Prop. 2004/05:149: I ett nytt tredje stycke upplyses om att det i lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen) finns särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel och åtal vid vissa brott enligt förevarande lag, som rör skatt enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (...

• NJA 2012 s. 247:Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
• NJA 2000 s. 372:Fråga om ansvar för medhjälp till skattebedrägeri alternativt för fordringshäleri
• NJA 2003 s. 499:Skattebrott. Frågor om rubricering och påföljd.
• RH 1993:136:Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedömts som försök till skattebedrägeri och ansetts böra föranleda fängelse. Tillika frågor om gärningsidentitet och om gränsen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse samt om fullbordanspunkt vid åtal med avseende på att en inkomst utlämnats i en avgiven mervärdeskattedeklaration.
• RH 2005:52:Skattskyldig har påförts skattetillägg enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324). Detta har ej befunnits utgöra hinder för att därefter pröva åtal för grovt skattebrott.
• RH 1993:6:Ansvar för s.k. aktivt skattebedrägeri har ansetts inte kunna komma ifråga när skatt och avgift till följd av oriktig uppgift påförts fel person men till rätt belopp.
• NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
• NJA 1988 s. 292:Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
• NJA 1994 s. 277:Skattskyldig som i eftertaxeringsmål lämnat oriktiga uppgifter i inlagor till domstol har dömts för försök till grovt skattebedrägeri.
• NJA 1984 s. 384:Fråga om gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse.
• RH 1994:65:I mål om grovt skattebedrägeri har följande frågor prövats. Vistelse i riket har inte ansetts stadigvarande i den mening som avses i kommunalskattelagen. Däremot har förelegat sådan väsentlig anknytning till riket att skattskyldighet inträtt. Invändning om skatterättslig domicil även i annat land. - Sådana omständigheter har inte framkommit att, som hävdats, räntefordringar inte varit tillgängliga för lyftning. - Förbehåll om att självdeklarationer i vissa avseenden är ofullständiga har inte ansetts vara kännetecknande av sådan tydlighet att förbehållen givit skattemyndigheterna anledning att få deklarationerna fullständigade. Oriktiga uppgifter har därför ansetts föreligga.
• NJA 2007 s. 929:Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
• NJA 2010 s. 306:En förutsättning för ansvar för skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69) har, trots lagtextens utformning, ansetts vara att den tilltalade haft uppsåt till skatteundandragande (eget eller annans).
• NJA 2016 s. 891:Det åligger allmän domstol att självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande förelegat, trots att förutsättningarna för eftertaxering inte var uppfyllda avseende de aktuella beloppen.
• NJA 1987 s. 194:Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
• NJA 2018 s. 634:Enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas medför
• NJA 2018 s. 704:När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig uppgift i skattebrottslagens mening i ett fall där avdragsrätt inte har funnits.
• NJA 1981 s. 277:När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen eller det beträffande vissa av dem endast kunnat styrkas grov oaktsamhet. - Brottspåföljden har bestämts, på grundval av en samlad bedömning av hela den ådagalagda brottsligheten, inom den strängaste av de strafflatituder som är stadgade i de tillämpliga straffbuden. - Vid prövningen, om de oriktiga uppgifter beträffande vilka grov oaktsamhet befunnits föreligga skall föranleda ansvar för vårdslös skatteuppgift, har hänsyn tagits till att dessa uppgifter tillsammans med övriga oriktiga uppgifter i deklarationen sammanlagt rört betydande belopp. 5 § skattebrottslagen.
• NJA 1986 s. 105:En åkeriägare har, efter att vid flera tillfällen ha satt kilometerräknaren i sin lastbil ur funktion, till trafiksäkerhetsverket ingett avstämplingskort upptagande oriktiga körsträckor, i följd varav kilometerskatt genom automatisk databehandling påförts honom med för låga belopp. Avstämplingskorten har ansetts avgivna till ledning för myndighets beslut i den mening som avses i 2 § 1 st skattebrottslagen. För varje skatteperiod för vilken avstämplingskort avgetts har ett skattebedrägeribrott ansetts föreligga. Tillika fråga om brotten kunde anses som ringa samt om påföljden.
• NJA 1987 s. 201:Grovt skattebedrägeri? Tillika fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, har fullbordats.
• NJA 1992 s. 202:Bestämmelsen i 2 § 2 st skattebrottslagen (1971:69) har inte ansetts tillämplig vid underlåtenhet att avge deklaration för arbetsgivaravgifter.

• NJA 1994 s. 277:Skattskyldig som i eftertaxeringsmål lämnat oriktiga uppgifter i inlagor till domstol har dömts för försök till grovt skattebedrägeri.

• NJA 1987 s. 802:En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna under dessa år skulle komma att påföras lägre inkomst än vad han tidigare hade skönstaxerats för. Vid skönstaxeringarna, som avsåg inkomst av rörelse, hade föreskrivna egenavgifter debiterats honom. Sedan det framkommit att han rätteligen varit anställd, blev han i stället eftertaxerad för inkomst av tjänst. Vid prövning av om och i vad mån fullbordat skattebrott förelåg har de debiterade egenavgifterna räknats honom till godo.
• NJA 2003 s. 499:Skattebrott. Frågor om rubricering och påföljd.
• RH 2005:52:Skattskyldig har påförts skattetillägg enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324). Detta har ej befunnits utgöra hinder för att därefter pröva åtal för grovt skattebrott.
• RH 1993:6:Ansvar för s.k. aktivt skattebedrägeri har ansetts inte kunna komma ifråga när skatt och avgift till följd av oriktig uppgift påförts fel person men till rätt belopp.
• NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
• NJA 1989 s. 469:Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.
• NJA 1988 s. 292:Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
• NJA 1987 s. 201:Grovt skattebedrägeri? Tillika fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, har fullbordats.
• NJA 1989 s. 464:Fråga om påföljd för grovt skattebedrägeri m m.
• NJA 1988 s. 248:Fråga om påföljd för grova skattebedrägeribrott och bokföringsbrott.
• RH 1994:65:I mål om grovt skattebedrägeri har följande frågor prövats. Vistelse i riket har inte ansetts stadigvarande i den mening som avses i kommunalskattelagen. Däremot har förelegat sådan väsentlig anknytning till riket att skattskyldighet inträtt. Invändning om skatterättslig domicil även i annat land. - Sådana omständigheter har inte framkommit att, som hävdats, räntefordringar inte varit tillgängliga för lyftning. - Förbehåll om att självdeklarationer i vissa avseenden är ofullständiga har inte ansetts vara kännetecknande av sådan tydlighet att förbehållen givit skattemyndigheterna anledning att få deklarationerna fullständigade. Oriktiga uppgifter har därför ansetts föreligga.
• NJA 2007 s. 929:Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
• NJA 2018 s. 634:Enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas medför
• NJA 2018 s. 704:När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig uppgift i skattebrottslagens mening i ett fall där avdragsrätt inte har funnits.

• NJA 1981 s. 277:När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen eller det beträffande vissa av dem endast kunnat styrkas grov oaktsamhet. - Brottspåföljden har bestämts, på grundval av en samlad bedömning av hela den ådagalagda brottsligheten, inom den strängaste av de strafflatituder som är stadgade i de tillämpliga straffbuden. - Vid prövningen, om de oriktiga uppgifter beträffande vilka grov oaktsamhet befunnits föreligga skall föranleda ansvar för vårdslös skatteuppgift, har hänsyn tagits till att dessa uppgifter tillsammans med övriga oriktiga uppgifter i deklarationen sammanlagt rört betydande belopp. 5 § skattebrottslagen.
• NJA 2005 s. 856:Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
• NJA 1983 s. 374:Grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening?
• NJA 2004 s. 510:Grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening? Även fråga om tillämpning av dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4 i protokoll nr 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (I = B 3811-03 och II B 4661-03).
• NJA 1984 s. 520:En tilltalad, som av HovR:n dömts för vårdslös skatteuppgift jämte andra brott till gemensam påföljd och ålagts näringsförbud, har i sin revisionsinlaga yrkat frikännande från ansvar för vissa av brotten samt i vart fall ändring av påföljden. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift samt påföljden. Sedan den tilltalade vid huvudförhandlingen yrkat frikännande från ansvar även för andra brott, av vilka vissa angivits i revisionsinlagan, och upphävande av näringsförbudet, har hans talan avvisats i de delar där prövningstillstånd ej meddelats. I fråga om åtal för vårdslös skatteuppgift, som avsett ett flertal mervärdeskattedeklarationer, anses felaktiga uppgifter som hänför sig till en och samma redovisningsperiod skola bedömas som en gärning för sig. Beträffande rekvisitet "betydande belopp" i 5 § skattebrottslagen - som funnits skola avgöras för varje gärning utan beaktande av om gärningen upprepats - har gränsen ansetts i allmänhet kunna sättas vid ungefär ett basbelopp.
• RH 2007:56:En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift.
• NJA 1987 s. 194:Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.

• NJA 1987 s. 802:En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna under dessa år skulle komma att påföras lägre inkomst än vad han tidigare hade skönstaxerats för. Vid skönstaxeringarna, som avsåg inkomst av rörelse, hade föreskrivna egenavgifter debiterats honom. Sedan det framkommit att han rätteligen varit anställd, blev han i stället eftertaxerad för inkomst av tjänst. Vid prövning av om och i vad mån fullbordat skattebrott förelåg har de debiterade egenavgifterna räknats honom till godo.
• RH 1993:136:Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedömts som försök till skattebedrägeri och ansetts böra föranleda fängelse. Tillika frågor om gärningsidentitet och om gränsen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse samt om fullbordanspunkt vid åtal med avseende på att en inkomst utlämnats i en avgiven mervärdeskattedeklaration.
• NJA 1984 s. 384:Fråga om gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse.

• RH 2003:12:Fråga om gärning som innefattar skatteredovisningsbrott är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.
• RH 1994:5:Åtal för vårdslös uppbördsredovisning avseende arbetsgivaravgifter har ogillats, enär gärningen inte avsett skatt eller avgift som innehållits för annan.
• NJA 2010 s. 306:En förutsättning för ansvar för skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69) har, trots lagtextens utformning, ansetts vara att den tilltalade haft uppsåt till skatteundandragande (eget eller annans).

• 12 §, 14 §

• NJA 1985 s. 553:Arbetsgivare har underlåtit att avge i 54 § 1 mom uppbördslagen föreskrivna uppbördsdeklarationer med redovisning av gjorda skatteavdrag för anställdas preliminära skatt. Eftersom innehållen preliminär skatt numera tillgodoräknas de anställda på grundval av kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringslagen och inte av uppbördsdeklarationerna har underlåtenheten inte i och för sig medfört fara för ett oriktigt sådant tillgodoräknande. Däremot har fara ansetts föreligga för att skatt skulle påföras arbetsgivaren med orätt belopp. Arbetsgivaren har med hänsyn härtill ansetts skyldig till vårdslös uppbördsredovisning enligt 9 § skattebrottslagen. Avgivande av kontrolluppgifter med uppgift om gjorda skatteavdrag har inte godtagits som rättelse enligt 12 § skattebrottslagen.
• RH 1994:5:Åtal för vårdslös uppbördsredovisning avseende arbetsgivaravgifter har ogillats, enär gärningen inte avsett skatt eller avgift som innehållits för annan.

• NJA 2012 s. 247:Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
• NJA 1986 s. 652:Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen (1971:69) och 11 kap 5 § BrB.
• NJA 2013 s. 1067:Ansvar för försvårande av skattekontroll förutsätter att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten leder till fara för att myndighetens kontrollverksamhet allvarligt försvåras i den bokföringspliktiga rörelsen.
• NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
• NJA 1987 s. 130:Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen och 11 kap 5 § BrB.
• NJA 2008 s. 697:Fråga om en person som åtagit sig uppdrag att utföra viss bokföring åt en företagare har främjat bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll genom att föra in uppgifter i bokföringen på grundval av ett bristfälligt underlag.
• NJA 1983 s. 479:Åtal för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69). Fråga dels om konkurrens mellan nämnda bestämmelse och straffbestämmelser i brottsbalken dels om utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden vid försvårande av skattekontroll.
• RH 2008:24:I mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll har ett flertal frågor prövats, bl.a. tillämpningen av det s.k. huvudsakskriteriet i 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken och brottens svårhetsgrad. Även frågor om val av påföljd, straffmätning och näringsförbud har behandlats.
• RH 2005:26:En näringsidkare som bedrivit taxirörelse har bl.a. av oaktsamhet underlåtit att bevara körpassrapporterna i fullständigt skick. Frågan om hans oaktsamhet kunde betraktas som grov i skattebrottslagens mening har besvarats nekande.
• RH 2007:56:En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift.

Prop. 2010/11:76: Paragrafen är ny och innebär att grovt skattebrott straffbeläggs på förberedelsestadiet. Lagföring för förberedelse till grovt skattebrott skulle kunna komma i fråga t.ex. om pengar tagits emot eller lämnats som betalning för att någon ska ge in en felaktig mervärdesskattedeklaration eller kontrolluppgift till Skatteverket och där det av olika skäl blivit aktuellt att ingripa mot brottsligheten redan innan deklarationen eller uppgiften getts in. Övervägandena finns i ...

Prop. 2017/18:144: I paragrafen anges under vilka förutsättningar ansvar för vissa brott inte kan dömas ut. Av första stycket framgår att den som på eget initiativ vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, inte döms till ansvar enligt 2–8 §§.

Paragrafen har fått ett nytt tredje stycke. Det nya stycket är en konsekvens av förslaget om ändring i skatteförfarandelagen, ...

Prop. 2014/15:131: Paragrafen har fått en ny andra mening och ett nytt andra stycke.

Genom den nya andra meningen i första stycket har regeln om särskild åtalsprövning utvidgats från att endast gälla skatteförseelse (3 § skattebrottslagen) till att även omfatta skattebrott enligt 2 §, vårdslös skatteuppgift enligt 5 § och skatteavdragsbrott enligt 6 §, om det undandragna skattebeloppet understiger två prisbasbelopp och en ...

Prop. 2004/05:135: Paragrafen, som är ny, motiveras i avsnitt 9.1. Genom bestämmelsen utesluts brott enligt skattebrottslagen från tillämpningsområdet för förverkandebestämmelsen i 36 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken. I den bestämmelsen föreskrivs att brottsbalkens ...

Prop. 2010/11:76: Paragrafen klargör vad som ska gälla i fråga om förverkande vid brott enligt förevarande lag. Andra stycket är nytt.

Genom första stycket utesluts brott enligt skattebrottslagen från tilllämpningsområdet för förverkandebestämmelsen i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken, som föreskriver att balkens bestämmelser om förverkande av utbyte ...

Prop. 2014/15:131: Paragrafen är ny. Den anger när åklagaren inte får inleda en brottsprocess i fråga om en viss felaktighet eller passivitet.

I första stycket regleras att om Skatteverket har beslutat att ta ut skattetillägg av en fysisk person, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om skattetillägg. Har Skatteverket beslutat om skattetillägg, ...

• 3 § 2 st Lag (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall

• övg. best. SFS 1985:105 2 st, 14c § 2 st, 14b §
• 66 kap. 32 § 1 st 2 p Skatteförfarandelag (2011:1244)
• 3 § 2 st Lag (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall
• 65 § Lag (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
• 21 kap. 18 § Skattebetalningslag (1997:483)
• 4 kap. 12 § Lag (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
• 40 § 4 st Lag (1968:430) om mervärdeskatt
• 4 kap. 21 § Taxeringslag (1990:324)
• Taxeringslag (1956:623)

• NJA 2016 s. 891:Det åligger allmän domstol att självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande förelegat, trots att förutsättningarna för eftertaxering inte var uppfyllda avseende de aktuella beloppen.

• 16 § 2 st Förordning (1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion
• 17 § 2 st Förordning (1979:573) med länsrättsinstruktion

• 49 kap. 10a §, övg. best. SFS 2011:1244 8 stSkatteförfarandelag (2011:1244)
• 19 kap. 6 § 1 st 1 p, 18 kap. 8 § Skatteförfarandeförordning (2011:1261)
• 22 § Taxeringsförordning (1990:1236)