Trygghet mot brott : rollfördelning och samverkan : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ROLLFÖRDELNING SAMVERKAN

ocH

SMD

1995:146

SLUTBETÄN AV TRYGGHETSUTR DNINGEN

å

792%

Öga SOU

Mm

Statens offentliga utredningar g

WW 1995:146

B35] Justitiedepartementet

mot brott

Trygghet

Rollfördelning och samverkan

slutbetänkande av Trygghetsutredningen

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds

av svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall på remiss. - svara Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor

Arkiv- och informationsenheten

103 33 Stockholm

Fax: 08-790 09 86

Telefon: 08-405 24 81

Fotona omslaget är tagna av sekreteraren Börje Alpsten

ISBN 91-38-20143-7 Graphic Systems AB, Göteborg 1995 ISSN 037525Ox

Till Statsrådet och chefen

för Justitiedepartementet

Regeringen bemyndigade den 25 1993 chefen för Justitiedepartemars tillkalla kommitté bestående högst sju ledamöter med mentet att en av uppdrag över frågor rörande trygghet i lokalsamhället samt att att se besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde om kommittén.

Med stöd nänmda bemyndigande förordnade departementschefen

av den 1 maj 1993 ledamöter i kommittén riksdagsledamoten Jerry som Martinger, ordförande, riksdagsledamöterna Kjell Eldensjö, Alf Eriksson, Ingbritt Irhammar, Gunnar Nilsson och Siw Persson samt

oppositionsrådet Ingegerd Karlsson.

Den 18 januari 1995 förordnades justitierådet Johan Munck som ordförande i stället för Jerry Martinger som skulle kvarstå som ledamot av kommittén. Den 1 maj 1993 tillkallades som sakkunnig avdelningschefen Bengt Frih och generaldirektören Marianne Håkansson, räddsom experter ningsdirektören Lars Bjergestam, länspolismästaren Lars Engström, departementsrådet Claes Kring, rektorn Göran Lindberg, förbundssek- Anita Sundin, direktören Hans Wermdalen, departementsreteraren och ärnnessakkunnige Mats Öhrström. Den rådet Fredrik Wersäll sistnärnnde entledigades den 13 juli 1995. Rättschefen Lotty Nordling förordnades den 17 maj 1993 som expert och entledigades den 27 1995 samtidigt som departementsmars sekreteraren Barbro Rosensvärd förordnades som expert. Numera byråchefen Kazimir Åberg förordnades den 28 maj 1993 expert samtidigt Fredrik Wersäll entledigades. som som Sektionschefen Jan Söderström förordnades den 2 september 1994 samtidigt förbundssekreretaren Anita Sundin entledigades. som Till sekreterare förordnades den 1 maj 1993 f.d. departementsrådet Börje Alpsten. Kommittén har antagit namnet Trygghetsutredningen.

SOU 1995: 146

Utredningen överlänmade hösten 1994 delbetänkandet SOU 1994: 122 Trygghet mot brott i lokalsamhället, Kartläggning, principiella synpunkter och förslag. Utredningen överlämnar härmed betänkandet

Trygghet mot brott Rolltördelning och samverkan.

- Till betänkandet fogas en reservation av ledamoten Siw Persson och ett särskilt yttrande av experten Hans Wermdalen. Utredningen har slutfört sitt uppdrag.

Stockholm i november 1995.

Johan Munck

Kjell Eldensjö Alf Eriksson Ingbritt Irhammar

Ingegerd Karlsson Jerry Martinger Gunnar Nilsson

Siw Persson

Börje Alpsten

SOU 1995: 146 Innehåll

Innehåll

Sammanfattning 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 25

. . . . . . . . . . .

1 Förslag till lag om säkerhetsföretag 25 . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till förordning om säkerhetsföretag 31 . . . . . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1975:88 med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transport och kommunikationer 33 . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag om ändring i lagen 1980:578 om

ordningsvakter 35 . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag om ändring i lagen 1983:1097 med vissa

bestämmelser om larmanläggningar m.m. 38 . . . . . . . . 6 Förslag till lag om ändring i polislagen 1984:387 40 . . 7 Förslag till lag om ändring i lagen 0987:24 om

kommunal parkeringsövervakning 41 . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag till ändring i brottsbalken 42 . . . . . . . . . . . . . 9 Förslag till lag om ändring i ordningslagen 1993:1617 43

10 Förslag till lag om ändring i alkohollagen 1994:1738 46

11 Förslag till förordning om ändring i polisregister-

kungörelsen 1969:38 47 . . . . . . . . . . . . . . 12 Förslag till förordning om ändring i förordningen

1982:789 om ersättning för polisbevalozing och för

anslutning av lamtanläggningar till polisen m.m. 49 . . . 13 Förslag till förordning om ändring i polisförordningen

1984:730 51 . . . . . . . . . . . . . . 14 Förslag till förordning om ändring i förordningen

1993:1632 med bemyndigande för kommuner och

länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt

ordningslagen 1993:1617 52 . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 1 Arbetets uppläggning och

avgränsning 53

. . . . . . . . . . .

6 Innehåll

Kapitel 2

Kommunerna 59

. . . . . . . . . . . . . .

1 Bakgnmd 59

. . . . . . . . . . . . . .

1.1¶Lokalt trygghetsskapande arbete 60

. . . . . . . . . . 1.2 En kontaktpunkt mellan kommunen och polisen 62

1.3¶Trafikövervakning 63

. . . . . . . . . . . . . .

1.4¶Tillståndsfrågorna

. . . . . . . . . . . . . .

2 Synpunkter i svaren på remissen av utredningens

delbetänkande 65

. . . . . . . . . . . . . .

2.1 De kommunala frågorna 65

. . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Allmänna synpunkter 65

. . . . . . . . . . .

Allmärma positiva synpunkter 65

. . . .

Allmänna negativa synpunkter 7 1

. . .

2.1.2¶Lokal trygghetsplanering 72

. . . . . . . . . 2.2.2 Trañkfrågoma 74

. . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Tillstândsfrágoma 77

. . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Sekretessbestämmelsema 78

3 överväganden och förslag 80

. . . . . . . . . . . . .

3.1¶Trygghetsplanering 80

. . . . . . . . . . . . . . 3.2 Kontaktpunkt mellan polisen och kommunen 83

. .

3.3¶Trafikfrågorna 85

. . . . . . . . . . . . . . 3.4 Tillståndsfrágorna 89

. . . . . . . . . . . . . . 3.5 Sekretessfrâgor 92

. . . . . . . . . . . . . . 3.6 Samverkan mellan kommun och

polis från kommunalrättslig synpunkt 96

. . . . . . .

Kapitel 3

Nuvarande särskilda bestämmelser

säkerhetsbranschen 99

om

. . . . . . . . . .

1 Bakgrund 99

. . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

2 Nuvarande regler om godkännande

aktörer 100 av . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Ordningsvakter och andra med särskilda

maktbefogenheter 100 . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Ordningsvakter 100 . . . . . . . . . . . . . .

2.1.2¶Skyddsvakter och skyddsområdesvakter 100

2.1.3 Naturvärdsvakter 101 . . . . . . . . . . . . .

2.1.4¶Jakttillsynsmän 102

. . . . . . . . . . . . . . 2.1.5 102

lfisketillsynsmän

. . . . . . . . . . . . . . 2.1.6 Ovriga 102 . . . . . . . . . . . . ..

2.2 Väktare och andra utan särskilda

maktbefogenheter 103 . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Väktare 103 . . . . . . . . . . . . .. 2.2.2 Anställda vid larminstallationstöretag 105 . 2.2.3 Larmcentralföretag 106 . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Låssmeder och dyrkverktyg 106 . . . . . . . 2.2.5 Parkeringsvakter 110 . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Anställda hos andra statliga myndigheter 111 . . . .

3 Auktorisation eller tillstånd för företag i säkerhets-

branschen förekommer i ett fåtal fall 111 . . . . . . . .

Kapitel 4

Förhållandena i andra väst-

några

länder 113

europeiska

. . . . . . . . . . .

Danmark 113 1 . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Auktorisation 113 . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Undantag från villkor för auktorisation 114 . . . . . . 1.3 Auktorisationens innehåll 114 . . . . . . . . . . . . . . Godkännande personal 115 1.4 av . . . . . . . . . . . . . .

2 England 115 . . . . . . . . . . . . . .

2.1¶Bevakningsföretagen 115

m.m. . . . . . . . . . . . . . 2.2 Frivillig polis 116 . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

2.3 Särskilda polisstyrkor 117 . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Crime Concern 118 . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Neighbourhood Watch 119 . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Crime Prevention Panels 119 . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Youth Crime Prevention Panels 120 . . . . . . . . . . 2.8 Business Watch 121 . . . . . . . . . . . . . .

3 Finland 121 . . . . . . . . . . . . . .

3.1¶Bevakningsföretag och väktare 121

. . . . . . . . . . .

3.2¶Larminstallationsföretag 122

. . . . . . . . . . . . . . 3.3 Larmcentraler 122 . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Lâssmeder 122 . . . . . . . . . . . . . .

3.5¶Ordningsvakter 122

. . . . . . . . . . . . . .

4 Nederländerna 123 . . . . . . . . . . . . . .

5 Norge 124 . . . . . . . . . . . . . .

5.1¶Lagstiftningen 124

. . . . . . . . . . . . . .

Lovgivningens tillämpningsområde 124

. . Tillstånd enligt loven 125 . . . . . . . . . . . Innehåll itillståndet enligt loven 125 . . . . Krav enligt loven på anställda 125 . . . . . Upphörande och återkallelse av tillstånd enligt loven 126 . . . . . . . . . . .

5.2 Departementets föreskrifter enligt loven 126 . . . . .

Tillstånd för bestämda former av verksamhet 126 . . . . . . . . . . . . . .

Polisregisterutdrag för vandelsprövning 126

Utbildning av person som utför

vakttjänst 126 . . . . . . . . . . . . . .

Legitimationshandling 127

. . . . . . . . . .

Beväpning 127

. . . . . . . . . . . . ..

5.3 Erfarenheter 127 . . . . . . . . . . . . . .

6 Tyskland 128 . . . . . . . . . . . . . .

7 Österrike

. . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

5¶Kapitel Ordningsvakterna 131

. . . . . . . . . . . . . .

l Bakgrund 131 . . . . . . . . . . . . . .

2 Önskemål och brister

Ett förordnande bör gälla för flera

polisdistrikt 131

. . . . . . . . . . . . . . Det område förordnandet avser bör som

preciseras 132

. . . . . . . . . . . . . . Polisen bör fördela Ordningsvakterna

uppdrag 132 . . . . . . . . . . . . . . Utbildningen för Ordningsvakterna bör

förbättras 132 . . . . . . . . . . . . . . Utbildning till Ordningsvakt av annan än

polisen 132 . . . . . . . . . . . . . . Samarbetet mellan polisen och

ordningsvakterna 133 . . . . . . . . . . . . . En ordningsvakt skall utföra enbart

vaktuppgifter 133

. . . . . . . . . . . . . .

Identitets- och behörighetshandling 133

. .

Användning ordningsvakter vid

av tunnelbanan 134 . . . . . . . . . . . . . . S.k. frilansverksamhet bör inte tillåtas 134

Glesbygdsfrågorna 134

. . . . . . . . . . . . Förslag länsstyrelsen i Jämtlands län 136 av

3 Nuvarande reglering

3.1 Förordnande ordningsvakter och deras uppgifter av 137 m.m. . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Bakgrunden till nuvarande bestämmelser om

ordningsvakter 140 . . . . . . . . . . . . . .

3.2.1¶Användningen av ordningsvakter före tillkomsten ordningsvaktslagen 140

av . . . 3.2.2 Kraven på en minskad användning av

ordningsvakter 140 . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

3.2.3 Gränsdragning mellan uppgifter för

polisen och för andra 141 . . . . . . . . . . .

4 överväganden och förslag

4.1 Allmänt om nuvarande ordning 143 . . . . . . . . . . 4.2 Frivillig polis eller en utvidgad användning av

ordningsvakter 147 . . . . . . . . . . . . . . 4.3 En ändrad reglering av ordningsvakterna 148 . . . .

4.3.1 En ny modell 148 . . . . . . . . . . . . . .

En generell utformning av reglerna

om användningen av ordnings-

vakter 148 . . . . . . . . . . . . . . Nya former för samverkan mellan

polisen och ordningsvakterna 149 . . . . Utbildning 152 . . . . . . . . . . . . . . Ordningsvaktsärenden bör handläggas

vid länspolismästarens kansli 155 . . . .

Län med ett polisdistrikt 155

. . . . Län med flera polisdistrikt 156 . . .

Länsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen

skall inte behöva förordna

ordningsvakter 157 . . . . . . . . . . . . .

Återkallelse 157

m.m. . . . . . . . . . . . Anvisning av ordningsvakt genom

polisen 157 . . . . . . . . . . . . . . Inga andra ändringar i lagstiftningen

om ordningsvakter 158 . . . . . . . . . . .

4.3.2 Tänkbara effekter ett genomförande av av den nya modellen 159 . . . . . . . . . . .

Allmärma synpunkter 159 . . . . . . . . . Parkvakter kan förordnas som

ordningsvakter 160

. . . . . . . . . . . . . Ordningsvakter vid tunnelbanan i

Stockholm 160 . . . . . . . . . . . . . . Personal inom räddningstjänsten i

glesbygd kan ges vissa uppgifter 161 . .

Innehåll 11

Kommunalt anställd eller annan kan

Förordnas ordningsvakt for vissa som

ordningsuppgifter 162

. . . . . . . . . . .

Kapitel Bevakningsföretag och

larmcentraler m.m. 165

. . . . . . . . . . .

1 Bakgrund 165 . . . . . . . . . . . . . .

2 Önskemål och brister 166 . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Allmärma synpunkter 166 . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Rikspolisstyrelsens rapport ökad säkerhet om vid Värdetransporter 167 . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Auktorisationskrav 167 . . . . . . . . . . 2.2.2 Krav på utbildning och utrustning för

planerar och hanterar dem som Värdetransporter 167 . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Prövning av auktorisation,

godkännande personal och

av tillsyn bevakningsföretag 168 av . . . . .

2.2.4¶Rikspolisstyrelsen ges ett

samordningsansvar 168 . . . . . . . . . . 2.2.5 Värdetransporter i ett

EU-perspektiv 168

. . . . . . . . . . . . .

3 Överväganden och förslag 169 . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna synpunkter 169 3.1 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Likformiga regler för branschen 170 . . . . . . . . .

Grundläggande regler 172

3.3 gemensamma . . . . . . . .

3.3.1 Utländska företag med verksamhet

iSverige 174 . . . . . . . . . . . . . . Auktorisation låssmedsföretag 175 3.3.2 av . . . Auktorisation genom Sveriges

Låssmedsmästares riksförbund 176 . . . Skall den frivilliga auktorisationen

förbundet kvarstå 177 genom . . . . . .

12 Innehåll

3.4 Bakgrunden till den nuvarande regleringen

av bevakningsföretagen 177 . . . . . . . . . . . . . .

Nuvarande lag 178 . . . . . . . . . . . . .. Varför ett obligatorium 178 . . . . . . . . .

Konkurrensskäl 178 . . . . . . . . . . . . NO:s synpunkter 179 . . . . . . . . . . . .

3.5 Tillstånd bör under alla förhållanden krävas i

ett antal fall 180 . . . . . . . . . . . . . .

Om en person skall utrustas med makt-

befogenheter bör alltid tillstånd

krävas 180 . . . . . . . . . . . . . . Auktorisation bör även krävas för

företag som erbjuder bevakning genom

ordningsvakter och skyddsvakter 180 . . . . Tillstånd bör också krävas för larm-

installationsverksamhet och för

försäljning av dyrkverktyg och

för vissa larmcentraler 181 . . . . . . . . . . Kravet på tillstånd bör inte gälla

SOS Alarm 183 . . . . . . . . . . . . . . Tillstånd bör även krävas för bevaknings-

företag med verkamhet som ligger nära

polisverksamhet 184 . . . . . . . . . . . . . . Tillstånd till viss låssmedsverksamhet 185 .

3.6 Behövs regler för annan verksamhet i säkerhets-

branschen 188 . . . . . . . . . . . . . . 3.7 En ny lag om obligatorisk och frivillig

auktorisation 189 . . . . . . . . . . . . . .

3.7.1 Omfattningen av en ny lag 189 . . . . . . . 3.7.2 Obligatorisk auktorisation 190 . . . . . . . .

Bör tillstånd krävas för bevakning

av fastigheter, anläggningr och

liknande objekt 191 . . . . . . . . . . . . . Bör obligatorisk auktorisation

krävas för yrkesmässig bevakning av

värdetransporter 193

Innehåll 13

3.7.3 Allmänna förutsättningar för

auktorisation 194

. . . . . . . . . . . . . . 3.7.4 Auktoriserande myndighet 196

. . . . . . . . 3.7.5 Godkärmande av personal 196

. . . . . . . .

3.7.6¶Skydd för personal 197

. . . . . . . . . . . . 3.7.7 Tillsyn 197

. . . . . . . . . . . . . . 3.7.8 Vite 198

. . . . . . . . . . . . . . 3.7.9 Återkallelse auktorisation 198

av

. . . . . . 3.7.10 198

Straff . . . . . . . . . . . . . .

3.7.ll Överklagande 199

. . . . . . . . . . . . . .

3.7 .12 Verkställighetsföreskrifter 199

. . . . . . . .

Olika utbildning 200

slag av

. . . . . . .

säkerhetsråd 201

. . . . . . . . . . . . . .

3.7 13 Särskilda bestämmelser om larm-

.

anläggningar 201

. . . . . . . . . . . . . .

3.8 Tänkbara effekter ett genomförande 202

av

. . . . . .

3.8.1 Manga företag beräknas söka

auktorisation . . . . . . . . . . . . . .

3.8.2 Aven andra företag kommer att göra

värdefulla insatser för att förebygga

brott i lokalsamhället 203

. . . . . . . . . . .

Vissa företag för fastighetsskötsel 203

.

Taxiföretag 204

. . . . . . . . . . . . . .

Den kommunala räddningstjänsten 205

. Antalet extra ögon kommer att öka

och förutsättningarna för dem som

yrkesmässigt arbetar med säkerhets-

hetsfrâgor förbättras 205

. . . . . . . . .

Kapitel

Dörrvakter 207

. . . . . . . . . . .

l Bakgrund 207

. . . . . . . . . . . . . .

2 Lagstiftningen

14 Innehåll

2.1 Lagen om handel med drycker 207 . . . . . . . . . . . 2.2 Alkohollagen 208 . . . . . . . . . . . . . .

2.3¶Ordningslagen 209

. . . . . . . . . . . . . .

3 Brister och önskemål 209 . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Allmänna synpunkter 209 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Särskilda synpunkter 209 . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Kontroller restauranger och andra ställen av med tillstånd att servera alkohol 211 . . . . . . . . . .

4 BRÅ rapporter 212 . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Våld 212 . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Våld i nöjeslivet, vid idrottsevenmang

och på allmänna sammankomster 213 . . . . . . . . .

5 Våldet enligt SCB:s offerundersökning 214 . . . . . . .

6¶Överväganden och förslag 216

. . . . . . . . . . . . . .

6.1 Behovet ordningsvakter 216 av . . . . . . . . . . . . . 6.2 Entrévärdar utan ordningsvaktsförordnande 218 . . .

Kapitel 8

Några frågor om de enskildas roll 221

. . . . . . .

l lâakgrund 221

. . . . . . . . . . . . . .

2¶Overväganden och förslag 223

. . . . . . . . . . . . . .

2.1 Allmänt om polisens och de enskildas roll 223 . . . . 2.2 Föräldrarnas och skolans roll 224 . . . . . . . . . . . . 2.3 Närpolisens en ny verksamhet 226 - . . . . . . . . . . 2.4 De boende 228 . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Näringslivet 231 . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Idrottsrörelsen 235 . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Vissa frågor myndigheternas samarbete om med de frivilliga organisationerna 240 . . . . . . . . . 2.8 Portförbud och liknande 242 . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 15

Kapitel

Författningskommentarer

. . . . . . . . . . . . . .

Bakgrund 245 . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag säkerhetsföretag 246 1 om . . . . . . . . . . Förslag till förordning säkerhetsföretag 257 2 om . . . . . 3 Lag ändring i lagen 1975:88 med om bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

och kommunikationer 260 transporter . . . . . . . . . . . 4 Förslaget till lag ändring i lagen om 1980:578 ordningsvakter 261 om . . . . . . . . . . . . . 5 Förslaget till lag om ändring i lagen

1983: 1097 med vissa bestämmelser om

larmanläggningar 263 m.m. . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslaget till ändring i polislagen 1984:37 263 . . . 7 Förslaget till lag ändring i lagen 19897 224 om om

kommunal parkeringsövervakning 263

. . . . . . . . . . . 8 Förslaget till lag ändring i brottsbalken 264 om . . . . . 9 Förslaget till lag ändring i ordningslagen om 265

1993:1617

. . . . . . . . . . . . . . 10 Förslaget till lag ändirng alkohollagen om av 1994:1738 267 . . . . . . . . . . . . . . 11 Förslaget till förordnig ändring i polisregisterom kungörelsen 1969:38 268 . . . . . . . . . . . . . . 12 Förslaget till förordning ändring i förordningen om 1982:789 ersättning för polisbevakning och om för anslutning larmanläggningar till av 269

polisen m.m.

. . . . . . . . . . . . . . 13 Förslaget till förordning om ändring i polis-

förordningen 1984:730 270 . . . . . . . . . . . . . . 14 Förslaget till förordning med ändring i

förordningen 1993:1632 med bemyndigande för

kommuner och länsstyrelser att meddela lokala

föreskrifter enligt ordningslagen 1993:1617 271 . . . .

Kapitel

Kostnader 273

. . . . . . . . . . . . . .

Inledning 273 1 . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till ändringar med kostnads-

konsekvenser 273 . . . . . . . . . . . . . .

16 Innehåll

2.1 Lagen 1980:578 om ordningsvakter 275

. . . . . . .

2.2¶Lagen om säkerhetsföretag 275

. . . . . . . . . . . . .

2.3¶Övriga förslag 279

. . . . . . . . . . . . . .

3 De föreslagna reformerna är

kostnadsneutrala 280

. . . . . . . . . . . . . . 4 Principer för avgifter för auktorisation 280

m.m.

. . . .

Reservation och särskilt yttrande 283

. . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 17 SOU 1995: 146

SAMMANFATTNING

Utredningen har haft i uppdrag över rollfördelningen mellan att se polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. mot I uppdraget har också ingått att överväga att ge kommuner en större möjlighet att organisera övervakning ordning och trafik. Uppdraget av har även innefattat översyn lagstiftningen ordningsvakter och en av om väktare. Vi har vidare haft att överväga hur tryggheten mot brott skall kunna utökas ett vidgat från enskilda och genom privata genom engagemang initiativ. l delbetänkandet SOU 1994:122 Trygghet mot brott i lokalsamhället har utredningen tagit upp vissa principer om kommunernas medverkan i arbetet på att skapa trygghet mot brott och de enskildas roll. I delbetänkandet har utredningen också föreslagit att polislagen 1984:387 skall ändras för att tydliggöra polisens roll när det gäller samverkan med andra. Enligt utredningens förslag skall polisen samarbeta med allmänheten, organisationer samt statliga och kommunala myndigheter för att öka de enskildas trygghet i samhället. I detta slutbetänkande har vi sökt gå djupare in i frågorna om rollfördelning och samverkan.

l Allmänt om polisens och andras roll

I tidigare kriminalpolitiskt utvecklingsarbete har det inte saknats uttryck för inställningen att enskilda att vidta åtgärder organ, genom för att skydda sig mot brott, gör intrång det område som av principella förbehållet samhället. Det gäller inte minst skäl bör vara den övervakande verksamheten. Tiden är enligt utredningen för att överge det synsättet. nu mogen Man kan inte räkna med att samhällets brottsbekämpande organ ens på längre sikt kan utan hjälp enskilda och andra svara för det arbete av behöver utföras för att förebygga och förhindra brott. De enskilda som insatser på detta område måste accepteras och uppmuntras organens från det allmännas sida. Det allmänna har principiellt sett inte anledning ställa andra begränsningar än sådana som kan vara att upp påkallade hänsyn till rättssäkerheten eller i vissa fall risken att av - insatserna utformas så att de motverkar sitt syfte. Utredningen framhåller dock den ytterligare betoningen de enskildas insatser att

18 Sammanfattning SOU 1995: 146

givetvis inte skall inverka på det allmänna faller på ansvar som polisens och samhällets övriga organ för brottsbekämpning. Mot denna bakgrund har vi behandlat frågor om

kommunernas roll ordningsvakterna bevakningsföretagen och säkerhetsbranschen i övrigt dörrvakterna några andra frågor om de enskildas roll, bl.a. idrottsrörelsens roll när det gäller att förebygga våld vid och i anslutning till fotbollsmatcher m.m.

Vi har funnit att nuvarande regler bör ändras på rad punkter och en föreslår nya författningar eller ändringar i gällande författningar i nu ñorton fall.

2 Kommunernas roll

2.1 Trygghetsplaneringen

Utredningen har inte föreslagit någon lagstiftning om kommunernas trygghetsplanering men väl betonat värdet av en samverkan mellan kommunerna och andra. Det behövs enligt utredningen en dialog mellan kommunen och polisen men även andra i brottsförebyggande och trygghetsskapande frågor. Trygghetsplaneringen bör bli ett instrument för den behövliga samordningen mellan polis, kommun och enskilda. Behovet av samverkan mellan kommunen och polisen framhålls särskilt. Nuvarande Sekretessregler lägger i vissa fall hinder i vägen för ett nära samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna. Utredningen anser i huvudsaklig överensstämmelse med nyligen publicerad en departementspromemoria att sekretessreglerna bör ändras på punkt en för att samverkan skall bli bättre. Vi föreslår inte någon särskild organisation för denna samverkan eftersom förhållandena i kommunerna är så olika och eftersom det numera ankommer på länsstyrelser och den lokala polisorganisationen självt att besluta i organisatoriska frågor. Behovet löpande av en samverkan är enligt utredningens mening stort. Vi föreslår därför att bestämmelser om denna samverkan tas i polisförordningen 1984:730.

Sammanfattning 19 SOU 1995: 146

2¶Glesbygdsproblemen

Utredningen har utförligt behandlat frågorna om polisverksamheten i och funnit att polisverksamheten på flera håll

glesbygdskommuner

behöver stödjas i sådana kommuner. Vi föreslår att ordningsvaktsinstipolismyndigheten får möjlighet att efter samråd med tutet utökas så att respektive kommun förordna ordningsvakter i den omfattning som nödvändig för acceptabel service

polismyndigheten anser vara en

Även kommunala tjänstemän, t.ex. inom rädd-

genom ordningsvakter.

skall kunna förordnas ordningsvakter. Vi berör

ningstjänsten, som

också räddningstjänstens möjlighet att i övrigt göra insatser på

området. Samverkan mellan kommun och polis kräver dock enligt utredningen särskild reglering från kommunalrättslig synpunkt. Utredningen en föreslår därför särskild bestämmelse tas i polislagen om att att en kommun kan stödja polismyndigheterna i vissa avseenden. en

3 Trafilçfrågor

Parkeringsvakterna bör enligt utredningen kunna i större eller mindre utsträckning ställas till polisens förfogande för uppgifter som endast

innebär biträde polis fullgör trañkövervakningsuppgifter. Det

som förutsätter enligt utredningen enighet mellan polisen och kommunen. Ordningen kanske inte alla kommuner som har parkeringsvakter passar och den kan tänkas bli olika utformad där den tillämpas. Vi föreslår angivna möjlighet för kommun att utvidga att nu en uppgifter skrivs i lagen 1987:24 om kommu-

parkeringsvakternas

nal parkeringsövervakning.

2.4¶Tillståndsjiágonza

Utredningen har för vissa ärenden tillstånd att disponera stannat att om offentlig plats skall kunna beslutas kommunen i stället för som i av För att sådan ordning skall kunna införas

dag av polismyndigheten. en

krävs samråd med polismyndigheten. Utredningen föreslår att bestämmelser det tas i ordningslagen 1993: 1617. om

20 Sammanfattning

SOU 1995: 146

3¶Ordningsvakterna

3.1 Ett utvidgat område

Utredningen anser att det behövs modell för ordningsvaktsfören ny ordnanden. Vi föreslår att regleringen generell utformning ges en mer och att man tar bort sådana regler i den nuvarande lagstiftningen som leder till alltför stark restriktivitet när det gäller förordna ordatt ningsvakter. Ordningsvakter bör i fortsättningen få förordnas att tjänstgöra vid lokaler och platser dit allmänheten har tillträde. Om det finns ett särskilt behov och det är betydelse allmän synpunkt, bör av ur ordningsvakt få förordnas för tjänstgöring även vid lokal eller annan plats. Den nya modellen innebär bl.a. att

ordningsvakter kan i större utsträckning än förordnas för tjänstgöring - nu vid innetorg, bibliotek och andra offentliga platser och lokaler, parkvakter kan förordnas ordningvakter, - som att personal inom räddningstjänsten i glesbygd kan vissa uppgifter - ges och att kommunalt anställd personal eller andra kan förordnas Ordningsvakt - som för vissa nya ordningshâllningsuppgifter i glesbygd.

Av stor betydelse blir sannolikt också möjligheten förordna att ordningsvakter i tunnelbanan i Stockholm for andra uppgifter än i dag. Utredningen anser att polisen bör förordna ordningsvakter för ordningshållning även på och i tågen vid tillfällen där det perronger behövs för ordningshållningen, låt att SL skall finansiera dessa vara ordningsvakter.

3.2 Samverkan med polisen

Ordningsvakterna bör knytas närmare polisen än de är i dag. Det bör ske på olika sätt. Till en början förordar utredningen att det införs bestämmelser i lagen 1980:578 ordningsvakter att ordningsvakterna har om en allmän skyldighet att samarbeta med polisen för att öka de enskildas trygghet mot brott i samhället. För det andra föreslår utredningen att ordningsvakten skall åläggas

1995: 146 Sammanfattning 21 SOU

hålla kontakt med polisen i fler fall än för närvarande. Om inte att polismyndigheten inom det område ordningsvakten arbetar bestämt bör enligt utredningen ordningsvakten alltid kontakta den annat,

polismyndigheten i samband med varje tjänstgöringstillfálle. Polismyn-

digheten bör därvid ordningsvakten den information som kan ge lämnas betydelse for ordningsvaktens uppdrag. av För det tredje bör ordningsvakt uttryckligen åläggas att i en anslutning till sin tjänstgöring uppmärksam på inträffade brott vara eller ordningsstörningar och omgående underrätta polisen om sina iakttagelser. Genom att denna skyldighet skall gälla i anslutning till tjänstgöringen markeras att den kvarstår exempelvis omedelbart efter tjänstgöringspassets slut liksom vid transporter mellan olika övervakningsobjekt.

3 Utbildningen

Utbildningen ordningsvakterna skall liksom hittills vara en uppgift av för Minikravet 25 timmars utbildning ändras inte. Enligt

polisen.

utredningen bör den lärarledda utbildningen minskas till förmån för självstudier, grundade på ett utbildningspaket som bör kunna tas fram av Polishögskolan. Partena Security AB har sedan början 80-talet i regi utbildat av egen väktare vid företaget till ordningsvakter. Den möjligheten bör kvarstå och dessutom till ett antal andra bevakningsföretag som kan antas ges ha förutsättningar att utföra sådan utbildning med kvalitet. en

4 Handläggning

Utredningen föreslår att ärenden ordningsvakter skall handläggas om vid länspolismästarens kansli. Det skall därvid ha kontakter med de

polisområden där ordningsvakterna avses tjänstgöra.

4 Bevakningsföretagen och säkerhetsbranschen i övrigt

Utredningen föreslår att lagen 1974: 191 om bevakningsföretag upphävs och ersätts lag säkerhetsföretag, som i princip regleav en om förhållandena i säkerhetsbranschen som helhet. Lagen som avser rar bevakningsföretag, larmföretag, säkerhetskonsulter och låssmedsföretag, inklusive nyckelbarer har bestämmelser för fyra huvudfall, nämligen obligatorisk auktorisation myndighet, frivillig auktorisaav

22 Sammanfattning

SOU 1995: 146

tion av myndighet och auktorisation eller tillstånd genom annat organ. I förhållande till dagens reglering begränsas kravet på obligatorisk auktorisation för bevakning kraftigt. Därmed skapas bl.a. möjlighet en för företag att åta sig enklare bevakningsuppdrag de krav utan som gäller för auktoriserade företag. Det skall emellertid fortfarande krävas auktorisation för vissa slags uppdrag. Utan sådan får företag inte ett åta sig uppdrag innebär att som

tillhandahålla ordningsvakter, skyddsvakter eller personal med annan särskilda befogenheter som grundar sig på myndighets förordnande, bevaka enskild för dennes skydd, person ingripa mot ordningsstömingar på offentliga platser, rycka ut efter larm brottslig verksamhet, om bedriva verksamhet med personal som är utrustad med batonger, skjutvapen eller andra vapen, 6. bevaka in- eller utgångar till lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker serveras till allmänheten, 7. installera, montera, eller ändra larmanläggningar eller reparera ta emot larm från sådana anläggningar för vidarebefordran till företag som avses i 1 6. -

För låssmedsföretag, inklusive nyckelbarer, införs reglering. en ny I dessa fall krävs auktorisation eller enklare form tillstånd en av men av ett annat organ än en myndighet. Utredningen förutsätter att Rikspolisstyrelsen fastställer en kravspecifikation kan ligga till grund som för auktorisations- eller tillståndsbeslut på låssmedsområdet. Certifieringsorgan kan sedan i vanlig ordning bli ackrediterade beslut genom av SWEDAC. Denna modell skall också kunna tillämpas andra av

säkerhetsföretag.

Andra säkerhetsföretag än de berörts i det föregående skall ha som möjlighet att få frivillig auktorisation myndighet. Som myndighet av för obligatorisk och frivillig auktorisation föreslås polismyndighet där länspolismästare är chef. Kontrollen personalen med avseende på vandel och laglydnad av skall i fortsättningen skötas företagen själva, därmed också av som

måste tillgång till polisregisteruppgifter. Polismyndigheten skall

dock kontrollera den ansvarige föreståndaren.

5 Dörrvakterna

Våld och hot om våld och invid restauranger och andra ställen med tillstånd att utskänka alkolholhaltiga drycker är enligt utredningen relativt vanliga företeelser på många håll i storstäderna. Vi anser att

SOU 1995: 146 Sammanfattning 23

det måste läggas ett stort ansvar på restaurangen eller annan anordnare med tillstånd att utskänka alkoholhaltiga drycker att svara för ordningen i lokalerna men också i deras omedelbara närhet.

Det är omdiskuterat om det skall anses utgöra bevakning enligt lagen 1974:191 om bevakningsföretag att tjänstgöra som dörrvakt eller, som det ofta också kallas, entrévärd. I praktiken har något krav på auktorisation enligt nämnda lag inte ställts upp, vilket innebär att personalens lämplighet inte har blivit prövad. Det har också förekommit att dörrvakterna har varit kriminellt belastade.

Utredningen anser att samhället bör införa ett antal regler för att förbättra förutsättningarna för här avsedd ordningshållning och föreslår följande.

1 Krav på att dörrvakter eller entrévärdar skall vara ordningsvakter skall -

ställas i större utsträckning än i dag,

2 Företag som tillhandahåller dörrvakter eller entrévärdar skall vara -

underkastade krav på obligatorisk auktorisation enligt den lag om

säkerhetsföretag som utredningen föreslår.

3 Föreståndare i företag inom hotell- och restaurangbranschen, som vill -

anställd vid företaget ordningshâllningsuppgifter inom ge en företaget, skall kunna få polisregisteruppgifter för den anställde genom att hänvånda sig till polismyndigheten på orten, 4 Polisen skall kunna interimistiska villkor för en restaurang där det

- ge

finns särskilda risker för oroligheter.

6 Några frågor om de enskildas roll

6.1 Allmänt

Utredningen betonar behovet av enskildas insatser i det brottsförebyggande arbetet och framhåller att det i första hand är fråga om att åstadkomma attitydförändringar och inte ändrad lagstiftning. Attitydförändringarna behövs både i fråga polisens och andra myndigheters sätt att angripa problemen. Attitydförändringar behövs också i fråga om allmänhetens sätt att medverka till att trygghet mot brott och ordningsstörningar skapas. Polisen har dock genom att arbeta mer problemorienterat och genom närpoliserna börjat angripa frågorna på ett nytt sätt.

Utredningen framhåller föräldrarnas och skolans roll och betonar behovet grannsamverkan och annan samverkan mellan myndig-

av heterna, å den sidan, och organisationer, företag och andra

ena enskilda, å den andra. Utredningen anser vidare att alla former av samverkan måste uppmuntras och understryker den roll som näringsli-

24 Sammanfattning

SOU 1995: 146

vet spelar när det gäller att förebygga främst rånbrott.

2 ldrottsrörelsen m.m.

Läktarvåld och andra ordningsstörningar i anslutning till främst fotbollsmatcher har på tid blivit mycket aktuella frågor senare genom ett antal incidenter inträffat i Stockholm under år 1995. Idrottssom rörelsen gör dock systematiska och omfattande insatser för komma att tillrätta med läktarvåld och ordningsstörningar vid matcherna och i anslutning till dem. ldrottsrörelsen arbetar i denna del nära samman med polisen. För att underlätta idrottsrörelsens arbete med bl.a. ordningsstörande supportrar förslår utredningen att brottsbalkens regler olaga intrång om i 4 kap. 6 § utvidgas på sätt som anges under 6.3. Genom sådan en

författningsändring får idrottsarrangörer möjlighet att meddela kända

bråkstakar tillträdesförbud också kan upprätthållas. som

3 Portfärbud

l 4 kap. 6 § brottsbalken behandlas olaga intrång. Bestämmelsen om olaga intrång har emellertid ett relativt snävt tillämpningsområde. Bestämmelsen gäller exempelvis inte butikslokaler och idrottsarenor. Vi anser att tillträdesförbud måste naturlig skyddsåtgärd ses som en från enskildas sida och det dessutom fyller vissa allmänpreventiva funktioner. Men utan stöd bestämmelsen olaga intrång får av om uppenbarligen sådana förbud mycket liten effekt. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen olaga intrång blir om generellt tillämplig på andra lokaler och platser än bostäder. En förutsättning för dess tillämpning bör dock enligt utredningen vara att platsen i fråga är inhägnad eller inrättad för visst bestämt annars ett ändamål.

Författningsförslag 25

Författningsförslag

1 till

Förslag Lag om säkerhetsföretag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

l § Enligt denna lag får säkerhetsföretag meddelas auktorisation eller särskilt tillstånd for sin verksamhet. Lagen innehåller också bestämmelser om vissa skyldigheter för sådana företag.

2§ I denna lag förstås med

Säkerhetsföretag: bevakningsföretag, larmföretag, säkerhetskon-

sulter och låssmedsföretag,

larm och lamtanläggningar: detsamma som i lagen 1983:1097 om larmanläggningar, Bemlatingsföretag: den som yrkesmässigt åtar sig att för andras räkning bevaka fastighet, anläggning, värdetransport, viss verksamhet, offentliga tillställningar eller platser eller något annat sådant eller också att bevaka enskild person för dennes skydd, Larmföretag: den som yrkesmässigt åtar sig att för andras räkning installera, montera, reparera eller ändra larmanläggningar eller att ta emot larm från sådana anläggningar,

Lássmedsföretag: den som yrkesmässigt åtar sig att för andras

räkning installera, reparera eller öppna lås eller att tillverka nycklar genom kopiering eller annan efterbildning eller som säljer

dyrkverktyg.

Säkerhetskonsult: den som yrkesmässigt åtar sig att bedriva rådgivning avseende bevakning, larmanläggningar och tillträdess-

kydd,

Väáare: den som är anställd i ett auktoriserat bevakningsföretag för att utföra bevakningstjänst.

26 F örfattningvörslag

3 § Utan auktorisation eller särskilt tillstånd får ett företag inte åta sig uppdrag som innebär att

tillhandahålla ordningsvakter, skyddsvakter eller annan personal

med särskilda befogenheter som grundar sig myndighets

förordnande, bevaka enskild person för dennes skydd, ingripa mot ordningsstörningar på offentliga platser, rycka ut efter larm om brottslig verksamhet,

bedriva verksamhet med personal som är utrustad med batonger,

skjutvapen eller andra vapen, 9 bevaka in- eller utgångar till lokaler eller utrymmen där alkohol-

drycker serveras till allmänheten, installera, montera, reparera eller ändra larmanläggningar, ta emot larm från larmanläggningar för vidarebefordran till polisen eller företag som avses i 1

installera, reparera eller öppna lås som är fast installerade eller avsedda för fast installation i byggnader eller framställa nycklar till sådana lås genom kopiering eller annan efterbildning eller sälja dyrkverktyg.

Första stycket gäller inte verksamhet som utförs av eller uppdrag

av statlig eller kommunal myndighet. Det gäller inte heller verksamhet som utförs av enskild person, om denne endast fullgör uppdrag med stöd av ett förordnande som meddelats honom av myndighet.

Aulaorisation m.m.

4 § För att ett företag skall få auktoriseras enligt denna lag, skall det kunna antas att verksamheten

blir bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt

i överensstämmelse med god sed inom branschen,

inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning.

Vid prövning enligt första stycket skall särskilt beaktas att företaget har en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet och att personalen har eller kan väntas få en för verksamheten anpassad utbildning.

För auktorisation krävs också att sökanden med hänsyn till laglydnad

och övriga omständigheter är lämplig för uppgiften eller, om sökanden är juridisk att företaget har utsett en person som förestånda-

en person,

för verksamheten är lämplig från angivna synpunkter. re som

Har regeringen med stöd av 6 § andra stycket överlämnat åt en branschorganisation eller annat samfund att pröva frågor om auktorisation, kan samfundet uppställa särskilda krav på viss tids yrkesverksamhet och krav med avseende på verksamhetens utövning.

5 § I beslut auktorisation skall anges vilket slags verksamhet

om enligt 2 § auktorisationen och företaget får bedriva

som avser om verksamhet i 3 Auktorisation får begränsas till viss tid

som avses eller visst geografiskt område.

Genom särskilt beslut kan på ansökan av företaget auktorisationen utvidgas. I fråga sådant beslut gäller vad som i denna lag är före-

om skrivet om auktorisation.

6 § En fråga auktorisation prövas den polismyndighet i det län

om av där företagets ledning har sitt säte, för vilken länspolismästaren är chef.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan överlämna branschorganisation eller annat samfund att pröva

en frågor auktorisation för viss verksamhet. I sådant fall tillämpas inte

om första stycket.

7 § Har regeringen meddelat förordnande enligt 6 § andra stycket och har sådana särskilda krav som avses i 4 § fjärde stycket ställts upp, kan särskilt tillstånd meddelas företag som inte är auktoriserat att bedriva verksamhet i 3 I fråga om sådant tillstånd gäller

som avses vad i denna lag har föreskrivits om auktorisation utom 4 § fjärde

som stycket. Vad i denna lag föreskrivs auktoriserat företag gäller

som om även i fråga företag som har meddelats särskilt tillstånd.

om

Skydd för personal

8 § En väktare har i denna egenskap sådant skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken.

Vissa skyldigheter för företagen m.m.

9 § Ett säkerhetföretag skall samarbeta med polisen för att öka de enskildas trygghet i samhället.

28 Författningsförslag SOU 1995: 146

Ett auktoriserat säkerhetsföretag skall till att de anställda är se lämpliga för uppgiften med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter. En väktare skall ha fyllt 18 år. Innan väktaren fyllt 20 år får han eller hon dock inte anlitas för en uppgift som kräver erfarenhet och mognad. En väktare skall i anslutning till sin tjänstgöring uppmärksam vara på inträffade brott och andra ordningsstörningar och omgående underrätta polisen om sådana iakttagelser bör komma till dess som kännedom.

Tillsyn

10 § Tillsyn över företag som auktoriserats enligt denna lag utövas av den polismyndighet i det län där företagets ledning har sitt säte, för vilken länspolismästaren är chef. Andra myndigheter skall på begäran lämna polismyndigheten den hjälp som behövs för tillsynen. Vid tillsynen skall polismyndigheten särskilt kontrollera att de förutsättningar för auktorisation som anges i 4 § första tredje styckena -

alltjämt är uppfyllda.

ll § Företag som auktoriserats enligt denna lag skall lämna polismyndigheten de upplysningar om den auktoriserade verksamheten den som begär för sin tillsyn. Ett bevakningsföretag skall årligen före månads utgång till mars polismyndigheten sända en redogörelse för verksamheten under föregående år, om inte polismyndigheten bestämmer annat. Iden mån polismyndigheten bestämmer det gäller detsamma för andra säkerhetsföretag.

12 § Polismyndigheten har rätt att inspektera företag auktoriserats

som enligt denna lag och att ta del av samtliga handlingar rör som företagens auktoriserade verksamheter. Inspektionen skall göras så snart det finns anledning till det. l fråga om bevakningsföretag skall dock inspektionen göras minst en gång vartannat år.

13 § Underlåter ett företag auktoriserats enligt denna lag som att lämna upplysningar enligt 1 1 § första stycket, att sända redogörelse enligt 11 § andra stycket eller att lämna tillgång till handlingar enligt

12 får polismyndigheten förelägga vite.

14 § Polismyndigheten får förelägga ett företag auktoriserats som enligt denna lag att vidta de rättelser och andra åtgärder föranleds som tillsynen. Även säkerhetsföretag inte av ett som är auktoriserat får av polismyndigheten föreläggas att vidta rättelse eller åtgärd, annan om företaget inte följer de föreskrifter har meddelats i denna lag eller som med stöd av lagen. Föreläggandet får förenas med vite.

15 § Har regeringen överlämnat branschorganisation eller annat en samfund att pröva frågor auktorisation samfundet för tillsyn om svarar över de företag som den har auktoriserat. I ett sådant fall tillämpas inte 10 14 §§ utan de regler som antagits samfundet. - av

Ãterkallelse

16 § Auktorisation kan återkallas, när i denna lag angiven förutsättning för sådant beslut längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning därtill. I stället för att återkalla auktorisationen kan

polismyndigheten begränsa dess omfattning.

Fråga om återkallelse av auktorisation eller begränsning dess om av

omfattning prövas av den polismyndighet utövar tillsyn över det

som

berörda företaget.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, inte annat förordnas. om

17 § Har regeringen överlämnat en branschorganisation eller annat samfund att pröva frågor auktorisation, ankommer det på om samfundet att även pröva frågor återkallelse sådan auktorisation. om av

Straff

18 § Till böter eller fängelse i högst månader döms den sex som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver verksamhet i 3 § som avses utan auktorisation eller särskilt tillstånd eller lämnar uppgift i osann fall som avses i ll

Överklagande

19 § Beslut enligt denna lag polismyndighet eller ett samfund av en av som avses i 6 § andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. l fråga beslut samfund tillämpas 20 25 förom av valtningslagen 1986:223 på motsvarande sätt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

30 F örfattningsförslag SOU 1995 146

z

Bemyndigande

20 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om auktorisation och tillstånd samt om utbildning, tekniska hjälpmedel och annan utrustning för personalen i säkerhetsföretag.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § första stycket 8 och 9 den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1997. 2. Genom lagen upphävs lagen 1974: 191 om bevakningsföretag och lagen 1979:357 om yrkersmässig försäljning av dyrkverktyg. Frågor om auktorisation eller särskilt tillstånd kan prövas före ikaftträdandet. 4. Auktorisation som före ikkraftträdandet har meddelats enligt lagen 1974:191 om bevakningsföretag eller av samfund som avses i 6 § andra stycket samt tillstånd som har meddelats enligt lagen 1983: 1097 om larmanläggningar gäller som auktorisation enligt denna lag. Tillstånd som före ikraftträdandet har meddelats enligt lagen 1979:357 om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg gäller

som särskilt tillstånd enligt denna lag. Verksamhet som före ikraftträdandet har fått bedrivas utan auktorisation eller särskilt tillstånd får fortsättas till dess att ansökan om auktorisation eller tillstånd har prövats slutligt under förutsättning att sådan ansökan görs inom sex månader från ikraftträdandet.

SOU 1995: 146 Författningsförslag

2. Förslag till

Förordning om säkerhetsföretag;

Härigenom föreskrivs följande.

1 § l denna förordning avses med

säkerhetsföretag: detsamma som i lagen 0000:00 om säkerhetsföretag,

aukrorisationsmyndighet: den polismyndighet som enligt 6 § första stycket lagen om säkerhetsföretag skall pröva frågor om auktorisation eller särskilt tillstånd för såkerhetsföretag,

tillsynsmyndighet: den polismyndighet som enligt 10 § lagen om säkerhetsföretag skall utöva tillsyn över säkerhetsföretag med auktorisation eller särskilt tillstånd.

2 § En ansökan om auktorisation eller särskilt tillstånd för säkerhetsföretag skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om

sökandens namn, person- eller organisationsnummer och postadress samt, om sökanden är en juridisk person, motsvarande uppgifter beträffande styrelseledamöter, suppleanter för dem och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare,

den av företaget utsedde föreståndarens namn, personnummer och postadress,

vilka personer som i övrigt är verksamma i företaget,

arten av de uppgifter som företaget avser att utföra samt huruvida företaget avser att bedriva verksamhet som avses i 3 § lagen O000:0O om säkerhetsföretag,

hur personalens utbildning och lämplighetskontrollen av personalen avses komma att anordnas, samt

i vilket eller vilka län företaget avser att vara verksamt.

Till ansökningen skall fogas de handlingar som sökanden vill åberopa för att visa att de krav verksamheten som gäller enligt 4 § lagen om säkerhetsföretag är uppfyllda.

3 § Auktorisationmyndigheten skall sända en kopia av sitt beslut i ärendet till de tillsynsmyndigheter i andra län inom vilka företaget har uppgett sig komma att bedriva verksamhet.

4 § Vad som föreskrivs i 2 och 3 §§ tillämpas på motsvarande sätt om ett företag ansöker om utvidgning av auktorisation eller särskilt tillstånd till andra uppgifter än dem som auktorisationen eller det särskilda tillståndet avser.

5 § Ett säkerhetsföretag som har auktorisation eller särskilt tillstånd skall till tillsynsmyndigheten omedelbart och senast inom en vecka anmäla när

ny föreståndare för verksamheten utses, företaget utvidgar sin verksamhet till annat län,

företaget upphör med sin verksamhet.

6 § Den regogörelse som ett bevakningsföretag och, om så har bestämts, ett annat säkerhetsföretag skall lämna enligt ll § lagen 0OOO:0O om säkerhetsföretag skall innehålla uppgifter om

företagets organisation och planläggning av sin verksamhet,

i vilket eller vilka län verksamheten har bedrivits samt arten och omfattningen av verksamheten,

den utbildning för personalen som anordnas.

7 § Tillsynsmyndigheten skall föra protokoll över företagna inspektioner.

8 § Frågor om auktorisation beträffande låssmedsföretag prövas av Sveriges Låssmedsmästares riksförbund. Vad som föreskrivs i 1 7

gäller inte beträffande sådan auktorisation.

9 § Rikspolisstyrelsen får efter samråd med berörda arbetsmarknadsoch branschorganisationer meddela närmare föreskrifter om utbildning, tekniska hjälpmedel och annan utrustning för personalen i säkerhetsföretag med auktorisation eller särskilt tillstånd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997, då förordningen 1989:149 om bevakningsföretag m.m. skall upphöra att gälla.

SOU 1995: 146 Författningsförslag

Förslag till

Lag om i lagen 1975:88 med

ändring

att meddela föreskrifter

bemyndigande

om trafik, transporter och kommunikationer;

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen l975:88 med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten, sådan befordran i vägtrafik ombesörjes järnvägsföretag till som av komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under postbefordran, rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg, trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötratiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrañken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7. skeppsmätning,

trafik på väg eller i terräng, fordons beskaffenhet och utrustning, 10. registrering eller annan kontroll av fordon, 11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter rör förhållandena i trafiken, som 12. riksfärdtjänst, 13. tillstånd att bruka svävare, 14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer beräkningar lön till förare vid sådana transporter, av av 15. användning vattenskoter eller liknande vattenfarkost. av annan Regeringen bemyndigas att Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter avgifter meddela föreskrifter om avgifter om

för granskning eller kontroll för trajikövervakningsüänster

enligt bestämmelse i samt för granskning eller kontroll som avses

Senaste lydelse 1993:605.

34 Författningsförslag SOU 1995: 146

första stycket 10 eller 13. enligt bestämmelse i

som avses Regeringen bemyndigas också att första stycket 10 eller 13. besluta föreskrifter om avgifter Regeringen bemyndigas också att för farledsverksamheten samt om besluta föreskrifter avgifter

om avgifter för tillstånd enligt första för farledsverksamheten samt om stycket 5. avgifter för tillstånd enligt första

stycket

2§2

Regeringen får överlåta för- Regeringen får överlåta åt för-

valtningsmyndighet att meddela valtningsmyndighet att meddela

föreskrifter som avses i 1 föreskrifter i 1

som avses Regeringen får vidare överlåta Regeringen får vidare överlåta kommun att meddela föreskrifter kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 § första stycket som avses i 1 § första stycket 8

och andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

zSenaste lydelse 1978:233.

Författningsförslag 35

SOU 1995: 146

4. Förslag till om ändring i lagen 1980:578 om Lag

ordningsvakter;

Härigenom föreskrivs 7 och 10 §§ lagen 1980:578 att ordningsvakter skall ha följande lydelse. om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§3

Ordningsvakter fär förordnas Ordningsvakter får förordnas tjänstgöra vid att tjänstgöra vid lokaler och platatt allmänna sammankomster dit allmänheten har tillträde. som ser i 2 kap 1 § ordningslagen avses 1993:1617 och cirkusföreställningar, ojfentliga tillställningar som i 2 kap. 3 § ordningslagen, avses

bad- eller campingsplatser

och lokaler eller platser för

idrott, friluftsliv, spel, lek, för-

ströelse eller liknande som allmänheten har tillträde till, eller lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker serveras till allmänheten med tillstånd enligt 37 § lagen 1977:293 om handel med drycker.

3§ Om det finns särskilt behov Om det finns ett särskilt behov ett och det är väsentlig betydelse och det är av betydelse från av från allmän synpunkt, får ord- allmän synpunkt, får ordningsningsvakter förordnas även i vakt förordnas för tjänstgöring i 2 även vid lokal eller plats annat fall än som avses annan än som avses i 2

4§ Endast den får förordnas till Endast den får förordnas till

3Senaste lydelse 1993: 1625.

36 Författningsjörslag

SOU 1995: 146

Ordningsvakt som med hänsyn till Ordningsvakt med hänsyn till som laglydnad och övriga omständig- laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget heter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65 ár. och har fyllt 18 år. Regeringen

Regeringen eller myndighet som eller myndighet regeringen

som regeringen bestämmer meddelar bestämmer meddelar föreskrifter föreskrifter Om ordningsvakternas ordningsvakternas utbildning. Om

utbildning.

5§ En Ordningsvakt förordnas En Ordningsvakt förordnas av av

rikspolisstyrelsen om tjänstgö- den polismyndighet, för vilken

ringsområdet berör flera län, länspolismästaren chef, i det av är länsstyrelsen om det berör flera län där ordningvakten huvudpolisdistrikt inom länet och i sakligen verksam. avses vara övriga fall av polismyndigheten. Omfattar tjänstgöringsomrádet Förordnandet meddelas för viss flera polisdistrild inom eller utom tid, högst tre är. länet, skall polismyndigheten underrätta berörda polismyndigheter. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre är. I förordnandet skall för I förordnandet skall för anges anges vilken verksamhet och inom vilket vilket område det gäller. Avser område det gäller. Meddelas för- förordnandet endast viss verkordnandet med stöd 3 skall samhet eller visst tjänstgöringsav det också innehålla uppgift ställe, skall det i förordom anges

tjdnstgöringsställe. nandet.

Ett förordnande medför inte behörighet att tjänstgöra vid annan lokal eller plats än sådan som avses i 2 § annat än det om särskilt har angetts i förordnandet.

7§5

En Ordningsvakt skall hålla po- En Ordningsvakt skall samlismyndigheten underrättad arbeta med polisen för öka Om att förhållanden som rör hans verk- enskildas trygghet i samhället och

Senaste lydelse 1989: 150. 5Senaste lydelse 1989:150.

samhet och är av sådan art att de därvid hålla polismyndigheten

unbör komma till myndighetens derrättad förhållanden

om som kännedom. rör hans verksamhet och

är av sådan art att de bör komma till myndighetens kärmedom. Särsldlt åligger det ordningsvakten att i anslutning till sin tjänstgöring vara uppmärksam pá inträffade

brott eller ordningsstömingar och

omgående underrätta polisen om sådana iakttagelser.

Om inte polismyndigheten inom det område där ordningsvakten tjänstgör bestämt annat, skall ordningsvakten kontakta polisen i samband med varje tiänstgöring-

stillfälle. Ordningsvakten skall

därvid fä den information som kan lämnas av betydelse för hans uppdrag.

Beslut som en polismyndighet Beslut som en polismyndighet

har meddelat i ärenden enligt har meddelat i ärenden enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos

länsstyrelsen. allmän förvaltningsdomstol.

Beslut som en länsstyrelse eller Prövningstillstánd krävs vid rikspolisstyrelsen har meddelat överklagande till kammarrrätten. enligt denna lag fär överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den l januari 1997.

Senaste lydelse 1989:150.

38 Författningyörslag SOU 1995: 146

5¶Förslag till om ändring i Lag

med vissa bestämmelser

1agen1983:1097

om larmanläggningar m.m.;

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1983:1097 med vissa beom stämmelser om larmanläggningar m.m.

dels att 2 4 och 9 12 §§ skall upphöra att gälla, - rubrikerna före 9 och 11 §§ skall utgå, dels att dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

I denna lag med I denna lag avses med avses

larmanläggning larmanläggning

anläggning är en anläggning som är en som inrättad vid in- inrättad för att vid inför att trång, överfall eller trång, överfall eller liknande brotts- annat liknande brottsannat ligt ligt angrepp avge angrepp avge signal till särskild signal till en särskild en larmmottagare larmmottagare

larm signal larm en signal som avges en som avges från larmanlägg- från en larmanläggen ning till larmmot- ning till en larmmoten

Författningsförslag 39

tagare tagare lanninstalla- yrkesmässig verksamtionsverk- het för installation, samhet montering, reparation

eller ändring av

larmanläggningar

larminne- den som innehar havare larmanläggning larminne- den som innehar

havare larmanläggning

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1997.

40 Förfatmingsförslag SOU 1995: 146

Förslag till

Lag om ändring i polislagen 1984:387;

Härigenom föreskrivs att 3 § polislagen 1984:387 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Polisen skall samarbeta med allmänheten, organisationer samt statliga och kommunala myndigheter förs att öka de enskildas trygghet i samhället. Myndigheterna skall ge polisen stöd i dess arbete.

I den brottsbekämpande verksamheten skall polisen särskilt sam-

arbeta med äklagarmyndigheterna.

Polisen skall underrätta myndigheten inom socialtjänsten om förhållanden bör föranleda någon åtgärd dem. Även i övrigt bör

som av polisen och andra myndigheter underrätta varandra om förhållanden som berör deras gemensamma verksamhet.

En kommun fär i begränsad ut-

sträcløzing bidra till polisens

arbete, om det bedöms vara av

väsentlig betydelse för med-

lemmama i kommunen. Sådant

bidrag får lämnas genom till-

handahållande av lokaler eller i

den formen att kommunal perso-

nal får till upppgift att biträda

polisen med vissa uppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

7Med nuvarande lydelse avses den i betänkandet SOU 1944:122 föreslagna lydelsen.

SOU 1995: 146 Författningsförslag 41

7. till

Förslag Lag om ändring i lagen 1987:24 om

kommunal parkeringsövervakning;

Härigenom föreskrivs att i lagen 1987:24 om kommunal parkeringsövervakning skall införas en ny paragraf, 7 samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om utvidgade uppgzfñer

för parkeringsvakter

7 §

Kommunen kan efter samråd med polismyndigheten bestämma att parkeringsvalder skall få tas i anspråk för att utöver parkeringsövervakning fullgöra sådan trafikövervaløzing som består av

1 rapportering till polismyndig-

. heten av iakttagna överträdelser av trafikföreskrifter, och

biträde åt polisman vid Jidlgörande av trafikävenuløzingsuppgift-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

42 Författningsförslag SOU 1995: 146

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken;

Härigenom föreskrivs att 4 kap 6 § brottsbalken skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap 6 § Den olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin som bostad, sig det hus, gård eller fartyg, dömes för hemvare är rum,

fridsbrott till böter.

Intränger eller kvarstannar Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, någon annars obehörigen i en fabrik, byggnad eller far- lokal eller på ett inhägnat område annan på upplagsplats eller annat eller ett annat dylila ställe döms tyg, dylikt ställe, dömes för olaga in- för olaga intrång till böter. trång till böter. Är brott i första eller andra stycket grovt, dömes till som avses fängelse i högst tvâ år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

SOU 1995: 146 Författningsförslag 43

Förslag till Lag om ändring i ordningslagen 1993:l617;

Härigenom föreskrivs i fråga om ordningslagen 1993:1617 dels att 3 kap 16 och 26 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas två nya pragrafer, 3 kap. 2 a och 15 a §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap 1 § En offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan tillstånd av polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd behövs dock inte, om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd. I fråga om allmänna vägar gäller kravet på polismyndighetens tillstånd endast sådana åtgärder som inte är reglerade i väglagen 1971:948.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan ifråga om vissa ärenden eller grupper av ärenden föreskri va att tillstånd som avses i första stycket skall meddelas av kommunen i stället för polismyndigheten. I den mån sådana föreskrifter har meddelats gäller vad som i 18 § har föreskrivits om polismyndigheten i stället kommunen.

2 a §

Ankommer det enligt 1 § tredje stycket på kommunen att pröva en fråga om tillstånd för att ta i anspråk en ojentlig plats, skall kommunen inhämta yttrande från

polismyndigheten, om det inte är uppenbart att frågan behöver

bedömas från ordnings- eller

säkerhetssynpunkt. Avstyrker polismyndigheten ansökan, får

tillstånd inte meddelas. Om polis-

myndigheten för tillstyrkan upp-

ställer villkor, får tillstånd med-

delas endast om det förenas med

dessa villkor.

§

15 a

När polismyndigheten yttrar sig

till kommunen ifall som avses i 2

skall polismyndigheten be-

a

alda sådana förhållanden som

i 14 Kommunen får

avses

förena tillståndet med sådana

villkor som anges i 15

16§

Beslut enligt 14 § gäller för Beslut enligt 14 eller 15 a § viss tid eller tills vidare. gäller för viss tid eller tills

Beslutet skall innehålla de vidare. villkor polismyndigheten har Beslutet skall innehålla de

som meddelat enligt 14 § andra villkor som polismyndigheten har stycket och de villkor som kom- meddelat enligt 14 § andra

har ställt upp med stöd av stycket eller uppställt för tillmunen 15 Beslut i fråga mark som styrkan enligt 15 § samt de vill-

om a inte står under kommunens kor kommunen har meddelat

som förvaltning skall också innehålla eller uppställt med stöd av 15 en erinran om att medgivande av eller 15 a Beslut i fråga om markägare eller nyttjanderättsha- mark som inte står under kommuvare kan behövas. förvaltning skall också

nens

innehålla en erinran om att med-

givande av markägare eller

nyttj kan behövas.

Om kommunen har yttrat sig enligt 2 § skall beslutet innehålla erinran möjligheten att överklaga kommunens beslut enligt 10 kap.

om kommunallagen 1991:900.

Har polismyndigheten yttrat sig

enligt 2 a § skall beslutet inne-

hålla en erinran om att polis-

myndighetens beslut kan över-

klagas hos länsrätten.

26 §

Polismyndighetens beslut enligt detta kapitel eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av detta kapitel får överklagas hos länsrätten. Dock får polismyndighetens beslut att avslå en ansökan om att

ta i anspråk offentlig plats inte överklagas, om beslutet föranleds av ett avstyrkande från kommunen enligt 2 § första stycket.

I fråga om överklagande av I fråga om överklagande av kommunens beslut i fall som kommunens beslut i fall

som avses i 1 kap. 2 § eller i 2 § eller avses i 1 kap. 2 § eller i I 2 § någon av 8-10 §§ i detta kapitel eller någon 8-10 §§ i detta

av gäller bestämmelserna i 10 kap. kapitel gäller bestämmelserna i kommunallagen 1991: 900. 10 kap. kommunallagen 1991:

900.

Denna lag träder i kraft den l januari 1997.

46 Författningsförslag SOU 1995: 146

10. till

Förslag

Lag om ändring i alkohollagen 1994:1738;

Härigenom föreskrivs att 7 kap 5 § alkohollagen 1994:1738 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 5 § Serveringstillstånd kan meddelas för servering till allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet sällskap. Tillstånd kan avse servering året runt, årligen under viss tidsperiod, under en enstaka tidsen period eller vid ett enstaka tillfälle. Tillstånd, servering året runt eller årligen under en viss som avser tidsperiod gäller tills vidare. Tillståndsmyndigheten får dock om det finns särskilda skäl begränsa tillståndets giltighet till viss tid. I samband med beslut serveringstillstånd eller senare får tillom ståndsmyndigheten meddela de villkor som behövs.

När tillstånd har meddelats för servering till allmänheten året runt eller årligen för viss tids-

period, kan polismyndigheten

meddela villkor att gälla tills vidare i den mån det har visat sig påkallat hänsyn till den

av allmänna ordningen. Ett beslut

att meddela sådana villkor om skall omedelbart anmälas till tillståndsmyndigheten, som avgör om villlkoren skall bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Författningsjörslag 47

11. Förslag till Förordning om ändring i

polisregisterkungörelsen 1969:38;

Härigenom föreskrivs att 17 § polisregisterkungörelsen 1969:38 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utdrag Rikspolisstyrelsens polisregister meddelas på framställning

av av

Kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den som söker anställning inom kriminalvården, styrelsen eller regionchef eller styresman för anstalt inom kriminalvården när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt lagen 1974:203 kriminalvård i anstalt samt Kriminalvårds-

om nämnden när uppgiften behövs för prövning av en fråga om Villkorlig frigivning,

Riksbanken i fråga om bevaknings- och transportpersonal,

larminstallationsföretag, Såkerhetvöretag. som er-

som

i lagen 1983:1097 med hållit auktorisation eller särskilt avses vissa bestämmelser om larman- tillstånd, i fråga om den som läggningar m.m., i fråga om den söker eller innehar sådan an-

söker sådan anställning i ställning iföretageti vilken ingår som företaget i vilken ingår befattning uppgifter som avses i 2 § lagen med larminstallationer, 0000:000 om såkerhetsföretag

samt branschorganisation eller

annat samfund, som enligt 6 §

andra stycket nämnda lag prövar

frågor om auldorisation, i fråga

om föreståndare i företag som

söker eller erhållit auktorisation,

4. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet eller enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård barn och ungdom, i fråga om den som söker sådan anställning,

av

Försvarsmakten i fråga den söker anställning i utlands-

om som

styrkan inom myndigheten,

chefen för Justitiedeparte- chefen för Justitiedeparte-

Senaste lydelse 1995:867.

48 Författningsförslag SOU 1995: 146

mentet eller den han bemyndigar mentet eller den han eller han därtill för utredning i ärende om bemyndigar därtill för utredning godkännande enligt 4 § lagen i ärende om nåd i brottmål, i 1974:191 bevakningsföretag fråga om den som prövningen

om samt i ärende om nåd i brottmål, gäller, i fråga om den som prövningen gäller,

7. chefen för Kulturdepartementet eller den han eller hon bemyndigar därtill samt Utlänningsnänmden för utredning i ärende om prövning enligt lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap, utlänningslagen 1989:529 eller lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll, i fråga om den som prövningen gäller,

enskild, om han genom intyg av svensk beskickning eller svenskt konsulat eller genom egen på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran styrker att han för sin rätt i främmande stat är beroende av utdrag polisregister eller att han ämnar inresa, vistas, arbeta eller

av bosätta sig i främmande stat och det för Rikspolisstyrelsen är känt att den statens myndigheter kräver sådant registerutdrag för att bevilja inrese-, uppehålls-, arbets- eller bosättningstillstånd,

Finansinspektionen för utredning i ärende om lämplighetsprövning av större ägare i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, försäkrings-aktiebolag och värdepappersbolag i fråga om den som prövningen gäller,

10. Lotteriinspektionen för 10. Lotteriinspektionen för utredning i ärende om prövning utredning i ärende om prövning enligt lotterilagen 1994: 1000 att enligt lotterilagen 1994:1000 att få anordna roulettspel, tärnings- få anordna roulettspel, tärningsspel och kortspel, i fråga om den spel och kortspel, i fråga om den som prövningen gäller. som prövningen gäller,

1 1 den som innehar serverings-

.

tillstånd enligt alkohollagen

1994:1738, i fråga om anställ-

ningssökande eller anställda som

avses tas i anspråk för ordnings-

uppgifter-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Författningsförslag

12. Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1982:789 om ersättning för polisbevakning

och för av till

anslutning larmanläggningar

polisen m.m.;

Härigenom föreskrivs att i förordningen 1982:789 om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m.°

dels att 3 § skall ha följande lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 7 av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §10

Avgiften är

225 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakningen,

3 kronor per påbörjad kilometer för varje bil eller motorcykel,

30 kronor per påbörjad timme för varje hund eller häst,

570 kronor per timme för varje båt och

4 170 kronor per flygtimme för varje helikopter.

Avgiften skall betalas endast för Avgiften skall betalas endast för den tid som åtgår för själva be- den tid som åtgår för själva bevakningen eller för den sträcka vakningen samt av denna föransom avverkas under denna. I ledd väntetid eller för den sträcka annat fall än som avses i I 7b § som avverkas under bevakningen. allmänna ordningsstadgan I annat fall än i 2 kap

som avses 1956:617 skall avgiften anses 27 § ordningslagen 1993:1617 utgöra ersättning för alla polisens skall avgiften utgöra

anses kostnader för bevakningen. ersättning för alla polisens

kostnader för bevakningen.

7 §

Utförs bevakning som avses i

1 § första stycket 2 av parke-

°Senaste lydelse av förordningens rubrik 1984:729. Senaste lydelse 3 §1989:904.

av

50 Författningsförslag SOU 1995: 146

ringsvakter eller annan personal

är anställd hos eller försom ordnad av en kommun, får kom-

ta ut avgift för bevakmunen ningen med belopp anges i 3

som

Vad som i 5 och 6 §§ före-

skrivs polismyndighet och

0m polisdistrikt skall för sådant fall i stället gälla kommunen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

SOU 1995: 146 Författningsförslag 51

13. Förslag till

Förordning om ändring i polisförordningen

1984:730;

Härigenom föreskrivs att 2 kap 3 b § polisförordningen 1984:730 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap 3 b §11 Vid en polismyndighet kan det finnas närpolisrád och andra organ för samråd och samverkan mellan myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten. Polismyndigheten skall regelbundet trayjfa samman med företrädare för varje kommun i polisdistriktet i frågor om brottsförebyggande och ttygghetsskapande åtgärder i kommunen. Ãliggandet gäller inte om man från kommunens sida vill bedriva samarbetet i andra former.

Sådana sammantrafanden som nu

avses kan ske i organ som anges i första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

Senast ändrad 1994:72. genom

52 Författningsförslag SOU 1995: 146

14. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1993:1632 med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen 1993: 1617;

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen 1993:1632 med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen 1993:1617 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Länsstyrelserna fâr meddela Länsstyrelserna får meddela föreskrifter enligt 3 kap. 10 § föreskrifter enligt 3 kap. 1 § första stycket tredje meningen tredje stycket, 10 § första stycket och 11 § ordningslagen 1993: tredje meningen och 11 § ord- 1617. ningslagen 1993:1617.

Föreskrifter enligt 3 kap. 11 § ordningslagen gäller när de har kungjorts eller vid den senare tidpunkt anges i beslutet. I bråds-

som kande fall får föreskrifterna kungöras genom att publiceras i ortstidning eller läsas upp i radio. Detsamma gäller i fråga om ändring eller upphävande av sådana föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

Kapitel 1 Avgränsning av arbetet 53

l

Kapitel

Arbetets uppläggning och

m.m.

avgränsning

1¶Direktiv

Enligt vara direktiv Dir. 1993:37 har vi till huvuduppgift att se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar.

I uppdraget ingår också att överväga den från kommunalt håll framförda tanken på att ge kommuner en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Uppdraget innefattar även en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare.

Vi har också att överväga hur tryggheten mot brott skall kunna ökas genom ett vidgat engagemang från enskilda och genom privata initiativ, exempelvis genom grannsamverkan mot brott och annan lokal brottsförebyggande verksamhet. Utredningen skall vidare studera hur samverkan mellan enskilda och polisen kan utvecklas.

Direktiven är i sin helhet intagna i bilaga l till delbetänkandet SOU 1994: 122 Trygghet mot brott i lokalsamhället.

54 Kapitel 1 Arbetets avgränsning

2 Delbetänkandet

l delbetänkandet har vi behandlat principer för rollfördelningen och en särskild fråga när det gäller kommunernas roll.

När det gäller rollfärdelningen har vi föreslagit

Polisen bör liksom hittills ha som huvuduppgift att upprätthålla allmän

-

ordning och säkerhet.

Kommuner och enskilda bör stimuleras till ett ökat engagemang när det

-

gäller att skapa trygghet i samhället.

Den nuvarande gränsdragningen mellan polisens uppgifter och den

-

verksamhet bedrivs av kommuner och enskilda bör i princip

som

behållas.

l fråga om kommunernas roll har vi gått frågan om kommu-

medverkan när det gäller att skapa trygghet mot brott och nens föreslagit

Genom en kommunal trygghetsplanering säkerställs en effektiv och

-

målinriktad samverkan mellan kommunala organ inbördes samt mellan

dessa och andra aktörer, inte minst polisen. Kommunen bestämmer

själv om trygghetsplaneringen mot bakgrund av de lokala förhållande-

na. Ett brett medborgerligt engagemang eftersträvas i planerings-

processen. Polisen ges i uppdrag att bistå kommunerna i trygghetsplaneringen. -

l varje kommun bör det finnas kontaktpunkt mellan kommunen och

- en

polisen där trygghetsfrâgor inom kommunen fortlöpande diskuteras.

Kontaktpunkt kan vara exempelvis den lokala polisnämnden eller ett

lokalt brottsförebyggande råd.

Polisens samarbete med kommuner och med allmänheten ges en mer -

framskjuten roll i polislagen.

I delbetänkandet berörde vidare två frågor som rör kommunerna, näml igen kommunernas roll när det gäller övervakning av ordning och trafik samt tillstånd till upplåtelse av gatumark och liknande frågor. Vi förordade inte att kommunal gatupolis inrättas men framhöll att i det fortsatta arbetet skulle utreda om parkeringsvakterna kan ges utökade uppgifter. Vi framhöll vidare att vi skulle behandla frågan om kommunerna bör få möjlighet att meddela vissa tillstånd att disponera kommunens mark.

Vi har i delbetänkandet också berört säkerhetsbranschen och bl.a. förordat regler ordningsvakternas och väktarnas roll i det trygg-

om

Kapitel 1 Avgränsning av arbetet 55

hetsskapande arbetet och föreslagit en vidgad användning av ordningsvakter och väktare ett komplement till polisens ordningshållning

som

I delbetänkandet har vi slutligen framhållit att de enskildas insatser i det trygghetsskapande arbetet bör ges ett ökat stöd av det allmänna och föreslog att polisen ges ett uttryckligt uppdrag att samverka med enskilda. Vi har vidare pekat pá att kommunernas trygghetsplanering bör kunna bli ett instrument för en behövlig samordning mellan polisen, kommunerna och de enskilda.

I delbetänkandet har vi framhållit att utredningens fortsatta arbete skall ske med dessa utgångspunkter.

3 Särskilda uppdrag

Utöver vad som angetts i utredningens direktiv har regeringen och Justitiedepartementet överlämnat följande ärenden till utredningen.

3.1 Läktarvåld

Justitiedepartementet har överlämnat slutrapporten av den informella arbetsgruppen för frågor kring våld i samband med olika idrottsevenmang.

3.2 Åtgärder mot rånbrott

Hovrättslagmannen Olle Ekstedt har den 1 juli 1993 inlämnat en skrivelse till Justitiedepartementet rânbrott och promemoria i

om en ämnet. Därefter har vissa ytterligare promemorior i samma ämne överlämnats till departementet av Olle Ekstedt och f .d. hovrättslagman-

Carl-Johan Cosmo. Regeringen har den 30 mars 1994 överlämnat nen det i ärendet inkomna materialet till Trygghetsutredningen.

3.3 Säkerhet vid värdetransporter

I rapport ökad säkerhet vid värdetransporter RPS rapport

en om 1994:4 har projektgrupp föreslagit ett flertal åtgärder i syfte att

en minska rånen mot värdetransporter. Rikspolisstyrelsen har överlämnat rapporten till regeringen och föreslagit vissa författningsändringar. Regeringen har beslut den 15 september 1994 beslutat

genom

överlämna Rikspolisstyrelsens framställan till Trygghetsutredningen.

56 Kapitel I Arbetets avgränsning

3.4 Dörrvakternas situation i Stockholm

I en skrivelse den 5 december 1994 till regeringen har Riksförbundet Föräldraföreningen Mot Narkotika framfört synpunkter angående dörrvakternas situation i Stockholm. Regeringen har den 2 februari 1995 beslutat att överlämna skrivelsen till Trygghetsutredningen.

3.5 Skydd mot brott i butiker

l en skrivelse den 24 februari 1995 har Sveriges Köpmannaförbund hemställt att frågan om butiker bör omfattas av brottsbalkens regler om olaga intrång utreds. I en skrivelse den 8 mars 1995 har Kooperativa Förbundet hemställt om utredning i syfte att åstadkomma regler som gör det möjligt att motverka brott och hot om våld i butiker. Regeringen har den 15 juni 1995 beslutat överlämna framställningarna till Trygghetsutredningen.

3.6 Ersättning vid polisbevakning

l en skrivelse den 2 mars 1994 till regeringen har Svenska kommunförbundet föreslagit författningsändringar som möjliggör för kommun att få ta ut avgift för de kommunala parkeringsvakternas eskort av tunga och stora fordon. Vidare har Länsstyrelsen i Malmöhus län i en skrivelse till regeringen den l juni 1994 föreslagit att ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggning till polisen får tas ut även för väntetid.

Regeringen har den 21 juni 1995 beslutat att överlämna framställningarna till Trygghetsutredningen.

3.7 Ändrade regler för utbildning ordningsvakter

av

I en skrivelse i november 1995 har Länsstyrelsen i Stockholms län påpekat att Rikspolisstyrelsen år 1981 gett Partena Security AB tillstånd att utbilda personal vid företaget till ordningsvakter. Det tillståndet gäller alltjämt. Länsstyrelsen anser att den nuvarande ordningen måste ändras av konkurrenskäl. Antingen skall alla företag få möjlighet att utbilda personal vid företagen till ordningsvakter eller också skall Partena Security AB:s rättigheter upphöra.

Regeringen har genom beslut den 23 november 1995 överlämnat framställningen till oss.

Kapitel I Avgränsning av arbetet 57

4¶Arbetets avgränsning

4.1 Andra utredningar

Som framgår av de inledningsvis berörda direktiven för utredningen skall utredningen i huvudsak ägna sig rollfördelningen mellan polis, kommuner och enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott och ordningsstörningar. Vid de hearingar har haft också vid som men de kontakter som haft i andra sammanhang har dock många tagit upp andra frågor, bl.a. frågor som gäller ändringar i strafflagstiftningen och processlagstiftningen. Som exempel kan nämnas att förträdare for banker och post har framfört önskemål om att brott mot dessa institutioner skall skärpas. En islamisk organisation har vidare uttalat sig för ändringar i behandlingen av unga lagöverträdare och förordat hårdare straff på ett tidigt stadium. Guardian Angels har förespråkat skärpta straff för gängvåld, vapeninnehav och användning av alla slag av vapen och vill också se skärpta straff för hets mot folkgrupp. Non Fighting Generation har särskilt tryckt på att förbudet att bära vapen bör skärpas och följas upp bättre än för närvarande. Fler exempel skulle kunna nämnas. Vi har dock inte ansett oss ha mandat att överväga allmänna kriminalpolitiska frågor den art de senast refererade önskeav som målen närmast tar sikte på. Inte heller har vi ansett oss kunna gå på sådana civilrättsliga frågor som i några fall också har tagits upp t.ex. beträffande godtrosförvärv. I detta sammanhang bör dock anmärkas att frågor detta slag av nu utreds av andra av regeringen tillsatta utredningar. Så har den parlamentariskt sammansatta straffsystemkommittén sett över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. Kommittén har haft i uppdrag att göra en genomgripande översyn det straffrättsliga av systemet. Utredningen har nyligen avgett betänkandet SOU 1995:91 Ett reformerat straffsystem. En annan särskild utredning gör en översyn av vapenlagstiftningen med syftet att förebygga våldsbrott. Utredningen skall bl.a. på rad en olika punkter överväga om lagstiftningen skjutvapen, knivar och om andra farliga föremål i tillräcklig grad är ägnad att förebygga att vapen eller vapenliknande föremål kommer till användning vid våldsbrott. Direktiven för utredningen är publicerade i serien för kommittédirektiv, Dir. 1995:39. En fråga som tagits upp från olika håll i vårt arbete gäller användningen av övervakningskameror. Vi berör inte heller denna fråga, eftersom den utreds särskild utredare. Enligt direktiven för den av en utredningen, Dir. 1995:18, skall utredaren göra genomgripande en översyn av reglerna i lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m.

58 Kapitel 1 Arbetets avgränsning

och lägga fram de förslag översynen ger anledning till. Utredaren

som skall pröva möjligheten att gå ifrån det nuvarande systemet med tillstånd. Utredaren skall dessutom särskilt överväga frågor rörande förutsättningarna för att utvidga möjligheten att använda övervakningskameror. Enligt direktiven skall utredaren vidare samråda med Trygghetsutredningen. Från många håll har under vårt arbete framförts att det är viktigt att samhället vidtar åtgärder så att allmänheten vågar ingripa mot brott, i synnerhet åtgärder skyddar vittnen. Här har i början av året

som

departementspromemoria Ds 1995: 1 om vittnen och

presenterats en målsägande i domstol. Promemorian har remissbehandlats. En fråga också berörts från flera håll i vårt arbete är

annan som brottsoffren. Regeringen har nyligen meddelat direktiv för en utredning på området. Direktiven är intagna i Dir. 1995:94. Utredningen skall utvärdera de åtgärder som den senaste tioårsperioden gjorts brottsofferområdet. Utredningen skall också på en del frågor som

se gäller hot mot målsägande och vittnen.

4.2 Utredningens uppläggning

Mot denna bakgrund har vi främst studerat

kommunernas roller när det gäller det brottsförebyggande arbetet -

också vissa frågor som inte kan klassas som brottsförebygganmen de i egentlig mening olika skäl bör kunna utföras av

men som av kommuner på ett rationellt sätt, användningen av ordningsvakter, deras uppgifter m.m. reglerna bevakningsföretag men även reglerna beträffande and- - om

delar säkerhetsbranschen, ra av dörrvakterna och deras befogenheter m.m. vilken roll andra enskilda bör spela i det brottsförebyg- - grupper av gande arbetet, exempelvis när det gäller att motverka läktarvåld och att höja säkerheten i butiker, vissa ekonomiska frågor -

Kartläggningar förhållanden på angivna områden redovisades

av nu i allt väsentligt redan i utredningens delbetänkande SOU 1994: 122 Trygghet mot brott i lokalsamhället. Ytterligare utredningar har dock gjorts på några punkter. De redovisas i detta slutbetänkande, liksom förslag till och ändrad lagstiftning.

ny

Kapitel 2 Kommunerna 59

2 Kapitel

Kommunerna

Bakgrund

I värt delbetänkande SOU 1994:122 Trygghet mot brott i lokalsamhället har behandlat ett antal frågor när det gäller kommunerna, nämligen

lokalt trygghetsskapande arbete -

trañkfrågor och -

frågor om tillstånd och -

polisiär service i glesbygd -

De tre förstnämnda frågorna behandlar i detta kapitel. Frågor om polisiär service i glesbygd tar vi upp i ett senare kapitel, nämligen kapitel 5 Ordningsvakterna.

60 Kapitel 2 Kommunerna SOU 1995: 146

1.1 Lokalt trygghetsskapande arbete

1 1 1 Trygghetsplanering

. .

Förslag i delbetänkandet:

Genom kommunal trygghetsplanering säkerställs en effektiv och

en

samverkan mellan kommunala inbördes samt mellan målinriktad organ dessa och andra aktörer, inte minst polisen. Kommunen bestämmer själv trygghetsplaneringen mot bakgrund av de lokala förhållande-

om

Ett brett medborgerligt engagemang eftersträvas i planeringsna. processen.

I delbetänkandet har vi betonat att kommunerna har viktig roll när

en det gäller samverkan mellan olika aktörer i ett lokalt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Kommunala förvaltningar svarar för åtskilliga de åtgärder från det allmärmas sida kan bidra till

av som

förebygga brott och öka tryggheten. Det är naturligtvis viktigt att att detta arbete samordnas inom kommunen. De kommunala åtgärderna måste också samordnas med åtgärder från andra organ, inte minst polisen. Strävan måste att polisen och kommunen bygger sin

vara samverkan på när det gäller vilka problem som finns och

en samsyn hur de bör åtgärdas.

Mot den bakgrunden har vi i delbetänkandet föreslagit att kommu-

för samlad brottsförebyggande och trygghetsskapan-

nen skall svara en de strategi. Vi har förutsatt att en lokal trygghetsplanering kommer att ske i nära samråd mellan kommunen och polisen. Vi har också utgått från att polisen skall ta fram underlag för en sådan planering och i övrigt bistå kommunen i planeringsarbetet.

Allt efter varierande lokala förhållanden bör en lokal trygghetsplanering kunna ta sig uttryck i exempelvis övergripande strategier, mera detaljerade trygghetsplaner, handlingsprogram för olika brotts-

förebyggande projekt etc.

Vi har i delbetänkandet övervägt om kommunerna lagstiftningsvägen bör åläggas att för lokal trygghetsplanering i överensstäm-

svara en melse med den ordning har skisserats. Vi har emellertid avstått

som nu från att lägga fram något sådant förslag, bl.a. med hänsyn till den kommunala självstyrelsen. Till detta kommer att en lyckosam ordning

Kapitel 2 Kommunerna 61

knappast kan åstadkommas genom tvång, utan fastmer ett brett

genom engagemang hos berörda aktörer.

I delbetänkandet har i stället förordat väg där kommuner, de

en lokala polisorganisationerna och andra stimuleras till målinriktad

en samverkan genom att kunskaper och erfarenheter sprids goda

om exempel. Utvecklingen mot en ökad lokal trygghetsplanering bör också kunna drivas vidare bl.a. inom ramen för Brottsförebyggande rådets BRÅ:s arbete med att ta fram underlag för nationell brotts-

en förebyggande strategi. Utvecklingen bör också kunna stimuleras

genom insatser Rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet och BRÅ,

av m.fl. i form av t.ex. utbildning, seminarier,

m.m.

62 Kapitel 2 Kommunerna

1.2 En kontaktpunkt

mellan kommunen och polisen

I varje kommun bör det kontaktpunkt mellan kommu-

finnas en

och polisen där trygghetsüågor inom kommunen fortlöpande

nen

diskuteras. Kontaktpunkt kan exempelvis den lokala polis-

vara

nämnden eller ett lokalt brottsförebyggande råd.

Vi har inte i uppdrag att utarbeta förslag när det gäller polisens organisation. I delbetänkandet har vi dock framhållit att det är viktigt

det för varje kommun finns någon form kontaktpunkt eller att av referensorgan mellan kommunen och polisen där trygghetsfrâgor inom kommunen fortlöpande kan diskuteras. Det kan handla om att inrätta

polisnänmd enligt polisförordningen men också ett lokalt brotts-

en förebyggande råd eller något annat organ. Sådana kontaktpunkter kan inrättas redan nu utan några författningsändringar.

I delbetänkandet har vi rekommenderat att så sker och understrukit

det bör angelägen uppgift för kommunen och polisen att ses som en

det inte redan har skett, komma överens om vilken form av att, om kontaktpunkt lämpligen bör finnas mot bakgrund av de lokala för-

som hållandena.

Kapitel 2 Kommunerna 63

1.3¶Trafikövervakning

Förslag i delbetänkandet:

Kommunal polis bör inte inrättas.

Parkeringsvakter i Stockholm har på försök fått överta vissa uppgifter, vilka tidigare legat på polisen. Frågan i vad min försöket kan spridas vidare til] andra kommuner utreds i det fortsatta arbetet liksom också i vad mån parkeringsvaktema kan även ges andra uppgifter.

Enligt våra direktiv skall vi överväga tanken kommuner på att ge en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Den tanken har tidigare framförts av några kommuner. Som framgår av delbetänkandet har inte någon de kommuner vi av har varit i kontakt med några önskemål att det skall tillskapas om en kommunal gatupolis, men flera vill däremot utökade uppgifter för se kommunala parkeringsvakter. Många kommuner är missnöjda med att polisen inte prioriterar trafikövervakningen i tätorterna och har framfört olika förslag till förbättringar. Flertalet dessa förslag utgår från att kommunen av medverkar vid trafikkontrollerna i kommunens tätorter och att kommunen låter utföra uppgifter enligt kommunens mening kan som utföras av andra än poliser, närmast parkeringsvakter. önskemålet ligger i linje med pågående försök ett flerårigt i Stockholms polisdistrikt. Vi har berört detta i delbetänkandet. Parkeringsvakter har där tagit över polisens tidigare uppgift att bevaka vissa tunga och breda transporter. Försöket har initierats Trafikpolisutav redningen C 1991:02 och kommer att avslutas först något år. Det om har dock enligt uppgift från polis och parkeringsvakter fungerat bra så här långt. I delbetänkandet har vi framhållit att det finns skäl att närmare undersöka i vad mån kommunal personal kan utföra viss trañkövervakning och annan ordningshållning i större omfattning än för närvarande. I betänkandet har vi framhållit att vi att återkomma i denna fråga avser i detta slutbetänkande. Vi behandlar frågan i det följande kapitel 2 avsnitt 3.3, kapitel 5 avsnitt 4.3.2 och kapitel 6 avsnitten 3.7.2 och 3.8.2.

64 Kapitel 2 Kommunerna

1.4¶Tillståndsfrågorna

Utgångspunkten i delbetänkandet:

I delbetänkandet framhöll utredningen att den skall behandla frågan kommunerna bör möjlighet att meddela vissa tillstånd att om disponera kommunens mark.

Enligt våra direktiv har vi frihet att överväga vidgad roll för en kommunerna när det gäller tillstånd till upplåtelse gatumark och av andra liknande frågor, detta föranleds de ställningstaganden i om av övrigt görs i fråga kommunernas roll när det gäller ordning som om och säkerhet. Vid de kontakter vi har haft med kommunerna och som har som redovisats i delbetänkandet har många kommuner fört fram att en kommun bör överta polisens uppgift att meddela tillstånd att disponera kommunens mark, eftersom det praktiskt taget genomgående är fråga ärenden inte kräver någon form polisiära insatser. Enligt om som av ordningslagen 1993: 1617, trädde i kraft så sent som den 1 april som 1994, ankommer ärenden om sådana tillstånd på polismyndighet. De vi förde i delbetänkandet om kommunernas resonemang som roll när det gäller trygghetsskapande åtgärder i lokalsamhället kan kommunerna bör få möjlighet att överta vissa ärenden anses tala för att tillstånd disponera kommunens mark. Vi framförde den åsikten om att i delbetänkandet betonade sådan ordning självfallet inte får men att en leda till kommunerna påläggs uppgifter som de inte är beredda att att axla. Vi framhöll vi avsåg att återkomma till frågan i detta slutatt betänkandet. I det följande behandlas frågan i avsnitt 3.4.

Kapitel 2 Kommunerna 65

2 Synpunkter i svaren på remissen utred-

av

ningens delbetänkande

Justitiedepartementet har remitterat delbetänkandet till knappt sextio myndigheter och organisationer. Helt allmänt kan konstateras att remissinstanserna överlag ställt sig positiva till våra förslag i delbetänkandet. De negativa rösterna gäller främst frågor om en ändring i polislagen. l det följande koncentrerar vi oss pá de frågor som har berört i det föregående, nämligen

lokal trygghetsplanering m.m.

-

kommunala trañkfrágor och -

vissa tillstånd -

Vissa allmänna synpunkter berörs också, liksom synpunkter behovet av ändringar i sekretesslagstiftningen för det brottsförebyggande arbetet.

2.1 De kommunala frågorna

2.1.1 Allmänna synpunkter

Vårt förslag om en kommunal strategi och lokal trygghetsplanering i kommunal regi har mottagits väl av remissinstanserna. De kommuner som yttrat sig i frågan är alla positiva till ett kommunalt ansvar för en lokal trygghetsplanering.

Allmänna positiva synpunkter

Kommuner och Svenska Kommunförbundet

Svenska Kommunförbundet är i stort sett positivt till utredningens förslag trygghetsplanering. Förbundet anlägger dock en rad

om allmänna synpunkter. De viktigaste är följande.

ett samarbete mellan kommunen och polisen måste kunna ske -

olika sätt

det är viktigt att polisnämndens ledamöter utses av berörd kommuns -

Kapitel 2 Kommunerna SOU 1995: 146

fullmäktige och inte polisstyrelsen själv. Det är också av

av

kommunalt intresse att en polisstyrelse alltid utses av de i polisdis-

triktet ingående kommunernas fullmäktigeförsamlingar, dvs. inte

bara när ett polisdistrikt omfattar en enda kommun. I en diskussion

faktiska förutsättningar för ett samarbete mellan polisen och

om

kommunerna kan de nämnda organisatoriska frågorna inte

nyss

utelämnas.

kommun skall själv finna former för samarbete mellan för- - en

valtningar inom kommunen

Förbundet konstaterar att Trygghetsutredningen inte får lägga förslag leder till att polisens behov resurser ökar. Förslagen får

som av inte heller leda till ökning totalt sett av samhällets kostnader för att upprätthålla tryggheten i samhället.

Med sådana restriktiva utgångspunkter måste enligt förbundet frågan

hur trygghet ökad brottslighet uppnås kunna utredas på ett om mot en mycket flexibelt sätt. Även det inte ligger på Trygghetsutred-

om ningen att utreda polisens organisation har organisationens utseende

betydelse för hur andra aktörer än polisen kan fasas i ett stor kompletterande arbete för att öka medborgarnas trygghet mot brott. Polisens organisation och resurser har också betydelse för dess egen förmåga att uppfylla de krav på närhet och tillgänglighet som medborgarna har anledning att ställa på polisiärt arbete.

Det är enligt Svenska Kommunförbundet viktigt att det fortsatta utredningsarbetet bedrivs så att polisens egen verksamhet, kapacitet och förmåga till förändringar belyses på ett allsidigt sätt. Tendenser till revirtänkande utifrån olika intressen hos polisen eller andra aktörer måste bevakas i ett sådant arbete så att ändamålsenliga lösningar för samhället i stort kan främjas.

Utredningens grundinställning att det brottsförebyggande arbetet

skall prioriteras delas Upplands Väsby kommun. Samhället saknar

av möjligheter att genom särskilda yrkesgrupper förebygga och beivra brott. Detta måste uppgift för hela samhället. Denna inrikt-

vara en ning kan enligt kommunen samtidigt underlättas om det finns en vetskap att polisen har tillräckliga resurser att upprätthålla lag och

om ordning och att kunna träda till skydd och stöd för den som

upp ingriper mot någon som utför brottslig verksamhet.

Massmediernas roll i det brottsförebyggande arbetet skall inte underskattas. Massmediernas utbud handlar till stor del om våld inte bara i nyhetssändningar och tidningarnas speglingar av nyheter utan i stor utsträckning i underhållande syfte. Detta gör att människor påverkas till att inte minst våldsbrott naturlig del i samhäl-

se som en let. Att samhället dessutom är oförmöget att kriminalisera innehav av

Kapitel 2 Kommunerna 67

videogram där barn utsatts för sexuella övergrepp av vuxna gör inte saken bättre.

Mörbylånga kommun är positiv till att nya samverkansformer utvecklas så att samhällets resurser utnyttjas bästa sätt. Kommunen anser det mycket viktigt att polisen prioriterar arbetet med kvarterspoliser och närpoliser på landsbygden.

Göteborgs kommun ställer sig i stort positiv till förslagen i delbetänkandet. Kommunen delar utredningens bedömning om behovet av en intensifierad brottsförebyggande verksamhet i hela samhället. Inte minst den ökande våldsbrottsligheten ger anledning till djup oro.

Kommunerna skall enligt Göteborgs kommun vara aktiva i den lokala trygghetsplaneringen utifrån de verksamheter som kommunen bedriver och utifrån de behov som kommunen uppmärksammar i sin verksamhet. Det är då nödvändigt att det finns ett fungerande samarbete mellan kommun och polis i det brottsförebyggande arbetet och speciellt rörande unga lagöverträdare.

Stockholms kommun har framhållit att där bedriver polis, skola, fritidsförvaltning, socialtjänst och rad ideella organisationer sedan

en flera år tillbaka brottsförebyggande verksamhet i samverkan.

en Kommunen upprättade 1989 ett samordningskansli för brottsförebyggande åtgärder. Genom egen aktivitet och genom att samarbeta med bl.a. polis, förvaltningar och föreningar försöker man minska kriminaliteten i Stockholm. Kansliets arbete har fallit väl ut. Budgetåret 1995 har kansliet fått 6 miljoner kronor för direkta brotts-

förebyggande projekt.

Samarbetet på lokal, regional och nationell nivå är enligt kommunen

förutsättning för att Sverige ska få bukt med brottsligheten I en Stockholms stad fungerar samordningskansliet som den sammanhållande länken i Stockholm. Samarbetet mellan polis, kommun och förvaltning underlättas och möjligheterna att minska brottsligheten ökar. Sådana samordningscentra det brottsförebyggande kansliet

som borde vara intressanta även utanför Stockholm.

Polisstyrelsen i Stockholm, till vilken Stockholms kommun hänvisar, har som sin mening framhållit att det inte är någon framkomlig väg att överlåta vissa polisära arbetsuppgifter som kan fordra användning av tvångsmedel.

Länstyrelser

länsstyrelserna i Kalmar och Västernorrlands län tillstyrker utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att kommunerna har ett förstahandsansvar men varnar för en övertro på att trygghet kan

Kapitel 2 Kommunerna SOU 1995: 146

administreras fram genom planer. För samarbetet mellan kommun och polis behövs inte lagstiftning eller särskilda organ. Hur samarbetet formeras mellan olika kommuner och polisen måste i hög grad

vara beroende av lokala förutsättningar och behov.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller vidare att Jämtlands län omfattar en yta som är större än flera län i södra Sverige och att det är klart att inte polisen i alla lägen kan klara av att finnas på plats, då allmänheten anser att den behövs. Detta gör att ett nätverk av personer, som är positivt kända av polisen, finns runt om i bygderna. Detta bygger helt på personkännedom och olika polismän har olika kontaktpersoner. Dessa personer gör aldrig något ingripande på polisens begäran utan fungerar mer som dess ögon och öron.

Övriga

BRÃ delar utredningens uppfattning att det brottsförebyggande arbetet bör intensifieras och att arbetet bör ske på bred basis genom samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter, företag, organisationer och enskilda. BRÅ delar också utredningens uppfattning

att kommunerna och polisen har en framträdande roll i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. BRÅ understryker vikten

av att det finns en övergripande nationell brottsförebyggande strategi att utgå ifrån vid uppläggningen av lokala och regionala handlingsprogram.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker utredningens förslag men framhåller att åtgärder som riktar sig mot brottsoffer är viktiga i det

brottsförebyggande arbetet.

Socialstyrelsen delar i allt väsentligt utredningens förslag i de delar som berör styrelsens verksamhetsområde.

Behovet av en bred och smidig samverkan mellan lokala aktörer i det brottsförebyggande arbetet är väl känt och belagt. Styrelsen vill, bl.a. mot bakgrund av vad som redovisats i rapporten till regeringen Barns villkor i förändringstider l994:4, betona vikten av att besparingar i kommunerna sker på sådant sätt att goda uppväxt- och levnadsvillkor kan säkras för barn och unga. Detta är väsentligt också för att förebygga brott och tillgodose krav på den enskildes trygghet.

Riksrevisionsverket har i princip inte något att invända mot utredningens förslag.

Enligt Statens Invandrarverk är det särskilt viktigt att olika invandrargrupper beaktas som samverkanspartner i det trygghetsskapande arbetet.

Utländska medborgare är överrepresenterade i brottsstatistiken och många invandrarungdomar i storstäderna befinner sig i riskzonen. Det

Kapitel 2 Kommunerna 69

förebyggande arbetet bland invandrare är därför mycket viktigt. Kommunerna borde uppmärksammas på att försöka nå invandrarföräldrar och få dem att engagera sig i detta arbete antingen tillsammans med svenska föräldrar eller i egna föräldaföreningar.

Invandrarverket har idag kontakt och samverkar med 55 profana invandrarorganisationer och 27 trossamfund på nationell nivå. Det finns dessutom tusentals lokala invandrarföreningar och församlingar. Många dessa får bidrag från kommunerna och finns registrerade

av hos deras fritidskontor.

En del dessa organisationer har redan etablerade samverkans-

av former med polisen, men detta arbete bör intensifieras och utvidgas. De flesta invandrarorganisationerna har ungdomssektioner eller

av -utskott. Genom dessa kan nå ungdomarna direkt för att bedriva

man

ett förebyggande arbete.

Samarbete mellan myndigheter, kommuner och invandrarsammanslutningar har alltid visat sig vara fruktbärande. Därför bör kontaktpunkter upprättas inte endast mellan kommun och polis som utredningen föreslår, utan även med frivilliga organisationer, däribland invandrarsammanslutningarna.

Sveriges Advokatsamfimd finner de riktlinjer som anges i utredningen väl lämpade som utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Köpmannaförbund, SWESEC, Bevaløzingsföretagens Riksförbund, Svenska Vaktbolags Förbund, ACMEGA, HAO-förbunden och Svenska stöldskyddgföreningen anser att en lokal trygghetsplanering i kommunal regi kan bli viktig del i lokalsamhällets aktiva strävan

en mot brott. Organisationerna anser däremot att förslaget om ändring i polislagen är utan nämnvärt värde. Organisationerna föreslår ett nationellt brottsförebyggande Det bör enligt dem kortfattat

program. vara att

o först

skapa opinion -

samla aktörer -

förstärka lagstiftning

-

informera i skolor, arbetsplatser, i media -

starta projekt, inspirera, ge exempel -

genomföra lokal trygghetsplanering -

o i efterhand

förändra värderingar och attityder -

visa på bra exempel -

etablera envars ansvar för tryggheten -

nå medvetande hos de flesta -

Kapitel 2 Kommunerna SOU 1995: 146

Svenska Stöldsskyddsföreningen har vidare i ett särskilt yttrande anfört att förslaget i delbetänkandet är relativt innehållslöst vad avser analys, definitioner och konkreta mål. Föreningen har vidare framhållit att, i den händelse utredningen verkligen syftar till att lång sikt skapa Trygghet mot brott i vid bemärkelse, den avgörande faktorn torde stå att söka en målmedveten attittydpåverkan hos den enskilde i mycket tidig ålder. Samhället borde enligt föreningen i mycket högre grad samordna sina resurser för att kunna agera, stödja och hjälpa där familjeförhållanden och miljö indikerar dåliga uppväxtförhållanden. Vidare bör enligt föreningen byggnormema, på samma sätt som krav på brandskydd, innehålla krav på inbrottsskyddande produkter med koppling till svensk och europeisk standard. Avsaknaden av sådana krav innebär att boende i nyproducerade fastigheter efter ett antal inbrott själva tvingas byta dörrar, lås till altandörrar och komplettera med fönsterlås. Brottsförebyggande kunskaper och synpunkter bör vidare tas till vara vid projektering av bostadsområden, stadskärnor och liknande.

Som nyss nämnts har F örsäkringsFörbundet också yttrat sig gemensamt med Svenska Arbetsgivareföreningen. I ett särskilt yttrande har förbundet dessutom framhållit att det är angeläget att politiker och andra beslutsfattare i ansvarig ställning blir medvetna om att de resurser som sätts in i kampen mot brott, särskilt bland ungdomar, som regel betalar sig många gånger om i det längre perspektivet.

Förbundet har vidare uttalat sig för en ändring av dagens godtrosregler för att handeln med stöldgods m.m. skall kunna motarbetas bättre än i dag.

Brottsojferjouremas Riksförbund BOJ förordar en lag som tvingar kommunerna att inrätta lokala brottsförebyggande råd. Ledamöter i lokala polisnämnder bör enligt BOJ utses av kommunfullmäktige och inte av polisstyrelsema.

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige ROKS instämmer i huvudsaki utredningens förslag men säger sig sakna synliggörandet av det sexuella våldet mot kvinnor och barn. Gränsdragningen mellan polisen och övriga myndigheters och enskilda organisationers arbete måste enligt ROKS slätas ut. En samlad strategi om arbetets mål och riktlinjer bör läggas fram tydligare.

Sveriges Kristna Råd SKR anser att organisations- och samverkansformerna är viktiga, liksom frågorna om resursfördelning. Dessa former och resursfördelningen bör vara föremål för en ständig översyn. Rådet instämmeri stort sett i utredningens förslag men menar att utredningen lägger huvudvikten alltför ensidigt vid tekniska och administrativa åtgärder. SKR vill därför att utredningen i fortsättningen lägger större vikt vid en djup och klarläggande analys av brottslighetens orsaker

Kapitel 2 Kommunerna 71

underlag för radikala förslag till hur man skapar bättre trygghet som för alla parter.

Villaägarnas Riksförbund anser att trygghetsutredningens förslag är bra.

SACO tillstyrker i princip utredningens förslag.

Föreningen Hem och Skola, som tillstyrker förslagen om kommunal trygghetsplanering och ändring i polislagen, anser att tonvikten i

om det brottsförebyggande arbetet bör vara bekämpningen av narkotikamissbruket.

Sveriges Låssmedsmästares Riksförbund har inte något att erinra mot förslagen i betänkandet.

Allmänna negativa synpunkter

Riksåklagaren har efterlyst konkreta uppgifter om vad en kommunal trygghetsplan skall innehålla. Avsaknaden av dessa uppgifter gör enligt RÅ bör vänta med att ta ställning till hur ansvaret bör fördelas.

att man

RÅ BRÅ har regeringens Ett annat skäl som enligt talar for detta är att uppdrag att ta fram ett förslag till ett nationellt brottsförebyggande program.

RÅ 3 § polislagen. RÅ

är tveksam till behovet av en ändring i föreslår eventuell ändring i polislagen får anstå till dess att

att en

vidare och BRÅ:s förslag till brottsförebygganutredningen har arbetat de program har presenterats.

Statskontoret anser att tiden inte är mogen för att genomföra den föreslagna ändringen i polislagen. Kontoret hänvisar bl.a. till det arbete

pågår inom BRÅ. Statskontoret framhåller vidare att arbetet bör som framöver inriktas att sammanföra resultaten av redan gjorda utredningar så att de gagnar det lokala samarbetet. Det arbetet är viktigare än att skyndsamt göra den beskrivning av planeringsläget i kommunerna som kommittén har förordat.

Chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh menar att utredningens förslag till ändring i polislagen inte behövs. Det utredningen syftar till framgår redan lagens första paragraf. Han ser inte någon vinst med

av den föreslagna ändringen.

TCO och Svenska polisförbundet, vilka tillstyrkt förslagen till ändring i polislagen och till kommunala trygghetsplaner, anser att Trygghetsutredningen kan läggas Polisrättsutredningen bör i

nu ner. stället få i uppdrag att utreda

metodmässiga begränsningar i förhållande till icke straffmyndiga -

begränsningar informationsutbyte till följd av sekretess och - av

avsaknaden av befogenheter för polisen i BF-arbetet. -

72 Kapitel 2 Kommunerna

ST-polisväsende, som delar utredningens ståndpunkt när det gäller rollfördelningen mellan polisväsendet, kommuner och andra, att anser utredningen bör läggas ned, eftersom det förändringsarbete pågår som inom polisen tar sikte på bl.a. frågor utredningen skall utreda i som nästa fas.

2.1.2¶Lokal trygghetsplanering

Positiva yttranden

Kriminalvárdsstyrelsen framhåller att kriminalvårdsverkets frivårdsorganisation, vars huvuduppgift kan sägas att insatser riktade vara genom mot redan dömda personer förebygga återfall i brott, har ett kunnande och erfarenheter som bör kunna tillgodogöras i arbetet med upprättande av de föreslagna trygghetsplanerna. Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker utredningens förslag om en trygghetsplanering och framhåller att ansvaret för den övergripande planeringen och samordningen i detta avseende lämpar sig väl för kommunen. Den mer handfasta och operativa styrningen bör ankomma i första hand på polisen. Denna uppgift blir ett naturligt led i polisens närpolisverksamhet med det nya problemorienterade synsättet. Länsstyrelsen i Östergötlands län delar i huvudsak förslaget om kommunala trygghetsplaner. Men länsstyrelsen vill att kommunerna åläggs i lagstiftning att svara för trygghetsplaneringen. länsstyrelsen iÄlvsborgs län tillstyrker kommunala trygghetsplaner men tillägger att det är enligt länsstyrelsens mening familjen är som den viktigaste normbildaren. Det är därför viktigt att föräldrar till barn i riskzonen snabbt får allt det stöd och den hjälp som behövs. Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslaget om kommunala trygghetsplaner. Men polisen måste vara en motor även i fortsättningen. Länsstyrelsen i Jämtlands län att kommunerna har ett anser förstahandsansvar men länsstyrelsen för övertro att varnar en trygghet kan administreras fram genom planer. Svenska Kommunförbundet framhåller att utredningens resonemang om en kommunal trygghetsplanering får ses som ett exempel på hur ett internt kommunalt samarbete kan bedrivas. Varken eller i framtid nu bör förekomsten av ett sådant dokument särskilt lagregleras, eftersom därmed bara uppnås en fixering vid viss typ instrument för av samarbete. Ljusdals kommun tillstyrker förslaget om trygghetsplan.

SOU 1995: 146 Kapitel 2 Kommunerna 73

Malmö kommun anser att förslaget är väl värt att ta fasta på. Men välkomnar att utredningen inte föreslagit att trygghetsplanen skall vara obligatorisk. Den kartläggning från BRÅ aviseras till som 1996 är enligt kommunen ett viktigt led i utvecklingsarbetet. Formerna för hur den lokala trygghetsplaneringen och samrådet skall byggas upp bör enligt Göteborgs kommun vila på lokala förutsättningar. Kommunens insatser här får emelleritid på intet sätt ersätta det arbete som bedrivs inom polisens brottsförebyggande enheter. Med hänsyn till kommunernas olika förutsättningar måste enligt Mörbylånga kommun stor flexibilitet finnas när det gäller planering och utformning av det brottsförebyggande arbetet. En möjlighet kan vara att knyta dessa frågor till någon i kommunen redan tillskapad samverkansform om intressegrupperna redan till största delen är representerade där. Upplands Väsby kommun att lokala trygghetsplaner kan - anser vara av värde om dessa får en tillräcklig lokal förankring. Här bör ett större mått av ansvar överlåtas till de boende på detta sätt får ta ett som större ansvar för sitt område. Ju mindre dessa områden blir desto större förutsättningar finns för en ordentlig lokal förankring. Utredningen har enligt kommunen inte tillräckligt belyst kommunens ansvar för de ungdomar som begår brott. Här finns erfarenheter från Upplands Väsby hur man med snabb koppling brott- utredningpåen följd kan väva ihop polisens, socialtjänstens och åklagarens olika funktioner. Vidare finns en mångårig kunskap hur ett skadeföreom byggande arbete kan utformas. Verksamheten med Håll Väsby Helt kan tjäna som utgångspunkt för aktiv attitydpåverkan för barn och ungdomar och verkningsfulla insatser för ungdomar begått brott som genom att de får göra rätt för sig. Sveriges Pensionärsförbund stöder förslaget om trygghetsplanering.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund,

Sveriges Köpmannaförbund, S WESEC, Bevakningsföretagens Riksförbund, Svenska Vaktbolags Förbund, ACMEGA, HAD-förbunden och

Svenska stöldskyddsföreningen tillstyrker förslaget kommunal

om en trygghetsplanering. Villaägarnas Riksförbund har tillstyrkt förslaget till kommunal trygghetsplan. TCO och Svenska Polisförbundet finner det önskvärt att kommunerna upprättar trygghetsplaner. Förbundet stöder även tankarna på en särskild kontaktpunkt mellan polis och kommun. LO tycker att den lokala trygghetsplaneringen är bra metod en men trygghetsplanen skulle enligt LO ha lagreglerats. Utredningen borde ha gått på orsakerna till att ungdomar blir kriminella. Ungdomsproblemen är det viktigaste området. Ungdomars fritidssysselsättningar måste uppmärksammas. Fritidsverksamhet,

74 Kapitel 2 Kommunerna

idrotts- och kulturella verksamheter måste byggas ut. Kommunerna måste beredda att satsa på detta. Ungdomar som inte kan få

vara arbete måste möjlighet till en positiv och vettig sysselsättning

ges en under normal arbetstid.

Föreningen Hem och Skola tillstyrker förslaget om kommunal

trygghetsplanering.

Hyresgästernas Riksförbund anser att den kommunala trygghetspla-

kan ett bra och verksamt instrument för kommunerna i det nen vara brottsbekämpande arbetet. Det är dock viktigt att den arbetas fram tillsammans med alla berörda organisationer.

F örsäkringsFörbundet anser det viktigt att föreslagna trygghetsplaner

på kommunal nivå får betydande Enskilda aktörer måste delta

resurser. i trygghetsplanen. Enskilda aktörer får inte ses som bara en resurs i det operativa trygghetsarbetet. Utan någon helst handledning eller

som övergripande direktiv och definition vad trygghet i lokalsamhället

av skall innebära, finns det knappast förutsättningar att trygghetsplaner kan fungera på ett tillfredställande vis.

Negativa yttranden

De negativa synpunkter kommit fram i remissvaren är återgivna

som i det föregående under avsnittet allmänna negativa yttranden.

2.2.2¶Irajikfrågonta

Länsstyrelser

Länsstyrelsen i Stockholms län att kommunal gatupolis inte

anser en bör tillskapas.

Det bör dock möjligt att låta kommunala trafikvakter bistå

vara polisen vid trafikkontroller eller med trafikövervakning.

Ett anmärkningsvärt förhållande är enligt länsstyrelsen att flera hundra i Stockholms län ägnar sig att sköta kontrollen av

personer stillastående fordon medan alltför få ägnar den rullande trafiken sitt intresse.

Det faktum att kontroll av den stillastående trafiken är en lönsam affär för kommunerna får enligt länsstyrelsens uppfattning inte skymma det förhållandet att den rullande trafiken, trots att den inte är lika inkomstbringande, ändå större trafikfara.

är en

Länsstyrelsen i Uppsala län att kommunal gatupolis inte bör

anser

Kapitel 2 Kommunerna 75

inrättas.

Länsstyrelsen tar dessutom bestämt avstånd från idéer om att ta i anspråk parkeringsvakter för att självständigt lösa vissa polisiära uppgifter. Att öka samarbetet genom en frivillig medverkan från kommunernas sida kan vara en väg att gå. Samtidigt måste här påpekas att vissa kommuner inte själva genomför parkeringstillsynen utan de har lagt ut uppgiften på fristående bevakningsföretag, vilket kan innebära att övervakningen kan styras av företagets vinstintresse.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att kommunal gatupolis inte bör inrättas.

Enligt länsstyrelsen bör man begränsa antalet yrkesgrupper som har rätt att stoppa och ingripa mot trafikanterna till ett minimum. Men länsstyrelsen att samarbetet mellan polisen och de kommunala

anser parkeringsvakterna kan utvecklas ytterligare. Detta kan bl.a. handla om att upptäcka och gemensamt åtgärda farliga trafikfállor samt kontroll av felaktigt uppsatta skyltar som kan förorsaka olyckor m.m.

Eskorter av bred och tung last är en storstadsföreteelse. Det förekommer sällan sådana transporter utanför storstäderna och när det förekommer gäller det transporter genom flera kommuner på större riksvägar. Då är det en uppgift för trafikpolisen.

länsstyrelsen i Västernorrlands län att kommunen bör få ett

anser odelat ansvar för parkeringsövervakningen i kommunen. Detta ansvar bör utökas med handläggning av överklagande av parkeringsärenden rättelse och bestridande. Polisen bör endast handha övervakning och beivrande av de straffbara felparkeringarna.

Räddningstjänsten bör enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län ges en otvetydig befogenhet att utföra trafikdirigering vid olyckor och att avspärra olycks- och brottsplatser.

Svenska Kommunförbundet och kommuner

Svenska Kommunförbundet framhåller att polisen inte har resurser att upprätthålla tillfredsställande trañkövervakning i landets kommuner.

en En sådan ordning är skadlig både för efterlevnaden av trafikreglerna och för tilltron till polisen.

Kommunförbundet betonar vikten att utredningen i sitt fortsatta

av arbete på flexibelt sätt tillgodoser kommunernas behov av att själva

ett kunna komplettera polisens trañkövervakning. Ett sådant synsätt bör

kunna inrymma möjlighet för kommun att i samarbete med t.ex. en en polisen kunna påverka planeringen övervakningen. De behov av

av kompetenshöjande utbildning för kommunal personal som en dylik ordning kan komma att kräva får inte argument för att inte

ses som

76 Kapitel 2 Kommunerna

ändra på nuvarande situation.

Kommunförbundet ställer sig positivt till den inriktning av det fortsatta arbetet med olika övervakningsfrågor som utredningen redovisar. Förbundet vill särskilt understryka betydelsen av att det inte bara görs

översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare. En en effektivare användning av befintliga personella resurser i glesbygd, t.ex. inom räddningstjänsten, kan vara önskvärd för att förbättra övervakningen. Inte heller bör uteslutas att lokalt placerad polispersonal skall kunna användas för annat än rent polisiära uppgifter. Oavsett vilka lösningar som väljs är det angeläget att den totala sarnhällsnyttan och allmänhetens behov blir vägledande. Polisens närmast monopolartade ställning inom området måste från dessa utgångspunkter granskas kritiskt.

Polisstyrelsen i Stockholm, till vars yttrande Stockholms kommun hänvisar, avstyrker att en kommunal gatupolis skapas. Polisstyrelsen framhåller att det pågår ett försök i Stockholm med att låta trafikvakter eskortera tunga transporter men vill inte nu uttala sig om denna ordning bör permanentas. Styrelsen framhåller att det är ett problem att frågan om en kommun får ta ut avgift för eskorttjänster och, i så fall hur detta får ske, inte har lösts.

Enligt Malmö kommun är många kommuner missnöjda med att polisen inte prioriterar trañkövervakningen i tätorterna och har framfört olika förslag till förbättringar. Flertalet av dessa förslag utgår från att kommunen medverkar vid trañkkontroller i kommunens tätorter och att kommunen låter utföra uppgifter som enligt kommunens mening kan utföras av andra än poliser, närmast parkeringsvakter. Denna medverkan kan enligt Malmö kommun förbättra trafiksäkerheten, framkomligheten och trañkförhållandena i övrigt.

Övriga

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Sve-

riges Köpmannaförbund, S WESE BevakningsföretagensRiksförbund,

Svenska Vaktbolags Förbund, ACMEGA, HA 0-förbunden och Svenska stöldskyddsföreningen vill avlasta polisen uppgifter. För trafikövervakning och enklare service i samband med kontroller bör man se över uppgifterna för att kunna avlasta polisen, så att polismän kan frigöras för annan verksamhet. I den mån sådana uppgifter skall handhas av andra än poliser bör det övervägas hur t.ex. bevakningsföretagens tjänster kan anlitas. Kommunernas verksamhet bör inte ökas inom dessa områden.

Kapitel 2 Kommunerna 77

2.2.3¶Tillståndshâgonta

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att tillståndsfrågorna saknar aktualitet, eftersom frågorna nyligen varit föremål för lagstiftning.

länsstyrelsen i Uppsala län är inte positiv till tanken att beslut om vissa tillstånd att disponera kommunens mark överlåts åt kommunen.

Länsstyrelsen t Älvsborgs län anser att vissa rutinärenden när det gäller tillstånd att använda kommunens mark för att t.ex. montera

byggnadsställningar, sätta upp skyltar eller att ställa upp containrar

kan föras över till respektive kommun. Däremot anser länsstyrelsen att man inte bör tillgodose vissa kommuners önskemål att meddela tillstånd när det gäller vapen, pass m.m.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vill se en förutsättningslös prövning av tillståndsfrågorna. Många ärendetyper handläggs av olika myndigheter mera av tradition än av sakskäl.

En utredning om medborgarkontor dir 1994:26 överväger att på det polisära området föreslå att följande typer av s.k. polismyndighetsärenden skall kunna handläggas vid ett medborgarkontor

upplåtelse av offentlig plats enligt ordningslagen vissa tillstånd till offentlig tillställning som inte kräver särskilda åtgärder för ordningshållning genom poliser eller ordningsvakter passärenden vanliga pass delgivning hittegodsärenden tillstånd i vissa fall till sprängning och innehav av explosiva och brandfarliga varor.

Om medborgarkontor ges behörighet att handlägga dessa ärendety-

bör det än mer naturligt att ge kommunen ett ökat ansvar på per vara området.

Svenska Kommunförbundet tillstyrker utredningens inriktning såvitt gäller framtida möjligheter för kommunerna att själva meddela olika tillstånd att disponera offentlig plats. Förbundet anser bl.a. att de kommuner så beslutar skall få överta handläggningen av tillstånds-

som ärenden enligt 3 kap.1 § ordningslagen.

Mörbylånga kommun positivt på att kommunen kan få meddela

ser vissa tillstånd. Enligt kommunen har förvaltningarna den kompetens

ligger till grund för de beslut som polisen fattar idag när det som gäller aktiviteter kommunal mark.

Enligt Malmö kommun finns det flera skäl för en ändring av handläggningsordningen. Det är ett föråldrat synsätt att betrakta upplåtelse offentlig plats primärt ordningsfråga. Kommuner-

av som en

har det yttersta ansvaret för stadsmiljön genom ansvaret för planna

78 Kapitel 2 Kommunerna

och byggfrågor, trafik-, miljö- och hälsofrågor. I många tillståndsärenden har kommunerna redan idag ansvar för merparten av utredningsarbetet och att ta fram erforderligt underlagsmaterial vid beredningar av tillståndsärendena.

Polisstyrelsen i Stockholm, till vars yttrande Stockholms kommun har hänvisat, har framhållit att de tillståndsfrågor som enbart tar sikt på markdisposition bör föras över från polisen till kommunen.

Göteborgs kommun vill återkomma till tillståndsfrågorna i sitt yttrande över utredningens slutbetänkande.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Köpmannaförbund, S WESE Bevakningsföretagens Riksförbund, Svenska vaktbolags Förbund, ACMEGA, HAD-förbunden och Svenska stöldskyddsföreningen anser att tillståndsärenden angående kommuns mark bör gå över till kommunen.

Riksrevisionverket anser att uppgifter som inte kräver polisiär kompetens av effektivitetsskäl bör utföras av andra. Verket ser därför positivt på utredningens utgångspunkter för den fortsatta arbetet att kommunerna tar över sådana uppgifter, t.ex tillstånd att disponera kommunens mark.

2.2.4 Sekretessbestämmelserna

Betänkandet innehåller enligt Justitiekanslern ett förslag till ändring av 3 § polislagen. Det finns i och för sig anledning att tillstyrka en sådan allmän samarbets- och underrättelseregel som också följer den uppläggning som tidigare valts i paragrafen. Den nuvarande liksom den föreslagna underrättelseregelns förhållande till sekretessbestämmelserna fordrar dock en närmare redogörelse än den som finns i betänkandet. Att uppfattningen om vad som i dag skall anses gälla inte är helt entydig, framgår vid en jämförelse av vad som anförs i Berggren-Munck, Polislagen, 2 uppl., s. 45 och Corell m.fl., Sekretesslagen, 3 uppl., s. 370.

Reglerna om sekretess är enligt Riksrevisionsverket i vissa fall ett hinder för ett effektivt samarbete mellan polismyndigheter och kommunala myndigheter i det brottsförebyggande arbetet. RRV tillstyrker utredning av hur informationsutbytet i enskilda fall kan förbättras.

Svenska Kommunförbundet anser att frågan om socialtjänstens sekretess hindrar ett effektivt trygghetsskapande arbete och att den bör utredas närmare.

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige ROKS anser att nuvarande Sekretessregler bör ses över.

Kapitel 2 Kommunerna 79

TCO och Svenska Polisförbundet anser att de nuvarande sekretessreglerna bör ändras för att möjliggöra ett bättre samarbete mellan polisen och kommunens organ.

Göteborgs kommun att samverkan är fullt möjlig inom ramen

anser för nuvarande lagstiftning och att det från den utgångspunkten inte finns något behov en översyn av de sekretessregler som berör

av informationsutbytet mellan polisen och andra myndigheter. Det utesluter inte att vissa ändringar i sekretessreglerna kan behöva övervägas inom speciella områden, exempelvis inom vapenlagstiftningen.

Polisstyrelsen i Stockholm, till vars yttrande Stockholms kommun hänvisar, att behovet enklare tillämpbara och för det

anser av brottsförebyggande arbetet ändamålsenliga regler är en i det

mer närmaste grundläggande förutsättning för att utredningens förslag skall kunna genomföras.

80 Kapitel 2 Kommunerna SOU 1995: 146

3 överväganden och förslag

3.1 Trygghetsplanering

Förslag:

Ingen lagstiftning trygghetsplanering

- om

Det behövs en dialog mellan kommunen och polisen men även -

andra i brottsförebyggande och trygghetsskapande frågor En nationell strategi blir vägledande för trygghetsplaneringen men

-

trygghetsplaneringen måste även utformas med hänsyn till lokala förhållanden

Ingen lagstiftning om trygghetsplanering

Under arbetet pá delbetänkandet SOU 1994: 122 Trygghet mot brott i lokalsamhället var det tydligt att det fanns ett stort intresse hos manga kommuner att spela en aktiv roll i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i lokalsamhället inom ramen för den verksamhet som kommunerna bedriver med stöd av lag. Förutsättningar och behoven varierar dock från kommun till kommun. Genomgående tycks kommunerna redan i dag anse att de har tillräckliga befogenheter i lagstiftningen, såsom socialtjänstlagen, för att kunna spela den roll man önskar.

Några remissinstanser har uttalat sig för att den kommunala trygghetsplaneringen lagfästs. Huvuddelen av dem har dock motsatt uppfattning.

Vi är alltjämt av den uppfattningen att det inte behövs någon lagstiftning i ämnet. De synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen fran kommunalt hall bekräftar vad vi kom fram till under arbetet på delbetänkandet. Kommunerna anser sig ha ansvar för samordningen av den lokala planeringen av åtgärder mot brott inom kommunen.

Alla måste medverka i en kommunal trygghetsplanering

I delbetänkandet har vi i stor utsträckning uppehållit oss vid förhållandet mellan kommunala organ och polisen men vi har också framhållit att även andra måste delta i det brottsförebyggande arbetet.

Kapitel 2 Kommunerna 81

Vi har därvid särskilt nämnt att trygghetsplaneringen inom kommubör kunna användas ett instrument för den behövliga nerna som samordningen mellan polis, kommun och enskilda, inklusive organisationer. Vi har betonat att planeringen måste göras i en dialog mellan de berörda, så att målen och strategierna är förankrade och anpassade till de lokala förutsättningarna. Vi har i delbetänkandet inte särskilt nämnt andra statliga än polisen. Men det är inte ett uttryck för organ att de bör hållas utanför sådan planering. Vi anser tvärtom att det en är väsentligt att de tas med i sådan planering om förhållandena på orten är sådana att myndigheterna har möjlighet att medverka i det brottsförebyggande arbetet. Ett exempel på sådan myndighet kan en tullen i gränsorter vara.

Förhållandet mellan en nationell strategi och en lokal trygghetsplanering

rådet BRÅ har nyligen uppdrag regeringen

Brottsförebyggande av

presenterat ett underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. I underlaget behandlas

brottsutvecklingen, selekteringsprocessen inom rättsväsendet, brottspreventionsstrategier, teoretiska utgångspunkter för ett nationellt brottsförebyggande program, persistent brottslighet, social och situationell brottsprevention, rättsväsendet och normbildningen samt erfarenheter av lokalt brottsförebyggande arbete. -

En studie beträffande utredning av minderårigas brott inkluderas i underlaget. BRÅ förordar fortsatt forsknings- och utredningsarbete ett men föreslår också vissa utbildningsinsatser. Bland dessa senare märks

ett folkbildningsproj ekt och värderingar i det svenska samhället, - om normer utbildningsinsatser, bl.a. reformering skolans undervisning i lag och - en av rätt och försöksverksamhet i ett antal skolor med olika former av konflikthante- - en ring.

lokalnivå föreslår BRÅ bl.a. lokala brottsförebyggande projekt På att bör stimuleras start- och utvecklingsbidrag och att en handbok genom

i brottsförebyggande arbete bör tas fram. Det är enligt vår uppfattning givetvis viktigt att trygghetsplaneringen

82 Kapitel 2 Kommunerna

i en kommun går i samma riktning som statsmakterna kan komma att bestämma i nationell strategi med anledning BRÅ:s förslag.

en av

Det är dock angeläget att en lokal trygghetsplanering riktas på frågor som utgör problem inom kommunen och inte utformas som en formell spegelbild av den nationella strategi som kan komma att antas av statsmakterna.

Samverkan mellan kommun, polis och andra bör på de problematiska punkterna komma till klart uttryck i den kommunala planeringen.

Vi har inte utgått från att den kommunala planeringen alltid skall ta formen av ett heltäckande dokument utan i stället förutsatt att de politiska instanserna i en kommun ofta tar upp de problem som kräver någon form av kommunal trygghetsplanering och fattar beslut om mål, åtgärder och uppföljning i dessa fall.

De statliga myndigheter som förutsätts delta i en sådan trygghetsplanering måste givetvis i sin planering gå djupare på vad som krävs i deras verksamhet för att de boende och andra verksamma i kommunen skall kunna få de förbättringar som avses i den kommunala trygghetsplaneringen. Polisen måste sålunda i sin planering särskilt uppmärksamma samverkan med kommunen och ange i vad mån polisen skall medverka i de projekt i kommunen som är föremål för en

kommunal trygghetsplanering.

Det är viktigt att de centrala direktiv som kan komma att ges av statsmakterna utformas så att samverkan mellan kommunen och polisen underlättas och så att de insatser som den kommunala trygghetsplaneringen förutsätter kan prioriteras. Detsamma gäller de allmänna råd och föreskrifter som Rikspolisstyrelsen kan komma att utfärda.

Vi anser vidare att det är viktigt att alla berörda följer upp sina insatser enligt den kommunala trygghetsplaneringen. Det gäller särskilt polisväsendet som genomgående har så omfattande uppgifter på det brottsförebyggande området. BRÅ bör på möjligheterna finna

se att former för uppföljningsinsatser på regional och central nivå.

För polisens del bör uppföljningen ske minst årligen vid tider då annan uppföljning av polisens verksamhet i ekonomiska och andra termer skall ske. Uppföljningen bör göras på såväl lokal som regional och central nivå i polisväsendet, låt vara att den får litet olika karaktär beroende på nivå. En sådan uppföljning behövs för att formerna för polisens samverkan med kommunerna skall kunna förbättras fortlöpande. Den behövs också för att statsmakterna och allmänheten skall få en klar bild av hur polisens resurser avsätts för den lokala brottsförebyggande verksamheten i samverkan med kommuner och andra.

Kapitel 2 Kommunerna

3.2 Kontaktpunkt mellan polisen och kommunen

Förslag:

Polisen skall ha kontaktpunkt med kommunens beslutande - en inte företrädare för dem ingår i polisens beslutande organ, om organ

I delbetänkandet har vi framhållit att det faller utanför vårt uppdrag att utarbeta förslag när det gäller polisens organisation. Det var vid tiden för publiceringen betänkandet fråga för regeringen av en en arman av tillsatt kommitté, nämligen 1994 års polisutredning. Vi ansåg det dock viktigt att understryka att det for varje kommun måste finnas någon form kontaktpunkt eller referensorgan mellan av kommunen och polisen där trygghetsfrågorna inom kommunen fortlöpande kan diskuteras. 1994 års polisutredning har dock i enlighet med beslut av regeringen avslutat sitt arbete utan att organisationsfrågorna behandlats. Vi anser därför böra återkomma till frågan om det kommunala inflytandet oss i polisväsendet, i synnerhet kommunen skall ha ett ansvar för den som lokala trygghetsplaneringen och polisens verksamhet i det som brottförebyggande arbetet är så väsentlig. Många län har endast polismyndighet i länet. numera en

Enligt 2 kap. 2 §polisförordningen 1984:730 utfärdar länsstyrelsen

föreskrifter länets indelning ipolisdistrikt. Tretton länsstyrelser har om beslutat att länet skall indelat i endast ett polisdistrilct. Övriga vara

länsstyrelser har indelat länen i flera polisdistrikt.

Som framgår denna redovisning är antalet kommuner relativt av i många polisdistrikt. Polisens samverkan med kommunerna i stort länsdistrikten ställer givetvis stora krav på myndigheterna i dessa distrikt. Men vi vill inte förorda att det alltid skall finnas en särskild organisation för denna samverkan och att kravet på en särskild organisation skall författningsregleras. En sådan ordning skulle sannolikt bli byråkratiskt betungande for både polisen och kommunerna och det är ändå inte säkert att får den samverkan som man vill man uppnå. Mot sådan ordning talar dessutom att förhållandena i de olika en kommunerna är så olika att en generell konstruktion för samarbetet inte skulle bli funktionell. För polisväsendet gäller dessutom numera

84 Kapitel 2 Kommunerna

att beslut i organisationsfrågor i stor omfattning delegerats till länsstyrelserna och den lokala polisorganisationen polisväsendet har samt att många olika organisatoriska lösningar, anpassade till lokala förhållanden. Vi vill dock förorda att politiska företrädare för kommunerna ges plats i även andra polisära organ än polisstyrelser och polisnämnder, exempelvis närpolisråd, när lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder diskuteras. Det gäller i synnerhet frågor om behov av åtgärder, där kommunala politiska beslut kan krävas. Även andra kontaktpunkter kan givetvis tänkas. Men det är under alla omständigheter angeläget att det blir någon form löpande av samarbete mellan polisen och kommunen i ett brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Att ett sådant samarbete skall äga bör i tillägg till 2 rum anges ett kap. 3 b § polisförordningen 1984:730. Vi återkommer till frågan om avfattningen av lagrummet i författningskommentarerna i kapitel

Kapitel 2 Kommunerna 85

3.3 Trafikfrågoma

Förslag:

Efter kommunalt beslut och efter samråd med polisen bör parkeringsvakter kunna få utökade uppgifter. nämligen

rapportering till polisen iakttagna överträdelser av trafik- - av föreskrifter och biträde polisman vid fullgörande av trañkövervaknings- uppgift

Allmän enighet föreligga att någon sorts kommunal gatupolis synes om inte bör inrättas. Vi har emellertid förståelse för tanken att de kommunala parkeringsvakterna skulle kunna utnyttjas även för andra ändamål än parkeringsövervakning. Att ett sådant uppslag väckts från kommunalt håll är också naturligt med hänsyn till den stora betydelsen som fungerande och säker trafik har för kommunens invånare. en l läge när är begränsade finns det all anledning att ta ett resurserna tillvara detta från kommunernas sida. Detta står i engagemang överensstämmelse med utredningens grundsyn att man på olika sätt bör sträva efter att bättre ta till vara samhällets samlade resurser. Några avgörande principiella betänkligheter behöver inte föreligga. Genom tillkomsten lagen parkeringsövervakning har redan ett ställav om ningstagande i principfrågan ägt rum, låt vara på ett begränsat område. Samtidigt står det enligt vår mening klart att viss försiktighet är påkallad när det gäller att lägga på denna personalkategori utökade arbetsuppgifter. Det knappast lämpligt att tänka sig att ordningssynes vaktsförordnanden i någon större utsträckning skulle kunna komma i fråga för parkeringsvakterna eller att de på annat sätt skulle tilläggas

direkta polisuppgifter.

Med dessa utgångspunkter anser att det direkt i lagen om

parkeringsövervakning bör anges i vilken utsträckning parkeringsvakter

skall kunna användas för andra ändamål än parkeringsövervakning. Därvid bör den konstruktionen väljas att sådana utvidgade uppgifter blir beroende kommunalt beslut. Detta är som vi ser saken av ett ofrånkomligt med hänsyn till att parkeringsvakterna finansieras av kommunala medel. Lika klart är att ett sådant beslut måste föregås av samråd med den berörda polismyndigheten och att det i praktiken ett bör förutsätta att kommunen och polisen är ense i saken. Vi till början parkeringsvakt bör kunna anförtros anser en att en

86 Kapitel 2 Kommunerna

som en tjänsteuppgift att till polisen rapportera sådana överträdelser av trafikföreskrifter som parkeringsvakten själv iakttar. Detta kan varje medborgare göra, och det nya skulle bli att parkeringsvakterna får möjlighet att fullgöra uppgiften inom för sin tjänst och att ramen man på detta sätt utnyttjar funktionärerna bättre. Polisen bör naturligtvis också kunna komma överens med kommunen den närmare om inriktningen av vakternas rapportering antingen generellt eller för särskilda tillfällen. Man bör enligt vår mening inte formalisera detta i onödan genom att införa uttryckliga regler om exempelvis rapportskyldighet och rapporteftergift som av uppenbara skäl skulle bli vanskliga att tillämpa. Över huvud gäller den skisserade ordningen bör taget att ses som en möjlighet att utvidga parkeringsvakternas uppgifter och inte som en skyldighet vare sig för vakterna själva eller för deras huvudmän. Vi anser också att parkeringsvakterna bör kunna i större eller mindre utsträckning ställas till polisens förfogande för uppgifter som endast innebär biträde polismän fullgör trafikövervakningssom uppgifter. Närmast synes detta kunna få praktisk betydelse vid i förväg beordrade trafikkontroller. Läget kan exempelvis det att från vara man kommunalt håll har önskemål om vissa sådana kontroller som polisen har svårt att få utrymme för och att möjligheten att genomföra kontrollerna ökar om polisen får visst biträde personal. av annan Enklare bestyr under polismans ledning i samband med hastighets-, förar- eller fordonskontroll som inte innefattar någon befogenhetsutövning bör kunna tillhöra de uppgifter därvid kan komma i fråga. som Självfallet innebär ett kommunalt beslut endast att polisen får ta vakterna i anspråk och inte att polisen är skyldig att göra detta. Här bör också hänvisas till den i det föregående nämnda försöksverksamheten i Stockholm vad avser eskortering av tunga och breda transporter. Det bör än en gång understrykas att ordning detta slag i en av praktiken förutsätter enighet mellan polisen och kommunen. Den passar kanske inte i alla kommuner som har parkeringsvakter och den kan tänkas bli olika utformad där den tillämpas. I viss utsträckning får man uppenbarligen pröva sig fram vid tillämpningen. Med hänvisning till det anförda föreslår att det i lagen om parkeringsövervakning tas en ny bestämmelse enligt vilken kommunen efter samråd med polismyndigheten kan bestämma att parkeringsvakter skall tas i anspråk för att, utöver själva parkeringsövervakningen, fullgöra sådan trafikövervakning består endast som av rapportering till polismyndigheten iakttagna överträdelser av av trafikföreskrifter och biträde polisman vid fullgörande trafikav övervakningsuppgift.

Kapitel 2 Kommunerna 87

Något hinder mot att tillämpa denna ordning för fall då parkeringsvakterna är väktare har anställning i bevakningsföretag kan enligt som vår mening inte föreligga. Däremot är det klart att förslaget i det anses föregående inte löser förekommande trañkövervakningsproblem inom områden där parkeringsvakter saknas. Vi återkommer till glesbygdsproblematiken i ett särskilt avsnitt. Någon ersättning från polisen till kommunen bör uppenbarligen inte utgå för åtagande att rapportera iakttagna förseelser. l vad mån ersättning skall utgå för fall då parkeringsvakter ställs till förfogande biträde polisen torde få bestämmas överenskommelse som genom mellan polismyndigheten och kommunen. Vid sidan vad sålunda föreslås gälla är det naturligtvis av som angeläget att polisen vid kontakter med parkeringsvakterna utnyttjar den kännedom exempelvis åtekommande trafikproblem vid om särskilda platser parkeringsvakterna ofta kan ha förvärvat i som samband med sin tjänstgöring. För detta krävs ingen författnings-

reglering. Som har nämnts förut i detta kapitel pågår i Stockholm en försöksverksamhet går ut på att parkeringsvakter används för som bevakning tunga och breda transporter. Det är här fråga om fall då av enligt 159 § vägtrañkkungörelsen 1972:603 dispens meddelas från eljest gällande bestämmelser fordons och lasters vikt och bredd på om villkor viss bevakning äger under transporten. Försöksverkatt rum samheten har i fallit väl ut och att det kan vara skäl stort sett anser verksamheten, också bör kunna vinna efterföljd att permanenta som inom andra polisdistrikt. Som vi saken behöver denna verksamhet inte något särskilt ser författningsstöd vid sidan den föreslagna föreskriften att av nyss parkeringsvakterna skall kunna biträda vid trañkövervakning. Möjligheten i samband med dispens meddela villkor bevakning är för att om närvarande inte närmare reglerad i vägtrafikkungörelsen ens för det fall bevakningen äga polisens försorg, och någon att avses rum genom sådan reglering kan inte heller erforderlig. Det behövs anses vara därför inga särskilda bestämmelser till stöd för en utformning av så bevakningen förutsätts bli utförd genom

dispensbesluten att parkeringsvakter eller annan personal utanför polisen.

bevakningen skall erbjuda de garantier för trafiksäkerheten För att behövs kan det emellertid önskvärt att den personal som som vara ombesörjer bevakningen är utrustad med befogenhet att meddela anvisningar för trafiken. Polismyndigheten kan med stöd 8 § andra av vägtrafikkungörelsen meddela förordnande att parkerings-

stycket om

vakterna skall erhålla sådan befogenhet i samband med eskortering av och breda transporter, och enligt uppgift har denna ordning tunga tillämpats inom för försöksverksamheten i Stockholm. Vi också ramen

88 Kapitel 2 Kommunerna

vill påpeka att det angivna författningsrummet kan utnyttjas även för annan delegation till parkeringsvakter, lokalt från polisens och om man kommunens sida skulle finna detta lämpligt. vara Ett problem inom för försöksverksamheten i Stockholm har ramen emellertid visat sig vara att kommunen saknar författningsstöd för att ta ut ersättning av enskilda för den ifrågavarande serviceuppgiften. Polisen kan däremot ta ut avgifter för sådana tjänster enligt särskild en bestämmelse i l § första stycket 2 förordningen 1982:789 om ersättning för polisbevakning och för anslutning larmanläggningar av till polisen m.m. Denna förordning grundar sig på särskilt beett myndigande av riksdagen. Vi finner det självfallet att även kommunerna måste kunna ta ut ersättning för dessa tjänster på samma grunder dem gäller för som som polisen. Eftersom det torde fråga s.k. betungande avgifter, vara om måste föreskrifter i ämnet meddelas lag eller med stöd genom av bemyndigande i lag i enlighet med 8 kap 3 § och 9 § andra stycket regeringsformen. Vi föreslår att ett sådant bemyndigande i lagen tas 1975:88 med bemyndigande att meddela föreskrifter trafik, om transporter och kommunikationer och att föreskrifter rätt för om kommunerna att ta ut ersättning med stöd härav meddelas i den nyssnämnda förordningen om ersättning för polisbevakning. Vi tar i det sammanhanget också upp en fråga visat sig vålla problem, som nämligen ersättning för väntetid. Frågorna behandlas närmare i författningskommentarerna.

Kapitel 2 Kommunerna

3.4¶Tillståndsfrågoma

Förslag:

Vissa ärenden om tillstånd att disponera offentlig plats kan

flyttas över från polisen till kommunen, polismyndig-

om

heten och kommunen kommer överens om detta.

För närvarande gäller enligt 3 kap. 1 § ordningslagen 1993: 1617

som huvudprincip att offentlig plats inom detaljplanelagt område inte utan tillstånd av polismyndigheten får användas på ett sätt inte stämmer

som överens med upplåtelseändamålet. Vissa undantag finns från tillståndsplikten. Polismyndigheten skall, utom i vissa angivna fall, inhämta yttrande från kommunen, som har vetorätt.

Denna ordning föregicks av ingående överväganden vid tillkomsten av ordningslagen bl.a. mot bakgrund av att några av de remissinstanser som yttrat sig i lagstiftningsärendet hade föreslagit att i stället kommunerna skulle bli tillståndsmyndigheter och polisen yttra sig i tillståndsfrägan. Därvid pekade föredragande statsrådet i propositionen på att kommunen visserligen hade betydande intressen att ta till att

vara men den grundläggande prövningen likväl måste ske utifrån vikten av att allmän ordning och säkerhet upprätthålls och att trafiken inte onödigtvis hindras eller störs. Det ansågs därför naturligt att prövningen

av olika ärenden där avgörande vikt måste tillmätas allmän ordning och säkerhet lades på polisen.

Vi ansluter oss i princip till dessa uttalanden. Som vi ser saken skulle det inte heller från praktisk synpunkt vara mycket vunnet genom att byta ut det nuvarande systemet, enligt vilket avgörandet i tillståndsfrågan ankommer på polisen med vetorätt för kommunen, mot en generell ordning enligt vilken kommunen blir tillståndsmyndighet med vetorätt för polisen. Bestyren vare sig för sökanden eller för polisen och kommunen skulle knappast minska i ett sådant system.

Erfarenhetsmässigt finns det dock i synnerhet i de större kommunerna återkommande ärenden och ärendegrupper i vilka ordnings- och säkerhetssynpunkter sällan eller aldrig har någon betydelse. Exempel erbjuder de vid remissbehandlingen nämnda ärendena angående byggnadsställningar och skyltar samt åtminstone flertalet fall avseende uppställning av containrar. Vi anser inte att de principiella skäl

som åberopades vid tillkomsten av ordningslagen utgör något hinder mot ett

90 Kapitel 2 Kommunerna

system enligt vilket sådana ärendegrupper överförs till kommunerna för beslut. Detta skulle medföra minskad belastning för polisen och

en från sökandenas synpunkt ägnat att förenkla proceduren.

vara

Vi tänker att systemet skulle kunna gestalta sig så att länsstyrel-

oss

framställning den eller de polismyndigheter och kommuner sen, av

är berörda, preciserar de ärendegrupper beträffande vilka polisen som inte skulle behöva kopplas utan prövningen skulle stanna hos kommunen. Detta blir uppenbarligen form av normgivning och

en länsstyrelsens beslut får enligt vanliga principer tas i länets författningssamling. Naturligtvis kan det likväl tänkas förekomma att sökanden vänder sig till fel myndighet, sökanden skall då hänvisas

men till behörig myndighet i enlighet med reglerna om myndigheternas serviceskyldighet.

Men vill betona att detta system uppenbarligen inte passar i alla kommuner och inte bör något obligatorium. Bl.a. torde det få

vara krävas kommunen förfogar över jurister som kan biträda vid

att ärendenas prövning. Det är också klart att ett beslut att överföra

om vissa ärendegrupper till kommunal prövning inte bör vara oåterkalleligt utan att det kan behöva omprövas beroende på de praktiska erfarenheterna. Till vissa avgränsningsfrågor återkommer vi i författnings-

kommentarerna.

Vi förutsätter vidare att den här beskrivna ordningen leder till totalt minskade kostnader för det allmänna och att kommunen kan svara för uppgiften utan några särskilda bidrag från polisen eller staten i övrigt.

Den skisserade lösningen är redan sagts i främsta rummet

nu som avsedd för fall då ordnings- och säkerhetssynpunkter normalt inte gör sig gällande och polisen alltså över huvud taget inte skulle behöva kopplas på frågorna. Självfallet går det emellertid inte att bortse från sådana synpunkter kan komma i bilden i en del sådana fall

att

skulle komma att omfattas överflyttning till kommunen. Ett som av en exempel kan de förut berörda fallen avseende uppställning av

vara containrar, visserligen oftast torde vara problemfria men som

som många gånger erfarenhetsmässigt har visat sig kunna inrymma svårbedömda ordningsfrågor. Vi föreslår därför att kommunen skall inhämta yttrande från polismyndigheten, om det inte är uppenbart att frågan behöver bedömas från ordnings- eller säkerhetssynpunkter. Avstyrker polismyndigheten ansökan, bör tillstånd inte få meddelas. Om polismyndigheten för tillstyrkan uppställer villkor, bör tillstånd meddelas det förenas med dessa villkor.

endast om

I fråga rätten att överklaga gäller för närvarande enligt 3 kap.

om 26 § ordningslagen att en polismyndighets beslut att vägra tillstånd överklagas till länsrätten. Beslutet får dock inte överklagas, om avslagsbeslutet föranleds kommunens avstyrkande. l den mån

av

Kapitel 2 Kommunerna 91

tillstånd beviljas på villkor som kommunen har ställt upp, måste regleringens innebörd vara att även länsrätten är bunden av dessa villkor, om polismyndighetens beslut överklagas. Kommunens beslut om avstyrkande eller om villkor överklagas genom kommunalbesvär.

Om i enlighet med vad som här har föreslagits vissa ärendegrupper skall kunna avgöras av kommunen, uppkommer frågan om ett avslagsbeslut från kommunen på samma sätt som gäller i fråga om polismyndighetens beslut skall få överklagas genom förvaltningsbesvär, så att inte bara laglighetsfrågan utan också lämplighetsfrågan kan omprövas. Vi anser dock inte att en sådan ordning skulle vara följdriktig, eftersom ett avstyrkande av kommunen redan enligt nuvarande ordning har avgörande betydelse för ärendets utgång och omprövning kan åstadkommas endast kommunalbesvärsvägen. Någon ändring synes då inte vara påkallad av att beslutsbefogenheten förs över till kommunen. I fall då polismyndigheten avstyrker en ansökan eller anger villkor för tillstyrkan, bör emellertid polismyndighetens beslut kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

En annan fråga som bör tas upp i detta sammanhang gäller de olika föremål som står uppställda eller anbringats offentlig plats utan att erforderligt tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen erhållits. En sådan lagstridig användning av offentlig plats kan från juridisk synpunkt vara okomplicerad att fastställa men är mycket svår att angripa på ett effektivt sätt enligt gällande bestämmelser i ordningslagen.

Kommunernas behov av effektiv renhållning samt god framkomlighet för fordon och gående, inte minst synskadade och andra funktionshindrade, bör enligt vår bedömning kunna stödjas genom att kommunerna själva på samma sätt som polisen ges en rätt att på ett effektivt sätt forsla bort de föremål som olagligen uppställts eller anbringats på offentlig plats. Lagen 1982:129 om flyttning av fordon i vissa fall bör därvid kunna tjäna som förebild i tillämpliga delar. Vi föreslår att denna fråga blir föremål för översyn i lämpligt sammanhang.

92 Kapitel 2 Kommunerna

3.5¶Sekretessfrågor

Många har till utredningen fört fram att sekretessreglerna lägger hinder i vägen för ett fruktbart samarbete mellan polisen och kommunala

i synnerhet sociala myndigheter och skolan. Frågan om ändring organ,

sekretessreglerna vid samarbete mot ungdomsbrott har helt nyligen av utretts och presenterats i en departementspromemoria.

I slutet 1994 upprättades inom Justitiedepartementet en pro-

av memoria sekretess. Promemorian har titeln Sekretess vid samarbe-

om tet mot ungdomsbrott och ekobrott och beteckningen Ju l994:E. I promemorian finns ett avsnitt om sekretess vid samarbete mellan myndigheter ifråga lagöverträdare. Vi berör det i det

om unga följande.

Nu gällande regler

l promemorian framhålls att den omständigheten att sekretess gäller för uppgifter inom socialtjänsten inte innebär att det är uteslutet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter, t.ex. till polisen. Vissa, än ganska begränsade, undantag finns. En föreskrift i en lag

om eller förordning att uppgifter skall lämnas till en annan myndighet gäller sålunda framför sekretessen [14 kap. 1 § sekretesslagen 1980:l00]. När det gäller adressuppgifter finns en föreskrift om att socialtjänsten måste lämna ut uppgifter till bl.a. polisen om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende 66 § SoL. Ett annat viktigt undantag från sekretessen är att misstankar om brott, som finns hos socialtjänsten, får lämnas ut om misstankarna gäller antingen brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år eller brott enligt 4 och 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år 14 kap. 2 § sekretesslagen. Men det kanske viktigaste undantaget från sekretessen är det innebär att den enskilde själv har rätt att

som förfoga över den sekretess gäller i hans intresse. Han kan

som samtycka till att uppgifter honom lämnas ut till andra myndigheter

om 14 kap. 4 § sekretesslagen.

Som framgår detta är utrymmet för socialtjänstens tjänstemän att

av lämna ut uppgifter, även om man beaktar undantagsbestämmelserna, mycket begränsat. Detta gäller enligt promemorian även om det är fråga samarbete for den bästa och oavsett i vilken form

om unges samarbetet sker. Inte heller 1 kap. 5 § sekretesslagen, som medger

uppgiftslämnande det är nödvändigt för att myndigheten skall

om kunna fullgöra sina uppgifter, gör det möjligt att i någon nämnvärd utsträckning lämna ut uppgifter i arbetet med unga lagöverträdare.

SOU 1995: 146 Kapitel 2 Kommunerna 93

Bakgrunden till den långtgående sekretessen inom socialtjänstområdet är enligt promemorian den avgörande vikt socialtjänstmyndigheterna fäster vid att den enskilde kan känna sig förvissad att de

om uppgifter han lämnar inte blir kända för andra än dem handlägger

som hans ärende. Utan ett sådant förtroende från den enskildes sida skulle det många gånger vara omöjligt för socialtjänsten att bedriva framgångsrik behandlingsverksamhet. Socialtjänstlagens grundläggande principer om frivillighet och självbestämmande har haft en avgörande betydelse för reglernas utformning.

Förslag till ändring

Det skulle enligt promemorian givetvis kunna gagna polisen och säkert ibland också den unge om uppgifter att den unge är misstänkt för brott kunde lämnas från socialtjänsten i större utsträckning än i dag är

som möjligt. Det är då närmast fråga om ett uppgiftslämnande i rent brottsbeivrande syfte. Några lättnader i sekretessen bör dock

inte ges i detta fall av principiella skäl.

l promemorian förordas däremot en annan linje när det gäller brottsförebyggande arbete. För att kunna påverka den levnads-

unges sätt behöver polisen ha kännedom om den unges adress, sysselsättning, familjeförhållanden, missbruk etc. Annars är det knappast möjligt för polisen att agera på ett sätt som syftar till att förhindra att den unge inleder eller fortsätter brottslig verksamhet. En vanlig situation är att den unge redan förekommer hos socialtjänsten då polisen får sina första kontakter med honom. Nuvarande regler förhindrar att uppgifter om den unge i sådana situationer lämnas ut från socialtjänsten. Det är enligt promemorian knappast rimligt att räkna med att den unge skall lämna sitt samtycke till att uppgifter om honom lämnas till polisen.

De uppgifter som polisen säger sig behöva tillgång till om den unge är uppgifter om bl.a. adresser, familjeförhållanden, kamratkrets, missbruk samt planerade och gjorda insatser från socialtjänstens sida. Detta är uppgifter som är hänförliga till den unges personliga förhållanden.

Det får enligt promemorian anses rimligt att polisen skall kunna få del av dessa uppgifter i sin brottsförebyggande verksamhet. Däremot bör uppgifter som rör begångna brott inte kunna lämnas ut. Det är givet att gränsen mellan uppgifter om konkreta brottsmisstankar och uppgifter om att den unge har en kriminell livsstil inte är helt skarp. Enligt promemorian skall de praktiska problemen inte överdrivas. Det får antas att socialtjänstens personal i huvudsak skall kunna hälla denna rågång klar så att uppgifter om konkreta brottsmisstankar inte lämnas ut i annat fall än då det är tillåtet enligt gällande lagstiftning.

94 Kapitel 2 Kommunerna

För kunna bedriva brottsförebyggande insatser har det enligt

att promemorian polisen också behöver tillgång till uppgifter om

sagts att den familj, alltså hans närstående. Här är det fråga om uppgifter

unges

någon personliga förhållanden än den unges. Det får anses om annans rimligt att polisen skall kunna få del även av sådana uppgifter. Längre än så bör lättnaderna i sekretessen inte sträcka sig. Eventuella uppgifter är hänförliga till den unges kamrater bör inte få lämnas

som

såvida inte kamraterna själva är på väg i en brottskarriär eller ut, befinner sig i riskzonen till kriminalitet.

Sammanfattning

Det ökade utrymme förordas är enligt promemorian avsiktligen

som mycket snävt för att inte äventyra den enskildes förtroende för socialtjänsten. Förslaget innebär att uppgifter skall få lämnas endast

sådana ungdomar är på väg i brottskarriär eller som om som en befinner sig i riskzonen till kriminalitet. Det är således fråga om ungdomar redan har begått brott och som kanske därför kan

som befaras fortsätta att begå brott. Men uppgifterna kan också röra ungdomar lever i sådan miljö att det finns en stor risk att de

som hemfaller i kriminalitet. Det skall alltså allmänt sett finnas en påtaglig risk för att den skall begå brott. För att uppgifter skall få lämnas

unge

från socialtjänsten måste det också finnas skäl att tro att uppgifterna ut kan bidra till att förhindra att den unge begår brott.

I promemorian föreslås inte några lättnader i socialtjänstens sekretess gentemot andra myndigheter än polisen.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att 14 kap. 2 § 3 ges

följande tillägg.

Sekretess enligt 7 kap. 4 § första och tredje styckena hindrar inte att

uppgift enskild, inte fyllt arton år, eller närstående till denne

om som

lämnas från myndighet inom socialtjänsten till polismyndighet, om det

finns påtaglig risk att den skall begå brott och uppgiften kan

en unge

antas bidra till att förhindra brott.

remissbehandlat promemorian. Ärendet är

Justitiedepartementet har ännu inte avgjort.

Kapitel 2 Kommunerna 95

3.5.3 Förslaget till ändrad lagstiftning

Förslag:

Förslaget i departementspromemorian om ändring i 14 kap. 2 §

sekretesslagen tillstyrks. Paragrafen hör i sin ändrade lydelse kunna

tolkas så att socialtjänsten kan lämna ut uppgifter till polisen

om brott av icke straffmyndiga.

Den ändrade lagstiftningen bör leda till en bättre samverkan i brottsförebyggande syfte mellan polis och socialtjänst.

Vi ansluter oss i stort sett till det förslag som har lagts fram i den nämnda departementspromemorian och anser oss med hänsyn härtill kunna underlåta att lägga fram ett eget förslag.

På en punkt vill vi dock förorda en delvis tillämpning den

annan av föreslagna lagbestämmelsen än den som förefaller ligga till grund förslaget.

Det vill synas som om resonemanget i departementspromemorian mynnar ut i att uppgift till polisen från socialtjänsten aldrig skulle få lämnas ut om begångna brott. Denna gränsdragning blir svårtillämpad och ter sig onödig särskilt när det är fråga om barn under 15 år

som under inga omständigheter kommer att bli föremål för lagföring. Vi anser att den föreslagna lagbestämmelsen utan vidare måste anses medge uppgiftslämnande även om begångna brott när det gäller denna kategori. För straffmyndiga ungdomar måste man självfallet vara mera försiktig men hinder kan inte anses föreligga mot att uppgifter av så allmänt innehåll lämnas att de inte kan ligga till grund för några lagföringsåtgärder. Vi vill peka på BRÅ sig över förslaget i

att yttrat samma riktning.

När det gäller uppgiftslämnande från skolväsendet till polisen noterar att sekretessen aldrig medför något hinder om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda 14 kap. 1 § sekretesslagen. Denna förutsättning torde som regel vara uppfylld i de fall som här är av intresse och någon lagändring med sikte på skolsekretessen behövs alltså inte.

96 Kapitel 2 Kommunerna SOU 1995: 146

3.6 Samverkan mellan kommun och polis från kommunalrättslig

synpunkt

Förslag:

Polislagen tillförs en bestämmelse att kommun får i begränsad utsträckning bidra till polisens arbete, om det bedöms vara av väsentlig betydelse För medlemmarna i komrmmen.

I våra direktiv har särskilt uttalats att vi bör undersöka om kommunerna skall få möjlighet att bidra till polismyndigheternas verksamhet genom att ställa lokaler och viss materiel till förfogande för exempelvis kvarterspolisverksamhet.

Det berörda uttalandet torde få ses mot bakgrund av den s.k. lokaliseringsprincip som anses gälla för kommuners och landstings verksamhet. Enligt 2 kap. 1 § kommunallagen 1991:900 får kommuner och landsting själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall fullgöras av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.

Som huvudprincip gäller således att en kommun inte får åsidosätta den rollfördelning som på grund av lag eller vedertaget synsätt finns mellan olika offentliga organ. Samma begränsning för kommunernas befogenheter har gällt enligt tidigare kommunallagstiftning.

Av rättspraxis på området se ex. Lindquist, Kommunala befogenheter, 4 uppl s 69 ft framgår att kommunala beslut i vissa fall undanröjts på den grunden att de ansetts angå en fråga som ankommer på staten.

Ett exempel vad gäller förhållandet till polis- och åklagarmyndigheterna erbjuder det i Regeringsrättens Årsbok refererade rättsfallet RÅ 1981 Ab 55. Vid förhör polis- och åklagarmyndigheterna

som håller under förundersökning i brottmål skulle enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken i dess lydelse före den 1 juli 1981 om möjligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne vara närvarande. Det ansågs uteslutande ankomma på undersökningsledaren att utse vittne, och det ansågs således inte ingå i en kommuns allmänna befogenheter

skedde på de håll, välja s.k. medborgarvittnen i syfte att att, som en trygga tillgången på vittnen vid förhören.

I själva sakfrågan har rättsfallet förlorat sin aktualitet, eftersom

Kapitel 2 Kommunerna 97

kommunerna numera enligt lagen 1981 z324 om medborgarvittnen har befogenhet att välja sådana vittnen. Men fallet belyser ändå principen. Det torde också vara ställt utom all tvekan att en kommun saknar befogenhet att ge ett direkt ekonomiskt stöd till polisverksamheten inom kommunen, hur stor betydelse kommunen än anser att denna verksamhet har för dess medlemmar. Ett sådant beslut skulle komma att bli upphävt i händelse av ett överklagande enligt bestämmelserna om laglighetsprövning tidigare kommunalbesvär.

Mellan kommunala organ och polisen förekommer för närvarande ofta ett nära samarbete, och en av våra viktigaste uppgifter är att lämna förslag i syfte att detta samarbete skall ytterligare fördjupas. I den mån ett sådant samarbete tar sig uttryck på sådant sätt att man från polisens sida vidtar åtgärder som skulle kunna sägas innebära ett bidrag till ett kommunalt organs t.ex. socialnämndens arbete

- uppkommer som vi ser det inga rättsliga problem. Ramarna för polisens brottsförebyggande och kontaktskapande arbete har avsiktligt gjorts så vida att det knappast i praktiken finns utrymme för att betrakta sådana åtgärder som olagliga.

Som framgår av det redan anförda är emellertid läget ett annat om en kommun inom ramen för det löpande samarbetet skulle vilja vidta någon åtgärd till förmån för polisväsendet i syfte att främja tryggheten för kommunmedlemmarna. Man löper då risken att beslutet, efter överklagande, kan komma att undanröjas. Redan nu torde det finnas exempel på samarbete mellan kommun och polis som har tagit sig sådana uttryck att det framstår som i varje fall ovisst, om beslutet skulle stå sig vid ett överklagande. Med det fördjupade samarbete som vi syftar till att åstadkomma kan läget bli än mera svårhanterligt.

Med hänsyn till den stora allmänna betydelse som polisverksamheten har för kommunmedlemmarna anser vi att den nuvarande principen bör genombrytas på förevarande område. Detta har skett även i andra fall, se t.ex. lagen 1991:901 om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Den lagen ger kommunerna vissa begränsade befogenheter att lämna hjälp i internationella katastrofsituationer, trots att biståndspolitiken är en statlig angelägenhet.

En öppning för kommunerna att stödja polismyndigheterna bör i

överensstämmelse med vad har skett i andra sammanhang ta sig

som uttryck i reglering vid sidan av kommunallagen, lämpligen i

en polislagen. Självfallet bör sådan öppning inte innebära några

en skyldigheter for kommunerna och inte heller att dessa tilläggs befogenhet att bedriva egen polisverksamhet eller att lämna direkta ekonomiska bidrag till den statliga polisverksamheten. Närmast i åtanke kommer just sådant stöd som uppmärksammats i direktiven, nämligen med lokaler för exempelvis kvarterspolisverksamhet eller motsvarande

98 Kapitel 2 Kommunerna

verksamhet. En kommun bör också kunna stödja polisens arbete på det sättet att kommunal personal får möjlighet att vid sidan av sina huvuduppgifter lämna biträde polisen. I det följande föreslår vi en sådan ordning när det gäller parkeringsvakter och, i fråga om glesbygdsområden, räddningstjänstens personal.

Vi föreslår att en särskild bestämmelse tas i polislagen av det innehåll som nyss skisserats. Vi återkommer till bestärnmelsens placering och avfattning i författningskommentarerna.

Kapitel 3 Bestämmelser säkerhetsbranschen. 99

om

3 Kapitel

Nuvarande särskilda bestäm-

melser säkerhetsbranschen

om

1 Bakgrund

I delbetänkandet SOU 1994: 122 Trygghet mot brott i lokalsarrxhället har utredningen utförligt behandlat synpunkter från bl.a. bevakningsföretagen och säkerhetsbranschen i övrigt där dessa intressenter pekat på brister och framfört önskemål om ändringar i nuvarande ordning. Den vill ha fyllig redogörelse för dessa synpunkter

som en hänvisas till delbetänkandet.

Vid de studier vi har gjort har vi funnit att den kritik som har

som förts fram berättigad på antal punkter. Även andra förhållanden

är ett måste enligt vår mening uppmärksammas vid översyn av nuvarande

en regelsystem.

Till början har vi konstaterat att de bestämmelser som reglerar

en säkerhetsbranschen är mycket olika utformade på punkter där bestämmelserna allt att döma borde samordnade. Väktare och

av vara larmcentraler arbetar regelmässigt samman. De säkerhetsbestämmelser

gäller för väktare bör därför naturligen även gälla för anställda som vid larmcentraler, ofta handskas med lika känsliga uppgifter som

som väktare. Så är dock inte fallet. Flera andra liknande fall skulle kunna

nämnas.

Innan vi går in på diskussion hur ett nytt regelsystem bör

en av byggas redovisar därför helt kort nuvarande regler för

upp, godkännande personal i säkerhetsbranschen och av företagen som

av är verksamma där. Redovisningen av reglerna om godkännanden är uppdelad i tre avsnitt, nämligen

100 Kapitel 3 Bestämmelser säkerhetsbranschen om

Ordningsvakter och andra med särskilda maktbefogenheter - Väktare och andra utan särskila maktbefogenheter - Anställda vid försvaret m.fl. andra myndigheter - m.m.

2¶Nuvarande aktörer

regler om godkännande av

2.1 Ordningsvakter och andra med särskilda maktbefogenheter

1 Ordningsvakter

Enligt 4 § lagen 1980:578 om ordningsvakter får endast den förordnas till ordningsvakt som med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 inte 65 men år. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ordningsvakternas utbildning. Enligt 5 § samma lag förordnas ordningsvakt Rikspolisstyrelen av

sen om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det

berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall polismyndigav heten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år. Enligt uppgift begär godkärmandemyndigheten utdrag polisav register och körkortsregistret vid prövning av sökandens laglydnad innan frågan om godkännandet prövas. Slagning i körkortsregistret görs därför att där antecknas ingripande enligt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade personer Sådana uppgifter förs m.m. inte in i polisregistret. En ordningsvakt förordnas i regel sedan han eller hon genomgått en av polismyndigheten anordnad utbildning. Den omfattar minst 25 timmar.

2.1.2 Skyddsvakter och skyddsomrádesvakter

Enligt 5 § lagen 1990:217 om skydd för sarnhällsviktiga anläggningar m.m. skall den som utses till skyddsvakt vara godkänd av länsstyrelsen i det län där han är bosatt. Den som inom Försvarsmakten utses till skyddsvakt och som tillhör den militära personalen skall dock i stället vara godkänd av Försvarsmakten. Enligt 6 § förordningen 1990:1334 om här aktuellt skydd får som skyddsvakt endast den godkännas som

SOU 1995: 146 Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen. 101

har erforderlig utbildning och som även i övrigt är lämplig för uppgiften.

Enligt 19 § förordningen 1976:935 om skyddsområden och kontrollområden åligger det polismyndigheten att tillse att utlänning eller utländskt fartyg inte olovligen uppehåller sig inom Skyddsområde eller kontrollområde.

Enligt 9 § 2 st lagen 1990:217 skydd för samhällsviktiga

om anläggningar m. benämns den som bevakar ett militärt skyddsom-

m. råde och inte är polisman skyddsomrádesvakt.

För tillsynen får polismyndigheten eller, om tillsynen berör flera polisdistrikt, länsstyrelsen som skyddsområdesvakt förordna person

är anställd inom polisväsendet. Försvarsmaktens, kustbesom vakningens, tullverkets och Sjöfartsverkets personal skall medverka vid tillsynen.

Enligt 14 § förordningen 1990:1334 om skydd för samhällsviktiga anläggningar skall den som utses till skyddsomrádesvakt vara

m. m. godkänd länsstyrelsen i det län där han är bosatt.

av

Den tjänstgör eller har tjänstgjort skyddsområdesvakt får

som som enligt 33 lag inte obehörigen röja eller utnyttja vad han pá

§ samma grund uppdrag enligt denna lag fått veta om en enskilds personliga

av förhållanden eller förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller

för Sveriges säkerhet. annars

Föreskrifter utbildning och utrustning av skyddsvakter och

om skyddsområdesvakter meddelas av Försvarsmakten beträffande militär personal och i övrigt Rikspolisstyrelsen. Utbildningen enligt

av styrelsens föreskrifter omfattar 40 timmar.

1 3 Naturvårdsvakrer

.

Enligt § naturvârdsförordningen 1976:484 förordnas naturvårds-

27 c vakt länsstyrelsen i det län där naturvårdsvakten har sitt hemvist.

av Föreskrifter förordnande meddelas enligt samma lagrum av

om Rikspolisstyrelsen efter samråd med Statens Naturvårdsverk. I 5 a § terrängkörningsförordningen 1978:594 finns motsvarande bestämmelser.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter bör som naturvårdsvakt i första hand förordnas i sitt arbete sysslar med naturvård

en person som eller liknande frågor. Ansökan skall göras gemensamt av sökanden och hans uppdragsgivare. Enligt styrelsen naturvårdsförordningen

synes och terrängkörningsförordningen inte ge utrymme för registerslagning vid prövning ansökan förordnande. Endast den som med god-

av om känt resultat genomgått föreskriven utbildning får förordnas som naturvårdsvakt.

102 Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter omfattar utbildningen för naturvårdsvakter 20 timmar.

4 Jakttillsjynsmän

Enligt 53 § jaktförordningen 1987:905 skall Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om förordnande av jakttillsynsmän. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1986:27 om utbildning m.m. av jakttillsynsman får länsstyrelse förordna endast den som med hänsyn till laglydnad, insikt i jaktfrágor och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65 år.

Enligt uppgift begär godkännandemyndigheten utdrag av polisregister och körkortsregistret vid prövning av sökandens laglydnad innan frågan om godkännandet prövas. Däremot görs inte någon slagning i SÄPO:s register.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter omfattar utbildningen av

jakttillsynsmän 20 timmar.

2.1.5 Fisketillsynsmân

Enligt 23 § fiskeförordningen 1993: 1097 förordnas en ñsketillsynsman av länsstyrelsen. Några närmare bestämmelser i förordningen om vilka som kan förordnas som ñsketillsynsman finns dock inte. Det hör till bilden att fisketillsynsman har relativt långtgående befogenheter när det gäller att undersöka fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg, som använts vid fiske, samt vissa beslag.

2.1.6¶Övriga

I det föregående har de fall berörts som har mera allmänt intresse i utredningen men det finns andra fall av liknande slag som vi har nämnt i delbetänkandet SOU 1994: 122 Trygghet mot brott i lokalsamhället, exempelvis bitillsyningsman och gränsrenvakt.

Kapitel 3 Bestämmelser säkerhetsbranschen. 103

om

2.2 Väktare och andra utan särskilda befogenheter

1 Väktare

Anställning väktare i auktoriserat bevakningsföretag medför inte

som i och för sig några utökade befogenheter i fråga om rätt till ingripande

andra eller i fråga möjligheten att använda våld för att mot om genomföra åtgärder hänger med bevakningstjänsten.

som samman

Men det är inte ovanligt att väktare även förordnas som ordningsvakt. Med sådant förordnande följer vissa befogenheter och även det skydd ligger i att våld mot ordningsvakt kan komma att bedömas

som enligt de strängare regler enligt brottsbalken gäller för våld mot

som tjänsteman.

I del fall är de befogenheter ordningsvakt har utan tvivel

en en nödvändiga för väktare. Som exempel kan nämnas att det före-

en kommer bevakningsföretag åtar sig ordningshållning vid offentliga

att tillställningar. Tjänstgöring denna art kan sannolikt inte utövas på

av

effektivt sätt vederbörande inte har de befogenheter som följer ett om

ett ordningsvaktsförordnande och som innebär rätt exempelvis att

av i vissa fall ingripa mot ordningsstörande element och att beslagta

alkoholhaltiga drycker.

I det följande talar vi dock de förutsättningar som föreligger för

om

väktare utan ordningsvaktsförordnande.

Enligt 4 § lagen 1974:191 bevakningsföretag skall all

om m.m. personal hos auktoriserat bevakningsföretag vara godkänd vid

ett

prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt

lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten samt ledamöter i bevakningsföretags

styrelse.

Enligt 10 § förordningen 1989:149 om bevakningsföretag m.m.

SÄPO:s register för prövning medborhämtas uppgift ur av en persons

gerliga pålitlighet. Bestämmelser om det finns 9 §personaIkontrollkun-

1969:446. Därvid tillämpas 11, 13--15 samt 22--24 §§

görelsen

kungörelsen.

Enligt begär godkännandemyndigheten utdrag ur polis-

uppgift

register och körkortsregistret vid prövning av sökandens laglydnad innan frågan godkännandet prövas. Slagning i körkortsregistret

om

därför där antecknas ingripande enligt lagen 1976:511 om görs att omhändertagande berusade Sådana uppgifter förs inte

av personer.

i För prövningen sökandens medborgerliga pålitlighet polisregistret. av

alltid utdrag SÄPO:s register. begärs ur

sammanhang bör nämnas frågan prövning väktare

I detta att om av med avseende på deras medborgerliga pålitlighet diskuterats i samband

104 Kapitel 3 Bestämmelser säkerhetsbranschen SOU 1995: 146 om

med tillkomsten av lagen 1974 bevakningsföretag Föreom m.m. dragande departementetschefen anförde bl.a. följande vid anmälan av propositionen 1974:39 med förslag till lag bevakningsföretag

om se

sid 34 ft.

Arbetsgruppen har i sin promemoria redovisat åtskilliga praktiska och säkerhetsmässiga skäl som talar mot att inom ett bevakningsföretag man som i sin verksamhet kommer i beröring med förhållanden av betydelse för rikets säkert även skall kunna anställa personal som inte har blivit prövad med avseende på medborgerlig pålitlighet. Mot bakgrund härav har arbetsgruppen Förordat en ordning som innebär att undviker man en personalmässig kategoriklyvning inom samma företag i stället får men en uppdelning av bevakningsföretagen i två olika grupper. Enligt den föreslagna ordningen skulle gruppindelningen formellt ske efter verksamhetens karaktär med utgångspunkt enbart i dess betydelse för rikets säkerhet. I praktiken skulle sådan skiljelinje emellertid lätt komma en att uppfattas som en allmän kvalitetsgräns. Bortsett från de rent praktiska svårigheter som kan tänkas uppstå när det gäller att avgöra i vad mån ett visst uppdrag berör något förhållande är betydelse för rikets som av säkerhet ger en sådan ordning enligt min mening anledning till principiella betänkligheter, eftersom den i varje fall indirekt även kan väntas få betydande återverkningar för personalen och på sikt kan leda till skillnader med avseende på löne- och arbetsförhållanden som ligger bakom arbetsgruppens förslag på denna punkt, nämligen att söka nedbringa det administrativa merarbete som en personalkontroll onekligen innebär till de fall då den är oundgängligen nödvändig. Om man av skäl tidigare nämnts som avvisar tanken på skilda personalkategorier inom företag lär konsesamma kvensen emellertid bli den att i varje fall alla större företag i branschen av konkurrenshänsyn regelmässigt kommer att finna det förenligt med sina intressen, t.ex. med tanke på kommande uppdrag, att få sin personal prövad även med avseende på medborgerlig pålitlighet. Vid sådant förhållande torde den önskade effekten från arbetsbesparingssynpunkt bli tämligen begränsad. I den mån nuvarande utveckling detta område mot en koncentration av verksamheten till ett förhållandevis begränsat antal större företag fortsätter torde dessutom effekten av en sådan reform bli än mindre. Vid en samlad bedömning hithörande frågor finner jag därför av inte tillräckliga skäl föreligga att nu frångå den huvudprincip redan som gäller på detta område, nämligen att all personal i ett auktoriserat bevakningsföretag skall vara godkänd med avseende på såväl laglydnad som medborgerlig pålitlighet. Jag delar Rikspolisstyrelsens uppfattning att inte bara personalen utan även styrelseledamöter i bevakningsföretag bör bli föremål för särskilt godkärmande.

Som nämnts innehåller 4 § lagen 1974:191 bevakningsföretag bestämmelserna godkännande personal. Paragrafen har inte om av ändrats.

Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen. 105

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter med stöd av lagstiftningen om bevakningsföretag m.m.. Enligt dessa bestämmelser skall väktare gá igenom en grundkurs omfattande 44 timmar och dessutom 53 timmar i s.k. fortsatt grundutbildning. Härtill kommer praktisk yrkesträning under 120 timmar. Alltså sammanlagt 217 timmar.

2.2.2 Anställda vid larminstallationdöretag

Det saknas bestämmelser om godkännande av anställda vid larminstallationsföretag i lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser om larmanläggningar, m.m. Detsamma gäller förordningen 1983:1099 om anslutning av larmanläggningar till polisen. Skälet till det har berörts i propositionen 198283: 163 med förslag till lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. Föredragande departementschefen anförde bl.a. sid 41

För anställda hos installationsföretag behövs inget tillstånd. Det ankommer

i stället på den som driver verksamheten att ansvara för att hans anställda

uppfyller de krav som tidigare berördes.

Hänvisningen till de krav som tidigare berörts gällde ett krav på laglydnad för föreståndare m.fl.

Efter förslag i samma proposition ändrades 3 § lagen 1965:94 om polisregister m.m. Ändringen innebär att utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall meddelas, när framställning görs av enskild för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet, som är av betydelse för förebyggandet eller beivrandet av brott. Det krävs även att regeringen i förordning medgett att utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål.

Föredragande departementschefen sid 51 anmärkte i detta sammanhang att ändringen i första hand tog sikte pä nyanställning av personal som utför eller annars tar befattning med larminstallationer. Ändringen hade dock enligt departementschefen getts en generell utformning. Det gör det enligt honom möjligt att i framtiden vid behov utsträcka kontrollmöjligheterna till att omfatta även andra anställda i installationsföretag eller till andra delar av larmbranschen, exempelvis personalen vid larmcentraler, eller till brottsförebyggande arbete av annat slag. Enligt den föredragande departementschefen bör det ligga i regeringens hand att besluta i frågan.

I anslutning till ändringen i lagen om polisregister ändrades polisregisterkungörelsen 1969:38. Den aktuella bestämmelsen finns i 17 § kungörelsen. Där sägs att utdrag av Rikspolisstyrelsens polisregister meddelas på framställning av

106 Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen

larrninstallationsföretag, som avses i lagen 1983:1097 med vissa be-

stämmelser om larmanläggningar m.m., i fråga om den som söker sådan

anställning i företaget i vilken ingår befattning med larminstallationer.

Några bestämmelser om utbildning finns inte.

3 Larmcentralföretag

Det finns inte några bestämmelser om tillståndskrav i fråga om larmcentralföretag eller om godkännande av personal vid sådana företag.

2.2.4 Lássmeder och dyrkverlaryg

Det finns inte några bestämmelser om godkännande av personal vid låssmedsföretag.

Men frågan om reglering av lässmedernas verksamhet har varit uppe tidigare. Det berörs något i det följande.

Låsutredningen avgav i december 1975 betänkandet SOU 1975: 19 Konsumentskydd på låsområdet. l betänkandet konstaterades bl.a. att samhället inte kontrollerar de yrkesutövare som installerar låsanordningar, reparerar lås eller tillverkar nycklar. Utredningen fann det otillfredsställande och föreslog att ett auktorisationssystem infördes för låssmeder. Detta system borde enligt utredningen vara frivilligt.

Enligt utredningen borde vidare nyckeltillverkning inte få ske utan särskilt tillstånd. Utredningen fann även att tillverkning och innehav av dyrkverktyg borde regleras.

Mot denna bakgrund föreslog utredningen en särskild lag om låsinstallation m.m. Enligt detta förslag fick nyckelfräsmaskin, spärrat nyckelämne eller dyrkverktyg inte tillverkas eller innehas utan tillstånd av länsstyrelse. Förslaget möjliggjorde auktorisation av låssmed. Auktoriserad låssmed behövde inte nu nämnt tillstånd.

Låsutredningens förslag remitterades. Flertalet remissinstanser fann det angeläget att åtgärder vidtogs från samhällets sida för att förbättra allmänhetens inbrottsskydd. Det förelåg dock delade meningar om en del av utredningens förslag sid 22 prop. 197879:169.

Dåvarande Handelsdepartementet tog inom regeringskansliet ställning till utredningens förslag i fråga om auktorisation av låssmeder. I den delen hänvisades i proposition 1978712169 om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg till en promemoria som upprättats inom Handelsdepartementet den 4 maj 1977. Några åtgärder från regeringens sida ansågs i promemorian inte vara påkallade i

Kapitel 3 Bestämmelser säkerhetsbranschen. 107

om

dessa delar. I promemorian sades bl.a. följande sid 23 prop.

197879:169.

Ett genomförande utredningens förslag om frivillig auktorisation av

av låssmeder skulle från konsumentsynpunkt inte innebära några större förändringar i förhållande till dagsläget. Konsumenterna kan i dag vända sig till medlemmar Sveriges låssmedsmästares riksförbund SLR som

av i stort sett ställer krav på sina medlemmar som enligt utredningens

samma förslag skulle komma att gälla för offentligt auktoriserade lâssmeder.

SLR antar medlem egen företagare som bedriver lås-

som smedsverksamhet och har förvärvat för självständig utövare av yrket

en erforderlig skicklighet och erfarenhet samt gjort sig känd för redbarhet samt även i övrigt befinns lämplig att utöva lâssmedsyrket. Auktorisation skulle enligt utredningens förslag meddelas låssmed blivit godkänd vid

som prövning med avseende på laglydnad och vandel. Den enda egentliga skillnaden mellan utredningens förslag till auktorisationssystem och SLR:s prövning är att den auktoriserade myndigheten i samband med prövningen

laglydnad och vandel skulle kunna inhämta utdrag av polisregister, en av möjlighet som SLR saknar.

Det är således tveksamt auktorisation enligt utredningens linje

om en skulle komma att innebära några mer påtagliga fördelar för konsumenterna.

Den ytterligare säkerhet eventuellt kan vinnas genom utredningens

som förslag kan inte uppväga den byråkrati och konkurrensbegränsning

anses

ett auktorisationssystem skulle komma att medföra. som

För att få viss kontroll över kopieringen av nycklar föreslår ut-

en redningen införande tillståndsplikt för innehav och tillverkning av

av nyckelfräsmaskiner. Det torde svårt att utnyttja nyckelfräsmaskiner

vara illegalt. I regel sker kopieringen nycklar helt öppet och kunden är oftast

av

för nyckeltillverkaren. För att effektivt förhindra obehörig anonym kopiering nycklar måste dessutom kundens behörighet kontrolleras, ett

av krav som utredningens förslag inte tillgodoser.

Tillståndsplikt för tillverkning och innehav av spärrade nyckelämnen skulle sarmolikt innebära att ett nytt system med spärrade profiler vid

sidan Assas existerande system måste byggas upp. En rad frågor, som

av inte kan lösas grundval existerande beslutsunderlag, skulle då uppstå,

av såsom utformningen ett nytt system. Åtgärder från samhällets sida

t.ex. av

det här området förutsätter därför ytterligare utredning.

Några samhälleliga insatser i fråga spärrade nyckelämnen kan dock

om

motiverade. knappast anses

I promemorian kommenterades även utredningens förslag om tillståndsplikt för innehav och tillverkning dyrkverktyg. Där

av

förslaget knappast kommer att få framhölls att ett genomförande av

nämnvärda brottsförebyggande effekter. Där anfördes vidare. några

Enklare dyrkverktyg kan egenhändigt tillverkas relativt enkelt. En person

i oärligt syfte vill sig in någonstans kommer knappast att låta sig som ta

108 Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen

hindras av att det krävs tillstånd för innehav av dyrkverktyg. Det skall tilläggas att tillverkning och innehav av dyrkvertyg redan är kriminaliserat i samband med förberedelse till exempelvis grov stöld.

Brottsförbyggande rådet BRÅ uttalade sig i skrivelse till

en regeringen den 13 december 1977 för åtgärder i linje med låsutredningens förslag. Rådet anförde bl.a.

På den svenska marknaden har nyligen kommit ut nyckelautomater för snabbtillverkning och kopiering av nycklar. Automatema ställs upp i bensinstationer och vanliga butiker som en service kunderna. Nyckelautomatema erbjuder visserligen konsumenterna en ökad service när det gäller att få nycklar kopierade snabbt och enkelt. Detta sker dock till priset av en försämrad kontroll över spärrade nyckelämnen. Enligt uppgifter i pressen har det sålunda förekommit att s.k. spärrade nycklar kopierats i sådana automater utan kontroll av beställarens behörighet. Om dessa brister i kontrollen visar sig bli utbredda kommer enligt rådets uppfattning, risken för inbrott i bostadsområden och industrier där huvudnyckelsystem används att öka. Den enskildes försäkringsskydd försämras också, eftersom försäkringsbolagen i regel inte betalar ut ersättning vid inbrott som sker med hjälp av nyckel. Det kan inte heller uteslutas att också de traditionella låssmedsföretagen av konkurrensskäl blir mer kundvänliga och ger efter på säkerhetskraven. Härtill kommer också att den säkerhet som vid tiden för regeringens beslut i denna fråga ansågs föreligga beträffande spärrade nyckelämnen i dag, enligt vad BRÅ erfarit, i avsevärd mån försvagats

genom att flera företag, som är anslutna till Assas system, importerar och säljer sådana ämnen.

BRÅ vill med denna skrivelse fästa regeringens uppmärksamhet på den oro rådet känner inför en utveckling som sannolikt hade kunnat undvikas genom åtgärder i linje med av låsutredningen föreslagna.

l riksdagsmotionen 1977782401 föreslogs att riksdagen skulle anta ett i motionen framlagt förslag till lag om låsinstallation m. m. Förslaget innehöll bestämmelser om auktorisation av låssmeder och om krav tillstånd för tillverkning av nycklar m.m. i enlighet med låsutredningens förslag. l motionen 197778:l639 föreslogs vidare att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad i motionen hade anförts om översyn av låsutredningens förslag och vad därefter i ärendet hade förekommit. I motionen föreslogs att riksdagen skulle begära förslag till åtgärder för att motverka den ökade förekomsten av brott och stöld. Med anledning av motionerna uttalade näringsutskottet den 28 mars 1978 NU 197778:46 bl. a. följande efter att ha redogjort för innehållet i den tidigare nämnda departementspromemorian och BRÅ:s skrivelse.

SOU 1995: 146 Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen. 109

Regeringens ställningstagande har föranlett de båda motioner som behandlas här. Motionen 1977781401 går ut på att riksdagen skall anta låsutredningens förslag till lag låsinstallation Det innehåller bestämmel-

om m. m.

auktorisation låssmeder och krav på tillstånd för tillverkning ser om av om av nycklar m.m. I motionen 197778: 1639 förordas en översyn av utredningens förslag och vad därefter i ärendet förekommit. Med det sistnämnda tycks motionärerna åsyfta remissbehandlingen, en framställning från brottsförebyggande rådet till regeringen och uppgifter som tyder på att antalet inbrott har ökat avsevärt under de senaste åren. Brottsförebyggande rådet uttrycker i sin skrivelse oro över denna utveckling och menar att den sannolikt hade kunnat undvikas genom åtgärder i linje med dem som låsutredningen föreslog.

Sedan motionen avlämnades har det tilldragit sig uppmärksamhet att ett företag har marknadsfört en dyrkpistol, varmed det uppges vara lätt att öppna så gott alla typer cylinderlås. Konsumentombudsmannen har

som av hos marknadsdomstolen ansökt förbud enligt 4 § marknadsföringslagen

om 1975: 1418 för företaget att saluhålla denna vara till privatpersoner.

Ett gott låsskydd har otvivelaktigt stor betydelse när det gäller att förebygga inbrott. Regeringen har nämnts aviserat att bestäm-

som ovan

låsskydd skall införas i byggnadsstadgan. En motion i detta melser om ämne kommer att behandlas i annat sammanhang. När det gäller de förslag

auktori och tillståndsplikt som låsutredningen har lagt fram om delar utskottet regeringens uppfattning. Åtgärder denna art kan

av visserligen brottsförebyggande verkan. Det är dock osannolikt att de

ha en skulle bli så effektiva att det skulle uppväga de nackdelar som de skulle medföra. Därför vill utskottet inte nu förorda någon sådan lagstiftning som föreslås i motionen 1977782401 och inte heller sådan begäran från

en riksdagens sida pâyrkas i motionen 197778: 1639. Utskottet utgår från

som att regeringen och berörda myndigheter fortsättningsvis noga följer utvecklingen och överväger olika möjligheter förbättrat låsskydd

att genom och annat sätt dämpa inbrottsfrekvensen.

Propositionen 197879: 169 ledde fram till lagen 1979:357 om yrkesmässig försäljning dyrkverktyg. Enligt lagen avser den sådana

av föremål är särskilt utformade för att ersätta nycklar vid öppnande

som

lås. Enligt 2 § lagen får yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg av bedrivas endast efter tillstånd. Sådan försäljning får enligt lagen ske endast till den i sitt yrke eller har ett beaktansvärt behov

som annars

och skäligen kan antas inte komma att missbruka dem.

av dyrkverktyg

Tillstånd får enligt paragraf den som har gjort sig

samma ges känd för ordentlighet och pålitlighet och kan antas bedriva försäljningen enligt lagstiftningen. I fråga juridiska personer skall det för

om verksamheten finnas föreståndare tillståndsmyndigheten har

en som godkänt. Enligt 3 § lagen prövas fråga tillstånd polismyndigheten i den

om av

där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Tillståndet meddelas för ort

110 Kapitel 3 Bestämmelser om säkerhetsbranschen

viss tid eller tills vidare och kan förbindas med särskilda villkor. Den som har tillstånd enligt lagen är skyldig att efter anmodan polisav myndigheten lämna de upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen. Med stöd av förordningen 1979:358 yrkesmässig försäljning om av dyrkverktyg har Rikspolisstyrelsen meddelat särskilda föreskrifter.

5 Parkeringsvakter

Om det för parkeringsövervakningen i en kommun behövs parkeringsvakter, får kommunen besluta att den själv skall för översvara vakningen. Bestämmelser det finns i lagen l987:24 kommuom om nal parkeringsövervakning. I lagen föreskrivs i övrigt bl.a. att kommuen skall samråda med polismyndigheten i orten om den allmänna inriktningen och omfattningen av parkeringsövervakningen. Enligt 5 § lagen om kommunal parkeringsövervakning skall övervakningen fullgöras av parkeringsvakter som har genomgått lämplig utbildning för uppgiften. Parkeringsvakter förordnas enligt 6 § av kommunen. Till parkeringsvakter får förordnas arbetstagare hos

kommunen, andra kommuner, kommunala parkeringsaktiebolag, sådana trafikaktiebolag som inom kommunen bedriver linjetrafik enligt yrkestrafiklagen 1988:263, sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen 1974:191 om bevakningsföretag.

Enligt 5 § lagen 1976:206 om parkeringsavgift nämns att det framgår av polislagen 1984:387 att en polisman under vissa omständigheter får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning. Enligt samma paragraf får även en parkeringsvakt låta bli att meddela en parkeringsanmärkning, nämligen om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig. Det finns dock inte några bestämmelser om godkännande av parkeringsvakter, där hänsyn skall tas till laglydnad som ifråga om ordningsvakter och väktare m.fl. Enligt 2 § förordningen 1987 226 om parkeringsvakteri kommuner har rikspolisstyrelsen efter samråd med Vägverket meddelat föreskrifter om utbildningen av parkeringsvakter. Utbildningen omfattar 100 timmar. Anställning som parkeringsvakt medför inte några utökade befogen-

Kapitel 3 Bestämmelser säkerhetsbranschen. 111 om

heter i fråga rätt till ingripande mot andra eller i fråga om om möjligheten att använda våld för att genomföra åtgärder som hänger med tjänsten. Parkeringsvakten åtnjuter samma skydd enligt samman brottsbalken väktare 17 kap. 5 § brottsbalken. som en

2.3 Anställda hos andra statliga myndigheter

Inom rad andra myndigheter än polisen finns anställda med en bevakningsuppgifter och i del fall särskilda maktbefogenheter. Det en gäller bl.a. tullverket, kustbevakningen och försvaret. I det följande kommer vi inte att ta upp frågor som rör dessa grupper.

3 eller tillstånd för företag i säker-

Auktorisation

förekommer i ett fåtal fall

hetsbranschen

Bestämmelser auktorisation för företag finns för bevakningsföretag. om intagna i lagen 1974:191 bevakningsföretag och för- De är om ordningen 1989:149 bevakningsföretag m.m. I auktoriserade om företag krävs bl.a. att föreståndare, styrelseledamöter och andra har ett avgörande inflytande på företagets verksamhet personer som

skall godkända länsstyrelsen med hänsyn till laglydnad och

vara av medborgerlig tillförlitlighet. I övrigt finns inte några bestämmelser auktorisation för företag om i säkerhetsbranschen. krävs det tillstånd polismyndighet för att bedriva Däremot av larminstallationsverksamhet enligt lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser larmanläggningar m.m. Det fordras bl.a. att om föreståndaren och medlemmarna i företagets styrelse gjort sig kända för laglydnad och ordentlighet. Lagen ställer också upp regler för anslutning larm till polisen och regler krav på att larmanläggav om ningarna underhålls så att s.k. falska larm undviks. Tillstånd polismyndighet krävs vidare för viss försäljning av av dyrkvertyg enligt lagen 1979:357 om yrkesmässig försäljning av Tillstånd meddelas polismyndigheten i den ort där

dyrkverktyg. av

rörelsen skall bedrivas. Tillstånd får den har gjort sig känd ges som för ordentlighet och pålitlighet och kan antas komma att bedriva som försäljningen endast till den i sitt yrke eller annars har ett besom aktansvärt behov dyrkverktyg och skäligen kan antas inte komma av att missbruka dem. Utöver nämnda fall saknas bestämmelser särskild auktorisanu om tion och särskilt tillstånd för företag i säkerhetsbranschen.

Kapitel 4 Förhållandena i några andra länder 113

4 Kapitel

Förhållandena i några andra västeuropeiska

länder

För den fortsatta framställningen anser det vara viktigt att beröra förhållandena i några västeuropeiska länder när det gäller vissa delar

säkerhetsbranschen och frivilliga insatser mot brott. av

Förhållandena för säkerhetsbranschen i dessa länder liknar i några fall dem i Sverige. I andra fall är förhållandena helt annorlunda. I det följande kort beskrivning läget i Danmark, England,

ges en av Finland, Nederländerna, Norge, och Österrike.

Tyskland

Beskrivningen är genomgående relativt utförlig när det gäller ländernas motsvarigheter till bevakningsföretag. Beskrivningen av allmänna brottsförebyggande åtgärder är dock begränsad till England. Sådana åtgärder är vanliga även i många andra länder men de är av tradition särskilt omfattande i England.

l Danmark

1.1 Auktorisation

I Danmark regleras s.k. vagtvirksomhet genom en lag 1986:266. Denna lag omfattar verksamhet, där en person

antingen själv, genom anställda, genom TV-övervakning eller med hund -

utövar tillsyn över privat område eller område, vartill allmänheten har

tillträde,

utför värdetransporter, - - skyddar andra personer,

mottar och behandlar alarmsignaler från överfalls- eller inbrottsan- -

läggningar eller

utövar kontroll av sådan verksamhet -

114 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder

Verksamhet som inte är yrkesmässig och verksamhet som utövas av statlig eller kommunal myndighet omfattas av reglerna endast i den omfattning som justitieministern bestämmer. Justitieministern kan undantagsvis bestämma att lagens regler inte eller endast delvis skall tillämpas på en viss verksamhet. Den som utövar eller ingår avtal om här avsedd verksamhet skall ha auktorisation. Larmcentraler, från vilka larm vidaresänds till polisen, skall ha särskilt tillstånd. Auktorisation meddelas personer som

har danskt medborgarskap, bor i Danmark har fyllt 25 år, inte är omyndiga, u inte är i konkurs, inte har en förfallen skuld om 50.000 kronor eller mer till det allmänna . 7 icke är dömda för något som kan antas innebära en fara för missbruk, 8 i övrigt kan antas bedriva verksamhet på forsvarlig mâde och i överensstämmelse med god sed i branschen.

Auktorisation meddelas enligt uppgift av rigspolitichefen.

1.2 Undantag från villkor för aulaorisation

Kravet på att vara dansk medborgare och bosatt i Danmark gäller inte i den mån det följer av ett internationellt avtal eller justitieministern har utfärdat bestämmelser om det.

3 Auktorisationens innehåll

En auktorisation meddelas för bestämda former av verksamhet och för högst fem år. Auktorisationen kan gälla för ett eller flera polisdistrikt eller för hela landet. Särskilda villkor för auktorisationen kan dessutom ställas. En auktorisation omfattar inte verksamhet på platser dit allmänheten har tillgång med mindre det ges särskilt tillstånd till det. Detsamma gäller användning av hund i verksamheten. Justitieministern eller den som fått särskilt bemyndigande av ministern kan bestämma att verksamhet inte får utövas på vissa platser

Kapitel 4 Förhállandena i några andra länder ll5

allmänheten har tillgång till. som

1.4 Godkännande av personal

Personalen i ett auktoriserat företag skall vara godkänd av polischefen i det distrikt där den sökanden skall verksam. Företaget skall vara sörja för att är godkänd för anställning i här avsedd en person verksamhet, innan anställs. Uppnådd 18 års ålder är ett personen anställningskrav. Ett godkännande kan avslås om personen förekommer i straffregistret eller denne i övrigt anses olämplig. Det om görs dock inte någon kontroll i säkerhetspolisens register. Justitieministern kan meddela undantag från bestämmelserna om godkännande helt eller delvis. -

2 England

2.1 Bevakningsföretagen, m.m.

I England finns inte några särskilda regler för bevakningsföretagen och andra företag i säkerhetsbranschen. Det finns inte heller några bestämmelser att personal anställs i ett säkerhetsföretag skall om som kontrolleras med hänsyn till laglydnad och att personalen skall utbildas. Ett säkerhetsföretag kan inte få uppgifter straffregistret för ur skall anställas i företaget eller är anställd där. den som En väktare bär regelmässigt uniform som bestämts av det bevakningsföretag där väktaren är anställd. Denne har inte några särskilda maktbefogenheter utan möjligheter att ingripa vid samma brott vanlig medborgare. I England talar man om a citizens som en arrest they dare to do so, and take arrest - anyone may someone, them to the police. Det finns inte några regler att bevakningsföretag och väktare om skall samarbeta med polisen. Det bör dock nämnas att det pågår två utredningar av intresse i detta sammanhang. Den engelska regeringen har tillsatt en utredning som ser på möjligheterna att lämna ut uppgifter påföljdsregister vid anställning ur personal. Enligt uppgift utredningen publicera ett consultaav avses tion paper white paper inom kort. Vidare har Home Office tillsatt utredning med direktiv en

examine, in the light of the expansion of the private security to .

116 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder

industriy, the case for and against Government intervention and other any changes which might be made in the industry.

Utredningen är en Home Affairs Select Committee. Uppgifter om när den kan tänkas bli slutförd saknas.

2 Frivillig polis

Enligt uppgift förutsätter lagstiftningen polisväsendet, vilken tillom kom i mitten av 1960-talet, att s.k. special constables skall finnas vid sidan av fullstidsarbetande vanliga poliser. Vi kallar dem specialpoliser i det följande. Specialpoliserna utgör en reserv poliser, är tillgängliga för av som deltidstjänst. En sådan polis har befogenheter vanlig samma som en polis inom det polisdistrikt där specialpolisen förordnats även men angränsande polisdistrikt. Eftersom polisdistrikten är relativt i stora England och Wales kan behörigheten för specialpolis omfatta en ett stort område. Chefen för ett polisdistrikt Chief Constable utser specialpoliser - i den omfattning chefen finner att det behövs. Denne därvid hänsyn tar till den sökandes erfarenhet, skicklighet och utbildning gör också men en vandelsprövning och en undersökning i övrigt lämpar om personen sig för uppgiften. Den som förordnas som specialpolis träning i ges polisarbete. Det finns dock inte några regler innehållet och om omfattningen av utbildningen och träningen specialpoliser. Det är av upp till chefen för ett distrikt att bestämma vilken utbildning krävs. som Det har sagts att denna utbildning och träning på sina håll omfattar upp till 18 dagar, i regel förlagda till veckoslut. Trots att det inte är fråga om en anställning i vanlig mening utan om ett obetalt frivilligt arbete, har specialpolisen fullt befogenut samma heter som en vanlig polis och specialpolisen har uniform är i en som stort sett likadan som den som en vanlig polis bär. Polisledningen har samma ansvar för specialpolisens åtgärder som för dem som en vanlig polis vidtar. Home Office har utfärdat rekommendationer användningen om av specialpoliser, deras träning för polisarbete, m.m. Antalet specialpoliser i England och Wales är enligt uppgift nära nu 21.000. De förekommer såväl i tätorter landsbygden. En som specialpolis finns i rullorna i två till tre år i genomsnitt. Home Office genomför kampanj via TV och andra media i nu en syfte att öka antalet specialpoliser till omkring 30.000. Kampanjen omfattar även s.k. Neighbourhood Constables, form specialen av

SOU 1995: 146 Kapitel 4 Förhållandena i några andra länder 117

poliser. Det är dock inte avsett att de skall arbeta inom ett område för Neighbourhood Watch. Avsikten är att en sådan specialpolis skall rekryteras inom område där är bosatt. Inom detta område ett personen skall patrullera och utföra uppgifter som en bobby on the personen beat gjorde förr. På landsbygden kallas denna form av specialpolis för Parish Constables. Kampanjen hade våren 1995 lett till att 6.000 personer ansökt att få

bli specialpoliser.

Som framgår den gjorda beskrivningen uppgifterna för av nu av specialpolisen är det inte fråga motsvarighet till de svenska om en ordningsvakterna. Specialpolisens uppgifter är inte knutna till offentliga tillställningar eller andra objekt såsom den svenske ordningsvaktens uppdrag är.

Specialpolisens uppgifter gäller i stället fotpatrullering och andra

enklare polisuppgifter. Även specialpoliserna i städerna oftast om arbetar med vanlig polis vid veckoslut eller andra tillfällen samman en när det behövs förstärkningar, förekommer det att de arbetar ensami synnerhet landsbygden. Sättet att arbeta bestäms alltid av ma, chefen för polisdistriktet. Specialpolisen arbetar alltid utan lön. Den svenska ordningsvakten arbetar regelmässigt mot ersättning. Det är ofta fråga om ett extra arbete vid sidan ett annat arbete. av Specialpolisen, liksom den svenske ordningsvakten, utbildas av polisen. Utbildningen är kostnadsfri. Polisdistriktet betalar dessutom specialpolisen ersättning för kostnader expenskaraktär i samband av

med tjänstgöringen som specialpolis.

3¶Särskilda polisstyrkor

Vid sidan den vanliga och den frivilliga polisen, som båda hör till av verksamhetsområdet för Home Office, finns det ett antal polisstyrkor inte hör hemma inom detta område. Det gäller bl.a. British som Transport Police, Ministry of Defence Police, Port of London Authority Police, Port of Liverpool Police och The Royal Parks Constabulary. Det finns dessutom ett antal andra, men mindre grupper poliser. Som exempel kan vi nämna poliser, som är anställda av en av lokal myndighet parkeringspoliser och poliser som är anställda av som mindre hamnmyndighet för ordningshällning inom hamnen. Ett fåtal en dessa mindre består 40 poliser eller fler men många har av grupper av långt mindre numerär. en De poliser inte ingår i verksamhetsområdet för Home Office som har begränsade befogenheter.

118 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder SOU 1995: 146

2.4 Crime Cancern

Regeringen bildade år 1988 Crime Concern, är oberoende som en organisation, närmast stiftelse, för brottsförebyggande åtgärder. Organisationen bildades för att främja utvecklingen lokala brottsav förebyggande åtgärder och aktiviteter såsom Neighbourhood Watch grannsamverkan och Crime Prevention Panels Brottsförebyggande grupper. Crime Concern får ett bidrag från Home Office med f 500.000 per år för att bl.a. kunna

utveckla nya metoder för att bryta brottskurvan och för att höja säkerhe- ten i lokalsamhållet, genomföra - prövade och testade program, ge konsulthjälp till lokala myndigheter och andra lokala inom den - organ offentliga sektorn, främja brottsförebyggande arbete utgivning publikationer och - genom av genom anordnande av konferenser intressera näringslivet i det brottsförebyggande arbetet -

Organisationen får stora bidrag från andra håll än Home Office. För att belysa omfattningen av dem kan nämnas att organisationen lär ha delat ut f 3.000.000 stöd till ett stort antal lokala brottsförebygsom gande projekt under budgetåret 199394.

5 Neighbourhood Watch

Neigbourhood Watch tillkom år 1982 och i flera avseende svarar mot den grannsamverkan mot brott som nu förekommer i Sverige. Sedan år 1982 har denna form av frivilliga brottsförebyggande insatser i England vuxit snabbt och omfattade i januari 1995 130.000 projekt som direkt berör över 5.000 000 hushåll. Enligt uppgift visar denna utveckling på ett stort intresse hos allmänheten att delta i det brottsförebyggande arbetet och i åtgärder för att minska allmänhetens rädsla för brott. Medlemmarna i ett projekt för Neighbourhood Watch utgörs av boende inom ett mindre område. Den lokala polisen de boende ger råd avseende verksamheten i projektet men stöder dessutom projekten administrativt. Polisen hjälper exempelvis till med utgivningen av ett informationsblad till medlemmarna i ett projekt, lämnar uppgifter om den brottsliga verksamhet som förekommer inom verksamhetsområdet för projektet och angränsande områden. Men polisen lämnar inte

Kapitel 4 Förhållandena i några andra länder 119

något allmänt ekonomiskt bidrag till verksamheten. Det förutsätts att

varje projekt skaffar sig de kan behövas för driften av sponsorer som

projekteti övrigt.

Office arbetar för Neighbourhood Watch skall få Home att

ytterligare spridning. Det har hittills huvudsakligen skett genom

följande aktiviteter.

Office för kostnaderna för handbok för samordnare i Home svarar en avseende Neighbourhood Watch. Handboken utvecklas av Crime projekt

Concem, Office har särskild spalt Neighbourhood Watch i den Home en om ministeriet och sänds till alla polisstationer för tidning som utger som

spridning till projekt för Neighbourhood Watch även till vidare men

andra brottsförebyggande projekt,

Office stöder konferens Crime Concern anordnar varje år Home en som för deltagare i projekt avseende Neighbourhood Watch.

Office har anordnat veckolång konferens Neighbourhood Home en - - Week i november 1994 i London. Det huvudsakliga syftet med Watch främja bildandet projekt och förbättra konferensen var att av nya

inom projekten och mellan projekten och andra brottsförsamarbetet

byggande grupper.

veckokonferensen har fem regionala konferenser hållits Vid sidan av

Under dessa konferenser utdelade Home Office särskilda på samma tema.

medaljer till dem varit särskilt framgångsrika i sina projekt. som

inte några särskilda regler beträffande den frivilliga Det finns

verksamhet som avses här.

på att informera allmänheten om betydelsen Regeringen satsar stort

frivilliga brottsförebyggande åtgärder. Kampanjen syftar också till av allmänhetens attityder så att medborgarna blir mer aktiva och att ändra

brottsförebyggande åtgärder något som polis och andra inte ser som

myndigheter skall för. Kampanjen tar inte endast sikte ensamma svara

Neighbourhood Watch också ökad rekrytering av specialpopå utan en

liser och andra frivilliga insatser mot brott.

2.6 Crime Prevention Panels

Prevention Panels har funnits sedan 1968. I en sådan grupp Crime

för många olika intressen i en kommun. Det finns ingår representanter

1200 sådana i England och Wales. 800 av dem var nu över grupper

våren 1995 s.k. Youths Panels.

Medlemmar i träffas regelbundet för att diskutera brottsen grupp

åtgärder inom verksamhetsområde för att nå

förebyggande gruppens

till praktiska lösningar på aktuella problem. De försöker att fram

120 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder SOU 1995: 146

presentera sådana för den lokala polisen eller andra lokala myndigheter. Eftersom grupperna är lokala angelägenheter har Home Office rena inte meddelat några rekommendationer avseende verksamgruppernas het. De får ekonomiskt stöd från olika källor på lokal nivå, ofta från företag. Stödet varierar från kommun till kommun.

Crime Concern har publicerat folder med titeln Attracting en Business Sponsorship med rekommendationer hur bör om grupperna förfara i kontakterna med tänkbara till olika brottsförebygsponsorer gande projekt.

7 Youth Crime Prevention Panels

Youth Crime Prevention Panels är särskild form brottsföreen av byggande grupper. Medlemmar i dessa är elever i skolor och ungdomsklubbar. Gruppernas verksamhet syftar bl.a. till öka att unga människors intresse för brottsförebyggande åtgärder. Grupperna tar upp aktuella ämnen, graffiti, skadegörelse och mobbing i som skolorna, de gör kataloger över verksamheter intresse för ungdomar av i gruppernas verksamhetsområden och anordnar aktiviteter för skolung-

domar under skolferierna.

Home Office har uppmanat Crime Concern att särskilt intressera sig för ungdomars brottsförebyggande arbete. Crime Concern har därför

arrangerat nationella och regionala konferenser för ungdomar. Crime Concern har vidare gett ut handbok med titeln Tackling Youth en Crime A Practical Guide med översikt över

- en ungdomsprojekt

inom England och Wales. Avsikten med handboken är sprida att kunskap om olika projekt och att främja bildandet projekt. av nya Crime Concern har vidare satsat på tidning för ungdomar i åldern en 12 16 år. Den sprids gång varje termin till alla elever i mellan- - en och högstadieskolor samt gymnasier. Syftet med tidningen är att intressera ungdomarna för brottsförebyggande arbete, särskilt verksam-

het i Youth Crime Prevention Panels. Crime Concern, sponsrat ett företag, anordnade under av stort hösten 1994 en tredagarskonferens för Youth Crime Prevention Panels. Vid detta tillfälle annonserades ett femårsprogram, värt f 125.000, för

uppbyggnad av nya grupper s.k. Youth Action Groups i alla - mellan- och högstadieskolor samt gymnasier i England och Wales.

Antalet sådana skolor är omkring 5.400.

Kapitel 4 Förhållandena i några andra länder 121

8 Business Watch

Enligt uppgift kostar stöld, anlagda bränder, skadegörelse och andra brott mot näringslivet miljontals pund varje år. Intresset för att delta i brottsförebyggande insatser är därför stort bland företagen. Ett ökande antal företag samarbetar i vad som kallas Business Watch i syfte att minska främst inbrotten och anlagda bränder. Det första projektet detta slag bildades år 1985 och ijanuari 1995 var antalet

av omkring 300 i England och Wales. Polisen deltar alltid i projekt av detta slag och arbetar för att flera bildas. Londonpolisen har bl.a. gjort

video Business Watch Business Protecting Business för att en - - marknadsföra idén. I videon förklaras syftet med ett Business Project, hur verksamheten i sådant projekt bör bedrivas och vad som kan uppnås. Londonpolisen har vidare gjort en folder på samma tema att användas av polisen i kontakterna med näringslivet.

Crime Concern arbetar också med projekt av här aktuellt slag och söker att i sin verksamhet främja bildandet av nya projekt.

3 Finland

3.1 Bevakningsföretag och väktare

Enligt lagen 1983:23 om bevakningsföretag får endast bevakningsföretag drivas den erhållit tillstånd till det. För tillstånd krävs

av som bl.a. att sökanden är finsk medborgare eller visst finskt samfund. Lagen kommer i den delen att ändras med hänsyn till Finlands inträde i EU.

Med drivande av bevakningsföretag avses enligt lagen sådan verksamhet i förvärvssyfte som baserar sig på uppdragsavtal och består i bevakning egendom eller skyddande av någons personliga

av integritet. Lagen tillämpas inte på ordningsvakter.

l Finland har en väktare längre gående befogenheter än en väktare i Sverige. Enligt 4 § lagen har en väktare rätt att från bevakningsområdet avlägsna den som vistas där utan tillstånd, om området skall

enskild plats eller om vistelserätten inom området har anses som en begränsats genom beslut av myndigheterna. Från bevakningsområdet eller från dess omedelbara närhet får en väktare enligt samma paragraf avlägsna den som på sannolika grunder kan misstänkas komma att göra sig skyldig till brott mot bevakningsobjektet eller som med hänsyn till sitt våldsamma, hotfulla eller högljudda uppträdande kan förmodas komma att orsaka störningar eller äventyra säkerheten på bevakningsområdet.

Enligt uppgift kommer nuvarande regler om utbildning av väktare

122 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder

i lagen och dess följdlagstiftning att ses över.

2 Larminstallationsföretag

Det finns enligt uppgift inte någon lagstiftning som reglerar verksamheten vid larminstallationsföretag. Larminstallationer utförs som regel av bevakningsföretag.

3 larmcentraler

Larmcentralernas verksamhet faller under lagen om bevakningsföretag.

4 Ldssmeder

Det finns inte någon lagstiftning som gäller lâssmedsverksamhet.

5 Ordningsvakter

En ny lag om ordningsvakter kommer enligt uppgift inom kort att utfärdas. Den skall ersätta nuvarande lag och förordning om offentliga nöjestillställningar.

Den nya lagen avser viss övervakning av allmän ordning och säkerhet genom ordningsvakt enligt lagen om sammankomster, lagen 1973:606 om friluftsliv och inkvarterings- och näringslivsstadgan 1991:727. Lagen avser även vissa uppgifter enligt affarsväktarlagen 1983:237 och sjömanslagen 1978:423.

Ordningsvakten förordnas av polismyndigheten på dennes hemort för minst fem år i taget.

Liksom i Sverige är ordningsvakten underställd polisen. Ordningsvakten skall under en tillställning iaktta order och anvisningar av polismyndigheten. Ordningsvakten skall i tjänsten ha sig ett emblem. Han bör vidare ha på sig ett s.k. ordningsvaktskort, utfärdat av polismyndigheten. Det skall visas upp på begäran.

En ordningsvakt bör enligt den nya lagen neka en person tillträde till en tillställning om personen är så berusad eller påverkad av annan drog att han kan tänkas riskera ordningen och säkerheten under tillställningen.

Ordningsvakten har dessutom rätt att neka en person tillträde:

SOU 1995: 146 Kapitel 4 Förhållandena i några andra länder 123

1 på grund av dennes tidigare uppträdande har anledning att om man misstänka att han kan vara ett hot mot ordningen och säkerheten under tillställningen 2 denne inte uppfyller de krav arrangören har ställt för deltagande om som och de kraven inte är diskriminerande enligt brottsbalkens bestämmelser eller 3 har anledning att misstänka att denne medför föremål eller om man ämnen inte lagligen får föras in eller arrangörerna har förbjudit. som som

Ordningvakten har vidare rätt att från tillställningen och dess omedelbara närhet avlägsna en person

i berusat tillstånd stör tillställningen eller personer i dess närhet a som b uppträder hotfullt och för oväsen eller som uppträder våldsamt som och överträder gällande instruktioner för allmän ordning och säkerhet under tillställningen

Ordningsvakten kan vidare under vissa förhållanden gripa en störande Denne skall omedelbart överlämnas till polisen eller, person. om det inte kan ske, tas i förvar. Ordningsvakten har rätt att under vissa förhållanden beslagta föremål eller ämnen vid en offentlig tillställning.

4 Nederländerna

I Nederländerna finns lag reglerar säkerhetsbranschen men en som också säkerhetsåtgärder som utförs av andra. Genomgående gäller att den arbetar i säkerhetsbranschen skall som auktoriserad justitiedepartementet. Kravet gäller alla bevara av vakningsföretag även dem arbetar inom koncern värde- - som en transporter, larmcentraler och privatdetektiver. Kravet på auktorisation privatdetektiver tillkom för omkring ett år sedan. Antalet företag av med auktorisation är nu omkring 1.000. Stat och kommun är undantagna från lagens tillämpning. Departementet har enligt lagen möjlighet att införa regler om auktorisation för företeelser på säkerhetsområdet. Ett fall som nu nya är aktuellt gäller företag som hyr ut vakthundar.

Lagen förutsätter justitiedepartementets tillstånd för Neighbourhood

Watch, föräldravandringar och andra frivilliga insatser som kan betraktas bevakning. Några sådana tillstånd har dock inte sökts som och inte heller meddelats. Den att arbeta väktare eller vid en alarmcentral som avser som måste utbildad för det. Den utbildningen får den intresserade som vara

124 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder SOU 1995: 146

regel skaffa sig före en anställning i säkerhetsbranschen vid särskilda skolor, i regel vid kvällskurser. Den som avser att arbeta inom säkerhetsbranschen måste vidare ha ett godkännade av polismyndighet. Vid prövningen görs utdrag ur straffregistret men inte misstankeregister eller säkerhetspolisens register.

Väktare och andra i säkerhetsbranschen har inte några som helst polisiära befogenheter. De får inte bära batong eller annat

vapen. Väktare skall vara uniformerade enligt regler somjustitiedepartementet meddelat.

5 Norge

Polisväsendet i Norge är mycket decentraliserat jämfört med det svenska polisväsendet. Trots det är det många mindre tätorter som saknar polis. l dessa orter är det vanligt att ordningsvakter förordnas för olika slag av offentliga tillställningar. En ordningsvakt har i stort samma uppgifter och befogenheter som en svensk ordningsvakt.

I Norge finns det sedan är 1988 bestämmelser om bevakningsföretag och väktare. Bestämmelserna är intagna i loven 1988:29 om vaktvirksomhet och Justis- og Politidepartementets föreskrifter om vaktvirksomhet, meddelade den 25 augusti 1989. Dessförinnan fanns inte några bestämmelser i lag eller i departementsföreskrifter som särskilt reglerade bevakningsföretagen vaktselskapene och deras verksamhet. Vid det utredningsarbete som föregick tillkomsten av lagstiftningen deltog företrädare för bl.a. Norske Vaktselskapers Landsforening och Landsorganisasjonen.

I det följande berörs ett antal bestämmelser som är av intresse i detta sammanhang.

5.1¶Lagstiftningen

Lovens tillämpningsområde

Loven gäller yrkesmässig vaktvirksomhet,

där en person

a antingen själv, genom anställd eller genom bruk av TV-övervakning -

utövar tillsyn över privat omrâde eller omrâde till vilket allmänheten

har fri tillgång

b utför kontrolltjänster -

c utför värdetransporter -

d utövar personskydd -

SOU 1995: 146 Kapitel 4 Förhållandena i några andra länder 125

e mottar och behandlar alarrnsignaler från överfalls- eller inbrotts- -

alarmanlåggning eller

f utför kontroll av verksamhet som nämnts under a e. - -

Loven gäller inte för egenvakthold eller för nabohjelp eller andra vaktoppdrag av sporadisk art, lite omfång eller mot liten godtgÖrelse

.

Tillstånd enligt loven

Enligt lovens 2 § skall den som utövar eller ingår avtal om vaktvirksomhet ha tillstånd till det. I företag som utövar eller ingår avtal om vaktvirksomhet skall den daglige ledaren ha ett sådant tillstånd.

Tillstånd kan ges till person som

a är myndig norsk medborgare b har fast bostad i landet c har fyllt 21 âr d har tillfredsstillende vandel e för övrigt inte anses vara oskicket till att kunna utöva vaktvirksomhet

på forsvarlig rnåte i överensstämmelse med god sed i branschen.

När särlige forhold tilsier det, kan undantag göras från kraven i

a, b och c.

Tillstånd till vaktvirksomhet ges av polismästaren på den plats från vilken verksamheten skall bedrivas. Departementet kan bestämma att tillståndet skall ges av en annan polismästare.

Innehåll i tillståndet enligt loven

Ett tillstånd kan ges för bestämda former av vaktvirksomhet för ett eller flera polisdistrikt. I tillståndet kan anges närmare villkor för utövandet av verksamheten.

Krav enligt loven på anställda

Anställda i företag som omfattas av loven skall ha tillfredsstillende vandel. Anställd som utövar vaktvirksomhet skall dessutom ha fyllt 18 år. Innehavaren tillståndet skall tillse att anställd i vaktvirksom-

av heten uppfyller kraven i loven och föreskrifterna till den.

126 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder SOU 1995: 146

Upphörande och återkallelse av tillstånd enligt loven

Ett tillstånd upphör att gälla om innehavaren av tillståndet dör, går i konkurs, inte längre är norsk medborgare eller inte har fast bostad i Norge.

Ett tillstånd kan återkallas av den myndighet som har gett tillståndet om tillståndets innehavare eller anställd har gjort sig skyldig till överträdelse av särskilt viktiga villkor för utövandet av tillståndet eller av bestämmelser som lagts fast i loven. Detsamma gäller om villkoren för tillståndet inte längre är uppfyllda.

5.2 Departementets jöresknjter

Departementet har som nämnts meddelat föreskrifter till loven. Viktiga bestämmelser i detta sammanhang är.

Tillstånd för bestämda former av verksamhet

Tillstånd ges för bestämda former av vaktvirksomhet och för närmare angett geografiskt område. Utöver detta kan polismyndigheten ställa de villkor som de lokala förhållandena kräver.

Polisregisterutdrag för vandelsprövning

När den som fått tillstånd enligt loven skall värdera den anställdes vandel skall arbetsgivaren begära s.k. uttömmande politiattest hos polismyndigheten. Politiattesten är ett utdrag ur det norska straffregistret. Utdraget innehåller endast uppgifter om påföljder och inte i något fall om misstankar om brott eller uppgifter ur säkerhetspolisens register. Med uttömmande avses ett utdrag som avser en längre tid än ett vanligt utdrag.

Utbildning av person som utför vaktqänst

Personer som utför vakttjänst skall inom sex månader efter påbörjad anställning ha genomgått en obligatorisk grundutbildning på 80 timmar i tillståndshavarens regi. Utbildningsprogrammet, som skall ha en praktisk och en teorietisk del, skall vara godkänt av den polismyndighet som gett tillståndet. För särskilda slag av uppdrag eller när det finns behov av det, kan polismyndigheten kräva specialutbildning eller ytterligare utbildning. Om särskilda skäl föreligger, kan polismyndigheten göra undantag från de utbildningskrav som här berörts.

SOU 1995: 146 Kapitel 4 Förhállandena i några andra länder 127

Uniform

Personer utför vaktjänst skall bära uniform, godkänd av polismynsom digheten. Uniformen får enligt föreskrifterna inte kunna förväxlas med polisens och den skall försedd med tydlig uppgift om förevara en och vekter vänstra sidan bröstet. Om särskilda skäl tagsnamn av föreligger, kan polismyndigheten medge att anställd inte behöver bära uniform. Legitimationshandling

Personer som utför vakttjänst skall medföra en legitimationshandling, utställd berört företag och godkänd av polismyndigheten. Legitimaav tionen skall visas på begäran av polisen.

Beväpning

Personer utför vaktjänst skall vara obeväpnade. De kan dock, när som tjänsten kräver det, förses med batong. Vid speciell vakttjänst kan även få bäras efter särskilt tillstånd av polismyndigheten. gasvapen Person kan tillstånd att bära vapen enligt bestämmelserna i ges vapenloven. Om det sker, skall den tillståndsgivande myndigheten samtidigt godkänna de bestämmelser som skall gälla för förvaringen utbildningen i bruket dem och bruket av dem. av vapnen, av

5.3¶Erfarenheter

Lagstiftningen gäller ett större område än i Sverige men den avser inte konsulter i säkerhetsbranschen, låssmeder och nyckelbarer. Några frågor beträffande dessa inte aktuella vid tiden för tillgrupper var komsten lagstiftningen. Enligt uppgift är några sådana frågor inte av aktuella nu heller. Begreppet bevakning har enligt uppgift inte behövt defineras närsannolikt därför att lagstiftningen inte gäller för egenvakthold, mare, nabohjelp eller andra vaktuppdrag sporadisk art, lite omfång eller av mot liten gottgörelse. Kommunerna har några aktiviteter som säkerhetsbranschen ifrågasatt tillståndspliktig. Ett sådant fall gäller ett antal brandförsvarsenvara heter svarat för installering av larm hos äldre människor och som mottagit larm från dem. Detta fall har inte ansetts falla under bestämmelserna i lagstiftningen. Undantagsbestämmelserna har vidare fångat mindre företag. Ett upp fall prövats gäller ett serviceföretag som riktat sin verksamhet som på hytteägare. Servicen omfattar litet olika uppgifter, som snöskottning tak och tillsyn hyttan vintertid vid tider då den inte används. av av

128 Kapitel 4 Förhållanden i några andra länder SOU 1995: 146

Uppdraget har sommartid avsett tillsyn och visst underhåll. Serviceföretaget har inte behövt söka tillstånd för sin verksamhet. Den har inte ansetts falla in under loven, kanske främst därför att företaget tagit betalt för varje enskild tjänst för sig och därför att det rena bevakningsarbetet har ansetts falla under liten gottgörelse.

Säkerhetsbranschen och de fackliga organisationerna inom detta område har framfört önskemål om ändringar på ett antal punkter. En sådan punkt gäller ett centralt datoriserat register över alla som erhållit tillstånd enligt lagstiftningen. Registret är tänkt som ett komplement till de register som förs i de 52 polisdistrikten i Norge. I det centrala registret skulle allmänheten lätt kunna kontrollera om ett företag har tillstånd. Registret kommer enligt uppgift inte att ha några uppgifter om väktare och andra anställda i företagen. Det är dock inte klart

om och hur nu föreliggande önskemål skall tillgodoses.

Det är dock redan bestämt att departementet skall företa en utredning om s.k. privat efterforskning Med det avses främst olika former av verksamhet som privatdeckare och där verksamheten bl.a. tar sikte på utredning av brottsliga förhållanden.

Om Norge skulle ha gått med i EU skulle ett antal bestämmelser i loven ha behövt ändras krav på norskt medborgarskap för tillstånd, etc. Uppgifter om det har lämnats i ett svar på en enkät som Rikspolisstyrelsen har gjort och redovisat i rapporten RPS rapport 1994:4 Ökad säkerhet vid värdetransporter, sid 113 ff.

6 Tyskland

Tyskland är en federation av stater eller länder. På federal nivå finns inte någon lagstiftning om säkerhetsföretag och väktare. Enligt den federala konstitutionen gäller att Polizeisachen sind Ländersachen. Säkerhet och väktare betraktas som polisfrågor.

Enligt uppgift saknas särskild lagstiftning om säkerhetsföretag och väktare i delstater i Tyskland. Däremot finns det som regel särskild lagstiftning om utövning av vissa yrken. I den lagstiftningen finns regler som rör utövare av bevakningsverksamhet. För tillsynen

av företagen svarar industri- och handelskamrar.

l Baden-Würtenberg har frågor om reglering av Säkerhetsbranschen varit uppe i landets Landtag i november 1994. Där har bl.a. ställts frågor om hur många företagen är, vilka villkor som gäller för att driva verksamhet i säkerhetsbranschen Wach-, Schutz- und Sicherheitsbereich och vilka krav som ställs på personal i sådana företag. En av anledningarna till frågorna lär vara att antalet anställda inom säkerhetsbranschen i hela förbundsrepubliken nu är större än antalet poliser

Kapitel 4 Förhállandena inágra andra länder 129

i hela Tyskland.

I det sammanhanget har utredning av förhållandena i Baden-

en Würtenberg presenterats. I Baden-Würtenberg finns en lagstiftning

utövning vissa yrken liksom i andra länder i Tyskland. om av - Lagstiftningen i nämnda delstat har dock ändrats i november 1994 så

det är möjligt för den tillstånd enligt denna att numera som ger lagstiftning och har tillsyn efterlevnaden av den att begära utdrag

av

det centrala kriminalregistret i Tyskland Bundeszentralregister för ur såväl företagets ledning som personal.

7 Österrike

l Österrike, är federation liksom Tyskland, finns inte heller

som en någon särskild federal lagstiftning säkerhetsföretag och väktare och

om deras förhållande till polisen. Det gäller även den delstatliga nivån.

Däremot finns det regler yrkesutbildning i en lag med beteck-

om ningen Gewerbeordning. I anslutning till den finns en förordning om Bewachungsgewerbe och annan om Berufsdetektive. Den som avser

en

bedriva bevakningsforetag, larmcentral eller en detektivbyrå att ett en skall ha genomgått den utbildning i nämnda författ-

som anges nu ningar. Därutöver behövs tillstånd till det myndighet Bezirks-

av en wachsbehörde. I samband med prövningen kontrolleras den sökandes

laglydnad.

För anställning i här avsedda företag krävs dock inte något tillstånd eller godkännande myndighet. Ett sådant företag lär dock alltid

av en kräva den anställs skall visa ett strafflöshetsintyg. Enligt

att som upp gällande lagstiftning kan helst i princip få ett utdrag ur

vem som straffregistret över vad som finns registrerat om honom.

Kapitel 5 Ordningsvakterna 131

5 Kapitel

Ordningsvakterna

1 Bakgrund

verksamhet regleras bestämmelser i lagen Ordningsvakternas genom

ordningsvakter, ordningsvaktsförordningen 1980:589

1980:578 om föreskrifter och allmänna råd RPS FS

och Rikspolisstyrelsens

ordningsvakter. I delbetänkandet SOU 1994:122

1986:58 angående

brott i lokalsamhället har vi utförligt redovisat dessa nu

Trygghet mot

gällande bestämmelser om ordningsvakter. önskemål har förts fram till utredningen, vilka En rad olika ändringar i regleringen ordningsvakterna. En del har förutsätter av redovisats i utredningens delbetänkande, andra har tillkommit senare. vi in på vilka ändringar i nuvarande reglering som vill Innan går föreslå, vill vi kortfattat sammanfatta de önskemål och synpunkter som

kommit fram.

2 Önskemål och brister

Ett förordnande bör gälla för flera polisdistrikt -

Riksorganisation OR bör nuvarande regler

Enligt Ordningsvaktemas polisdistrikt över. Det är exempelvis inte

om ett förordnande per ses rimligt SJ tâgvakter måste ha förordnanden i varje polisdistrikt att :s som ett tåg passerar. Liknande synpunkter har förts fram Riksidrottsförbundet. av

132 Kapitel 5 Ordningsvalaerrta

Det område förordnandet avser bör preciseras -

Den avgränsning som nu görs i ett förordnande är enligt OR i regel oklar. Det måste finnas ett bättre uttrycksätt än omedelbar närhet. Om det exempelvis händer något utanför staketet, skall ordningsvakten då ingripa Polismästarna i landet tolkar bestämmelserna olika.

Polisen bör fördela ordningsvakterna på uppdrag -

Polisen fördelar inte ordningsvakterna på olika uppdrag. En uppdragsgivare vänder sig enligt Ordningsvakternas Riksorganisation OR ofta direkt till en och samma ordningsvakt. Det kan enligt OR leda till olämpliga bindningar. OR vill därför se en ordning där polisen anvisar uppdragsgivaren en ordningsvakt.

Utbildningen för ordningsvakterna bör förbättras -

Utbildningen för ordningsvakter bör enligt SWESEC förbättras, inte minst på grund av de polisiära befogenheter ordningsvakterna har.

som

Utbildning till ordningsvakt av annan än polisen -

Ordningsvaktsutbildning bör enligt SWESEC kunna integreras i grundutbildningen för väktare så att dessa, när så är lämpligt, kan ges förordnanden och befogenheter som ordningsvakter.

I en framställan till Rikspolisstyrelsen har Transportfackens Yrkesoch Arbetsmiljönämnd 7YA begärt tillstånd att i regi utbilda ord-

egen ningsvakter. Rikspolisstyrelsen har förklarat att den inte kan medge dispens från bestämmelserna att polismyndighet skall utbilda ordningsvakter och samtidigt framhållit att ordningsvakter enligt styrelsens mening skall utbildas av polismyndighet.

TYA har sedermera i en skrivelse till Justitiedepartementet hemställt om dispens från Rikspolisstyrelsens föreskrifter om utbildning ord-

av ningsvakter.

Genom beslut den 15 september 1994 har regeringen avslagit framställan. Regeringen har därvid framhållit att frågor om bl.a utbildning av ordningsvakter utreds av Trygghetsutredningen och att regeringen mot denna bakgrund ansett att några avsteg från Rikspolisstyrelsens föreskrifter i ämnet inte då borde göras.

En liknande framställan har gjorts av Säkerhetsutbildning AB. Regeringen har genom ett beslut i maj 1993 avslagit framställan och framhållit att frågan om utbildning ordningsvakter utreds.

av

Kapitel 5 Ordningsvakterna 133

Samarbetet mellan polisen och ordningsvakterna

Det förekommer enligt OR att ordningsvakt gär ner till polisstatio-

en

före sitt Det ligger i regel mellan kl. 21.00 kl. 01.00 eller nen pass. kl. 21.00 kl. 02.00. Det förekommer vidare att ordningsvakten

skriver sin rapport till polisen senast i samband med passets slut.

Detta är enligt OR bra ordning. OR förordar att denna blir

en obligatorisk. Ordningsvakterna har stor erfarenhet som polisen kan ha nytta Ordningsvakterna har exempelvis lärt sig vilka personer som

av. tenderar för bråken vid diskoteken och andra tillställningar.

att svara

Enligt OR får aldrig ordningsvakterna veta vad som händer med de ärenden de lämnar över till polisen. Så snart som ordnings-

som vakterna lämnat över, blir det tyst. Men de vill gärna veta om de gjort rätt. De vill de skall uppmärksamma eller för-

veta om vara mer ändra sitt arbetssätt på annat sätt.

En ordningsvakt skall utföra enbart vaktuppgifter -

Det är enligt OR väsentligt att ordningsvakter används enbart som ordningsvakter och att de inte dessutom tvingas att utföra allehanda andra uppgifter uppdragsgivaren. OR det också viktigt att inte andra

anser än ordningsvakter används för ordningsvaktsuppgifter. Numera är det enligt OR vanligt att en restaurangägare även anställer annan personal för uppgiften. Polisen förordnar exempelvis två ordningsvakter men krögaren anställer även andra för uppgiften. OR menar att det behövs

legal definition gör klar skillnad mellan å ena sidan en som en ordningsvakt och den andra dörrvakt och värd med uppgift att hjälpa

gästerna till rätta.

Identitets- och behörighetshandling

Nuvarande behörighetshandling för ordningsvakt är enligt OR brist-

en fállig. Handlingen är vanlig skrivelse. OR vill i stället ha ett för-

nu en ordnande i form ett identitetskort med foto. ldentitetskortet skall

av inte bäras synligt. .Det skall vakten visa om allmänheten eller poli-

upp

begär det. Det förekommer enligt OR att ordningsvaktsbrickor sen används inte har förordnanden ordningsvakt. I

av personer som som oseriösa företag lånas enligt OR brickorna ut till personal som saknar sådant förordnande. Kontrollen att den som ger sig ut för att vara

av ordningsvakt verkligen är det, måste enligt OR bli bättre.

134 Kapitel 5 Ordningsvakterna

Användning av ordningsvakter vid tunnelbanan -

Stockholms Lokaltrajik SL har framhållit att nuvarande ordning för användning av ordningsvakter vid tunnelbanorna i Stockholms län inte fungerar bra.

Polisen svarar i princip för ordningshållning på tunnelbanetågen, på perronger och i biljetthallar vid tunnelbanestationerna samt utanför stationerna.

Ordningsvakternas arbetsområden har dock i förordnandena begränsats till biljetthallar. Ordningsvakterna får inte verksamma

vara på perronger och i tågen.

SL anser att dessa förordnanden leder till orimliga konsekvenser när ordningsstörningar inträffar på perronger och i ett tunnelbanettåg som står stilla vid en perrong. Ordningsvakterna får då inte ingripa, trots att de ser vad som pågår. Allmänheten förstår inte varför de inte ingriper.

SL har därför i kontakter med utredningen begärt att de nuvarande begränsningarna tas bort och att SL ges möjlighet att även använda ordningsvakter på perronger och i tågen, i den utsträckning SL

som bedömer det nödvändigt för att SL skall kunna hålla ordning i tunnelbanorna och för att trafikanterna på tunnelbanorna skall kunna färdas säkrare vid alla tider på dygnet. Den här möjligheten anser SL även vara av stor vikt för att företaget skall kunna effektivare än för närvarande förhindra klotter och annan skadegörelse i tunnelbanenätet.

S.k. frilansverksamhet bör inte tillåtas -

Bevaløtingqföretagens Riksförbund har i skrivelse till oss framhållit att ordningsvakterna generellt bör organisatoriskt återfinnas inom ramen för auktoriserade bevakningsföretag och inneha grundutbildning som väktare. Som skäl anförs bl. a. att väktare har väsentligt bättre förutsättningar att lösa uppgifterna än frilansare. Samtliga utövare bör enligt förbundet omfattas av samma regelsystem.

Glesbygdsfrågorna

-

Enligt OR är ordningsvakterna i glesbygd en outnyttjad resurs. I stället för att utnyttja dem, har polisen tagit ifrån dem möjligheterna att trañkdirigera. Ordningsvakterna skulle kunna rycka på orter i glesbygden där det inte finns polis. Det skulle kunna göras vid särskilda tillfällen när inte polisen har resurser och dessutom på kort varsel.

Kapitel 5 Ordningsvakter-na 135

kartläggningsarbetet har utredningen många gånger mött uppfatt- I från främst kommunala företrädare att polisen på många håll ningen tillräckliga för att upprätthålla rimlig grad av inte har resurser en polisiär närvaro. Det bl.a. få till följd att medborgarna inte ser anses ofta det skulle önskvärt och att det kan ta alltför poliser så som vara lång tid innan polisen är på plats vid utryckning. Dessa förhållanden har inte minst påtalats från glesbygdslän i Norrland. Brottsligheten där är i och for sig inte särskilt hög. Problemet är i stället när polisen behöver tillkallas, exempelvis for att att ingripa pågående brott eller ordningsstörning eller för att ge hjälp mot service åt allmänheten, så det inte sällan orimligt lång tid for eller tar komma fram. Detta hänger naturligtvis samman med de

polisen att

avstånden. I polisdistrikt med yta stor ett eller flera stora ett en som i landets södra del är det inte ovanligt att endast någon enstaka län i tjänst. Framkörningssträckorna vid utryckning blir då

polispatrull är

orimligt långa. Ändå kan polisdistriktet i och för sig ha en personalär större än vad är vanligt i Sydsverige, satt i relation

styrka som som

till befolkningstalet. Problemet har påtalats också från andra delar landet, såsom från av där transportproblemen gör avstånden långa även

skärgårdsområden

i kilometer inte är så stor. Liknande problem har om sträckan mätt också påtalats från avsides belägna orter i län som vi annars uppfattar

som tätbefolkade. flera håll har framhållits att den kommunala räddningstjänsten Från med fördel skulle kunna utnyttas i sammanhanget. är en resurs som Räddningstjänsten har stationer på 800 platser i landet, vilket är ca dubbelt så många antalet orter med polisstation. Personamer än som räddningstjänsten, och då även de deltidsarbetande eller de len i frivilliga brandmännen, finns i beredskap dygnet runt året runt. Andra borde kunna användas enligt förslag fått, fjäll-

kategorier som vore, räddare och beredskapspoliser dvs personal med viss polisutbildning

ingår i polisens krigsorganisation.

som

136 Kapitel 5 Ordningsvakterna

Förslag av länsstyrelsen i Jämtlands län

I detta sammanhang bör nämnas att länsstyrelsen i Jämtlands län

särskilt berört dessa frågor i rapport polis i glesbygd. Enligt en om länsstyrelsen framförs ofta från olika håll, inte minst människor i av glesbygden, åsikten att det ute i bygderna borde finnas någon form av resurs med möjlighet och befogenhet att fullgöra enklare polisiära

arbetsuppgifter. Enligt länsstyrelsen behövs i glesbygden en resurs som kan sättas omedelbart. Det har enligt länsstyrelsen t.ex. ifrågasatts

varför inte brandpersonal kan fullgöra begränsade polisiära

arbetsuppgifter. De uppgifter då nämnts har varit som

trañkdirigering vid olyckor, avspärmingar av olycks- och brottsplatser, bevakningsuppgifter i övrigt, vissa kontroller vid larm från ensligt belägna bank- och postkontor eller skyddade anläggningar, ordningsvaktsuppgifter, ingripanden enligt 13 § polislagen 1984:387, då eller risk för - angrepp angrepp föreligger mot person och fara är i dröjsmål.

13 § polislagen stadgar

Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör omedelbar fara för denna, får en en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller sådan åtgärd behövs om en för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas. Är åtgärd en som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får tillfälligt personen omhändertas.

sid 82 delbetänkandeSOU 1994:122 Trygghet brott i lokalsamhället. mot

3¶Nuvarande reglering

Mot bakgrund de önskemål och den kritik har berörts i det av som föregående berör vi några de gällande bestämmelserna om ordav nu ningsvakter har intresse i detta sammanhang. De gäller som

i vilka fall Ordningsvakt kan förordnas, - en i vilka fall Ordningsvakt inte skall förordnas - en vilka arbetsuppgifter Ordningsvakt får utföra och som en -

precisering Ordningsvaktens arbetsuppgifter.

- av

3.1 Förordnande ordningsvakter och deras uppgifter m.m. av

Ordningsvakter får enligt 2 § lagen 1980:578 om ordningsvakter

förordnas att tjänstgöra vid

1 allmänna sammankomster i 2 kap 1 § ordningslagen - som avses 1993:1617 och cirkusföreställningar. Enligt nämnda paragraf allmänna sammankomster räknas som

sammankomster utgör demonstrationer eller som som hålls för överläggning, Opinionsyttring eller annars upplysning i allmän eller enskild angelägenhet, 2. föreläsningar och föredrag hålls för undervisning som eller för att meddela allmän eller medborgerlig bild-

ning, 3. sammankomster hålls för religionsutövning, som 4. teaterföreställningar, biografföreställningar, konserter och andra sammankomster för att framföra konstnär-

ligt verk, samt 5. andra sammankomster vid vilka mötesfriheten utövas.

För att sammankomst skall allmän krävs att den en anses som anordnas för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den eller att sammankomsten med hänsyn till de villkor gäller för tillträde till den bör jämställd med en som anses sådan sammankomst. Bestämmelserna allmänna sammankomster gäller enligt om ordningslagen även det vid en sammankomst förekommer om mindre inslag underhållning eller förströelse annat slag av av än framförande av konstnärligt verk.

138 Kapitel 5 Ordningsvakterna

2 offentliga tillställningar som avses i 2 kap 3 § ordningslagen. Med offentlig tillställning avses enligt detta lagrum

tävlingar och uppvisningar i sport och idrott, danstillstållningar, tivolinöjen och festtâg, I marknader och mässor, samt andra tillställningar som inte är att anse som allmänna

3 bad- eller campingplatser och lokaler eller platser för idrott, friluftsliv, spel, lek, förströelse eller liknande allmänheten har som tillträde till, eller

4 lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker till allmänheten - serveras med tillstånd enligt 37 § lagen 1977:293 handel med dryckerl. om

Enligt 3 § lagen om ordningsvakter får ordningsvakt förordnas även i annat fall än som avses i 2 det finns ett särskilt behov och det om är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

Med stöd av 6 § ordningsvaktsförordningen 1980:589 har Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1986:58 angående ordningsvakter. I denna författning nämns följande exempel på fall som avses i 3 § ordningsvaktslagen.

ordningshållning vid vissa allmänna lokaler, t.ex. riksdagshuset och allmänna domstolar, dit allmänheten i större utsträckning söker sig för att ta del av offentliga förhandlingar vissa till allmänna kommunikationsmedel hörande stationer och hållplatser i storstadsomrâdena bevakning av ambassader och konsulat i den mån verksamheten kräver ordningsvaktsförordnande

Lagen 1977:293 omhandelmeddryckerhar numeraersattsavalkohollagen1994: 1738.

på s.k. kvasiallmänna platser, d.v.s innetorg och centrumanläggningar.

Ordningsvaktsförordnanden bör enligt nämnda författning inte förekomma för fullgörande sysslor passkontrollant, av som flygplatskontrollant, delgivningsman, vaktkonstapel, arrestanteller förpassningsvakt. Ordningsvakter bör inte heller förordnas för trañkdirigering, hundhållning eller hundskattekontroll. Vidare bör enligt författningen regel avslag meddelas som ansökningar övervakning i nationalparker, naturresom avser eller andra naturvårdsobjekt samt bevakning av bostadsservat områden, vârdetransporter eller anläggningar som kräver

kontrollåtgärder. tillfredsställande kontroll skall bli möjlig bör enligt För att en författning den plats förordnandet preciserad samma avser vara och avgränsad. Särskild restriktivitet bör iakttas när fråga är förordnanden omfattar områden vilka fortlöpande om som frekventeras allmänheten. Detta gäller vare sig områdena är av allmän plats eller inte. Det finns enligt styrelsen inte något uttryckligt hinder mot att förordnande täcka samtliga de tjänstgöringsuppgifter låta ett i punkterna 1 4 i 2 § lagen. som anges ordningsvakts befogenheter gäller enligt styrelsen endast En för förordnandet. En ordningsvakt kan således inte inom ramen medverka vid upprätthållandet allmän ordning utanför det i av förordnandet preciserade området, t.ex. när han förflyttar sig

från ett tjänstgöringsområde till ett annat. Förordnande upprätthålla allmän ordning i anslutning till att viss verksamhet eller plats omfattar enligt styrelsen även allmän utanför eller närmast ürintill, t.ex. ingångar till lokaler, plats infarter till områden samt särskilt upplåtna parkeringsplatser. Polismyndigheten kan enligt styrelsen låta en föreskrift om ordningshållning vid offentlig tillställning eller vid en en konsert innefatta skyldighet att anlita inte bara ordningsvakter personal. Med personal avses bl.a. utan även annan annan säkerhetsfunktionärer vid tävlingar, väktare och vaktmästare.

Ordningsvakt, annat inte framgår Slutligen bör här nämnas att en om förordnandet, i vissa hänseenden har samma befogenhet som en av verkställa omhändertaganden, polisman. Främst gäller detta att enligt 13 § polislagen samt omhänavvisanden och avlägsnanden 1976:511 omhändertagande av berusade dertaganden enligt lagen om

personer m.m.

140 Kapitel 5 Ordningsvakterna

3.2 Bakgrunden till nuvarande bestämmelser om ordningsvakter

3.2.1¶Användningen av ordningsvakter före tillkomsten av ordningsvaktslagen

Nu gällande lag om ordningsvakter är från är 1980. Den tillkom efter en särskild utredning om ordningsvakter. Utredningen avslutade sitt arbete med betänkandet SOU 1978:33 Ordningsvakter. Före lagens tillkomst fanns bestämmelser i 90 § den dåvarande av polisinstruktionen. Enligt detta lagrum kunde polismyndighet en förordna inte anställd inom polisväsendet utföra en person som var att polisbevakning. En sådan möjlighet har funnits i vårt land sedan lång tid tillbaka. Men några närmare bestämmelser i vilka fall om en ordningsvakt skulle förordnas har saknats. I polisinstruktionen fanns inte heller bestämmelser om det. Enligt ordningsvaktsutredningen förordnades ordningsvakter för en mängd olika arbetsuppgifter. Ordningsvakter vid offentliga tillställningar var vanliga eftersom polismyndighet kunde ålägga den en som anordnade en offentlig tillställning att bekosta ordningshâllning genom förordnade ordningsvakter. Vid sidan härav förordnades ordningsvakter för att hålla ordning vid kaféer, restauranger o.d. och för att bevaka industrier, köpcentra, varuhus, campingplatser och idrottsanläggningar. Förordnanden hade också getts för bevakning eller ordningshållning gator, torg, parker och andra allmänna platser. Praxis när det gäller att förordna ordningsvakter varierade starkt mellan olika polisdistrikt och länk

3.2.2 Kraven på en minskad användning ordningsvakter av

I propositionen 197980:22 om ordningsvakter och bevakningsföretag framhöll föredragande departementschefen att utvecklingen mot en ökad användning av väktare och ordningsvakter inte sällan lett till en osäkerhet om olika uniformerade kårers ställning och funktion i samhället. Det hade enligt departementschefen i den allmänna debatten satts i fråga om anställningskontrollen och utbildningen ordningsav

Se s 18 ffprop. 19798022.

Kapitel 5 Ordningsvakterna 141

vakterna och väktarna tillfredsställande och om den fortlöpande var tillsynen deras arbete tillfyllest. Ibland hade det enligt departeav var gjorts gällande att den verksamhet utövades av denna

mentschefen som

personal innebar rättssäkerhetsproblem så till vida som ekonomiskt ett starkare fick möjlighet att skaffa sig ett bättre skydd än de grupper hade sämre Från andra håll däremot hade det enligt som resurser.

departementschefen uttryckts missnöje med de begränsningar som då

gällde i fråga personalens användning. om Det hade enligt departementschefen från flera håll påtalats att det saknades enhetliga bestämmelser ordningsvakter. Man hade bl.a. om framhållit 90 § polisinstruktionen hade tillämpats på olika sätt på att skilda håll i landet och att detta hade lett till att ordningsvaktsförordnanden i del fall utfärdats i utsträckning knappast kunde en en som ha varit avsedd. Vidare hade det enligt departementschefen antas hävdats orsak till det förhållandevis stora antalet ordningsvaktsatt en förordnanden även kunde att polisen i praktiken tvingades vara prioritera olika övervakningsbehov i förhållande till varandra. Detta

kunde i sin ha lett till att från enskilda och kommunala organs tur man sida hade försökt att på bekostnad tillgodose vad som ansetts som egen akuta behov av ett extra skydd. remissbehandlingen framhölls vikten att det tillskapades fasta Vid av regler för när ordningsvakt skulle kunna förordnas, så att man en kunde få enhetligt praxis på området och ökade därigenom en möjligheter för samhället att styra utvecklingen.

3.2.3 Gränsdragning mellan uppgzjflerjör polisen och för andra

lade i betänkandet SOU 1978:33 Ordnings-

Ordningsvaktsutredningen

förslag gränsdragning mellan polisens och vakter fram ett om ordningsvakternas uppgifter. Enligt utredningens mening skall allmän

och säkerhet upprätthållas polispersonal som utbildats för

ordning av måste enligt utredningen viljeinriktning från

uppgiften. Det vara en

sida uppnå detta mål. Innan målet nåtts måste ordningssamhällets att utredningen anlitas i viss begränsad omfattning. Förvakter enligt delade dock inte utredningens mening.

dragande departementschefen

l97980zl22 ordningsvaktslagen anförde före-

I propositionen om

bl.a. följande sid. 22.

dragande departementschefen

självklarhet grundläggande regel bör vara att det Det är för mig en att en huvuduppgift upprätthålla allmän ordning och säkerhet. är polisens att emellertid hålla i minnet att vad som skall anses Samtidigt måste man upprätthålla allmän ordning och säkerhet innefattat i uppgiften att

142 Kapitel 5 Ordningsvaldema

fortlöpande påverkas den allmänna samhällsutvecklingen. Inriktningen av av polisverksamheten har därför ändrats under årens lopp. Vidare tvingas polisen liksom andra samhällsorgan att till följd begränsningen på av resurser göra prioriteringar mellan olika verksamheter. Som följd en av detta har man som förut nämnts bl.a. strävat efter att frigöra polisutbildad personal från uppgifter kan utföras utan fullständig polisutbildning. som Med hänsyn till polisverksamhetens speciella karaktär och önskemålet om att den även i fortsättningen skall kunna efter hand till anpassas utvecklingen är det f.n. knappast sig möjligt eller lämpligt än vare att annat i allmänna ordalag beskriva innehållet i polisens huvuduppgift. Redan pâ grund härav torde det stå klart att principen att det ankommer på poliom sen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inte alltid utan vidare kan ge vägledning för de praktiska överväganden behöver göras i skilda som sammanhang.

Departementschefen framhöll också bl.a. att det inte vidare utan var givet att en sådan dimensionering polisväsendet krävdes för av som att polisen skulle kunna ta över större delen ordningsvakternas och av bevakningsföretagens uppgift var eftersträvansvärd. Dessas verksamhet

måste enligt departementschefen under överskådlig tid ses som ett nödvändigt komplement till det skydd samhället tillhandahåller som genom polisen och andra organ.

4¶Överväganden och forslag

4.1 Allmänt nuvarande ordning om

Förslag:

Skillnaden mellan ordningsvakt och väktare upprätthålls även i fortsättningen

Det finns i dag två personalkategorier med uppgifter som tangerar varandra och ibland sammanfaller: ordningsvakterna, som står under polisens formanskap, och väktarna, är anställda i bevakningsföresom med bevakningsuppgifter. Detta har delvis historiska skäl. tag Bakgrunden till reglerna ordningsvakter är det behov som sedan om har föreligga att frivilliga krafter i pogammalt ansetts engagera i synnerhet vid offentliga tillställningar av olika

lisbevakningsuppgifter,

Bevakningsföretagen och väktarna har sin historiska bakgrund i slag. företags och andra organs behov av självskydd. kan naturligtvis anföras skäl för att slå samman dessa per- Det sonalkårer. Systemet skulle då inte minst från allmänhetens synpunkt tillgodogöra sig. Men många skäl talar mot sådan förbli lättare att en ändring. Bl. gäller att ordningsvakterna men inte väktarna har a. - vissa befogenheter det slag i princip tillkommer endast av som armars Det gäller främst befogenheten att verkställa omhän-

polismän.

dertagande enligt polislagstiftningen och lagstiftningen om omhänberusade Särskilt med tanke på ordningsdertagande av personer. vakternas uppgifter vid offentliga tillställningar är det inte möjligt att dessa befogenheter. Väktare behöver däremot i sitt arbete slopa normalt inte befogenheter detta slag. Redan detta förhållande gör av det svårt att tänka sig en sammanslagning. Den nuvarande ordningen kompliceras emellertid ytterligare av att inte sällan har ordningsvaktsforordnande. I vad mån detta över väktare skulle tillåtet ägnades uppmärksamhet vid tillhuvud taget vara stor

komsten gällande lag ordningsvakter. Ordningsvaktsutredningen

av om sitt betänkande Ordningsvakter SOU 1978:33 uttryck för den gav i

principiella uppfattningen att ordningsvakternas och väktarnas uppgifter

144 Kapitel 5 Ordningsvakterna

borde renodlas och skiljas från varandra. Väktare borde i princip inte kunna få ordningsvaktsförordnanden, låt att utredningen godtog vara detta i undantagsfall som en övergångslösning. Utredningen befarade nämligen att det kunde leda till uppkomsten separata från polisen av fristående bevakningskårer som helt beroende ekonomiska var av överväganden och som skulle komma att överta fler och fler uppgifter från polisen, en ordning som utredningen inte kunde acceptera. I propositionen till lagstiftningen ordningsvakter tog departeom mentschefen delvis avstånd från ordningsvaktsutredningens uppfattning på denna punkt prop. 1979802122 s.37 ff. Enligt departementschefen var det inte realistiskt att tänka sig lösning innebar en som att väktare aldrig skulle kunna tjänstgöra ordningsvakter eller att de som skulle förbjudas att tjänstgöra i sådan egenskap i vissa fall. Däremot betonade departementschefen angelägenheten att utvecklingen på av detta område står under fortlöpande kontroll från det allmännas sida. Därvid framhölls vikten att motverka att med särskilda av personer befogenheter att ingripa mot enskilda koncentrerades till vissa företag i en omfattning som inte är acceptabel från samhällets sida. Genom en samlad bedömning från tillsynsmyndigheternas sida, varvid både företagets Verksamhetsinriktning och antalet anställda med särskilda befogenheter kunde beaktas, borde samhället kunna få den kontroll som kunde behövas för att i tid kunna motverka uppkomsten något av som skulle kunna betecknas privata poliskårer. som Från principiella synpunkter kan man ha förståelse för de uttalanden som sålunda gjordes vid den nuvarande lagstiftningens tillkomst. Samtidigt är det mot bakgrund av den utveckling har ägt som rum svårt att frigöra sig från intrycket att de farhågor för uppkomsten av vad man betecknade som privata poliskårer ter sig något överdrivna.

Vill man kalla ett bevakningsföretags väktarpersonal för privat

en poliskår ett uttryckssätt som enligt vår uppfattning är alltför tillspetsat påverkas uppkomsten av sådana kårer knappast av om personalen i större eller mindre utsträckning har ordningsvaktsförordnanden. Ordningsvakterna står för övrigt, sig de är vare anställda i bevakningsföretag eller inte, under polisens omedelbara förmanskap, och samhällets kontroll över denna del av väktarpersonalen är således i princip långtgående än när det gäller väktare i mer allmänhet. Från praktiska synpunkter måste man vidare beakta att möjligheten för en ordningsvakt att bemästra de många gånger svårartade problem som i dag möter vid tjänstgöringen typiskt sett ökar, ordningsom vakten är anställd i ett bevakningsföretag. Han har då normalt betydligt längre utbildning och erfarenhet än frilansande ordningsvakter, och han har en organisation bakom sig kan stöd i som ge

skilda avseenden. Som vi det är det för övrigt våld och ordningsser störningar olika slag utgör det väsentliga hotet mot medav som borgarnas trygghet och inte ökning den personal som har en av

bevakningsuppgifter.

Vi således i princip inte längre behöver hålla fast vid anser att man den restriktivitet när det gäller att meddela ordningsvaktsförordnanden för bevakningsföretagens personal kom till uttryck i det tidigare som lagstiftningsärendet. Men det är självfallet fortfarande av stor vikt att ordningsvaktsförordnanden meddelas bara i den mån det är betingat av

praktiska behov liksom att samhället har kontroll över utvecklingen

området. Å andra sidan kan vi inte fullt ut ställa oss bakom de synpunkter enligt det föregående har förts fram Bevakningsföretagens som av

Riksförbund. Förbundets uppfattning är att ordningsvaktsförordnanden

över huvud inte bör få meddelas andra än väktare anställda i betaget vakningsföretag. Ett sådant system skulle innebära ett mycket drastiskt från de principer ligger till grund för den nuvarande lagavsteg som stiftningen, samtidigt det skulle medföra uppenbara praktiska som svårigheter exempelvis i glesbygdsområdena. Frågan gränsdragningen mellan polisens uppgifter och sådana om uppgifter kan ankomma på enskilda tog vi mera allmänt som organ i vårt delbetänkande SOU 1994:122 182 Vi därvid upp s. gav uttryck för uppfattningen att det inte är möjligt att dra upp någon

klarare gräns för den verksamhet som alltid skall upprätthållas av polismän än den finns idag jfr. också 197980: 122 s.22. som prop. Sedan dessa uttalanden gjordes har frågan om polisens uppgifter

belysts ytterligare i den s.k. förnyelsepropositionen prop. 199495 : 155

24. Där framhålls det att utgångspunkten bör vara att en viss s. samhällsuppift bör lösas polisen endast om den kan sägas utgöra ett av naturligt led i polisens funktion att upprättahålla allmän ordning och

säkerhet. Också i andra fall bör en uppgift i undantagsfall kunna tilldelas polisen det föranleds starka praktiska skäl, t.ex. att en om av lösning skulle få konsekvenser från samhällsekonomisk synpunkt annan eller från servicesynpunkt inte kan anses godtagbara. Dessa som principer bör enligt propositionen vägledande också vid prövvara ningen föra bort uppgifter från polisen för närvarande är av att som aktuell eller i framtid kan komma att aktualiseras. som en Med anledning dessa uttalanden bör framhållas att den delvis av ökade satsning ordningsvakter och andra insatser organ utanför av polisen ställer bakom i detta betänkande inte får uppfattas som oss några uppgifter förs bort från polisens ansvarsområde. Det är för så att självklarhet det är polisen har huvudansvaret för den oss en att som allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande. Som vi ser det kan det emellertid inte möta några betänkligheter från allmän synpunkt

146 Kapitel 5 Ordningsvakterna SOU 1995: 146

att vidga utrymmet för organ utanför polisen att hjälpa till med upprätthållandet av denna samhällsuppgift, så länge polisens grundläggande ansvar inte äventyras. Vi delar emellertid den uppfattning har förts fram från flera som håll under vårt arbete att samverkan mellan polisen och ordningsvakterna måste förbättras. Det kan ske rad olika åtgärder, genom en som vi berör i det följande. Vi delar också uppfattningen att ordningsvakter bör kunna utnyttjas än vad nuvarande lagstiftning mer medger, i synnerhet på orter där den polisiära servicen är låg. Vid vår kartläggning har som tidigare nämnts många gånger mött uppfattningen från kommunala företrädare och andra att polisen på många håll inte har tillräckliga resurser för att upprätthålla en rimlig grad av polisiär närvaro. Den polisiära servicen framstår på många håll oacceptabelt låg. som Detta anser oss kunna slå fast med stöd åtskilliga uttalanden i av den riktningen som vi har mött under utredningsarbetet, även det om av naturliga skäl är svårt att få fram någon otvetydig statistik som

belyser saken.

Att lösa dessa problem genom en ökning av antalet polismän anser vi inte vara en framkomlig väg, inte minst ekonomiska skäl. av Dessutom gäller den polisiära service det här är fråga i regel om punktinsatser som inte kräver heltidsanställd personal. Vi det anser uppenbart att problemen inte heller genom omfördelning en av polisresurserna kan få en på alla håll godtagbar lösning.

Ordningsvakterna 147 Kapitel 5

4.2 Frivillig polis eller utvidgad användning av en

ordningsvakter

Förslag:

Utvidgad .användning av ordningsvakter. - . förordnas tjänstgöra vid lokaler Ordningsvakter bör att och platser dit álänheten har tilltrü. Om det finns ett

särskilt behov och det är betydelse från allmän synav, punkt, bör ordningsvakt få förordnas för tjänstgöring även

lokal eller plats. vid annan Ordningsvakterna knyts närmare polisen. - Förordnanden meddelas av .länspolismistai-e. w

utomlands, bl.a. i England och Wales, har det funnits På många håll

behov förstärka övervakningen på annat sätt än genom att ett av att

tillföra ytterligare polismän.

i England och Wales finns specialpoliser som utgörs

l polisväsendet

utbildas till poliser. De har vissa polisiära befogenav frivilliga som Specialpoliserna har inte någon lön men får heter och bär uniform. utrustning och betalda polisväsendet. Den här utbildning, expenser av tradition i och Wales. Specialpoliser används ordningen har England

utsträckning än tidigare. Vi har berört fördock numera i större

hållandena i England och Wales relativt utförligt i kapitel 4.

vi inte haft något motsvarande. Det finns inte heller I Sverige har in for sådan ordning eftersom vi har systemet med anledning att gå en ordningsvakter, har gamla i Sverige. Ordningsvakterna lyder som anor den frivilliga polisen i England och Wales och de under polisen liksom befogenheter. Ordningsvakterna kan dock endast

har vissa polisiära

förhållande till vissa objekt medan den frivilliga polisen i användas i

har större användningsområde. Det är dock

England och Wales ett inte något hindrar att det möjliga användningsenligt vår mening som ordningsvakter utvidgas, det sker i former som är fullt området för om

från rättsäkerhetssynpunkt. Vi att det kan ske, betryggande anser

befogenheter inte behöver utökas eller eftersom ordningsvakternas sätt och eftersom ordningsvaktema kan knytas förändras på annat

närmare till polisen än som nu sker.

148 Kapitel 5 Ordningsvakterna SOU 1995: 146

4.3 En ändrad reglering ordningsvakterna av

l delbetänkandet SOU 1994: 122 Trygghet brott i lokalsamhället mot har framhållit att det tidigare funnits större möjligheter än i dag att komplettera polisens övervakning särskilt förordnade ordningsgenom vakter. När lagstiftningen om ordningsvakter tillkom är 1980, begränsades dessa möjligheter. Uppenbarligen lagstiftarens avsikt var att polisen i betydande utsträckning successivt skulle över den övervakta ning som inte längre kunde skötas ordningsvakter, låt av vara att lagstiftaren i detta avseende inte gick lika långt ordningsvaktsutsom redningen jfr avsnitt 3.2.1. Detta har dock varit svårt genomföra att i praktiken. Det finns därför enligt vår mening anledning diskutera att möjligheterna att utnyttja ordningsvakter för även andra uppgifter än dem som gällande lagstiftning medger, däribland för uppgifter är som ägnade att höja den polisiära servicen i främst glesbygdskommuner.

4.3.1 En modell ny

l nuvarande lagstiftning uppräknas de fall där ordningsvakter får förordnas. Det finns vidare bestämmelse ordningsvakter får en om att förordnas i andra fall, det krävs då det finns särskilt behov men att ett för det och att det är väsentlig betydelse från allmän synpunkt. av Denna regel är både enligt sin lydelse och enligt lagmotiven avsedd

som en undantagsregel.

Denna konstruktion lagstiftningen har lett till restriktivitet när av en det gäller att använda ordningsvakter vi inte är tillräckligt som menar motiverad. Den ökade stadga ordningsvaktsväsendet erhållit som genom 1980 års lagstiftning medför att antalet objekt för övervakning genom ordningsvakter bör kunna utökas. Men det är svårt i lagen att göra en uppräkning som skall förutsättas bestå för längre tid. Samen hällsutvecklingen leder sannolikt till krav på förändringar i lagstiftningen efter relativt kort tid.

En generell utformning av reglerna användningen om av ordningsvakter

Vi vill därför förorda generell utformning reglerna en mer av om förordnande ordningsvakter. Ordningsvakter bör förordnas av att tjänstgöra vid lokaler och platser dit allmänheten har tillträde. Om det finns ett särskilt behov och det är betydelse från allmän synpunkt, av

1995:146 Kapitel 5 Ordningsvakterna 149

SOU

ordningsvakt få förordnas för tjänstgöring även vid annan lokal bör plats. Som några exempel från helt olika områden sådana eller eller platser kan nämnas ambassader och konsulat samt lokaler och liknande tillställningar. Nuvarande anknytning till skoldanser objekt utgår. Ordningsvakterna kan därmed förordnas i flera fall än för närvarande. Polisens prövning behovet ordningsvakter i de nya av av viktigt inslag i den ordningen. Vi återkommer till fallen blir ett nya den frågan i flera avsnitt i det följande. Liksom hittills bör endast den få förordnas till ordningsvakt som och övriga omständigheter är lämplig för med hänsyn till laglydnad uppdraget. Den sökande bör ha fyllt 18 år. Det är samma åldersgräns som gäller för väktare, nämligen myndighetsåldern. Åldersgränsen bör vara inom hela säkerhetsområdet, inte mycket starka skäl densamma om det. När det gäller ordningsvakter finns inte något sådant talar emot

En sak är förordnandemyndigheten eller uppdrags-

skäl. annan att kunna finna den just fyllt 18 år inte har den givaren skulle att som erfarenhet kan krävas för viss arbetsuppgift. Någon övre som en åldersgräns inte behöva föreskrivas. synes

Nya för samverkan mellan polisen och

former

ordningsvaderna

1980:578 ordningsvakter lyder ordningsvakt Enligt 6 § lagen om under polismyndigheten i det distrikt där han tjänstgör. l-lan är skyldig order polisman meddelar i tjänsten, det inte är att lyda en som en om uppenbart den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att att strider lag eller författning. Enligt samma lagrum skall den mot annan ordningsvakt hålla polismyndigheten underrättad om förhållanden en hans verksamhet och är sådan art att de bör komma till som rör av

myndighetens kännedom.

finns alltså bestämmelser samverkan mellan ordningsvakter Här om det har Ordningsvakternas Riksförbund framfört och polisen men trots

150 Kapitel 5 Ordningsvakterna

önskemål om en bättre samverkan. Förbundet har framhållit det att visserligen förekommer att ordningsvakt går till polisstationen en ner före sitt pass och att ordningsvakten skriver till polisen en rapport senast i samband med slutet passet för ordningsvakten. Förbundet av vill att det blir obligatorisk bestämmelse sådan ordning. en om en Förbundet har därvid framhållit att ordningsvakterna har erfarenstor het som polisen kan ha nytta Ordningsvakterna har enligt förbundet av. exempelvis lärt sig vilka tenderar för bråken personer som att svara vid diskoteken och andra tillställningar. Förbundet har vidare framhållit att ordningsvakterna aldrig får veta vad händer med de som ärenden som de lämnat över till polisen. Så ordningssnart som vakterna lämnat över blir det enligt förbundet tyst. Ordningsvakterna vill enligt förbundet gärna veta om de gjort rätt. De vill också veta om de skall vara mer uppmärksamma eller förändra sitt arbetssätt på annat sätt. Synpunkter på samarbetet mellan polisen och ordningsvakterna har också framförts av Föräldraföreningen mot Narkotika, FMNQ. Enligt föreningen kan ordningsläget i Stockholm förbättras polisen i om Stockholm samarbetar med dörrvakterna utanför de i detta sammanhang mest kända restaurangerna. Enligt föreningen sker 75 procent av våldsbrotten på offentlig plats vid och dessa ställen. Polisen borde runt enligt föreningen göra enkät bland dörrvakterna vid dessa en restauranger och rätta sina insatser med hänsyn till på den. Föreningen svaren har betonat att kritiken inte gäller enskilda polismän det utan nuvarande systemet där polisen kår inte alltid är benägen vilja som att samarbeta med utomstående. Dörrvakterna är enligt föreningen en sådan kategori där polisen har mycket splittrad och strategi. en syn Det gäller främst de tre storstäderna enligt föreningen.

Se sid 155delbetänkandeSOU 1994:22 Trygghet motbrott i lokalsamhället. :Se sid 125sammabetänkande.

Ordningsvalaerna 151 Kapitel 5

det angeläget ordningsvakterna knyts närmare till Vi anser att polisen i dag är vanligt. Ordningsvakterna är redan nu än som underställda polisen polisen vet ofta inte om var de tjänstgör. men Samverkan mellan de två blir därigenom begränsad. grupperna mening bör beslut förordnande ordningsvakt Enligt vår ett om som liksom inom vilket område det gäller. Av vad vi har sagt i det nu ange föregående framgår det ibland kan fråga om ett område som att vara omfattar flera polisdistrikt och t.o.m. flera län eller delar av flera län. Är andra sidan endast eller ett tjänstgöringsställen aktuella å ett par bör dessa enligt vår mening skrivas in i beslutet. Skall ett förordnande lokal eller plats än sådan dit allmänheten har tillträde bör avse annan det också i beslutet förordnandet. anges om inte något i förordnandet bör ordningsvaktens Om annat anges medverka till att upprätthålla allmän ordning uppgift anses vara att i enlighet med vad redan föreskrivs i lagens inledande som nu Vi att ett förordnande normalt bör kunna få denna

paragraf. anser

utformning. Avses verksamheten bli begränsat slag bör det av mera emellertid särskilt foreskrivas i förordnandet. Samverkan mellan polisen och ordningsvakterna bör särskilt anges I dag finns bestämmelse att ordningsvakt skall

i lagstiftningen. en en

underrättad förhållanden som rör hans

hålla polismyndigheten om

verksamhet och är sådan art att de bör komma till myndighetens av Den bestämmelsen bör kvarstå den bör enligt vår kännedom. men mening kompletteras på flera punkter. Till början bör det slås fast att ordningsvakterna har en allmän en samarbeta med polisen. I lagen ordningsvakter bör

skyldighet att om

därför särskilt ordningsvakt skall samarbeta med polisen anges att en öka enskildas trygghet i samhället. En sådan bestämmelse skall för att motsvarighet till den bestämmelse om samverkan som vi ses som en föreslagit i polislagen för polisens del. Förslaget fördes fram i har delbetänkandet SOU 1994: 122. det andra bör ordningsvakten åläggas att hålla kontakt med För i fler fall än för närvarande. Om inte polismyndigheten inom

polisen

område ordningsvakten arbetar bestämt annat, bör enligt vår det ordningsvakten alltid kontakta den polismyndigheten i samband mening

varje tjänstgöringstillfálle. Polismyndigheten bör därvid ge

med den information kan lämnas betydelse för ordningsvakten som av ordningsvaktens uppdrag. Ordningsvakten skall därutöver inte behöva

hålla kontakt med den polismyndighet förordnat honom. som det tredje bör ordningsvakt uttryckligen åläggas att i För en till sin uppmärksam på inträffade brott anslutning tjänstgöring vara och omgående underrätta polisen om sina

eller ordningsstörningar

152 Kapitel 5 Ordningsvakterna

iakttagelser. Genom att denna skyldighet skall gälla i anslutning till tjänstgöringen markeras att den kvarstår exempelvis omedelbart efter tjänstgöringspassets slut liksom vid transport mellan olika övervakningsobjekt.

Utbildning

I lagen finns inte några bestämmelser om ordningsvakternas utbildning. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen bestämma utbildningens att om längd och innehållet i den. Utbildningen utförs i regel polismyndigheterna. Men det finns av ett undantag. Efter ett beslut av Rikspolisstyrelsen har Partena Security AB alltsedan början 80-talet på bekostnad genomfört grundutbildav egen ningen av ordningsvakterna i företaget. Under denna tid har inte någon anmärkning riktats mot företaget beträffande utbildningen. Erfarenheterna är såvitt vet goda. Antalet ordningsvakter som årligen utbildats vid företaget har under de fem åren varierat senaste mellan omkring 75 280. Det bör anmärkas att företagets utbildning i allt väsentligt avsett ordningsvakter i storstadsomrádena. På andra håll har företaget använt sig polisens kurser för ordningsvakter. av I det föregående har vi förordat att ordningsvakterna knyts närmare polisen olika sätt. Man kan därför ifrågasätta fortsatt om en utbildning av ordningsvakter vid företaget är förenligt med strävandena i denna riktning, även om utbildningen hittills skötts utan anmärkning. Vår grundinställning är att ordningsvaktsutbildningen liksom hittills skall bedrivas av polisen att företag under särskilda förhållanden men bör ges möjlighet att bedriva utbildningen inom företaget. För att ett företag skall få den möjligheten, bör det för det första krävas att behovet av utbildning inom företaget är så eller stort att en flera kurser bör anordnas inom företaget för att företaget skall kunna uppfylla sina förpliktelser mot sina kunder. En annan viktig förutsättning är att undervisningen kan genomföras med kompetenta lärare och med kvalitet i övrigt. Typiskt kan inte sett en kurs genomföras, den endast skall omfatta fåtal elever. om ett Kostnaden per elev skulle bli för hög kvalitetskravet inte skall om eftersättas. Ett tredje villkor är att undervisningen skall bekostas företaget. av Företaget skall vidare liksom Partena Security AB hittills gjort hålla kontakt med den polismyndighet skall förordna ordningsvakterna, som bl.a. i fråga om behovet ordningsvakterna för företagets verksamav het. Rikspolisstyrelsen bör pröva ansökningar företags tillstånd om att

SOU 1995: 146 Kapitel 5 Ordningsvakterna 153

anordna kurser inom företaget för ordningsvakter. Med dessa utgångspunkter räknar med att Partena Security AB och några andra större företag inom storstadsområdena kommer att ges möjlighet utbilda ordningsvakter krävs för respektive företags att som verksamhet. Vad sagt gäller inte utbildningsföretag. Där finns inte enligt nu vår mening så starka skäl att undantag bör göras. Här kan man inte tala behov ordningsvakter för den egna verksamheten. om av Hur många ordningsvakter kommer att utbildas av auktorisesom rade bevakningsföretag är dock inte möjligt att nu bedöma. Vi antar dock det kommer att röra sig personal i något eller några andra att om bevakningsföretag än Partena Security AB och främst om stora personal i storstäderna och andra stora tätorter. Från del håll har framförts önskemål att utbildningen för en om ordningsvakterna bör göras längre än 25 timmar, som är ett minimikrav i dag. Vi kan ha förståelse för denna uppfattning så till vida ordningsvakt efter genomgången minimiutbildning naturligtvis som en inte vidare kan skickad att klara av alla problem som kan utan anses möta i verksamheten innan han fått praktisk erfarenhet. Detta avhjälps dock knappast ett timmars förlängning av utbildningen. Här genom par liksom på så många andra områden är det den praktiska erfarenheten grundläggande betydelse. Hänsyn till detta måste under alla som är av förhållanden tas när ordningsvakten tilldelas uppgifter. Om frågan i ett internationellt perspektiv och det anser man ser bör göra, finns det inte någon anledning att kräva att den att man minsta lärarledda utbildningstiden förlängs över lag. Vi anser det emellertid önskvärt att kraven på självstudier inte minst när det gäller de rättsliga förutsättningarna för verksamheten ställs högre än i dag, givetvis också skall återspeglas i det muntliga eller skriftliga något som den blivande ordningsvakten måste undergå. Detta behöver prov som inte föranleda några nämnvärda kostnader. Polishögskolan torde ganska enkelt kunna fram ett utbildningspaket eleverna bör få ta som betala själva. l detta sammanhang vill framhålla att vi har övervägt om inte utbildningen i sin helhet bör betalas den blivande ordningsvakten. av Vi har dock kommit fram till att någon grundläggande ändring inte bör göras och har därvid kommit till slutsats Riksrevisamma som sionverket i den år 1994 avgivna rapporten Utökad avgiftsfinansiering på polisens område. Verket avvisar tanken med hänvisning till att det skulle röra sig ett stort antal debiteringar om mycket små belopp. om Administrationkostnaderna skulle enligt rapporten bli relativt sett höga och de skulle troligtvis överstiga intäkterna. Det är utomordentligt viktigt att polisen fortbildar ordningsvakterna i de avseenden deras olika uppgifter kan kräva. De regler som som

154 Kapitel 5 Ordningsvakterna

har förordat i avsnittet modell bör verka i riktning om en ny ovan mot att ordningsvakterna får en löpande fortbildning i kontakterna med polisen. Om fortbildningen i övrigt ordnas så att alla eller de flesta av ordningsvakterna i länet kallas att samtidigt närvarande vid vara ett par lektionstillfállen är detta utan vidare genomförbart inom för ramen nuvarande resurser. Därutöver kan det behövas fortbildning, annan exempelvis genomgångar som inriktas på de problem olika som grupper av ordningsvakter kan ställas inför. Såväl grundutbildning som fortbildning kan behöva till de anpassas krav som skilda tjänstgöringsområden ställer. Det är givet att uppgifterna delvis blir av annat slag i ett storstadsområde än i glesbygd. en Utbildningen av ordningsvakter bör om möjligt genomföras av personal vid den polisenhet med vilken den blivande ordningsvakten huvudsakligen kommer att samarbeta. Vi har förståelse för att det inte alltid går att ordna men vi anser att polisen då så långt möjligt bör ordna ett besök för den blivande ordningsvakten vid den polisenhet, som han eller hon huvudsakligen kommer att ha kontakt med. Det bör bli ett inslag i utbildningen. Det anförda innebär att vi inte vill förorda tänkbar nyordning en som antyds i våra direktiv och som skulle innebära att ordningsvakterna måste utbildas vid Polishögskolan. Polishögskolan bör dock medverka genom att ta fram utbildningspaket i överensstämmelse med vad nyss föreslagit. Självfallet finns inget hinder mot att t.ex. Polismyndigheten i Stockholms polisdistrikt köper tjänster Poav lishögskolan vad avser den grundläggande utbildningen. Vi har i det föregående betonat vikten av praktisk erfarenhet. Från denna synpunkt är det väsentligt att tillsyn sker att de av personer som förordnas till ordningsvakter också tjänstgör i denna egenskap. Som vi framhållit redan i avsnitt 4.1 gäller naturligtvis rent generellt att personer som åtar sig ordningsvaktsuppdrag frilans-basis inte kan förvärva samma praktiska erfarenhet väktare med ordningssom vaktsförordnanden som har uppgiften till yrke. Detta förhållande förutsättes bli beaktat av uppdragsgivarna. De frilansarbetande ordningsvakterna utgör emellertid ett viktigt och oundgängligt komplement till den fast anställda pesonalen och deras medverkan är viktig, om man skall nå de mål måste eftersträvas detta som område. Slutligen vill framhålla att det med den utvidgning ordningsav vakternas verksamhet som föreslår i princip är önskvärt att de personer som anmäler sitt intresse för utbildning och befinnes lämpliga också får undergå utbildning inom rimlig tid. Det finns utan tvekan en viss outnyttjad resurs på detta område. Ett exempel utgör personer som

har erfarenhet från militärpolistjänstgöring.

1995:146 Kapitel 5 Ordningsvakterna 155 SOU

Ordningsvaktsärenden bör handläggas vid

länspolismästarens kansli

Enligt lagen ordningsvakter förordnar varje polismyndighet om ordningsvakter. Frågan är den ordningen bör gälla även i fortsättom ningen. Frågan är berättigad, i synnerhet som antalet polismyndigheter reducerats kraftigt under tid ett resultat av en fortgående senare som rationalisering. Antalet polismyndigheter kan komma att reduceras

ytterligare.

Enligt 2 kap. 2 § polisförordningen 1984:730 utfärdar länsstyrelsen föreskrifter länets indelning i polisdistrikt. Tretton av länsstyrelserom har beslutat att länet skall indelat i endast ett polisdistrikt. na vara Övriga länsstyrelser har indelat länen i flera distrikt. Uppgifterna avser förhållandena den 1 juli 1995.

Län med ett polisdistrikt

tidigare nämnt är vår strävan att ordningsvakterna skall knytas Som närmare polisen. naturligt led i sådan strävan borde att förlägga ärenden Ett en vara förordnande ordningsvakter så långt ner i polisorganisationen om av skall handlägga ärendet har god kännedom om den att de som en aktuella verksamheten och det område som den sökande avser att om verka inom. En sådan strävan går dock i motsatt riktning mot den princip som

vid omorganisationen polisväsendet och som innebär, att

tillämpats av administrativa ärenden förläggs till polismästarens kansli. Konflikten de två principerna tydligast i län med endast ett polismellan ses distrikt. När det gäller laglydnadsprövningen är det visserligen klart att den utföras helst i polisorganisationen utan större omgång. kan var som Det är endast fråga att göra sökningar i centrala polisregister om tillgängliga via terminaler på orter där polis är stationerad. som är Annorlunda är det när det gäller lämplighetsprövningen i övrigt. arbete kan förbundet med lämplighetsprövningen och Det som vara adminstrativa arbetet i övrigt i ärendet registrering och utskrifter det bör dock enligt vår mening förläggas till länspolismästarens m.m. vi det inte lämpligt att bryta igenom de kansli. Det är som ser principer gäller för rationaliseringssträvandena. Vi förutsätter att som ändock kan tillgodoses i ett ärende om förordnande

lokala synpunkter

ordningsvakt handläggaren tar kontakt med polisen i den av genom att sökanden skall verka, det inte är fråga ett förordnande ort där om om

156 Kapitel 5 Ordningsvakterna

för verksamhet i länet helhet.

som

Att frågor om förordnanden och tillsyn m.m. förläggs till länspolismästarens kansli, bör inte leda till att polisen på olika platser i ett län inte skulle kunna få uppgifter ett enkelt sätt om vilka ordningsvakter som finns inom länet. Vi utgår från att polismyndigheten kommer att föra ett register över ordningsvakter med giltiga förordnanden i länet, vilken verksamhet förordnandena och vilka tjänstgörings-

avser ställen som angetts i besluten om förordnandena. Det kan vidare förutsättas att registret kommer att föras med datateknik. Ett sådant register torde komma att bli tillgängligt för samtliga stationeringsorter inom polisväsendet i länet. En utveckling mot regionala nätverk är enligt uppgift på gång inom polisväsendet och där kan sådan service

en bli möjlig.

Även det inte skulle kunna inrymmas i detta nätverk finns andra

om möjligheter att åstadkomma enkla och billiga lösningar med dagens ITteknik lösningar, där informationen lätt och kostnadseffektivt kan

spridas till de poliser som behöver informationen. Förutsättningarna för sådana lösningar förbättras fortlöpande genom den snabba ITutvecklingen.

län med flera polisdistrikt

När det gäller de län där det finns fler än ett polisdistrikt i länet spelar även andra faktorer än de som berörts tidigare viktig roll vid

en bedömningen. Den nya modellen är generell och inte knuten till olika objekt som dagens lagstiftning. Nya områden för ordningsvakter tillkommer och det finns anledning att ofta mer ingående pröva behovet av ordningsvakter för nya ändamål. Den prövningen bör göras på ett likformigt sätt inom länet. Det talar för att ärenden om förordnanden av ordningsvakter handläggs på länspolismästarens kansli även i län med flera polisdistrikt.

Administrativa skäl talar i samma riktning. Rutinerna kan byggas

på sätt, oavsett län. Även från sökandenas och allmänupp samma hetens synpunkter är det praktiskt att frågorna handläggs av samma instans oavsett län.

Vi förutsätter att handläggarna i ärenden angående ordningsvaktsförordnanden kommer att ha kontakter med övriga distrikt och polisenheter i länet på samma sätt som i län med endast ett polisdistrikt Informationen till poliserna i länet kan vidare ordnas på samma sätt som i ett län med endast ett distrikt.

Kapitel 5 Ordningsvakterna 157

länsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen skall inte behöva förordna ordningsvakter

Enligt 5 § lagen ordningsvakter förordnas en ordningsvakt av Riksom pol isstyrelsen tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall av om

polismyndigheten.

Med den ordning vi förordar i den nya modellen faller behovet som förordnanden länsstyrelse bort. Något behov av förordnanden, av av meddelade Rikpolisstyrelsen föreligger inte heller, eftersom vi utgår av

från polismyndighet, där länspolismästare är chef, skall vara

att en behörig att meddela förordnanden för flera polisdistrikt och hela riket det skulle behövas. I sistnämnda fall bör polismyndigheten med om länspolismästare i det län där ordningsvakten huvudsakligen skall tjänstgöra för förordnandet. När det gäller förordnanden som svara även skall omfatta andra län, förutsätts förordnandemyndigheten samverka med och sända över sina beslut till andra berörda polismyndigheter, där länspolismästare är chef. Förordnanden för hela riket beräknas dock bli ovanliga.

Äterkallelse

m.m.

Bestämmelserna återkallelse i lagen om ordningsvakter förutsätter om att den polismyndighet utfärdat förordnandet handlägger och som beslutar i ett ärende återkallelse förordnandet. Dessa beom av stämmelser behöver inte ändras. I detta sammanhang bör dock anmärkas polismyndighet i ett län där det finns fler polisdistrikt att en givetvis bör ta fråga återkallelse med polismyndigheten, där upp om länspolismästaren är chef, det finns anledning till återkallelse av om förordnande för Ordningsvakt är verksam i distriktet. en som

Anvisning av Ordningsvakt genom polisen

En uppdragsgivare bestämmer enligt nuvarande bestämmelser vilken ordningsvakt skall tas i anspråk för ett uppdrag hos denne. Från som ordningsvaktshåll har framförts önskemål att de bestämmelserna om ändras så att polisen skall bestämma vilken ordningsvakt som skall anlitas. Vi har förståelse för de synpunkter har förts fram och vill som framhålla att det givetvis inte är något som hindrar att polisen ger råd vilka ordningsvakter det kan lämpligt att anlita för ett visst om vara

158 Kapitel 5 Ordningsvakterna

ändamål. Ett system enligt vilket det skulle vara en obligatorisk uppgift för polisen att anvisa ordningsvakter skulle dock leda till en omfattande byråkrati som knappast kan anses försvarbar. Till saken hör att har förutsatt att det kan bli relativt vanligt att kommunalt anställda kan komma att få ordningsvaktsförordnanden. Vi återkommer till den frågan längre fram.

Vi anser det inte heller möjligt att införa en regel om att en ordningsvakts uppgifter alltid skall begränsas till just vaktuppgifter. Det finns som ser det många fall där en förening av vaktuppgifter och andra uppgifter är till fördel för alla parter och det kan vara svårt att dra en klar gräns mellan önskvärda och icke önskade fall. Självfallet är det emellertid angeläget att det står alldeles klart när ordningsvakten tjänstgör i denna egenksap och när han har andra uppgifter. Det får anses olämpligt om en ordningsvakt arbetar t.ex. som entrévärd växelvis med och utan tjänstetecken, vilket uppges förekomma på sina håll.

Vi förordar därför i stället att polismyndigheten i sin tillsynsverksamhet är uppmärksam på påstådda missförhållanden, utreder dem och i sista hand aktualiserar frågan om återkallelse. Polismyndigheten kan vidare ta upp frågan i ärenden om förnyelse av förordnanden.

Inga andra ändringar i lagstzpningen om ordningsvakter

I övrigt anser vi att bestämmelserna i nuvarande lag om ordningsvakter bör kvarstå oförändrade.

Från ordningsvaktshåll har en rad frågor aktualiserats som bör regleras på annat sätt än genom bestämmelser i ordningsvaktslagen. En del av dem är av den karaktären att de bör tas upp i en samverkan mellan Rikspolissstyrelsen och företrädare för ordningsvakterna och säkerhetsbranschen i övrigt.

Exempel på sådana frågor är ID-kort för ordningsvakter och precisering av arbetsområden.

Vi anser att frågan om en god lD-handling är angelägen. Det finns vidare skäl att se i vad mån vissa arbetsområden för ordningsvakter kan preciseras bättre i en ny modell än för närvarande. Behovet av en detaljerad genomlysning gäller även andra frågor som med säkerhet kommer att aktualiseras vid ett genomförandet av modellen. Det bör ankomma på Rikspolisstyrelsen att i samverkan med företrädare för säkerhetsbranschen och andra berörda meddela föreskrifter och allmänna råd i sådana frågor.

Enligt vad vi har inhämtat anses det på sina håll föreligga viss osäkerhet vad gäller frågan om möjlighet för ordningsvakter att

Kapitel 5 Ordningsvakterna 159

använda batong och handfängsel. Vi vill förelå att Rikspolisstyrelsen överväger frågan.

4.3.2 Tänkbara effekter av ett genomförande av

den nya modellen

Allmänna synpunkter

Vi räknar inte med att ett genomförande den nya modellen skulle

av komma att innebära återgång till den ordning som gällde före

en tillkomsten ordningsvaktslagen. Eftersom prövning av behovet av

av ordningsvakter kommer att ligga på länspolismästaren och hans kansli förutsätter vi att det kommer att utbildas en fast och jämn praxis på områdena for användning av ordningsvakter inom ett län.

Eftersom det finns tjugofyra polismyndigheter, där länspolismästare är chef, och förhållandena är mycket olika i länen, utgår från att tillämpningen kan komma att växla mellan länen och att det svarar mot de skilda behoven i olika delar av landet.

Vi vill betona att ordningsvakterna kommer att knytas närmare polisen enligt vår modell. Det är inte fråga om att ordningsvakterna skall kunna arbeta helt självständigt vid ordningsstörningar. De lyder under polisen och ordningsvakterna skall hålla kontakt med vakthavande befäl hos polisen eller annan inom polisen.

Anknytningen till polisen kommer bl.a. till uttryck genom att polisen med några undantag, tidigare berörts, skall utbilda ordnings-

som vakterna i regi. Polismyndigheten bekostar lärarkrafter, Iokalhyra

egen

Kursdeltagarna eller deras uppdragsgivare bekostar underm.m. visningsmaterial för självstudier och resa till utbildningsorten. De

vidare för eventuell ersättning för förlorad arbetsförtjänst samt svarar sina utgifter för kost och logi. Den instruktörsledda undervisningen är kostnadsfri.

I den modellen har vi inte begränsat oss till en vidgad an-

nya vändning ordningsvakter i glesbygder ett komplement till

av som polisens när det gäller att skapa trygghet mot brott och

resurser ordningsstörningar i samhället, även det är därifrån som de flesta

om rösterna har höjts för någon form av övervakning vid sidan av polisens nuvarande knappa övervakning.

Det är dock svårt att säga hur de möjligheter som modellen ger kommer att utnyttjas. Det kommer i första hand att bero på det synsätt

olika kommuner kan ha i dessa frågor och på hur polismyndigsom heten finner att uppkommande problem kan lösas inom ramen för den polispersonal som finns tillgänglig.

Den mest påtagliga effekten av vårt förslag torde komma att bli att

160 Kapitel 5 Ordningsvakterna

ordningsvakter i ökad utsträckning används vid sådana offentliga platser och lokaler där nuvarande lagstiftning anbefaller större restriktivitet, t.ex. innetorg. Förhoppningen är givetvis att detta bidrar till en förbättring av ordningsläget.

I det följande tar vi upp ytterligare några fall där den modellen

nya bör innebära att ordningsvakter förordnas i fall där det inte kan ske i dag.

Parkvakter kan förordnas som ordningsvakter

Ett genomförande av den modellen kommer sannolikt att medföra

nya att ett antal kommunala parkvakter kommer att förordnas ord-

som ningsvakter liksom före tillkomsten ordningsvaktslagen.

av

Ordningsvakter vid tunnelbanan i Stockholm

Den modell som har förordat innebär att ordningsvakter kan förordnas att tjänstgöra vid tunnelbanan i Stockholms län även på andra ställen än i biljetthallar. Det är angeläget att ordningen i tunnelbanan förbättras och att insatser görs i synnerhet under de kvällar och nätter då mer eller mindre allvarliga ordningsstörningar i tunnelbanan brukar vara vanliga. Vi ser därför positivt på att SL vill ha ordningsvakter även på perronger och i tågen vid tillfällen där det behövs för ordningshållningen. Vi anser därför att polisen bör förordna ordningsvakter med denna utvidgade behörighet, låt vara att åtminstone den nytillkomna delen av styrkan rimligen bör finansieras genom SL. Det bör inte bli några problem ur rättssäkerhetssynpunkt, i synnerhet som vår modell förutsätter ett mycket nära samarbete mellan polisen och ordningsvakterna.

l detta sammanhang bör nämnas att personal i säkerhets- eller 0rdningstjänst vid järnväg får enligt 26 § järnvägssäkerhetslagen 1990:1157 i vissa fall avlägsna personer befinner sig på järn-

som vägens område eller pä tåg. Det gäller den som befinner sig på områden som kräver särskilt tillstånd av järnvägsförvaltningen, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt, får personalen enligt lagrum omhänderta sådan

samma en person. Om så sker, skall polisen enligt samma lag omedelbart underrättas. Den omhändertagne får hållas kvar till dess att han har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar. Dessa regler har dock inte så stor

Kapitel 5 Ordningsvaktema 161

praktisk betydelse när det gäller lokaltrañken.

Ett annat område där förordnande av ordningsvakter bör bli vanligare än hittills är för dörrvakter vid vissa restauranger eller andra ställen där alkoholhaltiga drycker serveras. Vi återkommer till den frågan i kapitel

Modellen är dessutom sådan att det är möjligt att på sikt inrymma nya användningsområden. Vi förutsätter att polismyndigheterna kommer att positivt pröva behovet med hänsyn till utvecklingen i samhället och i nära samverkan med kommunerna.

Däremot räknar vi redan nu med förändringar inom andra områden, särskilt glesbygdsotnråden. Vi tar upp den frågan särskilt i det följande.

Personal inom räddningstjänsten i glesbygd kan ges vissa

uppgifter

Genomförs den av oss berörda modellen blir det exempelvis möjligt att tillgodose Önskemål beträffande räddningstjänsten som länsstyrelsen i Jämtlands län och alla kommuner i länet har fört fram vid flera tillfällen, låt vara att förslagsställarna tänkt sig att räddningstjänstens personal direkt på grund av tjänsten tilläggs en rad enkla polisiära befogenheter.

Räddningstjänstens personal har en omfattande utbildning inom sitt område och de sysslar med uppgifter som i vissa fall kräver tvångsanvändning. Enligt 45 § räddningstjänstlagen 1986: 1102 får räddningsledaren vid en räddningsinsats bereda sig och medverkande personal

tillträde till annans fastighet, -

avspärra eller utrymma områden, - - använda, föra bort eller förstöra egendom samt

företa andra ingrepp i annans rätt, -

i den mån ingreppet är försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet. den skada som vållas genom ingreppet och omständigheterna i övrigt.

Det krävs dock att fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte lämpligen kan hindras något annat sätt.

Enligt samma lagrum skall polismyndigheten lämna det biträde som behövs.

En i praktiken ofta diskuterad arbetsuppgift är sådan trafikdirigering vid olycksplats inte direkt tar sikte att förebygga fara för

en som liv, hälsa eller egendom utan snarast på att säkerställa framkomligheten på vägen. I detta fall kan knappast någon befogenhet att utföra trafikdirigeringen härledas ur 45 § räddningstjänstlagen. Räddnings-

162 Kapitel 5 Ordningsvakterna SOU 1995: 146

tjänstens personal torde visserligen samma sätt som åtskilliga andra personalkategorier kunna ge anvisningar för trafikantema i nyss angivet syfte, men dessa får rättsligt sett endast karaktär information. Någon av straffsanktionerad skyldighet att följa anvisningarna gäller alltså inte samma sätt som när de har meddelats av en polisman [jfr 8 och 163 §§ vägtrafikkungörelsen 1972:603], men anvisningarna kan givetvis vara av den naturen att det ligger i trañkantemas eget intresse att följa dem. l glesbygder kan uppenbarligen nu nämnda förhållanden upphov ge till tillämpningssvårigheter. Med den ordning som vi här har föreslagit finns det emellertid inte något hinder mot att ordningsvaktsförordnanden meddelas åtminstone cheferna för de olika räddningsstyrkoma och deras ställföreträdare samt att det därvid särskilt anges att förordnandet inbegriper uppgiften att dirigera trafik vid olycksplatsen Detta måste anses rymmas under den grundläggande uppgiften för ordningsvakten att medverka till att allmän ordning upprätthålls. Vi vill påpeka att polismyndigheten kan bemyndiga andra än polismän att meddela anvisningar för trafiken med stöd av 8 § andra stycket vägtrañkkungörelsen. I den mån ett sådant förordnande har meddelats uppkommer enligt de nyss angivna paragrafemai vägtrafikkungörelsen en skyldighet för trafikanterna att följa anvisningarna. Vi ser inget hinder mot att det även anges i förordnandet att ordningsvakterna får verkställa de avspärrningsåtgärder som kan behövas trots att dessa när de inte är påkallade av intresset att förebygga faror delvis sker utrednings- - av skäl.

Kommunalt anställd eller annan kan förordnas som Ordningsvakt för vissa ordningshållrtingsuppgifter

Den modell som har förordat gör det vidare möjligt att förordna ordningsvakter för att utföra vissa bevakningsuppgifter i centrum av ett samhälle i en glesbygd. De önskemål som framförts från Länsstyrelsen i Jämtlands län och kommunerna i Jämtland närmast att räddningsvar tjänsten personal skulle ges en sådan möjlighet överlag. Vi inte anser att en sådan ordning kan ge den anknytning till polisväsendet som anser nödvändig av rättssäkerhetsskäl. Vi förordar i stället att polismyndigheten i länet prövar behovet av ordni ngsvaktsförordnanden efter samråd med respektive kommun och meddelar förordnanden i den omfattning som polismyndigheten anser vara nödvändig för en acceptabel service genom ordningsvakter. Förordnanden kan då ges till en eller flera personer, anställda inom kommunen personal inom -

räddningstjänsten eller andra kommunalt anställda eller andra

lämpliga personer.

Genomförs den modell vi har beskrivit kan i stort sett alla de

som önskemål länsstyrelsen och kommunemai Jämtlands län fort fram

som

önskemålen har berörts under punkten 2 i det föregående. tillgodoses.

Trafikdirigering vid olyckor och avspärmingar vid olycksplatser

berört. Även för övriga fall kan, som vi ser det, ett har vi nyss ordningsvaktsförordnande ha stor betydelse. Det är inte fråga om att

får ordningsvaktsförordnande för ett viss område skall

den som ett bedriva någon polisverksamhet eget initiativ utan endast efter uppdrag från fall till fall biträda polisen. I de flesta fall skall den förordnade fungera kontaktman gentemot det vakthavande

som en befälet och utföra de uppgifter kräver ett ordningsvaktsför-

som ordnande efter instruktioner från denne. Det är givet att det vakthavande befälet kommer att sända ut poliser, när läget bedöms så allvarligt att poliser måste komma till platsen.

6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.l65

Kapitel

KAPITEL 6

och larmcentraler

Bevakningsföretag

m.m.

1 Bakgrund

regleras lagen 1974:191 om be-

Bevakningsverksamhet genom

Bestämmelser bevakningsföretag finns även i

vakningsföretag. om

1989:149 bevakningsföretag och Riksförordningen om m.m. föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1987:1.

polisstyrelsens

har sedermera även tagit på sig ett ansvar när det Det allmänna och larminstallationer lagen 1979:357 om

gäller dyrkverktyg genom försäljning dyrkverktyg och lagen 1983:1097 om yrkesmässig av

larmanläggningar. bevakningsföretagen, larminstallationsföretagen och Vid sidan av finns konsulter i säkerhetsbranschen, larmförsäljarna av dyrkvertyg låssmeder, låssmedsföretag och nyckelbarer. I fråga om centraler, bevakningsföretag, larminstallationsföretag och företag som andra än finns inte några standarder, bestämda av det

säljer dyrkverktyg

allmänna. rad olika önskemål har forts fram till utredningen, vilka En ändringar i nuvarande lagstiftning. Många av dem har förutsätter utredningens delbetänkande. Innan vi går in på vilka redovisats i i nuvarande reglering vi vill föreslå, vill kortfattat ändringar som sammanfatta de önskemål och synpunkter kommit fram. som

166 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

2¶Önskemål och brister

2.1 Allmänna synpunkter

Ordningsvakternas Riksorganisation OR har framfört att kontrollen av

bevakningsföretagen måste bli bättre. Många bevakningsföretag är

enligt OR inte seriösa. Nuvarande regler för godkärmande personal bör enligt SWESEC av Svenska Säkerhetsjöretag över. Det finns enligt SWESEC larmses centraler som har personal som inte är underkastad någon helst som kontroll. Det är inte tillfredsställande. Samarbetet med polisen är enligt SWESEC gott skulle kunna men förbättras ytterligare. Man bör enligt organisationen sträva efter att åstadkomma ett lokalt nätverk mellan polismän och väktare. Polisen borde sätta i system väktarna information i förebyggande syfte. att ge Utbildning till ordningsvakt bör enligt SWESEC integreras i grundutbildningen för väktare så att väktarna, när så är lämpligt, kan ges förordnande och befogenheter ordningsvakter. som SWESEC anser att lagen bevakningsföretag även bör gälla för om kommuner och för staten när de bedriver yrkesmässig bevakning. Annars snedvrids konkurrensförhållandena. Organisationen har särskilt nämnt att det är ett ökat intresse från kommunalt håll att låta personal i räddningstjänst utföra bevakning och tillsyn. Det kan enligt SWESEC leda till en olämplig situation i fråga kompetens och trovärdighet om när myndighets- och leverantörsförhállanden sammanblandas. En arman liknande oroande tendens är enligt SWESEC att räddningstjänsten på vissa håll tycks möjlighet att även se en vara

kommunens leverantör larmanläggningar. Vissa räddningstjänster

av har visat intresse för att bli såväl larminstallatör larmcentral. som SWESEC anser det vidare angeläget att samhället får kontroll över företag utanför säkerhetsbranschen, erbjuder bevaknings- och som

larmutryckningstjänster. Det gäller bl.a. taxi- och fastighetsjourföretag.

Det finns enligt organisationen också exempel på att hemvärnspersonal och s.k. beredskapspolis anlitats för bevakning i samband med nöjesevenemang. Även detta bör prövas det

om är lämpligt.

Kontrollerna av anställda i bevakningsföretag bör enligt SWESEC göras oftare. Bevakningsföretag bör även underrättas misstankar om om brott av väktare. Kontrollen anställda bör även gälla larminav stallationsföretag, larmcentraler och låssmeder. Enligt SWESEC bör vidare larmlagen över. ses Sveriges Lássmedsmästares Riksförbund har i olika sammanhang framhållit att det är brist att personal hos låssmedsföretag inte kan en prövas med hänsyn till laglydnad i samband med anställning och

Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.167

Kapitel 6

senare. från konsulthâll fått om att säker- Utredningen har vidare propoer hetskonsulter bör auktoriseras.

rapport ökad säkerhet vid

2.2¶Rikspolisstyrelsens om

värdetransporter

inom Rikspolisstyrelsen har lagt fram ett förslag om

En projektgrupp

Förslaget är intaget i RPS rapport bevakning vid värdetransporter. Ökad vid värdetransporter. Rikspolisstyrelsen har 1994:4 säkerhet förslagen och överlämnat ärendet till regeringen. ställt sig bakom till utredningen för att tas i Regeringen har överlärrmat rapporten beaktande i utredningens arbete. polisens medverkan vid värde- Gruppen har bl.a. föreslagit att särskilt krav på auktorisation för transporter skall minska och att ett Punkter i förslagen intresse i värdetransporter skall ställas upp. av detta sammanhang anges i det följande.

1 Auktorisationskrav

det bör krävas auktorisation som be- Projektgruppen har föreslagit att företaget skall få bevaka värdetransporter. vakningsföretag för att bevakningslagen ändras så att ordet värde- Gruppen föreslår att 1 § beskrivningen vad med ett betransport tas med i av som avses

vakningsföretag. föreslagit särskild auktorisation skall Gruppen har vidare att en bevakar värdetransporter där det krävas för bevakningsföretag som det transporteras vid något tillfälle sammanlagda värdet av som överstiger femton basbelopp.

utbildning och utrustning för dem som planerar 2.2.2 Krav på och hanterar värdetransporter

väktare skall bevaka vär- Pojektgruppen har föreslagit att en som utbildning omfattande minst 40 timmar och detransporter skall ges en i dag 24 timmar. inte som skall väktare utför värdetransporter vara Enligt gruppen som uniformerade inte beväpnade med skjutvapen. men värdetransporter skall vidare ha tydlig Fordon används vid som

1972:603 och terrängskörnings-

utmärkning. Vägtrañkkungörelsen

ändras så att det blir förordningen 1974:594 bör enligt gruppen

168 Kapitel 6 och larmcentraler

Bevakningsföretag m.m.

tillåtet att framföra värdetransport en med ett tydligt utmärkt fordon på t.ex gångbanor och i s.k. kollektivkörfält.

2.2.3 Prövning auktorisation, godkännande av av personal och

tillsyn av bevakningsföretag

Gruppen har föreslagit att prövning auktorisation, av godkännande av personal samt tillsyn auktoriserade

av bevakningsföretag skall utföras av handläggare på länspolismästarens kansli. Med denna

ändring i handläggningsordningen får man enligt naturlig anknytning gruppen en till polisverksamheten. Prövning och tillsyn som i dag oftast utförs på länsstyrelsernas allmänna enheter bör även föras över till länspolismästarnas kanslier.

2.2.4 Rikspolisstyrelsen samordningsansvar ges ett

Rikspolisstyrelsen bör enligt

gruppen ges ett samordningsansvar för

värdetransportfrågor, eftersom det

gruppen anser viktigt att prövning av auktorisation, godkännande av personal och tillsyn av värde-

transportföretag blir enhetlig i hela landet.

2.2.5¶Värdetransporter i E ett U-perspektiv

Projektgruppen har föreslagit att bestämmelserna om laglydnads-

prövning m.m. i lagen bevakningsföretag om ses över med hänsyn till EES-avtalet för ledamöter m.fl. i

bevakningsföretagens styrelser.

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.169

3 och

Överväganden förslag

3.1 Allmänna synpunkter

Vår

nuvarande lagstiftning är oöverskádlig och svårratt förstå -

Bevakning är ett område där det sedan länge ansetts nödvändigt att det allmänna sätter upp regler. Polisväsendet har inte möjligheter att alltid tillhandahålla bevakning i den omfattning som svarar mot behovet i dagens samhälle. Detta innebär att det ankommer på allmänheten såväl enskilda företag - som att själv till en del ordna skydd i form bevakning exempelvis - av av byggnader, anläggningar och arbetsplatser. Även andra myndigheter än polisen har av ålder haft att utföra olika slag bevakning. Det av finns inte anledning att räkna med någon framtida minskning av behovet av bevakning vid sidan av den service polisen kan som erbjuda. I Sverige har det allmänna påtagit sig när det gäller ett stort ansvar förordnande av personer som särskilda befogenheter såsom ges ordningsvakter och skyddsvakter, något som är naturligt eftersom det här är fråga om arbetsuppgifter med vissa maktbefogenheter. Men det allmärma har även tagit på sig ett visst för att ansvar standarden i den bevakningsverksamhet erbjuds allmänheten är besom tryggande genom lagen 1974: 191 bevakningsföretag. Typiskt för om

ett svenskt bevakningsföretag är att det yrkesmässigt åtar sig att för

annans räkning bevaka fastighet, anläggning, viss verksamhet, offentlig tillställning eller något annat sådant. Det allmänna har sedermera även tagit på sig ett ansvar när det gäller dyrkverktyg och larminstallationer genom lagen 1979:357 om yrkesmässig försäljning dyrkverktyg av och lagen 1983: 1097 med vissa bestämmelser larmanläggningar om m.m.. Men säkerhetsbranschen har sedan dess förändrats avsevärt i takt med samhällsutvecklingen och med tekniska landvinningar. nya

Vid sidan av bevakningsföretagen, larminstallationsföretagen och

försäljarna av dyrkverktyg finns konsulter i säkerhetsnumera branschen, larmcentraler, låssmedsforetag och nyckelbarer. I dessa fall saknas standarder, bestämda det allmärma. Det finns inte någon av statistik som belyser i vilken utsträckning nuvarande oenhetliga reglering bidrar till brottslig verksamhet skulle kunna undvikas som

170 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

med lagstiftning tar sikte på hela området. Det har dock från en som polishåll och säkerhetsbranschen framhållits att det är nödvändigt att hela den här avsedda delen säkerhetsbranschen styrs av likformiga av regler. Ett system för bevakning är enligt dem inte bättre än dess länk. Betraktat allmänhetens synvinkel är vidare nuvarande svagaste ur lagstiftning oöverskådlig och svår att förstå.

3.2 Likformiga regler för branschen

Vår bedömning:

det krav för säkerhetsbranschen - behövs gemensamma

Vi mot den angivna bakgrunden att det inte finns anledning anser nyss att diskutera fullständig avreglering och att gå över till system som en finns i England, Tyskland och Österrike, i synnerhet som krav på viss reglering har rests på sina håll i dessa länder. Däremot bör man överväga reglering ställer i princip samma krav på hela en som branschen. Frågan är dock vilka gemensamma krav som bör ställas upp. Vid behandlingen den frågan måste enligt vår mening beakta av man förhållandena i främst våra grannländer. Vid en jämförelse mellan Sverige och exempelvis Norge slås att den nuvarande svenska man av regleringen är mycket långtgående på flera punkter av skäl som inte har aktualitet när regleringen tillkom på 1970numera samma som talet. I andra fall saknas varje form reglering medan Norge har beav stämmelser. Vi berör några de väsentligaste skillnaderna mellan av

regleringarna i Norge och Sverige i det följande.

Till början kan konstatera att tillstånd i Norge till been man vakningsverksarnhet förutsätter att ledningen i företaget prövas med avseende på laglydnad inte med avseende på medborgerlig men pålitlighet. Vid prövning i tillståndsärenden görs alltså utdrag ur straffregister inte säkerhetspolisens register. Men de svenska men ur bestämmelserna auktorisation förutsätter utdrag ur såväl det vanliga om

polisregistret säkerhetspolisens register. Samma skillnad mellan

som länderna föreligger när det gäller övriga anställda i ett bevakningsföre-

tag. Vi vill ifrågasätta behovet slagning i säkerhetspolisens register av en

Kapitel 6 Bevakningvöretag och larmcentraler, m.m.171

för här aktuell personal. Det finns visserligen ett behov av sådan kontroll personal arbetar vid försvarets anläggningar eller

av som andra anläggningar betydelse för totalförsvaret. För dessa fall finns

av dock särskilda regler om personalens prövning.

En väsentlig skillnad ligger i ansvaret för prövningen. I de

annan bägge länderna prövas ledningen i företaget den tillständsgivande

av myndigheten. Men prövningen av övriga anställda ankommer i Norge på företaget. I Sverige görs den av den tillstándsgivande myndigheten. Det norska företaget har rätt att få utdrag straffregistret för

ur prövningen laglydnaden hos den som skall anställas eller är

av anställd. Ett tillstånd kan i Norge återkallas anställd gjort sig

om en skyldig till grovt brott eller överträtt någon förutsättning for tillståndet.

En viktig skillnad ligger vidare i utbildningen av anställda med bevakningsuppgifter. I Norge ställer lagstiftningen krav pä minst 80 timmars teoretisk och praktisk utbildning inom bevakningsföretaget. Programmet för utbildningen skall godkänt den tillstånds-

vara av givande I Sverige bestäms utbildningens omfattning och

myndigheten.

innehåll Rikspolisstyrelsen, för närvarande sammanlagt 217 timmar.

av Utbildningen kan göras inom bevakningsforetaget men också genom särskilda utbildningsföretag som skall vara auktoriserade.

Den svenska lagstiftningen omfattar endast bevakningsföretag, den norska gär längre och omfattar bl.a. även centraler för mottagning av

larm frän överfalls- och inbrottslarmanläggningar.

172 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

3.3 Grundläggande gemensamma regler

Vår bedömning:

Lagen 1974:9191ombevalcningsföretag bör bilda utgångs-

-

punkt för en reglering av säkerhetsbranschen liksom

grunddragen i norska bestämmelser pâ omrâdet

-

Mot denna bakgrund anser vi att den svenska regleringen nu går alltför mycket i detalj och att rollfördelningen mellan myndigheterna och branschen bör ändras pá flera punkter. Vid en översyn av den svenska regleringen bör grunddragen i de norska bestämmelserna kunna bilda utgångspunkt för en diskussion av en annan reglering i Sverige.

De nuvarande svenska bestämmelserna för här aktuella företag ställer de högsta kraven på bevakningsföretagen och väktarna. De kraven är angivna i lagen 1974: 191 om bevakningsföretag. Innan vi går in på en diskussion av hur en kommande reglering bör utformas anger vi helt kort huvuddragen i de nuvarande bestämmelserna.

För att ett företag skall kunna auktoriseras enligt lagen om bevakningsföretag skall det kunna antas att verksamheten vid företaget

blir bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i -

överensstämmelse med god sed inom branschen och inte kommer att fâ en från allmän synpunkt olämplig inriktning.

-

Enligt samma lag skall vidare personalen i det auktoriserade företaget vara godkänd. Vid ett godkärmande görs en prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i det auktoriserade företaget. Kravet gäller all personal vid företaget, även föreståndare för verksamheten och ledamöter i företagets styrelse.

Bevakning får enligt lagen inte bedrivas utan auktorisation. Det är

alltså fråga om ett obligatorium. Tillstånd till yrkesmässig försäljning

av dyrkverktyg och larminstallationsverksamhet är också obligatorier.

Lagen 1979:357 om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg föreskriver sålunda att sådan försäljning får bedrivas endast efter tillstånd av polismyndigheten i den ort där rörelsen skall bedrivas. Lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

Kapitel 6 Bevakningsföretag och lanncentraler, m.m.173

förutsätter vidare tillstånd för larminstallationsverksamhet. Tillståndet meddelas av polismyndigheten där verksamhetens ledning skall utövas. Något krav på den anställda personalen ställs däremot inte i lagstiftningen om dyrkverktyg och larminstallationsverksamhet. På framställning av larminstallationsföretag meddelar dock Rikspolisstyrelsen enligt polisregisterkungörelsen 1969:38 utdrag ur polisregister för den som söker sådan anställning vid företaget i vilken befattning med larminstallationer ingår.

Så långt de nuvarande bestämmelserna.

Med hänsyn till vad vi anfört i det föregående finner det angeläget att i princip samma regler skall gälla för bevakningsföretag och väktare, larminstallationsföretag, konsulter i säkerhetsbranschen samt larmcentraler. Som strax skall beröras närmare bör en likartad ordning gälla för låssmedsföretag. Det är naturligt att utgå från de allmänna krav nu gäller för bevakningsföretag. Det skall kunna

som antas att verksamheten

blir bedriven pâ ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i -

överensstämmelse med god sed i branschen inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning.

-

Den myndighet som ger auktorisationen bör vidare godkänna ledningen med avseende på laglydnad. Något krav på att utdrag ur säkerhetspolisens register skall göras bör inte ställas upp.

Övrig personal i företaget bör inte godkännas av myndighet. l den delen bör reglerna utformas med den norska lagstiftningen om bevakning m.m och den svenska lagstiftningen om larminstallationer som mönster. Företaget skall alltså ha rätt att ett utdrag ur Rikspolisstyrelsens polisregister för den som skall anställas i här avsett företag. Dessutom bör lagstiftningen utformas som den norska så att företaget har en plikt att pröva laglydnaden inte bara i samband med anställning utan även senare med jämna mellanrum under anställningstiden.

Som senare skall beröras närmare anser vi att befogenheten att pröva frågor om auktorisation skall kunna överlämnas till branschorganisation eller annat samfund.

174 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

3.3.1 Utländska företag med verksamhet i Sverige

Vår bedömning:

Nuvarande kontroll styrelseledamöter utgår - av Nuvarande kontroll av föreståndare kvarstår -

Vår anslutning till EU medför att vi inte får upprätthålla något etableringshinder visavi företag i annat EU-land. Om ett utländskt företag, sig från annat EU-land eller från vare stat utanför EU, vill etablera sig i Sverige, gäller enligt lagen 1992: 160 om utländska filialer att företaget skall bedriva sin verksamhet m. m. genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning filial. Vidare måste företaget föreståndare för verksamheten utse en som skall ha i lagen angivna befogenheter att fllialen. representera Föreståndaren skall vara bosatt i Sverige. Något hinder mot att tillämpa bestämmelserna vandels- och lämplighetskontroll i den om nuvarande lagen om bevakningsföretag i fråga föreståndaren finns om alltså inte. Lagen om bevakningsföretag föreskriver emellertid också att en vandels- och lämplighetskontroll skall göras med avseende på styrelseledamöterna. l denna del blir den nuvarande regleringen uppenbarligen mycket svår att tillämpa utan diskrimineringseffekter med avseende på i utlandet bosatta styrelsemedlemmar är utländska som medborgare. Regleringen bör därför ändras antingen så föreskriften att om vandels- och lämplighetskontroll styrelseledamöter begränsas till av fall då dessa är bosatta i Sverige eller också på det sättet att kontrollen beträffande styrelseledamöter helt utgår. Den lösningen är enligt senare vår mening mest följdriktig. Vi föreslår att denna skall gälla generellt beträffande den del säkerhetsbranschen skall bli föremål för av som nu reglering.

Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.175

Kapitel 6

3.3.2 Auktorisation lássmedyöretag av

Vår

behövs eller tillstånd för låssmedsverk-

Det auktorisation

samhet

3 i det föregående har statsmakterna tidigare Som framgår av kapitel avvisat låsutredningens förslag från år 1975 om auktorisai huvudsak tillståndskrav beträffande låssmedsverksamhet. Endast för tion och försäljning dyrkverktyg har ett tillståndskrav uppställts. av

Tillståndstvånget för försäljning dyrkverktyg bör uppenbarligen

av även i framtiden eftersom det här är fråga om mycket

upprätthållas

känslig verksamhet. vad redan när detta tillståndskrav I enlighet med som angavs infördes prop. 1978791169 23 ff är emellertid vissa problem s. förenade med låssmedsverksamheten i övrigt är helt oreglerad. att gäller fabrikanterna, däribland ASSA AB som dominerar Så t.ex. att ställer stränga krav när det gäller nycklar och lås marknaden, säkerhetskategorier. En strikt behörighets- och tillhörande högre rekommenderas i sådana fall, och nyckelämnena

legitimationskontroll

än efter särskild prövning. Sådana hålls inte tillgängliga annat

nyckelänmen är också delvis patentskyddade.

numera rutiner uppfattas säkerhetssystemet flera skäl som Trots dessa av ihåligt. Till början gäller att någon vandelskontroll i egentlig delvis en kan ske på detta område. Fabrikanterna har svårigheter att mening inte företag till vilka nyckelänmen levereras, och med tanke kontrollera de konkurrenslagstiftningen finns inte alltid möjlighet att vägra på osäkerhet uppstått i fråga ett visst låssmedsföreleverans även om om Företagen å sin sida kan inte inhämta polisregisteruppgifter tag. beträffande sina anställda. brist i säkerhetssystemet är den delvis okontrollerade En annan hanteringen utländska nyckelämnen ibland kan användas även av som

för nycklar tillverkade s. spärrade nyckelärnnen. kopiering av av

Patentintrång misstänks förekomma på området. En betydande oro

den utveckling kan inträda när flertalet av de föreligger för som nuvarande patentens giltighetstid inom kort utgår. underkastar sig de kostnader och besvär som är För den som förenade med låta installera ett låssystem av högre säkerhetsgrad att luckor i säkerhetssystemet självfallet en väsentlig innebär dessa

176 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

olägenhet.

Auktorisation Sveriges låssmedsmästares riksförbund genom

I den promemoria från handelsdepartementet återgiven i prop. 1978792169 23 f låg till grund s. som för statsmakternas avvisande av låsutredningens förslag konstaterades ordning med frivillig att en statlig auktorisation låssmeder inte skulle innebära av några större

fördelar från konsumentsynpunkt. Därvid åberopades

att konsumenterna hade möjlighet att vända sig till medlemmar Sveriges låssmedsav mästares riksförbund. Detta gäller fortfarande. Riksförbundet har dessutom med början hösten 1986 infört ett eget auktorisationsförfarande. För att bli medlem i riksförbundet krävs bl.a. att sökanden innehar mästarbrev och har drivit eget företag i minst två år sökanden samt att har gjort sig känd för redbarhet, har sin verksamhet i tillfredsställande skick och erforderliga lokaler samt lämnar allmänheten

en fullständig låssmeds-

service. För att medlem skall få auktorisation krävs en ytterligare bl.a. att medlemmen förbinder sig att följa de beslut som har meddelats av förbundets disciplinnämnd. Någon ändring i dessa principer planeras inte.

För närvarande är 150 låssmedsföretag auktoriserade. ca Av de

drygt 100 låssmedsföretag förekommer i yrkesregistret i tele-

som fonkatalogen för Stockholms län knappt 70 de är auktoriseanger att rade. Det kan beräknas att det i hela landet finns högst ca 200 låssmedsföretag som är fast etablerade saknar riksförbundets men som auktorisation. I de nyss angivna siffrorna ingår inte nyckelbarer, dvs.

företag som

uteslutande sysslar med kopiering nycklar, ofta sidoverksamhet av som till annan näringsverksamhet, framför allt skomakeri. Dessa

företag

betraktas av riksförbundet inte låssmedsföretag som och kan av flera skäl inte komma i fråga vare sig för medlemsskap eller auktorisation. Så t.ex. erbjuder de inte allmänheten någon fullständig låssmedsservice och lokalerna skulle sannolikt i flertalet fall inte kunna godkännas från förbundets sida. Hur många företag detta slag finns av som i landet är osäkert; enligt en uppgift vi har erhållit skulle det röra sig som om ca

1.000 företag, men vissa uppskattningar

som vi har gjort tyder på att siffran är tilltagen i överkant.

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.177

Skall den frivilliga auktorisationen förbundet kvarstå genom

Att nyckelbarerna inte heller i ett eventuellt statligt system kan komma i fråga för ett auktorisationsförfarande finner vi uppenbart. När det gäller egentliga låssmedsföretag ser vi inte tillräckliga skäl att ersätta riksförbundets på frivillig väg införda auktorisation, som av allt att döma fungerar väl och hanteras på ett ansvarsfullt sätt, med ett statligt auktorisationsförfarande. För att del de problem som är förenade en av med den nuvarande ordningen skall undanröjas bör emellertid enligt vår mening gälla att riksförbundet skall ha möjlighet att inhämta polisregisteruppgifter beträffande föreståndare i de företag som söker eller har erhållit auktorisation förbundets försorg. De auktorisegenom rade företagen bör å sin sida kunna inhämta sådana uppgifter beträffande sina anställda eller dem söker anställning. En förutsom sättning för detta att förbundets verksamhet så till vida synes vara ställs under statlig kontroll dess beslut i auktorisationsärenden blir att möjliga att överklaga. Vi återkommer i det följande till frågorna om vad slags behörighet bör förenad med auktorisationen och behovet av ett tillsom vara ståndsförfarande vid sidan av auktorisationssystemet. I detta sammanhang vill vi framhålla att ingen annan sektor inom säkerhetsbranschen har ett auktorisationsförfarande av det slag som Sveriges låssmedsmästares riksförbund utvecklat. I den mån en annan förening säkerhetsföretag skulle vilja införa ett motsvarande av förfarande bör den möjligheter riksförbundet. En ges samma som sådan ordning kommer att i praktiken nära motsvara ett s.k. certifieringssystem. Vi återkommer till detta i det följande.

3.4 Bakgrunden till den nuvarande regleringen av

bevakningsföretagen

Frågan är det är nödvändigt att införa obligatorisk auktorisation om en för företag i säkerhetsbranschen. Kan man inte nöja sig med en möjlighet för företagen i branschen att erhålla frivillig auktorisation en i princip bygger de krav som nu ställs på bevakningsföretag som och väktare Innan vi går den frågan vill nämna något om tillkomsten av

nuvarande reglering av bevakningsföretagen.

De ursprungliga bestämmelserna auktorisation av bevakningsom företag från 1950-talet kungörelsen 1951:640 om enskilda bevar vakningsföretag. Kungörelsen avsåg enbart frivillig auktorisation. Den meddelades av länsstyrelse.

178 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

Nuvarande lag

Men vid tillkomsten av nuvarande lag från 1974 ändrades bestärnmelserna till att gälla obligatorisk auktorisation. Ändringen baserades på förslag i en promemoria enskilda bevakningsföretag. Den hade om utarbetats av en arbetsgrupp med representanter för Justitiedepartementet, Rikspolisstyrelsen och Försvarsstaben. Förslagen redovisades i propositionen 1974:39 med förslag till lag om bevakningsföretag.

Varför ett obligatorium

Arbetsgruppen sid 17 i propositionen 1974:39 pekade bl.a. riskerna för att den som tvingades att vända sig till ett icke-auktoriserat bevakningsföretag skulle tillhandahållas en ineffektiv bevakning eller t.o.m. bli utsatt för brottsliga gärningar från bevakningsföretagets eller dess personals sida. Arbetsgruppen menade att de riskerna borde

undanröjas.

Det hör dock till bilden att gruppen inte hade statistik som visade på missförhållanden men gruppen pekade på några fall enligt som gruppen belyste behovet av en vidgad kontroll bevakningsföretagen. av Gruppen fann det inte möjligt att skaffa in underlag för samlad en redovisning av de fall då missbruk av bevakningsverksamheten som sådan eller brottslighet i annat fall hade förekommit i samband med utövande av bevakningsverksamhet i icke-auktoriserad form. Gruppen hade i stället försökt att få fram uppgifter underhandsförgenom frågningar men hade inte fått fram samlad bild läget. en av

Konkurrensskäl

Arbetsgruppen åberopade också konkurrensskäl för sin ståndpunkt. Gruppen framhöll bl.a. att rätten att driva bevakningsföretag utan auktorisation kunde medföra förskjutningar från konkurrenssynpunkt på bevakningsmarknaden. Enligt gruppens mening kunde de ickeauktoriserade företagen anställa personal som inte skulle fylla måttet vid prövningen enligt kungörelsen auktorisationen. Sådan personal, om som alltså måste anses mindre kvalificerad, fick enligt gruppen av naturliga skäl i många fall nöja sig med sämre löneförmåner än den personal som hade förutsättningar att bli godkänd för anställning i ett auktoriserat företag. Att lönekostnaderna oftast blev lägre för det ickeauktoriserade företaget innebar enligt gruppen att detta kunde erbjuda

6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.179

Kapitel

billigare pris än de företag endast anställde sina tjänster till ett som kvalificerad personal. mening medförde den fria etableringsrätten Enligt arbetsgruppens i konkurrenshänseende för de auktoriserade även annan nackdel en skulle anställas i ett företagen, eftersom prövningen av en person, som bevakningsföretag, ibland kunde dra ut på tiden. auktoriserat angivna skillnader i konkurrensavseende mellan Att undanröja nu auktoriserade och icke-auktoriserade enskilda bevakningsföretag var mening angelägen uppgift inte minst med enligt arbetsgruppens en icke-auktoriserade företagen ökade risken för en hänsyn till att de inom bevakningsbranschen eller i vart fall sänkning standarden av bidrog till att hindra höjning av den. en ansåg arbetsgruppen att övervägande skäl talade Av här angivna skäl på sig ökat för all bevakningsför att samhället borde ta ett ansvar kontrollen över de enskilda bevakningsföretagen verksamhet genom att samtliga företag. Man borde införa ett obligatoutökades till att avse auktorisation förutsättning för rätten att driva riskt krav som bevakningsverksamhet. Gruppen sade sig vara medveten om att ett dess förslag innebar ett ingrepp näringsfrihetens

genomförande av

därför reglerna auktorisation m.m. skulle område och föreslog att om

tas i lag. Arbetsgruppen konstaterade i anslutning till detta ställningstagande ordning otvivelaktigt skulle medföra ökade arbetsuppgifter att en sådan Omfattningen detta merarbete torde enligt för det allmänna. av alltför betydande och borde enligt arbetsgruppens gruppen inte vara de vinster från brottsförebyggande och andra mening vägas mot obligatorisk auktorisation skulle medföra.

synpunkter som en

NO:s synpunkter

arbetsgruppens promemoria framhöll Närings-

I ett remissyttrande över

NO varje form auktorisation, offentlig frihetsombudsmannen att av

konkurrensbegränsning som medför risk eller privat, i princip är en

tillämpningen. NO framhöll vidare för skadeverkningar i den praktiska sammanhang ställt sig avvisande till att ämbetet tidigare i olika inte kunnat motiveras med starka allmänna auktorisationssystem som

säkerhetssynpunkter. Samtidigt NO

intressen, främst olika som i detta fall inte ville motsätta sig förslaget konstaterade att han alltid från konkurrenssynpunkt är väsentligt i ett betonade han att det auktorisationssystem att kompetensen hos den sökande är avgörande och inte behovet ytterligare företag eller för auktorisationen av anställda i en bransch. statsmakterna följde i huvudsak arbetsgruppens förslag.

180 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

3.5 Tillstånd bör under alla förhållanden ett krävas i antal

fall även i fortsättningen

Ser man till vad som förekom vid tillkomsten lagen 1974: 191 av om bevakningsföretag kan det onödigt att ställa frågan obligatosynas om risk eller frivillig auktorisation för här avsedda företag i säkerhetsbranschen. Men förhållandena är i dag i många avseenden helt annorlunda än då lagen bevakningsföretag tillkom. om Det är dock klart att det även i fortsättningen bör bl.a. av rättstrygghetsskäl krävas tillstånd för viss verksamhet. Det kan även behövas för verksamhet som på ett eller sätt griper i polisens annat eller en annan myndighets organisation och verksamhet. Vi belyser dessa frågor i det följande.

Om en person skall utrustas med maktbefogenheter bör alltid tillstånd krävas

Det är självfallet så att det alltid måste krävas tillstånd för uppgifter som innebär någon form maktbefogenheter. Uppgifter av av det slaget

kan ses som någon form myndighetsutövning.

av Något särskilt tillstånd skall naturligtvis inte behövas i den mån sådana befogenheter enligt lag är förenade med själva tjänsteställningen, såsom fallet är för

exempelvis räddningstjänstens och järnvägarnas personal. Men det

måste alltså även fortsättningsvis krävas tillstånd för arbeta att som

ordningsvakt, skyddsvakt, ñskeritillsynsman, jakttillsynsman eller i

andra funktioner utövaren särskilda befogenheter ingripa som ger att mot andra eller att använda våld för att genomföra åtgärder som hänger samman med tjänsten.

Auktorisation bör även krävas för företag erbjuder

som bevakning

genom ordningsvakter och skyddsvakter

Av samma skäl som det krävs tillstånd arbeta ordningsvakt att som eller skyddsvakt bör företag erbjuder som bevakning genom ordningsvakter och skyddsvakter ha tillstånd till denna verksamhet. Statliga och kommunala myndigheter är undantagna från

tillämp-

ningen av nuvarande lag bevakningsföretag. Frågan om är om det undantaget bör gälla i framtiden. Vi anser dock att statliga och kommunala myndigheter inte skall behöva ha särskilt tillstånd. Det är givet exempelvis

att försvarsmyn-

Kapitel 6 Bevalozingsföretag och larmcentraler, m.m.l81

digheter skall kunna utföra bevakningsuppgifter varandra utan tillstånd. Detsamma gäller en samverkan mellan de kommunala organen i en kommun, även om kommunen bolagiserat viss verksamhet och inte behållit den myndighetsform som tidigare den normala

var formen för verksamheten. Den omständigheten att de kommunala organen tillämpar interndebitering eller annan form för betalning

av tjänster som utförs av ett kommunalt organ en eller flera andra kommunala organ förändrar inte bilden enligt vår mening. Vi föreslår att verksamhet som utförs av eller uppdrag statlig eller

av en kommunal myndighet principiellt sett skall vara tillståndsfri. l den mån ett statligt eller kommunalt bolag avser att till någon del arbeta den öppna marknaden, bör dock samma krav ställas på dem som ett privat företag.

Tillstånd bör också krävas för larminstallationsverksamhet, för försäljning av dyrkverktyg och för vissa larmcentraler

Som nämnts krävs det tillstånd av polismyndighet för att bedriva larminstallationsverksamhet. Bestämmelserna det finns i lagen

om 1983: 1097 med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. Lagen har främst tillkommit för att s.k. falska larm skall kunna undvikas och för att arbetsbelastningen på polisen på grund av falska larm skall kunna reduceras till ett minimum. Larminstallationsverksamhet påverkar polisens arbetsmiljö på ett oacceptabelt sätt inte

om den sköts på ett riktigt sätt. Bestämmelser om tillstånd av den berörda polismyndigheten behövs därför även i fortsättningen.

För närvarande krävs inte någon auktorisation av företag som endast ägnar sig att ta emot och vidarebefordra larm företag som

bedriver vad som vanligen kallas larmcentralverksamhet. Många de

av nuvarande larmcentralerna drivs dock av bevakningsföretag som har auktorisation enligt lagen om bevakningsföretag, därför att de även bedriver bevakningsverksarnhet som faller under denna lag.

Men det finns företag som inte faller under den nuvarande lagen om bevakningsföretag. Det största företaget av detta slag är SOS Alarm i Sverige AB. Dessutom finns det en antal mindre företag som driver larmcentraler. Vi saknar dock uppgift om antalet.

Det hör till bilden att försäkringsbolagen har intresserat sig för frågor som gäller larmcentraler och ställt upp regler för hur en sådan verksamhet skall bedrivas för att verksamheten skall kunna försäkras.

Den verksamhet som bedrivs av larmcentraler vid företag som inte är auktoriserade enligt nuvarande lagstiftning om bevakningsföretag har, såvitt vet, fungerat i stort sett tillfredsställande men det finns dock anledning att ställa sig frågan om verksamheten bör vara

182 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

underkastad obligatorisk auktorisation. För en sådan ordning talar att larmcentraler ofta sitter inne med information om säkerhetssystem hos myndigheter, företag och enskilda. Informationen finns på ritningar och andra handlingar som personal hos larmcentralen har tillgång till. Centralen disponerar ofta nycklar och koder till låsanordningar i kundernas lokaler och till andra utrymmen. Med den teknik som nu är under stark utveckling blir det vidare möjligt att från larmcentral stänga vissa larm hos en av centralens kunder genom åtgärder vid själva centralen. Om informationen, nycklarna och koderna kommer i orätta händer kan de utnyttjas till stor skada för myndigheterna, företagen och enskilda. För en frivillig auktorisation talar att verksamheten vid larmcentralerna har fungerat tillfredställande. Vi har övervägt frågan närmare och funnit att krav på obligatoriska regler bör ställas upp men endast i de fall det är fråga företag om som tar emot larm och regelmässigt vidarebefordrar dem till företag som är underkastade obligatorisk auktorisation enligt den säkerhetslanya gen, t.ex. därför att de rycker ut efter larm om brottslig verksamhet. Det är emellertid angeläget att prövningen när det gäller denna nya form av auktorisationspliktig verksamhet i möjligaste mån förenklas. Vi vill därför förorda att larmcentralverksamhet vid företag, som inte faller under lagen om säkerhetsföretag annat skäl, visserligen av skall kräva tillstånd men att den närmare kontrollen förutsättav ningarna för tillståndsgivningen och verksamhetens bedrivande läggs på ett certiñeringsorgan konstruktion vi också valt när det - en som gäller låssmedsverksamhet. Vi utvecklar den frågan i följande ett avsnitt. I detta fall förutsätter att tillstånd skall meddelas polismyndigav het där länspolismästare är chef. Innan sådana tillstånd kan meddelas, skall dock Rikspolisstyrelsen ha utarbetat kravspecifikation en beträffande förutsättningarna för sådana tillstånd. Styrelsen bör ta fram dem i samarbete med bl.a. försäkringsbolagen, företrädare för säkerhetsbranschen och SWEDAC styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. För att här aktuellt företag skall kunna få tillstånd skall företaget kunna visa att det godkänts av ett certifieringsorgan, ackrediterats som av SWEDAC. Organets godkännande efter prövning ges en av om företaget uppfyller de krav Rikspolisstyrelsen och SWEDAC har som ställt upp. Polismyndigheten gör inte någon sådan prövning utan begränsar sin kontroll till att ett godkännande finns och kontroll en av företagets ledning och föreståndare för verksamheten. Kontrollen av de anställda följer i övrigt samma regler gäller för auktoriserade som företag, dvs den uppgiften skall ligga på företaget självt.

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.183

Med dessa utgångspunkter kommer ett antal verksamheter att ligga utanför bestämmelserna tillståndsplikt. Men genomgående gäller

om att krav på tillstånd kommer att avse all verksamhet där det gäller att vidarebefordra larm till företag som har personal som skall rycka ut i syfte att ingripa mot brottslig verksamhet om det behövs. Reglerna

obligatorisk auktorisation och tillstånd till larmcentral kommer att om

i princip samma säkerhetsområde. avse

En verksamhet som har börjat tillämpas i Göteborg går ut på att

ny dresserade hundar, försedda med radiosändare, används för kontroll

en

bl.a. inhägnade hamnområden. Enligt uppgift beger sig en av hundförare till platsen för larmet för att ta hand om hunden och se vad

inträffat han har inte i uppdrag att ingripa. Denna form av som men utryckning bör inte leda till att företagets verksamhet betraktas som tillståndspliktig. Men verksamheten kan bli föremål för frivillig auktorisation.

Kravet på tillstånd bör inte gälla SOS ALARM

Frågan tillståndsplikten även bör gälla SOS Alarm i Sverige

är om AB. Det ägs gemensamt staten, Svenska Kommunförbundet och

av Landstingförbundet. Företaget driver SOS-larmcentraler över hela landet. Verksamheten upphandlas av staten och bedrivs på statens uppdrag. Enligt ett avtal mellan staten och företaget har personalen tystnadsplikt. Enligt avtal skall företaget vidare följa de

samma bestämmelser gäller för statliga myndigheter enligt förordningen

som

1981:421 säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter.

om

Enligt 1 § förordningen tillämpas den på statliga myndigheter som befattar sig med uppgifter eller förhållanden som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. Varje myndighet skall enligt 2 § svara för att det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde. Enligt paragraf omfattar säkerhets-

samma

skyddet bl.a.

skydd mot att obehöriga får kännedom uppgifter som är av betydelse

om

för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt sekretessla-

1980:100 omfattas av sekretess sekretesskydd,

gen

skydd mot att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden, fartyg,

flygplan och andra ställen där de kan få kännedom om uppgifter som

i punkt 1 eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret

avses eller rikets säkerhet i övrigt bedrivs tillträdesskydd,

3. skydd mot att någon inte är pålitlig från säkerhetssynpunkt får sådan

som

tjänst eller sådant vikariat eller uppdrag som är av betydelse för

totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt infiltrationsskydd, 4. information till berörda arbets- och uppdragstagare om sekretess-,

184 Kapitel 6 Bevalmlngsföretag och larmcentraler m.m.

tillträdes- och infiltrationsskyddet vid myndigheten, kontroll av sekretess-, tillträdes- och inñltrationsskyddet vid myndigheten och av informationen detta skydd. om

Enligt 1 § fjärde stycket personalkontrollkungörelsen

1969:446 i dess lydelse enligt förordningen 1994: 109 har företaget möjlighet att personalkontrollera sin personal. Stycket lyder.

Med tjänst jämställs också anställning eller uppdrag hos företag eller ett något annat enskilt med funktion inom totalförsvaret organ som, utan att det är fråga om upphandling enligt tredje stycket, har en verksamhet där det förekommer uppgifter skall hållas hemliga som med hänsyn till rikets säkerhet.

Enligt 4 § förordningen beslutar Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer inplacering i skyddsklass i fall om som avses i l § fjärde stycket. Enligt uppgift kommer företaget inom kort att begära att alla operatörstjänster vid företaget skyddsklassas.

Det vi velat uppnå genom ett krav på tillstånd för larmcentraler är redan inskrivet i de regler gäller för verksamheten,

som företagets

organisation och inriktning. När det gäller kontroll av personalen vid företaget är kontrollen långtgående än vi förutsätter mer för tillstånd för larmcentraler. Vi vill därför förorda SOS Alarm att i Sverige AB undantas från tillståndsplikt enligt lagen

om säkerhetsföretag. I den

mån andra företag kan komma att ägna sig

larmcentralverksamhet

på uppdrag av staten bör detsamma gälla för sådana Även

företag. på

detta område bör den generella princip vi förut har slagit som fast ha tillämpning, nämligen att ett obligatoriskt auktorisationskrav inte skall

gälla verksamhet utförs eller som av på uppdrag av statlig eller

kommunal myndighet.

Tillstånd bör även krävas för bevaøzingsföretag med verksamhet som ligger nära polisverksamhet

Vissa delar av bevakningsföretagens verksamhet har sådan

betydelse

för polisens arbete och är så närliggande detta arbete att det under alla förhållanden bör krävas auktorisation en av det allmänna för att verksamheten skall bedrivas. Vi det alldeles anser klart att auktorisation bör krävas för att företag skall få ett åta sig uppgifter med

möjlighet att ingripa mot ordningsstörningar allmänna

platser eller utryckning efter larm inbrott eller brottslig verksamhet. om annan Med uttryckning efter larm brottslig verksamhet om avses inte varje fall då personal beger sig till platsen för sådant larm ett utan endast situatio-

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.185

ner då personalen har till uppgift att ingripa mot eventuell brottslig verksamhet. Generellt bör också under alla förhållanden gälla att endast auktoriserade företag bör få arbeta med personal är som utrustad med batong, skjutvapen eller annat vapen.

Tillstånd till lássmedsverksamhet

I det föregående har avstyrkt tanken på att ersätta Sveriges Låssmedsmästares riksförbunds på frivillig väg införda auktorisation med ett statligt auktorisationsförfarande förordat att det till men riksförbundets auktorisationsförfarande skall kopplas rätt att få ta en del av polisregisteruppgifter beträffande anställningssökande och anställda. Det är emellertid flera skäl nödvändigt att tillhandahålav ett alternativ för de låssmedsföretag inte kan erhålla auktorisasom tion. Som ser det bör nämligen någon form auktorisation eller av tillstånd principiellt krävas inte bara för försäljning dyrkverktyg av utan också för att ett företag skall få åta sig uppdrag går ut på att som installera, reparera eller öppna lås är fast installerade eller som avsedda för fast installation i byggnader. Därmed skulle de säkerhetsproblem som har påtalats på detta område kraftigt minska. Allmänheten har i dessa avseenden rätt att kräva att lagstiftningen bidrar till en godtagbar säkerhet. Härvid måste beaktas att Sveriges låssmedsmästares riksförbund ställer särskilda krav bl. a. på viss tids dokumenterad yrkesverksamhet och förbundet auktoriserar inte andra företag än sådana kan som erbjuda fullständig låssmedsservice. Även seriösa företag inte som uppfyller dessa villkor måste kunna tillstånd att bedriva sin verksamhet. Vi anser därför att företag inte är auktoriserade bör kunna som erhålla tillstånd i annan form, som dock inte skall meddelas efter samma ingående prövning som i dag gäller för auktorisation. För tillstånd bör emellertid krävas att föreståndaren är lämplig med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter. Vidare bör vissa krav utbildning ställas. Tillstånd bör ha verkan Sveriges samma som en av låssmedsmästares riksförbund meddelad auktorisation, bortsett från att det inte innebär samma garanti för yrkesskicklighet sådan som en auktorisation. Även företag har tillstånd som bör således ha rätt att begära polisregisterutdrag beträffande de anställda. Av de uppgifter som har lämnats i det föregående framgår att med denna utgångspunkt ca 200 företag torde komma att begära tillstånd för sin verksamhet. När det gäller nyckelbarer, som i enlighet med vad förut som anförts ofta utgör komplement till verksamhet såsom exempelvis annan

186 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

skomakeri, finns det enligt vår mening inte tillräckliga skäl att införa en ordning som skulle innebära att dessa företags verksamhet omöjligggörs. Detta skulle dessutom innebära klar försämring från en servicesynpunkt. En fråga som vi emellertid har övervägt särskilt är kravet på om auktorisation eller tillstånd bör införas även för kopiering eller annan efterbildning av nycklar. För egentliga låssmedsföretag dvs. sådana företag som erbjuder fullständig låssmedsservice skulle ett sådant krav sakna betydelse, eftersom dessa företag enligt det föregående under alla omständigheter måste ha auktorisation eller tillstånd. Nyckelbarerna skulle emellertid bli skyldiga att söka särskilt tillstånd för att få fortsätta sin verksamhet, varvid kontroll mot polisregister skulle kunna ske. Av skäl som har angetts i det föregående kan dessa företag inte komma i fråga för auktorisation. Vad som framför allt skulle tala för ett tillståndskrav på detta område är intresset av att erforderlig behörighetskontroll företas innan kopierade nycklar lämnas ut. Det gäller då inte den enklaste typen av nycklar; beträffande sådana företar inte heller egentliga låssmedsföretag någon kontroll. När det är fråga om nycklar tillhörande mera avancerade typer av låssystem tillämpar däremot som förut nämnts låssmedsföretagen i enlighet med fabrikanternas anvisningar en behörighetskontroll som är mer ingående större säkerhet som Iåssystemet avses erbjuda. Att låssmedsföretagen tillämpar sådan en behörighetskontroll är regelmässigt också ett villkor för leverans. Någon garanti för att nyckelbarerna tillämpar motsvarande kontroller finns inte i dag. Möjligheten för nyckelbarerna att från annat håll än de genom etablerade fabrikanterna komma över spärrade nyckelämnen s. som kan användas för kopiering sådana nycklar har ökat på tid. av senare Dels säljs efterbildningar i viss utsträckning illegalt särskilt i vissa främmande länder, dels har patentskyddet i del fall upphört. en Enligt vad som har framhållits för ASSA och andra nyckeloss av fabrikanter kommer mycket stor del patentskydden att upphöra en av kring sekelskiftet, vilket innebär att de flesta slags nyckelämnen kan komma att förvärvas av nyckelbarerna. Säkerheten skulle därför minska mycket kraftigt, i den mån inte nyckelbarerna dels blir föremål för en laglydnadskontroll, dels för att bedriva sin verksamhet blir skyldiga att undergå utbildning vad avser behörighetskontrollen i avancerade låssystem och blir föremål för en viss tillsyn i detta avseende. Nu angivna förhållanden har lett oss till slutsatsen att det är önskvärt att även nyckelbarernas verksamhet ställs under kontroll genom ett tillståndssystem. Detta har också sedan lång tid tillbaka varit ett krav både från låssmedsbranschens sida och från fabrikanthåll.

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.187

De riktlinjer som gäller för nya statliga åtaganden medför att vi inte anser oss kunna föreslå att ett sådant kontrollsystem skall hanteras

av staten. Som förut har nämnts rör det sig här 1 000 företag.

om ca

Styrelsen för Sveriges Låssmedsmästares riksförbund har emellertid framhållit för oss att förbundet är berett att svara för ett kontrollsystem omfattande inte bara de etablerade låssmederna utan även nyckelbarerna. Detta förutsätter en delegation till förbundet genom lagstiftning. Under förutsättning att även andra branschsammanslutningar som har förutsättningar för att hantera ett kontrollsystem kan få motsvarande delegation vilket anser vara en självklarhet anser att en

- sådan ordning är godtagbar från allmänna synpunkter.

Vårt förslag innebär därför att förbundet liksom eventuella andra

sammanslutningar skall få behörighet att pröva inte bara frågor om

auktorisation utan även frågor om tillstånd för sådana företag som inte kan uppfylla auktorisationskraven. Vi föreslår vidare att all låssmedsverksamhet, således även kopiering av nycklar, skall förutsätta auktorisation eller särskilt tillstånd. Detta krav bör dock begränsas till att avse lås som är eller avses bli installerade i byggnader.

188 Kapitel 6 Bevaløtingsföretag och larmcentraler m.m.

3.6 Behövs regler för verksamhet annan i säkerhetsbranschen

Vår bedömning:

- Det bör finnas möjligheter till en frivillig auktorisation för fall som inte faller under reglerna obligatorisk auktoriom tation - reglerna för obligatorisk och frivillig auktorisation bör vara likformiga

Är det inte fråga om företag med personal med särskilda maktbefogen-

heter eller andra företag det slag under punkten 3.5, av som angetts kan man diskutera det behövs auktorisation statlig om en av en myndighet. Vi anser att det är viktigt att allmänheten har möjlighet anlita att företag i säkerhetsbranschen erhållit den kvalitetsstämpel som som en auktorisation rent faktiskt kan utgöra. Att allmänheten har den anses möjligheten har betydelse flera synpunkter. Allmänheten har ur en berättigad oro för brott. Det är viktigt att åtgärder vidtas i syfte att minska denna oro. Att kunna anlita ett auktoriserat företag bör verka i den riktningen. En auktorisation bör också typiskt sett kunna förebygga brott inom säkerhetsbranschen vandelsprövningen och genom genom den tillsyn av säkerhetsföretaget följer med auktorisasom en t10n. Det är enligt vår mening viktigt att auktorisationen i säkerhetsbranschen blir så långt öjligt likformi För allmänheten bör reglerna för auktoriserade företag framstå helt, där reglerna som ett för vandelsprövning och tillsyrP m.m. är likformiga. För det krävs inte att auktorisationen är obligatorisk över hela linjen. Det är möjligt att utforma ett enda system för auktorisation är obligatorisk för viss som verksamhet och frivillig för I ett sådant system bör medannan. delandet av auktorisation och tillsynen över auktoriserade företag läggas på endast en myndighet per län, oavsett det är fråga om om obligatorisk eller frivillig auktorisation. I valet mellan olika har organ vi stannat för polismyndigheten i länet eller, det finns fler om polisdistrikt i ett län, polismyndigheten, där länspolismästaren är chef. Under punkten 3.5 har vi tagit fall där det bör obligatoupp vara en risk auktorisation. I övriga fall skulle frivillig auktorisation kunna

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.189

komma i fråga. Väljes frivillig auktorisation i dessa fall får man ett blandat system med både obligatorisk och frivillig auktorisation. Systemet bör dock utformas så att det för allmänheten framstår som ett enda system där reglerna för auktorisation är desamma det oavsett om är fråga om obligatorisk eller frivillig auktorisation. Allmänheten skall inte behöva hålla reda på gränserna för de olika formerna auktorisaav tion. I det följande beskriver vi i stort hur lag skulle kunna

en ny byggas

upp med dessa utgångspunkter.

3.7 En ny lag obligatorisk och frivillig auktorisation om

I Omfattningen lag

av en ny

En ny lag skulle lämpligen kunna benämnas lag säkerhetsföretag. om

Med ett sådant företag bevakningsföretag, larmföretag, säker-

avses

hetskonsulter och låssmedsföretag.

Liksom bevakningsföretag enligt nuvarande lagstiftning bör bevakningsföretag definieras i den lagen den yrkesmässigt nya som som åtar sig att för annans räkning bevaka fastighet, anläggning, viss verksamhet, offentlig tillställning, plats dit allmänheten äger tillträde eller något annat sådant eller också att bevaka enskild för person dennes skydd. Med väktare liksom i nuvarande lagstiftning avser den som är anställd i ett auktoriserat bevakningsföretag för utföra att

bevakningstjänst.

I definitionen av bevakningsföretag bör även bevakning värdeav transporter tas med. Enligt den tidigare nämnda rapporten ökad om säkerhet vid värdetransporter, publicerats i Rikspolisstyrelsens som rapportserie, har de rättsvårdande myndigheterna hittills uppenbarligen inte uppfattat vissa budfirmors och andra liknande företags transporter av värde som bevakning. Gruppen vill därför utvidga bestämmelserna i lagen om bevakningsföretag till olika former värdetransporter och av har i detta syfte försökt att definera vad värde är, liksom vad värdetransport

Som kommer att framgå den följande framställningen vi

av avser inte att föreslå särskild auktorisation företag bevakar värdeen av som transporter enbart på denna grund. Vi därför det inte behövs anser att några närmare definitioner av begreppen värde och värdetransport definitioner som är svåra att göra utan att gråzonerna blir och stora som också kan leda till byråkratiska gränsdragningsproblem. Larm-

företag är en beteckning som tidigare inte använts i lagstiftning. Med den beteckningen vi här den yrkesmässigt åtar sig för

menar som att annans räkning installera, montera, eller ändra larmanläggreparera

190 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

ningar eller ta emot larm från sådana anläggningar.

Begreppet låssmedsföretag är inte heller använt i lagstiftningen. Med

det avser vi den som yrkesmässigt åtar sig att installera, reparera eller

öppna lås eller att tillverka nycklar genom kopiering eller annan efter-

bildning eller som säljer dyrkverktyg. l det begreppet ingår nyckel-

barer.

Med angivna utgångspunkter kommer en sådan lag att omfatta

nu

auktoriserade bevakningsföretag omkring 250 -

väktare 16.000 17.000 - -

larminstallationsföretag med tillstånd -

av polismyndighet omkring 1.100

larmcentraler som uppfyller försäkringsbolagens

-

krav för larmcentraler 35

låssmedsföretag omkring 350

-

l siffran för lâssmedsföretag ingår inte nyckelbarer. De uppskattas

till högst 1.000. Men siffran är osäker. Sammanställningen saknar

vidare uppgifter om vissa larmcentraler och säkerhetskonsulter. Antalet

beräknasdock vara litet.

2 Obligatorisk auktorisation

Den lagen bör ha frivillig auktorisation som ett huvudfall. Den

nya obligatoriska auktorisationen som ett undantag. I överensstäm-

anges melse med vad vi förut har anfört får ett företag inte utan auktorisation

tillhandahålla ordningsvakter, skyddsvakter eller annan personal med -

särskilda befogenheter som grundar sig myndighets förordnande,

bevaka enskild person för dennes skydd,

-

ingripa mot ordningsstömingar offentliga platser, -

rycka ut efter larm om brottslig verksamhet, -

bedriva verksamhet med personal som är utrustad med batonger, -

skjutvapen eller andra vapen,

installera, montera, reparera eller ändra larmanläggningar,

-

ta emot larm från larmanläggningar för vidarebefordran till polisen eller -

företag som avses i 1

-

installera, reparera eller öppna lås som är fast installerade eller avsedda -

för fast installation i byggnader eller framställa nycklar till sådana lås

kopiering eller annan efterbildning eller sälja dyrkverktyg.

genom

Som har uttalat i det föregående bör det kunna föreskrivas att

auktorisation skall kunna meddelas genom branschorganisation eller

annat enskilt samfund. I den mån sådana föreskrifter har meddelats och

-

-

.

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.l9l

den enskilda sammanslutningen har ställt upp speciella krav för auktorisation bör det finnas en möjlighet att få särskilt tillstånd som alternativ till auktorisation.

I kapitel 7 kommer att ta upp frågan om s.k. entrévärdsverksamhet, dvs. bevakning av in- eller utgångar till lokaler och utrymmen där alkoholdrycker Även beträffande sådan verksamhet bör enligt

serveras. vad vi där närmare utvecklar krävas auktorisation eller särskilt tillstånd.

Bestämmelserna om obligatorisk auktorisation bör dock inte gälla verksamhet som utförs av statlig eller kommunal myndighet. Motsvarande undantag finns i dag i lagen om bevakningsföretag. Som redan har varit inne på, bör också undantag gälla för företag som enbart åtar sig uppdrag av statliga och kommunala myndigheter. Det bör nämligen finnas möjlighet exempelvis för en kommun att organise-

den kommuninterna bevakningen i ett kommunalt företag. Vi återra kommer till den frågan i författningskommentarerna.

Bestämmelserna om auktorisation bör inte heller gälla bevakning

utförs av enskild person, om denne endast fullgör uppdrag med som stöd av ett förordnande som meddelats honom. Den bestämmelsen finns i dag i samma lag.

Kravet på obligatorisk auktorisation enligt denna modell är alltså starkt begränsat i förhållande till nuvarande lag om bevakningsföretag. Endast en mindre del av den verksamhet som för närvarande är underkastad auktorisation kommer att bli auktorisationspliktig. Den föreslagna konstruktionen i fråga om låssmedsverksarnhet innebär en nyhet utom såvitt avser försäljning av dyrkverktyg. Detsamma gäller det auktorisationskrav som föreslås infört för vissa larmcentraler.

I andra fall än de nämnda är det alltså fråga om frivillig

nyss auktorisation. Vi återkommer i specialmotiveringen till avgränsningsfrågorna. Två principiellt viktiga, mera allmänna frågor vill vi dock beröra redan här, nämligen bevakning av fastigheter, anläggningar och liknande samt bevakning av värdetransporter.

Bör tillstånd krävas för bevakning av fastigheter. anläggningar och liknande objekt

En mycket stor del av bevakningsföretagens verksamhet avser bevakning fastigheter, anläggningar och liknande objekt, ofta genom

av ronderande bevakning. Företag som åtar sig bevakning av denna karaktär skall givetvis även i fortsättningen kunna erhålla auktorisation. Vi har emellertid ställt oss frågan om det är motiverat att sådan verksamhet i ett nytt system omfattas av ett obligatoriskt auktorisationskrav eller om det inte är tillräckligt att frivillig auktorisation kan

192 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

förekomma. Det är här inte fråga om någon verksamhet som sammanfaller eller tangerar den som bedrivs av polisen.

Med vår grundläggande utgångspunkt att det såvitt avser kvaliteten på bevakningstjänsten i första hand bör ankomma på kunden liksom

eventuella försäkringsgivare att ta ställning till vilket företag som bör

anlitas skulle ett obligatoriskt krav på auktorisation inte vara nödvändigt. Man bör kunna utgå från att den som äger eller förvaltar större värden vänder sig till ett företag som erbjuder det skydd som anses motiverat utifrån de föreliggande omständigheterna. Om samhället tillhandahåller frivillig auktorisation som ett instrument att tillförsäkra uppdragsgivaren att personalen är kontrollerad med avseeende på laglydnad och har genomgått tillfredsställande utbildning bör detta vara tillräckligt. Så t.ex. finns det anledning att utgå från att stat och kommun. i den mån man inte vill bedriva bevakningen i egen regi, regelmässigt kommer att vända sig till auktoriserade företag, även om man på detta område avskaffar systemet med obligatorisk auktorisation.

En fördel med att slopa auktorisationskravet i fråga om den bevakningsverksamhet som nu diskuteras är att man då kommer ifrån de delvis mycket besvärande gränsdragningssvårigheter som otvivelaktigt är förenade med den nuvarande ordningen och som motverkar ett grundläggande önskemål som vi tidigare har gett uttryck åt. nämligen att öka den tillsyn som sker genom enskildas försorg. Fastighetsjourer, kommunala bolag, taxiföretag och andra åtar sig i dag tillsyn av fastigheter och anläggningar som ibland med fog kan karakteriseras som bevakningsverksamhet. Var gränsen går kan ingen klart säga och ingripanden mot oauktoriserad bevakning sker slumpvis och delvis irrationellt. Det är svårt att se någon annan realistisk lösning än att man övergår till en ordning där endast frivillig auktorisation förekommer på detta område se om detta även avsnittet 3.8.2.

En omständighet som skulle kunna synas tala för att detta slag av bevakning även i fortsättningen blir auktorisationspliktigt är att den med nödvändighet förutsätter att företaget ibland får tillgång till nycklar till stängda utrymmen. Detta Öppnar naturligtvis möjligheter för missbruk. Men denna synpunkt kan inte drivas för långt. Så t.ex. erhåller ofta lokalvårdsföretag nycklar på ungefärligen samma villkor som bevakningsföretagen.

Det anförda har lett oss till slutsatsen att man även på detta område bör avstå från ett obligatoriskt krav auktorisation.

.I

6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.193

Kapitel

Bör obligatorisk auktorisation krävas för yrkesmässig

bevakning värdetransporter av

I avsnittet 2.2 berörs Rikspolisstyrelsens rapport om bevakning vid RPS rapport 1994:4. I rapporten förslås att värdevärdetransporter enbart skall få bevakas företag som har erhållit generell transporter av auktorisation få bevaka värdetransporter. Gäller transporten värden att något tillfälle under transporten överstiger 15 basbelopp, som vid föreslås att det skall krävas en särskild auktorisation. övervägt förslaget och funnit att staten inte bör ta ett större Vi har när det gäller värdetransporter än när det gäller andra delar av ansvar säkerhetsbranschen inte tangerar polisens verksamhet. De som som anlitar företag yrkesmässigt erbjuder bevakning vid transporter av som värden har stora möjligheter att bedöma vilka företag som större tillhandahåller säkra och kvalitativt goda tjänster. Utvecklingen av teknik värdetransportområdet går vidare snabbt. De metoder och erbjuder bevakning transporter större vården och teknik i som av av sådana kommer säkert att av konkurrensskäl anslutning till transporter långt fratnme. De kommer att auktoriserade, ofta alltid ligga vara verksamhet kräver auktorisation av andra grund av att de utövar som utgår också från det inte i praktiken kommer i fråga att skäl. Vi att banker och andra regelmässigt har att sörja för transorgan som mera större värden i form av kontanter eller värdepapper som porter av omedelbart kan omsättas i anlitar andra företag än sådana som pengar är auktoriserade. Ett särskilt problem uppkommer om man skulle vilja införa ett som auktorisationskrav på detta område består i svårigheten att göra en klar distinktion mellan bevakning värdetransport och själva transav en Kurirföretagen har för stor marknad och åtar sig

porten. närvarande en

ofta mycket betydande värden. Det synes transporter som avser komma i fråga att kurirföretagen skulle göras till emellertid inte kunna föremål för auktorisationsprövning som motsvarar den som gäller en En svårighet i så fall skulle uppför bevakningsföretag. annan som sammanhänger med att dessa företag ofta saknar kännedom om komma värdet av det som transporteras. Över skulle det medföra svårigheter att man med en huvud taget krav obligatorisk auktorisation inte kommer ordning som ställer Varje transport en egendom som har ifrån någon sorts värdegräns. av naturligtvis inte kunna vara auktorisationsekonomiskt värde skulle värdegråns detta slag, för detta med sig pliktig. Men uppställs en av svårigheter både för kunden och det berörda nya problem i form av det transporteras och som kunden företaget att beräkna värdet av som inte önskar att företaget skall ha närmare kanske över huvud taget

kännedom om.

194 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

De nu i all korthet anförda Synpunkterna har lett till den oss slutsatsen att det inte är tillräckligt motiverat lagstiftningsvägen att uppställa strängare krav för företag erbjuder bevakning vid som värdetransporter än för andra företag i bevakningsbranschen inte som ägnar sig någon verksamhet som ligger nära den bedrivs som av polisen. Med denna lösning kommer det naturligtvis även bortser - om man från kurirtransporter att förekomma företag inte faller - att som in under bestämmelser om obligatorisk auktorisation åtar sig bevakning av transporter av framförallt mindre värden. Dessa företag har dock möjlighet att få auktorisation och många kommer säkert ofta att av konkurrensskäl söka och få sådan. Men det måste i sista hand ankomma uppdragsgivaren att bestämma han vill anlita om ett auktoriserat företag eller någon annan. Det är dock viktigt allmänatt heten upplyses om vad auktorisationen innebär i fråga kontroll om av personal med hänsyn till laglydnad, m.m.. Vi återkommer till den frågan längre fram. I detta sammanhang bör slutligen nämnas att vi har övervägt det tidigare avsnitt 2.2.2 nämnda förslaget i Rikspolisstyrelsens rapport om ändringari vägtrañkkungörelsen och terrängkörningsförordningen med sikte på värdetransporter. Förslaget har inte remissbehandlats, men känner till att man från kommunalt håll har negativ inställning en till förslaget. Vi vill därför föreslå att frågan inte löses genom generella föreskrifter utan att den i stället löses det sättet att prövning sker dispensvägen. En förutsättning för att detta skall kunna ske med godtagbart resultat är å andra sidan att gällande föreskrifter följs i de fall då dispens inte har meddelats. Hithörande frågor lämpar sig enligt vår mening väl för samråd med närpolisen.

3.7.3 Allmänna förutsättningar för auktorisation

Oavsett om det är fråga om obligatorisk eller frivillig auktorisation är de allmänna förutsättningarna desamma. För företag skall att ett auktorisation bör det enligt den lagen kunna verksamnya antas att heten

l blir bedriven ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen, 2 inte kommer att en från allmän synpunkt olämplig inriktning. -

Vid prövningen bör myndigheten särskilt beakta att företaget har en lämplig organisation och planläggning sin verksamhet. av Nu angivna krav finns även i nuvarande lag om bevakningslkäretag.

1995:146 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.195 SOU

Vi det därutöver bör ställas som villkor att personalen anser att upp kan väntas få för verksamheten anpassad utbildning. Det allmänna en villkoret vi nödvändigt, främst för det fall där det inte anser vara ställas något villkor särskild utbildning i beslutet kommer att upp om auktorisation. Det blir då till företaget att bestämma vilken om upp utbildning krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas enligt som de grundläggande kraven för auktorisation. Företaget skall vidare berett att samarbeta med polisen för att vara de enskildas trygghet i samhället. Ett sådant krav finns inte i dag öka vad sägs i den ändring polislagen som vi men det svarar mot som av i delbetänkandet SOU 1994:122 Trygghet mot brott i föreslog lokalsarnhället. Det förslaget innehåller en uttrycklig regel om att polisen skall samarbeta med allmänheten, organisationer samt statliga kommunala myndigheter för att öka de enskildas trygghet i och samhället. Företaget skall vidare åta sig att även svara för att dess anställda underrättar polisen inträffade brott och ordningsstörningar om i följande fall. väktare i uppdrag att bevaka olika objekt skall denne under Har en i tjänsten mellan objekten vara uppmärksam på inträffade transport och ordningsstörningar och omgående underrätta polisen om sina brott iakttagelser. Liksom i nuvarande lag bevakningsföretag bör det också ställas om på företagets ledning. Om sökanden är juridisk person, skall krav en företaget ha föreståndare för verksamheten och utsett en person som skall bedömas lämplig för uppgiften med hänsyn till denne som laglydnad och övriga omständigheter. Motsvarande krav finns i bevakningsföretag. Där finns också ett krav på nuvarande lag om medborgerlig pålitlighet vi inte vill förorda. Vi har berört den som föregående. Som också har berörts förut föreslår vi att frågan i det kontrollen styrelseledamöter utgår. av l beslut auktorisation bör anges vilket slags verksamhet som om auktorisationen och om företaget får bedriva verksamhet som avser obligatorisk auktorisation. Auktorisationen bör få begränsas till kräver viss tid eller visst geografiskt område. Genom särskilt beslut kan

företaget efter ansökan en utvidgad auktorisation. ges angivna kraven i princip även gälla beträffande De nyss avses särskilt tillstånd till låssmedsverksamhet. Det ligger dock i sakens natur inte kan tillnärmelsevis lika långtgående när det gäller att kraven vara nyckelbarer med avseende på säkerhetsföretag i allmänhet. För som auktorisation riksförbundet meddela även i fortsättningden som avses bör förbundet kunna bibehålla sina krav, som går betydligt längre en, än lagens.

196 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

7.4 Auktoriserande myndighet

I de fall prövningen av auktorisationen inte har anförtrotts en branschorganisation eller någon sammanslutning bör prövningen annan göras av polismyndigheten i det län, där företagets ledning har sitt säte, och om det finns flera polisdistrikt i länet, den polismyndighet, där länspolismästaren är chef. Det nuvarande kravet på yttrande från Rikspolisstyrelsen vid auktorisation av bevakningsföretag har en särskild förklaring med anknytning till omständigheterna vid lagstiftningens tillkomst och bör nu kunna avskaffas. Enligt 2 kap. 2 § polisförordningen 1984:730 utfärdar länsstyrelsen föreskrifter om länets indelning i polisdistrikt. Tretton länsstyrelser har beslutat att länet skall vara indelat i endast ett polisdistrikt. Övriga länsstyrelser har indelat länen i flera polisdistrikt. Uppgifterna avser den 1 juli 1995. Skälen för att polismyndighet, där länspolismästare är chef, skall svara för prövningen är i huvudsak följande. Som tidigare nämnts ligger de frågor om auktorisation och tillstånd som finns i dag på olika händer. l det sammanhållna system för auktorisation för säkerhetsbranschen som avses här är det inte lämpligt att lägga uppgiften på flera i ett och samma län. En sådan ordning skulle riskera att bli ineffektiv. Den skulle inte heller de sarnordge ningsfördelar som ett system med endast en ansvarig myndighet per län, när det gäller exempelvis tillsyn och kunskap säkerhetsbranom schen inom länet. I valet mellan länsstyrelsen och polismyndighet i länet är det en därför naturligt att välja polismyndigheten, i synnerhet polisen har som den närmaste kontakten med branschen. Polisväsendet kan vidare ordna en enhetlig registrering av uppgifter om de auktoriserade företagen. Redan för närvarande gäller för övrigt att en del länsstyrelser har utnyttjat möjligheten att förlägga prövningen hos länspolismästaren. Polismyndigheten i länet skall alltså svara för prövningen när det finns endast ett polisdistrikt i länet. Finns det flera polisdistrikt i länet är det följdriktigt att välja polismyndigheten, där länspolismästaren är chef.

7.5 Godkännande av personal

Personal som anställs i ett auktoriserat företag skall inte godkännas av den auktoriserande myndigheten eller annan myndighet. Företaget förutsätts pröva den anställdes vandel i samband med anställning och svara för att den anställde även i övrigt är lämplig för ett arbete inom företaget. Företaget förutsätts vidare efter anställningen pröva den anställdes vandel med jämna mellanrum eller när det finns anledning

Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.197 Kapitel 6

bör framgå bestämmelse i en ny lag. För till det. Vad nu sagts av en skall kunna göra denna vandelsprövning ges företaget rätt att företaget Rikspolisstyrelsens polisregister på samma sätt att begära utdrag ur larminstallationsföretag kan göra i dag. Den bestämmelsen bör tas som

in i polisregisterkungörelsen 196938.

Som tidigare nämnts förutsätter auktorisationen av ett företag att en skall åta sig under transport mellan olika objekt i tjänsten väktare att uppmärksam på inträffade brott och ordningsstömingar och vara omgående underrätta polisen sina iakttagelser. Bestämmelsen om i nuvarande lagstiftning bevakningsföretag. Men återfinns inte om få betydelse för framgångsrik brottsbebestämmelsen kan stor en Ett auktoriserat företag skall enligt vår kämpning i lokalsamhället. särskilt framhålla den bestämmelsen vid anställning av väktare. mening

7.6 Skydd för personal

skall liksom enligt nuvarande lagstiftning om bevak- En väktare skydd i 17 kap 5 § brottsbalken. Vi ningstjänst ha det som avses återkommer till den frågan i författningskommentarerna.

3.7.7 Tillsyn

avsedda auktoriserade företag bör utövas av polis- Tillsyn över här där länspolismästare är chef, i det län där företagets myndigheten, Polismyndigheten i länet skall alltså svara för ledning har sitt säte. det finns endast ett polisdistrikt i länet. Finns det flera prövningen när

polisdistrikt i länet polismyndigheteni länspolismästaredistriktet

svarar för uppgiften. skall begäran lämna tillsynsmyndigheten den Andra myndigheter hjälp som behövs för tillsynen. skall polismyndigheten särskilt kontrollera att villkoren Vid tillsynen för auktorisationen är uppfyllda. skall vidare lämna polismyndigheten de Ett auktoriseratföretag den auktoriserade verksamheten som den begär för upplysningar om sin tillsyn. skall årligen före månads utgång till Bevakningsföretagen mars sända in redogörelse för den auktoriserade polismyndigheten en under föregående år. såvida inte polismyndigheten i verksamheten auktorisation föreskrivit annat. Denna anmälningsskyldigbeslutet om viktig för myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn. het är att dock kunna dispensera från den skyldigheten i Polismyndigheten bör auktorisationsbeslutet eller det är uppenbart onödigt med en senare om

198 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

sådan redogörelse för polismyndighetens tillsyn. Polismyndigheten bör också kunna ålägga andra företag anmälningsplikt samma som

bevakningsföretag.

Polismyndigheten har rätt att inspektera företag auktoriserats som och att ta del av samtliga handlingar rör företagens auktoriserade som verksamheter. Någon form inspektion skall göras så av snart det finns anledning till det, dock minst gång vartannat år. en För företag som har auktoriserats eller meddelats särskilt tillstånd genom Sveriges låssmedsmästares riksförbund bör givetvis förbundet svara för tillsynen.

3.7.8 Vite

Underlåter ett auktoriserat företag

att lämna nyss angivna upplysningar, att sända in redogörelsen eller att lämna tillgång till handlingar begärts, - som

bör polismyndigheten förelägga vite.

Polismyndigheten bör vidare få förelägga ett auktoriserat företag att vidta de rättelser och andra åtgärder föranleds

som av tillsynen. Före-

läggandet bör få förenas med vite.

7.9 Återkallelse auktorisation av

Auktorisation skall kunna återkallas, när förutsättning för auktorisation inte längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning till det. I stället för att återkalla auktorisationen kan polismyndigheten -begränsa dess omfattning. Fråga om återkallelse auktorisation eller

av om begränsning av dess omfattning prövas av den polismyndighet utövar tillsyn över det

som berörda företaget. Har auktorisationen meddelats enskild av en sammanslutning, prövas sådan fråga av den sammanslutningen.

10 Straff

Till böter eller fängelse i högst månader bör sex den dömas som uppsåtligen eller oaktsamhet bedriver verksamhet av som kräver auktorisation eller lämnar uppgift vid tillsynen. osann

Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.199

Kapitel 6

1I Överklagande

beslut auktorisation m.m. förutsätts få över-

Polismyndighetens om förvaltningsdomstol. Även beslut Sveriges

klagas hos allmän av

riksförbund bör kunna överklagas dit. Men för låssmedsmästares

överklagande till kammarrätten bör det krävas prövningstillstånd.

1 2 Verkställighetsföresknjier

för tillämpningen lag om auktorisation av Närmare uppgifter av en ny

i förordning på sätt som i fråga om säkerhetsföretag lämnas en samma

lagen 1974:191 bevakningsföretag. om

bör rätt utfärda föreskrifter om utbildning,

Rikspolisstyrelsen ges att

och utrustning för personal i säkerhetstekniska hjälpmedel annan

företag.

sammanhang fästa uppmärksamheten på lagen Vi vill i detta

kontroll, innebär att styrelsen for 1992:1119 om teknisk som

teknisk kontroll SWEDAC kan förordna certifieackreditering och - kontroll överensstämmelsen med viss teknisk ringsorgan för av

för kontroll ett företags kvalitetssystem och personal. standard samt av

i dessa former genomföra någon allmän Däremot kan man inte

och laglydnadsprövning eller godkänna ett företag som lämplighets-

sådant.

certifieringssystem redan nu före- Möjligheten att anlita ett - som

branschen kan utgöra ett värdefullt kommer på frivillig väg inom -

Om exempelvis Rikspolisstyrelsen önskar

komplement till prövningen.

standardkrav på larminstallationföreställa några bestämda tekniska

åläggas intyg från ett certifieringsorgan tagen, kan företagen att genom

Det ankommer i så fall företagen visa att de uppfyller kraven.

betala kostnaderna för certifieringen, något som anser vara själva att

Förutsättningarna för sådant system är dels att rimlig ordning. ett en de krav skall kontrolleras,

Rikspolisstyrelsen närmare specificerar som

certifieringsorgan begär förordnande hos dels att något eller några

enligt vad vi har inhämtat inte i SWEDAC. Den frågan torde senare

praktiken erbjuda något problem.

efter samråd med SWEDAC bör

Vi att Rikspolisstyrelsen

anser införa ett komplement till den närmare undersöka möjligheterna att

efter dessa linjer.

allmänna lämplighetsprövningen

emellertid nämnas att har förutsatt att det l detta sammanhang bör

branschorganisation eller annat samfund att skall kunna överlämnas

särskilda tillstånd. Förutsättningar pröva frågor auktorisation och om

närvarande bara låssmedsområdet, där ett för detta finns för

redan tillämpas Sveriges Låssmedsmästares auktorisationssystem nu av

200 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

riksförbund, men andra branschorganisationer kan komma tillskapa att liknande arragemang. Denna ordning ligger nära certfieringssystem. ett I ett inledningsskede bör det ankomma på regeringen bestämma att om befogenheten att pröva frågor auktorisation skall överlämnas till om enskilda organ, men regeringen bör kunna myndighet varvid ge en - Rikspolisstyrelsen eller SWEDAC närmast kommer i fråga besluta - att sådant överlämnande. Även när enskilt om ett samfund har fått behörighet att pröva frågor auktorisation eller särskilda tillstånd om kan givetvis det sökande företaget styrka att det uppfyller kraven

genom intyg från certifieringsorgan.

Olika slag utbildning av

Behovet av utbildning är givetvis mycket olika för skilda verksamheter. Att det föreligger ett behov utbildning för väktare är av uppenbart. Men det är viktigt att kravet på den minst omfattande obligatoriska utbildningen för bevakningstjänst inte ställes högre än

som kan anses behövas för allmänna väktareuppgifter. I den mån det behövs ytterligare utbildning för andra uppgifter bör det enligt vår mening vara en fråga för i första hand branschen komma överens att om en sådan. Företagen får sedan i sin marknadsföring klargöra vilka tjänster som företagen kan erbjuda. Det bör inte uppgift för vara en Rikspolisstyrelsen att bestämma en sådan utbildning, inte mycket om starka skäl talar för att det allmänna bör gå med reglering även en för ett sådant fall och därmed bryta principerna för den

rollfördelning

som vi förordar. Vi anser exempelvis att frågan vilken utbildning bör om som ges väktare som sätts i bevakningsuppgifter i samband med värdetrans-

porter inte bör bestämmas genom en föreskrift Rikspolisstyrelsen. av Styrelsen skall givetvis bestämma vilken grundläggande utbildning en väktare i allmänhet skall ha i övrigt är det företagens sak i sin men att marknadsföring framhålla vilka tjänster företaget kan erbjuda. Det som är inte något hinder för att företag kommer överens en grupp av om vilken utbildning som de vill sina väktare utöver den Riksge av polisstyrelsen föreskrivna och att de på olika sätt upplyser sina kunder om det. Det är dock inte detsamma att alla företag i branschen som måste ge sina väktare en annan utbildning än den Rikspolisstyrelsom sen har föreskrivit för väktare i allmänhet.

För andra grupper än väktare är frågan det behövs om utbildning och, i så fall, vilken inte lika klar. Kraven på sådan särskild utbildning av låssmeder och andra nytillkommande bör grupper som vara en förutsättning för auktorisation bör styrelsen med ta upp företrädare för de olika yrkesgrupperna. Vi finner det särskilt

Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.201

Rikspolisstyrelsen efter överläggningar med branschen tar angeläget att frågor hanteringen s..k. spärrade nyckelärnnen i låsupp om av smedsverksamhet. Även frågor tekniska hjälpmedel och arman utrustning bör vara om

frågor Rikspolisstyrelsen uppmärksammar för bevakningsföretag

som och väktare. De torde knappast aktuella i fråga om andra säkervara hetsföretag.

Säkerhetsråd

Helt allmänt vill vi framhålla att tillämpningen av en reglering av säkerhetsföretagen bör präglas helhetssyn, där brottsföreav en byggande frågor och samverkan med polisen bör spela en framträdande roll. Av främst det skälet bör Rikspolisstyrelsen knyta till sig råd i dessa frågor. Rådet bör inte enbart bestå av representanter för ett säkerhetsbranschen i trängre mening utan även exempelvis företrädare för försäkringsbolag, avnämare säkerhetsbranschens tjänster och av

organisationer mot brott.

Det bör dock inte något krav att Rikspolisstyrelsen bildar ett vara råd. Styrelsen kan givetvis välja form för de här avsedda en arman löpande kontakterna styrelsen bör under alla förhållanden ha ett men nära samarbete med inte endast säkerhetsforetagen utan även andra in-

tressenter.

13 Särskilda bestämmelser om larmanläggningar

I lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser larmanläggningar om finns rad bestämmelser anslutning larmanläggningar m.m. en om av till polisen och falsklarm De gäller främst frågor om hur om m.m. bör följa falsklarm, ersättning till polisen vid falsklarm och man upp andra dylika detaljfrågor. De bestämmelserna bör enligt vår mening inte föras över till den lagen utan kvarstå i lagen om larmanläggnya ningar. Bestämmelserna tillstånd till larminstallationsverksamhet om bör dock utgå, eftersom bestämmelserna i den nya lagen om säkerhetsföretag även gäller larminstallationsverksamhet.

202 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

3.8 Tänkbara effekter av ett genomförande

3.8. I Många företag berälmas söka auktorisation

Det är angeläget att försöka bedöma vilka effekter ett genomförande av en ny lag om säkerhetsföretag kan väntas få, utöver de ekonomiska effekter som berörs i kapitel 10 i det följande. Det är givetvis svårt att göra en säker bedömning men vissa troliga följder vill vi beröra här. De nuvarande bevakningsföretagen och de s.k. ordningsvaktsföretagen kommer att falla in under reglerna för obligatorisk auktorisation. Det gäller också larminstallationsföretagen och de säljer dyrkverksom tyg. Hur kan det tänkas bli i andra fall Den frivilliga auktorisationen är inte förenad med ett förbud för andra att bjuda ut tjänster inom säkerhetsområdet inte kräver som obligatorisk auktorisation. Det får dock förutsättas att många företag söker och får auktorisation. Det ligger i de auktoriserade företagens intresse att i sin marknadsföring framhålla vad auktorisationen innebär. Många köpare av Säkerhetstjänster kommer att värdesätta auktorisation. Eftersom de en berörda bestämmelserna om auktorisation är utformade på ett enhetligt sätt bör de bli lätta att förstå för bredare allmänhet och allmänen hetens intresse för att anlita sådana företag bör bli stor. Marknadsföringen kan också komma att underlättas branschen och Riksom polisstyrelsen kan enas om ett märke för auktoriserade företag inte enbart för bevakningsföretag att användas i marknadsföring och andra lämpliga sammanhang i verksamheten. De kunder anlitar som nu bevakningsföretagen är sannolikt mycket angelägna att anlita om auktoriserade företag, även om det inte finns någon bestämmelse om att de måste vara auktoriserade. Konsulter i säkerhetsbranschen och larmcentraler arbetar ofta nära bevakningsföretag och det är sannolikt att de endast vill arbeta senare med auktoriserade företag. Även andra större kunder till samman konsulter i säkerhetsbranschen och larmcentraler kan väntas efterfråga auktoriserade företag i branschen. På låssmedsområdet har vi föreslagit ett generellt krav på auktorisation eller särskilt tillstånd omfattande även nyckelbarer. De låssmedsföretag som redan har auktorisation bör auktoriserade även anses som enligt den nya lagstiftningen. Övriga egentliga låssmedsföretag dvs. företag som erbjuder fullständig låssmedsservice torde komma att söka auktorisation eller tillstånd. Sannolikt kommer del nyckelen av barerna att upphöra med sin verksamhet, flertalet torde komma men att söka särskilt tillstånd enligt den lagstiftningen. nya

Kapitel 6 Bevalcningøöretag och lanncentraler, m.m.203

3.8.2 Även andra företag kommer att göra värdefulla insatser

för att förebygga brott i lokalsamhället

Vid sidan de företag berörts i föregående avsnitt finns yrkes-

av som

i viss utsträckning ägnar sig bevakning och arbetsgrupper som uppgifter hänger med bevakningen. Här föreligger i dag

som samman

gråzon där många företag arbetar och flera gärna vill komma in. en Innan vi går på den frågan vill vi först framhålla att det inte finns någon allmänt vedertagen definition av ordet bevakning.

I gällande författningar i Svensk författningssamling återfinns ordet bevakning i ett femtiotal andra författningar än lagen 1974:191 om bevakningsföretag och förordningen 1989: 149 bevakningsföretag

om

Det är sannolikt att ordet förekommer i en rad olika betydelser. m.m. I lagen bevakningsföretag finns inte någon legaldeñnition av ordet.

om

Företrädare för säkerhetsbranschen har framhållit att nuvarande reglering inte är helt klar i ett antal fall. Det gäller främst fall där ett företags huvudsakliga verksamhet är ett annat än bevakning.

Vissa företag för fastighetsskötsel

Som ett exempel på verksamhet av detta slag kan fastighetsskötsel

en nämnas. I fastighetsskötarens uppgifter ingår även ett visst mått av

en bevakning. Det är relativt vanligt att tjänsten som fastighetsskötare

hyrs företag specialiserat sig på fastighetsskötsel. Det kan

av ett som

företag med någon anknytning till den fastighet som eftervara ett frågar tjänsten det är ofta fråga olika juridiska personer. Men

men om företaget har inte alltid denna anknytning. Den rena fastighetsskötseln

inte upphov till några problem vid tillämpningen av nuvarande ger lagstiftning det förekommer tjänster inom den branschen, främst

men

utryckningskaraktär, anses ligga i en gråzon.

av som

I delbetänkandet har detta berörts.

I betänkandet nämns bl.a. att SABO och Riksbyggen har ett slags moderna flygande portvakter tillser flerfamiljshus inom några

som

bostadsföretag och inom ett antal bostadsrättsföreningar,

allmännyttiga

det vissa ordningsfrågor. I betänkandet finns vidare även när gäller

Fastighetsägareförbundet har något liknande bland

en uppgift om att

några av sina medlemmar.

inom HSB-rörelsen. Denna service

HSB bedriver fastighetsservice

bostadsrättsföreningarna är från HSB Riksförbund och ges bl.a. som HSB-föreningarna fristående juridiska Riksbyggen har en

personer.

i fråga fastighetsskötsel till bostadsmotsvarande uppbyggnad om

den rörelsen. Även i angivna fall förerättsföreningarna inom nu

204 Kapitel 6 Bevakningsföretag och larmcentraler m.m.

kommer enligt uppgift vissa fall Servicetjänster kan av som ses som bevakning. Fastighetsskötarna har inte väktarutbildning. Väljer statsmakterna ett system med frivillig auktorisation det av slag som berörts i det föregående, blir frågan auktorisation behövs om inte längre aktuell med följd att de för närvarande mycket besvärande gränsdragningsfrågorna bortfaller.

Taxiföretag

Ett annat fall gäller taxiföretag som erbjuder viss tillsyn vid sidan av sin taxirörelse. Iakttar en taxiförare under sådan tillsyn något brottsligt eller ordningsstörande kontaktar denne polisen. I detta sammanhang bör nämnas att regeringen givit taxiföretag m.fl. dispens från nuvarande regler i lagen 1974: 191 bevakningsom företag och dess följdlagstiftning, senast år 1985. Då begärde ett taxiföretag i Drottningsholm dispens från gällande föreskrifter om väktares utbildning och uniformering. Bevakningen avsåg kontroll av lägenheter och villor och utförande av olika sysslor där vid innehavarnas bortovaro. Syftet med verksamheten att förhindra inbrott och var skadegörelse. Verksamheten omfattade sådant som släktingar och grannar normalt hjälper varandra med vid bortovaro. I företaget arbetade förutom taxiägaren ytterligare en person. Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen avstyrkte dispens. Regeringen upphävde dock den 14 november 1985 länssstyrelsens beslut och biföll ansökan om auktorisation att utföra bevakningsuppgifter på begärt sätt och i önskad omfattning. Genom samma beslut medgav regeringen undantag från Rikspolisstyrelsens föreskrifter om utbildning och uniformering av väktare. Nu nämnda fall kommer att falla bort. Begreppet bevakning i nuvarande lag ersätts av en uppräkning av åtgärder, vilka enligt den nya lagen kräver obligatorisk auktorisation avsnitt 3.7.2. De fall

se

som berörts i det föregående tillhör inte någon de uppräknade av grupperna av åtgärder. Andra exempel som skulle falla utanför lag säkerhetsföretag en om skulle kunna nämnas. De fall som här berörts bör dock ha gett läsaren en klar bild av hur en ny lag skulle verka i de gränsområden där det hittills rått viss oklarhet.

6 Bevakningsföretag och larmcentraler, m.m.205

Kapitel

Den kommunala räddningstjänsten

sammanhang bör vidare uppmärksammas att räddningstjänsten I detta har övergått till ett arbetssätt som innebär i många glesbygdskommuner utförs även andra än de kommunala organen

att bevakningsuppdrag

Enligt enkät Svenska Kommunförbundet har inom kommunen. en som i drygt 70 kommuner att räddningstjänsten utför gjort förekommer det och för insats vid larm om inbrott.

sådana ronderingsuppdrag svarar

dock endast iaktta och följa samt eventuellt vidare- Insatsen avser att händelsen och alltså inte att göra regelrätta ingripanden. rapportera arbetssätt är i allmänhet den brist på resurser i form Motivet för detta för handen i polis och bevakningsföretag som man anser vara av förening med önskemålet att utnyttja kommunernas resurser ett

mera effektivt sätt. säkerhetsföretag förutsätter att statliga och kommunala Lagen om från lagens tillämpning. Detta gäller även enligt

myndigheter undantas nuvarande lag bevakningsföretag. Reglerna om obligatorisk

om säkerhetsföretag är vidare så utformade att auktorisation i lagen om arbetar i form i fråga om någon även om kommunen en annan kommunal verksamhet bör det inte råda någon oklarhet. Det kommer behövas någon auktorisation för räddningstjänsten i det alltså inte att beskrivna fallet. emellertid kommunallagen 2 kap. 7 § Det förtjänar påpekas att möjlighet driva näringsverksamhet endast om den ger kommunerna att vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga drivs utan medlemmarna i kommunen. Här kan det anläggningar och tjänster

uppkommer betydelse för

tänkas att gränsdragningssvärigheter av

arbete, i synnerhet när räddningstjänsten åtar sig räddningstjänstens

bevakningsuppgifter på uppdrag enskilda.

vissa enklare av bedömt det falla utanför vårt uppdrag att söka precisera Vi har dock grundläggande kommunalrättslig princip av detta innebörden av en emellertid angeläget att detta sker i annat lämpligt slag. Vi anser det Samma ståndpunkt har nyligen intagits av Under sammanhang. betänkandet SOU 1995: 105 Konkurrens i

prissättningsutredningen i

balans.

Antalet extra ögon kommer att öka och för dem yrkesmässigt arbetar med förutsättningarna som säkerhetsfrågor förbättras

alltså konstateras att lag om säkerhets-

Sammanfattningsvis kan en

sannolikt skulle leda till att även andra företag och organisaföretag auktoriserats eller fått särskilt tillstånd kommer att tioner än de som

206 Kapitel 6 Bevakningsföretag och lanncentraler m.m.

vara verksamma för att förebygga brott. De säkerhetsuppgifter de som kan utföra torde dock inte kunna jämföras med den service som företag med auktorisation eller tillstånd kan erbjuda. Uppgifterna blir

säkert av enklare slag. Det torde i regel bli fråga tjänster från företag och om andra organisationer, vars huvudsakliga verksamhet ligger på andra områden än inom den rena säkerhetsbranschen. Men sådana insatser skall inte

underskattas. De behövs enligt vår mening för ökad trygghet i att en samhället skall kunna skapas.

l detta sammanhang vill vi erinra att vi i delbetänkandet SOU om 1994: 122 Trygghet mot brott i samhället framhållit utvecklingen att utomlands på många håll går mot att utan andra befogenheter personer än dem som tillkommer varje medborgare bidrar till tryggheten genom att samarbeta med polisen ett extra öga. Lagen säkersom om hetsföretag är tänkt att bättre förutsättningar för verksamhet ge av detta slag samtidigt de yrkesmässigt arbetar med säkersom som hetsfrågor får bättre förutsättningar för sitt arbete.

1995:146 Kapitel 7 Dörrvakter 207 SOU

7 Kapitel

Dörrvakter

1 Bakgrund

år har det blivit vanligt att de vill besöka vissa Under senare som och nöjeslokaler i storstäderna får stå i kö utanför större restauranger tid innan de blir insläppta. Kötiden kan bli relativt entréerna under en det gäller och nöjeslokaler, som har öppet även lång när restauranger 24.00. Köbildningen leder ofta till bråk. Det finns därför i efter kl. någon har till uppgift att till ordningen i köerna. De regel som se ofta kallas dörrvakter eller entrévärdar. Köerna ordnas i en del brukar fall vid I andra fall har uppgiften anförtrotts av personal restaurangen. personal från fristående företag eller ordningsvakter. i och vid sådana köer har under senare tid blivit

Ordningsstörningar

vanliga. I del fall har mycket allvarliga incidenter inträffat. mycket en allvarligaste fallet är hittills de händelser som ledde till morden Det vid restaurangen StureCompagniet i Stockholm.

2 Lagstiftningen

2.1 Lagen handel med drycker om

Det finns inte någon lagstiftning reglerar verksamheten som som dörrvakt eller entrévärd. I det fallet att uppdraget anförtros ett utomstående företag, kan det visserligen diskuteras om det inte är sådan bevakning i lagen 1974:191 om befråga om som avses vakningsföretag. Polisen och övriga berörda myndigheter synes emellertid regel inte ha ansett att detta är fallet. som Enligt lagen 1977:293 handel med drycker, som upphörde att om med utgången december 1994, fick alkoholdrycker endast gälla av

208 Kapitel 7 Dörrvakter SOU 1995: 146

serveras om tillstånd till det hade meddelats. Tillståndsmyndighet var länsstyrelsen. Enligt 40 § lagen fick länsstyrelsen i tillstånd till servering av alkoholdrycker meddela de föreskrifter behövdes. l som tillståndsärenden skulle alltid yttranden inhämtas från polismyndigheten. Det var möjligt för länsstyrelse utfärdade tillstånd till som utskänkning av spritdrycker att, i samråd med polismyndigheten, ställa som villkor att en eller flera dörrvakter skulle ha förordnande som ordningsvakter. Enligt uppgift meddelade länsstyrelsen i Stockholms län några sådana beslut. Det gjordes dock inte regel. som

2¶Alkohollagen

Lagen om handel med drycker har fr.o.m. den 1 januari 1995 ersatts av alkohollagen 1994:1738. Det finns dock rad övergångsen bestämmelser. En övergångsregel, som gäller i fråga om tillståndsproceduren, berörs i det följande. Enligt 7 kap 12 § meddelas numera tillstånd till servering spritav drycker, vin och starköl av den kommun där serveringsstället är beläget. Enligt 14 § i kapitel får inte ansökan samma en som avser servering året runt eller årligen under viss tidsperiod behandlas, utan

att polismyndighetens yttrande inhämtas. Länsstyrelsen är dock

övergångsvis involverad i ärendet. Enligt övergångsbestämmelserna till alkohollagen skall kommunen underrätta länsstyrelsen alla om ansökningar om serveringstillstånd. Ansökningarna får under nämnda tid inte bifallas innan länsstyrelsen yttrat sig. En motsvarande övergångsbestämrnelse finns också beträffande återkallelse m.m. För att få tillstånd krävs att den sökanden är lämplig att utöva utskänkningen. Enligt 7 kap 7 § alkohollagen får serveringstillstånd meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Bortsett från att kommunen numera meddelar tillstånd och de Övergångsbestämmelser som knutits till den ändringen, tycks inte bestämmelserna i alkohollagen ha ändrat tidigare gällande förutsättningar för meddelandet av tillstånd.

Kapitel 7 Dörrvakter 209

3 Ordningslagen

Ordningslagen 1993:1617, trädde i kraft den l april 1994, insom nehåller bl.a. bestämmelser offentliga tillställningar. Enligt 2 kap. om 4 § ordningslagen får ordningsvakt förordnas att tjänstgöra vid lokaler eller där alkoholdrycker till allmänheten med utrymmen serveras tillstånd enligt 37 § lagen 1977:293 handel med drycker. Denna om föreskrift emellertid inte polismyndigheten befogenhet att ger föreskriva någon skyldighet för innehavaren sådan lokal att anlita av en ordningsvakter.

3 Brister och önskemål

3.1 Allmänna synpunkter

De brister rör ordningsvakter och vi berört i kapitlet 5 0rdsom som ningsvakterna gäller även ordningsvakter tjänstgör som dörrvakter som i storstäderna och vid nöjeslokaler i dessa områden. vid restauranger Samarbetet mellan dem och polisen har ofta brustit. Här kan bl.a. hänvisas till de synpunkter framförts Föräldraföreningen mot som av narkotika och refererats i kapitel 5 avsnitt 4.3.1. som Det har vidare varit mycket vanligt att många har tjänstgjort som dörrvakter de har haft något ordningsvaktsförordnande. Vid utan att

beslut utskänkningstillstånd har, tidigare nämnts, länsstyrelse-

om som i regel inte ställt något krav ett sådant förordnande. Som na tidigare berörts, har vidare uppdrag att tjänstgöra som dörrvakt inte betraktats bevakningsuppdrag enligt lagen 1974:191 om som ett bevakningsföretag. Krav på väktare har inte heller ställts i sådana

tillstånd, såvitt vi vet. Dörrvakter ordningsvaktsförordnande och polisen har inte utan heller alltid samverkat. Läget har i dessa fall naturliga skäl varit av sämre än i fråga dörrvakter med ordningsvaktsförordnande. om I detta sammanhang bör nämnas att det från flera håll har sagts att många dörrvakter inte skulle ha kunnat få förordnande som ordningsvakter på grund tidigare begångna brott. Vissa undersökningar av förefaller bestyrka detta förhållande.

2 Särskilda synpunkter

Under arbetets gång har vi från några håll fått synpunkter som tagit direkt sikte på problemen med dörrvakter och entrévärdar.

210 Kapitel 7 Dörrvakter SOU 1995: 146

I delbetänkandet SOU 1994:122 Trygghet mot brott i lokalsamhället har framhållit att skall utreda säkerhetsbranschen som helhet men inte närmare angett något entrévärdare eller dörrvakter. om Som tidigare nämnts har Riksförbundet Föräldraföreningen Mot Narkotika framfört synpunkter på dörrvakternas situation i Stockholm. Frågan har även tagits upp i två på Justitiedepartementets remiss svar av betänkandet, nämligen i ett yttrande Länsstyrelsen i Stockholms av län och i ett yttrande LO. av Enligt Länsstyrelsen i Stockholms län bör dörrvakter i större utsträckning än för närvarande ha ordningsvaktsförordnande för att kontrollen av vad som sker vid entréerna till de populära mest restaurangerna skall bli bättre. Detta är enligt länsstyrelsen särskilt angeläget vid de restauranger som har servering efter den s.k. normaltiden 01.00. Ordningsvakter restaurangvakter enligt länsstyrelsen som ger polisen en möjlighet att sin befälsrätt utöva större tillsyn. genom Vidare kan polisen ha kontinuerlig kontakt med vakterna en genom återkommande uppföljning. Länsstyrelsen vill se ett komplement till nuvarande ordning. Länsstyrelsen anser att det bör övervägas att skapa någon form av legitimering av alla som har dörrvaktsfunktioner. Denna legitimering skulle ge möjlighet till vandelskontroll, skulle kräva lämplighet för uppgiften och förutsätta viss utbildning. En sådan lösning torde enligt

länsstyrelsen förutsätta lagstiftning.

LO, som organiserar väktare, att ordningsvakter och anser restaurangvärdar saknar den kompetens krävs för att de skall kunna som upprätthålla ordning. Många restaurangvärdar saknar enligt LO helt utbildning för uppgiften. Den utbildning kan erhållas är på 25 som nu timmar. Detta är enligt LO otillräckligt. Ett sätt att komma till rätta med dessa missförhållanden är enligt LO att bevakningsföretag görs till huvudman även för ordningsvakterna. Restauranger och nöjesetablissimang skall enligt LO inte tillåtas att använda sig av restaurangvärdar för ordningshållning sig vid vare entréer eller inne i lokalerna. De skall ha hand sådan ordsom om en ningshållning bör vara fyllda 25 år samt ha genomgått väktarutbildning. Med bevakningsföretag huvudman eller med som en organisation motsvarande bevakningsföretagens skulle enligt LO kontrollen av ordningsvakterna förbättras. Rent allmänt och oavsett vem är huvudman för ordningssom vakterna, måste utbildningen enligt LO över och förstärkas. ses Företrädare för Sveriges Hotell- och restaurangföretagare SHR har i kontakter med Trygghetsutredningen inte motsatt sig företagen att åläggs skyldighet att anlita ordningsvakter dörrvakter i större utsom sträckning än för närvarande. Men organisationen har fört fram

Kapitel 7 Dörrvakter 211

önskemål företagare i branschen med egen personal för om att en ordningshållningsuppgifter skall ha möjlighet att pröva den personalen med hänsyn till laglydnad. Organisationen vill vidare ha möjlighet att anlita företag tillhandahåller entrévärdar men vill se en ordning som där samhället restaurangföretaget möjlighet att kontrollera värdarna ger med hänsyn till laglydnad.

3.3 Kontroller och andra ställen med tillstånd av restauranger att servera alholhol

På flera håll arbetar länsstyrelser och polis med olika former av kontroller restauranger och andra ställen med tillstånd att utskänka av alkoholhaltiga drycker. I det följande lämnas några uppgifter om pågående verksamheter i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och

Bohus län. Länsstyrelsen i Stockholms län driver projektet Operation Krogsanering Polisen i Stockholm har inom för detta projekt sedan ramen början år 1995 organiserat s.k. krogpatruller. Stockholmspolisen av har utbildat ett 50-tal poliser för att kunna verka i sådana patruller. De skall fungera vid främst veckoslut. Enligt den inom polisen i Stockholm, som organiserar grupp verksamheten med krogpatruller, är antalet restauranger och andra ställen med tillstånd utskänka alkoholhaltiga drycker omkring 8.000 att i landet helhet. 1000 dem finns inom Stockholms polisdistrikt. som av De flesta ordningsstörningarna vid restauranger och serveringar med tillstånd utskänka alkoholhaltiga drycker inträffar enligt uppgift att inom stadsdelen Norrmalm. Inom denna finns omkring femtio sådana lokaler. 26 dem håller öppet till kl. 05.00 på morgonen. av Medlemmar i har under hand till utredningen framhållit att gruppen ordningsvakter, tjänstgör vid restauranger, bör vara skyldiga att som hålla närmare kontakt med polisen. De har vidare uttryckt önskemål en

länsstyrelsen skall föreskriva att ordningsvakter-anlitas i flera

om att fall än för närvarande. I den delen har de framfört i stort sett samma synpunkter Länsstyrelsen i Stockholms län tagit upp i sitt yttrande som över delbetänkandet och berörts. Från har i övrigt som nyss gruppen framförts att det inte i första hand är när restaurangerna ombesörjer

ordningshållning med personal som problem har uppkommit utan

egen främst när fristående företag tillhandahållit entrévärdar. Malmöpolisen startade 1994 projektet Krog 94. l det projektet ingick företrädare för länsstyrelsen i länet, kronofogde- och skattemyndigheterna. Projektet Krog 94 har avlösts projektet Krog 2000. l det av ingår representanter för myndigheter i det förra projektet. samma som

212 Kapitel 7 Dörrvakter

Polisen i Göteborg har förordnat att ordningsvakter skall finnas vid en handfull restauranger och andra ställen där alhoholhaltiga drycker serveras. Polisen i Göteborg har vidare sedan lång tid tillbaka meddelat en särskild föreskrift vid förordnande ordningsvakter. av Enligt föreskriften skall ordningsvakten hålla kontakt med polismyndigheten i samband med att ordningsvakten åtar sig uppdrag. I Göteborg finns restauranger med entrévärdar och restauranger som sköter ordningshállning med personal. Någon ändring den egen av ordningen anser företrädare för polisen i Göteborg inte pákallad. Om allvarliga ordningsstörningar skulle uppträda kan polisen alltid förordna att restaurangen skall ha ordningsvakt. Polisen i Göteborg driver inte några särskilda krogsaneringsprojekt som polisen i Stockholm och Malmö vid sidan Göteborgspolisens av sedvanliga kontroller av branschen.

4 BRÅ rapporter

4. 1 Våld

l BRÅ Våld kunskapsöversikt, rapporten en som gavs ut år 1992 - har Per-Olof H Wikström diskuterat våldet i nöjeslivet. Olika svenska undersökningar av polisanmälda brott och offerundersökningar, visar enligt honom att åtminstone vart tionde våldsbrott sker i nöjeslokal. en Siffrorna varierar från ll upp till 36 procent. Han anför vidare bl.a.

Räknar man bort farniljevåldet blir siffrorna betydligt högre. Tar man vidare hänsyn till att de flesta våldsfallen mellan obekanta inte sker - som i nöjeslokaler sker kring dem eller när människor rör sig mellan eller till och från nöjeslokaler, visar det sig att det är i nöjeslivet den som överväldigande delen av våldet mellan obekanta sker. Detta våld är geografiskt starkt koncentrerat till stadskämoma där det finns gott om nöjeslokaler. Tidsmässigt är det koncentrerat till sena kvällar och nätter och till veckoslut.

Enligt Per-Olof H Wikström är den vanligaste bakgrunden till våld i nöjeslivet olika typer av situationskonflikter. Som exempel på det nämner han

Dansande par stöter ihop, man är plats i taxikön etc. oense om Det är också vanligt att våldshändelser utvecklas från ingripanden eller avvisningar. Någon nekas inträde till restaurang, åskådare försöker en en avbryta ett pågående bråk etc.

Kapitel 7 Dörrvakter 213

det gäller ungdomsvâld är det inte ovanligt att våldet föregås av När t.ex. tigga cigaretter. Överfall utan förvarning är sällsynt, antastningar det förekommer är det oftast ungdomar inblandade. men när

till konstaterar att det mesta av våldet med Författaren rapporten anknytning till nöjeslivet startar med verbal konflikt om någon en från utomstående betraktares ögon trivial händelse. åtminstone en spelar enligt författaren stor roll vid upp-

Alkoholpåverkan en

våldsbrott, i synnerhet när det gäller våld mellan obekanta. komsten av De flesta gärningsmän och många offren är enligt rapporten av alkoholpåverkade. författaren till del mellan med olika Våldet sker enligt stor personer slagsmål mellan olika ungdomsgäng, mellan bakgrund. Det är t.ex. aktiva och andra, mellan missbrukare och andra. kriminellt samt har slutligen många dem deltar i nöjeslivet Enligt rapporten av som högre beredskap till våldshandlingar än människor i gemen. troligen en undersökningar visar enligt Per-Olof Wikström att kriminellt Olika deltar mycket i nöjeslivet. Han framhåller samtidigt att aktiva personer upphov till rad besvikelser mobbningar, svek,

nöjeslivet kan ge en

svartsjuka etc, vilket kan leda till ilska och aggression.

Våld i nöjeslivet, vid idrottsevenemang och på allmänna 4.2 sammankomster

inom BRÅ har haft i uppdrag att utifrån forsknings- En arbetsgrupp kunskap våldets omfattning och struktur i resultat och annan om kartlägga och analysera möjliga åtgärder för att minska nöjeslivet m.m

våldet. BRÅ PM Arbetsgruppen har redovisat sin utredning i rapporten Våld i nöjeslivet, vid idrottsevenemang och allmänna 1993:2 kommunikationer. finns avsnitt våld och hot våld på och i 1 rapporten ett om om Förslagen i detta avsnitt är i huvudsak anslutning till restauranger.

följande. allvarligt problem för restaurangerna är enligt gruppen det Ett ökande antalet hot våld mot framför allt dörrvakter. om försöker restaurangbranschen att komma till rätta Enligt gruppen införa regler för ett agerande med problemen genom att gemensamma restauranggäster försöker att medföra vapen eller droger när vid hot våld mot dörrvakter etc. Avsikten är att restaurangerna, om skall avstänga förövare från restaurangerna under en restaurangerna viss, i förväg fastställd tid.

214 Kapitel 7 Dörrvakter

De initiativ restaurangbranschen tagit drog- och som mot våldsproblem är enligt gruppen angelägna. Berörda myndigheter bör enligt gruppen ge ett fortsatt stöd till utbildnings- och informationsinsatser för att förankra en gemensam policy mot våld och droger hos personalen i branschen. Stockholmspolisens restaurangpatruller fungerar enligt bra. gruppen Dörrvakter vid restautrangentréerna bör enligt förgruppen vara ordnade ordningsvakter med genomgången utbildning för ordningsvakter. Räcker inte polisens för utbildningsbehovet, bör enligt resurser gruppen dispens ges annan lämplig utbildningsanordnare. Köerna utanför vissa restauranger har ofta våld. Branschen generat bör enligt gruppen överväga på vilket sätt förändringar kan vidtas som minskar köernas provokativa effekter. Restaurangbranschen bör enligt i samverkan med polisgruppen, myndigheter, berörda kommunala förvaltningar och föreningslivet, ta ett större ansvar för aktiviteter anpassade till ungdomar och t.ex turas

om att anordna ungdomsarrangemang.

Etniska konflikter uppges enligt ligga bakom relativt många gruppen våldshändelser. Beskyllningar att på grund sitt om man av ursprung nekats tillträde till en krog, är enligt vanliga i polisutredgruppen ningar. I det samarbete etablerats mellan krögare och myndighetssom företrädare bör enligt undersöka vilka möjligheter man gruppen som finns att bättre än hittills möta behoven nöjesaktiviteter i det av svenska mångkulturella samhället. Nya tekniska hjälpmedel för att förebygga våld vid restaurangentréer håller enligt gruppen på att införas, t.ex. TV-övervakningskameror och vapendetektorer. Det är enligt angeläget att bl.a. det brottsgruppen förebyggande värdet av dessa hjälpmedel utvärderas innnan de ges en vidare spridning.

5 Våldet enligt SCB:s offerundersökning

Statistiska Centralbyrån har nyligen publicerat s.k. offerundersöken ning. Genom den har byrån försökt att besvara frågor som:

vilka befolkningsgrupper drabbas oftare än andra vilka blir konsekvenserna i form av läkarbesök eller oförmåga att utföra sina vanliga sysslor var någonstans inträffar de olika vâldshändelsema - - tog man kontakt med polisen är man bekant med gärningsmannen

146 Kapitel 7 Dörrvakter 215 SOU 1995:

knivar eller andra tillhyggen - användes vapen, är orolig för att bli utsatt för våld eller hotelser - man hur ofta är kvällarna man ute om försöker undvika vissa gator och platser osv - man

SCB har drygt sju den befolkningen mellan Enligt procent av vuxna under ettårsperiod 1992 1993 blivit 16 och 84 år uppgett att man en form våld eller hot våld. Detta motsvarar enligt utsatt för någon av om SCB 480.000 i dessa åldrar. personer Även undersökningen delats på rad olika frågor är det inte om en möjligt direkt belysa våld eller hot på restaurang eller andra ställen att utskänkningstillstånd, i köer till dessa lokaler eller i närheten av med Undersökningen har dock belyst frågor våld eller hot lokalerna. om våld på eller annat nöjesställe också våld eller hot om restaurang men eller allmän plats. Siffrorna är enligt om våld på gata, torg annan

SCB.

-

Enligt företrädare för SCB bör man utgå från bägge grupperna

en

undersökningen när vill studera våld och hot om våld på i man

och andra ställen med utskänkningstillstånd och i restauranger

kring dem. I på gata, torg eller allmän plats ingår områdena gruppen

och hot våld i köer till restauranger eller andra ställen som våld om

alkohol också på platser i omedelbar närhet av dessa serverar men lokaler.

216 Kapitel 7 Dörrvakter

6 överväganden och förslag

Vid en diskussion ordningshållningen på och invid och av restauranger andra ställen med tillstånd att utskänka alkolholhaltiga drycker är det viktigt att hålla i minnet att våld och hot våld på dessa platser är om relativt vanliga företeelser på många håll i främst storstäderna. Det krävs därför att frågan ordningshållningen vid sådana ställen om uppmärksammas särskilt i fortsättningen. Det måste, vi det, som ser läggas ett stort ansvar på företagaren eller anordnare med sådant annan tillstånd att för ordningen i lokalerna också dess omedelbara svara men närhet, närmast vid köbildning. Att förbjuda köbildning vi inte anser vara någon realistisk utväg, de restauranger och lokaler där köer men ofta uppstår har uppenbarligen ett särskilt ansvar.

6.1 Behovet av ordningsvakter

Vårt förslag: Ordningsvakter bör förordnas i större utsträckning än hittills, i varje fall när det gäller restauranger eller andra ställen med utskänkningstillstánd har öppet efter midsom natt.

l de fall där ordningsstörningar förekommer eller där riskerna för ordningsstörningar är stora, bör kunna föreskrivas föresom nu att tagaren eller annan anordnare skall anlita ordningsvakter för att upprätthålla ordningen vid tider då polisen bedömer det behövs. Vill att företagaren eller anordnaren anlita ordningsvakter även vid andra tider skall denne givetvis fri att göra det. vara Det är som ser det viktigt att ordningsvakter i ökad utsträckning används i här avsedda fall. De lyder under polisens befäl och har vissa polisiära befogenheter kan behövas vid ordningsstörningar på här som aktuella platser. I kapitel 5 har vi föreslagit att ordningsvakter skall knytas närmare polisen i flera avseenden. En sådan knytning vi särskilt anser vara angelägen i detta sammanhang. Ordningsvakter här skall som avses alltså anmäla till vakthavande befäl eller annan, som polisen när anger,

Kapitel 7 Dörrvakter 217

de börjar sin tjänstgöring, inte polisen bestämt annat. Det är

om viktigt att polisen fortlöpande underrättar ordningsvakterna om ordningsstörningar och andra förhållanden av betydelse för deras tjänstgöring. Det är också viktigt att polisen fortbildar ordningsvakterna på områden är särskild betydelse för ordningsvakter

som av vid här aktuella platser.

Det är givetvis inte något hinder att väktare används för här aktuella uppgifter. Tvärtom kan det fördel med hänsyn till att väktarna

vara en normalt sett har utbildning och erfarenhet. I den mån en

mera föreskrift ordningsvakter har meddelats måste emellertid sådana

om väktare ha ordningsvaktsförordnande och i alla avseenden arbeta nära polisen på samma sätt som nyss berörts.

Föreskrifter ordningsvakter vid restauranger och andra ställen

om där alkoholdrycker har hittills inte givits i större utsträckning.

serveras Vi att det bör ske i större omfattning än hittills, i vart fall när

anser det gäller sådana restauranger eller andra ställen med utskänkningstillstånd har öppet efter midnatt. Det bör även gälla vid andra

som tider vid ställen där det brukar bildas köer vid entréerna.

I samband med prövningen ansökan om tillstånd att servera

av en alkoholdrycker bör dessa frågor uppmärksammas särskilt. Prövning av detta slag ankommer på kommunen och inte som tidigare

numera länsstyrelsen. Polisen skall yttra sig i ärenden av detta slag. Man måste emellertid uppmärksamma sådana fall då det inte i samband med tillståndsprövningen har bedömts föreligga skäl att föreskriva att ordningsvakter anlitas vissa dagar eller vid vissa tider på dygnet. Ordningsstörningar eller allvarliga risker för sådana kan emellertid uppträda efter denna tid. Polisen bör då ges rätt att förordna om att ordningsvakter skall anlitas. Polisen skall kunna göra sådana ingripanden snabbt. Ett sådant beslut bör prövas av kommunen som också i sista hand kan återkalla tillståndet eller ändra det på annat sätt, om det skulle behövas.

Vi föreslår att bestämmelser om sådana interimistiska beslut av polismyndighet tas i alkolhollagen 1994:1738.

218 Kapitel 7 Dörrvakter

6.2 Entrévärdar utan ordningsvaktsförordnande

Várt ñrslag:

Företag som tillhandahåller entrévärdar skall vara under- kastade obligatorisk auktorisation Föreståndare i företag inom hotell- och restaurangbranschen skall få polisregisteruppgyier för anställd med ordningshállningsuppgifier

Som tidigare nämnts har företrädare for hotell- och restaurangbranschen fört fram önskemål om att s.k entrévärdar eller någon anställd vid en restaurang eller ett annat företag i branschen får kontrolleras med hänsyn till laglydnad i samband med anställning for ordningshållning och senare under tiden personen har den uppgiften. Det finns enligt företrädaren ett berättigat krav på en sådan möjlighet i alla de fall där myndigheterna inte föreskrivit att ordningsvakter skall anlitas.

Vi föreslår att företag som tillhandahåller entrévärdar skall vara underkastade obligatorisk auktorisation i enlighet med vad som gäller för bevakningsföretag. Kravet på sådan auktorisation anser vi vara nödvändigt men hänsyn till den våldsbrottslighet som är knuten till nöjeslivet.

Den obligatoriska auktorisationen innebär att företaget skall pröva personalen vid företaget med hänsyn till laglydnad och lämplighet i övrigt. Företaget skall därför ges rätt att erhålla polisregisterutdrag beträffande personal som skall ställas till förfogande för entrévärdsuppgifter. Uppmärksamheten bör därvid framför allt vara inriktad på våldsbrottslighet och alkoholrelaterade brott. En person med sådan belastning bör inte anlitas som entrévärd i annat fall än om brottsligheten ligger långt tillbaka i tiden och skötsamheten sedan dess är dokumenterad.

En auktorisation behöver inte nödvändigtvis förutsätta att personalen vid företaget ges samma utbildning som gäller för väktare i allmänhet. Frågan om vilken utbildning som kan krävas förutsätts branschen komma att ta upp med Rikspolisstyrelsen. Någon form av instruktion för entrévärdar torde i vart fall behövas när det gäller de moment av ordningshållning som kan bli ett inslag i entrévärdarnas uppgifter. Uppgifter som har lämnats till oss av Diskrimineringsombudsmannen

Kapitel 7 Dörrvakter 219

tyder på att den som vill verka som entrévärd också bör få kännedom om brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering 16 kap. 9 §. I detta sammanhang bör nämnas att Riksåklagaren i november 1995 meddelat ett beslut om handläggning av ärenden inom åklagarväsendet om olaga diskriminering, varav det framgår att misstankar om detta brott i samband med restaurangbesök förekommit i en obetydlig omfattning.

När det gäller företag inom hotell- och restaurangbranschen och deras anställda kommer möjligheten till auktorisation inte att stå till buds. Från brottsförebyggande synpunkt är det dock ett allmänt intresse att personal, som är anställd i ett sådant företag och som avses att till någon del syssla med ordningshå1lning, inte är kriminellt belastad.

l den mån ett företag vill ge någon anställd vid företaget ordningshållningsuppgifter skall föreståndaren kunna få polisregisteruppgifter för den aktuella personen genom att hänvända sig polismyndigheten. För att sådana uppgifter skall få lämnas ut, bör dock förutsättas att företaget gör troligt att personen skall ha eller har ordningshållningsuppgifter inom företaget. I annat fall skulle företaget kunna kontrollera alla sina anställda, något som vi anser inte bör godtas av integritetsskäl.

Rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet skall dock inte behöva göra någon prövning av den anställdes lämplighet för uppgiften. Det ansvaret bör ligga på företaget helt och hållet. En sådan ordning överensstämmer också med det förfarande som vi har föreslagit beträffande företag som ges auktorisation.

Kapitel 8 Enskildas roll 221

8 Kapitel

Några frågor om de enskildas roll

1 Bakgrund

I vårt delbetänkande SOU 1994:122 Trygghet mot brott i lokalsam-

hället har redovisat rad synpunkter om hur företrädare för olika

en organisationer på sina roller i det brottsförebyggande arbetet. l

ser delbetänkandet har vi återgett synpunkter som förts fram till oss av

företrädare för bl.a.

bankerna, posten och försäkringsbolagen, -

organisationer för företagare och anställda, -

organisationer för boende och fastighetsägare, -

Hem- och Skola-rörelsen, -

idrottsrörelsen, -

organisationer mot drogmissbruk, -

pensionärsorganisationer,

-

trossamfund, -

brottsoffer- och kvinnojourer, -

vissa ungdomsorganisationer Fryshuset, Farsor Morsor på - som

stan, Guardian Angels och Non Fighting Generation, och

organisationer mot brott

-

Som framgår av kartläggningen i delbetänkandet har organisationer-

redan i många fall en omfattande brottsförebyggande verksamhet, na låt att den i regel är sekundär till verksamhet som i sin

vara en huvudinriktning tjänar andra syften. Några organisationer mot brott är

dock helt inriktade på brottsförebyggande verksamhet.

Företrädarna för företagen och näringslivet i övrigt har främst pekat

på punkter där ansett att samhällets insatser brister. Det är

man närmast fråga om utökade resurser för uppgifter som polisen har sedan

länge. I några fall har tagit metodfrågor såsom utvidgad

man upp användning TV-övervakning och möjligheterna att använda institutet

av

222 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

ordningsbot. Vi går inte på dessa frågor här. De faller, som vi framhållit i kapitel utanför vårt uppdrag och behandlas i flera fall av andra utredningar.

Men många företrädare för näringslivet och andra organisationer har under arbetets gång framhållit att de är beredda att göra mer det brottsförebyggande området. Det har rest ett antal viktiga frågor om rollfördelningen som vi berört i delbetänkandet från principiella utgångspunkter. Vi har i betänkandet gjort den bedömningen att

de enskildas insatser i det trygghetsskapande arbetet bör ges ett -

ökat stöd av det allmänna, polisen bör ett uttryckligt uppdrag att samverka med enskilda,

- ges

kommunens trygghetsplanering bör kunna bli ett instrument för en -

behövlig samordning mellan polisen, kommunen och de enskilda.

l frågan polisens uppdrag lade ett förslag till författnings

om ändring i delbetänkandet. Kommunernas roll har behandlat i det föregående och där bl.a. betonat att kommunerna bör samverka med enskilda. Vi har också utförligt behandlat ordningsvakter, bevakningsföretag och andra företag i säkerhetsbranschen.

I det följande berör vi ytterligare några frågor om enskilda som närmast gäller rollfördelningen när det gäller att förebygga brott och vissa samverkansfrågor.

Kapitel 8 Enskildas roll 223

2 överväganden och förslag

2.1 Allmänt om polisens och de enskildas roll

Vår bedömning:

Det är av grundläggande vikt att de enskilda organens insatser accepteras och uppmuntras från det allmännas sida

Liksom flera tidigare utredningar har vi i vårt delbetänkande framhållit hur viktigt det är att inte bara samhällets olika organ utan också enskilda i att förebygga och förhindra brott. Detta är i

engageras utpräglad grad ett område inom vilket alla goda krafter måste samverka, för att det skall möjligt att nå fram till verkligt

vara

betydelsefulla resultat.

I tidigare kriminalpolitiskt utvecklingsarbete har från tid till annan inte saknats uttryck för inställningen att enskilda organ, genom att vidta åtgärder för att skydda sig mot brott, gör intrång på det område

principiella skäl bör vara förbehållet samhället. Det gäller inte som av minst den övervakande verksamheten.

Till grund för den inställningen har sannolikt legat övertygelsen

eller förhoppningen att polisen och samhällets övriga organ så

småningom skall kunna erhålla sådana resurser att åtgärder mot brott helt och hållet blir en angelägenhet för det allmänna.

Tiden är enligt vår mening nu mogen för att överge det synsättet. Man kan inte räkna med att samhällets brottsbekämpande organ ens på längre sikt kan utan enskildas hjälp svara för allt arbete som behöver utföras för att förebygga och förhindra brott. Utfallet av den remiss som Justitiedepartementet gjort av delbetänkandet visar också att den ytterligare betoning av vikten av de enskildas insatser som vi förordar har vunnit allmän uppslutning.

Det är alltså grundläggande vikt att de enskilda organens insatser

av på detta område accepteras och uppmuntras från det allmännas sida. Det allmänna har principiellt sett inte anledning att ställa upp andra begränsningar än sådana kan vara påkallade av hänsyn till

som rättssäkerheten eller i vissa fall risken att insatserna utformas så att

- de motverkar sitt syfte.

Det är dock viktigt att framhålla att den ytterligare betoning av

224 Kapitel 8 Enskildas roll

vikten de enskildas insatser vi förordar inte inverkar på det av som allmänna faller på samhällets för brottsbekämpning. ansvar som organ Så bör det uppenbarligen inte komma i fråga att man på särskilda t.ex. områden skulle göra undantag från polisens ansvar för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet med den motiveringen att de åtgärder som behövs bör utföras genom enskildas försorg.

2.2. Föräldrarnas och skolans roll

Vår bedömning:

Föräldrarnas och familjens roll bör betonas ytterligare -

Som i många sammanhang har konstaterats har stora förändringar ägt när det gäller de kontroll över barn och ungdomar i rum vuxnas familjen. I det forindustriella samhället övergången från barnvar domen till vuxenlivet relativt enkel och odramatisk. Från sina tidigaste år tränades barnen att ta över föräldrarnas roller och arbetsplatser. Eftersom arbetsplatserna ofta låg i nära anslutning till hemmet, kunde de få lämpliga uppgifter på båda ställena. En vuxen familjemedunga i allmänhet hemma under arbetsdagen. lem var Numera har de inte möjligheter att utöva kontroll. vuxna samma Arbete och undervisning har flyttats ut från hemmen, båda föräldrarna yrkesarbetar i flertalet fall, och föräldrarna och barnen befinner sig alltså på olika platser under större delen av dagen. Denna utveckling har bidragit till att många har kommit att alltmer se barnens fostran uppgift för institutionerna. Familjebanden har därmed som en försvagats. All tillgänglig forskning visar emellertid att familjen har mycket stor betydelse för barns utveckling. Inte minst betydelsefullt är att barnens uppväxt under de tidigaste åren präglas av föräldrarnas engagerade och fasta Ett socialt kapital i form av bra relationer omsorg av normer. till föräldrarna förutsättningar för att barnet senare i livet skall ger skapa bra relationer till andra människor. Dålig bindning till

lyckas

föräldrarna inte sällan upphov till problem av skilda slag som ger ibland sig uttryck i brottslighet eller missbruk. kan ta Inom för den forskning syftar till att påvisa skillnader i ramen som förutsättningar mellan ungdomar hamnat i riskzonen för som

2.25¶Kapitel 8 Enskildas roll

missbruk och andra ungdomar visar det sig också ofta kriminalitet eller

kan knytas just till familjesituationen. Enligt den att många riskfaktorer

sedan länge är vanlig arbetsmetod inom helhetsprincip som en

inriktas arbetet i enlighet härmed ofta på familjens socialtjänsten

helhet. Att detta arbete inte alltid blir så framgångsrikt situation som

varit önskvärt kan inte sällan förutsättas hänga samman som skulle ha

med åtgärderna sätts för sent. Har väl en ogynnsam utatt att

veckling påbörjats, kan den mycket svår att bryta. vara denna i all korthet tecknade bakgrund väsentligt att Det är mot föräldrarnas huvudansvar för barnens omvårdnad samhället betonar

stödjer dem i denna uppgift. Lyckas vi inte med detta, och fostran och

och trygghetsskapande arbetet i övrigt

riskerar det brottsförebyggande

marginell betydelse. Det gäller alltså att stärka familjens att få endast

grund skapas för barnens utveckling och att de får roll, så att en god

tillägna sig samhällets och värderingar. förutsättningar att normer

skolan har på detta område ett ansvar. Skolans uppgifter Men även

förmedla kunskaper och färdigheter och att utveckla ungär att demokratiska värderingar. Häri ingår undervisning om domarnas Skolan kan påverka barnen i rätt riktning och normer och värderingar.

erfarenheter, och skolklimatet har stor betydelse for deras

ge positiva

Stärkande barnens självkänsla och förmåga till framtida utveckling. av

Vi delar denna bakgrund de empati utgör väsentliga uppgifter. mot

och skolans roll bl.a. Hem- och synpunkter om föräldrarnas som

fram till synpunkter har återgetts i Skola-rörelsen har fört som oss -

delbetänkandet.

successivt förbättra samarbetet mellan hem och skola är en Att

viktig uppgift i långsiktigt brottsförebyggande och trygghetsskapan-

ett för den utvecklingen ligger i första hand på skolan de arbete. Ansvaret

även andra spelar betydelsefull roll. och hemmen men en tagits i olika sammanhang, inte minst i statliga Dessa frågor har upp BRÅ. Men det är svårt att utredningar från tid till annan och av

önskvärda attitydförändringarna. Hem- och

kort sikt få till stånd de

andra organisationer de slag som har Skola-rörelsen men många av

delbetänkandet gör här betydelsefulla insatser insatser som berört i -

inte skulle kunna göra. Det är viktigt att dessa organ samhällets organ

stödjer deras verksamhet olika sätt.

något utanför vårt uppdrag, har dock Även dessa frågor ligger om sammanhang. Frågorna kan inte nog ofta velat framhålla dem i detta

enligt vår mening väsentligt att berörda i debatten. Det är tas upp

uppmärksamhet och

samhällsorgan ägnar problemen fortlöpande föräldraattityderna och ytterligare studier i syfte att påverka

ungdomar. Problemkomplexet bör också normbildningen för barn och

till föremål för särskild utredning. i lämpligt sammanhang kunna göras

226 Kapitel 8 Enskildas roll

2.3 Närpolisen verksamhet - en ny

Vår bedömning:

Polisen kommer att arbeta problemorienterat än - mer tidigare och i samarbete med enskilda

l polisens manifest Rakt På Brottsligheten, publicerades år 1991, som sammanfattades statsmakternas intentioner. Budskapet i manifestet var att

den dagliga polisverksamheten måste effektiviseras och förankras - i närområdet, verksamheten måste bedrivas problemorienterat och - mer - samverkan och kontakterna med samhället i övrigt måste utvecklas.

I denna anda arbetar polisen i viss utsträckning numera som närpoliser. De finns över hela landet. Hösten 1995 fanns omkring 2.000 närpoliser. Antalet poliser i närpolisområde ett varierar från några få till 30 40 i storstäderna. - Närpoliserna för de flesta de vanliga arbetsuppgifterna svarar av i polisverksamheten, även enklare

brottsutredningar. Fot- och

cykelpatrullering skall vara ett naturligt led i arbetet. Men närpoliserna har ett begränsat för utryckningsverksamhet. Liksom tidigare ansvar skall dock polismyndigheten ha full utryckningsberedskap dygnet runt. Närpoliserna skall samordnare och pådrivare i det lokala vara brottsförebyggande arbetet och därvid arbeta i nära kontakt med bl.a. skolan och de sociala myndigheterna.

Viktiga uppgifter blir att på tidigt stadium lokalisera ett och lära känna ungdomar i farozonen för kriminalitet och missbruk och sedan

samarbeta med föräldrar och andra i omgivningen för att komma tillrätta med problemen. Närpolisen skall exempelvis i helgerna kunna följa sina ungdomar till tätorterna och cityområdena för att

förebygga våldsbrott och ordningsstörningar.

8 Enskildas roll 227

Kapitel

räknar vidare med att den nya inriktningen av

Polisen genom

få tid för allmänhetens vardagsnära problem än verksamheten mer tidigare, såsom inbrott i lägenheter, källare och vindsutrymmen, cykel-

och mopedstölder samt inbrott i bilar.

228 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

2.4 De boende

Vårt förslag:

- Grannsamverkan bör spridas ytterligare Den bör inte begränsas till enbart brottsförebyggande åtgärder itrångre mening utan även positiva avse insatmr för ungdomar i området för samverkan

I betänkandet SOU 1985:62 Inriktningen polisverksamheten av föreslog 1981 års polisberedning form for samverkan mellan en ny boende och polis i brottsförebyggande syfte. Den samverkansformen

fanns bl.a. i Storbritannien. Den kallades Neighbourhood Watch. I Sverige fick företeelsen beteckningen grannsamverkan.

Enligt polisberedningen fanns inte grannsamverkan i

Sverige vid

tiden för beredningens arbete. Grannsamverkan synes trots det vara mycket vanlig i Sverige i dag det saknas statistik belyser den men som totala omfattningen av företeelsen och dess spridning över landet.

Mycket talar för att det är storstads- eller i fall tätortsforeen vart teelse. På rena landsbygden torde samverkan mellan de boende sedan gammalt vara så nära att den organiserade samverkan här som avses inte framstår som angelägen.

1 Grannsamverkan

Grannsamverkan är ett sätt för de boende i område ett att hjälpa polisen genom att den extra ögon och öron i ge syfte att minska brottsligheten i området. De boende i flerfamiljshus, villor och andra bostäder förenar sig i ansträngningarna - att skydda sig själva och sina grannar. Polisen tar ofta initiativ till grannsamverkan i område ett men det är vanligt att även de boende av eget initiativ bildar denna form av samverkan efter kontakt med polis och Även

försäkringsbolag.

BRÅ har uppmuntrat denna verksamhet, t.ex. rådets publikation se från år 1986 Bra lås och goda handbok grannar en för brotts- -

förebyggare.

Områdena för grannsamverkan varierar och bestäms de boende av med hänsyn till lokala förhållanden. Initiativtagare och i partners sam-

Enskildas roll 229

Kapitel 8

ofta villaföreningar, bostadsrättsföreningar och arbetet med polisen är också båtklubbar. I det senare

lokala hyresgästorganisationer men

fallet brukar tala båtsamverkan. man om Grannsamverkan i område drivs i regel inte i en särskild ett den ingår ofta löslig bildning inom någon

organisation utan som en form av föreningsverksarnhet.

Kännetecknande för grannsamverkan är att de boende uppmärk-

vilka riskerna för främst förmögenhetsbrott är inom det sammas på De boende att vaksamma och att aktuella området. uppmanas vara förmögenhetsbrott olika tekniker. Polisen skydda sig mot genom hålla de boende informerade brottsutvecklingen i strävar efter att om förhållanden betydelse för samarbetet mellan området och andra av polisen och de boende. till de boende att misstänkta förhållanden I en information anges anmälas. Det framhålls att det är bättre att de boende ringer alltid skall polisen gång för mycket än gång för litet. en en informationen till de boende framhålls också särskilt att det inte är I

de skall göra ingripanden och leka polis. Ingripanden

meningen att överlämna till polis eller som är behörig att göra bör de alltid annan det betonas anmälan skall göras utan dröjsmål. ingripanden. Men att har utvecklats till ett viktigt instrument i det Grannsamverkan arbetet och det är vår förhoppning att de boende

brottsförebyggande

Även det är svårt att vetenskapligt visa går vidare denna väg. om lett till minskande brottslighet, är alla överens om

att grannsamverkan

Gemenskapen i boendet har utvecklats på olika dess positiva effekter. gäller alltjämt enbart skyddsfrågor. sätt men

Önskvärd utveckling föremålet för grannsamverkan

2.4.2 av

används inom flera boendeorganisationer i en Ordet grannsamverkan

samverkan inom ett bostadsområde även

vidare betydelse. Det gäller brottsförebyggande syfte. En sådan samverkan är vanlig

i annat än rent bostadsområde, ofta med stöd förening för bland de äldre i ett av en Samverkan gäller ofta också

de boende eller en pensionärsorganisation.

är det inte så vanligt att man har aktiviteter för barn. Däremot för ungdomar, även det säkert förekommer på särskilda aktiviter om

sina håll. i sin nuvarande form enbart inriktad på att Grannsamverkan är och förebygga brott. Men den skulle också kunna förhindra att i positiv anda ta hand ungdomarna utvecklas till ett nytt sätt att om området för samverkan. Forskningen har visat att ungdomsåren inom brottsaktiva. Våldet bland ungdomar har dessutom är de mest tagit allt allvarligare former. Det är därför väsentligt att senare tid

230 Kapitel 8 Ensldldas roll SOU 1995: 146

ungdomarna och deras problem uppmärksammas än hittills även mer av andra än dem som av tradition har sysslat med sådana frågor.

En sådan utveckling, där ungdomarnas intressen och aktiviteter i området även blir föremål för samverkan bland de boende, bör en typiskt sett minska de ordningsstörningar och den skadegörelse som nu uppenbarligen orsakas av ungdomar i många fall. Vi har i det föregående berört frågan föräldrars och skolans om ansvar när det gäller barns och ungdomars utveckling. Vi även anser att grannar och kringboende har ett i sammanhanget. Det gäller ansvar att åtminstone till del återskapa den s.k. sociala kontroll tidigare en som var en betydelsefull brottsavhållande faktor i vårt nuvarande men som samhälle i stor utsträckning har gått förlorad. Detta skall inte tolkas så

att vi menar att de boende skall ta över den roll bl.a. kommusom nernas fritidsforvaltningar nu har men anser att de boendes insatser för ungdomarna inom ramen för grannsamverkan skulle kunna bli en ett väsentligt komplement till samhällets samlade aktivitet för ungdomarna.

Enskildas roll 231

Kapitel 8

2.5 Näringslivet

Våra förslag:

Reglerna.för säkerhetsbranschen förenklas

- . Samverkan mellan näringslivet och polisen utvecklas ytterligare i A. i samverka Försäkringsbolagen och polisen bör ytterligare dett gäller brottsanmälningar och

brottsutredningar

Förenklade regler underlättar brottsförebyggande åtgärder 2.5.1

våra redovisningar i delbetänkandet arbetar många Som framgår av

organisationer inom näringslivet med brottsförebygföretag och andra

frågor. Omfattande läggs ned på

gande och trygghetsskapande resurser

teknik och metoder för skydd mot främst olika utveckling av ny

liv och egendom. Det är viktigt att så sker. Det former av brott mot

samhället inte kan för de brottsförebyggande åtgärder

är givet att svara in. Dessa åtgärder är därför mycket väsentliga

näringslivet sätter

som

i det svenska samhället.

samhället har ställt och kan verka hindrande De regler som upp som

brottsförebyggande arbete bör förenklas så långt det är i näringslivets vi har fört fram i detta betänkande syftar till möjligt. De förslag som

sådana förenklingar.

bör nämnas förslaget till förenklade be- Som exempel på detta

bevakningsföretag och säkerhetsbranschen i övrigt, där stämmelser för

området begränsas till frågor där staten har ett

obligatoriska regler på

särskilt ansvar.

inte förordat reglering rätten att utföra Vi har exempelvis en ny av

det slag arbetsgrupp inom Rikspolisstyrelvärdetransporter av som en

berörts i det föregående. Sådana regler skulle föreslagit och som sen garanterade att säkerheten vid kunna uppfattas som om staten

skulle kunna bli större än i dag. Någon sådan garanti värdetransporter Skärpta regler på området skulle kunna ge intrycket kan inte staten ge.

vi utgått från branschen kommer att utveckla det. I stället har att av vid värdetransporter i samarbete med förbättrade metoder för skydd

bl.a. polisen.

utgått från den anlitar för en värdetrans- Vi har också att som annan

232 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

port kommer att anlita ett företag kan väntas det skydd som ge som denne anser sig behöva för just den transporten. Det måste ligga i uppdragsgivarens intresse att förvissa sig den åtar sig om att som en sådan transport har kompetens för uppgiften. Men det är viktigt att säkerhetsföretagen kan kontrollera sin personal med hänsyn till

laglydnad. I våra förslag har vi förutsatt företagen skall få att rätt att inhämta uppgifter från polisregistren för personal som är anställd eller skall anställas.

l detta betänkande har vi vidare tagit fråga upp en som bör underlätta bl.a. affärsinnehavares möjligheter förebygga brott, att nämligen s.k. portförbud. Den frågan behandlas i det följande under punkten 2.8 Portförbud och liknande.

2.5.2 Näringslivets metoder och teløzik för skydd mot brott utvecklas successivt

På motsvarande sätt utgår vi från att banker, och andra företag post som arbetar med stora penningmängder och värdepapper kommer att utnyttja de tekniker och skyddsmetoder utvecklas och som nu som kommer att utvecklas i framtiden. Vi förutsätter att dessa företag inte ser på dessa frågor enbart snävt ekonomiska lönsamhetssynpunkter ur utan att de tar även andra hänsyn. Vi tänker här på sådana hänsyn som visserligen inte går att kvantifiera i ekonomiska termer har men som

betydelse för det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i

samhället.

Banker och post utsätts för rån i relativt omfattnumera grova stor ning. Banker och post i storstäderna har enligt uppgift infört många tekniska anordningar försvårar rån. Men skyddet för sådana som institutioner i landsorten bristfälligt. synes vara mera Det gäller här en ofta studerad form brottslighet beträffande av vilken det är svårt för att anvisa några radikalt arbetsformer. oss nya Intressanta och tankeväckande uppslag i vilka näringslivets ansvar betonas har förts fram i skrivelser till regeringen hovrättslagmännen av Olle Ekstedt och Carl-Johan Cosmo.

Vi utgår från att näringslivet kommer liksom hittills följa att dessa frågor i samarbete med polisen, särskilt frågor rån och om andra våldsbrott som riktar sig mot banker, och andra delar post av näringslivet. Eftersom polisens verksamhet inriktas numera på att bli mer problemorienterad än tidigare, har förutsättningar skapats för

polisen att i större utsträckning medverka i sådant arbete. Som framgår av redovisningen i vårt delbetänkande arbetar företagen

kontinuerligt

för att finna den teknik och de arbetsmetoder behövs för som att rån

Kapitel 8 Enskildas roll 233

och brottslighet mot företag skall kunna minskas. Att så sker är

annan inte bara ett viktigt intresse för företagen utan för samhället som helhet.

De frågor TV-övervakning ankom på oss enligt de

om som ursprungliga direktiven faller på särskild kommitté.

numera en

2.5.3 Samarbete mellan polis och försäkringsbolag vid

brortsanmälningar

Sveriges Köpmannaförbund har föreslagit att polisen och försäkringsbolagen bör samverka när det gäller att registrera brottsanmälningar. Företrädare för förbundet har hävdat att försäkringsbolagen inte bör kräva att försäkringstagarna har gjort polisanmälan före kontakten med bolagen och att försäkringstagarna skall förete en kopia på anmälan att så skett. Denne företrädare har hävdat att det inte är rimligt att samhället tolerar denna dubbelregistrering. Företrädaren har i stället föreslagit att försäkringsbolagen registrerar sina fall direkt och sedan sänder över dem till polisen elektroniskt via telefonlinje eller på

annat sätt.

Förslagsställaren har närmast tänkt på de fall av brottsanmälningar där polisen inte brukar företa spaning eller någon annan aktivitet än att registrera anmälan för rättsstatistiken. Företrädaren för Sveriges Köpmannaförbund också ha utgått från de fall där någon misstänkt

synes inte anges i brottsanmälan.

Vi kan inte att det bör något hinder för polis och försäk-

se vara ringsbolag att samverka i denna fråga i syfte att att minska samhällets kostnader vi ifrågasätter att den av förslagsställaren valda

men samverkan kan genomföras den har beskrivits. Däremot anser vi

som det värt att undersöka om inte såväl polisen som försäkringsbolagen kan göra vinster på detta område ett närmare samarbete mellan

genom

Rikspolisstyrelsen och företrädare för försäkringsbolagen. Vinsterna

kan måhända minska polisens arbete så att resurser frigörs för andra uppgifter än i dag. Här finns dock ett antal lagstiftningsfrågor som behöver belysas. Vi föreslår att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att se närmare dessa frågor i samverkan med företrädare för försäkringsbolagen.

I detta sammanhang vill vi kommentera synpunkt som företräda-

en

för försäkringsbolagen har fört fram när det gäller utredning av re försäkringsbedrägerier. Vi har något berört den frågan i delbetänkandet sid. 102. Försäkringsbolagen att polisen inte

anser prioriterar anmälningar om försäkringsbedrägerier.

Belastningen på polismyndigheterna är stor och den kommer med all sannolikhet bli mindre framöver. Det är därför viktigt att de

inte att

234 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

resurser som polisen sätter på brottsutredning kan utnyttjas så effektivt som möjligt inom för den prioritering stats-

ramen som makterna har ställt upp.

Eftersom försäkringsbolagen lägger stor kraft på utredningar i

ner skadeärenden och utnyttjar personal som tidigare varit anställd i rättsväsendet, bör det vara möjligt för bolagen, polisen och åklagarna att i samverkan kunna komma fram till en ordning där det utredningsarbete som ankommer på polis och åklagare kan underlättas. Det är givet att försäkringsbolagen inte får göra den brottsutredning som skall göras av polis och åklagare men de bör kunna underlätta det administrativa hanterandet av ärendena hos polis och åklagare IT och

genom andra moderna metoder i kontorsarbetet. Brottsutredningen bör vidare kunna underlättas genom att försäkringsbolagen presenterar relevanta uppgifter för brottsutredningen. Metoderna för presentationen bör givetvis utvecklas i samarbete mellan bolagen, polisen och åklagarna.

En samverkan kan också tänkas vara av värde för intresset att säkerställa att inte försäkringsbolagens ansträngningar att t.ex. återställa stulen egendom undantagsvis tar sig uttryck riskerar att

som på sikt få negativa effekter for brottspreventionen.

Den ordning som vi förespråkar kan givetvis inte medföra nämnvärda vinster på kort sikt men ett fördjupat löpande samarbete mellan polis och åklagare, ä sidan, och försäkringsbolagen, å den andra, bör kunna ge bättre resultat än för närvarande.

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren bör ges ett uppdrag att undersöka frågan närmare.

Kapitel 8 Enskildas roll 235

2.6 Idrottsrörelsen

Vår bedömning:

Idrottsrörelsen arbetar på bred front i det brottsförebyggande arbetet Idrottsrörelsen bör möjlighet att utestänga kända bråkstakar från idrottsarenorna Idrottsröreisen, polisen och andra berörda myndigheter bör intensifiera sitt samarbete i fråga om brottsförebyggande åtgärder

l direktiven för utredningen har särskilt sagts att vi bör överväga hur tryggheten mot brott skall kunna ökas genom att enskilda personer i ökad utsträckning sig i olika slag av brottsförebyggande engagerar aktiviteter. Enligt direktiven kan vi i det sammanhanget finna skäl att beakta vad anförs bl.a. förebyggande ungdomsarbete inom som om föreningsrörelsen i slutrapporten frän den regeringen tillsatta arbetsav för insatser mot läktarväld. Rapporten har överlämnats till gruppen oss.

2.6. I Arbetsgruppen för insatser mot läktarvåld

Arbetsgruppen för läktarväld, bildades i slutet av är 1991 och som början är 1992, var knuten till dåvarande ungdomsministern. av Arbetsgruppen bestod företrädare för Civil-, Finans- och Justitiedeav Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollförbundet. partementen samt Arbetsgruppen studerade särskilt då aktuella frågor inför ett Fotbolls- EM i Sverige också allmänna frågor om läktarväld. men I år 1992 pekade arbetsgruppen särskilt på ett antal en rapport frågor borde uppmärksammas i framtiden. Några av dem berörs som i det följande. Gruppen, avslutade sitt arbete år 1992, framhöll vikten av att som den verksamhet bedrivit vidmakthålls och utvecklas som gruppen vidare. Den menade att ansvaret för det ligger på myndigheter, förvaltningar och de ideella föreningarna. Enligt dominerade negativa förväntningar massmedias gruppen bevakning förberedelserna inför Fotbolls-EM och det kan inte av

236 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

uteslutas att det påverkat det faktiska skeendet under EM. Gruppen ansåg därför att massmedias roll kring förväntningar uppstår inför som stora egagemang bör studeras närmare. Gruppen ansåg vidare att det är av stort värde att det finns projektmedel tilllgängliga för nyskapande och utvecklande projekt. Inom idrottsrörelsen, liksom i övrigt föreningsliv, finns det enligt gruppen en stor mängd ledare och funktionärer som utgör en stark kraft också i ett mer allmänt förebyggande ungdomsarbete. Fler initiativ till kurser för ungdomar med någon typ av problem med men ett stort intresse för idrott bör uppmuntras. Därmed kan samhället tillgodogöra sig den kvalitet som finns i åtskilliga de ideella verksamav heterna.

2.6.2 idrottsrörelsens nuvarande arbete zfrågan

I delbetänkandet har vi redovisat synpunkter av företrädare för idrottsrörelsen på frågorna hur man skall komma till rätta med läktarvåld och hur idrottsrörelsen kan delta i det brottsförebyggande arbetet i allmänhet 120 . Som framgår denna redovisning av anser företrädare för idrottsrörelsen att det inte finns något egentligt läktarvåld. Våldet finns i huvudsak utanför Därför har arenorna. idrottsrörelsens och supporterklubbarnas arbete inriktats på de senares medlemmar och deras uppträdande inte bara på läktarna utan också vid resor till och från tävlingarna. Det är numera vanligt att idrotts- och supporterklubbarna utser matchvärdar och bussvärdar som bl.a. har ordningshållningsuppgifter vid resor till främst bortamatcher. Det förekommer att sådana värdar får viss utbildning eller instruktion av polisen. idrottsrörelsen arbetar kontitnuerligt med frågor bl.a. ordningsom hållningen vid idrottsevenemang och vid till dessa resor evenemang. Detta gör idrottsrörelsen tillsammans med många andra, bl.a. polisen. Två projekt av intresse i detta sammanhang är Starta vågen idrottens -

etiksatsning och Supporterkultur.

Starta vågen idrottens etiksatsning -

Idrottsrörelsen vill på alla nivåer bedriva idrotten så att den utvecklar människor positivt såväl fysiskt och psykiskt som socialt och kulturellt. Projektet Starta vågen idrottens etiksatsning samlad satsning. - - är en Målet är att starta aktiva förändringsprocesser bland de medverkande barn, ungdomar och vuxna när det gäller attityder och värderingar. - -

Kapitel 8 Enskildas roll 237

Genom kombination centrala initiativ och lokala diskussioner

en av kring idrottens centrala etiska frågor vill stärka idrotten och

man

idrottens trovärdighet. Ett ökat i etikfrågor skall förbättra engagemang

hjälpa idrotten nå och påverka andra grupper i samhället. även att

Projektet omfattar bl.a.

Landslag mot våld -

Kamp mot mobbning allas rätt att vara med - -

Rent spel

Delaktighetdemokrati

finansieras Allmänna arvsfonden, Riksidrottsför-

Projektet genom bundet och Civildepartementet. Det beräknas pågå fram till och med

utgången år 1996.

av

Supporterkultur

bedrevs under tiden maj 1993 till utgången

Projektet Supporterkultur

Huvudmän för projektet den s.k. Stockholmsalliansen, av år 1994. var Stockholms Idrottsförbund och tre idrottsklubbar i Stockholm,

nämligen AIK, Djurgårdens IF DIF och Hammarby IF.

Det övergripande målet i projektet har varit att verka för en bättre

och att motverka våld, skadegörelse och

allmän supporterkultur

såväl före under och efter hemma- och bortamatcher, rasism, som spelade AIK, DIF-fotboll, DIF-ishockey och Hammarby IF.

av Idrottsklubbarna har supporterklubbar. De heter Black Army,

stora Blue Saints och Bajen Fans.

Genom stödja de positiva inslagen i supporterklubbarnas

att

räknade i projektet med att motverka de negativa. Ett verksamhet man delmål att minska möjligheterna till ordningsstörningar genom att

var

vid högriskmatcher rivaliserande supportergrupper. Ett bl.a. separera

långsiktigt delmål att verka för en positiv attitydutveckling. mer var

delmål bl.a. kontinuerligt följa verksamhetens ut-

Övriga var att

kunskap förebyggande verksamhet och utveckla veckling, sprida om kontakterna över landet.

medverkade företrädare för fritidsförvaltningen i

I projektet även Stockholms kommun och Sarnordningskansliet för brottsförebyggande Svenska Supporterförbundet och två s.k.

åtgärder i samma kommun,

supporterpoliser vid Stockholmspolisen.

med medel från idrottsrörelsen och Stock-

Projektet finansierades

Arvsfonden och Stockholms läns landsting. holms kommun, Allmänna

1995 rapporten Slutrapport från

Projektet avslutades i april genom

Projektet Bättre Supporterkultur.

i mycket brett upplagd. Av särskilt

Verksamheten projektet var

238 Kapitel 8 Enskildas roll

intresse i detta sammanhang strävandena sprida med var att ett system matchvärdar över landet. Matchvärdar är vanliga i storstadsnu områdena. Matchvärdar utses av såväl moderföreningar supporterklubbar. som Värdarna ger viss service och information till övriga, försöker påverka grupptrycket positivt och ingriper i ett första skede problem om uppstår. Om polisen har för avsikt att ingripa skall dock matchvärdar kliva sidan. Vid organiserade till bortamatcher bussresor utses eller tågvärdar med motsvarande uppgifter matchvärdar. som Projektet ledde fram till bl.a. följande förslag.

Alla matcher bör klassificeras med hänsyn till risk för ordnings- störningar. En arbetsgrupp för supporterfrâgor och läktarsäkerhet bör finnas kontinuerligt arbetande vid alla moderföreningar. - Ett nära samarbete mellan matchvärdar i supporterorganisationema och moderföreningens matchvärdar bör utvecklas. Matchvårdarnas roller, uppgifter och utbildning bör uppmärksammas, liksom samverkan mellan dem och moderföreningama.

I rapporten framhålls att matchvärdarnas utbildning bör kunskaavse per om moderföreningens organisation, ekonomi och sportsliga intressen. Den bör också kunskaper det totala förebyggande ge om arbetet och grundkunskaper i polisens och rättsväsendets arbete. Det är enligt rapporten nödvändigt att representanter för moderföreningen och polismyndigheten deltar i delar denna utbildning. Den kan av lämpligen vid matchvärdsträffar. Moderföreningarna bör anordna ges regelbundna sådana. I rapporten ges också förslag till s.k. positiv attitydutveckling och hur man bör behandla individer visar sig inte vilja rätta sig efter som moderföreningens eller klackens intressen.

2.6.3 Utredningens överväganden

Att komma tillrätta med våldet i samhället är enligt vår mening en av de allra viktigaste brottsförebyggande frågorna. Den kräver alla att goda krafter i samhället är verksamma för att motverka det. Idrottsrörelsen arbetar sedan flera år inom särskilda projekt - varav två berörts nyss där huvudsyftet visserligen är där - ett annat men brottsförebyggande moment är mycket viktiga. De projekt som nämnt visar att idrottsrörelsen arbetar på bred front och att idrottsrörelsen förtjänar ett brett stöd myndigheterna och samhället i av

Kapitel 8 Enskildas roll 239

övrigt. Ordningsstörningar uppstått i samband med matcher och andra som idrottstävlingar under år inte ha varit lika omfattande som synes senare tidigare. Skälet till det är tvivel de insatser som idrottsrörelsen utan och övriga berörda gör i ett fortlöpande arbete. Den genomgång frågor läktarvåld och andra ordningsstörav om ningar med anknytning till idrottsrörelsen som vi har gjort har tydligt visat de insatser görs idrottsrörelsen självt är omfattande att som nu av och allt döma verksamma låt att det är svårt att helt av att - vara undvika incidenter. En allvarlig sådan inträffade för tid sedan på en Stockholms stadion. har de står för våldet vid sådana incidenter ofta är Det sagts att som klubbarna. Nuvarande bestämmelser gör det inte möjligt att kända av dem från matcher, de inte gör sig skyldiga till brott vid utestänga om matchen. Vi det bör finnas möjligheter att utestänga kända anser att bråkstakar från matcher. Vi därför ett förslag om en lagregletar upp ring s.k. portförbud och liknande i avnittet 2.8 i det följande. om Förslagen regler beträffande ordningsvakter får också om nya för idrottsrörelsen. Förslagen innebär en väsentlig utökning

betydelse

möjligheterna förordna ordningsvakter för tjänstgöring på av att offentliga platser. Det blir också klarlagt att ordningsvakter som medföljer inte behöver än ett förordnande, även supporterresor mer skulle genom flera län om resan passera I kapitlet 7 Dörrvakter har vi vidare föreslagit att dörrvakterna vid är öppna under kvällar och nätter och där restauranger, som sena

kan befaras, skall ha ordningsvaktsförordnande i ordningsstörningar

utsträckning än i dag. Vi har över huvud taget föreslagit att större reglerna beträffande dörrvakter skall skärpas. De ordningsstörningar till idrottsrörelsen och kan förekomma i

som har anknytning som

stadskärnan efter viktig match kan säkert minskas genom de möjligen heter den föreslagna lagstiftningen kommer att ge. I detta sammanhang vill framhålla att regeringen i publikationen Motverka våldet Statsrådsberedningens skriftserie 295 presenterat ett brett upplagt åtgärdsprogram för minska våldsbrottsligheten. Detta program får att betydelse även för våldet i idrottssammanhang. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att idrottsrörelsen tar sitt när det gäller att bekämpa läktarvåldet och ordningsstörningar ansvar medlemmar i supporterklubbar. Vi vill dock framhålla att det är av viktigt polis och andra myndigheter nära samverkar med idrottsatt rörelsen i det förebyggande arbetet. Eftersom det står klart att en del ordningsstörningarna på detta område kan till-

mycket stor av

skrivas ungdomar under straffmyndighetsåldern vill vi särskilt betona

socialtjänstens roll.

240 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

2.7 Vissa frågor myndigheternas samarbete med om de frivilliga organisationerna

varibedömning:

Trygghetsplaneringen förutsätts fånga önskemål upp från pensionärsorganisationema Samarbetet mellan BOJ, ROKS och de sociala myndig heterna bör utvecklas

I inledningen till detta kapitel har understrukit vikten att de av enskilda organens trygghetsskapande och brottsförebyggande insatser accepteras och uppmuntras från det allmännas sida. I delbetänkandet har vi redovisat synpunkter från en rad organisationer brister i om detta avseende. Här vill vi särskilt peka på de synpunkter förts som fram av Pensionärernas Riksorganisation PRO, Brottsoffersjourernas Riksförbund BOJ och Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige ROKS. Företrädare för PRO har uttryckt önskemål att organisationen om alltid skall vara företrädd i samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis och därvid framhållit att medlemmar i organisationen ofta arbetar i skolor och daghem och har bred erfarenhet bör tillföra en som samarbetet nya kvaliteter. Vi anser att det är viktigt att företrädare för pensionärsorganisationerna inbjuds att medverka i alla sammanhang där de kan antas tillföra det brottsförebyggande samarbetet värdefulla bidrag. Vi vill dock erinra att vi vid behandlingen frågorna den kommunala om av om trygghetsplaneringen i vårt delbetänkande SOU 1994:122 och idet föregående i kapitel 2 förutsatt att trygghetsplaneringen kommer att användas som ett instrument för den behövliga samordningen mellan polis, kommun och enskilda, inklusive organisationer. Vi har betonat att planeringen måste göras i en dialog mellan de berörda, så att målen och strategierna år förankrade och anpassade till de lokala förutsättningarna. ° Mot den bakgrunden vill vi inte gå in på hur samarbetet inom ramen för en kommunal trygghetsplanering skall organiseras utgår från men att kommunerna kommer dialog med pensionärsorganisaatt ta upp en

1995:146 Kapitel 8 Enskildas roll 241 SOU

tionerna om deras roll. Företrädare för BOJ och ROKS har framhållit att det brister i samarbetat mellan dem och de sociala myndigheterna. Med hänsyn till

den allmänna inställning vi tidigare redovisat finner vi det angeläget samarbetet mellan dessa frivilliga organisationer och de sociala att myndigheterna förbättras. Vi har förståelse för att de sociala myndig-

heternas möjligheter till samarbete med dem i enskilda fall begränsas sekretesslagstiftningen förutsätter att ett närmare samarbete av men skulle kunna utvecklas i andra fall. I delbetänkandet har vi föreslagit särskilda bestämmelser i polislagen 1984:387 polisens skyldigheter att samverka även med enskilda. om det angeläget samverkan mellan socialtjänsten och BOJ Vi finner att ROKS förbättras. Frågan är det behövs någon ändring i och om lagstiftningen på denna punkt. Bestämmelser samverkan finns dock redan i dag i socialtjänstom 1980:620 i avsnittet med allmänna riktlinjer för socialnämndens lagen verksamhet. I 8 § lagen stadgas att socialnämnden skall i den verksamheten upplysa socialtjänsten och erbjuda

uppsökande om

och enskilda sin hjälp. När det är lämpligt skall nämnden grupper härvid samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och

andra föreningar. Socialtjänstkommittén, har lagt fram betänkandet SOU som 1994:139 Ny socialtjänstlag, har dock föreslagit att bestämmelsen generell i sitt förslag till socialtjänstlag. Enligt förslaget görs mer ny i 2 kap. 5 § skall socialtjänsten samverka med andra samhällsorgan, och enskilda för att fullgöra de uppgifter som åvilar

organisationer

socialtjänsten. I kommentar till lagförslaget har kommittén uttalat, en socialtjänsten enligt kommitténs bedömning inte kan klara sina att på samhälls-, och individnivå utan en bred samverkan

uppgifter grupp-

frivilliga organisationer och enskilda. Kommittén har framhållit med socialtjänstens viktigaste uppgifter är att medverka till att att en av mobilisera de samlade i samhället och att stödja nätverk resurserna kan fungera problemlösande. Här spelar enligt kommittén som frivilligt socialt arbete viktig roll. Betänkandet är under beredning en i Socialdepartementet. Genomförs Socialtjänstutredningens förslag, kommer såvitt vi

förstår, BOJ och ROKS:s önskemål att kunna tillgodoses. :s

242 Kapitel 8 Enskildas roll

2.8 Portförbud och liknande

Vårt förslag:

Bestämmelsen i brottsbalken olaga intrång ändras så - om att den blir generellt tillämplig på andra lokaler och platser än bostäder

I 4 kap. 6 § brottsbalken behandlas brotten hemfridsbrott och olaga intrång. Hemfridsbrott består enligt paragrafens första stycke i att någon olovligen intränger eller kvarstannar där har sin bostad, annan vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg. Intränger eller kvarstannar någon annars obehörigen i kontor, fabrik, byggnad eller fartyg, annan på upplagsplats eller annat sådant ställe skall han enligt andra stycket dömas för olaga intrång. Straffet är i båda fallen böter. Är brottet grovt, skall dock dömas till fängelse i högst två år. I rättsfallet NJA 1995 84 hade Högsta domstolen bedöma s att frågan om bestämmelsen olaga intrång är tillämplig då om en person som av en affarsinnehavare hade förbjudits att besöka hans affärslokal trots förbudet gått in i lokalen. Förbudet hade meddelats personen skriftligen med den motiveringen att han vid upprepade tillfällen hade uppträtt störande och på icke önskvärt sätt. Frågan besvarades nekande. Mot bakgrund vad hade anförts av som i förarbetena till lagrummet och straffrättens legalitetsprincip ansågs bestämmelsen olaga intrång inte kunna tolkas på om annat sätt än att den är avsedd att utgöra ett skydd för lokaler och vissa andra utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten. Med hänsyn härtill kunde inte en affärslokal, dit allmänheten har fritt tillträde under dess öppethållande, anses sådan lokal åsyftas i 4 kap. 6 § vara en som andra stycket brottsbalken. Rättsfallet har föranlett Sveriges Köpmannaförbund och Kooperativa förbundet att i framställningar till justitieministern begära översyn av det aktuella lagrummet. Framställningarna har överlämnats till oss. Tillträdesförbud av det slag aktualiserades i rättsfallet har som tidigare berörts i BRÅ-rapporten Ökad säkerhet inom BRÅhandeln rapport 1989:4 s 110. Enligt vad där anförs är erfarenheterna som av

Kapitel 8 Enskildas roll 243

förbud goda. Det finns i rättspraxis före Högsta domstolens sådana prejudikat åtskilliga domar enligt vilka som inte respekterat personer sådana tillträdesförbud har dömts för olaga intrång. framhölls justitieministern i ett frågesvar föranlett av det Som av aktuella rättsfallet innebär den rättgrundsats som lagts fast genom domstolens avgörande inte möjligheten inskränks för en Högsta att affársinnehavare fritt välja sina kunder. Så länge affärsinnehavaren att sig till olaga diskriminering, står det alltså honom fritt inte gör skyldig vissa kunder, exempelvis därför att de att inte acceptera personer som vid tidigare tillfällen har gjort sig skyldiga till snatterier. Som påpekades justitieministern har en affärsinnehava-

ytterligare av

möjlighet praktiska såsom att ordna re också att genom arrangemang, entrén, möjlighet tillse endast honom önskade bevakning av att att av tillträde. Men det förtjänar framhållas att, för det fall kunder ges sådan bevakning försöker tränga sig in, rättsfallet vederbörande trots innebära någon nödvärnsrätt inte föreligger på affärsinnehavatorde att konsekvens är affarsinnehavaren inte kan få rens sida. En annan att polisen med avlägsna den trots ett förbud har trängt hjälp av att som Polisens befogenhet lämna biträde sådant slag in i affären. att av nämligen det är fråga straffbelagd handling. förutsätter att om en mening är det inte rimligt att bestämmelsen om olaga Enligt vår har så snävt tillämpningsområde som det som följer av intrång ett Högsta domstolens avgörande. Tillträdesförbud måste ses som en från enskildas sida och fyller dessutom vissa

naturlig skyddsåtgärd

funktioner. Men utan stöd i bestämmelsen om olaga

allmänpreventiva

får uppenbarligen sådana förbud mycket liten effekt. intrång för tillämpningsområdet för bestämmelsen om olaga Detta talar att bör utvidgas. Någon olägenhet med sådan ordning har intrång en Naturligtvis kan det hävdas att det saknas garantier för att svårt att se. sådana förbud i enskilda fall meddelas godtyckligt eller utan inte skäl, risker för detta kan alltid sägas föreligga i tillräckliga men rättsordningen enskilda befogenhet att råda över sin sådana fall då ger egendom. diskussionen bör inte begränsas till sådan verksamhet som har Men till butikslokaler. Enligt vad överåklagaren i Stockholm har

anknytning

ärendet finns det också exempel på fall då idrottsklubb i upplyst i en förebygga brott och ordningsstörande beteenden har meddelat

syfte att

kända huliganer förbud att besöka anläggningar som disponeras av Genom samverkan med andra klubbar har den sökt få till klubben. motsvarande förbud för andra när det egna laget har stånd arenor bortamatcher. Eftersom det här rör sig försök att förebygga om våldskaraktär och ibland mycket farlig art, får det brottslighet av av angeläget från rättsordningens sida söker stödja anses att man brottsförbyggande ansträngningar av detta slag.

244 Kapitel 8 Enskildas roll SOU 1995: 146

Vi anser att den lämpligaste utvägen är att bestämmelsen olaga

om intrång blir generellt tillämplig på andra lokaler än bostäder och kan inte se något hinder mot sådan ordning. I fråga områden

en om som inte kan hänföras till lokaler synes dock en förutsättning för bestäm-

melsens tillämplighet liksom för närvarande böra att platsen i

vara fråga är inhägnad eller inrättad för ett visst bestämt ändamål.

annars

Vi föreslår alltså att bestämmelsen i 4 kap. 6 § brottsbalken

om olaga intrång erhåller ändrad lydelse i enlighet med det anförda.

F 245

SOU 1995: 146 Kapitel 9 örfattningskommentarer

9 Kapitel

Författningskommentarer

Bakgrund

betänkande har föreslagit rad författningsändringar, I detta en

däribland lag och förordning. en ny en ny

Vi lägger fram följande förslag, nämligen

1 Förslag till lag säkerhetsföretag, om - 2 Förslag till förordning säkerhetsföretag, om till lag ändring i lagen 1975:88 med bemyndi- 3 Förslag om föreskrifter trafik, transport och gande att meddela om

kommunikationer,

lag ändring i lagen 1980:578 om ordnings- Förslag till om

vakter,

ändring i lagen 1983:1097 med vissa Förslag till lag om

bestämmelser larmanläggningar m.m., om till lag ändring i polislagen 1984:387, O Förslag om I ändring i lagen 1987:24 kommunal l Förslag till lag om om

parkeringsövervakning,

Förslag till ändring i brottsbalken,

Förslag till lag ändring i ordningslagen 1993:1617, om till lag ändring i alkohollagen 1994:1738, -10 Förslag om

Förslag till förordning ändring i polisregisterkungörel- -11 om

1969:38, sen förordning ändring i förordningen Förslag till om

ersättning för polisbevakning och för 1982:789 om

anslutning larmanläggningar till polisen m.m., av Förslag till förordning ändring i polisförordningen om

1984:730,

246 Kapitel 9 Författningskommentarer

14 Förslag till förordning ändring i förordningen

- om 1993:1632 med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen 1993:1617.

Författningsförslagen kommenteras i det följande. Det skall här också erinras att i vårt delbetänkande SOU 1994:122 har

föreslagit

en ändring i polislagen. Vi vidhåller det förslaget lagförslag 6 i det

se

följande.

1 Förslaget till lag säkerhetsföretag om

1§

I paragrafen anges att säkerhetsföretag kan auktorisation eller särskilt tillstånd för sin verksamhet. Som framgår 3 § är auktorisaav tion eller tillstånd i vissa fall obligatoriskt. I 9 § föreskrivs också vissa

skyldigheter för säkerhetsföretagen.

Skälet till att särskilt tillstånd nämns alternativ till auktorisation som är att regeringen eller myndighet regeringen bestämmer enligt 6 som § andra stycket kunna överlämna

avses en branschorganisation eller

ett annat samfund att pröva frågor auktorisation. Har sådan om en delegation ägt skall företag väljer rum, som att inte söka auktorisation på detta sätt i stället kunna erhålla särskilt tillstånd

av polismyndighet.

2§

Paragrafen innehåller definitioner på vissa i lagen använda begrepp.

Av punkt 1 framgår att den termen säkerhetsföretag

nya avses ha

tillämpning på bevakningsföretag, larmföretag, säkerhetskonsulter och låssmedsföretag. Dessa begrepp definieras i sin tur i det följande. Det

bör redan här anmärkas att det genomgående är fråga företag om som åtar sig vissa uppgifter för andras räkning. Så t.ex. medför den omständigheten att bevakningsverksamhet organiseras inom

ett företag

för dettas eget skydd inte företaget blir betrakta att att som ett

säkerhetsföretag.

Punkt 2 hänvisar i fråga begreppen larm och

om larmanläggningar

till lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser

om om larmanlägg-

ningar Enligt nämnda lag gäller

m.m. att larmanläggning avser en

anläggning som är inrättad för att vid intrång, överfall eller liknande brottsligt angrepp signal till särskild larmmottagare. avge en Larm i sin tur definieras signal från som en som avges en larmanläggning till

Kapitel 9 Författningskømmentarer 247

en larmmottagare.

definieras bevakningsföretag. Definitionen är i princip I punkt 3

gällande lagen bevakningsföretag. l exemplidensamma som i den om

bevakningsobjekt har dock tillagts offentliga platser med fieringen på

ordningsstörningar på offentliga platser hänsyn till att ingripanden mot

för vilket det enligt 3 § avses gälla ett obligatoriskt utgör ett uppdrag

auktorisation. Bevakning allmänna sammankomster nämns krav på av

inbegrips självfallet under definitionen.

inte uttryckligen men

4 förstås med larmföretag dels företag som yrkes- Enligt punkt

för andras räkning bedriva vad som i lagen om mässigt åtar sig att

närvarande betecknas larminstallationsverklarmanläggningar för som

installering, montering, reparering eller ändring av samhet dvs. dels mottagande larm från larmanläggningar. larmanläggningar av - Låssmedsföretag definieras i punkt 5 som den som yrkesmässigt

räkning installera, eller öppna lås eller åtar sig att för andras reparera

kopiering eller annan efterbildning. att framställa nycklar genom

säljer dyrkverktyg. I och med att Vidare avses den som yrkesmässigt

efterbildning nycklar faller under definitionen kopiering och annan av

säkerhetsföretag i lagens mening. Därutgör även s.k. nyckelbarer

sådan framställning nycklar sker på emot avser inte lagen av som

fabrikantstadiet.

Säkerhetskonsult enligt punkt 6 ett företag yrkesmässigt åtar är som

avseende bevakning, larmanläggningar och sig att bedriva rådgivning

säkerhetskonsult gäller enligt lagen inte i något fall

tillträdesskydd. För

auktorisation, auktorisationen är helt frivillig. krav på utan

i 7 väktare på sätt som i 7 § Slutligen definieras punld samma

gällande lag bevakningsföretag. om Det bör anmärkas att företag som ägnar sig personalutbildning

räknas säkerhetsföretag. Det innebär att inte enligt förslaget som

heller sig behöver eller kan erhålla auktorisasådana företag inte vare

tion eller tillstånd.

den obligatoriska väktarutbildningen inte För närvarande gäller att

företag än sådant erhållit auktorisation som får ske genom annat som

2 § andra stycket lagen bevakningsföretag.

utbildningsföretag om

till denna regel har inte upptagits i förslaget, och Någon motsvarighet

inte något hinder mot att utbildning anordnas det föreligger således

det allmänna skolväsendet eller av arbetsmarkexempelvis inom

emellertid enligt 20 § få

nadsmyndigheterna. Rikspolisstyrelsen avses

meddela föreskrifter angående utbildningen befogenhet att liksom nu

meddela närmare bestämmelser vilka krav och kan på detta sätt om

anordnar utbildningen för att den skall skall ställas på den som som

anledning för Rikspolisstyrelsen att i

godkännas. Det kan finnas

SWEDAC undersöka möjligheterna för ett certifieringssamråd med

system på området.

248 Kapitel 9 Födattningskommentarer SOU 1995: 146

3§

I första stycket ett antal fall då auktorisation eller särskilt anges tillstånd utgör ett obligatoriskt krav. Sådana på säkerhetsföretag

ankommande uppgifter inte särskilt i stycket får bedrivas som anges utan auktorisation eller tillstånd. I sådana fall inte innefattas i de som uppräknade punkterna blir det alltså exempelvis till skillnad från vad som nu gäller fritt för företag att åta sig bevakningsuppgifter - utan krav på tillstånd av myndighet.

Första stycket punkt 1 avser ordningsvaktsföretag och andra s. företag som åtar sig att tillhandahålla personal med särskilda befogenheter på grund av förordnande myndighet. Här räcker det alltså inte av med att personalen har myndighetsförordnanden exempelvis som ordningsvakter eller skyddsvakter, utan liksom i dag måste även företaget som sådant auktoriserat. En ordningsvakt utövar sin vara som verksamhet på frilansbasis är däremot liksom befriad från krav på nu auktorisation, vilket framgår andra stycket andra meningen. av Punkterna 2 5 tar sikte på verksamhet ligger så nära polis- - som verksamhet och har så stor betydelse från allmänhetens synpunkt att det har ansetts vara oundgängligt att ett krav på tillstånd ställs I upp. fråga om punkt 3 bör särskilt anmärkas att auktorisationskravet endast gäller fall då företaget åtar sig att ingripa förekommande mot ordningsstörningar på offentliga platser. Ett krav på auktorisation gäller däremot inte, uppdraget bara går på tillse den om ut att allmänna ordningen och rapportera förekommande störningar exempelvis till polisen. Inte heller har vi det erforderligt ställa ansett att upp ett krav på auktorisation för företag endast ägnar sig som att ta emot och vidarebefordra larm. Med offentlig plats förstås detsamma

som i 1 kap. 2 § ordningslagen. På motsvarande sätt gäller att punkt 4 handlar utryckning som om vid larm om brottslig verksamhet endast fall då personalen är avser instruerad att i förekommande fall ingripa mot den brottsliga verksam-

heten och alltså inte endast att iaktta denna och den till rapportera om annan. I begreppet rycka ut avses alltså ligga inte endast att personalen beger sig till platsen vid ett larm utan också att detta sker med beräkning på ett eventuellt ingripande vid behov. Är personalens

uppgift tydligt avgränsad till att, vid olaga intrång eller brottslig annan verksamhet, endast rapportera iakttagelsen till polisen eller annan, föreligger således inte något krav på auktorisation.

Punkt 6 tar sikte på bevakning in- eller utgångar till lokaler där av alkoholdrycker serveras, s. entrévärdsverksamhet. Huruvida denna

verksamhet är att anse som bevakning i den mening i den som avses

nuvarande lagen bevakningsföretag har varit Omdiskuterat, men i

om fortsättningen krävs alltså auktorisation eller särskilt tillstånd för verksamheten. Skälen till detta har utvecklats i den allmänna motiveringen. Auktorisationskravet gäller här som i övrigt endast det fallet att bevakningen utförs ett fristående företag och alltså inte om

av exempelvis restaurang använder egen personal för ändamålet.

en

I punkt 7 uppställs ett krav på auktorisation för larminstallationsverksamhet. Motsvarande krav gäller för närvarande enligt lagen om larmanläggningar.

Punkt 8 innehåller ett nytt auktorisationskrav som innebär att auktorisation krävs för ta emot larm från larmanläggningar för

att vidarebefordran till polisen eller till företag som avses i 1 6. All

larmcentralverksarr1het blir alltså inte auktorisationspliktig utan endast sådan går ut på att larmen vidarebefordras antingen till polisen

som eller också till företag skall rycka ut i den mening som avses i

som punkt 4 eller ingripa sätt som avses i de tidigare punkterna

annars i stycket. Det bör framhållas att uttrycket för vidarebefordran skall läsas så larmen tas emot för rutinmässig vidarebefordran till polisen

att eller till företag har angetts. Om larmcentralens verksamhet

som nyss går på att personal sänds till platsen för iakttagelser och polisen

ut kontaktas endast i det fall brottslig verksamhet observeras, avses således larmcentralens verksamhet inte den grunden vara auktorisationpliktig.

I punkt 9 uppställs ett nytt krav på auktorisation eller tillstånd, nämligen för låssmedsverksamhet avseende sådana lås som är installerade eller avsedda för fast installation i byggnader. Rörande de

har föranlett detta krav hänvisas till den allmänna motiveringskäl som

Verksamhet avseende billås, cykellås och liknande faller utanför en. auktorisationskravet.

Punkten innehåller vidare ett krav antingen auktorisation eller också särskilt tillstånd för försäljning av dyrkverktyg. Motsvarande krav gäller för närvarande enligt lagen 1979:357 om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.

Andra stycket motsvarar 1 § andra stycket lagen om bevakningsföre-

med den kompletteringen att inte endast bevakning som utförs av tag

statlig eller kommunal myndighet faller utanför auktorisationskravet en utan också bevakning utförs på uppdrag av en sådan myndighet.

som Om kommun bildar ett bolag med uteslutande uppgift att

ex. en

för bevakning på uppdrag kommunen blir företaget visserlisvara av gen ett bevakningsföretag enligt den definition som lämnas i 2 men

tillstånd gäller inte. Åtar sig företaget något krav på auktorisation eller även uppdrag från enskilda företag blir det däremot auktorisationspliktigt i den mån uppdragen är den karaktär som avses i första stycket.

av Skulle emellertid kommunal myndighet t.ex. räddningstjänsten

en - -

250 Kapitel 9 Författningskommentarer

ta emot uppdrag från enskilda gäller inget auktorisationskrav. Som framhållits i den allmänna motiveringen finns dock kommunalrättsliga principer av betydelse för sådan verksamhet. Som har anmärkts i den allmänna motiveringen, har vi ställt oss bakom ett förslag från Underprissättningsutredningen i betänkandet SOU:1995:105 Konkurrens i balans att kommunallagen 1990:900 ses över i syfte att precisera under vilka förutsättningar som kommuner och landsting får driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader.

Undantaget för verksamhet som utförs av eller på uppdrag av statlig och kommunal myndighet gäller inte endast bevakning utan all verksamhet som avses i första stycket. Det innebär bl.a. att auktorisationskravet inte gäller för SOS ALARM i Sverige AB, som visserligen är en larmcentral i den mening som avses i första stycket punkt 8 men som utför verksamhet på statens uppdrag.

4§

Första tredje stycket motsvarar 3 § och 4 § andra meningen lagen om

bevakningsföretag med den avvikelsen att laglydnads- och lämplighetskravet på ledamöter i företagets styrelse har tagits bort. I den mån personer som är bosatta i andra länder än Sverige ingår i styrelsen blir nämligen detta krav i praktiken inte möjligt att kontrollera, och det synes då oegentligt att behålla en prövning med sikte på styrelseledamöter som är bosatta i Sverige. Det är självfallet att de krav som ställs upp i första och andra styckena måste bedömas i relation till vad slags verksamhet det är fråga om. Som framgår av det följande avses även nyckelbarer bli underkastade de berörda kraven. På sådana företag kan

inte ställas samma krav på exempelvis organisation som gäller för säkerhetsföretag i allmänhet.

Fjärde stycket skall ses mot bakgrund av att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer enligt 6 § andra stycket avses kunna överlämna en branschorganisation eller annat samfund att pröva frågor om auktorisation. För närvarande finns förutsättningar för en sådan delegation endast i fråga om låssmedsverksamhet. Den organisation som därvid närmast kommer i fråga Sveriges Låssmeds-

mästares riksförbund ställer i sitt auktorisationssystem nu krav

viss tids yrkesverksamhet liksom krav angående verksamhetens utövning och avses kunna göra detta även i fortsättningen. Motsvarande krav kan komma att ställas upp av andra organ som eventuellt erhåller delegation.

Kapitel 9 Författningskommentarer 251

5§

Med hänsyn till att lagen reglerar frågor rörande säkerhetsföretag av olika slag är det naturligt att det i ett beslut om auktorisation måste

vad slags verksamhet auktorisationen är avsedd att omfatta. anges som Vidare måste i vad mån auktorisationen innefattar rätt för

anges företaget att bedriva verksamhet som avses i 3

I paragrafen har vidare upptagits bestämmelser om begränsning och utvidgning av auktorisation som motsvarar vad som för närvarande gäller i fråga om bevakningsföretag.

6§

Förslaget innebär enligt första stycket som huvudregel att det är polismyndigheten i länspolismästardistriktet som prövar frågor om auktorisation. Den nuvarande prövningen av länsstyrelsen avses således upphöra. Skälen till detta har utvecklats i den allmänna motiveringen. Om bevakningsföretaget avses vara verksamt i annat polisdistrikt än länspolismästardistriktet bör som regel samråd ske med polismyndigheten i det andra distriktet. Någon uttrycklig föreskrift om detta behövs inte.

l andra stycket har berörts i det föregående upptagits en regel

som enligt vilken regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan till branschorganisation eller något annat samfund överlämna

en att besluta auktorisation. Det får förutsättas att regeringen tills

om vidare själv prövar frågor om att överlämna denna prövning till enskilda delegation till en myndighet synes i en framtid

organ, men en fullt tänkbar. Närmast kommer då SWEDAC eller Rikspolisstyrelsen i åtanke.

För närvarande finns det nämnts förutsättningar för sådan

som delegation i fråga om låssmedsverksamhet. Tanken har varit att Sveriges Låssmedsmästares riksförbund som nu tillämpar ett

auktorisationssystem skall bemyndigas att fortsätta denna verksamhet,

vilken har visat sig fungera väl. Det har förutsätts att regeringen

förordning överlämnar förbundet att pröva dessa frågor. genom Självfallet gäller att även annan sammanslutning vilken uppfyller de krav bör ställas på ett sådant organ kan få denna befogenhet. Ett

som annat organ som enligt uppgift till oss överväger att erbjuda sig att fullgöra uppgifter på området är Svenska Stöldskyddsföreningen.

Som har berörts i anslutning till 4 § ställer Sveriges Låssmedsmästa-

riksförbund i sitt auktorisationssystem nu krav på viss tids res yrkesverksamhet liksom krav angående verksamhetens utövning och

kunna göra detta även i fortsättningen. För närvarande gäller avses också att auktorisation kan meddelas endast förbundets medlemmar.

252 Kapitel 9 Författningskommentarer SOU 1995: 146

Det kravet kan givetvis inte gälla när förevarande reglering träder i kraft, och företrädare för förbundets styrelse har också uppgivit för oss att förbundet är berett att slopa det kravet. I den mån prövningen och tillsynen kompliceras i de fall auktorisation söks av företag som inte är medlem måste förbundet emellertid anses oförhindrat att ta ut de ökade kostnader av den sökande som föranleds av detta.

Vi har förutsatt att Rikspolisstyrelsen i samråd med företrädare för branschen fastställer en kravspecifikation som kan ligga till grund för auktorisationsbeslut på låssmedsområdet. Ett företag kan styrka att personalen och kvalitetssystemet uppfyller de krav som ställs upp

intyg från certiñeringsorgan. Certifieringsorgan förutsätts i genom vanlig ordning bli ackrediterade genom beslut av SWEDAC. På detta område är självfallet konkurrensen fri. Hinder föreligger inte mot att Sveriges Låssmedsmästares riksförbund erhåller behörighet som certifieringsorgan även om det skall ankomma förbundet att svara för tillståndsgivningen. Detsamma gäller för andra sammanslutningar,

t.ex. Svenska Stöldskyddsföreningen.

7§

I den mån regeringen överlämnar enskilt organ att pröva frågor om auktorisation på ett visst säkerhetsområde, bör statlig myndighet inte längre meddela auktorisationsbeslut på det området. I den mån ett enskilt organ enligt 4 § fjärde stycket väljer att ställa upp krav på viss tids yrkesverksamhet eller speciella krav angående verksamhetens utövning måste en möjlighet skapas även för företag som inte uppfyller sådana krav att få tillstånd att bedriva verksamhet. Sveriges Låssmedsmästares riksförbund ställer i dag bl. a. krav på viss tids

upp yrkesverksamhet liksom krav på att företaget skall erbjuda fullständig låssmedsservice. Ett nystartat företag kan alltså inte få auktorisation med mindre än att personalen har den föreskrivna yrkeserfarenheten, och förutsättningar för auktorisation saknas också för nyckelbarer som endast ägnar sig att kopiera nycklar. Liknande krav kan tänkas bli uppställda av annan branschorganisation som erhåller möjlighet att meddela auktorisationsbeslut.

Enligt förevarande paragraf kan företag som inte är auktoriserade få särskilt tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses i 3 Säkerhetsföretag inte avser att bedriva någon sådan verksamhet

som kan emellertid inte erhålla tillstånd; någon motsvarighet till frivillig auktorisation alltså inte föreligga i detta fall. Möjligheten att få

avses särskilt tillstånd är avsedd för företag som inte uppfyller de speciella krav för auktorisation som kan vara uppställda av en sammanslutning som fått delegation att pröva auktorisationsfrågor men som uppfyller

SOU 1995: 146 Kapitel 9 Författningskommentarer 253

de allmänna krav som ställs upp i förevarande lag.

Även behörigheten att meddela särskilda tillstånd skall kunna delegeras till branschorganisation eller ett annat samfund. Vårt

en förslag innebär att sådan delegation skall äga rum på låssmedsom-

en rådet, vilket innebär att Sveriges Låssmedsmästares riksförbund och eventuellt även andra skall pröva frågor särskilt tillstånd.

organ om För särskilt tillstånd gäller samma förutsättningar som för auktorisation utom så till vida att det inte får uppställas några särskilda krav som sträcker sig längre än lagen och de föreskrifter som på grund av bemyndigande i lagen kan ha meddelats regeringen eller Riks-

av polisstyrelsen. Föreskriften i 4 § fjärde stycket är alltså inte tillämplig i fråga särskilda tillstånd. Ett beslut om särskilt tillstånd avses

om också få rättsverkningar som ett beslut om auktorisation. Detta

samma framgår av andra stycket.

8§

Paragrafen överensstämmer med 7 § lagen om bevakningsföretag. En viss redaktionell ändring i förhållande till nämnda paragraf har gjorts för att det skall bli klarlagt att väktaren åtnjuter skydd inte bara under tjänstgöring utan också på sin fritid exempelvis för hämndaktioner.

9§

I första stycket har slagits fast den i den allmänna motiveringen berörda principen att ett säkerhetsföretag skall samarbeta med polisen för att öka de enskildas trygghet i samhället. Självfallet blir arten och omfattningen detta samarbete i hög grad beroende av vilken sorts

av verksamhet som säkerhetsföretaget bedriver.

Enligt andra stycket ankommer det på säkerhetsföretaget att se till att de anställda är lämpliga för sina uppgifter med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter. Det är förutsatt att företaget för detta ändamål skall kunna erhålla utdrag av polisregister.

Varje uppgift ett begånget brott behöver naturligtvis inte dis-

om kvalificera från anställning i ett säkerhetsföretag. Upp-

en person märksamheten bör framför allt inriktad på tillgreppsbrott och,

vara såvitt anställning i bevakningsföretag, våldsbrott och drog-

avser relaterade brott. I den mån allvarlig eller upprepad sådan brottslighet föreligger bör regel inte anställas, om inte lång tid

en person som förflutit från brottsligheten. Samma slags brottstyper bör naturligtvis beaktas särskilt, när fråga uppkommer att skilja en person från en

om anställning i säkerhetsföretag på grund att han har gjort sig

ett av skyldig till brottslig handling, låt att det i enlighet med allmänna

vara principer måste krävas starkare dokumentation om olämplighet i detta

254 Kapitel 9 Författningskommentarer

fall än när det gäller att vägra anställning. Självfallet gäller att brottslighet som riktat sig mot en kund hos säkerhetsföretaget eller som annars begåtts i tjänsten är speciellt graverande.

I fråga om väktare gäller för närvarande enligt praxis att ett återkallat godkännande betraktas som saklig grund för uppsägning enligt 7 § anställningsskyddslagen 1982:80, om det inte anses skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Eftersom det enligt vårt förslag slås fast i lagen att ett säkerhetsföretag har skyldighet att se till att de anställda är lämpliga med hänsyn till laglydnad, förutsätter vi att samma bedömning normalt görs i fall när företaget anser det nödvändigt att skilja en person från anställningen på grund av ett begånget brott. Att gränsdragningsfrågor här som eljest kan uppkomma ligger i sakens natur.

I överensstämmelse med vad som för närvarande följer av Rikspolisstyrelsens föreskrifter anges vidare i förevarande stycke att en väktare skall ha fyllt 18 år men att han dock inte före 20 års ålder får anlitas för uppgifter som kräver erfarenhet och mognad. Möjligheten att anställa väktare i åldern 18 20 år är avsedd främst för ferie-

arbetande ungdomar.

Tredje stycket innehåller en bestämmelse som är avsedd att säkerställa informationsutbytet mellan väktarna och polisen. Bestämmelsen är inte avsedd att uppfattas så att väktarna åläggs någon ovillkorlig rapportskyldighet i fråga om lagöverträdelser. När det gäller mera allvarliga fall liksom förhållanden som bör leda till särskilda insatser från polisens sida är det emellertid väsentligt att väktarna ser det som en åtgärd inom ramen för bevakningstjänsten att ta kontakt med polisen.

10- 14 §§

Paragraferna motsvarar 8 12 §§ lagen om bevakningsföretag med den

i det föregående berörda avvikelsen att tillsynen avses ankomma på polismyndigheten i länspolismästardistriktet i stället för på länsstyrel-

sen. Skyldigheten att, om tillsynsmyndigheten inte har bestämt annat,

insända en årlig redogörelse för verksamheten till myndigheten gäller i dag bara för bevakningsföretag, och regeln om detta har i 11 § andra stycket formulerats så att den även i fortsättningen blir tillämplig bara på bevakningsföretag med möjlighet för tillsynsmyndigheten att särskilt bestämma att även andra säkerhetsföretag skall iaktta motsvarande skyldighet. Även Föreskriften i 12 § andra stycket inspektion

om att skall ske minst en gång vartannat år gäller bara för bevakningsföretag.

Kapitel 9 Författningskommentarer

15 §

I det fallet att auktorisation har meddelats av branschorganisation eller annat samfund ligger det i sakens natur att samfundet även har att svara för tillsynen. Några tvångsbefogenheter bör inte gälla för ett enskild samfund; vägrar det auktoriserade företaget att lämna tillträde för inspektion eller att tillhandahålla de uppgifter som behövs för tillsynen bör påföljden i stället bli att auktorisationen återkallas.

16 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 § lagen om bevakningsföretag.

17 §

När auktorisation har meddelats av branschorganisation eller annat samfund gäller enligt 15 § att samfundet även har att svara för tillsynen, och det bör då ankomma på förbundet att pröva förekommande frågor om återkallelse.

18 §

Paragrafen motsvarar 14 § lagen om bevakningsföretag.

19 §

Avslag på ansökan om auktorisation, återkallelse av auktorisation

en och andra liknande beslut har ansetts böra kunna överklagas inte bara när beslutet har fattats av myndighet utan också när det efter delegation har meddelats av branschorganisation eller annat samfund. Överklagande skall ske hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätten. I enlighet med numera tillämpade principer bör prövningstillstånd krävas vid ett överklagande till kammarrätten.

20§

Paragrafen motsvarar 16 § lagen om bevakningsföretag med viss redaktionell justering. Vi har föreställt oss att föreskrifterna rörande bevakningsföretag kan begränsas i den nya ordningen. På de områden som är nyreglerade är det emellertid nödvändigt att Rikspolisstyrelsen tillsammans med branschen överväger vilka krav som skall ställas. Det gäller larmcentralverksamheten, säkerhetskonsulterna och låssmedsverksamheten. I fråga om den senare verksamheten är det framför allt angeläget att man säkerställer att det i företagen finns personal som

256 Kapitel 9 Författningskommentarer SOU 1995: 146

har genomgått utbildning vad gäller hanteringen av spärrade nyckelämnen. Vi vill vidare hänvisa till vad som har sagts i den allmänna motiveringen om möjligheten att åstadkomma certiñeringssystem på området.

Ikrajiträdandebestämme[serna

Lagen i sina väsentliga delar kunna träda i kraft den l januari

avses 1997. Två undantag måste dock göras. Innan lagen kan träda i kraft beträffande auktorisationskravet för låssmedsverksamhet, måste Sveriges Låssmedsmästares riksförbund liksom eventuella andra

organisationer som kan komma i fråga för tillståndsprövningen

organisera sin verksamhet på sådant sätt att det finns praktisk möjlighet att sörja för prövningen när det gäller det stora antal företag som är verksamma området. Vidare måste Rikspolisstyrelsen i samråd med branschen fastställa kravspeciñkationer. Även när det gäller larmcentralverksamhet införs ett nytt auktorisationskrav som förutsätter att kravspecifikation utarbetas och som därför inte lärnpligen bör träda i kraft redan den 1 januari 1997

.

Med hänsyn härtill har angetts att lagen i fråga om 3 § 8 och 9

dvs. kraven på auktorisation eller särskilt tillstånd för att få bedriva larmcentralverksamhet och låssmedsverksamhet träder i kraft först

den dag regeringen bestämmer. Frivillig auktorisation kan emellertid meddelas redan dessförinnan.

Avsikten är att, när lagen träder i kraft, lagen 1974:191 om bevakningsföretag och lagen 1979:357 yrkesmässig försäljning av

om dyrkverktyg skall upphöra att gälla. Däremot bör inte lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. upphävas eftersom den innehåller en reglering som omfattar även andra frågor än dem som behandlas i denna lag. Beslut om auktorisation eller särskilt tillstånd som har meddelats enligt någon av de nu nämnda lagarna bör gälla som auktorisation enligt den nya lagen.

Med avseende verksamhet som först genom den nya lagen blir tillståndspliktig främst larmcentralverksamhet, låssmedsverksamhet

och verksamhet som entrévärdar gäller att frågor om auktorisation

eller särskilt tillstånd kan prövas före ikraftträdandet och att verksamheten får fortsättas till dess att ansökningen har prövats slutligt, under förutsättning att ansökan görs inom sex månader från ikraftträdandet. För entrévärdar blir detta den 1 juli 1997, medan tidpunkten för obligatorisk auktorisation eller särskilt tillstånd beträffande larmcentralverksamhet och låssmeder blir beroende av när regeringen beslutar ikraftträdande i denna del. Även prövning efter över-

om klagande av ett avslagsbeslut kan ske före ikraftträdandet.

SOU 1995: 146 Kapitel 9 Författningskommentarer 257

2 Förslaget till förordning om säkerhetsföretag

Förslaget till förordning säkerhetsföretag motsvarar närmast för-

om ordningen 1989:149 bevakningsföretag och innehåller

om m.m. delvis bestämmelser den förordningen. Den nya för-

samma som ordningen emellertid bli generellt tillämplig på auktorisation och

avses särskilt tillstånd beträffande säkerhetsföretag. En del av den nuvarande förordningens bestämmelser saknar motsvarighet i förslaget. Det gäller bl.a. bestämmelserna godkännande personal, eftersom denna

om av prövning ankomma på säkerhetsföretagen själva.

avses

Det bör anmärkas vad föreskrivs auktorisation gäller

att som om både obligatorisk och frivillig auktorisation.

1§

I paragrafen definieras vissa grundläggande begrepp. Auktorisations-

myndighet och tillsynsmyndighet normalt samma polismyndighet,

säkerhetsföretagets styrelse har bytt säte kan det vara fråga men om

om olika polismyndigheter.

2§

Första stycket i huvudsak 2 § förordningen om bevaknings-

motsvarar företag Såvitt gäller punkt 1 bör anmärkas att vi har ansett att

m. m. uppgifter styrelseledamöter bör lämnas oberoende av att någon

om laglydnadsprövning inte längre skall göras med avseende på styrelseledamöterna. Detta hindrar inte i särskilda fall vad kan vara känt

att som i fråga de avsedda styrelseledamöterna kan vägas in vid pröv-

om ningen.

Vad föreskrivs i punkt 4 att uppgift skall lämnas om arten

som om

de uppgifter företaget att utföra samt huruvida företaget av som avser

bedriva verksamhet i 3 § lagen om säkerhetsföreavser att som avses

skall bakgrund att säkerhetsföretag kan ha helt olika tag ses mot av verksamhetsinriktningar och att det ett auktorisationsbeslut måste

av

vilken verksamhet det Vidare skall i ett sådant beslut framgå avser.

företaget får bedriva verksamhet avses i 3 § lagen anmärkas om som om säkerhetsföretag.

Utbildningsföretag behöver enligt förslaget inte auktorisation. Av

skäl har det väsentligt att det i ansökningen anges detta ansetts vara

utbildning komma att anordnas. Eftersom

hur personalens avses

och övrig lämplighetsprövning skall ske genom företagets

laglydnads-

väsentligt uppgift även lämnas om hur egen försorg har det ansetts att

lämplighetsprövning komma att anordnas. Be-

personalens avses

258 Kapitel 9 Författningskommentarer SOU 1995: 146

stämmelser i dessa hänseenden finns i punkt Andra stycket överensstämmer med 6 § förordningen beom vakningsföretag m. m.

3§

Paragrafen motsvarar 7 § förordningen om bevakningsföretag m.m. med den avvikelsen att det inte har föreskrivits att auktorisationsmyndigheten skall sända kopia sitt beslut till Rikspolisstyrelsen. Det en av sammanhänger med att Rikspolisstyrelsen enligt förslaget inte längre skall yttra sig i ärenden angående auktorisation. Det kan emellertid inte uteslutas att Rikspolisstyrelsen sig behöva uppgifter anser om meddelade auktorisationer för att behålla sin centrala överblick över auktorisationssystemet. Styrelsen kan då själv grundval sin av instruktion meddela bestämmelser i vilken ordning den skall om underrättas om sådana beslut.

4§

l 5 § andra stycket lagen säkerhetsföretag föreskrivs att auktorisaom tionen kan utvidgas genom särskilt beslut på ansökan företaget samt av att vad som i lagen är föreskrivet om auktorisation gäller i fråga om ett sådant beslut. I konsekvens härmed föreskrivs i förevarande paragraf att bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas på motsvarande sätt vid en ansökan om utvidgning av auktorisation eller särskilt av tillstånd.

5§

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 § förordningen om bevakningsföretag m m. Någon motsvarighet har dock inte upptagits till föreskriften i andra stycket sistnämnda paragraf att ett företag om till auktorisationsmyndigheten skall anmäla ändring verksamen av heten till andra uppgifter än avsågs i ansökningen auktorisasom om tion. Om de uppgifterna inte omfattas auktorisationsbeslutet nya av skall i enlighet med vad som anförts under 4 § ansökan en om utvidgning göras. Omfattas å andra sidan de uppgifterna nya av auktorisationsbeslutet, behöver förhållandet inte anmälas särskilt.

6§

Paragrafen motsvarar 13 § förordningen bevakningsföretag om m.m.

1995:146 Kapitel 9 Författningskommentarer 259

SOU I

7§

Paragrafen motsvarar 14 § förordningen om bevakningsföretag m.m.

8§

Enligt 6 § andra stycket lagen säkerhetsföretag kan regeringen eller om regeringen bestämmer överlämna branschorgani-

myndighet som en

eller samfund pröva frågor auktorisation. Som sation ett annat att om anförts vid nämnda paragraf finns för närvarande förutsättningar att överlämna sådana frågor endast när det gäller låssmedsornrådet. Förslaget innebär frågor auktorisation på detta område skall att om Sveriges Låssmedsmästares riksförbund. Det bör då prövas av förbundet liksom för närvarande utforma rutinerna för ankomma på att auktorisationsfrågor. Det har därför föreskrivits att l

prövning av -

7 §§ inte skall tillämpas i dessa fall. Vårt förslag innebär det först när regeringen bestämmer skall att auktorisation eller särskilt tillstånd för att bedriva låssmedsfordras verksamhet ikraftträdandebestämmelserna till lagen om säkerhets-

se

företag. Eftersom förbundet att ställa särskilda krav på viss avser upp tids och beträffande verksamhetens utövande för att

yrkeserfarenhet

meddela auktorisation kommer då enligt 7 § lagen om säkerhetsföretag gälla särskilt tillstånd skall kunna meddelas för företag som inte att att uppfyller dessa krav ändå vill utöva sådan verksamhet som avses men i lagens 3 Även frågor sådana särskilda tillstånd kan delegeras om till branschorganisation eller annat samfund, och förslaget innebär att skall ankomma på förbundet att pröva också sådana frågor. När det lagen säkerhetsföretag sätts i kraft såvitt gäller auktorisationskravet om för låssmedsverksamhet, bör således förevarande paragraf komplettemed föreskrift det ankommer på Sveriges Låssmedsmäsras en om att riksförbund pröva frågor särskilt tillstånd. tares även att om bör både på låssmedsområdet och beträffande övriga

Självfallet

säkerhetsföretag prövningen kunna överlämnas även till andra enskilda än nämnda förbund. Som det bör det tills vidare ankomma organ ser regeringen bestämma i vilka fall enskilda sammanslutningar skall på att kunna pröva frågor auktorisation. Denna befogenhet bör dock på om sikt kunna delegeras, varvid Rikspolisstyrelsen eller SWEDAC bör komma i fråga som beslutsfattande myndighet. Om enskild sammanslutning har erhållit delegation uppställer en som speciella krav för auktorisation gäller på samma sätt som nyss angetts särskilt tillstånd skall kunna meddelas. Detta kan ske antingen av att polisen eller även befogenheten att meddela det allmänna genom - om särskilt tillstånd delegeras sammanslutningen. - av

260 Kapitel 9 Färfattningskommentarer SOU 1995: 146

9§

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § förordningen bevakningsom företag m.m. Den har dock avfattats på sådant sätt att det överlämnats till Rikspolisstyrelsens bedömning i vilka fall särskilda föreskrifter skall meddelas. Det får förutsättas att föreskrifter liksom dock i nu mindre omfattning än för närvarande skall meddelas i fråga - om bevakningsföretag, medan det kan vara mera tveksamt i vilken utsträckning föreskrifter bör meddelas exempelvis i fråga säkerom hetskonsulter. I den utsträckning föreskrifter böra meddelas anses beträffande låssmedsföretag får de även fall då företagen har avse auktorisation genom riksförbundet. Vi vill erinra om vad vi i den allmänna motiveringen har påpekat om möjligheten för Rikspolisstyrelsen föreskrifterna sådan att ge en konstruktion att certifieringssystem kan användas vid kontrollen.

3 Lag om ändring i lagen l975:88 med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

1§

Ändringen i andra stycket innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter även avgifter för trafikövervakningstjänster. om Bemyndigandet ger möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter till kommunen i fall då det exempelvis överlämnas parkeringsvakter eller kommunal personal att bevaka och annan tunga . breda transporter. En försöksverksamhet med denna inriktning pågår för närvarande inom polisdistriktet i Stockholms län. .

2§

I den mån trafikövervakningstjänster utförs kommunal personal bör av det finnas möjlighet för regeringen att överlåta kommunen att meddela föreskrifter om avgifter för ändamålet. Detta kan ske med . stöd av andra stycket efter den här föreslagna ändringen. Som anförs i det följande i anslutning till förslaget till förordning ändring i om förordningen 1982:789 ersättning för polisbevakning och för om

anslutning av larmanläggningar till polisen m.m. föreslår utredningen

att detta bemyndigande inte omedelbart utnyttjas när det gäller den

l

verksamhet i Stockholm går ut på att parkeringsvakter används för

som bevakning och breda transporter. I stället föreslås att kommu-

av tunga

direkt förordning tilläggs befogenhet att tills vidare ta ut nen genom

avgifter för sistnämnda tjänst som polisen. samma

4 Förslaget till lag ändring i lagen 1980:578 om

om

ordningsvakter

2§

I överensstämmelse med vad har förordats i den allmänna

som motiveringen har den nuvarande uppräkningen de fall då ordnings-

av vakter kan förordnas ersatts allmän bestämmelse enligt vilken

av en ordningsvakter får förordnas tjänstgöra vid lokaler eller platser dit

att allmänheten har tillträde. Det fordras alltså inte som för närvarande speciella skäl för ordningsvakter skall få tjänstgöra på exempelvis

att offentliga platser eller innetorg. Förslaget utgör ett led i strävandena

utvidga användningen ordningsvakter i den allmänna trygghetens att av intresse.

3§

Kravet på att det skall finnas ett särskilt behov och vara av betydelse från allmän synpunkt har behållits endast när det gäller fall då en ordningsvakt tjänstgöra vid plats eller lokal dit allmänheten

avses en inte har tillträde. Exempel erbjuder tjänstgöring inom bostadsområden och vid skoldanser och liknande även bevakning av ambassader

men och konsulat. För markera att det inte förutsätts lika restriktiv

att en

den avsetts vid tillämpningen den nuvarande

prövning som som av

undantagsreglen har väsentlighetskravet slopats. Det krävs alltså inte

väsentlig betydelse från allmän synpunkt utan bara betydelse.

4§

I överensstämmelse med vad gäller väktare har minimialdern

som om ändrats från 20 till 18 år. Före 20 års ålder bör dock en ordningsvakt inte användas för uppgifter kräver erfarenhet och mognad.

som Föreskriften maximiâlder föreslås avskaffad.

om

262 Kapitel 9 Författningskommentarer SOU 1995: 146

5 §

Första stycket

I överensstämmelse med vad som förordats i den allmänna motiveringen innebär ändringsförslaget att ordningsvakt i fortsättningen skall förordnas av polismyndigheten i länspolismästardistriktet och detta även om tjänstgöringen avses omfatta flera polisdistrikt inom eller utom länet. Berörda polismyndigheter skall emellertid underrättas. Dessutom bör självfallet som regel samråd före förordnandet ske med

de polismyndigheterna.

Andra stycket

I linje med önskemålet att utvidga användningen av ordningsvakter ligger att så specificerade förordnanden som förutsätts enligt nu gällande bestämmelser inte skall vara nödvändiga i fortsättningen. Det möter alltså inte något hinder att ge ett förordnande det allmänna innehållet att ordningsvakten förordnas att tjänstgöra vid lokaler eller platser dit allmänheten har tillträde inom ett visst geografiskt område. Avses endast en viss verksamhet eller ett visst tjänstgöringsställe, bör det dock naturligen anges i förordnandet.

Tredje stycket

Om ordningsvakten avses få behörighet att tjänstgöra även vid en plats eller lokal dit allmänheten inte har tillträde måste det särskilt anges i förordnandet. Den plats eller lokal som därvid kommer i fråga behöver inte nödvändigtvis preciseras i förordnandet men det är å andra sidan inte lämpligt att ge detta ett innehåll som innebär att ordningsvakten generellt kan tjänstgöra på alla slags enskilda platser. Det är att märka att ordningsvaktens tjänstgöring enligt 1 § måste syfta till att medverka till att allmän ordning upprätthålls.

7§

Ändringarna i paragrafen, som syftar till att förbättra kontakterna mellan ordningsvakter och polis, har kommenterats i den allmänna motiveringen.

SOU 1995: 146 Kapitel 9 Färfattningskommentarer 263

5 Förslaget till lag ändring i lagen 1983:1097 med

om

vissa bestämmelser om Iarmanläggningar m.m.

Lagen säkerhetsföretag innehåller nu allmänna bestämmelser om

om auktorisation larmföretag och andra säkerhetsföretag. l lagen

av 1983:1097 larmanläggningar kvarstår enligt förslaget enbart vissa

om definitioner samt sådana bestämmelser som avser larmanläggningar

är anslutna till polisen och de närmare förutsättningarna för det. som

6 Förslaget till ändring i polislagen 1984:157

Såvitt gäller första tredje styckena hänvisar till motiveringen i vårt

delbetänkande.

Förslaget till ett nytt fjärde stycke syftar till att ge kommunerna möjlighet att i begränsad utsträckning lämna bidrag till polisverksamheten. Sådant bidrag får lämnas i två former: dels genom tillhandahållande lokaler, dels genom att kommunal personal får till uppgift

av

bistå polisen med visst arbete. Exempel på den senare formen av att bidrag erbjuder det förslag som har lagt fram om användningen av parkeringsvakter för utvidgade uppgifter. Förutsättningen för att sådant bidrag skall få lämnas är att det bedöms väsentlig betydelse för

vara av kommunmedlemmarna.

7 Förslaget till lag ändring i lagen 1987:24

om

om kommunal parkeringsövervakning

7§

Den paragrafen möjlighet för kommunen att, efter samråd med

nya ger polismyndigheten, besluta utvidgade uppgifter för parkeringsvak-

om

Enligt punkt 1 kan sådana uppgifter bestå i att rapportera till terna. polisen iakttagna överträdelser trafikföreskrifter. Detta innebär

av av inte att parkeringsvakten åläggs någon rapportskyldighet av samma karaktär den ankommer polisen utan endast att vakten får

som som möjlighet att inom för sin tjänst biträda med trañkövervak-

ramen ningen på angivet sätt. Några särskilda befogenheter följer inte av denna punkt.

Efter samråd med polismyndigheten kan kommunen också bestämma

parkeringsvakterna skall få tas i anspråk för att biträda polisman att vid fullgörande trafikövervakningsuppgift. Inte heller i sådana fall

av får parkeringsvakterna några särskilda befogenheter. Främst torde en tillämpning punkten aktualiseras vid i förväg beordrade trafikkon-

av

264 Kapitel 9 Författningskommentarer

troller. Det ankommer självfallet på polismyndigheten att bestämma om vakterna skall tas i anspråk eller även när kommunen för sin del beslutat att vakterna skall tas i anspråk för biträde. Hinder föreligger inte mot att kommunen fattar ett beslut av detta slag med viss begränsning beträffande den tjänstgöring skall komma i fråga. som Vid sidan härav gäller att polisen har möjlighet att med stöd 8 § av andra stycket vägtrafikkungörelsen 1972:603 tillägga parkeringsvakterna eller annan kommunal personal befogenhet att meddela anvisningar för trafiken. Denna föreskrift har enligt uppgift utnyttjats inom ramen för den i Stockholms polisdistrikt pågående försöksverksamhet som går ut på att parkeringsvakterna eskorterar tunga och breda transporter. Sistnämnda verksamhet i sig grundas på 159 § vägtrafikkungörelsen och behöver inte något nytt författningsstöd. Den bör enligt utredningens mening lämpligen permanentas.

8 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

För tillämpligheten av bestämmelsen om olaga intrång i andra stycket krävs för närvarande att det är fråga om ett inträngande eller ett kvarstannande i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg eller på upplagsplats eller annat sådant ställe. l överensstämmelse med vad som förordats i den allmänna motiveringen kapitel 8 avsnitt 2.8 innebär förslaget en utvidgning så till vida att bestämmelsen generellt kommer att omfatta lokaler samt inhägnade områden eller områden annars som är inrättade för ett bestämt ändamål. En följd av denna utvidgning är att det är att betrakta olaga som i intrång någon bereder sig tillträde till eller kvar i lokal om stannar en som i och för sig är tillgänglig för allmänheten, under förutsättning att ett förbud att vistas i lokalen har meddelats honom. Ett sådant förbud måste givetvis, vare sig det meddelats skriftligen eller muntligen, kunna dokumenteras. Skulle förbudet strida mot lag, t.ex. därför att det innefattar olaga diskriminering, skall det självfallet inte beaktas vid tillämpning av förevarande paragraf. Även i andra fall kan tänkas förbudet saknar att giltighet. Om exempelvis ett bibliotek har inrättats av en kommun med j uppgift att vara tillgängligt för allmänheten, torde det krävas stöd i ett reglemente eller motsvarande för biblioteket för att personalen skall kunna meddela enskilda fridsstörare förbud. Alldeles självfallet är också att ett förbud inte kan åberopas mot den vill göra anspråk som på sin grundlagsenliga rätt att ta del av allmänna handlingar. Det bör uppmärksammas att bestämmelsen nödvärn i 24 kap. om 1 § 3 brottsbalken inte utan vidare är tillämplig enbart på den grunden

1995:146 Kapitel 9 Färfattningskommentarer 265

SOU

någon har gjort sig skyldig till olaga intrång. För att nödvärn skall att föreligga när det inte är fråga bostad krävs att någon olovligen har

om trängt in i rum, hus, gård eller fartyg.

Vad gäller brottskonkurrens bör särskilt beaktas förhållandet till bestämmelsen i 9 kap. 2 § andra stycket brottsbalken om bedrägligt beteeende s.k. snyltning. Om någon utan att göra rätt för sig bereder sig tillträde till föreställning där kontant betalning förutsätts utgör

en förfarandet bedrägligt beteende. Brottet har strängare straffskala än den gäller för olaga intrång, vilket innebär att sistnämnda brott

som normalt skall anses konsumerat.

9 Förslaget till lag ändring i ordningslagen 1993:1617

om

3 kap. 1 §

För närvarande gäller enligt denna paragraf som huvudprincip att offentlig plats inom detaljplanelagt område inte utan tillstånd av polismyndigheten får användas på ett sätt som inte stämmer överens

Vissa undantag finns från tillståndsplikten.

med upplåtelseändamålet.

Polismyndigheten skall, utom i vissa angivna fall, inhämta yttrande

från kommunen, som har vetorätt.

innebär regeringen eller myndighet regeringen

Ändringen att som

kan beträffande vissa ärendetyper eller grupper av ärenden bestämmer föreskriva prövningen skall ankomma på kommunen i stället för

att

Avsikten är länsstyrelserna skall bemyndigas att meddela polisen. att

föreskrifter, varvid det förutsatts att samråd skall ske med sådana

och polismyndigheter. Föreskrifter en ändrad berörda kommuner om ordning för prövningen bör meddelas endast under förutsättning att

polismyndigheten och kommunen är överens.

Som har påpekats i den allmänna motiveringen finns det i synnerhet

kommunerna erfarenhetsmässigt återkommande ärenden och i de större

i vilka ordnings- och säkerhetssynpunkter sällan eller ärendegrupper aldrig har någon betydelse, exempelvis ärenden angående byggnadsställningar, och åtminstone flertalet fall som avser uppställning

skyltar

Ärendegrupper detta slag lämpar sig väl för överav containrar. av

Däremot bör inte förekomma att sådana flyttning till kommunen.

allmän sammankomst eller offentlig ärenden flyttas över som avser

under alla förhållanden skall meddela tillställning, eftersom polisen

i dessa fall. Det är emellertid ingenting som hindrar att tillståndsbeslut

formuleras så alla ärenden användande av föreskrifterna att om

allmän sammankomst eller offentlig offentliga platser som inte avser

till kommunen, polisen och kommunen är tillställning flyttas över om

detta är den mest rationella ordningen. ense om att

266 Kapitel 9 Förfatmingskommentarer SOU 1995: 146

För närvarande gäller enligt 2 § förevarande kapitel kommun att en inte skall höras i ett tillståndsärende, detta mark om avser som förvaltas av någon än kommunen. Det skulle med hänsyn härtill annan kunna hävdas att överflyttning till kommunen inte bör få andra avse fall än när den offentliga platsen är belägen på mark förvaltas som av kommunen. En sådan begränsning har dock inte ansetts böra ställas upp. Oberoende av om kommunen eller någon förvaltar marken annan gäller nämligen att de beslut här sakligt sett har karaktär som avses av dispens från den av kommunen fastställda detaljplanen, och det kan därför inte principiellt oriktigt att besluten meddelas kommuvara av nen. I sådana fall då annan än kommunen förvaltar marken gäller för övrigt ibland att den förvaltas ett kommunalt bolag. av

Enligt 3 kap. 18 § får polismyndigheten under vissa förutsättningar

återkalla ett tillstånd att ta i anspråk offentlig plats. I den mån tillståndsfrågor har anförtrotts kommunen bör det uppenbarligen ankomma på denna att också pröva frågor återkallelse tillstånd. om av Med hänsyn härtill föreskrivs i sista meningen att, i den mån föreskrifter av aktuellt slag har meddelats, vad i 18 § har föreskrivits som om polismyndigheten i stället skall gälla kommunen. Däremot har inte någon motsvarande regel föreslagits beträffande föreläggande och vidtagande åtgärd på försumligs bekostnad det slag av av som behandlas i 19 21 §§. Sådana åtgärder bör alltid ankomma på polis- myndigheten, låt att det i praktiken ibland kan krävas anmälan vara från kommunens sida. Om en kommun meddelar tillstånd i här avsedda fall bör självfallet polismyndigheten underrättas om detta. Någon föreskrift i lagen härom har inte ansetts behövlig.

2a§

I de fall då det har anförtrotts kommunen pröva frågor att om tillstånd kan ofta förutsättas att ordnings- och säkerhetssynpunkter inte gör sig gällande. Om det är uppenbart att frågan tillstånd inte om behöver bedömas från sådana synpunkter behöver kommunen enligt förslaget inte remittera ärendet till polismyndigheten. I andra fall måste emellertid polismyndighetens yttrande inhämtas, varvid i parallellitet med vad som gäller i fall då polismyndigheten inhämtar kommunens yttrande kommunen inte få meddela tillstånd - avses mot polismyndighetens avstyrkande. I konsekvens härmed får, i de fall då polismyndigheten ställer upp villkor för tillstyrkan, tillstånd meddelas endast på sådana villkor.

Kapitel 9 Författningskommentarer 267

15 a §

Den arbetsfördelning mellan polismyndigheten och kommunen som gäller enligt 14 och 15 §§ innebär att polismyndigheten skall beakta vad krävs hänsyn till trafiken samt till ordning och säkerhet som av medan kommunen skall beakta vad den har att bevaka i fråga om skötseln den offentliga platsen, markanvändning, miljö och trafik. av Denna ordning har enligt förslaget behållits för fall då beslutanderätten tillagts kommunen. I dessa fall blir det emellertid polismyndigheten

skall beakta ifrågavarande förhållanden i sitt yttrande medan som kommunen kan låta Synpunkterna komma till uttryck i själva beslutet.

16§

I paragrafen föreslås redaktionell anpassning till fall då tillståndsen fråga prövas kommunen i stället för polismyndigheten. Det bör av av särskilt beslutet i förekommande fall skall

uppmärksammas att

innehålla erinran att polismyndighetens beslut om yttrande en om vilket i enlighet med vad förut sagts är bindande för kommunen som kan överklagas till länsrätten. -

3 kap. 26 §

Av skäl angetts i den allmänna motiveringen bör gälla att ett som beslut kommunen rörande tillstånd att använda offentlig plats för av ändamål förutsätts i detaljplanen skall överklagas i den annat som som ordning gäller för laglighetsprövning enligt kommunallagen som s. sig det är fråga beslut med stöd den nuvarande vare om ett av eller kommunen har prövat tillståndsfrågan i hela dess vidd. vetorätten En justering har med hänsyn härtill gjorts i andra stycket. Polismyn-

dighetens beslut yttrande skall däremot överklagas genom om förvaltningsbesvär.

10 Förslaget till lag ändring alkohollagen 1994:1738 om av

7 kap. 5 §

I överensstämmelse med vad har förordats i den allmänna som motiveringen föreslås polismyndighet skall kunna meddela att interimistiskt beslut särskilda villkor för ett företag som har om beviljats serveringstillstånd, när det har visat sig påkallat från

ordningssynpunkter. Sådana villkor får meddelas bara när tillstånd har meddelats för servering till allmänheten året runt eller årligen för viss

268 Kapitel 9 Författningskommentarer

tidsperiod. Vi har framför allt tänkt på det fallet att de praktiska erfarenheterna visar att det behövs villkor ordningsvakter vissa om dagar eller vissa tider på dygnet med hänsyn till ordningsstörningar i samband med köbildning vid entréerna. Även andra slags interimistiska villkor kan emellertid tänkas påkallade ordningsförhållanden. vara av Polismyndigheten har att omedelbart anmäla sådana interimistiska föreskrifter till den kommunala nämnd är tillståndsmyndighet, och som det ankommer på tillståndsmyndigheten att avgöra om föreskrifterna skall bestå. Tillståndsmyndigheten kan också till följd sådan av en anmälan från en polismyndighet tänkas fatta beslut om att ändra eller att upphäva tillståndet.

Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att polismyndig-

heten måste bereda tillståndshavaren tillfälle att yttra sig innan ett interimistiskt beslut meddelas. Eftersom interimistiska beslut förutsätts komma till användning i sådana fall då frågan är brådskande, får emellertid förutsättas att proceduren utformas på enklast möjliga sätt, exempelvis så att tillståndshavaren får tillfälle att yttra sig muntligen.

11 Förslaget till förordning om ändring i polisregisterkungörelsen 0969:38

17§

Som en följd av de i detta betänkande föreslagna förändringarna har nuvarande bestämmelser i förevarande paragraf utlämnande om av polisregisterutdrag beträffande anställda i larminstallations- och bevakningsföretag fått utgå. Enligt förslaget till lag säkerhetsföretag om skall det i fortsättningen ankomma på ett säkerhetsföretag att självt se till att personalen uppfyller anspråken på laglydnad och lämplighet i övrigt. Som en följd härav föreskrivs i punkt 3 att säkerhetsföretag som har erhållit auktorisation eller särskilt tillstånd skall ha möjlighet att erhålla polisregisterutdrag beträffande den söker eller innehar som sådan anställning i företaget i vilken ingår uppgifter som i 2 § avses lagen om säkerhetsföretag. Beträffande personal någon annan synes speciell laglydnadskontroll inte nödvändig. Vi har förutsatt att en kontroll genom polisregisterutdrag görs dels i samband med anställningen, dels när det under anställningstiden finns särskild anledning till det. Dessutom synes viss regelbunden kontroll böra ske. Denna kan behöva företas oftare än ungefärligen en gång vartannat år. Enligt punkten avses vidare gälla att branschorganisation eller annat

9 Författningskommentarer 269 Kapitel

samfund enligt 6 § andra stycket lagen säkerhetsföretag prövar som om frågor auktorisation skall kunna erhålla polisregisterutdrag om föreståndaren i företag söker eller har erhållit beträffande ett som Som har uttalats i den allmänna motiveringen skall auktorisation.

laglydnadskontroll beträffande styrelseledamöter inte någon speciell

Vi har inte bedömt det nödvändigt att auktorisalängre behöva göras. skall behöva kontrollera personal i företaget. tionsorganet annan punkten 11 innebär att den innehar serveringstillstånd Den nya som enligt alkohollagen 1994:1738 skall kunna erhålla polisregisterutdrag anställningssökande eller anställda bli ianspråki fråga om som avses Som framgår den allmärma motivering-

tagna för ordningsuppgifter. av

kapitel 7 har vi här i främsta rummet tänkt på fall då entrévärdsen fullgörs med egenanställd personal. Vi vill emellertid verksamhet denna möjlighet till kontroll, mot ett önskemål betona att som svarar sida, inte bör något slags obligatorium. Kan från branschens ses som bedömas tillgång till polisregisteruppgifter, behöver

lämpligheten utan

sådana inte inhämtas. skall erinras det i 6 § lagen 1965:94 om polis- Slutligen om att föreskrivs det i polisregisteruppgift till enskild inte skall register att anteckningar brottsmisstankar i annat fall än när åtal har medtas om väckts för brottet.

12 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1982:789 ersättning för polisbevakning och om

för anslutning larmanläggningar till polisen m.m.

av

3§

stycket i förevarande paragraf gäller för närvarande att Enligt andra bara för den tid åtgår för själva bevakningen eller avgift får tas ut som den sträcka avverkas under denna. I samband med att andra för som i förordningen bör lämpligen denna regel justeras. Det ändringar görs nämligen visat sig de ifrågavarande transporterna ofta är har att i förhållande till den tid bestämts, vilket innebär att försenade som åtskilliga merkostnader uppkommer, ibland inom flera polisdistrikt. En ordning därför avgift får tas ut även för sådan väntetid rimlig är att föranleds bevakningsuppgiften. Detta medför den fördelen att som av adekvat avgift kan tas ut samtidigt som sökanden får ett en mer planera avfärden Stycket föreslås därför incitament att noggrannare. ändrat i enlighet härmed.

270 Kapitel 9 Författningskømmentarer SOU 1995: 146

7§

Enligt den föreslagna nya paragrafen skall, om bevakning tunga av eller breda transporter utförs parkeringsvakter eller personal av annan som är anställd hos eller förordnad av en kommun, kommunen kunna ta ut avgift för bevakningen efter taxa den gäller för samma som som polisen. Även ordningen för avgifternas uttagande för samt överklagande överensstämmer enligt förslaget med vad gäller för som polisen. Enligt förslaget till lag om ändring i lagen 1975:88 med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer ovan under punkten 3 avses regeringen kunna överlåta kommunen att meddela föreskrifter avgifter för trafikövervakningsom tjänster som utförs av kommunal personal. Så länge den här aktuella verksamheten med eskort tunga och breda transporter har endast av begränsad omfattning synes det dock enklast att avgiftsuttaget följer omedelbart av förevarande förordning. Erfarenheten får utvisa det om sedan finns anledning att övergå till ett system enligt vilket i stället varje kommun själv meddelar föreskrifter i ämnet.

13 Förslaget till förordning om ändring i polisförordningen 1984:730

2kap.3§b

Vi har i den allmänna motiveringen förordat samverkan mellan en polisen och kommunen men inte föreslagit någon särskild organisation för det. Förhållandena i de olika kommunerna är så olika att en generell konstruktion för samarbetet inte skulle bli funktionell. För

polisväsendet gäller dessutom numera att beslut i organisationsfrågor

i stor omfattning delegerats till länsstyrelserna och den lokala polisorganisationen. Vi har dock förordat att politiska företrädare för kommunerna ges plats i även andra polisiära organ än polisstyrelser och polisnämnder, exempelvis närpolisråd, när lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder diskuteras. Det gäller i synnerhet frågor om behov av åtgärder, där kommunala politiska beslut kan krävas. Även andra kontaktpunkter kan givetvis tänkas. Men det är under alla omständigheter angeläget att det blir någon form löpande av samarbete mellan polisen och kommunen i ett brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Förslaget till komplettering av förevarande paragraf har grundats på

de nu angivna övervägandena.

14 Förslaget till förordning om ändring i

förordningen 1993:1632 med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen 1993:1617

4§

I 3 kap. 1 § tredje stycket förslaget till lag ändring i ordningslagen

om har föreslagits regeringen eller myndighet regeringen be-

att som

beträffande vissa ärendetyper eller grupper av ärenden som stämmer gäller tillstånd använda offentlig plats skall kunna föreskriva att

att prövningen skall ankomma på kommunen i stället för på polisen. Som framhållits i anslutning till nämnda paragraf är avsikten att länsstyrel-

skall meddela sådana föreskrifter. Det har därvid

serna bemyndigas att

förutsätts samråd skall ske med berörda kommuner och polismyn-

att digheter och föreskrifter ändrad ordning för prövningen bör

att om en meddelas endast under förutsättning att polismyndigheten och

kommunen är överens.

enlighet härmed innebär förslaget till ändring i förevarande

l

länsstyrelserna får meddela föreskrifter enligt 3 kap. 1 §

paragraf att

tredje stycket ordningslagen.

1995:146 Kapitel 10 Några ekonomiska frågor 273 SOU i

l

10 Kapitel

Några ekonomiska frågor

1¶Inledning

har vi föreslagit rad förändringar som, om de

l det föregående en

genomförs, kommer påverka utgifterna pá statsbudgeten. Men de att kommer också att få andra ekonomiska konsekvenser. vi gär in på dem gör vi här kort sammanfattning av de Innan en förändringar vi har föreslagit och är intresse i detta sammansom av hang.

2¶Förslag till ändringar med

kostnadskonsekvenser

De förändringar vi förordar är i korthet följande.

2.1 Lagen 1980:578 om ordningsvakter

Nuläge

Enligt på enkät till alla landets polismyndigheter är antalet svaren en ordningsvakter omkring 11.000, drygt 2.000 ordningsvakter, varav förordnade enligt 3 § ordningslagen. Om det finns särskilt behov och väsentlig betydelse från allmän synpunkt, fär enligt denna det är av ordningsvakter förordnas i andra fall än dem som uppräknas

paragraf

i 2 Med hänvisning till 3 § har polismyndigheterna förordnat ordningsvakter för bl.a. bevakning vid ambassader, riksdagen, terminaler, butikscentra, pendeltåg och tunnelbana, färjor, sjukhus,

E i 274 Kapitel 10 Några ekonomiska frågor t

kommundelsförvaltningar och gallerior.

År 1994 förordnades knappt 800 nya ordningsvakter. Polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö svarade för omkring 200 av dessa.

Förslag

Omfattning

g Vi föreslår en utökad möjlighet att använda ordningsvakter inom i sådana områden där det i dag förekommer endast i begränsad i utsträckning, t.ex. innetorg och vissa andra offentliga platser och lokaler. Vidare föreslår vi att ordningsvakter i ökad utsträckning skall vara ett obligatorium för uppgifter dörrvakter och entrévärdar. som Dessutom tillkommer följande användningsområden, nämligen nya

förordnanden för viss personal vid räddningstjänsten förordnanden för vissa uppgifter på förslag främst glesbygdskommu- - av ner

Enligt vår mening torde inte antalet ordningsvakter komma att öka väsentligt, även om vi räknar med viss ökning, våra förslag om genomförs. Förordnanden skall liksom hittills meddelas polisen. När det av gäller personal i räddningstjänsten och förordnanden för de nämnda särskilda uppgifterna förutsättes samråd med kommun. resp. Meddelade förordnanden enligt tidigare bestämmelser skall även gälla efter ett ikraftträdande av förslaget till ändringar i ordningsvaktslagen. -

Utbildning

Mininivån beträffande kursinnehållet i grundutbildningen behålls oförändrad enligt vårt förslag. Samarbetet mellan polisen och ordningsvakterna skall förbättras. Ett förbättrat löpande samarbete kan ett led i den fortbildning ses som som ordningsvakterna behöver för att kunna hålla sig ajour. Vi föreslår att grundutbildningen i hög grad baseras på självstudier. Polishögskolan bör ta fram ett utbildningspaket. Kursdeltagarna skall betala för materialet. Priset skall baseras pá skolans självkostnader för paketet.

Efter ett beslut Rikspolisstyrelsen har Partena Security AB

av

Kapitel 10 Några ekonomiska frågor 275

l

alltsedan början 80-talet på bekostnad genomfört grundutbildav egen ningen ordningsvakterna i företaget. Under denna tid har inte av någon anmärkning riktats mot företaget beträffande utbildningen. Erfarenheterna är såvitt vi vet goda. Antalet ordningsvakter som utbildats i företaget har under de senaste fem åren varierat mellan

omkring 75 280. - Partena Security AB bör få utbilda ordningsvakter för företagets behov även i fortsättningen. Andra större företag bör också få möjlighet utbilda det antal ordningsvakter företaget behöver för att som kontrakterade uppdrag där det krävs ordningsvakter. Vi räknar med att flera företag kommer att utnyttja sådan möjlighet. Vi utgår från att en polismyndigheterna kommer att förordna det antal ordningsvakter som företagen behöver för sin verksamhet. många ordningsvakter kommer att utbildas auktorise- Hur som av rade bevakningsföretag är dock inte möjligt att bedöma. Vi antar nu dock det kommer röra sig personal i några andra stora beatt att om vakningsföretag Partena Security AB och främst personal i än om storstäderna och andra stora tätorter. Polisen kommer få viss avlastning genom att nämnda företag att en för utbildning sin personal avlastningen torde svarar av egen men de insatser polisen behöver göra till följd komma att uppvägas av som

ordningsvaktsinstitutet i viss mån utvidgas.

av att

2.2 Lagen säkerhetsföretag om

2.2.1 Väktarna och bevakningsföretagen

Nuläge

på enkät till samtliga länsstyrelser i landet är antalet Enligt svaren en auktoriserade bevakningsföretag omkring 250, utbildningsföretagen

inräknade. Tillförlitliga antalet godkända väktare saknas. Enligt

uppgifter om

på enkäten till länsstyrelserna är antalet registrerade godkända svaren

och personal hos bevakningsföretagen runt 22.000.

väktare annan är registrerade hos länsstyrelse är inte bara väktare utan De som en arbetar i bevakningsföretag som är verksamma i också andra som inte endast begränsad till personer som har

länet. Registreringen är

omfattar även personer som förordnats godkänts av länsstyrelsen utan och är verksamma inom båda länen. Med av en annan länsstyrelse som främst företrädare för Länsstyrelsen i hänsyn till uppgifter från för branschen beräknas antalet verksamma väktare Stockholms län och mellan 16.000 och 17.000. att vara

276 Kapitel 10 Några ekonomiska frågor SOU 1995: 146

Antalet ärenden under år 1994 om auktorisation bevakningsav företag enligt enkätsvaren 110. Enligt källa arbetade var samma en juridiskt skolad tjänsteman eller polis i runt tal 10 timmar i en ett ärende om auktorisation och annan personal i stort sett lika mycket. Ärenden återkallelser auktorisation om av tog 10 timmar för en jurist eller polisman och 9 timmar för personal. annan Ett beslut av länsstyrelse auktorisation kostar 2.450 kr. om Enligt svaren pá enkäten antalet ärenden godkännande var om av väktare runt 3.000 under år 1994 och arbetsinsatsen ärende för per en jurist eller polis 0,1 timmar och för administrativ personal 2,5 timmar. Antalet återkallelser godkännanden 2500 och av var runt arbetsinsatsen per återkallelse för jurist eller polis 0,2 timmar och en för annan personal 2,5 timmar. Ett beslut av länsstyrelse godkännande väktare kostar 475 om som kronor. Enligt svaren på enkäten omkring ett hundratal företag föremål var för tillsyn under år 1994. I ett tillsynsärende åtgick enligt källa samma omkring 45 timmar för jurist och 26 timmar för personal. en annan

Förslag

Samma antal auktorisationer

Antalet fall, där det enligt den nya lagen kommer att krävas obligatorisk auktorisation för ett bevakningsföretag, reduceras kraftigt jämfört med dagens krav. Det är dock inte möjligt att beräkna det antal fall som kommer att kräva obligatorisk auktorisation. Det hör dock till bilden att vi har föreslagit att bevakningsföretag, som har verksamhet som inte kräver obligatorisk auktorisation, skall möjlighet till frivillig auktorisation. Förutsättningarna för den senare formen är i grunden desamma för obligatorisk auktorisation, som om man bortser från skillnaderna i arbetsuppgifter. Vi räknar med att antalet företag söker någon form som av auktorisation blir i stort sett detsamma för närvarande. l denna del som blir den mest påtagliga konsekvensen vårt förslag att vissa former av av bevakning som idag är förbjuden för andra än auktoriserade företag tillåts i fortsättningen. Enligt vårt förslag skall auktorisation meddelas polismyndigheten av i länet eller, om det finns flera polisdistrikt i länet, den polismyndighet där länspolismästaren är chef. Överflyttningen uppgiften från av länsstyrelsen till polisen kommer att medföra vissa övergångskostnader som är svåra att bedöma nu. Vi räknar dock med att den föreslagna

ekonomiska frågor 277

Kapitel 10 Några

säkerhetsfrågorna till myndighet per län kommer samordningen av en

märkbara synergieffekter på sikt.

att ge i samband med att lag träder i Den har auktorisation en ny som behålla någon anmälan eller annan åtgärd. kraft förutsätts den utan

Myndighets godkännande

väktare bortfaller av

säkerhetsföretag innebär myndighet inte Förslaget till lag om att en

väktare. Bevakningsföretaget får i stället tillgång längre skall godkänna

anställdas laglydnad utdrag ur polistill uppgifter om de genom

minskar typiskt sätt behovet registren. Genom en sådan regeländring

med omkring 800 timmar för arbetsinsatser för myndigheterna av omkring 13500 timmar för administrativ jurister eller poliser samt

utdrag polisregistren kvarstår liksom tidigare. personal. Behovet av ur

2.2.2 Larminstallationsföretagen

Nuläge

är antalet tillstånd till Enligt på enkäten till polismyndigheterna svaren över 1 100. Antalet ansökningar om

larminstallationsverksanthet något

. tillstånd enligt källa runt 175 per år. är samma

till polismyndigheterna krävde ett till-

Enligt på enkäten svaren och 1,5 timmar för ståndsärende knappt 2 timmar för en polisman

källa ärende återkallelse 2,5 personal. Enligt samma tog ett om annan och tjugo minuter för annan personal. timmar för en polisman

till i genomsnitt 10 timmar för en polis och en Tillsynen har uppgetts

för varje företag varit föremål för halv timme för annan personal som

tillsyn.

Förslag

auktorisationer för denna verksamhet Vi räknar med att antalet

antalet nuvarande tillstånd till ligga på samma nivå som kommer att för auktorisation av sådan verksamhet. Omfattningen av prövningen en

i densamma som vid larminstallationsföretag torde bli stort ett därför med att reformen i denna

nuvarande tillståndsgivning. Vi räknar

del kommer att bli kostnadsneutral.

med de bestämmelserna tas Tillstånd gäller i samband att nya som auktorisationer utan särskild i bruk förutsätts bli betraktade som

278 Kapitel 10 Några ekonomiska frågor SOU 1995: 146

ansökan eller anmäl an.

2.2.3 Larmcentralerna

Nuläge

Larmcentralerna faller inte under nuvarande lag bevakningsföretag. om Ett antal auktoriserade bevakningsföretag bedriver dock larmcentraler.

Förslag

Vi föreslår att det bör ställas obligatoriska upp regler för larmcentraler men endast för företag som tar emot larm och regelmässigt befordrar dem till företag är underkastade obligatorisk auktorisation som enligt den nya säkerhetslagen, t.ex därför att de rycker efter alarm ut om brottslig verksamhet. Med utryckning efter larm brottslig verksamom het avses inte varje fall då personal beger sig till platsen för sådant ett larm utan endast situationer då personalen har till uppgift ingripa att mot eventuell brottslig verksamhet. För larmcentraler berörts krävs tillstånd polismyndigsom nyss av het. För det krävs att företaget godkänts

av ett certifieringsorgan.

Normer för ett sådant godkännande skall uppställas SWEDAC och av

Rikspolisstyrelsen.

Enligt vårt förslag skall inte krav på tillstånd gälla SOS Alarm i Sverige AB. Många larmcentraler drivs bevakningsföretag. De av förutsätts kunna göra det inom för bestämmelserna ramen om auktorisation. Uppgifter antalet andra larmcentraler i landet saknas. om

2.2.4 Säkerhetskonsulterna

Nuläge

Det saknas uppgifter hur många är verksamma om som som säkerhetskonsulter. Antalet företag enbart sysslar med sådan verksamsom het torde dock vara relativt litet.

Förslag

Säkerhetskonsulter kan enligt vårt förslag erhålla frivillig auktorisation. Det är här helt Även alla sådana en ny grupp. om företag skulle söka auktorisation är det fråga litet antal. om ett Säkra uppgifter om antalet

10 Några ekonomiska frågor 279

Kapitel

saknas dock. Säkerhetskonsult erhåller auktorisation skall, liksom andra som som auktorisation, betala avgift svarar mot den som ett erhåller en som i säkerhetsbranschen skall betala för auktorisation. annat företag säkerhetsbranschen skall vidare säkerhetskonsulten Liksom övriga i polisregistren beträffande sina anställda. betala avgifter för utdrag av

2.2.5 Låssmederna

Nuläge

bestämmelser tillstånd eller auktorisation för Det finns inte några om bedriva låssmedsverksarnhet. att Låssmedsmästares riksförbund har dock, nämnts i Sveriges som auktoriserat omkring 150 företag. Det kan beräknas att det

kapitel

omkring 200 låssmedsföretag, är fast etablerade men finns högst som saknar riksförbundets auktorisation. som Antalet nyckelbarer uppskattas till omkring 1000.

Förslag

låssmedsföretag, inklusive nyckelbarer, införs en ny reglering. För Auktorisation eller enklare form tillstånd kommer att krävas men en av myndighet. Utredningen förutsätter att Riksett annat organ än en av fastställer kravspecifikation kan ligga till grund

polistyrelsen en som

auktorisations- eller tillståndsbeslut på låssmedsområdet. Certifieför vanlig ordning bli ackrediterade beslut ringsorgan kan sedan i genom SWEDAC. av

2.3 Övriga förslag

nämnda förslag har vi föreslagit en rad ändringar som är Utöver nu kostnadsneutrala för stat och kommun. förslagen möjligheter för kommun att använda sina Det är om en för uppgifter, biträda polisen i några fall och

parkeringsvakter nya att

beslut i vissa tillståndsärenden. Det föreligger alltså inte att meddela någon skyldighet för kommun att använda sig av dessa möjligheter. en från de kommer utnyttjas i de fall det är rationellt. I Vi utgår att att sammanhang vill vi nämna att vi föreslagit att en kommun skall detta betalt för parkeringsvakternas arbete med bl.a. breda kunna ta

transporter. Våra förslag i övrigt kräver inte någon kommentar i detta samman-

hang.

280 Kapitel 10 Några ekonomiska frågor

3 De föreslagna reformerna är kostnadsneutrala

Som framgår av vad som nu redovisats, är kostnaderna när det gäller statens nuvarande insatser på säkerhetsområdet relativt enkla att uppskatta i det flesta fall. Det gäller också vissa de kostnader av som kan beräknas uppkomma, våra förslag genomförs. På andra om punkter är det dock svårt att göra rimliga bedömningar utveckav lingen. Det gäller t.ex. behovet insatser Rikspolisstyrelsen under av av en övergångstid för specifikationer för certifiering på larmcentral- och låssmedsområdena. Även utgår från om man antagandet att alla företag av det slag som kommer att falla under säkerhetslagens bestämmelser kommer söka att auktorisation och att antalet ordningsvakter kommer öka relativt att mycket, anser vi oss med fog kunna säga att statens kostnader inte kommer att öka i förhållande till dagsläget. Snarare är det fråga om vissa minskningar totalt sett. Genomförs de förslag vi har föreslagit i detta betänkande som räknar med inte obetydliga samhällsekonomiska vinster på det brottsförebyggande området. De är dock inte möjliga att kvantifiera.

4 Principer för avgifter för auktorisation m.m.

Som framgår av den föregående framställningen är avgiften för auktorisation av ett bevakningsföretag begränsat till 2.450 kronor. Avgiften är bestämd avgiftsförordningen 1992: 191. genom Enligt svaren på enkäten till länstyrelserna täcker inte den avgiften länsstyrelsernas genomsnittliga personalkostnader för handläggning av ett ärende om auktorisation av bevakningsföretag. Principerna för storleken på avgiftsuttaget bestämdes i allt väsentligt under 1970-talet avgift enligt den då gällande s.k. expedisom en tionskungörelsen. Det nuvarande avgiftsuttaget baseras på i grunden liknande förutsättningar. Med vår uppläggning av förslagen till bestämmelser auktorisaom tion och tillstånd är det dock naturligt att räkna med att staten skall ges kostnadstäckning för inte bara arbetet med själva ansökan utan även de insatser som behövs för att följa auktorisationen tillsyn, upp genom registrering, återkallelser m.m. Vi har gjort ett överslag på vad det skulle kunna innebära och funnit att det är fråga om en fördubbling avgiften. av De uppgifter vi har tillgängliga är dock inte lämpade som att använda som underlag för undersökning hur ett avgiftssystem en av

Kapitel 10 Några ekonomiska frågor 281

bör konstrueras och vilka differentieringar mellan avgifter för auktorisation och för tillstånd bör göras. Riksrevisionverket bör

som enligt vår mening i uppdrag att utforma ett sådant system utifrån

ges nyss angivna principer.

Bestämmelserna avgifterna bör inte tas i avgiftsförordningen

om

i särskild förordning. Avgifterna bör liksom hittills redovisas utan en

inkomsttitel och inte under anslag. Avgifterna bör korrigeras under en med jämna intervaller med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Reservation och särskilt yttrande 283 SOU 1995: 146

Reservation och särskilt yttrande

1 Reservation ledamoten Siw Persson, folkpartiet av liberalerna

Statliga och kommunala myndigheter är undantagna från tillämpningen nuvarande bevakningsföretag. Utredningsmajoriteten anser av lag om och kommunala myndigheter inte ska behöva ha särskilt tillatt statliga stånd. Man föreslår att verksamhet utförs av eller uppdag av som kommunal myndighet principiellt ska vara tillståndsfri. en statlig eller mån statligt eller kommunalt bolag avser att till någon Endast i den ett del arbeta öppna marknaden bör enligt utredningsmajoriteten samma krav ställas på dem som ett privat företag. Folkpartiet liberalerna understryker vikten av att alla företag, oavsett drivs i privat eller offentlig regi, får konkurrera på lika om dessa villkor. Vi föreslår därför att stat och kommun ska omfattas av samma principiella regler auktorisation som gäller privata säkerhetsföretag. om endast gälla för företag, i såväl privat som offentlig regi, Undantag bör när verksamheten bedrivs i egen regi, t.ex. vid bevakning av egna Säkerhetsföretag bedriver verksamhet på uppdrag anläggningar. som och kommun ska också omfattas av de principiella reglerna om av stat auktorisation. SOS Alarm i Sverige AB ägs gemensamt av staten, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Företaget driver SOSlarmcentraler över hela landet. Verksamheten upphandlas av staten och uppdrag. Utredningsmajoriteten förordar att SOS bedrivs statens Alarm i Sverige AB undantas från tillståndsplikt enligt lagen om säkerhetsföretag samt, i den mån andra företag kan komma att ägna sig larmcentral verksamhet på uppdrag staten, bör detsamma gälla för av sådana företag. Man slår också fast att den generella principen att ett obligatoriskt auktorisationskrav inte ska gälla verksamhet som utförs på uppdrag statlig eller kommunal myndighet. Folkpartiet av eller av liberalerna har tidigare slagit fast att såkerhetsföretag som bedriver verksamhet på uppdrag stat och kommun ska omfattas av de av principiella reglerna auktorisation. Därmed ska även SOS Alarm om AB och andra liknande företag omfattas av auktorisai Sverige ev. tionskraven. Trygghetsutredningens majoritet föreslår också i övrigt att bestämmelserna obligatorisk auktorisation inte bör gälla verksamhet om

284 Reservation och särskilt yttrande SOU 1995: 146

som utförs av statlig eller kommunal myndighet samt för företag som

enbart åtar sig uppdrag av statliga och kommunala myndigheter. Med

samma motivering som tidigare fastslår Folkpartiet liberalerna vikten

av konkurrens på lika villkor för alla företag oavsett vilka som är

uppdragsgivare eller arbetsgivare. Därför är det självklart för oss att

obligatorisk auktorisation ska gälla även för alla dessa företag.

2 Särskilt yttrande av experten Hans Wermdalen

ordförande i branschorganisationen SWESEC Svenska

-

Säkerhetsföretag. Yttrandet utformat med biträde av dess

vice ordförande Anders Waldman

Såsom expert i utredningen och den ende representanten för säker-

hetsbranschen och näringslivet önskar jag lämna följande synpunkter.

l Stat och kommun bör också omfattas av de principiella reglerna om

auktorisation som utredningen föreslår för säkerhetsföretagen. Motivet l

för detta är kraven att säkerhetsföretagens verksamhet skall bli

bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i

i

överensstämmelse med god sed inom branschen samt att den inte F kommer att få från allmän synpunkt olämplig inriktning.

en j Dessa krav är uppställda med hänsyn till de som anlitar säkerhets-

företagen och bör därför gälla oavsett verksamheten tillhandahålls

om

l

av privat organisation eller stat och kommun. Enda undantaget bör

g

5 vara sådan verksamhet som bedrivs i egen regi, t.ex. bevakning av

egna anläggningar. i När det gäller tillsyn och kontroll att verksamheten bedrivs

av E

sätt kraven anger hänvisas till det regelsystem som uppställs i

som l i säkerhetsskyddsförordningen, där Försvarsmakten och Rikspolisstyrel-

sen åläggs sådan kontroll. Om stat och kommun omfattas av

auktorisationskraven kan därmed säkerhetsföretagen jämförlig

verksamhet få bedrivas osakkunnigt och omdömeslöst samt ha en från

allmän synpunkt olämplig inriktning. E l slutbetänkandet anges också att verksamhet som säkerhetsföretag

bedriver på uppdrag av stat och kommun skall undantas från auktorisa-

E

tionskraven. SWESEC föreslår att detta undantag utgår och bygger här E

sin uppfattning de negativa erfarenheter som branschen har fått. s

Upphandlingar av stat och kommun har nämligen regelmässigt gjorts

med antagande av det anbud som haft lägsta pris, vilket flera gånger

medfört att anlitat företag fått tillräcklig betalning för uppdragen och

tvingats undanhålla staten skatter och andra avgifter. Detta anser

SOU 1995: 146 Reservation och särskilt yttrande 285

SWESEC strida mot god sed inom branschen jmf SWESECs etikregler om att företagen skall leva upp till sitt arbetsgivaransvar mot såväl anställda som samhället.

2 Vidare föreslås att SOS Alarm i Sverige AB, som är ett aktiebolag

aktier innehas av kommunikationsdepartementet, kommun- och vars landstingsförbunden, skall omfattas av samma regler som avses gälla för larmcentraler i privata säkerhetsföretag. Det avtal, vartill hänvisas i slutbetänkandet, mellan SOS Alarm i Sverige AB och staten enligt säkerhetsskyddsförordningen upptar nämligen de ovan angivna allmänna kraven för auktorisation om att verksamheten skall bedrivas

ett kompetent sätt och ha en lämplig inriktning. Då SOS Alarm i Sverige AB jämväl tillhandahåller sina larmcentraltjänster för andra än stat och kommun, bör följaktligen dessa konsumentintressen även tillgodoses för företagets kunder.

3 SWESEC anser vidare, olikt vad som anförs i slutbetänkandet, att åtskillnad måste göras mellan fastighetsskötsel och bevakning. Det må

att den fastighetsskötsel som bl.a. HSB-rörelsen bedriver i vissa vara fall inrymmer Servicetjänster som kan ses som bevakning. Oaktat detta finns skillnader mellan uppdrag för fastighetsskötsel och yrkesmässig bevakning för räkning fastighet, anläggning etc. Fastig-

annans av hetsskötsel syftar främst till god funktion och ordning medan bevakningen därutöver skall förebygga och begränsa följderna av brott och skador samt i förekommande fall även ingripanden med skyddsåtgärder.

Oklarheten i detta hänseende kan dock bero att Trygghetsutredningen funnit någon entydig definition på begreppet yrkesmässig bevakning för annans räkning.

4 SWESEC att utredningen alltför lättvindigt bortsett från de

menar förslag som lagts fram av enmansutredaren vid Rikspolisstyrelsen om säkrare värdetransporter RPS rapport 1994:4. Justitiedepartementet överlämnade dessa förslag till Trygghetsutredni ngen för överväganden.

För det första bör auktorisationskrav obligatoriskt gälla för alla yrkesmässiga värdetransporter överstigande 15 basbelopp vilket är en rimlig avgränsning. Värdetransporter är bland de mest kvalificerade uppdrag som utförs av bevakningsföretagen med hänsyn till omhändertagna värden och därmed förenade risker. Obligatorisk auktorisation bör därför i likhet med i våra grannländer gälla för transporter av kontanta pengar och andra lätt omsättbara medel överstigande den av RPS-utredaren föreslagna beloppsgränsen.

Sådana värdetransporter bör också enligt förslagen i RPS-rapporten

286 Reservation och särskilt yttrande SOU 1995: 146

få utföras så att värdetransportfordon får uppställas på trottoar 0.d. för begränsning av rånrisken, vilken erfarenhetsmässigt är störst vid lastning och lossning på oskyddade platser. Nuvarande lämnade generella dispenser har tillämpats utan att några risker för skador på ex. synskadade uppstått. Däremot har avslagna dispensansökningar medfört att värdetransporträn underlättats och att värdetransportörternas arbetsmiljö blivit otillfredsställande.

5 l Finland har väktare längre gående befogenheter än i Sverige genom att de har rätt att från bevakningsområdet avlägsna den som vistas där utan tillstånd, om området anses som enskild plats eller om vistelserätten inom området har begränsats genom beslut av myndigheterna. Från bevakningsområdet eller dess omedelbara närhet får en väktare enligt de finska lagreglerna avlägsna den som på sannolika grunder kan misstänkas komma att göra sig skyldig till brott mot bevakningsobjektet eller som med hänsyn till sitt våldsamma. hotfulla eller högljudda uppträdande kan förmodas komma att orsaka störningar eller äventyra säkerheten bevakningsområdet.

Det är möjligt att en väktare i Sverige med åberopande av envarsrätten vid rättslig prövning kan anses ha motsvarande rättigheter. Med hänsyn till den avgjorda skillnad i befogenheter som enligt svensk lag gäller för väktare respektive ordningsvakt, anser SWESEC likväl att ett förtydligande enligt den finska modellen skulle ge väktare i Sverige en mer klar och entydig rätt i detta avseende.

6 Trygghetsutredningen föreslår utvidgad tillämpning av ordningsvaktsinstitutet. Utredningen anföri sina överväganden att en ordningsvakt som är anställd i ett bevakningsföretag har större möjligheter att bemästra de många gånger svårartade problem som idag möter i tjänstgöringen än en frilansande ordningsvakt. Den ordningsvaktsförordnade väktaren har nämligen längre utbildning och större erfarenhet samt en organisation bakom sig som kan ge stöd i skilda avseenden.

SWESEC anser bl.a. på dessa grunder i likhet med vad LO anförde i sitt yttrande över Trygghetsutredningens delbetänkande

och senare även Bevakningsföretagens Riksförbund att bevakningsföretagen även bör göras till huvudman för ordningsvakterna. Som skäl för en sådan ordning anförs vidare att risken för ekonomisk brottslighet på grund av kompisskap mellan bl.a. privat uppdragsgivare och Ordningsvaktrestaurangvärd motsvarande därmed begränsas. Med behovsanställda ordningsvakter i bevakningsföretag uppnås en fastare anställningsform än för fritidsarbetande ordningsvakter. Redan idag finns ett stort antal behovsanställda väktare som avropas när uppdragen så kräver och de fast anställda väktarna inte räcker till för att utföra dessa. Det är bl.a.

1995: 146 Reservation och särskilt yttrande 287 SOU

studerande efter genomgången väktarutbildning under sin studietid

som på det sättet tjänstgör när behov finns.

Det finns även andra fördelar med en sådan ordning. Bevakningsföretagen genomför nämligen regelmässigt i egen regi fortutbildning

sina anställda, vilket med hänsyn till bl.a. LO:s synpunkter att av ordningsvaktema är kompetenta för sina uppgifter, har ett särskilt värde. Bevakningsföretagen har vidare fortlöpande kontakter med polisen bl.a. när det gäller utryckningsverksamhet efter inbrottslarm. Dessa kontakter mellan arbetsledare m.fl. hos bevakningsföretagen och polisen får också fördel när det gäller ordningsvaktsverk-

anses vara en samheten, där polisen primärt har befälsrätt.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40.Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag Enny möjlighet för arbetslösa.A. 4l. Allmänbehörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker.Fi.- 42 FramtidsanpassadGotlandstrafik.K. . . Långtidsutredningen1995. Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . - Vârdenssvåraval. 44 Aktiebolagetsorganisation.Ju. . . slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S.av 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivarestyrningoch rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47.Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samtpolislagen.Ju. lO.. Översyn skattebrottslagen.Fi. 48. EG-anpassadekörkortsregler. K. av

ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. Fi.

12.Mervärdesskatt Nya tidpunkterför- 50. Kunskapsläget kärnavfallsområdet1995.M.

redovisningoch betalning.Fi. 51.Elförsörjning i ofred. N.

13.AnalysavFörsvarsmaktensekonomi. Fö. 52.Godtrosförvärvavstöldgods Ju.

14.Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53. Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

15.Könshandeln.S. 54 Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat . - 16.Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige.S. och kommun.M.

17.Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.

18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56 Förmåneroch sanktioner . 19 Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. . - 20. Utan stannarSverige. Fö. Förslagomett internationelltflygsåkerhets- . 21. Staden vattenutanvatten.Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.

22. Radioaktivaämnenslår utjordbruk Skåne.i Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling omyrkes - 23.Brist elektronikkomponenter.Fö. roller ocharbetsfältinom socialtjänsten.S.

24. GasmolnlamslårUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsåkringoch Samhällsekonomi

25. Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekter modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26 Underhállsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A-l-B. S. . Del A ochDel B. S. 61.Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.

27 Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renatSkåne.M. . 28 Lagenomvissainternationellasanktioner 63.Översyn skattereglemaför stiftelseroch ideella . av enöversyn.UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk avförsvarets 64.Klimatförändringari trafikpolitiken. K. resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju.

30.Alkylat ochMiljöklassningav bensin.M. 66. Polisensanvändningav övervakningskamerorvid

31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.

32. lT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt,m.m. Fi.

Förslagtill nyasamverkansformer.Ju. .IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.

33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34. Kompetensför strukturomvandling.A. 70.Allmännakommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappområdet.S. 71.Behörighetoch Urval. Förslagtill nyaregler för

36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. - Fi. 72. Svenskainsatserför internationellkatastrof-och

37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 7 Ett aktiebolagför servicetill universitetochb . 39. Somereflectionson SwedishLabourMarket högskolor U. m.m. Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.

Någrautländskaforskaressyn svensk 75.Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. A.

arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbetetill invandrare.A.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

.Rösterom EU:s regeringskonferens 108.Ny ellag. N. hearingmedorganisationsföreträdare, 109.Likvärdig utbildning lika villkor. U. debattöreroch forskare. UD. 110.Viljan att vetaochviljanatt första - .Den svenska rymdverksamheten.N. Kön, makt och denkvinnovetenskapliga Vårdnad,boendeochumgänge.JU. utmaningen högrei utbildning. U. . .EU om regeringskonferensen1996 ll .Omvärld. säkerhet.Försvar. institutionemasrapporter Frågorom EU:sandrapelareinför regerings- synpunkteri övrigamedlemsländer.UD. konferensen1996.UD. - Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom ll2. Svensksjöfart näringför framtiden. . rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. ® .Finansieringslösningarför Göteborgs-och 113.Friståendegymnasieskolor.U. Dennisöverenskommelsema.K. 114.indirekt tobaksreklam.S. W.EU-kandidater 12 ländersomkanbli EU:s 115.Ny lagomeuropeiskaföretagsråd.A. nyamedlemmar.UD. ll6. Jämställdhet mál i utvecklingssamarbetet.ett UD. .Kulturpolitikens inriktning. Ku. 117.Jordbrukoch konkurrens jordbrukets ställningi - .Kulturpolitikens inriktning i korthet.Ku. svenskoch europeiskkonkurrensrätt.Jo. - .Tjugo års kulturpolitik l974-l994. Ku. 118.Totalförsvarspliktiga 95. Enm utvärderingavde Dokumentationoch socialtjänstregister.S. totalförsvarspliktigasmedinflytandeoch avderas .Försäkringsrörelsei förändring Fi. socialaoch ekonomiskasituationunder Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. grundutbildningen.Fö. Svenskari EU-tjänst. Fi. ll9. Ändringar hyresförhandlingslagen.i

.Kämavfall och Miljö. M. Hyresgästinflytandevid ombyggnadm.m. Ju. .Ett reformeratstraffsystem.Del l-lll. Ju. 120.TV ochutbildning.U. .EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför l2l. Riksdagen,regeringenochforskningen.U.

det svenskaregelsystemet.A. 122.Reform recept.S. .Omprövningavstatligaåtaganden.Fi. 123.Subsidiaritetsprincipeni EU. UD. .Personalaweckling utbildning ochbeskattning. 124.Ett reformerathovrättsförfarande.Ju. Fi. 125.Finansiellverksamhetikris och krig. Fi. 95.Hälsodataregister Vårdregister. 126.Kostnaderför denstatligaassistansersättningen.S. - 96.Jordensklimat förändras.Enanalysavhotbild 127.FramtidacentralEuropainformation.UD. och globalaåtgärdsstrategier.M. 128.Kulturegendomarochkulturföremál. KU. 97.Miljöklassningavsnöskotrar.M. l29. Enstyrandekrigsorganisation.Om avsikternamed 98.1990-taletsbostadsmarknad LEMO-refonnen.FÖ.

enförsta utvärdering.N. 130.Sverigei EU makt,öppenhet,kontroll. - - 99.SMHl:s verksamhetsform K. Sammanfattningavettseminariumi september 100.Hållbarutveckling i landetstjållområden.M. 1995.UD. l0l. Ett utvidgat EU möjligheterochproblem. 131.Enklareocheffektivare.Om EU:s komplexitet - Sammanfattningav enhearingi augusti1995. och maktbalanser.UD. UD. 132.Utvidgningoch samspel.EU:s östintegrationur 102.MedborgarnasEU frihetoch säkerhet historiskt ochekonomisktperspektiv. Förhållandet - Frågorom unionenstredje pelareinför regerings- småstat stormakt svenskt: identitetsbyte.UD. konferensen1996.UD. 133.Bostadsbidragen 103.Föräldrar i självförvaltandeskolor. U. effektivare inkomstprövning - .Skattereformen1990-1991.En utvärdering.Fi. besparingar. - 105.Konkurrensi balans.Åtgärderför ökad 134.Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning juridiska personer Fi. m.m. N. 135.Ubâtsfrågan1981-1994.Fö. 106.Rapponeringsskyldighetför revisoreri finansiella 136.Rättsväsendetsresultat så kan det redovisas. företag. Fi. Ett förslagtill modellför en samlad 107.Avbytarverksamhetensorganisationoch resultatredovisning.Ju. finansiering.Jo.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

137.Kapitalñârlusteroch organisationskostnadervid

beskattningen.Fi. 138.Departementskontoretstatsrádsarbetcutanför

-

regeringskansliet.SB. 139.Omställningavenergisystemet.N. 140.Omställningavenergisystemet.

Underlagsbilagor,del l-4. N. 141.Folkbildningoch vuxenstudier.

Rekrytering,Omfattning,Erfarenheter.U. 142.Att röja hinder för Samverkan Egenmakt

- o

Arbetslinjen.S. 143.Vissavalfrågor. Den fria nomineringsrätten

-

Partisymboler valsedlar Valkretsindelning

-

vid riksdagsval.Ju. 144.Utjämningav intäkteroch kostnaderinom

Svenskakyrkan + Tabeller. C. 145.Fria val Om kön, maktoch fritid. C. 146.Trygghetmotbrott.

Rollfördelningoch samverkan.Ju.

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen MedborgarnasEU frihetoch säkerhet

- Frågorom unionenstredjepelareinför regerings- IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.[68] konferensen1996.[102] Departementskontoret statsrådsarbeteutanför - Omvärld. försvar. regeringskansliet.[138] säkerhet,

Frågorom EU:s andrapelareinför regerings

Justitiedepartementet konferensen1996. [111]

Jämställdhet mål i utvecklingssamarbetet.ett [116] Pensionsrättigheteroch bodelning.[8] Subsidiaritetsprincipeni EU. [123] Nya konsumentregler.[ll] FramtidacentralEuropainformation.[127] IT och verksamhetsfömyelseinom rättsväsendet. Sverigei EU makt, öppenhet,kontroll. Förslagtill nyasamverkansformer.[32] - Sammanfattningav ett seminarium september1995.i Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] [130] SambandetRedovisning Beskattning.[43] - Enklareocheffektivare.Om EU:s komplexitet Aktiebolagetsorganisation.[44] och maktbalanser.[131] Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB polislagen.[47] Utvidgningoch samspel.EU:s östintegrationur samt historisktoch ekonomisktperspektiv.Förhållandet Godtrosförvärvav stöldgods [52] smâstat stormakt svensktidentitetsbyte.[132]: Näringslivetstvistlösning. [65] -

Polisensanvändningav övervakningskamerorvid Försvarsdepartementet förundersökning.[66] Muskövanetsframtid. [6] Vårdnad, boendeoch umgänge.[79] AnalysavFörsvarsmaktensekonomi. [13] Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom Ett säkraresamhälle.[19] rättsligt bistånd.[81] Utan stannarSverige.[20] Ett reformeratstraffsystem.Del l-lll. [91]

Ändringar i hyresförhandlingslagen. Staden vattenutanvatten.[21]

Radioaktivaämnenslårutjordbruk i Skåne.[22] Hyresgästinflytandevid ombyggnadm.m. [119] Brist elektronikkomponenter.[23] Ett reformerathovrättsforfarande.[124]

Rättsväsendets GasmolnlamslårUppsala.[24] resultat såkan det redovisas. - Civilt bruk försvarets Ett förslag till modell för samlad av resurseren resultatredovisning.[136] regelverken,erfarenheter,helikoptrar. [29]

Samverkanför fred. Denrättsligaregleringen.[53] Vissa valfrågor. Den fria nomineringsrätten - Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Partisymboler valsedlar Valkretsindelning vid riksdagsval.[143] flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. [72]

Trygghet brott. Totalförsvarspliktigam95. Enutvärderingav de mot Rollfördelning och samverkan.[146] totalförsvarspliktigasmedinflytandeoch avderas

socialaoch ekonomiskasituationunder

Utrikesdepartementet grundutbildningen. 18]

En styrandekrigsorganisation.Om avsikternamed Lagenom vissainternationellasanktioner LEMO-reformen. [129] en översyn.[28] - Ubåtsfrágan1981-1994.[135] Röster om EU:s regeringskonferens

hearing medorganisationsföreträdare,debattörer

- Socialdepartementet

och forskare. [77] Värdenssvåraval. EU omregeringskonferensen1996 slutbetänkande Prioriteringsutredningen.[5]av - institutionemasrapporter Könshandeln.[15] - synpunkteri övriga medlemsländer.[80] Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige. [16] EU-kandidater 12 ländersomkanbli EU:s - Homosexuellprostitution. [17] nya medlemmar.[83] Ett utvidgat EU Underhållsbidragoch bidragsförskott, möjligheter och problem. - Sammanfattning hearingi augusti1995.[101] Del A och Del B. [26] av en Avgifter inom handikappomrädet.[35]

Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes-

roller och arbetsfältinom socialtjänsten.[58]

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi Rapporteringsskyldighetför revisorer i finansiella

olika aspekter modeller,finansiering företag. [106] och incitament.[59] Finansiellverksamheti krisoch krig. [125] Kvinnofrid. Del A-t-B. [60] Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför

- Dokumentationoch socialtjänstregister.[86] juridiska personer [134] Hälsodataregister Várdregister.[95] Kapitalförlusteroch organisationskostnadervid

- Indirekt tobaksreklam.[114] beskattningen.[137] Reform recept.[122] Kostnaderför den statligaassistansersättningen.[126] Utbildningsdepartementet Bostadsbidragen Kvalificeradeftergymnasial

Yrkeshögskolan-

effektivare inkomstprövning yrkesutbildning.[38] -

besparingar.[133] Allmänbehörighetför högskolestudier.[41] - Att röja hinder för Samverkan Egenmakt Förslag ett internationelltflygsäkerhets-

- o om Arbetslinjen. [142] universiteti Norrköping-Linköping.[S7]

BehörighetochUrval. Förslagtill nya reglerför

Kommunikationsdepartementet

antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Samordnadoch integreradtågtrafik Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Arlandabananoch i Mälardalsregionen.[25] högskolorm.m. [73] Älvsäkerhet.[40] Föräldrari självförvaltandeskolor. [103] FramtidsanpassadGotlandstrafik.[42] Likvärdig utbildning lika villkor. [109] EG-anpassadekörkonsregler. [48] Viljan att vetaochviljan att förstå

- Klimatförändringar trafikpolitiken.i [64] Kön, maktoch denkvinnovetenskapliga Allmännakommunikationer för alla [70] utmaningeni högreutbildning. [110]

- Finansieringslösningarför Göteborgs-och Friståendegymnasieskolor.[113] Dennisöverenskommelsema.[82] TV och utbildning. [120] SMHl:s verksamhetsform[99] Riksdagen,regeringenochforskningen.[121] Svensksjöfart näringfor framtiden. Folkbildningochvuxenstudier.

- + Bilagor. [112] Rekrytering,Omfattning,Erfarenheter.[141]

Finansdepartementet Jordbruksdepartementet

Grön diesel miljö- ochhälsorisker.[3] Denbrukademångfalden.Del l+2. [88]

- Lángtidsutredningen1995.[4] Avbytarverksamhetensorganisationoch Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] finansiering.[107] Översyn skattebrottslagen.[10] Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställningi

av - Mervärdesskatt Nya tidpunkterför svenskocheuropeiskkonkurrensrätt.[117]

redovisningoch betalning.[12] Förmåneroch sanktioner samladredovisning.[36] Arbetsmarknadsdepartementet

- en Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. [49] Arbetsföretag En möjlighet för arbetslösa.[2]

- ny Förmåneroch sanktioner Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7] - utgifter för administration.[56] Kompetensför strukturomvandling.[34] Översyn skattereglemaför stiftelseroch ideella

av SomereflectionsonSwedishLabour Market föreningar. [63] Policy. [39] Naturgrusskatt,m.m. [67] Någrautländskaforskaressyn svensk Betaltjänster.[69] arbetsmarknadspolitik.[39] Lägenhetsdata.[74] Effektivarestyrningoch rättssäkerhet Försäkringsrörelse förändringi [87] i asylprocessen.[46] Svenskari EU-tjänst. [89] Ett samlatverksamhetsansvar asylärenden.[55]för Omprövningavstatligaåtaganden.[93] Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. [75] Personalavveckling,utbildningoch beskattning.[94] Arbetetill invandrare.[76] Skattereformen1990-1991.En utvärdering.[104]

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

EG:s arbetstidsdirektivochdesskonsekvenserför det svenskaregelsystemet.[92] Ny lag om europeiskaföretagsrád.[115]

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18] Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] Kulturpolitikensinriktning. [84]

i korthet.[84] Kulturpolitikensinriktning - Tjugo årskulturpolitik 1974-1994.[85] Kulturegendomarochlculturföremál.[128]

Näringsdepartementet Ettrenodlatnäringsförbud.[1] Ny Elmarknad+ Bilagedel.[14] Elförsörjning i ofred. [51] Den svenskaRymdverksamheten.[78] 1990-taletsbostadsmarknad

en första utvärdering.[98] - Konkurrensi balans.Åtgärderför ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättningm. m. [105] Ny ellag. [108] Omställningavenergisystemet.[139] Omställningav energisystemet. Underlagsbilagor,del l-4. [140]

Civildepartementet

Regionalframtid + bilagor. [27] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Utjämningav intäkteroch kostnaderinom Svenskakyrkan + Tabeller. [144] Fria val Om kön, makt ochfritid. [145]

Miljödepartementet Alkylat och Miljöklassningavbensin.[30] Ettvidareutvecklarmiljöklassystemi EU. [31] Gnmdvattenskydd.[45] Kunskapslägetpâ kämavfallsomrâdet1995.[50] Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat

och kommun. [54] En renatSkåne.[62] Kämavfall och Miljö. [90] Jordensklimat förändras. En analysavhotbild och globalaátgärdsstrategier.[96] Miljöklassning av snöskotrar.[97] Hållbar utveckling i landetsfjällomrâden.[100]

2 g

3 ||| é -4. 0OCKHOe

POSTADREsS:10647 STOCKHOLM FAX 08-20 50 21. TELEFON690990