SOU 2024:69
Ett nytt konsumentkreditdirektiv
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 12 oktober 2023 att utse en särskild utredare med uppdrag att analysera och föreslå vilka författningsändringar som behövs för att i svensk rätt genomföra ett nytt EU-direktiv om konsumentkrediter (dir. 2023:142). Den 22 februari 2024 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv för utredningen. Av dessa följer att utredningen även har i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur vissa ändringar i konsumenträttighetsdirektivet som huvudsakligen rör distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter ska genomföras i svensk rätt (dir. 2024:27).
Till särskild utredare förordnades den 12 oktober 2023 hovrättsassessorn Jenny Wulker Roos.
Som sakkunniga i utredningen förordnades från och med den 24 november 2023 rättssakkunniga Ida Vilhelmsson, Justitiedepartementet, kanslirådet Catarina Erséus, Finansdepartementet och departementssekreteraren Max Larsson, Finansdepartementet. Samma dag förordnades som experter att biträda utredningen juristen Emelie Rogner, Konsumentverket, seniora juristen Anna Hult, Finansinspektionen, verksjuristen Andreas Bäckbro Kabuleta, Kronofogdemyndigheten, senior legal adviser Jessie Cargill-Ek, Svenska Bankföreningen och head of legal and compliance Aleksandra Stiller, Swedish FinTech Association. Max Larsson entledigades från och med den 3 februari 2024. Kanslirådet Carl Lidquist, Finansdepartementet, förordnades som sakkunnig från och med den 27 maj 2024.
Som sekreterare i utredningen anställdes från och med den 13 november 2023 numera kammaråklagaren Johanna Ekman Hassel.
Arbetet har bedrivits i nära samarbete och samråd med de sakkunniga och experterna, vars bidrag med kunskap och erfarenheter inom aktuella rättsområden har varit av avgörande betydelse för utred-
ningens arbete. De sakkunniga och experterna har i stort ställt sig bakom utredningens överväganden och förslag. Avvikande uppfattningar har förekommit avseende enskilda delar av förslaget utan att detta föranlett några särskilda yttranden.
Utredningen, som har tagit namnet Konsumentkreditutredningen (Ju 2023:19), överlämnar härmed sitt delbetänkande Ett nytt konsument-
kreditdirektiv (SOU 2024:69).
Arbetet fortsätter nu i enlighet med tilläggsdirektiven.
Stockholm i oktober 2024
Jenny Wulker Roos
/Johanna Ekman Hassel
5
Innehåll
1 Författningsförslag ..................................................... 31
1.1 Förslag till konsumentkreditlag ............................................. 31 1.2 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).............................................................................. 66 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. .................... 69 1.4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774) ..... 70 1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. .............. 71 1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. .............................................................................. 72 1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet ............... 74 1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1179) om ändrade förutsättningar för vissa statligt reglerade bostadslån m.m. ..... 75 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ..................... 76 1.10 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ................................................ 79
Innehåll SOU 2024:69
6
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:914) om konsumentskydd vid tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt ................................................... 80 1.12 Förslag till lag om upphävande av lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ....................... 81 1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter .................................... 82 1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ................. 111 1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation .......................................... 122 1.16 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200) ............................................................................. 125 1.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet................................ 126 1.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2023:714) om förvärv och förvaltning av nödlidande kreditavtal ........................... 130 1.19 Förslag till förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981) ................................. 133 1.20 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1135) om misstankeregister ...................................... 135 1.21 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister .................................... 139 1.22 Förslag till förordning om ändring av förordningen (2010:1855) om beräkning av effektiv ränta vid konsumentkrediter ............................................................... 141 1.23 Förslag till förordning om ändring av förordningen (2010:1856) om formulär för förhandsinformation vid konsumentkrediter ......................................................... 143 1.24 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1857) om ersättning för kostnader i vissa mål om handräckning .................................................................. 144
Innehåll
7
1.25 Förslag till förordning om upphävande av förordningen (2014:397) om viss verksamhet med konsumentkrediter .. 145 1.26 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:1033) om verksamhet med bostadskrediter .............. 146 1.27 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:1034) om standardiserat EU-faktablad och beräkning av effektiv ränta vid bostadskrediter .................. 151 1.28 Förslag till förordning om upphävande av förordningen (2018:479) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter ....................... 153 1.29 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning ......... 154 1.30 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2025:000) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av krediter ............................................ 155
2 Uppdraget och dess genomförande ............................ 157
2.1 Uppdraget .............................................................................. 157 2.2 Utredningens arbete ............................................................. 157 2.3 Betänkandets disposition ...................................................... 158
3 Konsumentkrediter inom EU och i Sverige .................. 159
3.1 Allmänt om konsumentkrediter .......................................... 159 3.2 Konsumentkrediter inom EU .............................................. 160 3.3 Den svenska rättsliga regleringen ........................................ 161
4 Det nya konsumentkreditdirektivet ............................ 163
4.1 Syftet med det nya konsumentkreditdirektivet .................. 163 4.2 En översikt av direktivets artiklar ........................................ 165
Innehåll SOU 2024:69
8
5 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet .. 173
5.1 Utgångspunkter vid genomförandet ................................... 173 5.2 Den föreslagna författningsregleringen i korthet ............... 174 5.3 Tillämpningsområdet ........................................................... 178 5.4 Direktivets begrepp och definitioner .................................. 199 5.5 Beräkning av den effektiva räntan ....................................... 206 5.6 Marknadsföring .................................................................... 207 5.7 Näringsidkarens informationsskyldighet ............................ 221 5.7.1 Kostnadsfri information ....................................... 221 5.7.2 Allmän information .............................................. 222 5.7.3 Förhandsinformation ............................................ 227 5.7.4 Näringsidkarens förklaringsskyldighet ................ 238 5.7.5 Dokumentation av kreditavtalet .......................... 242 5.7.6 Underrättelser vid avtalsändringar ....................... 246 5.7.7 Underrättelser vid ränteändringar ........................ 248 5.7.8 Kontoutdrag och underrättelser vid kontokrediter .................................................. 251 5.7.9 Vissa skyldigheter vid överskridanden ................. 256 5.7.10 Vissa särskilda skyldigheter för kreditförmedlare .. 259 5.8 Kreditprövning och databaser .............................................. 260 5.8.1 Kreditgivarens skyldighet att bedöma konsumentens kreditvärdighet ............................. 260 5.8.2 Reglering av databaser för kreditprövning .......... 281 5.9 Förbud mot kopplingsförbehåll .......................................... 290 5.10 Förbud mot underförstått samtycke ................................... 294 5.11 Rådgivningstjänster .............................................................. 297 5.12 Ett övergripande hederlighetskrav ...................................... 309 5.13 Ersättningssystem................................................................. 313 5.14 Kunskap och kompetens ...................................................... 316 5.15 Betalningsdröjsmål och anståndsåtgärder ........................... 319 5.16 Konsumentens ångerrätt ...................................................... 328
Innehåll
9
5.17 Rätten att betala krediten i förtid......................................... 336 5.18 Uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid ................ 341 5.19 Godkännande och registrering ............................................. 343 5.20 Tillsyn och behöriga myndigheter ....................................... 359 5.21 Sanktioner .............................................................................. 369 5.22 Åtgärder för att begränsa konsumentens kostnader ........... 378 5.23 Tvistlösning utanför domstol ............................................... 384 5.24 Konsumentutbildning ........................................................... 386 5.25 Skuldrådgivning..................................................................... 389 5.26 Övriga frågor ......................................................................... 392 5.26.1 Förbud mot diskriminering .................................. 392 5.26.2 Konsumentens rättigheter vid överlåtelse av fordran m.m. ....................................................... 394 5.26.3 Lagval ...................................................................... 397 5.26.4 Följdändringar ....................................................... 398
6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................ 399
7 Konsekvensanalys .................................................... 403
7.1 Utgångspunkter för konsekvensanalysen ........................... 403 7.2 Samhällsekonomiska konsekvenser ..................................... 405 7.3 Ekonomiska konsekvenser för företagen ............................ 405 7.3.1 De berörda företagen ............................................ 405 7.3.2 Kostnader för aktörer som kommer att omfattas av ett nytt tillståndskrav ................... 409 7.3.3 Kostnader för anpassning till övriga regler .......... 410 7.3.4 Konsekvenserna för små företags konkurrensvillkor m.m. ......................................... 414 7.4 Ekonomiska konsekvenser för det allmänna ....................... 415
Innehåll SOU 2024:69
10
8 Författningskommentar ............................................ 417
8.1 Förslaget till konsumentkreditlag ....................................... 417 8.2 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) ........................................................................... 482 8.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ..................... 485 8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter .................................. 486 8.5 Övriga lagförslag................................................................... 522
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2023:142 ......................................... 523
Bilaga 2 Kommittédirektiv 2024:27 ........................................... 529 Bilaga 3 Det nya konsumentkreditdirektivet ............................ 533
Bilaga 4 Jämförelsetabell: Direktivet och svensk lag ................ 601 Bilaga 5 Jämförelsetabell: Nya konsumentkreditlagen
och 2010 års konsumentkreditlag ................................ 607
11
Sammanfattning
Bakgrund
Under de senaste åren har marknaden för konsumentkrediter genomgått stora förändringar. Kreditavtal ingås oftare över internet och nya marknadsaktörer erbjuder nya typer av kreditavtal. Den tekniska utvecklingen har bl.a. lett till att såväl konsumenter som kreditgivare fattar snabbare beslut, att det uppstått nya sätt att lämna information och att kreditprövning kan ske genom automatiska beslutssystem. På grund av utvecklingen inom konsumentkreditsektorn har Europaparlamentet och rådet antagit ett nytt konsumentkreditdirektiv (det nya konsumentkreditdirektivet)1. Det nya konsumentkreditdirektivet ersätter det tidigare direktivet om konsumentkrediter från 2008 (2008 års direktiv)2.
Det nya konsumentkreditdirektivet
Det nya konsumentkreditdirektivet har fått ett utvidgat tillämpningsområde jämfört med 2008 års direktiv. Exempelvis omfattas ränte- och avgiftsfria krediter i fler fall än tidigare. En kredit som lämnas av en tredje part vid köp av varor och tjänster omfattas alltid av reglerna i det nya direktivet, oavsett om den är räntefri eller inte.
En rad av bestämmelserna i det nya konsumentkreditdirektivet har genomgått förändringar i förhållande till motsvarande bestämmelser i 2008 års direktiv. Det gäller bland annat bestämmelserna om marknadsföring, information och ångerrätt. Även reglerna kring kreditprövning har förändrats och utökats.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2025 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG.
Sammanfattning SOU 2024:69
12
Det nya direktivet innehåller också bestämmelser som inte har någon motsvarighet i 2008 års direktiv. Bland dessa kan nämnas regler om rådgivningstjänster, krav på kunskap och kompetens hos kreditgivares och kreditförmedlares personal, krav på stöd till konsumenter i ekonomiska svårigheter samt bestämmelser om skyldigheter för kreditgivare att vidta anståndsåtgärder innan verkställighet begärs. Dessutom innehåller direktivet regler om förbud mot kopplingsförbehåll, dvs. att en näringsidkare kräver att konsumenten för att få en kredit också måste köpa andra produkter eller tjänster. Direktivet innehåller därtill krav på förfaranden för registrering, tillstånd och tillsyn över kreditgivare och kreditförmedlare.
Utredningens uppdrag
Utredningens uppdrag har varit att analysera och föreslå vilka författningsförändringar och andra åtgärder som behövs för att genomföra det nya konsumentkreditdirektivet i svensk rätt. I uppdraget har ingått att analysera, jämföra och ta ställning till de valmöjligheter som det nya konsumentkreditdirektivet erbjuder. Utgångspunkten för uppdraget har varit att fokusera på de delar av direktivet där det krävs att de svenska reglerna ändras.
Övergripande om utredningens förslag
Utredningen föreslår att det nya konsumentkreditdirektivets artiklar av främst civil- och marknadsrättslig karaktär genomförs genom bestämmelser som förs in i en ny konsumentkreditlag. Den nya konsumentkreditlagen ska i huvudsak ha samma innehåll och tillämpningsområde som 2010 års konsumentkreditlag. Lagen struktureras dock om och delas in i kapitel. Vissa bestämmelser i 2010 års konsumentkreditlag föreslås föras över till den nya lagen oförändrade, såsom bestämmelserna om lagens tvingande karaktär, vissa bestämmelser om ränta och avgifter, köparens rätt att framställa invändningar vid kreditköp och samtliga regler om återtaganderätt vid kreditköp av vara. Även flertalet bestämmelser som gäller särskilt för bostadskrediter överförs oförändrade. Avseende andra bestämmelser görs anpassningar till det nya direktivet. Exempelvis ska konsumenten i flera fall ha möjlighet att välja vilket varaktigt medium som information ska
SOU 2024:69 Sammanfattning
13
mottas på och information som lämnas via ett medel för distanskommunikation ska anpassas. I lagen införs även bestämmelser som saknar motsvarighet i 2010 års lag.
Utredningen föreslår vidare att det nya direktivets artiklar av näringsrättslig karaktär ska genomförs i lagen om verksamhet med bostadskrediter. Lagen föreslås få ett utvidgat tillämpningsområde och därför byta namn till lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. Flertalet bestämmelser i kap. 5–8 görs generellt tillämpliga medan kap. 2 och 3 enbart ska gälla bostadskrediter. Kap. 4 ska innehålla de rörelseregler som uppställs på verksamheter med konsumentkrediter. Det föreslås därutöver att ett nytt kapitel, 3 a, ska införas. Kapitlet ska innehålla bestämmelser om förutsättningarna för kreditgivare och kreditförmedlare att driva verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter. Till följd av detta föreslås att lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävs.
I kreditupplysningslagen genomförs de bestämmelser som ställer krav på kreditdatabasleverantörers verksamhet.
Utredningens förslag innehåller även flertalet följdändringar.
Förslaget till en ny konsumentkreditlag
Lagens grundläggande bestämmelser
Utgångspunkterna för den nya konsumentkreditlagens tillämpningsområde är desamma som 2010 års konsumentkreditlag. Den ska fortsatt gälla i princip alla krediter som näringsidkare lämnar eller erbjuder konsumenter. I den nya konsumentkreditlagen anges dock uttryckligen att lagen inte ska tillämpas på hyres- eller leasingavtal avseende en vara om inte konsumenten enligt avtalet har en skyldighet eller möjlighet att förvärva varan. Lagen föreslås också få ett något utvidgat tillämpningsområde genom att undantagen inskränks. Pantbanks- och statsmedelslån ska fortsatt helt undantas från lagens tillämpningsområde. Även bostads- och värdepapperskrediter samt abonnemangsavtal ska fortsatt undantas från några av lagens bestämmelser. Därutöver föreslås lagen endast göra undantag för vissa kortfristiga räntefria kreditköp som finansieras genom en kredit som lämnas av säljaren.
Sammanfattning SOU 2024:69
14
Reglerna om god kreditgivningssed överförs till den nya lagen och görs i alla delar generellt tillämpliga på krediter som omfattas av lagens tillämpningsområde. Lagen ska även föreskriva att näringsidkaren är skyldig att lämna såväl information som förklaringar kostnadsfritt.
Marknadsföring och allmän information
I den nya lagens paragraf om krav på måttfull marknadsföring föreslås ett tillägg som innebär att viss typ av marknadsföring aldrig är att anse som måttfull. Tillägget föreskriver att marknadsföring som anger att lämnade krediter, betalningsförsummelser och kreditmissbruk saknar betydelse för kreditprövningen eller antyder att krediter leder till förbättrade ekonomiska förutsättningar eller förbättrar konsumentens situation på något annat sätt aldrig är att anse som måttfull.
Den information som näringsidkaren ska lämna vid marknadsföring av kreditavtal förtydligas och anpassas till det nya direktivet.
Den nya lagen föreslås också innehålla bestämmelser om att näringsidkaren ska vara skyldig att tillhandahålla allmän information om krediter som näringsidkaren erbjuder konsumenter. Denna skyldighet ska alltså inte längre begränsas till bostadskrediter.
Näringsidkarens skyldigheter innan ett avtal ingås
Den nya konsumentkreditlagen föreslås i likhet med 2010 års lag innehålla en skyldighet för näringsidkare att ge konsumenten viss information innan ett kreditavtal ingås. Informationen ska dock anpassas till de utökade krav som uppställs i det nya direktivet. Det ska i vissa delar preciseras hur informationen ska lämnas och informationen ska omfatta fler uppgifter. Förhandsinformationen ska ges i formuläret ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation” som föreslås tillhandahållas av Konsumentverket. Särregleringen för distansavtal inskränks till att endast omfatta avtal som ingås genom telefonförsäljning.
Det ska vidare införas en generell skyldighet för näringsidkaren att lämna viss information om näringsidkaren erbjuder rådgivning. I de fall en kredit innebär en särskild risk för konsumentens ekonomiska förhållanden, ska näringsidkaren upplysa konsumenten om detta.
SOU 2024:69 Sammanfattning
15
Reglerna om kreditprövning föreslås utvidgas och ändras i förhållande till motsvarande bestämmelser i 2010 års lag. Det ska införas en bestämmelse om att kreditprövningen ska vara grundlig och göras i konsumentens intresse. Kreditprövningen ska, i stället för på tillräckliga uppgifter, grundas på nödvändiga och relevanta uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Det föreslås att det införs en presumtion för att uppgifterna ska avse såväl konsumentens inkomster, som utgifter, tillgångar och skulder samt uppgifter om andra ekonomiska åtaganden, om det inte med hänsyn till vilket slags kredit det rör sig om, kreditavtalets löptid och belopp samt kreditens risker för konsumenten skulle vara oproportionerligt. Det föreslås vidare att skyldigheten att kontrollera de uppgifter som inhämtats ska göras generellt tillämplig på alla kredittyper som omfattas av kravet på kreditprövning, och att det införs en bestämmelse som innebär att kreditprövningen ska göras utifrån konsumenternas gemensamma ekonomiska förutsättningar.
Det föreslås att en konsument ska ha vissa rättigheter i de fall en kreditprövning innefattar automatisk behandling av personuppgifter och att kreditgivaren ska vara skyldig att informera om rättigheterna.
Kreditgivarens informationsskyldighet när krediten inte beviljas föreslås utökas. Näringsidkaren ska i relevanta fall hänvisa konsumenten till budget- och skuldrådgivare. När ett beslut om att inte bevilja en kredit helt grundar sig på en automatisk behandling av personuppgifter ska kreditgivaren vara skyldig att upplysa konsumenten om sin rätt att få beslutet omprövat av någon person.
I den nya konsumentkreditlagen föreslås införas en generell bestämmelse som reglerar näringsidkarens möjlighet att sälja andra finansiella produkter eller tjänster tillsammans med ett kreditavtal.
Kreditavtalet
I den nya konsumentkreditlagen föreslås det införas vissa krav som säkerställer att ingåendet av ett kreditavtal är ett aktivt val från konsumentens sida.
Näringsidkaren ska fortsatt vara skyldig att dokumentera kreditavtal. Skyldigheten föreslås anpassas till det nya direktivets krav och ska omfatta fler uppgifter, såsom ändringar av avtalet. Dokumentationskravet vid rådgivning föreslås gälla alla kredittyper som om-
Sammanfattning SOU 2024:69
16
fattas av lagen. Den nya lagen ska också innehålla generella bestämmelser om räntetak och kostnadstak. Den information och de underrättelser näringsidkaren är skyldig att ge konsumenten vid ändringar av kreditavtalet, ränteändringar och kontokrediter ska anpassas till det nya direktivet.
I den nya lagen föreslås en skyldighet för kreditgivaren att under vissa förutsättningar erbjuda ett alternativ till att vidta en verkställighetsåtgärd. Sådana alternativ ska bestå av att erbjuda en ny kredit som helt finansierar återbetalningen av den befintliga krediten eller en ändring av kreditavtalet. Innan verkställighetsåtgärder vidtas ska kreditgivaren också hänvisa konsumenten till budget- och skuldrådgivare.
Konsumentens ångerrätt
Den nya konsumentkreditlagens regler om ångerrätt ska anpassas till det nya direktivet. Det föreslås införas en yttre gräns för ångerfristen. Ångerfristen ska aldrig börja löpa senare än ett år efter kreditavtalets ingående. Detta ska dock inte gälla om konsumenten inte fått föreskriven information om sin ångerrätt. För kreditköp föreslås också att konsumenten under vissa förutsättningar ska ha en förlängd ångerfrist som korresponderar med ångerfristen för varan eller tjänsten.
Betalning av skulden i förtid och uppsägning av kreditavtal
Den nya konsumentkreditlagens regler om betalning av skulden i förtid och uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid ska anpassas till det nya direktivet. För kontokrediter föreslås det vissa särskilda bestämmelser. En särskild uppsägningstid ska gälla för kontokrediter. Uppsägningsfristen ska vara 30 dagar räknat från den dag då kreditgivaren på ett överenskommet sätt underrättat konsumenten. En kreditgivare som vill få betalt för en kontokredit i förtid ska ha en skyldighet att först, innan verkställighetsåtgärder vidtas, erbjuda konsumenten att betala fordran under ett års tid.
Vid förtidsbetalning föreslås kreditgivarens fordran beräknas med beaktande av alla kostnader som konsumenten enligt kreditavtalet ska betala. Den nedsättning som konsumenten har rätt till ska alltså inte endast avse sådana kostnader som är beroende av kreditavtalets löptid, utan även andra kostnader såsom uppläggningsavgifter som redan betalats.
SOU 2024:69 Sammanfattning
17
Tillsyn och överklagande
För att nå upp till kraven i det nya direktivet justeras i viss mån bestämmelserna om tillsyn i den nya konsumentkreditlagen. Konsumentverkets tillsynsansvar och befogenhet att ingripa föreslås även gälla i förhållande till de näringsrättsliga rörelsereglerna i lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. Det föreslås även att marknadsföringslagens sanktionssystem ska gälla fullt ut om näringsidkaren inte följer den nya konsumentkreditlagens informationsbestämmelser. Detta innebär att undantaget för bestämmelserna om marknadsstörningsavgift i 2010 års lag tas bort.
Förslagen i lag om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter
Lagens inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde föreslås utvidgas och ska, utöver bostadskrediter, omfatta verksamhet med krediter som faller in under det nya direktivets tillämpningsområde. Lagen ska därmed gälla för näringsidkares verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om konsumentkrediter. Med konsumentkrediter avses krediter som omfattas av konsumentkreditlagens tillämpningsområde, med undantag för abonnemangsavtal, värdepapperskrediter och vissa fakturakrediter.
Näringsidkare med tillstånd som kreditinstitut, betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar föreslås undantas från stora delar av lagens utökade tillämpningsområde, vilket bl.a. innebär att dessa företag inte behöver ansöka om tillstånd enligt lagen. Undantag görs även för verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter som drivs av ett mindre företag och som avser (1) en kredit som lämnas av företaget för att finansiera ett köp av företagets vara eller tjänst om krediten är räntefri och inte förbunden med andra avgifter än lagstadgade dröjsmålsavgifter, eller (2) förmedling av en kredit som finansierar ett köp av företagets vara eller tjänst.
Det föreslås att bestämmelsen som anger vilka som får tillhandahålla rådgivning görs generellt tillämplig för alla konsumentkrediter.
Sammanfattning SOU 2024:69
18
Tillståndskrav för verksamhet som omfattas av direktivet
Lagen föreslås innehålla en generell tillståndsplikt för näringsidkares verksamhet med kreditgivning och kreditförmedling av andra konsumentkrediter än bostadskrediter. Från kravet på tillstånd ska dock bostadskreditinstitut undantas. Vissa andra verksamheter undantas genom lagens begränsade tillämpningsområde. Förutsättningarna för att få tillstånd ska i huvudsak motsvara vad som för närvarande gäller för att få tillstånd enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter.
Kraven på verksamhet med konsumentkrediter
Det föreslås att vissa av lagens rörelseregler ska bli tillämpliga på verksamhet som omfattas av det nya konsumentkreditdirektivets tillämpningsområde. Detta gäller de övergripande kraven på hur en kreditgivare eller en kreditförmedlare ska bedriva sin verksamhet samt på kunskap och kompetens hos personal. Detsamma gäller bestämmelserna om ersättningssystem, rådgivning och dokumentation av kreditbeslut. Bestämmelserna om uppdragsavtal och tystnadsplikt föreslås bli tillämpliga på de verksamheter som omfattas av tillståndskravet.
Förslaget till ändringar i kreditupplysningslagen
I kreditupplysningslagen föreslås ett förtydligande om att det endast är i syfte att kontrollera rätten att ingå avtal som uppgifter om förvaltarskap får behandlas. Det föreslås även att en ny informationsskyldighet införs i lagen. En fysisk person ska inom 30 dagar informeras av ett kreditupplysningsföretag som registrerat en uppgift om betalningsförsummelse eller kreditmissbruk. Informationen ska också innehålla uppgift om de rättigheter som den registrerade har.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Bestämmelser som genomför det nya konsumentkreditdirektivet måste träda i kraft den 20 november 2026. Författningsförslagen föreslås därför i huvudsak träda i kraft vid den tidpunkten. Gällande tillstånd
SOU 2024:69 Sammanfattning
19
enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter föreslås fortsatt gälla som tillstånd att bedriva verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter. Vidare föreslås att kreditgivare och kreditförmedlare som enligt gällande rätt får driva verksamhet utan tillstånd ska få fortsätta driva sådan verksamhet utan krav på tillstånd till den 20 november 2027.
Förslagens konsekvenser
Förslagens konsumentskyddande syfte medför att reglerna ska gälla för fler kredittyper och att kraven på näringsidkarna i många fall blir högre. Förslagen bedöms leda till minskad överskuldsättning, vilket medför positiva effekter för samhällsekonomin.
För att leva upp till dessa krav måste näringsidkarna anpassa sina verksamheter, vilket innebär kostnader. Verksamheter som redan bedrivs med tillstånd och omfattas av konsumentkreditlagens tillämpningsområde kommer behöva anpassa sin verksamhet till de förändrade och utökade kraven. Detta gäller exempelvis de utökade kraven på information och på kreditprövning samt de nya rörelsereglerna såsom reglerna om ersättningssystem. Förslagen kommer innebära än större anpassningar för verksamheter med krediter som omfattas av den nya konsumentkreditlagens utökade tillämpningsområde eller det utökade tillståndskravet som föreslås införas i lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. Det kan dock antas att marknaden till viss del kommer att anpassa sin verksamhet för att falla utanför direktivets tillämpningsområde och direktivets tillståndskrav.
Regleringen kan också till viss del innebära ökade kostnader för det allmänna. Konsumentverket och Finansinspektionen kommer initialt behöva anpassa sina verksamheter till de nya reglerna. Kostnaderna för dessa myndigheter bedöms kunna rymmas inom befintliga ekonomiska ramar.
Eftersom utredningens förslag i huvudsak är en följd av ett EUdirektiv, finns det ingen möjlighet att avstå från att genomföra en reglering som når upp till de krav som direktivet uppställer.
21
Summary
Background
In recent years, the consumer credit market has undergone major changes. Increasingly, credit agreements are being entered into online, and new market actors are offering new types of credit agreement. As a result of technological developments, creditors are making quicker decisions, and new ways to provide information and carry out creditworthiness assessments through automated decision-making systems have emerged. In response to developments within the consumer credit sector, the European Parliament and the Council have adopted a new Directive on credit agreements for consumers (Consumer Credit Directive).1 The new Consumer Credit Directive replaces the previous Consumer Credit Directive of 2008 (2008 Directive).2
New Consumer Credit Directive
The new Consumer Credit Directive has an expanded scope of application in comparison with the 2008 Directive. For example, interestfree and free-of-charge credits are covered in more cases than previously. A credit granted by a third party for the purchase of goods and services is always covered by the rules in the new Directive, regardless of whether they are interest-free.
Several provisions in the new Consumer Credit Directive have been amended in relation to the equivalent provisions in the 2008 Directive. These include the provisions on marketing, information and the
1 Directive (EU) 2023/2225 of the European Parliament and of the Council of 18 October 2023 on credit agreements for consumers and repealing Directive 2008/48/EC. 2 Directive 2008/48/EC of the European Parliament and of the Council of 23 April 2008 on credit agreements for consumers and repealing Council Directive 87/102/EEC.
Summary SOU 2024:69
22
right of withdrawal. The creditworthiness assessment rules have been amended and expanded.
The new Directive also includes provisions that have no equivalent in the 2008 Directive. These include rules on advisory services, knowledge and competence requirements for creditors and creditor intermediary staff, support to consumers in financial difficulties and provisions imposing obligations on creditors to exercise forbearance measures prior to initiating enforcement proceedings. The Directive also contains rules prohibiting tying practices, i.e. business operators requiring consumers to purchase other products or services in order to receive a credit. Additionally, the Directive contains requirements on registration procedures, licences and supervision of creditors and credit intermediaries.
The Inquiry’s remit
The Inquiry’s remit has been to analyse and propose legislative amendments and other measures that are necessary to transpose the new Consumer Credit Directive into Swedish law. The remit has included analysing, comparing and taking a position on the options the new Consumer Credit Directive offers. The starting point for the remit has been to focus on the parts of the Directive requiring that the Swedish rules be amended.
General comments about the Inquiry’s proposals
The Inquiry proposes that the Articles of the new Consumer Credit Directive primarily related to civil and market law be transposed through provisions introduced in a new consumer credit act. The new consumer credit act would have essentially the same content and scope of application as the 2010 Consumer Credit Act. However, the proposed new act would be restructured and divided into chapters. The Inquiry proposes that certain provisions of the 2010 Consumer Credit Act be adopted in the new act unamended, such as the provisions concerning the Act’s compulsory nature, certain provisions on interest and fees, the purchaser’s right to raise objections when making a purchase on credit and all rules concerning the right to repossess goods purchased on credit. The majority of the provisions that apply
Summary
23
particularly to residential mortgage lending should be adopted unamended. Other provisions would be amended to comply with the new Directive. For example, consumers should have the ability to choose the durable medium by which to receive information in more cases, and information provided via a means of distance communication should be adapted to it. Provisions that have no equivalent in the 2010 Act would also be introduced in the proposed act.
Additionally, the Inquiry proposes that the Directive’s articles related to commercial law be transposed into the Residential Mortgage Lending Act. The Inquiry proposes that this Act’s scope of application be expanded, and therefore its name changed to the act on residential mortgage lending and certain other types of consumer credit. The majority of the provisions in Chapters 5–8 should be made generally applicable, whereas Chapters 2 and 3 should apply to residential mortgage lending only. Chapter 4 should include the operating regulations on consumer credit-related operations. The Inquiry further proposes introducing a new chapter, Chapter 3 a. The Chapter would include provisions on the conditions for creditors and credit intermediaries conducting business with types of consumer credit other than residential mortgage lending. As a consequence of this, it is proposed that the Certain Consumer Credit-related Operations Act be repealed.
The provisions establishing requirements on credit database providers’ operations should be transposed into the Credit Reporting Act.
The Inquiry’s proposals also include several consequential amendments.
Proposal for a new consumer credit act
Basic provisions of the act
The basic premises for the new consumer credit act are the same as those for the 2010 Consumer Credit Act. Essentially, the proposed act should continue to apply to all types of credit business operators grant or offer to consumers. However, the new consumer credit act would expressly state that it does not apply to rental or leasing agreements concerning goods unless the consumer has an obligation or ability to acquire those goods in accordance with the agreement. It is further proposed that the act’s scope of application be expanded
Summary SOU 2024:69
24
by reducing the number of exemptions. Pawnbroker or government loans should continue to be excluded from the act’s scope of application. Residential mortgage and securities lending and subscription agreements should continue to be excluded from some of the act’s provisions. Furthermore, the Inquiry proposes that the act only provide exemptions for certain short-term interest-free purchases on credit financed through a credit line granted by the seller.
The rules on good lending practices would be adopted in the new act and made generally applicable in all parts to the types of credit covered by the act’s scope of application. The act should also prescribe that business operators are obliged to provide information and explanations free of charge.
Marketing and general information
The Inquiry proposes an addendum to the new act’s section on requirements on moderation in marketing that would result in certain types of marketing never being considered to be in moderation. This addendum would prescribe that any marketing that indicates that credits granted, default and credit abuse have no bearing on the assessment of creditworthiness or implies that receiving credit will result in improved financial conditions or improve the consumer’s situation in some other way is never considered to be in moderation.
The information that business operators must provide in marketing for credit agreements should be clarified and adapted to the new Directive.
It is also proposed that the new act include provisions obliging business operators to provide general information about the types of credit they offer to consumers. Accordingly, this obligation would no longer be limited to residential mortgage lending.
Obligations of business operators before an agreement is entered into
The Inquiry proposes that the new consumer credit act, like the 2010 Act, include an obligation for business operators to provide consumers certain information before a credit agreement is entered into. However, this information should be adapted to satisfy the expanded requirements set out in the new Directive. Certain parts should specify
Summary
25
exactly how this information is to be provided and that the information should comprise additional details. Pre-contractual information should be provided in the Standard European Consumer Credit
Information form, which the Inquiry proposes be made available by
the Swedish Consumer Agency. The special regulations pertaining to distance agreements should be reduced so as to only cover agreements entered into via telephone sales.
Additionally, a general obligation should be introduced that requires business operators to provide certain information if they offer advisory services. If a credit poses a specific risk to a consumer’s financial circumstances, the business operator must inform the consumer of this.
The Inquiry proposes expanding the rules on creditworthiness assessments and amending them in relation to the equivalent provisions in the 2010 Act. A provision should be introduced that requires creditworthiness assessments to be thorough and carried out in the consumer’s interest. Instead of being based on adequate information, creditworthiness assessments should be based on necessary and relevant information about the consumer’s financial circumstances. The Inquiry proposes introducing a presumption that the information concern the consumer’s income, expenses, assets and liabilities, and other details concerning other financial commitments, unless, in consideration of the type of credit it involves, the term and amount of the credit agreement and the credit’s risks for the consumer would be disproportionate. It is further proposed that the obligation to check the information collected be made generally applicable to all types of credit covered by the requirement of a creditworthiness assessment, and that a provision be introduced specifying that creditworthiness assessments are to be carried out based on consumers’ joint financial circumstances.
The Inquiry proposes that consumers should have certain rights when creditworthiness assessments include automated processing of personal data, and that creditors should be obligated to inform consumers of those rights.
It is proposed that the creditors’ duty to provide information be expanded in case credits are not approved. Where relevant, business operators should refer consumers to budget and debt advisors. When a decision not to grant a credit is based entirely on automated pro-
Summary SOU 2024:69
26
cessing of personal data, creditors should be obligated to inform the consumers about their right to have the decision reviewed by a person.
The Inquiry proposes introducing a general provision to the new consumer credit act that regulates business operators’ ability to sell other financial products or services together with a credit agreement.
Credit agreements
The Inquiry proposes introducing certain requirements to the new consumer credit act that would ensure that consumers actively choose to enter into credit agreements.
Business operators should continue to be obligated to document credit agreements. It is proposed that this duty be adapted to the requirements of the new Directive and include more information, such as amendments to a credit agreement. The Inquiry proposes that the documentation requirement for advisory services apply to all types of credit covered by the act. The new act should also include general provisions on interest and cost caps. The information and advice that business operators are obligated to provide to consumers in the event of credit agreement amendments and changes to interest rates and overdrafts must be adapted to comply with the new Directive.
It is proposed that the new act contain an obligation for creditors to offer an alternative to taking enforcement measures under certain circumstances. Such an alternative should consist of offering a new credit that fully finances repayment of the existing credit or amendment of the credit agreement. Before enforcement measures are taken, creditors should also refer consumers to budget and debt advisors.
Consumer right of withdrawal
The new consumer credit act’s rules concerning right of withdrawal must be adapted to comply with the New Directive. The Inquiry proposes setting a time limit for the period of withdrawal. The period of withdrawal should never expire later than one year after the credit agreement’s entry into force. However, this should not apply if the consumer has not received the prescribed information about their right of withdrawal. For purchases on credit, the Inquiry also pro-
Summary
27
poses that under certain circumstances consumers have an extended period of withdrawal corresponding to the period of withdrawal for goods or services.
Early repayment of debts and termination of credit agreements
The new consumer credit act’s rules on early repayment of debts and termination of open-ended credit agreements must be adapted to comply with the new Directive. The Inquiry proposes certain special provisions for overdrafts. A special notice period should apply for overdrafts. The notice period should be 30 days calculated from the day a creditor has informed a consumer in the agreed manner. Creditors that wish to receive early payment for an overdraft should be obligated to first offer consumers the option of paying the claim for a period of one year before initiating enforcement measures.
For early repayments, the Inquiry proposes that creditors’ claims be calculated in consideration of all costs the consumer must pay according to the credit agreement. The reduction to which consumers have a right should take into account not only costs that are dependent on the duration of the credit agreement, but also other costs such as arrangement fees that have already been paid.
Supervision and appeal
To meet the requirements in the New Directive, the provisions on supervision in the proposed new consumer credit act must be adjusted to a certain extent. The Inquiry proposes that the Swedish Consumer Agency’s supervisory responsibility and authority to intervene also apply with respect to the regulations on commercial operations in the Act on residential mortgage lending and certain other types of consumer credit. It is also proposed that the Marketing Act’s sanctions regime be fully applicable if a business operator fails to comply with provisions concerning information in the new consumer credit act. This means the exception for the provisions on market disturbance fees in the 2010 Act would be lifted.
Summary SOU 2024:69
28
Proposals in the Act on residential mortgage lending and certain other types of consumer credit
The Act’s introductory provisions
The Inquiry proposes expanding the Act’s scope of application beyond residential mortgage lending to cover credit operations that fall under the New Directive’s scope of application. The Act would thus apply to business operators’ credit granting, credit intermediation and advisory operations concerning consumer credits. ‘Consumer credits’ are the credits covered by the Consumer Credit Act’s scope of application, with the exception of subscription agreements, securities lending and certain factoring.
It is proposed that business operators that are authorised credit institutions, payment institutions and institutions for electronic money be exempted from major parts of the Act’s expanded scope of application, which means that those businesses would not need to apply for a licence in accordance with the Act. Exemptions would also be made for consumer credit-related operations other than residential mortgage lending that are carried out by smaller businesses concerning (1) credits granted by those businesses to finance purchases of their goods or services if the credit is interest-free and not associated with fees other than statutory late payment fees, and (2) intermediation of credits that finance purchases of their goods or services.
It is proposed that the provision specifying which businesses may provide advisory services be made generally applicable for all consumer credits.
Licence requirement for operations covered by the Directive
The Inquiry proposes that the Act contain a general licence requirement for business operators’ credit granting and credit intermediation of consumer credits other than residential mortgage lending. However, residential mortgage lending institutions should be exempted from the licence requirement. Certain other operations should also be exempted from the Act’s limited scope of application. The requirements that must be met to be issued a licence should essentially be equivalent to those currently applicable in accordance with the Certain Consumer Credit-related Operations Act.
Summary
29
Requirements on consumer credit-related operations
The Inquiry proposes that certain operating regulations under the Act be made applicable to operations covered by the New Consumer Credit Directive’s scope of application. This applies to the overall requirements on how a creditor or credit intermediary should conduct their operations and on the knowledge and competence of staff. The same applies to the provisions on remuneration schemes, advisory services and credit decision documentation. It is proposed that the provisions on consultancy agreements and confidentiality be made applicable to the operations covered by the licence requirement.
Proposed amendments to the Credit Reporting Act
The Inquiry proposes adding a clarification to the Credit Reporting Act that information concerning guardianships must only be processed for the purpose of checking an individual’s right to enter into an agreement. The Inquiry also proposes introducing a new duty to provide information to the Act. Natural persons should be informed within 30 days by credit-rating agencies that have registered information about default or credit abuse. The information should also include details about the rights of the registered party.
Entry into force and transitional provisions
Provisions that transpose the New Consumer Credit Directive must enter into force by 20 November 2026. The legislative proposals should therefore primarily enter into force by then. As regards licences in accordance with the Certain Consumer Credit-related Operations Act, the Inquiry proposes that they continue to apply as licences to carry out operations with consumer credits other than residential mortgage lending. The Inquiry additionally proposes that creditors and credit intermediaries that are, in accordance with established law, permitted to carry out operations without a licence should continue to be able to carry out such operations without being required to hold a licence until 20 November 2027.
Summary SOU 2024:69
30
Impact of the proposals
The proposals’ aim of consumer protection entails that the rules would apply to more types of credit and that requirements on business operators would be stricter in many cases. The Inquiry finds that the proposals would result in a decrease in over-indebtedness, which would have positive effects on the economy.
To satisfy the requirements, business operators would have to adapt their operations, which would entail costs. Operations already requiring licences and subject to the Consumer Credit Act’s scope of application would have to adapt their operations to the amended and expanded requirements. For example, this would apply to the expanded requirements on information and creditworthiness assessments, and the new operations regulations such as the rules on remuneration schemes. The proposals would entail even greater adjustments for credit operations covered by the new consumer credit act’s expanded scope of application or the expanded licence requirement that should be introduced to the Act on residential mortgage lending and certain other types of consumer credit. However, it can be assumed that the market will to some extent adjust its operations so as to fall outside the Directive’s scope of application and licence requirement.
The regulation can also entail somewhat higher costs for the general public. The Swedish Consumer Agency and the Swedish Financial Supervisory Authority will initially need to adapt their operations to the new rules. The Inquiry’s assessment is that those government agencies will be able to cover their additional costs within existing financial frameworks.
As the Inquiry’s proposals are mainly a consequence of an EU Directive, there is no possibility of refraining from implementing a regulation designed to meet the Directive’s requirements.
31
1 Författningsförslag
1.1 Förslag till konsumentkreditlag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Grundläggande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om skydd för konsumenter när det gäller krediter.
Uttryck i lagen
2 § I lagen avses med
bostadskredit:
– en kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller som är förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet, eller
– en kredit som tas i syfte att förvärva eller behålla äganderätt till sådan egendom, om det inte är fråga om en tillfällig finansieringslösning under övergången till ett annat finansiellt arrangemang och krediten har en obestämd löptid eller ska återbetalas inom 12 månader,
bostadskredit i utländsk valuta: en bostadskredit i en annan valuta
än
– valutan i det land inom EES där konsumenten är bosatt, – valutan som konsumenten får sin inkomst i, eller – valutan som konsumenten har de tillgångar i som ska användas som betalning av krediten,
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG.
Författningsförslag SOU 2024:69
32
effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräk-
nad på kreditbeloppet, i förekommande fall med hänsyn tagen till att delbetalningar ska göras under den löpande kredittiden,
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ända-
mål som faller utanför näringsverksamhet,
kontantpris: det pris till vilket en vara eller tjänst vanligen erbjuds
konsumenter mot kontant betalning,
kontokredit: ett kreditavtal som innebär en fortlöpande rätt att ut-
nyttja ett kreditutrymme,
kreditavtal: ett avtal om lån, kontokredit, betalningsanstånd eller
liknande,
kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden, kreditförmedlare: en näringsidkare som inte endast introducerar kon-
sumenten för kreditgivaren och som, utan att vara kreditgivare och mot ersättning, erbjuder ett kreditavtal, bistår en konsument innan ett kreditavtal ingås eller ingår ett kreditavtal som ombud för kreditgivaren,
kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den ursprungliga
kreditgivarens fordran,
kreditkostnad: det sammanlagda beloppet av räntor, avgifter och
andra kostnader som konsumenten ska betala med anledning av krediten, inklusive nödvändiga kostnader för värdering, dock med undantag för notariatsavgifter,
kreditköp: ett köp av en vara eller tjänst som finansieras genom en
kredit som lämnas av
– säljaren, eller – annan kreditgivare, om det görs på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren eller om varan eller tjänsten anges i kreditavtalet,
kreditränta: räntekostnaden per år för den vid varje tid obetalda
delen av skulden angiven som en ränta,
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ända-
mål som har samband med den egna näringsverksamheten,
mindre företag: ett företag som sysselsätter färre än 250 personer
och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro, eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år,
referensvärde: det som anges i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om änd-
SOU 2024:69 Författningsförslag
33
ring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014,
rådgivning: personliga rekommendationer till en konsument om
kreditavtal.
Lagens tillämpningsområde
3 § Denna lag gäller kredit som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument. Lagen gäller också kredit som lämnas eller erbjuds en konsument av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren.
Lagen innehåller också bestämmelser om vissa särskilda skyldigheter för kreditförmedlare.
4 § Lagen gäller inte författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel och inte heller lån som lämnas i pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000).
Lagen gäller inte heller ett hyres- eller leasingavtal avseende en vara om inte konsumenten enligt avtalet har en skyldighet eller möjlighet att förvärva varan.
5 § För ett räntefritt kreditköp som finansieras genom en kredit som lämnas av säljaren, som inte är förbunden med andra avgifter än lagstadgade dröjsmålsavgifter och som ska betalas tillbaka inom 50 dagar från varans avlämnande eller tjänstens leverans, gäller inte bestämmelserna om information i 2 kap. 2–8 §§ och 3 kap. 1–11 §§, om kreditprövning i 3 kap. 16–18 §§, om dokumentation i 4 kap. 2 och 3 §§, om näringsidkarens skyldigheter vid dröjsmål med betalning i 4 kap. 19 §, om underrättelse vid en överlåtelse i 4 kap. 22 § andra stycket, om ångerrätt i 5 kap. 1–5 §§, eller om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid i 6 kap. 8 §.
Om säljaren inte är ett mindre företag och köpet är ett sådant distansavtal som avses i 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, gäller första stycket endast om krediten inte säljs under kreditavtalets löptid. Krediten ska dessutom i sådana fall betalas tillbaka inom 14 dagar från varans avlämnande eller tjänstens leverans.
Författningsförslag SOU 2024:69
34
De bestämmelser som anges i första stycket gäller inte heller för en räntefri kredit som inte är förbunden med mer än en obetydlig avgift och som ska betalas tillbaka inom tre månader om krediten avser fortlöpande leverans av tjänster eller varor.
6 § För en bostadskredit gäller inte bestämmelserna om en särskild upplysning i 2 kap. 5 §, om information i 3 kap. 1–5, 7 och 11 §§, om betalningsplan i 4 kap. 4 §, om ränte- och kostnadstak i 4 kap. 9–11 §§, om förlängning av löptiden i 4 kap. 12 §, om ångerrätt i 5 kap. 1–5 §§ eller om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid i 6 kap. 8 §.
För en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död gäller dock bestämmelserna om information i 3 kap. 1 § första stycket och 7 §.
7 § För en kredit som lämnas av ett kreditinstitut eller värdepappersbolag för finansiering av ett avtal med institutet eller bolaget om köp av finansiella instrument gäller inte bestämmelserna om information i 2 kap. 7 och 8 §§ samt 3 kap. 1–11 §§, om kopplingsförbehåll i 3 kap. 20 §, om dokumentation i 4 kap. 2 § andra–fjärde styckena och 4 kap. 3 §, om näringsidkarens skyldigheter vid dröjsmål med betalning i 4 kap. 19 § eller om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid i 6 kap. 8 §.
Avtalsvillkor som avviker från lagen
8 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.
God kreditgivningssed
9 § Näringsidkaren ska i sitt förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed. Näringsidkaren ska därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg och ge de förklaringar som konsumenten behöver.
SOU 2024:69 Författningsförslag
35
Förklaringarna ska även omfatta andra tjänster som erbjuds tillsammans med krediten.
Kostnadsfri information
10 § Den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt denna lag ska ges utan kostnad för konsumenten.
2 kap. Marknadsföring och allmän information
Måttfullhet vid marknadsföring
1 § Vid marknadsföring av krediter ska måttfullhet iakttas. Marknadsföring som anger att lämnade krediter, betalningsförsummelser och kreditmissbruk saknar betydelse för kreditprövningen eller antyder att krediter leder till förbättrade ekonomiska förutsättningar eller förbättrar konsumentens situation på något annat sätt är aldrig att anse som måttfull.
Marknadsföring som strider mot första stycket ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§marknadsföringslagen (2008:486) anses som otillbörlig mot konsumenter.
Information vid marknadsföring
2 § Näringsidkaren ska vid marknadsföring av kreditavtal, med angivande av ett representativt exempel, lämna information om den effektiva räntan för krediten.
Om någon annan räntesats eller sifferuppgift än den effektiva räntan anges i marknadsföringen, ska näringsidkaren dessutom, med angivande av ett representativt exempel, lämna information om
1. krediträntan, med angivande av om den är bunden eller rörlig,
2. avgifter och andra kostnader som utgör en del av kreditkostnaden,
3. kreditbeloppet,
4. kreditavtalets löptid,
5. det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten och antalet avbetalningar och storleken på dessa, och
6. kontantpriset och den kontantinsats som krävs vid kreditköp.
Författningsförslag SOU 2024:69
36
Om konsumenten är skyldig att ingå ett avtal om en kompletterande tjänst till kreditavtalet, ska skyldigheten anges i marknadsföringen i anslutning till informationen om den effektiva räntan.
3 § I fråga om en bostadskredit ska näringsidkaren i de fall som avses i 2 § andra stycket även lämna information om
1. näringsidkarens namn, organisationsnummer och adress,
2. huruvida kreditavtalet förutsätter att krediten ska vara förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller vara förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet, och
3. i förekommande fall, att valutakursförändringar kan komma att påverka de belopp som ska betalas av konsumenten.
Hur information vid marknadsföring ska ges
4 § Informationen enligt 2 och 3 §§ ska lämnas på ett klart, kortfattat och framträdande sätt. Den effektiva räntan ska anges i marknadsföringen på ett minst lika framträdande sätt som andra förekommande räntesatser.
Om ett medel för distanskommunikation används ska informationen ges på ett sätt som är anpassat till det medel som används. Om det medel för distanskommunikation som används inte gör det möjligt att lämna informationen på ett framträdande sätt ska informationen enligt 2 § andra stycket 5 och 6 i stället göras omedelbart tillgänglig för konsumenten på något annat lämpligt sätt. Om informationen inte kan ges i läsbar form ska informationen enligt 2 § andra stycket 5 och 6 dock utelämnas.
Särskild upplysning vid marknadsföring
5 § Näringsidkaren ska vid marknadsföring av kreditavtal även lämna en särskild upplysning med information om att en kredit medför kostnader för konsumenten. Upplysningen ska också innehålla information om riskerna med skuldsättning och om vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor.
SOU 2024:69 Författningsförslag
37
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i upplysningen och om hur den ska lämnas i marknadsföringen.
Särskild information vid marknadsföring av kreditförmedling
6 § En kreditförmedlare ska vid marknadsföring som riktas mot konsumenter lämna information om huruvida förmedlingen sker i samarbete med viss kreditgivare eller är oberoende.
Allmän information
7 § Näringsidkaren ska tillhandahålla allmän information om krediter som näringsidkaren erbjuder konsumenter. Sådan information behöver avseende bostadskrediter inte tillhandahållas av en kreditförmedlare som inte uppträder som ombud för en kreditgivare.
Informationen ska innehålla uppgifter om
1. näringsidkarens namn, organisationsnummer och adress,
2. de ändamål som krediten får användas för,
3. kreditavtalets löptid,
4. vilket slags kreditränta som kan erbjudas, bland annat huruvida räntan är rörlig eller bunden och vilka räntebindningstider som erbjuds, och en kort beskrivning av vad som kännetecknar olika räntor och vad de innebär för konsumenten,
5. i förekommande fall, vilket referensvärde som kreditavtalet hänvisar till och vem som kontrollerar tillhandahållandet av referensvärdet samt en beskrivning av vad det innebär för konsumenten att referensvärdet används,
6. kreditbeloppet, kreditkostnaden, kreditfordran och den effektiva räntan genom att använda representativa exempel,
7. eventuella andra kostnader som ska betalas i samband med ett kreditavtal,
8. olika alternativ för återbetalning av krediten med angivande av amorteringarnas antal, regelbundenhet och belopp,
9. villkoren för återbetalning i förtid, 10. konsekvenserna av att kreditavtalet inte följs,
Författningsförslag SOU 2024:69
38
11. huruvida det krävs att konsumenten öppnar ett konto, och avseende bostadskrediter ansluter sig till en tjänst, som möjliggör betalning av amorteringar och kostnader, och
12. huruvida konsumenten förutsätts köpa andra tjänster för att kunna få krediten på de marknadsförda villkoren och, i så fall, om dessa även kan köpas av någon annan.
För andra krediter än bostadskrediter ska informationen även innehålla uppgifter om näringsidkarens telefonnummer och e-postadress samt en beskrivning av ångerrätten.
För bostadskrediter ska informationen även innehålla uppgifter om
1. säkerheter som kan komma att krävas för ingående av kreditavtalet,
2. vilken valuta som bostadskrediten kan erbjudas i och, i förekommande fall, en förklaring av vad det innebär för konsumenten att ta en bostadskredit i utländsk valuta,
3. i förekommande fall, att iakttagande av kreditvillkoren inte garanterar att hela kreditbeloppet är återbetalt vid kredittidens slut, och
4. vilka krav på värdering av en säkerhet som ställs, vem som är ansvarig för att värderingen utförs och huruvida kostnader för värderingen kommer att uppstå för konsumenten.
Hur allmän information ska ges
8 § För andra krediter än bostadskrediter ska informationen finnas tillgänglig i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig och som konsumenten har möjlighet att välja. Om informationen tillhandahålls i näringsidkarens lokaler ska den, avseende sådana krediter, åtminstone finnas tillgänglig i en handling.
För bostadskrediter ska informationen, i stället för vad som anges i första stycket, finnas tillgänglig i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten eller i någon annan elektronisk form.
Påföljd vid utebliven information
9 § Den information som ska lämnas enligt 2–8 §§, ska anses vara väsentlig vid tillämpningen av 10 § tredje stycket marknadsföringslagen (2008:486).
SOU 2024:69 Författningsförslag
39
3 kap. Näringsidkarens skyldigheter innan ett avtal ingås
Information innan ett kreditavtal ingås
1 § Näringsidkaren ska i rimlig tid innan ett kreditavtal ingås ge konsumenten information om
1. kreditgivarens och kreditförmedlarens namn och organisationsnummer,
2. kreditbeloppet,
3. kreditavtalets löptid,
4. krediträntan,
5. den effektiva räntan och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten,
6. varan eller tjänsten och dess kontantpris vid kreditköp,
7. dröjsmålsräntan och villkoren för ändring av den samt avgifter som ska betalas när avtalsförpliktelser inte fullgörs,
8. avbetalningarnas storlek, antal och förfallotidpunkter samt den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på krediter med olika krediträntor; om en betalning inte avräknas utan sparas eller investeras för konsumentens räkning, ska det anges,
9. påföljder vid dröjsmål med betalning, 10. förekomst eller avsaknad av ångerrätt och ångerfristens längd, 11. konsumentens rätt till förtidsbetalning samt kreditgivarens rätt till ränteskillnadsersättning,
12. kreditgivarens och kreditförmedlarens adress, telefonnummer och e-postadress,
13. vilket slags kredit det rör sig om, 14. villkoren för utnyttjandet av krediten, 15. villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt tidpunkter, förfaranden och andra villkor för ändring av krediträntan,
16. ett representativt exempel som visar den effektiva räntan och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten,
17. avgifter med anledning av kreditavtalet och villkoren för ändring av avgifterna,
18. notariatsavgifter, 19. skyldighet att ingå ett avtal om en kompletterande tjänst till kreditavtalet,
20. begärda säkerheter, 21. hur ränteskillnadsersättningen ska beräknas,
Författningsförslag SOU 2024:69
40
22. konsumentens rätt att få information om att en kredit inte beviljats,
23. konsumentens rätt att få ett utkast till ett kreditavtal, 24. att priset helt grundar sig på en automatisk behandling av uppgifter,
25. den tid under vilken erbjudandet gäller, 26. vilka möjligheter som finns för att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol och hur konsumenten i så fall ska gå till väga,
27. de rättsliga och ekonomiska påföljderna vid konsumentens avtalsbrott samt en förklaring till dessa, och
28. en återbetalningsplan som innehåller alla betalningar och återbetalningar under kreditavtalets löptid. Om olika krediträntor tillämpas under olika omständigheter ska betalningar och återbetalningar baseras på rimliga höjningar av krediträntan.
Om kreditavtalet hänvisar till ett referensvärde, ska näringsidkaren även ge konsumenten information om vilket referensvärde som används och vem som kontrollerar tillhandahållandet av referensvärdet samt en beskrivning av vad det innebär för konsumenten att det värdet används.
2 § Om informationen enligt 1 § ges mindre än en dag innan kreditavtalet ingås ska näringsidkaren inom sju dagar ge konsumenten en påminnelse om dennes ångerrätt samt informera om villkoren för utövande av ångerrätten enligt 5 kap. 1–5 §§. Påminnelsen ska ges i den form som i enlighet med 4 kap. 2 § andra stycket 10 anges i dokumentationen av kreditavtalet.
3 § När ett personligt anpassat erbjudande om en kredit helt grundar sig på en automatisk behandling av personuppgifter, ska konsumenten underrättas om detta.
Hur information ska ges innan ett kreditavtal ingås
4 § Informationen enligt 1 § ska ges i formuläret ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation”. Informationen i formuläret ska begränsas till det som anges i 1 § första stycket. All information ska vara lika framträdande.
SOU 2024:69 Författningsförslag
41
Uppgifterna i 1 § första stycket 1–12 ska framgå av formulärets första sida. Om alla dessa uppgifter inte på ett tydligt sätt kan framgå på första sidan, ska uppgifterna lämnas på två sidor, varav uppgifterna i 1 § första stycket 1–7 ska framgå av första sidan.
Uppgifterna i 1 § första stycket 1–12 ska visas tydligt åtskilda från uppgifterna i första stycket 13–28.
5 § Formuläret som avses i 4 § ska lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig och som konsumenten har möjlighet att välja.
Om ett medel för distanskommunikation används ska informationen ges på ett sätt som är anpassat till det medel som används.
Särskilt om information innan ett bostadskreditavtal ingås
6 § I fråga om en bostadskredit ska näringsidkaren ge konsumenten information i enlighet med det standardiserade EU-faktabladet, som ska tillhandahållas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Faktabladet ska överlämnas utan onödigt dröjsmål efter det att konsumenten lämnat uppgifter om sina önskemål och behov samt de uppgifter som behövs för en kreditprövning. Överlämnandet ska vidare ske i rimlig tid innan ett kreditavtal ingås.
Om faktabladet har lämnats före ett bindande erbjudande enligt 21 § och villkoren i erbjudandet skiljer sig från uppgifterna i faktabladet, ska ett nytt faktablad lämnas tillsammans med erbjudandet.
Första och andra styckena gäller dock inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död.
Särskilt om information vid telefonförsäljning
7 § Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket i stället för 1 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges
Författningsförslag SOU 2024:69
42
enligt det stycket ska innehålla information i enlighet med 1 § första stycket 1–12.
Näringsidkaren ska, i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten, snarast efter det att avtalet har ingåtts ge konsumenten information i enlighet med 1 och 4 §§.
8 § Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller att den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket åtminstone ska innehålla de uppgifter som avses i det i 6 § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6.
Första stycket gäller dock inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död.
Särskilt om information vid rådgivning
9 § Konsumenten ska upplysas om huruvida näringsidkaren erbjuder rådgivning om krediter. En sådan upplysning ska lämnas senast när näringsidkaren inhämtat upplysningar om konsumentens ekonomiska och personliga förhållanden samt konsumentens önskemål och särskilda krav.
10 § Om näringsidkaren erbjuder en konsument rådgivning om krediter, ska konsumenten få information om
1. vilket produktsortiment som rådgivningen utgår från,
2. hur stor avgift konsumenten ska betala för rådgivningen, eller, om beloppet inte kan fastställas, metoden för att beräkna avgiften, och
3. huruvida rådgivningen är oberoende. Informationen ska ges i rimlig tid innan ett avtal om rådgivning ingås eller, om ett sådant avtal inte ska ingås, innan några råd lämnas. Informationen ska lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig och som konsumenten väljer. Såvitt avser bostadskrediter ska informationen i stället lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.
SOU 2024:69 Författningsförslag
43
Om en kredit innebär en särskild risk för konsumenten med hänsyn till dennes ekonomiska förhållanden ska näringsidkaren upplysa konsumenten om detta.
Konsumentens rätt till ett utkast av kreditavtalet
11 § Om konsumenten begär det, ska näringsidkaren i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten och utan kostnad ge honom eller henne ett utkast till ett kreditavtal.
Vissa särskilda skyldigheter för kreditförmedlare
12 § En kreditförmedlare ska informera konsumenten om avgifter som konsumenten ska betala till kreditförmedlaren för dennes tjänster.
Sådana avgifter får tas ut endast om informationen har getts samt kreditförmedlaren och konsumenten innan kreditavtalet ingås har avtalat om det i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Kreditförmedlaren ska också informera kreditgivaren om avgifterna.
13 § En kreditförmedlare av bostadskrediter ska i rimlig tid innan kreditförmedling inleds, i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten, informera konsumenten om
1. kreditförmedlarens namn, organisationsnummer och adress,
2. det register där kreditförmedlaren är upptagen som kreditförmedlare och hur detta kan kontrolleras,
3. i tillämpliga fall, att kreditförmedlaren förmedlar kreditavtal uteslutande från en eller vissa kreditgivare och vilka dessa är,
4. huruvida kreditförmedlaren kan erbjuda rådgivning,
5. möjligheterna att framställa klagomål mot kreditförmedlaren eller få en tvist prövad utanför domstol,
6. de avgifter som konsumenten ska betala till kreditförmedlaren för dennes tjänster eller, om avgifterna inte kan fastställas i förväg, metoden för att beräkna avgifterna, och
7. den ersättning som kreditförmedlaren får för förmedlingen från någon annan än konsumenten.
Författningsförslag SOU 2024:69
44
Om ersättningen enligt första stycket 7 inte går att fastställa till beloppet när informationen lämnas, ska kreditförmedlaren informera konsumenten om att ersättningsbeloppet kommer att anges i det standardiserade EU-faktabladet. Om ersättningen skiljer sig åt beroende på vilken kreditgivare som konsumenten ingår ett kreditavtal med, ska kreditförmedlaren dessutom informera konsumenten om detta och, om konsumenten begär det, på vilket sätt ersättningen skiljer sig åt. Om kreditförmedlaren får ersättning från konsumenten för samma förmedling, ska kreditförmedlaren även informera konsumenten om huruvida den ersättning som någon annan än konsumenten betalar kommer att räknas av mot den ersättning som konsumenten betalar.
14 § En kreditförmedlare ska till kreditgivaren vidarebefordra de uppgifter som konsumenten har lämnat om förhållanden som är av betydelse för kreditprövningen.
Påföljd vid utebliven information
15 § Den information som ska lämnas enligt 1–13 §§, ska anses vara väsentlig vid tillämpningen av 10 § tredje stycket marknadsföringslagen (2008:486).
Kreditprövning
16 § Näringsidkaren ska pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet. Kreditprövningen ska vara grundlig och göras i konsumentens intresse.
Kreditprövningen ska grundas på nödvändiga och relevanta uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Uppgifterna ska avse konsumentens inkomster, utgifter, tillgångar och skulder och uppgifter om andra ekonomiska åtaganden, om det inte med hänsyn till vilket slags kredit det rör sig om, kreditavtalets löptid och belopp samt kreditens risker för konsumenten skulle vara oproportionerligt.
Näringsidkaren ska på ett lämpligt sätt kontrollera uppgifterna. Krediten får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Om åtagandet enligt kreditavtalet
SOU 2024:69 Författningsförslag
45
avser mer än en konsument ska kreditprövningen göras utifrån konsumenternas gemensamma ekonomiska förutsättningar.
Vid en ökning av krediten som är väsentlig ska en ny kreditprövning göras.
17 § Om kreditprövningen innefattar en automatisk behandling av personuppgifter ska konsumenten ha rätt att på begäran
– få beslutet omprövat av någon person, – få information om vad som har styrt den automatiserade behandlingen som lett fram till beslutet, och
– få information om riskerna med den automatiserade behandlingen.
Konsumenten ska även ha rätt att framföra sina synpunkter till kreditgivaren.
Kreditgivaren ska i samband med kreditprövningen informera konsumenten om rättigheterna enligt första och andra stycket.
18 § Beviljas inte krediten, ska näringsidkaren snarast underrätta konsumenten om orsaken till det. Beror det på uppgifter som härrör från en extern databas, ska konsumenten underrättas om uppgifterna och vilken databas som använts. Näringsidkaren ska i relevanta fall hänvisa konsumenten till budget- och skuldrådgivare. Om beslutet helt grundar sig på en automatisk behandling av uppgifter, ska konsumenten upplysas om detta och sin rätt att få beslutet omprövat av någon person.
Särskilda skyldigheter vid kreditprövning som avser en bostadskredit
19 § Om kreditprövningen avser en bostadskredit ska konsumenten på ett klart och begripligt sätt informeras om vilka handlingar och uppgifter i övrigt som konsumenten behöver lämna för kreditprövningen och om att brister i detta avseende kan leda till att bostadskrediten inte beviljas.
Om kreditprövningen innebär att uppgifter kommer att inhämtas från en extern databas, ska konsumenten upplysas om detta.
Kreditprövningen får inte till övervägande del grunda sig på att den avsedda säkerhetens värde överstiger kreditbeloppet eller att säkerheten antas komma att stiga i värde. Detta gäller inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom
Författningsförslag SOU 2024:69
46
som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död.
Kopplingsförbehåll
20 § En näringsidkare får inte ställa upp som villkor för att bevilja en kredit att konsumenten också köper andra finansiella produkter eller tjänster. Näringsidkaren får dock ställa upp som villkor att konsumenten öppnar ett konto eller, såvitt avser bostadskrediter, ansluter sig till en annan tjänst som möjliggör betalningar av krediten.
En näringsidkare som tillsammans med en kredit erbjuder andra finansiella produkter eller tjänster än ett konto eller en annan tjänst som möjliggör betalningar av krediten, utan att det utgör ett villkor för att bevilja krediten, ska förklara för konsumenten vilken ränta som tillämpas om bara ett kreditavtal ingås. Näringsidkaren ska också förklara vilka avgifter och andra kostnader som var och en av de andra produkterna eller tjänsterna medför samt om avtal om dessa kan ingås separat. Förklaringarna ska ges till konsumenten innan ett kreditavtal ingås. Såvitt avser bostadskrediter ska förklaringarna dock ges till konsumenten tillsammans med och i samma form som ett erbjudande enligt 21 §.
Om konsumenten begär att få förklaringar under kreditavtalets löptid, ska kreditgivaren snarast ge konsumenten sådana.
Erbjudande om bostadskrediter
21 § En näringsidkare som vill ingå ett avtal om en bostadskredit med en konsument ska lämna konsumenten ett bindande erbjudande i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Erbjudandet ska innehålla samtliga kreditvillkor.
Näringsidkaren får inte i erbjudandet ge konsumenten en kortare betänketid än sju dagar för att överväga erbjudandet.
22 § I fråga om en bostadskredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller som är förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet ska näringsidkaren förklara vilka faktorer som har påverkat den er-
SOU 2024:69 Författningsförslag
47
bjudna räntan. Förklaringen ska ges till konsumenten tillsammans med och i samma form som ett erbjudande enligt 21 §.
Förklaringen ska innehålla information om
1. den genomsnittliga räntan för motsvarande bostadskrediter som allmänheten erbjuds och som kreditgivaren avtalat om under de närmast föregående tolv månaderna med samma räntebindningstid som den konsumenten erbjuds, redovisad per månad,
2. kreditgivarens finansieringskostnad för motsvarande bostadskrediter med samma räntebindningstid som den som konsumenten erbjuds, och
3. vilka faktorer hänförliga till konsumenten, krediten och säkerheten som näringsidkaren har tagit hänsyn till vid bestämmandet av räntan.
Om konsumenten begär att få en förklaring under avtalets löptid, ska kreditgivaren snarast ge konsumenten en sådan.
23 § Näringsidkaren ska senast när ett erbjudande enligt 21 § lämnas föra en diskussion med konsumenten om amortering och lägga fram ett förslag till en individuellt anpassad amorteringsplan som ligger i konsumentens långsiktiga intresse. Amorteringsplanen ska tillhandahållas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.
Konsumenten har under kreditavtalets löptid rätt till ett nytt förslag till amorteringsplan, om hans eller hennes förhållanden har ändrats på ett sätt som har betydelse för amorteringsvillkoren eller om det annars finns skäl för det.
4 kap. Kreditavtalet
Avtalsbundenhet
1 § En konsument är bunden av ett kreditavtal eller ett avtal om en kompletterande tjänst till ett sådant avtal, endast om avtalsbundenheten har tydliggjorts före accepten och konsumenten uttryckligen har accepterat avtalet.
Författningsförslag SOU 2024:69
48
Dokumentation av kreditavtalet
2 § Näringsidkaren ska dokumentera kreditavtalet genom att nedteckna avtalet i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig. Detsamma gäller ändringar av kreditavtalet.
Dokumentationen av kreditavtalet ska, förutom avtalsvillkoren, innehålla de uppgifter som anges i 3 kap. 1 § första stycket 1–9, 11–15, 17, 18, 20, 21 och 26. Dokumentationen ska därutöver innehålla uppgifter om
1. konsumentens namn, personnummer, adress, telefonnummer och e-postadress,
2. den effektiva räntan med de antaganden som ligger till grund för beräkningen av räntan samt det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten,
3. konsumentens rätt att få en betalningsplan,
4. avseende en kontokredit; förekomsten av en möjlighet för konsumenten att enligt avtalet överskrida en kreditgräns,
5. begärda försäkringar,
6. förekomst eller avsaknad av ångerrätt, ångerfristens längd och andra villkor för utövande av ångerrätten, inbegripet huruvida underrättelsen enligt 5 kap. 1 § ska lämnas i en handling eller en annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig och som konsumenten har valt, skyldigheten att betala kapital och ränta, samt räntebeloppet per dag,
7. konsumentens rätt att framställa invändningar enligt 23 § vid kreditköp,
8. förfarandet för att säga upp kreditavtalet,
9. tillsynsmyndigheten med angivande av adress, 10. den läsbara och varaktiga form som är tillgänglig och på vilken konsumenten har valt att ta emot uppgifterna i 5 § första stycket, 8, 13 och 14 §§, 3 kap. 2 § och 6 kap. 8 §, och
11. vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor samt en rekommendation till konsumenten att vid dröjsmål med betalning vända sig dit.
Uppgifterna ska lämnas på ett klart och kortfattat sätt. Om ett medel för distanskommunikation används ska informationen ges på ett sätt som är anpassat till det medel som används.
Konsumenten ska utan kostnad få en kopia av dokumentationen.
SOU 2024:69 Författningsförslag
49
Dokumentation av rådgivning
3 § Näringsidkaren ska i fråga om rådgivning om krediter dokumentera vilka råd som har getts till konsumenten och vad som i övrigt förekommit vid rådgivningstillfället. Dokumentationen ska lämnas till konsumenten i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig och som konsumenten väljer. Såvitt avser bostadskrediter ska informationen i stället lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.
Betalningsplan
4 § Konsumenten har rätt att utan kostnad få en sammanställning som visar när kapital, ränta och avgifter ska betalas. Om räntan inte är bunden eller om avgifter kan ändras, ska sammanställningen innehålla en upplysning om att den gäller till dess att räntan eller avgifterna ändras.
Ändring av kreditavtalet
5 § Kreditgivaren ska, i en handling eller i den form som i enlighet med 2 § andra stycket 10 anges i dokumentationen av kreditavtalet, informera konsumenten om en ändring i kreditavtalet i rimlig tid innan den börjar gälla. Underrättelsen ska innehålla uppgifter om
1. ändringen och att konsumentens samtycke till ändringen krävs,
2. när ändringen börjar gälla eller föreslås börja gälla, och
3. möjligheterna att lämna klagomål till tillsynsmyndigheten. Särskilda bestämmelser om ändring av ränta och avgifter finns i 6–8 §§.
Ränta och avgifter
6 § Räntesatsen får ändras endast om det har avtalats.
Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid en
Författningsförslag SOU 2024:69
50
bostadskredit med en sammanlagd löptid om minst tio år och med en ränta som är bunden under viss del av avtalstiden, minst tre månader, har dock kreditgivaren, om det finns förbehåll om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som kreditgivaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag.
Trots andra stycket får räntesatsen ändras på visst sätt i anslutning till ändringar i en referensränta som kreditgivaren inte har något betydande inflytande över. En sådan referensränta ska vara tydlig och tillgänglig för konsumenten. Ett avtalsvillkor om detta får förenas med ett undantag om att räntesatsen under särskilda förutsättningar ska ändras mer eller mindre än som följer av anknytningen till referensräntan. Undantaget ska bestämmas så att det inte blir mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Det ska uppfylla kraven i andra stycket.
Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans eller hennes nackdel.
7 § Kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället för ränta, betala särskild ersättning för krediten (avgift) endast om det har avtalats och om sådan ersättning avser kostnader som kreditgivaren har för krediten. Om kostnader kan särskiljas, får avgift tas ut särskilt för varje sådan kostnad.
Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel endast om det har avtalats och i den utsträckning som det motiveras av ökningar av de kostnader som ska täckas av avgifterna.
8 § Kreditgivaren ska underrätta konsumenten om en ränteändring i rimlig tid innan den börjar gälla. Underrättelsen, som ska lämnas i en handling eller i den form som i enlighet med 2 § andra stycket 10 anges i dokumentationen av kreditavtalet, ska innehålla en upplysning om hur konsumentens betalningar med anledning av krediten påverkas av ränteändringen. I fråga om en bostadskredit får kreditgivaren i stället underrätta konsumenten om en ränteändring genom annonsering i dagspress.
Sker underrättelsen genom annonsering, ska konsumenten underrättas personligen senast i samband med nästa avisering eller kontoutdrag.
Beror en ränteändring enbart på en ändring i en referensränta som kreditgivaren inte har något bestämmande inflytande över, får konsu-
SOU 2024:69 Författningsförslag
51
menten i stället underrättas periodvis, under förutsättning att parterna har avtalat om det och den nya referensräntan har offentliggjorts och är tillgänglig hos kreditgivaren. I fråga om en bostadskredit ska konsumenten också underrättas personligen om den nya referensräntan senast i samband med nästa avisering eller kontoutdrag.
Räntetak och kostnadstak
9 § Krediträntan eller dröjsmålsräntan per år får inte överstiga den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av 20 procentenheter.
En konsument som är i dröjsmål med betalning av en kredit är inte skyldig att betala någon annan form av ersättning med anledning av dröjsmålet än dröjsmålsränta.
10 § Kostnaderna för en kredit får inte överstiga ett belopp som motsvarar kreditbeloppet eller, i fråga om en kontokredit, varje enskilt utnyttjande av kreditbeloppet som konsumenten har gjort.
Med kostnader i första stycket avses
1. kreditkostnader,
2. dröjsmålsränta, och
3. kostnader enligt lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m.
Om kreditgivaren, eller någon annan som kreditgivaren har nära förbindelser med i den mening som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lämnar konsumenten en ny kredit som helt eller delvis finansierar återbetalning av den befintliga krediten, avses med kostnader i första stycket för den nya krediten även sådana kostnader som är hänförliga till den befintliga krediten.
Första–tredje styckena gäller inte för en kontokredit som huvudsakligen avser kreditköp eller för en kredit som avser kreditköp där kreditbeloppet inte överstiger två procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde när kreditavtalet ingicks.
Författningsförslag SOU 2024:69
52
11 § Kreditkostnaden får i den del som avser avgift för uppläggning av en kredit inte överstiga en procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde när kreditavtalet ingicks.
Förlängning av löptiden
12 § Löptiden för en kredit får inte förlängas mer än en gång.
Trots första stycket får löptiden förlängas, om
1. förlängningen inte medför en kostnad för konsumenten, eller
2. konsumenten beviljas en skälig avbetalningsplan för att kunna betala sin skuld.
Om kreditgivaren, eller någon annan som kreditgivaren har nära förbindelser med i den mening som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lämnar konsumenten en ny kredit som helt eller delvis finansierar återbetalning av den befintliga krediten, ska den nya krediten vid tillämpning av första stycket anses vara en förlängning av löptiden för den befintliga krediten.
Kontoutdrag och underrättelser vid kontokrediter
13 § Vid kontokrediter ska kreditgivaren regelbundet, åtminstone en gång i månaden, tillhandahålla konsumenten kontoutdrag. Ett kontoutdrag ska innehålla uppgift om
1. vilken period det avser,
2. föregående kontoutdrags utgående datum och saldo,
3. uttag och datum för uttagen,
4. betalningar och datum för betalningarna,
5. det nya saldot,
6. den kreditränta och de avgifter som tillämpats för perioden, och
7. det belopp som konsumenten är skyldig att betala.
14 § Vid kontokrediter ska kreditgivaren underrätta konsumenten om en avgiftshöjning i rimlig tid innan den börjar gälla.
Kreditgivaren ska även, på ett överenskommet sätt, underrätta konsumenten om att kreditutrymmet för kontokrediten minskas, åtminstone 30 dagar innan minskningen börjar gälla.
SOU 2024:69 Författningsförslag
53
Om det enligt avtalet är möjligt för konsumenten att överskrida en kreditgräns, ska kreditgivaren regelbundet underrätta konsumenten om krediträntan och villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt avgifter och villkoren för ändring av avgifterna. Har överskridandet varat i en månad, ska kreditgivaren snarast underrätta konsumenten om den överskjutande skulden och krediträntan på den skulden, om avgift eller dröjsmålsränta på grund av överskridandet, samt om skuldens förfallodag.
Vid regelbundna överskridanden ska kreditgivaren informera om vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor samt, i de fall det tillhandahålls av kreditgivaren, erbjuda konsumenten rådgivning.
15 § Kontoutdrag enligt 13 § och underrättelser enligt 14 § första och tredje styckena ska lämnas i en handling eller i den form som i enlighet med 2 § andra stycket 10 anges i dokumentationen av kreditavtalet.
Bostadskrediter i utländsk valuta
16 § En kreditgivare som beviljar en bostadskredit i utländsk valuta ska, om det finns risk för att valutakursförändringar försämrar konsumentens förmåga att betala kreditfordran, tillhandahålla konsumenten ett arrangemang som begränsar risken.
17 § Kreditgivaren ska varna en konsument som har beviljats en bostadskredit i utländsk valuta när beloppet som den återstående krediten eller de regelbundna amorteringarna uppgår till, på grund av valutakursförändringar tar 20 procent mer i anspråk av konsumentens betalningsutrymme än vad beloppet hade gjort när kreditavtalet ingicks.
Varningar ska lämnas regelbundet under den tid de angivna förhållandena består.
Varningarna ska tillhandahållas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten och ska, i förekommande fall, upplysa konsumenten om arrangemanget enligt 16 §.
Författningsförslag SOU 2024:69
54
18 § Dokumentationen av ett kreditavtal avseende en bostadskredit i utländsk valuta ska innehålla uppgifter om hur konsumenten skyddas mot valutakursförändringar som har inverkan på konsumentens betalningsförmåga.
Näringsidkarens skyldigheter vid dröjsmål med betalning
19 § En kreditgivare ska ha rutiner och riktlinjer för att, när det är lämpligt, erbjuda ett alternativ till att vidta verkställighetsåtgärder när konsumenten är i dröjsmål med en betalning enligt kreditavtalet. En kreditgivare som inte erbjuder en ny kredit som helt finansierar återbetalningen av den befintliga krediten, ska erbjuda ändring av kreditavtalet. Kreditgivaren ska vid valet av alternativ beakta konsumentens personliga omständigheter och återbetalningsförmåga.
Innan verkställighetsåtgärder vidtas ska kreditgivaren också hänvisa konsumenten till budget- och skuldrådgivare.
Kontantinsats vid kreditköp
20 § Vid kreditköp av en vara ska säljaren ta ut en kontantinsats av köparen i enlighet med god kreditgivningssed. Kontantinsatsen ska motsvara minst 20 procent av varans kontantpris, om inte särskilda förhållanden föranleder annat.
Som kontantinsats anses inte betalning med medel som köparen får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.
21 § Om en näringsidkare för sin egen eller någon annans räkning säljer en vara utan att iaktta 20 §, ska det anses utgöra en åtgärd i strid mot 5 § marknadsföringslagen (2008:486).
Konsumentens rättigheter vid överlåtelse av fordran
22 § Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt kreditavtalet, får konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar som han eller hon vid överlåtelsen kunde göra mot över-
SOU 2024:69 Författningsförslag
55
låtaren. Detsamma gäller när kreditgivaren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.
Överlåtaren ska underrätta konsumenten om överlåtelsen, om inte överlåtaren har åtagit sig att även fortsättningsvis fullgöra de skyldigheter som följer av kreditavtalet.
Köparens rätt att framställa invändningar vid kreditköp
23 § Vid kreditköp får köparen mot kreditgivarens krav på betalning framställa samma invändningar på grund av köpet som han eller hon kan göra mot säljaren. Köparen får också invända att han eller hon har betalat till säljaren eller har en överenskommelse med denne.
Detta gäller dock inte om köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot betalningen eller ingå överenskommelsen och inte heller om köparen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att skaffa sig kunskap om detta.
Om köparen på grund av köpet har anspråk på återbetalning, skadestånd eller annan penningprestation, svarar kreditgivaren lika med säljaren för att anspråket fullgörs. Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än vad som har mottagits av köparen med anledning av krediten.
Förbud mot löpande fordringshandlingar vid kreditköp
24 § Vid kreditköp får kreditgivaren inte ta emot en av köparen ingången växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Kreditgivaren får inte heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köparen utfärdat löpande skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbindelse som är av ett sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en borgenär som är i god tro.
Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda av banker.
Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till böter.
Författningsförslag SOU 2024:69
56
Förbud mot viss avräkning
25 § Belopp som konsumenten erlägger för avräkning på viss fordran på grund av krediten får kreditgivaren inte först avräkna på annan fordran.
5 kap. Konsumentens ångerrätt
1 § Konsumenten har rätt att frånträda kreditavtalet (ångerrätt) genom att till kreditgivaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 2 § (ångerfrist).
Om konsumenten vid kreditköp har en ångerfrist för köpet av varan eller tjänsten som är längre än tiden i första stycket ska ångerfristen för kreditavtalet motsvara ångerfristen för köpet.
2 § Ångerfristen börjar löpa den dag då kreditavtalet ingås, dock tidigast den dag då dokumentationen enligt 4 kap. 2 § kommer konsumenten till handa.
Ångerfristen börjar aldrig löpa senare än den dag som infaller ett år efter kreditavtalets ingående. Detta gäller dock inte om konsumenten inte fått information om ångerrätten enligt 4 kap. 2 § andra stycket 6.
3 § Har konsumenten i rätt tid och på det sätt som anges i dokumentationen av kreditavtalet enligt 4 kap. 2 § andra stycket 6 lämnat eller sänt ett meddelande om att han eller hon frånträder kreditavtalet, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.
4 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska han eller hon snarast och senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten lämnade eller sände sitt meddelande betala tillbaka det belopp som erhållits från kreditgivaren, med tillägg för upplupen ränta på beloppet. Räntan ska utgå från och med den dag då konsumenten fick tillgång till krediten till och med den dag då den återbetalas. Om kreditgivaren med anledning av kreditavtalet har betalat en avgift till det allmänna som inte återbetalas, är konsumenten skyldig att ersätta kreditgivaren för denna.
Kreditgivaren ska snarast och senast inom 30 dagar från den dag då kreditgivaren tog emot konsumentens meddelande om att kredit-
SOU 2024:69 Författningsförslag
57
avtalet frånträds betala tillbaka de avgifter som konsumenten har betalat med anledning av krediten.
5 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt och det med anledning av kreditavtalet har ingåtts ett anknytande avtal om tjänster som tillhandahålls av kreditgivaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och kreditgivaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta.
6 kap. Betalning av skulden i förtid och uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid
Konsumentens rätt att betala skulden i förtid
1 § Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden. Om skulden betalas i förtid, har kreditgivaren rätt till ersättning i den omfattning som anges i 6 och 7 §§.
Kreditgivaren ska på begäran snarast ge konsumenten information om vad en betalning av skulden i förtid innebär. Om en sådan betalning medför kostnader för konsumenten, ska informationen innehålla en uppskattning av kostnaderna och en förklaring av de antaganden som uppskattningen bygger på. Informationen ska lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.
Kreditgivarens rätt att få betalning i förtid
2 § Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om det har gjorts förbehåll om detta i avtalet och
1. konsumenten sedan mer än en månad är i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger tio procent av kreditfordran,
2. konsumenten sedan mer än en månad är i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger fem procent av kreditfordran och dröjsmålet avser två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter,
3. konsumenten på något annat sätt är i väsentligt dröjsmål med betalning,
4. säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats, eller
Författningsförslag SOU 2024:69
58
5. det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på något annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.
Om säkerhet som ställts för krediten utgörs av förbehåll om återtaganderätt, har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av försämrad säkerhet endast om konsumenten uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat att säkerheten avsevärt försämrats.
Kreditgivaren har rätt till betalning av en bostadskredit i förtid på grund av försämrad säkerhet endast om säkerheten har avsevärt försämrats till följd av någon annan orsak än en allmän prisnedgång på den relevanta marknaden.
I fråga om en bostadskredit som har bunden ränta för hela eller en del av avtalstiden, dock minst tre månader, har kreditgivaren trots första–tredje styckena rätt att få betalning i förtid på den dag då den tid för vilken räntan är bunden löper ut. Detta gäller dock endast om det har gjorts förbehåll om det i avtalet och det finns synnerliga skäl.
3 § Om kreditgivaren vill få betalt i förtid enligt 2 § första stycket 1–3 eller fjärde stycket, gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat från den tidpunkt då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägningen i rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga adress eller uppsägningen utan en sådan åtgärd kommer konsumenten till handa. I fråga om en kontokredit gäller en uppsägningstid om åtminstone 30 dagar räknat från den dag då kreditgivaren på ett överenskommet sätt underrättar konsumenten.
Om kreditgivaren har krävt betalning i förtid enligt 2 § första stycket 1–3, är konsumenten ändå inte skyldig att betala i förtid, om han eller hon före utgången av uppsägningstiden betalar det belopp som förfallit jämte dröjsmålsränta. Detsamma gäller om konsumenten vid uppsägning enligt 2 § första stycket 4 eller 5 eller enligt andra eller tredje stycket i samma paragraf genast efter uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid ställer godtagbar säkerhet för fordran.
Om konsumenten tidigare med stöd av andra stycket har befriats från skyldigheten att betala skulden i förtid, gäller inte det stycket.
4 § Utan hinder av 2 § första stycket 4 får kreditgivaren åberopa föreskrifter i annan lag om rätt till betalning i förtid på grund av att en säkerhet som ställts för krediten har försämrats.
SOU 2024:69 Författningsförslag
59
5 § Om kreditgivaren vill få betalt för en kontokredit i förtid enligt 2 § ska kreditgivaren innan verkställighetsåtgärder vidtas erbjuda konsumenten att betala kreditgivarens fordran beräknad enligt 6 och 7 §§, jämte kreditränta. Betalning ska ske genom tolv lika stora månatliga betalningar, om inte konsumenten väljer att betala tidigare.
Hur fordran ska beräknas vid betalning av skulden i förtid
6 § Vid förtidsbetalning enligt 1–5 §§ ska konsumenten betala ränta och andra kostnader för krediten för tiden fram till förtidsbetalningen men inte för tiden därefter. När kreditgivarens fordran beräknas ska hänsyn tas till alla kostnader som konsumenten enligt kreditavtalet ska betala. Vid beräkningen ska de grunder som står i överensstämmelse med god kreditgivningssed tillämpas.
7 § Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden betalas i förtid. Om krediträntan är bunden när förtidsbetalningen sker, har kreditgivaren dock rätt att ta ut ränteskillnadsersättning av kredittagaren för den tid som återstår, om förbehåll har gjorts om detta och i den utsträckning som det överensstämmer med god kreditgivningssed.
Ränteskillnadsersättningen får
1. för en bostadskredit högst motsvara skillnaden mellan räntan på krediten och den ränta som vid betalningstillfället i allmänhet gäller för bostadsobligationer med en löptid som motsvarar återstående räntebindningstid, ökad med en procentenhet, och
2. för en annan kredit högst motsvara en procent av det förtidsbetalade beloppet eller, om det vid tidpunkten för förtidsbetalningen är kortare tid än ett år kvar av kreditavtalets löptid, en halv procent av det förtidsbetalade beloppet. Ersättningen får dock inte vara större än det belopp som konsumenten skulle ha betalat i ränta under den återstående löptiden enligt kreditavtalet.
Ränteskillnadsersättning får inte tas ut för den del av räntan som motsvaras av en kreditgarantiavgift, när statlig kreditgaranti har lämnats och avgift tas ut för garantin. Ersättning får inte heller tas ut vid en betalning av en kontokredit eller vid en betalning från en försäkring som garanterar återbetalning av krediten.
Författningsförslag SOU 2024:69
60
Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta varan enligt 7 kap. 2 §, tillämpas 7 kap. 4 och 5 §§ vid den uppgörelse som då ska ske mellan parterna.
Uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid
8 § Konsumenten får när som helst säga upp ett kreditavtal med obestämd löptid. Om någon uppsägningstid inte har avtalats, upphör avtalet att gälla omedelbart. Om en uppsägningstid har avtalats, upphör avtalet att gälla den dag då uppsägningstiden löper ut. Uppsägningstiden får inte vara längre än en månad.
Kreditgivaren får säga upp ett kreditavtal med obestämd löptid endast om det har avtalats. Uppsägningstiden ska vara minst två månader. Har konsumenten inte utnyttjat krediten, får kreditgivaren säga upp kreditavtalet att upphöra omedelbart, om det har avtalats och är skäligt. Konsumenten ska innan han eller hon förlorar rätten till krediten underrättas om uppsägningen och om skälen för den. Om det finns särskilda skäl, får underrättelse i stället lämnas omedelbart därefter.
En uppsägning eller en underrättelse enligt andra stycket ska lämnas i en handling eller i den form som i enlighet med 4 kap. 2 § andra stycket 10 angetts i dokumentationen av kreditavtalet.
7 kap. Återtaganderätt vid kreditköp av vara
Förutsättningarna för återtaganderätt
1 § Med förbehåll om återtaganderätt avses ett avtalsvillkor som ger kreditgivaren möjlighet att återta en vara, om köparen inte fullgör sin del av kreditköpsavtalet.
2 § Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under förutsättning
1. att säljaren har gjort förbehållet i samband med köpet för att trygga sin rätt till betalning, samt
2. att den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 6 kap. 2 och 3 §§ ska fullgöra sin skyldighet att betala i förtid.
Om köparen, innan varan återtas, betalar vad som förfallit till betalning jämte dröjsmålsränta och kostnader enligt de grunder som an-
SOU 2024:69 Författningsförslag
61
ges i 4 § tredje–femte styckena, får kreditgivaren inte återta varan på grund av dröjsmål med betalningen. Grundas återtaganderätten på att säkerhet för krediten har försämrats eller att köparen undandrar sig att betala sin skuld, får kreditgivaren inte återta varan om köparen innan varan återtas ställer godtagbar säkerhet för fordran.
3 § Använder näringsidkare förbehåll om återtagande vid försäljning av en vara som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på grund av förhållandena på marknaden inte är lämpad som kreditsäkerhet, kan näringsidkaren förbjudas att i framtiden i liknande fall använda sådana förbehåll. I fråga om förbud gäller i övrigt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Uppgörelse när en vara återtas
4 § Om kreditgivaren vill utnyttja en rätt att återta varan, ska avräkning göras mellan kreditgivaren och köparen.
Vid avräkningen ska köparen tillgodoräknas varans värde vid återtagandet. Värdet beräknas efter vad kreditgivaren kan antas få ut genom att på lämpligt sätt sälja varan.
Kreditgivaren får tillgodoräkna sig den obetalda delen av kreditfordran efter avräkning enligt 6 kap. 6 och 7 §§ samt i förekommande fall dröjsmålsränta, dock inte enligt högre räntesats än som anges i 6 § räntelagen (1975:635).
Kreditgivaren får dessutom tillgodoräkna sig ersättning för utsökningsavgift, skälig kostnad för transport av varan samt utgift för inställelse vid förrättning för återtagande, om kreditgivaren har behövt inställa sig för att tillvarata sin rätt. När ersättning bestäms för utgift för inställelse tillämpas bestämmelserna om beräknande av ersättning av allmänna medel till vittne.
I mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren tillgodoräkna sig även skälig ersättning för eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde.
5 § Om köparen vid avräkningen tillgodoräknas ett större belopp än kreditgivaren, får varan återtas endast om kreditgivaren betalar mellanskillnaden till köparen eller, när varan värderats av Kronofogdemyndigheten, nedsätter mellanskillnaden hos myndigheten.
Författningsförslag SOU 2024:69
62
Har kreditgivaren för att kunna återta varan varit tvungen att betala en skuld som köparen har, får kreditgivaren när första stycket tillämpas avräkna sådan betalning mot mellanskillnad till köparens förmån. Detsamma gäller om kreditgivaren för att varan efter återtagande ska kunna användas på avsett sätt har varit tvungen att betala en sådan skuld.
Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen, får kreditgivaren inte kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i annat fall än då varan har minskat väsentligt i värde genom att köparen vanvårdat varan.
Återlösande av en vara som återtagits
6 § Köparen får inom 14 dagar återlösa en vara som har återtagits.
Vill köparen återlösa varan, ska han eller hon betala kreditgivaren varans värde vid återtagandet samt den restskuld som kan finnas enligt avräkningen.
Handräckning för återtagande av vara m.m.
7 § Kreditgivaren får hos Kronofogdemyndigheten söka handräckning för att återta varan under förutsättning att det rörande kreditköpet i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen har dokumenterats uppgifter om förbehållet om återtaganderätt, kontantpriset, kreditbeloppet, kreditavtalets löptid, kreditfordran och tidpunkterna för betalning. Dokumentet ska ha undertecknats av köparen eller skrivits under av denne med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
En ansökan om handräckning ska göras skriftligen. Det ska anges i ansökan hur stor del av kreditfordran som är obetald. Om kreditgivaren gör anspråk på dröjsmålsränta, ska det också uppges i ansökan vad kreditgivaren fordrar i den delen. En styrkt kopia av det dokument som anges i första stycket ska fogas till ansökan.
SOU 2024:69 Författningsförslag
63
8 § Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart att de förutsättningar för återtagande som anges i 2 § föreligger.
Om ett förbehåll om återtaganderätt har använts i strid mot förbud enligt 3 §, får handräckning inte beviljas.
Handräckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen har förpliktats att lämna tillbaka en vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt, får inte beviljas i fråga om sådana varor som enligt 5 kap.1–3 §§utsökningsbalken ska undantas från utmätning.
9 § I fråga om handräckning och verkställighet av dom, som anges i 8 § tredje stycket, tillämpas i övrigt 12 § andra och tredje styckena samt 15–18 §§ lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., varvid hänvisningen i 16 § tredje stycket till 10 § första stycket ska avse 5 § första stycket denna lag.
Förbud mot utmätning
10 § En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt får inte utmätas för en fordran som grundar sig på kreditköpet.
8 kap. Tillsyn och överklagande m.m.
Tillsynsmyndighet
1 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs och att verksamheten bedrivs enligt 4 kap.1–9 och 11 §§ lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten.
Tillsynen ska utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt.
Inspektion och upplysningar
2 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket förordnar rätt att företa inspektion hos näringsidkare som bedriver varuförsäljning eller som i sin yrkesmässiga verksamhet lämnar, förmedlar
Författningsförslag SOU 2024:69
64
eller övertar kredit som avses i denna lag och att ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsynen. Näringsidkaren ska lämna de upplysningar om verksamheten som begärs för tillsynen.
Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Konsumentverkets ingripanden
3 § Om näringsidkaren inte följer 3 kap. 16 § denna lag eller 4 kap.1–9 och 11 §§ lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, får Konsumentverket meddela näringsidkaren en varning. En varning ska förenas med en sanktionsavgift, om överträdelsen inte är ringa. Avgiften tillfaller staten.
Om näringsidkaren tidigare har meddelats en varning eller om överträdelsen är särskilt allvarlig, får Konsumentverket förbjuda näringsidkaren att lämna eller förmedla krediter. Ett beslut om förbud får förenas med vite.
Vid bedömningen av om en överträdelse är särskilt allvarlig ska särskild hänsyn tas till om näringsidkaren vid upprepade tillfällen har brustit i sin skyldighet enligt 3 kap. 16 § denna lag eller enligt 4 kap.1–9 och 11 §§ lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter och om bristerna är systematiska.
Ett beslut om förbud gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
4 § Sanktionsavgiften ska bestämmas till lägst femtusen kronor och högst tio miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
När avgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett varningen.
Avgiften får efterges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.
SOU 2024:69 Författningsförslag
65
5 § Sanktionsavgiften ska betalas till Konsumentverket inom 30 dagar från det att beslutet vann laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska Konsumentverket lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.
Avgiften faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Överklagande
6 § Konsumentverkets beslut enligt 2 § andra stycket, 3 och 4 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 2 § får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 20 november 2026 då konsumentkreditlagen (2010:1846) ska upphöra att gälla.
2. I fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller den upphävda lagen. För kreditavtal med obestämd löptid gäller dock 4 kap. 8, 13–15 och 22 §§, 6 kap. 3 § första stycket andra meningen, 5 § och 8 § från ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2024:69
66
1.2 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
Härigenom föreskrivs1
dels att 5 a och 6 §§kreditupplysningslagen (1973:1173) ska ha
följande lydelse, och
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 a §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 a §2
Vad som gäller om tystnadsplikt i verksamheten hos svenska kreditinstitut, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar, värdepappersbolag och företag som med tillstånd driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om
viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om
verksamhet med bostadskrediter, hindrar inte att uppgifter om lämnade krediter, betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysningsändamål inom en krets som utgörs av dessa företag samt sådana företag som har tillstånd av Integritetsskyddsmyndigheten enligt 3 § första stycket.
Vad som gäller om tystnadsplikt i verksamheten hos svenska kreditinstitut, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar, värdepappersbolag och företag som med tillstånd driver verksamhet enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter
och vissa andra konsumentkrediter,
hindrar inte att uppgifter om lämnade krediter, betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysningsändamål inom en krets som utgörs av dessa företag samt sådana företag som har tillstånd av Integritetsskyddsmyndigheten enligt 3 § första stycket.
I den krets som anges i första stycket ingår även utländska kreditinstitut som avses i 4 kap.1, 2, 4 och 6 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utländska företag som avses i 3 kap.
I den krets som anges i första stycket ingår även utländska kreditinstitut som avses i 4 kap.1, 2, 4 och 6 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utländska företag som avses i 3 kap.
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG. 2 Senaste lydelse 2020:1109.
SOU 2024:69 Författningsförslag
67
26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster, utländska företag som avses i 3 kap.26–28 §§ lagen (2011:755) om elektroniska pengar, utländska företag som avses i 4 kap.1 och 4 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, utländska företag som avses
utländska företag som avses i 1 kap. 3 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.
26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster, utländska företag som avses i 3 kap.26–28 §§ lagen (2011:755) om elektroniska pengar, utländska företag som avses i 4 kap.1 och 4 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländska företag som avses i 1 kap. 3 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsument-
krediter.
Bestämmelser om användningen av uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk finns även i 7 §.
6 §3
Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får inte behandlas i kreditupplysningsverksamhet. Det hindrar inte att uppgifter om förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken behandlas.
Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får inte behandlas i kreditupplysningsverksamhet. Det hindrar inte att uppgifter om förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken behandlas i syfte att
kontrollera rätten att ingå avtal.
Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden får inte utan medgivande av Integritetsskyddsmyndigheten behandlas i kreditupplysningsverksamhet. Ett medgivande får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.
Andra stycket hindrar inte att uppgifter om betalningsförsummelser, kreditmissbruk eller näringsförbud behandlas i kreditupplysningsverksamhet.
3 Senaste lydelse 2023:715.
Författningsförslag SOU 2024:69
68
10 a §
När en uppgift om en fysisk persons betalningsförsummelse eller kreditmissbruk registreras av den som bedriver kreditupplysningsverksamhet, ska denne inom 30 dagar informera den fysiska personen som avses med uppgiften om registreringen och om sina rättigheter enligt 11 och 12 §§ samt dataskyddsförordningen.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
69
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1978:599 ) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
Härigenom föreskrivs att 1 § i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Denna lag gäller avbetalningsköp som sluts mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet eller som annars faller utanför konsumentkreditlagen
(2010:1846).
Denna lag gäller avbetalningsköp som sluts mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet eller som annars faller utanför konsumentkreditlagen
(2025:000).
Med avbetalningsköp avses avtal om köp av vara, om
1. betalningen ska erläggas i särskilda poster, varav minst en sedan varan har lämnats ut till köparen, och
2. avtalet innehåller villkor som ger säljaren möjlighet att återta varan om köparen inte fullgör sin del av avtalet (förbehåll om återtaganderätt).
Har avtalet betecknats som uthyrning eller betalningen som vederlag för varans nyttjande föreligger ändå avbetalningsköp, om det är avsett att den till vilken varan utlämnas ska bli ägare av denna.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
1 Senaste lydelse 2010:1847.
Författningsförslag SOU 2024:69
70
1.4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 § i utsökningsbalken (1981:774) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
10 §1
Har utmätning skett av egendom som gäldenären har förvärvat på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, får egendomen säljas endast om köpeskillingen förslår till betalning av kreditgivarens fordran eller försäljningen med kreditgivarens samtycke i målet sker med förbehåll för hans eller hennes rätt enligt avtalet.
Kreditgivarens fordran bestäms enligt 36 § konsumentkreditlagen (2010:1846) eller enligt 5 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Är inte någon av dessa lagar tillämplig på avtalet, bestäms fordringen likväl enligt sistnämnda paragraf, varvid jämkning får ske efter vad som är skäligt.
Kreditgivarens fordran bestäms enligt 6 kap. 6 och 7 §§ konsumentkreditlagen (2025:000) eller enligt 5 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Är inte någon av dessa lagar tillämplig på avtalet, bestäms fordringen likväl enligt sistnämnda paragraf, varvid jämkning får ske efter vad som är skäligt.
Sker försäljningen med förbehåll för kreditgivarens rätt, svarar därefter den som förvärvar egendomen i stället för gäldenären för dennes skyldigheter enligt avtalet.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
1 Senaste lydelse 2010:1848.
SOU 2024:69 Författningsförslag
71
1.5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1989:567 ) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Om en låntagare säger upp ett sådant bostadslån som anges i 1 a eller 1 b § till omedelbar betalning eller gör inbetalning utöver föreskriven amortering, har långivaren rätt att av låntagaren ta ut ersättning för sin förlust, beräknad med utgångspunkt i skillnaden mellan räntan på lånet och långivarens återplaceringsränta. I fråga om lån som lämnats huvudsakligen för enskilt bruk har dock långivaren rätt till ersättning endast i den utsträckning det följer av en tillämpning av 36 § konsumentkreditlagen (2010:1846).
Om en låntagare säger upp ett sådant bostadslån som anges i 1 a eller 1 b § till omedelbar betalning eller gör inbetalning utöver föreskriven amortering, har långivaren rätt att av låntagaren ta ut ersättning för sin förlust, beräknad med utgångspunkt i skillnaden mellan räntan på lånet och långivarens återplaceringsränta. I fråga om lån som lämnats huvudsakligen för enskilt bruk har dock långivaren rätt till ersättning endast i den utsträckning det följer av en tillämpning av 6 kap. 6 och 7 §§ konsumentkreditlagen
(2025:000).
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
1 Senaste lydelse 2010:1849.
Författningsförslag SOU 2024:69
72
1.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:160 ) om utländska filialer m.m.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen
3. för finansiella institut 4 kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,
4. för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,
5. för börser 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden,
6. för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap.6–7, 10 och 11 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
9. för företag som tillhandahåller betaltjänster 3 kap.26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster,
10. för utländska AIF-förvaltare 5 kap. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
11. för företag som bedriver verksamhet med konsumentkrediter 2 och 8 §§ lagen ( 2014:275 ) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
1 Senaste lydelse 2024:116.
SOU 2024:69 Författningsförslag
73
12. för företag som bedriver
verksamhet med bostadskrediter 2 kap. 7 § och3 kap.6 och 7 §§ lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,
11. för företag som bedriver
verksamhet med konsumentkrediter 2 kap. 7 §, 3 kap. 6 och 7 §§
och 3 a kap. 6 § lagen (2016:1024)
om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsument-
krediter,
13. för kreditförvaltare 5 kap.
12. för kreditförvaltare 5 kap.
14. för clearingbolag 1 kap.
13. för clearingbolag 1 kap.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
Författningsförslag SOU 2024:69
74
1.7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1996:1006 ) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 § i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva valutaväxling eller annan finansiell verksamhet ska ansöka om registrering av sin verksamhet hos Finansinspektionen. Ansökan behöver inte göras av
1. företag som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 6, 8, 9 och 11–13 lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
1. företag som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 6, 8, 9, 11
och 12 lagen (2017:630) om åt-
gärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
2. fysiska eller juridiska personer som bedriver försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.
Finansinspektionen ska registrera den som har kommit in med en ansökan, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är förenligt med lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, och
2. kravet på ägare och ledning i 3 § första stycket är uppfyllt. Den som har blivit registrerad ska tas bort ur registret när ett beslut om föreläggande enligt 11, 12 eller 13 § att upphöra med verksamheten har fått laga kraft. Ett finansiellt institut ska också tas bort ur registret om det anmäler att det inte längre bedriver verksamhet som omfattas av lagen eller om det på något annat sätt framgår att registreringsplikt inte längre gäller.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
1 Senaste lydelse 2023:824.
SOU 2024:69 Författningsförslag
75
1.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1996:1179 ) om ändrade förutsättningar för vissa statligt reglerade bostadslån m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § i lagen (1996:1179) om ändrade förutsättningar för vissa statligt reglerade bostadslån m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Vid tillämpningen av avtalsvillkoren ska låneförvaltaren ta till vara låntagarens intressen med tillbörlig omsorg och även i övrigt iaktta god kreditgivningssed.
(2010:1846) gäller inte i fråga om
sådana lån eller lånedelar som avses i 1 §.
(2025:000) gäller inte i fråga om
sådana lån eller lånedelar som avses i 1 §.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
1 Senaste lydelse 2010:1851.
Författningsförslag SOU 2024:69
76
1.9 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2005:59 ) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § samt 3 kap.1, 2 och 13 §§ i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
16 §1
Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av avtalet har ingått ett anknytande avtal med näringsidkaren eller med någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. Detsamma ska gälla om konsumenten utövar ångerrätten och det är fråga om ett sådant kreditköp som avses i konsumentkreditlagen
(2010:1846).
Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av avtalet har ingått ett anknytande avtal med näringsidkaren eller med någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. Detsamma ska gälla om konsumenten utövar ångerrätten och det är fråga om ett sådant kreditköp som avses i konsumentkreditlagen
(2025:000).
3 kap.
1 §2
Detta kapitel gäller för distansavtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Kapitlet gäller även för avtal utanför affärslokaler mellan en
Detta kapitel gäller för distansavtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Kapitlet gäller även för avtal utanför affärslokaler mellan en
1 Senaste lydelse 2014:14. 2 Senaste lydelse 2018:1321.
SOU 2024:69 Författningsförslag
77
näringsidkare och en konsument om finansiella tjänster. Kapitlet gäller dock inte för ett sådant avtal, om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor eller om avtalet omfattas av konsumentkreditlagen
(2010:1846).
näringsidkare och en konsument om finansiella tjänster. Kapitlet gäller dock inte för ett sådant avtal, om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor eller om avtalet omfattas av konsumentkreditlagen
(2025:000).
Bestämmelserna gäller inte för de enskilda tjänster eller överlåtelser som utförs inom ramen för ett avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser. Om parterna inom ett år ingår ett nytt avtal om samma slag av finansiella tjänster eller finansiella instrument, behöver näringsidkaren inte på nytt lämna information enligt 3 och 4 a §§.
Med finansiella instrument avses detsamma som i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Det som sägs i detta kapitel om finansiella instrument gäller också andra finansiella produkter.
2 §3
Bestämmelserna om ångerrätt i 7–12 §§ gäller inte avtal om
1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument, om priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen,
2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet, om priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i 1,
3. en bostadskredit enligt 2 § konsumentkreditlagen
(2010:1846), eller
3. en bostadskredit enligt
1 kap. 2 §konsumentkreditlagen(2025:000), eller
4. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre. Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parter på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet.
3 Senaste lydelse 2016:1028.
Författningsförslag SOU 2024:69
78
13 §4
I fråga om kreditavtal enligt konsumentkreditlagen
(2010:1846) tillämpas 21–25 §§
den lagen i stället för 7–12 §§.
I fråga om kreditavtal enligt konsumentkreditlagen
(2025:000) tillämpas 5 kap. 1–5 §§ den lagen i stället för 7–
12 §§.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
4 Senaste lydelse 2010:1854.
SOU 2024:69 Författningsförslag
79
1.10 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 5 § i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 kap.
5 §1
Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag, försäkringsaktiebolag eller tjänstepensionsaktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs, central motpart, clearingbolag, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar, kreditförvaltare eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verk-
samhet med konsumentkrediter eller
lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.
3. aktier eller andelar i börs, central motpart, clearingbolag, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar, kreditförvaltare eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter.
Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.
För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
1 Senaste lydelse 2024:122.
Författningsförslag SOU 2024:69
80
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2011:914 ) om konsumentskydd vid tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § i lagen (2011:914) om konsumentskydd vid tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
4 §
Bestämmelserna i 28–30 §§ konsumentkreditlagen (2010:1846) ska tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med betalningen eller då någon del ska betalas med ett belopp som konsumenten har lånat av näringsidkaren eller någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren.
Bestämmelserna i 4 kap.
22–24 §§ konsumentkreditlagen
(2025:000) ska tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med betalningen eller då någon del ska betalas med ett belopp som konsumenten har lånat av näringsidkaren eller någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
81
1.12 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 2014:275 ) om viss verksamhet med konsumentkrediter
Härigenom föreskrivs att lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
2. Den upphävda lagen gäller till den 20 november 2027 för företag som före ikraftträdandet undantogs från tillstånd enligt den lagen.
Författningsförslag SOU 2024:69
82
1.13 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2016:1024 ) om verksamhet med bostadskrediter
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter
dels att 4 kap. ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 2–7 §§, 2 kap. 1, 5–7 §§, 3 kap. 1, 3, 5 och 7 §§,
5 kap. 1, 4 a, 7 och 9 §§, 6 kap. 1, 2–4, 6, 7, 8, 9, 13 a och 16 §§, 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 §, rubriken till lagen samt rubrikerna närmast före 6 kap. 1 och 8 a § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 6 kap. 14 § ska lyda ”Ingripanden
mot utländska kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES”, och
dels att det i lagen ska införas sju nya paragrafer, 1 kap. 2 a §, 6 kap.
1 a–c, 7 a, 7 b och 8 a §§ samt två nya kapitel, 3 a och 4 kap. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om verksamhet med bostadskrediter
Lag om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter
1 kap.
1 §
Denna lag gäller yrkesmässig verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om bostadskrediter till kon-
sumenter.
Denna lag gäller näringsidkares verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om konsumentkrediter.
Bestämmelser om bostadskredi-
ter finns också i konsumentkredit-
lagen (2010:1846).
Bestämmelser om konsument-
krediter finns också i konsument-
kreditlagen (2025:000).
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG.
SOU 2024:69 Författningsförslag
83
2 §
För verksamhet som drivs av ett kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse gäller denna lag endast såvitt avser
För verksamhet med bostads-
krediter som drivs av ett kredit-
institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse gäller denna lag endast såvitt avser
1. 4 kap. 1–12 §§ samt 7 kap. 1 § 5–9, om institutet är svenskt, och
1. 4 kap. 1–9 och 13–15 §§ samt 7 kap. 1 § 5–9, om institutet är svenskt, och
2. 4 kap. 1, 2 och 7–10 §§ samt 7 kap. 1 § 5 och 6, om institutet är utländskt.
2. 4 kap. 1, 2, 7–9 och 13 §§ samt 7 kap. 1 § 5 och 6, om institutet är utländskt.
2 a §
För verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter som drivs av ett kreditinstitut enligt lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse, ett betalningsinstitut enligt lagen ( 2010:751 ) om betaltjänster eller ett institut för elektroniska pengar enligt lagen ( 2011:755 ) om elektroniska pengar gäller denna lag endast såvitt avser 4 kap. 1–9 och 11 §§ samt 7 kap. 1 § 5–7 och 14.
För verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter som drivs av ett mindre företag och som avser en kredit som lämnas av företaget för att finansiera ett köp av företagets vara eller tjänst om krediten är räntefri och inte förbunden med andra avgifter än lagstadgade dröjsmålsavgifter, eller förmedling av en kredit som finansierar ett köp av företagets vara eller tjänst, gäller denna lag endast såvitt avser 4 kap. 1–9 och 11 §§.
Författningsförslag SOU 2024:69
84
3 §
För utländska kreditgivares och kreditförmedlares verksamhet i Sverige gäller denna lag i tillämpliga delar. Beträffande 4 kap. gäller för utländska kreditförmedlare från ett land inom EES endast 1, 2 och 7–10 §§.
För utländska kreditgivares och kreditförmedlares verksamhet i Sverige gäller denna lag i tillämpliga delar. Beträffande 4 kap. gäller för utländska kreditförmedlare av
bostadskrediter från ett land inom
EES endast 1, 2 och 7–10 §§.
Bestämmelser som gäller för filialer till utländska kreditgivare och kreditförmedlare finns också i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
4 §2
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om bostadskrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om konsumentkrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
5 §
Kreditgivare och kreditförmedlare som driver verksamhet enligt denna lag får tillhandahålla rådgivning om bostadskrediter till
konsumenter.
Kreditgivare och kreditförmedlare som driver verksamhet enligt denna lag får tillhandahålla rådgivning om konsumentkrediter.
Andra än de som anges i första stycket får tillhandahålla rådgivning om bostadskrediter till kon-
sumenter endast om det sker vid
enstaka tillfällen i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av bestämmelser i lag eller annan författning eller av
Andra än de som anges i första stycket får tillhandahålla rådgivning om konsumentkrediter endast om det sker vid enstaka tillfällen i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av bestämmelser i lag eller annan för-
2 Senaste lydelse 2017:663.
SOU 2024:69 Författningsförslag
85
etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga.
fattning eller av etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga.
6 §
Med kreditförmedlare, konsument och bostadskredit avses detsamma som i konsumentkreditlagen(2010:1846).
Med kreditförmedlare, konsument, bostadskredit, närings-
idkare, rådgivning och mindre företag avses detsamma som i kon-
sumentkreditlagen (2025:000).
7 §
I denna lag avses med
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller ett annat utländskt organ som har utsetts av ett annat land enligt bolånedirektivet,
2. bolånedirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en utländsk kreditgivares eller kreditförmedlares etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
5. hemland: det land där en kreditförmedlare är upptagen i ett register över kreditförmedlare enligt bolånedirektivet,
6. kreditgivare: den som lämnar bostadskredit,
6. kreditgivare: den som lämnar konsumentkredit,
7. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet, beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 5 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
8. rådgivning: personliga rekom-
mendationer till en konsument om bostadskreditavtal,
8. konsumentkredit: en kredit
som omfattas av konsumentkreditlagens (2025:000) tillämpningsområde, med undantag för krediter som avses i 1 kap. 5 och 7 §§ den lagen,
Författningsförslag SOU 2024:69
86
9. utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES: en fysisk eller juridisk person som är upptagen i ett register över kreditförmedlare i ett annat land inom EES enligt bolånedirektivet.
2 kap.
1 §
Ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt försäkringsföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet med kreditgivning enligt denna lag.
Ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt försäkringsföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet med kreditgivning av bostadskrediter enligt denna lag.
5 §
Bestämmelserna om prövning av ägarförändringar i kreditinstitut i 14 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även beträffande en svensk kreditgivare som driver verksamhet enligt denna lag. Bestämmelsen i 14 kap. 2 a § ska dock inte tillämpas.
Bestämmelserna om prövning av ägarförändringar i kreditinstitut i 14 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även beträffande en svensk kreditgivare som driver verksamhet med bostadskrediter enligt denna lag. Bestämmelsen i 14 kap. 2 a § ska dock inte tillämpas.
Första stycket gäller inte företag som omfattas av motsvarande bestämmelser om ägarprövning enligt annan lag.
6 §
En svensk kreditgivare som driver verksamhet enligt denna lag får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta filial i ett annat land. Ett sådant tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar kreditgivarens verksamhet.
En svensk kreditgivare som driver verksamhet med bostadskre-
diter enligt denna lag får efter till-
stånd av Finansinspektionen inrätta filial i ett annat land. Ett sådant tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med denna lag
SOU 2024:69 Författningsförslag
87
och andra författningar som reglerar kreditgivarens verksamhet.
7 §
En utländsk kreditgivare får ges tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige enligt denna lag från en filial här i landet. Tillstånd ska ges om
En utländsk kreditgivare får ges tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet med bostads-
krediter i Sverige enligt denna lag
från en filial här i landet. Tillstånd ska ges om
1. företaget driver motsvarande verksamhet i det land där det har sitt säte,
2. företaget står under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där det har sitt säte och har tillåtelse att etablera sig i Sverige, och
3. det finns skäl att anta att verksamheten här i landet kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten.
3 kap.
1 §
Ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt försäkringsföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet med kreditförmedling enligt denna lag.
Ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt försäkringsföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet med kreditförmedling av bostadskrediter enligt denna lag.
Tillstånd behövs inte för sådan kreditförmedling som sker vid enstaka tillfällen i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av bestämmelser i lag eller annan författning eller av etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga.
3 §
Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ gäller även för svenska kreditförmedlare.
Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ gäller även för svenska kreditförmedlare av bostadskrediter.
Författningsförslag SOU 2024:69
88
5 §
En svensk kreditförmedlare som driver verksamhet enligt denna lag får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta filial i ett land utanför EES. Ett sådant tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar kreditförmedlarens verksamhet.
En svensk kreditförmedlare som driver verksamhet med bo-
stadskrediter enligt denna lag får
efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta filial i ett land utanför EES. Ett sådant tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar kreditförmedlarens verksamhet.
7 §
En kreditförmedlare från ett land utanför EES får ges tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige enligt denna lag från en filial här i landet.
En kreditförmedlare av bo-
stadskrediter från ett land utanför
EES får ges tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige enligt denna lag från en filial här i landet.
Tillstånd ska ges om företaget uppfyller kraven i 2 kap. 7 § 1–3 och 3 kap. 2 § första stycket 4 och 6.
3 a kap. Förutsättningar för kreditgivare och kreditförmedlare att driva verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter
Tillståndsplikt
1 §
Ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller motsvarande utländskt företag kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet med kreditgivning och kreditförmedling av andra
SOU 2024:69 Författningsförslag
89
konsumentkrediter än bostadskrediter enligt denna lag.
2 §
Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för företag med tillstånd enligt 2 eller 3 kap.
Förutsättningar för tillstånd för svenska kreditgivare och kreditförmedlare
3§
Tillstånd enligt 1 § ska ges ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller någon annan författning,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms som lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, och
4. den som ska ingå i företagets styrelse eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få en nära för-
Författningsförslag SOU 2024:69
90
bindelse med någon annan, får dock tillstånd ges bara om förbindelsen inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
Bedömningen av en innehavares lämplighet enligt första stycket 3 ska göras i enlighet med 2 kap. 3 §.
4 §
Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ gäller även för svenska kreditgivare och kreditförmedlare av andra konsumentkrediter än bostadskrediter.
5 §
En svensk kreditgivare eller kreditförmedlare som driver verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta filial i ett annat land. Ett sådant tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar kreditgivarens och kreditförmedlarens verksamhet.
Förutsättningar för tillstånd för utländska kreditgivare och kreditförmedlare
6 §
En utländsk kreditgivare eller kreditförmedlare får ges tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige med andra konsumentkrediter än bostadskrediter
SOU 2024:69 Författningsförslag
91
från en filial här i landet. Tillstånd ska ges om
1. företaget driver motsvarande verksamhet i det land där det har sitt säte,
2. företaget står under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där det har sitt säte och har tillåtelse att etablera sig i Sverige, och
3. det finns skäl att anta att verksamheten här i landet kommer att drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten.
4 kap. Bestämmelser om verksamhet med konsumentkrediter
Allmänna bestämmelser
Övergripande krav
1 §
Kreditgivare och kreditförmedlare ska handla hederligt, rättvist, transparent och professionellt, med beaktande av konsumentens rättigheter och intressen. Verksamheten ska grunda sig på information om konsumentens förhållanden och särskilda krav samt rimliga antaganden om de risker för konsumenten som kan komma att uppstå under kreditavtalets löptid.
Författningsförslag SOU 2024:69
92
Kunskap och kompetens
2 §
Kreditgivare och kreditförmedlare ska ha personal, inklusive dem som direkt leder eller ansvarar för arbetet med konsumentkrediter, som har tillräcklig kunskap och kompetens för att sätta samman, erbjuda, bevilja eller förmedla kreditavtal eller ge råd om konsumentkrediter. Personalen ska även ha tillräcklig kunskap och kompetens om kompletterande tjänster som tillhandahålls tillsammans med en konsumentkredit samt, för verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter, om konsumenters rättigheter.
Ersättningssystem
3 §
Kreditgivares och kreditförmedlares system för ersättning till personal som sätter samman, erbjuder, beviljar eller förmedlar konsumentkreditavtal eller ger råd om konsumentkrediter, inklusive dem som direkt leder eller ansvarar för detta arbete, ska vara uppbyggt på ett sätt som inte negativt påverkar skyldigheterna enligt 1 §. Detsamma ska gälla för ersättningar från en kreditgivare till en kreditförmedlare.
SOU 2024:69 Författningsförslag
93
I 9 och 13 §§ finns särskilda bestämmelser om ersättning till oberoende kreditförmedlare och rådgivare.
4 §
En kreditgivares system för ersättning till den som utför kreditprövning av konsumenten, och till den som direkt leder eller ansvarar för detta arbete, ska vara uppbyggt så att det
1. främjar en sund och effektiv riskhantering,
2. motverkar ett överdrivet risktagande,
3. överensstämmer med kreditgivarens affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen, och
4. undviker intressekonflikter. Ersättningen får inte vara beroende av antalet eller andelen beviljade låneansökningar.
5 §
Kreditgivares och kreditförmedlares system för ersättning till personal som tillhandahåller rådgivning om konsumentkrediter, inklusive dem som direkt leder eller ansvarar för detta arbete, ska vara uppbyggt så att personalens förmåga att agera i konsumentens bästa intresse inte påverkas negativt. Ersättningssystemen får inte heller vara beroende av försäljningsmål.
Författningsförslag SOU 2024:69
94
6 §
En kreditgivare eller kreditförmedlares ersättningssystem enligt 3–5 §§ ska vara utformat på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till företagets storlek och interna organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet.
Rådgivning
7 §
Rådgivning om konsumentkrediter ska ske med utgångspunkt i aktuella upplysningar som har inhämtats om konsumentens ekonomiska och personliga förhållanden samt önskemål och särskilda krav.
8 §
Rådgivning ska grundas på en bedömning av ett tillräckligt stort antal kreditavtal.
De kreditavtal som rekommenderas ska vara lämpliga för konsumenten med beaktande av hans eller hennes behov, ekonomiska situation och personliga förhållanden. Rådgivaren ska ta rimlig hänsyn till risker för konsumenten som kan uppstå under kreditavtalets löptid.
9 §
En kreditgivare får inte utge sig för att vara en oberoende rådgivare. Detsamma gäller en kreditförmedlare som verkar som ombud för eller har en nära förbindelse med en kreditgivare.
SOU 2024:69 Författningsförslag
95
Den som utger sig för att vara en oberoende rådgivare får inte ta emot ersättning i samband med rådgivningen från någon annan än konsumenten.
Uppdragsavtal
10 §
Kreditgivare och kreditförmedlare som driver verksamhet enligt denna lag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i verksamheten. En kreditförmedlare av bostadskrediter får dock ge ett sådant uppdrag endast till en annan kreditförmedlare som har rätt att förmedla bostadskrediter. Uppdragsgivaren ska anmäla detta till Finansinspektionen.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådant som är av väsentlig betydelse för verksamheten får ges bara om uppdragsgivaren ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på verksamhetens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att uppdragsgivaren följer de regler som gäller för den.
Författningsförslag SOU 2024:69
96
Dokumentation
11 §
En kreditgivares kreditbeslut ska dokumenteras så att beslutsunderlaget redovisas och att kreditärendets hantering även i övrigt kan följas.
En kreditförmedlare av bostadskrediter ska dokumentera ett förmedlingsärendes hantering.
Tystnadsplikt
12 §
Enskildas förhållanden till ett företag som driver verksamhet enligt denna lag får inte obehörigen röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser om att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
SOU 2024:69 Författningsförslag
97
Vissa särskilda bestämmelser för verksamhet med bostadskrediter
Oberoende kreditförmedling
13 §
En kreditförmedlare av bostadskrediter får utge sig för att vara oberoende endast om kreditförmedlaren i sin förmedlingsverksamhet utgår från ett tillräckligt stort antal kreditavtal från kreditgivarna på marknaden.
Den som utger sig för att vara en oberoende kreditförmedlare får inte ta emot ersättning i samband med kreditförmedlingen från någon annan än konsumenten.
Riktlinjer för utlåning
14 §
En kreditgivare av bostadskrediter ska fastställa och tillämpa riktlinjer för sin utlåning, inbegripet vilken typ av egendom som accepteras som säkerhet för en bostadskredit. Riktlinjerna ska bevaras hos kreditgivaren.
Värdering av säkerheten för krediten
15 §
Vid en värdering av en konsuments bostad som ställs som säkerhet för en bostadskredit ska kreditgivaren se till att i förväg fastställda riktlinjer tillämpas. Av riktlinjerna
Författningsförslag SOU 2024:69
98
ska framgå vilka tillförlitliga standarder som ska användas vid värderingen.
Den som utför en värdering ska vara tillräckligt oberoende i förhållande till kreditriskbedömningen och ha den kunskap och kompetens som krävs för att fastställa ett tillförlitligt värde.
Dokumentation av värderingen ska bevaras hos kreditgivaren.
Amorteringskrav
16 §
Kreditgivare som till konsumenter lämnar krediter som är förenade med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt, eller som är förenade med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet, ska tillämpa återbetalningsvillkor som är förenliga med en sund amorteringskultur och motverkar alltför hög skuldsättning hos hushållen.
Finansiella obalanser på kreditmarknaden
17 §
En kreditgivare av bostadskrediters verksamhet ska, utöver vad som i övrigt följer av denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, drivas på ett sådant sätt att företaget inte bidrar till finansiella obalanser på kreditmarknaden.
SOU 2024:69 Författningsförslag
99
Erkännande av utländska krav
18 §
Krav som ställs upp i en offentlig reglering i ett annat land inom EES och som motsvarar kravet i 16 eller 17 § får erkännas i Sverige. När ett sådant krav har erkänts gäller det för den verksamhet som en svensk kreditgivare av bostadskrediter driver i det landet.
5 kap.
1 §
Finansinspektionen ska föra ett register över kreditgivare och kreditförmedlare som har tillstånd att driva verksamhet enligt denna lag och över utländska kreditförmedlare från ett land inom EES som driver verksamhet här i landet.
Finansinspektionen ska föra ett register över kreditgivare och kreditförmedlare som har tillstånd att driva verksamhet enligt denna lag och över utländska kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES som driver verksamhet här i landet.
4 a §3
Finansinspektionen får förelägga var och en att lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av 1 kap. 5 § eller 4 kap. 7, 8, 9, 10, 11 eller 14 §.
Finansinspektionen får förelägga var och en att lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av 1 kap. 5 § eller 4 kap. 7, 8, 9, 11, 13 eller 14 §.
7 §
Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av bolånedirektivet. Finansinspektionen får begära
Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska cen-
tralbanken i den utsträckning som
följer av Sveriges medlemskap i
3 Senaste lydelse 2020:343.
Författningsförslag SOU 2024:69
100
Europeiska bankmyndighetens bistånd i de fall som anges i artiklarna 34 och 37 i bolånedirektivet.
Europeiska unionen. Finansinspek-
tionen får begära Europeiska bankmyndighetens bistånd i de fall som anges i artiklarna 34 och 37 i bolånedirektivet.
9 §
Efter underrättelse till Finansinspektionen kan en behörig myndighet genomföra en undersökning hos en i Sverige inrättad filial till en utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES.
Efter underrättelse till Finansinspektionen kan en behörig myndighet genomföra en undersökning hos en i Sverige inrättad filial till en utländsk kreditförmedlare
av bostadskrediter från ett land
inom EES.
6 kap.
Ingripande mot kreditgivare,
svenska kreditförmedlare och kreditförmedlare från ett land utanför EES
Ingripande mot andra än
utländska kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES
1 §
Om en kreditgivare, en svensk
kreditförmedlare eller en kreditförmedlare från ett land utanför EES åsidosätter sina skyldigheter
enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, bolagsordning, stadgar eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen ingripa.
Om en kreditgivare eller en
annan kreditförmedlare än en utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES
åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, bolagsordning, stadgar eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande för företaget att inom viss tid vidta en åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska kreditgivarens eller kreditförmedlarens tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
SOU 2024:69 Författningsförslag
101
Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kreditgivaren eller kreditförmedlaren gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot kreditgivaren eller kreditförmedlaren och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
1 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för överträdelse av lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett företag, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1 b §
Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och
Författningsförslag SOU 2024:69
102
hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. företaget gör rättelse eller om den fysiska personen verkat för att företaget gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
1 c §
I försvårande riktning ska det beaktas om företaget tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. företaget eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
2 §
Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för en kreditgivare, en svensk kreditförmed-
Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för en kreditgivare eller en annan kreditförmedlare än
SOU 2024:69 Författningsförslag
103
lare eller en kreditförmedlare från ett land utanför EES, om kredit-
givaren eller kreditförmedlaren
en utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES, om kreditgivaren eller kredit-
förmedlaren
1. har fått tillståndet genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
2. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,
3. inte uppfyller villkoren för tillstånd i 3 kap. 2 § första stycket 5 eller 6,
4. har förklarat sig avstå från tillståndet,
5. har överlåtit hela sin verksamhet, eller
6. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation.
I fall som avses i första stycket 1–3 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.
3 §
Om någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör för en kreditgivare, en svensk
kreditförmedlare eller en kreditförmedlare från ett land utanför EES
inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4 respektive 3 kap. 2 § första stycket 4, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock bara ske om inspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör.
Om någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör för en kreditgivare eller en
annan kreditförmedlare än en utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES, inte
uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4, 3 kap. 2 § första stycket 4 respektive
3 a kap. 3 § första stycket 4, ska
Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock bara ske om inspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör.
Författningsförslag SOU 2024:69
104
I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.
Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ställföreträdare eller ersättare för verkställande direktör.
4 §
Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättar Finansinspektionen om att en svensk kreditförmedlare har överträtt föreskrifter för förmedlarens verksamhet som gäller i det land där den behöriga myndigheten finns, ska inspektionen vidta åtgärd enligt 1–3 §§, om det föreligger någon omständighet som avses där.
Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättar Finansinspektionen om att en svensk kreditförmedlare av
bostadskrediter har överträtt före-
skrifter för förmedlarens verksamhet som gäller i det land där den behöriga myndigheten finns, ska inspektionen vidta åtgärd enligt 1–3 §§, om det föreligger någon omständighet som avses där.
Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
6 §
Om en kreditgivare, en svensk
kreditförmedlare eller en kreditförmedlare från ett land utanför EES
har fått en anmärkning eller varning enligt 1 § andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.
Om en kreditgivare eller en
annan kreditförmedlare än en utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES har
fått en anmärkning eller varning enligt 1 § andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.
Avgiften tillfaller staten.
SOU 2024:69 Författningsförslag
105
7 §
Sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditgivarens eller kreditförmedlarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret.
Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
För ett företag som även driver annan verksamhet än den tillståndspliktiga enligt denna lag ska omsättningen avse endast verksamheten med bostadskrediter.
För ett företag som även driver annan verksamhet än den tillståndspliktiga enligt denna lag ska omsättningen avse endast verksamheten med konsumentkrediter.
7 a §
När det är fråga om en överträdelse av lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen gäller i stället för 7 § att sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
Författningsförslag SOU 2024:69
106
7 b §
En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa,
2. ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten.
8 §
När sanktionsavgiftens storlek beslutas ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse
är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.
När sanktionsavgiftens storlek beslutas, ska hänsyn tas till sådana
omständigheter som anges i 1 b § första stycket och 1 c § och företagets eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen.
Sanktionsföreläggande
8 a §
Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 1 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 15 kap. 9 a – 9 d §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse.
SOU 2024:69 Författningsförslag
107
9 §4
Om en kreditgivare, en svensk
kreditförmedlare eller en kreditförmedlare från ett land utanför EES inte i tid lämnar de upp-
lysningar som kreditgivaren eller kreditförmedlaren är skyldig att lämna enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 15, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.
Om en kreditgivare eller en
annan kreditförmedlare än en utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES
inte i tid lämnar de upplysningar som kreditgivaren eller kreditförmedlaren är skyldig att lämna enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 15, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
13 a §5
Om en näringsidkare genom sitt agerande på internet bryter mot 1 kap. 5 § andra stycket eller 4 kap. 7, 8, 9, 10, 11 eller 14 § och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Finansinspektionen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Om en näringsidkare genom sitt agerande på internet bryter mot 1 kap. 5 § andra stycket eller 4 kap. 7, 8, 9, 11, 13 eller 14 § och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Finansinspektionen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om
1. överträdelsens allvar motiverar det, och
2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende agerandet bryter mot någon av bestämmelserna som anges i första stycket och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.
4 Senaste lydelse 2017:1343. 5 Senaste lydelse 2020:343.
Författningsförslag SOU 2024:69
108
16 §
Om någon driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling eller rådgivning i fråga om
bostadskrediter utan att ha rätt till
det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den. Inspektionen får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska ske.
Om någon driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling eller rådgivning i fråga om
konsumentkrediter utan att ha rätt
till det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den. Inspektionen får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska ske.
Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.
Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.
7 kap.
1 §6
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilket innehåll en ansökan om tillstånd enligt denna lag ska ha,
2. de krav på insikt och erfarenhet som ska gälla för deltagande i ledningen av en kreditförmedlare enligt 3 kap. 2 § första stycket 4,
3. sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i 3 kap. 2 § första stycket 6,
4. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 3 kap. 4 §,
5. vad en kreditgivare eller kreditförmedlare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 1 §,
6. vilka krav som ska gälla avseende kunskap och kompetens enligt 4 kap. 2 §,
7. en kreditgivares eller kreditförmedlares ersättningssystem enligt 4 kap. 3–6 §§,
8. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 4 kap. 10 § och vad en kreditgivare eller kredit-
6 Senaste lydelse 2017:1343.
SOU 2024:69 Författningsförslag
109
förmedlare i övrigt ska iaktta när det gäller uppdragsavtal,
9. vad som ska ingå i dokumentation enligt 4 kap. 11 §,
8. riktlinjer för utlåning enligt
4 kap. 11 §,
10. riktlinjer för utlåning enligt
4 kap. 14 §,
9. riktlinjer för värdering av
säkerhet enligt 4 kap. 12 § och vad som ska iakttas när det gäller dokumentation av värderingen,
11. riktlinjer för värdering av
säkerhet enligt 4 kap. 15 § och vad som ska iakttas när det gäller dokumentation av värderingen,
10. vad en kreditgivare ska iakt-
ta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 12 a §,
12. vad en kreditgivare ska iakt-
ta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 16 §,
11. vad en kreditgivare ska
iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 12 b §,
13. vad en kreditgivare ska
iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 17 §,
12. erkännande av utländska
krav enligt 4 kap. 12 c §,
14. erkännande av utländska
krav enligt 4 kap. 18 §, och
13. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 4 kap. 13 § och vad en kreditgivare eller kreditförmedlare i övrigt ska iaktta när det gäller uppdragsavtal,
14. vad som ska ingå i dokumentation enligt 4 kap. 14 §, och
15. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet enligt 5 kap. 3 och 5 §§.
8 kap.
1 §7
Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 16 § andra stycket får dock inte överklagas.
Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 16 § andra stycket och beslut om
sanktionsföreläggande får dock inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
7 Senaste lydelse 2018:858.
Författningsförslag SOU 2024:69
110
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
2. Tillstånd som vid lagens ikraftträdande gäller för ett företag att driva verksamhet enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska fortsätta gälla som tillstånd att driva verksamhet enligt 3 a kap. denna lag.
3. En kreditgivare eller en kreditförmedlare som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande driver och har rätt att driva verksamhet med kreditgivning eller kreditförmedling av andra konsumentkrediter än bostadskrediter får driva verksamheten utan tillstånd enligt denna lag fram till den 20 november 2027.
SOU 2024:69 Författningsförslag
111
1.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap.6 och 7 §§, 3 kap.5, 6, 18, 22, 25 och 32 §§, 4 kap. 9 §, 5 kap. 9 §, 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §1
Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver
1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. livförsäkringsrörelse, dock inte
a) sådan som drivs av försäkringsföreningar som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 d § försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller
b) tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,
6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,
9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,
1 Senaste lydelse 2021:903.
Författningsförslag SOU 2024:69
112
10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen ( 2014:275 ) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024)
om verksamhet med bostadskrediter,
11. verksamhet med konsumentkrediter
enligt lagen
(2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter,
13. verksamhet som leveran-
tör av gräsrotsfinansieringstjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 av den 7 oktober 2020 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937, om företaget är en juridisk person som är etablerad i Sverige,
12. verksamhet som leveran-
tör av gräsrotsfinansieringstjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 av den 7 oktober 2020 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937, om företaget är en juridisk person som är etablerad i Sverige,
14. verksamhet som fastighets-
mäklare eller fastighetsmäklarföretag med särskild registrering för hyresförmedling eller fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516),
13. verksamhet som fastighets-
mäklare eller fastighetsmäklarföretag med särskild registrering för hyresförmedling eller fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516),
15. spelverksamhet som be-
drivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),
14. spelverksamhet som be-
drivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),
16. yrkesmässig handel med
varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som inne-
15. yrkesmässig handel med
varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som inne-
SOU 2024:69 Författningsförslag
113
bär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
bär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
17. verksamhet enligt pant-
16. verksamhet enligt pant-
18. verksamhet som auktori-
serad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,
17. verksamhet som auktori-
serad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,
19. yrkesmässig verksamhet
som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 18,
18. yrkesmässig verksamhet
som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,
20. yrkesmässig rådgivning av-
seende skatter och avgifter (skatterådgivare),
19. yrkesmässig rådgivning av-
seende skatter och avgifter (skatterådgivare),
21. verksamhet som advokat
eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
20. verksamhet som advokat
eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
22. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än den som avses i 21, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än den som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
23. yrkesmässig verksamhet
till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 18–22, eller
22. yrkesmässig verksamhet
till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21, eller
24. yrkesmässig verksamhet
som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett
23. yrkesmässig verksamhet
som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett
Författningsförslag SOU 2024:69
114
utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.
utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.
Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.
2 kap.
6 §2
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 får inte tillhandahålla anonyma konton, motböcker eller värdefack.
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 får inte tillhandahålla anonyma konton, motböcker eller värdefack.
7 §3
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 får inte etablera eller upprätthålla korrespondentförbindelser med brevlådebanker och ska se till att sådana förbindelser inte heller etableras eller upprätthålls med institut som tillåter att deras konton används av sådana banker.
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 får inte etablera eller upprätthålla korrespondentförbindelser med brevlådebanker och ska se till att sådana förbindelser inte heller etableras eller upprätthålls med institut som tillåter att deras konton används av sådana banker.
3 kap.
5 §4
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15 ska, utöver vad som följer av 4 § första stycket, vidta åtgärder för kundkännedom
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 14 ska, utöver vad som följer av 4 § första stycket, vidta åtgärder för kundkännedom
1. vid enstaka transaktioner som avser utbetalning av vinster eller betalning av insatser som uppgår till ett belopp motsvarande 2 000 euro eller mer, och
2 Senaste lydelse 2021:903. 3 Senaste lydelse 2021:903. 4 Senaste lydelse 2021:903.
SOU 2024:69 Författningsförslag
115
2. vid transaktioner som understiger ett belopp motsvarande 2 000 euro och som verksamhetsutövaren inser eller borde inse har samband med en eller flera andra transaktioner som tillsammans uppgår till minst detta belopp.
6 §5
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 16 ska, i stället för vad som följer av 4 §, vidta åtgärder för kundkännedom
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15 ska, i stället för vad som följer av 4 §, vidta åtgärder för kundkännedom
1. vid etableringen av en affärsförbindelse, om det när förbindelsen ingås är sannolikt eller under förbindelsens gång står klart att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter inom ramen för affärsförbindelsen uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
2. vid enstaka transaktioner där utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till ett belopp motsvarande 5 000 euro eller mer, och
3. vid transaktioner där utbetalt eller mottaget belopp i kontanter understiger ett belopp motsvarande 5 000 euro och som verksamhetsutövaren inser eller borde inse har samband med en eller flera andra transaktioner i kontanter som tillsammans uppgår till minst detta belopp.
18 §6
När en korrespondentförbindelse som innefattar betalning etableras mellan en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 och ett kreditinstitut eller finansiellt institut från ett land utanför EES, ska verksamhetsutövaren utöver åtgärder enligt 7, 8 och 10–13 §§ åtminstone
När en korrespondentförbindelse som innefattar betalning etableras mellan en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och ett kreditinstitut eller finansiellt institut från ett land utanför EES, ska verksamhetsutövaren utöver åtgärder enligt 7, 8 och 10–13 §§ åtminstone
1. inhämta tillräckligt med information om motparten för att kunna förstå verksamheten och utifrån offentligt tillgänglig information bedöma motpartens anseende och tillsynens kvalitet,
5 Senaste lydelse 2021:903. 6 Senaste lydelse 2021:903.
Författningsförslag SOU 2024:69
116
2. bedöma motpartens kontroller för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism,
3. dokumentera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder och de åtgärder som det vidtar,
4. inhämta godkännande från en behörig beslutsfattare innan korrespondentförbindelsen ingås, och
5. förvissa sig om att motparten har kontrollerat identiteten på kunder som har direkt tillgång till konton hos kreditinstitutet eller det finansiella institutet och fortlöpande följer upp dessa kunder samt på begäran kan lämna relevanta kunduppgifter.
22 §7
Med utomstående enligt 21 § avses
1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade inom EES, och
1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade inom EES, och
2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade utanför EES, om de
2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade utanför EES, om de
a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och
b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs.
25 §8
En verksamhetsutövare som tillhandahåller konto som kunden innehar i syfte att förvalta medel som tillhör kundens verkliga huvudman behöver inte vidta de åtgärder för kundkännedom som avses i 8 § i fråga om den verkliga huvudmannen, om kunden
7 Senaste lydelse 2021:903. 8 Senaste lydelse 2021:903.
SOU 2024:69 Författningsförslag
117
1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist inom EES,
1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist inom EES,
2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist utanför EES, och
2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist utanför EES, och
a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och
b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs, eller
3. till följd av föreskrift i lag eller annan författning är skyldig att hålla medel som förvaltas för någon annans räkning avskilda från egna tillgångar och medel.
Första stycket får tillämpas endast om den risk som kan förknippas med kunden enligt 2 kap. 3 § bedöms som låg och om verksamhetsutövaren utan dröjsmål på begäran kan få del av uppgift om identiteten hos den för vars räkning kunden förvaltar medlen och den dokumentation som ligger till grund för uppgifterna.
32 §9
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 får ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES bara om instrumentet uppfyller kraven i 31 §.
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 får ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES bara om instrumentet uppfyller kraven i 31 §.
9 Senaste lydelse 2021:903.
Författningsförslag SOU 2024:69
118
4 kap.
9 §10
En verksamhetsutövare eller den som är verksam hos verksamhetsutövaren får inte för en kund eller någon utomstående obehörigen röja att en bedömning enligt 2 § utförs, har utförts eller kommer att utföras eller att uppgifter har lämnats enligt 3 eller 6 §.
Som obehörigt röjande avses inte att
1. uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet,
2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 med hemvist i EES och som ingår i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,
2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 med hemvist i EES och som ingår i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,
3. uppgifter lämnas mellan advokater, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,
4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första
4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första
10 Senaste lydelse 2022:1537.
SOU 2024:69 Författningsförslag
119
stycket 1–13 och 18–22, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag,
stycket 1–12 och 17–21, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag,
5. en kund får kännedom om att åtgärder enligt första stycket vidtas eller kan komma att vidtas, när ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap. 1–3 §§, och
6. uppgifter lämnas i samverkan enligt 4 a kap. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
5 kap.
9 §11
Förbudet i 8 § gäller inte samkörning av register med en filial till en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 som är etablerad i ett land utanför EES, om kraven enligt 2 kap. 10 och 11 §§ är uppfyllda i fråga om filialen.
Förbudet i 8 § gäller inte samkörning av register med en filial till en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 som är etablerad i ett land utanför EES, om kraven enligt 2 kap. 10 och 11 §§ är uppfyllda i fråga om filialen.
Förbudet i 8 § gäller inte heller samkörning av register som sker mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13 och som ingår i samma koncern, om verksamhetsutövarna har hemvist i Sverige eller inom EES.
Förbudet i 8 § gäller inte heller samkörning av register som sker mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och som ingår i samma koncern, om verksamhetsutövarna har hemvist i Sverige eller inom EES.
Om en verksamhetsutövare som avses i andra stycket har hemvist i ett land utanför EES gäller andra stycket om kraven enligt 2 kap. 10 och 11 §§ är uppfyllda i fråga om den verksamhetsutövaren.
11 Senaste lydelse 2021:903.
Författningsförslag SOU 2024:69
120
7 kap.
1 §12
Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 16, 19, 20 och
22–24. Regeringen kan med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.
Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19 och
21–23. Regeringen kan med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 21 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.
8 kap.
1 §13
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag för vissa speltjänster från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den,
2. innehållet i och omfattningen av den allmänna riskbedömningen enligt 2 kap. 1 § och om faktorer som kan tyda på låg eller hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
3. undantag från kravet på dokumenterade riskbedömningar enligt 2 kap. 2 §,
4. riskklassificering av kunder enligt 2 kap. 3 §, inbegripet faktorer som kan tyda på låg eller hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
5. innehållet i och omfattningen av interna och gemensamma rutiner enligt 2 kap. 8 och 9 §§,
12 Senaste lydelse 2021:903. 13 Senaste lydelse 2022:1537.
SOU 2024:69 Författningsförslag
121
6. innehållet i rutiner för lämplighetsprövning enligt 2 kap. 13 §,
7. dokumentation av genomförda utbildningar och vilken information och utbildning som ska tillhandahållas anställda enligt 2 kap. 14 §,
8. nödvändiga åtgärder och rutiner enligt 2 kap. 15 § och 6 kap. 4 a §,
9. åtgärder för identitetskontroll enligt 3 kap. 7 och 8 §§, 10. vad som avses med förenklade åtgärder för kundkännedom och i vilka situationer som förenklade åtgärder är tillåtna enligt 3 kap. 15 §,
11. vad som avses med skärpta åtgärder för kundkännedom och i vilka situationer som skärpta åtgärder ska vidtas enligt 3 kap. 16 och 17 §§,
12. hur rapportering till Polismyndigheten ska göras enligt 4 kap. 3 §,
13. hur uppgifter ska lämnas enligt 4 kap. 6 §, 14. system för uppgiftslämning enligt 4 kap. 7 §, 15. bevarande av handlingar och uppgifter enligt 5 kap. 3 §, 16. förutsättningarna för förlängt bevarande av handlingar och uppgifter enligt 5 kap. 4 §,
17. innehållet i och omfattningen av rutiner för intern kontroll och modellriskhantering enligt 6 kap. 1 §,
18. kriterierna för när funktioner som avses i 6 kap. 2 § första stycket ska inrättas samt de krav som ska gälla i fråga om funktionernas organisation, befogenheter och oberoende,
19. organisation, kompetens, befogenheter, funktion och oberoende för den centrala kontaktpunkten enligt 6 kap. 3 §,
20. det särskilda rapporteringssystemet enligt 6 kap. 4 §, och 21. skyldighet för verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–13, 16, 17, 19,
20 och 22–24 att periodiskt eller
på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheter ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.
21. skyldighet för verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12, 15, 16, 18, 19 och 21–23 att periodiskt eller på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheter ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
Författningsförslag SOU 2024:69
122
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2022:482 ) om elektronisk kommunikation
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 33 § i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
33 §1
Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst som inte är en nummeroberoende interpersonell kommunikationstjänst och som har fått del av eller tillgång till en uppgift som avses i 31 § första stycket ska på begäran lämna
1. en uppgift som avses i 31 § första stycket 1 till
a) en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (2010:1932), om myndigheten bedömer att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,
b) Finansinspektionen, om inspektionen bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse för utredningen av en misstänkt överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG,
c) Finansinspektionen, om inspektionen bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse i ett ärende om tillsyn när det gäller någon av bestämmelserna i 4 a kap.1–8 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster eller 1 kap. 5 § eller 4 kap. 7, 8, 9, 10, 11 eller 14 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,
c) Finansinspektionen, om inspektionen bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse i ett ärende om tillsyn när det gäller någon av bestämmelserna i 4 a kap.1–8 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster eller 1 kap. 5 § eller 4 kap. 7, 8, 9, 11, 13 eller 14 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter,
1 Senaste lydelse 2024:330.
SOU 2024:69 Författningsförslag
123
d) Konsumentombudsmannen, om ombudsmannen bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse i ett ärende om tillsyn enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden eller marknadsföringslagen (2008:486), när det är fråga om en misstänkt överträdelse av unionslagstiftning som skyddar konsumenternas intressen enligt bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004,
e) Konsumentverket, om verket bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse i ett ärende om tillsyn enligt lagen (2019:59) med kompletterande bestämmelser till EU:s geoblockeringsförordning,
f) Kronofogdemyndigheten, om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,
g) Läkemedelsverket, om verket bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse i ett ärende om tillsyn när det gäller bestämmelserna om marknadsföring i 12 kap. läkemedelslagen (2015:315),
h) Polismyndigheten, om myndigheten bedömer att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten ska kunna fullgöra en uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387),
i) Polismyndigheten, om myndigheten bedömer att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten ska kunna lokalisera en person som är dömd till fängelse, rättspsykiatrisk vård eller sluten ungdomsvård i syfte att möjliggöra verkställighet av påföljden,
j) Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet, om myndigheten bedömer att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten ska kunna fullgöra en underrättelseskyldighet enligt 33 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
k) Skatteverket, om verket bedömer att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som avser kontroll av skatt eller avgift eller rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), och
l) Säkerhetspolisen, om myndigheten bedömer att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten ska kunna lokalisera en utlänning som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar,
Författningsförslag SOU 2024:69
124
2. en uppgift som avses i 31 § första stycket 1 och som gäller brottslig verksamhet eller misstanke om brott till Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Åklagarmyndigheten eller någon annan myndighet som ska ingripa mot brottet eller den brottsliga verksamheten,
3. en uppgift som avses i 31 § första stycket 1 eller 3 till en regional alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler,
4. en uppgift som avses i 31 § första stycket 1 eller 3 samt uppgift om i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits till Polismyndigheten, om myndigheten bedömer att uppgiften behövs i samband med efterforskning av personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan antas att det då fanns eller fortfarande finns fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa, och
5. en uppgift som avses i 31 § första stycket 3 om vilka övriga tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster som har deltagit vid överföringen av ett meddelande som omfattas av ett föreläggande enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken att bevara en viss lagrad uppgift till den myndighet som meddelat föreläggandet.
Ersättning för att lämna ut andra uppgifter enligt första stycket 3 än lokaliseringsuppgifter ska vara skälig med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
125
1.16 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 § i mervärdesskattelagen (2023:200) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
15 §
Om en vara återtas med stöd av förbehåll om återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., får leverantören minska beskattningsunderlaget med vad denne vid avräkning med förvärvaren tillgodoräknar förvärvaren för den återtagna varans värde. Denna rätt gäller bara om leverantören kan visa att den ingående skatt som hänför sig till förvärvet av varan inte till någon del varit avdragsgill för förvärvaren.
Om en vara återtas med stöd av förbehåll om återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., får leverantören minska beskattningsunderlaget med vad denne vid avräkning med förvärvaren tillgodoräknar förvärvaren för den återtagna varans värde. Denna rätt gäller bara om leverantören kan visa att den ingående skatt som hänför sig till förvärvet av varan inte till någon del varit avdragsgill för förvärvaren.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
Författningsförslag SOU 2024:69
126
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2023:254 ) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet
1
Härigenom föreskrivs att 2 § i lagen (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag avses med
audiovisuella medietjänster: beställ-tv och tv-sändningar enligt 3 kap.
1 § 6 och 22 radio-_och_tv-lagen (2010:696),
banktjänster för konsumenter: tillhandahållande för konsumenter
av följande banktjänster och finansiella tjänster:
– kreditavtal som omfattas av konsumentkreditlagen
(2010:1846),
– kreditavtal som omfattas av konsumentkreditlagen
(2025:000),
– tjänster som anges i 2 kap. 1 § 1, 2, 4 och 5 samt 2 § 1, 2, 4 och 5 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
– betaltjänster enligt 1 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster, – tjänster med anknytning till öppnande, användning och avslutande av ett betalkonto, däribland betaltjänster och betalningstransaktioner som omfattas av 1 kap. 7 § 1 lagen om betaltjänster samt kontokrediter och tjänster som tillåter överskridande av behållningen på ett bankkonto, och
– elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
betalningsterminal: anordning vars huvudsyfte är att göra det möj-
ligt att genomföra betalningar med användning av betalningsinstrument enligt 1 kap. 4 § lagen om betaltjänster vid ett fysiskt försäljningsställe men inte i en virtuell miljö,
distributör: fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, förutom
tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknaden,
e-bok: tjänst som innefattar ett tillhandahållande av digitala filer
som innehåller en elektronisk version av en bok som mestadels finns som text eller i grafisk form,
1 Denna lag träder i kraft den 28 juni 2025.
SOU 2024:69 Författningsförslag
127
e-handelstjänster: tjänster som tillhandahålls på distans, genom webb-
platser och tjänster för mobila enheter, på elektronisk väg och på individuell begäran av en konsument i syfte att ingå ett konsumentavtal,
ekonomisk aktör: tillverkare, representant, importör, distributör eller
tjänsteleverantör,
elektroniska biljetter: system i vilka resebevis, i form av en eller
flera resebiljetter, reseabonnemang eller resekredit, lagras elektroniskt på ett fysiskt transportkort eller en annan enhet i stället för att skrivas ut som pappersbiljett,
elektroniska biljettförsäljningstjänster: system i vilka biljetter för
persontrafik köps, inbegripet onlineköp med hjälp av en enhet med interaktiv datorkapacitet, för leverans till köparen i elektronisk form för att möjliggöra att de kan skrivas ut i pappersform eller visas upp på en mobil enhet med interaktiv datorkapacitet,
elektronisk kommunikationstjänst: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen
(2022:482) om elektronisk kommunikation,
harmoniserad standard: harmoniserad standard enligt artikel 2.1 c
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG,
importör: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen
och som släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden,
interaktiv datorkapacitet: funktion till stöd för interaktion mellan
människa och utrustning som möjliggör behandling och överföring av data, tal eller video, eller en kombination därav,
konsument: fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål
som faller utanför näringsverksamhet,
läsplatta: särskild utrustning, inklusive både maskinvara och pro-
gramvara, som används för att disponera, navigera i, läsa och använda e-bokfiler,
mikroföretag: företag med färre än tio anställda och som har en
årsomsättning eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner euro,
operativsystem: programvara som bland annat hanterar gränssnittet
till yttre maskinvara, schemalägger uppgifter, tilldelar lagring och pre-
Författningsförslag SOU 2024:69
128
senterar ett standardgränssnitt för användaren när inget tillämpningsprogram körs, inklusive ett grafiskt användargränssnitt, oavsett om sådan programvara är inbyggd i datormaskinvara med generella användningsområden som är avsedd för konsumenter eller utgör fristående programvara som är avsedd att köras på datormaskinvara med generella användningsområden som är avsedd för konsumenter, men exklusive operativsystemladdare, bios (basic input-output system) eller andra fasta program som behövs vid start av en dator eller när operativsystemet installeras,
passagerartransporttjänster med buss: tjänster som anges i artikel 2.1
och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004,
passagerartransporttjänster med fartyg: persontrafiktjänster enligt arti-
kel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004, med undantag för de tjänster som avses i artikel 2.2 i den förordningen,
passagerartransporttjänster med luftfartyg: kommersiella luftfarts-
tjänster för passagerare enligt artikel 2 l i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet i samband med avfärd från, transitering genom eller ankomst till en flygplats, när flygplatsen är belägen inom en medlemsstats territorium, inbegripet flygningar som avgår från en flygplats som är belägen i ett tredjeland till en flygplats som är belägen inom en medlemsstats territorium, om tjänsterna tillhandahålls av ett unionslufttrafikföretag
passagerartransporttjänster med tåg: persontrafik på järnväg enligt
artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/782 av den 29 april 2021 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer,
produkt: ämne, preparat eller annan vara framställd genom en till-
verkningsprocess, dock inte livsmedel, foder, levande växter eller djur, produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter eller djur med direkt koppling till deras framtida fortplantning,
regionaltransporter: regional trafik enligt artikel 3.7 i Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, i
SOU 2024:69 Författningsförslag
129
den ursprungliga lydelsen, dock endast avseende järnväg, buss, tunnelbana, spårväg och trådbuss,
representant: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unio-
nen och som enligt en skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter,
släppa ut på marknaden: det första tillhandahållandet av en pro-
dukt på unionsmarknaden,
stads- och förortstransporter: stads- och förortstrafik enligt arti-
kel 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU, i den ursprungliga lydelsen, dock endast avseende järnväg, buss, tunnelbana, spårväg och trådbuss,
tekniska specifikationer: tekniska specifikationer enligt artikel 2.4
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 som ger förutsättningar för att uppfylla de tillgänglighetskrav som gäller för en produkt eller tjänst,
tillhandahållande på marknaden: leverans av en produkt för distri-
bution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt,
tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar eller låter kon-
struera eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under eget varumärke,
marknaden,
tjänsteleverantör: fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en
tjänst på unionsmarknaden eller som erbjuder sig att tillhandahålla en sådan tjänst till konsumenter i unionen,
tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster: tjänster
som överförs via ett elektroniskt kommunikationsnät som används för att identifiera, välja, ta emot information om samt använda sådana audiovisuella medietjänster och eventuella tillhandahållna funktioner (såsom undertexter för döva eller hörselskadade personer, syntolkning, talad textning eller teckenspråkstolkning) som följer av att tjänsterna tillgängliggörs i enlighet med 5 kap. 12 § radio-_och_tv-lagen.
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
Författningsförslag SOU 2024:69
130
1.18 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2023:714 ) om förvärv och förvaltning av nödlidande kreditavtal
Härigenom föreskrivs att 1 kap.3 och 8 §§ i lagen (2023:714) om förvärv och förvaltning av nödlidande kreditavtal ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I denna lag avses med
1. bostadskreditinstitut: ett institut som inte är ett kreditinstitut och som står under tillsyn av Finansinspektionen enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter eller av en behörig myndighet i ett annat land inom EES i enlighet med artikel 35 i direktiv 2014/17/EU när det bedriver verksamhet i det landet,
1. bostadskreditinstitut: ett institut som bedriver verksamhet med
bostadskrediter och som inte är ett
kreditinstitut och som står under tillsyn av Finansinspektionen enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter eller
av en behörig myndighet i ett annat land inom EES i enlighet med artikel 35 i direktiv 2014/17/EU när det bedriver verksamhet i det landet,
2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3. hemland: det land där en kreditförvaltare, en kreditförvärvare, en representant eller en låntagare har hemvist eller registrerat säte eller, om aktören enligt sin nationella rätt inte har något registrerat säte, huvudkontor,
4. konsumentkreditinstitut: ett institut som inte är ett kreditinstitut och som står under tillsyn av Finansinspektionen enligt lagen
(2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller av en be-
hörig myndighet i ett annat land inom EES i enlighet med artikel 20 i direktiv 2008/48/EG när
4. konsumentkreditinstitut: ett institut som inte är ett kreditinstitut eller ett bostadskreditinstitut och som står under tillsyn av Finansinspektionen enligt lagen
(2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter eller av en behörig
myndighet i ett annat land inom
SOU 2024:69 Författningsförslag
131
det bedriver verksamhet i det landet,
EES i enlighet med artikel 37 i
direktiv (EU) 2023/2225 när det
bedriver verksamhet i det landet,
5. kreditförvaltare: en juridisk person med tillstånd att inom ramen för sin näringsverksamhet inom EES bedriva kreditförvaltning för en kreditförvärvares räkning av ett nödlidande kreditavtal,
6. kreditförvaltning: att vidta en eller flera av följande åtgärder när det gäller ett nödlidande kreditavtal:
a) indrivning av betalning från en låntagare för en kreditförvärvares räkning,
b) omförhandling av villkor med en låntagare enligt en kreditförvärvares instruktioner,
c) hantering av en låntagares klagomål, och
d) hantering av information till en låntagare om den fordran som är förfallen till betalning, om avgifter eller om förändring av ränta,
7. kreditförvärvare: en fysisk eller juridisk person som inte är ett kreditinstitut och som inom ramen för sin näringsverksamhet förvärvar ett nödlidande kreditavtal,
8. kreditinstitut: detsamma som kreditinstitut och utländskt kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
9. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet, beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 5 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
10. mindre företag: ett företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro, eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år,
11. nödlidande kreditavtal: ett kreditavtal som har ingåtts av ett kreditinstitut, eller en kreditgivares rättigheter enligt ett sådant kreditavtal, som klassificeras som en nödlidande exponering enligt artikel 47a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
12. representant: en fysisk eller juridisk person som företräder en kreditförvärvare från ett land utanför EES och som har hemvist eller registrerat säte, eller, om representanten enligt nationell rätt inte har något registrerat säte, huvudkontor, inom EES,
Författningsförslag SOU 2024:69
132
13. tillhandahållare av kreditförvaltningstjänster: en fysisk eller juridisk person som för en kreditförvaltares räkning utför kreditförvaltningsverksamhet, och
14. värdland: ett annat land inom EES än hemlandet där en kreditförvaltare har etablerat en filial eller utför kreditförvaltning.
8 §
Bestämmelser om inkassoverksamhet finns i inkassolagen (1974:182). Ytterligare bestämmelser som gäller för krediter som har lämnats till en konsument finns i konsumentkreditlagen(2010:1846).
Ytterligare bestämmelser som gäller för krediter som har lämnats till en konsument finns i konsumentkreditlagen(2025:000).
Denna lag träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
133
1.19 Förslag till förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 11 § och 18 kap. 1 § i utsökningsförordningen (1981:981) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
111 §
I protokoll vid en förrättning för återtagande av en vara enligt konsumentkreditlagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. ska, utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 11 §, anges
I protokoll vid en förrättning för återtagande av en vara enligt konsumentkreditlagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. ska, utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 11 §, anges
1. den vara som förrättningen avser,
2. om varan har värderats av Kronofogdemyndigheten, det åsatta värdet,
3. de belopp som säljaren får tillgodoräkna sig enligt 40 §konsumentkreditlagen eller 9 § lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
3. de belopp som säljaren får tillgodoräkna sig enligt 7 kap. 4 § konsumentkreditlagen eller 9 § lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
18 kap.
1 §2
I fråga om handräckning enligt konsumentkreditlagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. tillämpas 1 kap. 5 §, 2 kap. 2 och 8 §§, 3 kap. 3–5 §§, 16 kap. 8–11 §§ och 17 kap.
I fråga om handräckning enligt konsumentkreditlagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. tillämpas 1 kap. 5 §, 2 kap. 2 och 8 §§, 3 kap. 3–5 §§, 16 kap. 8–11 §§ och 17 kap.
Underrättelser enligt 45 §konsumentkreditlagen och 12 § tredje
Underrättelser enligt 7 kap. 9 § konsumentkreditlagen och 12 §
1 Senaste lydelse 2010:1858. 2 Senaste lydelse 2010:1858.
Författningsförslag SOU 2024:69
134
stycket lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. jämförda med 16 kap. 11 § utsökningsbalken ska lämnas enligt formulär som fastställs av Kronofogdemyndigheten. En sådan underrättelse får lämnas muntligen, om det är lämpligare. Den ska då ha samma innehåll som om den hade lämnats enligt formulär.
tredje stycket lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. jämförda med 16 kap. 11 § utsökningsbalken ska lämnas enligt formulär som fastställs av Kronofogdemyndigheten. En sådan underrättelse får lämnas muntligen, om det är lämpligare. Den ska då ha samma innehåll som om den hade lämnats enligt formulär.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
135
1.20 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1999:1135 ) om misstankeregister
Härigenom föreskrivs att 4 § i förordningen (1999:1135) om misstankeregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
En uppgift om misstanke om brott för vilket åtal har väckts ska lämnas ut om det begärs av
1. Justitiekanslern, i fråga om den som ansöker om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,
2. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som
a) övervakare,
b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),
c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
d) biträde enligt 6 § andra stycket lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller 33 § fängelseförordningen,
e) kontrollör enligt 3 kap. 4 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder, eller
3. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll, lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller lagen om verkställighet av ungdomsövervakning,
4. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning, i fråga om den som ärendet gäller,
5. Riksbanken, i fråga om den som banken avser att anställa som bevaknings- eller transportpersonal,
6. en statlig eller kommunal myndighet som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda,
1 Senaste lydelse 2024:369.
Författningsförslag SOU 2024:69
136
vård av barn och ungdom eller tvångsvård av missbrukare, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som uppdragstagare,
7. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kommun, i fråga om den som myndigheten eller kommunen lämplighetsprövar enligt 19 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,
8. en socialnämnd, i ärenden om
a) att utse kontaktperson eller kontaktfamilj enligt 3 kap. 6 b § socialtjänstlagen (2001:453) för en person som inte har fyllt 21 år,
b) vårdnad om barn, barns boende, umgänge med barn, medgivande att ta emot barn m.m. enligt 5 kap. 2 §, 6 kap.6, 6 a och 8–10 §§socialtjänstlagen,
c) adoption enligt 6 kap.12–16 §§socialtjänstlagen,
d) åtgärder enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, eller
e) att utse särskild handläggare enligt 9 § lagen om verkställighet av ungdomsövervakning,
9. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning
a) enligt luftfartslagen (2010:500) och luftfartsförordningen (2010:770) överväger att ge certifikat eller tillstånd, eller
b) enligt 4 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 2 kap. 2 § järnvägsmarknadslagen (2022:365), 3 kap.3 och 7 §§järnvägssäkerhetslagen (2022:367) eller 4 kap.2 och 5 §§ lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem överväger att ge tillstånd,
10. Finansinspektionen, i fråga om den som myndigheten lämplighetsprövar enligt
a) lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
b) lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
c) lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
d) lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
e) lagen (2010:751) om betaltjänster,
g) lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
h) lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
SOU 2024:69 Författningsförslag
137
i) lagen ( 2014:275 ) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
j) lagen (2016:1024) om verk-
samhet med bostadskrediter,
i) lagen (2016:1024) om verk-
samhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter,
k) lagen (2019:742) om tjäns-
tepensionsföretag,
j) lagen (2019:742) om tjäns-
tepensionsföretag,
l) lagen (2023:714) om för-
värv och förvaltning av nödlidande kreditavtal,
k) lagen (2023:714) om för-
värv och förvaltning av nödlidande kreditavtal,
m) lagen (2024:114) om clear-
ing och avveckling av betalningar,
l) lagen (2024:114) om clear-
ing och avveckling av betalningar,
n) Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,
m) Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,
o) Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, eller
n) Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, eller
p) Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937,
o) Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937,
11. Fastighetsmäklarinspektionen, vid en redbarhets- och lämplighetsprövning av en fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516),
Författningsförslag SOU 2024:69
138
12. Kammarkollegiet, i fråga om den som myndigheten vid prövning enligt förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare avser att auktorisera, 13. Revisorsinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt revisorslagen (2001:883) överväger att auktorisera eller godkänna, 14. Skatteverket, för prövning av upplagshavare, skatteupplag och registrerade varumottagare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt, skattebefriade förbrukare enligt lagen om skatt på energi eller lagen om alkoholskatt samt lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller lagen om tobaksskatt, 15. Försvarsmakten, i fråga om dels totalförsvarspliktiga som är inskrivna för värnplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, dels dem som Försvarsmakten avser att anta eller som är antagna till militär utbildning inom myndigheten, 16. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa för tjänstgöring i internationella militära insatser, 17. Läkemedelsverket, i fråga om den som myndigheten överväger att ge tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel eller lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, 18. Kronofogdemyndigheten, för utredning i ärenden enligt skuldsaneringslagen (2016:675) eller lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare, i fråga om den som ärendet gäller, 19. Riksgäldskontoret, i fråga om den som myndigheten överväger att betala ut ersättning till enligt lagen (1999:158) om investerarskydd, 20. Rättsmedicinalverket, när uppgiften behövs för prövning enligt häkteslagen av om ett besök eller elektronisk kommunikation kan tillåtas eller ska kontrolleras, 21. Migrationsverket, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita inom förvarsverksamheten, och 22. Statens institutionsstyrelse, när uppgiften behövs för prövning enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård av om ett besök eller elektronisk kommunikation kan tillåtas eller ska begränsas eller kontrolleras.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
139
1.21 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1999:1134 ) om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att 16 f § i förordningen (1999:1134) om belastningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 f §1
Uppgifter ur belastningsregistret ska, i den utsträckning som anges i denna paragraf, lämnas ut om det begärs av Finansinspektionen.
Uppgifterna ska lämnas ut om den som myndigheten lämplighetsprövar enligt
1. lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
2. lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
3. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
4. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
5. lagen (2010:751) om betaltjänster,
7. lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
8. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
9. lagen ( 2014:275 ) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
10. lagen (2016:1024) om verk-
samhet med bostadskrediter,
9. lagen (2016:1024) om verk-
samhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter,
11. lagen (2019:742) om tjäns-
tepensionsföretag,
10. lagen (2019:742) om tjäns-
tepensionsföretag,
12. lagen (2023:714) om för-
värv och förvaltning av nödlidande kreditavtal,
11. lagen (2023:714) om för-
värv och förvaltning av nödlidande kreditavtal,
13. lagen (2024:114) om clear-
ing och avveckling av betalningar,
12. lagen (2024:114) om clear-
ing och avveckling av betalningar,
14. Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-deri-
13. Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-deri-
1 Senaste lydelse 2024:368.
Författningsförslag SOU 2024:69
140
vat, centrala motparter och transaktionsregister,
vat, centrala motparter och transaktionsregister,
15. Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, eller
14. Europaparlamentets och rå-
dets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, eller
16. Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937.
15. Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937.
Uppgifter ska, om brotten lett till någon annan påföljd än penningböter, lämnas ut om brott mot
1. 8–11, 14 eller 15 kap. brottsbalken,
3. lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall,
5. lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott,
6. lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden, eller
7. terroristbrottslagen (2022:666) eller motsvarande äldre lag. Om påföljden även avser något annat brott än de som anges i tredje stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.
Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas ut.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
141
1.22 Förslag till förordning om ändring av förordningen ( 2010:1855 ) om beräkning av effektiv ränta vid konsumentkrediter
Härigenom föreskrivs1 att 2 och 4 §§ i förordningen (2010:1855) om beräkning av effektiv ränta vid konsumentkrediter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Den effektiva räntan enligt konsumentkreditlagen (2010:1846) ska beräknas i enlighet med den matematiska formel som anges i del I av bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EG.
Den effektiva räntan enligt konsumentkreditlagen (2025:000) ska beräknas i enlighet med den matematiska formel som anges i del I av bilaga III till
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG.
4 §3
Vid beräkningen av den effektiva räntan ska det antas att kreditavtalet gäller under den tid som har avtalats och att avtalsparterna fullgör sina skyldigheter enligt de villkor och vid de tidpunkter som anges i kreditavtalet.
Om kreditavtalet innehåller villkor som tillåter ändringar av krediträntan eller avgifter, som inte kan förutses när den effektiva räntan beräknas, ska krediträntan och avgifterna antas vara fasta och gälla tills kreditavtalet löper ut.
Härutöver ska de antaganden beaktas som anges i del II av bilaga I till Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkredit-
Härutöver ska de antaganden beaktas som anges i del II av bilaga III till Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsu-
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG. 2 Senaste lydelse 2016:1039. 3 Senaste lydelse 2016:1039.
Författningsförslag SOU 2024:69
142
avtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG, ändrat genom kommissionens direktiv 2011/90/EU. Vid beaktandet av
antagandena avses med kontokredit endast en kontokredit i form av ett uttryckligt kreditavtal genom vilket en kreditgivare ger en konsument tillgång till medel som överskrider det aktuella saldot på konsumentens konto.
mentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG. Vid
beaktandet av antagandena avses med kontokredit endast en kontokredit i form av ett uttryckligt kreditavtal genom vilket en kreditgivare ger en konsument tillgång till medel som överskrider det aktuella saldot på konsumentens konto.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
143
1.23 Förslag till förordning om ändring av förordningen ( 2010:1856 ) om formulär för förhandsinformation vid konsumentkrediter
Härigenom föreskrivs1 att 1 § i förordningen (2010:1856) om formulär för förhandsinformation vid konsumentkrediter ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Det formulär som det hänvisas till i 8 § andra stycket konsumentkreditlagen (2010:1846) har den utformning som framgår av
bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EG.
Det formulär som det hänvisas till i 3 kap. 4 § första stycket konsumentkreditlagen (2025:000) ska
tillhandahållas av Konsumentverket och har den utformning som
framgår av bilaga I till Europa-
parlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG.
Författningsförslag SOU 2024:69
144
1.24 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2010:1857 ) om ersättning för kostnader i vissa mål om handräckning
Härigenom föreskrivs att 1 § i förordningen (2010:1857) om ersättning för kostnader i vissa mål om handräckning ska ha följande lydelse.
1 §
Ersättning enligt 40 § femte
stycket konsumentkreditlagen (2010:1846) och 9 § femte stycket
lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. lämnas med högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat.
Ersättning enligt 7 kap. 4 §
femte stycket konsumentkreditlagen (2025:000) och 9 § femte
stycket lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. lämnas med högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
145
1.25 Förslag till förordning om upphävande av förordningen ( 2014:397 ) om viss verksamhet med konsumentkrediter
Härigenom föreskrivs att förordningen (2014:397) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
Författningsförslag SOU 2024:69
146
1.26 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2016:1033 ) om verksamhet med bostadskrediter
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2016:1033) om verksamhet med bostadskrediter
dels att 1–4, 6–9, 11 och 12 §§ och rubriken till lagen ska ha följ-
ande lydelse, och
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förordning om verksamhet med bostadskrediter
Förordning om verksamhet med bostadskrediter och vissa
andra konsumentkrediter
1 §
Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.
Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsument-
krediter.
2 §
Uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.
Uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter.
3 §1
Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för det register som förs enligt 5 kap. 1 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.
Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för det register som förs enligt 5 kap. 1 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter.
1 Senaste lydelse 2018:343.
SOU 2024:69 Författningsförslag
147
4 §
Registret ska ge offentlighet åt den information som ingår i registret.
I fråga om personuppgifter ska registret ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för
1. den tillsyn som Finansinspektionen har över kreditgivare och kreditförmedlare enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter, och
1. den tillsyn som Finansinspektionen har över kreditgivare och kreditförmedlare enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter, och
2. information till allmänheten om kreditgivare och kreditförmedlare som har registrerats i registret.
5 §
Finansinspektionen och Konsumentverket ska på begäran lämna varandra de uppgifter som behövs för tillsynen enligt lagen ( 2016:1024 ) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter eller konsumentkreditlagen (2025:000) .
6 §
I registret ska uppgifter antecknas för varje kreditgivare och kreditförmedlare som har tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och för varje utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES som driver verksamhet här i landet.
I registret ska uppgifter antecknas för varje kreditgivare och kreditförmedlare som har tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter och
för varje utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES som driver verksamhet här i landet.
Författningsförslag SOU 2024:69
148
7 §2
I fråga om kreditgivare och kreditförmedlare som har tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter ska registret innehålla uppgifter om
I fråga om kreditgivare och kreditförmedlare som har tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter ska
registret innehålla uppgifter om
– företagsnamn, – organisationsnummer eller motsvarande identitetsuppgift, – postadress och telefonnummer, – datum för registrering, – namn på de personer i ledande befattning som ansvarar för kreditförmedlingsverksamheten hos en kreditförmedlare, samt
– de länder inom EES som en kreditförmedlare driver verksamhet i enligt 3 kap. 4 § lagen om verksamhet med bostadskrediter.
– de länder inom EES som en kreditförmedlare av bostadskredi-
ter driver verksamhet i enligt 3 kap.
4 § lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra kon-
sumentkrediter.
Om ett tillstånd för en kreditgivare eller en kreditförmedlare har återkallats, ska Finansinspektionen utan dröjsmål ta bort kreditgivaren eller kreditförmedlaren ur registret.
8 §
I fråga om en utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES ska registret innehålla de uppgifter som Finansinspektionen har fått från en behörig myndighet i kreditförmedlarens hemland i en sådan underrättelse som avses i 3 kap. 6 § andra stycket lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.
I fråga om en utländsk kreditförmedlare av bostadskrediter från ett land inom EES ska registret innehålla de uppgifter som Finansinspektionen har fått från en behörig myndighet i kreditförmedlarens hemland i en sådan underrättelse som avses i 3 kap.
6 § andra stycket lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter.
2 Senaste lydelse 2018:1848.
SOU 2024:69 Författningsförslag
149
Om Finansinspektionen får en underrättelse från den behöriga myndigheten om att kreditförmedlarens tillstånd har återkallats, ska inspektionen utan dröjsmål ta bort kreditförmedlaren ur registret.
9 §
Registret får innehålla uppgifter om uppdragsavtal enligt 4 kap.
13 § lagen (2016:1024) om verk-
samhet med bostadskrediter och om godkänd bolagsordning eller godkända stadgar.
Registret får innehålla uppgifter om uppdragsavtal enligt 4 kap.
10 § lagen (2016:1024) om verk-
samhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter och
om godkänd bolagsordning eller godkända stadgar.
11 §
Om Finansinspektionen återkallar ett tillstånd för en kreditförmedlare som har tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter, ska inspektionen utan dröjsmål och senast inom 14 dagar underrätta de behöriga myndigheterna i de länder inom EES som kreditförmedlaren driver verksamhet i enligt 3 kap. 4 § i den lagen om att kreditförmedlarens tillstånd har återkallats.
Om Finansinspektionen återkallar ett tillstånd för en kreditförmedlare av bostadskrediter som har tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter, ska inspektio-
nen utan dröjsmål och senast inom 14 dagar underrätta de behöriga myndigheterna i de länder inom EES som kreditförmedlaren driver verksamhet i enligt 3 kap. 4 § i den lagen om att kreditförmedlarens tillstånd har återkallats.
12 §3
Finansinspektionen får i fråga om lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter meddela föreskrifter om
Finansinspektionen får i fråga om lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och
vissa andra konsumentkrediter
meddela föreskrifter om
1. vilket innehåll en ansökan om tillstånd enligt lagen ska ha,
2. de krav på insikt och erfarenhet som ska gälla för deltagande i ledningen av en kreditförmedlare enligt 3 kap. 2 § första stycket 4,
3 Senaste lydelse 2017:1345.
Författningsförslag SOU 2024:69
150
3. sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i 3 kap. 2 § första stycket 6,
4. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 3 kap. 4 §,
5. vad en kreditgivare eller kreditförmedlare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 1 §,
6. vilka krav som ska gälla avseende kunskap och kompetens enligt 4 kap. 2 §,
7. en kreditgivares eller kreditförmedlares ersättningssystem enligt 4 kap. 3–6 §§,
8. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 4 kap. 10 § och vad en kreditgivare eller kreditförmedlare i övrigt ska iaktta när det gäller uppdragsavtal,
9. vad som ska ingå i dokumentation enligt 4 kap. 11 §,
8. riktlinjer för utlåning enligt
4 kap. 11 §,
10. riktlinjer för utlåning enligt
4 kap. 14 §,
9. riktlinjer för värdering av
säkerhet enligt 4 kap. 12 § och vad som ska iakttas när det gäller dokumentation av värderingen,
11. riktlinjer för värdering av
säkerhet enligt 4 kap. 15 § och vad som ska iakttas när det gäller dokumentation av värderingen,
10. vad en kreditgivare ska iakt-
ta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 12 a och 12 b §§,
12. vad en kreditgivare ska iakt-
ta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 16 och 17 §§,
11. erkännande av utländska
krav enligt 4 kap. 12 c §,
13. erkännande av utländska
krav enligt 4 kap. 18 §, och
12. vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan enligt 4 kap. 13 § och vad en kreditgivare eller kreditförmedlare i övrigt ska iaktta när det gäller uppdragsavtal,
13. vad som ska ingå i dokumentation enligt 4 kap. 14 §, och
14. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet enligt 5 kap. 3 och 5 §§.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
151
1.27 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2016:1034 ) om standardiserat EU-faktablad och beräkning av effektiv ränta vid bostadskrediter
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i förordningen (2016:1034) om standardiserat EU-faktablad och beräkning av effektiv ränta vid bostadskrediter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Det standardiserade EUfaktablad som det hänvisas till i
9 a §
(2010:1846) har den utformning
som framgår av bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen (bolånedirektivet).
Det standardiserade EUfaktablad som det hänvisas till i
3 kap. 6 § konsumentkreditlagen(2025:000) har den utformning
som framgår av bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen (bolånedirektivet).
I det standardiserade EU-faktabladet avses med ansvarsförbindelse eller garanti ett kreditavtal som tjänar som garanti för en annan separat men anknuten transaktion, där det kapital som säkrats med fast egendom endast utnyttjas när det inträffar en händelse eller händelser som särskilt anges i avtalet.
Finansinspektionen är den myndighet som får utforma en jämförelseränta enligt avsnitten 4.2 och 6.4 i del B i det standardiserade EU-faktabladet.
2 §
Den effektiva räntan vid bostadskrediter enligt konsumentkreditlagen(2010:1846) ska be-
Den effektiva räntan vid bostadskrediter enligt konsumentkreditlagen(2025:000) ska be-
Författningsförslag SOU 2024:69
152
räknas i enlighet med den matematiska formel som anges i del I av bilaga I till bolånedirektivet.
räknas i enlighet med den matematiska formel som anges i del I av bilaga I till bolånedirektivet.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
153
1.28 Förslag till förordning om upphävande av förordningen ( 2018:479 ) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter
Härigenom föreskrivs att förordningen (2018:479) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter ska upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
Författningsförslag SOU 2024:69
154
1.29 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2019:383 ) om fordons registrering och användning
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § i förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
4 §
En ny ägare till ett fordon får registreras utan att en anmälan enligt 1 § har kommit in till Transportstyrelsen om
1. det genom en dom som har fått laga kraft bestämts att någon annan än den registrerade ägaren har bättre rätt till fordonet,
2. fordonet har sålts med stöd av lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats,
3. fordonet har sålts med förbehåll om återtaganderätt och säljaren har utnyttjat sin rätt att återta fordonet enligt konsumentkreditlagen(2010:1846) eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,
3. fordonet har sålts med förbehåll om återtaganderätt och säljaren har utnyttjat sin rätt att återta fordonet enligt konsumentkreditlagen(2025:000) eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,
4. det har utfärdats ett mottagningsbevis för fordonet enligt 13 § bilskrotningsförordningen (2007:186), eller
5. det annars finns någon särskild anledning till det. I fall som avses i första stycket får den nya ägaren registreras från en tidigare tidpunkt än vad som anges i 2 §.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
SOU 2024:69 Författningsförslag
155
1.30 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2025:000 ) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av krediter
Härigenom föreskrivs1 att 1 § i förordningen (2025:000) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av krediter ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt Överskuldsättningsutredningens förslag SOU 2023:38
Föreslagen lydelse
1 §
Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till konsumentkreditlagen
(2010:1846) i fråga om den upp-
lysning som enligt 7 b § den lagen ska lämnas vid marknadsföring.
Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till konsumentkreditlagen
(2025:000) i fråga om den upp-
lysning som enligt 2 kap. 5 § den lagen ska lämnas vid marknadsföring.
Denna förordning träder i kraft den 20 november 2026.
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG.
157
2 Uppdraget och dess genomförande
2.1 Uppdraget
Utredningens uppdrag, i den del som redovisas genom detta betänkande (dir. 2023:142, bilaga 1), har varit att ta ställning till hur det nya konsumentkreditdirektivet ska genomföras i Sverige. I uppdraget har ingått att analysera hur svensk rätt förhåller sig till direktivet och lämna nödvändiga författningsförslag samt förslag på andra åtgärder som behövs för att genomföra direktivet. Utredningen har varit oförhindrad att överväga andra närliggande frågor.
I uppdraget har ingått att analysera, jämföra och ta ställning till de valmöjligheter som det nya konsumentkreditdirektivet erbjuder. Enligt uppdraget bör utredningen som utgångspunkt fokusera på de delar av direktivet där det krävs att de svenska reglerna ändras. Om det bedöms finnas anledning att, utöver vad som redan följer av svensk rätt, gå längre än vad direktivet föreskriver ska detta motiveras med en analys som tar hänsyn till EU-rätten och då särskilt den fria rörligheten.
2.2 Utredningens arbete
Utredningens arbete har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med sakkunniga och experter. Sammanlagt har utredningen haft sju sammanträden, varav ett tvådagarssammanträde i internatform. Vid dessa sammanträden har i förväg utsända utkast till avsnitt i betänkandet diskuterats. Däremellan har utredaren och sekreteraren haft fortlöpande kontakter med utredningens sakkunniga och experter som även bidragit med uppgifter som behövts, bl.a. för konsekvensanalysen av förslagen.
Uppdraget och dess genomförande SOU 2024:69
158
Utredaren och sekreteraren har därutöver haft möten med Integritetsskyddsmyndigheten för att behandla frågor med koppling till dataskyddsförordningen1, och med Finansbolagens förening för att behandla frågor om bl.a. tillstånd. Vidare har utredningen mottagit skriftliga synpunkter från företrädare för American Express, Klarna AB, Finansbolagens förening, Näringslivets regelnämnd, Motorbranschens Riksförbund, UC AB, Svenskt Näringsliv och Svensk Handel.
Genomförandet i andra länder har följts genom att sekreteraren och utredaren deltagit vid tre möten anordnade av EU-kommissionen, med möjlighet för samtliga länder som omfattas av direktivet att delta och diskutera direktivets genomförande. Utredningen har vidare haft underhandskontakt med deltagarna från Danmark och Finland.
Utredaren har även deltagit vid ett offentligt sammanträde om överskuldsättning som hölls av riksdagens civilutskott.
2.3 Betänkandets disposition
Betänkandet inleds med en kort beskrivning av regleringen av konsumentkrediter inom EU och i Sverige (kapitel 3). Därefter följer en sammanfattning av det nya konsumentkreditdirektivet (kapitel 4). Utredningens överväganden och förslag avseende genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet i svensk rätt finns i kapitel 5. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser hanteras i kapitel 6 och kapitel 7 innehåller utredningens konsekvensanalys. Slutligen innehåller kapitel 8 författningskommentar till de lämnade författningsförslagen. Utredningens direktiv och tilläggsdirektiv finns i sin helhet i bilaga 1 och 2. I bilaga 3 finns det nya konsumentkreditdirektivet och dess bilagor. Bilaga 4 och 5 innehåller jämförelsetabeller, en mellan direktivets artiklar och de bestämmelser i gällande rätt eller i utredningens författningsförslag som genomför varje artikel samt en mellan konsumentkreditlagen (2010:1846) (2010 års konsumentkreditlag) och den föreslagna nya konsumentkreditlagen.
1 Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
159
3 Konsumentkrediter inom EU och i Sverige
3.1 Allmänt om konsumentkrediter
Begreppet kredit är inte definierat i lag men har en vidsträckt innebörd. I 2010 års konsumentkreditlag, som i huvudsak gäller krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument, definieras ett kreditavtal som ett avtal om lån, kontokredit, betalningsanstånd eller liknande (2 §).
De kreditprodukter som erbjuds på konsumentkreditmarknaden kan vara utformade på många olika sätt. Skillnaderna består framför allt i hur stort kreditbeloppet är, räntenivån på krediten och löptiden för den. En vanligt förkommande form av krediter är fristående krediter, det vill säga lån utan samband med köp av en vara eller en tjänst. Dessa kan i sin tur bestå av lån med eller utan säkerhet, med eller utan ränta och med eller utan koppling till checkar, kontokort eller andra betaltjänster.
Kontokredit är ett kreditavtal som innebär en fortlöpande rätt att utnyttja ett visst kreditutrymme. Sådana kontokrediter kan vara räntefria och endast medföra begränsade avgifter, så som ofta är fallet då dessa är kopplade till ett betalkort. Ränta kan också debiteras från och med den dag kreditutrymmet nyttjas, vilket ofta är fallet för kreditkort.
En annan vanlig kredittyp är fakturakrediter, vilket är ett betalningsanstånd som ges i samband med köp av en vara eller en tjänst. Ett i Sverige mycket vanligt exempel på en sådan fakturakredit är det som brukar kallas ”Köp nu, betala senare” eller ”buy now pay later”. Med detta avses generellt det betalningsalternativ som erbjuds inom e-handeln där konsumenten normalt får en faktura med en kostnadsfri kredit, under förutsättning att betalning sker inom 14–30 dagar efter att varan har skickats. Upp till 40–60 procent av försäljningsvolymerna
Konsumentkrediter inom EU och i Sverige SOU 2024:69
160
inom e-handeln utgörs av detta betalningsalternativ.1 Krediten erbjuds vanligen inte av e-handlaren utan av en tredje part.
Även vissa typer av fortlöpande avtal kan utgöra en form av kredit, eftersom konsumenten betalar genom avbetalningar så länge varorna eller tjänsterna tillhandahålls. Exempel på sådana krediter är avtal om tillhandahållande av el och vatten.
Det är också vanligt att konsumenter har olika typer av krediter kopplade till sin bostad.
3.2 Konsumentkrediter inom EU
Den första EU-rättsliga regleringen om konsumentkrediter tillkom genom 1986 års direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter2. Direktivet var ett s.k. minimidirektiv och hindrade alltså inte att medlemsstaterna behöll eller antog strängare regler till förmån för konsumenter. Direktivet var mindre omfattande än de senare direktiven men ställde bl.a. krav på marknadsföring av krediter, kreditavtalets utformning och kreditgivarens rättighet att betala krediten i förtid.
Under 2008 antogs ett nytt direktiv, som ersatte det tidigare direktivet om konsumentkrediter. Det övergripande syftet med 2008 års direktiv var att underlätta framväxten av en väl fungerande inre marknad för konsumentkrediter och direktivet var ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv. Det innebär att medlemsstaterna som utgångspunkt inte får behålla eller införa andra bestämmelser i sin nationella rätt som skiljer sig från vad som fastställts i direktivet.
Det nya konsumentkreditdirektivet antogs under 2023 och innebär ytterligare harmonisering på området, bl.a. i form av ett utvidgat tillämpningsområde. Det nya direktivet är i likhet med 2008 års direktiv ett fullharmoniseringsdirektiv.
I såväl 2008 års direktiv som i det nya konsumentkreditdirektivet finns undantag bl.a. för kreditavtal där det finns en säkerhet i fast egendom eller liknande. Under 2014 antogs i stället ett direktiv om konsu-
1 Se vidare Buy now pay later – ett hot mot den finansiella stabiliteten?, Sveriges Riksbank, september 2023. 2 Rådets direktiv av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (87/102/EEG). Se även Rådets ändringsdirektiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990 om ändring av direktiv 87/102/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter.
SOU 2024:69 Konsumentkrediter inom EU och i Sverige
161
mentkreditavtal som avser bostadsfastighet3 (bolånedirektivet). Det direktivet syftar till att främja en välfungerande inre marknad för bostadskrediter med ett högt konsumentskydd. Samtidigt ska den finansiella stabiliteten säkerställas. Bolånedirektivet är, med ett fåtal undantag, ett s.k. minimidirektiv till skydd för konsumenten. Bolånedirektivet utgår i flera avseenden från samma innehåll och struktur som 2008 års direktiv.
Det finns även direktiv på närliggande områden som innehåller vissa bestämmelser om konsumentkrediter, t.ex. på värdepappersmarknaden.4
3.3 Den svenska rättsliga regleringen
Genomförandet av direktivet om konsumentkrediter från 1986 resulterade i 1992 års konsumentkreditlag (1992:830). I förarbetena framhölls att det skett en snabb utveckling på konsumentkreditmarknaden och att krediter blivit allt vanligare och lagen fick mot denna bakgrund ett brett tillämpningsområde (prop. 1991/92:83 s. 21 f.).
Vid genomförandet av 2008 års direktiv ersattes 1992 års konsumentkreditlag med den lag som nu gäller, 2010 års konsumentkreditlag. Den huvudsakliga svenska rättsliga regleringen av kreditgivning till konsumenter finns i denna lag. Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. god kreditgivningssed, information innan ett kreditavtal ingås, kreditprövning, dokumentation av kreditavtalet, ränta och avgifter, betalning av skulden i förtid och skyldigheter för kreditförmedlare. En utgångspunkt vid genomförandet av 2008 års direktiv var att de nya reglerna skulle gälla också för kreditavtal som föll utanför direktivets tillämpningsområde, om inte särskilda skäl talade emot. Även de avtal om bostadskrediter som undantogs från 2008 års direktiv kom därför att omfattas av konsumentkreditlagens generella tillämpningsområde (prop. 2009/10:242 s. 33).
Vid genomförandet av bolånedirektivet bedömdes att huvuddelen av direktivet skulle genomföras i konsumentkreditlagen och anpassas till den lagens struktur och systematik. Vissa av lagens paragrafer
3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010. 4 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU.
Konsumentkrediter inom EU och i Sverige SOU 2024:69
162
genomför därför såväl 2008 års konsumentkreditdirektiv som bolånedirektivet. Det finns även särskilda bestämmelser som gäller bostadskrediter, t.ex. bestämmelser om förbud mot s.k. kopplingsförbehåll och åtgärder för att minska konsumentens riskexponering vid bostadskrediter i utländsk valuta (jfr prop. 2015/16:197 s. 62). Bostadskrediterna är därutöver undantagna från vissa av lagens bestämmelser (se 4 § fjärde stycket).
Utöver bestämmelserna i konsumentkreditlagen finns det rörelseregler för aktörer som bedriver verksamhet med konsumentkrediter. För flertalet aktörer på finansmarknadens område gäller att verksamhet bara kan bedrivas med tillstånd från Finansinspektionen. Reglerna kring tillstånd för verksamhet som innefattar kreditgivning återfinns i flertalet olika lagar. Tillstånden utgår från vilken typ av verksamhet som företaget bedriver och tillstånden har olika omfattning. För att driva bank- eller finansieringsrörelse, som kan innefatta kreditgivning, krävs tillstånd enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Näringsidkare som har tillstånd enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar eller lagen om betaltjänster (2010:751) får under vissa förutsättningar bevilja kredit. För verksamhet med bostadskrediter kan tillstånd erhållas enligt lagen om verksamhet med bostadskrediter (2016:1024). Sistnämnda lag infördes i samband med genomförandet av bolånedirektivet och innehåller utöver bestämmelser om tillstånd även regler om tillsyn, kunskap och kompetens och interna rutiner för hantering av olika frågor. För näringsidkare som driver yrkesmässig verksamhet med konsumentkrediter som består i att lämna eller förmedla krediter till konsumenter, och som inte har tillstånd enligt någon av de ovan nämnda lagarna, krävs det som utgångspunkt tillstånd enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter (2014:275).
163
4 Det nya konsumentkreditdirektivet
4.1 Syftet med det nya konsumentkreditdirektivet
Europeiska kommissionen lämnade 2021 ett förslag till ett nytt EUdirektiv om konsumentkrediter1. Av förslaget framgår att rapporter och samråd om genomförandet av 2008 års direktiv visade att 2008 års direktiv endast delvis uppfyllt syftet, som var att säkerställa en hög nivå av konsumentskydd samt underlätta framväxten av en väl fungerande inre marknad för konsumentkrediter. Detta ansågs bero bl.a. på direktivets utformning och på externa faktorer. Syftet med det nya förslaget var därför att förbättra konsumentskyddet och därmed öka konsumenternas förtroende samt att främja en väl fungerande inre marknad.
Med utgångspunkt i kommissionens förslag har Europaparlamentet och rådet antagit det nya direktivet om konsumentkrediter. Det nya direktivet ersätter 2008 års direktiv. Detta förklaras i skäl 97 i det nya konsumentkreditdirektivet. Där anges att med hänsyn till det stora antal förändringar som på grund av utvecklingen inom konsumentkreditsektorn behöver göras i 2008 års direktiv och i en strävan att göra unionslagstiftningen tydligare bör det direktivet upphävas och ersättas av det nya direktivet.
Utgångspunkterna för ändringarna i det nya konsumentkreditdirektivet framgår av skälen till direktivet. Av skäl 3 framgår att 2008 års direktiv innehöll otydliga formuleringar och att vissa delar av konsumentkreditmarknaden inte omfattades av direktivet. Vidare anges att externa faktorer, såsom den digitala utvecklingen, den praktiska tillämpningen och tillsynen i medlemsstaterna, bidragit till att 2008 års direktiv endast delvis varit ändamålsenligt. Av skäl 4 framgår att digi-
1 KOM (2021) 347 final.
Det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
164
taliseringen bidragit till att marknaden utvecklats på ett sätt som inte förutsågs när 2008 års direktiv antogs; utbudet har utvecklats och breddats, samtidigt som konsumenternas beteenden och preferenser förändrats. Den vaga formuleringen av vissa bestämmelser i 2008 års direktiv har lett till ett fragmenterat regelverk i unionen som i vissa fall skapat hinder och orsakat en snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden (skäl 5 och 6).
I skäl 7 anges att under de senaste åren har de krediter som erbjuds konsumenter utvecklats och diversifierats avsevärt. Nya kreditinstrument har dykt upp, särskilt i onlinemiljön, och användningen av dem fortsätter att öka och utvecklingen har lett till en osäkerhet kring rättsläget för sådana nya produkter.
För att underlätta framväxten av en väl fungerande inre marknad för konsumentkrediter anses det, enligt skäl 10, nödvändigt att tillhandahålla en harmoniserad unionsram på ett antal centrala områden. Vidare anges i samma skäl att en framåtblickande unionslagstiftning som kan anpassas efter nya kreditformer och som ger medlemsstaterna den flexibilitet som krävs med hänsyn till konsumentkreditmarknadens ständiga utveckling och den ökande rörligheten bland unionsmedborgarna, kommer att bidra till att skapa likvärdiga förutsättningar för företag. För att alla konsumenter i unionen ska tillförsäkras ett högt och likvärdigt konsumentskydd och för att skapa en väl fungerande inre marknad anses det nödvändigt med en fullständig harmonisering (skäl 13).
Det nya konsumentkreditdirektivet utgår från 2008 års direktivs innehåll och struktur. Flera av artiklarna i det nya konsumentkreditdirektivet har motsvarigheter i 2008 års direktiv. De flesta av dem har ändrats, medan vissa av dem endast genomgått språkliga justeringar eller inte ändrats alls. Det nya direktivet innehåller också bestämmelser som saknar motsvarighet i 2008 års direktiv. Sett till helheten är förändringarna omfattande. För att säkerställa ett korrekt genomförande av det nya direktivet kommer, i det följande, samtliga artiklar att behandlas.
SOU 2024:69 Det nya konsumentkreditdirektivet
165
4.2 En översikt av direktivets artiklar
Kapitel 1 – Allmänna bestämmelser
Enligt artikel 1 fastställs i direktivet en gemensam ram för harmonisering av vissa aspekter av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkreditavtal.
Artikel 2 behandlar direktivets tillämpningsområde. Utgångspunk-
ten är att direktivet är tillämpligt på kreditavtal. Från tillämpningsområdet görs en rad undantag, till exempel för kreditavtal med säkerhet i fast egendom och för hyres- och leasingavtal som inte föreskriver någon skyldighet eller möjlighet att förvärva objektet. Medlemsstaterna ges även en valmöjlighet att undanta vissa typer av krediter från tillämpningsområdet eller enskilda artiklar.
I artikel 3 finns definitioner av begrepp i direktivet. Definitionerna avser centrala begrepp vilka kan ha betydelse för direktivets tillämpningsområde, såsom begreppen konsument, kreditgivare och kreditavtal. Artikeln innehåller även definitioner av andra begrepp, såsom varaktigt medium och rådgivningstjänster.
Vid tillämpningen av direktivet ska omvandling av belopp från euro till nationell valuta ske i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 4.
Ett syfte med direktivet är att konsumenterna ska ges möjlighet att ta informerade beslut när de ingår kreditavtal (jfr till exempel skäl 35 och 36). I artikel 5 finns en bestämmelse som anger att när information tillhandahålls konsumenter i enlighet med direktivet, ska medlemsstaterna kräva att den tillhandahålls kostnadsfritt.
Artikel 6 innehåller ett förbud mot diskriminering.
Kapitel 2 – Information som ska tillhandahållas före ingåendet av kreditavtalet
I artiklarna 7 och 8 finns regler om reklam för och marknadsföring av kreditavtal, till exempel krav på att standardinformation ska ingå. Artiklarna innehåller även förbud mot viss typ av reklam.
Artiklarna 9–12 föreskriver att kreditgivare och kreditförmedlare,
innan avtal ingås, ska tillhandahålla och förse konsumenter med viss allmän information, förhandsinformation och tillräckliga förklaringar. Syftet med förhandsinformationen är att konsumenterna ska kunna
Det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
166
jämföra olika krediterbjudanden och fatta välgrundade beslut (skäl 36 och artikel 3.13).
Av artikel 13 framgår att medlemsstaterna ska kräva att kreditgivare och kreditförmedlare informerar konsumenter på ett tydligt och begripligt sätt när de erhåller ett avpassat erbjudande som bygger på automatisk behandling av personuppgifter.
Kapitel 3 – Kopplingsförbehåll och paketeringsförfaranden, underförstått samtycke, rådgivningstjänster och beviljande av kredit utan föregående beställning
I artikel 14 förbjuds kreditavtal som inte görs tillgängliga för konsumenten om konsumenten inte samtidigt ingår avtal om andra separata finansiella produkter eller tjänster, så kallade kopplingsförbehåll (arti-
kel 3.15). Däremot tillåts paketeringsförfaranden, det vill säga kredit-
avtal som även görs tillgängliga för konsumenten separat men inte nödvändigtvis på samma villkor som när det paketeras med andra finansiella produkter eller tjänster (artikel 3.16). Denna bestämmelse är avsedd att förhindra att konsumenten ingår kreditavtal som inte är i deras bästa intresse samtidigt som det möjliggörs att produkter erbjuds i ett paket på ett sätt som kan vara fördelaktigt för konsumenten (skäl 47). Medlemsstaterna får införa undantag från förbudet mot kopplingsförbehåll för att kreditgivare under vissa förutsättningar ska kunna begära att konsumenten öppnar eller upprätthåller ett konto eller ingår en försäkring kopplad till kreditavtalet.
I artiklarna 15 och 17 finns krav på att konsumentens samtycke ska vara klart uttalat.
Om kreditgivaren eller kreditförmedlaren erbjuder konsumenten rådgivningstjänster finns det i artikel 16 en bestämmelse som syftar till att konsumenterna ska kunna förstå beskaffenheten av dessa tjänster (skäl 50). Bland annat föreskrivs att konsumenten vid sådan rådgivning ska få ta del av viss information, att ett visst underlag ska hämtas in inför rådgivningen och att medlemsstaterna får förbjuda kreditgivare och kreditförmedlare från att använda termerna rådgivning och rådgivare.
SOU 2024:69 Det nya konsumentkreditdirektivet
167
Kapitel 4 – Kreditprövning och tillgång till databaser
Artikel 18 föreskriver att kreditgivare är skyldiga att bedöma konsu-
mentens kreditvärdighet och reglerar hur detta ska gå till. Kreditprövningen ska göras i konsumentens intresse samt i syfte att förhindra oansvarig utlåning och överskuldsättning (skäl 54).
I artikel 19 finns regler om databaser som används för att bedöma konsumentens kreditvärdighet, däribland regler om tillgången till databaserna och dess innehåll.
Kapitel 5 – Kreditavtalens form och innehåll
I artiklarna 20 och 21 finns bestämmelser om kreditavtalets utformning och vilken information som ska inkluderas i detta. Konsumenten ska genom bestämmelserna på ett klart och kortfattat sätt kunna få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter enligt avtalet (skäl 59).
Kapitel 6 – Ändringar av kreditavtalet och av krediträntan
För att tillförsäkra full insyn för konsumenten och ett högt konsumentskydd föreskriver artiklarna 22 och 23 en skyldighet för kreditgivaren att i de fall kreditavtalet eller krediträntan ändras lämna information (skäl 60 och 61).
Kapitel 7 – Kontokrediter och överskridande
Särskilda bestämmelser om kontokrediter respektive checkkonton med möjlighet till överskridande finns i artikel 24 respektive arti-
kel 25. Artiklarna innehåller bland annat bestämmelser om den infor-
mation som kreditgivaren ska lämna och skyldigheten för kreditgivaren att erbjuda återbetalning innan ett verkställighetsförfarande inleds. Kredittyperna förekommer enligt skälen allt oftare och i syfte att undvika överskuldsättning finns det därför ett behov av att reglera dessa (skäl 62).
Det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
168
Kapitel 8 – Frånträdande, uppsägning och förtidsåterbetalning
Artikel 26 föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att konsu-
menten har ångerrätt och reglerar bland annat hur denna ska vara utformad samt vad nyttjandet av ångerrätten ska få för följder. I syfte att öka rättssäkerheten finns det en bortre gräns för ångerrätten (skäl 64).
Kombinerade kreditavtal regleras i artikel 27 som innehåller bestämmelser om konsumentens rättigheter i samband med sådana avtal.
I artikel 28 finns regler om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid.
Förtidsåterbetalning av en nyttjad kredit regleras av artikel 29 och innehåller regler om hur ersättningen i sådana fall ska bestämmas. Beräkningsmetoden har fastställts med beaktande av att denna redan innan avtalet ingås bör vara begriplig samt överskådlig för konsumenten och dessutom enkel att tillämpa för kreditgivaren (skäl 70).
Kapitel 9 – Effektiv ränta samt åtgärder för att begränsa avgifter och kostnader
I artikel 30 finns bestämmelser om den effektiva räntan och det anges bland annat att den effektiva räntan ska beräknas enligt den matematiska formel som finns i direktivets bilaga III.
I artikel 31 finns det en skyldighet för medlemsländerna att införa åtgärder för att hindra höga räntor och kreditkostnader. Sådana åtgärder kan vara ränte- och kostnadstak, vilka visat sig vara fördelaktiga för att skydda konsumenterna mot allt för höga kreditkostnader (skäl 73). De åtgärder som medlemsstaterna inför ska göras allmänt tillgängliga och utvärderas av Europeiska bankmyndigheten. Artikeln innehåller även en möjlighet för medlemsstaterna att införa förbud eller begränsningar för avgifter.
Kapitel 10 – Uppföranderegler och krav för personal
Artikel 32 innehåller uppföranderegler för kreditgivare och kredit-
förmedlare som tillhandahåller konsumentkrediter, såsom regler kring arvoderingen av kreditgivarens personal. Bestämmelsen syftar till att säkerställa en hög nivå av professionalism och service samt ett högt konsumentförtroende (skäl 75 och 76).
SOU 2024:69 Det nya konsumentkreditdirektivet
169
I artikel 33 finns regler om att kreditgivare och kreditförmedlares personal ska ha tillräcklig kunskap och kompetens.
Kapitel 11 – Finansiell utbildning och stöd till konsumenter i ekonomiska svårigheter
För att öka konsumenternas förmåga att fatta välgrundade beslut och sköta sina skulder på ett ansvarsfullt sätt ska medlemsstaterna enligt
artikel 34 främja åtgärder för att stödja utbildning av konsumenter
kring ansvarsfullt låntagande och skuldhantering (skäl 78). Kommissionen ska offentliggöra sådan finansiell utbildning i en rapport.
Artikel 35 reglerar betalningsdröjsmål och anståndsåtgärder. Kredit-
givare ska, när det är lämpligt, vara skyldiga att medge skäligt anstånd innan ett förfarande för verkställighet inleds. I artikeln föreskrivs bland annat vad sådana åtgärder kan bestå av. Motivet till bestämmelsen är att kreditrisker bör hanteras på ett proaktivt sätt eftersom förfaranden för verkställighet får betydande konsekvenser för kreditgivare och konsumenter och potentiellt även för den finansiella stabiliteten (skäl 79).
I artikel 36 föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att konsumenter har tillgång till oberoende skuldrådgivningstjänster och att det endast får vara begränsade avgifter för sådana tjänster. Bestämmelsen innehåller även regler för att utvärdera och utveckla sådana tjänster.
Kapitel 12 – Kreditgivare och kreditförmedlare
I syfte att säkerställa öppenhet och stabilitet på marknaden föreskriver artikel 37 ett krav på tillfredsställande förfarande för godkännande av kreditgivare och kreditförmedlare samt registrerings- och tillsynsarrangemang som ska inrättas av en oberoende behörig myndighet (skäl 82 och 83). Bestämmelsen reglerar även vilka som ska och kan omfattas av ett sådant krav.
Artikel 38 innehåller vissa skyldigheter för kreditförmedlare när
det bland annat gäller marknadsföring och information till konsumenter.
Det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
170
Kapitel 13 – Överlåtelse av rättigheter och tvistlösning
Artikel 39 reglerar krav på information till konsumenten och kon-
sumentens rättigheter i samband med att kreditgivaren överlåter kreditavtalet eller sina rättigheter enligt kreditavtalet till tredje part. Syftet med bestämmelsen är att en sådan överlåtelse inte ska leda till att konsumentens situation försämras (skäl 86).
I artikel 40 regleras medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att konsumenter har tillgång till lämpliga, snabba och effektiva förfaranden för tvistelösning utanför domstol.
Kapitel 14 – Behöriga myndigheter
Kapitlet innehåller artikel 41 som föreskriver att medlemsstaterna ska utse nationella myndigheter med tillräckliga befogenheter och resurser för att myndigheterna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt ska kunna säkerställa att direktivet tillämpas och efterlevs. Artikeln innehåller bland annat regler kring tystnadsplikt för myndigheternas personal, vilka krav som ställs på myndigheterna och offentliggörande av en förteckning över dessa myndigheter.
Kapitel 15 – Slutbestämmelser
Artikel 42 reglerar direktivets harmoniseringsnivå och föreskriver att
medlemsstaterna inte får behålla eller införa andra bestämmelser i sin nationella rätt som skiljer sig från vad som fastställts i direktivet, såvida inte annat anges i direktivet. I bestämmelsen finns även en hänvisning till de artiklar som ger medlemsstaterna lagstiftningsval, och en skyldighet för de medlemsstater som utnyttjar dessa val att informera kommissionen om detta.
Direktivets tvingande karaktär framgår av artikel 43. Medlemsstaterna ska säkerställa att konsumenter inte kan avsäga sig de rättigheter som grundar sig på direktivet och att bestämmelserna inte kan kringgås.
I artikel 44 anges att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för att säkerställa att direktivet efterlevs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Artikeln innehåller
SOU 2024:69 Det nya konsumentkreditdirektivet
171
även en skyldighet att anmäla sådana regler och åtgärder till kommissionen.
Artikel 45 innehåller bestämmelser som avser kommissionens möj-
ligheter att anta delegerade akter och artikel 46 innehåller bestämmelser om kommissionens översyn och övervakning av direktivets ändamålsenlighet.
I artikel 47 föreskrivs att 2008 års direktiv ska upphöra att gälla med verkan från och med den 20 november 2026. I artikeln finns även vissa övergångsbestämmelser.
Enligt artikel 48 ska medlemsländerna senast den 20 november 2025 anta och offentliggöra de lagar som krävs för att efterfölja direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas från och med den 20 november 2026. Artikeln anger även att medlemsstaterna vid antagandet och offentliggörandet av de nationella bestämmelserna ska hänvisa till direktivet.
I artiklarna 49 och 50 föreskrivs att direktivet träder i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet och att direktivets adressater är medlemsstaterna.
173
5 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
5.1 Utgångspunkter vid genomförandet
Allmänt om genomförandet av EU-direktiv och det nya konsumentkreditdirektivets harmoniseringsnivå
Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås, men det är upp till varje medlemsland att bestämma formen och tillvägagångssättet för detta. Så länge det avsedda resultatet uppnås är därför medlemsstaterna inte bundna av sådant som direktivets terminologi och systematik.
Det nya konsumentkreditdirektivet är, i likhet med 2008 års direktiv, ett så kallat fullharmoniseringsdirektiv. Detta innebär att medlemsstaterna inte får behålla eller införa andra bestämmelser i sin nationella rätt som skiljer sig från vad som fastställts i direktivet, såvida inte annat anges i direktivet (artikel 42.1). Direktivet innehåller flera sådana lagstiftningsval, t.ex. en möjlighet för medlemsstaterna att inte tillämpa samtliga direktivets bestämmelser för vissa särskilda kredittyper (artikel 2.5–2.8). Vissa av artiklarna är detaljerade och medför därför att handlingsutrymmet för medlemsstaterna är litet medan andra artiklar är mer allmänt hållna. I de fall handlingsutrymme funnits har utredningen beaktat vad som framgår av det nya konsumentkreditdirektivets skäl och de allmänna utgångspunkter som anges i utredningsdirektivet.
Utredningens direktiv
I utredningens direktiv (dir. 2023:142) anges några allmänna utgångspunkter för genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet. Utredningen ska lämna förslag på en väl balanserad reglering där hän-
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
174
syn tas till både näringsidkarens intressen och intresset av en hög konsumentskyddsnivå. Med detta som utgångspunkt ska förslagen utformas så att företagens och myndigheternas administrativa kostnader hålls så låga som möjligt. Förslagen ska även ansluta till den systematik och terminologi som används i svensk rätt och utformas på ett sätt som går att förena med grundläggande civilrättsliga principer. Vidare ska enkelhet, överskådlighet och konsekvens eftersträvas.
5.2 Den föreslagna författningsregleringen i korthet
Förslag: En ny konsumentkreditlag införs. Den nya konsument-
kreditlagen ska i huvudsak ha samma innehåll och tillämpningsområde som 2010 års lag. Den nya lagen struktureras dock om och delas in i kapitel.
Lagen om verksamhet med bostadskrediter ska byta namn till lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. Lagens tillämpningsområde utvidgas och ska, utöver bostadskrediter, omfatta verksamhet med krediter som faller in under det nya direktivets tillämpningsområde. Lagen ska därmed gälla för näringsidkares verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om konsumentkrediter. En definition av begreppet konsumentkrediter införs. Definitionen ska innebära att med konsumentkrediter avses krediter som omfattas av konsumentkreditlagens tillämpningsområde, med undantag för fortlöpande avtal, värdepapperskrediter och vissa fakturakrediter. Från stora delar av lagens utökade tillämpningsområde undantas också näringsidkare med tillstånd som kreditinstitut, betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar. Motsvarande undantag från det utökade tillämpningsområdet görs även för vissa mindre företag.
I lagen införs ett nytt kapitel, 3 a, som ska innehålla bestämmelser om förutsättningarna för kreditgivare och kreditförmedlare att driva verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter. I 2 kap. och 3 kap. görs språkliga justeringar. Flertalet bestämmelser i övriga kapitel görs generellt tillämpbara.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
175
Även tillämpningsområdet för och namnet på förordningen om verksamhet med bostadskrediter byter namn på motsvarande sätt, till förordningen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, och innehållet i förordningen anpassas till det utvidgade tillämpningsområdet.
Lagen respektive förordningen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävs.
Skälen för förslaget
Som nämns i avsnitt 4.1 är förändringarna i 2008 års direktiv omfattande. Bestämmelserna i 2008 års direktiv innehöll regler som i huvudsak kan betraktas som civil- och marknadsrättsliga. Reglerna genomfördes i princip enbart genom bestämmelser i 2010 års konsumentkreditlag. Det nya direktivet innehåller regler av såväl civil- och marknadsrättslig som näringsrättslig karaktär. De nya näringsrättsliga reglerna tar i huvudsak sikte på rörelsen och på att reglera den verksamhet som bedrivs.
De regler som i huvudsak kan betraktas som civil- och marknadsrättsliga i det nya konsumentkreditdirektivet är således i vissa delar redan reglerade i 2010 års lag som i och för sig även fortsatt bör genomföra direktivet i dessa delar. Direktivet innehåller dock, i förhållande till 2010 års lag dels flera nya, dels flera mer omfattande bestämmelser som skulle föranleda ett stort antal ändringar och tillägg i lagen. Sedan lagen tillkom har även en rad nya bestämmelser införts, bl.a. i samband med genomförandet av bolånedirektivet. Lagen är därför något svåröverskådlig. Av lagtekniska och systematiska skäl bedömer utredningen att det är mest ändamålsenligt med en ny konsumentkreditlag. Den nya lagen föreslås dock i huvudsak ha samma innehåll och tillämpningsområde som 2010 års konsumentkreditlag (se avsnitt 5.3) Den nya lagen bör också, där det är möjligt och lämpligt, bygga vidare på de lösningar som valts i 2010 års lag. De bestämmelser i 2010 års lag som inte berörs av det nya direktivet föreslås överföras i sak oförändrade till den nya lagen, se vidare i författningskommentaren. I syfte att åstadkomma en tydligare disposition bör lagen dock delvis struktureras om och delas upp i kapitel. Vidare bör fler rubriker införas.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
176
Med hänsyn till systematiken i lagstiftningen på konsumentkreditmarknaden bör de nya näringsrättsliga regler som krävs för genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet placeras i annan lagstiftning än i den nya konsumentkreditlagen. Frågan är var det är lämpligast att dessa regler placeras.
De nya näringsrättsliga reglerna består bl.a. av ett krav på hederlighet och bestämmelser om rådgivning, ersättningssystem samt kunskap och kompetens. En näringsrättslig nyhet i det nya direktivet i jämförelse med 2008 års direktiv, är att kreditgivare och kreditförmedlare ska omfattas av ett godkännandeförfarande för sin verksamhet med krediter (se avsnitt 5.19). Ett alternativ är därför att genomföra dessa delar av direktivet i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter, som innehåller ett tillståndskrav för yrkesmässig verksamhet med konsumentkrediter. Tillämpningsområdet för lagen och vilka verksamheter som ska omfattas av tillståndskravet skulle dock behöva förändras väsentligt för att anpassas till det nya direktivet. I lagen skulle också övriga nya näringsrättsliga regler behöva införas (se avsnitt 5.11–5.14). I detta sammanhang bör nämnas att i en promemoria från Regeringskansliet (Finansdepartementet),
Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden (dnr 2024/01078), före-
slås att lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphävas (se vidare avsnitt 5.19). Promemorian har remitterats och bereds inom Regeringskansliet.
Ett annat alternativ för att genomföra de näringsrättsliga bestämmelserna i det nya direktivet är att utöka tillämpningsområdet för lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter, som också innefattar en reglering kring tillståndskrav. Flertalet av det nya konsumentkreditdirektivets näringsrättsliga bestämmelser motsvaras av bestämmelser i bolånedirektivet som genomförts i den lagen. Eftersom denna reglering då kan göras generellt tillämplig får detta alternativ anses mest ändamålsenligt. Nämnda lag innehåller dessutom även bestämmelser om tillsyn och ingripanden som i stort överensstämmer med de bestämmelser som finns i lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter och som också kan göras generellt tillämpliga. Det föreslås därför att lagen om verksamhet med bostadskrediter även ska tillämpas på de kredittyper som omfattas av det nya konsumentkreditdirektivets tillämpningsområde. Lagens tillämpningsområde bör därför anpassas till tillämpningsområdet för konsumentkreditlagen.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
177
Lagen föreslås heta lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter.
Lagen bör gälla för näringsidkares verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om konsumentkrediter. Att tillämpningsområdet ändras från att gälla yrkesmässig verksamhet till att gälla näringsidkares verksamhet bedöms nödvändigt för att genomföra det nya konsumentkreditdirektivet. Därigenom säkerställs att även sådan verksamhet där kreditgivningen, kreditförmedlingen eller rådgivningen inte utgör en självständig del av verksamheten omfattas. För bostadskrediter bedöms dock ändringen i praktiken inte medföra några förändringar. Lagens tillämpningsområde föreslås, liksom enligt nuvarande reglering, framgå av 1 kap. I 1 kap. bör det, för att underlätta vid tillämpningen av lagen, också tas in en definition av konsumentkrediter. Med konsumentkrediter avses krediter som omfattas av konsumentkreditlagens tillämpningsområde, med undantag för fortlöpande avtal, värdepapperskrediter och vissa fakturakrediter.
Kreditinstitut, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar och viss verksamhet som drivs av ett mindre företag föreslås också undantas från stora delar av lagens utökade tillämpningsområde. De närmare övervägandena framgår i denna del av avsnitt 5.19 nedan.
Det föreslås vidare att andra och tredje kapitlet, som reglerar förutsättningarna för kreditgivare respektive kreditförmedlare att driva verksamhet med bostadskrediter, ska behållas oförändrade med undantag för några språkliga justeringar. Förutsättningarna för kreditgivare och kreditförmedlare att driva verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter föreslås framgå av ett nytt kapitel, 3 a (se vidare avsnitt 5.19). När det gäller 4 kap. som innehåller bestämmelser om verksamheten med bostadskrediter föreslås några av bestämmelserna bli generellt tillämpbara medan övriga bestämmelser föreslås gälla särskilt för bostadskrediter (se vidare avsnitt 5.11–5.14). I 5–8 kap. som innehåller bestämmelser om tillsyn, ingripanden, bemyndiganden och överklagande föreslås förändringar för att göra vissa bestämmelser generellt tillämpbara och andra bestämmelser särskilt tillämpbara för verksamhet med bostadskrediter (se vidare avsnitt 5.20– 21). I 6 och 8 kap. föreslås även att vissa bestämmelser om ingripande och sanktioner införs, vilka motsvaras av bestämmelser i lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter.
Även tillämpningsområdet för och namnet på förordningen om verksamhet med bostadskrediter föreslås byta namn på motsvarande
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
178
sätt och innehållet i förordningen föreslås anpassas till det utvidgade tillämpningsområdet.
Som en följd av detta föreslås att lagen och förordningen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävs.
5.3 Tillämpningsområdet
Förslag: Den nya konsumentkreditlagen ska, liksom 2010 års lag,
i princip gälla alla krediter som näringsidkare lämnar eller erbjuder konsumenter. Pantbanks- och statsmedelslån ska dock fortsatt undantas helt från lagens tillämpningsområde och värdepapperskrediter ska även fortsättningsvis undantas från vissa bestämmelser.
Lagen ska vidare inte vara tillämplig på hyres- eller leasingavtal avseende en vara om inte konsumenten enligt avtalet har en skyldighet eller möjlighet att förvärva varan.
De generella bestämmelserna för räntefria kontokrediter och andra räntefria krediter, som undantar dessa från flertalet bestämmelser i 2010 års lag, ska inte överföras till den nya lagen. I stället införs i den nya lagen en bestämmelse som innebär att vissa fortlöpande avtal undantas från stora delar av regleringen i lagen. Motsvarande undantag införs i en ny bestämmelse som under särskilda förutsättningar gäller för vissa fakturakrediter.
Bestämmelsen i 2010 års lag om att vissa bestämmelser i lagen inte gäller för en kontokredit som ska betalas tillbaka på uppmaning eller inom tre månader ska inte införas i den nya lagen.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet ska endast i mindre mån påverka regleringen för bostadskrediter.
Även den nya konsumentkreditlagen ska vara tvingande till konsumentens förmån.
Bedömning: Möjligheten att undanta kort med uppskjuten debi-
tering från direktivets bestämmelser bör inte utnyttjas. Inte heller möjligheten enligt artikel 2.8 att undanta vissa krediter från en del av bestämmelserna om information bör utnyttjas. Detsamma gäller möjligheten att undanta medlemslån i organisationer med socialt syfte och kreditavtal vid betalningsförsummelse.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
179
Skälen för förslaget och bedömningen
Allmänt om tillämpningsområdet
En grundläggande fråga vid genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet är vilka kreditavtal som omfattas av direktivets tilllämpningsområde, eftersom kravet på harmonisering endast omfattar dessa kreditavtal. För de kredittyper som inte träffas av tillämpningsområdet kan medlemsstaterna fritt välja reglering, vilket innebär att nationell lagstiftning för dessa kredittyper exempelvis ändå kan motsvara direktivet eller motsvara direktivets bestämmelser i vissa delar.
Direktivets tillämpningsområde regleras i artikel 2 i båda direktiven. Huvudregeln i såväl 2008 års direktiv som i det nya konsumentkreditdirektivet är att harmoniseringen ska omfatta kreditavtal för konsumenter. Kreditavtal definieras enligt båda direktiven som ett avtal genom vilket en kreditgivare lämnar eller förbinder sig att lämna konsumenten en kredit i form av betalningsanstånd, lån eller annan liknande finansieringsform (artikel 3 c i 2008 års direktiv och artikel 3.3 i det nya direktivet).
Tillämpningsområdet för 2010 års konsumentkreditlag regleras i 1 § som föreskriver att lagen gäller för krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument. Begreppet kredit definieras inte i 2010 års konsumentkreditlag men i 2 § definieras ett kreditavtal som ett avtal om lån, kontokredit, betalningsanstånd eller liknande. 2010 års konsumentkreditlag är också generellt tillämpbar på krediter som lämnas eller erbjuds en konsument av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren. Eftersom en kreditgivare enligt direktivens definition alltid är en näringsidkare har begreppet kreditgivare i konsumentkreditlagen en vidare betydelse (se vidare om begreppen i avsnitt 5.4). Vid genomförandet av 2008 års direktiv ansågs det inte finnas anledning att frångå den systematik som används i närliggande lagstiftning, vilket var anledningen till att använda och definiera begreppen konsument och näringsidkare (prop. 2009/10:242 s. 43). Det saknas anledning att göra en annan bedömning när det gäller dessa utgångspunkter för tillämpningsområdet i den nya konsumentkreditlagen. Detsamma gäller den bestämmelse som finns i 1 § andra stycket i 2010 års lag där det framgår att lagen också innehåller bestämmelser om vissa särskilda skyldigheter för kreditförmedlare.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
180
Till huvudregeln för direktivens tillämpningsområde finns det i artikel 2 i såväl 2008 års direktiv som i det nya direktivet flertalet undantag. Undantagen i artikel 2 i 2008 års direktiv har till viss del lett till undantag även i svensk rätt, genom bestämmelserna i 3 och 4 §§ i 2010 års konsumentkreditlag.
Nedan beskrivs hur de undantagna kredittyperna i 2008 års direktiv förhåller sig till de undantagna kredittyperna i det nya direktivet och huruvida genomförandet av det nya direktivet bör medföra förändringar i den svenska lagstiftningen, dvs. i vilken mån den nya konsumentkreditlagen bör ha ett annat tillämpningsområde än 2010 års konsumentkreditlag.
Det kan finnas skäl att i detta sammanhang nämna Europaparlamentet och rådets nya direktiv som gäller avtal om finansiella tjänster som ingåtts på distans1 (nya distansfinansdirektivet). Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som införlivar distansfinansdirektivet från den 19 juni 2026. Direktivet innehåller ändringar i konsumenträttighetsdirektivet från 2011 samt ett upphävande av direktivet om finansiella tjänster från 2002. Utredningen har som ovan anförs genom ett tilläggsdirektiv fått i uppdrag att föreslå hur detta direktiv ska genomföras i svensk rätt och det arbetet ska redovisas i ett slutbetänkande senast den 11 april 2025.
Undantagna kredittyper i det nya konsumentkreditdirektivet kan omfattas av distansfinansdirektivets tillämpningsområde, vilket får betydelse i den mån det vid genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet bedöms att en sådan undantagen kredittyp ändå ska omfattas av den nya konsumentkreditlagen. Distansfinansdirektivet är ett fullharmoniserande direktiv såvitt avser bestämmelserna om ångerrätt och dessa bestämmelser skiljer sig från det nya konsumentkreditdirektivets bestämmelser om ångerrätt. Det finns dock en möjlighet i distansfinansdirektivet för medlemsstaterna att välja att tillämpa konsumentkreditdirektivets bestämmelser om ångerrätt på sådana kredittyper som undantas enligt artikel 2.2 i konsumentkreditdirektivet (se den nya artikel 16b.7 b i direktiv 2011/83/EU, jfr även skäl 14 i det nya konsumentkreditdirektivet). Under förutsättning att detta undantag utnyttjas vid genomförandet av distansfinansdirektivet finns det möjlighet att i enlighet med vad som nedan föreslås låta vissa av
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2673 av den 22 november 2023 om ändring av direktiv 2011/83/EU vad gäller avtal om finansiella tjänster som ingåtts på distans och om upphävande av direktiv 2002/65/EG.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
181
de i det nya direktivet undantagna kredittyperna omfattas av samma regler om ångerrätt som övriga kredittyper i konsumentkreditlagen. Detta blir en fråga att återkomma till och ta ställning till vid genomförandet av distansfinansdirektivet.
Intentionen att begränsa undantagen
Från huvudregeln att alla konsumentkreditavtal ska omfattas finns det som ovan nämns såväl i 2008 års direktiv som i det nya direktivet ett antal undantag. Bland annat undantas pantlån, kreditavtal med säkerhet i fast egendom och kreditavtal som är resultatet av en förlikning i domstol.
I det nya konsumentkreditdirektivet har dock de undantagna krediterna blivit färre och det nya direktivet har därför ett utvidgat tilllämpningsområde. Numera omfattas t.ex. hyres- och leasingavtal med förvärvsmöjlighet och kreditavtal i form av en kontokredit enligt vilka krediten ska betalas tillbaka inom en månad.
Bakgrunden till det utvidgade tillämpningsområdet framgår av skäl 15. Där anges att ett antal medlemsstater tillämpade direktivets bestämmelser på undantagna krediter i syfte att stärka konsumentskyddet, vilket orsakade oönskade skillnader mellan medlemsstaternas nationella rätt. Vidare anges att bland de undantagna krediterna fanns det även sådana som medförde höga kostnader för konsumenterna och i syfte att säkerställa en hög nivå av konsumentskydd och underlätta den gränsöverskridande konsumentkreditmarknaden har därför tillämpningsområdet utvidgats. Även om de undantagna kredittyperna blivit färre finns det dock fortfarande vissa undantag.
När 1992 års konsumentkreditlag infördes var utgångspunkten att lagen skulle tillämpas på alla konsumentkrediter. Det ansågs att undantag endast skulle göras i den mån det fanns speciella, tungt vägande skäl och dessa skulle i så fall endast avse enskilda bestämmelser. Vidare angavs att rättslikhetsprinciper och intresset av en effektiv konkurrens talade mot införandet av generella undantag. Sådana ansågs även svåra att avgränsa och kunde medföra oacceptabla tröskeleffekter (prop. 1991/92:83 s. 31 och 96 f.). Vid genomförandet av 2008 års direktiv, då 2010 års konsumentkreditlag infördes, ansågs att skälen för att lagen i princip skulle omfatta alla konsumentkrediter fort-
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
182
farande var övertygande (prop. 2009/10:242 s. 39). Det saknas fortsatt skäl att frångå denna utgångspunkt.
Lagen innehåller dock en rad undantag för kredittyper där det har ansetts att det finns tungt vägande skäl. Exempelvis finns det generella undantag för författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel och lån som lämnas i pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (3 §). För vissa typer av krediter, såsom räntefria kontokrediter som ska betalas tillbaka inom tre månader och som har obetydliga avgifter, finns det undantag avseende enskilda bestämmelser (4 § andra stycket).
Pantbanks- och statsmedelslån bör fortfarande undantas
Kreditavtal där konsumenten måste deponera ett föremål som säkerhet och där konsumentens ansvar är begränsat till det deponerade föremålet undantogs helt från 2008 års direktivs tillämpningsområde och är även undantagna i det nya konsumentkreditdirektivet (jfr 2.2 k i 2008 års direktiv samt 2.2 j i det nya direktivet). Samma sak gäller för kreditavtal som avser lån med ett allmännyttigt syfte som beviljas en begränsad målgrupp enligt en lagbestämmelse och som har villkor som är mer fördelaktiga för konsumenten än de som gäller på marknaden (jfr 2.2 l i 2008 års direktiv samt 2.2 k i det nya direktivet).
Dessa kredittyper undantas från 2010 års konsumentkreditlags tillämpningsområde (3 §). Sådana pantbanks- och statsmedelslån omfattas av andra regelverk än konsumentkreditlagen, vilka har ansetts tillgodose konsumentskyddsbehovet (jfr prop. 1991/92:83 s. 97 och prop. 2009/10:242 s. 39). Pantbanks- och statsmedelslån bör därför även fortsatt undantas från lagens tillämpningsområde.
Förlikningsavtal bör inte heller fortsättningsvis omfattas av konsumentkreditlagen
Kreditavtal som är resultatet av en förlikning i domstol eller någon annan i lag bemyndigad instans undantas såväl i 2008 års direktiv som i det nya konsumentkreditdirektivet (jfr artikel 2.2 i i 2008 års direktiv och artikel 2.2 f i det nya direktivet). Dessa har ansetts falla utanför lagens tillämpningsområde, eftersom det inte är fråga om ett nytt kreditavtal utan en anpassning av avtalet till en senare uppkommen situation (jfr prop. 2009/10:242 s. 41). Det bedöms fortfarande inte
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
183
finnas behov av att låta sådana avtal omfattas av lagens bestämmelser. Något uttryckligt undantag i lagen behövs inte.
Bostadskrediter bör fortsatt till stor del särregleras
För krediter med säkerhet eller rättighet i fast egendom och kreditavtal som är avsedda för att förvärva eller behålla äganderätten till mark, befintlig byggnad eller en planerad byggnad, finns det ett generellt undantag i såväl 2008 års direktiv som i det nya direktivet (se artikel 2.2 a och b i såväl 2008 års direktiv som i det nya direktivet). Vid genomförandet av 2008 års direktiv ansågs att dessa krediter inte skulle undantas generellt från den svenska lagens tillämpningsområde men att undantag eller specialregleringar kunde vara motiverade i vissa fall (prop. 2009/10:242 s. 42, jfr 4 § fjärde stycket 2010 års konsumentkreditlag).
Numera regleras dessa krediter på EU-nivå av bolånedirektivet. Författningsändringar som krävdes för att genomföra bolånedirektivet i svensk rätt trädde i kraft den 1 januari 2017 (se prop. 2015/16:197). Ändringarna avsåg bl.a. bestämmelser i 2010 års konsumentkreditlag. Regleringen av bostadskrediter i nuvarande konsumentkreditlag bygger därför dels på de överväganden som gjordes vid genomförandet av 2008 års direktiv, dels på de överväganden som gjordes vid genomförandet av bolånedirektivet. Bostadskrediter är undantagna från bestämmelserna om förhandsinformation, där det för bostadskrediter finns särskilda bestämmelser (se 9 a och 10 a §§, undantaget gäller dock enligt 4 § fjärde stycket andra meningen inte för så kallade kapitalfrigöringskrediter). Vidare är bostadskrediter undantagna bestämmelserna om betalningsplan, då krediterna ofta är indelade i olika villkorsperioder för vilka räntevillkoren och amorteringstakten ändras (prop. 2009/10:242 s. 63). Eftersom en ångerrätt ansågs kunna medföra negativa konsekvenser för bolånemarknaden undantas bostadskrediterna även från dessa bestämmelser (prop. 2009/10:242 s. 69). I enlighet med bolånedirektivet finns i stället en obligatorisk betänketid för bostadskrediter (13 a § i 2010 års konsumentkreditlag, jfr prop. 2015/16:197 s. 86 ff.). Slutligen undantas bostadskrediter från bestämmelserna om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid. Utöver undantagen finns i konsumentkreditlagen ett antal ytterligare särskilda bestämmelser som gäller enbart för bostadskrediter.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
184
Det saknas skäl att i stort göra en annan bedömning i frågan om innehållet i regleringen av bostadskrediter och dessa krediter bör därför även fortsatt till stora delar särregleras. Med hänsyn till utformningen av det nya konsumentkreditdirektivet kan det dock finnas anledning att göra vissa överväganden även avseende bostadskrediter. Bolånedirektivet är ett minimidirektiv som i huvudsak inte hindrar medlemsstaterna från att införa striktare bestämmelser för att skydda konsumenten (artikel 2.1 i bolånedirektivet). Att införa striktare bestämmelser för bostadskrediter skulle leda till ett ökat konsumentskydd. Det skulle dock även kunna leda till en administrativ börda för näringsidkarna. Det bör även tas hänsyn till att ett syfte med bolånedirektivet är att medlemsstaternas regelverk kring bostadskrediter ska harmoniseras. Utgångspunkten bör därför vara att regelverket kring bostadskrediter, i de avseende det finns en motsvarande reglering i bolånedirektivet, ska behållas oförändrad. Avseende mindre förändringar, som endast berör den tekniska utformningen av regleringen, bedöms fördelen med ett förenklat regelverk överväga nackdelarna och även vara förenligt med bolånedirektivet (se vidare under respektive avsnitt nedan).
Krediter från arbetsgivare bör inte heller fortsättningsvis undantas
I det nya direktivet finns fortsatt ett undantag för krediter som en arbetsgivare beviljar en arbetstagare räntefritt eller till en lägre effektiv ränta än marknadsräntan, om dessa inte erbjuds till allmänheten (artikel 2.2 g i 2008 års direktiv och 2.2 d i nya direktivet).
Vid genomförandet av 2008 års direktiv konstaterades att det torde krävas att kreditgivningen sker inom ramen för näringsverksamheten, dvs. har ett samband med arbetsgivarens verksamhet, för att en sådan kredit alls ska anses falla inom direktivets och lagens tillämpningsområde. I förarbetena anges att ett lån till en anställd när kreditgivningen inte har någon anknytning till företagets ordinarie verksamhet alltså inte torde omfattas av tillämpningsområdet, jfr definitionen av kreditgivare. Däremot gjordes bedömningen att undantaget kan få betydelse, om kreditgivningen har en anknytning till arbetsgivarens verksamhet, t.ex. om arbetsgivaren är ett kreditinstitut. I de fallen ansågs det finnas skäl att låta kreditavtalet omfattas av den svenska lagen. (Se prop. 2009/10:242 s. 41.)
Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
185
Vissa krediter från värdepappersföretag och kreditinstitut bör fortfarande undantas från vissa bestämmelser
Såväl i 2008 års direktiv som i det nya direktivet är kreditavtal som ingås med värdepappersföretag eller med kreditinstitut undantagna om syftet med avtalet är att göra det möjligt för investerare att genomföra en transaktion med hjälp av ett eller flera finansiella instrument, när det värdepappersföretag eller kreditinstitut som beviljat krediten medverkar i transaktionen (artikel 2.2 h i 2008 års direktiv och artikel 2.2 e i det nya direktivet).
Vid genomförandet av 2008 års direktiv ansågs det inte finnas tillräckliga skäl att helt undanta dessa avtal från lagens tillämpningsområde (prop. 2009/10:242 s. 42). Det infördes dock undantag från vissa bestämmelser som gäller förhandsinformation, dokumentation av avtalet och uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid (4 § femte stycket 2010 års konsumentkreditlag). Anledningen till detta var att värdepapperskrediter omfattas av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och att det i denna lag finns särskilda bestämmelser om informations- och dokumentationsskyldighet (nuvarande 2 kap. 2 § 2 och 9 kap. 14–17 och 26 §§ i nyss nämnda lag, jfr prop. 2009/10:242 s. 51).2
Regleringen i lagen om värdepappersmarknaden får anses tillgodose konsumentskyddet och kredittypen bör därför fortfarande undantas från vissa av lagens bestämmelser (se vidare under respektive avsnitt nedan).
Överskridande bör fortsatt omfattas av konsumentkreditlagens bestämmelser
Överskridanden definieras som en underförstått accepterad kontokredit genom vilket en kreditgivare tillåter en konsument att utnyttja medel som överskrider det aktuella saldot på konsumentens checkkonto eller den överenskomna kontokrediten (artikel 3 e i 2008 års direktiv och artikel 3.19 i det nya direktivet). Enligt såväl 2008 års direktiv som det nya konsumentkreditdirektivet ska bara vissa av direktivets bestämmelser tillämpas på denna kredittyp (artikel 2.4 i
2 Den nuvarande regleringen är ett resultat av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, men även den tidigare regleringen byggde på EU-lagstiftning.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
186
2008 års direktiv och artikel 2.4 i det nya direktivet). Det står dock medlemsstaterna fritt att reglera överskridanden med avseende på andra aspekter än de som harmoniseras genom direktivet (skäl 11 i 2008 års direktiv och skäl 23 i det nya direktivet).
Vid genomförandet av 2008 års direktiv angavs att bakgrunden till artikeln skulle vara att det i några länder förekommer att konsumenter ges en tillfällig kredit på sitt lönekonto eller tillåts att överskrida en kreditgräns på sitt lönekonto utan att det finns något uttryckligt avtal om detta (prop. 2009/10:242 s. 64 och s. 107). Undantaget för överskridande saknar motsvarighet i 2010 års konsumentkreditlag. Överskridanden särregleras endast på så sätt att det föreskrivs en viss skyldighet att underrätta konsumenten vid sådana överskridanden (20 § tredje och fjärde styckena, se nedan avsnitt 5.7.9).
Det saknas skäl att ändra de ställningstaganden som gjordes vid genomförandet av 2008 års direktiv. Överskridanden bör därför inte heller fortsättningsvis undantas.
Medlemslån i organisationer med socialt syfte och kreditavtal vid betalningsförsummelse bör fortsatt inte undantas från några bestämmelser
I såväl 2008 års direktiv som i det nya direktivet finns det möjlighet att undanta medlemslån som lämnas i organisationer med socialt syfte och kreditavtal som har samband med konsumentens betalningsförsummelse från vissa bestämmelser (artikel 2.5 och 2.6 i 2008 års direktiv och artikel 2.6 och 2.7 i det nya direktivet).
Vid genomförandet av 2008 års direktiv ansågs det saknas skäl att införa särskilda bestämmelser för kredittyperna, vilket innebär att konsumentkreditlagens regler gäller i den mån kredittyperna omfattas av lagens tillämpningsområde (se prop. 2009/10:242 s. 43). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning, och möjligheten till undantag för dessa kredittyper bör därför inte utnyttjas.
Hyres- och leasingavtal med förvärvsmöjlighet bör alltid omfattas
Hyres- eller leasingavtal är som utgångspunkt undantagna från såväl 2008 års direktiv som det nya direktivets tillämpningsområde. Om det i avtalet föreskrivs en skyldighet att förvärva objektet omfattas av-
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
187
talet dock av direktivens tillämpningsområde (artikel 2.2 d i 2008 års direktiv och 2.2 g i det nya direktivet). Enligt det nya direktivet omfattas även hyres- och leasingavtal som föreskriver en möjlighet att förvärva objektet (artikel 2.2 g och skäl 15).
Frånsett några få ålderdomliga bestämmelser i 13 kap. handelsbalken är hyra av lös sak och leasing inte reglerat i svensk rätt. Det finns inte heller någon omfattande praxis eller doktrin inom ämnet. Med hyra avses normalt att någon mot vederlag upplåter sak till någon annan för nyttjande. Leasing är en form av långtidshyra, vanligen på minst ett år, som främst avser uthyrning av värdefullare egendom såsom bilar (Ds 2010:24, Hyra av lös sak, s. 23).
I 1992 års konsumentkreditlag angavs uttryckligen att det i de fall det var avsett att konsumenten skulle bli ägare till varan var fråga om ett kreditköp, även om avtalet betecknades som uthyrning eller betalningen betecknades som ersättning för rätten att nyttja varan (3 § andra stycket i nyss nämnda lag, jfr även 1 § tredje stycket i lagen [1978:599] om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.). I förarbetena till den nuvarande konsumentkreditlagen gjordes bedömningen att det inte behövdes någon uttrycklig bestämmelse för dessa avtalstyper. Det ansågs följa av innebörden av begreppet kreditavtal att hyres- och leasingavtal inte omfattades av lagens tillämpningsområde. Om avsikten enligt avtalet var att konsumenten skulle bli ägare till egendomen efter att ”hyrorna” eller ”leasingavgifterna” betalats var det dock fråga om ett kreditavtal som omfattades av konsumentkreditlagen, oavsett avtalets benämning (se prop. 2009/10:242, s. 41).
Gränsdragningen mellan hyra och kreditköp blir mer komplicerad i de fall hyrestagaren genom avtalet inte har en skyldighet, utan endast en möjlighet att förvärva egendomen genom att betala ett engångsbelopp. Sådana köpoptioner anses nämligen inte i sig avgörande för att bestämma avtalets karaktär (Ds 2010:24, s. 24). Vid tillämpningen av 1992 års konsumentkreditlag ansågs inte hyres- och leasingavtal med köpoptioner omfattas av lagens tillämpningsområde. Innan köparen hade nyttjat möjligheten att förvärva objektet var det inte avsett att konsumenten skulle bli ägare till varan, och konsumentkreditlagen därför inte tillämplig (jfr Ds. 2010:24, s. 51).
Hur sådana avtal förhåller sig till nuvarande konsumentkreditlag har i doktrin i stället ansetts bli närmast en bevisfråga som avgörs genom en helhetsbedömning, bl.a. utifrån restvärde, optionspris och parternas avsikt vid avtalsslutandet (se Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt II.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
188
Kontraktsrätt. Första häftet [2023, version 8, JUNO], Norstedts Juridik, s. 223).
För att säkerställa ett korrekt genomförande av det nya direktivet bör det på nytt införas en bestämmelse som tar sikte på lagens tillämpningsområde i förhållande till hyres- och leasingavtal. Lagen tar dock i första hand inte sikte på att i detalj definiera vad som utgör en kredit. De avtal som omfattas av lagens tillämpningsområde är mångfacetterade och avtalets karaktär bör i huvudsak bestämmas utifrån de principer som vuxit fram i praxis och doktrin. Med hänsyn till denna systematik får det anses mindre ändamålsenligt att i större utsträckning än vad som anges enligt nuvarande ordning i lagtext föreskriva att vissa typer av avtal är att anse som kreditavtal. Av samma anledning som nyss berörts är det heller inte lämpligt att i den nya konsumentkreditlagen närmare definiera vad som avses med hyra och leasing. För att bibehålla systematiken i lagen får det anses mest ändamålsenligt att införa en bestämmelse som ligger nära direktivets ordalydelse. Bestämmelsen bör ta sikte på såväl avtal med möjlighet som skyldighet att förvärva varan. I annat fall riskerar en sådan bestämmelse bidra till en felaktig uppfattning om att avtal med förvärvsskyldighet inte omfattas av lagen. Det föreslås därför att det i den nya lagen föreskrivs att lagen inte ska gälla ett hyres- eller leasingavtal avseende en vara om inte konsumenten enligt avtalet har en skyldighet eller möjlighet att förvärva varan. Det innebär att lagen endast är tillämplig på hyres- och leasingavtal med förvärvsskyldighet eller förvärvsmöjlighet.
Krediter under 200 euro och över 100 000 euro bör omfattas
I 2008 års direktiv var kreditavtal som avsåg ett sammanlagt kreditbelopp under 200 euro eller över 75 000 euro undantagna (artikel 2 c i 2008 års direktiv).
Eftersom krediter under 200 euro inbegriper kortfristiga högkostnadskreditavtal som kan vara till skada för konsumenter omfattas dessa av det nya direktivets tillämpningsområde (skäl 15). Medlemsstaterna får dock i syfte att undvika en onödig börda för kreditgivare undanta sådana krediter från bestämmelserna som rör reklam, förhandsinformation och avtalsinformation (skäl 15 och artikel 2.8 a).
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
189
Den övre beloppsgränsen för undantagna kreditavtal har, med hänsyn tagen till inflationen, höjts till 100 000 euro (artikel 2.2 c och skäl 20). Krediter över 100 000 euro ska dock omfattas av tillämpningsområdet om det inte finns säkerhet eller annan rättighet i fast egendom och syftet med avtalet är renovering av en bostadsfastighet (artikel 2.3).
Några beloppsgränser finns inte i 2010 års konsumentkreditlag. Några tillräckligt tungt vägande skäl för att ändra detta ställningstagande har inte framkommit (jfr prop. 2009/10:242 s. 42). Det bedöms inte heller finnas skäl att utnyttja möjligheten i artikel 2.8 a i det nya direktivet, att undanta krediter under 200 euro från vissa bestämmelser.
Undantagen för kortfristiga krediter begränsas till att avse vissa fortlöpande avtal och vissa fakturakrediter
I 2008 års direktiv fanns undantag för fortlöpande avtal, ränte- och avgiftsfria krediter, kortfristiga krediter, kostnadsfria betalningsanstånd och krediter som betalas tillbaka på uppmaning (artikel 2.2 e, f och j, 2.3 samt 3 c jämte 2.1 i 2008 års direktiv). Vid genomförandet av 2008 års direktiv utnyttjades dessa undantag endast delvis och resulterade i den reglering för kortfristiga krediter som återfinns i 4 § första till tredje styckena i 2010 års konsumentkreditlag. I det nya direktivet har dessa undantag väsentligt begränsats, vilket innebär att nämnda reglering måste förändras. Nedan följer en närmare redogörelse för hur undantagen ändrats och vilka följder detta bör få för den svenska regleringen.
Avtal om köp av en vara eller en tjänst som levereras eller tillhandahålls fortlöpande och där konsumenten betalar genom avbetalningar så länge som varorna eller tjänsterna tillhandahålls, undantogs från 2008 års direktiv (artikel 3 c jämte artikel 2.1 i 2008 års direktiv). I det nya konsumentkreditdirektivet finns det fortsatt ett undantag för sådana fortlöpande avtal (artikel 3.3 jämte artikel 2.1 i det nya direktivet). Dessa avtalstyper, som vid genomförandet av 2008 års direktiv benämndes abonnemangsavtal, saknar ofta ett på förhand bestämt kreditbelopp. Kreditbeloppet avgörs i stället av hur mycket konsumenten utnyttjar tjänsten. Av denna anledning ansågs kredittypen innebära en särskild risk för att konsumenter skulle få problem med skuldsättning och vid genomförandet av 2008 års direktiv
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
190
undantogs den därför inte generellt från konsumentkreditlagens tillämpningsområde (prop. 2009/10:242 s. 40). För att undvika att skapa onödig administration för företag som inte har som huvuduppgift att lämna krediter gjordes dock undantag från vissa bestämmelser. En förutsättning för att sådana fortlöpande avtal ska träffas av undantagen är dock att de är räntefria, ska betalas tillbaka inom tre månader och att de inte är förbundna med mer än obetydliga avgifter (4 § första stycket i 2010 års konsumentkreditlag). Lättnaden för dessa kredittyper gäller reglerna om information vid marknadsföring och information före ett avtal ingås (7–10 §§), dokumentationsskyldighet (14 §), ångerrätt (21–25 §§), underrättelse vid en överlåtelse (28 § andra stycket) och uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid (37 §).
De skäl som framfördes vid införandet av 2008 års direktiv kan fortfarande göras gällande. Det bör i sammanhanget noteras att en del fortlöpande avtal som erbjuds konsumenter ställer krav på förskottsbetalning och utgör därför inte krediter, t.ex. avtal på vissa idrottsanläggningar, som gym. I andra fall är fortlöpande avtal i princip avtal om hyra eller leasing och omfattas därför inte av lagens tillämpningsområde. I de fall fortlöpande avtal med kredit avser nödvändigheter såsom el och vatten får regleringen anses fylla en funktion. Denna typ av fortlöpande avtal bör därför fortsatt omfattas av lagens tillämpningsområde men, under samma förutsättningar som gäller enligt nuvarande 4 § första stycket, undantas bestämmelser som innebär onödig administration (se vidare under respektive avsnitt nedan). Bestämmelsen om dessa avtal bör i lagen formuleras närmare direktivets lydelse, dvs. såsom köp av en vara eller en tjänst som levereras eller tillhandahålls fortlöpande.
I 2008 års direktiv fanns det generella undantag för kontokrediter som betalas tillbaka inom en månad och ränte- och avgiftsfria krediter (artikel 2.2 e och f i 2008 års direktiv). I det nya direktivet finns det inte längre något generellt undantag för kontokrediter som ska betalas
tillbaka inom en månad eller ränte- och avgiftsfria krediter. I syfte att und-
vika en onödig börda för kreditgivare får dock medlemsstaterna besluta att ränte- och avgiftsfria krediter ska undantas viss reglering avseende reklam, förhandsinformation och avtalsinformation (skäl 15 och artikel 2.8 b, se vidare nedan).
Dessa kredittyper är inte generellt undantagna i 2010 års konsumentkreditlag och någon ändring i jämförelse med den lagen behövs
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
191
därför inte för att i denna del nå upp till det utvidgade tillämpningsområdet.
Vidare var enligt 2008 års direktiv krediter med endast obetydliga avgifter som betalas tillbaka inom tre månader och kreditavtal som avser ett kostnadsfritt betalningsanstånd för en befintlig skuld generellt undantagna från direktivets tillämpningsområde (artikel 2.2 f och j i 2008 års direktiv).
Vid genomförandet av 2008 års direktiv har dessa kredittyper inte undantagits generellt från konsumentkreditlagen men räntefria fristående krediter och fakturakrediter undantas, under vissa förutsättningar, från några bestämmelser i 2010 års konsumentkreditlag (4 § första stycket, som även omfattar fortlöpande avtal, se ovan). Även
räntefria kontokrediter som inte är förbundna med mer än en obetyd-
lig avgift och som ska betalas tillbaka inom tre månader omfattas av 2010 års konsumentkreditlag men undantas från vissa bestämmelser. För denna kredittyp gäller enligt 4 § andra stycket nämnda lag inte bestämmelserna om information vid marknadsföring och före ett avtal ingås (7–10 §§), viss reglering om dokumentationsskyldighet (14 §), om ångerrätt (21–25 §§) eller om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid (37 §).
För de kredittyper som tidigare föll in under det generella undantaget i artikel 2.2 f i 2008 års direktiv finns i det nya direktivet enbart ett begränsat undantag som avser fakturakrediter (se artikel 2.2 h i det nya direktivet). Medlemsstaterna får dock undanta ränte- och avgiftsfria krediter samt kreditavtal enligt vilka krediten ska betalas tillbaka inom tre månader och för vilka endast obetydliga avgifter ska betalas från viss reglering avseende reklam, förhandsinformation och avtalsinformation (artikel 2.8 b och c). Syfte med undantaget är som nämns ovan att undvika en onödig börda för kreditgivare (skäl 15). I det nya direktivet finns det fortsatt ett undantag för kreditavtal som avser ett kostnadsfritt betalningsanstånd för en befintlig skuld (artikel 2.2 i i det nya direktivet).
För att en kredit ska omfattas av det nya direktivets generella undantag för fakturakrediter ska det vara fråga om ett betalningsanstånd genom vilket en varu- eller tjänsteleverantör, utan att en tredje part erbjuder kredit, ger konsumenten tid att betala den vara eller tjänst som denne varu- eller tjänsteleverantör levererat (artikel 2.2 h första stycket i). Anskaffningspriset måste också vara avgifts- och räntefritt och får endast vara förenat med begränsade lagstadgade dröjs-
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
192
målsavgifter (artikel 2.2 h första stycket ii). Vidare ska betalningen göras i sin helhet inom 50 dagar efter att varan eller tjänsten levererats (artikel 2.2. h första stycket iii). Om det är en varu- eller tjänsteleverantör som inte är mikroföretag, små företag eller medelstora företag3 som erbjuder betalningsanståndet i samband med4 att de tillhandahåller informationssamhällets tjänster5 genom distansavtal, gäller särskilda villkor för att undantaget ska gälla (artikel 2.2. h andra stycket). Det krävs då att en tredje part varken erbjuder eller köper krediten, att betalningen i sin helhet genomförs inom 14 dagar från leveransen och att anskaffningspriset ska betalas avgifts- och räntefritt och endast vara förenat med begränsade lagstadgade dröjsmålsavgifter (artikel 2.2 h andra stycket i–iii).
Undantaget träffar kreditavtal som möjliggör att konsumenten betalar efter mottagandet av varorna eller tjänsterna, vilket är förmånligt för konsumenten. Samtidigt ger begränsningen för stora onlineleverantörer mer likvärdig konkurrens på marknaden och ett bättre konsumentskydd, eftersom dessa leverantörer har en stor ekonomisk kapacitet samt en förmåga att driva konsumenter mot impulsköp och potentiell överkonsumtion. (Skäl 17.)
För att motsvara det nya konsumentkreditdirektivets tillämpningsområde bör de generella lättnaderna för såväl de räntefria fristående krediterna som för de räntefria kontokrediterna tas bort. Frågan är om det finns anledning att undanta kredittyperna från vissa av bestämmelserna i enlighet med den begränsade möjlighet som ges i artikel 2.8 b och c i det nya direktivet. Det finns både för- och nackdelar med att utnyttja denna möjlighet. Ett sådant undantag skulle kunna motiveras av att risken för att dessa kredittyper medverkar till konsumenters överskuldsättning, på grund av deras begränsade kostnader, skulle kunna anses mindre och att det av denna anledning skulle
3 Enligt definitionen i kommissionens rekommendationer (2003/361/EG) av den 6 maj 2023 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. 4 Jfr den engelskspråkiga versionen av direktivets artikel 2.2 h andra stycket: In the case of deferred payments offered by suppliers of goods or providers of services which are not micro, small or medium-sized enterprises as defined in Recommendation 2003/361/EC where such suppliers or providers offer information society services within the meaning of Article 1(1), point (b), of Directive (EU) 2015/1535 of the European Parliament and of the Council (26) consisting of the conclusion of distance contracts with consumers for the sale of goods or supply of services within the meaning of Article 2, point 7 of Directive 2011/83/EU, this exclusion from the scope of this Directive shall apply only where the following conditions are fulfilled. 5 Enligt definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (kodifiering).
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
193
finnas skäl att begränsa näringsidkarnas administrativa börda. Undantagen gäller dock som ovan berörs enbart vissa lättnader i den standardinformation som ska anges i samband med reklam samt vissa lättnader i förhandsinformationen och avtalsinformationen. En stor del av informationsbestämmelserna ska gälla även om undantaget utnyttjas och även bestämmelserna till skydd för konsumenten i övrigt, t.ex. reglerna om kreditprövning. Att begränsa informationen skulle kunna underlätta konsumentens möjlighet att ta till sig den information som ändå lämnas. Informationen som är möjlig att utelämna innefattar dock sådan information som kan anses väsentlig för konsumenten även i de fall konsumentens kostnader för krediten är begränsade. Detta kan anses vara fallet exempelvis för standardinformation om kreditens löptid och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten (artikel 8.3 d, och f i det nya direktivet). Det finns även, bland den information som är möjlig att utelämna, information som endast ska lämnas i förekommande fall och som, oavsett om möjligheten används, inte är aktuell för dessa kredittyper. Ett ytterligare skäl emot att utnyttja undantaget är att lagstiftning som är generellt tillämplig på samtliga kredittyper får anses förenkla regelverket och underlätta tillämpningen för såväl näringsidkare som konsumenter.
Vid en sammantagen bedömning föreslår utredningen att möjligheten i artikel 2.8 b och c i det nya direktivet inte utnyttjas.
Avseende fakturakrediter finns det, som ovan nämns, fortsatt möjlighet att under vissa förutsättningar helt undanta dessa. Att konsumenten vid överlåtelse av rättigheterna enligt ett kreditavtal tillförsäkras invändningsrätt mot förvärvaren är fortsatt ett relevant skäl för att låta fakturakrediter omfattas av konsumentkreditlagen (jfr prop. 2009/10:242 s. 40). Att fortsatt låta fakturakrediter omfattas av lagen ligger också i linje med utgångspunkten att samtliga kreditavtal i princip ska omfattas. Reglerna om exempelvis god kreditgivningssed får anses fylla en viktig konsumentskyddande funktion också för fakturakrediter. Det finns därför inte tillräckliga skäl för att generellt undanta fakturakrediter från konsumentkreditlagens tillämpningsområde. Liksom för fortlöpande avtal finns det dock, i syfte att undvika onödig administration för företagen, fortsatt starka skäl att undanta fakturakrediterna från vissa av lagens bestämmelser.
Undantaget för fakturakrediter måste dock inskränkas för att anpassas efter regleringen i artikel 2.2 h i det nya direktivet. Det har inte framkommit skäl att inskränka undantaget ytterligare. Endast
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
194
vissa av lagens bestämmelser bör därför tillämpas på en sådan kredit under förutsättning att den 1. avser kreditköp, 2. är räntefri, 3. lämnas av säljaren, 4. inte är förbunden med andra avgifter än lagstadgade dröjsmålsavgifter och 5. ska betalas tillbaka inom 50 dagar från varan har avlämnats eller tjänsten levererats. Att krediten ska lämnas av säljaren innebär att i de fall någon annan än säljaren, t.ex. en betalningsleverantör, lämnar krediten är undantaget inte tillämpligt. Att en betalningsleverantör lämnar kredit är vanligt vid fakturakrediter som ges vid onlineköp och som kallas ”BNPL” (”buy now pay later” eller ”köp nu, betala senare”).
Om säljaren inte är ett mindre företag (se om detta begrepp i avsnitt 5.4) och avtalet är ett distansavtal bör dessutom i enlighet med vad som anges i artikel 2.2 h andra stycket i det nya direktivet gälla att säljaren inte heller under kreditavtalets löptid får sälja krediten. Det innebär att s.k. factoring inte är tillåtet för att undantaget ska gälla. För sådana avtal bör även en snävare betalningsfrist om 14 dagar gälla.
Att ha varans avlämnande som utgångspunkt för beräkningen av betalningsfristen utgör en förändring i förhållande till nu gällande betalningsfrist enligt 4 § första och andra styckena i 2010 års konsumentkreditlag. Genom att använda varans avlämnande som utgångspunkt för återbetalningsfristen blir det tydligare från vilken tidpunkt fristen ska räknas. Det kan argumenteras för att en sådan ordning skulle vara mindre förutsägbar. Varans avlämnande är dock ett väl inarbetat begrepp som används i annan konsumenträttslig lagstiftning (se 2 kap. 3 § konsumentköplagen). Genom att använda varans avlämnande, vilket får anses motsvara direktivets begrepp ”leveranstidpunkten”, kan ett korrekt genomförande av direktivet också tydligare säkerställas.
Förbudet mot att krediten inte får köpas av tredje part torde inte träffa den vanligt förekommande situationen att ett företaget mot säkerhet i sina fakturor får kredit av ett finansbolag. Frågan är om direktivet ska anses innebära att förbudet endast träffar den situation att köpet sker under kreditavtalets löptid, och alltså tar sikte på den avtalade rätten till betalning som följer av att konsumenten fullföljer sina åtaganden enligt kreditavtalet, eller om förbudet även träffar ett köp som sker efter det att kreditavtalet löpt ut, och alltså avser en förfallen fordran. Ett tillåtande av att krediten köps av tredje part under kreditavtalets löptid skulle innebära ett kringgående av för-
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
195
budet mot att tredje part inte får erbjuda krediten. Det får antas att detta ofta sker i syfte att skapa likviditet och kan därför anses mindre motiverat för de större onlineleverantörerna. En kreditgivare som har för avsikt att under kreditavtalets löptid på 14 dagar sälja krediten vidare bör därför uppfylla kraven på bl.a. information och kreditprövning. Att konsumenten inte lyckas fullgöra avtalet får dock anses svårt att förutse för kreditgivaren vid kreditavtalets ingående och en sådan situation bör inte anses vara att jämställa med att krediten erbjuds av tredje part. Det får därmed anses mindre naturligt att kreditgivaren tvingas uppfylla kraven på bl.a. information och kreditprövning endast i syfte att ta höjd för den situation att konsumenten inte lyckas uppfylla sina åtaganden enligt kreditavtalet. I syfte att förtydliga detta bör det preciseras att förbudet avser att köpet sker under kreditens löptid.
Undantaget för fakturakrediter kan illustreras genom följande flödesschema.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
196
Figur 5.1 Flödesschema fakturakrediter
Omfattas fakturakrediten av den nya konsumentkreditlagen i sin helhet eller är den undantagen från vissa bestämmelser? (1 kap. 5 §)
Är kreditköpet
räntefritt?
Nej
Omfattas
Ja
Lämnas krediten av säljaren ?
Nej
Omfattas
Ja
Endast lagstadgade dröjsmåls-
avgifter?
Nej
Omfattas
Ja
Mindre företag?
Nej
Distansavtal?
Ja
Betalas inom
14 dagar?
Ja
Säljs under
löptiden?
Ja
Omfattas
Nej
Delvis
undantagen
Nej
Omfattas
Nej
Betalas inom
50 dagar?
Nej
Omfattas
Ja
Delvis
undantagen
Ja
Betalas inom
50 dagar?
Nej
Omfattas
Ja
Delvis
undantagen
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
197
När det gäller undantaget för kreditavtal som avser ett kostnadsfritt
betalningsanstånd för en befintlig skuld torde detta, likt förliknings-
avtal, inte vara fråga om ett nytt kreditavtal utan en anpassning av avtalet till en senare uppkommen situation. Något uttryckligt undantag i lagen, som motsvarar artikel 2.2 i i det nya direktivet, bedöms därför inte behövas.
Enligt 2008 års direktiv skulle endast vissa artiklar tillämpas på
kontokrediter som skulle betalas tillbaka på uppmaning eller inom tre månader (artikel 2.3 i 2008 års direktiv). Dessa kontokrediter är alltså
förbundna med ränta eller med annat än obetydliga avgifter. Vid genomförandet av 2008 års direktiv ansågs det nödvändigt att undanta dessa kredittyper från vissa bestämmelser i konsumentkreditlagen (jfr prop. 2009/10:242 s. 42). Undantaget avser bestämmelserna om ångerrätt, betalning av skulden i förtid och om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid (4 § tredje stycket i 2010 års konsumentkreditlag). I det nya direktivet finns det inte längre något undantag för dessa kredittyper. För att motsvara det nya direktivets tillämpningsområde bör ett motsvarande undantag inte införas i den nya konsumentkreditlagen.
Möjligheten att undanta kort med uppskjuten debitering bör inte utnyttjas
I det nya konsumentkreditdirektivet finns ett undantag som saknar motsvarighet i 2008 års direktiv. Medlemsstaterna har, enligt artikel 2.5, möjlighet att under vissa förutsättningar undanta kreditavtal i form av kort med uppskjuten debitering. De kort som avses är sådana kreditkort där kortinnehavarens konto debiteras med det totala transaktionsbeloppet vid en specifik tidpunkt som överenskommits i förväg, vanligen en gång per månad, utan att någon ränta betalas. I Sverige benämns dessa kreditkort ibland betalkort.6 Skälet för undantaget är att sådana kreditavtal kan bidra till att hushållen på ett bättre sätt anpassar sin budget till en månadsinkomst (skäl 18).
Förutsättningen för att dessa kreditavtal ska få undantas är att krediten tillhandahålls av ett kredit- eller betalningsinstitut, ska åter-
6 Se prop. 2009/10:220 s. 69. Dessa kort ska skiljas från andra kreditkort där kortinnehavaren använder en kreditfacilitet för att återbetala en del av det belopp som hen är skyldig vid en senare tidpunkt, tillsammans med ränta eller andra kostnader. I Sverige används för dessa kort ofta termen kreditkort. Se vidare skäl 17 i Europaparlamentet och rådets förordning 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
198
betalas inom 40 dagar, att den är ränte- och avgiftsfri samt endast har begränsade avgifter kopplade till tillhandahållandet av betaltjänsten (artikel 2.5).
Dessa typer av kreditavtal har undantagits från vissa bestämmelser i 2010 års konsumentkreditlag genom undantaget för räntefria kontokrediter (se 4 § andra stycket). Möjligheten att undanta kontokrediter är numera betydligt snävare än vad 2008 års direktiv medgav. Frågan är därför om det är motiverat att undanta kontokrediter kopplade till betalkort som tillhandahålls av kredit- och betalningsinstitut, när detta är de enda kontokrediter som får undantas. Ett argument för ett sådant undantag skulle kunna vara att undantaget endast gäller för kredit- och betalningsinstitut, vilka omfattas av annan lagstiftning som får anses tillgodose ett visst konsumentskydd (se lagen [2010:751] om betaltjänster och lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). Ett sådant undantag skulle också kunna motiveras med att kredittypen är att jämställa med fakturakrediter och att den, som framhålls i det nya direktivets skäl, bidrar till att hushållen kan anpassa sin budget efter en månadsinkomst. Eftersom undantaget för fakturakrediter numera är begränsat till sådana som inte erbjuds av tredje part gör sig detta skäl dock inte längre lika starkt gällande. Att kreditgivarna som träffas av detta undantag är näringsidkare som har kreditgivning som en huvudsaklig del av verksamheten talar också mot ett utnyttjande av undantaget. Dessutom skulle ett undantag som är begränsat till kontokrediter kopplade till betalkort skapa tröskeleffekter och motverka en effektiv konkurrens. Kort med uppskjuten debitering bör därför inte särregleras och möjligheten enligt artikel 2.5 således inte utnyttjas.
Direktivets tvingande karaktär överensstämmer med konsumentkreditlagens tvingande karaktär
Det nya direktivet är precis som 2008 års direktiv av tvingande karaktär (art 22.2 i 2008 års direktiv och artikel 43 i det nya direktivet). Medlemsländerna ska säkerställa att konsumenter inte kan avsäga sig de rättigheter som tillkommer dem genom de nationella bestämmelser som införlivar direktivet. Medlemsländerna har även en skyldighet att säkerställa att de bestämmelser som antas inte kan kringgås genom det sätt på vilket avtalet formuleras (22.3 i 2008 års direktiv och 43.2 i det nya direktivet).
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
199
Vid genomförandet av 2008 års direktiv bedömdes det tillräckligt att behålla den lydelse som tidigare fanns i 4 § i 1992 års konsumentkreditlag och som återfinns i 5 § i 2010 års konsumentkreditlag. Denna bestämmelse föreskriver att ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i konsumentkreditlagen är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annan anges i lagen. Det saknas skäl att nu göra några andra bedömningar. Bestämmelsen bör därför överföras till den nya lagen i oförändrat skick.
5.4 Direktivets begrepp och definitioner
Förslag: Den nya konsumentkreditlagen ska innehålla ett antal
definitioner. Samtliga definitioner i den nuvarande lagen utom definitionen av högkostnadskredit överförs till den nya lagen och placeras i bokstavsordning. Definitionen av kreditförmedlare placeras tillsammans med övriga definitioner och ett tillägg görs om att näringsidkaren, för att omfattas av definitionen, inte endast ska introducera konsumenten för kreditgivaren. Vidare införs en ny definition av begreppet mindre företag.
Bedömning: I övrigt krävs det inga författningsåtgärder för att
genomföra det nya direktivets bestämmelser om definitioner.
Skälen för förslaget och bedömningen
Definitionerna i direktivet
Artikel 3 i det nya konsumentkreditdirektivet innehåller definitioner av begrepp som används i direktivet. Flertalet definitioner motsvaras av definitioner i artikel 3 i 2008 års direktiv och är införda i 2010 års konsumentkreditlag. Det gäller bl.a. begreppen kontokredit, kreditkostnad och kreditränta. I definitionen av kombinerat kreditavtal, som motsvaras av begreppet kreditköp i 2010 års konsumentkreditlag, har mindre ändringar gjorts som dock inte föranleder några ändringar i den svenska definitionen. Samtliga av dessa definitioner bör överföras oförändrade till den nya konsumentkreditlagen men ordningsföljden bör struktureras om så att definitionerna följer bokstavsordning. Definitionen av högkostnadskredit genomför inte någon
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
200
bestämmelse i 2008 års direktiv utan tillkom senare. Definitionen bör tas bort eftersom den inte längre fyller något syfte, jfr avsnitt 5.6, 5.15 och 5.22.
Andra begrepp ansågs, vid genomförandet av 2008 års direktiv, inte nödvändiga att definiera i lag. Bedömningen, som det saknas anledning att frångå, gjordes med vägledning av systematik, tydlighet och överskådlighet (prop. 2009/10:242 s. 44). Ett exempel är begreppet varaktigt medium, som inte definieras utan i stället används uttrycket läsbar och varaktig form i konsumentkreditlagen (jfr t.ex. prop. 2013/14:15 s. 36 och prop. 2015/16:197 s. 69). Det är lämpligt att använda det uttrycket även fortsättningsvis.
Det nya direktivet innehåller dock även helt nya definitioner, där några har motsvarighet i bolånedirektivet. När det gäller begreppen kopplingsförbehåll, paketeringsförfarande och kompletterande tjänst bedömdes vid genomförandet av det direktivet inte några definitioner behövas (prop. 2015/15:197 s. 70). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning. När det gäller begreppet rådgivningstjänster infördes en definition i lagen om viss verksamhet med bostadskrediter. Det begreppet berörs närmare i avsnitt 5.11.
Nedan görs vissa ytterligare överväganden kring särskilda begrepp av betydelse för genomförandet. När det gäller resterande nya begrepp får vissa anses vara tillräckligt tydliga i sig själva, t.ex. förhandsinformation och skuldrådgivningstjänster, medan innebörden av andra framgår genom att de används eller förklaras i materiella bestämmelser, t.ex. förtidsåterbetalning. Det är därför, enligt utredningens bedömning, inte nödvändigt att införa ytterligare några av de definitioner som återfinns i artikel 3 i det nya direktivet för att genomföra det nya konsumentkreditdirektivet. Däremot bedöms det lämpligt att införa ett samlingsbegrepp för de företag som enligt kommissionens rekommendationer definieras som mikroföretag samt små och medelstora företag (se nedan).
Konsument och kreditgivare
Konsument och kreditgivare är centrala begrepp i såväl 2008 års direktiv som i det nya direktivet. Begreppen är bl.a. av betydelse för direktivets tillämpningsområde. Även om definitionerna i det nya direktivet motsvarar definitionerna i 2008 års direktiv finns det skäl att något
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
201
utveckla hur direktivets begrepp förhåller sig till begreppsbildningen i den svenska lagen.
Enligt artikel 3.1 i direktivet definieras en konsument som en fysisk person som handlar utanför ramen för sin handels-, närings, eller yrkesverksamhet. Kreditgivare definieras enligt artikel 3.2 som en fysisk eller juridisk person som lämnar eller förbinder sig att lämna en kredit inom ramen för sin närings- eller yrkesverksamhet. En kreditgivare är alltså enligt direktivet alltid en näringsidkare.
I syfte att ansluta till den systematik som gäller för närliggande lagstiftning infördes vid genomförandet av 2008 års direktiv begreppen konsument och näringsidkare i konsumentkreditlagen. Enligt 2 § konsumentkreditlagen definieras en konsument som en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, vilket överensstämmer med det nya direktivets definition. Näringsidkare definieras enligt samma bestämmelse som en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. Detta begrepp används varken i 2008 års direktiv eller i det nya direktivet och är ett vidare begrepp än kreditgivare eftersom det innefattar fler aktörer. Näringsidkare syftar i konsumentkreditlagens mening på såväl kreditgivare som kreditförmedlare (se prop. 2009/10:242 s. 86, jfr prop. 2015/16:197 s. 70). Att detta vidare begrepp används i lagen innebär också att regleringen om marknadsföring av kreditavtal innefattar fler än kreditgivare och kreditförmedlare. De näringsidkare som marknadsför kreditgivares och kreditförmedlares verksamheter på internet genom jämförelsesidor, t.ex. så kallade affiliates, omfattas av lagens marknadsföringsregler (se om detta SOU 2023:38, Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning, s. 246).
I 2 § konsumentkreditlagen definieras även kreditgivare. Enligt bestämmelsen är en kreditgivare den som lämnar krediten eller övertar den ursprungliga kreditgivarens fordran. Begreppet har en vidare betydelse än i direktivet, eftersom en kreditgivare enligt lagens definition inte behöver vara en näringsidkare.
Det får anses av vikt att fortsätta behålla konsumentkreditlagens begreppsbildning. Detta får även anses förenligt med det nya direktivet, eftersom begreppen kreditgivare och kreditförmedlare kan användas i de fall det finns behov av att peka ut en särskild aktör. De kreditgivare som inte är näringsidkare ligger utanför det nya direk-
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
202
tivets tillämpningsområde och även denna diskrepans får därför anses förenlig med det nya direktivet.
Särskilt om begreppet kreditförmedlare
Frågan om vilka som omfattas av definitionen av kreditförmedlare får en större betydelse i det nya konsumentkreditdirektivet än i 2008 års direktiv. Detta beror främst på att kreditförmedlarna, precis som redan gäller för kreditförmedlare av bostadskrediter, omfattas av fler näringsrättsliga regler, såsom reglerna om rådgivning och krav på uppföranderegler samt ett tillfredsställande godkännandeförfarande. Av betydelse är också att fler kredittyper omfattas av det nya direktivets tillämpningsområde.
Enligt artikel 3.12 i det nya direktivet definieras kreditförmedlare som en fysisk eller juridisk person som inte handlar i egenskap av kreditgivare eller notarie och som inte bara antingen direkt eller indirekt introducerar en konsument för en kreditgivare och som inom ramen för sin närings- eller yrkesverksamhet mot arvodering, som kan utgöras av pengar eller annan form av avtalad ekonomisk förmån (a) presenterar eller erbjuder kreditavtal till konsumenter, (b) bistår konsumenten genom att utföra annat förberedande arbete eller annan administration innan avtal ingås vad gäller kreditavtal, eller (c) ingår kreditavtal med konsumenter för kreditgivarens räkning. Definitionen i det nya direktivet motsvaras huvudsakligen av definitionen i artikel 3 f i 2008 års direktiv, men innehåller några tillägg. Preciseringen om att en fysisk eller juridisk person för att omfattas av definitionen inte
ska handla i egenskap av notarie och inte endast antingen direkt eller indirekt introducera en konsument för kreditgivaren har tillkommit i det
nya direktivet. Det har även gjorts ett tillägg om att det arbete som ska utföras inte bara ska vara annat än förberedande arbete utan även
annat arbete än administration (artikel 3.12 b i det nya direktivet).
I 48 § första stycket första ledet i 2010 års konsumentkreditlag återfinns en definition av kreditförmedlare. Enligt bestämmelsen definieras en kreditförmedlare som en näringsidkare som, utan att vara kreditgivare och mot ersättning, erbjuder ett kreditavtal, bistår en konsument innan ett kreditavtal ingås eller ingår ett kreditavtal som ombud för kreditgivaren.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
203
Definitionen tillkom i samband med genomförandet av 2008 års direktiv. I 2008 års direktiv fanns det enbart ett fåtal huvudsakligen näringsrättsliga skyldigheter för de kreditförmedlare som omfattades av direktivet och såväl definitionen som bestämmelserna samlades därför i slutet av lagen (jfr prop. 2009/10:242 s. 39). Vid genomförande av bolånedirektivet tillkom några bestämmelser i konsumentkreditlagen avseende särskilda skyldigheter för kreditförmedlare av bostadskrediter som också placerades i slutet av lagen. Därtill gjordes, i lagen om verksamhet med bostadskrediter, en hänvisning till definitionen av kreditförmedlare i konsumentkreditlagen.
Som nämns ovan har regleringen för kreditförmedlare utökats i det nya direktivet. Eftersom det nya konsumentkreditdirektivet omfattar fler typer av kreditavtal än 2008 års direktiv skulle detta också kunna innebära att fler näringsidkare omfattas av definitionen av kreditförmedlare. Bland annat är innebörden av intresse i förhållande till betalningsanstånd som beviljas vid köp av en vara eller en tjänst där det inte är varu- eller tjänsteleverantören utan en tredje part som erbjuder kredit och som därför omfattas av direktivets tillämpningsområde, även om de är ränte- och avgiftsfria med kort återbetalningstid (jfr artikel 2.2 h i det nya direktivet och främst artikel 2.2 f i 2008 års direktiv). I det nya direktivet finns därtill vissa uttryckliga undantag som tar sikte på varu- och tjänsteleverantörer som medverkar subsidiärt som kreditförmedlare (artikel 10.10, 11.8 och 37.3 samt skäl 43, 77 och 84). Av dessa bestämmelser skulle den slutsatsen kunna dras att varu- och tjänsteleverantörer alltid ska anses vara kreditförmedlare när en tredje part erbjuder kredit vid försäljning av deras varor eller tjänster. Det bör dock i detta sammanhang påpekas att direktivets tillämpningsområde utgår från kredittypen och inte från vilka fysiska eller juridiska personer som erbjuder krediten. Det är således krediten som faller in under direktivets tillämpningsområde när en tredje part erbjuder en kredit avseende en varu- eller tjänsteleverantörs varor eller tjänster. Det är i dessa fall den tredje parten som är kreditgivare. För att direktivets skyldigheter för kreditförmedlare ska träffa varu- eller tjänsteleverantören krävs att denne faller in under definitionen av kreditförmedlare.
För att omfattas av definitionen krävs det såväl enligt 2008 års direktiv som enligt det nya konsumentkreditdirektivet att näringsidkaren får ersättning och att det är fråga om sådan verksamhet som beskrivs i bestämmelsen (prop. 2009/10:242 s. 120).
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
204
Frågan om en varu- eller tjänsteleverantör ska anses vara en kreditförmedlare när konsumenten i samband med köp av en vara eller tjänst ingår ett kreditavtal med en tredje part som kreditgivare får avgöras från fall till fall, bl.a. utifrån hur samarbetet mellan kreditgivaren och varu- eller tjänsteleverantören är konstruerat.
När det gäller kravet på ersättning är det kreditförmedlaren som ska ta emot pengar eller någon annan ekonomisk förmån. Om en varu- och tjänsteleverantör betalar en kreditgivare för tillhandahållandet av en betalningstjänst torde denne därför inte omfattas av definitionen av kreditförmedlare. Enbart konsumentens betalning för varan eller tjänsten torde inte heller anses motsvara arvodering enligt direktivet, under förutsättning att det pris för varan eller tjänsten som kommer varu- och tjänsteleverantören till handa inte är högre för en konsument som väljer att betala genom en kredit än för en konsument som väljer att betala direkt. I vilken utsträckning ett avtalsvillkor utgör en ekonomisk förmån är en fråga som närmare får utvecklas i rättstillämpningen.
Preciseringen av att den fysiska eller juridiska personen inte endast direkt eller indirekt ska introducera konsumenten för kreditgivaren tyder vidare på att det krävs någon form av kvalité på näringsidkarens åtgärd för att denne ska falla in under begreppet.
Innebörden av begreppet kreditförmedlare är ytterst något som avgörs av EU-domstolen. Först om varu- och tjänsteleverantören omfattas av definitionen av kreditförmedlare kan det bli aktuellt att bedöma om verksamheten som kreditförmedlare, med beaktande av samtliga omständigheter, inte utgör huvudsyftet med verksamheten. I sådana fall kan leverantören anses vara subsidiärt medverkande kreditförmedlare (se skäl 43 och jfr EU-domstolens avgörande Verein für Konsumenteninformation mot INKO, Inkasso GmbH, C-127/15, ECLI:EU:C:2016:934, p. 48 och 49 samt definitionen av kombinerat kreditavtal i artikel 3.20 b där begreppet kreditförmedlare inte används). Detta hindrar dock inte att krediten omfattas av direktivets tillämpningsområde och att kreditgivaren måste uppfylla de skyldigheter som direktivet uppställer på en sådan.
Med hänsyn till att definitionen av kreditförmedlare har större betydelse och är relevant för flera bestämmelser bör denna flyttas till den bestämmelse i lagen där övriga definitioner återfinns. När det gäller det nya direktivets tillägg om att den fysiska eller juridiska personen inte ska handla i egenskap av notarie saknar detta tillämp-
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
205
lighet i svensk rätt och bedöms inte kräva någon åtgärd. Genom att det i lagens definition av kreditförmedlare föreskrivs att näringsidkaren ska bistå en konsument innan ett kreditavtal ingås får detta anses inbegripa såväl förberedande arbete som det nya tillägget om annan administration. Tillägget om att det krävs något annat än att direkt
eller indirekt introducera en konsument för kreditgivaren bedöms i och
för sig redan framgå av att det i bestämmelsen preciseras vilka åtgärder som krävs för att falla in under definitionen. Definitionen av kreditförmedlare i det nya konsumentkreditdirektivet är i det närmaste identisk med definitionen i artikel 4.5 i bolånedirektivet. Vid genomförandet av det direktivet konstaterades att definitionen huvudsakligen överensstämde med definitionen av 2008 års direktiv och någon ändring genomfördes inte (prop. 2015/16:197 s. 119). För att bestämmelsen bättre ska överensstämma med ordalydelsen i direktiven och för att underlätta vid tolkningen av begreppet kreditförmedlare bör det nu dock göras ett förtydligande tillägg om att näringsidkaren, för att omfattas av definitionen, inte endast ska introducera konsumenten för kreditgivaren.
Sammanfattningsvis bör definitionen av kreditförmedlare flyttas till den nya konsumentkreditlagen och placeras bland övriga definitioner. Det bör även göras ett tillägg om att näringsidkaren för att omfattas av definitionen inte endast ska introducera konsumenten för kreditgivaren. I övrigt kräver tilläggen i artikel 3.12 i det nya direktivet ingen åtgärd.
Mindre företag
Av betydelse för det nya direktivets tillämpningsområde och reglerna om tillfredsställande godkännandeförfarande är vilka företag som är mikroföretag samt små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendationer (2003/361/EG) av den 6 maj 2023 om definitionen om mikroföretag samt små och medelstora företag (jfr bl.a. artikel 2.2 h). Definitionen används även i andra rättsakter från EU, såsom i kredithanteringsdirektivet7. Det direktivet genomfördes bl.a. genom lagen (2023:714) om förvärv och förvaltning av nödlidande kreditavtal. Som samlingsbegrepp för företagen används
7 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2167 av den 24 november 2021 om kreditförvaltare och kreditförvärvare och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
206
i den lagen termen mindre företag, vilket definieras som ett företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro, eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år (prop. 2023/24:23 s. 50 f. och 142 samt 1 kap. 3 § 10 i nyss nämnda lag). Samma definition bör användas för att genomföra det nya konsumentkreditdirektivet och en motsvarande definition bör därför införas i den nya konsumentkreditlagen.
5.5 Beräkning av den effektiva räntan
Förslag: Hänvisningen i förordningen om beräkning av effektiv
ränta vid konsumentkrediter ska ändras till bilaga III i det nya konsumentkreditdirektivet.
Skälen för förslaget
Artikel 30 i det nya konsumentkreditdirektivet innehåller vissa bestämmelser om beräkningen av den effektiva räntan. I bilaga III till det nya direktivet finns den matematiska formel som ska användas vid beräkningen samt instruktioner för hur beräkningen ska ske. Bestämmelsen ska säkerställa att uppgifter om den effektiva räntan kan jämföras inom hela unionen och syftar till att främja en väl fungerande inre marknad samt garantera en hög skyddsnivå för konsumenten i hela unionen (skäl 72). Artikeln motsvarar artikel 19 i 2008 års direktiv. I det direktivet återfinns den matematiska formeln i bilaga I till direktivet. Vid genomförandet av 2008 års direktiv ansågs det lämpligt att ta in bestämmelserna om beräkningen av den effektiva räntan i förordning (prop. 2009/10:242 s. 45 samt förordning [2010:1855] om beräkning av effektiv ränta vid konsumentkrediter). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning. Hänvisningen i förordningen ska dock ändras till bilaga III i det nya direktivet. Utöver detta kräver artikel 30 i det nya direktivet ingen åtgärd.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
207
5.6 Marknadsföring
Förslag: Den nya konsumentkreditlagen ska innehålla en bestäm-
melse som innebär att en särskild upplysning ska lämnas vid marknadsföring av alla kreditavtal enligt konsumentkreditlagen. Bemyndigandet om innehållet i den särskilda upplysningen överförs oförändrat till den nya lagen.
Bestämmelsen om den information som ska lämnas vid marknadsföring av kreditavtal, överförs till den nya lagen men förtydligas och anpassas till det nya direktivet.
Kravet på en särskild upplysning ska inte gälla för vissa fakturakrediter, fortlöpande avtal och bostadskrediter. Bestämmelserna om information vid marknadsföring ska inte gälla för vissa fakturakrediter och fortlöpande avtal.
Bestämmelserna om god kreditgivningssed och krav på måttfullhet vid marknadsföring av krediter överförs till den nya lagen. I sistnämnda bestämmelse ska det införas ett tillägg som innebär att viss typ av marknadsföring aldrig är att anse som måttfull.
Bedömning: Kraven i artikel 8.1 i det nya konsumentkreditdirek-
tivet tillgodoses genom förslaget på en utvidgad upplysningsskyldighet vid marknadsföring i prop. 2024/25:17.
I övrigt bedöms befintliga bestämmelser som reglerar marknadsföring av konsumentkrediter uppfylla de krav på marknadsföring som uppställs i artikel 7 i det nya direktivet och några ytterligare åtgärder för att genomföra den artikeln behövs inte.
Möjligheten att i enlighet med artikel 8.8 förbjuda viss reklam bör inte utnyttjas.
Skälen för förslaget och bedömningen
Bestämmelserna i det nya direktivet
Artikel 7 och 8 i det nya konsumentkreditdirektivet innehåller bestämmelser om marknadsföring. Artikel 7, som saknar motsvarighet i 2008 års direktiv, föreskriver att reklam- och marknadsföringsuppgifter om kreditavtal ska vara rättvisande, klara och icke vilseledande. Bestämmelsen innehåller även ett förbud mot att vid reklam- och
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
208
marknadsföringsåtgärder använda sig av formuleringar som kan skapa falska förväntningar på kreditens tillgänglighet, kreditens kostnader eller det sammanlagda belopp som konsumenten ska betala.
Artikel 8 har en motsvarighet i artikel 4 i 2008 års direktiv. Artikeln har dock genomgått omfattande förändringar och regleringen av den information som ska ingå vid reklam har blivit mer utförlig. Bestämmelsen föreskriver numera att reklam för kreditavtal ska innehålla en varningstext, att standardinformationen som ska ingå vid reklamen ska vara lätt läsbar eller tydligt hörbar, att den på olika vis ska anpassas till det medium som används och att medlemsstaterna ska förbjuda viss reklam för kreditprodukter. Medlemsstaterna kan därutöver välja att förbjuda viss ytterligare reklam för kreditprodukter. Bestämmelsen syftar framför allt till att konsumenter ska kunna jämföra erbjudanden (skäl 33).
Allmänna bestämmelser om marknadsföring
Generella regler om marknadsföring återfinns i marknadsföringslagen (2008:846). Marknadsföring definieras enligt lagen som reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter inbegripet en näringsidkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till konsumenter eller näringsidkare (3 §). Enligt lagen ska marknadsföring stämma överens med god marknadsföringssed, vilket bland annat innebär ett krav på vederhäftighet (5 § och prop. 2007/08:115 s. 144). Lagen innehåller även ett förbud mot vilseledande marknadsföring (10 §). Enligt bestämmelsen får en näringsidkare vid marknadsföring inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande, särskilt framställningar som bland annat avser produktens utmärkande egenskaper, användning, risker, pris och grunderna för prisberäkning. Av betydelse vid marknadsföring av konsumentkrediter är även konsumentkreditlagens krav på att näringsidkaren i sitt förhållande till konsumenten ska iaktta god kreditgivningssed (6 § i 2010 års konsumentkreditlag). Marknadsföring som framställer krediten som en helt bekymmersfri lösning på kundens eventuella ekonomiska problem får anses strida mot detta krav (prop. 2017/18:72 s. 49).
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
209
Kravet på god marknadsföringssed och god kreditgivningssed innebär att näringsidkaren är skyldig att iaktta viss återhållsamhet och måttfullhet vid marknadsföring av krediter (prop. 1991/92:83 s. 107 och prop. 2017/18:72 s. 48). I samband med en översyn av konsumentkreditmarknaden, vars fokus var att skapa en mer ansvarsfull marknad, ansågs dock skyldigheten inte ha fått ett tillräckligt genomslag vid marknadsföring av krediter (prop. 2017/18:72 s. 48). I syfte att förtydliga och förstärka näringsidkarens ansvar infördes därför en bestämmelse i 2010 års konsumentkreditlag som föreskriver att måttfullhet ska iakttas vid marknadsföring av krediter. Genom bestämmelsen betonas att större hänsyn ska tas till de generella risker som är förknippade med konsumentkrediter. På så sätt ska sannolikheten för att marknadsföringen lockar konsumenterna till oöverlagda beslut minskas. Detta krav innebär bland annat att marknadsföringen ska vara saklig och balanserad samt att den inte får vara påträngande (6 a § och prop. 2017/18:72 s. 48 ff.).
De befintliga bestämmelser som reglerar marknadsföring av konsumentkrediter får anses väl uppfylla det allmänt hållna krav på reklam och marknadsföring som uppställs i artikel 7 i det nya direktivet. Denna bedömning är även i linje med den bedömning som gjordes i samband med genomförandet av bolånedirektivet, vilket skedde innan kravet på måttfullhet vid marknadsföring infördes i konsumentkreditlagen. Bolånedirektivets artikel 10 är nästan identisk med artikel 7 i det nya konsumentkreditdirektivet, men ansågs inte kräva särskilda åtgärder (se prop. 2015/16:197 s. 74). Några särskilda åtgärder för att genomföra direktivets artikel 7, utöver att överföra bestämmelserna om god kreditgivningssed och måttfullhet till den nya konsumentkreditlagen, behövs därför inte.
Det bör införas krav på en särskild upplysning vid marknadsföring
I syfte att göra konsumenter medvetna om att lån kostar pengar ska reklam för kreditavtal innehålla en tydlig och framträdande varning. I varningen ska det stå ”Obs! Att låna kostar pengar” eller en motsvarande formulering (artikel 8.1 i nya direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i 2008 års direktiv. I nuvarande regelverk finns ingen generell skyldighet att förena marknadsföring av konsumentkrediter med varningstext. Avseende högkostnadskrediter finns det
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
210
dock en skyldighet för näringsidkaren att vid marknadsföring upplysa om att marknadsföringen gäller en högkostnadskredit. Upplysningen ska också innehålla information om riskerna med skuldsättning och vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i upplysningen och om hur den ska lämnas i marknadsföringen (7 b § i 2010 års konsumentkreditlag). Regeringen har genom förordningen (2018:479) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter föreskrivit att informationen ska innehålla formuleringen ”Det här är en högkostnadskredit” och bemyndigat Konsumentverket att meddela ytterligare föreskrifter, vilket Konsumentverket har gjort genom KOVFS 2019:1.
Liknande bestämmelser gäller också vid marknadsföring av alkohol och spel (7 kap. 7 § alkohollagen [2010:1622] och 15 kap. 3 § andra stycket spellagen [2018:1138]).
I syfte att påverka konsumenters riskmedvetenhet och därigenom minska risken för ogenomtänkta beslut har regeringen i propositionen Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och över-
skuldsättning, prop. 2024/25:17, som beslutades den 19 september
2024, föreslagit att en särskild upplysning ska lämnas vid marknadsföring och att denna inte ska begränsas till högkostnadskrediter. Propositionen utgår från Överskuldsättningsutredningens förslag (SOU 2023:38). Regeringen föreslår att det av upplysningen ska framgå att en kredit medför kostnader för konsumenten. Upplysningen föreslås även fortsättningsvis innehålla information om de vanligaste riskerna med krediter och information om var konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor. Det närmare innehållet av upplysningen och hur den ska utformas föreslås av regeringen i likhet med vad som för närvarande gäller för högkostnadskrediter regleras på en lägre författningsnivå än lag. (Prop. 2024/25:17 s. 33 ff. och 48)
Lydelsen av det nya konsumentkreditdirektivet innebär enligt utredningens bedömning att den särskilda upplysning som enligt 7 b § i 2010 års konsumentkreditlag ska lämnas vid marknadsföring av en högkostnadskredit bör ersättas av en bestämmelse med ett vidare tillämpningsområde. Regeringens förslag i ovan nämnda proposition, i den del det innebär att den särskilda upplysningen ska innehålla information om att en kredit medför kostnader för konsumenten, får
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
211
anses stämma väl överens med det krav som uppställs i det nya direktivets artikel 8.1. Genom de ändringar som utredningen föreslår avseende konsumentkreditlagens tillämpningsområde blir bestämmelsen tillämpbar på fler kredittyper än regeringen föreslår, och kommer på så sätt nå upp till det nya direktivets skyddsnivå.
Enligt förslaget i propositionen ska den särskilda upplysningen även innehålla riskinformation och information om var konsumenten kan vända sig för att få stöd. Sådan information får anses bidra till att göra konsumenter medvetna om att lån kostar pengar. En bestämmelse med detta innehåll får därför anses vara förenlig med det nya konsumentkreditdirektivet. Denna bedömning görs mot bakgrund av att Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder8 ska beaktas vid marknadsföring av kreditavtal (se artikel 7 och skäl 32 i det nya konsumentkreditdirektivet). Direktivet om otillbörliga affärsmetoder är ett minimiharmoniseringsdirektiv såvitt gäller finansiella tjänster (se art 3.9 i det direktivet). Det föreslås således att den nya konsumentkreditlagen ska innehålla en bestämmelse som innebär att en särskild upplysning ska lämnas vid marknadsföring av alla kreditavtal enligt konsumentkreditlagen. Det förslag som lämnas av regeringen i propositionen bedöms uppfylla de krav som uppställs och vara förenlig med artikel 8.1 i det nya direktivet. Upplysningen ska alltså innehålla information om att en kredit medför kostnader för konsumenten. Att upplysningen också innehåller information om riskerna med skuldsättning och vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor bedöms förenligt med direktivet. Liksom enligt dagens reglering ska det, om upplysningen inte lämnas, vara möjligt att ingripa enligt marknadsföringslagen, se vidare avsnitt 5.21.
Det bemyndigande som enligt nuvarande reglering gäller för den särskilda upplysningen bör överföras oförändrat till den nya lagen. I enlighet med Överskuldsättningsutredningens förslag bör det i förordning införs bestämmelser med innebörden att upplysningen ska innehålla informationen ”att låna kosta pengar” och att Konsumentverket får bestämma upplysningens närmare utformning.
8 Europaparlamentet och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
212
Reglerna för standardinformation vid marknadsföring bör anpassas till det nya direktivet
Det nya direktivet föreskriver i likhet med 2008 års direktiv att viss standardinformation ska ingå vid reklam för konsumentkrediter (artikel 4 i 2008 års direktiv och artikel 8.2–6 i det nya direktivet). I likhet med 2008 års direktiv uppställs i det nya direktivet krav på följande. Om nationell rätt föreskriver att det vid marknadsföring av kreditavtal ska lämnas information om den effektiva räntan behöver sådan standardinformation som huvudregel inte lämnas. När marknadsföringen anger en räntesats eller andra sifferuppgifter för kreditkostnaden ska dock standardsinformation alltid lämnas (artikel 8.2). Denna information ska innehålla uppgift om krediträntan, avgifter som utgör en del av konsumentens sammanlagda kreditkostnad, det sammanlagda kreditbeloppet, kreditavtalets löptid, vid kredit i form av betalningsanstånd för särskilda varor eller tjänster; deras kontantpris samt belopp som eventuellt förskottsbetalas samt det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten och avbetalningarnas belopp (artikel 8.3 a–f). Upplysningarna ska lämnas på ett klart, kortfattat och framträdande sätt (artikel 8.3 första stycket). Informationen ska även innehålla ett representativt exempel (artikel 8.4).
De svenska reglerna om information vid marknadsföring återfinns i 7 § i 2010 års konsumentkreditlag. I första stycket anges att näringsidkaren vid marknadsföring av kreditavtal, med angivande av ett representativt exempel, ska lämna information om den effektiva räntan för krediten. Kravet på att den effektiva räntan ska anges vid marknadsföring har funnits i Sverige allt sedan 1977 års konsumentkreditlag (se 5 § konsumentkreditlagen [1977:981]). Genom att ange den effektiva räntan presenteras ett enhetligt och i princip fullständigt mått på kreditkostnaden som underlättar jämförelser mellan krediter (se prop. 1991/92:83, s. 38, jfr prop. 2009/10:242 s. 45). Det bör därför även fortsatt gälla ett krav på att information om den effektiva räntan ska anges vid marknadsföring av kreditavtal. För att uppfylla kravet i artikel 8.4 i det nya direktivet bör denna information även fortsatt innehålla ett representativt exempel.
I 7 § andra stycket i 2010 års lag finns den information som ska ges om någon annan räntesats eller sifferuppgift än den effektiva räntan anges. Även denna information ska ges med ett representativt
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
213
exempel. Bestämmelsen i 7 § andra stycket uppfyller kraven i det nya direktivet och bör överföras oförändrad till den nya lagen.
Artikel 8.5 i det nya direktivet innehåller en bestämmelse som gäller i de fall det finns en skyldighet att ingå ett avtal om en kompletterande tjänst. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 4.3 i 2008 års direktiv och har genomförts i 7 § tredje stycket i 2010 års konsumentkreditlag där det anges att om konsumenten är skyldig att ingå ett avtal om en kompletterande tjänst till kreditavtalet, och kostnaderna för tjänsten inte kan fastställas i förväg, ska skyldigheten anges i marknadsföringen i anslutning till informationen om den effektiva räntan. Till skillnad från 2008 års direktiv krävs det inte längre att tjänstens kostnad inte kan fastställas i förväg för att denna skyldighet ska inträda. Uppgiften behöver enligt det nya direktivet inte heller presenteras tillsammans med den effektiva räntan utan ska i stället redogöras för i anslutning till övrig standardinformationen. Bestämmelsen bör därför i viss mån justeras på så sätt att bisatsen och kost-
naderna för tjänsten inte kan fastställas i förväg tas bort. Att infor-
mationen ska anges tillsammans med den effektiva räntan får anses överensstämma även med det nya direktivets lydelse eftersom informationen om den effektiva räntan ges i anslutning till övrig standardinformation. Någon ändring bedöms därför inte krävas i denna del utan bestämmelsen kan överföras oförändrad förutom den justering av bisatsen som föreslås ovan.
Enligt 7 § fjärde stycket första meningen i 2010 års konsumentkreditlag ska informationen lämnas på ett klart, kortfattat och framträdande sätt, vilket stämmer överens med hur informationen ska lämnas enligt artikel 4.2 i 2008 års direktiv. Utöver dessa krav ska, enligt det nya direktivet, standardinformationen också anpassas till
det medium som används för reklamen. Standardinformationen ska
vara lätt läsbar eller tydligt hörbar beroende på vad som är lämpligt och anpassad till de tekniska begränsningar hos det medium som används för reklamen (artikel 8.3 första stycket).
Det gällande kravet på att informationen ska lämnas på ett klart, kortfattat och framträdande sätt innebär att konsumenten inte ska ha några svårigheter att ta del av informationen, vilket bl.a. betyder att informationen inte får anges med förminskad textstorlek (prop. 2009/10:242 s. 93). Näringsidkarens skyldighet att i sitt förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed innebär också ett krav på god och rättvisande information som är saklig, korrekt och fullständig såvitt
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
214
avser sådant som konsumenten bör känna till (6 § i 2010 års lag och prop. 1991/92:83 s. 107 f.). Det kan hävdas att det nya direktivets allmänt hållna krav på tydligt läsbar information som anpassas efter det medium som används får anses uppfyllt genom kravet på att näringsidkaren ska iaktta god kreditgivningssed (jfr bolånedirektivet artikel 11.5 och prop. 2015/16:197 s. 76. Bestämmelsen i bolånedirektivet är dock något annorlunda utformad). Att informationsskyldigheten endast kan uppfyllas genom att informationen presenteras på ett adekvat och lämpligt sätt får närmast anses vara en självklarhet, för såväl information på papper som för digital information.
Informationsbestämmelserna bör dock i största möjliga mån utformas på liknande sätt som andra informationsbestämmelser i konsumenträttslig lagstiftning. Det finns liknande informationsbestämmelser i 2 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 3 § andra stycketdistansavtalslagen. Bestämmelserna tar sikte på den information som ska lämnas innan ett distansavtal ingås och föreskriver att informationen som ges ska vara klar och begriplig samt ges på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Bestämmelserna har sitt ursprung i EU-direktiv (se artikel 8.1 i konsumenträttighetsdirektivet9 och artikel 3.2 i 2002 års distansfinansdirektiv). I begreppet medel för distanskommunikation ingår såväl elektronisk kommunikation, såsom e-post, meddelanden via webbplatser och applikationer, samt andra kommunikationsmedel såsom tidningsannonser, tv och radio (jfr prop. 1999/2000:89 s. 75). Detta begrepp får anses motsvara vad som enligt det nya direktivet avses med begreppet medium.
För att ansluta till systematiken och terminologin i distansavtalslagen och för att säkerställa ett korrekt genomförande av det nya konsumentkreditdirektivet bör det förtydligas att den information som lämnas ska anpassas till det medel för distanskommunikation som används.
I det nya direktivet anges i artikel 8.3 tredje stycket att om det medium som används för att förmedla standardinformationen i specifika och motiverade fall inte medger att informationen visas visuellt ska det inte krävas att standardinformationen vid kredit i form av betalningsanstånd för särskilda varor eller tjänster omfattar uppgift om deras kontantpris samt belopp som eventuellt förskottsbetalas eller uppgift om det sammanlagda belopp som ska betalas av konsu-
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
215
menten och avbetalningarnas belopp (jfr 7 § andra stycket punkterna 5 och 6 i 2010 års konsumentkreditlag).
Syftet med den nya bestämmelsen är att genom att mängden information minskas, såsom vid exempelvis radioreklam som innebär att informationen inte kan visas visuellt, ska konsumentens förståelse för informationen som lämnas förbättras (skäl 33).
I artikel 8.6 finns en bestämmelse som anger att när det elektroniska medium som används för att förmedla informationen inte gör det möjligt att visuellt visa informationen på ett framträdande och tydligt sätt ska konsumenten alltid kunna få tillgång till samma information som nämns ovan, genom att klicka, skrolla eller svajpa (artikel 8.6). Regleringen ska bidra till att standardinformationen visas i ett tilltalande format och tar hänsyn till vissa mediers tekniska begränsningar, exempelvis skärmar för mobiltelefoner. Konsumenten ska på så sätt även i dessa fall kunna få en snabb överblick av all viktig information (skäl 33).
Det krävs åtgärder i förhållande till gällande rätt för att nå upp till direktivets krav på att omfattningen av informationsskyldigheten anpassas till det medium som används. Det bör i den nya konsumentkreditlagen föreskrivas att i de fall det medel för distanskommunikation som används inte gör det möjligt att lämna informationen på ett framträdande sätt ska viss information i stället göras omedelbart tillgänglig för konsumenten på ett lämpligt sätt. Utgångspunkten är dock fortsatt att all information ska kunna lämnas på ett framträdande och tydligt sätt. Informationen som avses är det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, antalet avbetalningar och storleken på dessa (artikel 8.3 e) samt kontantpriset och den kontantinsats som krävs vid kreditköp (artikel 8.3 f). Kravet på att informationen ska göras omedelbart tillgänglig för konsumenten på lämpligt sätt är mer allmänt hållet än direktivets krav på att informationen ska finnas tillgänglig genom att konsumenten kan klicka, skrolla eller svajpa, och är därför mer lämpligt att använda i lagtexten. Begreppet ”omedelbart tillgänglig” överensstämmer också med den terminologi som används i konsumentkreditlagen i övrigt. Begreppet får anses uppfylla direktivets krav. Vidare bör det föreskrivas att nyss nämnda information ska utelämnas i de fall informationen inte kan ges i läsbar form.
Enligt 2010 års konsumentkreditlag gäller även ett krav på att den effektiva räntan ska anges på ett minst lika framträdande sätt som andra förekommande räntesatser (7 § fjärde stycket andra meningen). Be-
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
216
stämmelsen har sitt ursprung i bolånedirektivet (artikel 11.2 e). Vid genomförandet av bolånedirektivet bedömdes det förenligt med EUrätten att inte begränsa detta krav till bostadskrediter utan låta detta gälla för samtliga konsumentkrediter (prop. 2015/16:197 s. 75). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning.
Förbud mot viss marknadsföring bör preciseras i lag
Artikel 8.7 och 8.8 i det nya direktivet innehåller bestämmelser om förbud mot viss typ av reklam. Bestämmelserna saknar motsvarighet i 2008 års direktiv. Enligt artikel 8.7 ska medlemsstaterna förbjuda reklam för kreditprodukter som uppmuntrar konsumenter att söka kredit genom att antyda att krediten skulle förbättra deras ekonomiska situation (artikel 8.7 a), specificerar att utestående kreditavtal eller registrerade krediter i databaser har liten eller ingen inverkan på bedömningen av en kreditansökan (artikel 8.7 b) eller som felaktigt antyder att krediter leder till ökade ekonomiska resurser, ersätter besparingar eller kan höja en konsuments levnadsstandard (artikel 8.7 c). Enligt artikel 8.8 får medlemsstaterna förbjuda bland annat reklam för kreditprodukter som visar hur lätt eller snabbt det går att få kredit (artikel 8.8 a), anger att kredittagande är en förutsättning för en rabatt (artikel 8.8 b) eller erbjuder anståndsperioder för kreditavbetalningar på mer än tre månader (artikel 8.8 c).
Svensk lagstiftning innehåller inga uttryckliga förbud mot specifika budskap vid marknadsföring av krediter. Däremot kan en näringsidkare vars marknadsföring strider mot lagens krav på måttfullhet förbjudas att fortsätta med marknadsföringen eller någon annan liknande åtgärd (6 a § i 2010 års konsumentkreditlag och 23 § marknadsföringslagen). Konsumentverket utövar tillsyn över marknadsföringslagens bestämmelser, däribland på konsumentkreditmarknadens område. I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen meddela förbudsförelägganden och därigenom förbjuda att en näringsidkare vars marknadsföring strider mot måttfullhetskravet fortsätter med marknadsföringen eller annan liknande åtgärd. Ett sådant föreläggande ska som huvudregel förenas med vite (28 § första stycket 1 och andra stycket marknadsföringslagen). Konsumentombudsmannen kan också väcka talan vid Patent- och marknadsdomstolen om sådana förbud och om att en näringsidkare som överträtt marknadsföringsbestämmel-
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
217
serna ska åläggas en särskild avgift som tillfaller staten, en så kallad marknadsstörningsavgift (47 § 1 och 48 § marknadsföringslagen).
Den närmare innebörden av måttfullhetskravet framgår av förarbeten. Även lagens bestämmelse om god kreditgivningssed har betydelse vid denna bedömning. För att avgöra om marknadsföringen är måttfull ska en helhetsbedömning göras utifrån dess innehåll, den krets till vilken den riktar sig och det medium som används. Bedömning ska ske utifrån de generella risker som är förknippade med konsumentkrediter och i syfte att minska sannolikheten för att marknadsföringen lockar konsumenter till oöverlagda beslut. Krediter får inte framställas på ett sätt som är ägnat att missleda konsumenten om de ekonomiska konsekvenserna av krediten. Marknadsföringen får inte heller framställa krediten som en helt bekymmersfri lösning på konsumentens eventuella ekonomiska problem.10 Marknadsföringen ska i stället vara neutral och bör överlåta till konsumenten att avgöra i vad mån krediten är förmånlig (prop. 1991/92:83 s. 107 och 2017/18:72 s. 49 f. och 62).
Även om måttfullheten alltid ska bedömas utifrån en helhet kan detta krav, tillsammans med kravet på god kreditgivningssed (6 § i 2010 års konsumentkreditlag) och förbudet mot vilseledande marknadsföring (10 § marknadsföringslagen), anses innefatta ett förbud mot de budskap som anges i det nya direktivets artikel 8.7. Förbudet mot reklam för kreditprodukter som uppmuntrar konsumenter att söka kredit genom att antyda att krediten skulle förbättra deras ekonomiska situation (artikel 8.7 a) får anses vara typexempel på sådan marknadsföring som enligt förarbetena inte anses måttfull (se prop. 1991/92:83 s. 107 och 2017/18:72 s. 49 f.). Förbudet mot reklam som specificerar att utestående kreditavtal eller registrerade krediter i databaser har liten eller ingen inverkan på bedömningen av en kreditansökan (artikel 8.7
b) får anses innefattas av ett krav på att marknadsföring inte får locka konsumenter till att fatta oöverlagda beslut (jfr Henriksson & Persson, Konsumentkreditlagen [8 november 2023, Version 1, JUNO] kommentaren till 6 a §, jfr även SOU 2023:38 s. 605, se vidare om detta nedan). Slutligen får förbudet mot reklam som felaktigt antyder att krediter leder till ökade ekonomiska resurser, ersätter besparingar eller
10 Exempelvis har budskap såsom ”säg hejdå till dyra lån”, ”samla lån och få mer pengar över i
sommar” och ”ett smart lån ger mer pengar över” ansetts ägnade att missleda konsumenten om
de ekonomiska konsekvenserna av krediten och framställa denna som en bekymmersfri lösning på konsumentens eventuella problem (Patent- och marknadsdomstolens dom den 31 maj 2023 i mål nr PMT 7180–22. Jfr även Patent- och marknadsdomstolens dom den 25 juni 2020 i mål nr PMT 16182-19).
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
218
kan höja en konsuments levnadsstandard (artikel 8.7 c) anses strida mot kravet på måttfullhet och förbudet mot vilseledande marknadsföring (prop. 1991/92:83 s. 107 och 10 § marknadsföringslagen). Även utvecklingen i praxis talar för ståndpunkten att budskapen i artikel 8.7 i det nya direktivet enligt svensk rätt inte är tillåtna vid marknadsföring. I flertalet avgöranden har kreditgivare vid vite förbjudits att marknadsföra krediter till konsumenter på ett sätt som ger intryck av att krediten är ett lättvindigt sätt att lösa ekonomiska problem eller av att krediten inte innebär någon belastning på kredittagarens ekonomi, lockar till att fatta oöverlagda beslut samt missleder om de ekonomiska konsekvenserna av att ta eller utöka en kredit (se bl.a. Patent- och marknadsdomstolens dom den 25 juni 2020 i mål nr PMT 16182-19 och den 31 maj 2023 i mål nr PMT 7180-22 samt MD 1988:20).
Frågan är om säkerställandet av ett korrekt genomförande av direktivet kräver att dessa förbud ändå framgår uttryckligen av lagtexten.
Om kravet på en måttfull marknadsföring eller förbudet mot vilseledande marknadsföring skulle preciseras, i syfte att ligga närmare direktivets ordalydelse, bör en sådan precisering för att uppfylla sitt syfte vara detaljerad. Måttfullhetskravet är ett väl inarbetat begrepp med motsvarighet i annan lagstiftning (se 15 kap. 1 § spellagen och 7 kap. 1 § alkohollagen). Det innefattar flertalet viktiga principer, utöver de som berörs av det nya konsumentkreditdirektivet, såsom att marknadsföringen inte bör väcka särskild uppmärksamhet genom sin utformning. Om de förbud som anges i det nya direktivets artikel 8.7 specificeras i lagtexten kan detta bidra till en felaktig bild av att dessa principer är de mest centrala och framträdande i måttfullhetskravet. Samtidigt är det inte lämpligt att specificera samtliga de principer som bedömts ligga i begreppet måttfullhet. En sådan ordning skulle motverka den flexibilitet som krävs för att hantera den mångfald och utveckling som finns på konsumentkreditmarknaden. En specificering av vissa förbud skulle alltså inte ansluta till den systematik och terminologi som används i svensk rätt i detta avseende (jfr utredningens direktiv).
Kommissionen har dock i tidigare lagstiftningsärenden haft synpunkter på att vissa delar av ett EU-direktivs bestämmelser inte har kommit till direkt uttryck i svensk lag, utan endast framgått av förarbetena till lagen (jfr t.ex. prop. 2015/16:46 och prop. 2019/20:63). Som tidigare anförts av regeringen är förarbetena enligt svensk rättstradition ett viktigt instrument för lagtolkning och det är vedertaget att för-
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
219
arbetena har stor betydelse vid bestämmande av hur en lagbestämmelse ska tolkas, vilket har bekräftats av EU-domstolen (prop. 2019/20:63 s. 18, se målet Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige, C-478/99, EU:C:2002:281 samt t.ex. prop. 2016/17:107 s. 162). Förarbeten är alltså relevanta för att fastställa rättsläget i Sverige, även i fråga om genomförandet av EU-rättsakter.
Sammanfattningsvis är det utredningens uppfattning att skäl talar för att bestämmelserna om måttfullhet, god kreditgivningssed och förbud mot vilseledande marknadsföring tillsammans med förarbeten och praxis är tillräckliga för att genomföra artikel 8.7 i det nya konsumentkreditdirektivet. Samtidigt skulle en specificering av de svenska bestämmelserna innebära en reglering som är mer i linje med hur direktivet uppfattas i övriga EU. Förtydliganden i lagtext kan vara motiverade i den utsträckning det kan leda till tydligare eller mer rättssäkra regler eller regler med ett bättre konsumentskydd (jfr prop. 2019/20:63 s. 19). Bestämmelserna om måttfullhet och god kreditgivningssed bör överföras till den nya konsumentkreditlagen. För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet föreslås ett tillägg i bestämmelsen om måttfullhet som innebär att marknadsföring som anger att lämnade krediter, betalningsförsummelser och kreditmissbruk saknar betydelse för kreditprövningen eller antyder att krediter leder till förbättrade ekonomiska förutsättningar eller förbättrar konsumentens situation på något annat sätt aldrig är att anse som måttfull. Tillägget innebär en icke uttömmande exemplifiering av marknadsföring som inte kan anses måttfull. Kravet på att marknadsföring ska vara måttfull får anses inbegripa delar av de budskap som anges i artikel 8.8. Det bedöms inte nödvändigt att reglera detta ytterligare. Möjligheten att i enlighet med artikel 8.8 uttryckligen förbjuda viss reklam bör därför inte utnyttjas.
Den föreslagna regleringen bedöms vara förenlig med grundlagarna
De föreslagna kraven på att lämna en särskild upplysning i samband med marknadsföring och den specificerade bestämmelsen om vad som inte kan anses måttfullt kan inskränka yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet som kommer till uttryck i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 10) och EU:s
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
220
rättighetsstadga (artikel 11). Yttrandefriheten är också grundlagsskyddad genom yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och tryckfrihetsförordningen (TF). Lagarna syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande (1 kap. 1 § YGL och 1 kap. 1 § TF).
Yttranden som faller inom yttrandefrihetsgrundlagarnas materiella tillämpningsområde får inte inskränkas utan stöd i grundlagarna. Generellt sett omfattas marknadsföring av yttrandefrihetsgrundlagarnas tillämpningsområde. Utpräglad kommersiell reklam har dock ansetts falla utanför grundlagarnas syfte och till följd av detta möjlig att reglera i lag.
Marknadsföring av konsumentkrediter som har budskap med ett kommersiellt syfte och avser rent kommersiella förhållanden kan alltså regleras genom lag, utan stöd i yttrandefrihetsgrundlagarna. För marknadsföring som inte har ett sådant utpräglat kommersiellt syfte finns det stöd för det föreslagna kravet på en särskild upplysning och den specificerade bestämmelsen om måttfullhet genom delegationsbestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagarna (1 kap. 12 § 3 och 4 TF samt 1 kap. 18 § YGL). Bestämmelserna ger möjlighet att i lag meddela föreskrifter om förbud mot kommersiella annonser som har meddelats till skydd för hälsa enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen. De ger vidare en möjlighet att i lag meddela föreskrifter om att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, om syftet är skydd för hälsa eller konsumentskydd. Konsumentskydd omfattar bland annat konsumenternas ekonomiska intressen vid näringsidkares marknadsföring av exempelvis krediter (se prop. 2017/18:49 s. 187).
Motivet till att reglera marknadsföring av konsumentkrediter är att minska överskuldsättningen. Många människor lever med skulder som de aldrig kommer kunna betala tillbaka, vilket orsakar lidande för den skuldsatta och dennes familj (jfr prop. 2017/18:72 s. 48). Bland långvarigt överskuldsatta är dessutom fysisk och psykisk ohälsa påtaglig (se vidare prop. 2015/16:125 s. 46). Det huvudsakliga syftet med den föreslagna åtgärden är alltså att stärka konsumentskyddet och skydda folkhälsan mot skadeverkningarna av överskuldsättning. Mot denna bakgrund får regleringen anses förenlig med yttrandefrihetsgrundlagarna.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
221
Vissa kredittyper bör undantas
Reglerna om information vid marknadsföring gäller enligt konsumentkreditlagens nuvarande lydelse inte för bland annat fakturakrediter och fortlöpande avtal. Fakturakrediter och fortlöpande avtal bör på grund av sin särskilda karaktär även fortsättningsvis, i den utsträckning som medges enligt de föreslagna bestämmelserna för dessa kredittyper, undantas den föreslagna regleringen om den information som ska lämnas vid marknadsföring. Bestämmelsen om en särskild upplysning bör heller inte tillämpas för dessa kredittyper eller för bostadskrediter.
5.7 Näringsidkarens informationsskyldighet
5.7.1 Kostnadsfri information
Förslag: Den nya konsumentkreditlagen ska innehålla en bestäm-
melse om krav på kostnadsfri information.
Skälen för förslaget
Enligt artikel 5 ska information som tillhandahålls konsumenter i enlighet med direktivet, tillhandahållas utan kostnad för konsumenten, oavsett vilket medium som används. En liknande bestämmelse finns i artikel 8 i bolånedirektivet.
Vid genomförandet av bolånedirektivet ansågs det närmast vara en självklarhet att information som näringsidkaren är skyldig att lämna ska vara kostnadsfri för konsumenten. För att genomföra bolånedirektivet infördes dock 5 a § i 2010 års konsumentkreditlag, som föreskriver att den information som näringsidkaren ska lämna enligt lagen ska vara kostnadsfri för konsumenten. I syfte att bestämmelsen inte skulle tolka motsatsvis för andra krediter än bolånekrediter gjordes bestämmelsen generellt tillämplig på alla konsumentkrediter (prop. 2015/16:197 s. 71).
Kravet på kostnadsfri information i det nya direktivet tillgodoses genom nämnda bestämmelse som bör överföras till den nya konsumentkreditlagen. Ytterligare åtgärder för att genomföra artikel 5 i det nya direktivet krävs inte.
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
222
5.7.2 Allmän information
Förslag: Bestämmelserna om allmän information i 2010 års kon-
sumentkreditlag görs generellt tillämpliga på alla krediter i den nya konsumentkreditlagen och anpassas efter det nya direktivet. Viss uppgiftsskyldighet ska dock endast gälla för bostadskrediter respektive för andra kredittyper än bostadskrediter.
Vissa faktura- och värdepapperskrediter ska undantas från skyldigheten att lämna allmän information. Detsamma gäller fortlöpande avtal.
Skälen för förslaget
Direktivets bestämmelser om allmän information
Artikel 9 föreskriver att kreditgivare och, i tillämpliga fall, kreditförmedlare alltid ska tillhandahålla konsumenterna tydlig och begriplig allmän information om kreditavtal. Informationen ska tillhandahållas på papper eller på ett annat varaktigt medium som konsumenten väljer. För de kreditavtal som kreditgivare eller kreditförmedlare tillhandahåller i sina lokaler ska den allmänna informationen åtminstone finnas tillgänglig i pappersform. Bestämmelsen ställer även upp vissa minimikrav på vad informationen ska innehålla, såsom upplysningar om hur krediten får användas, kreditens löptid, typer av kreditränta och en beskrivning av villkoren för återbetalning.
Syftet med regleringen är att skapa ett komplement till den information om enskilda produkter som konsumenten får i samband med reklam. Konsumenter ska med hjälp av den allmänna informationen få möjlighet att fatta sina beslut med kännedom om det breda urval av produkter och tjänster som erbjuds (skäl 35). Den allmänna informationen tar alltså, i likhet med informationen som lämnas vid marknadsföring, sikte på situationen före det att näringsidkaren etablerat en affärsrelation med en specifik konsument.
SOU 2024:69 Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet
223
Bestämmelsen om allmän information för bostadskrediter bör göras generellt tillämplig och anpassas till det nya direktivet
Regleringen om allmän information saknar motsvarighet i 2008 års direktiv och det finns i svensk lagstiftning inte någon generell reglering om allmän information för konsumentkrediter. Däremot innehåller bolånedirektivets artikel 13 en snarlik reglering. Denna artikel har genomförts genom bestämmelsen om allmän information om bostadskrediter, som återfinns i 6 b § i 2010 års konsumentkreditlag. För att nå upp till det nya konsumentkreditdirektivets krav i artikel 9 bedöms det lämpligt att skyldigheten att lämna allmän information om bostadskrediter utvidgas till att generellt avse de krediter som faller in under den nya konsumentkreditlagen (se dock nedan om faktura- och värdepapperskrediter respektive fortlöpande avtal).
Skyldigheten att tillhandahålla allmän information gäller enligt direktivet kreditgivare och, i tillämpliga fall, kreditförmedlare. Enligt nuvarande bestämmelse är det näringsidkaren som avseende bostadskrediter ansvarar för tillhandahållandet av den allmänna informationen. För att behålla gällande systematik bör skyldigheten avseende övriga kredittyper också gälla näringsidkare. Vid genomförandet av bolånedirektivet ansågs att en sådan informationsskyldighet för kreditförmedlare som inte uppträder som ombud för en eller flera kreditgivare, s.k. ickeanknutna kreditförmedlare, skulle bli alltför vidsträckt och försvåra verksamheten och en möjlighet i det direktivet att undanta dessa från skyldigheten utnyttjades därför (se prop. 2015/16:197 s. 72). Motsvarande möjlighet till undantag finns inte för övriga kredittyper i det nya konsumentkreditdirektivet.
De uppgifter som ska ingå i den allmänna informationen enligt artikel 9.2 a–h samt j och k har samtliga en motsvarighet i bolånedirektivet och därmed även i 6 b § i 2010 års lag. Genom att i den nya konsumentkreditlagen göra bestämmelsen generellt tillämpbar uppnås därför informationsskyldigheten i denna del och några ytterligare åtgärder för att uppfylla det nya direktivet behövs inte i dessa delar.
Avseende kravet om uppgiftslämnarens identitet och geografiska adress (a) gäller dock enligt det nya konsumentkreditdirektivet även en skyldighet att ange telefonnummer och e-postadress, vilket saknar motsvarighet i bolånedirektivet. Det bör därför göras ett tillägg om att uppgifterna om näringsidkarens identitet, förutom namn, organisationsnummer och adress, även ska innehålla näringsidkarens tele-
Genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet SOU 2024:69
224
fonnummer och e-postadress. Frågan är om en sådan skyldighet bör avse även bostadskrediter. Bolånedirektivet är ett minimidirektiv som inte hindrar medlemsstaterna från att införa striktare bestämmelser för att skydda konsumenten (artikel 2.1 i bolånedirektivet). Det är därför inget som hindrar att en sådan skyldighet införs för bostadskrediter. Även om generellt tillämplig lagstiftning får anses förenkla regelverket krävs det dock att vissa av bestämmelsens skyldigheter begränsas till bostadskrediter respektive andra krediter än bostadskrediter (se nedan). Mot denna bakgrund bör näringsidkarens skyldighet att ange telefonnummer och e-postadress inte gälla för bostadskrediter.
Även skyldigheten i det nya konsumentkreditdirektivet att ange en beskrivning av ångerrätten (i) saknar motsvarighet i nuvarande reglering, eftersom det vid genomförandet av bolånedirektivet infördes en betänketid för bostadskrediter och det på grund av detta saknas bestämmelser om ångerrätt för bostadskrediter (se prop. 2015/16:197 s. 87). En sådan informationsskyldighet behöver därför införas för de kredittyper som inte är bostadskrediter.