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs
hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/ EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
4. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
5. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
5 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk
författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
5 a §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Första stycket gäller dock inte offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om sådant vatten och sådana produkter som jämställs med livsmedel enligt 3 § andra stycket.
7 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten,
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten, och
2. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska meddelas, och
2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett sådant godkännande ska beviljas.
3. registrering av anläggningar.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter iakttagande av anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, efter att ha iakttagit anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EG-förordningarna.
852/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, meddela föreskrifter om anpassning av och undantag från kraven i EU-förordningarna.
10 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar är det förbjudet att på marknaden släppa ut livsmedel som
1. inte uppfyller krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
1. inte uppfyller de krav och villkor som har föreskrivits eller beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller inte uppfyller villkoren i ett godkännande eller tillstånd,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i enlighet med de EUbestämmelser som lagen kompletterar, eller
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Det som sägs i första stycket gäller inte om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.
Första stycket gäller inte om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något annat.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
11 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Delegering av vissa uppgifter
11 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
12 §
Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver något annat.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den
enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
13 §
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, beivras.
Förvaltningslagens tillämpning
13 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
14 a §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Överflyttning av offentlig kontroll
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
15 §
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som kommunen annars har skall flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas över från kommunen till verket. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
Livsmedelsverket får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om det.
16 §
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som Livsmedelsverket annars har skall flyttas från verket till en kommun.
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas från Livsmedelsverket till en kommun.
17 §
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller en
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kon-
viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen av den anläggningen skall flyttas över till Livsmedelsverket.
troll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och för den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen ska flyttas över till
Livsmedelsverket.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
18 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
19 §1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 12 § första stycket,
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa
1 Senaste lydelse 2017:1288.
uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften,
3. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten,
4. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art, och
4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och
5. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram.
5. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
19 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt, och
2. skyldighet för livsmedelsföretagare och andra verksamhetsutövare att lämna uppgifter om sina anläggningar eller verksamheten i övrigt till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
20 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
21 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Förelägganden och förbud Förelägganden
22 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 18 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
23 §
Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt 22 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Inköp under dold identitet
23 a §
En kontrollmyndighet får köpa in livsmedel under dold identitet om det är nödvändigt för att kon-
trollera att livsmedlet uppfyller kraven i
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Rapporteringssystem för överträdelser
23 b §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
24 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, eller
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, eller
2. avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 22 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skall kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Kontrollmyndigheten skall, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om
Kontrollmyndigheten ska, på ägarens bekostnad, låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § 6,
det inte finns särskilda skäl för något annat.
om det inte finns särskilda skäl för något annat.
26 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
28 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
1. offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. prövning eller registrering enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en statlig myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
29 §2
Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 6, 7, 8 eller 9 §,
2. bryter mot 10 § första stycket, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 20 § första stycket 1. Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
32 §3
Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet eller av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig förvaltningsmyndighet får överklagas till regeringen. För att konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
2 Senaste lydelse 2018:644. 3 Senaste lydelse 2009:1258.
32 a §
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
dels att rubriken närmast före 13 § ska utgå,
dels att 2, 12, 16–20, 21–24, 28, 29 och 32 §§ och rubrikerna närmast före 12, 16, 20, 22 och 23 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 12 a, 12 b, 15, 20 a, 24 a, 24 b och 32 a §§, och närmast före 12 a, 12 b, 15, 20 a, 24 a och 24 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder har i denna lag samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
I denna lag betyder
1. uttrycken foder och utsläppande på marknaden av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,
Uttrycket primärproduktion av foder har i lagen samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien.
2. uttrycket primärproduktion av foder samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien,
Uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter har i lagen samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om
3. uttrycken animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt utsläppande på marknaden av dessa produkter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande
1 Senaste lydelse 2011:410.
upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter).
av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), och
4. följande uttryck samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll):
– offentlig kontroll, – annan offentlig verksamhet, och
– organ med delegerade uppgifter.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhe t
12 §2
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de
Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrel-
2 Senaste lydelse 2011:410. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna utövas av Statens jordbruksverk, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
serna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att kontrolluppgifter får överlämnas från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet.
Delegering av vissa uppgifter
12 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
12 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
15 § 3
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Överflyttning av offentlig kontroll
Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
16 §
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll över en viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss
3 Tidigare 15 § upphävd genom 2018:575.
över till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
anläggning eller en verksamhet ska flyttas över från kommunen till verket eller myndigheten. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
Jordbruksverket eller myndigheten får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen, om verket eller myndigheten och kommunen är överens om det.
17 §
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontroll av en viss anläggning som
Jordbruksverket eller myndigheten annars har skall flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag får, i samråd med en kommun, besluta att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss anläggning ska flyttas från verket eller myndigheten till en kommun.
18 §
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin kontrollskyldighet när det gäller viss verksamhet, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för kontrollen av den verksamheten skall flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning eller verksamhet, får regeringen, på ansökan av Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag, besluta att ansvaret för den offentliga kontrollen och den offentliga verksamheten i fråga om den anläggningen eller verksamheten ska flyttas över till Jordbruksverket eller myndigheten.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka till kommunen.
Regeringen får besluta att ansvaret ska lämnas tillbaka till kommunen.
19 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag, får Jordbruksverket eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, får Jordbruksverket
bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.
eller en annan statlig kontrollmyndighet som regeringen bestämt enligt denna lag förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Jordbruksverket eller myndigheten anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas,
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysiskperson som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet som avses i 13 § första stycket,
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften, och
3. skyldighet för en foderföretagare eller för en annan företagare som befattar sig med animaliska biprodukter att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten.
4. skyldighet för foderföretagare eller för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämplig utifrån verksamhetens art.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
20 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för foderföretagare och för den som befattar sig med animaliska biprodukter eller därav framställda produkter att lämna uppgifter om sina anläggningar till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter
21 §4
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har rätt att i den utsträckning det behövs för kontrollen
En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har rätt att i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, samt
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Första stycket gäller också för
Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
22 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras
4 Senaste lydelse 2011:410.
finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud Förelägganden
23 §5
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 19 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 19 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
24 §6
Förelägganden och förbud enligt
23 § eller enligt de EUbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt 23 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Inköp under dold identitet
24 a §
En kontrollmyndighet får köpa in produkter under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att produkten uppfyller kraven i
1. denna lag,
2. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. EU-förordningar som lagen kompletterar. Aktören ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
5 Senaste lydelse 2011:410. 6 Senaste lydelse 2011:410.
Rapporteringssystem för överträdelser
24 b §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
28 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
1. för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, och
2. i ärenden enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
29 §8
Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 9 eller 11 §,
2. bryter mot 8 §, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 § första stycket 1.
7 Senaste lydelse 2011:410. 8 8 Senaste lydelse 2018:645.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
32 §9
Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av Jordbruksverket eller av en annan statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som gäller Försvarsmakten eller Försvarets materielverk överklagas dock till regeringen.
32 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
9 Senaste lydelse 2017:784.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
dels att rubriken närmast före 11 § ska utgå,
dels att 2, 10, 11, 12–14, 15–18, 20–24 och 25 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10, 12, 15 och 16 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 2 a, 2 b, 11 a–11 c, 14 a, 18 a och 24 a §§, och närmast före 2 a, 2 b, 11 a–11 c och 18 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
2 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
2 b §
Förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas även i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
10 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna utövas av Statens jordbruksverk eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Statens jordbruksverk och andra statliga myndigheter enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
11 §
Jordbruksverket samordnar den kontrollverksamhet som verket har överlämnat till länsstyrelserna eller kommunerna samt lämnar råd och hjälp i kontrollverksamheten.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
11 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
11 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
11 c §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll skall bedrivas, samt
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till Jordbruksverket.
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
13 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om
utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har i den utsträckning det behövs för den offentliga kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller material i övrigt förvaras eller annars hanteras och där göra undersökningar och ta prover.
Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Det som sägs i första stycket gäller också den som utför annan offentlig verksamhet.
14 §
Bestämmelserna i 13 § gäller också för
1. EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna, samt
Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och för inspektörer och experter som utsetts av dessa institutioner i den utsträckning det behövs för att kontrollera att Sverige följer
1. de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. EU-bestämmelser om unionens medfinansiering av åtgärder inom lagens tillämpningsområde.
2. företrädare för behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom Europeiska unionen, om kontrollen utövas eller åtgärderna utförs tillsammans med företrädare för en svensk myndighet.
14 a §
Bestämmelserna i 13 och 14 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som utförs enligt lagen ( 2017:244 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
15 §
Den som är föremål för offentlig kontroll eller andra åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna skall kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud Förelägganden
16 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
17 §
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
18 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontroll-
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontroll-
myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
myndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Rapporteringssystem för överträdelser
18 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. offentlig kontroll enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EGbestämmelser som kompletteras av lagen,
2. provtagning, undersökning, märkning, godkännande och registrering samt för utfärdande av identitetshandlingar enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Bemyndigandet enligt första stycket 1 innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Bemyndigandena enligt första stycket innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter, kontrollorgan och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som tas ut av statliga myndigheter, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter och sådana organisationer som avses i 9 § andra stycket.
21 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av 6 §, 7 § första stycket, 8 § eller 9 § första stycket, eller
2. inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 §. Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EGbestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock inte, om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de EUbestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller dock inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
22 §
Om en gärning som avses i 21 § är att anse som ringa, döms inte till ansvar.
Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
23 §
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till länsstyrelsen.
24 §1
En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
En statlig förvaltningsmyndighets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket eller av en officiell veterinär
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veteri-
1 Senaste lydelse 2009:1259.
som förordnats enligt lagen ( 2009:1254 ) om officiella veterinärer.
närer, av en sådan organisation som avses i 9 § andra stycket, av ett annat organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation, eller
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
24 a §
Det allmännas talan i förvaltningsdomstol ska föras av
1. den myndighet som utövar offentlig kontroll om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation,
2. den myndighet som har förordnat den officiella veterinären, eller
3. den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
25 §
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.
Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EUbestämmelser som lagen kompletterar ska gälla omedelbart om inte något annat beslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.
dels att rubriken närmast före 9 § ska utgå,
dels att 2, 8, 9, 10–16, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 2, 8, 11 och 12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 2 a, 2 b, 9 a–9 d och 20 a §§, och närmast före 2 a, 2 b och 9 a–9 d §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
EU-bestämmelser som lagen kompletterar
2 §
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna.
Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar (EU-bestämmelser) som har samma syfte som lagen. Regeringen ska i Svensk författningssamling tillkännage vilka grundförordningar som avses.
I fråga om EU-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde ska regeringen på samma sätt som i första stycket tillkännage vilka bestämmelser som denna lag kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs för att komplettera EUbestämmelserna.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den
15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växt-skyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll),
b) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel), och
c) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625,
b) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2016/2012, och
c) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Tillämpning av förordning (EU) 2017/625
2 b §
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som avser bestämmelser om djurhälsa och som faller utanför förordningens tillämpningsområde.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §
Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
9 §
Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Delegering av vissa uppgifter
9 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
9 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
9 c §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
9 d §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till Jordbruksverket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
10 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
11 §
Den som är föremål för offentlig kontroll skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625 och artikel 46.2 i förordning (EU) 2016/1012, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Förelägganden och förbud Förelägganden
12 §
Utöver vad som följer av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna skall följas.
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
13 §
Förelägganden och förbud enligt denna lag eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt denna lag eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
14 §
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
15 §1
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
16 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EGbestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruks-
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
1 Senaste lydelse 2014:706.
verket får meddela föreskrifter om hur avgifterna skall beräknas.
meddela föreskrifter om hur avgifterna ska beräknas.
18 §
Till ansvar enligt denna lag döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Om ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Det ska inte heller dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
20 §2
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
Jordbruksverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om det har meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet eller en officiell veterinär som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer.
3. enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av en annan statlig förvaltningsmyndighet, av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, av ett organ med delegerade uppgifter, i andra fall än vad som anges i 19 §, eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan hos förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken. Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
20 a §
Jordbruksverket ska föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol, om en organisation, en sammanslutning eller ett slakteri först har beslutat i saken.
2 Senaste lydelse 2009:1260.
Detsamma gäller om det överklagade beslutet har meddelats av en officiell veterinär.
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
dels att rubriken närmast före 6 § ska utgå,
dels att 2, 4, 5, 9, 10, 11–14, 18 och 20 §§ och rubrikerna närmast före 4, 10, 12 och 13 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 2 a, 5 a, 8, 10 a, 14 a, 17 a och 20 a §§, och närmast före 2 a, 5, 5 a, 8, 10 a, 14 a och 17 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
Lagen kompletterar även följande förordningar i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel:
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, och
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder-
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av
1 Senaste lydelse 2015:766.
och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.
livsmedels och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) och delegerade akter och genomförandeakter till denna förordning.
Ord och uttryck
2 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontroll
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 §2
Kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
EU-bestämmelserna ska utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Offentlig kontroll utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- eller hälsoskyddsområdet.
Delegering av vissa uppgifter
5 §
Regeringen eller Livsmedelsverket får överlämna till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 andra stycket 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att utöva sådan kontroll som avses i 4 §.
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Ett överlämnande får inte avse rätten att besluta om åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket.
2 Senaste lydelse 2011:411.
Förvaltningslagens tillämpning
5 a §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
8 § 3
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
3 Tidigare 8 § upphävd genom 2018:577.
9 §
Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utöva kontroll enligt denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som verket anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.
Föreskrifter om kontroll Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
10 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket.
2. skyldighet för en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information till en sådan samordnande myndighet som avses i 6 § första stycket, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
10 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder sig av skyd-
dade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
11 §4
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har, i den utsträckning som behövs för kontrollen, rätt att på begäran få
En kontrollmyndighet och ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få
1. upplysningar och ta del av handlingar, och
2. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar och ta prover.
Första stycket gäller också för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
Skyldighet att lämna hjälp
12 §
Den som är föremål för kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
Förelägganden och förbud Förelägganden
13 §5
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 9 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de
Utöver vad som följer av de EUbestämmelser som lagen kompletterar eller vad som särskilt anges i 9 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att lagen, de föreskrifter
4 Senaste lydelse 2011:411. 5 Senaste lydelse 2011:411.
föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna ska följas.
och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna ska följas.
14 §6
Förelägganden och förbud enligt 13 § eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Förelägganden enligt 13 § eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får förenas med vite.
Om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan föranleda straff, får dock myndigheten inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.
Om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan leda till straff, får dock myndigheten inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.
Rapporteringssystem för överträdelser
14 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
Inköp under dold identitet
17 a §
En kontrollmyndighet får köpa in jordbruksprodukter och livsmedel under dold identitet om det är nödvändigt för att kontrollera att produkten eller livsmedlet uppfyller kraven i
1. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. EU-förordningar som lagen kompletterar. Verksamhetsutövaren ska underrättas om det inköp som har skett
6 Senaste lydelse 2011:411.
under dold identitet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
18 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EUbestämmelser som kompletteras av lagen, och
2. prövning eller handläggning enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift som avses i första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter som avses i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av avgifter som statliga myndigheter och kontrollorgan tar ut.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en statlig myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
20 §8
Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EU-bestämmelser som lagen kompletterar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
7 Senaste lydelse 2011:411. 8 Senaste lydelse 2011:411.
20 a §
Den myndighet som har delegerat uppgiften att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
dels att rubriken närmast före 4 § ska utgå,
dels att 1, 2, 3, 7–12, 16–18, 21, 26 och 28 §§ och rubrikerna närmast före 2 och 10 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 a, 6 och 12 a §§, och närmast före 1 a, 6, och 12 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag kompletterar
1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och
2. tillämpningsförordningar till rådets förordning (EG) nr 834/2007. Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller bestämmelser som rör ekologisk produktion,
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, och
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
2. tillämpningsförordningar till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.
2. genomförandeakter och delegerade akter till förordning (EU) 2017/625.
Ord och uttryck
1 a §
Uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet betyder i denna lag samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
Kontrollmyndigheter och kontrollorgan
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
2 §
Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, de andra statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna utövar kontroll av att
1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har meddelats med stöd av EUförordningarna följs, och
2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, och de beslut som har meddelats med stöd av lagen följs.
Offentlig kontroll utövas av
Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen mellan kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av kontrolluppgifter enligt första stycket.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
3 §
Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utöva sådan kontroll som avses i 2 § första
Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att utföra offentlig kontroll och annan offentlig
stycket till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
verksamhet till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.
I fråga om åtgärder vid bristande efterlevnad eller vid misstanke om bristande efterlevnad av regelverket får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
I fråga om åtgärder vid bristande efterlevnad eller vid misstanke om bristande efterlevnad av regelverket får ett sådant överlämnande endast innefatta en rätt att
1. återkalla ett utfärdat certifikat,
2. enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång, eller
2. besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller en produktionsomgång enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning (EG) nr 834/2007, eller
3. enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring.
3. besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda saluföring enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.
Tystnadsplikt
6 §
1
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
7 §2
Vid kontroll som utförs av ett kontrollorgan som avses i 3 § första stycket tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):
Vid kontroll som utförs av ett kontrollorgan som avses i 3 § första stycket ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
1 Tidigare 6 § upphävd genom 2018:581. 2 Senaste lydelse 2018:852.
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och
– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
8 §
Europeiska kommissionen och ett kontrollorgan har samma rätt som en kontrollmyndighet har enligt de EU-förordningar som anges i 1 § att, i den utsträckning som behövs för kontrollen, på begäran få
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har rätt att, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, på begäran få
1. upplysningar,
2. del av handlingar,
2. ta del av handlingar,
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som kontrollen avser, och
3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten, och
4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3, göra undersökningar och ta prover.
4. göra undersökningar och ta prover i områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till verksamheten.
Första stycket gäller även för Europeiska kommissionen och för inspektörer och experter som utsetts av kommissionen.
9 §
Den som är föremål för kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Bestämmelser om skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet att lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras, finns i artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625.
Förelägganden och förbud Förelägganden
10 §
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess
Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av dess
kontrolluppdrag får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
uppdrag att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.
11 §
Utöver vad som följer av de EUförordningar som anges i 1 § eller vad som särskilt anges i 10 § får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att EU-förordningarna, de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna, denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
Utöver vad som följer av de EUförordningar som anges i 1 § eller vad som särskilt anges i 10 § får en kontrollmyndighet besluta de förelägganden som behövs för att EU-förordningarna, de beslut som har meddelats med stöd av EUförordningarna, denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
12 §
En kontrollmyndighet får besluta att förena ett föreläggande eller ett förbud enligt någon av de EUförordningar som anges i 1 § eller ett föreläggande eller ett förbud enligt 11 § med vite.
En kontrollmyndighet får besluta att förena ett föreläggande enligt någon av de EU-förordningar som anges i 1 § eller ett föreläggande enligt 11 § med vite.
Kontrollmyndigheten får dock inte förelägga någon vid vite att medverka i en utredning av en gärning som kan leda till straff eller sanktionsavgift för honom eller henne.
Rapporteringssystem för överträdelser
12 a §
En kontrollmyndighet ska ha ett ändamålsenligt rapporteringssystem för den som vill anmäla misstänkta överträdelser av förordning (EU) 2017/625.
16 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet
meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. kontroll som avses i 2 §, och
2. prövning av ärenden enligt de EU-förordningar som anges i 1 §, denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av statliga förvaltningsmyndigheter.
17 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses i 16 § första stycket samt föreskrifter om grunderna för beräkning av avgifternas storlek.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för ett kontrollorgan att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och
2. grunderna för hur avgifterna ska beräknas.
18 §
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses i 16 § första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att ta ut avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
21 §
Någon sanktionsavgift får inte beslutas för en gärning som omfattas av ett vitesföreläggande.
Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite, om överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
26 §3
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag från de EU-förordningar som anges i 1 §,
2. särskilda ekologiska produktionsregler,
3. hur sådan kontroll som avses i 2 § första stycket ska bedrivas, och
3. hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska bedrivas,
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet.
4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en kontrollmyndighet,
3 Senaste lydelse 2017:270.
5. skyldighet för ett kontrollorgan att ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften, och
6. skyldighet för ekologiska aktörer att lämna uppgifter om sin verksamhet till en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan.
Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan att offentliggöra uppgifter om ekologiska aktörer.
28 §
Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.
Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021.
Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)
Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (2018:1192)
dels att 8 kap. 1, 6, 7, 8, 11, 12, 15 och 17 §§, 10 kap. 4 § och 11 kap. 3 § och rubrikerna närmast före 8 kap. 1, 6, 7, 8 och 15 §§ och 11 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 1 kap. 4 a, 8 kap. 1 a–1 c, 6 a, 9 a och 9 b §§ och närmast före 1 kap. 4 a, 8 kap. 1 a–1 c, 6 a, 9 a och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
4 a §
I denna lag betyder
1. uttrycket offentlig kontroll
a) offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG,
96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), och
b) kontroll i övrigt av att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs,
2. uttrycket annan offentlig verksamhet
a) annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625, och
b) sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
3. uttrycket organ med delegerade uppgifter samma sak som i förordning (EU) 2017/625.
8 kap.
Behörig myndighet för offentlig kontroll
Behörig myndighet för offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
1 §
Länsstyrelserna och de andra myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.
Länsstyrelserna och de andra statliga myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll.
Annan offentlig verksamhet utförs av kontrollmyndigheterna och andra statliga myndigheter enligt vad som anges i denna lag och i föreskrifter som regeringen meddelar.
Delegering av vissa uppgifter
1 a §
I förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett organ eller till en fysisk person.
Förvaltningslagens tillämpning
1 b §
Vid offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som utförs av ett organ med delegerade uppgifter eller av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 10 § om partsinsyn, – 16–18 §§ om jäv, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 25 § om kommunikation, – 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande, och
– 42 § om vem som får överklaga ett beslut.
Tystnadsplikt
1 c §
Den som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Föreskrifter om offentlig kontroll
Föreskrifter om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet
6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. den offentliga kontrollen, och
1. hur ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter ska bedriva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
2. skyldighet för ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §.
2. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter, eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, att lämna information till den samordnande kontrollmyndighet som avses i 3 §, och
3. skyldighet för ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter att lämna information och ge in handlingar till den myndighet som har delegerat uppgiften.
Föreskrifter om uppgiftslämnande
6 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet för djurhållare att lämna uppgifter om sin djurhållning till en kontrollmyndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Offentlig kontroll som avser
andra än livsmedelsproducerande djur
Offentlig kontroll och annan
offentlig verksamhet som inte omfattas av förordning (EU) 2017/625
7 §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd finns bestämmelser som ska tillämpas vid offentlig kontroll av djurhållare som håller livsme-
delsproducerande djur.
Vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet tillämpas förordning (EU) 2017/625 i fråga om djurhållare som håller animalieproducerande djur och i fråga om sådana som ansvarar för levande ryggradsdjur vid transport i samband med ekonomisk verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EG) nr 882/2004 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll av andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur.
Regeringen får meddela föreskrifter om att förordning (EU) 2017/625 ska tillämpas helt eller delvis vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om andra djurhållare än sådana som avses i första stycket.
Avgifter för offentlig kontroll och ärenden enligt lagen
Avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
1. för offentlig kontroll enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, och
2. i ärenden enligt lagen, föreskrifter som har meddelats med
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur de avgifter som tas ut av myndigheter och av kontrollorgan ska beräknas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av en myndighet, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
Återkallelse av kompetensbevis för personal som deltar i avlivning
9 a §
En kontrollmyndighet får, vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, tillfälligt eller slutligt återkalla kompetensbevis som utfärdats enligt artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.
Återkallelse av kompetensbevis för skötare
9 b §
En kontrollmyndighet får, vid överträdelser av denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som lagen kompletterar eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna, tillfälligt eller slutligt återkalla kompetensbevis för skötare som utfärdats enligt artikel 17.2 i rådets förordning (EG) nr
1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sam-manhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.
11 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, rätt att på begäran få upplysningar och ta del av handlingar.
12 §
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter har, i den utsträckning det behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet, rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där det kan antas att djur hålls eller som berör djurhållningen, och att där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.
Tillträde till bostäder får endast ske när det kan antas att djur hålls där och
1. det kan antas att djurhållningen inte uppfyller bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen,
2. syftet är att kontrollera att tidigare konstaterade brister i djurhållningen har åtgärdats, eller
3. syftet är att kontrollera en djurhållning som kräver tillstånd enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs
En kontrollmyndighet, en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk
för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
person som har delegerats vissa uppgifter har även rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler, andra utrymmen och bostäder, när det behövs för att kontrollera att beslut om djurförbud enligt 9 kap. 1 § följs.
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll
Skyldighet för den som är föremål för offentlig kontroll och
för annan offentlig verksamhet
15 §
Den som är föremål för offentlig kontroll ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.
Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet ska, utöver vad som följer av artikel 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kontrollen eller verksamheten ska kunna utföras.
17 §
Bestämmelserna i 2–6 §§, 8 § första stycket 1, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
Bestämmelserna i 2–6 a §§, 9 § tredje stycket, 10, 13 och 16 §§ tillämpas inte i fråga om djur som används inom Försvarsmakten.
10 kap.
4 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet i annat fall än enligt 3 § bryter mot skyldigheter, krav eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning.
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet i annat fall än enligt 3 § bryter mot skyldigheter, krav eller förbud som finns i de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Detta gäller inte om överträdelsen avser bestämmelser om myndighetsutövning eller andra bestämmelser i förordning (EU) 2017/625.
11 kap.
Motpart vid överklagande av beslut av officiell veterinär
Motpart vid överklagande av
vissa beslut
3 §
Om ett beslut som har meddelats av en officiell veterinär som har förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella veterinärer överklagas, ska den myndighet som har förordnat den officiella veterinären föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.
Den myndighet som har delegerat en uppgift att utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till ett organ eller till en fysisk person ska föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett sådant organ eller en sådan fysisk person.
Lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska gälla även för överklagande av beslut som har meddelats av en fysisk person.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 8 kap. 9 b § och i övrigt den 1 mars 2021.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-09-10
Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden
Per Classon och Stefan Johansson
En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning
Enligt en lagrådsremiss den 2 juli 2020 har regeringen (Näringsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i epizootilagen (1999:657),
2. lag om ändring i zoonoslagen (1999:658),
3. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),
4. lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter,
5. lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.,
6. lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.,
7. lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,
8. lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion,
9. lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Eva Kalling Lundberg och kanslirådet Anna-Sara Söderström.
Förslagen föranleder följande yttrande.
I remissen lämnas lagförslag som ska komplettera förordning (EU) 2017/625 (kontrollförordningen).
Förslaget till lag om ändring i epizootilagen
11 d §
I första stycket bör klargöras att bestämmelsen avser personer i enskild verksamhet. Tystnadsplikt i det allmännas verksamhet regleras i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), vilket anges i paragrafens andra stycke.
Avsikten är att bestämmelsen ska vara tillämplig även på enskild verksamhet som bedrivs vid laboratorier som utses av de behöriga myndigheterna och som därmed får status som officiella laboratorier.
Vid föredragningen har uppgetts att privata laboratorier ibland anlitas för laboratorieuppgifter som behövs i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet och att det kan ifrågasättas om de uppgifter som sådana officiella laboratorier utför utgör offentlig kontroll eller annan offentlig
verksamhet som avses i artikel 2 i kontrollförordningen. Det bör därför övervägas om det behövs ett tillägg i författningstexten med innebörd att tystnadsplikten ska gälla även personal som i enskild verksamhet utför laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Vid föredragningen har bekräftats att avsikten är att obehörighetsrekvisitet i paragrafen ska tolkas med ledning av de skaderekvisit som finns i motsvarande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen och att man vid denna tolkning även bör beakta vad som anges i artikel 8 i kontrollförordningen. Detta bör tydligt framgå i författningskommentaren.
Motsvarande överväganden bör göras beträffande de likalydande förslagen om tystnadsplikt i 8 d § zoonoslagen, 14 a § livsmedels-lagen, 15 § lagen om foder och animaliska biprodukter, 11 c § lagen om provtagning på djur, m.m., 9 c § lagen om kontroll av husdjur, m.m., 8 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruks-produkter och livsmedel, 6 § lagen om kontroll av ekologisk produktion och 8 kap. 1 c § djurskyddslagen.
21 b §
Lagrådet föreslår att bestämmelsens tredje stycke kompletteras så att det tydliggörs att det är fråga om beslut som har meddelats av en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.
De likalydande förslagen om överklagande i 13 a § zoonoslagen, 32 a § livsmedelslagen, 32 a § lagen om foder och animaliska biprodukter, 24 a § lagen om provtagning på djur, m.m., 20 a § lagen om kontroll av husdjur, m.m., 20 a § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och 11 kap. 3 § djurskyddslagen bör justeras på samma sätt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om foder och animaliska biprodukter
16 och 18 §§
Begreppet ”anläggning” föreslås införas i 16 och 18 §§. Syftet med ändringen uppges vara att förtydliga att en överflyttning av ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet från en kommun kan avse antingen verksamhet som bedrivs i anläggning eller verksamhet i övrigt som inte kan knytas till en anläggning. Enligt Lagrådets mening leder denna ändring till att bestämmelserna blir otydliga. Lagrådet förordar därför att den nuvarande lydelsen ”viss verksamhet” även fortsättningsvis används som samlande begrepp i bestämmelserna.
Det bör i den fortsatta beredningen även övervägas om begreppet verksamhet bör ersätta begreppet anläggning i förslaget till 20 a §.
24 a §
I andra stycket anges att ”Aktören” ska underrättas om det inköp som har skett under dold identitet. I motsvarande föreslagna bestämmelser i 23 a § andra stycket livsmedelslagen och i 17 a § andra stycket lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel anges i stället att verksamhetsutövaren ska underrättas.
Begreppet aktör är definierat i artikel 3.29 i kontrollförordningen och avser varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i förordningen. I remissen anges att livsmedelslagen och lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel har ett vidare tillämpningsområde än den nya kontrollförordningen. Begreppet verksamhetsutövare används därför för att ange vem som ska underrättas, i stället för de EU-rättsliga begreppen livsmedelsföretagare och aktör. Eftersom lagen om foder och animaliska biprodukter har samma tillämpningsområde som den nya kontrollförordningen används begreppet aktör i den föreliggande bestämmelsen.
Lagrådet konstaterar att begreppet aktör inte förekommer i någon annan bestämmelse i lagen om foder och animaliska biprodukter. Det finns inte heller en hänvisning till den EU-rättsliga definitionen av begreppet i lagen. Enligt Lagrådets mening framstår det därför som förvirrande att använda ordet aktör och Lagrådet har svårt att se att det skulle leda till några olägenheter att i stället fortsätta att använda ”verksamhetsutövare”. Lagrådet föreslår därför att så sker.
Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen
8 kap. 7 §
Bestämmelsen behandlar animalieproducerande djur och transport i samband med ekonomisk verksamhet. Vid föredragningen har uppgetts att med ”animalieproducerande djur” avses detsamma som i artikel 2.1 i direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur. Uttrycket ”transport i samband med ekonomisk verksamhet” har samma innebörd som motsvarande uttryck i artikel 1.5 i förordning (EG) 1/2005. Författningskommentaren bör kompletteras i enlighet med detta.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 2020
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Micko
Föredragande: statsrådet Nilsson
Regeringen beslutar proposition En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/625
av den 15 mars 2017
om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och
växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU)
2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets
direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv
89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets
beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 114 och 168.4 b,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska en hög hälsoskyddsnivå för människor
och djur och en hög miljöskyddsnivå säkerställas vid utformning och genomförande av unionspolitik och
unionsåtgärder. Detta mål ska bland annat uppnås genom åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som i
slutändan syftar till att skydda människors hälsa.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/1
(1)
EUT C 67, 6.3.2014, s. 166.
(2)
EUT C 114, 15.4.2014, s. 96.
(3)
Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen
av den 19 december 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 mars 2017 (ännu ej
offentliggjord i EUT).
(2)
I EUF-fördraget föreskrivs också att unionen ska bidra till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder
som beslutas inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden.
(3)
Unionslagstiftningen säkerställer genom en uppsättning harmoniserade bestämmelser att livsmedel och foder är
säkra och hälsosamma, och att verksamhet som kan inverka på säkerheten i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan
eller på skyddet av konsumenternas intressen i fråga om livsmedel och livsmedelsinformation genomförs i enlighet
med särskilda krav. Det har även införts unionsbestämmelser i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors
och djurs hälsa samt växtskydd och djurskydd i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och på alla de
områden där kampen mot eventuell spridning av djursjukdomar, som i vissa fall kan överföras till människor, eller av
skadegörare som är skadliga för växter eller växtprodukter är ett viktigt mål, och i syfte att skydda miljön mot risker
som kan uppstå till följd av genetiskt modifierade organismer eller växtskyddsmedel. Den korrekta tillämpningen av
dessa bestämmelser, nedan tillsammans kallade unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, bidrar till
den inre marknadens funktion.
(4)
De grundläggande unionsbestämmelserna om livsmedel och foder finns i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 178/2002 (1). Utöver dessa bestämmelser finns mer specifik livsmedels- och foderlagstiftning på olika
områden såsom foder, inklusive foder som innehåller läkemedel, livsmedels- och foderhygien, zoonoser, animaliska
biprodukter, resthalter av veterinärmedicinska läkemedel, främmande ämnen, bekämpning och utrotning av
djursjukdomar som inverkar på människors hälsa, märkning av livsmedel och foder, växtskyddsmedel, livsmedels-
och fodertillsatser, vitaminer, mineralsalter, spårämnen och andra tillsatser, material som kommer i kontakt med
livsmedel, kvalitets- och sammansättningskrav, dricksvatten, jonisering, nya livsmedel och genetiskt modifierade
organismer.
(5)
Unionslagstiftningen om djurhälsa syftar till att i unionen säkerställa hög standard på människors och djurs hälsa,
rationell utveckling av jordbruks- och vattenbrukssektorn och ökad produktivitet. Lagstiftningen är nödvändig för
att förverkliga den inre marknaden för djur och animalieprodukter och för att förhindra spridning av
infektionssjukdomar som berör unionen. Den omfattar områden såsom handel inom unionen, införsel till unionen,
utrotning av sjukdomar, veterinärkontroller och anmälan av sjukdomar, och bidrar även till livsmedels- och
fodersäkerheten.
(6)
Överförbara djursjukdomar, däribland sådana som överförs av mikroorganismer som har utvecklat resistens mot
antimikrobiella medel, kan ha en betydande effekt på folkhälsa, livsmedels- och fodersäkerhet och på djurhälsa och
djurskydd. Bestämmelser om djurhälsoåtgärder och om foder- och livsmedelssäkerhet fastställs på unionsnivå för att
säkerställa hög standard i unionen i fråga om djurhälsa och folkhälsa. Efterlevnaden av dessa bestämmelser, inklusive
bestämmelser som syftar till att hantera problemet med antimikrobiell resistens, bör vara föremål för offentlig
kontroll enligt denna förordning. Dessutom innehåller unionslagstiftningen bestämmelser för utsläppande på
marknaden och användning av veterinärmedicinska läkemedel, vilka bidrar till ett enhetligt agerande på unionsnivå
inriktat på att främja försiktig användning av antimikrobiella medel vid jordbruksföretag och att minimera
utvecklingen av antimikrobiell resistens hos djur liksom dess överföring via livsmedel av animaliskt ursprung. I
åtgärderna nummer 2 och 3, rekommenderade i kommissionens meddelande av den 15 november 2011 till
Europaparlamentet och rådet, med titeln Handlingsplan mot antimikrobiell resistens betonas vikten av de särskilda
unionsbestämmelserna på det veterinärmedicinska läkemedelsområdet. Efterlevnaden av dessa särskilda bestäm-
melser bör vara föremål för den kontroll som föreskrivs i den unionslagstiftningen och omfattas därför inte av denna
förordnings tillämpningsområde.
(7)
I artikel 13 i EUF-fördraget erkänns djur som kännande varelser. I unionslagstiftningen om djurskydd uppställs krav
på att djurägare, djurhållare och behöriga myndigheter ska iaktta djurskyddskrav som säkerställer att djur behandlas
humant och inte förorsakas onödig smärta och onödigt lidande. Dessa bestämmelser bygger på vetenskapliga belägg
och kan förbättra kvaliteten på och säkerheten hos livsmedel av animaliskt ursprung.
(8)
Unionens växtskyddslagstiftning reglerar införsel, etablering och spridning av växtskadegörare som inte
förekommer, eller inte har någon stor utbredning, i unionen. Syftet är att inom unionen skydda grödornas, de
offentliga och privata grönområdenas och skogarnas hälsa, samtidigt som man skyddar den biologiska mångfalden
och miljön samt säkerställer kvaliteten på växter och växtprodukter och säkerheten hos livsmedel och foder som
framställs av växter.
L 95/2
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för
livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller
livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(9)
Unionslagstiftningen om växtskyddsmedel reglerar godkännande, utsläppande på marknaden, användning och
kontroll av växtskyddsmedel och av verksamma ämnen, skyddsämnen, synergister, tillsatsämnen och hjälpämnen
som växtskyddsmedlen kan innehålla eller bestå av. Syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa en hög nivå av
skydd både för människors och djurs hälsa och för miljön genom utvärdering av de risker som växtskyddsmedel
medför, samtidigt som man förbättrar unionsmarknadens funktion genom att harmonisera bestämmelserna för
deras utsläppande på marknaden och även förbättrar jordbruksproduktionen.
(10)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1829/2003 (2) innehåller bestämmelser om förhandsgodkännande, spårbarhet och märkning av genetiskt
modifierade organismer och genetiskt modifierade livsmedel och foder. Genetiskt modifierade organismer som inte
är avsedda för direkt konsumtion, som utsäde som används som ursprungsmaterial vid livsmedels- och
foderproduktion, kan tillåtas enligt direktiv 2001/18/EG eller förordning (EG) nr 1829/2003. Samma bestämmelser
om offentlig kontroll bör gälla oavsett på vilken rättslig grund genetiskt modifierade organismer skulle kunna
godkännas.
(11)
Unionslagstiftningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter utgör grunden för hållbar
utveckling av den ekologiska produktionen och syftar till att bidra till att skydda naturresurserna, den biologiska
mångfalden och djurskydd, samt landsbygdsområdenas utveckling.
(12)
I unionslagstiftningen om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel anges produkter och livsmedel
som odlats och producerats enligt exakta specifikationer; därigenom främjas mångfalden i jordbruksproduktionen,
produktnamn skyddas och konsumenterna informeras om jordbruksprodukters och livsmedels särart.
(13)
Unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan grundar sig på principen att aktörer i alla
produktions-, bearbetnings- och distributionsled under deras kontroll ansvarar för att säkerställa efterlevnaden av
krav som är relevanta för deras verksamhet, som fastställs i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade
livsmedelskedjan.
(14)
Unionsbestämmelserna om handelsnormer för fiskeri- och vattenbruksprodukter säkerställer hållbara produkter och
att den inre marknadens potential utnyttjas fullt ut; de främjar marknadsföringsinsatser som bygger på sund
konkurrens och bidrar därigenom till en lönsammare produktion. Dessa bestämmelser säkerställer att samma krav
uppfylls såväl vid import som för produkter som har sitt ursprung i unionen. Unionsbestämmelserna om
handelsnormer för jordbruksprodukter bidrar till att förbättra de ekonomiska villkoren för produktion och
saluföring av dessa produkter samt till deras kvalitet.
(15)
Ansvaret för att se till att unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan efterlevs vilar på
medlemsstaterna, vars behöriga myndigheter genom organisationen av offentlig kontroll övervakar och verifierar att
relevanta unionskrav uppfylls och upprätthålls effektivt.
(16)
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (3) fastställs en enda rättslig ram för organisationen av
offentlig kontroll. Denna rättsliga ram har avsevärt förbättrat den offentliga kontrollens effektivitet, genomdrivandet
av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, och ökat skyddet mot riskerna för människors
och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd i unionen och skyddet av miljön mot risker som kan uppstå till följd av
genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel. Den utgör också en solid rättslig ram till stöd för ett
integrerat tillvägagångssätt för offentlig kontroll i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/3
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).
(2)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och
foder (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1).
(3)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa
kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165,
30.4.2004, s. 1).
(17)
I fråga om en rad bestämmelser i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan har
genomdrivandet inte, eller endast delvis, reglerats genom förordning (EG) nr 882/2004. Framför allt finns särskilda
bestämmelser om offentlig kontroll i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (1). Växtskydd
faller också till stor del utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 882/2004, eftersom vissa bestämmelser
om offentlig kontroll fastställs i rådets direktiv 2000/29/EG (2).
(18)
Rådets direktiv 96/23/EG (3) innehåller också mycket detaljerade bestämmelser om bland annat minimifrekvens för
offentlig kontroll och särskilda efterlevnadsåtgärder som ska vidtas vid bristande efterlevnad.
(19)
I strävan efter bättre lagstiftning bör den övergripande rättsliga ramen rationaliseras och förenklas och de
bestämmelser som gäller för offentlig kontroll på specifika områden bör integreras i en enda rättslig ram. Förordning
(EG) nr 882/2004 och andra unionsakter som för närvarande reglerar offentlig kontroll på specifika områden bör
därför upphävas och ersättas med den här förordningen.
(20)
Denna förordning bör ha som mål att fastställa harmoniserade unionsramar för organisationen av offentlig kontroll,
och av annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll, i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, med
beaktande av såväl bestämmelserna om offentlig kontroll i förordning (EG) nr 882/2004 och i relevant
sektorsspecifik lagstiftning som erfarenheterna av tillämpningen av dessa bestämmelser.
(21)
Bestämmelserna om kraven på hållbar användning av växtskyddsmedel i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/128/EG (4) omfattar, i artikel 8 i det direktivet, bestämmelser om kontroll av utrustning för spridning av
bekämpningsmedel som kommer att fortsätta gälla, medan bestämmelserna om offentlig kontroll i denna förordning
däremot inte är tillämpliga på de kontrollerna.
(22)
Det finns redan ett väletablerat, särskilt kontrollsystem för att verifiera att bestämmelserna om den samlade
marknadsordningen för jordbruksprodukter efterlevs (jordbruksgrödor, vin, olivolja, frukt och grönsaker, humle,
mjölk och mjölkprodukter, nöt- och kalvkött, får- och getkött och honung). Denna förordning bör därför inte vara
tillämplig på verifiering av efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (5), som
styr den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter, utom då kontroller med avseende på handelsnormer
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (6) indikerar möjliga fall av bedrägligt eller
vilseledande agerande.
(23)
Vissa definitioner som för närvarande anges i förordning (EG) nr 882/2004 bör anpassas för att ta hänsyn till att den
här förordningen har ett vidare tillämpningsområde, för att anpassa dem till definitioner i andra unionsakter, och för
att förtydliga eller, i förekommande fall, ersätta terminologi som har olika betydelse inom olika sektorer.
(24)
När det i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan föreskrivs att behöriga myndigheter för
utfärdande av officiella intyg eller attesteringar måste verifiera att aktörer efterlever relevanta unionsbestämmelser
och att djur och varor uppfyller särskilda krav bör sådan verifiering av efterlevnaden betraktas som offentlig kontroll.
L 95/4
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska
biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning
(EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).
(2)
Rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till
gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, 10.7.2000, s. 1).
(3)
Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i
levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/
EEG och 91/664/EEG (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10).
(4)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens
åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).
(5)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad
marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG)
nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).
(6)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och
övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94,
(EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).
(25)
Genom unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan överlåts åt medlemsstaternas behöriga
myndigheter dessutom specialiserade uppgifter för skydd av djurhälsa, växtskydd och djurskydd och för skydd av
miljön när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel. Dessa uppgifter utgör den verksamhet
av allmänintresse som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga att utföra för att undanröja,
begränsa eller minska eventuell fara som kan uppstå för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller för
miljön. För denna andra offentliga verksamhet, som omfattar beviljande av tillstånd eller godkännanden,
epidemiologisk bevakning och övervakning, utrotning och inneslutning av sjukdomar eller skadegörare, liksom
utfärdande av officiella intyg eller attesteringar, gäller samma sektorsspecifika bestämmelser vars efterlevnad
säkerställs genom offentlig kontroll och således genom denna förordning.
(26)
Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter på alla de områden som omfattas av denna förordning. Eftersom
medlemsstaterna är bäst lämpade att fastställa och besluta vilken eller vilka behöriga myndigheter som ska utses för
varje område eller delområde, bör de även vara skyldiga att utse en myndighet som på varje område eller delområde
säkerställer väl samordnad kommunikation med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med
kommissionen.
(27)
För utförandet av offentlig kontroll för att verifiera den korrekta tillämpningen av unionslagstiftningen om den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan och för utförandet av annan offentlig verksamhet som genom unionslagstift-
ningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan överlåts åt medlemsstaternas myndigheter, bör medlemsstaterna
utse behöriga myndigheter som agerar i allmänhetens intresse, har tillräckliga resurser och tillräcklig utrustning samt
erbjuder garantier för opartiskhet och professionalism. De behöriga myndigheterna bör säkerställa den offentliga
kontrollens kvalitet, enhetlighet och verkningsfullhet.
(28)
För en korrekt tillämpning och ett korrekt genomdrivande av de bestämmelser som omfattas av denna förordnings
tillämpningsområde krävs relevanta kunskaper både om de bestämmelserna och om bestämmelserna i denna
förordning. Det är därför viktigt att den personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet får
regelbunden utbildning om gällande lagstiftning inom respektive kompetensområde och om de skyldigheter som
följer av denna förordning.
(29)
De behöriga myndigheterna bör utföra internrevisioner eller låta revisioner utföras på deras vägnar för att säkerställa
efterlevnaden av denna förordning. Revisionerna bör utföras på ett öppet sätt och omfattas av oberoende
granskning.
(30)
Aktörer bör ha rätt att enligt nationell rätt överklaga beslut som de behöriga myndigheterna fattar. De behöriga
myndigheterna bör upplysa aktörerna om denna rättighet.
(31)
De behöriga myndigheterna bör säkerställa att personal som ansvarar för offentlig kontroll inte röjer information
som den inhämtar vid utförandet av dessa kontroller om informationen omfattas av tystnadsplikt. Om inte ett
övervägande intresse motiverar att information röjs bör tystnadsplikt omfatta information vars röjande skulle
undergräva syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner, skyddet av affärsintressen eller skyddet för
domstolsförfaranden och juridisk rådgivning. Tystnadsplikten bör dock inte hindra de behöriga myndigheterna från
att offentliggöra information med fakta om resultatet av offentlig kontroll av enskilda aktörer, när de berörda
aktörerna har haft möjlighet att yttra sig om informationen innan den lämnas ut, och dessa synpunkter har beaktats
eller röjs samtidigt med den information som de behöriga myndigheterna röjer. Skyldigheten att iaktta
tystnadsplikten påverkar inte heller behöriga myndigheters skyldighet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 178/
2002 att informera allmänheten när det finns en välgrundad anledning att misstänka att ett livsmedel eller foder kan
utgöra en risk för hälsan. Enskilda personers rätt till skydd av sina personuppgifter i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1) bör inte påverkas av denna förordning. Dessa bestämmelser
bör inte heller påverka situationer där unionslagstiftning eller nationell lagstiftning uppställer krav på röjande.
(32)
De behöriga myndigheterna bör regelbundet och med lämplig frekvens utföra riskbaserad offentlig kontroll, inom
alla sektorer och av alla aktörer, all verksamhet och alla djur och varor som omfattas av unionslagstiftningen om den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan. De behöriga myndigheterna bör fastställa frekvensen för offentlig kontroll med
hänsyn till behovet av att anpassa kontrollen till risken och den förväntade graden av efterlevnad i olika situationer,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/5
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
inbegripet eventuella överträdelser av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan genom
bedrägligt eller vilseledande agerande. Sannolikheten för bristande efterlevnad på alla de områden inom
unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som omfattas av denna förordning bör således
beaktas vid anpassning av kontrollerna. I vissa fall, och inför utfärdandet av ett officiellt intyg eller en officiell
attestering som är en förutsättning för att djur eller varor ska få släppas ut på marknaden eller förflyttas, krävs det
dock enligt unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan att offentlig kontroll utförs oavsett
risknivån eller sannolikheten för bristande efterlevnad. I sådana fall är det behovet av intyg eller attesteringar som
bestämmer den offentliga kontrollens frekvens.
(33)
För att de offentliga kontrollernas verkningsfullhet inte ska äventyras vid verifieringen av efterlevnaden bör
kontrollerna utföras utan föranmälan, såvida inte en föranmälan är absolut nödvändig för de kontroller som ska
utföras (t.ex. vid offentliga kontroller på slakterier under pågående slakt som kräver att personal från eller företrädare
för de behöriga myndigheterna ständigt eller regelbundet befinner sig i aktörens lokaler) eller den offentliga
kontrollverksamheten är av sådan art att föranmälan krävs (vilket särskilt gäller vid revision).
(34)
Den offentliga kontrollen bör vara grundlig och verkningsfull och säkerställa att unionslagstiftningen tillämpas
korrekt. Med tanke på att den offentliga kontrollen kan utgöra en börda för aktörerna bör behöriga myndigheter
organisera och utföra offentlig kontrollverksamhet med hänsyn till aktörernas intressen och begränsa nämnda börda
till vad som är nödvändigt för att den offentliga kontrollen ska vara effektiv och verkningsfull.
(35)
Offentlig kontroll bör utföras av personal som är oberoende, det vill säga som är fri från intressekonflikter och –
framför allt – som inte befinner sig i någon situation som direkt eller indirekt skulle kunna påverka dess förmåga att
utföra sina arbetsuppgifter på ett opartiskt sätt. Lämpliga arrangemang bör också införas för att säkerställa
opartiskhet i fall där den offentliga kontrollen avser djur, varor, platser eller verksamheter som tillhör en myndighet
eller ett offentligt organ.
(36)
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör utföra offentlig kontroll med samma noggrannhet oavsett om de
bestämmelser vars efterlevnad ska säkerställas är tillämpliga på verksamhet som endast är relevant på den berörda
medlemsstatens territorium, eller på verksamhet som kommer att påverka efterlevnaden av unionslagstiftningen om
djur och varor som ska förflyttas eller släppas ut på marknaden i en annan medlemsstat eller exporteras utanför
unionen. I fråga om export utanför unionen kan behöriga myndigheter i enlighet med unionslagstiftningen också
vara skyldiga att verifiera att djur och varor överensstämmer med krav i djurens respektive varornas
destinationstredjeland. Vad gäller förlagor till exportintyg bör de relevanta genomförandebefogenheter som
föreskrivs i denna förordning endast vara tillämpliga när sådant intygande föreskrivs i unionsrätten, särskilt i
bilaterala avtal som ingås mellan unionen och ett tredjeland eller en sammanslutning av tredjeländer.
(37)
En medlemsstats behöriga myndigheter bör i undantagsfall, utan att det påverkar spårbarhetskrav i sektorsspecifik
lagstiftning och enbart i den utsträckning som är absolut nödvändig för att organisera offentlig kontroll, ha
möjlighet att kräva att aktörer anmäler ankomsten av djur och varor från en annan medlemsstat.
(38)
För att säkerställa att unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan genomdrivs på ett korrekt
sätt bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att utföra offentlig kontroll av djur och varor som omfattas av
den lagstiftningen i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled. För att säkerställa att den offentliga
kontrollen utförs grundligt och är verkningsfull bör de behöriga myndigheterna även ha befogenhet att utföra
offentlig kontroll av varor, ämnen, material eller föremål som inte omfattas av unionslagstiftningen om den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan i alla produktions- och distributionsled, om det behövs för en grundlig
undersökning av eventuella överträdelser av den lagstiftningen och för att fastställa orsaken till dessa överträdelser.
För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra den offentliga kontrollen på ett effektivt sätt bör de upprätta
och upprätthålla förteckningar eller register över de aktörer som ska kontrolleras.
(39)
De behöriga myndigheterna verkar i aktörernas och allmänhetens intresse när de säkerställer att den höga
skyddsnivå som fastställs i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan upprätthålls genom
lämpliga efterlevnadsåtgärder, och att efterlevnaden av den lagstiftningen verifieras genom offentlig kontroll i alla led
i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. De behöriga myndigheterna liksom organ med delegerade uppgifter och
L 95/6
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
fysiska personer till vilka vissa uppgifter har delegerats bör därför inför aktörerna och allmänheten vara ansvariga för
att den offentliga kontroll som de utför är effektiv och verkningsfull. De bör ge tillgång till information om hur
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är organiserad och hur den utförs, och regelbundet offentliggöra
information om offentlig kontroll och resultaten av denna. De behöriga myndigheterna bör också ha rätt att på vissa
villkor offentliggöra eller tillhandahålla information om klassningen av enskilda aktörer på grundval av resultatet av
offentlig kontroll. Medlemsstaterna bör tillåtas och uppmuntras att använda klassningssystem för att öka insynen i
hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, förutsatt att systemen ger lämpliga garantier för rättvisa, konsekvens,
öppenhet och objektivitet. De behöriga myndigheterna bör införa de arrangemang som krävs för att klassningen ska
avspegla den faktiska graden av efterlevnad korrekt; framför allt bör de behöriga myndigheterna uppmuntras att
säkerställa att klassningen baseras på resultaten av flera offentliga kontroller eller, om klassningen baseras på
resultatet av en enda offentlig kontroll och resultatet är ofördelaktigt, att efterföljande offentliga kontroller utförs
inom rimlig tid. Att klassningskriterierna redovisas öppet är extra viktigt för att bästa praxis ska kunna jämföras och
för att man med tiden ska kunna överväga en utveckling av en konsekvent strategi på unionsnivå.
(40)
Det är viktigt att de behöriga myndigheterna liksom organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka
vissa uppgifter har delegerats säkerställer och verifierar att den offentliga kontroll som de utför är verkningsfull och
enhetlig. De bör därför agera utifrån skriftligen dokumenterade förfaranden och tillhandahålla information och
instruktioner till den personal som utför offentlig kontroll. De bör också införa lämpliga dokumenterade förfaranden
och mekanismer för att kontinuerligt verifiera att deras egen verksamhet är verkningsfull och enhetlig, och för att
vidta korrigerande åtgärder när brister konstateras.
(41)
För att göra det lättare att identifiera fall av bristande efterlevnad och effektivisera aktörernas korrigerande åtgärder
bör resultatet av offentlig kontroll dokumenteras skriftligen och aktören bör på begäran få en kopia. När offentlig
kontroll förutsätter att personal från de behöriga myndigheterna ständigt eller regelbundet är närvarande för att
övervaka aktörens verksamhet vore det orimligt att kräva skriftlig dokumentation av varje enskild inspektion eller
varje enskilt besök. I sådana fall bör skriftlig dokumentation utarbetas så ofta att de behöriga myndigheterna och
aktören regelbundet informeras om graden av efterlevnad och skyndsamt underrättas om eventuella konstaterade
brister eller bristande efterlevnad.
(42)
Aktörerna bör fullt ut samarbeta med behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter eller fysiska
personer till vilka vissa uppgifter har delegerats, så att den offentliga kontrollen kan utföras smidigt och så att de
behöriga myndigheterna kan utföra annan offentlig verksamhet. Aktörer som är ansvariga för en sändning som förs
in i unionen bör tillhandahålla all tillgänglig information om sändningen i fråga. Samtliga aktörer bör förse de
behöriga myndigheterna med åtminstone den information som dessa behöver för att kunna identifiera dels
aktörerna och deras verksamhet, dels de aktörer som de levererar till och mottar leveranser från.
(43)
Genom denna förordning fastställs en enda rättslig ram för organisation av offentlig kontroll för att verifiera
efterlevnaden av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan på samtliga områden som den
lagstiftningen omfattar. På några av dessa områden fastställs i unionslagstiftningen detaljerade krav som ska
uppfyllas och som kräver särskilda färdigheter och specifika instrument för utförandet av offentlig kontroll. För att
undvika skiftande efterlevandeåtgärder som skulle kunna leda till att människors och djurs hälsa, växtskydd,
djurskydd och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även miljön, inte är lika väl
skyddade överallt, att den inre marknaden för djur och varor som omfattas av denna förordning störs och att
konkurrensen snedvrids, bör kommissionen kunna komplettera bestämmelserna i denna förordning genom att anta
särskilda bestämmelser om offentlig kontroll som kan tillgodose behovet av kontroll på dessa områden. I dessa
bestämmelser bör framför allt följande fastställas: särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll och
minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, särskilda eller ytterligare åtgärder utöver dem som anges i denna
förordning och som de behöriga myndigheterna bör vidta i fall av bristande efterlevnad, de behöriga myndigheternas
särskilda ansvarsområden och uppgifter utöver dem som anges i denna förordning samt särskilda kriterier för
aktivering av de mekanismer för administrativt stöd som anges i denna förordning. I andra fall kan sådana ytterligare
bestämmelser bli nödvändiga för att det mer i detalj ska gå att reglera utförandet av offentlig kontroll av livsmedel
och foder när man får nya uppgifter om risker för människors eller djurs hälsa eller, när det gäller genetiskt
modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, som visar att kontrollen, i avsaknad av gemensamma
specifikationer för utförandet av offentlig kontroll i medlemsstaterna, inte skulle kunna erbjuda den förväntade nivån
av skydd mot dessa risker enligt unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/7
(44)
För att offentlig kontroll som omfattas av denna förordning ska kunna organiseras på ett effektivt sätt bör
medlemsstaterna själva kunna avgöra vilken personal som är bäst lämpad att utföra dessa kontroller, under
förutsättning att en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd säkerställs i alla led i
den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och att internationella standarder och skyldigheter uppfylls. I vissa fall, när
särskilda färdigheter krävs för att offentlig kontroll ska kunna utföras på ett korrekt sätt, bör medlemsstaterna vara
skyldiga att hänvisa till officiella veterinärer, officiella växtskyddsinspektörer eller andra särskilt utsedda personer.
Detta bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att även anlita officiella veterinärer, bland annat för offentlig
kontroll av fjäderfän eller hardjur, officiella växtskyddsinspektörer eller andra särskilt utsedda personer, i fall då detta
inte krävs enligt denna förordning.
(45)
Behöriga myndigheter bör i syfte att ta fram nya metoder och ny teknik för offentlig kontroll av köttproduktion ha
rätt att anta nationella åtgärder för att genomföra pilotprojekt som är begränsade i tid och omfattning. Dessa
åtgärder bör säkerställa att de behöriga myndigheterna verifierar att aktörerna uppfyller alla tillämpliga
grundläggande bestämmelser för köttproduktion, inbegripet kravet att köttet ska vara säkert och lämpligt som
livsmedel. För att säkerställa att kommissionen och medlemsstaterna har möjlighet att bedöma de nationella
åtgärdernas effekter och yttra sig innan de antas, och därmed kunna vidta de lämpligaste åtgärderna, bör åtgärderna
anmälas till kommissionen i enlighet med och för det syfte som avses i artiklarna 5 och 6 i Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2015/1535 (1).
(46)
De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att delegera vissa av sina uppgifter till andra organ. Lämpliga villkor
bör fastställas för att säkerställa att den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet är fortsatt opartisk, av
hög kvalitet och enhetlig. Organ med delegerade uppgifter bör framför allt vara ackrediterade enligt Internationella
standardiseringsorganisationens (ISO) standard för utförande av kontroll.
(47)
För att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är tillförlitlig och enhetlig i hela unionen bör
metoderna för provtagning och för laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik uppfylla det
berörda laboratoriets specifika behov av analys, testning och diagnostik och tillhandahålla goda och tillförlitliga
analys-, testnings- och diagnostikresultat. Det bör fastställas tydliga bestämmelser för val av vilken metod som ska
användas om fler än en är tillgänglig från olika källor, t.ex. ISO, Växtskyddsorganisationen för Europa och
Medelhavsområdet (EPPO), den internationella växtskyddskonventionen (IPPC), Världsorganisationen för djurhälsa
(OIE), Europeiska unionens referenslaboratorier och nationella referenslaboratorier eller nationell rätt.
(48)
Aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning eller diagnos i samband med offentlig
kontroll bör ha rätt till ett andra expertutlåtande på egen bekostnad. Denna rättighet bör göra det möjligt för aktören
att begära att en annan expert granskar dokumentationen om provtagningen, analysen, testningen eller diagnostiken,
liksom att en andra analys, testning eller diagnostik görs av delar av det provmaterial som togs från början, förutsatt
att en sådan andra analys, testning eller diagnos inte är tekniskt omöjlig att genomföra eller irrelevant, vilket skulle
vara fallet om faran mycket sällan förekommer med avseende på djuret eller varan eller den är för dåligt eller ojämnt
fördelad för att förekomsten av karantänorganismer ska kunna bedömas eller, i förekommande fall, en
mikrobiologisk analys ska kunna utföras.
(49)
För utförandet av offentlig kontroll av handel som sker via internet eller andra former av distanskommunikation bör
de behöriga myndigheterna kunna anskaffa prover genom anonyma beställningar (s.k. mystery shopping) som sedan
kan analyseras, testas eller bli föremål för verifiering av efterlevnad. De behöriga myndigheterna bör vidta alla
åtgärder för att värna aktörernas rätt till ett andra expertutlåtande.
(50)
Laboratorier som de behöriga myndigheterna har utsett för att utföra analyser, tester och diagnostik av prover som
tas i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör ha den sakkunskap, utrustning,
infrastruktur och personal som krävs för att utföra dessa uppgifter enligt högsta standard. För att garantera goda och
tillförlitliga resultat bör laboratorierna vara ackrediterade för att använda dessa metoder i enlighet med standarden
L 95/8
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande
tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
EN ISO/IEC 17025 Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier. Ackrediteringen bör ha beviljats
av ett nationellt ackrediteringsorgan som utövar sin verksamhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 765/2008 (1).
(51)
Även om ackreditering är det bästa instrumentet för att säkerställa att de officiella laboratoriernas verksamhet håller
hög standard, är det också en komplicerad och kostsam process som skulle innebära en orimlig börda för
laboratoriet när metoden för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik är särskilt enkel och
inte kräver specialiserade förfaranden eller specialiserad utrustning, som till exempel vid detektion av trikiner vid en
kontroll samt, på vissa villkor, då laboratoriet endast utför analyser, tester eller diagnostik i samband med annan
offentlig verksamhet och inte i samband med offentlig kontroll.
(52)
För att säkerställa att tillvägagångssättet är flexibelt och proportionellt, särskilt när det gäller laboratorier på
djurhälso- och växtskyddsområdet, bör bestämmelser fastställas om undantag i syfte att medge att vissa laboratorier
inte behöver ackrediteras för alla metoder de använder. Detta gäller främst när det inte finns några validerade
metoder för upptäckt av vissa växtskadegörare. Dessutom kan det förekomma att ett laboratorium inte omedelbart
kan erhålla ackreditering för alla metoder som det bör använda som officiellt laboratorium i de fall nya eller nyligen
ändrade metoder ska användas avseende nya risker eller i nödsituationer. Officiella laboratorier bör därför på vissa
villkor få utföra analyser, tester och diagnostik för de behöriga myndigheterna innan de erhållit den relevanta
ackrediteringen.
(53)
Det är av avgörande betydelse att djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer är föremål för offentlig
kontroll, eftersom denna kontroll säkerställer efterlevnaden av tillämplig lagstiftning inom unionen, i synnerhet de
bestämmelser som fastställts för att skydda människors och djurs hälsa, växtskydd, djurskydd och, när det gäller
genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även miljön. Sådan offentlig kontroll bör äga rum innan
djuren eller varorna övergår till fri omsättning inom unionen. Den offentliga kontrollens frekvens bör på ett adekvat
sätt anpassas till de risker för människors och djurs hälsa, växtskydd, djurskydd och miljön som de djur och varor
som förs in i unionen kan utgöra, med beaktande av i vilken mån aktören hittills har efterlevt kraven i
unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, den kontroll av dessa djur och varor som redan
utförts i det berörda tredjelandet och de garantier som tredjelandet lämnat för att djur och varor som exporteras till
unionen uppfyller kraven i unionslagstiftningen.
(54)
Det är nödvändigt att ange vilka kategorier av djur och varor som alltid bör anmälas vid en gränskontrollstation så
att offentlig kontroll kan utföras före införseln till unionen. Det måste också föreskrivas en möjlighet att kräva att
andra varukategorier genom särskilda åtgärder tillfälligt ska omfattas av samma krav, och en möjlighet att kräva att
vissa andra varukategorier, särskilt vissa livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och
bearbetade produkter av animaliskt ursprung (sammansatta produkter) alltid ska anmälas vid gränskontrollstationen
för offentlig kontroll före införseln till unionen.
(55)
På grund av de risker som vissa djur eller varor kan utgöra för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd
eller miljön bör de bli föremål för särskilda offentliga kontroller vid införseln till unionen. I gällande
unionsbestämmelser uppställs krav på att offentliga kontroller utförs vid unionens gränser för att verifiera att
djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial och animaliska biprodukter uppfyller kraven avseende
människors och djurs hälsa och djurskydd samt att växter och växtprodukter uppfyller växtskyddskraven. Ökad
kontroll vid införsel till unionen utförs även på vissa andra varor där detta är befogat med tanke på nya eller kända
risker. Denna förordning bör fastställa särdragen för sådana kontroller, vilka för närvarande omfattas av rådets
direktiv 97/78/EG (2), 91/496/EEG (3) och 2000/29/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (4).
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/9
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i
samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(2)
Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje
land som förs in i gemenskapen (EGT L 24, 30.1.1998, s. 9).
(3)
Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som
importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (EGT L 268,
24.9.1991, s. 56).
(4)
Kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung
och om ändring av beslut 2006/504/EG (EGT L 194, 25.7.2009, s. 11).
(56)
För att öka effektiviteten i unionens system för offentlig kontroll, säkerställa optimal tilldelning av resurser för
offentlig kontroll till gränskontroller och underlätta genomdrivandet av unionslagstiftningen om den jordbruks-
baserade livsmedelskedjan bör de gällande fragmenterade kontrollbestämmelserna ersättas av ett gemensamt
integrerat system för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer för hantering av alla sändningar som, med tanke på
de risker de kan utgöra, bör kontrolleras vid införseln till unionen.
(57)
Offentlig kontroll av sändningar bör utföras vid ankomsten till gränskontrollstationen. Dessa offentliga kontroller
bör omfatta dokumentkontroll av alla sändningar inklusive, när det är lämpligt, kontroll med elektroniska medel,
samt identitetskontroll och fysisk kontroll som utförs med en lämplig frekvens som beror på den risk som varje
sändning av djur eller varor utgör.
(58)
De fysiska kontrollernas frekvens bör fastställas och ändras beroende på riskerna för människors eller djurs hälsa,
växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
Detta tillvägagångssätt bör ge de behöriga myndigheterna möjlighet att anslå kontrollresurser där risken är störst.
Det bör också vara möjligt att minska identitetskontrollernas frekvens eller begränsa dem till en verifiering av
officiella plomberingar på sändningar om detta är motiverat mot bakgrund av en lägre risk förknippad med de
sändningar som förs in i unionen. Det riskbaserade tillvägagångssättet för identitetskontroller och fysiska kontroller
bör eftersträvas genom användning av tillgängliga data och tillgänglig information samt av datoriserade system för
insamling och förvaltning av data.
(59)
I vissa fall, och under förutsättning att en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd
och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, säkerställs, skulle den
offentliga kontroll som de behöriga myndigheterna vanligtvis utför vid gränskontrollstationerna i vissa fall kunna
utföras vid andra kontrollställen eller av andra myndigheter.
(60)
För att ett effektivt system för offentlig kontroll ska kunna organiseras bör sändningar från tredjeländer som kräver
kontroller vid införseln till unionen åtföljas av ett gemensamt hälsodokument för införsel (Common Health Entry
Document, nedan kallat hälsodokumentet CHED) som används för att förhandsanmäla sändningars ankomst vid
gränskontrollstationen och att registrera resultatet av utförda offentliga kontroller och beslut som de behöriga
myndigheterna fattar beträffande den sändning som dokumentet åtföljer. Aktören bör använda samma dokument för
tullklarering när alla offentliga kontroller har utförts.
(61)
I vissa medlemsstater är det på grund av särskilda geografiska begränsningar, som långa kuster eller gränser, svårt att
alltid upprätthålla minimikraven på gränskontrollstationer. Import av obearbetat timmer görs vanligen i stora
kvantiteter via specialiserade hamnar eller kontrollstationer och med ojämna mellanrum, vilket gör det svårt att
ständigt hålla gränskontrollstationer fullt utrustade och bemannade. Undantag från minimikrav för gräns-
kontrollstationer bör tillåtas för att säkerställa ändamålsenlig offentlig kontroll av specifika obearbetade
timmerstockar.
(62)
Offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer bör utföras vid gränskontrollstationer
som medlemsstaterna utsett i enlighet med en uppsättning minimikrav. Utseendet av dessa stationer bör återkallas
slutligt eller tillfälligt när de inte längre uppfyller dessa minimikrav eller när deras verksamhet skulle kunna utgöra en
risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön. När beslut fattas om huruvida utseendet ska återkallas slutligt eller tillfälligt bör
riskens allvar liksom proportionalitetsprincipen beaktas.
(63)
För att säkerställa enhetlig tillämpning av bestämmelserna om offentlig kontroll av sändningar från tredjeländer bör
gemensamma bestämmelser fastställas om de åtgärder som behöriga myndigheter och aktörer bör vidta vid
misstanke om bristande efterlevnad och när det gäller sändningar som inte är förenliga med bestämmelserna och
sändningar som skulle kunna utgöra en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det
gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
(64)
I syfte att undvika bristande enhetlighet och överlappningar vid utförandet av offentlig kontroll, göra det möjligt att i
vederbörlig tid identifiera sändningar som är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer och andra
kontrollstationer samt säkerställa att kontrollen utförs på ett effektivt sätt, bör samarbete och utbyte av information
säkerställas mellan behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra relevanta myndigheter som hanterar
sändningar från tredjeländer.
L 95/10
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(65)
Medlemsstaterna bör säkerställa att tillräckliga finansiella resurser alltid finns tillgängliga så att personal och
utrustning tillhandahålls till de behöriga myndigheter som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Även om aktörerna har huvudansvaret för att deras verksamhet bedrivs i överensstämmelse med unionslagstift-
ningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan bör det system med egenkontroller som de inför för detta
ändamål kompletteras med ett särskilt system för offentlig kontroll som varje medlemsstat använder sig av för att
säkerställa verkningsfull marknadsövervakning av alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Ett sådant
system är till sin natur komplicerat och resurskrävande och bör förses med en stabil tillförsel av resurser för offentlig
kontroll, på en nivå som är anpassad till vad som vid varje given tidpunkt krävs för genomdrivandet. För att systemet
för offentlig kontroll i mindre utsträckning ska vara beroende av offentlig finansiering bör behöriga myndigheter ta
ut avgifter eller pålagor för att täcka sina kostnader för offentlig kontroll av vissa aktörer och av vissa verksamheter
för vilka det enligt unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan krävs registrering eller
godkännande i enlighet med unionsbestämmelser om livsmedels- och foderhygien eller växtskyddsbestämmelser.
Avgifter eller pålagor bör också tas ut av aktörerna för att kompensera för kostnaderna för offentlig kontroll som
utförs inför utfärdande av officiella intyg eller attesteringar, och kostnaderna för offentlig kontroll som de behöriga
myndigheterna utför vid gränskontrollstationer.
(66)
Avgifter eller pålagor bör täcka, men inte överstiga, de behöriga myndigheternas kostnader, inklusive allmänna
omkostnader, för att utföra offentlig kontroll. De allmänna omkostnaderna kan omfatta kostnader för det stöd och
den organisation som krävs för planeringen och utförandet av den offentliga kontrollen. Sådana kostnader bör
beräknas på grundval av kostnaderna för varje enskild offentlig kontroll eller på grundval av kostnaderna för all
offentlig kontroll under en bestämd tid. När avgifter eller pålagor beräknas på grundval av de verkliga kostnaderna
för varje enskild offentlig kontroll bör lägre avgifter tas ut av aktörer som konsekvent efterlevt bestämmelserna,
eftersom de mera sällan torde bli föremål för offentlig kontroll, än av aktörer som inte efterlever bestämmelserna. För
att främja alla aktörers efterlevnad av unionslagstiftningen oberoende av vilken metod (baserad på verkliga kostnader
eller på schablonbelopp) som varje medlemsstat valt för att beräkna avgifter eller pålagor, bör dessa avgifter eller
pålagor, om de beräknas på grundval av de behöriga myndigheternas totala kostnader under en bestämd period och
tas ut av alla aktörer oavsett om de varit föremål för offentlig kontroll under referensperioden eller inte, beräknas på
ett sätt som innebär att aktörer som konsekvent efterlevt bestämmelserna i unionslagstiftningen om den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan unionslivsmedelskedjan belönas.
(67)
Direkt eller indirekt återbetalning av de avgifter eller pålagor som de behöriga myndigheterna tar ut bör förbjudas,
eftersom det skulle missgynna aktörer som inte kommer i åtnjutande av återbetalning och eventuellt leda till
snedvridning av konkurrensen.
(68)
Finansiering av offentlig kontroll genom avgifter eller pålagor som tas ut av aktörer bör ske med full insyn, så att
allmänheten och företag kan förstå den metod och de data som använts för att fastställa avgifterna eller pålagorna.
(69)
I unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan fastställs de fall där utsläppande på marknaden
eller förflyttning av vissa djur och varor bör åtföljas av ett av intygsgivaren undertecknat officiellt intyg. Det är
lämpligt att införa en gemensam uppsättning bestämmelser om de behöriga myndigheternas och intygsgivarnas
skyldigheter med avseende på utfärdande av officiella intyg samt karakteristika som garanterar de officiella intygens
tillförlitlighet.
(70)
I andra fall föreskrivs i de bestämmelser som omfattas av denna förordning att vissa djur eller varor som släpps ut på
marknaden eller förflyttas ska åtföljas av en officiell etikett, ett officiellt märke eller någon annan officiell attestering
som utfärdats av aktörerna under de behöriga myndigheternas officiella överinseende, eller av de behöriga
myndigheterna själva. Officiella attesteringar omfattar till exempel växtpass, ekologiska logotyper och identifierings-
märken, där sådana krävs enligt unionslagstiftningen, liksom märkning med logotyperna för skyddade
ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar eller garanterade traditionella specialiteter. Det är
lämpligt att fastställa minimibestämmelser för att säkerställa att även officiella attesteringar kan utfärdas i enlighet
med lämpliga garantier om tillförlitlighet.
(71)
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör grunda sig på de senaste vetenskapliga analys-, testnings- och
diagnostikmetoderna som tillhandahåller resultat som är goda, tillförlitliga och jämförbara i hela unionen. De
metoder som de officiella laboratorierna använder samt kvaliteten på och enhetligheten hos de analys-, testnings-
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/11
och diagnostikdata som genereras bör därför förbättras kontinuerligt. För detta ändamål bör kommissionen kunna
utse och räkna med expertstöd från Europeiska unionens referenslaboratorier på alla de områden i den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan där det finns behov av exakta och tillförlitliga analys-, testnings- och
diagnostikresultat. Europeiska unionens referenslaboratorier bör särskilt säkerställa att de nationella referenslabo-
ratorierna och de officiella laboratorierna förses med aktuell information om tillgängliga metoder, samt anordna eller
aktivt delta i provningsjämförelser samt anordna kurser för nationella referenslaboratorier eller officiella laboratorier.
(72)
Genom artikel 32 första stycket i förordning (EG) nr 1829/2003 och artikel 21 första stycket i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 (1) tilldelas Europeiska unionens referenslaboratorium för genetiskt
modifierade livsmedel och foder respektive Europeiska unionens referenslaboratorium för fodertillsatser – som en
del av godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade livsmedel och foder eller fodertillsatser – särskilda uppgifter
som främst avser testning, utvärdering och validering av den detektions- eller analysmetod som sökande föreslår.
Dessa laboratorier bör därför fungera som Europeiska unionens referenslaboratorier vid tillämpning av den här
förordningen.
(73)
För offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som syftar till att identifiera eventuella överträdelser av
bestämmelserna, inbegripet med bedrägligt eller vilseledande agerande, och på djurskyddsområdet bör de behöriga
myndigheterna ha tillgång till aktuella, tillförlitliga och enhetliga tekniska data och till de forskningsresultat samt den
nya teknik och sakkunskap som krävs för en korrekt tillämpning av unionslagstiftningen på dessa båda områden. För
detta ändamål bör kommissionen kunna utse och räkna med expertstöd från Europeiska unionen referenscentrum
för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet och för djurskydd.
(74)
I syfte att eftersträva målen med denna förordning och bidra till att den inre marknaden fungerar smidigt, och
därmed stärka konsumenternas förtroende för den, bör sådana fall av bristande efterlevnad av unionslagstiftningen
om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som kräver efterlevnadsåtgärder i mer än en medlemsstat beivras på ett
effektivt och enhetligt sätt. Genom det system för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) som inrättades
genom artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 kan de behöriga myndigheterna redan snabbt utbyta och sprida
information om livsmedel eller foder som innebär allvarliga direkta eller indirekta risker för människors hälsa, eller
om foder som innebär allvarliga risker för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön, och därmed vidta snabba
åtgärder för att hantera dessa allvarliga risker. Detta instrument gör det visserligen möjligt att i vederbörlig tid vidta
åtgärder för att hantera vissa allvarliga risker i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i alla berörda
medlemsstater, men kan inte användas för att möjliggöra verkningsfullt gränsöverskridande stöd och samarbete
mellan behöriga myndigheter för att säkerställa att sådana fall av bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om
den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som har en gränsöverskridande dimension beivras på ett verkningsfullt sätt
inte bara i den medlemsstat där den först konstateras utan även i den medlemsstat där den bristande efterlevnaden
har sitt ursprung. I synnerhet administrativt stöd och samarbete bör ge de behöriga myndigheterna möjlighet att
utbyta information, påvisa, undersöka och vidta verkningsfulla och proportionella åtgärder för att beivra
gränsöverskridande överträdelser av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, även i
potentiella fall av bedrägligt eller vilseledande agerande som har eller skulle kunna ha gränsöverskridande inslag.
(75)
Begäran om administrativt stöd och alla anmälningar bör följas upp på lämpligt sätt. För att underlätta det
administrativa stödet och samarbetet bör medlemsstaterna åläggas att utse ett eller flera förbindelseorgan som stöder
och samordnar kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater. För att säkerställa
enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och för att förenkla och rationalisera samarbetet mellan
medlemsstaterna bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta genomförandeakter i vilka
fastställs specifikationerna för de tekniska verktyg som ska användas, förfarandena för kommunikation mellan
förbindelseorganen och ett standardformat för begäran om stöd, anmälningar och svar.
(76)
Varje medlemsstat bör vara skyldig att upprätta och regelbundet uppdatera en flerårig nationell kontrollplan som
omfattar samtliga områden som regleras av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och
som innehåller information om hur systemen för offentlig kontroll är uppbyggda och organiserade. Dessa fleråriga
L 95/12
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (EUT L 268,
18.10.2003, s. 29).
nationella kontrollplaner är det instrument genom vilket en medlemsstat bör säkerställa att offentlig kontroll utförs
på ett riskbaserat och effektivt sätt på hela territoriet och i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan samt i
enlighet med denna förordning. Lämpliga samråd med berörda parter inför utarbetandet av planerna bör säkerställa
att de blir verkningsfulla.
(77)
För att säkerställa att de fleråriga nationella kontrollplanerna är enhetliga och fullständiga bör varje medlemsstat utse
ett organ som ska samordna utarbetandet av den fleråriga nationella kontrollplanen och på lämpligt sätt samla in
uppgifter om utförande, översyn och uppdatering av planen.
(78)
Medlemsstaterna bör åläggas att lämna årliga rapporter till kommissionen med uppgifter om kontrollverksamheten
och om genomförandet av de fleråriga nationella kontrollplanerna. För att säkerställa enhetliga villkor för
genomförandet av denna förordning och för att underlätta insamlingen och översändandet av jämförbara data, den
efterföljande sammanställningen av dessa data till unionsomfattande statistik och utarbetandet av kommissionens
rapporter om utförandet av offentlig kontroll i hela unionen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter
för att anta genomförandeakter vad gäller fastställande av standardiserade förlagor för årliga rapporter.
(79)
Kommissionens experter bör kunna genomföra kontroller, inbegripet revisioner, i medlemsstaterna för att verifiera
tillämpningen av den relevanta unionslagstiftningen, att de nationella kontrollsystemen fungerar som de ska och att
de behöriga myndigheterna sköter sina uppgifter. Kommissionens kontroller bör också syfta till att undersöka och
samla in information om efterlevnadsåtgärder eller problem med efterlevnaden, nödsituationer och ny utveckling i
medlemsstaterna. På den berörda medlemsstatens begäran bör kommissionens experter också kunna delta i
kontroller som utförs av tredjeländers behöriga myndigheter på medlemsstatens territorium; sådana kontroller bör
organiseras i nära samarbete mellan de berörda medlemsstaterna och kommissionen.
(80)
Djur och varor från tredjeländer bör uppfylla samma krav som gäller för djur och varor i unionen, eller krav som
med hänsyn till de mål som eftersträvas av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan
konstaterats vara åtminstone likvärdiga. Denna princip slås fast i artikel 11 i förordning (EG) nr 178/2002, enligt
vilken det krävs att livsmedel och foder som importeras till unionen uppfyller relevanta krav i unionens
livsmedelslagstiftning eller krav som anses vara minst likvärdiga. Särskilda krav för tillämpningen av denna princip
fastställs i unionens bestämmelser om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, enligt vilka det är förbjudet att till
unionen föra in vissa skadegörare som inte förekommer (eller inte har någon stor utbredning) i unionen, i unionens
bestämmelser om djurhälsokrav enligt vilka det är tillåtet att föra in djur och vissa produkter av animaliskt ursprung
till unionen endast från de tredjeländer som finns upptagna på en förteckning som upprättats i detta syfte, samt i
unionens bestämmelser för utförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att
användas som livsmedel, som också innehåller bestämmelser om upprättande av en förteckning över tredjeländer
från vilka dessa varor kan föras in i unionen.
(81)
För att säkerställa att djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer uppfyller alla krav i unionslagstiftningen
om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller krav som anses vara likvärdiga, utöver de krav i unionens
bestämmelser om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, om djurhälsokrav och om särskilda hygienregler för
livsmedel av animaliskt ursprung som fastställts för att säkerställa att växtskyddskraven och de veterinära kraven i
unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan uppfylls, bör kommissionen ha rätt att fastställa
villkor för införsel av djur och varor till unionen i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa att dessa djur
och varor uppfyller alla relevanta krav i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller
likvärdiga krav. Dessa villkor bör gälla för djur eller varor eller kategorier av djur eller varor från alla tredjeländer
eller från vissa tredjeländer eller regioner i dessa.
(82)
Om det i särskilda fall finns belägg för att vissa djur eller varor som har sitt ursprung i ett tredjeland, en grupp av
tredjeländer, eller regioner i dessa, ger upphov till risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd eller, när det
gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, eller om det finns belägg för att det
kan förekomma omfattande och allvarlig bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade
livsmedelskedjan, bör kommissionen kunna vidta åtgärder för att begränsa dessa risker.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/13
(83)
Utförandet av verkningsfull och effektiv offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och i slutändan
människors, djurs och växters säkerhet och hälsa samt skyddet av miljön, är också beroende av att myndigheterna
för kontroll av ekologisk produktion har tillgång till välutbildad personal med lämplig kunskap om alla frågor som
är relevanta för en korrekt tillämpning av unionslagstiftningen. Kommissionen bör anordna lämplig och särskilt
anpassad utbildning för att främja ett enhetligt tillvägagångssätt för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
som utförs av de behöriga myndigheterna. Sådan utbildning bör också ges till personal vid de behöriga
myndigheterna i tredjeländer för att öka kunskaperna i dessa länder om unionslagstiftningen om den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan och övriga krav. I det senare fallet bör utbildningen utformas så att den tar
hänsyn till utvecklingsländernas särskilda behov och så att den är till stöd för deras kontroller och
efterlevnadsåtgärder, så att de kan uppfylla de krav som gäller för import av djur och varor till unionen.
(84)
För att främja utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan behöriga myndigheter bör kommissionen också, i
samarbete med medlemsstaterna, kunna anordna program för utbyte mellan medlemsstater av personal som utför
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
(85)
För att verkningsfull offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska kunna utföras är det viktigt att de
behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, kommissionen och, i förekommande fall, aktörer snabbt och effektivt
kan utbyta data och information om offentlig kontroll eller resultat från offentlig kontroll. I unionslagstiftningen
fastställs flera informationssystem som förvaltas av kommissionen för att göra det möjligt att med hjälp av
unionstäckande datoriserade och internetbaserade verktyg hantera och förvalta data och information. Ett system
avsett för registrering och spårning av resultat från offentlig kontroll, nämligen Traces-systemet (Trade Control and
Expert System), som inrättades genom kommissionens beslut 2003/24/EG (1) och 2004/292/EG (2), i enlighet med
rådets direktiv 90/425/EEG (3), används för närvarande för förvaltning av data och information om djur och
produkter av animaliskt ursprung och om offentlig kontroll av dessa. Den här förordningen bör möjliggöra
underhåll och uppgradering av det systemet, så att det kan användas för alla varor för vilka det i unionslagstiftningen
om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan fastställs särskilda krav eller praktiska arrangemang om offentlig
kontroll.Det finns även särskilda datoriserade system för snabbt utbyte av information mellan medlemsstater och
med kommissionen om risker som kan uppstå i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller för djurs hälsa och
växtskydd. Genom artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 inrättades RASFF, som är ett system för varning för
foder eller livsmedel som utgör en direkt eller indirekt risk för människors hälsa, genom artikel 20 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (4) inrättades ett system för anmälan och rapportering av
åtgärder avseende förtecknade sjukdomar och genom artikel 103 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/2031 (5) inrättades ett system för anmälan och rapportering av förekomst av skadegörare samt för anmälan av
fall av bristande efterlevnad. Alla sådana system bör fungera på ett harmoniskt och enhetligt sätt så att
synergieffekterna mellan de olika systemen kan tas tillvara, överlappningar undvikas, driften förenklas och de kan
göras effektivare.
(86)
För att stödja en effektivare förvaltning av den offentliga kontrollen bör kommissionen inrätta ett datoriserat
informationssystem som integrerar, och vid behov uppgraderar, information från alla relevanta befintliga
informationssystem, som medger användning av moderna kommunikations- och certifieringsverktyg och möjliggör
optimal användning av data och information om offentlig kontroll. För att undvika onödiga överlappningar av
informationskraven bör man vid utformningen av ett sådant datoriserat system beakta behovet av att i
förekommande fall säkerställa att systemet är kompatibelt och interoperabelt med andra informationssystem som
handhas av myndigheter och genom vilka relevanta data utbyts eller tillhandahålls automatiskt. Dessutom bör det
föreskrivas en möjlighet att använda elektroniska signaturer i den mening som avses i Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/93/EG (6) i linje med den digitala agendan för Europa. Europeiska datatillsynsmannen bör
L 95/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Kommissionens beslut 2003/24/EG av den 30 december 2002 om att utveckla ett integrerat veterinärdatasystem (EGT L 8,
14.1.2003, s. 44).
(2)
Kommissionens beslut 2004/292/EG av den 30 mars 2004 om idrifttagande av systemet Traces och om ändring av beslut 92/486/
EEG (EUT L 94, 31.3.2004, s. 63).
(3)
Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och
varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (EGT L 224, 18.8.1990, s. 29).
(4)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och
upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1).
(5)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare,
ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om
upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (EUT
L 317, 23.11.2016, s. 4).
(6)
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13. december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska
signaturer (EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
rådfrågas vid utformningen av nya funktioner för sådana datoriserade system, liksom under utarbetandet av
relevanta genomförandeåtgärder som skulle kunna ha inverkan på behandlingen av personuppgifter och på den
personliga integriteten.
(87)
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning beträffande det datoriserade
informationssystemets funktionalitet, de tekniska specifikationerna för det systemet, och de uppgifter och
befogenheter som de olika berörda aktörerna och användarna har, med särskild hänsyn till behovet av att minimera
den administrativa bördan genom att, beroende på vad som är lämpligt, använda internationellt standardiserade
språk, meddelandestrukturer och utbytesprotokoll, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.
(88)
De behöriga myndigheterna bör undersöka fall där det finns misstanke om bristande efterlevnad av unionslag-
stiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och, om bristande efterlevnad konstateras, fastställa dess
orsak och omfattning samt aktörernas ansvar. De behöriga myndigheterna bör även vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att de berörda aktörerna åtgärdar bristerna och ser till att överträdelsen inte upprepas. När de behöriga
myndigheterna organiserar och genomför undersökningar och efterlevnadsåtgärder bör de vederbörligen beakta
potentiella risker och sannolikheten för bedrägligt eller vilseledande agerande i alla led i den jordbruksbaserade
livsmedelskedjan.
(89)
Verifieringen av efterlevnaden av unionslagstiftningen om livsmedelskedjan genom offentliga kontroller är av
grundläggande betydelse för att det ska vara möjligt att säkerställa att målen med den lagstiftningen verkligen uppnås
i hela unionen. Störningar i en medlemsstats kontrollsystem kan i vissa fall göra det avsevärt svårare att uppnå dessa
mål och leda till risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt
modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, oberoende av aktörernas eller andra parters
medverkan eller ansvar, eller till allvarlig och omfattande bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den
jordbruksbaserade livsmedelskedjan. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör
kommissionen, i fall av allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem, kunna reagera genom att vidta
åtgärder för att begränsa eller undanröja dessa risker i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i avvaktan på att den
berörda medlemsstaten vidtar nödvändiga åtgärder för att åtgärda störningen i kontrollsystemet. Kommissionen bör
därför tilldelas genomförandebefogenheter.
(90)
Överträdelser av bestämmelserna i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och i denna
förordning bör bli föremål för effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på nationell nivå i hela
unionen; hur stränga de är ska vara avhängigt av bland annat vilken skada en överträdelse skulle kunna medföra för
människors hälsa, inbegripet i fall då en aktör inte samarbetar vid en offentlig kontroll och där falska eller
vilseledande officiella intyg eller attesteringar företes eller används. För att ekonomiska sanktioner för överträdelser
av bestämmelserna genom bedrägligt eller vilseledande agerande ska vara tillräckligt starkt avskräckande bör deras
nivå fastställas med målet att de ska överstiga värdet av de otillbörliga fördelar som erhållits genom dessa metoder.
(91)
Vem som helst bör ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem
att upptäcka fall av överträdelser av denna förordning och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och i sådana
fall ålägga sanktioner. Emellertid kan avsaknad av tydliga förfaranden eller rädsla för repressalier avskräcka
visselblåsare. Rapportering av överträdelser av denna förordning är ett användbart verktyg för att säkerställa att
behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Denna förordning bör därför säkerställa att
lämpliga arrangemang inrättas som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på
potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier.
(92)
Denna förordning omfattar områden som redan omfattas av vissa rättsakter som för närvarande är i kraft. För att
undvika överlappning och fastställa en enhetlig rättslig ram bör följande rättsakter upphävas och ersättas med den
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/15
här förordningen: förordning (EG) nr 882/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/
2004 (1), rådets direktiv 89/608/EEG (2), 89/662/EEG (3), 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG (4)
och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (5).
(93)
För enhetlighetens skull bör ändringar göras i följande rättsakter: Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 999/2001 (6), rådets förordning (EG) nr 1/2005 (7), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/
2005 (8), förordning (EG) nr 1069/2009, rådets förordning (EG) nr 1099/2009 (9), Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1107/2009 (10), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (11) samt rådets
direktiv 98/58/EG (12), 1999/74/EG (13), 2007/43/EG (14), 2008/119/EG (15) och 2008/120/EG (16).
(94)
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 (17) fastställs en ram för unionens finansiering av
åtgärder i hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, på de områden som den omfattar, i enlighet med den
fleråriga budgetramen för 2014–2020. Vissa av dessa åtgärder syftar till att förbättra utförandet av offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet i hela unionen. Förordning (EU) nr 652/2014 bör ändras så att hänsyn tas till att
förordning (EG) nr 882/2004 upphävs genom den här förordningen.
(95)
Med tanke på att situationen för växtsektorn är speciell, då den än så länge inte varit föremål för samma kontrollnivå
som andra varor som omfattas av denna förordning, är det av avgörande vikt att införandet av det nya systemet går
så smidigt som möjligt. Därför måste särskilda bestämmelser införas om tidpunkten för relevanta delegerade akters
antagande. Det står också klart att det för växter, växtprodukter och andra föremål som utgör en låg risk är motiverat
L 95/16
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för
genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139,
30.4.2004, s. 206).
(2)
Rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete
mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor
(EGT L 351, 2.12.1989, s. 34).
(3)
Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda
den inre marknaden (EGT L 395, 30.12.1989, s. 13).
(4)
Rådets direktiv 96/93/EG av den 17 december 1996 om certifiering av djur och animaliska produkter (EGT L 13, 16.1.1997, s. 28).
(5)
Rådets beslut 92/438/EEG av den 13 juli 1992 om datorisering av veterinära förfaranden vid import (Shift-projektet), om ändring av
direktiven 90/675/EEG, 91/496/EEG, 91/628/EEG och beslut 90/424/EEG och om upphävande av beslut 88/192/EEG (EGT L 243,
25.8.1992, s. 27).
(6)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för
förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1).
(7)
Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande
förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 5.1.2005, s. 1).
(8)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedels-
rester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT
L 70, 16.3.2005, s. 1).
(9)
Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (EUT L 303,
18.11.2009, s. 1).
(10)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på
marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).
(11)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för
jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).
(12)
Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998, s. 23).
(13)
Rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns (EGT L 203, 3.8.1999,
s. 53).
(14)
Rådets direktiv 2007/43/EG av den 28 juni 2007 om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar (EUT L 182,
12.7.2007, s. 19).
(15)
Rådets direktiv 2008/119/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar (EUT L 10, 15.1.2009,
s. 7).
(16)
Rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning (EUT L 47,
18.2.2009, s. 5).
(17)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av bestämmelser för
förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial, och om ändring av
rådets direktiv 98/56/EG, 2000/29/EG och 2008/90/EG, Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 178/2002, (EG)
nr 882/2004 och (EG) nr 396/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG samt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1107/2009, och om upphävande av rådets beslut 66/399/EEG, 76/894/EEG och 2009/470/EG (EUT L 189,
27.6.2014, s. 1).
med ett undantag för växtsektorn från kravet på att dokumentkontroll ska utföras vid gränskontrollstationen och att
tillåta dokumentkontroller på avstånd från gränskontrollstationen när det gäller växter, växtprodukter och andra
föremål om sådana kontroller på avstånd innebär en försäkran på likvärdig nivå.
(96)
I syfte att ändra hänvisningarna till Europeiska standarder och bilagorna II och III till denna förordning för att ta
hänsyn till den rättsliga, tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och att komplettera denna förordning med
särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på de områden som förordningen
omfattar, däribland bestämmelser om personalens kvalifikationer och utbildning, om ytterligare ansvarsområden
och uppgifter för de behöriga myndigheterna, om de fall då det inte krävs någon ackreditering för laboratorier, om
vissa undantag från offentlig kontroll vid gränsen, om de kriterier som ska användas för att fastställa frekvensen för
identitetskontroller och fysiska kontroller, om fastställande av villkor som vissa djur eller varor som förs in i unionen
från tredjeländer ska uppfylla, om ytterligare krav och uppgifter för Europeiska unionens referenslaboratorier och
referenscentrum och om ytterligare krav för nationella referenslaboratorier, bör befogenhet att anta akter i enlighet
med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför
lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet
med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (1). För att säkerställa
lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar
samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens
expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(97)
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning beträffande utseenden av Europeiska
unionens referenslaboratorier och Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedels-
kedjans äkthet och integritet och för djurskydd, beträffande antagandet av programmet för kommissionens
kontroller i medlemsstaterna och beträffande utförandet av ökad offentlig kontroll vid överträdelser av
unionslagstiftning om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som kräver samordnat stöd och uppföljning från
kommissionens sida, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.
(98)
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, däribland bestämmelser och praktiska
arrangemang vad gäller revision, formatet på intyg och andra dokument, inrättande av datoriserade system för
informationshantering, samarbetet mellan aktörer och behöriga myndigheter och mellan behöriga myndigheter,
tullmyndigheter och andra myndigheter, metoderna för provtagning och laboratorieanalyser, laboratorietestning och
laboratoriediagnostik samt deras validering och tolkning, spårbarhet, förteckning av djur eller varor som är föremål
för kontroller och av länder eller regioner som får exportera vissa djur och varor till unionen, förhandsanmälan av
sändningar, informationsutbyte, gränskontrollstationer, isolering och karantän, godkännande av kontroller som
utförs av tredjeländer före export, åtgärder för att begränsa risker eller för att se till att omfattande och allvarlig
bristande efterlevnad i samband med vissa djur eller varor med ursprung i ett tredjeland eller en region i detta
upphör, erkännanden av tredjeländer eller regioner som erbjuder garantier som är likvärdiga med dem som tillämpas
inom unionen och upphävande av dessa, utbildningsinsatser och program för utbyte av personal mellan
medlemsstaterna samt om de beredskapsplaner för livsmedel och foder för tillämpning av den allmänna plan för
hantering av kriser som föreskrivs i artikel 55.1 i förordning (EG) nr 178/2002, bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 182/2011 (2).
(99)
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt för offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet som utförs för att säkerställa att unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade
livsmedelskedjan tillämpas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av
dess verkningar, komplexitet och gränsöverskridande och internationella karaktär, kan uppnås bättre på unionsnivå,
kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå detta mål.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/17
(1)
EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(2)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och
principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011,
s. 13).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1.
Denna förordning innehåller bestämmelser om
a) offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter,
b) finansiering av offentlig kontroll,
c) administrativt stöd och samarbete mellan medlemsstater för korrekt tillämpning av de bestämmelser som avses i
punkt 2,
d) kontroller i medlemsstaterna och i tredjeländer som utförs av kommissionen,
e) antagande av villkor som ska uppfyllas med avseende på djur och varor som förs in i unionen från ett tredjeland,
f) inrättande av ett datoriserat informationssystem för förvaltning av information och data avseende offentlig kontroll.
2.
Denna förordning ska tillämpas på offentlig kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av bestämmelser,
oavsett om de har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna, för tillämpning av unionslagstiftningen, på följande
områden:
a) Livsmedel och livsmedelssäkerhet, integritet och hälsosamhet i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled,
inklusive bestämmelser för att säkerställa god handelssed, konsumentskydd och konsumentinformation, samt
bestämmelser om tillverkning och användning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
b) Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion.
c) Foder och fodersäkerhet, i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled, samt användning av foder, inklusive
bestämmelser för att säkerställa god handelssed och skydda konsumenthälsa, konsumentskydd och konsumentinfor-
mation.
d) Djurhälsokrav.
e) Förebyggande och minimering av risker som animaliska biprodukter och framställda produkter utgör för människors
och djurs hälsa.
f) Djurskyddskrav.
g) Skyddsåtgärder mot växtskadegörare.
h) Krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel samt vad gäller hållbar användning av
bekämpningsmedel, med undantag för utrustning för spridning av bekämpningsmedel.
i) Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter.
j) Användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade
traditionella specialiteter.
3.
Denna förordning ska även tillämpas på offentlig kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av krav som
fastställs i de bestämmelser som avses i punkt 2 om kraven är tillämpliga på djur och varor som förs in i unionen eller som
ska exporteras från unionen.
L 95/18
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
4.
Denna förordning ska inte tillämpas på offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av
a) förordning (EU) nr 1308/2013; den här förordningen ska emellertid tillämpas på kontroller enligt artikel 89 i förordning
(EU) nr 1306/2013 om dessa kontroller identifierar eventuellt bedrägligt eller vilseledande agerande i fråga om de
handelsnormer som avses i artiklarna 73–91 i förordning (EU) nr 1308/2013,
b) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (1),
c) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG (2).
5.
Artiklarna 4, 5, 6, 8, 12.2, 12.3, 15, 18–27, 31–34, 37–42, 78, 86–108, 112 b, 130 och 131–141 ska även tillämpas
på annan offentlig verksamhet som de behöriga myndigheterna utför i enlighet med denna förordning eller de
bestämmelser som avses i punkt 2 i den här artikeln.
Artikel 2
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
1.
I denna förordning avses med offentlig kontroll verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna eller av de organ
med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har
delegerats i enlighet med denna förordning för att verifiera att
a) aktörerna efterlever denna förordning och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och
b) djur eller varor uppfyller kraven enligt de bestämmelser som avses i artikel 1.2, inbegripet för utfärdandet av officiella
intyg eller officiella attesteringar.
2.
I denna förordning avses med annan offentlig verksamhet annan verksamhet än offentlig kontroll, som utförs av de
behöriga myndigheterna eller av de organ med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka viss annan offentlig
verksamhet har delegerats i enlighet med denna förordning och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, däribland
verksamhet för att kontrollera om det förekommer djursjukdomar eller växtskadegörare, förebygga eller begränsa
spridningen av sådana djursjukdomar eller växtskadegörare, utrota dessa djursjukdomar eller växtskadegörare, bevilja
tillstånd eller godkännanden och utfärda officiella intyg eller officiella attesteringar.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. livsmedelslagstiftning: livsmedelslagstiftning enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 178/2002.
2. foderlagstiftning: lagar och andra författningar om foder i allmänhet och fodersäkerhet i synnerhet, både på unionsnivå
och på nationell nivå i valfritt led i produktionen, bearbetningen och distributionen eller användningen av foder.
3. behöriga myndigheter:
a) de centrala myndigheter i en medlemsstat som ansvarar för organisationen av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet i enlighet med denna förordning och de bestämmelser som avses i artikel 1.2,
b) varje annan myndighet som tilldelats detta ansvar,
c) i lämpliga fall, motsvarande myndigheter i ett tredjeland.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/19
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga
ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33).
(2)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för
veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1).
4. myndighet för kontroll av ekologisk produktion: en medlemsstats offentliga administrativa organisation för ekologisk
produktion och märkning av ekologiska produkter som de behöriga myndigheterna helt eller delvis har tilldelat sin
behörighet vad avser tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (1), eller i förekommande fall motsvarande
myndighet i ett tredjeland eller motsvarande myndighet som bedriver verksamhet i ett tredjeland.
5. organ med delegerade uppgifter: en separat juridisk person till vilken de behöriga myndigheterna har delegerat vissa
uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller vissa uppgifter med koppling till annan offentlig verksamhet.
6. förfaranden för verifiering av kontrollverksamheten: de arrangemang som införs och åtgärder som vidtas av de behöriga
myndigheterna för att se till att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är enhetlig och verkningsfull.
7. kontrollsystem: ett system som omfattar de behöriga myndigheterna och de resurser, strukturer, arrangemang och
förfaranden som införs i medlemsstaterna för att säkerställa att offentlig kontroll utförs i enlighet med denna
förordning och med de bestämmelser som avses i artiklarna 18–27.
8. kontrollplan: en av de behöriga myndigheterna fastställd beskrivning som innehåller information om hur systemet för
offentlig kontroll är uppbyggt och organiserat samt hur det fungerar och en detaljerad plan för den offentliga kontroll
som, under en viss tidsperiod, ska utföras på vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2.
9. djur: djur enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/429.
10. djursjukdom: sjukdom enligt definitionen i artikel 4.16 i förordning (EU) 2016/429.
11. varor: allt som omfattas av en eller flera av de bestämmelser som avses i artikel 1.2, utom djur.
12. livsmedel: livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002.
13. foder: foder enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 178/2002.
14. animaliska biprodukter: animaliska biprodukter enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1069/2009.
15. framställda produkter: framställda produkter enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009.
16. växter: växter enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2016/2031.
17. växtskadegörare: skadegörare enligt definitionen i artikel 1.1 i förordning (EU) 2016/2031.
18. växtskyddsmedel: växtskyddsmedel enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1107/2009.
19. produkter av animaliskt ursprung: produkter av animaliskt ursprung enligt definitionen i punkt 8.1 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (2).
20. avelsmaterial: avelsmaterial enligt definitionen i artikel 4.28 i förordning (EU) 2016/429.
21. växtprodukter: växtprodukter enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2016/2031.
22. andra föremål: andra föremål enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EU) 2016/2031.
23 fara: varje agens eller tillstånd som skulle kunna ha en negativ effekt på människors hälsa, djurs hälsa, växtskydd,
djurskydd eller miljön.
24. risk: funktion av sannolikheten för en negativ effekt på människors hälsa, djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön,
och denna effekts allvar, till följd av en fara.
25. officiellt intygande: det förfarande genom vilket de behöriga myndigheterna försäkrar att ett eller flera av de krav som
fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 är uppfyllda.
L 95/20
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om
upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).
(2)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för
livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).
26. intygsgivare:
a) tjänsteman vid de behöriga myndigheterna som är bemyndigad att underteckna officiella intyg som utfärdas av de
myndigheterna, eller
b) varje annan fysisk person som av de behöriga myndigheterna har bemyndigats att underteckna officiella intyg i
enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
27. officiellt intyg: ett pappersdokument eller elektroniskt dokument som undertecknats av intygsgivaren och där det
försäkras att ett eller flera av de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 uppfylls.
28. officiell attestering: varje etikett, märke eller annan form av attestering som utfärdats av aktörerna under den behöriga
myndighetens överinseende (genom särskild offentlig kontroll) eller av de behöriga myndigheterna själva, och som
försäkrar att ett eller flera av de krav som fastställs i denna förordning eller i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 är
uppfyllda.
29. aktör: varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som
avses i artikel 1.2.
30. revision: en systematisk och oberoende undersökning för att avgöra om verksamheter och dessa verksamheters resultat
överensstämmer med planerade arrangemang och om dessa arrangemang tillämpas på ett verkningsfullt sätt och är
lämpliga för att nå målen.
31. klassning: en klassificering av aktörer på grundval av en bedömning av hur väl de uppfyller klassningskriterier.
32. officiell veterinär: en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utnämnts av den behöriga myndigheten och
som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna
förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2.
33. officiell växtskyddsinspektör: en fysisk person som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga
myndigheten och som har lämplig utbildning för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet
med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2 g.
34. specificerat riskmaterial: specificerat riskmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 g i förordning (EG) nr 999/2001.
35. lång transport: befordran enligt definitionen i artikel 2 m i förordning (EG) nr 1/2005.
36. utrustning för spridning av bekämpningsmedel: utrustning för spridning av bekämpningsmedel enligt definitionen i
artikel 3.4 i direktiv 2009/128/EG.
37. sändning: ett antal djur eller en mängd varor, som omfattas av samma officiella intyg, officiella attestering eller
dokument av varje annat slag, som transporteras med samma transportmedel och kommer från samma territorium
eller tredjeland och, med undantag för varor som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, är av samma
typ, kategori eller varuslag.
38. gränskontrollstation: en plats, samt de anläggningar som hör till den, som en medlemsstat utsett för utförandet av den
offentliga kontrollen enligt artikel 47.1.
39. utförselställe: gränskontrollstation eller annan plats som en medlemsstat har anvisat och där djur som omfattas av
förordning (EG) nr 1/2005 lämnar unionens tullområde.
40. som förs in i unionen eller införsel till unionen: varje handling varigenom djur och varor förs in i ett av de territorier som
förtecknas i bilaga I i denna förordning från ett område utanför dessa territorier, utom i samband med de bestämmelser
som avses i artikel 1.2 g, då det innebär införsel av varor till unionens territorium enligt definitionen i artikel 1.3 andra
stycket i förordning (EU) 2016/2031.
41. dokumentkontroll: undersökning av de officiella intyg, officiella attesteringar och andra dokument, inbegripet
handelsdokument, som ska åtfölja sändningen enligt de bestämmelser som avses i artiklarna 1.2, enligt artikel 56.1,
eller enligt genomförandeakter som antas i enlighet med artiklarna 77.3, 126.3, 128.1 och 129.1.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/21
42. identitetskontroll: okulärbesiktning för att verifiera att innehållet i och märkningen av en sändning, inklusive märken på
djur, förseglingar och transportmedel, överensstämmer med den information som lämnas i de officiella intyg, officiella
attesteringar och andra dokument som åtföljer denna.
43. fysisk kontroll: kontroll av djur eller varor och, beroende på vad som är lämpligt, av förpackning, transportmedel,
märkning och temperatur, provtagning för analys, testning eller diagnostik samt varje annan kontroll som krävs för att
verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
44. transitering: förflyttning från ett tredjeland till ett annat tredjeland under tullövervakning genom ett av de territorier
som förtecknas i bilaga I, eller från ett av de territorier som förtecknas i bilaga I till ett annat territorium som förtecknas
i bilaga I genom ett tredjelands territorium, utom i samband med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, då det
innebär antingen
a) förflyttning från ett tredjeland till ett annat tredjeland enligt definitionen i artikel 1.3 första stycket i förordning (EU)
2016/2031 under tullövervakning genom unionens territorium enligt definitionen i artikel 1.3 andra stycket i den
förordningen, eller
b) förflyttning från unionens territorium till en annan del av unionens territorium enligt definitionen i artikel 1.3 andra
stycket i förordning (EU) 2016/2031 genom ett tredjelands territorium enligt definitionen i artikel 1.3 första stycket
i den förordningen.
45. tullmyndigheternas övervakning: tullövervakning enligt definitionen i artikel 5.27 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 952/2013 (1).
46. tullmyndigheternas kontroll: tullkontroller enligt definitionen i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 952/2013.
47. omhändertagande: det förfarande genom vilket de behöriga myndigheterna säkerställer att djur och varor som är föremål
för offentlig kontroll inte förflyttas eller manipuleras i avvaktan på beslut om deras destination, inklusive aktörernas
förvaring enligt de behöriga myndigheternas anvisningar och under deras kontroll.
48. färdjournal: det dokument som fastställs i punkterna 1–5 i bilaga II till förordning (EG) nr 1/2005.
49. officiell assistent: en företrädare för de behöriga myndigheterna som utbildats i enlighet med kraven i artikel 18 och som
är anställd för att utföra vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller vissa uppgifter med koppling till
annan offentlig verksamhet.
50. kött och ätbara slaktbiprodukter: vid tillämpning av artikel 49.2 a i denna förordning, de produkter som förtecknas i
nr 0201–0208 i kapitel 2 i avdelning I i del 2 i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2).
51. kontrollmärke: ett märke som anbringas sedan den offentliga kontroll som avses i artikel 18.2 a och c har utförts och
som attesterar att köttet är tjänligt som livsmedel.
AVDELNING II
OFFENTLIG KONTROLL OCH ANNAN OFFENTLIG VERKSAMHET I MEDLEMSSTATERNA
KAPITEL I
Behöriga myndigheter
Artikel 4
Utseende av behöriga myndigheter
1.
För vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska medlemsstaterna utse
den eller de behöriga myndigheter som ska tilldelas ansvaret för att organisera eller utföra offentlig kontroll och annan
offentlig verksamhet.
L 95/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen
(EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
(2)
Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan
(EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).
2.
Om en medlemsstat tilldelar ansvaret för att organisera eller utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
på ett och samma område till mer än en behörig myndighet på nationell, regional eller lokal nivå, eller om de behöriga
myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 i och med detta får befogenhet att överföra särskilda ansvarsområden
avseende offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till andra offentliga myndigheter, ska medlemsstaten
a) säkerställa effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter och enhetlig och verkningsfull
offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet på hela sitt territorium, och
b) utse en myndighet, i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser, som ska ha ansvar för att samordna
samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan
offentlig verksamhet som utförs inom vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2.
3.
Behöriga myndigheter som är ansvariga för att verifiera att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i efterlevs får
tilldela vissa ansvarsområden med koppling till offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till en eller flera
myndigheter för kontroll av ekologisk produktion. I sådana fall ska de tilldela var och en av dem ett kodnummer.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen informeras om kontaktuppgifter och om eventuella ändringar
avseende
a) de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1,
b) de centrala myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 2 b,
c) de myndigheter för kontroll av ekologisk produktion som avses i punkt 3,
d) de organ med delegerade uppgifter som avses i artikel 28.1.
Den information som avses i första stycket ska också tillhandahållas allmänheten av medlemsstaterna, bland annat på
internet.
Artikel 5
Allmänna skyldigheter avseende de behöriga myndigheterna och myndigheterna för kontroll av ekologisk
produktion
1.
De behöriga myndigheterna och myndigheterna för kontroll av ekologisk produktion ska
a) ha förfaranden och/eller arrangemang för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är
verkningsfull och lämplig,
b) ha förfaranden och/eller arrangemang för att säkerställa opartiskheten, kvaliteten och enhetligheten i fråga om offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet på alla nivåer,
c) ha förfaranden och/eller arrangemang för att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal
som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,
d) ha, eller ha tillgång till, lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik,
e) ha, eller ha tillgång till, tillräckligt stor för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal, så att offentlig kontroll och
annan offentlig verksamhet kan utföras på ett effektivt och verkningsfullt sätt,
f) ha lämpliga och väl underhållna anläggningar och väl underhållen utrustning, så att personalen kan utföra offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet på ett effektivt och verkningsfullt sätt,
g) ha rättslig befogenhet att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och vidta de åtgärder som fastställs i
denna förordning och i de bestämmelser som avses i artikel 1.2,
h) ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark
(nedan kallade lokaler) och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt,
i) ha beredskapsplaner och vara beredda att genomföra sådana planer i nödsituationer, i förekommande fall, i enlighet med
de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/23
2.
Ett beslut om utseende av en officiell veterinär ska vara skriftligt och innehålla uppgift om vilka offentliga kontroller
och vilken annan offentlig verksamhet och tillhörande uppgifter som beslutet om utseende gäller. Kraven på personal vid
behöriga myndigheter enligt denna förordning, inbegripet kravet på frihet från intressekonflikter, ska tillämpas på alla
officiella veterinärer.
3.
Ett beslut om utseende av en officiell växtskyddsinspektör ska vara skriftligt och innehålla uppgift om vilka offentliga
kontroller och vilken annan offentlig verksamhet och tillhörande uppgifter som beslutet om utseende gäller. Kraven på
personal vid behöriga myndigheter enligt denna förordning, inbegripet kravet på frihet från intressekonflikter, ska tillämpas
på alla officiella växtskyddsinspektörer.
4.
Personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska
a) få ändamålsenlig utbildning för sitt kompetensområde så att den på ett kompetent sätt kan utföra sina uppgifter och
utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett enhetligt sätt,
b) hålla sig uppdaterad på respektive kompetensområde och vid behov få regelbunden vidareutbildning, och
c) få utbildning på de områden som anges i kapitel I i bilaga II och om de behöriga myndigheternas skyldigheter till följd av
denna förordning, på lämpligt sätt.
De behöriga myndigheterna, myndigheter för kontroll av ekologisk produktion och organ med delegerade uppgifter ska
utarbeta och genomföra utbildningsprogram för att säkerställa att personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet får den utbildning som avses i leden a, b och c.
5.
När det inom en behörig myndighet finns mer än en enhet med behörighet att utföra offentlig kontroll eller annan
offentlig verksamhet ska effektiv och verkningsfull samordning och effektivt och verkningsfullt samarbete mellan dessa
olika enheter säkerställas.
Artikel 6
Revision av behöriga myndigheter
1.
För att säkerställa sin efterlevnad av denna förordning ska de behöriga myndigheterna utföra internrevisioner eller låta
sin myndighet revideras, och de ska med beaktande av resultaten vidta lämpliga åtgärder.
2.
De revisioner som avses i punkt 1 ska vara föremål för oberoende granskning, och utföras på ett öppet sätt.
Artikel 7
Rätt att överklaga
Fysiska eller juridiska personer avseende vilka de behöriga myndigheterna fattar beslut i enlighet med artiklarna 55, 66.3,
66.6, 67, 137.3 b, 138.1 och 138.2 ska ha rätt att överklaga dessa beslut i enlighet med nationell rätt.
Rätten att överklaga påverkar inte behöriga myndigheters skyldighet att skyndsamt vidta åtgärder för att undanröja eller
begränsa riskerna för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade
organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, i enlighet med denna förordning och de bestämmelser som avses i
artikel 1.2.
Artikel 8
De behöriga myndigheternas skyldigheter i fråga om konfidentiell behandling
1.
De behöriga myndigheterna ska, med förbehåll för punkt 3, säkerställa att information som de inhämtar vid
utförandet av sina uppgifter i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inte röjs för tredje part om
informationen, enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, är av sådan art att den omfattas av tystnadsplikt.
L 95/24
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Medlemsstaterna ska i detta syfte säkerställa att det i fråga om konfidentiell behandling införs lämpliga skyldigheter för all
personal och andra enskilda personer som anlitas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
2.
Punkt 1 ska även tillämpas med avseende på myndigheter för kontroll av ekologisk produktion, organ med delegerade
uppgifter och fysiska personer som har delegerats specifika uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen samt på officiella
laboratorier.
3.
Om inte ett övervägande allmänintresse motiverar att information som omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1 röjs,
och utan att det påverkar situationer där unionslagstiftning eller nationell lagstiftning uppställer krav på röjande, ska sådan
information innefatta information vars röjande skulle undergräva
a) syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner,
b) skyddet av en aktörs eller en annan fysisk eller juridisk persons affärsintressen, eller
c) skyddet för domstolsförfaranden och juridisk rådgivning.
4.
När de behöriga myndigheterna avgör huruvida ett övervägande allmänintresse motiverar att information som
omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1 röjs ska de beakta bland annat eventuella risker för människors eller djurs hälsa,
växtskydd eller miljö, samt riskernas art, allvar och omfattning.
5.
Skyldigheterna i fråga om konfidentiell behandling enligt denna artikel ska inte hindra de behöriga myndigheterna
från att offentliggöra eller på annat sätt tillhandahålla allmänheten information om resultatet av offentlig kontroll av
enskilda aktörer under förutsättning att, och utan att det påverkar situationer där unionslagstiftning eller nationell
lagstiftning uppställer krav på röjande, följande villkor är uppfyllda:
a) Den berörda aktören har beretts tillfälle att yttra sig om den information som den behöriga myndigheten har för avsikt
att offentliggöra eller på annat sätt tillhandahålla allmänheten innan den offentliggörs eller lämnas ut, med beaktande av
hur brådskande situationen är.
b) Den information som offentliggörs eller på annat sätt tillhandahålls allmänheten tar hänsyn till den berörda aktörens
synpunkter eller offentliggörs eller lämnas ut tillsammans med sådana synpunkter.
KAPITEL II
Offentlig kontroll
Av s n i t t I
A l l m ä n n a k r a v
Artikel 9
Allmänna bestämmelser om offentlig kontroll
1.
De behöriga myndigheterna ska regelbundet och med lämplig frekvens utföra riskbaserad offentlig kontroll av alla
aktörer med hänsyn till följande:
a) Identifierade risker som är förbundna med
i) djur och varor,
ii) verksamheter som står under aktörernas kontroll,
iii) den plats där aktörerna bedriver sin verksamhet,
iv) användning av produkter, processer, material eller ämnen som kan inverka på livsmedels säkerhet, integritet och
hälsosamhet eller inverka på fodersäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd eller som, när det gäller genetiskt
modifierade organismer och växtskyddsmedel, även kan ha en negativ inverkan på miljön.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/25
b) Uppgifter som tyder på att konsumenterna sannolikt vilseleds, särskilt i fråga om livsmedels art, identitet, egenskaper,
sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomstplats, framställnings- eller produktionsmetod.
c) Aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll som de varit föremål för och deras efterlevnad av de bestämmelser som
avses i artikel 1.2.
d) Tillförlitligheten hos och resultatet av de egenkontroller som aktörerna utfört, eller som tredje part utfört på deras
begäran, inklusive privata kvalitetssäkringssystem där så är lämpligt, för att säkerställa att de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 efterlevs.
e) Information som skulle kunna tyda på bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
2.
De behöriga myndigheterna ska utföra offentliga kontroller regelbundet och med lämplig riskbaserad frekvens för att
identifiera eventuella avsiktliga överträdelser av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 som begåtts genom bedrägligt eller
vilseledande agerande, med beaktande av den information om sådana överträdelser som delats genom de mekanismer för
administrativt stöd som föreskrivs i artiklarna 102–108 och all annan information som tyder på sådana överträdelser.
3.
Offentlig kontroll före utsläppande på marknaden eller förflyttning av vissa djur och varor för utfärdande av de
officiella intyg eller officiella attesteringar som krävs enligt de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska, som ett villkor för
att djuren eller varorna ska kunna släppas ut på marknaden eller förflyttas, utföras i enlighet med
a) de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och
b) de tillämpliga delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen antagit i enlighet med artiklarna 18–27.
4.
Offentlig kontroll ska utföras utan föranmälan, utom då en föranmälan är nödvändig och vederbörligen motiverad för
att offentlig kontroll ska kunna utföras. Vad gäller offentlig kontroll på aktörens begäran får den behöriga myndigheten
avgöra om de offentliga kontrollerna ska utföras med eller utan föranmälan. Offentlig kontroll med föranmälan ska inte
utgöra något hinder för offentlig kontroll utan föranmälan.
5.
Offentlig kontroll ska i möjligaste mån utföras med minsta möjliga administrativa börda och verksamhetsstörningar
för aktörerna, utan att detta inverkar negativt på kontrollens verkningsfullhet.
6.
De behöriga myndigheterna ska utföra offentlig kontroll på samma sätt, med beaktande av behovet av att anpassa
kontrollen till den specifika situationen, oavsett om de berörda djuren och varorna
a) tillhandahålls på unionsmarknaden, antingen de har sitt ursprung i den medlemsstat där den offentliga kontrollen utförs
eller i en annan medlemsstat,
b) ska exporteras från unionen, eller
c) förs in i unionen.
7.
Destinationsmedlemsstater får i den utsträckning som är absolut nödvändig för organisationen av offentlig kontroll
kräva att aktörer som får djur eller varor levererade till sig från en annan medlemsstat anmäler djurens eller varornas
ankomst.
Artikel 10
Aktörer, processer och verksamhet som är föremål för offentlig kontroll
1.
De behöriga myndigheterna ska i den utsträckning som krävs för att säkerställa att de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 efterlevs utföra offentlig kontroll av
a) djur och varor i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled,
L 95/26
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
b) ämnen, material eller andra föremål som kan inverka på djurs och varors egenskaper eller hälsa och på deras
överensstämmelse med gällande krav, i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled,
c) aktörer med avseende på verksamhet, inklusive djurhållning, utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under
deras kontroll och deras omgivningar samt relaterad dokumentation.
2.
De behöriga myndigheterna ska, utan att det påverkar bestämmelserna om befintliga förteckningar eller register som
upprättats utifrån de bestämmelser som avses i artikel 1.2, upprätta en förteckning över aktörer och hålla den uppdaterad.
Om det redan finns en sådan förteckning för andra ändamål kan den också användas för tillämpningen av denna
förordning.
3.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 för att ändra denna förordning vad gäller
fastställelse av vilka kategorier av aktörer som ska undantas från den förteckning över aktörer som avses i punkt 2 i den här
artikeln om den administrativa börda som det skulle medföra för dessa aktörer att tas upp på en sådan förteckning inte
skulle stå i proportion till den risk som deras verksamhet är kopplad till.
Artikel 11
Öppenhet i offentlig kontroll
1.
De behöriga myndigheterna ska utföra offentlig kontroll med en hög grad av öppenhet och ska åtminstone en gång
om året, bland annat genom offentliggörande på internet, tillhandahålla allmänheten relevant information om hur den
offentliga kontrollen är organiserad och hur den utförs.
De ska också säkerställa att information om följande offentliggörs regelbundet och i vederbörlig tid:
a) Typ, antal och resultat av offentliga kontroller.
b) Typ av och antal fall av bristande efterlevnad som påvisats.
c) Typ av och antal fall där de behöriga myndigheterna vidtagit åtgärder i enlighet med artikel 138.
d) Typ av och antal fall där de sanktioner som avses i artikel 139 ålagts.
Den information som avses i andra stycket a–d i denna punkt får, där så är lämpligt, tillhandahållas genom offentliggörande
av den årliga rapport som avses i artikel 113.1.
2.
De behöriga myndigheterna ska fastställa förfaranden för att säkerställa att oriktigheter i den information som
tillhandahålls allmänheten vederbörligen rättas till.
3.
Behöriga myndigheter får offentliggöra eller på annat sätt tillhandahålla allmänheten information om klassningen av
enskilda aktörer på grundval av resultatet från en eller flera offentliga kontroller, under förutsättning att följande villkor är
uppfyllda:
a) Klassningskriterierna är objektiva, öppet redovisade och allmänt tillgängliga.
b) Lämpliga arrangemang har införts för att säkerställa att klassningsförfarandet är rättvist, enhetligt och öppet.
Artikel 12
Dokumenterade kontrollförfaranden
1.
De behöriga myndigheterna ska utföra offentlig kontroll i enlighet med dokumenterade förfaranden.
Dessa förfaranden ska omfatta de områden som anges i kapitel II i bilaga II och innehålla instruktioner till den personal som
utför offentlig kontroll.
2.
Behöriga myndigheter ska ha förfaranden för verifiering av kontrollverksamheten.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/27
3.
De behöriga myndigheterna ska
a) vidta korrigerande åtgärder i samtliga fall där brister konstaterats genom de förfaranden som avses i punkt 2, och
b) på lämpligt sätt uppdatera de dokumenterade förfaranden som avses i punkt 1.
4.
Punkterna 1, 2 och 3 ska även tillämpas på organ med delegerade uppgifter och myndigheter för kontroll av ekologisk
produktion.
Artikel 13
Skriftlig dokumentation om offentlig kontroll
1.
De behöriga myndigheterna ska upprätta skriftlig dokumentation om varje offentlig kontroll som de utför.
Dokumentationen kan vara i pappersform eller i elektronisk form.
Dokumentation ska innehålla
a) en beskrivning av syftet med den offentliga kontrollen,
b) de kontrollmetoder som tillämpats,
c) resultaten av den offentliga kontrollen, och
d) i förekommande fall, de åtgärder som de behöriga myndigheterna kräver att den berörda aktören ska vidta till följd av
deras offentliga kontroll.
2.
Under förutsättning att det är möjligt med hänsyn till rättsliga utredningar eller skyddet för domstolsförfaranden ska
aktörer som är föremål för offentlig kontroll på begäran få en kopia av den dokumentation som avses i punkt 1, såvida inte
ett officiellt intyg eller en officiell attestering har utfärdats. De behöriga myndigheterna ska skyndsamt skriftligen informera
aktören om alla fall av bristande efterlevnad som identifierats vid den offentliga kontrollen.
3.
Om den offentliga kontrollen kräver att personal från eller företrädare för de behöriga myndigheterna ständigt eller
regelbundet är närvarande i aktörens lokaler, ska den dokumentation som avses i punkt 1 utarbetas så ofta att de behöriga
myndigheterna och aktörerna
a) regelbundet informeras om graden av efterlevnad, och
b) skyndsamt informeras om bristande efterlevnad som identifierats genom den offentliga kontrollen.
4.
Punkterna 1, 2 och 3 ska tillämpas på organ med delegerade uppgifter, myndigheter för kontroll av ekologisk
produktion och fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har delegerats.
Artikel 14
Metoder och tekniker för offentlig kontroll
Metoder och tekniker för offentlig kontroll ska inbegripa följande, beroende på vad som är lämpligt:
a) Granskning av de kontroller som aktörerna har inrättat och kontrollernas resultat.
b) Inspektion av
i) utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar,
ii) djur och varor, inbegripet halvfabrikat, råvaror, ingredienser, processhjälpmedel och andra produkter som används
för beredning och framställning av varor eller för utfodring eller behandling av djur,
L 95/28
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
iii) produkter och processer för rengöring och underhåll,
iv) spårbarhet, märkning, presentation, marknadsföring och relevant förpackningsmaterial, däribland material som är
avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
c) Kontroll av hygienförhållandena i aktörernas lokaler.
d) Bedömning av förfarandena för god tillverkningssed, god hygienpraxis, god lantbrukssed och förfaranden som grundar
sig på HACCP-principerna (principerna om faroanalys och kritiska styrpunkter).
e) Granskning av dokument, spårbarhetsdokumentation och annan dokumentation som kan vara av relevans för
bedömningen av efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2, inklusive, där så är lämpligt, dokument som
åtföljer livsmedel, foder och eventuella ämnen eller material som ankommer till eller lämnar en anläggning.
f) Utfrågning av aktörer och deras personal.
g) Verifiering av mätningar som aktören gjort och andra testresultat.
h) Provtagning, analys, diagnostik och tester.
i) Revision av aktörer.
j) Annan verksamhet som är nödvändig för att identifiera fall av bristande efterlevnad.
Artikel 15
Aktörers skyldigheter
1.
Där behöriga myndigheter så kräver ska aktörerna, i den utsträckning det är nödvändigt för att utföra offentlig
kontroll eller annan offentlig verksamhet, ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till
a) utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar,
b) sina datoriserade informationshanteringssystem,
c) djur och varor under deras kontroll,
d) dokument och annan relevant information.
2.
När offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet utförs ska aktörerna bistå och samarbeta med personalen vid de
behöriga myndigheterna och myndigheterna för kontroll av ekologisk produktion för utförandet av uppgifterna.
3.
Den aktör som ansvarar för en sändning som förs in i unionen ska utöver skyldigheterna enligt punkterna 1 och 2
utan dröjsmål tillhandahålla, på papper eller i elektronisk form, alla uppgifter om djuren och varorna.
4.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser för samarbetet och informationsutbytet mellan
aktörer och behöriga myndigheter om ankomst och avlastning av djur och varor enligt artikel 47.1, där så krävs för att
säkerställa att de fullständigt kan identifieras och att den offentliga kontrollen av djuren och varorna kan utföras på ett
effektivt sätt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
5.
Vid tillämpning av artikel 10.2 och om inte annat följer av artikel 10.3 ska aktörerna tillhandahålla den behöriga
myndigheten aktuella uppgifter om åtminstone
a) sitt namn och sin juridiska form, och
b) vilken specifik verksamhet de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation, och vilka platser
som står under deras kontroll.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/29
6.
Aktörernas skyldigheter enligt denna artikel ska också tillämpas om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet
utförs av officiella veterinärer, officiella växtskyddsinspektörer, organ med delegerade uppgifter, kontrollmyndigheter och
fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller uppgifter med koppling till annan
offentlig verksamhet har delegerats.
Av s n i t t I I
Y t t e r l i g a r e k r a v p å o f f e n t l i g k o n t r o l l o c h a n n a n o f f e n t l i g v e r k s a m h e t p å v i s s a o m r å d e n
Artikel 16
Ytterligare krav
1.
På de områden som omfattas av bestämmelserna i detta avsnitt ska dessa bestämmelser tillämpas utöver övriga
bestämmelser i denna förordning.
2.
När kommissionen antar delegerade akter och genomförandeakter enligt detta avsnitt ska den beakta följande:
a) De behöriga myndigheternas och livsmedels- och foderföretagarnas erfarenheter av att tillämpa de förfaranden som avses
i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (1) och artikel 6 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 183/2005 (2).
b) Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
c) Konsumenternas förväntningar i fråga om livsmedlens sammansättning och förändringar i konsumtionsmönstren för
livsmedel.
d) De risker för människors och djurs hälsa och växtskydd som är förbundna med djur och varor.
e) Information om eventuella avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.
3.
När kommissionen antar delegerade akter och genomförandeakter enligt detta avsnitt och i den mån detta inte hindrar
uppnåendet av de mål som eftersträvas med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska den även beakta följande:
a) Behovet av att underlätta tillämpningen av delegerade akter och genomförandeakter, med hänsyn till småföretags art och
storlek.
b) Behovet av att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder i alla led i produktions-, bearbetnings- och
distributionskedjan för livsmedel samt produktionen av traditionella livsmedel.
c) Behoven hos de aktörer som är belägna i områden med särskilda geografiska begränsningar.
Artikel 17
Särskilda definitioner
I artikel 18 avses med
a) under den officiella veterinärens ansvar: den officiella veterinären tilldelar en officiell assistent uppdraget att utföra
handlingen,
L 95/30
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004,
s. 1).
(2)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien (EUT
L 35, 8.2.2005, s. 1).
b) under överinseende av en officiell veterinär: en åtgärd vidtas av en officiell assistent under den officiella veterinärens ansvar
och den officiella veterinären befinner sig i lokalerna under den tid som krävs för att vidta åtgärden,
c) besiktning före slakt: kontroll, före slakt, av kraven med avseende på människors och djurs hälsa och djurskydd, i lämpliga
fall inbegripet klinisk undersökning av varje individuellt djur, och kontroll av sådan information från livsmedelskedjan
som anges i avsnitt III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004,
d) besiktning efter slakt: kontroll i slakteri eller vilthanteringsanläggning av efterlevnaden av de krav som är tillämpliga på
i) slaktkroppar enligt definitionen i punkt 1.9 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004 och slaktbiprodukter enligt
definitionen i punkt 1.11 i den bilagan i syfte att avgöra om köttet är tjänligt som livsmedel,
ii) säkert avlägsnande av specificerat riskmaterial, och
iii) djurhälsa och djurskydd.
Artikel 18
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller produktion av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel
1.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i denna förordning när det
gäller produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel ska inbegripa verifiering av efterlevnaden av de
krav som fastställs i förordningarna (EG) nr 852/2004, (EG) nr 853/2004, (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1099/2009,
beroende på vad som är tillämpligt.
2.
Den offentliga kontroll som avses i punkt 1 som utförs när det gäller produktion av kött ska omfatta följande:
a) Besiktning före slakt utförd i slakteriet av en officiell veterinär som, med avseende på förhandsurvalet av djur, får bistås
av officiella assistenter som utbildats för detta ändamål.
b) Genom undantag från led a, vad gäller fjäderfä och hardjur, besiktning före slakt utförd av en officiell veterinär, under
överinseende av en officiell veterinär eller, då tillräckliga garantier föreligger, under den officiella veterinärens ansvar.
c) Besiktning efter slakt utförd av en officiell veterinär, under överinseende av en officiell veterinär eller, då tillräckliga
garantier föreligger, under den officiella veterinärens ansvar.
d) Annan offentlig kontroll utförd i slakterier, styckningsanläggningar och vilthanteringsanläggningar av en officiell
veterinär, under överinseende av den officiella veterinären eller, då tillräckliga garantier föreligger, under den officiella
veterinärens ansvar, för att verifiera efterlevnaden av de krav som är tillämpliga på
i) hygienen vid köttproduktion,
ii) förekomsten av resthalter av veterinärmedicinska läkemedel samt främmande ämnen i produkter av animaliskt
ursprung avsedda att användas som livsmedel,
iii) revision av god hygienpraxis och förfaranden grundade på HACCP-principer,
iv) laboratorietester för att upptäcka förekomsten av zoonotiska smittämnen och djursjukdomar och för att verifiera
efterlevnaden av det mikrobiologiska kriterium somt definieras i artikel 2 b i kommissionens förordning (EG)
nr 2073/2005 (1),
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/31
(1)
Kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel (EUT L 338,
22.12.2005, s. 1).
v) hanteringen och bortskaffandet av animaliska biprodukter och av specificerat riskmaterial,
vi) djurens hälsa och djurskyddet.
3.
Den behöriga myndigheten får, på grundval av en riskanalys, tillåta att slakteripersonal bistår vid utförandet av
uppgifter i samband med den offentliga kontroll som avses i punkt 2 i anläggningar där fjäderfän eller hardjur slaktas, eller
att de – i anläggningar där andra djurarter slaktas – utför vissa provtagnings- och testningsuppgifter i samband med sådan
kontroll, under förutsättning att personalen
a) handlar oberoende av slakteriets produktionspersonal,
b) har genomgått lämplig utbildning för att utföra uppgifterna, och
c) utför uppgifterna i närvaro och efter instruktion av den officiella veterinären eller den officiella assistenten.
4.
Om inga brister som skulle göra köttet otjänligt som livsmedel har identifierats vid den offentliga kontroll som avses i
punkt 2 a och c ska kontrollmärket anbringas på tama hov- och klövdjur, hägnat vilt av däggdjur (utom hardjur) och storvilt
av den officiella veterinären, under överinseende av den officiella veterinären, under den officiella veterinärens ansvar, eller, i
enlighet med villkoren i punkt 3, av slakteripersonalen.
5.
Den officiella veterinären ska fortsätta att bära ansvaret för de beslut som fattas efter offentliga kontroller enligt
punkterna 2 och 4, även om en officiell assistent har tilldelats uppdraget att vidta åtgärden.
6.
Med avseende på den offentliga kontroll som avses i punkt 1 och som utförs avseende levande musslor ska de
behöriga myndigheterna klassificera produktions- och återutläggningsområdena.
7.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med
avseende på särskilda bestämmelser för utförandet av den offentliga kontroll som avses i punkterna 2–6 i den här artikeln
om
a) kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 a, besiktningen före slakt i vissa slakterier kan
utföras under en officiell veterinärs överinseende eller ansvar, förutsatt att undantagen inte påverkar uppnåendet av
målen för denna förordning,
b) kriterier och villkor för att med avseende på fjäderfän och hardjur avgöra när tillräckliga garantier föreligger för
utförande av den offentliga kontrollen under en officiell veterinärs ansvar vad gäller den besiktning före slakt som avses i
punkt 2 b,
c) kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 a, besiktningen före slakt kan utföras utanför
slakteriet i fall av nödslakt,
d) kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 a och b, besiktningen före slakt kan utföras vid den
jordbruksanläggning som djuret kommer ifrån,
e) kriterier och villkor för att avgöra när tillräckliga garantier föreligger för utförande av offentlig kontroll under en officiell
veterinärs ansvar vad gäller den besiktning efter slakt och revision som avses i punkt 2 c och d,
f) kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 c, besiktningen efter slakt ska utföras av den
officiella veterinären vid fall av nödslakt,
g) kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 6, produktions- och återutläggningsområden inte ska
klassificeras för kammusslor (Pectinidae), marina snäckor och sjögurkor (Holothuroidea),
h) särskilda undantag vad gäller tamren (Rangifer tarandus tarandus), dalripa (Lagopus lagopus) och fjällripa (Lagopus mutus),
för att möjliggöra den fortsatta tillämpningen av långvariga lokala och traditionella seder och bruk, förutsatt att
undantagen inte påverkar uppnåendet av målen med denna förordning,
L 95/32
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
i) kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 d, den offentliga kontrollen i styckningsanlägg-
ningar får utföras av personal som är utsedd av den behöriga myndigheten för detta syfte och har lämplig utbildning,
j) särskilda minimikrav, inklusive särskilda minimikrav för utbildning, för personal vid de behöriga myndigheterna,
officiella veterinärer och officiella assistenter, för att säkerställa att de utför sina uppgifter på adekvat sätt i enlighet med
denna artikel,
k) lämpliga minimikrav för utbildning för den slakteripersonal som bistår vid utförandet av uppgifterna i samband med
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med punkt 3.
8.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för
utförandet av den offentliga kontroll som avses i denna artikel angående
a) särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll och den enhetliga minimifrekvensen för sådan offentlig kontroll, med
hänsyn tagen till de specifika faror och risker som förekommer i samband med varje enskild produkt av animaliskt
ursprung och de olika processer som den genomgår, om en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera de
erkända, enhetliga faror och risker som produkter av animaliskt ursprung kan utgöra,
b) villkoren för klassificering och övervakning av klassificerade produktions- och återutläggningsområden för levande
musslor,
c) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2,
d) de praktiska arrangemangen för de besiktningar före och efter slakt som avses i punkt 2 a, b och c, inklusive de enhetliga
krav som behövs för att säkerställa att tillräckliga garantier uppfylls när den offentliga kontrollen utförs under den
officiella veterinärens ansvar,
e) de tekniska kraven för kontrollmärket och de praktiska arrangemangen för dess anbringande,
f) särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll och den enhetliga minimifrekvensen för sådan offentlig kontroll av
obehandlad mjölk, mjölkprodukter och fiskeriprodukter, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera
de erkända, enhetliga faror och risker som dessa produkter kan utgöra.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
9.
Samtidigt som medlemsstaterna uppfyller målen med denna förordning, särskilt med avseende på kraven på
livsmedelssäkerhet, får de anta nationella åtgärder för att genomföra pilotprojekt som är begränsade i tid och utsträckning,
för att utvärdera alternativa praktiska arrangemang för utförandet av offentlig kontroll av köttproduktion. Sådana nationella
åtgärder ska anmälas i enlighet med det förfarande som anges i artiklarna 5 och 6 i direktiv (EU) 2015/1535. Resultatet av
den utvärdering som utförts genom pilotprojekten ska meddelas kommissionen så snart som det finns tillgängligt.
10.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 19
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller resthalter av relevanta ämnen i livsmedel och foder
1.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 a och c ska omfatta
offentlig kontroll som ska utföras i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled av relevanta ämnen, inklusive
ämnen som ska användas i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, samt av främmande, otillåtna, förbjudna
och oönskade ämnen som vid användning eller förekomst på grödor eller djur eller vid användning för produktion eller
bearbetning av livsmedel eller foder kan ge upphov till resthalter av dessa ämnen i livsmedel eller foder.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/33
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av den offentliga kontroll som avses i punkt 1 i den här
artikeln och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta efter sådan offentlig kontroll. Dessa delegerade akter ska
fastställa bestämmelser om
a) särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll, inklusive, där så är lämpligt, det urval prover och det produktions-,
bearbetnings- och distributionsled där proverna ska tas i överensstämmelse med de metoder som ska användas för
provtagning och laboratorieanalyser enligt artikel 34.6 a och b, med hänsyn tagen till de specifika faror och risker som
är förknippade med de ämnen som avses i punkt 1 i den här artikeln,
b) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med bristande efterlevnad, eller misstanke om bristande efterlevnad,
ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2,
c) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med bristande efterlevnad, eller misstanke om bristande efterlevnad,
när det gäller djur och varor från tredjeländer ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 65–72.
3.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för
utförandet av den offentliga kontroll som avses i punkt 1 och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta efter
sådan offentlig kontroll med avseende på
a) enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, med hänsyn tagen till de faror och risker som är förknippade med
de ämnen som avses i punkt 1,
b) särskilda ytterligare arrangemang och särskilt ytterligare innehåll, utöver det som föreskrivs i artikel 110, för
utarbetandet av relevanta delar av den fleråriga nationella kontrollplan som föreskrivs i artikel 109.1,
c) särskilda praktiska arrangemang för aktivering av mekanismen för administrativt stöd enligt artiklarna 102–108.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
3.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och
som avses i denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 20
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter
1.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 a, c, d och e ska omfatta
offentlig kontroll som ska utföras i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled av djur, produkter av animaliskt
ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av offentlig kontroll av djur, produkter av animaliskt ursprung,
avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter för att verifiera efterlevnaden av de unionsbestämmelser
som avses i artikel 1.2 d och e, samt om åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar efter offentlig kontroll. Dessa
delegerade akter ska fastställa bestämmelser om
a) särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll av djur, produkter av animaliskt ursprung och avelsmaterial för att
hantera erkända faror och risker för människors och djurs hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera
efterlevnaden av de åtgärder för förebyggande och bekämpning av sjukdom som fastställs i enlighet med de
bestämmelser som avses i artikel 1.2 d,
b) särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll av animaliska biprodukter och framställda produkter för att hantera
specifika faror och risker för människors och djurs hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera
efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 e,
c) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med bristande efterlevnad, eller misstanke om bristande efterlevnad,
ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artikel 137.2 och 138.2.
L 95/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
3.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang
för det utförande av offentlig kontroll som avses i punkt 1 i, angående
a) enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll av djur, produkter av animaliskt ursprung och avelsmaterial där en
miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera erkända, enhetliga faror och risker för människors och djurs
hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera efterlevnaden av de åtgärder för förebyggande och bekämpning
av sjukdom som fastställs i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 d, och
b) enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll av animaliska biprodukter och framställda produkter där en
miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera specifika faror och risker för människors och djurs hälsa genom
offentlig kontroll som syftar till att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 e.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
4.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 21
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller djurskyddskraven
1.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 1.2 f ska utföras i alla relevanta
produktions-, bearbetnings- och distributionsled i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.
2.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av bestämmelserna om djurskydd när djur transporteras, särskilt
bestämmelserna i förordning (EG) nr 1/2005, ska omfatta följande:
a) Vid långa transporter mellan medlemsstater eller med tredjeland, offentlig kontroll före lastning för att kontrollera om
djuren är i skick att transporteras.
b) Vid långa transporter mellan medlemsstater eller med tredjeland av tama hästdjur, med undantag av registrerade
hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin, och före dessa transporter:
i) offentlig kontroll av färdjournaler för att verifiera att färdjournalen är realistisk och visar att bestämmelserna i
förordning (EG) nr 1/2005 efterlevs, och
ii) offentlig kontroll för att verifiera att transportörer som är uppförda i färdjournalen har giltigt tillstånd för
transportörer, giltigt intyg om godkännande för transportmedel för långa transporter och giltiga kompetensbevis för
förare och skötare.
c) Vid de gränskontrollstationer som anges i artikel 59.1 och vid utförselställen:
i) offentlig kontroll av skicket på de djur som transporteras och av transportmedlet, för att verifiera efterlevnaden av
kapitel II i bilaga I till förordning (EG) nr 1/2005 och i förekommande fall kapitel VI i den bilagan,
ii) offentlig kontroll för att verifiera att transportörer följer tillämpliga internationella avtal och har giltigt tillstånd för
transportörer och giltiga kompetensbevis för förare och skötare, och
iii) offentlig kontroll för att kontrollera om tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin har
transporterats långt eller ska transporteras långt.
3.
Under utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska de behöriga myndigheterna vidta
nödvändiga åtgärder för att förhindra eller minimera förseningar mellan lastningen av djuren och deras avfärd, samt under
transporten.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/35
De behöriga myndigheterna får inte hålla kvar djurtransporter såvida det inte är strikt nödvändigt för djurskyddet eller
människors eller djurs hälsa. Om djuren under transport måste hållas kvar i mer än två timmar, ska de behöriga
myndigheterna säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas så att djuren får skötsel och vid behov utfodras, vattnas, lastas ur och
förvaras.
4.
Om bristande efterlevnad konstateras vid den offentliga kontroll som avses i punkt 2 b och arrangören inte åtgärdar
detta före avfärd genom lämpliga ändringar av transportarrangemangen, ska den behöriga myndigheten förbjuda den långa
transporten.
5.
Om de behöriga myndigheterna efter offentlig kontroll enligt punkt 2 c slår fast att djuren inte är i skick att fullfölja
transporten ska myndigheterna ge order om att djuren lastas ur, vattnas, utfodras och får vila tills de är i skick att fortsätta.
6.
Anmälan om bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i punkt 1 i denna artikel för de syften som avses i
artiklarna 105 och 106 ska göras till
a) de medlemsstater som meddelade transportören tillståndet,
b) den medlemsstat som ställde ut intyget om godkännande av transportmedel, i de fall bristande efterlevnad av någon
sådan bestämmelse som kan tillämpas på transportmedel har fastställts,
c) den medlemsstat som utfärdat förarens kompetensbevis, i de fall bristande efterlevnad av någon sådan bestämmelse som
kan tillämpas på förare har fastställts.
7.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
8.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de
unionsbestämmelser som avses i artikel 1.2 f. Dessa delegerade akter ska utformas med hänsyn till de risker för djurskyddet
som är förbundna med jordbruksverksamhet och transporter, slakt och avlivning av djur och ska fastställa bestämmelser
om följande:
a) Särskilda krav för utförandet av sådan offentlig kontroll för att hantera den risk som är förbunden med olika djurarter
och transportmedel, och behovet av att förebygga praxis som strider mot bestämmelserna och begränsa djurens lidande.
b) I vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.
c) Verifiering av att djurskyddskrav vid gränskontrollstationer och utförselställen och de minimikrav som gäller för sådana
utförselställen är uppfyllda.
d) Särskilda kriterier och villkor för aktivering av mekanismerna för administrativt stöd i artiklarna 102–108.
e) I vilka fall och på vilka villkor offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av djurskyddskraven får inbegripa
användning av särskilda djurskyddsindikatorer som baseras på mätbara prestandakriterier samt utformning av sådana
indikatorer utifrån vetenskaplig och teknisk bevisning.
9.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser dels om enhetliga praktiska arrangemang för
offentlig kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av de i artikel 1.2 f angivna unionsbestämmelserna om
djurskyddskrav, dels om åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar efter sådan offentlig kontroll angående följande:
a) Enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera den
risk som är förbunden med olika djurarter och transportmedel, och behovet av att förebygga praxis som strider mot
bestämmelserna och begränsa djurens lidande.
b) De praktiska arrangemangen för att hålla skriftlig dokumentation om offentlig kontroll som har utförts samt dess
lagringstid.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
L 95/36
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 22
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller växtskydd
1.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g ska inbegripa offentlig
kontroll av växtskadegörare, växter, växtprodukter och andra föremål, samt av professionella aktörer och andra personer
som omfattas av dessa bestämmelser.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser dels om utförandet av offentlig kontroll av växter, växtprodukter och andra
föremål för att verifiera efterlevnaden av de unionsbestämmelser som avses i artikel 1.2 g och som är tillämpliga på sådana
varor, dels om åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar efter utförandet av sådan offentlig kontroll. Dessa delegerade
akter ska fastställa bestämmelser om
a) särskilda krav för utförandet av sådan offentlig kontroll av införsel till och förflyttning inom unionen av vissa växter,
växtprodukter och andra föremål som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g för att hantera erkända faror
och risker för växtskyddet som är förbundna med specifika växter, växtprodukter och andra föremål av ett visst ursprung
eller en viss härkomst, och
b) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.
3.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för
utförandet av offentlig kontroll av växter, växtprodukter och andra föremål för att verifiera efterlevnaden av de
unionsbestämmelser som avses i artikel 1.2 g och som är tillämpliga på sådana varor och om åtgärder som de behöriga
myndigheterna ska vidta efter sådan offentlig kontroll när det gäller följande:
a) Enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera
erkända, enhetliga faror och risker för växtskyddet som är förbundna med specifika växter, växtprodukter och andra
föremål av ett visst ursprung eller en viss härkomst.
b) Enhetlig frekvens för de behöriga myndigheternas offentliga kontroll av aktörer som i enlighet med artikel 84.1 i
förordning (EU) 2016/2031 bemyndigats att utfärda växtpass med beaktande av om dessa aktörer har tillämpat en sådan
riskhanteringsplan för växtskadegörare som avses i artikel 91 i den förordningen för de växter, växtprodukter och andra
föremål som de producerar.
c) Enhetlig frekvens för de behöriga myndigheternas offentliga kontroll av de aktörer som bemyndigats att applicera det
märke som avses i artikel 96.1 i förordning (EU) 2016/2031 eller för att utfärda sådana officiella attesteringar som avses
i artikel 99.2 a i den förordningen.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
4.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 23
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion och genetiskt modifierade livsmedel
och foder
1.
Offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 a, b och c ska omfatta
offentlig kontroll av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion och av genetiskt modifierade
livsmedel och foder i alla relevanta produktions-, bearbetnings- och distributionsled i den jordbruksbaserade
livsmedelskedjan.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/37
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144, i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av den offentliga kontroll som avses i punkt 1 i den här
artikeln och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta efter sådan offentlig kontroll. I dessa delegerade akter
ska hänsyn tas till behovet av att säkerställa en miniminivå för offentlig kontroll för att förhindra praxis i strid med de
bestämmelser som avses i artikel 1.2 b och fastställas
a) särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll för att hantera erkända, enhetliga faror och risker när det gäller
i) förekomsten i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och
foderproduktion och genetiskt modifierade livsmedel och foder som inte har godkänts i enlighet med direktiv 2001/
18/EG eller förordning (EG) nr 1829/2003,
ii) odling av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion och korrekt tillämpning av den
övervakningsplan som avses i artikel 13.2 e i direktiv 2001/18/EG och i artiklarna 5.5 b och 17.5 b i förordning (EG)
nr 1829/2003,
b) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.
3.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för
utförandet av den offentliga kontroll som avses i punkt 1, med hänsyn till behovet av att säkerställa en miniminivå för
offentlig kontroll för att förhindra praxis i strid med de bestämmelserna angående en enhetlig minimifrekvens för sådan
offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera erkända, enhetliga faror och risker när det
gäller
a) förekomsten i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och
foderproduktion och genetiskt modifierade livsmedel och foder som inte har godkänts i enlighet med direktiv 2001/18/
EG eller förordning (EG) nr 1829/2003,
b) odling av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion och korrekt tillämpning av den
övervakningsplan som avses i artikel 13.2 e i direktiv 2001/18/EG och i artiklarna 5.5 b och 17.5 b i förordning (EG)
nr 1829/2003.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
4.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 24
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när det
gäller växtskyddsmedel
1.
Offentlig kontroll i syfte att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 h i denna förordning
ska inbegripa offentlig kontroll av verksamma ämnen och skyddsämnen, synergister, tillsatsämnen och hjälpämnen i
enlighet med artiklarna 2.2 och 3 i förordning (EG) nr 1107/2009.
2.
I syfte att fastställa frekvensen för de riskbaserade offentliga kontroller som avses i punkt 1 ska de behöriga
myndigheterna även ta hänsyn till följande:
a) Resultaten av relevant övervakning, inklusive övervakning av bekämpningsmedelsrester som utförts i enlighet med
artikel 32.2 i förordning (EG) nr 396/2005 och artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (1).
L 95/38
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder
på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
b) Information om otillåtna växtskyddsmedel, inklusive olaglig handel med växtskyddsmedel, och resultaten av relevanta
kontroller utförda av de myndigheter som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/
2012 (1).
c) Information om förgiftning med koppling till växtskyddsmedel, inklusive information tillgänglig i enlighet med
artikel 56 i förordning (EG) nr 1107/2009 och sådan information om insatser i nödsituationer där människors hälsa
hotas som tillgängliggörs genom de centrum som avses i artikel 45.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1272/2008 (2).
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av den offentliga kontroll som avses i punkt 1 i den här
artikeln. Dessa delegerade akter ska fastställa bestämmelser om
a) särskilda krav för utförandet av sådan offentlig kontroll för att hantera de erkända, enhetliga faror och risker som
växtskyddsprodukter kan utgöra när det gäller tillverkning, utsläppande på marknaden, införsel till unionen, märkning,
förpackning, transport, lagring och användning av växtskyddsmedel för att säkerställa säker och hållbar användning av
växtskyddsmedel och att bekämpa olaglig handel med dessa produkter, och
b) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.
4.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang
för utförandet av offentlig kontroll av de produkter som avses i punkt 1 angående
a) enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera de
erkända, enhetliga faror och risker som växtskyddsmedel kan utgöra när det gäller tillverkning, utsläppande på
marknaden, införsel till unionen, märkning, förpackning, transport, lagring och användning av växtskyddsmedel för att
säkerställa säker och hållbar användning av växtskyddsmedel och bekämpa olaglig handel med dem,
b) insamling av information om, övervakning av och rapportering om misstänkta förgiftningar med växtskyddsmedel,
c) insamling av information om, övervakning av och rapportering om otillåtna växtskyddsmedel, inklusive olaglig handel
med växtskyddsmedel.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
5.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 25
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för ekologisk produktion och
märkning av ekologiska produkter
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för utförandet
av offentlig kontroll i syfte att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i, angående
a) särskilda krav och ytterligare innehåll, utöver det som föreskrivs i artikel 110, för utarbetandet av relevanta delar av den
fleråriga nationella kontrollplan som föreskrivs i artikel 109.1, och särskilt ytterligare innehåll utöver den rapport som
föreskrivs i artikel 113,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/39
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (EUT
L 201, 27.7.2012, s. 60).
(2)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och
förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av
förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
b) särskilda ansvarsområden och uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum utöver dem som anges i artikel 98,
c) praktiska arrangemang för aktivering av mekanismerna för administrativt stöd enligt artiklarna 102–108, inklusive
utbytet av information mellan behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter om fall av bristande
efterlevnad eller sannolik bristande efterlevnad,
d) de metoder som ska användas för provtagning och för laboratorieanalyser och laboratorietester, med undantag av
bestämmelser som innebär fastställande av tröskelvärden.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 26
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som de behöriga myndigheterna
utför när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade
traditionella specialiteter
1.
Genom undantag från artikel 31.3, när det gäller de bestämmelser som avses i artikel 1.2 j, får behöriga myndigheter
som har delegerat besluten om rätten att använda en produkts registrerade namn även delegera tillämpningen av följande
åtgärder:
a) Beordra att vissa av aktörens verksamheter blir föremål för systematisk eller ökad offentlig kontroll.
b) Beordra att aktören ökar egenkontrollernas frekvens.
c) Beordra att märkningen ändras för att stämma överens med produktspecifikationerna och de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 j.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av de
bestämmelser som avses i artikel 1.2 j. Dessa delegerade akter ska fastställa bestämmelser om
a) krav, metoder och tekniker som avses i artiklarna 12 och 14 för offentlig kontroll som utförs för att verifiera att
produktspecifikationer och märkningskrav efterlevs,
b) särskilda metoder och tekniker som avses i artikel 14 för utförandet av offentlig kontroll som syftar dels till att säkerställa
att de varor och djur som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 j är spårbara i alla produktions-,
bearbetnings- och distributionsled, dels till att tillhandahålla garantier avseende efterlevnaden av de bestämmelserna,
c) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artikel 138.1 och 138.2.
3.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för
utförandet av den offentliga kontroll som görs i syfte att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 j
angående
a) särskilda praktiska arrangemang för aktivering av mekanismerna för administrativt stöd enligt artiklarna 102–108,
inklusive utbytet av information mellan behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter om fall av bristande
efterlevnad eller sannolik bristande efterlevnad, och
b) särskilda rapporteringsskyldigheter för organ med delegerade uppgifter.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
L 95/40
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
4.
Vid tillämpning av artikel 30 ska det vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
enligt denna artikel till en eller flera fysiska personer.
Artikel 27
Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och om åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta vid
nyligen identifierade risker i samband med livsmedel och foder
1.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning genom att fastställa bestämmelser om utförandet av offentlig kontroll av vissa kategorier av livsmedel eller foder
för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 a–e, och om åtgärder som de behöriga
myndigheterna ska vidta efter sådan offentlig kontroll. Dessa delegerade akter ska gälla nyligen identifierade risker som
livsmedel eller foder kan utgöra för människors eller djurs hälsa och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön, eller sådana risker som uppstår genom nya produktions- eller konsumtionsmönster för
livsmedel eller foder, och som inte kan hanteras på ett verkningsfullt sätt i avsaknad av sådana gemensamma regler. Dessa
delegerade akter ska fastställa bestämmelser om
a) enhetliga särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll för att hantera de särskilda faror och risker som är förbundna
med varje kategori av livsmedel och foder och de olika processer den genomgår, och
b) i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de
åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.
2.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om enhetliga praktiska arrangemang för
offentlig kontroll av vissa kategorier av livsmedel eller foder för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 a–e för att ta itu med nyligen identifierade risker som livsmedel eller foder kan utgöra för människors eller djurs
hälsa och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, eller sådana risker som
uppstår genom nya produktions- eller konsumtionsmönster med avseende på livsmedel eller foder, och som inte kan
hanteras på ett verkningsfullt sätt i avsaknad av sådana gemensamma bestämmelser om enhetlig minimifrekvens för sådan
offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera de särskilda faror och risker som är
förbundna med varje kategori av livsmedel och foder och de olika processer den genomgår. Dessa genomförandeakter ska
antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
3.
Av vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på fall av allvarliga risker för
människors eller djurs hälsa, eller för miljön, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet
med det förfarande som avses i artikel 145.3.
KAPITEL III
Delegering av vissa av de behöriga myndigheternas uppgifter
Artikel 28
De behöriga myndigheternas delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
1.
De behöriga myndigheterna får delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till ett eller flera organ
med delegerade uppgifter eller en eller flera fysiska personer i enlighet med villkoren i artikel 29 respektive artikel 30. Den
behöriga myndigheten ska säkerställa att de organ med delegerade uppgifter eller de fysiska personer till vilka sådana
uppgifter delegerats har de befogenheter som krävs för att kunna utföra dessa uppgifter på ett verkningsfullt sätt.
2.
När en behörig myndighet eller en medlemsstat väljer att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
och avser verifiering av efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i till ett eller flera organ med delegerade
uppgifter ska den tilldela varje sådant organ ett kodnummer och utse relevanta myndigheter som ansvarar för godkännande
och överinseende av dessa organ.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/41
Artikel 29
Villkor för delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till organ med delegerade uppgifter
Delegeringen av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till ett organ med delegerade uppgifter som avses i
artikel 28.1 ska ske skriftligen och uppfylla följande villkor:
a) Delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som organet med
delegerade uppgifter får utföra och de villkor under vilka organet får utföra dem.
b) Organet med delegerade uppgifter
i) har den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga
kontrollen vilka har delegerats till det,
ii) har tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal,
iii) är opartiskt och fritt från intressekonflikter och, framför allt, befinner sig inte i en situation som direkt eller indirekt
kan påverka dess yrkesetiska opartiskhet när det utför de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har
delegerats till organet,
iv) arbetar och är ackrediterat i enlighet med standarder som är relevanta för de aktuella delegerade uppgifterna,
inklusive standarden EN ISO/IEC 17020, Krav på verksamhet inom olika typer av kontrollorgan,
v) har tillräckliga befogenheter för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen som delegerats till
organet.
c) Det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga
myndigheterna och organet med delegerade uppgifter.
Artikel 30
Villkor för delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till fysiska personer
De behöriga myndigheterna får delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till en eller flera fysiska
personer om bestämmelserna i artiklarna 18–27 tillåter detta. Sådan delegering ska vara skriftlig och uppfylla följande
villkor:
a) Delegeringen ska innehålla en exakt beskrivning av de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som de fysiska
personerna får utföra samt de villkor under vilka fysiska personer får utföra dem.
b) De fysiska personerna ska
i) ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga
kontrollen och som har delegerats till dem,
ii) vara väl kvalificerade och erfarna,
iii) agera opartiskt och vara fria från intressekonflikter när de utför de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen
och som har delegerats till dem.
c) Det ska finnas arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga
myndigheterna och de fysiska personerna.
Artikel 31
Villkor för delegering av vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet
1.
De behöriga myndigheterna får delegera vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet till ett eller flera
organ med delegerade uppgifter under förutsättning att
a) de bestämmelser som avses i artikel 1.2 inte förbjuder inte sådan delegering, och
L 95/42
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
b) villkoren i artikel 29, med undantag av villkoret i led b iv, är uppfyllda.
2.
De behöriga myndigheterna får delegera vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet till en eller flera
fysiska personer, under förutsättning att
a) de bestämmelser som avses i artikel 1.2 tillåter sådan delegering, och
b) villkoren i artikel 30, i tillämpliga delar, är uppfyllda.
3.
De behöriga myndigheterna får inte delegera beslutet om de uppgifter som föreskrivs i artikel 138.1 b, 138.2 och
138.3 till ett organ med delegerade uppgifter eller till en fysisk person.
Artikel 32
Skyldigheter för organ med delegerade uppgifter och fysiska personer
De organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer till vilka har delegerats vissa uppgifter som ingår i den offentliga
kontrollen i enlighet med artikel 28.1, eller vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet i enlighet med
artikel 31, ska
a) meddela resultaten av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet de utfört till de delegerande behöriga
myndigheterna, regelbundet och närhelst dessa behöriga myndigheter begär det,
b) omedelbart underrätta de delegerande behöriga myndigheterna när resultaten av den offentliga kontrollen visar att
bestämmelserna inte efterlevs eller tyder på att det är sannolikt att så är fallet, såvida inte särskilda arrangemang mellan
den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter eller den berörda fysiska personen anger något annat,
och
c) ge behöriga myndigheter tillträde till deras lokaler och anläggningar samt samarbeta med och bistå dem.
Artikel 33
Skyldigheter för de delegerande behöriga myndigheterna
Behöriga myndigheter som, till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer, har delegerat vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen i enlighet med artikel 28.1 eller vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet
i enlighet med artikel 31, ska
a) vid behov organisera revisioner eller inspektioner av sådana organ eller personer och undvika överlappningar med
beaktande av de ackrediteringar som avses i artikel 29 b iv,
b) utan dröjsmål helt eller delvis återkalla sin delegering när
i) det finns belägg för att ett sådant organ med delegerade uppgifter eller en sådan fysisk person inte på ett korrekt sätt
utför de uppgifter som delegerats till det eller den,
ii) organet med delegerade uppgifter eller den fysiska personen inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga åtgärder för att
åtgärda de brister som konstaterats, eller
iii) det har visats att oberoendet eller opartiskheten för organet med delegerade uppgifter eller den fysiska personen har
äventyrats.
Led b ska inte påverka den behöriga myndighetens behörighet att återkalla delegeringen av andra skäl än dem som anges
i denna förordning.
KAPITEL IV
Provtagning, analyser, tester och diagnostik
Artikel 34
Metoder för provtagning, analyser, tester och diagnostik
1.
De metoder som används för provtagning och för laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik vid
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska vara förenliga med unionens bestämmelser om fastställande av dessa
metoder eller prestandakriterier för dessa metoder.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/43
2.
När det inte finns några sådana unionsbestämmelser som avses i punkt 1 ska de officiella laboratorierna, i samband
med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, använda en av följande metoder, beroende på vad som är lämpligt
för deras specifika analys-, testnings- och diagnostikbehov:
a) Tillgängliga metoder som överensstämmer med relevanta internationellt erkända bestämmelser eller protokoll,
inbegripet sådana som Europeiska standardiseringskommittén (CEN) har godtagit, eller
relevanta metoder som har utvecklats eller rekommenderas av Europeiska unionens referenslaboratorier och validerats
enligt internationellt erkända vetenskapliga protokoll.
b) När det inte finns några sådana lämpliga bestämmelser eller protokoll som avses i led a: metoder som följer relevanta
bestämmelser som fastställts på nationell nivå eller, när det inte finns några sådana bestämmelser, relevanta metoder som
har utvecklats eller rekommenderas av nationella referenslaboratorier och validerats i enlighet med internationellt
erkända vetenskapliga protokoll, eller
relevanta metoder som har utvecklats och validerats med hjälp av mellanlaboratorie- eller inomlaboratorievalidering av
metoder i enlighet med internationellt erkända vetenskapliga protokoll.
3.
I den händelse det krävs omgående laboratorieanalyser, laboratorietester eller laboratoriediagnostik och ingen av de
metoder som avses i punkterna 1 och 2 finns, får det relevanta nationella referenslaboratoriet eller, om det inte finns något
sådant nationellt referenslaboratorium, ett annat laboratorium som utsetts i enlighet med artikel 37.1 använda andra
metoder än de som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel till dess att en lämplig metod i enlighet med internationellt
accepterade vetenskapliga protokoll har validerats.
4.
Metoder som används för laboratorieanalyser ska om möjligt redovisas enligt relevanta kriterier i bilaga III.
5.
Proverna ska tas, hanteras och märkas så att deras rättsliga, vetenskapliga och tekniska giltighet säkerställs.
6.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om
a) de metoder som ska användas för provtagning och för laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik,
b) prestandakriterier, analys-, test- eller diagnostikparametrar, mätosäkerhet och förfaranden för validering av dessa
metoder,
c) tolkningen av analys-, testnings- och diagnostikresultat.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 35
Ett andra expertutlåtande
1.
De behöriga myndigheterna ska säkerställa att aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning
eller diagnostik i samband med offentlig kontroll har rätt till ett andra expertutlåtande på aktörens egen bekostnad.
Rätten till ett andra expertutlåtande ska berättiga aktören att begära att dokumentationen om provtagningen, analysen,
testningen och diagnostiken granskas av en annan erkänd expert med lämpliga kvalifikationer.
2.
Om det är relevant, lämpligt och tekniskt möjligt, särskilt med hänsyn till farans förekomst och fördelning i djur eller
varor, till hur lättfördärvliga proverna eller varorna är och till den mängd substrat som finns att tillgå, ska de behöriga
myndigheterna
a) när de tar provet, och om aktören begär det, säkerställa att en tillräckligt stor mängd tas för att möjliggöra ett andra
expertutlåtande och den granskning av dokumentationen som avses i punkt 3, om detta skulle visa sig nödvändigt, eller
b) om det inte är möjligt att ta en tillräckligt stor mängd såsom avses i led a, informera aktören om detta.
L 95/44
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Denna punkt ska inte tillämpas när förekomsten av karantänskadegörare i växter, växtprodukter eller andra föremål bedöms
i syfte att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g.
3.
När det uppstår en tvist mellan de behöriga myndigheterna och aktörerna på grund av det andra expertutlåtande som
avses i punkt 1 får medlemsstaterna besluta att låta aktörerna, på egen bekostnad, begära en granskning av
dokumentationen av den ursprungliga analysen, testet eller diagnostiken, och när så är lämpligt, nya analyser, tester eller
diagnostik av ett annat officiellt laboratorium.
4.
En begäran från aktören om ett andra expertutlåtande enligt punkt 1 i denna artikel påverkar inte behöriga
myndigheters skyldighet att skyndsamt vidta åtgärder för att undanröja eller begränsa riskerna för människors och djurs
hälsa, växtskydd, djurskydd och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön i
enlighet med denna förordning och de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
Artikel 36
Provtagning av djur och varor som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation
1.
När det gäller djur och varor som erbjuds till försäljning genom distanskommunikation får prover som de behöriga
myndigheterna beställt av aktörer utan att identifiera sig användas för offentlig kontroll.
2.
När de behöriga myndigheterna har fått tillgång till proverna ska de vidta alla åtgärder för att säkerställa att de aktörer
från vilka dessa prover beställts i enlighet med punkt 1
a) underrättas om att proverna har tagits i samband med offentlig kontroll och, i förekommande fall, analyseras eller testas
för denna offentliga kontroll, och
b) har möjlighet att utöva rätten till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35.1 när de prover som avses i den punkten
analyseras eller testas.
3.
Punkterna 1 och 2 ska tillämpas på organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka vissa uppgifter som
ingår i den offentliga kontrollen har delegerats.
Artikel 37
Utseende av officiella laboratorier
1.
De behöriga myndigheterna ska utse officiella laboratorier som ska utföra laboratorieanalyser, laboratorietester och
laboratoriediagnostik på prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den medlemsstat på vars
territorium dessa behöriga myndigheter verkar eller i en annan medlemsstat eller ett tredjeland som är avtalsslutande part i
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2.
Behöriga myndigheter får som officiellt laboratorium utse ett laboratorium i en annan medlemsstat eller ett tredjeland
som är avtalsslutande part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning att
a) det har införts lämpliga arrangemang genom vilka de behöriga myndigheterna kan utföra de revisioner och inspektioner
som avses i artikel 39.1 eller delegera utförandet av sådana revisioner och inspektioner till de behöriga myndigheterna i
den medlemsstat eller det tredjeland som är avtalsslutande part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
där laboratoriet är beläget, och
b) laboratoriet redan har utsetts till officiellt laboratorium av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars
territorium det är beläget.
3.
Utseendet av ett officiellt laboratorium ska ske skriftligen och innehålla en utförlig beskrivning av
a) de uppgifter som laboratoriet utför som officiellt laboratorium,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/45
b) villkoren för hur det utför de uppgifter som avses i led a, och
c) de arrangemang som krävs för att säkerställa effektiv och verkningsfull samordning och effektivt och verkningsfullt
samarbete mellan laboratoriet och de behöriga myndigheterna.
4.
De behöriga myndigheterna får som officiellt laboratorium endast utse ett laboratorium som
a) har den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra analyser, tester eller diagnostik på prover,
b) har tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad, utbildad och erfaren personal,
c) säkerställer att de uppgifter som det tilldelats enligt punkt 1 utförs opartiskt och som med avseende på utövandet av dess
uppgifter i egenskap av officiellt laboratorium är fritt från intressekonflikter,
d) i vederbörlig tid kan leverera resultaten av den analys, testning eller diagnostik som utförs på de prover som tas vid
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och
e) arbetar i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 samt är ackrediterat i enlighet med den standarden av ett nationellt
ackrediteringsorgan som utövar sin verksamhet i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.
5.
Den ackreditering av det officiella laboratorium som avses i punkt 4 e
a) ska omfatta de metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik som ska användas av
laboratoriet för analyser, tester eller diagnostik när det fungerar som ett officiellt laboratorium,
b) kan omfatta en eller flera metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik eller grupper av
metoder,
c) kan fastställas på ett flexibelt sätt så att ackrediteringen även kan omfatta ändrade versioner av de metoder som det
officiella laboratoriet använde när ackrediteringen beviljades eller nya metoder utöver dessa metoder, varvid laboratoriets
egna valideringar räcker och det inte behövs någon särskild bedömning av det nationella ackrediteringsorganet innan
dessa ändrade eller nya metoder används.
6.
När inget officiellt laboratorium som utsetts i unionen eller i ett tredjeland som är avtalsslutande part i avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med punkt 1 har den sakkunskap, utrustning, infrastruktur och
personal som krävs för att utföra nya eller särskilt ovanliga laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik,
får de behöriga myndigheterna anlita ett laboratorium eller ett diagnostiskt centrum som inte uppfyller ett eller flera av
kraven i punkterna 3 och 4 för att utföra analyserna, testerna och diagnostiken.
Artikel 38
Officiella laboratoriers skyldigheter
1.
Om resultaten av en analys, ett test eller diagnostik som utförts på prover som tagits i samband med offentlig kontroll
eller annan offentlig verksamhet visar på en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd eller, när det gäller genetiskt
modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, eller tyder på sannolikhet för bristande efterlevnad ska
officiella laboratorier omedelbart informera de behöriga myndigheter som utsåg dem för analysen, testet eller diagnostiken,
och när så är lämpligt, organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer till vilka uppgifter har delegerats. I särskilda
arrangemang mellan de behöriga myndigheter, organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer till vilka uppgifter har
delegerats och de officiella laboratorierna får det emellertid anges att denna information inte behöver tillhandahållas
omedelbart.
2.
På begäran av Europeiska unionens referenslaboratorium eller det nationella referenslaboratoriet ska officiella
laboratorier delta i jämförande undersökningar eller prestationsprov mellan laboratorier som organiseras för analyser, tester
eller diagnostik som de utför som officiella laboratorier.
3.
Officiella laboratorier ska, på de behöriga myndigheternas begäran, tillhandahålla allmänheten namnen på de metoder
som används för analyser, tester eller diagnostik som utförs i samband med offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet.
L 95/46
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
4.
Officiella laboratorier ska, på begäran av de behöriga myndigheterna, tillsammans med resultaten ange vilken metod
som använts för varje analys, test eller diagnostik som utförts i samband med offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet.
Artikel 39
Revision av officiella laboratorier
1.
De behöriga myndigheterna ska organisera revisioner av de officiella laboratorier som de har utsett i enlighet med
artikel 37.1 regelbundet och närhelst de anser att en revision är nödvändig, såvida de inte anser att sådana revisioner är
överflödiga med hänsyn till den ackrediteringsbedömning som avses i artikel 37.4 e.
2.
De behöriga myndigheterna ska omedelbart återkalla beslutet om utseende av ett officiellt laboratorium, antingen helt
eller för vissa uppgifter, om laboratoriet inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder när något av följande
framkommer vid en av de revisioner som avses i punkt 1:
a) Det uppfyller inte längre villkoren i artikel 37.4 och 37.5.
b) Det uppfyller inte skyldigheterna i artikel 38.
c) Det underpresterar vid de jämförande undersökningar mellan laboratorier som avses i artikel 38.2.
Artikel 40
Undantag från villkoret om obligatorisk ackreditering för vissa officiella laboratorier
1.
Genom undantag från artikel 37.4 e får de behöriga myndigheterna utse följande som officiella laboratorier oavsett
om de uppfyller de villkor som anges i det ledet eller inte:
a) Laboratorier
i) vars enda verksamhet består av detektion av trikiner i kött,
ii) som endast använder de metoder för detektion av trikiner som avses i artikel 6 i kommissionens
genomförandeförordning (EU) 2015/1375 (1),
iii) som utför trikindetektioner under överinseende av de behöriga myndigheterna eller av ett officiellt laboratorium som
utsetts i enlighet med artikel 37.1 och som ackrediterats i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 för
användning av de metoder som avses i led ii i detta led, och
iv) som regelbundet deltar i och presterar tillfredsställande vid de jämförande undersökningar eller prestationsprov
mellan laboratorier som organiseras av de nationella referenslaboratorierna för de metoder de använder för detektion
av trikiner.
b) Laboratorier som enbart utför analyser, tester eller diagnostik i samband med annan offentlig verksamhet, under
förutsättning att de
i) endast använder de metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik som avses i
artikel 34.1 och artikel 34.2 a eller b,
ii) utför analyserna, testerna eller diagnostiken under överinseende av de behöriga myndigheterna eller av de nationella
referenslaboratorierna med avseende på de metoder de använder,
iii) regelbundet deltar i och presterar tillfredsställande vid de jämförande undersökningar eller prestationsprov mellan
laboratorier som organiseras av de nationella referenslaboratorierna med avseende på de metoder de använder, och
iv) har ett kvalitetssäkringssystem för att säkerställa goda och tillförlitliga resultat från de metoder för laboratorieanalys,
laboratorietestning eller laboratoriediagnostik som används.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/47
(1)
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 av den 10 augusti 2015 om fastställande av särskilda bestämmelser för
offentlig kontroll av trikiner i kött (EUT L 212, 11.8.2015, s. 7).
2.
När de metoder som används av de laboratorier som avses i punkt 1 b i denna artikel kräver att resultatet av
laboratorieanalysen, laboratorietestningen eller laboratoriediagnostiken bekräftas, ska den bekräftande analysen, testningen
eller diagnostiken utföras av ett officiellt laboratorium som uppfyller kraven i artikel 37.4 e.
3.
De officiella laboratorier som utsetts i enlighet med punkt 1 ska vara belägna i den medlemsstat på vars territorium de
behöriga myndigheter som har utsett dem är belägna.
Artikel 41
Befogenhet att medge undantag från villkoret om obligatorisk ackreditering av alla de metoder för laboratorie-
analys, laboratorietestning och laboratoriediagnostik som används av officiella laboratorier
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med avseende
på i vilka fall och på vilka villkor behöriga myndigheter får utse laboratorier som inte uppfyller villkoren i artikel 37.4 e för
alla de metoder som de använder vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till officiella laboratorier i enlighet
med artikel 37.1, under förutsättning att sådana laboratorier
a) arbetar och ackrediteras i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 för en eller flera metoder som liknar och är
representativa för de andra metoder som de använder, och
b) regelbundet och i betydande utsträckning använder de metoder för vilka de har erhållit den ackreditering som avses i
led a i denna artikel, förutom när det gäller det område som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, där
det inte finns någon sådan validerad metod för detektion av de särskilda växtskadegörarna som avses i artikel 34.1 och
34.2.
Artikel 42
Tidsbegränsade undantag från villkoren om obligatorisk ackreditering av officiella laboratorier
1.
Genom undantag från artikel 37.5 a får de behöriga myndigheterna för en begränsad tid utse ett befintligt officiellt
laboratorium till officiellt laboratorium i enlighet med artikel 37.1 för användning av en metod för laboratorieanalys,
laboratorietestning eller laboratoriediagnostik för vilken det inte har erhållit den ackreditering som avses i artikel 37.4 e
a) när det enligt nya unionsbestämmelser krävs att den metoden används,
b) när ändringar av en metod som används innebär att det krävs en ny ackreditering eller en utvidgning av den
ackreditering som det officiella laboratoriet har erhållit, eller
c) i de fall där behovet av att använda metoden grundas på en nödsituation eller en ny risk för människors eller djurs hälsa,
växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
2.
För det tidsbegränsade utseende som avses i punkt 1 ska följande villkor gälla:
a) Det officiella laboratoriet är redan ackrediterat i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 för användning av en
metod som liknar den som inte omfattas av ackrediteringen.
b) Det officiella laboratoriet har ett kvalitetssäkringssystem som ska säkerställa att den metod som används men som inte
omfattas av den befintliga ackrediteringen ger goda och tillförlitliga resultat.
c) Analyserna, testerna eller diagnostiken utförs under överinseende av de behöriga myndigheterna eller det nationella
referenslaboratoriet för denna metod.
3.
Det tidsbegränsade utseende som avses i punkt 1 får inte överskrida en period på ett år. Det kan förlängas en gång
med ytterligare en period på ett år.
L 95/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
4.
De officiella laboratorier som utsetts i enlighet med punkt 1 ska vara belägna i de medlemsstater på vars territorium
de behöriga myndigheter som har utsett dem är belägna.
KAPITEL V
Offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen
Artikel 43
Offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen
Den offentliga kontrollen av djur och varor som förs in i unionen ska organiseras utifrån riskerna. För de djur och varor
som avses i artiklarna 47 och 48 ska sådan offentlig kontroll utföras i enlighet med artiklarna 47–64.
Av s n i t t I
D j u r o c h v a r o r s o m i n t e ä r f ö r e m å l f ö r o f f e n t l i g k o n t r o l l v i d g r ä n s k o n t r o l l s t a t i o n e r
e n l i g t a v s n i t t I I
Artikel 44
Offentlig kontroll av andra djur och varor än de som är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer
enligt avsnitt II
1.
För att säkerställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs ska de behöriga myndigheterna regelbundet
och med lämplig frekvens utföra riskbaserad offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen och som inte
omfattas av artiklarna 47 och 48.
2.
När det gäller de djur och varor som avses i punkt 1 ska en lämplig frekvens för den offentliga kontrollen fastställas
med beaktande av följande:
a) De risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön, som är förbundna med olika typer av djur och varor.
b) Uppgifter som indikerar sannolikheten för att konsumenterna skulle kunna bli vilseledda i fråga om produkternas art,
identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomstplats, framställnings- eller
produktionsmetod.
c) I vilken mån kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och som är tillämpliga på de berörda djuren eller varorna
hittills har efterlevts av
i) ursprungstredjelandet och ursprungsanläggningen eller produktionsplatsen beroende på vad som är lämpligt,
ii) exportören,
iii) den aktör som ansvarar för sändningen.
d) Den kontroll av de berörda djuren och varorna som redan har utförts.
e) De garantier som den behöriga myndigheten i ursprungstredjelandet har lämnat för att djuren och varorna uppfyller de
krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller krav som konstaterats vara åtminstone likvärdiga med
dessa.
3.
Den offentliga kontroll som föreskrivs i punkt 1 ska utföras på en lämplig plats inom unionens tullområde, till
exempel
a) stället för införsel till unionen,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/49
b) en gränskontrollstation,
c) platsen för övergång till fri omsättning i unionen,
d) den för sändningen ansvariga aktörens lager och lokaler,
e) destinationsorten.
4.
De behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationer och andra ställen för införsel till unionen ska utan hinder av
punkterna 1 och 3 och närhelst de har anledning att tro att införseln av dessa till unionen kan utgöra en risk för människors
eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för
miljön, utföra offentlig kontroll av
a) transportmedel, även när de är tomma, och
b) förpackning, inklusive lastpallar.
5.
De behöriga myndigheterna får även utföra offentlig kontroll av varor som hänförts till ett av de tullförfaranden som
avses i artikel 5.16 a, b och c i förordning (EU) nr 952/2013 och är i tillfällig lagring enligt definitionen i artikel 5.17 i den
förordningen.
Artikel 45
Typer av offentlig kontroll av djur och varor som inte är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer
enligt avsnitt II
1.
När offentlig kontroll utförs i enlighet med artikel 44.1 ska den
a) alltid omfatta en dokumentkontroll,
b) omfatta identitetskontroller och fysiska kontroller beroende på risken för människors eller djurs hälsa, växtskydd,
djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
2.
De behöriga myndigheterna ska utföra de fysiska kontroller som avses i punkt 1 b under lämpliga betingelser så att
undersökningarna kan bedrivas på ett korrekt sätt.
3.
Om de dokument- eller identitetskontroller eller fysiska kontroller som avses i punkt 1 i denna artikel visar att djuren
och varorna inte är i överensstämmelse med de bestämmelser som avses i artikel 1.2, ska artiklarna 66.1, 66.3, 66.5, 67,
68, 69, 71.1, 71.2, 72.1, 72.2, 137 och 138 tillämpas.
4.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på i vilka fall och på vilka villkor de behöriga myndigheterna får kräva att aktörerna ska anmäla
ankomsten av vissa varor som förs in i unionen.
Artikel 46
Provtagning på djur och varor som inte är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer enligt avsnitt II
1.
Vid provtagning på djur och varor ska de behöriga myndigheterna, utan att det påverkar tillämpningen av
artiklarna 34–42,
a) underrätta de berörda aktörerna och, om så är lämpligt, tullmyndigheterna, och
b) besluta huruvida djuren eller varorna behöver hållas kvar i avvaktan på resultaten av den analys, testning eller diagnostik
som utförts, eller om de kan släppas förutsatt att det säkerställs att djuren eller varorna kan spåras.
L 95/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
2.
Kommissionen ska genom genomförandeakter
a) fastställa de förfaranden som krävs för att säkerställa att de djur eller varor som avses i punkt 1 b kan spåras, och
b) ange vilka dokument som måste åtfölja de djur eller varor som avses i punkt 1 när de behöriga myndigheterna har tagit
prover.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Av s n i t t I I
O f f e n t l i g k o n t r o l l a v d j u r o c h v a r o r v i d g r ä n s k o n t r o l l s t a t i o n e r
Artikel 47
Djur och varor som är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer
1.
För att säkerställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs ska de behöriga myndigheterna, vid
gränskontrollstationen för första ankomst till unionen, utföra offentlig kontroll av varje sändning av följande kategorier av
djur och varor som förs in i unionen:
a) Djur.
b) Produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial och animaliska biprodukter.
c) Sådana växter, växtprodukter och andra föremål som avses i de förteckningar som upprättats enligt artiklarna 72.1 och
74.1 i förordning (EU) 2016/2031.
d) Varor från vissa tredjeländer för vilka kommissionen genom de genomförandeakter som avses i punkt 2 b i denna artikel
har beslutat om en åtgärd som kräver en tillfällig ökning av offentlig kontroll vid införseln till unionen på grund av en
känd eller ny risk eller eftersom det finns belägg för att det kanske förekommer omfattande och allvarlig bristande
efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
e) Djur och varor som är föremål för en nödåtgärd som föreskrivs i sådana rättsakter som antagits i enlighet med artikel 53
i förordning (EG) nr 178/2002, artikel 249 i förordning (EU) 2016/429 eller artiklarna 28.1, 30.1, 40.3, 41.3, 49.1,
53.3 och 54.3 i förordning (EU) 2016/2031 och genom vilka det krävs att sändningar av dessa djur eller varor, som
identifierats genom sina nummer i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallade KN-nummer), ska bli föremål för
offentlig kontroll vid införseln till unionen.
f) Djur och varor för vilkas införsel till unionen det har fastställts villkor eller åtgärder genom rättsakter som antagits i
enlighet med artikel 126 respektive 128, eller i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och i vilka det
krävs att det vid införseln av djuren eller varorna till unionen säkerställs att dessa villkor eller åtgärder uppfylls respektive
vidtas.
2.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa
a) förteckningar över alla djur och varor som avses i punkt 1 a och b med angivande av deras KN-nummer, och
b) förteckningen över de varor som tillhör den kategori som avses i punkt 1 d med angivande av deras KN-nummer och vid
behov uppdatera den med hänsyn till de risker som avses i den punkten.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
vad gäller ändringar av de kategorier av sändningar som avses i punkt 1 i den här artikeln för att inkludera sammansatta
produkter, hö och halm samt andra produkter, dock endast produkter som innebär en nyligen identifierad eller avsevärt
förhöjd risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/51
4.
Om inte annat anges i de rättsakter om fastställande av de åtgärder eller villkor som avses i punkt 1 d, e och f ska
denna artikel också tillämpas på icke-kommersiella sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i punkt 1 a, b
och c.
5.
De aktörer som är ansvariga för sändningen ska säkerställa att de djur och varor som ingår i de kategorier som avses i
punkt 1 görs tillgängliga för offentlig kontroll vid den gränskontrollstation som avses i den punkten.
Artikel 48
Djur och varor som är undantagna från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med avseende
på bestämmelser om i vilka fall och på vilka villkor följande kategorier av djur och varor är undantagna från artikel 47, och
om ett sådant undantag är berättigat:
a) Varor som sänds som varuprover eller som visningsobjekt avsedda för utställningar och som inte är avsedda att släppas
ut på marknaden.
b) Djur och varor som är avsedda att användas för vetenskapliga ändamål.
c) Varor ombord på transportmedel i internationell trafik som inte lossas och som är avsedda att konsumeras av besättning
och passagerare.
d) Varor som ingår i passagerares personliga bagage och är avsedda för egen konsumtion eller användning.
e) Små sändningar av varor som sänds till fysiska personer och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden.
f) Sällskapsdjur enligt definitionen i artikel 4.11 i förordning (EU) 2016/429.
g) Varor som genomgått särskild behandling och som inte överstiger de mängder som ska fastställas i dessa delegerade
akter.
h) Kategorier av djur eller varor som utgör en låg risk eller som inte utgör någon särskild risk och för vilka det därför inte
krävs några kontroller vid gränskontrollstationer.
Artikel 49
Offentlig kontroll vid gränskontrollstationer
1.
För att verifiera efterlevnaden av de tillämpliga kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska de behöriga
myndigheterna utföra offentlig kontroll av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 vid
sändningens ankomst till gränskontrollstationen. Denna offentliga kontroll ska omfatta dokumentkontroll, identitets-
kontroll och fysisk kontroll.
2.
Fysiska kontroller ska,
a) om dessa kontroller avser djur, med undantag för vattenlevande djur eller kött och ätbara slaktbiprodukter, utföras av en
officiell veterinär, som får bistås av personal som utbildats i enlighet med de krav som fastställts enligt punkt 5 när det
gäller veterinära frågor och som är utsedd av behörig myndighet för detta syfte.
b) om dessa kontroller avser vattenlevande djur, andra produkter av animaliskt ursprung än de som avses i led a i denna
punkt, avelsmaterial eller animaliska biprodukter, utföras av en officiell veterinär eller av personal som utbildats i
enlighet med de krav som fastställts enligt punkt 5 och som är utsedd av behörig myndighet för detta syfte.
c) om dessa kontroller avser växter, växtprodukter och andra föremål, utföras av en officiell växtskyddsinspektör.
3.
De behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationerna ska systematiskt utföra offentlig kontroll av sändningar av
djur som transporteras och av transportmedel för att verifiera att djurskyddskraven i de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 efterlevs. De behöriga myndigheterna ska införa arrangemang i syfte att prioritera offentlig kontroll av djur som
transporteras och minska dröjsmålen vid sådana kontroller.
L 95/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
4.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om praktiska arrangemang för
uppvisande av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1, vilka transportenheter eller
underenheter som en enskild sändning kan bestå av och det maximala antalet sådana transportenheter eller underenheter i
varje sändning, med hänsyn till behovet av att säkerställa snabb och effektiv hantering av sändningarna och den offentliga
kontroll som de behöriga myndigheterna ska utföra, samt vid behov internationella standarder. Dessa genomförandeakter
ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
5.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med
avseende på bestämmelser om de särskilda utbildningskraven för den personal som avses i punkt 2 i den här artikeln i fråga
om utförandet av fysiska kontroller vid gränskontrollstationerna.
Artikel 50
Intyg och dokument som ska åtfölja sändningar och delade sändningar
1.
Originalet av de officiella intyg eller dokument, eller elektroniska motsvarigheter, som enligt de bestämmelser som
avses i artikel 1.2 ska åtfölja sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 ska uppvisas för och
sparas av de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen såvida inte annat framgår av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2.
2.
De behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen ska till den aktör som ansvarar för sändningen lämna en
bestyrkt papperskopia eller elektronisk kopia av de officiella intyg eller dokument som avses i punkt 1; för delsändningar
ska bestyrkta papperskopior eller elektroniska kopior av sådana intyg eller dokument lämnas ut för varje del.
3.
Sändningar får inte delas upp förrän offentlig kontroll har utförts och alla delar av det gemensamma hälsodokument
för införsel (CHED) som avses i artikel 56 har fyllts i, i enlighet med artiklarna 56.5 och 57.
4.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning
med avseende på bestämmelser om i vilka fall och på vilka villkor sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i
artikel 47.1 måste åtföljas av hälsodokumentet CHED till destinationsorten.
Artikel 51
Särskilda bestämmelser för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med
avseende på bestämmelser om
a) i vilka fall och på vilka villkor de behöriga myndigheterna viden gränskontrollstation får ge sändningar av de kategorier
av djur och varor som avses i artikel 47.1 tillstånd för vidaretransport till slutdestinationen i väntan på resultaten av de
fysiska kontrollerna, om sådana krävs,
b) vilka tidsfrister och arrangemang som gäller för utförandet av dokumentkontroller och, vid behov, identitetskontroller
och fysiska kontroller av kategorier av djur och varor som är föremål för den offentliga kontroll som föreskrivs i
artikel 47.1 och som förs in i unionen sjö- eller luftvägen från ett tredjeland, när dessa djur eller varor flyttas från ett
fartyg eller luftfartyg och under tullövervakning transporteras till ett annat fartyg eller luftfartyg inom samma hamn eller
flygplats som förberedelse inför den fortsatta resan (nedan kallade omlastade sändningar),
c) i vilka fall och på vilka villkor identitetskontroller och fysiska kontroller av omlastade sändningar och av djur som
anländer luft- eller sjövägen och som stannar kvar på samma transportmedel för den fortsatta resan får ske vid en annan
gränskontrollstation än gränskontrollstationen för första ankomst till unionen,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/53
d) i vilka fall och på vilka villkor transitering av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 får
tillåtas och vissa offentliga kontroller av sådana sändningar ska utföras vid gränskontrollstationer, inklusive i vilka fall
och på vilka villkor varor ska lagras i särskilt godkända tullager eller i frizoner,
e) i vilka fall och på vilka villkor undantag från bestämmelserna om identitetskontroller och fysiska kontroller ska tillämpas
när det gäller omlastade sändningar och transitering av sändningar av sådana varor som avses i artikel 47.1 c.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning
med avseende på bestämmelser om i vilka fall och på vilka villkor undantag från bestämmelserna om dokumentkontroller
ska tillämpas när det gäller omlastade sändningar och transitering av sändningar av sådana varor som avses i artikel 47.1 c.
Artikel 52
Närmare bestämmelser om dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller
För att säkerställa ett enhetligt genomförande av artiklarna 49, 50 och 51 ska kommissionen genom genomförandeakter
fastställa närmare bestämmelser för vilka åtgärder som ska vidtas under och efter de dokumentkontroller, identitetskon-
troller och fysiska kontroller som avses i de artiklarna för att säkerställa att den offentliga kontrollen utförs effektivt. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 53
Offentlig kontroll som inte utförs vid gränskontrollstationer
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med
avseende på bestämmelser om i vilka fall och på vilka villkor
a) identitetskontroller och fysiska kontroller av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 får
utföras av behöriga myndigheter vid andra kontrollställen än gränskontrollstationer, under förutsättning att dessa
kontrollställen uppfyller kraven i artikel 64.3 och i de genomförandeakter som antagits i enlighet med artikel 64.4,
b) fysiska kontroller av sändningar som har varit föremål för dokument- och identitetskontroller vid en gränskontroll-
station för första ankomst till unionen får utföras på en annan gränskontrollstation i en annan medlemsstat,
c) identitetskontroller och fysiska kontroller av sändningar som har varit föremål för dokumentkontroller vid en
gränskontrollstation för första ankomst till unionen får utföras på en annan gränskontrollstation i en annan
medlemsstat,
d) särskilda kontrolluppgifter får utföras av tullmyndigheter eller andra offentliga myndigheter, om dessa myndigheter inte
redan är ansvariga för dessa uppgifter, med avseende på
i) sändningar som avses i artikel 65.2,
ii) passagerares personliga bagage,
iii) varor som beställts genom distansförsäljningsavtal, inbegripet via telefon eller internet,
iv) sällskapsdjur som uppfyller kraven i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 (1).
e) dokumentkontroller avseende sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c får
utföras någon annanstans än vid gränskontrollstationen.
L 95/54
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 av den 12 juni 2013 om förflyttning av sällskapsdjur utan
kommersiellt syfte och om upphävande av förordning (EG) nr 998/2003 (EUT L 178, 28.6.2013, s. 1).
2.
Artiklarna 56.3 b, 57.2 a, 59.1, 60.1 a och d, samt artiklarna 62 och 63, ska också tillämpas på de kontrollställen
som avses i punkt 1 a i den här artikeln.
Artikel 54
Dokumentkontrollernas, identitetskontrollernas och de fysiska kontrollernas frekvens
1.
Samtliga sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 ska vara föremål för
dokumentkontroll.
2.
Identitetskontroller och fysiska kontroller ska utföras på sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i
artikel 47.1 med en frekvens som beror på den risk som varje djur, vara eller kategori av djur eller varor utgör för
människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön.
3.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser för att säkerställa enhetlig tillämpning av den
lämpliga frekvens som avses i punkt 2. Dessa bestämmelser ska säkerställa att dessa frekvenser är högre än noll och ska
fastställa
a) kriterierna och förfarandena för att fastställa och ändra frekvenserna för identitetskontroller och fysiska kontroller av
sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 a, b och c och anpassa dem till den risknivå som är
förbunden med dessa kategorier, med beaktande av
i) information som kommissionen samlat in i enlighet med artikel 125.1,
ii) resultatet av kontroller som kommissionens experter utfört i enlighet med artikel 120.1,
iii) i vilken omfattning aktörerna hittills har efterlevt de bestämmelser som avses i artikel 1.2,
iv) data och information som samlats in via det informationshanteringssystem för offentlig kontroll (Imsoc) som avses i
artikel 131,
v) tillgängliga vetenskapliga bedömningar, och
vi) annan eventuell information om de risker som är förbundna med dessa kategorier av djur och varor,
b) de villkor på vilka medlemsstaterna får öka den frekvens för identitetskontroller och fysiska kontroller som fastställts i
enlighet med led a för att ta hänsyn till lokala riskfaktorer,
c) förfarandena för att säkerställa att de frekvenser för identitetskontroller och fysiska kontroller som fastställts i enlighet
med led a tillämpas i rätt tid och på ett enhetligt sätt.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
4.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om
a) frekvensen för identitetskontroller och fysiska kontroller för de kategorier av varor som avses i artikel 47.1 d, och
b) frekvensen för identitetskontroller och fysiska kontroller för de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 e
och f om detta inte redan föreskrivs i de rättsakter som det hänvisas till i de leden.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 55
Beslut om sändningar
1.
De behöriga myndigheterna ska efter att ha utfört offentlig kontroll, inklusive dokumentkontroll samt, vid behov,
identitetskontroll och fysisk kontroll, fatta beslut om varje sändning av de kategorier av djur och varor som avses i
artikel 47.1 med angivande av om sändningen är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och, i
förekommande fall, det tillämpliga tullförfarandet.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/55
2.
Beslut om sändningar ska fattas av
a) en officiell veterinär när det gäller djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial eller animaliska biprodukter,
eller
b) en officiell växtskyddsinspektör när det gäller växter, växtprodukter eller andra föremål.
3.
Genom undantag från punkt 2 a får behöriga myndigheter fastslå att beslutet om sändningar av fiskeriprodukter,
levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor avsedda att användas som
livsmedel ska fattas av personal som fått lämplig utbildning och som är särskilt utsedd av behöriga myndigheter för detta
syfte.
Artikel 56
Aktörernas och de behöriga myndigheternas användning av det gemensamma hälsodokumentet för införsel
(CHED)
1.
För varje sändning av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 ska den aktör som ansvarar för
sändningen fylla i den relevanta delen i hälsodokumentet CHED och ange de uppgifter som krävs för omedelbar och
fullständig identifiering av sändningen och dess destination.
2.
Hänvisningar i denna förordning till hälsodokumentet CHED inbegriper en hänvisning till dess elektroniska
motsvarighet.
3.
Hälsodokumentet CHED ska användas av
a) de aktörer som ansvarar för sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 för att till de behöriga
myndigheterna vid gränskontrollstationen förhandsanmäla dessa sändningars ankomst, och
b) de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för att
i) registrera resultatet av den offentliga kontroll som utförts och eventuella beslut som fattats på grundval av detta,
inbegripet beslut om att avvisa sändningar,
ii) via Imsoc vidarebefordra uppgifterna i led i.
4.
De aktörer som är ansvariga för sändningen ska göra en förhandsanmälan enligt punkt 3 a genom att fylla i och skicka
den relevanta delen av hälsodokumentet CHED i Imsoc för vidarebefordran till de behöriga myndigheterna vid
gränskontrollstationen före sändningens fysiska ankomst till unionen.
5.
De behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen ska slutföra ifyllandet av hälsodokumentet CHED så snart
a) all offentlig kontroll som krävs enligt artikel 49.1 har utförts,
b) resultaten av fysiska kontroller, om sådana krävs, är tillgängliga, och
c) ett beslut om sändningen har fattats i enlighet med artikel 55 och registrerats i hälsodokumentet CHED.
Artikel 57
Tullmyndigheternas användning av hälsodokumentet CHED
1.
Hänförande av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 till ett tullförfarande, eller
hantering av dem inom ramen för ett sådant förfarande, inbegripet införsel eller hantering i tullager eller frizoner ska ske
endast under förutsättning att den aktör som är ansvarig för sändningen visar upp hälsodokumentet CHED för
tullmyndigheterna, utan att det påverkar de undantag som avses i artikel 48 och de bestämmelser som avses i artiklarna 53
och 54. I detta skede ska hälsodokumentet vara vederbörligen ifyllt i Imsoc av de behöriga myndigheterna vid
gränskontrollstationen.
L 95/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
2.
Tullmyndigheterna
a) får inte tillåta att sändningen hänförs till ett annat tullförfarande än det som de behöriga myndigheterna vid
gränskontrollstationen har angett, och
b) får endast tillåta att en sändning övergår till fri omsättning efter uppvisande av ett vederbörligen ifyllt hälsodokument
CHED som bekräftar att sändningen är förenlig med de tillämpliga bestämmelser som avses i artikel 1.2, utan att det
påverkar tillämpningen av de undantag som avses i artikel 48 och de bestämmelser som avses i artiklarna 53 och 54.
3.
Om en tulldeklaration avges för en sändning av de kategorier av djur eller varor som avses i artikel 47.1 utan att
hälsodokumentet CHED visas upp, ska tullmyndigheterna kvarhålla sändningen och omedelbart underrätta de behöriga
myndigheterna vid gränskontrollstationen. De behöriga myndigheterna ska vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 66.6.
Artikel 58
Format, tidsfrister och särskilda bestämmelser för användning av hälsodokumentet CHED
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om
a) utformningen av hälsodokumentet CHED och instruktioner för dess uppvisande och användning, med beaktande av
relevanta internationella standarder, och
b) minimitidsfrister för de ansvariga aktörernas förhandsanmälan av sändningar enligt artikel 56.3 a för att de behöriga
myndigheterna vid gränskontrollstationen ska kunna utföra offentlig kontroll i vederbörlig tid och på ett verkningsfullt
sätt.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 59
Utseende av gränskontrollstationer
1.
Medlemsstaterna ska utse gränskontrollstationer för utförande av offentlig kontroll av en eller flera av de kategorier av
djur och varor som avses i artikel 47.1.
2.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen innan de utser en gränskontrollstation. Denna underrättelse ska
innehålla all den information som är nödvändig för att kommissionen ska kunna kontrollera att den föreslagna
gränskontrollstationen uppfyller minimikraven i artikel 64.
3.
Inom tre månader från mottagandet av den underrättelse som avses i punkt 2 ska kommissionen underrätta
medlemsstaten om
a) huruvida förutsättningen för att den föreslagna gränskontrollstationen ska kunna utses är att kommissionens experter
utfört en kontroll i enlighet med artikel 116 i syfte att verifiera efterlevnaden av minimikraven i artikel 64, och
b) datum för en sådan kontroll, som inte ska vara senare än sex månader efter underrättelsen.
4.
Om kommissionen i enlighet med punkt 3 har informerat en medlemsstat om att det inte krävs någon kontroll får
medlemsstaten gå vidare med utseendet av gränskontrollstationen.
5.
Medlemsstaten ska skjuta upp utseendet av gränskontrollstationen till dess att kommissionen har meddelat att
resultatet av kontrollen visar att kraven uppfylls. Kommissionen ska meddela resultaten av den kontroll som avses i punkt 3
a senast inom tre månader från datumet för den kontrollen.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/57
Artikel 60
Förteckningar över gränskontrollstationer
1.
Varje medlemsstat ska på internet tillhandahålla aktuella förteckningar över gränskontrollstationer på sitt territorium
och för varje gränskontrollstation ange
a) kontaktuppgifter,
b) öppettider,
c) dess exakta läge och huruvida införselstället är en hamn, flygplats, järnväg eller väg, och
d) vilka av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 som gränskontrollstationen enligt beslutet om utseende
ska kontrollera.
2.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om det format, de kategorier, de förkortningar
för gränskontrollstationer och annan information som medlemsstaterna ska använda i förteckningarna över gräns-
kontrollstationer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 61
Återkallelse av godkännanden av, och förnyat utseende av, befintliga gränskontrollenheter
1.
Beslut om godkännande av gränskontrollstationer i enlighet med artikel 6 i direktiv 97/78/EG och artikel 6 i direktiv
91/496/EEG, beslut om utseende av införselställen i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 669/2009 och av
införselorter i enlighet med artikel 13c.4 i direktiv 2000/29/EG och beslut om utseende av första införselställen i enlighet
med artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 284/2011 (1) ska återkallas.
2.
Medlemsstaterna får på nytt utse de gränskontrollstationer, utsedda införselställen, införselorter och första
införselställen som avses i punkt 1 i denna artikel till gränskontrollstationer i enlighet med artikel 59.1, under
förutsättning att minimikraven i artikel 64 är uppfyllda.
3.
Artikel 59.2, 59.3 och 59.5 ska inte tillämpas på beslut om förnyat utseende enligt punkt 2 i den här artikeln.
Artikel 62
Återkallelse av beslutet om utseende av gränskontrollstationer
1.
Om gränskontrollstationer inte längre uppfyller kraven i artikel 64 ska medlemsstaterna
a) återkalla beslutet om utseendet enligt artikel 59.1 för alla eller för vissa av de kategorier av djur och varor som utseendet
omfattar, och
b) avföra de gränskontrollstationerna från de förteckningar som avses i artikel 60.1 för de kategorier av djur och varor för
vilka beslutet om utseende återkallas.
2.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om att beslutet om utseende av en
gränskontrollstation återkallats i enlighet med punkt 1 och om skälen till återkallelsen.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på i vilka fall och genom vilka förfaranden som gränskontrollstationer för vilka beslutet om
utseende endast delvis har återkallats i enlighet med punkt 1 a i den här artikeln får utses på nytt genom undantag från
artikel 59.
L 95/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
(1)
Kommissionens förordning (EU) nr 284/2011 av den 22 mars 2011 om fastställande av särskilda villkor och närmare förfaranden
för import av köksredskap i plast av polyamid och melamin vilka har sitt ursprung i eller har avsänts från Folkrepubliken Kina och
den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina (EUT L 77, 23.3.2011, s. 25).
4.
Denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas behörighet att återkalla beslut om utseende av gränskontrollstationer
av andra skäl än de som avses i denna förordning.
Artikel 63
Tillfällig återkallelse av beslutet om utseende av gränskontrollstationer
1.
Medlemsstaterna ska tillfälligt återkalla beslutet om utseende av en gränskontrollstation och beordra att verksamheten
stoppas, för alla eller för vissa av de kategorier av djur och varor som utseendet omfattar, i de fall där sådan verksamhet kan
utgöra en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer
och växtskyddsmedel, även för miljön. Vid en allvarlig risk ska den tillfälliga återkallelsen ske med omedelbar verkan.
2.
Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om att beslutet om utseende av
en gränskontrollstation tillfälligt återkallats och om skälen till den tillfälliga återkallelsen.
3.
Medlemsstaterna ska ange den tillfälliga återkallelsen av beslutet om utseende av en gränskontrollstation i de
förteckningar som avses i artikel 60.1.
4.
Medlemsstaterna ska upphäva den tillfälliga återkallelsen enligt punkt 1 så snart som
a) de behöriga myndigheterna har förvissat sig om att den risk som avses i punkt 1 inte längre föreligger, och
b) de har meddelat kommissionen och övriga medlemsstater skälen till att den tillfälliga återkallelsen upphävs.
5.
Denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas behörighet att besluta om tillfällig återkallelse av beslut om utseende
av gränskontrollstationer av andra skäl än de som avses i denna förordning.
Artikel 64
Minimikrav för gränskontrollstationer
1.
Gränskontrollstationer ska ligga i omedelbar närhet av stället för införsel till unionen och antingen på en plats som
anvisats av tullmyndigheterna i enlighet med artikel 135.1 och 135.2 i förordning (EU) nr 952/2013 eller i en frizon.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på i vilka fall och på vilka villkor en gränskontrollstation, när det föreligger särskilda geografiska
begränsningar, får vara belägen på ett annat avstånd från stället för införsel till unionen än i dess omedelbara närhet.
3.
Gränskontrollstationerna ska ha
a) tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad bemanning,
b) lokaler eller andra anläggningar som är lämpliga för typ och volym av de kategorier av djur och varor som hanteras,
c) utrustning och lokaler eller andra anläggningar som möjliggör offentlig kontroll av var och en av de kategorier av djur
och varor som gränskontrollstationen har utsetts för,
d) arrangemang för att säkerställa, beroende på vad som är lämpligt, sådan tillgång till ytterligare utrustning, lokaler och
tjänster som krävs för att åtgärder i enlighet med artiklarna 65, 66 och 67 ska kunna vidtas vid misstanke om bristande
efterlevnad, sändningar som inte är förenliga med bestämmelserna eller sändningar som utgör en risk,
e) beredskapsplanering för oförutsedda och oväntade omständigheter eller händelser som ska säkerställa att den offentliga
kontrollen fungerar väl och att tillämpningen av åtgärder i enlighet med artiklarna 65, 66 och 67 är verkningsfull,
f) den teknik och utrustning som krävs för att Imsoc och, i förekommande fall, andra datoriserade informationshan-
teringssystem som behövs för hantering och utbyte av data och information ska kunna drivas effektivt,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/59
g) tillgång till officiella laboratorier som inom lämpliga tidsfrister kan tillhandahålla analys-, testnings- och
diagnostikresultat och som är utrustade med de it-verktyg som krävs för att säkerställa att resultaten av analyser,
tester eller diagnostik förs in på lämpligt sätt i Imsoc,
h) lämpliga arrangemang för korrekt hantering av olika kategorier av djur och varor och för förebyggande av risker som
kan uppstå till följd av korskontaminering, och
i) arrangemang för efterlevande av relevanta standarder för biosäkerhet så att spridning av sjukdomar till unionen
förhindras.
4.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om kraven i punkt 3 i denna artikel för att ta
hänsyn till specifika egenskaper och logistiska behov i samband med offentlig kontroll och med tillämpningen av de
åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 66.3, 66.6 och 67 för de olika kategorier av djur och varor som avses i
artikel 47.1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
5.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med
avseende på de omständigheter under vilka, och de villkor på vilka, de gränskontrollstationer som har utsetts för att hantera
import av obearbetat timmer samt sågat trä och träflisor får undantas från en eller flera av de skyldigheter som avses i
punkt 3 i den här artikeln för att ta hänsyn till behoven hos behöriga myndigheter med ansvar för offentlig kontroll som
arbetar under särskilda geografiska begränsningar, samtidigt som ett korrekt utförande av kontrollerna säkerställs.
A v s n i t t I I I
Å t g ä r d e r v i d m i s s t a n k e o m b r i s t a n d e e f t e r l e v n a d o c h v i d b r i s t a n d e e f t e r l e v n a d
a v s e e n d e d j u r o c h v a r o r s o m f ö r s i n i u n i o n e n
Artikel 65
Misstanke om bristande efterlevnad och förstärkt offentlig kontroll
1.
Vid misstanke om att sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artiklarna 44.1 och 47.1 inte är
förenliga med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska den behöriga myndigheten utföra offentlig kontroll för att
bekräfta eller undanröja misstanken.
2.
Sändningar av djur och varor för vilka aktören inte har angett om de består av de kategorier av djur och varor som
avses i artikel 47.1 ska vara föremål för offentlig kontroll av de behöriga myndigheterna om det finns anledning att tro att
sådana kategorier av djur eller varor finns i sändningen.
3.
De behöriga myndigheterna ska omhänderta de sändningar som avses i punkterna 1 och 2 i avvaktan på resultaten av
den offentliga kontroll som anges i de punkterna.
Sändningarna ska i lämpliga fall hållas isolerade eller i karantän, och djur ska hysas, utfodras, vattnas och, vid behov,
behandlas i avvaktan på resultaten av den offentliga kontrollen.
4.
Om de behöriga myndigheterna har anledning att misstänka bedrägligt eller vilseledande agerande hos en aktör som
är ansvarig för sändningen eller om den offentliga kontrollen ger skäl att anta att allvarliga eller upprepade överträdelser av
de bestämmelser som avses i artikel 1.2 har förekommit, ska de, om så är lämpligt, och utöver de åtgärder som anges i
artikel 66.3, på lämpligt sätt förstärka den offentliga kontrollen av sändningar med samma ursprung eller samma
användningsområde.
5.
De behöriga myndigheterna ska via Imsoc underrätta kommissionen och medlemsstaterna om beslutet att utföra
förstärkt offentlig kontroll enligt punkt 4 i den här artikeln och lämna en motivering till detta.
6.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om förfarandena för samordning av den
förstärkta offentliga kontroll som de behöriga myndigheterna ska utföra enligt punkterna 4 och 5 i denna artikel. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
L 95/60
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 66
Åtgärder som ska vidtas när sändningar som förs in i unionen inte är förenliga med bestämmelserna
1.
De behöriga myndigheterna ska omhänderta alla sändningar av djur eller varor som förs in i unionen och som inte är
förenliga med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och ska neka dem införsel till unionen.
De behöriga myndigheterna ska, beroende på vad som är lämpligt, hålla sådana sändningar isolerade eller i karantän, och
djur som ingår i dem ska inhysas, vårdas eller behandlas under lämpliga förhållanden i avvaktan på ytterligare beslut. De
behöriga myndigheterna ska om möjligt även ta hänsyn till intresset av att tillhandahålla särskild omsorg när det gäller vissa
typer av varor.
2.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om de praktiska arrangemangen för
isoleringen och karantänen enligt punkt 1 andra stycket i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
3.
Den behöriga myndigheten ska, när det gäller en sådan sändning som avses i punkt 1, utan dröjsmål begära att den
aktör som är ansvarig för sändningen
a) destruerar sändningen,
b) återsänder sändningen till en destination utanför unionen i enlighet med artikel 72.1 och 72.2, eller
c) gör sändningen föremål för särskild behandling i enlighet med artikel 71.1 och 71.2 eller för varje annan åtgärd som är
nödvändig för att säkerställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs, och, i lämpliga fall, hänför sändningen
till andra ändamål än dem som den ursprungligen var avsedd för.
Varje åtgärd som avses i leden a, b och c i första stycket ska utföras i överensstämmelse med de bestämmelser som avses i
artikel 1.2, inbegripet när det gäller sändningar av levande djur, särskilt de bestämmelser som är avsedda att förskona djur
från smärta, ångest eller lidande som kan undvikas.
Om sändningen består av växter, växtprodukter eller andra föremål ska första stycket a, b och c tillämpas antingen på
sändningen eller på partier av den.
Innan den behöriga myndigheten begär att aktören vidtar åtgärder i enlighet med första stycket a, b och c ska den höra den
berörda aktören, såvida inte omedelbara åtgärder krävs för att undanröja en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd,
djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
4.
Om den behöriga myndigheten beordrar aktören att vidta en eller flera av de åtgärder som föreskrivs i punkt 3 första
stycket a, b eller c får denna behöriga myndighet i undantagsfall tillåta att åtgärden vidtas för endast en del av sändningen,
förutsatt att den partiella destrueringen, återsändningen, särskilda behandlingen eller andra åtgärden
a) är sådan att den säkerställer att bestämmelserna efterlevs,
b) inte utgör en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade
organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, och
c) inte stör utförandet av den offentliga kontrollen.
5.
De behöriga myndigheterna ska omedelbart underrätta följande parter om beslut att neka en sändning införsel enligt
punkt 1 i denna artikel och beslut som meddelats i enlighet med punkterna 3 och 6 i denna artikel och med artikel 67:
a) Kommissionen.
b) De behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater.
c) Tullmyndigheterna.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/61
d) De behöriga myndigheterna i ursprungstredjelandet.
e) Den aktör som ansvarar för sändningen.
Underrättelsen ska göras via Imsoc.
6.
Om en sändning av de kategorier av djur eller varor som avses i artikel 47.1 inte visas upp för den offentliga kontroll
som avses i den artikeln, eller inte visas upp i enlighet med kraven i artiklarna 50.1, 50.3, 56.1, 56.3 och 56.4 eller med de
bestämmelser som antagits enligt artiklarna 48, 49.4, 51, 53.1 och 58, ska de behöriga myndigheterna beordra att
sändningen kvarhålls eller återkallas och att den utan dröjsmål omhändertas.
Punkterna 1, 3 och 5 i denna artikel ska tillämpas på sådana sändningar.
7.
Den aktör som ansvarar för sändningen ska bära kostnaderna för tillämpningen av de åtgärder som avses i denna
artikel.
Artikel 67
Åtgärder som ska vidtas avseende djur eller varor som förs in i unionen från tredjeländer och som utgör en risk
När offentlig kontroll tyder på att en sändning av djur eller varor utgör en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd,
djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, ska sändningen
hållas isolerad eller i karantän och djur som ingår i den ska hysas, tas om hand och behandlas under lämpliga förhållanden i
avvaktan på ytterligare beslut.
De behöriga myndigheterna ska omhänderta den berörda sändningen och utan dröjsmål begära att den aktör som är
ansvarig för sändningen
a) destruerar sändningen i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och i samband med detta vidtar alla
åtgärder som är nödvändiga för att skydda människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön och, när det
gäller levande djur, särskilt bestämmelserna om att djuren ska förskonas från smärta, ångest eller lidande som kan
undvikas, eller
b) gör sändningen till föremål för särskild behandling i enlighet med artikel 71.1 och 71.2.
Den aktör som ansvarar för sändningen ska bära kostnaderna för tillämpningen av de åtgärder som avses i denna artikel.
Artikel 68
Uppföljning av beslut som fattats när sändningar som förs in i unionen från tredjeländer inte är förenliga med
bestämmelserna
1.
De behöriga myndigheterna ska
a) ogiltigförklara de officiella intyg och om så är lämpligt andra relevanta dokument som åtföljer sändningar som har varit
föremål för åtgärder enligt artiklarna 66.3, 66.6 och 67, och
b) samarbeta i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 102–108 för att vidta ytterligare åtgärder som krävs för att
säkerställa att det inte är möjligt att till unionen återinföra sändningar som har nekats införsel enligt artikel 66.1.
2.
De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den offentliga kontrollen utfördes ska övervaka tillämpningen av
de åtgärder som har beordrats i enlighet med artiklarna 66.3, 66.6 och 67 för att se till att sändningen inte inverkar negativt
på människors hälsa, djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön under eller i avvaktan på tillämpningen av dessa
åtgärder.
När så är lämpligt ska tillämpningen av dessa åtgärder slutföras under överinseende av de behöriga myndigheterna i en
annan medlemsstat.
L 95/62
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 69
En aktörs underlåtenhet att tillämpa de åtgärder som de behöriga myndigheterna beordrat
1.
Den aktör som är ansvarig för sändningen ska vidta alla de åtgärder som de behöriga myndigheterna beordrat i
enlighet med artiklarna 66.3, 66.6 och 67 utan dröjsmål och senast inom 60 dagar från den dag då de behöriga
myndigheterna i enlighet med artikel 66.5 underrättat den berörda aktören om sitt beslut. De behöriga myndigheterna får
fastställa en kortare period än 60 dagar.
2.
Om den berörda aktören efter utgången av den tidsperiod som avses i punkt 1 inte har vidtagit några åtgärder ska de
behöriga myndigheterna beordra
a) att sändningen destrueras eller blir föremål för någon annan lämplig åtgärd,
b) att sändningen i de fall som avses i artikel 67 destrueras i lämpliga anläggningar som ligger så nära
gränskontrollstationen som möjligt, och att man i samband med detta vidtar alla åtgärder som är nödvändiga för att
skydda människors eller djurs hälsa, för växtskydd, djurskydd eller för att skydda miljön.
3.
De behöriga myndigheterna får förlänga den period som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel med den tid som
krävs för att få resultaten av det andra expertutlåtande som avses i artikel 35, under förutsättning att detta inte inverkar
negativt på människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även på miljön.
4.
Den aktör som ansvarar för sändningen ska bära kostnaderna för tillämpningen av de åtgärder som avses i denna
artikel.
Artikel 70
Enhetlig tillämpning av artiklarna 66, 67 och 68
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa bestämmelser för att säkerställa att alla de gränskontrollstationer
som avses i artikel 59.1 och alla de kontrollställen som avses i artikel 53.1 a på ett enhetligt sätt tillämpar de beslut som de
behöriga myndigheterna fattat och de åtgärder som de vidtagit och beordrat i enlighet med artiklarna 66, 67 och 68, som
de behöriga myndigheterna ska följa i vanligen förekommande eller återkommande fall av bristande efterlevnad eller vid
vanliga eller återkommande risker. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses
i artikel 145.2.
Artikel 71
Särskild behandling av sändningar
1.
Den särskilda behandling av sändningar som föreskrivs i artikel 66.3 c och 67 b kan, beroende på vad som är
lämpligt, inbegripa
a) behandling eller bearbetning, i lämpliga fall inbegripet dekontaminering, dock inte utspädning, så att sändningen
efterlever kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller kraven i ett tredjeland som produkterna återsänds till,
eller
b) behandling på något annat sätt som är lämpligt för säker konsumtion som foder eller livsmedel eller för användning för
andra ändamål än som foder eller livsmedel.
2.
Den särskilda behandlingen enligt punkt 1 ska
a) vara verkningsfull och säkerställa att alla risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller
genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, undanröjs,
b) dokumenteras och ske under de behöriga myndigheternas kontroll eller, om så är lämpligt, under kontroll av de behöriga
myndigheterna i en annan medlemsstat, genom ömsesidig överenskommelse, och
c) efterleva kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/63
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på de krav och villkor som gäller för den särskilda behandling som avses i punkt 1 i den här
artikeln.
Om det inte har fastställts några bestämmelser genom delegerade akter ska den särskilda behandlingen ske i enlighet med
nationell rätt.
Artikel 72
Återsändning av sändningar
1.
De behöriga myndigheterna ska tillåta återsändning av sändningar på villkor att
a) destinationen har avtalats med den aktör som ansvarar för sändningen,
b) den aktör som ansvarar för sändningen skriftligen har informerat de behöriga myndigheterna i medlemsstaten om att de
behöriga myndigheterna i ursprungstredjelandet – eller i destinationstredjelandet om det är ett annat än
ursprungstredjelandet – har informerats om skälen till att den berörda sändningen av djur eller varor nekats införsel
till unionen och omständigheterna kring detta,
c) aktören, om destinationstredjelandet inte är ursprungstredjelandet, har fått samtycke från de behöriga myndigheterna i
det destinationstredjelandet, och dessa behöriga myndigheter har underrättat de behöriga myndigheterna i
medlemsstaten om att de är beredda att ta emot sändningen, och
d) vid återsändning av djur, att återsändningen sker i enlighet med djurskyddskraven.
2.
Villkoren i punkt 1 b och c i denna artikel ska inte tillämpas på sändningar av de kategorier av varor som avses i
artikel 47.1 c.
A v s n i t t I V
G o d k ä n n a n d e a v k o n t r o l l e r f ö r e e x p o r t
Artikel 73
Godkännande av kontroller som utförs av tredjeländer före export
1.
Kommissionen får genom genomförandeakter, på begäran av ett tredjeland, godkänna särskilda kontroller som det
tredjelandet utför av sändningar av djur och varor före export till unionen för att verifiera att de exporterade sändningarna
uppfyller kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Godkännandet ska endast tillämpas på sändningar med ursprung
i det berörda tredjelandet och får beviljas för en eller flera kategorier av djur eller varor. Dessa genomförandeakter ska antas
i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
2.
Godkännandet enligt punkt 1 ska innehålla uppgifter om
a) maximifrekvensen för offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska utföra när sändningarna
förs in i unionen, när det inte finns någon anledning att misstänka bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 eller bedrägligt eller vilseledande agerande,
b) de officiella intyg som ska åtfölja sändningar som förs in i unionen,
c) förlagan till de intyg som avses i led b,
d) de behöriga myndigheter i tredjelandet som ansvarar för de kontroller som ska utföras före export, och
e) om så är lämpligt, eventuella organ med delegerade uppgifter till vilka dessa behöriga myndigheter får delegera vissa
uppgifter. En sådan delegering får endast godkännas om den uppfyller kriterierna i artiklarna 28–33, eller likvärdiga
villkor.
L 95/64
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
3.
Godkännandet enligt punkt 1 i denna artikel får endast beviljas ett tredjeland om tillgängliga uppgifter och, i lämpliga
fall, en kommissionskontroll som utförts i enlighet med artikel 120 visar att systemet för offentlig kontroll i det tredjelandet
kan säkerställa att
a) de sändningar av djur eller varor som exporteras till unionen uppfyller kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2,
eller likvärdiga krav, och
b) de kontroller som utförs i tredjelandet före avsändning till unionen är tillräckligt verkningsfulla för att ersätta eller
minska frekvensen för de dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller som fastställs i de
bestämmelser som avses i artikel 1.2.
4.
De behöriga myndigheterna eller ett organ med delegerade uppgifter som anges i godkännandet ska
a) ansvara för kontakterna med unionen, och
b) säkerställa att de officiella intyg som avses i punkt 2 b åtföljer varje sändning som kontrolleras.
5.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser och kriterier för godkännande av de
kontroller som utförs av tredjeländer före export i enlighet med punkt 1 i denna artikel och för offentliga kontroller som
utförs av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna med avseende på djur och varor som är föremål för godkännande
enligt den punkten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 74
Bristande efterlevnad, och återkallelse, av godkännandet av kontroller före export som utförs av tredjeländer
1.
När offentliga kontroller av sändningar av kategorier av djur och varor för vilka särskilda kontroller före export har
godkänts i enlighet med artikel 73.1 visar på allvarlig och återkommande bristande efterlevnad av de bestämmelser som
avses i artikel 1.2, ska medlemsstaterna omedelbart
a) via Imsoc underrätta kommissionen och övriga medlemsstater och berörda aktörer samt begära administrativt stöd i
enlighet med de förfaranden som fastställs i artiklarna 102–108, och
b) öka antalet offentliga kontroller av sändningar från det berörda tredjelandet och förvara ett lämpligt antal prover under
lämpliga lagringsförhållanden, om så krävs för vederbörlig analytisk undersökning av situationen.
2.
Kommissionen får genom genomförandeakter återkalla det godkännande som föreskrivs i artikel 73.1 om det efter de
offentliga kontrollerna enligt punkt 1 i den här artikeln finns tecken som tyder på att kraven i artikel 73.3 och 73.4 inte
längre uppfylls. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Av s n i t t V
S a m a r b e t e m e l l a n m y n d i g h e t e r i s a m b a n d m e d s ä n d n i n g a r f r å n t r e d j e l ä n d e r
Artikel 75
Samarbete mellan myndigheter i samband med sändningar som förs in i unionen från tredjeländer
1.
Behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra myndigheter i medlemsstaterna som hanterar djur och varor som
förs in i unionen ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att de offentliga kontrollerna av sändningar av djur och varor
som förs in i unionen utförs i enlighet med kraven i denna förordning.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/65
För detta ändamål ska behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra myndigheter
a) säkerställa ömsesidig tillgång till den information som är nödvändig för att organisera och utföra deras respektive
verksamhet i samband med djur och varor som förs in i unionen, och
b) säkerställa att utbyte av sådan information sker i vederbörlig tid, inbegripet i elektronisk form.
2.
Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser om enhetliga samarbetsarrangemang som de
behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra myndigheter som avses i punkt 1 är skyldiga att införa för att säkerställa
a) att de behöriga myndigheterna har tillgång till den information som är nödvändig för omedelbar och fullständig
identifiering av de sändningar av djur och varor som förs in i unionen och som i enlighet med artikel 47.1 ska vara
föremål för offentlig kontroll vid en gränskontrollstation,
b) ömsesidig uppdatering, genom utbyte av information eller synkronisering av relevanta data, av uppgifter, insamlade av
behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra myndigheter, om sändningar av djur och varor som förs in i unionen,
och
c) snabb kommunikation av beslut som dessa myndigheter fattat på grundval av informationen i leden a och b.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 76
Samarbete mellan myndigheter i samband med sändningar som inte är föremål för särskilda kontroller vid
gränsen
1.
Punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel ska tillämpas för andra sändningar av djur och varor än de som enligt artikel 47.1
i denna förordning ska vara föremål för kontroller vid införseln till unionen och för vilka en tulldeklaration för övergång till
fri omsättning har avgetts i enlighet med artikel 5.12 i förordning (EU) nr 952/2013 och artiklarna 158–202 i den
förordningen.
2.
Tullmyndigheterna ska fördröja övergången till fri omsättning om de har anledning att tro att sändningen kan utgöra
en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön, och omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna om en sådan fördröjning.
3.
Sändningar för vilka övergången till fri omsättning har fördröjts enligt punkt 2 ska frisläppas om de behöriga
myndigheterna inte inom tre arbetsdagar efter fördröjandet har begärt att tullmyndigheterna ytterligare fördröjer
övergången eller om de inom denna tid har informerat tullmyndigheterna om att det inte föreligger någon risk.
4.
När de behöriga myndigheterna anser att det föreligger en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd
eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön,
a) ska de anmoda tullmyndigheterna att inte låta sändningen övergå till fri omsättning och att ange följande på den faktura
som åtföljer sändningen och i eventuella andra relevanta åtföljande dokument eller de relevanta elektroniska
motsvarigheterna:
”Produkten utgör en risk – får ej övergå till fri omsättning – förordning (EU) 2017/….”
b) ska inget annat tullförfarande tillåtas utan de behöriga myndigheternas medgivande, och
c) ska artiklarna 66.1, 66.3, 66.5, 66.6, 67, 68, 69, 71.1, 71.2, 72.1 och 72.2 tillämpas.
5.
För andra sändningar av djur och varor än dem som enligt artikel 47.1 ska vara föremål för kontroller vid införseln till
unionen och för vilka ingen tulldeklaration för övergång till fri omsättning har avgetts ska tullmyndigheterna, om de har
anledning att tro att sändningen kan utgöra en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller
genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, överlämna alla relevanta uppgifter till
tullmyndigheterna i den medlemsstat som är slutdestination.
L 95/66
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
A v s n i t t V I
S ä r s k i l d a å t g ä r d e r
Artikel 77
Bestämmelser om särskild offentlig kontroll och om åtgärder som ska vidtas efter sådan kontroll
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning med
avseende på bestämmelser för utförande av särskild offentlig kontroll och om åtgärder vid bristande efterlevnad, för att
kunna ta hänsyn till särdragen hos följande kategorier av djur och varor eller arrangemangen för deras transport och
transportmedlen:
a) Sändningar av färska fiskeriprodukter som landats direkt i de hamnar som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med
artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (1) från ett fiskefartyg som för ett tredjelands flagg.
b) Sändningar av icke avhudat frilevande vilt med päls.
c) Sändningar av de kategorier av varor som avses i artikel 47.1 b som levereras, med eller utan lagring i särskilt godkända
tullager eller frizoner, till fartyg som lämnar unionen och är avsedda som förbrukningsvaror eller att konsumeras av
besättning och passagerare.
d) Träförpackningsmaterial.
e) Foder som medföljer djur och som är avsett som foder för dessa djur.
f) Djur och varor som beställs genom distansförsäljningsavtal och levereras från ett tredjeland till en adress i unionen samt
de anmälningskrav som är nödvändiga för att utföra offentlig kontroll på ett korrekt sätt.
g) Växtprodukter som med hänsyn till sin senare destination kan utgöra risk för spridning av infektionssjukdomar eller
smittsamma djursjukdomar.
h) Sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 a, b och c, som har sitt ursprung i unionen och
som återvänder till unionen efter att ha nekats införsel till ett tredjeland.
i) Varor som förs in i unionen i bulk från ett tredjeland, oavsett om de alla har sitt ursprung i det tredjelandet.
j) Sändningar av de varor som avses i artikel 47.1, som kommer från Kroatiens territorium och som transiteras genom
Bosnien och Hercegovinas territorium vid Neum (”Neum-korridoren”) innan de återinförs på Kroatiens territorium via
införselställena i Klek eller Zaton Doli.
k) Djur och varor som i enlighet med artikel 48 är undantagna från artikel 47.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på villkoren för övervakning av transport och ankomst av sändningar av vissa djur och varor, från
gränskontrollstationen för ankomst till anläggningen på destinationsorten i unionen, till gränskontrollstationen på
destinationsorten eller till gränskontrollstationen för utförsel.
3.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser om
a) förlagor till officiella intyg och bestämmelser för utfärdande av sådana intyg, och
b) utformningen av de dokument som måste åtfölja de kategorier av djur eller varor som avses i punkt 1.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/67
(1)
Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga,
motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG)
nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 (EUT
L 286, 29.10.2008, s. 1).
KAPITEL VI
Finansiering av offentlig kontroll och av annan offentlig verksamhet
Artikel 78
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla personal och
andra resurser som de behöriga myndigheterna behöver för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
2.
Detta kapitel är även tillämpligt vid delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och annan
offentlig verksamhet i enlighet med artiklarna 28 och 31.
Artikel 79
Obligatoriska avgifter eller pålagor
1.
De behöriga myndigheterna ska ta ut avgifter eller pålagor för den offentliga kontroll som utförs i samband med den
verksamhet som avses i kapitel II i bilaga IV och med avseende på djur och varor som avses i artikel 47.1 a, b och c, vid
gränskontrollstationer eller vid de kontrollställen som avses i artikel 53.1 a, antingen
a) motsvarande den kostnad som beräknats i enlighet med artikel 82.1, eller
b) med de belopp som anges i bilaga IV.
2.
De behöriga myndigheterna ska ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för följande:
a) Offentlig kontroll av djur och varor som avses i artikel 47.1 d, e och f.
b) Offentlig kontroll på aktörens begäran, för att erhålla det godkännande som föreskrivs i artikel 10 i förordning (EG)
nr 183/2005.
c) Offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som
i) har blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad hos samma aktör påvisats under en offentlig kontroll som
utförts i enlighet med denna förordning, och
ii) utförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att verifiera att
korrigerande åtgärder har vidtagits.
3.
Utan hinder av punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna i samband med den verksamhet som avses i kapitel II i
bilaga IV, på objektiva och icke-diskriminerande grunder, minska beloppet för avgifterna eller pålagorna med beaktande av
a) intressena hos aktörer med liten produktion,
b) de traditionella metoder som används för produktion, bearbetning och distribution,
c) behoven hos aktörer i regioner med särskilda geografiska begränsningar, och
d) den utsträckning i vilken aktörerna hittills har följt de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2, i enlighet med vad
som har fastställts genom offentlig kontroll.
4.
Medlemsstaterna får besluta att avgifter och pålagor som har beräknats i enlighet med artikel 82.1 b inte ska tas ut om
beloppet är så lågt att det med beaktande av kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgifterna
och pålagorna skulle vara oekonomiskt att ta ut den avgiften eller pålagan.
5.
Denna artikel ska inte tillämpas på offentliga kontroller som utförs för att verifiera att de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 i och j efterlevs.
L 95/68
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 80
Andra avgifter eller pålagor
Medlemsstaterna får ta ut andra avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet än de avgifter eller pålagor som avses i artikel 79, om detta inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är
tillämplig på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
Artikel 81
Kostnader
De avgifter eller pålagor som ska tas ut i enlighet med artikel 79.1 a och 79.2 ska fastställas på grundval av följande
kostnader, om dessa härrör från de offentliga kontrollerna i fråga:
a) Löner till den personal, inklusive stödpersonal och administrativ personal, som medverkar i den offentliga kontrollen
samt socialförsäkrings- och pensionsavgifter och försäkringskostnader för personalen.
b) Kostnader för anläggningar och utrustning, inklusive kostnader för underhåll samt försäkringar och andra därmed
förbundna kostnader.
c) Kostnader för förbrukningsmaterial och verktyg.
d) Kostnader för tjänster som organ med delegerade uppgifter tar ut av de behöriga myndigheterna för offentliga kontroller
som delegerats till dessa organ.
e) Kostnader för utbildning av den personal som avses i led a, med undantag för den utbildning som krävs för att erhålla
den kompetens som krävs för att vara anställd hos de behöriga myndigheterna.
f) Kostnader för resor och därmed förbundna traktamenten för den personal som avses i led a.
g) Kostnader för provtagning och för laboratorieanalys, laboratorietestning och laboratoriediagnostik som officiella
laboratorier tar ut för dessa uppgifter.
Artikel 82
Beräkning av avgifter eller pålagor
1.
Avgifter eller pålagor som tas ut i enlighet med artikel 79.1 a och 79.2 ska fastställas i enlighet med en av följande
beräkningsmetoder eller en kombination av dessa:
a) Som ett schablonbelopp på grundval av de behöriga myndigheternas totala kostnader för offentlig kontroll under en
bestämd tid, som tas ut av alla aktörer oavsett om de verkligen varit föremål för offentlig kontroll under referensperioden
eller inte; vid fastställandet av avgiftsnivån för olika sektorer, verksamheter och kategorier av aktörer ska de behöriga
myndigheterna ta hänsyn till hur den berörda verksamhetens typ och storlek och de relevanta riskfaktorerna påverkar
fördelningen av de totala kostnaderna för dessa offentliga kontroller.
b) På grundval av beräkningen av de verkliga kostnaderna för varje enskild offentlig kontroll, tillämpat på de aktörer som
varit föremål för sådan offentlig kontroll.
2.
Resekostnader enligt artikel 81 f ska vid beräkningen av de avgifter eller pålagor som avses i artikel 79.1 a och 79.2
beaktas på ett sätt som inte missgynnar vissa aktörer på grund av avståndet mellan deras lokaler och den plats där de
behöriga myndigheterna är belägna.
3.
När avgifter eller pålagor beräknas i enlighet med punkt 1 a ska de avgifter eller pålagor som de behöriga
myndigheterna tar ut inte överstiga de totala kostnaderna för offentlig kontroll under den period som avses i den punkten.
4.
När avgifter eller pålagor beräknas i enlighet med punkt 1 b får de inte överstiga de verkliga kostnaderna för den
offentliga kontroll som utförts.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/69
Artikel 83
Uttag och tillämpning av avgifter eller pålagor
1.
Avgifter eller pålagor för en offentlig kontroll eller för annan offentlig verksamhet som utförs på grundval av ett
klagomål ska tas ut av aktören endast om den kontrollen leder till att den bristande efterlevnaden bekräftas.
2.
Avgifter eller pålagor som tas ut i enlighet med artiklarna 79 och 80 får inte återbetalas direkt eller indirekt, förutom i
de fall de har uttagits felaktigt.
3.
Medlemsstaterna får besluta att andra myndigheter än de behöriga myndigheterna eller organ med delegerade
uppgifter ska ta ut avgifter eller pålagor.
Artikel 84
Betalning av avgifter eller pålagor
1.
De behöriga myndigheterna ska säkerställa att aktörerna på begäran får ett bevis på betalning av avgifter eller pålagor i
sådana fall där aktörerna inte på annat sätt har tillgång till ett sådant bevis.
2.
Avgifter eller pålagor som tas ut i enlighet med artikel 79.1 ska betalas av den aktör som ansvarar för sändningen eller
av aktörens företrädare.
Artikel 85
Öppenhet
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa stor öppenhet när det gäller
a) de avgifter och pålagor som föreskrivs i artiklarna 79.1 a, 79.2 och 80, nämligen i fråga om
i) den metod och de uppgifter som använts för att fastställa dessa avgifter eller pålagor,
ii) storleken på de avgifter eller pålagor som tas ut av varje kategori av aktörer och för varje kategori av offentlig
kontroll eller annan offentlig verksamhet,
iii) fördelningen av kostnaderna enligt artikel 81.
b) vilka myndigheter eller organ som ansvarar för att ta ut avgifterna eller pålagorna.
2.
Varje behörig myndighet ska för varje referensperiod offentliggöra den information som avses i punkt 1 i denna
artikel och de behöriga myndigheternas kostnader för vilka det ska tas ut en avgift eller pålaga i enlighet med
artiklarna 79.1 a, 79.2 och 80.
3.
Medlemsstaterna ska samråda med berörda parter om de allmänna metoder som används för att beräkna de avgifter
eller pålagor som föreskrivs i artiklarna 79.1 a, 79.2 och 80.
KAPITEL VII
Officiellt intygande
Artikel 86
Allmänna krav på officiellt intygande
1.
Det officiella intygandet ska resultera i utfärdandet av
a) officiella intyg, eller
b) officiella attesteringar i de fall som anges i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
L 95/70
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
2.
När de behöriga myndigheterna delegerar vissa uppgifter som har samband med utfärdande av officiella intyg eller
officiella attesteringar eller med det officiella överinseende som avses i artikel 91.1, ska delegeringen ske i enlighet med
artiklarna 28–33.
Artikel 87
Officiella intyg
Artiklarna 88, 89 och 90 ska tillämpas
a) när det enligt de bestämmelser som avses i artikel 1.2 krävs att det utfärdas ett officiellt intyg, samt
b) på officiella intyg som är nödvändiga för export av sändningar av djur och varor till tredjeländer eller som den behöriga
myndigheten i destinationsmedlemsstaten begär av den behöriga myndigheten i den avsändande medlemsstaten när det
gäller sändningar av djur och varor som ska exporteras till tredjeländer.
Artikel 88
Undertecknande och utfärdande av officiella intyg
1.
Officiella intyg ska utfärdas av de behöriga myndigheterna.
2.
Behöriga myndigheter ska utse intygsgivare som är behöriga att underteckna officiella intyg och ska säkerställa att
dessa intygsgivare
a) är opartiska och fria från intressekonflikter och framför allt inte befinner sig i en situation som direkt eller indirekt kan
påverka deras yrkesetiska opartiskhet när det gäller det som ska intygas, och
b) har fått lämplig utbildning om de bestämmelser vilkas efterlevnad intygas genom ett officiellt intyg och om den tekniska
bedömningen av efterlevnaden av dessa bestämmelser och av de relevanta bestämmelserna i denna förordning.
3.
Officiella intyg ska undertecknas av intygsgivaren och utfärdas på grundval av något av följande:
a) Intygsgivarens direkta kunskap om aktuella faktiska omständigheter och data som är relevanta för intygandet och som
erhållits genom
i) en offentlig kontroll, eller
ii) förvärvet av ett annat officiellt intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna.
b) Faktiska omständigheter och uppgifter som är relevanta för intygandet och som fastställts av en annan person som
bemyndigats därtill av de behöriga myndigheterna och handlar under deras kontroll, under förutsättning att
intygsgivaren kan verifiera att sådana faktiska omständigheter och uppgifter är korrekta.
c) Faktiska omständigheter och uppgifter som är relevanta för intygandet som kommer från aktörernas egenkontrollsystem
och har kompletterats och bekräftats genom resultat från regelbundna offentliga kontroller, om intygsgivaren därigenom
har kunnat förvissa sig om att villkoren för att utfärda det officiella intyget är uppfyllda.
4.
Officiella intyg ska undertecknas av intygsgivaren och utfärdas endast på grundval av punkt 3 a i den här artikeln när
så krävs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
Artikel 89
Garantier för officiella intygs tillförlitlighet
1.
Officiella intyg
a) ska ha en unik kod,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/71
b) får inte undertecknas av intygsgivaren om de inte är ifyllda eller ofullständigt ifyllda,
c) ska ha upprättats på ett eller flera av de officiella språken i unionens institutioner som intygsgivaren förstår och, i
förekommande fall, på ett språk som är officiellt språk i destinationsmedlemsstaten,
d) ska vara autentiska och korrekta,
e) ska medge identifiering av den person som undertecknat dem och datum för utfärdandet, och
f) ska medge en enkel kontroll av sambanden mellan intyget, den utfärdande myndigheten och den sändning, det parti eller
det enskilda djur eller den enskilda vara som intyget omfattar.
2.
De behöriga myndigheterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra utfärdande av falska eller vilseledande
officiella intyg eller missbruk av officiella intyg.
Artikel 90
Genomförandebefogenheter med avseende på officiella intyg
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser för enhetlig tillämpning av artiklarna 88 och 89 med
avseende på
a) förlagor till officiella intyg och bestämmelser för utfärdande av sådana intyg, om inga krav har fastställts i de
bestämmelser som avses i artikel 1.2,
b) mekanismerna och de tekniska arrangemangen för att säkerställa att det utfärdas korrekta och tillförlitliga officiella intyg
och för att förebygga risken för bedrägerier,
c) de förfaranden som ska följas när officiella intyg återkallas och när ersättningsintyg utfärdas,
d) bestämmelser för utställande av bestyrkta kopior av officiella intyg,
e) utformningen av de dokument som måste åtfölja djur och varor efter den offentliga kontrollen,
f) bestämmelser för utfärdande av elektroniska intyg och för användning av elektroniska signaturer.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 91
Officiella attesteringar
1.
När det enligt denna förordning eller de bestämmelser som avses i artikel 1.2 krävs att aktörer utfärdar officiella
attesteringar under de behöriga myndigheternas officiella överinseende, eller att de behöriga myndigheterna själva utfärdar
sådana, ska punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln gälla.
2.
Officiella attesteringar
a) ska vara autentiska och korrekta,
b) ska ha upprättats på ett eller flera av de officiella språken i unionens institutioner och, i förekommande fall, på ett språk
som är officiellt språk i destinationsmedlemsstaten, och
c) ska, när de avser en sändning eller ett parti, möjliggöra kontroll av sambandet mellan den officiella attesteringen och
sändningen eller partiet.
L 95/72
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
3.
De behöriga myndigheterna ska säkerställa att den personal som utför offentlig kontroll för att övervaka utfärdandet
av officiella attesteringar eller, när de officiella attesteringarna utfärdas av de behöriga myndigheterna, den personal som
medverkar i utfärdandet av dessa officiella attesteringar
a) är opartisk och fri från intressekonflikter och framför allt inte befinner sig i en situation som direkt eller indirekt kan
påverka dess yrkesetiska opartiskhet när det gäller det som ska intygas genom de officiella attesteringarna, och
b) har fått lämplig utbildning om
i) de bestämmelser vilkas efterlevnad de officiella attesteringarna intygar och om den tekniska bedömningen av
efterlevnaden av dessa bestämmelser,
ii) de relevanta bestämmelserna i denna förordning.
4.
De behöriga myndigheterna ska utföra regelbunden offentlig kontroll för att verifiera att
a) de aktörer som utfärdar attesteringarna uppfyller villkoren i de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och
b) attesteringen utfärdas på grundval av relevanta, korrekta och kontrollerbara faktiska omständigheter och uppgifter.
AVDELNING III
REFERENSLABORATORIER OCH REFERENSCENTRUM
Artikel 92
Beslut om inrättande av ett Europeiska unionens referenslaboratorium
1.
Inom de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska ett Europeiska unionens
referenslaboratorium inrättas om verkningsfullheten i den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet också är
beroende av kvaliteten, enhetligheten och tillförlitligheten hos
a) de analys-, test- eller diagnostikmetoder som används av de officiella laboratorier som utsetts i enlighet med artikel 37.1,
och
b) resultaten av dessa officiella laboratoriers analyser, tester och diagnostik.
2.
Ett Europeiska unionens referenslaboratorium ska inrättas om det finns ett erkänt behov av att främja enhetlig praxis
med avseende på utvecklingen eller användningen av de metoder som avses i punkt 1 a.
3.
Kommissionen ska regelbundet se över Europeiska unionens referenslaboratoriers mandat och verksamhet.
4.
Kommissionen ska komplettera denna förordning genom att anta beslutet om inrättande av ett Europeiska unionens
referenslaboratorium genom en delegerad akt i enlighet med artikel 144.
Artikel 93
Utseende av Europeiska unionens referenslaboratorier
1.
Kommissionen ska genom genomförandeakter utse Europeiska unionens referenslaboratorier i de fall där det har
fattats beslut om att inrätta ett sådant laboratorium i enlighet med artikel 92.
2.
De utseenden som avses i punkt 1 ska
a) ske efter ett offentligt urvalsförfarande, och
b) vara tidsbegränsade och gälla i minst fem år, eller ses över regelbundet.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/73
3.
Europeiska unionens referenslaboratorier ska
a) arbeta i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 och ackrediteras i enlighet med den standarden av ett nationellt
ackrediteringsorgan, som utövar sin verksamhet i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008. Denna ackreditering
i) ska omfatta alla metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning och laboratoriediagnostik som ska användas av
laboratoriet när det fungerar som ett Europeiska unionens referenslaboratorium,
ii) kan omfatta en eller flera metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik eller grupper
av metoder,
iii) får fastställas på ett flexibelt sätt så att ackrediteringen även kan omfatta ändrade versioner av de metoder som
Europeiska unionens referenslaboratorium använde när ackrediteringen beviljades eller nya metoder utöver dessa
metoder, på grundval av laboratoriets egna valideringar utan någon särskild bedömning av det nationella
ackrediteringsorganet i den medlemsstat där Europeiska unionens referenslaboratorium är beläget innan dessa
ändrade eller nya metoder används.
b) vara opartiska och fria från intressekonflikter och framför allt inte befinna sig i en situation som direkt eller indirekt kan
påverka deras yrkesetiska opartiskhet när de utför sina uppgifter som Europeiska unionens referenslaboratorier,
c) ha eller genom kontrakt ha tillgång till kvalificerad personal med lämplig utbildning för de analys-, testnings- och
diagnostikmetoder som används inom laboratoriets kompetensområde, samt vid behov stödpersonal,
d) förfoga över eller ha tillgång till den infrastruktur och utrustning samt de produkter som krävs för att de ska kunna
utföra de uppgifter de ålagts,
e) säkerställa att deras personal och eventuell kontraktsanställd personal har god kännedom om internationella standarder
och internationell praxis och att den senaste forskningen på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå beaktas i
deras arbete,
f) vara utrustade med eller ha tillgång till utrustning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter i nödsituationer,
och
g) i relevanta fall ha förutsättningar att följa relevanta standarder för biosäkerhet.
4.
Med avvikelse från punkt 3 a i denna artikel får kommissionen för det område som omfattas av bestämmelserna i
artikel 1.2 g utse officiella laboratorier, utsedda som sådana av de behöriga myndigheterna på grundval av ett undantag som
antagits i enlighet med artikel 41, till Europeiska unionens referenslaboratorier oberoende av huruvida de uppfyller villkoret
i punkt 3 a i den här artikeln.
5.
Med avvikelse från punkterna 1 och 2 i denna artikel ska de laboratorier som avses i artikel 32 första stycket i
förordning (EG) nr 1829/2003 och i artikel 21 första stycket i förordning (EG) nr 1831/2003 vara de Europeiska unionens
referenslaboratorier som har de ansvarsområden och utför de uppgifter som avses i artikel 94 i den här förordningen inom
följande respektive områden:
a) Genetiskt modifierade organismer och genetiskt modifierade livsmedel och foder.
b) Fodertillsatser.
6.
De skyldigheter för personalen i fråga om konfidentiell behandling som avses i artikel 8 ska även tillämpas på
personalen vid Europeiska unionens referenslaboratorier.
Artikel 94
Ansvarsområden och uppgifter för Europeiska unionens referenslaboratorier
1.
Europeiska unionens referenslaboratorier ska bidra till att förbättra och harmonisera de analys-, testnings- eller
diagnostikmetoder som ska användas av de officiella laboratorier som utses i enlighet med artikel 37.1 samt de analys-,
testnings- och diagnostikdata som de levererar.
L 95/74
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
2.
De Europeiska unionens referenslaboratorier som utsetts i enlighet med artikel 93.1 ska ha ansvar för följande
uppgifter såtillvida som dessa ingår i referenslaboratoriernas årliga eller fleråriga arbetsprogram som upprättats i
överensstämmelse med målen och prioriteringarna i de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen i enlighet
med artikel 36 i förordning (EU) nr 652/2014:
a) Förse nationella referenslaboratorier med uppgifter och vägledning om metoderna för laboratorieanalys, laboratorie-
testning eller laboratoriediagnostik, inklusive referensmetoder,
b) förse nationella referenslaboratorier med referensmaterial,
c) samordna de nationella referenslaboratoriernas och vid behov andra officiella laboratoriers tillämpning av de metoder
som avses i led a, särskilt genom att organisera regelbundna jämförande undersökningar eller prestationsprov mellan
laboratorier och genom att säkerställa lämplig uppföljning av sådana jämförande undersökningar eller prestationsprov, i
enlighet med tillgängliga, internationellt erkända protokoll, och underrätta kommissionen och medlemsstaterna om
resultaten och uppföljningen av de jämförande undersökningarna eller prestationsproven mellan laboratorier,
d) samordna sådana praktiska arrangemang som krävs för att tillämpa nya metoder för laboratorieanalys, laboratorie-
testning eller laboratoriediagnos och informera nationella referenslaboratorier om framstegen på detta område,
e) anordna kurser för personal från nationella referenslaboratorier och vid behov från andra officiella laboratorier samt för
experter från tredjeländer,
f) inom sitt arbetsområde ge kommissionen vetenskapligt och teknisk stöd,
g) förse nationella referenslaboratorier med information om relevant forskning på nationell nivå, unionsnivå och
internationell nivå,
h) inom sitt arbetsområde samarbeta med laboratorier i tredjeländer och med Europeiska myndigheten för livsmedels-
säkerhet (Efsa), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av
sjukdomar (ECDC),
i) ge aktivt stöd när det gäller att diagnostisera utbrott i medlemsstaterna av livsmedelsburna sjukdomar, zoonotiska
sjukdomar eller djursjukdomar eller angrepp av växtskadegörare, genom att ställa bekräftande diagnoser samt utföra
karakterisering och taxonomiska eller epizootiska undersökningar av isolat av patogener eller prover av skadegörare,
j) samordna eller utföra tester för att verifiera kvaliteten på de reagenser och partier av reagenser som används för
diagnostik av livsmedelsburna sjukdomar, zoonotiska sjukdomar eller djursjukdomar och växtskadegörare,
k) upprätta och underhålla, om det är relevant för deras kompetensområde,
i) referenssamlingar av växtskadegörare och/eller referensstammar av patogener,
ii) referenssamlingar av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, som används för att kalibrera
analysutrustning och tillhandahålla prover till nationella referenslaboratorier,
iii) aktuella förteckningar över tillgängliga referenssubstanser och referensreagenser samt av tillverkare och leverantörer
av sådana substanser och reagenser, och
l) om det är relevant för deras kompetensområde, samarbeta sinsemellan och, beroende på vad som är lämpligt, med
kommissionen för att utveckla metoder för analyser, testning eller diagnostik av hög standard.
När det gäller led k i får Europeiska unionens referenslaboratorium upprätta och underhålla dessa referenssamlingar och
referensstammar genom utkontraktering till andra officiella laboratorier och till vetenskapliga organisationer.
3.
Europeiska unionens referenslaboratorier ska offentliggöra en förteckning över de nationella referenslaboratorier som
utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 100.1.
Artikel 95
Utseende av Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd
1.
Kommissionen ska genom genomförandeakter utse Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd som ska
stödja den verksamhet som kommissionen och medlemsstaterna utövar i samband med tillämpningen av de bestämmelser
som avses i artikel 1.2 f.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/75
2.
De utseenden som avses i punkt 1 ska
a) ske efter ett offentligt urvalsförfarande, och
b) vara tidsbegränsade eller ses över regelbundet.
3.
Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd ska
a) agera opartiskt när de utför sina uppgifter som Europeiska unionens referenscentrum,
b) ha goda vetenskapliga och tekniska sakkunskaper om förhållandet mellan människor och djur, djurs beteende, fysiologi,
genetik, hälsa och nutrition när det gäller djurskydd, samt om djurskyddsaspekter vid användning av djur för
kommersiella eller vetenskapliga ändamål,
c) ha kvalificerad personal med lämplig utbildning inom de områden som avses i led b och i etiska frågor som gäller djur,
samt vid behov stödpersonal,
d) förfoga över eller ha tillgång till den infrastruktur och utrustning samt de produkter som krävs för att utföra de uppgifter
de ålagts, och
e) säkerställa att deras personal har god kännedom om internationella standarder och internationell praxis inom de
områden som avses i led b och att den senaste forskningen på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå, bland
annat studier som genomförts och åtgärder som vidtagits av andra Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd,
beaktas i deras arbete.
Artikel 96
Ansvarsområden och uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd
Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd ska ha ansvar för följande stöduppgifter såtillvida som dessa ingår i
referenscentrumens årliga eller fleråriga arbetsprogram som har upprättats i överensstämmelse med målen och
prioriteringarna i de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 36 i förordning (EU)
nr 652/2014:
a) Inom sitt arbetsområde tillhandahålla vetenskaplig och teknisk sakkunskap, inklusive, där så är lämpligt, i form av
samordnat stöd till relevanta nationella stödnätverk och organ inom de områden som omfattas av de bestämmelser som
avses i artikel 1.2 f.
b) Tillhandahålla vetenskaplig och teknisk sakkunskap vid utarbetandet och tillämpningen av de djurskyddsindikatorer som
avses i artikel 21.8 e.
c) Utveckla eller samordna utvecklingen av metoder för att bedöma djurskyddsnivån och metoder för att förbättra
djurskyddet.
d) Genomföra vetenskapliga och tekniska studier om djurskydd för djur som används för kommersiella eller vetenskapliga
ändamål.
e) Anordna kurser för personalen vid de nationella vetenskapliga stödnätverk eller organ som avses i led a, för personal vid
behöriga myndigheter och för experter från tredjeländer.
f) Sprida forskningsresultat och tekniska innovationer samt samarbeta med forskningsorgan på unionsnivå på de områden
som omfattas av deras arbetsområde.
Artikel 97
Utseende av Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och
integritet
1.
Kommissionen får genom genomförandeakter utse Europeiska unionens referenscentrum som ska stödja den
verksamhet som kommissionen och medlemsstaterna utövar för att förebygga, avslöja och bekämpa överträdelser av de
bestämmelser som avses i artikel 1.2 som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.
L 95/76
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
2.
De utseenden som avses i punkt 1 ska
a) ske efter ett offentligt urvalsförfarande, och
b) vara tidsbegränsade eller ses över regelbundet.
3.
Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet ska
a) agera opartiskt när de utför sina uppgifter som Europeiska unionens referenscentrum,
b) ha en hög nivå av vetenskaplig och teknisk sakkunskap inom de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 samt inom tillämpad forensisk vetenskap på dessa områden, för att kunna bedriva eller samordna forskning
på högsta nivå när det gäller varors äkthet och integritet och utveckla, tillämpa och validera metoder för upptäckt av de
överträdelser av bestämmelserna i artikel 1.2 som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande,
c) ha kvalificerad personal med lämplig utbildning inom de områden som avses i led b, samt nödvändig stödpersonal,
d) förfoga över eller ha tillgång till den infrastruktur och utrustning samt de produkter som krävs för att utföra de uppgifter
de ålagts, och
e) säkerställa att deras personal har god kännedom om internationella standarder och internationell praxis inom de
områden som avses i led b och att den senaste forskningen på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå beaktas i
deras arbete.
Artikel 98
Ansvarsområden och uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livs-
medelskedjans äkthet och integritet
Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet ska ha ansvar för
följande stöduppgifter såtillvida som dessa ingår i referenscentrumens årliga eller fleråriga arbetsprogram som upprättats i
överensstämmelse med målen och prioriteringarna i de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen i enlighet
med artikel 36 i förordning (EU) nr 652/2014:
a) Tillhandahålla specialiserad sakkunskap om den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet och om
metoderna för att upptäcka de överträdelser av bestämmelserna i artikel 1.2 i denna förordning som begåtts genom
bedrägligt eller vilseledande agerande, i samband med forensisk vetenskap som tillämpas på de områden som omfattas
av dessa bestämmelser.
b) Tillhandahålla särskilda analyser för att identifiera de delar inom den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som eventuellt
kan drabbas av överträdelser av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i denna förordning som begåtts genom
bedrägligt eller vilseledande agerande och ge stöd vid utarbetandet av särskilda tekniker för offentlig kontroll samt
protokoll.
c) Vid behov utföra de uppgifter som avses i artikel 94.2 a–h i denna förordning, varvid överlappningar med uppgifterna
för sådana Europeiska unionens referenslaboratorier som utsetts i enlighet med artikel 93 i denna förordning ska
undvikas.
d) Vid behov upprätta och upprätthålla samlingar eller databaser med bestyrkt referensmaterial som ska användas för att
upptäcka överträdelser av bestämmelserna i artikel 1.2 i denna förordning som begåtts genom bedrägligt eller
vilseledande agerande.
e) Sprida forskningsresultat och tekniska innovationer på de områden som omfattas av deras arbetsområde.
Artikel 99
Kommissionens skyldigheter
1.
Kommissionen ska offentliggöra och vid behov uppdatera förteckningen över
a) sådana Europeiska unionens referenslaboratorier som avses i artikel 93,
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/77
b) sådana Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd som avses i artikel 95,
c) sådana Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet som
avses i artikel 97.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på fastställande av krav, ansvarsområden och uppgifter för Europeiska unionens
referenslaboratorier, Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd och Europeiska unionens referenscentrum för
den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet, utöver de krav som fastställs i artiklarna 93.3, 94, 95.3, 96,
97.3 och 98. Sådana delegerade akter ska begränsas till situationer med nya eller framväxande risker eller nya eller
framväxande djursjukdomar eller växtskadegörare eller till situationer där de delegerade akterna motiveras av nya rättsliga
krav.
3.
Kommissionen ska kontrollera Europeiska unionens referenslaboratorier och referenscentrum för att verifiera
efterlevnaden av kraven i artiklarna 93.3, 94, 95.3 och 97.3.
4.
Om de kommissionskontroller som avses i punkt 3 i denna artikel visar att kraven i artiklarna 93.3, 94, 95.3 och 97.3
inte efterlevs ska kommissionen, efter att ha tagit emot synpunkter från det Europeiska unionens referenslaboratorium eller
Europeiska unionens referenscentrum som berörs,
a) genom en genomförandeakt återkalla beslutet att utse det berörda laboratoriet eller centrumet, eller
b) vidta andra lämpliga åtgärder.
Artikel 100
Utseende av nationella referenslaboratorier
1.
Medlemsstaterna ska utse ett eller flera nationella referenslaboratorier för varje referenslaboratorium som utsetts för
Europeiska unionen i enlighet med artikel 93.1.
Medlemsstaterna får utse ett nationellt referenslaboratorium även i fall där det inte finns något motsvarande Europeiska
unionens referenslaboratorium.
En medlemsstat får utse ett laboratorium beläget i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland som är avtalsslutande part i
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Ett laboratorium får utses till nationellt referenslaboratorium för mer än en medlemsstat.
2.
Kraven i artiklarna 37.4 e, 37.5, 39, 42.1, 42.2 a och b samt 42.3 ska tillämpas på nationella referenslaboratorier.
Med avvikelse från artikel 37.4 e får de behöriga myndigheterna, för det område som omfattas av de bestämmelser som
avses i artikel 1.2 g, utse officiella laboratorier, utsedda till sådana av de behöriga myndigheterna på grundval av ett
undantag som antagits i enlighet med artikel 41, till nationella referenslaboratorier oberoende av huruvida de uppfyller
villkoret i artikel 37.4 e.
3.
Nationella referenslaboratorier ska
a) vara opartiska och fria från intressekonflikter och framför allt inte befinna sig i en situation som direkt eller indirekt kan
påverka deras yrkesetiska opartiskhet när de utför sina uppgifter som nationella referenslaboratorier,
b) ha eller genom kontrakt ha tillgång till kvalificerad personal med lämplig utbildning för de analys-, testnings- och
diagnostiktekniker som används inom laboratoriets kompetensområde, samt vid behov stödpersonal,
c) förfoga över eller ha tillgång till den infrastruktur och utrustning samt de produkter som behövs för att utföra de
uppgifter de ålagts,
d) se till att deras personal och eventuell kontraktsanställd personal har god kännedom om internationella standarder och
internationell praxis och att den senaste forskningen på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå beaktas i deras
arbete,
L 95/78
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
e) vara utrustade med, eller ha tillgång till, nödvändig utrustning för att kunna utföra sina uppgifter i nödsituationer, och
f) i relevanta fall ha förutsättningar att följa relevanta standarder för biosäkerhet.
4.
Medlemsstaterna ska
a) meddela namn på och adress för varje nationellt referenslaboratorium till kommissionen, till relevant Europeiska
unionens referenslaboratorium och till övriga medlemsstater,
b) offentliggöra de uppgifter som avses i led a, och
c) uppdatera de uppgifter som avses i led a vid behov.
5.
Medlemsstater som har mer än ett nationellt referenslaboratorium för ett Europeiska unionens referenslaboratorium
ska säkerställa ett nära samarbete mellan dessa laboratorier så att samordningen dem emellan, samt med andra nationella
laboratorier och med berört Europeiska unionens referenslaboratorium är effektiv.
6.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning vad gäller fastställandet av krav för nationella referenslaboratorier, utöver de krav som anges i punkterna 2 och 3
i den här artikeln. Sådana delegerade akter ska begränsas till att säkerställa överensstämmelse med eventuella ytterligare krav
som antagits i enlighet med artikel 99.2.
Artikel 101
Ansvarsområden och uppgifter för nationella referenslaboratorier
1.
Nationella referenslaboratorier ska inom sina respektive kompetensområden
a) samarbeta med Europeiska unionens referenslaboratorier och delta i kurser och provningsjämförelser som organiseras av
dessa laboratorier,
b) samordna verksamheten vid de officiella laboratorier som utsetts i enlighet med artikel 37.1, i syfte att harmonisera och
förbättra metoderna för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnos och användningen av dessa
metoder,
c) i lämpliga fall organisera jämförande undersökningar eller prestationsprov mellan laboratorier, säkerställa en lämplig
uppföljning av sådana undersökningar och prov och informera de behöriga myndigheterna om resultaten och
uppföljningen av dem,
d) säkerställa att informationen från Europeiska unionens referenslaboratorium vidarebefordras till de behöriga
myndigheterna och till officiella laboratorier,
e) inom sitt arbetsområde ge de behöriga myndigheterna vetenskapligt och tekniskt stöd i samband med genomförandet av
de fleråriga nationella kontrollplaner som avses i artikel 109 och av samordnade kontrollprogram som antagits i
enlighet med artikel 112,
f) i förekommande fall validera reagenserna och partierna av reagenser, upprätta och uppdatera förteckningar över
tillgängliga referenssubstanser och referensreagenser samt över tillverkare och leverantörer av sådana substanser och
reagenser,
g) när så är nödvändigt hålla fortbildningskurser för personalen i de officiella laboratorier som utsetts i enlighet med
artikel 37.1, och
h) aktivt bistå den medlemsstat som har utsett dem vid diagnosen av utbrott av livsmedelsburna eller zoonotiska
sjukdomar, djursjukdomar eller växtskadegörare och, i fall av sändningar som innebär bristande efterlevnad av
bestämmelserna, genom bekräftande diagnoser, karaktärisering och epizootiska eller taxonomiska studier av isolat av
patogener eller prover av skadegörare.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning vad gäller fastställandet av ansvarsområden och uppgifter för nationella referenslaboratorier, utöver de krav som
anges i punkt 1 i den här artikeln. Sådana delegerade akter ska begränsas till att säkerställa överensstämmelse med
eventuella ytterligare krav och arbetsuppgifter som antas i enlighet med artikel 99.2.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/79
AVDELNING IV
ADMINISTRATIVT STÖD OCH SAMARBETE
Artikel 102
Allmänna bestämmelser
1.
De behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater ska ge varandra administrativt stöd i enlighet med
artiklarna 104–107, för att säkerställa en korrekt tillämpning av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i de fall som
berör mer än en medlemsstat.
2.
Administrativt stöd ska i förekommande fall, och genom överenskommelse mellan de berörda behöriga
myndigheterna, bestå i att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat deltar i sådan offentlig kontroll på plats som
utförs av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat.
3.
Denna avdelning ska inte påverka tillämpningen av nationell rätt som
a) är tillämplig på utlämnande av handlingar och information som är föremål för eller har anknytning till rättsliga
utredningar och domstolsförfaranden, inbegripet brottsutredningar, och
b) syftar till att skydda fysiska eller juridiska personers affärsintressen.
4.
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att underlätta överföring från andra brottsbekämpande myndigheter, allmänna
åklagare och rättsliga myndigheter till den behöriga myndigheten av information om eventuell bristande efterlevnad av
sådana bestämmelser som avses i artikel 1.2 som är relevant för tillämpningen av denna avdelning och kan utgöra
a) en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och
växtskyddsmedel, även för miljön, eller
b) en eventuell överträdelse av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande
agerande.
5.
Alla meddelanden mellan behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 104–107 ska vara skriftliga, i pappersform
eller elektronisk form.
6.
För att rationalisera och förenkla kommunikationen ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa ett
standardformat för
a) begäran om stöd enligt artikel 104.1, och
b) meddelanden om gemensamma och återkommande anmälningar och svar.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 103
Förbindelseorgan
1.
Varje medlemsstat ska utse ett eller flera förbindelseorgan som ska fungera som kontaktpunkter och ha ansvaret för
att underlätta utväxling av meddelanden mellan behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 104–107.
2.
Utseendet av förbindelseorgan ska inte hindra att personalen vid de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater har
direkta kontakter, utbyter information eller samarbetar med varandra.
3.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och övriga medlemsstater kontaktuppgifter till sina förbindelseorgan
som har utsetts enligt punkt 1, och eventuella ändringar av dessa uppgifter.
4.
Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra och uppdatera den förteckning över förbindelseorgan som
medlemsstaterna har meddelat kommissionen enligt punkt 3.
5.
Varje begäran om stöd enligt artikel 104.1 samt anmälningar och meddelanden enligt artiklarna 105, 106 och 107
ska överlämnas av ett förbindelseorgan till dess motsvarighet i den medlemsstat till vilken begäran eller anmälan riktar sig.
L 95/80
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
6.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa specifikationerna för de tekniska verktyg och förfaranden för
kommunikation mellan de förbindelseorgan som har utsetts i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 104
Stöd efter begäran
1.
Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat anser att de behöver data eller information från de behöriga
myndigheterna i en annan medlemsstat för att utföra offentlig kontroll eller för att verkningsfullt kunna följa upp kontroller
på sitt territorium, ska de lägga fram en motiverad begäran om administrativt stöd till de behöriga myndigheterna i den
medlemsstaten. De anmodade behöriga myndigheterna ska
a) utan dröjsmål bekräfta att de tagit emot begäran,
b) när den begärande behöriga myndigheten så anger, inom tio arbetsdagar från den dag då de tog emot begäran meddela
hur lång tid de uppskattningsvis behöver för att lämna ett väl underbyggt svar på begäran, och
c) utföra de offentliga kontroller eller de undersökningar som är nödvändiga för att utan dröjsmål kunna ge de begärande
behöriga myndigheterna alla nödvändiga uppgifter och dokument så att de kan fatta välgrundade beslut och verifiera att
unionens bestämmelser efterlevs inom deras jurisdiktion.
2.
Dokument får översändas i original eller kopia.
3.
Genom överenskommelse mellan de begärande behöriga myndigheterna och de anmodade behöriga myndigheterna
får personal som utsetts av den begärande myndigheten närvara vid de offentliga kontroller och de undersökningar som
avses i punkt 1 c, och som utförs av de anmodade behöriga myndigheterna.
I sådana fall ska personalen vid de begärande behöriga myndigheterna
a) alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och officiella behörighet anges,
b) genom den anmodade myndighetens förmedling, av aktören beviljas tillträde till samma lokaler och tillgång till samma
dokument som personalen vid de anmodade behöriga myndigheterna, och endast för ändamål som avser den pågående
administrativa utredningen, och
c) inte ha rätt att på eget initiativ utöva de utredningsbefogenheter som tilldelats tjänstemännen vid de anmodade behöriga
myndigheterna.
Artikel 105
Stöd utan begäran vid bristande efterlevnad
1.
Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat får kännedom om ett fall av bristande efterlevnad och om den
bristande efterlevnaden kan få konsekvenser för en annan medlemsstat, ska de utan otillbörligt dröjsmål och på eget
initiativ anmäla detta till de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten.
2.
De behöriga myndigheter som har tagit emot en anmälan enligt punkt 1 ska
a) utan otillbörligt dröjsmål bekräfta att de tagit emot anmälan,
b) om den begärande behöriga myndigheten så anger, inom tio arbetsdagar från den dag då de tog emot anmälan meddela
i) vilka undersökningar de har för avsikt att utföra, eller
ii) varför de anser att det inte är nödvändigt att utföra några undersökningar, samt
c) om de undersökningar som avses i led b anses vara nödvändiga, undersöka saken och utan dröjsmål underrätta de
anmälande behöriga myndigheterna om resultaten och, i förekommande fall, om vilka åtgärder som vidtagits.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/81
Artikel 106
Stöd vid bristande efterlevnad som innebär en risk eller en upprepad eller potentiellt allvarlig överträdelse
1.
Om de behöriga myndigheterna i samband med offentliga kontroller av djur eller varor med ursprung i en annan
medlemsstat fastställer att sådana djur eller varor inte uppfyller kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och att de
därmed medför risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade
organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, eller att detta innebär en potentiell allvarlig överträdelse av dessa
bestämmelser, ska de behöriga myndigheterna utan dröjsmål anmäla detta till de behöriga myndigheterna i den avsändande
medlemsstaten samt i övriga berörda medlemsstater, så att dessa behöriga myndigheter kan genomföra lämpliga
undersökningar.
2.
De behöriga myndigheter som tagit emot en anmälan ska utan dröjsmål
a) bekräfta att de tagit emot anmälan,
b) om den anmälande behöriga myndigheten så anger, meddela vilka undersökningar de har för avsikt att utföra,
c) undersöka saken, vidta alla nödvändiga åtgärder och underrätta de anmälande behöriga myndigheterna om vilka
undersökningar och vilken typ av offentlig kontroll som utförts samt om vilka beslut som fattats och varför.
3.
Om de anmälande behöriga myndigheterna har anledning att tro att de undersökningar som utförts eller de åtgärder
som vidtagits av de behöriga myndigheter som tagit emot anmälan inte i tillräcklig utsträckning åtgärdar den fastställda
bristande efterlevnaden, ska de begära att de behöriga myndigheter som tagit emot anmälan kompletterar den offentliga
kontrollen eller de åtgärder som vidtagits. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna från de två medlemsstaterna
a) gemensamt försöka finna en lösning för att på lämpligt sätt åtgärda den bristande efterlevnaden, inklusive genom
gemensamma offentliga kontroller och gemensamma undersökningar som utförs i enlighet med artikel 104.3, och
b) utan dröjsmål underrätta kommissionen om de inte kan enas om lämpliga åtgärder.
4.
Om offentlig kontroll av djur eller varor med ursprung i en annan medlemsstat visar på upprepade fall av bristande
efterlevnad enligt punkt 1 ska de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta
kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om detta.
Artikel 107
Stöd på grundval av information som lämnas av tredjeländer
1.
Om de behöriga myndigheterna får information från ett tredjeland om bristande efterlevnad av de bestämmelser som
avses i artikel 1.2 eller om risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt
modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, ska de utan dröjsmål
a) underrätta de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater om detta, och
b) underrätta kommissionen, om informationen är eller kan tänkas vara relevant på unionsnivå.
2.
Information som erhållits vid offentlig kontroll och undersökningar som har utförts i enlighet med den här
förordningen får vidarebefordras till det tredjeland som avses i punkt 1, under förutsättning att
a) de behöriga myndigheter som har tillhandahållit informationen har gett sitt samtycke,
b) tredjelandet har åtagit sig att ge det stöd som behövs för att samla in belägg för praxis som strider eller som förefaller
strida mot unionsbestämmelserna eller som utgör en risk för människor, djur, växter eller miljön, och
c) relevanta unionsbestämmelser och nationella bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredjeländer efterlevs.
L 95/82
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 108
Samordnat stöd och uppföljning från kommissionens sida
1.
Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna inte kan enas om lämpliga åtgärder för att åtgärda den
bristande efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 ska kommissionen utan dröjsmål samordna de åtgärder
och insatser som de behöriga myndigheterna vidtar i enlighet med denna avdelning om den information som
kommissionen har tillgång till antingen
a) visar verksamhet som strider mot, eller förefaller strida mot, de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och denna
verksamhet har eller kanske har följder i mer än en medlemsstat, eller
b) visar att samma eller liknande verksamhet som strider mot, eller förefaller strida mot, de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 kanske bedrivs i mer än en medlemsstat.
2.
I de fall som avses i punkt 1 får kommissionen
a) i samarbete med den berörda medlemsstaten sända ut en grupp inspektörer för offentlig kontroll på plats,
b) genom genomförandeakter begära att de behöriga myndigheterna i den avsändande medlemsstaten och, i
förekommande fall, i andra berörda medlemsstater, på lämpligt sätt förstärker den offentliga kontrollen och rapporterar
till kommissionen om vilka åtgärder de vidtagit,
c) vidta andra lämpliga åtgärder i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning
genom att fastställa bestämmelser för snabbt utbyte av information i de fall som avses i punkt 1.
AVDELNING V
PLANERING OCH RAPPORTERING
Artikel 109
Fleråriga nationella kontrollplaner och ett organ för de fleråriga nationella kontrollplanerna
1.
Medlemsstaterna ska se till att offentlig kontroll som regleras av denna förordning utförs av behöriga myndigheter
utifrån en flerårig nationell kontrollplan, vars utarbetande och genomförande samordnas inom deras territorium.
2.
Medlemsstaterna ska utse ett organ med uppgift att
a) samordna utarbetandet av den fleråriga nationella kontrollplanen mellan alla behöriga myndigheter med ansvar för
offentlig kontroll,
b) säkerställa att den fleråriga nationella kontrollplanen är konsekvent,
c) samla in information om genomförandet av den fleråriga nationella kontrollplanen med tanke på framläggandet av de
årliga rapporter som avses i artikel 113 och den översyn och uppdatering av dessa som krävs enligt artikel 111.2.
Artikel 110
Innehållet i de fleråriga nationella kontrollplanerna
1.
Fleråriga nationella kontrollplaner ska utarbetas för att säkerställa att offentlig kontroll planeras inom alla de områden
som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 9 och med de
bestämmelser som avses i artiklarna 18–27.
2.
De fleråriga nationella kontrollplanerna ska innehålla allmän information om hur systemen för offentlig kontroll är
uppbyggda och organiserade i den berörda medlemsstaten på vart och ett av de berörda områden, samt information om
åtminstone följande:
a) Den fleråriga nationella kontrollplanens strategiska mål och hur dessa återspeglas i prioriteringen av offentlig kontroll
och fördelning av resurser.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/83
b) Riskklassificeringen av offentlig kontroll.
c) De behöriga myndigheter som utsetts och deras uppgifter på central, regional och lokal nivå samt vilka resurser dessa
myndigheter har till sitt förfogande.
d) Om så är lämpligt, vilka uppgifter som utförs av organ med delegerade uppgifter.
e) Den allmänna organisationen och förvaltningen av offentlig kontroll på nationell, regional och lokal nivå, inklusive
offentlig kontroll vid enskilda anläggningar.
f) Kontrollsystem som används inom olika sektorer och samordning mellan olika enheter inom de behöriga myndigheter
som ansvarar för offentlig kontroll inom dessa sektorer.
g) Förfaranden och arrangemang som införts för att se till att de berörda myndigheterna uppfyller de krav som avses i
artikel 5.1.
h) Utbildning av de behöriga myndigheternas personal.
i) De dokumenterade förfaranden som avses i artikel 12.1.
j) Den allmänna organisationen och tillämpningen av beredskapsplanerna i enlighet med de bestämmelser som avses i
artikel 1.2.
k) Den allmänna organisationen av samarbetet och det ömsesidiga stödet mellan de behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna.
Artikel 111
Utarbetande, uppdatering och översyn av fleråriga nationella kontrollplaner
1.
Medlemsstaterna ska se till att den fleråriga nationella kontrollplan som avses i artikel 109.1 tillhandahålls
allmänheten, med undantag av de delar av planen vars röjande skulle kunna undergräva den offentliga kontrollens
verkningsfullhet.
2.
Den fleråriga nationella kontrollplanen ska regelbundet uppdateras så att den anpassas till ändringar i de
bestämmelser som avses i artikel 1.2, och ses över så att hänsyn tas till åtminstone följande faktorer:
a) Uppkomst av nya sjukdomar, växtskadegörare eller andra risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd
eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
b) Betydande förändringar av de behöriga nationella myndigheternas uppbyggnad, ledning eller verksamhet.
c) Resultaten av medlemsstaternas offentliga kontroller.
d) Resultaten av kommissionens kontroller som utförts i medlemsstaten enlighet med artikel 116.1.
e) Vetenskapliga rön.
f) Resultaten av offentlig kontroll som utförts i en medlemsstat av behöriga myndigheter från tredjeländer.
3.
Medlemsstaterna ska på begäran förse kommissionen med den senaste uppdaterade versionen av sina fleråriga
nationella kontrollplaner.
Artikel 112
Samordnade kontrollprogram och insamling av information och data
I syfte att genomföra en unionsomfattande riktad bedömning av tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2
eller i syfte att fastställa förekomsten av vissa faror i hela unionen får kommissionen anta genomförandeakter med avseende
på
a) genomförandet av samordnade kontrollprogram med begränsad varaktighet inom ett av de områden som omfattas av de
bestämmelser som avses i artikel 1.2,
b) organisationen, på ad hoc-basis, av data- och informationsinsamling i samband med tillämpningen av vissa av de
bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller när det gäller förekomsten av vissa faror.
L 95/84
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 113
Medlemsstaternas årliga rapporter
1.
Senast den 31 augusti varje år ska varje medlemsstat till kommissionen överlämna en rapport som innehåller
a) eventuella ändringar av den fleråriga nationella kontrollplanen som gjorts för att ta hänsyn till de faktorer som avses i
artikel 111.2,
b) resultaten av de offentliga kontroller som utförts under det föregående året enligt den fleråriga nationella kontrollplanen,
c) den typ och det antal fall av bristande efterlevnad enligt bestämmelserna i artikel 1.2, per område, som de behöriga
myndigheterna upptäckt under föregående år,
d) de åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett verkningsfullt genomförande av den fleråriga nationella kontrollplanen,
inklusive efterlevnadsåtgärder och resultaten av dessa åtgärder, och
e) en länk till den behöriga myndighetens webbsida innehållande den offentliga information om avgifter och pålagor som
avses i artikel 85.2.
2.
För att säkerställa att de årliga rapporter som avses i punkt 1 utformas på ett enhetligt sätt ska kommissionen genom
genomförandeakter fastställa och vid behov uppdatera standardiserade förlagor som ska användas vid inlämning av den
information och de data som avses i den punkten.
Dessa genomförandeakter ska, när så är möjligt, tillåta att de standardiserade förlagor som fastställts av kommissionen
används vid inlämning av andra rapporter om offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna är skyldiga att överlämna
till kommissionen i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 114
Kommissionens årliga rapporter
1.
Senast den 31 januari varje år ska kommissionen offentliggöra en årlig rapport om genomförandet av offentlig
kontroll i medlemsstaterna, med beaktande av
a) de årliga rapporter som medlemsstaterna har lämnat i enlighet med artikel 113, och
b) resultaten av kommissionens kontroller i enlighet med artikel 116.1.
2.
Den årliga rapport som avses i punkt 1 får i förekommande fall innehålla rekommendationer angående eventuella
förbättringar av systemen för offentlig kontroll i medlemsstaterna och av viss offentlig kontroll på vissa områden.
Artikel 115
Beredskapsplaner för livsmedel och foder
1.
För tillämpningen av den allmänna plan för krishantering som avses i artikel 55.1 i förordning (EG) nr 178/2002 ska
medlemsstaterna upprätta beredskapsplaner för livsmedel och foder med åtgärder som utan dröjsmål ska vidtas om
livsmedel eller foder visar sig utgöra en allvarlig risk för människors eller djurs hälsa, antingen direkt eller via miljön.
2.
De beredskapsplaner för livsmedel och foder som avses i punkt 1 ska innehålla uppgifter om
a) vilka behöriga myndigheter som ska medverka,
b) befogenheter och ansvarsområden för de myndigheter som avses i led a, och
c) kanaler och förfaranden för informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och andra berörda parter, beroende på vad
som är lämpligt.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/85
3.
Medlemsstaterna ska regelbundet se över sina beredskapsplaner för livsmedel och foder för att ta hänsyn till
organisationsändringar inom de behöriga myndigheterna och erfarenheter som vunnits i samband med genomförandet av
planen och under simuleringsövningar.
4.
Kommissionen får anta genomförandeakter med avseende på följande:
a) Bestämmelser för att upprätta de beredskapsplaner som avses i punkt 1 i denna artikel, i den utsträckning som krävs för
att säkerställa en enhetlig och verkningsfull användning av den allmänna plan för krishantering som avses i artikel 55.1 i
förordning (EG) nr 178/2002.
b) Berörda parters roll i upprättandet och genomförandet av beredskapsplanerna.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
AVDELNING VI
UNIONENS VERKSAMHET
KAPITEL I
Kommissionens kontroller
Artikel 116
Kommissionens kontroller i medlemsstaterna
1.
Kommissionens experter ska utföra kontroller, inbegripet revisioner, i varje medlemsstat för att
a) verifiera tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och de som föreskrivs i den här förordningen,
b) verifiera att nationella kontrollsystem på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och
bestämmelserna i denna förordning fungerar som de ska och att de behöriga myndigheter som förvaltar dem sköter sina
uppgifter,
c) undersöka och samla in information om
i) offentlig kontroll och efterlevnadsåtgärder på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2
och bestämmelserna i denna förordning,
ii) betydande eller återkommande problem med tillämpningen eller genomdrivandet av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2,
iii) nödsituationer, nya problem eller ny utveckling i medlemsstaterna på de områden som omfattas av de bestämmelser
som avses i artikel 1.2 och bestämmelserna i denna förordning.
2.
De kontroller som avses i punkt 1 ska organiseras i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och
utföras regelbundet.
3.
De kontroller som avses i punkt 1 får även omfatta verifiering på plats. Kommissionens experter får åtfölja personalen
vid de behöriga myndigheter som utför den offentliga kontrollen.
4.
Experter från medlemsstaterna får bistå kommissionens experter. Nationella experter som åtföljer kommissionens
experter ska ges samma rätt till tillträde som kommissionens egna experter.
Artikel 117
Rapporter från kommissionen om kontroller i medlemsstaterna
Kommissionen ska
a) utarbeta ett utkast till rapport om resultaten och om rekommendationerna för att ta itu med de brister som identifierats
av dess experter vid kontroller som utförts i enlighet med artikel 116.1,
b) förse den medlemsstat där kontrollerna utfördes med en kopia av utkastet till den rapport som avses i led a för
kommentarer,
L 95/86
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
c) beakta kommentarerna från den medlemsstat som avses i led b vid utarbetandet av den slutliga rapporten om resultaten
av de kontroller som utförts av kommissionens experter i medlemsstaterna enligt artikel 116.1, och
d) offentliggöra den slutliga rapport som avses i led c och kommentarerna från den medlemsstat som avses i led b.
Artikel 118
Program för kommissionens kontroller i medlemsstaterna
1.
Kommissionen ska genom genomförandeakter
a) fastställa ett årligt eller flerårigt kontrollprogram för de kontroller som ska utföras av kommissionens experter i
medlemsstaterna enligt artikel 116.1, och
b) i slutet av varje år underrätta medlemsstaterna om det årliga kontrollprogrammet eller om eventuella uppdateringar av
det fleråriga kontrollprogrammet för det följande året.
2.
Kommissionen får genom genomförandeakter ändra sitt kontrollprogram för att ta hänsyn till utvecklingen inom de
områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrättas om varje
sådan ändring.
Artikel 119
Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller kommissionens kontroller
Medlemsstaterna ska
a) vidta lämpliga uppföljningsåtgärder för att åtgärda eventuella specifika eller systemiska brister som kommissionens
experter identifierat genom de kontroller som utförts i enlighet med artikel 116.1,
b) ge nödvändigt tekniskt stöd och tillhandahålla tillgänglig dokumentation, inklusive, på berättigad begäran, resultaten av
de revisioner som avses i artikel 6, samt annat tekniskt stöd som kommissionens experter begär, så att de kan utföra
kontrollerna på ett effektivt och verkningsfullt sätt, och
c) ge nödvändigt stöd för att säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler, till djur
och varor samt tillgång till information och datasystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Artikel 120
Kommissionens kontroller i tredjeländer
1.
Kommissionens experter får utföra kontroller i tredjeländer för att
a) verifiera att ett tredjelands lagstiftning och system, inklusive officiella intyganden och utfärdandet av officiella intyg,
officiella etiketter eller märken och andra officiella attesteringar, överensstämmer eller är likvärdiga med kraven i de
bestämmelser som avses i artikel 1.2,
b) verifiera att tredjelandets kontrollsystem har kapacitet att säkerställa att sändningar av djur och varor som exporteras till
unionen uppfyller relevanta krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller andra krav som
konstaterats vara åtminstone likvärdiga,
c) samla in information och data för att kartlägga orsakerna till återkommande eller nya problem vid export av djur och
varor från ett tredjeland.
2.
I samband med de kontroller som avses i punkt 1 ska särskild hänsyn tas till följande:
a) Tredjelandets lagstiftning.
b) Hur tredjelandets behöriga myndigheter är organiserade, deras befogenheter och oberoende, vilket överinseende de är
föremål för och vilka befogenheter de har för att genomdriva den tillämpliga lagstiftningen på ett verkningsfullt sätt.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/87
c) Den utbildning personalen vid den behöriga myndigheten i tredjelandet har för utförandet av offentlig kontroll.
d) De resurser, däribland de anordningar för analys, testning och diagnostik, som står till behöriga myndigheters
förfogande.
e) Förekomsten av prioritetsbaserade dokumenterade kontrollförfaranden och kontrollsystem och hur dessa fungerar.
f) I tillämpliga fall, situationen vad gäller djurs hälsa och djurskydd, zoonoser och växtskydd samt förfaranden för att
anmäla utbrott av djursjukdomar och växtskadegörare till kommissionen och berörda internationella organ.
g) Omfattningen och genomförandet av kontroller genom den behöriga myndigheten i tredjelandet när det gäller djur,
växter och produkter av dessa som kommer från andra tredjeländer.
h) De försäkringar som tredjelandet kan ge om att dess lagstiftning överensstämmer eller är likvärdig med kraven i de
bestämmelser som avses i artikel 1.2.
3.
För att de kontroller som avses i punkt 1 ska kunna utföras på ett effektivt och verkningsfullt sätt får kommissionen,
innan den utför kontrollerna, begära att det berörda tredjelandet tillhandahåller
a) den nödvändiga information som avses i artikel 125.1, och
b) i lämpliga och nödvändiga fall, skriftlig dokumentation om den kontroll som landets behöriga myndigheter utför.
4.
Kommissionen får utse experter från medlemsstaterna som ska bistå deras egna experter vid de kontroller som avses i
punkt 1.
Artikel 121
Frekvensen för kommissionens kontroller i tredjeländer
Frekvensen för kommissionens kontroller i tredjeländer enligt artikel 120 ska bestämmas utifrån följande kriterier:
a) En riskvärdering av de djur och varor som exporteras till unionen från det berörda tredjelandet.
b) De bestämmelser som avses i artikel 1.2.
c) Volym och typ av djur och varor som förs in i unionen från det berörda tredjelandet.
d) Resultaten av kontroller som redan utförts av kommissionens experter eller av andra kontrollorgan.
e) Resultaten av offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen från det berörda tredjelandet och av annan
offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har utfört.
f) Information från Efsa eller liknande organ.
g) Information från internationellt erkända organ såsom
i) Världshälsoorganisationen,
ii) Codex Alimentarius-kommissionen,
iii) Världsorganisationen för djurhälsa (OIE),
iv) Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavsområdet och alla andra regionala växtskyddsorganisationer
som inrättats i enlighet med den internationella växtskyddskonventionen (IPPC),
v) IPPC:s sekretariat,
vi) Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,
vii) FN:s ekonomiska kommission för Europa,
viii) sekretariatet för Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald.
L 95/88
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
h) Belägg för nya sjukdomssituationer eller andra omständigheter som kan medföra att djur och varor som förs in i
unionen från ett tredjeland innebär hälso- eller miljörisker eller en risk för bedrägligt eller vilseledande agerande.
i) Behovet av att undersöka nödsituationer i enskilda tredjeländer och att reagera på dessa situationer.
Artikel 122
Rapporter från kommissionen om kontroller i tredjeländer
Kommissionen ska rapportera om resultaten av varje kontroll som utförs i enlighet med artiklarna 120 och 121.
Rapporterna ska i förekommande fall innehålla rekommendationer.
Kommissionen ska offentliggöra rapporterna.
Artikel 123
Program för kommissionens kontroller i tredjeländer
Kommissionen ska i förväg underrätta medlemsstaterna om sitt program för kontroller i tredjeländer och avge rapport om
resultatet. Kommissionen får ändra kontrollprogrammet för att ta hänsyn till utvecklingen på de områden som omfattas av
de bestämmelser som avses i artikel 1.2. Medlemsstaterna ska i förväg underrättas om varje sådan ändring.
Artikel 124
Tredjeländers kontroller i medlemsstaterna
1.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om kontroller som behöriga myndigheter i tredjeländer planerar att
utföra på sina territorier på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
2.
Kommissionens experter får delta i de kontroller som avses i punkt 1, på begäran av de behöriga myndigheterna i de
medlemsstater där kontrollerna utförs.
3.
Kommissionens experter ska främst delta i de kontroller som avses i punkt 1 för att
a) ge råd om de bestämmelser som avses i artikel 1.2,
b) förmedla information och data som finns tillgängliga på unionsnivå och som kan vara till nytta i samband med de
kontroller som de behöriga myndigheterna i tredjelandet utför,
c) de kontroller som de behöriga myndigheterna i tredjeländer utför i olika medlemsstater ska kunna utföras på ett
konsekvent och enhetligt sätt.
KAPITEL II
Villkor för införsel till unionen av djur och varor
Artikel 125
Information om tredjeländers kontrollsystem
1.
Kommissionen ska begära att tredjeländer som avser att exportera djur och varor till unionen lämnar följande
korrekta och aktuella uppgifter om den allmänna organisationen och förvaltningen av system för sanitär kontroll och för
växtskyddskontroll inom deras territorium:
a) Alla sanitära bestämmelser eller växtskyddsbestämmelser som har antagits eller föreslagits inom deras territorium.
b) Förfaranden för riskvärdering och faktorer som beaktas vid riskvärderingen och vid fastställandet av lämplig nivå för
sanitärt skydd eller växtskydd.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/89
c) Alla förfaranden och mekanismer för kontroll och inspektion inklusive, om detta är relevant, de som tillämpas för djur
eller varor som kommer från andra tredjeländer.
d) Mekanismer för officiellt intygande.
e) I förekommande fall, åtgärder som vidtagits till följd av de rekommendationer som avses i artikel 122 första stycket.
f) I förekommande fall, resultaten av kontroller av djur och varor som är avsedda att exporteras till unionen.
g) I förekommande fall, information om de ändringar som gjorts när det gäller kontrollsystemens uppbyggnad och
funktion i syfte att uppfylla unionens sanitära krav eller växtskyddskrav eller rekommendationer enligt artikel 122 första
stycket.
2.
Den begäran om information som avses i punkt 1 ska vara proportionell och ta hänsyn till vilken typ av djur och
varor som ska exporteras till unionen och till särskilda omständigheter och strukturen i tredjelandet.
Artikel 126
Fastställande av ytterligare villkor för införsel av djur och varor till unionen
1.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på de villkor som de djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer ska uppfylla och som
är nödvändiga för att säkerställa att djuren och varorna uppfyller de relevanta kraven i de bestämmelser som avses i
artikel 1.2, med undantag av artikel 1.2 d, e, g och h, eller andra krav som konstaterats vara åtminstone likvärdiga.
2.
Villkoren i de delegerade akter som avses i punkt 1 ska identifiera djur och varor genom att hänvisa till deras KN-
nummer och kan omfatta följande:
a) Kravet att vissa djur och varor endast får föras in i unionen från ett tredjeland eller en region i ett tredjeland som finns
med i en förteckning som upprättats av kommissionen för detta ändamål.
b) Kravet att sändningar av vissa djur och varor från tredjeländer ska avsändas från och komma från eller beredas i
anläggningar som uppfyller de relevanta kraven i punkt 1 eller andra krav som konstaterats vara åtminstone likvärdiga.
c) Kravet att sändningar av vissa djur och varor ska åtföljas av ett officiellt intyg, en officiell attestering eller av andra belägg
för att sändningen uppfyller de relevanta krav som avses i punkt 1 eller andra krav som konstaterats vara åtminstone
likvärdiga, inklusive resultatet av den analys som utförts av ett ackrediterat laboratorium.
d) Skyldigheten att lägga fram de belägg som avses i led c i ett särskilt format.
e) Andra krav som är nödvändiga för att säkerställa att vissa djur och varor erbjuder en skyddsnivå för hälsan och, när det
gäller genetiskt modifierade organismer, även för miljön, som motsvarar den som säkerställas genom de krav som avses i
punkt 1.
3.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser med avseende på vilken typ av officiella intyg
och attesteringar som krävs och hur de ska utformas, eller med avseende på de belägg som krävs i enlighet med
bestämmelserna i punkt 2 c i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande
som avses i artikel 145.2.
Artikel 127
Upptagande av tredjeländer på den förteckning som avses i artikel 126.2 a
1.
När ett tredjeland eller en region i ett tredjeland upptas på den förteckning som avses i artikel 126.2 a ska detta ske i
enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln.
L 95/90
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
2.
Kommissionen ska genom genomförandeakter godkänna den begäran som det berörda tredjelandet översänder till
den för det ändamål som anges i punkt 1 i denna artikel, åtföljd av lämpliga belägg och garantier för att de berörda djuren
och varorna från det tredjelandet uppfyller de relevanta krav som avses i artikel 126.1 eller andra likvärdiga krav. Dessa
genomförandeakter ska antas och uppdateras i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
3.
Kommissionen ska fatta beslut om den begäran som avses i punkt 2, med hänsyn till följande, beroende på vad som är
lämpligt:
a) Tredjelandets lagstiftning inom den berörda sektorn.
b) Hur de behöriga myndigheterna och dess kontrollenheter i det berörda tredjelandet är uppbyggda och organiserade,
deras befogenheter, de garantier som kan lämnas vad gäller tillämpningen och genomdrivandet av tredjelandets
lagstiftning inom den berörda sektorn samt tillförlitligheten när det gäller förfarandena för officiellt intygande.
c) Hur de behöriga myndigheterna i tredjelandet utför lämplig offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet för att
bedöma förekomsten av faror för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt
modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
d) Hur regelbundet och snabbt tredjelandet lämnar information om förekomsten av faror för människors eller djurs hälsa,
växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.
e) De garantier som tredjelandet lämnar för att
i) de villkor som gäller för de anläggningar från vilka djur eller varor exporteras till unionen är likvärdiga med de krav
som avses i artikel 126.1,
ii) en förteckning över de anläggningar som avses i led i upprättas och uppdateras,
iii) förteckningen över de anläggningar som avses i led i och uppdateringar av denna förteckning överlämnas till
kommissionen utan dröjsmål,
iv) den behöriga myndigheten i tredjelandet utför regelbundna och verkningsfulla kontroller av de anläggningar som
avses i led i,
f) resultatet av de kontroller som kommissionen utfört i tredjelandet i enlighet med artikel 120.1,
g) andra uppgifter eller data om tredjelandets möjlighet att se till att endast sådana djur eller varor förs in i unionen som
erbjuder en skyddsnivå som är identisk eller likvärdig med den som fastställs i de relevanta krav som avses i
artikel 126.1.
4.
Kommissionen ska stryka hänvisningen till ett tredjeland eller en region i ett tredjeland från den förteckning som avses
i artikel 126.2 a om villkoren för upptagande på förteckningen inte längre är uppfyllda. Det förfarande som avses i punkt 2 i
den här artikeln ska tillämpas.
Artikel 128
Särskilda åtgärder när det gäller införsel till unionen av vissa djur och varor
1.
Om det i andra fall än de som avses i artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 och i artikel 249 i förordning (EU)
2016/429 finns belägg för att införseln till unionen av vissa djur eller varor som har sitt ursprung i ett tredjeland, en region
i detta eller i en grupp av tredjeländer utgör en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd eller, när det gäller genetiskt
modifierade organismer, även för miljön, eller om det finns belägg för att det förekommer omfattande och allvarlig
bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i den här förordningen, ska kommissionen genom
genomförandeåtgärder vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa sådana risker eller se till att den identifierade
bristande efterlevnaden upphör. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i
artikel 145.2 i den här förordningen.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/91
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 ska identifiera djur och varor genom att hänvisa till deras KN-nummer och kan
omfatta följande:
a) Förbud mot införsel till unionen av de djur och varor som avses i punkt 1 och som har sitt ursprung i eller som avsänds
från de berörda tredjeländerna eller regioner i dessa.
b) Krav på att de djur och varor som avses i punkt 1 och som har sitt ursprung i eller som avsänds från vissa tredjeländer
eller regioner i dessa, före avsändningen genomgår särskild behandling eller särskilda kontroller.
c) Krav på att de djur och varor som avses i punkt 1 och som har sitt ursprung i eller som avsänds från vissa tredjeländer
eller regioner i dessa, vid införseln till unionen genomgår särskild behandling eller särskilda kontroller.
d) Krav på att sändningar av de djur och varor som avses i punkt 1 i denna artikel och som har sitt ursprung i eller som
avsänds från vissa tredjeländer eller regioner i dessa, åtföljs av ett officiellt intyg, en officiell attestering, eller av andra
belägg för att sändningen uppfyller de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller andra krav som
konstaterats vara åtminstone likvärdiga.
e) Krav på att de belägg som avses i led d lämnas i ett särskilt format.
f) Andra åtgärder som är nödvändiga för att begränsa risken.
3.
När de åtgärder som avses i punkt 2 antas ska hänsyn tas till
a) den information som samlats in i enlighet med artikel 125,
b) övrig information som det berörda tredjelandet har lämnat, och
c) vid behov resultaten av de kommissionskontroller som avses i artikel 120.1.
4.
När det föreligger vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på människors eller
djurs hälsa eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även miljöskyddet, ska
kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 145.3.
Artikel 129
Likvärdighet
1.
Inom de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2, med undantag av artikel 1.2 d, e, g och h,
får kommissionen genom genomförandeakter erkänna att åtgärder som tillämpas i ett tredjeland eller regioner i detta, är
likvärdiga med kraven i de bestämmelserna, på grundval av
a) en grundlig undersökning av de uppgifter och data som det berörda tredjelandet har lämnat i enlighet med artikel 125.1,
och
b) om så är lämpligt, ett tillfredsställande resultat av en kontroll som har utförts i enlighet med artikel 120.1.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
2.
De genomförandeakter som avses i punkt 1 ska fastställa de praktiska arrangemangen för införseln av djur och varor
till unionen från det berörda tredjelandet, eller regioner i detta, och får omfatta följande:
a) Vilken typ av officiellt intyg eller officiell attestering som ska åtfölja djuren eller varorna samt vad intyget eller
attesteringen ska innehålla.
b) Särskilda krav tillämpliga på införsel till unionen av djuren eller varorna och den offentliga kontroll som ska utföras vid
införseln till unionen.
c) Om nödvändigt, förfaranden för att upprätta och göra ändringar i förteckningar över regioner eller anläggningar i det
berörda tredjelandet från vilka införsel av djur och varor till unionen är tillåten.
3.
Kommissionen ska genom genomförandeakter utan dröjsmål upphäva de genomförandeakter som föreskrivs i punkt
1 i denna artikel om något av villkoren för erkännande av likvärdighet inte längre uppfylls. Dessa genomförandeakter ska
antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
L 95/92
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
KAPITEL III
Utbildning av personal vid de behöriga myndigheterna och vid andra myndigheter
Artikel 130
Utbildning och utbyten av personal
1.
Kommissionen får anordna utbildningsinsatser för de behöriga myndigheternas personal och, i förekommande fall,
för personal vid andra myndigheter i medlemsstaterna som deltar i undersökningar av eventuella överträdelser av denna
förordning och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
Kommissionen ska anordna dessa utbildningsinsatser i samarbete med de berörda medlemsstaterna.
2.
De utbildningsinsatser som avses i punkt 1 ska göra det lättare att utarbeta ett harmoniserat tillvägagångssätt för
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i medlemsstaterna. De ska, beroende på vad som är lämpligt, handla om
a) denna förordning och de bestämmelser som avses i artikel 1.2,
b) de kontrollmetoder och kontrolltekniker som är relevanta vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som de
behöriga myndigheterna utför,
c) metoder och tekniker för produktion, bearbetning och saluföring.
3.
De utbildningsinsatser som avses i punkt 1 får vara öppna för personal vid behöriga myndigheter i tredjeländer och
kan också anordnas utanför unionen.
4.
De behöriga myndigheterna ska se till att de kunskaper som förvärvats genom de utbildningsinsatser som avses i
punkt 1 i denna artikel sprids efter behov och används på lämpligt sätt i de personalutbildningsprogram som avses i
artikel 5.4.
Utbildningsinsatser som syftar till att sprida sådan kunskap ska ingå i de utbildningsprogram som avses i artikel 5.4.
5.
Kommissionen får i samarbete med medlemsstaterna anordna utbyten mellan de behöriga myndigheterna i två eller
flera medlemsstater för den personal som utför offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
Sådana utbyten får ske genom att personal vid behöriga myndigheter i en medlemsstat tillfälligt utstationeras till behöriga
myndigheter i en annan medlemsstat, eller genom utbyten av personal mellan relevanta behöriga myndigheter.
6.
Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa bestämmelser för organisationen av de utbildningsinsatser
som avses i punkt 1 och de program som avses i punkt 5 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
KAPITEL IV
Informationshanteringssystem
Artikel 131
Informationshanteringssystem för offentlig kontroll (Imsoc)
1.
Kommissionen ska, i samarbete med medlemsstaterna, inrätta och förvalta ett datoriserat informationshanterings-
system för offentlig kontroll (Imsoc) för integrerad drift av de mekanismer och verktyg genom vilka data, information och
dokument som gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet förvaltas, hanteras och utbyts automatiskt.
2.
Medlemsstaterna och kommissionen får behandla personuppgifter genom Imsoc och alla dess komponenter endast i
syfte att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning och med de
bestämmelser som avses i artikel 1.2.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/93
Artikel 132
Imsocs grundläggande funktioner
Imsoc ska
a) möjliggöra datoriserad hantering och datoriserat utbyte av information, data och dokument som är nödvändiga för att
utföra offentlig kontroll eller som har framkommit vid offentlig kontroll eller registreringen av den offentliga kontrollen
eller resultaten av den i alla de fall där denna förordning, de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller de delegerade akter
och genomförandeakter som föreskrivs i artiklarna 16–27 föreskriver utbyte av sådan information eller sådana data och
dokument mellan behöriga myndigheter, mellan behöriga myndigheter och kommissionen och, om så är lämpligt, med
andra myndigheter och aktörerna,
b) tillhandahålla en mekanism för utbyte av data, information och dokument i enlighet med artiklarna 102–108,
c) tillhandahålla ett verktyg för insamling och förvaltning av de rapporter om offentlig kontroll som medlemsstater lämnar
till kommissionen,
d) möjliggöra utarbetande, hantering och överföring, även i elektronisk form, av den färdjournal som avses i artikel 5.4 i
förordning (EG) nr 1/2005, av journaler som uppnåtts genom det navigeringssystem som avses i artikel 6.9 i den
förordningen, av officiella intyg och av hälsodokumentet CHED som avses i artikel 56 i den här förordningen, samt
e) integrera befintliga datoriserade system som förvaltas av kommissionen, som används för snabbt utbyte av data,
information och dokument i samband med risker för människors och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd och som
inrättades genom artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002, artikel 20 i förordning (EU) 2016/429 och artikel 103 i
förordning (EU) 2016/2031 samt tillhandahålla lämpliga kopplingar mellan dessa system och dess övriga komponenter.
Artikel 133
Användning av Imsoc i fall där djur och varor är föremål för viss offentlig kontroll
1.
När det gäller djur eller varor vars förflyttningar inom unionen eller utsläppande på marknaden omfattas av särskilda
krav eller förfaranden som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2, ska Imsoc göra det möjligt för de behöriga
myndigheterna på avsändningsorten och för andra behöriga myndigheter som ansvarar för offentlig kontroll av dessa djur
eller varor, att i realtid utbyta data, information och dokument om de djur eller varor som förflyttas från en medlemsstat till
en annan och om den offentliga kontroll som utförts.
Första stycket i denna punkt ska inte tillämpas på varor som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g och h.
2.
När det gäller exporterade djur och varor som omfattas av unionens bestämmelser om utfärdandet av exportintyg ska
Imsoc göra det möjligt för de behöriga myndigheterna på avsändningsorten och andra behöriga myndigheter som ansvarar
för den offentliga kontrollen att i realtid utbyta data, information och dokument om sådana djur och varor samt om
resultatet av kontroller som utförts på dessa djur och varor.
3.
I de fall där djur eller varor omfattas av den offentliga kontroll som avses i artiklarna 44–64 ska Imsoc
a) göra det möjligt för de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationerna och andra behöriga myndigheter som
ansvarar för den offentliga kontrollen av dessa djur eller varor att i realtid utbyta data, information och dokument om
dessa djur och varor och om de kontroller som utförts på dessa djur eller varor,
b) göra det möjligt för de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationerna att dela och utbyta relevanta uppgifter,
relevant information och relevanta dokument med tullmyndigheter och andra myndigheter som ansvarar för den
offentliga kontrollen av djur eller varor som förs in i unionen från tredjeländer, och med aktörer som berörs av
införselförfarandena, i enlighet med de bestämmelser som antagits enligt artiklarna 15.4 och 75.2 och med andra
relevanta unionsbestämmelser, och
c) tillämpa och stödja de förfaranden som avses i artiklarna 54.3 a och 65.6.
L 95/94
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
4.
Vid tillämpning av denna artikel ska Imsoc integrera det befintliga Traces-systemet.
Artikel 134
Driften av Imsoc
Kommissionen ska anta genomförandeakter om driften av Imsoc i vilka det fastställs
a) de tekniska specifikationerna för Imsoc och dess systemkomponenter, inklusive mekanismen för elektroniskt datautbyte
för utbyten med befintliga nationella system, identifiering av tillämpliga standarder, definition av meddelandestrukturer,
datakataloger, utbyten av protokoll och förfaranden,
b) särskilda bestämmelser för driften av Imsoc och dess systemkomponenter för att säkerställa skydd av personuppgifter
och säkert informationsutbyte,
c) särskilda bestämmelser för driften och användningen av Imsoc och dess komponenter, inklusive bestämmelser angående
uppdatering och skapande av de nödvändiga kopplingarna mellan de system som avses i artiklarna 132 e och 133.4,
d) den beredskapsplanering som ska tillämpas om någon av Imsocs funktioner inte är tillgänglig,
e) i vilka fall och på vilka villkor berörda tredjeländer och internationella organisationer kan beviljas partiell tillgång till
Imsocs funktioner och de praktiska arrangemangen för sådan tillgång,
f) i vilka fall och på vilka villkor data, information och dokument ska överföras med hjälp av Imsoc,
g) bestämmelser om ett elektroniskt system enligt vilket elektroniska intyg som utfärdas av behöriga myndigheter i
tredjeländer ska godtas av de behöriga myndigheterna, och
h) i vilka fall och på vilka villkor tillfälliga användare kan beviljas undantag från användningen av Imsoc.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
Artikel 135
Dataskydd
1.
Direktiv 95/46/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (*) ska tillämpas i den
utsträckning den information som behandlas via Imsoc innehåller personuppgifter såsom de definieras i artikel 2 a i direktiv
95/46/EG och i artikel 2 a i förordning (EG) nr 45/2001.
2.
När det gäller deras ansvar att överföra relevant information till Imsoc och behandlingen av eventuella
personuppgifter som denna verksamhet kan generera, ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna betraktas som
registeransvariga i enlighet med definitionen i artikel 2 d i direktiv 95/46/EG.
3.
När det gäller kommissionens ansvar att förvalta Imsoc och behandlingen av eventuella personuppgifter som denna
verksamhet kan generera, ska den betraktas som registeransvarig i enlighet med definitionen i artikel 2 d i förordning (EG)
nr 45/2001.
4.
Medlemsstaterna får begränsa rättigheterna och skyldigheterna enligt artiklarna 6.1, 10, 11.1 och 12 i direktiv 95/46/
EG i den mån det är nödvändigt för att skydda det intresse som avses i artikel 13.1 d och f i det direktivet.
5.
Kommissionen får begränsa rättigheterna och skyldigheterna enligt artiklarna 4.1, 11, 12.1 och 13–17 i förordning
(EG) nr 45/2001 om en sådan begränsning utgör en nödvändig åtgärd för att skydda de intressen som avses i artikel 20.1 a
och e i den förordningen under den period då åtgärder planeras eller utförs för att verifiera efterlevnaden av livsmedels- eller
foderlagstiftningen eller för att säkerställa genomdrivandet av livsmedels- eller foderlagstiftningen i det särskilda fall som
informationen rör.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/95
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då
gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter
(EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Artikel 136
Datasäkerhet
Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa att Imsoc överensstämmer med de bestämmelser om datasäkerhet som
kommissionen har antagit enligt artikel 17 i direktiv 95/46/EG respektive artikel 22 i förordning (EG) nr 45/2001.
AVDELNING VII
EFTERLEVNADSÅTGÄRDER
KAPITEL I
Åtgärder från de behöriga myndigheternas sida och sanktioner
Artikel 137
De behöriga myndigheternas allmänna skyldigheter i fråga om efterlevnadsåtgärder
1.
När de behöriga myndigheterna agerar i enlighet med detta kapitel ska de prioritera åtgärder för att undanröja eller
begränsa risker för människors och djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer
och växtskyddsmedel, även för miljön.
2.
När de behöriga myndigheterna misstänker bristande efterlevnad ska de utföra en undersökning för att bekräfta eller
undanröja dessa misstankar.
3.
De åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 2 ska om nödvändigt omfatta
a) utförande av förstärkt offentlig kontroll av djur, varor och aktörer under en lämplig tidsperiod,
b) omhändertagande av djur och varor och icke godkända ämnen eller produkter, beroende på vad som är lämpligt.
Artikel 138
Åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad
1.
Om bristande efterlevnad konstateras ska de behöriga myndigheterna vidta
a) alla åtgärder som är nödvändiga för att fastställa orsaken till och omfattningen av den bristande efterlevnaden samt
fastställa aktörens ansvar, och
b) lämpliga åtgärder för att säkerställa att den berörda aktören åtgärdar den bristande efterlevnaden och förebygger
ytterligare upprepningar.
När de behöriga myndigheterna beslutar vilka åtgärder som ska vidtas ska de ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art
och till den utsträckning i vilken aktören tidigare har efterlevt bestämmelserna.
2.
När de behöriga myndigheterna agerar i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska de vidta alla åtgärder som de anser
är lämpliga för att se till att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs, inklusive, men inte begränsat till, att
a) beordra eller utföra behandlingar av djur,
b) beordra att djur lossas, lastas om till ett annat transportmedel, hålls och sköts om, placeras i karantän eller att slakt av
djur senareläggs, samt om nödvändigt, beordra att veterinärhjälp söks,
c) beordra att varor behandlas, att märkning ändras eller att korrigerande information förmedlas till konsumenterna,
L 95/96
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
d) begränsa eller förbjuda att djur eller varor släpps ut på marknaden, förflyttas, förs in i unionen eller exporteras samt
förbjuda att de återsänds till den avsändande medlemsstaten eller beordra att de återsänds till den avsändande
medlemsstaten,
e) beordra aktören att öka egenkontrollernas frekvens,
f) beordra att vissa av den berörda aktörens verksamheter blir föremål för ökad eller systematisk offentlig kontroll,
g) beordra att varor dras tillbaka, återkallas, bortskaffas och destrueras, i tillämpliga fall tillåta att varorna används för andra
ändamål än de som de ursprungligen var avsedda för,
h) beordra att hela eller delar av den berörda aktörens företag, eller dess anläggningar, installationer eller andra lokaler,
isoleras eller stängs under en lämplig tidsperiod,
i) beordra att hela eller delar av den berörda aktörens verksamhet och, i förekommande fall, de webbplatser som aktören
driver eller använder, läggs ner under en lämplig tidsperiod,
j) beordra att registreringen eller godkännandet för den berörda anläggningen, anordningen, installationen eller
transportmedlet återkallas tillfälligt eller slutgiltigt, eller att en transportörs tillstånd eller förarens kompetensbevis
återkallas tillfälligt eller slutgiltigt,
k) beordra att djur slaktas eller avlivas, under förutsättning att detta är den lämpligaste åtgärden för att skydda människors
hälsa, djurs hälsa och djurskyddet.
3.
De behöriga myndigheterna ska till den berörda aktören eller dennes företrädare överlämna
a) en skriftlig underrättelse om sitt beslut angående vilka insatser eller åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkterna 1
och 2 tillsammans med skälen till beslutet, och
b) information om rätten att överklaga sådana beslut och om de förfaranden och tidsfrister som gäller för sådana
överklaganden.
4.
Samtliga utgifter som uppkommer till följd av tillämpningen av denna artikel ska bäras av de ansvariga aktörerna.
5.
De behöriga myndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder i fall av utfärdande av falska eller vilseledande officiella intyg
eller missbruk av officiella intyg, inbegripet
a) tillfällig avstängning av intygsgivaren från hans eller hennes uppgifter,
b) återkallelse av behörigheten att underteckna officiella intyg,
c) varje annan åtgärd för att förhindra att de överträdelser som avses i artikel 89.2 upprepas.
Artikel 139
Sanktioner
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och
avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa bestämmelser senast den 14 december 2019 samt utan
dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av denna förordning och av de
bestämmelser som avses i artikel 1.2, om de begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, i enlighet med nationell
rätt återspeglar åtminstone antingen aktörens ekonomiska fördel eller, beroende på vad som är lämpligt, en procentandel av
aktörens omsättning.
Artikel 140
Rapportering av överträdelser
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer för att möjliggöra
rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av denna förordning.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/97
2.
De mekanismer som avses i punkt 1 ska åtminstone omfatta
a) förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem,
b) lämpligt skydd för personer som inrapporterar en överträdelse mot repressalier, diskriminering och andra former av
missgynnande behandling, och
c) skydd av personuppgifter för den person som inrapporterar en överträdelse i enlighet med unionsrätten och nationell
rätt.
KAPITEL II
Unionens efterlevnadsåtgärder
Artikel 141
Allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem
1.
Om kommissionen har belägg för att det förekommer allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem och
dessa störningar kan utgöra en omfattande risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller
genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, eller resultera i omfattande överträdelser av de
bestämmelser som avses i artikel 1.2, ska den genom genomförandeakter vidta en eller flera av följande åtgärder, som ska
tillämpas till dess att störningarna har undanröjts:
a) Förbud mot att tillhandahålla på marknaden eller transportera, förflytta eller på annat sätt hantera vissa djur eller varor
som berörs av störningarna i kontrollsystemet.
b) Särskilda villkor för den verksamhet eller de djur eller varor som avses i led a.
c) Tillfälligt upphävande av den offentliga kontrollen vid gränskontrollstationer eller andra kontrollställen som berörs av
störningarna i systemet för offentlig kontroll eller återkalla utseendet av sådana gränskontrollstationer eller andra
kontrollställen.
d) Andra lämpliga tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att begränsa denna risk tills störningarna i kontrollsystemet
undanröjts.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 145.2.
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 ska vidtas endast om den berörda medlemsstaten efter begäran från kommissionen
inte har åtgärdat situationen inom den lämpliga tidsfrist som kommissionen fastställt.
3.
Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på människors och djurs hälsa eller,
när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även miljöskyddet, ska kommissionen anta
omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 145.3.
AVDELNING VIII
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
KAPITEL I
Förfarandebestämmelser
Artikel 142
Ändring av bilagor och hänvisningar till europeiska standarder
1.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på ändringar av bilagorna II och III, i syfte att ta hänsyn till ändringar av de bestämmelser som avses i
artikel 1.2 samt till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på hänvisningarna till de europeiska standarder som anges i artiklarna 29 b iv, 37.4 e och 93.3 a, för det fall
att CEN ändrar dessa standarder.
L 95/98
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 143
Dataskydd
1.
Medlemsstaterna ska tillämpa direktiv 95/46/EG vid behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna i
enlighet med denna förordning.
2.
Förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas vid behandling av personuppgifter som utförs av kommissionen i enlighet
med den här förordningen.
Artikel 144
Utövande av delegeringen
1.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 18.7, 21.8, 41, 45.4, 47.3, 48, 50.4, 51, 53.1, 62.3,
64.2, 64.5, 77.1, 77.2, 92.4, 99.2, 100.6, 101.2, 126.1, 142.1, 142.2, 149.2, 150.3, 154.3, 155.3 och 165.3 ska ges till
kommissionen för en period på fem år från och med den 28 april 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om
delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska
genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en
sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 18.7, 21.8, 41, 45.4, 47.3, 48, 50.4, 51, 53.1, 62.3,
64.2, 64.5, 77.1, 77.2, 92.4, 99.2, 100.6, 101.2, 126.1, 142.1, 142.2, 149.2, 150.3, 154.3, 155.3 och 165.3 får när som
helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som
anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning,
eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.
Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i
enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.
En delegerad akt som antas enligt artiklarna 18.7, 21.8, 41, 45.4, 47.3, 48, 50.4, 51, 53.1, 62.3, 64.2, 64.5, 77.1,
77.2, 92.4, 99.2, 100.6, 101.2, 126.1, 142.1, 142.2, 149.2, 150.3, 154.3, 155.3 och 165.3 ska träda i kraft endast om
varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från
den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den
perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader
på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 145
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, som inrättats genom
artikel 58.1 i förordning (EG) nr 178/2002, utom när det gäller artiklarna 25 och 26 i den här förordningen för vilka
kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom förordning (EG) nr 834/2007 respektive den kommitté
som inrättats genom förordning (EU) nr 1151/2012. Dessa kommittéer ska vara kommittéer i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/99
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje
stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den
förordningen tillämpas.
KAPITEL II
Övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 146
Upphävanden
1.
Förordningarna (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, direktiven 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/
496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt beslut 92/438/EEG ska upphöra att gälla med verkan från och med den
14 december 2019.
2.
Hänvisningar till de upphävda rättsakterna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i
enlighet med jämförelsetabellerna i bilaga V.
Artikel 147
Förhållande till förordning (EG) nr 882/2004
Beslut om utseende av Europeiska unionens referenslaboratorier enligt bilaga VII till förordning (EG) nr 882/2004 ska
fortsätta att gälla till dess att ett Europeiska unionens referenslaboratorium har utsetts inom samma område i enlighet med
artikel 93 i den här förordningen.
Artikel 148
Förhållande till förordningarna (EG) nr 852/2004 och (EG) nr 853/2004 vad gäller godkännande av
livsmedelsföretags anläggningar
1.
Behöriga myndigheter ska fastställa förfaranden som livsmedelsföretagare ska följa när de ansöker om godkännande
av sina anläggningar i enlighet med förordningarna (EG) nr 852/2004 och (EG) nr 853/2004.
2.
När den behöriga myndigheten har tagit emot en ansökan om godkännande från en livsmedelsföretagare ska den göra
ett besök på plats.
3.
Den behöriga myndigheten ska godkänna en anläggning för verksamheterna i fråga endast om livsmedelsföretagaren
har visat att den uppfyller relevanta krav i livsmedelslagstiftningen.
4.
Den behöriga myndigheten får ge villkorat godkännande om det framgår att anläggningen uppfyller samtliga krav
gällande infrastruktur och utrustning. Myndigheten ska ge fullständigt godkännande endast om det av ny offentlig kontroll
av anläggningen, som utförts inom tre månader från det villkorade godkännandet, framgår att anläggningen uppfyller
övriga relevanta krav i livsmedelslagstiftningen. Om klara framsteg har gjorts men anläggningen fortfarande inte uppfyller
samtliga relevanta krav kan den behöriga myndigheten förlänga det villkorade godkännandet. Det villkorade godkännandet
får emellertid inte överstiga sammanlagt sex månader, förutom när det gäller fabriks- och frysfartyg som för en
medlemsstats flagg, för vilka sådant villkorat godkännande inte får överstiga 12 månader.
5.
Den behöriga myndigheten ska under utförandet av offentlig kontroll fortlöpande se över godkännandet av
anläggningar.
L 95/100
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 149
Övergångsbestämmelser i samband med upphävandet av direktiven 91/496/EEG och 97/78/EG
1.
De relevanta bestämmelser i direktiven 91/496/EEG och 97/78/EG som reglerar frågor som omfattas av
artiklarna 47.2, 48, 51.1 b, c och d, 53.1 a, 54.1, 54.3 och 58 a i den här förordningen ska fortsätta att tillämpas i
stället för motsvarande bestämmelser i den här förordningen till och med den 14 december 2022 eller ett tidigare datum
som fastställs i den delegerade akt som antas i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.
2.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på den dag som avses i punkt 1 i den här artikeln. Den dagen ska vara tillämpningsdatumet för de
motsvarande bestämmelser som ska fastställas enligt de delegerade akter eller genomförandeakter som föreskrivs i
artiklarna 47.2, 48, 51.1 b, c och d, 53.1 a, 54.1, 54.3 och 58 a.
Artikel 150
Övergångsbestämmelser i samband med upphävandet av direktiv 96/23/EG
1.
De behöriga myndigheterna ska fortsätta att utföra den offentliga kontroll som är nödvändig för att upptäcka
förekomst av de ämnen och grupper av restsubstanser som förtecknas i bilaga I till direktiv 96/23/EG, i enlighet med
bilagorna II, III och IV till det direktivet, i stället för motsvarande bestämmelser i denna förordning till och med
den 14 december 2022 eller ett tidigare datum som fastställs i den delegerade akt som antas enligt punkt 3 i den här
artikeln.
2.
Artikel 29.1 och 29.2 i direktiv 96/23/EG ska fortsätta att tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i denna
förordning till och med den 14 december 2022 eller ett tidigare datum som fastställs i den delegerade akt som antas enligt
punkt 3 i den här artikeln.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på det tidigare datum som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln. Den dagen ska vara
tillämpningsdatumet för de motsvarande bestämmelser som ska fastställas enligt de delegerade akter eller genom-
förandeakter som föreskrivs i artiklarna 19 och 112.
Artikel 151
Ändringar av direktiv 98/58/EG
Direktiv 98/58/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2.3 ska ersättas med följande:
”3. behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och
(EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/
43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
2. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska utgå.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/101
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lägga fram en årsrapport för kommissionen om de
inspektioner som den behöriga myndigheten utfört under föregående år för att kontrollera att bestämmelserna i detta
direktiv efterlevs. Rapporten ska åtföljas av en analys av de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad och en
nationell handlingsplan för förebyggande eller minskning av sådana fall under de kommande åren. Kommissionen ska
lägga fram sammanfattningar av dessa rapporter för medlemsstaterna.”
c) I punkt 3 ska led a utgå.
3. Artikel 7 ska utgå.
Artikel 152
Ändringar av direktiv 1999/74/EG
Direktiv 1999/74/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska utgå.
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lägga fram en årsrapport för kommissionen om de
inspektioner som den behöriga myndigheten utfört under föregående år för att kontrollera att kraven i detta direktiv
efterlevs. Rapporten ska åtföljas av en analys av de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad och en nationell
handlingsplan för förebyggande eller minskning av sådana fall under de kommande åren. Kommissionen ska lägga
fram sammanfattningar av dessa rapporter för medlemsstaterna.”
c) I punkt 3 ska led a utgå.
2. Artikel 9 ska utgå.
Artikel 153
Ändringar av förordning (EG) nr 999/2001
Förordning (EG) nr 999/2001 ska ändras på följande sätt:
1. Artiklarna 19 och 21 ska utgå.
2. Kapitlen A och B i bilaga X ska utgå.
Artikel 154
Ändringar av förordning (EG) nr 1/2005 och tillhörande övergångsbestämmelser
1.
Förordning (EG) nr 1/2005 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Led d ska ersättas med följande:
”d) gränskontrollstation: en gränskontrollstation enligt definitionen i artikel 3.38 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/
2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429
och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/
EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
L 95/102
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
b) Led f ska ersättas med följande.
”f) behörig myndighet: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i förordning (EU) 2017/….”
c) Led i ska ersättas med följande:
”i) utförselställe: utförselställe enligt definitionen i artikel 3.39 i förordning (EU) 2017/….”
d) Led p ska ersättas med följande:
”p) officiell veterinär: en officiell veterinär enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning (EU) 2017/….”
2. Artiklarna 14, 15, 16, 21, 22.2, 23, 24 och 26 ska utgå.
3. Artikel 27 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska utgå.
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lägga fram en årsrapport för kommissionen om de
inspektioner som den behöriga myndigheten utfört under föregående år för att verifiera att kraven i denna förordning
följs. Rapporten ska åtföljas av en analys av de allvarliga brister som konstaterats och en åtgärdsplan för att avhjälpa
dessa brister.”
4. Artikel 28 ska utgå.
2.
Artiklarna 14, 15, 16, 21, 22.2, 23, 24 och 26 i förordning (EG) nr 1/2005 ska fortsätta att tillämpas i stället för
motsvarande bestämmelser i den här förordningen till och med den 14 december 2022 eller ett tidigare datum som ska
fastställas i den delegerade akt som antas enligt punkt 3 i den här artikeln.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på den dag som avses i punkt 2 i den här artikeln. Den dagen ska vara tillämpningsdatumet för de
motsvarande bestämmelser som ska fastställas enligt de delegerade akter eller genomförandeakter som föreskrivs i
artikel 21.
Artikel 155
Ändringar av förordning (EG) nr 396/2005 och tillhörande övergångsbestämmelser
1.
Artiklarna 26, 27, 28.1, 28.2 och 30 i förordning (EG) nr 396/2005 ska utgå.
2.
Artiklarna 26, 27.1 och 30 i förordning (EG) nr 396/2005 ska fortsätta att tillämpas i stället för motsvarande
bestämmelser i den här förordningen till och med den 14 december 2022 eller ett tidigare datum som fastställs i den
delegerade akt som antas enligt punkt 3 i den här artikeln.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på den dag som avses i punkt 2 i den här artikeln. Den dagen ska vara tillämpningsdatumet för de
motsvarande bestämmelser som ska fastställas enligt de delegerade akter eller genomförandeakter som föreskrivs i
artikel 19.
Artikel 156
Ändringar av direktiv 2007/43/EG
Direktiv 2007/43/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 2.1 ska leden c och d ersättas med följande:
”c) behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*),
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/103
d) officiell veterinär: en officiell veterinär enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning (EU) 2017/…,
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och
(EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/
43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
2. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska utgå.
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lägga fram en årsrapport för kommissionen om de
inspektioner som den behöriga myndigheten utfört under föregående år för att kontrollera att bestämmelserna i detta
direktiv följs. Rapporten ska åtföljas av en analys av de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad och en nationell
handlingsplan för förebyggande eller minskning av sådana fall under de kommande åren. Kommissionen ska lägga
fram sammanfattningar av dessa rapporter för medlemsstaterna.”
Artikel 157
Ändringar av direktiv 2008/119/EG
Direktiv 2008/119/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 2 ska led 2 ersättas med följande:
”2. behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och
(EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/
43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
2. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska utgå.
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3.
Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lägga fram en årsrapport för kommissionen om de
inspektioner som den behöriga myndigheten utfört under föregående år för att kontrollera att bestämmelserna i detta
direktiv följs. Rapporten ska åtföljas av en analys av de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad och en nationell
handlingsplan för förebyggande eller minskning av sådana fall under de kommande åren. Kommissionen ska lägga
fram sammanfattningar av dessa rapporter för medlemsstaterna.”
3. Artikel 9 ska utgå.
L 95/104
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Artikel 158
Ändringar av direktiv 2008/120/EG
Direktiv 2008/120/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 2 ska led 10 ersättas med följande:
”10. behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och
(EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/
43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
2. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska utgå.
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3.
Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lägga fram en årsrapport för kommissionen om de
inspektioner som den behöriga myndigheten utfört under föregående år för att kontrollera att kraven i detta direktiv
efterlevs. Rapporten ska åtföljas av en analys av de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad och en nationell
handlingsplan för förebyggande eller minskning av sådana fall under de kommande åren. Kommissionen ska lägga
fram sammanfattningar av dessa rapporter för medlemsstaterna.”
3. Artikel 10 ska utgå.
Artikel 159
Ändringar av förordning (EG) nr 1099/2009
Förordning (EG) nr 1099/2009 ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 2 ska led q ersättas med följande:
”q) behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*),
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och
(EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/
43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
2. Artikel 22 ska utgå.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/105
Artikel 160
Ändringar av förordning (EG) nr 1069/2009
Förordning (EG) nr 1069/2009 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
a) Led 10 ska ersättas med följande:
”10. behörig myndighet: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/
2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429
och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/
EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
b) Led 15 ska ersättas med följande:
”15. transitering: transitering enligt definitionen i artikel 3.44 i förordning (EU) 2017/….”
2. Artiklarna 45, 49 och 50 ska utgå.
Artikel 161
Ändringar av förordning (EG) nr 1107/2009
Förordning (EG) nr 1107/2009 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 68 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år för kommissionen lägga fram en rapport för föregående år om
omfattningen och resultaten av den offentliga kontroll som utförts för att kontrollera att denna förordning efterlevs.”
b) Andra och tredje styckena ska utgå.
2. I artikel 78.1 ska led n utgå.
Artikel 162
Ändringar av förordning (EU) nr 1151/2012
Förordning (EU) nr 1151/2012 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande: ”De offentliga kontrollernas omfattning”.
b) Punkterna 1 och 2 ska utgå.
L 95/106
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
c) I punkt 3 ska inledningsfrasen ersättas med följande:
”3.
De offentliga kontroller som utförs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… (*)
ska omfatta följande:
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/
2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429
och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/
EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
2. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:
”1.
När det gäller skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade
traditionella specialiteter som avser produkter som har sitt ursprung inom unionen, ska, innan produkterna släpps
ut på marknaden, kontroll av att produkterna överensstämmer med produktspecifikationerna genomföras av
a) de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) 2017/…, eller
b) organ med delegerade uppgifter enligt definitionen i artikel 3.5 i förordning (EU) 2017/….”
b) I punkt 3 ska första stycket utgå.
c) I punkt 4 ska ”punkterna 1 och 2” ersättas med ”punkt 2”.
3. Artikel 38 ska utgå.
4. Artikel 39 ska ersättas med följande:
”Artikel 39
Organ med delegerade uppgifter som utför kontroller i tredjeländer
De organ med delegerade uppgifter som utför kontroller i tredjeländer enligt artikel 37.2 b ska vara ackrediterade enligt
den relevanta harmoniserade standarden Bedömning av överensstämmelse – Krav på organ som certifierar produkter, processer
och tjänster. Dessa organ med delegerade uppgifter kan ackrediteras antingen av ett nationellt ackrediteringsorgan utanför
unionen i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 eller av ett ackrediteringsorgan utanför unionen som har
undertecknat International Accreditation Forums (IAF) multilaterala erkännande av produktcertifiering.”
Artikel 163
Ändringar av förordning (EU) nr 652/2014
Förordning (EU) nr 652/2014 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 30.1 ska ersättas med följande:
”1.
Stöd för att täcka kostnader i samband med genomförandet av de arbetsprogram som godkänts av kommissionen,
får beviljas till
a) Europeiska unionens referenslaboratorier enligt artikel 93 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/
… (*) och de referenscentrum i Europeiska unionen som avses i artikel 29 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/1012 (**),
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/107
b) Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd enligt artikel 95 i förordning (EU) 2017/…,
c) Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet som avses i
artikel 97 i förordning (EU) 2017/….
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/
EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och
(EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG
samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s…).
(**)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för
avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av
förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på
djuravel (förordningen om djuravel) (EUT L 171, 29.6.2016, s. 66).”
2. Följande artikel ska införas:
”Artikel 30a
Ackreditering av nationella referenslaboratorier för växtskydd
1.
De nationella referenslaboratorier som avses i artikel 100 i förordning (EU) 2017/… får beviljas stöd för kostnader
för ackreditering enligt standarden EN ISO/IEC 17025 Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier
när det gäller användning av metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning och laboratoriediagnostik för att
kontrollera att bestämmelserna om skyddsåtgärder mot växtskadegörare efterlevs.
2.
Stöd får beviljas till ett enda nationellt referenslaboratorium i varje medlemsstat för vart och ett av Europeiska
unionens referenslaboratorium för växtskydd i upp till tre år efter det att Europeiska unionens referenslaboratorium har
utsetts.”
Artikel 164
Ändringar av förordning (EU) 2016/429 och tillhörande övergångsbestämmelser
1.
Förordning (EU) 2016/429 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
a) Led 33 ska ersättas med följande:
”33. offentlig kontroll: varje form av kontroll som utförs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/
2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429
och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/
EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s…).”
L 95/108
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
b) Led 51 ska ersättas med följande:
”51. Traces: en systemkomponent integrerad i Imsoc enligt artiklarna 131–136 i förordning (EU) 2017/….”
c) Led 53 ska ersättas med följande:
”53. officiell veterinär: en officiell veterinär enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning (EU) 2017/….”
d) Led 55 ska ersättas med följande:
”55. behörig myndighet: den centrala veterinära myndighet i en medlemsstat som ansvarar för att organisera offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning och förordning (EU) 2017/…, eller
annan myndighet till vilken det ansvaret har delegerats.”
2. Artikel 229.2 ska ersättas med följande:
”2.
De aktörer som ansvarar för sändningen i fråga ska uppvisa sändningar av djur, avelsmaterial och produkter av
animaliskt ursprung från tredjeländer eller territorier för offentlig kontroll enligt artikel 47 i förordning (EU) 2017/….”
3. Artikel 281 ska utgå.
2.
Följande bestämmelser ska fortsätta att tillämpas i fråga om de frågor som omfattas av förordning (EU) 2016/429
fram till tillämpningsdatumet för den förordningen:
a) Artikel 9 i direktiv 89/662/EEG.
b) Artikel 10 i direktiv 90/425/EEG.
c) Artikel 18.1, 18.3, 18.4, 18.5, 18.6, 18.7 och 18.8 i direktiv 91/496/EEG.
d) Artikel 22.1, 22.3, 22.4, 22.5, 22.6 och 22.7 i direktiv 97/78/EG.
3.
När det gäller artikel 14 i förordning (EU) 2016/429 och trots det tillämpningsdatum som anges i den förordningen,
ska villkoret för dess tillämpning vid tillämpning av artikel 31.2 i den här förordningen anses vara uppfyllt redan från och
med den 14 december 2019.
Artikel 165
Ändringar av förordning (EU) 2016/2031 och tillhörande övergångsbestämmelser
1.
Förordning (EU) 2016/2031 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2.6 ska ersättas med följande:
”6. behörig myndighet: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/… (*).
(*)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/
2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och
(EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/
EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L …, …, s. …).”
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/109
2. Artikel 10 ska ersättas med följande:
”Artikel 10
Behöriga myndigheters officiella bekräftelse av förekomsten av en EU-karantänskadegörare
Om en behörig myndighet misstänker, eller har mottagit uppgifter om, förekomst av en EU-karantänskadegörare, eller
av en skadegörare som omfattas av åtgärder som antagits i enlighet med artikel 30.1, på en del av en medlemsstats
territorium där förekomst av skadegöraren tidigare inte varit känd, eller i en sändning av växter, växtprodukter eller
andra föremål som förts in till, är avsedda att föras in till, eller förflyttats inom unionens territorium, ska myndigheten
genast vidta nödvändiga åtgärder för att på grundval av en diagnos från ett sådant officiellt laboratorium som avses i
artikel 37 i förordning (EU) 2017/… bekräfta om skadegöraren förekommer eller inte (nedan kallat officiell bekräftelse).
I tillämpliga fall ska de berörda medlemsstaterna i väntan på den officiella bekräftelsen om skadegörarens förekomst
vidta växtskyddsåtgärder för att eliminera risken för att denna skadegörare sprids.
Den misstanke eller de uppgifter som avses i första stycket i denna artikel får grunda sig på information som mottagits i
enlighet med artiklarna 14 och 15 eller från någon annan källa.”
3. I artikel 11 ska andra stycket ersättas med följande:
”Anmälningar enligt första stycket ska lämnas in av den myndighet som den berörda medlemsstaten har utsett i
enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) 2017/…, via det elektroniska anmälningssystem som avses i artikel 103.”
4. I artikel 25.2 ska led a ersättas med följande:
”a) roller och ansvarsområden för de organ som deltar i genomförandet av planen vid bekräftad eller misstänkt
förekomst av den prioriterade skadegöraren, samt ordergång och förfaranden för samordning av åtgärder som ska
vidtas av behöriga myndigheter, andra offentliga myndigheter, i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning
(EU) 2017/…, medverkande organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer, i den mening som avses i
artikel 28.1 i den förordningen, laboratorier och professionella aktörer, inbegripet samordning med angränsande
medlemsstater och angränsande tredjeländer när så är lämpligt,”.
5. Artikel 41.4 ska ersättas med följande:
”4.
Om växter, växtprodukter eller andra föremål har förts in till, eller förflyttats inom, unionens territorium i strid
med bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna anta de nödvändiga åtgärder som avses i
artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/… och underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta via det
elektroniska anmälningssystem som avses i artikel 103.
I tillämpliga fall ska den anmälan även göras till det tredjeland från vilket växterna, växtprodukterna eller de andra
föremålen förts in till unionens territorium.”
6. Artikel 44.2 ska ersättas med följande:
”2.
När så är lämpligt ska kommissionen genomföra undersökningar i det berörda tredjelandet, i enlighet med
artikel 120 i förordning (EU) 2017/…, för att kontrollera om kraven i punkt 1 första stycket a och b i den här artikeln
är uppfyllda.”
7. I artikel 49.6 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska, genom det elektroniska anmälningssystem som avses i artikel 103 i denna förordning, till
kommissionen och övriga medlemsstater anmäla fall i vilka införsel av en växt, en växtprodukt eller ett annat föremål
till unionens territorium har vägrats, eller i vilka förflyttning inom unionens territorium av denna växt, denna
växtprodukt eller detta andra föremål har förbjudits, på grund av att den berörda medlemsstaten har ansett att det
förbud som avses i punkt 2 andra stycket c i denna artikel har överträtts. I tillämpliga fall ska anmälan innehålla uppgift
om vilka åtgärder som medlemsstaten har vidtagit avseende de berörda växterna, växtprodukterna eller andra
föremålen i enlighet med artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/….”
L 95/110
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
8. I artikel 76 ska punkterna 4 och 5 ersättas med följande:
”4.
När det gäller ett tredjeland som inte är konventionspart i IPPC ska den behöriga myndigheten endast godkänna
sundhetscertifikat som utfärdats av de myndigheter som är behöriga i enlighet med nationella regler i det tredjelandet
och som anmälts till kommissionen. Kommissionen ska via det elektroniska anmälningssystem som avses i artikel 103
underrätta medlemsstaterna och aktörerna om de anmälningar som inkommit i enlighet med artikel 132 a i förordning
(EU) 2017/….
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 105 i syfte att komplettera denna
förordning med avseende på de villkor för godkännande som avses i första stycket i denna punkt, för att garantera
certifikatens tillförlitlighet.
5.
Elektroniska sundhetscertifikat ska endast godkännas om de lämnas via, eller genom elektroniskt utbyte med, det
integrerade datoriserade system som avses i artikel 131.1 i förordning (EU) 2017/….”
9. I artikel 77.1 ska första stycket ersättas med följande:
”1.
Om ett sundhetscertifikat har utfärdats i enlighet med artikel 71.1, 71.2 och 71.3 och den berörda behöriga
myndigheten konstaterar att de villkor som avses i artikel 76 inte är uppfyllda ska den ogiltigförklara
sundhetscertifikatet och säkerställa att det inte längre åtföljer berörda växter, växtprodukter eller andra föremål. I
sådana fall ska den behöriga myndigheten när det gäller dessa växter, växtprodukter eller andra föremål vidta någon av
de åtgärder som anges i artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/….”
10. I artikel 91.1 ska andra stycket ersättas med följande:
”Bemyndigade aktörer som tillämpar en godkänd riskhanteringsplan för växtskadegörare kan omfattas av inspektioner
med nedsatt frekvens som avses i artikel 22.3 b i förordning (EU) 2017/….”
11. I artikel 94.1 ska första stycket ersättas med följande:
”1.
Om det till unionens territorium från ett tredjeland förs in växter, växtprodukter eller andra föremål för vilka
växtpass krävs för förflyttning inom unionens territorium, i enlighet med artiklarna 79.1 och 80.1 i denna förordning,
ska, genom undantag från artikel 87 i denna förordning, växtpasset utfärdas om kontrollerna enligt artikel 49.1 i
förordning (EU) 2017/… av införseln har genomförts med tillfredsställande resultat och föranlett slutsatsen att berörda
växter, växtprodukter eller andra föremål uppfyller de grundläggande kraven för utfärdande av växtpass i enlighet med
artikel 85 i den här förordningen och, i förekommande fall, artikel 86 i den här förordningen.”
12. Artikel 100.5 ska ersättas med följande:
”5.
Elektroniska sundhetscertifikat för export ska lämnas via, eller genom elektroniskt utbyte med, Imsoc.”
13. Artikel 101.6 ska ersättas med följande:
”6.
Elektroniska sundhetscertifikat för återexport ska lämnas via, eller genom elektroniskt utbyte med, Imsoc.”
14. Artikel 102.4 ska ersättas med följande:
”4.
Intyget inför export ska åtfölja de berörda växterna, växtprodukterna och andra föremålen under deras
förflyttning inom unionens territorium, såvida inte informationen i intyget utbyts mellan de berörda medlemsstaterna
via, eller genom elektroniskt utbyte med, Imsoc.”
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/111
15. Artikel 103 ska ersättas med följande:
”Artikel 103
Inrättande av ett elektroniskt anmälningssystem
Kommissionen ska inrätta ett elektroniskt system för medlemsstaternas inlämning av anmälningar.
Systemet ska vara anslutet till och kompatibelt med Imsoc.”
16. Artikel 109.1 ska ersättas med följande:
”Direktiv 2000/29/EG ska upphöra att gälla, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 165.2, 165.3 och 165.4 i
förordning (EU) 2017/….”
2.
Relevanta artiklar i direktiv 2000/29/EG ska fortsätta att tillämpas för frågor som omfattas av artiklarna 47.2, 48,
51.1 b, c och d, 53.1 a, 54.1, 54.3 och 58 a i denna förordning i stället för dessa bestämmelser till och med den
14 december 2022 eller ett tidigare datum som infaller efter denna förordnings tillämpningsdatum, som ska fastställas i den
delegerade akt som antas i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
3.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att ändra denna förordning
med avseende på det datum som avses i punkt 2 i den här artikeln.
4.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 i denna artikel eller det tillämpningsdatum som anges i
artikel 167.1 ska kommissionen anta de delegerade akter som avses i artikel 53.1 a och e vad gäller sådana varor som avses i
artikel 47.1 c senast 12 månader före deras tillämpningsdatum.
Artikel 166
Övergångsbestämmelser för antagandet av delegerade akter och genomförandeakter
Utan att det påverkar de tillämpningsdatum som avses i artikel 167 eller övergångsbestämmelserna enligt detta kapitel ges
kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter enligt denna förordning från och med den
28 april 2017. Sådana akter ska tillämpas från och med tillämpningsdatumet i enlighet med artikel 167, utan att det
påverkar tillämpningen av övergångsbestämmelserna enligt detta kapitel.
Artikel 167
Ikraftträdande och tillämpning
1.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning.
Om inte annat följer av punkterna 2–4 ska denna förordning tillämpas från och med den 14 december 2019.
2.
Inom det område som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g ska artiklarna 34.1, 34.2, 34.3, 37.4 e
och 37.5 tillämpas från och med den 29 april 2022.
3.
Artiklarna 92–101 i den här förordningen ska tillämpas från och med den 29 april 2018, i stället för artiklarna 32
och 33 i förordning (EG) nr 882/2004, som upphävs genom den här förordningen.
4.
Artikel 163 ska tillämpas från och med den 28 april 2017.
L 95/112
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 15 mars 2017.
På rådets vägnar
…
Ordförande
På Europaparlamentets vägnar
…
Ordförande
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/113
BILAGA I
TERRITORIER SOM AVSES I ARTIKEL 3.40 MED UNDANTAG FÖR TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 1.2 G
1. Konungariket Belgien
2. Republiken Bulgarien
3. Republiken Tjeckien
4. Konungariket Danmark utom Färöarna och Grönland
5. Förbundsrepubliken Tyskland
6. Republiken Estland
7. Irland
8. Republiken Grekland
9. Konungariket Spanien utom Ceuta och Melilla
10. Republiken Frankrike
11. Republiken Kroatien
12. Republiken Italien
13. Republiken Cypern
14. Republiken Lettland
15. Republiken Litauen
16. Storhertigdömet Luxemburg
17. Ungern
18. Republiken Malta
19. Konungariket Nederländernas territorium i Europa
20. Republiken Österrike
21. Republiken Polen
22. Republiken Portugal
23. Rumänien
24. Republiken Slovenien
25. Republiken Slovakien
26. Republiken Finland
27. Konungariket Sverige
28. Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
L 95/114
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
BILAGA II
UTBILDNING AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNAS PERSONAL
KAPITEL I
Vad som ska ingå i utbildningen för personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
1. Olika kontrollmetoder och kontrolltekniker, såsom inspektion, verifierande kontroll, screening, riktad screening,
provtagning samt laboratorieanalys, laboratorietestning och laboratoriediagnostik.
2. Kontrollförfaranden.
3. De bestämmelser som avses i artikel 1.2.
4. Bedömning av bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
5. Faror i samband med produktion, bearbetning och distribution av djur och varor.
6. De olika leden i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan och eventuella risker för människors hälsa, och i
förekommande fall, för djurs hälsa, växtskydd, djurskydd och miljön.
7. Utvärdering av tillämpningen av HACCP-förfaranden och av god lantbrukspraxis.
8. Hanteringssystem, t.ex. kvalitetssäkringsprogram som aktörerna svarar för, och bedömning av dessa om de är relevanta
för de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
9. System för officiellt intygande.
10. Beredskapsplanering för nödsituationer, inklusive kommunikation mellan medlemsstaterna och kommissionen.
11. Rättsliga åtgärder och rättsverkningar till följd av offentlig kontroll.
12. Granskning av skriftlig eller annan dokumentation, inklusive sådan som gäller provningsjämförelser, ackreditering och
riskvärdering, som kan vara relevant för bedömningen av om de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs. Detta
kan omfatta ekonomiska och handelsmässiga aspekter.
13. Kontrollförfaranden och krav för införsel till unionen av djur och varor som kommer från tredjeländer.
14. Andra områden som är nödvändiga för att säkerställa att den offentliga kontrollen utförs i enlighet med denna
förordning.
KAPITEL II
De områden som kontrollförfaranden ska omfatta
1. De behöriga myndigheternas organisation och förhållandet mellan centrala behöriga myndigheter och myndigheter
som de har tilldelat uppgiften att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
2. Förhållandet mellan behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer till vilka de har
delegerat uppgifter med anknytning till offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.
3. En redogörelse för de mål som ska uppnås.
4. Personalens uppgifter, ansvar och skyldigheter.
5. Provtagningsförfaranden, kontrollmetoder och kontrolltekniker, inklusive laboratorieanalys, laboratorietestning och
laboratoriediagnostik, tolkning av resultat och därav följande beslut.
6. Program för screening och riktad screening.
7. Ömsesidigt stöd om den offentliga kontrollen förutsätter att mer än en medlemsstat vidtar åtgärder.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/115
8. Åtgärder som ska vidtas till följd av offentlig kontroll.
9. Samarbete med andra enheter och avdelningar vars ansvarsområden berörs, eller med aktörer.
10. Verifiering av att metoderna för provtagning samt metoderna för laboratorieanalys, laboratorietestning eller
laboratoriediagnostik är verkningsfulla.
11. Annan verksamhet eller information som krävs för att den offentliga kontrollen ska vara verkningsfull.
L 95/116
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
BILAGA III
KARAKTERISERING AV ANALYSMETODER
1. Analysmetoderna och mätresultaten bör karakteriseras genom följande kriterier:
a) Noggrannhet (riktighet och precision).
b) Användningsområde (matris och koncentrationsintervall).
c) Detektionsgräns.
d) Kvantifieringsgräns.
e) Precision.
f) Repeterbarhet.
g) Reproducerbarhet.
h) Utbyte.
i) Selektivitet.
j)
Känslighet.
k) Linearitet.
l) Mätosäkerhet.
m) Andra kriterier, som får väljas efter behov.
2. De precisionsvärden som avses i punkt 1 e ska erhållas antingen genom kollaborativ avprövning som utförts enligt ett
internationellt erkänt protokoll för kollaborativ avprövning (t.ex. ISO 5725 Noggrannhet (riktighet och precision) för
mätmetoder och mätresultat) eller grunda sig på tester av att kriterierna uppfylls om prestandakriterier för analysmetoder
har fastställts. Värdena för repeterbarhet och reproducerbarhet ska uttryckas på ett internationellt erkänt sätt (t.ex. 95 %
konfidensintervaller som definieras i ISO 5725 Noggrannhet (riktighet och precision) för mätmetoder och mätresultat).
Resultaten från den kollaborativa avprövningen ska publiceras eller vara fritt tillgängliga.
3. Analysmetoder som kan användas på samma sätt för olika varugrupper bör väljas framför metoder som endast kan
användas för enskilda varor.
4. I situationer där analysmetoder endast kan valideras inom ett och samma laboratorium bör de metoderna valideras enligt
internationellt erkända vetenskapliga protokoll eller riktlinjer eller grunda sig på tester av att kriterierna uppfyllts om
prestandakriterier för analysmetoder har fastställts.
5. Analysmetoder som antas enligt denna förordning bör utarbetas enligt den standard för analysmetoder som
rekommenderas av Internationella standardiseringsorganisationen.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/117
BILAGA IV
KAPITEL I
Avgifter eller pålagor för offentlig kontroll av sändningar av djur och varor som förs in i unionen
I.
SÄNDNINGAR AV LEVANDE DJUR
a) Nötkreatur, hästdjur, svin, får, getter, fjäderfän, kaniner och småvilt (fåglar och marklevande vilt), vildsvin och vilda
idisslare:
— 55 EUR per sändning upp till 6 ton, och
— 9 EUR per ton över 6 och upp till 46 ton, eller
— 420 EUR per sändning över 46 ton.
b) Andra djurarter:
— 55 EUR per sändning upp till 46 ton, eller
— 420 EUR per sändning över 46 ton.
II.
SÄNDNINGAR AV KÖTT
— 55 EUR per sändning upp till 6 ton, och
— 9 EUR per ton över 6 och upp till 46 ton, eller
— 420 EUR per sändning över 46 ton.
III.
SÄNDNINGAR AV FISKERIPRODUKTER
a) Fiskeriprodukter som inte transporteras i bulk:
i) 55 EUR per sändning upp till 6 ton, och
ii) 9 EUR per ton över 6 och upp till 46 ton, eller
iii) 420 EUR per sändning över 46 ton.
b) Fiskeriprodukter som transporteras som styckegods:
i) 600 EUR per fartyg med en last av fiskeriprodukter upp till 500 ton,
ii) 1 200 EUR per fartyg med en last av fiskeriprodukter över 500 och upp till 1 000 ton,
iii) 2 400 EUR per fartyg med en last av fiskeriprodukter över 1 000 och upp till 2 000 ton,
iv) 3 600 EUR per fartyg med en last av fiskeriprodukter över 2 000 ton.
IV.
SÄNDNINGAR AV KÖTTPRODUKTER, FJÄDERFÄKÖTT, VILTKÖTT, KANINKÖTT ELLER KÖTT AV HÄGNAT VILT
a) 55 EUR per sändning upp till 6 ton, och
b) 9 EUR per ton över 6 och upp till 46 ton, eller
c) 420 EUR per sändning över 46 ton.
V.
SÄNDNINGAR AV ANDRA PRODUKTER AV ANIMALISKT URSPRUNG ÄN KÖTTPRODUKTER AVSEDDA ATT ANVÄNDAS SOM
LIVSMEDEL
a) Andra produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel som inte transporteras i bulk:
i) 55 EUR per sändning upp till 6 ton, och
ii) 9 EUR per ton över 6 och upp till 46 ton, eller
iii) 420 EUR per sändning över 46 ton.
L 95/118
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
b) Andra produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel som transporteras som styckegods:
i) 600 EUR per fartyg med en last av produkter upp till 500 ton,
ii) 1 200 EUR per fartyg med en last av produkter över 500 och upp till 1 000 ton,
iii) 2 400 EUR per fartyg med en last av produkter över 1 000 och upp till 2 000 ton,
iv) 3 600 EUR per fartyg med en last av produkter över 2 000 ton.
VI.
SÄNDNINGAR AV ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH FODER AV ANIMALISKT URSPRUNG
a) Sändningar av animaliska biprodukter och foder av animaliskt ursprung som inte transporteras i bulk:
i) 55 EUR per sändning upp till 6 ton, och
ii) 9 EUR per ton över 6 och upp till 46 ton, eller
iii) 420 EUR per sändning över 46 ton.
b) Animaliska biprodukter och foder av animaliskt ursprung som transporteras som styckegods:
i) 600 EUR per fartyg med en last av produkter upp till 500 ton,
ii) 1 200 EUR per fartyg med en last av produkter över 500 och upp till 1 000 ton,
iii) 2 400 EUR per fartyg med en last av produkter över 1 000 och upp till 2 000 ton,
iv) 3 600 EUR per fartyg med en last av produkter över 2 000 ton.
VII. SÄNDNINGAR AV DJUR OCH VAROR FRÅN TREDJELÄNDER SOM ÄR TRANSITERADE ELLER OMLASTADE
30 EUR per sändning; beloppet ska ökas med 20 EUR per kvarts timme för varje tjänsteman som medverkar vid
kontrollen.
VIII. SÄNDNINGAR AV VÄXTER, VÄXTPRODUKTER OCH ANDRA PRODUKTER, FÖREMÅL OCH MATERIAL SOM KAN HYSA ELLER
SPRIDA VÄXTSKADEGÖRARE
a) För dokumentkontroller: 7 EUR per sändning.
b) För identitetskontroller:
i) 7 EUR per sändning upp till motsvarande en lastbilslast, en tågvagnslast eller en container av jämförbar storlek,
ii) 14 EUR per sändning som är större än ovannämnda storlek.
c) För växtskyddskontroller, enligt följande specifikationer:
i) Sticklingar, fröplantor (utom skogsodlingsmaterial), småplantor av jordgubbar eller av grönsaker:
— 17,5 EUR per sändning upp till 10 000 st.,
— 0,70 EUR per sändning för varje ytterligare 1 000 enheter,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
ii) Buskar, träd (utom huggna julgranar), andra vedartade växter från plantskolor inklusive skogsodlingsmaterial
(utom fröer):
— 17,5 EUR per sändning upp till 10 000 st.,
— 0,44 EUR per sändning för varje ytterligare 1 000 enheter,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
iii) Lökar, stamknölar, rhizomer, knölar, avsedda att planteras (utom potatisknölar):
— 17,5 EUR per sändning upp till 200 kg,
— 0,16 EUR per sändning för varje ytterligare 10 kg,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/119
iv) Fröer, vävnadskulturer:
— 7,5 EUR per sändning upp till 100 kg,
— 0,175 EUR per sändning för varje ytterligare 10 kg,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
v) Andra växter avsedda för plantering, som inte förtecknas någon annanstans i denna punkt:
— 17,5 EUR per sändning upp till 5 000 st.,
— 0,18 EUR per sändning för varje ytterligare 100 enheter,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
vi) Snittblommor:
— 17,5 EUR per sändning upp till 20 000 st.,
— 0,14 EUR per sändning för varje ytterligare 1 000 enheter,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
vii) Grenar med blad, delar av barrträd (utom huggna julgranar):
— 17,5 EUR per sändning upp till 100 kg,
— 1,75 EUR per sändning för varje ytterligare 100 kg,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
viii) Huggna julgranar:
— 17,5 EUR per sändning upp till 1 000 st.,
— 1,75 EUR per sändning för varje ytterligare 100 enheter,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
ix) Växtblad från t.ex. örter, kryddor och bladgrönsaker:
— 17,5 EUR per sändning upp till 100 kg,
— 1,75 EUR per sändning för varje ytterligare 10 kg,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
x) Frukt, grönsaker (utom bladgrönsaker):
— 17,5 EUR per sändning upp till 25 000 kg,
— 0,7 EUR per sändning för varje ytterligare 1 000 kg.
xi) Potatisknölar:
— 52,5 EUR per parti upp till 25 000 kg,
— 52,5 EUR per parti för varje ytterligare 25 000 kg.
xii) Trä (utom bark):
— 17,5 EUR per sändning upp till 1 000 m3,
— 0,175 EUR per sändning för varje ytterligare 10 m3.
xiii) Jord och odlingssubstrat, bark:
— 17,5 EUR per sändning upp till 25 000 kg,
— 0,7 EUR per sändning för varje ytterligare 1 000 kg,
— 140 EUR per sändning, maxavgift.
L 95/120
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
xiv) Spannmål:
— 17,5 EUR per sändning upp till 25 000 kg,
— 0,7 EUR per sändning för varje ytterligare 1 000 kg,
— 700 EUR per sändning, maxavgift.
xv) Andra växter eller växtprodukter, som inte förtecknas någon annanstans i denna punkt:
— 17,5 EUR per sändning.
Om en sändning inte uteslutande består av produkter som omfattas av beskrivningen i den relevanta strecksatsen, ska
de delar av sändningen som består av produkter som omfattas av beskrivningen i den relevanta strecksatsen (parti eller
partier) behandlas som en separat sändning.
KAPITEL II
Avgifter eller pålagor för offentlig kontroll i slakterier, i styckningsanläggningar, i bearbetningsanläggningar, av
mjölkproduktion och av produktion och utsläppande på marknaden av fiskeri- och vattenbruksprodukter
I.
AVGIFTER ELLER PÅLAGOR FÖR OFFENTLIG KONTROLL I SLAKTERIER
a) Nötkött
i) vuxna nötkreatur: 5 EUR/djur,
ii) unga nötkreatur: 2 EUR/djur.
b) Kött från hovdjur/hästdjur: 3 EUR/djur
c) Griskött: djur med en slaktvikt som
i) understiger 25 kg: 0,5 EUR/djur,
ii) är lika med eller överstiger 25 kg: 1 EUR/djur.
d) Fårkött och getkött: djur med en slaktvikt som
i) understiger 12 kg: 0,15 EUR/djur,
ii) är lika med eller överstiger 12 kg: 0,25 EUR/djur.
e) Fjäderfäkött
i) fjäderfän av släktet Gallus och pärlhöns: 0,005 EUR/djur,
ii) ankor och gäss: 0,01 EUR/djur,
iii) kalkoner: 0,025 EUR/djur,
iv) kött av uppfödda kaniner: 0,005 EUR/djur,
v) vaktlar och rapphönor: 0,002 EUR/djur.
II. AVGIFTER ELLER PÅLAGOR FÖR OFFENTLIG KONTROLL I STYCKNINGSANLÄGGNINGAR
Per ton kött:
a) nötkött, kalvkött, griskött, kött från hovdjur/hästdjur, fårkött och getkött: 2 EUR,
b) fjäderfäkött och kött av uppfödda kaniner: 1,5 EUR,
c) kött av hägnat vilt och kött från frilevande vilt:
— småvilt (fåglar och marklevande vilt): 1,5 EUR,
— ratiter (struts, emu, nandufågel): 3 EUR,
— vildsvin och idisslare: 2 EUR.
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/121
III. AVGIFTER ELLER PÅLAGOR FÖR OFFENTLIG KONTROLL I BEARBETNINGSANLÄGGNINGAR FÖR VILT
a) Småvilt (fåglar): 0,005 EUR/djur,
b) småvilt (marklevande): 0,01 EUR/djur,
c) ratiter: 0,5 EUR/djur.
d) Landdäggdjur:
i) vildsvin: 1,5 EUR/djur,
ii) idisslare: 0,5 EUR/djur.
IV. AVGIFTER ELLER PÅLAGOR FÖR OFFENTLIG KONTROLL AV MJÖLKPRODUKTION
a) 1 EUR per 30 ton
och
b) 0,5 EUR/ton därefter.
V. AVGIFTER ELLER PÅLAGOR FÖR OFFENTLIG KONTROLL AV PRODUKTION OCH UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN AV FISKERI-
OCH VATTENBRUKSPRODUKTER
a) När fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter släpps ut på marknaden för första gången:
i) 1 EUR/ton för de första 50 tonnen i månaden,
ii) 0,5 EUR/ton därefter.
b) Första försäljningen på fiskmarknaden:
i) 0,5 EUR/ton för de första 50 tonnen i månaden,
ii) 0,25 EUR/ton därefter.
c) Första försäljning vid bristande eller otillräcklig gradering av produktens färskhet och/eller storlek:
i) 1 EUR/ton för de första 50 tonnen i månaden,
ii) 0,5 EUR/ton därefter.
L 95/122
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
BILAGA V
JÄMFÖRELSETABELLER SOM AVSES I ARTIKEL 146.2
1. Förordning (EG) nr 882/2004
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 1.1 första stycket
Artikel 1.1
Artikel 1.1 andra stycket
Artikel 1.2
Artikel 1.2
Artikel 1.4
Artikel 1.3
—
Artikel 1.4
—
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3.1
Artikel 9.1
Artikel 3.2
Artikel 9.4
Artikel 3.3
Artikel 10
Artikel 3.4
Artikel 9.6
Artikel 3.5
Artikel 9.6
Artikel 3.6
Artikel 9.7
Artikel 3.7
—
Artikel 4.1
Artikel 4.1
Artikel 4.2
Artikel 5.1 a, c, d, e, f, g och i
Artikel 4.3
Artikel 4.2
Artikel 4.4
Artikel 5.1 b
Artikel 4.5
Artikel 5.5
Artikel 4.6
Artikel 6.1
Artikel 4.7
—
Artikel 5.1 första stycket
Artikel 28.1
Artikel 5.1 andra stycket
—
Artikel 5.1 tredje stycket
Artikel 31.3
Artikel 5.2 a, b, c och f
Artikel 29
Artikel 5.2 d
—
Artikel 5.2 e
Artikel 32
Artikel 5.3
Artikel 33
Artikel 5.4
—
Artikel 6
Artikel 5.4
Artikel 7.1 första stycket
Artikel 11.1 första stycket
Artikel 7.1 andra stycket a
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 7.1 andra stycket b
—
Artikel 7.2 första meningen
Artikel 8.1
Artikel 7.2 andra meningen
—
Artikel 7.2 tredje meningen
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/123
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 7.3
Artikel 8.3
Artikel 8.1
Artikel 12.1
Artikel 8.2
Artikel 5.1 h
Artikel 8.3 a
Artikel 12.2
Artikel 8.3 b
Artikel 12.3
Artikel 8.4
—
Artikel 9.1
Artikel 13.1 första stycket
Artikel 9.2
Artikel 13.1 andra stycket
Artikel 9.3
Artikel 13.2
Artikel 10
Artikel 14
Artikel 11.1
Artikel 34.1 och 34.2
Artikel 11.2
—
Artikel 11.3
Artikel 34.4
Artikel 11.4
Artikel 34.6
Artikel 11.5
Artikel 35.1
Artikel 11.6
Artikel 35.2
Artikel 11.7
Artikel 34.5
Artikel 12.1
Artikel 37.1
Artikel 12.2
Artikel 37.4 e
Artikel 12.3
Artikel 37.5 c
Artikel 12.4
Artikel 39.2
Artikel 13
Artikel 115
Artikel 14.1
—
Artikel 14.2
Artikel 45.3
Artikel 14.3
—
Artikel 15.1
Artikel 44.1 första meningen
Artikel 15.2
Artikel 44.3 och 44.5
Artikel 15.3
Artikel 44.3 och 44.5
Artikel 15.4
—
Artikel 15.5
Artiklarna 47.1 d, 47.2 b och 54.4 första meningen
Artikel 16.1
Artikel 45.1
Artikel 16.2
Artikel 44.2
Artikel 16.3 första meningen
Artikel 45.2
Artikel 16.3 andra meningen
Artikel 34.5
Artikel 17.1 första strecksatsen
Artikel 59.1
Artikel 17.1 andra strecksatsen
Artiklarna 56.1, 56.3 a, 56.4 och 58
Artikel 17.2
—
Artikel 18
Artikel 65.1, 65.2 och 65.3
Artikel 19.1
Artikel 66.1 och 66.3
L 95/124
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 19.2 a
Artikel 67
Artikel 19.2 b
Artikel 66.6
Artikel 19.3
Artikel 66.5
Artikel 19.4
Artikel 7
Artikel 20
Artikel 71
Artikel 21.1
Artikel 72.1
Artikel 21.2
Artikel 69
Artikel 21.3
Artikel 66.1
Artikel 21.4
Artikel 66.5
Artikel 22
Artiklarna 66.7, 67 sista meningen och 69.4
Artikel 23.1
Artikel 73.1
Artikel 23.2
Artiklarna 73.2 och 74
Artikel 23.3
Artikel 73.3
Artikel 23.4
Artikel 73.2
Artikel 23.5
Artikel 73.4 a
Artikel 23.6
Artikel 73.2 c och 73.4 b
Artikel 23.7
Artikel 74
Artikel 23.8
Artikel 74
Artikel 24.1
Artikel 75.1
Artikel 24.2
Artikel 57
Artikel 24.3
Artikel 46
Artikel 24.4
Artikel 76
Artikel 25.1
—
Artikel 25.2 a
—
Artikel 25.2 b
Artikel 77.1 c
Artikel 25.2 c
Artikel 77.1 f
Artikel 25.2 d
Artiklarna 48 c och d, 77.1 e och k
Artikel 25.2 e
—
Artikel 25.2 f
Artikel 70
Artikel 25.2 g
Artikel 77.1 h
Artikel 25.2 h
Artikel 46.2 b
Artikel 26
Artikel 78.1
Artikel 27.1
Artikel 80
Artikel 27.2
Artikel 79
Artikel 27.3
—
Artikel 27.4
Artikel 79.1
Artikel 27.5
—
Artikel 27.6
—
Artikel 27.7
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/125
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 27.8
Artikel 84.2
Artikel 27.9
Artikel 83.2
Artikel 27.10
—
Artikel 27.11
Artikel 84.1
Artikel 27.12 första meningen
Artikel 85
Artikel 27.12 andra meningen
—
Artikel 28
—
Artikel 29
—
Artikel 30.1 a
Artikel 87
Artikel 30.1 b
Artikel 90 a
Artikel 30.1 c
Artikel 88.2
Artikel 30.1 d
Artikel 90 b och f
Artikel 30.1 e
Artikel 90 c
Artikel 30.1 f
Artikel 90 d
Artikel 30.1 g
Artikel 90 e
Artikel 30.2 a
Artikel 89.1 f
Artikel 30.2 b
Artikel 89.1 d
Artikel 30.3
—
Artikel 31
—
Artikel 32.1 a
Artikel 94.2 a
Artikel 32.1 b
Artikel 94.2 c
Artikel 32.1 c
Artikel 94.2 d
Artikel 32.1 d
Artikel 94.2 e
Artikel 32.1 e
Artikel 94.2 f
Artikel 32.1 f
Artikel 94.2 h
Artikel 32.2 a
Artikel 94.2 a, c och d
Artikel 32.2 b
Artikel 94.2 i
Artikel 32.2 c
Artikel 94.2 e
Artikel 32.2 d
Artikel 94.2 h
Artikel 32.2 e
Artikel 94.2 e
Artikel 32.3
Artikel 93.3 a
Artikel 32.4 a
Artikel 93.3 c
Artikel 32.4 b
Artikel 93.3 d
Artikel 32.4 c
Artikel 93.3 d
Artikel 32.4 d
Artikel 8
Artikel 32.4 e
Artikel 93.3 e
Artikel 32.4 f
Artikel 94.2 k iii
Artikel 32.4 g
Artikel 93.3 e
Artikel 32.4 h
Artikel 93.3 f
L 95/126
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 32.5
Artikel 99.1
Artikel 32.6
Artikel 99.2
Artikel 32.7
—
Artikel 32.8 första meningen
Artikel 99.3
Artikel 32.8 andra meningen
Artikel 99.4
Artikel 32.9
—
Artikel 33.1
Artikel 100.1
Artikel 33.2
Artikel 101.1
Artikel 33.3
Artikel 100.2
Artikel 33.4
Artikel 100.4
Artikel 33.5
Artikel 100.5
Artikel 33.6
Artikel 101.2
Artikel 33.7
—
Artikel 34.1
Artikel 102.1
Artikel 34.2
Artikel 102.1 och 102.2
Artikel 34.3
Artikel 102.3
Artikel 35.1
Artikel 103.1
Artikel 35.2
Artikel 103.3
Artikel 35.3
Artikel 103.2
Artikel 35.4
—
Artikel 36.1
Artikel 104.1 c
Artikel 36.2 första meningen
—
Artikel 36.2 andra meningen
Artikel 104.2
Artikel 36.3 första stycket
Artikel 104.3 första meningen
Artikel 36.3 andra stycket
—
Artikel 36.3 tredje stycket första meningen
Artikel 104.3 c
Artikel 36.3 tredje stycket andra meningen
Artikel 104.3 b
Artikel 36.4
Artikel 104.3 a
Artikel 37.1
Artikel 105.1
Artikel 37.2
Artikel 105.2
Artikel 38.1
Artikel 106.1
Artikel 38.2
Artikel 106.2 c
Artikel 38.3
Artikel 106.3
Artikel 39.1
Artikel 107.1
Artikel 39.2
Artikel 107.2
Artikel 40.1
Artikel 108.1
Artikel 40.2
—
Artikel 40.3
Artikel 108.2
Artikel 40.4
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/127
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 41
Artikel 109.1
Artikel 42.1 a
—
Artikel 42.1 b
Artikel 111.2
Artikel 42.1 c
Artikel 111.3
Artikel 42.2
Artikel 110.2
Artikel 42.3
Artikel 111.2
Artikel 43.1 första meningen
—
Artikel 43.1 andra meningen
—
Artikel 43.1 a
—
Artikel 43.1 b
—
Artikel 43.1 c
—
Artikel 43.1 d–j
—
Artikel 43.1 k
—
Artikel 43.2
—
Artikel 44.1
Artikel 113.1
Artikel 44.2
—
Artikel 44.3
Artikel 113.1
Artikel 44.4 första stycket första meningen
Artikel 114.1
Artikel 44.4 första stycket andra meningen
Artikel 114.2
Artikel 44.5
—
Artikel 44.6
Artikel 114.1
Artikel 45.1
Artikel 116.1, 116.2 och 116.4
Artikel 45.2
Artikel 116.3
Artikel 45.3
Artikel 117
Artikel 45.4
Artikel 118
Artikel 45.5
Artikel 119
Artikel 45.6
—
Artikel 46.1 första meningen
Artikel 120.1
Artikel 46.1 andra meningen
Artikel 120.4
Artikel 46.1 tredje meningen
Artikel 120.2
Artikel 46.2
Artikel 120.3
Artikel 46.3
Artikel 121
Artikel 46.4
—
Artikel 46.5
—
Artikel 46.6
Artikel 122
Artikel 46.7
Artikel 123
Artikel 47.1
Artikel 125.1 a–e
Artikel 47.2
Artikel 125.2
Artikel 47.3
Artikel 125.1 f och g
L 95/128
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Artikel 47.4
—
Artikel 47.5
—
Artikel 48.1
Artikel 126.1
Artikel 48.2
Artikel 126.2
Artikel 48.3
Artikel 127.1 och 127.2
Artikel 48.4
Artikel 127.3
Artikel 48.5 första meningen
Artikel 127.3 f
Artikel 48.5 andra och tredje meningen
—
Artikel 49
Artikel 129
Artikel 50
—
Artikel 51.1
Artikel 130.1 och 130.2
Artikel 51.2
Artikel 130.3
Artikel 51.3
—
Artikel 52
Artikel 124
Artikel 53
Artikel 112
Artikel 54.1
Artikel 138.1
Artikel 54.2
Artikel 138.2
Artikel 54.3
Artikel 138.3
Artikel 54.4
Artikel 105.1
Artikel 54.5
Artikel 138.4
Artikel 55.1
Artikel 139.1
Artikel 55.2
Artikel 139.1
Artikel 56.1
Artikel 141.1
Artikel 56.2 a
—
Artikel 56.2 b
Artikel 141.2
Artikels 57–61
—
Artikel 62
Artikel 145
Artikel 63.1
—
Artikel 63.2
Artikel 25
Artikel 64 första stycket
Artikel 142.1
Artikel 64.1
Artikel 142.1
Artikel 64.2
Artikel 142.2
Artikel 65
—
Artikel 66
—
Artikel 67
—
Bilaga I
Bilaga I
Bilaga II
Bilaga II
Bilaga III
Bilaga III
Bilaga IV
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/129
Förordning (EG) nr 882/2004
Denna förordning
Bilaga V
—
Bilaga VI
Artiklarna 81 och 82.2
Bilaga VII
—
Bilaga VIII
—
2. Direktiv 96/23/EG
Direktiv 96/23/EG
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2 a
Artikel 19
Artikel 2 b
—
Artikel 2 c
Artikel 19
Artikel 2 d
Artikel 3.3
Artikel 2 e
Artikel 19
Artikel 2 f
Artikel 37.1
Artikel 2 g
—
Artikel 2 h
Artikel 19
Artikel 2 i
—
Artikel 3
Artiklarna 9.1, 9.2, 19, 109.1 och 112
Artikel 4.1
Artikel 4.1
Artikel 4.2
Artiklarna 4.2 a, 109.2 och 113
Artikel 4.3
—
Artikel 5
Artiklarna 111.2, 111.3, 113.1 a och 110.2
Artikel 6
Artikel 19.2 a och b
Artikel 7
Artikel 110.2
Artikel 8.1
—
Artikel 8.2
—
Artikel 8.3, 8.4 och 8.5
Artiklarna 11, 113 och 114
Artikel 9 A
—
Artikel 9 B
—
Artikel 10
Artikel 15
Artikel 11.1 och 11.2
Artiklarna 9 och 10
Artikel 11.3
Artiklarna 19.2 c, 137 och 138
Artikel 12 första stycket
Artikel 9.4
Artikel 12 andra stycket
Artikel 15
Artikel 13
Artiklarna 19.2 c, 137 och 138
Artikel 14.1
Artiklarna 100 och 101
Artikel 14.2
Artikel 93
L 95/130
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Direktiv 96/23/EG
Denna förordning
Artikel 15.1 första stycket
Artikel 19.2 a och b
Artikel 15.1 andra stycket
Artikel 34.6
Artikel 15.1 tredje stycket
—
Artikel 15.2 första stycket
Artikel 34.6
Artikel 15.2 andra stycket
Artikel 35.3
Artikel 15.3 första, andra och tredje styckena
Artiklarna 19.2 c och 138
Artikel 15.3 fjärde stycket
Artiklarna 65–72
Artikel 16.1
Artiklarna 105.1, 108.1 och 138
Artikel 16.2 och 16.3
Artiklarna 19.2 c och 138
Artikel 17
Artiklarna 19.2.c och 138
Artikel 18
Artiklarna 19.2 c och 138
Artikel 19
Artikel 138.4
Artikel 20.1
Artiklarna 102–108
Artikel 20.2 första stycket
Artikel 106.1 och 106.2
Artikel 20.2 andra stycket
Artikel 106.3
Artikel 20.2 tredje och fjärde styckena
Artikel 108.1
Artikel 20.2 femte och sjätte styckena
Artikel 108.2
Artikel 21
Artiklarna 116, 117 och 119
Artikel 22
Artikel 137
Artikel 23
Artiklarna 19.2 c och 138
Artikel 24.1 och 24.2
Artiklarna 18.2 d, 19.2 c, 137 och 138
Artikel 24.3
Artiklarna 18.2 d, 19.2 c och 138
Artikel 25
Artiklarna 19.2 c och 138.2
Artikel 26
Artikel 7
Artikel 27
Artikel 139
Artikel 28
Artikel 139
Artikel 29.1 och 29.2
Artiklarna 125, 126, 127 och 129
Artikel 29.3
Artiklarna 47–64
Artikel 29.4
Artikel 113.1
Artikel 30.1 och 30.2
Artiklarna 65–72
Artikel 30.3
Artikel 129.3
Artikel 31
Artiklarna 78–85
Artikel 33
Artikel 145
Artikel 34
Artikel 19.2 a och b
Artikel 35
—
Artikel 36
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/131
Direktiv 96/23/EG
Denna förordning
Artikel 37
—
Artikel 38
—
Artikel 39
—
Bilaga I
Artikel 19.2 a och b
Bilaga II
Artikel 19.2 a och b
Bilaga III
Artikel 19.2 a och b
Bilaga IV
Artikel 19.2 a och b
3. Direktiven 89/662/EEG och 90/425/EEG
Direktiv 89/662/EEG
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2.1, 2.2 och 2.3
—
Artikel 2.4
Artikel 3.3
Artikel 2.5
Artikel 3.32
Artikel 3.1 första och andra styckena
—
Artikel 3.1 tredje stycket
Artikel 9.1
Artikel 3.1 fjärde stycket
Artiklarna 137.2, 137.3 och 138
Artikel 3.2
—
Artikel 3.3
—
Artikel 4.1 första meningen
Artiklarna 9.1, 10, 137 och 138
Artikel 4.1 första strecksatsen
Artikel 9.6 a
Artikel 4.1 andra strecksatsen
—
Artikel 4.2
Artikel 139
Artikel 5.1 a första stycket
Artikel 9
Artikel 5.1 a andra stycket
Artikel 137.2 och 137.3
Artikel 5.1 b
—
Artikel 5.2
—
Artikel 5.3 a, b och d
—
Artikel 5.3 c
Artikel 9.7
Artikel 5.4 och 5.5
—
Artikel 6.1
Artikel 49
Artikel 6.2
—
Artikel 7.1
Artiklarna 102–108 och 138
Artikel 7.2
—
Artikel 8.1
Artiklarna 102–108
Artikel 8.2
Artiklarna 7 och 138.3
Artikel 8.3
Artikel 138.4
Artikel 9
—
Artikel 10
Artikel 4.1
L 95/132
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Direktiv 89/662/EEG
Denna förordning
Artikel 11
Artiklarna 10, 14 och 15
Artikel 12
—
Artikel 13
—
Artikel 14
—
Artikel 15
—
Artikel 16.1
Artikel 113.1
Artikel 16.2
—
Artikel 16.3
Artikel 113.2
Artikel 17
Artikel 145
Artikel 18
Artikel 145
Artikel 19
—
Artikel 20
—
Artikel 22
—
Artikel 23
—
Bilaga A
—
Bilaga B
—
Direktiv 90/425/EEG
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2.1–2.5
—
Artikel 2.6
Artikel 3.3
Artikel 2.7
Artikel 3.32
Artikel 3.1 och 3.2
—
Artikel 3.3
Artiklarna 9, 137.2, 137.3 och 138
Artikel 3.4
—
Artikel 4.1
Artikel 9
Artikel 4.2
—
Artikel 4.3
Artikel 139
Artikel 5.1 a första stycket
Artikel 9
Artikel 5.1 a andra stycket
Artikel 137.2 och 137.3
Artikel 5.1 b i första stycket
—
Artikel 5.1 b i andra stycket
Artikel 9
Artikel 5.1 b ii, iii och iv
—
Artikel 5.2 a första stycket
Artikel 9.7
Artikel 5.2 a andra och tredje styckena
—
Artikel 5.2 b
—
Artikel 5.3
—
Artikel 6
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/133
Direktiv 90/425/EEG
Denna förordning
Artikel 7.1
Artikel 49
Artikel 7.2
—
Artikel 8.1
Artiklarna 102–108 och artikel 138
Artikel 8.2
—
Artikel 9.1
Artiklarna 102–108
Artikel 9.2
Artiklarna 7 och 138.3
Artikel 9.3
Artikel 138.4
Artikel 9.4
—
Artikel 10
—
Artikel 11
Artikel 4.1
Artikel 12
—
Artikel 13
Artiklarna 10, 14 och 15
Artikel 14
—
Artikel 15
—
Artikel 16
—
Artikel 17
Artikel 145
Artikel 18
Artikel 145
Artikel 19
Artikel 145
Artikel 20
Artiklarna 131, 132, 133 och 134
Artikel 21
—
Artikel 22.1
Artikel 113.1
Artikel 22.2
—
Artikel 22.3
Artikel 113.2
Artikel 23
—
Artikel 24
—
Artikel 26
—
Artikel 27
—
Bilaga A
—
Bilaga B
—
Bilaga C
—
4. Direktiven 97/78/EG och 91/496/EEG
Direktiv 97/78/EG
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 2.2 a
Artikel 3.19
Artikel 2.2 b
Artikel 3.41
Artikel 2.2 c
Artikel 3.42
Artikel 2.2 d
Artikel 3.43
L 95/134
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Direktiv 97/78/EG
Denna förordning
Artikel 2.2 e
—
Artikel 2.2 f
Artikel 3.37
Artikel 2.2 g
Artikel 3.38
Artikel 2.2 h
—
Artikel 2.2 i
—
Artikel 2.2 j
—
Artikel 2.2 k
Artikel 3.3
Artikel 3.1 och 3.2
Artikel 47.1
Artikel 3.3
Artiklarna 15, 56.1 och 56.3
Artikel 3.4
Artikel 57
Artikel 3.5
Artiklarna 47.2, 47.3 och 58
Artikel 4.1
Artikel 49.2
Artikel 4.2
—
Artikel 4.3 och 4.4
Artiklarna 49.1, 49.2, 49.3 och 52
Artikel 4.5
Artikel 52
Artikel 5.1
Artikel 56.3 b och 56.4
Artikel 5.2
Artikel 50.4
Artikel 5.3
Artikel 50.2 och 50.3
Artikel 5.4
Artikel 58
Artikel 6.1 a första stycket
Artikel 64.1
Artikel 6.1 a andra stycket
Artikel 64.2
Artikel 6.1 b
—
Artikel 6.2
Artiklarna 59 och 62
Artikel 6.3
Artikel 63
Artikel 6.4
Artiklarna 60.1 och 63.3
Artikel 6.5
—
Artikel 6.6
Artiklarna 60.2, 62.3, 63.5, 64.2 och 64.4
Artikel 7.1
Artikel 50.1
Artikel 7.2
Artiklarna 49.1, 49.2, 49.3 och 52
Artikel 7.3
Artikel 57
Artikel 7.4
Artiklarna 50.2, 55 och 56.4
Artikel 7.5
—
Artikel 7.6
Artiklarna 52 och 58
Artikel 8.1
—
Artikel 8.2
Artikel 77.1 b
Artikel 8.3, 8.4, 8.5, 8.6 och 8.7
Artikel 77.2
Artikel 9
Artikel 51.1 b och c
Artikel 10.1, 10.2 och 10.4
Artikel 54.2
Artikel 10.3
—
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/135
Direktiv 97/78/EG
Denna förordning
Artikel 11
Artikel 51.1 d
Artikel 12
Artiklarna 48 h och 77.1 k
Artikel 13
Artikel 77.1 c
Artikel 14
—
Artikel 15
Artikel 77.1 h
Artikel 16.1 a
Artikel 48 d
Artikel 16.1 b
Artikel 48 e
Artikel 16.1 c
Artikel 48 c
Artikel 16.1 d
Artikel 48 g
Artikel 16.1 e
Artikel 48 a
Artikel 16.1 f
Artikel 48 b
Artikel 16.2
—
Artikel 16.3
—
Artikel 16.4
Artikel 77.1 c och f
Artikel 17.1
Artikel 66.3
Artikel 17.2
Artikel 66.1, 66.2 och 66.3
Artikel 17.2 a
Artiklarna 66.3.b, 69 och 72
Artikel 17.2 a första strecksatsen
—
Artikel 17.2 a andra strecksatsen
Artikel 68.1 a
Artikel 17.2 b
Artikel 69
Artikel 17.3
Artiklarna 65.4, 65.5 och 65.6
Artikel 17.4
—
Artikel 17.5
Artiklarna 66.7 och 69.4
Artikel 17.6
—
Artikel 17.7
Artiklarna 65.6, 70 och 71.3
Artikel 18
Artikel 64.2
Artikel 19.1
Artikel 77.1 g
Artikel 19.2
Artikel 77.1 a
Artikel 19.3
Artikel 64.3 a och 64.4
Artikel 20.1
Artikel 65
Artikel 20.2
—
Artikel 22.1
—
Artikel 22.2
Artikel 67
Artikel 22.3
—
Artikel 22.4
—
Artikel 22.5
—
Artikel 22.6
—
Artikel 22.7
—
L 95/136
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Direktiv 97/78/EG
Denna förordning
Artikel 24
Artikel 65.4, 65.5 och 65.6
Artikel 24.3
Artiklarna 73 och 129
Artikel 25.1
Artiklarna 102–108
Artikel 25.2
Artikel 7
Artikel 25.3
—
Artikel 26
Artikel 130.5 och 130.6
Artikel 27
Artiklarna 5.4, 130.1 och 130.6
Artikel 28
—
Artikel 29
—
Artikel 30
—
Artikel 31
—
Artikel 32
—
Artikel 33
—
Artikel 34
—
Artikel 35
—
Artikel 36
—
Bilaga I
Bilaga I
Bilaga II
Artikel 64
Bilaga III
Artikel 52
Direktiv 91/496/EEG
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2.1
—
Artikel 2.2 a
Artikel 3.41
Artikel 2.2 b
Artikel 3.42
Artikel 2.2 c
Artikel 3.43
Artikel 2.2 d
—
Artikel 2.2 e
Artikel 3.37
Artikel 2.2 f
Artikel 3.38
Artikel 3.1 a
Artiklarna 56.1, 56.3 a och 58 b
Artikel 3.1 b
Artiklarna 47.1 och 66.2
Artikel 3.1 c i
Artiklarna 56.3 b, 56.5 och 57
Artikel 3.1 c ii
Artikel 79.1
Artikel 3.1 d
Artikel 57
Artikel 3.2
—
Artikel 4.1
Artiklarna 49.1 och 52
Artikel 4.2
Artiklarna 49.1, 49.2, 49.3 och 52
Artikel 4.3
Artikel 51.1 c
Artikel 4.4
Artikel 79.1
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/137
Direktiv 91/496/EEG
Denna förordning
Artikel 4.5
Artiklarna 5.4, 51.1 c och 52
Artikel 5
Artiklarna 55, 56.3 b, 56.5, 57, 58 a och 66.1
Artikel 6.1
—
Artikel 6.2 a
Artikel 64.1 och 64.2
Artikel 6.2 b
Artikel 64.1
Artikel 6.2 c
Artikel 59
Artikel 6.2 d
Artikel 64.3 a och 64.4
Artikel 6.3
Artikel 60
Artikel 6.3 a
Artikel 60.1 c
Artikel 6.3 b
Artikel 60.1 c
Artikel 6.3 c
Artiklarna 59.2 och 64.3
Artikel 6.3 d
—
Artikel 6.3 e
Artiklarna 59.2 och 64.3
Artikel 6.3 f
Artiklarna 59.2 och 64.3
Artikel 6.3 g
—
Artikel 6.4
Artiklarna 59 och 60.1
Artikel 6.5
Artikel 60.2
Artikel 7.1 första strecksatsen
Artikel 50.2
Artikel 7.1 andra strecksatsen
Artiklarna 56.3 b, 56.5 och 58
Artikel 7.1 tredje strecksatsen
Artikel 50.1
Artikel 7.2
Artikel 58
Artikel 7.3
—
Artikel 8
Artikel 53.1 b
Artikel 9
Artikel 51.1 d
Artikel 10
Artikel 66.2
Artikel 11.1
Artikel 65
Artikel 11.2
—
Artikel 12.1
Artiklarna 66, 68 och 69
Artikel 12.2
Artiklarna 66.3 och 9
Artikel 12.3
Artiklarna 70, 71.3 och 72.3
Artikel 12.4
—
Artikel 12.5
—
Artikel 13
Artikel 64.2
Artikel 14
—
Artikel 15
Artikel 79.1
Artikel 16
Artikel 54
Artikel 17
Artikel 7
Artikel 17a
—
L 95/138
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Direktiv 91/496/EEG
Denna förordning
Artikel 18.1
—
Artikel 18.2
Artikel 67
Artikel 18.3
—
Artikel 18.4
—
Artikel 18.5
—
Artikel 18.6
—
Artikel 18.7
—
Artikel 18.8
—
Artikel 19
Artiklarna 116 och 117
Artikel 20
Artiklarna 102–108
Artikel 21
Artikel 130.5 och 130.6
Artikel 22
—
Artikel 23
—
Artikel 24
—
Artikel 25
—
Artikel 26
—
Artikel 27
—
Artikel 28
—
Artikel 29
—
Artikel 30
—
Artikel 31
—
Bilaga A
Artikel 64
Bilaga B
Artikel 66.2
5. Direktiv 96/93/EC
Direktiv 96/93/EC
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2.1 första stycket
—
Artikel 2.1 andra stycket
Artikel 3.26
Artikel 2.2
Artikel 3
Artikel 3.1
Artikel 88.2 b
Artikel 3.2
Artikel 88.3 a och b
Artikel 3.3
Artikel 89.1 b
Artikel 3.4
Artikel 88.3 b
Artikel 3.5
Artikel 90
Artikel 4.1
Artiklarna 88.2 a och 89.2
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/139
Direktiv 96/93/EC
Denna förordning
Artikel 4.2
Artikel 89.1 c
Artikel 4.3
Artikel 89.1 e
Artikel 5
Artikel 89.2
Artikel 6
Artikel 129
Artikel 7
Artikel 145
Artikel 8
—
Artikel 9
—
Artikel 10
—
6. Direktiv 89/608/EEG
Direktiv 89/608/EEG
Denna förordning
Artikel 1
—
Artikel 2
—
Artikel 3
Artiklarna 102–108
Artikel 4
Artiklarna 102–108
Artikel 5
Artiklarna 102–108
Artikel 6
Artiklarna 102–108
Artikel 7
Artiklarna 102–108
Artikel 8
Artiklarna 102–108
Artikel 9
Artiklarna 102–108
Artikel 10
Artikel 8 och artiklarna 102–108
Artikel 11
—
Artikel 12
Artiklarna 102–108
Artikel 13
—
Artikel 14
—
Artikel 15
Artikel 8 och artiklarna 102–108
Artikel 16
—
Artikel 17
—
Artikel 18
—
Artikel 19
—
Artikel 20
—
7. Beslut 92/438/EEG
Beslut 92/438/EEG
Denna förordning
Artikel 1
Artiklarna 131–136
Artikel 2
—
Artikel 3
Artiklarna 131–136
Artikel 4
Artiklarna 131–136
L 95/140
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017
Beslut 92/438/EEG
Denna förordning
Artikel 5
Artiklarna 131–136
Artikel 6
Artikel 64.3 f
Artikel 7
—
Artikel 8
—
Artikel 9
—
Artikel 10
—
Artikel 11
—
Artikel 12
—
Artikel 13
—
Artikel 14
—
Artikel 15
—
Bilaga I
Artiklarna 131–136
Bilaga II
Artiklarna 131–136
Bilaga III
Artiklarna 131–136
8. Förordning (EG) nr 854/2004
Förordning (EG) nr 854/2004
Denna förordning
Artikel 1.1
Artikel 1.2 a
Artikel 1.1a
—
Artikel 1.2
—
Artikel 1.3
—
Artikel 2.1 c
Artikel 3.3
Artikel 2.1 f
Artikel 3.32
Artikel 2.1 g
—
Artikel 2.1 h
Artikel 3.49
Artikel 2.1 i
—
Artikel 2.2
—
Artikel 3
Artikel 148
Artikel 4.1
Artikel 15.1 och 15.2
Artikel 4.2
Artikel 18.1
Artikel 4.3
Artikel 18
Artikel 4.4
Artikel 18.2 d och 18.8 a
Artikel 4.5
Artikel 18.2 d och 18.8 a
Artikel 4.6
—
Artikel 4.7
Artiklarna 17 a och b, 18.2 d och 18.5
Artikel 4.8
Artiklarna 9.1 och 18.8 a
Artikel 4.9
Artiklarna 9.1 och 18.8 a
Artikel 5.1
Artiklarna 17, 18.1, 18.2, 18.7 a och b, 18.8 a och d
Artikel 5.2
Artiklarna 17 a och b, 18.4, 18.5 och 18.8 e
7.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 95/141
Förordning (EG) nr 854/2004
Denna förordning
Artikel 5.3
Artiklarna 18.8 c och 138
Artikel 5.4
Artiklarna 17 a och b, 18.5, 18.7 a, b, e och j, 18.8 a och d
Artikel 5.5
Artikel 5.1 e, g och h
Artikel 5.6
Artikel 18.3, 18.4 och 18.7 k
Artikel 5.7
Artikel 18.7 j
Artikel 6
Artikel 18.6, 18.7 g och 18.8 b
Artikel 7
Artikel 18.8 a
Artikel 8
Artikel 18.8 a
Artikel 10
—
Artikel 11
Artiklarna 126 och 127
Artikel 12
Artikel 126
Artikel 13
Artiklarna 126 och 127
Artikel 14
Artikel 126
Artikel 15.1
Artikel 18.1 och 18.8 a
Artikel 15.2
Artikel 126
Artikel 15.3
Artikel 18.8 a
Artikel 15.4
Artikel 18.8 a
Artikel 16 första stycket
Artikel 18.7
Artikel 16 andra stycket
Artikel 18.8
Artikel 17.1
Artikel 18.7 och 18.8
Artikel 17.2
Artikel 18.7
Artikel 17.3–17.7 med undantag av fall som avses i 17.4 a iii —
Artikel 17.3–17.8 tillämplig på fall som avses i 17.4 a iii
Artikel 18.9
Artikel 18
Artikel 18.7 och 18.8
Artikel 19
Artikel 145
Artikel 20
—
Artikel 21.1
Artikel 114
Artikel 22
Artikel 167
Bilaga I
Artiklarna 17, 18.1, 18.2, 18.3, 18.4, 18.7 a, b, c, d, f, k och
j, 18.8 a, c, d och e
Bilaga II
Artikel 18.1, 18.6, 18.7 g, 18.8 a och b
Bilaga III
Artikel 18.1 och 18.8 a
Bilaga IV
Artikel 18.1 och 18.8 a och f
Bilaga V
Artikel 126
Bilaga VI
Artikel 126
L 95/142
SV
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2017