SOU 1989:88

Skadeförsäkringslag : slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 5 april 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvaran- de statsrådet Carl Lidbom att tillkalla sakkunniga för att se över försäkringslagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades sex sakkunniga, som antog namnet försäkringsrättskommittén.

Kommittén lade den 15 december 1977 fram ett förslag till konsu- mentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för konsumentförsäkringslagen (198038). Den 15 december 1986 pre- senterade kommittén ett förslag till personförsäkringslag (SOU 198656). Förslaget övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Under år 1983 återupptog kommittén arbetet med Skadeförsäk- ringen, vilken således under en tid kom att behandlas vid sidan av personförsäkringen. I det slutbetänkande som härmed överlämnas föreslås en skadeförsäkringslag, vilken skall ersätta försäkringsav- talslagens bestämmelser om Skadeförsäkring och hela konsument- försäkringslagen.

Liksom beträffande personförsäkringen har kommittén samarbe- tat med motsvarande utredningar i Finland och Norge. Inte heller rörande skadeförsäkringen har det emellertid varit möjligt att nå en fullständig överensstämmelse mellan de tre ländernas förslag.

I arbetet med detta betänkande har följande ledamöter och ex- perter deltagit.

Ledamöter

Justitierådet Bertil Bengtsson

Riksdagsledamoten, förbundsjuristen Stig Gustafsson Förhandlingsombudsmannen Sven-Olof Hägglund Lagmannen Anders Palm

Verkställande direktören Richard Schönmeyr

Experter

Försäkringsjuristen Urban Green

Departementsrådet Hans Jacobson

Direktören Torsten Lundh

Förste ombudmannen Olle Olsson

Professorn Carl Martin Roos

Försäkringschefen Gunde Rosencrantz

Direktören Arne Sandell

Riksombudsmannen Stig Sterner

Försäkringsdirektören Harald Ullman

Överdirektören Thomas Utterström

Divisionschefen Ellis Wohlner

Byråchefen Håkan Wunderman

Försäkringsdirektören Hilding Åberg

fr.o.m. den 16 december 1986

fr.o.m. den 16 december 1986

fr.o.m. den 14 maj 1984

fr.o.m. den 23 mars 1987

fr.o.m. den 14 maj 1984

fr.o.m. den 28 augusti 1984

fr.o.m. den 14 maj 1984

t.o.m. den 27 augusti 1984

Sekreterare i arbetet med skadeförsäkringslagen har varit numera departementsrådet Hans Jacobson (t.o.m. den 15 december 1986) och hovrättsassessom Anders Beskow (fr.o.m. den 1 januari 1985). Huvuddelen av utskrifts- och redigeringsarbetet har utförts av assi- stenten Viveca Engstrand.

Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm den 1 september 1989

Bertil Bengtsson

Stig Gustafsson Sven-Olof Hägglund Anders Palm Richard Schönmeyr

/Anders Beskow

. du llll ”1 H | x . ' f*n.! '” HM ' .. _' I ål.-r, ..35'9—11' * ”Emy” .--: 55.1”. i. .

* lyft ;HS':

Innehåll Förkortningar ......................................... 13 Litteratur ............................................. 15 Sammanfattning ....................................... 17 Summary ............................................. 29 Lagförslag ............................................ 41 1 Förslag till skadeförsäkringslag .................... 45 2 Förslag till lag om införande av skadeförsäkringslagen (1992:000) ...................................... 67 3 Förslag till lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX:OOO) ..................................... 68

4 Förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning 69 5 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) ...................................... 71 6 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) ...................................... 72 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo- sexuella sambor ................................. 74 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om för- säkringsmäklare ................................. 75

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), inne- fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 76 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1922:382) angående

ansvarighet för skada i följd av luftfart ............. 76 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägo—

fred ............................................ 77 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn

över hundar och katter ........................... 78 1 Inledning ....................................... 79 1.1 Kommitténs uppdrag ............................. 79 1.2 Kommitténs arbete ............................... 79

8 Innehåll SOU 1989:88 2 Nuvarande lagstiftning m.m. ....................... 81 2.1 Lagen (1927:77) om försäkringsavtal ............... 81 2.2 Konsumentförsäkringslagen (198038) .............. 90 2.3 Direktiv och förslag till direktiv inom EG ........... 95 3 Försäkringsformer ............................... 99 4 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring ............ 103 5 Försäkringsverksamheten i Sverige .................. 111 Allmänmotivering till skadeförsäkringslagen ............... 113 6 Utgångspunkter för lagstiftningsarbetet .............. 113 6.1 Allmänna synpunkter på lagstiftningsuppgiften ...... 113 6.2 Målet för lagstiftningen: en allmän skadeförsäkringslag 117 6.3 Den nya lagstiftningens räckvidd ................... 119 6.4 Området för den tvingande regleringen ............. 121 6.5 Särskilt om kollektiva försäkringar ................. 130 6.6 Lagstiftningens allmänna uppläggning i övrigt ....... 137 6.7 Regressrätt och andra skadeståndsfrågor ............ 140 6.8 Försäkringsmäklare .............................. 150 6.9 EG-frågor ...................................... 153 7 Information ..................................... 155 7.1 Inledning ....................................... 155 7.2 Informationsreglernas innehåll ..................... 157 7.3 Ansvar för brister i informationen ................. 158 8 Försäkringsavtalet m.m. .......................... 162 8.1 Inledning ....................................... 162 8.2 Avtalets ingående och förnyelse ................... 163 8.3 Försäkringstiden och uppsägning av försäkringen . . . . 166 9 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar ......... 171 9.1 Inledning: reglernas karaktär m.m. ................ 171 9.2 Upplysningsplikten ............................... 173 9.3 Fareökning ...................................... 178 9.4 Framkallande av försäkringsfallet .................. 180 9.5 Säkerhetsföreskrifter ............................. 185 9.6 Räddningsplikt .................................. 187 9.7 Identifikation .................................... 188 9.8 Ringa oaktsamhet; barn och psykiskt störda personer m.m. ........................................... 190 9.9 Omfattningsbestämmelser och tvingande regler ...... 191

10

11

12 12.1 12.2 12.3

13 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6

14 14.1 14.2 14.3 14.4 14.5 14.6 14.7

15 15.1 15.2 15.3 15.4 15.5

16 16.1

16.2

Premien ........................................ 195 Försäkringsersättningen ........................... 198 Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet ............ 204 Försäkring av tredje mans intresse ................. 204 Direktkrav vid ansvarsförsäkring ................... 216

Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring . 221

Skadereglering m.m. ............................. 224 Inledning ....................................... 224 Utbetalning av ersättning m.m. .................... 225 Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. ....... 226 Preskription av rätt till försäkringSersättning ........ 228 Risken för vissa meddelanden m.m. ................ 228 Försäkringsbolagets regressrätt .................... 230 Gruppförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . .................. 231 Vissa allmänna frågor . . . . . . . . . . .................. 231 Information ..................................... 233 Avtalets ingående och ansvarets inträde ............ 234 Ansvarets upphörande m.m. ...................... 236 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar ........ 238 Premienm.m............... ..................... 238

Särregler för vissa slag av gruppförsäkringar m.m. . . . 239

Kollektivavtalsgrundad försäkring .................. 242 Tillämpningsområdet m.m. . . . . .................... 242 Information ..................................... 245 Försäkringsavtalet m.m. .......................... 246 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar ........ 248 Övrigafrågor.............. ...................... 248 Specialmotivering till skadeförsäkringslagen .......... 251 Specialmotivering till 1 kap. (Inledande bestämmelser) 251 16.1.1 1 kap. 15 .............................. 251 16.1.2 1kap.25 .......................... 253 16.1.3 1 kap. 3 & ............................ 255 16.1.4 1 kap. 4 5 ..... .. ...................... 262 Specialmotivering till 2 kap. (Information) .......... 263 16.2.1 2 kap. 1 % .............................. 263 16.2.2 2 kap. 2 & .............................. 264 16.2.3 2 kap. 3 & .............................. 268 16.2.4 2 kap. 4 5 .............................. 269 16.2.5 2 kap. 5 5 .............................. 271

16.3

16.4

16.5

16.6

16.7

16.2.6 2 kap. 6 & .............................. 273 16.2.7 2 kap. 7 %$ .............................. 273 Specialmotivering till 3 kap. (Försäkringsavtalet m.m.) 276 16.3.1 3 kap. 1 & .............................. 276 16.3.2 3 kap. 2.5 .............................. 278 16.3.3 3 kap. 3 € .............................. 280 16.3.4 3 kap. 4 % .............................. 283 16.3.5 3 kap. Så .............................. 285 16.3.6 3 kap. 65 .............................. 287 16.3.7 3 kap. 7 % .............................. 288 Specialmotivering till 4 kap. (Begränsningar av försäk- ringsbolagets ansvar) ............................. 290 16.4.1 4 kap. 1 & .............................. 290 16.4.2 4 kap. 2 & .............................. 293 16.4.3 4 kap. 3 & .............................. 297 16.4.4 4 kap. 4 & .............................. 299 16.4.5 4 kap. 5 & .............................. 300 16.4.6 4 kap. 6 & .............................. 302 16.4.7 4 kap. 7 & .............................. 306 16.4.8 4 kap. 8 & .............................. 308 16.4.9 4 kap. 9 5 .............................. 312 16.4.10 4 kap. 10 å ............................. 315 16.4.11 4 kap. 11 å ............................. 317 Specialmotivering till 5 kap. (Premien) ............. 321 16.5.1 5 kap. 1 % .............................. 321 16.5.2 5 kap. 2 % .............................. 323 16.5.3 5 kap. 3 % .............................. 325 16.5.4 5 kap. 4 5 .............................. 326 16.5.5 5 kap. 5 & .............................. 327 16.5.6 5 kap. 6 & .............................. 327 16.5.7 5 kap. 7 & .............................. 328 Specialmotivering till 6 kap. (Försäkringsersättningen) 329 16.6.1 6 kap. 1 & .............................. 329 16.6.2 6 kap. 2 & .............................. 333 16.6.3 6 kap. 3 & .............................. 335 16.6.4 6 kap. 4 & .............................. 336 16.6.5 6 kap. 5 & .............................. 336 Specialmotivering till 7 kap. (Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet) ............................... 338 16.7.1 7 kap. 1 Ö .............................. 338 16.7.2 7 kap. 2 % .............................. 341 16.7.3 7 kap. 3 & .............................. 342 16.7.4 7 kap. 4 & .............................. 344 16.7.5 7 kap. 5 & .............................. 345 16.7.6 7 kap. 6 & .............................. 346

16.7.7 7 kap. 16.7.8 7 kap. 16.7.9 7 kap. 16.7.10 7 kap.

7 % .............................. 346 8 © .............................. 348 9 & .............................. 349 10 å ............................. 349

16.8 Specialmotivering till 8 kap. (Skadereglering m.m.) . . 353

16.9

16.8.1 8 kap. 16.8.2 8 kap. 16.8.3 8 kap. 16.8.4 8 kap. 16.8.5 8 kap. 16.8.6 8 kap. 16.8.7 8 kap. 16.8.8 8 kap. 16.8.9 8 kap.

1 & .............................. 353 2 %$ .............................. 354 3 & .............................. 356 4 & .............................. 357 5 % .............................. 357 6 & .............................. 358 7 & .............................. 358 8 5 .............................. 359 9 5 .............................. 360

Specialmotivering till 9 kap. (Gruppförsäkring) ...... 361 16.9.1 9 kap. 16.9.2 9 kap. 16.9.3 9 kap. 16.9.4 9 kap. 16.9.5 9 kap. 16.9.6 9 kap. 16.9.7 9 kap. 16.9.8 9 kap. 16.9.9 9 kap. 16.9.10 9 kap. 16.9.11 9 kap. 16.9.12 9 kap. 16.9.13 9 kap. 16.9.14 9 kap. 16. 9.15 9 kap. 16.9. 16 9 kap.

försäkring) ..... 16101 10 kap. 16.102 10 kap. 16.103 10 kap. 16.104 10 kap. 16.10.5 10 kap. 16106 10 kap. 16107 10 kap. 16.108 10 kap. 16109 10 kap.

1 & .............................. _ 361 2 & .............................. 362 3 & .............................. 364 43 .............................. 364 5 % .............................. 367 6 & .............................. 368 7 & .............................. 369 8 5 .............................. 369 9 & .............................. 370 10 5 ............................. 371 11 å ............................. 371 12 å ............................. 373 13 å ............................. 373 14 å ............................. 374 15 å ............................. 374 16 å ............................. 375 16.10 Specialmotivering till 10 kap. (Kollektivavtalsgrundad ................................. 376 1 & ............................. 376 2 5 ............................. 377 3 %$ ............................. 377 4 & ............................. 378 5 få ............................. 378 6 5 ............................. 379 7 & ............................. 380 8 % ............................. 380 9 & ............................. 380 10 å ............................ 381

17

16.10.10 10 kap.

Lag om införande av skadeförsäkringslagen ......... 383

SOU l989:88 18 Följdlagstzfming . . . ............................... 389

18.1 Förslag till lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX:000) (lagförslag 3) ........... . ............. 389 18.2 Förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning (lagförslag 4) . . .................................. 390

18.3 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982. 713) (lagförslag 5) .......................... 392 18.4 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) (lagförslag 6) .......................... 393

18.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo- sexuella sambor (lagförslag 7) .............. . ...... 402 18.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om för— säkringsmäklare (lagförslag 8) ..................... 403 18.7 Upphävda lagrum om ansvarsfördelning vid solidariskt ansvar(lagförslag9-12) ..... 404 Reservation............—.. ............................. 405 Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . ................... . . . ..... 409 Bilagor ............ . . . . . . . ............................ 411 1 Finländskt lagförslag ............................. 411 2 Norskt lagförslag . . . ............................. 437

Förkortningar

AGB Försäkring om avgångsbidrag BrB Brottsbalken EG Europeiska gemenskapen FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal FRL Lagen (1982:713) om försäkringsrörelse HD Högsta domstolen JB Jordabalken

KFL Konsumentförsäkringslagen (198038) NJA Nytt juridiskt arkiv, avd, I

NJA 11 Nytt juridiskt arkiv, avd, 11 NOU Norges offentlige utredningar NRt Norsk Rettstidene PFL Personförsäkringslagen

Prop. Proposition

SFS Svensk författningssamling SkFL Skadeförsäkringslagen SkL Skadeståndslagen SOU Statens offentliga utredningar TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada

ÄktB Äktenskapsbalken

Litteratur

Alhemark, Christer, Kundkreditförsäkring. Akademisk avhandling. Stockholm 1988 Bengtsson, Bertil, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontrakts- brott. Stockholm 1967 Bogdan, Michael, Svensk internationell privat- och processrätt. 3 uppl. Stockholm 1987

Bör försäkringsavtalsrätten reformeras? Uppsatser utgivna med an-

ledning av Allmänna Brands 125—årsjubileum 1968. Jönköping 1968 Hellner, Jan, Försäkringsrätt. 2 uppl. Stockholm 1965. (Cit.

Hellner.)

Hellner, Jan, Skadeståndsrätt. 4 uppl. Stockholm 1985 Håstad, Torgny, Tjänster utan uppdrag. Stockholm 1973 Håstad, Torgny, Sakrätt. 3 uppl. Stockholm 1987 Persson, Ulf, Skada och värde. Lund 1953 Rodhe, Knut, Obligationsrätt. Stockholm 1956 Rodhe, Knut, Handbok i sakrätt. Stockholm 1985 Rune, Christer, Rätt till skepp. Sjörättsföreningen i Göteborg, Skrifter 55. Klippan 1976 Schmidt, Folke, Faran och försäkringsfallet. Lund 1943 Selmer, Knut S., Forsikringsrett. 2 utgave. Oslo-Bergen-Tromso 1982 Walin, Gösta, Separationsrätt. Stockholm 1975

Sammanfattning

Betänkandet utgör sista ledet i försäkringsrättskommitténs arbete på en ny försäkringslagstiftning, som är avsedd att ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal (FAL). År 1977 lade kommittén fram delbe- tänkandet (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag, som ligger till grund för 1980 års konsumentförsäkringslag (KFL). Lagen inne- håller regler, som är i stort sett tvingande till de försäkrades förmån, om skadeförsäkring för konsumenter. Sedan kommittén fått delvis ny sammansättning och i samband härmed gjort visst uppehåll i arbetet, kom år 1986 delbetänkandet (1986256) Personförsäkrings— lag (PFL). Det slutbetänkande som nu läggs fram innehåller förslag om en skadeförsäkringslag (SkFL), som tillsammans med PFL skall ersätta såväl FAL som KFL; lagen skall omfatta skadeförsäkring för både företag och konsumenter. I fråga om individuell konsument- försäkring medför betänkandet inte så stora ändringar; reglerna samordnas med bestämmelserna för andra försäkringar, och på vissa punkter förstärks konsumentskyddet ytterligare. En nyhet är att kollektiv skadeförsäkring får en utförlig reglering, liksom kollektiv personförsäkring fick i PFL. När det gäller företagsförsäkring inne- bär lagstiftningen vidare väsentliga nyheter. — Samtidigt föreslår vi vissa ändringar i skadeståndslagen (SkL), vilka framför allt går ut på att inskränka försäkringsbolagens möjligheter att kräva tillbaka ut- betalad ersättning från privatpersoner (se nedan).

Kommitténs uppdrag gick i första hand ut på att stärka konsumen- ternas ställning, en fråga som skulle behandlas med förtur, men vidare nämndes i direktiven det allmänna behovet av att modernise- ra försäkringslagstiftningen och även önskemålet att samordna för- säkrings- och skadeståndsreglerna på lämpligt sätt. Moderniserings- behovet får särskild betydelse för reformen av reglerna om företags- försäkring. Utvecklingen på näringslivets och teknikens område har medfört att även ett lagverk av så hög klass som FAL under de mer än 60 år som lagen gällt kommit att framstå som föråldrat på många punkter. Lagens tvingande regler är tillämpliga i samma utsträck— ning på skadeförsäkring för stor- och småföretag, och de är präglade av sitt ursprungliga syfte att också skydda konsumenter. Det är

naturligt att de inskränker möjligheten att skapa nya försäkringspro- dukter lämpade för olika industriers speciella förhållanden och över huvud taget anpassa försäkringarna för nya risker och nya för- säkringsbehov. Både från försäkringshåll och från företagens sida — småföretag lika väl som storindustrier — har understrukits det an— gelägna i större avtalsfrihet på området. Ett förhållande som starkt talar för detta är också företagsförsäkringens ökade internationalise— ring, som gör det nödvändigt att anpassa den svenska försäkringen efter utvecklingen utomlands och på detta vis stärka den svenska industrins konkurrenskraft. Inte minst får detta aktualitet med tan- ke på ett utvidgat svenskt deltagande i det västeuropeiska sam- arbetet inom EG. Också uppkomsten av nya försäkringsformer, t.ex. kollektiva skadeförsäkringar, medför ett behov av att moderni- sera reglerna. För detta talar dessutom det i motiven berörda be- hovet av en samordning med skadeståndsrätten.

Kommitténs utredningar har gjorts i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att de förslag till nya skadeförsäkringslagar som lagts fram i Finland, Norge och Sverige bygger på samma tankegångar och i väsentliga delar stämmer med varandra. På danskt håll har man däremot redan tidigt under 1980-talet ansett lagstiftningsfrågan i sådan grad påverkad av medlemskapet i EG att någon samordning med reformernai de nordiska länderna inte varit möjligt. På grund av det olika utgångsläget vid arbetet, bl.a. att man i de andra nordiska länderna saknat motsvarighet till KFL och därför varit obunden av lagstiftarens tidigare ställningstaganden, har emellertid några helt överenstämmande förslag inte kunnat läggas fram.

I fråga om lagstiftningens utformning har vi som framgått inte ansett det lämpligt att föreslå en särskild lagstiftning om företagsför— säkring. Även bortsett från att en sådan ordning skulle vara kom- plicerad och otymplig, framträder liknande skyddssynpunker som ligger bakom KFL vid många småföretagares försäkringsavtal. Som nämnt har vi för konsumentförsäkringens del i allt väsentligt hållit fast vid de nuvarande reglerna. Alla regler om skadeförsäkring har alltså sammanförts i en gemensam lag. Problemen skiljer sig här så pass mycket från dem vid personförsäkring att det inte skulle vara någon fördel att förena all lagtext i en motsvarighet till FAL.

Äterförsäkring faller utanför SkFL. I fråga om trafikförsäkringen skall alltjämt vissa Särregler i trafikskadelagen gälla. Rörande sådan sjöförsäkring, annan transportförsäkring och försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring samt kreditförsäkring och för— säkring för all framtid föreslås lagens bestämmelser i allt väsentligt bli helt dispositiva.

En viktig fråga, som visat sig svårlöst, är i vilken utsträckning bestämmelserna i SkFL bör vara tvingande till de försäkrades för- mån. Att konsumentförsäkring alltjämt bör i stort sett följa tvingan-

de regler står som sagt klart. De utsträcks genom lagförslaget till att gälla vissa speciella typer av skadeförsäkring för konsumenter, så- som djur-, ur- och smyckeförsäkring, vilka nu faller utanför KFL. Det stora problemet gäller företagsförsäkring. Det är tydligt att storföretagen inte behöver skyddas mot att avtalet innehåller alltför betungande regler. Å andra sidan finns vissa grupper av småföreta- gare — småbrukare, mindre hantverkare, frisörer m.fl. som från olika synpunkter väl kan jämföras med konsumenter. Även dessa kan numera dock ofta få råd och bistånd av en organisation i mellanhavandena med försäkringsbolaget. Under vårt arbete har det framhållits från småföretagarorganisationernas sida, att det från deras synpunkt inte framstår som behövligt med generellt tillämp- liga tvingande regler; det skulle vara tillräckligt att man i särskilda fall kan reagera mot alltför hårda eller annars orimliga villkorsbe- stämmelser. I fråga om många riskabla verksamheter har vidare försåkringsbolaget ett särskilt intresse av att hålla risken under kontroll t.ex. genom stränga säkerhetsföreskrifter. Över huvud ta— get varierar situationen i fråga om olika företag och olika för— säkringstyper på ett sådant sätt att enhetliga principer för de tving- ande reglernas räckvidd är mycket svåra att ställa upp.

Det har inte visat sig möjligt att finna någon preciserad och samtidigt saklig godtagbar gränsdragning för de tvingande bestäm— melserna inom företagsförsäkringens område. Att i lagtexten an- knyta till den försäkrade verksamhetens storlek eller egendomens värde har ansetts kunna leda till mindre lämpliga resultat i många fall. Den lösning vi slutligen stannat för innebär, att regleringen vid företagsförsäkring skulle bli i princip dispositiv, dock med möjlighet att i enskilda fall tillämpa lagens regler i stället för ett villkor som är mera ogynnsamt för försäkringstagarsidan. Förutsättning för detta skall vara att försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet och för- hållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret. Under vårt arbete har framhållits från både Indu- striförbundets och småföretagarnas sida att man inte önskar ett mera omfattande skydd än detta, och vi har inte ansett oss böra gå längre på denna punkt än företagarnas egna representanter funnit Önskvärt.

Ett annat allmänt problem i fråga om förslagets uppläggning är inställningen till kollektiva skadeförsäkringar. Såvitt angår de kollektivavtalsgrundade försäkringarna, har vi liksom i fråga om motsvarande personförsäkringar sett som vår främsta uppgift att ange försäkringarnas plats i rättssystemet och ge stöd åt vissa kon- struktioner och försäkringsvillkor som avviker från de vanliga. De regler vi föreslagit för personförsäkringens del passar i stort också i SkFL. Större svårigheter vållar övriga försäkringstyper frivilliga

och obligatoriska gruppskadeförsäkringar. Vad som här föranlett diskussion är framför allt att den enskilde gruppmedlemmen kanske inte alls har någon glädje av ett försäkringsskydd, som ordnas av hans organisation, om han redan har en individuell försäkring av samma slag; i motsats till vad som i allmänhet gäller vid personför- säkring får han inte ut större ersättning än vad som motsvarar hans ekonomiska skada. Från denna synpunkt har det satts i fråga, om andra gruppskadeförsäkringar skall godtas än sådana som bygger på anslutning genom individuell anmälan av gruppmedlemmen. Vår uppgift är emellertid att föreslå avtalsrättsliga regler för alla skade— försäkringar som faktiskt meddelas, och eftersom statsmakterna i viss utsträckning tillåter även gruppskadeförsäkringar utan individu- ell anmälan, har vi inte ansett oss böra utesluta dem från reglering- en. Ändrar regering och riksdag sin inställning i detta avseende, är detta närmast en fråga för lagstiftningen om försäkringsrörelse. Vår sak är däremot att ge skyddsregler för den enskilde bl.a. just vid sådana försäkringar där automatisk anslutning sker genom beslut av en organisation eller liknande, antingen den enskilde medlemmen har reservationsrätt eller ej mot beslutet. Liksom i personför— säkringsbetänkandet anser vi emellertid att det skulle falla utanför vårt uppdrag att föreslå bestämmelser om det associationsrättsliga förhållandet mellan medlemmen och hans organisation; reglerna i SkFL avser bara försäkringsavtalet. (Se närmare nedan om 9 kap.)

Sedan lagen (1989:508) om försäkringsmäklare trätt i kraft den 1 januari 1990, kan man räkna med att mäklarverksamhet kommer att bli betydligt vanligare än hittills. Det finns skäl att anta att för- säkringsbolagen godtar en mäklare som mellanman endast om den- ne har fullmakt från sin uppdragsgivare. Detta gör att ett för- säkringsbolag i allmänhet kan rikta sin information till mäklaren och att upplysningar från mäklaren kan tillräknas försäkringstagaren. Bl.a. med tanke på detta har vi inte ansett några särskilda regler om mäklarens medverkan motiverade.

Inom EG finns ett förslag till direktiv rörande försäkringsavtal, vilket berör flera frågor som behandlas i SkFL. Direktivet ger de försäkrade ett minimiskydd. Eftersom det är mycket osäkert i vad mån EG-direktivet kommer att godtas, har vi begränsat oss till att peka på vissa punkter där det finns anledning att ändra reglerna i SkFL, om man vill åstadkommma en harmonisering med EG-regler- na. Då de bestämmelser vi föreslår i allmänhet är förmånligare för de försäkrade än direktivförslaget, är de ändringar som behövs huvudsakligen att vissa regler i förslaget görs tvingande också för företagsförsäkringens del.

I det följande behandlas översiktligt innehållet i den föreslagna SkFL. Förslaget är liksom PFL uppbyggt så, att efter ett inledande gemensamt kapitel 2—8 kap. handlar om individuell försäkring;

gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring tas sedan upp i 9 resp. 10 kap., vilka delvis hänvisar till reglerna om in- dividuell försäkring.

I kap. Inledande bestämmelser Kapitlet innehåller regler om lagens tillämpningsområde, vissa defi- nitiö'ner och bestämmelser om lagens tvingande karaktär. Som nämnt är reglerna i princip tvingande för konsumentförsäkringens del—, medan vid företagsförsäkring avsteg från lagens bestämmelser får ske i villkoren utom i sådana fall där försäkringstagaren behöver samma skydd som en konsument (1 kap. 3 €). Liksom i PFL tillåts avvikelser från annars tvingande regler vid kollektivavtalsgrundad försäkring som vilar på centralt kollektivavtal och vid gruppför- säkring som i vissa avseenden kan jämställas med kollektivavtals- grundad försäkring och som godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (1 kap. 4 år).

2 kap. Information

Liksom KFL och PFL innehåller lagen näringsrättsliga regler om informationsskyldighet för försäkringsbolaget på olika stadier i mel- lanhavandet med försäkringstagaren. De motsvarar i stort sett KFL:s och PFL:s bestämmelser men har fått en sådan utformning att det betydligt mindre informationsbehovet vid vissa företagsför- säkringar kan beaktas. Vid sidan härav föreslås en bestämmelse om civilrättsligt ansvar för bolaget vid bristande information rörande vissa särskilt viktiga typer av villkor. Får försäkringstagaren inte vederbörlig upplysning om villkoret viss tid före försäkringsfallet kan det inte åberopas av bolaget (2 kap. 7 ä).

3 kap. Försäkringsavtalet

Kapitlet innehåller regler om ingående, uppsägning och ändring av försäkringsavtal. För konsumentförsäkringens del stämmer de i stort sett med KFLzs bestämmelser. Också den dispositiva reglering- en vid företagsförsäkring stämmer med dessa på de flesta punkter; någon rätt motsVarande konsumenternas att teckna försäkring mot bolagets vilja och någon inskränkning i bolagets rätt att vägra förnya en skadeförsäkring har inte ansetts lämpliga, när försäkringstagaren är ett företag (3 kap. 1 5).

4 kap. Begränsning av försäkringsbolagets ansvar

I överensstämmelse med ståndpunkten i KFL och förslaget till PFL anser vi inte att lagen skall bestämma vilka risker en försäkring skall

omfatta; här bör avtalsfrihet råda. Branschens produktutveckling och konkurrensen mellan bolagen torde i förening med försäkrings— inspektionens tillsyn vara en garanti för att försäkringstagarnas in- tressen tillgodoses. Däremot har vi föreslagit regler om sådana be- gränsningar som kan grundas på att försäkringstagaren eller den försäkrade har brustit i sina förpliktelser mot bolaget t.ex. genom att eftersätta Upplysningsplikten eller framkalla försäkringsfallet. Även om gränsen mot allmänna omfattningsbestämmelser inte alltid är klar, finns det på flera områden skäl att ge ett skydd mot villkor som föreskriver alltför stränga påföljder. Reglerna är tvingande för kon- sumentförsäkringens del, medan de vid företagsförsäkring är dis- positiva — vanligen med det undantag närmast för småföretagarnas del som förut angetts.

Beträffande upplysningsplikten anknyter reglerna i stora delar till KFL:s system (se 4 kap. 1—4 55). Det innebär bl.a. att lagen före- skriver en nedsättning efter skälighet när Upplysningsplikten åsido- sätts — inte som enligt FAL en nedsättning i proportion till den premie eller de ändrade villkor som skulle ha avtalats, om korrekta upplysningar lämnats (prorataregel). Vi förutsätter att bolagen vid företagsförsäkring kan föreskriva nedsättning efter mera preciserade normer, vilka då kommer att godtas även för småföretagens del, om den är skälig vid försäkringen i fråga. Med reglerna om upp— lysningsplikt sammanförs i SkFL bestämmelser om anmälningsplikt i händelse av ökning av risken — något som enligt FAL betraktas som fareökning och regleras för sig (4 kap. 3 é).

I fråga om framkallande av försäkringsfallet har vi i vissa av- seenden föreslagit avvikelser från KFL:s och FAL:s system. Enligt SkFL skall liksom nu bolaget inte ansvara när den försäkrade fram- kallat försäkringsfallet uppsåtligen. Vad angår fall av vårdslöshet, innebär KFL att ersättningen nedsätts efter skälighet dels när vårds— lösheten är grov, dels — efter förbehåll i försäkringsvillkoren — vid annan ej ringa vårdslöshet. Också enligt FAL är begreppet grov vårdslöshet av avgörande betydelse. Vårt förslag innebär här att de fall av allvarlig vårdslöshet där nedsättning kan ske beskrivs som medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den upp— komna skadan — en bestämmelse som främst tar sikte på situationer där försäkringstagaren låtit sitt handlande påverkas av att han har försäkringsskydd. Vill försäkringsbolaget utesluta även andra vårds- löshetsfall får bolaget använda sig av en säkerhetsföreskrift (se nedan). Ringa vårdslöshet skall inte i något fall leda till nedsättning av försäkringsersättningen (se 4 kap. 5 och 9 åå). Reglerna innebär en förenkling, som på det hela taget är till den försäkrades förmån. Nedsättningen skall också i dessa fall ske efter skälighet.

Vid ansvarsförsäkring gäller i dag enligt KFL men inte enligt FAL den särregeln, att den försäkrade behåller sitt försäkrings-

skydd också när han framkallat försäkringsfallet med grov vårdslös- het. Regeln har motiverats med hänsyn till den skadelidande, som här har starkt intresse av att försäkringsskyddet gäller så att hans rätt till skadestånd är tryggad. Från preventionssynpunkt kan det te sig anmärkningsvärt att man ser mildare på den försäkrades vårds- lösa handlande när det går ut över andra än när det drabbar hans egen egendom. Vi har inte ansett oss böra gå ifrån KFL:s ordning vid konsumentförsäkring, där den försäkrade ofta saknar ekonomis- ka möjligheter att själv utge skadestånd. För företagsförsäkringens del innebär däremot förslaget att försäkringsbolaget skall kunna förbehålla sig att vid medveten vårdslöshet av det angivna slaget ansvara endast i andra hand, sedan det konstaterats att den för- säkrade saknar medel att betala skadeståndet. — En motsvarande ordning föreslås för ansvarsförsäkringens del vid brott mot säker— hetsföreskrift och mot den s.k. räddningsplikten (se 4 kap. 9 å andra stycket).

I fråga om överträdelse av säkerhetsföreskrift följer vårt förslag väsentligen KFL:s ordning, inbegripet den skälighetsregel som gäl- ler i fråga om nedsättning av ersättningen (4 kap. 6 5). Vi utgår från att regeln vid företagsförsäkring kommer att preciseras i villkoren på ungefär samma sätt som bestämmelserna om upplysningsplikt. Som nämnt anser vi en särreglering böra gälla för ansvarsförsäkringens del (se ovan). — När det gäller brott mot försäkringstagarens rädd- ningsplikt, som går ut på att hindra eller mildra en hotande skada, skall nedsättning av ersättning kunna ske väsentligen efter samma principer som vid brott mot säkerhetsföreskrift (4 kap. 7 å).

Liksom KFL, men i motsats till FAL, innehåller vårt förslag vissa allmänna regler om identifikation, dvs. försäkringsbolagets rätt att åberopa överträdelse av biförpliktelse också av andra än den för- säkrade t.ex. familjemedlemmar eller anställda. För konsument- försäkringens del följer vi i stora drag KFL:s system. Vid företags- försäkring skall identifikation alltid kunna ske med sådana anställda och andra medhjälpare till den försäkrade som anges i försäkrings- villkoren (4 kap. 8 å).

För att förebygga att reglerna om överträdelse av biförpliktelser kringgås genom försäkringsvillkor som formellt är avfattade som undantagsbestämmelser för vissa risker har en särskild bestämmelse getts. Den innebär att reglerna om biförpliktelser skall tillämpas också på sådana villkor, om de enligt sin lydelse innebär begräns- ningar som beror av att någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller av att vissa försiktighetsmått mot skadan har underlåtits. Här blir alltså lagens

delvis tvingande regler om möjligheten att nedsätta ersättning till- lämpliga (4 kap. 11 å).

5 kap. Premien

I fråga om betalning av premien anknyter förslaget nära till den ordning som förekommer enligt KFL och föreslagits i PFL. För- säkringsbolaget skall för att få försäkringen uppsagd på grund av premiedröjsmål först ge ett krav på premie före förfallodagen (utom beträffande första premien), och om inte betalning sker sända ett uppsägningsmeddelande med möjlighet för försäkringstagaren att vidta rättelse inom en frist på 14 dagar. Fristen kan förlängas när vissa oväntade händelser, t.ex. svår sjukdom, har hindrat betalning. — Samma regler skall gälla vid företagsförsäkring, men de är också här dispositiva med möjlighet att avvika från villkoren i särskilda fall.

6 kap. Försäkringsersättningen

När det gäller försäkringsersättning, där FAL är ganska utförlig men KFL innehåller endast knapphändiga bestämmelser, föreslår vi en viss förenkling av regelsystemet. Enligt FAL gäller som huvud- princip en tvingande bestämmelse, att försäkringsbolaget inte är skyldigt att som ersättning för skada utge större belopp än vad som motsvarar förlusten, även om det överenskomna försäkringsbelop- pet är större (”berikandeförbudet”). Denna regel har i praktiken frångåtts, särskilt genom den s.k. nyvärdesförsäkringen, och det har ansetts olämpligt att behålla den i sin generella utformning. I vårt förslag är berikandeförbudet ersatt med den mindre långtgående regeln, att om inte annat framgår av försäkringsavtalet ersättningen skall motsvara den ekonomiska skadan (6 kap. 1 5). Principen, att försäkring lämpligen inte bör meddelas mot konstruerade ekono- miska förluster har vi däremot funnit ha sitt värde som ett riktmärke för försäkringsverksamheten, vilket föranlett en jämkning i 19 kap. 6 & försäkringsrörelselagen. De regler om beräkning av värdet av försäkrad egendom som FAL innehåller (37 och 38 åå) har också fått mindre betydelse, bl.a. just på grund av nyvärdesförsäkringen. Efter viss tvekan har vi dock behållit regeln om återanskaffnings- värde i lagtexten, bl.a. med tanke på dess betydelse också inom skadeståndsrätten (6 kap. 2 5). I fråga om underförsäkring föreslår vi en regel motsvarande KFL:s bestämmelse, vilken innebär att förhållandet leder till nedsättning av ersättningen bara när för- säkringsbeloppet i betydande mån understiger verkliga värdet (6 kap. 3 ä).

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

När det gäller försäkring av tredje mans intresse en fråga som inte behandlas i KFL — innebär förslaget vissa avvikelser från FAL:s

bestämmelser. I allmänhet framgår det av försäkringsvillkoren, vil- ka intressenter som har rätt till försäkringsersättning när egendom skadas. Bl.a. med tanke på detta har vi ansett FAL:s reglering, som från olika synpunkter har kritiserats, böra ersättas med en mindre fullständig reglering något som för övrigt stämmer med den norska inställningen. I förslaget anges. endast vissa kategorier som på detta sätt är skyddade av försäkringen: utom försäkringstagaren, egen- domens ägare. den som köpt egendomen genom kreditköp med återtagandeförbehåll, borgenär med särskild förmånsrätt enligt för- månsrättslagen (dock inte sjö— eller luftpanträtt), annan som på grund av avtal har säkerhetsrätt i egendomen samt den som annars utan att vara ägare bär risken för egendomen vid dess överlåtelse; bl.a. genom att borgenärer med företagshypotek förs inom den skyddade kretsen innebär detta en utvidgning av tredje mans skydd i förhållande till gällande rätt. Är det meningen att även andra in— tressenter skall skyddas, får detta anges i villkoren. — Reglerna skall vara tvingande till förmån för borgenärer med sådan säkerhetsrätt som är förenad med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (7 kap. 1 €). Dessa får också visst tvingande skydd bl.a. vid för- säkringstagarens brott mot upplysningsplikten och dröjsmål med att betala premien liksom då försäkringen upphör eller ändras (7 kap. 3 och 5 55). Även i fortsättningen gäller ett tvingande skydd till för- män för ny ägare av den försäkrade egendomen, vilket skall gälla under minst sju dagar (7 kap. 2 ä).

1 övrigt stämmer reglerna i stort sett med FAL:s bestämmelser på området. En huvudtanke är att lagen i princip bara skall reglera de olika intressenternas ställning i förhållande till försäkringsbolaget, inte konflikter mellan dem om vem som slutligen skall ha rätt till ersättning för skadad egendom — en fråga som beror på det avtals- förhållande som vanligen gäller mellan intressenter med konkurre= rande krav på ersättningen. — De föreslagna bestämmelserna om dessa frågor kompletteras av ett förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning, som skall ersätta den nuvarande lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal. '

I 7 kap. regleras också den skadelidandes rätt vid ansvarsför- säkring. Denna försäkringsform betraktas alltmer som ett skydd inte bara för den försäkrade utan också för den skadelidande, och som en konsekvens av detta har vi föreslagit en rätt för honom att kräva försäkringsbolaget direkt på den ersättning som skall utgå enligt försäkringsavtalet; den försäkrade skall vara skyldig att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen. Bolaget skall sedan reglera skadan i samråd med den försäkrade. Regeln om direktkrav skall vara tvingande vid konsumentför— säkring, där den skadelidandes intresse att vända sig direkt mot

försäkringsbolaget brukar vara störst. Vid företagsförsäkring är den däremot dispositiv, utom vid obligatorisk försäkring och när den försäkrade på grund av konkurstillstånd eller liknande inte kan betala ersättning; företaget har ofta ett eget intresse att kontrollera försäkringsbolagets skadereglering (7 kap. 7 och 8 åå).

Kapitlet innehåller även en bestämmelse om den skadelidandes rätt att få ut ersättning från en ansvarsförsäkring när försäkringsbe- loppet inte räcker till för att tillgodose alla skadelidandes anspråk. Om försäkringsbolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet betalar ut ett för stort belopp utan hänsyn till att flera skador kan anmälas, kan bolaget nödgas betala viss ersättning utöver försäkringsbeloppet till nytillkomna skadelidande (7 kap. 10 å).

8 kap. Skadereglering m.m.

Kapitlet innehåller bestämmelser om skadereglering, preskription, risken för vissa meddelanden och domstolsprövning som till stora delar stämmer med vad KFL innehåller och vi föreslagit i PFL. I lagen förtydligas att preskription av krav på försäkringsersättning kan avbrytas också genom att ersättningskravet åberopas i skiljeför- farande, detta med tanke på att förfarandet är vanligt just vid skadeförsäkring (8 kap. 4 å).

9 kap. Grupp försäkring

I kapitlet har samlats särskilda regler om gruppförsäkring. De sak- nar motsvarighet i FAL och KFL men stämmer i stora delar med vad vi föreslagit i PFL. Som förut nämnts har vi ansett oss böra reglera också gruppförsäkring som bygger på obligatorisk anslutning genom beslut av gruppens företrädare eller s.k. reservationsanslutning, var- vid den enskilde gruppmedlemmen blir försäkrad redan genom un- derlåtenhet att avböja försäkringen; särskilda skyddsregler ges för gruppmedlem som på detta sätt inte tagit något eget initiativ för att ansluta sig till försäkringen.

Liksom i PFL är försäkringarna konstruerade så, att vid frivillig försäkring gruppmedlemmen är försäkringstagare medan detta vid obligatorisk försäkring är den som sluter gruppavtalet. Det innebär i det senare fallet att gruppmedlemmen inte är skyldig att betala premien eller över huvud taget har några självständiga förpliktelser enligt föräkringsavtalet. Vid frivillig försäkring, oavsett hur anslut- ning sker, kan på samma sätt som enligt PFL medlemmen omedel— bart säga upp försäkringsavtalet och därigenom frigöra sig från alla förpliktelser (9 kap. 8 å andra stycket). Därutöver har vi emellertid föreslagit en regel om särskild information vid reservationsanslut- ning, som innebär att medlemmen inte blir skyldig att betala första

premien förrän han upplysts om sin uppsägningsmöjlighet (9 kap. 4 å andra stycket och 13 å första stycket).

I övrigt regleras frågorna om information, tiden för bolagets an- svar, uppsägning av försäkringen, begränsning av bolagets ansvar och premien i stort sett på samma vis som i PFL. Det efterskydd som gruppmedlemmen skall ha vid utträde ur gruppen är emellertid kortare (en månad; 9 kap. 9 å), och bolaget har möjlighet att säga upp försäkringen såvitt gäller viss gruppmedlem vid grovt kon— traktsbrott från hans sida (9 kap. 11 å). Bestämmelserna om dröjs- mål med premien stämmer i stora drag med vad som skall gälla vid individuell försäkring. Liksom enligt PFL ges emellertid särskilda regler till skydd för en gruppmedlem vid frivillig försäkring, när dröjsmål med premien inte beror på honom själv (9 kap. 15 å andra stycket). — Bestämmelser om fortsättningsförsäkring och återupp- livning av gruppförsäkringen vid premiedröjsmål — båda av be— tydelse vid personförsäkring — saknas i förslaget till SkFL.

Vissa viktiga typer av kollektiv försäkring patientförsäkring, läkemedelsförsäkring, miljöskadeförsäkring — är närmast att hän- föra till gruppskadeförsäkring men har en speciell karaktär, som medför att reglerna i 9 kap. inte passar för deras del. Eftersom det är fråga om företagsförsäkring där enligt det förut sagda principiell avtalsfrihet råder, finns det emellertid möjlighet att genom för- säkringsvillkoren utforma försäkringarna på önskat sätt. Vi har där- för avstått från att föreslå lagregler om dessa former av försäkring, något som skulle avsevärt komplicera lagstiftningen.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Också vid skadeförsäkring förekommer kollektivavtalsgrundad för— säkring; den viktigaste utgör trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), men även andra typer av skadeförsäkring meddelas på grundval av kollektivavtal. Vi har därför funnit befogat att också i SkFL ta in regler om denna försäkringsform. Väsentligen följer lagstiftningen samma principer som när det gällde kollektivavtals- grundad personförsäkring. En avvikelse är att vi vid försäkringar av TFA:s typ föreskriver att den anställde skall anses som försäkrad (10 kap. 3 å andra stycket); det medför att en rad särskilda regler i lagen om den försäkrades rättsställning blir tillämpliga på honom.

Ändringar i skadeståndslagen

Som en följd av att FAL skall upphävas har vi haft att ta ställning till frågan om försäkringsgivares regressrätt, som regleras i lagens 25 å. Bestämmelsen föreskriver visserligen en inskränkning i försäkrings- bolagens möjlighet till återkrav av utgiven försäkringsersättning,

men den ärinte tvingande, och i försäkringsvillkoren förbehåller sig bolagen ofta full regressrätt mot den som är ansvarig för skadan. Denna rätt utnyttjas emellertid med stor återhållsamhet särskilt mot privatpersoner, och i det vanliga fallet att ansvarsförsäkring före— ligger på den skadeståndsskyldiges sida begränsas rätten också i fråga om andra mindre skador av regressöverenskommelser mellan försäkringsbolagen. — Paragrafen stämmer alltså mindre väl med föräkringspraxis. Den är inte heller så lätt att förena med en väsent- lig tankegång inom ersättningsrätten på senare är, nämligen att man i så stor utsträckning som möjligt bör låta en skada stanna på försäkringen i stället för att låta den bäras av enskilda. Väsentligen av sådana grunder lade skadeståndskommittén i betänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI fram ett förslag till reform efter dessa linjer, vilket emellertid inte ledde till lagstiftning-.

Vl delar uppfattningen att regressrätten bör inskränkas särskilt mot peratpersoner men har inte ansett oss i detta sammanhang böra lägga fram en motsvarighet till skadeståndskommittens ganska långtgående och komplicerade reformförslag. Liksom denna kom- mitté anser vi att försäkring på den skadelidandes sida bör minska själva skadeståndsrätten och att därför regler om detta skall tas in i skadeståndslagen. Vår lösning är att i 6 kap. 2 å denna lag skall införas två nya stycken. Den första utgör endast en viss utvidgning av jämkningsregeln i 3 kap. 6 å samma lag, vilket stadgande skulle upphävas,- och innebär att ersättning enligt skadeståndslagen för sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om det är skäligt med hänsyn till befintliga försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Regeln i det andra stycket går ut på att om en skada omfattas av skadeförsäkring en privatperson kan göras ansvarig endast i den mån det föreligger synnerliga skäl; vid s.k. självförsäkring när den skadelidande är staten, kommun eller större företag som på grund av sina resurser avsiktligt underlåter att ta försäkring skall den skadelidande inte ha bättre rätt än om försäkring hade funnits. Den allmänna möjligheten att jämka oskäligt betungande skadestånd skall behållas (6 kap. 2 å tredje stycket enligt vårt förslag). — Regler- na kompletteras av en ny bestämmelse i 6 kap. 3 å, som ger en länge efterlyst allmän reglering av hur ansvaret mellan solidariskt an- svariga slutligen skall fördelas. Fördelningen skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, före- liggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och förhål- landena i övrigt. I stort sett stämmer reglerna med de oskrivna rättsgrundsatser som gäller i dag, men meningen är att försäkrings- förhållandena skall spela något större roll än för närvarande.

Summary

Introduction

For many years, individual insurance cover has been of great sign—iv ficance for the security of private persons. In recent years grou'p insurance policies and policies issued on the basis of collective labour-market agreements have assumed ever greater importance to the public.

By tradition, Swedish insurance legislation can be divided into rules under regulatory law and rules under civil law.

Today, the civil—law rules governing individual insurance are mainly contained in the 1927 Insurance Contracts Act. However, with respect to the principal types of insurance against loss of damage incurred by consumers (general or non-life insurance), the rules of the Act have been superseded by the provisions of the 1980 Consumer Insurance Act, which are largely mandatory for the bene- fit of the insured.

The Consumer Insurance Act is based on an interim report iSSued by the Insurance Law Committee. After the partial renewal of the Committee”s composition, another interim report the Insurance of Persons Act — was issued in 1986. The final report now submitted contains proposals for a Property and Liability Insurance Contracts Act (in the previous report called the Damage Insurance Act) which, together with the Insurance of Persons Act, is to supersede both the Insurance Contracts Act and the Consumer Insurance Act. The new Act will apply to general insurance for both companies and consumers. Simultaneously, we propose certain changes in the Tort Liability Act aimed, in particular, at restricting the right of surroga- tion against private persons.

General considerations underlying the proposal

The Committeels chief task was to strengthen the position of con- sumers — an issue that was to be given priority. But other important di.-ectives were to modernise insurance legislation and to co-ordi—nate

rules governing insurance and indemnity for loss or damage in a suitable manner. The need of modernisation is particularly pressing when it comes to the reform of rules concerning business insurance. Developments in the spheres of business and technology have meant that even a piece of legislation of such a high standard as the Insurance Contracts Act has come to appear out of date in many respects during the more than 60 years it has been in force. The Act*s mandatory rules are applicable to the same extent to general insurance for large and small companies, and they bear the stamp of their original purpose: to protect consumers as well. Accordingly, they restrict the scope for creating new insurance products suited to special conditions in various industries and, in general, for adapting insurance policies to new risks and new insurance needs. Both insurance companies and businesses large and small alike have emphasised the importance of greater contractual freedom in this field. Another factor strongly favouring such freedom is the in- creased internationalisation of business insurance, which make; it necessary to adapt Swedish insurance to trends abroad. In particu- lar, this is brought to the fore by the idea of extended Swedish participation in West European co-operation in the EC. The advent of new forms of insurance, too, creates a need to modernise the rules. In the field of general insurance, it is particularly important to note various types of policy that take the form of liability insurance and are aimed at covering the obligation to indemnify that an employer undertakes by entering into a collective agreement. Anot- her motive for modernisation is the need for co-ordination with the law of damages (torts).

The Committee's reports have been drawn up in Nordic co-ope- ration. As a result, the new draft Property and Liability Insurance Contracts Act submitted in Finland, Norway and Sweden are based on the same reasoning and largely correspond with one another. In Denmark, on the other hand, the legislative issue has been regarded ever since the early 19805 as so much influenced by EC membership as to rule out the possibility of co—ordination with reforms in the Nordic countries. However, owing to Swedenls different starting point in this work — for example, the fact that the other Nordic countries have lacked a counterpart to the Consumer Insurance Act and therefore remained unrestricted by the lawmaker's previous standpoints — it is not been possible to present any entirely consis- tent proposals.

One important question that is yet to be answered is how far the provisions of the Property and Liability Insurance Contracts Ac't should be mandatory for the benefit of the insured. It is clear that consumer insurance must still largely conform to mandatory rules. The big problem concerns business insurance. It is evident that big

business does not need cover against excessively burdensome rules contained in the contract. On the other hand, there are certain groups of small businessmen — farmers, craftsmen, hairdressers, etc. who are comparable to consumers from various points of view. However, these too can nowadays often obtain advice and assistance from an organisation in their dealings with the insurance company. In the course of our work, organizations of small entrepreneurs have stressed that, from their point of view, general mandatory rules do not appear necessary; an ability to react against excessively stringent or otherwise unreasonable terms in specific cases is sufficient. More- over, with respect to many risky activities the insurance company has a particular interest in keeping risk under control, for example by stringent safety regulations. In general, the situation where va- rious companies and types of policy are concerned varies to such an extent that uniform principles for the scope of the mandatory rules are very difficult to devise.

It has proved impossible to find any acceptable, precise and, at the same time, objective limits to the mandatory provisions in the busi- ness insurance sector. References in legislation to the size of the insured business or the property”s value have been considered liable to lead to unsuitable results in many cases. The solution we finally adopted means that the regulation of business insurance would, in theory, be discretionary, but with the possibility of applying the legal rules in individual cases instead of a stipulation that is less favourable to the policyholder. The precondition for this should be that the policyholder should — in view of the nature and scope of the business insured, risk characteristics and other circumstances enjoy the same protection against the stipulation as a consumer. In the course of our work, both the Federation of Swedish Industries and the National Swedish Organization of Small Businesses stated that they seek no more extensive protection than this; and we did not think we should go further on this point than the company represen- tatives themselves deemed desirable.

Should the EC directive proposed for general insurance be adop— ted and Swedish legislation amended accordingly, the rules concer- ning business insurance must be made mandatory to a greater ex- tent. Where consumer insurance is concerned, the draft Act is in all essentials compatible with the directive.

Another general problem with respect to the form of the draft legislation is attitudes towards collective general insurance. Where policies based on collective labour market agreements are concer- ned we have, as for corresponding insurance of persons, seen our primary task as that of specifying the policies” standing in the legal system and supporting certain conceptions and insurance terms that deviate from the usual ones. On the whole, the rules we proposed in

the Insurance of Persons Act also fit the Property and Liability Insurance Contracts Act.

Major difficulties are posed by other types of collective insurance: general voluntary and compulsory group policies. What pro- mpted our discussion above all was the fact that the individual group member may perhaps derive no benefit from an insurance cover arranged by his organization if he already has an individual policy of the same kind. In contrast to the usual terms of personal insurance, he obtains no more indemnity than that corresponding to his financi- al loss. From this view point it has been questioned whether general group insurance policies other than those based on affiliation by individual application on the part of group members should be approved. However, our task is to propose rules of contract law for all the general policies that are actually issued and, since the govern- ment to some extent also permits general group policies without individual application, we have not considered that we should ex- clude these from the rules. On the other hand, we have drawn up special rules to protect the individual, e.g. in particular for policies where automatic affiliation takes place through the decision of an organisation or similar body, regardless of whether the individual member is entitled to dissent from the decision. As in the Insurance of Persons report, however, we consider that it would fall outside the scope of our assignment to propose provisions concerning the rela— tionship between the member and his organization with respect to the law of association; the rules of the draft Act relate only to the insurance contract as such.

As mentioned above, the rules we propose are in principle manda— tory where consumer insurance is concerned, but in business in- surance the terms may deviate from legal provisions except in cases where the policyholder needs the same cover as a consumer. As in personal insurance, deviations from mandatory rules as well are permitted in policies based on central collective labour market agree- ments and in group policies that can in some respects be equated with policies based on collective agreements, and that have been approved by the government or an authority appointed by the government.

From January 1 1990 onwards, insurance brokers” operations will be regulated in a special Statute and brokerage operations may be expected to become considerably more common than they have been to date. There is reason to assume that the insurance compani- es accept a broker as a middleman only if he exercises his client's power of attorney. This means that, in general, an insurance compa- ny can direct its information at the broker, and that information provided by the broker can be imputed to the policyholder. We have not considered it justifiable to include in the draft Act any special rules concerning co-operation with brokers.

Information

As with the Consumer Insurance Act and the draft Insurance of Persons Act, the Property and Liability Insurance Contracts Act contains rules pertaining to company law concerning the insurance company's duty of disclosure at various stages in its dealings with the policyholder. These rules have been drawn up in such a way as to cover the considerably smaller information needs for certain busi- ness-insurance policies. Moreover, a provision is proposed concer- ning the company,s liability under civil law in the absence of in— formation concerning certain particularly important types of condi— tion. If policyholders are not given the requisite information about the condition by a certain date before the occurrence of the event insured against, the condition cannot be invoked by the company.

Insurance contracts

The same chapter of the Act contains rules about entering into, revoking and amending insurance contracts. For consumer insuran- ce, they are in broad agreement with the provisions of the Consumer Insurance Act. Here, we propose that the consumer be entitled to obtain insurance that the company normally provides for the public, unless there are special reasons for denying it, and similarly get his insurance renewed after the expiry of the insurance period. The right to cancel the policy prematurely is, on the company”s part, limited to cases of gross breach of contract committed by the policy- holder or where other special reasons exist. As for business in- surance, we have not considered it suitable to introduce any right corresponding to the consumers” right to contract an insurance poli- cy against the company's will, nor any restriction of the company,s right to refuse to renew a general policy.

Limitation of the insurance companys liability

Affirming the standpoint of the Consumer Insurance Act and the draft Insurance of Persons Act, we do not consider that the Act should determine which risks a policy should cover: here, contrac- tual freedom should prevail. Product development in the industry and competition between companies, combined with the work of the Swedish Private Insurance Supervisory Service, should constitute a guarantee that policyholders' interests are met. On the other hand, we have proposed regulations concerning limitations that may be based on the failure of the policyholder or the insured to meet his obligations towards the insurer, e.g. by neglecting his duty of dis- closure or causing the event insured against. Although the demar- cation line of general provisions is not always clear, there are in

several fields reasons for providing protection against conditions that lay down excessively severe consequences. The rules are mandatory where consumer insurance is concerned, while they are discretiona- ry with respect to business insurance — usually with the abovemen- tioned exception primarily for small businessmen.

Where the duty of disclosure is concerned, the rules are largely connected with the system of the Consumer Insurance Act. One implication is that the Act prescribes a discretionary reduction in indemnity when the duty of disclosure has been neglected not, as in the Insurance Contracts Act, & reduction in proportion to the premium or the changed terms that would have been agreed upon if correct information had been provided (the pro rata rule). We assume that, in business insurance, companies can prescribe reduced indemnity according to more narrowly defined norms, if this is justifiable for the policy in question. In the draft Act, rules concer— ning the duty of disclosure are combined with provisions concerning the duty to report any increase in the risk.

With respect to causing the event insured against, we have in some respects proposed deviations from the systems of the Consumer Insurance and Insurance Contracts Acts. According to the Property and Liability Contracts Act, as is the case now, the insurance com- pany will not be liable when the insured has intentionally caused the loss or damage concerned. Otherwise, the provisions proposed me- an that, for property insurance, indemnity can be reduced on a discretionary basis in the event of deliberate negligence involving a considerable risk of the loss or damage occurring. This is a provision aimed mainly at situations in which the policyholder has allowed the fact that he has insurance cover to affect his behaviour. If the insurance company wishes to exclude other cases of negligence as well, the company must use a safety provision. Indemnity reduction must also take place on a discretionary basis in these cases. Slight negligence must not in any case lead to the indemnity being reduced.

With respect to liability insurance for consumers there should be a special rule, just as there is now, that the insured retains his in- surance cover even when he has caused the loss or damage by deliberate negligence. This rule has been justified by reference to the person suffering from the loss, who in this context has a strong interest in the insurance cover applying so that his entitlement to damages is secured. With respect to business insurance, where con- sideration of the insured is a less weighty factor and the insured party often has amplemeans of disbursing damages, this rule is in principle discretionary: the insurance company should, in the event of deliberate negligence of the kind specified, be entitled to insert a clause restricting its own liability so as to render it secondary, once it has been verified that the insured lacks the means of paying the

damages. A corresponding arrangement is proposed for liability insurance in the event of breaches of safety regulations and neglect of the duty to minimise loss (see below).

With respect to contravention of safety regulations, it should be possible as according to the Consumer Insurance Act — to reduce the indemnity on a discretionary basis. We assume that the rule for business insurance will be defined in the terms in roughly the same way as provisions concerning the duty of disclosure. As mentioned above, we consider that special rules should apply where liability insurance is concerned. With respect to breaches of the policyhol- der,s duty to minimise loss — which means a duty to prevent or mitigate a threatened loss — it should be possible to reduce the indemnity according to essentially the same principles as for brea- ches of safety regulations.

The draft Act contains certain general rules concerning identifica- tion, i.e. the insurance company's right to invoke contravention of an incidental obligation by persons other than the insured, such as family members or employees. Where the Consumer Insurance Act is concerned, according to exclusion clauses in the policy conditions the policyholder can be identified, for example, with the person in charge of the damaged property, subject to the lattefs consent, as well as with the policyholder”s spouse and cohabitant, with respect to damage to or loss of a joint home or its contents. For business insurance, it should always be possible for the insured to be identifi- ed with those of his employees and other colleagues specified in the policy conditions.

To prevent circumvention of the rules relating to infringements of incidental obligations by means of policy conditions that are formal— ly worded as exclusion clauses relating to certain risks, a special provision has been drawn up. It states that the rules concerning incidental obligations should also be applied to such terms if, in their wording, they entail limitations arising from the fact that anyone connected with the insured has deliberately or through negligence contributed to the loss or damage, or known in advance of the circumstances causing the loss or damage, or that there has been a failure to take a certain measure of care to prevent the loss or damage. Thus, the Act”s partially mandatory rules concerning the scope for reducing indemnity become applicable here.

Premiums

With respect to payment of premiums, the draft Act is closely connected with the arrangement laid down by the Consumer In- surance Act and proposed in the Insurance of Persons Act. In order to secure a revocation of the policy owing to premium arrears, the

insurance company must first issue a demand for the premium before the due date (except where the first premium is concerned) and, if payment is not made, then send notice of revocation giving the policyholder the opportunity to settle the matter within the space of 14 days. This respite can be extended when certain unex— pected events, such as severe illness, have prevented payment. The same rules are to apply to business insurance, but these are dis- cretionary and afford the opportunity to deviate from the terms in specific cases.

Insurance indemnity

Where insurance indemnity is concerned, we propose a certain simplification of the rule system. According to the Insurance Cont— racts Act, the main principle is a mandatory provision that the insurance company is not obliged to disburse, as indemnity for loss, a sum larger than that corresponding to the loss, even if the agreed insurance sum is larger. This rule has in practice been abandoned, especially owing to ”replacement-value insurance”, and it has been considered inappropriate to retain it in its general form. In our proposal, the rule is superseded by the less far-reaching rule that, if no other terms are laid down in the insurance contract, indemnity should correspond to the financial loss. On the other hand, we consider that the principle that it is inappropriate to issue insurance against fabricated financial losses has its value as an objective of insurance operations, and this has prompted an amendment of the Insurance Business Act. The current rules for calculating the value of insured property have also become less important. However, we have retained in the draft Act a provision concerning indemnity according to replacement value, partly in view of the importance of this principle in the law of damages (torts) as well. With respect to underinsurance, the proposal means that the situation leads to a reduction in indemnity only when the sum insured is substantially lower than the true value.

Third parties' rights according to insurance contracts

Where insuring third parties) interests is concerned, the policy condi— tions usually specify which interested parties are entitled to in- surance indemnity when property is lost or damaged. Partly in view of this fact, we have not considered it necessary to regulate the matter in the same exhaustive manner as it is now regulated in the Insurance Contracts Act. Our proposal specifies only some categori- es of persons who are in this way covered by the policy, besides the policyholder: the owner of the property; anyone who has purchased

the property on credit with a cancellation clause; a creditor with a special preferential right according to the Preferential Rights Act (but not liens under maritime or air law) or according to a contract; and anyone else who otherwise, without being the owner, bears the risk of the property on its transfer. If the intention is for other interested parties to be covered as well, this must be specified in the conditions. The rules must be mandatory for the benefit of creditors, with such security as is conferred by a special preferential right according to the Preferential Rights Act. These parties also enjoy some mandatory protection when, for example, the policyholder has contravened the duty of disclosure and when he is in arrears in paying the premium. As at present, mandatory cover is also afforded to the new owner of the property insured and is to apply for at least seven days.

The intention is that the Act should, in principle, regulate only the position of the various interested parties vis-å-vis the insurance company, not which of them should ultimately be entitled to in- demnity for damaged property — a question arising from the contrac- tual relationship usually existing between interested parties with competing indemnity claims.

The draft Act also regulates the rights of the injured party con- ferred by liability insurance. This form of insurance is increasingly regarded as cover for not only the insured but the injured party as well. Consequently, we have proposed a right for the latter to claim direct from the insurance company the indemnity that is payable according to the insurance contract. The insured will be obliged to inform the injured party about the policy at the latter's request. The company must then adjust the loss in consultation with the insured. The rule concerning direct claims will be mandatory for consumer insurance, where the injured party's interest in dealing direct with the insurance company is usually greatest. In business insurance, on the other hand, it is discretionary except in the case of compulsory insurance and when the insured, owing to bankruptcy or the like, is unable to pay compensation; the policyholder often has its own interest in checking the insurance company*s loss adjustment.

The proposal also includes a provision concerning the injured party*s right to obtain indemnity under a liability insurance policy when the sum insured is insufficient to meet all the injured parties, claims. If the insurance company intentionally, or through neg- ligence, disburses an excessiv sum without considering the fact that more claims may be submitted, the company can be forced to pay some indemnity, over and above the sum insured, to additional injured parties.

Loss adjustment etc.

The draft Act contains provisions concerning loss adjustment, limi- tation of action, the risk of certain statements and court proccee- dings. These are in broad agreement with the provisions of the Consumer Insurance Act. Indemnity may be reduced after an as- sessment of reasonable grounds if, for example, the insured omits to report the loss according to the terms, or wilfully makes an incorrect statement or conceals some information during loss adjustment.

Group insurance

The draft Act brings together certain rules governing group in- surance policies. These conform largely to our proposals in the Insurance of Persons Act. As mentioned above, we considered that we should also regulate group insurance based on compulsory affilia- tion through a decision of the group's representative(s) or on "auto- matic affiliation”, whereby the individual group member becomes insured merely by omitting to refuse the policy: special protective rules are provided for group members who in this way have not taken any initiative of their own to join the insurance scheme.

As in the draft Insurance of Persons Act, the policies are so constructed that in voluntary insurance the groupmember is the policyholder, but in compulsory insurance the person signing the group contract. This means that, in the latter case, the group mem- ber is not obliged to pay the premium; nor, in general, does he have any independent obligations according to the insurance contract. In voluntary insurance, regardless of the manner of affiliation, the most important protection for the member is his entitlement to cancel the insurance contract with immediate effect, thereby releasing himself from all the obligations it imposes. Furthermore, however, we have proposed a rule concerning special notification of automatic affi- liation, whereby a member is not obliged to pay the premium until he has been informed that he can opt out of the scheme.

Other proposals include special rules concerning, for example, information, the period of the company”s liability, revocation of insurance, limitation of the company”s liability and the premium. These rules are aimed at protecting the individual member in the event of errors and omissions on the part of the groups representati- ve(s). As in the draft Insurance of Persons Act, special provisions are provided to protect a group member in voluntary insurance, when premium arreares are not caused by him personally.

Insurance based on collective agreements

Although the need to protect the insured is not as great in insurance based on collective labour market agreements, since the individual employee is normally supported by his trade union, we have (as stated above) considered that we should legislate concerning these important types of insurance as well. Broadly speaking, we have followed the rules proposed for personal insurance of this type. On certain points, the insured obtains a form of protection similar to that conferred by group insurance.

Changes in the Tort Liability Act

As a result of the forthcoming cancellation of the Insurance Cont- racts Act, we have had to adopt an opinion on the matter of the insurers right of recourse. Admittedly, the Act prescribes a restric- tion on insurance companies” scope for reclaiming insurance in- demnity disbursed, but the rule is not mandatory and companies often reserve in policy conditions the full right of recourse against the person responsible for the damage or loss. This right is, however, used very sparingly, especially where private persons are concerned, and in the usual case — in which the person responsible for the loss has liability insurance the right is often restricted by recourse agreements between the insurance companies. Thus, the clause does not tally particularly well with insurance practice. Nor is it easy to combine with one prominent approach in indemnity law in recent years, viz. that one should ensure that a loss is borne as far as possible by the policy, instead of letting it be borne by individuals.

In our opinion, the right of recourse should be restricted, especial- ly against private individuals. This, according to the proposal, will take place by means of rules in the Tort Liability Act whereby a policy held by the injured party reduces the actual entitlement to damages, even when the current rule concerning modification of unreasonably heavy damages is inapplicable. We propose that it should be possible to modify indemnity according to the Tort Lia- bility Act for property damage or purely pecuniary loss, if this is reasonable in view of existing policies or insurance options. Another rule proposed is that if a claim is covered by general insurance, a private person can be held responsible only to the extent that there are particular reasons why this should be so. In ”self-insurance” — when the injured party is the central government, a municipality or a large company which, because of its resources, deliberately omits to take out insurance — the injured party should not enjoy a better right than if there had been and insurance policy. The rules are supple- mented by a new provision concerning the way in which liability should be ultimately apportioned between people who are jointly

liable. Apportionment should take place according to what is reaso- nable in view of the grounds of the liability for damages, the existing liability insurance or insurance possibilities and other circumstances. On the whole, the rules conform to the unwritten legal principles applying today, but the intention is that insurance should play a somewhat greater role than it does at present.

Lagförslag

Nedan framläggs förslag till

1. Skadeförsäkringslag

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m., 1 och 2 åå Tvingande bestämmelser, 3 och 4 åå

2 kap. Information

Information innan en försäkring meddelas m.m., 1—3 åå Information under försäkringstiden och i samband med förnyelse, 4 & Information om möjligheter till överprövning m.m., 5 & Underlåtenhet att lämna information m.m., 6 och 7 55

3 kap. Försäkringsavtalet m.m.

Rätt till konsumentförsäkring, 1 & Ansvarstiden m.m., 2 & Uppsägning av försäkringen m.m., 3—7 åå

4 kap. Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

Upplysningsplikten, 1—4 åå Framkallande av försäkringsfall m.m., 5 & Säkerhetsföreskrifter, 6 & Räddningsplikt, 7 € Identifikation, 8 ? Gemensamma bestämmelser, 9—11 åå

5 kap. Premien

Betalning av premien, 1 å Premiedröjsmål, 2 och 3 åå Tilläggspremie, 4 å Betalning genom bank eller post m.m., 5—7 åå

6 kap. Försäkringsersättningen

Allmänna regler om ersättningen, 1 och 2 åå Underförsäkring, 3 å Dubbelförsäkring, 4 å Ersättning för räddningskostnader, 5 å

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

Försäkring av tredje mans intresse, 1—6 åå Direktkrav vid ansvarsförsäkring m.m., 7—9 åå Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring, 10 å

8 kap. Skadereglering m.m.

Utbetalning av ersättning m.m., 1 å Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m., 2 och 3 åå Preskription av rätt till försäkringsersättning, 4 å Risken för vissa meddelanden, 5 å Tvist om rätt att teckna eller behålla en försäkring, 6—8 åå Regressrätt m.m., 9 å

9 kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m.m., 1—3 åå Information, 4 och 5 åå Tiden för bolagets ansvar, 6 och 7 åå Uppsägning av försäkringen m.m., 8—12 åå Premien, 13—15 åå Meddelanden till de försäkrade, 16 å

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsområde m.m., 1—3 åå Information, 4 och 5 åå Tiden för bolagets ansvar, 6 å Uppsägning av försäkringen, 7 å Ändring av försäkringen, 8 å Efterskydd, 9 å Oriktiga uppgifter, 10 å

10

11

12

Lag om införande av skadeförsäkringslagen (1992z000)

Lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX:000) Lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982z713) Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter

1 Förslag till Skadeförsäkringslag

Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m.

] å Denna lag tillämpas på försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhetsskada i övrigt (skadeförsäkring) som tecknas hos ett försäkringsbolag. I 1 kap. 5 å personförsäkringslagen (19XX:000) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeför- säkring.

Lagen gäller inte för trafikförsäkring, om annat följer av trafik- skadelagen (197521410), och inte heller för återförsäkring.

Bestämmelserna i 2—8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

2 å I denna lag betyder försäkringstagaren: den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag, den försäkrade: den vars intresse har försäkrats mot skada, konsumentförsäkring: skadeförsäkring som konsument eller dödsbo tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål, företagsförsäkring: skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och annan skadeförsäkring som inte är konsumentförsäkring eller kollektivavtalsgrundad försäkring, sjöförsäkring: skadeförsäkring som avser fartyg eller varor under eller i samband med sjötransport.

Tvingande bestämmelser

3 å Vid konsumentförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring är försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade, utan verkan mot honom. Vad som nu har sagts gäller även vid företagsför- säkring, om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verk- samhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet samt förhållan- dena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot ett sådant villkor.

Försäkringsvillkor, som avviker från bestämmelserna i 7 kap. till

nackdel för den försäkrade eller annan ersättningsberättigad, saknar verkan. Detsamma gäller försäkringsvillkor vid ansvarsförsäkring som till nackdel för den skadelidande avviker från 4 kap. 9 å andra stycket eller 8 kap.

Första stycket gäller inte vid sådan sjöförsäkring eller annan transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsu— mentförsäkring och inte heller vid kreditförsäkring eller försäkring som avser all framtid.

4 å Vad som sägs i 3 å första stycket gäller inte

1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central ar- betstagarorganisation, och

2. sådan gruppförsäkring för konsumenter som i fråga om utform- ning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad för- säkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 kap. Införmation

Information innan en försäkring meddelas m.m.

l å Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna den information enligt bestämmelserna i detta kapitel som kan anses erforderlig med hän- syn till försäkringens art och mottagarens förhållanden. Härvid skall särskilt beaktas om denne i egenskap av konsument eller av annan anledning kan antas sakna sakkunskap i frågan.

2 å Innan en försäkring meddelas skall försäkringsbolaget lämna en information som är utformad så att den underlättar valet av för- säkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren som en kund behöver för att bedöma kostnaderna för och om- fattningen av försäkringen.

] informationen skall särskilt framhållas 1. villkor som utgör en särskilt viktig avgränsning av försäkrings- skyddet, 2. förbehåll enligt 3 kap. 2 å andra stycket om att bolagets ansvar inte inträder förrän premien betalas, 3. föreskrift enligt 4 kap. 3 å om skyldighet att anmäla ändring av risken, och 4. särskilt viktig säkerhetsföreskrift.

Information enligt första och andra styckena behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

3 5 Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren erforderlig information om försäkringsvillkoren.

Information under försäkringstiden och i samband med förnyelse

4å Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera för- säkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Om bolaget begär ändring av försäkringen, skall bolaget samtidigt tillställa försäk- ringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Härvid skall särskilt framhållas nya villkor och föreskrifter som avses i 2 å andra stycket 1, 3 och 4.

På försäkringstagarens begäran är bolaget skyldigt att också i övrigt lämna information om premien och andra villkor för för- säkringen.

Information om möjligheter till överprövning m.m.

5 å I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständig- heterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras under försäkringstiden, om inte försäkringstagaren har begärt åt- gärden. Finns det risk för att rätten till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna information m.m.

6 å I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975: 1418) om otillbörlig marknadsföring eller underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.

Ett åläggande att lämna information får innehålla att informatio- nen skall lämnas i skriftlig form.

7 å Om inte ett villkor har särskilt framhållits för försäkringstagaren enligt 2 å andra stycket eller 4 å första stycket, får villkoret inte åberopas av försäkringsbolaget. Vad som nu har sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt ett särskilt meddelande om villkoret till försäkringstagaren eller den försäkrade på annat sätt då har fått kännedom om detta. Har information om ett villkor inte lämnats enligt 2å andra stycket, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om villkoret har fram- hållits i samband med information enligt 3 å.

3 kap. Försäkringsavtalet m.m.

Rätt till konsumentförsäkring

] å Ett försäkringsbolag får inte vägra en konsument att teckna en konsumentförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmän- heten, om inte det finns särskilda skäl för att vägra försäkring med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans om- fattning eller annan omständighet.

Första stycket gäller också om möjligheten att få en konsument- försäkring förnyad vid försäkringstidens utgång.

Ansvarstiden m.m.

2å När en försäkring meddelas skall, om inte annat har avtalats eller framgår av omständigheterna, tiden för försäkringsbolagets ansvar räknas från och med dagen efter den då meddelande att försäkringstagaren ville teckna försäkringen avsändes eller lämna- des till bolaget, till och med sista dagen under försäkringstiden.

Har bolaget förbehållit sig att dess ansvar skall inträda tidigast när premien betalas, räknas tiden för ansvaret från och med dagen efter betalningen.

Avtal om konsumentförsäkring får slutas för högst ett år, om inte det finns särskilda skäl för en längre försäkringstid.

Uppsägning av försäkringen m.m.

Så Försäkringstagaren får säga upp försäkringen att omedelbart upphöra före försäkringstidens utgång,

1. efter skada, om uppsägningen görs inom en månad från det att han fick del av försäkringsbolagets beslut i ersättningsfrågan,

2. om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar annan lik- nande omständighet,

3. om bolaget har begärt ändring av försäkringsvillkoren enligt 5 å, 4. om försäkringen har förnyats enligt 6 å och försäkringstagaren ännu inte har betalat premie för den nya premieperioden,

5. om det i annat fall föreligger en ny omständighet av väsentlig betydelse för försäkringsförhållandet.

Om försäkringstagaren efter förnyelse enligt 6 å första stycket av en konsumentförsäkring tecknar en motsvarande försäkring i ett annat försäkringsbolag utan att betala premie för den förnyade försäkringen, anses denna uppsagd med omedelbar verkan.

4 å Utom i de fall som avses i 4 kap. 2 å första stycket och 5 kap. 2 å första stycket får försäkringsbolaget säga upp en försäkring att upp- höra före försäkringstidens utgång bara om försäkringstagaren eller

den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller om det annars finns synnerliga skäl.

Uppsägningen skall göras skriftligen och med en månads upp- sägningstid räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Upp- sägningen skall ske utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande varpå uppsägningen grundas. För— summar bolaget detta, förlorar det rätten att säga upp försäkringen på grund av detta förhållande, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

5 å Om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det annars finns synnerliga skäl får försäkringsbolaget begära att försäkringsvillkoren ändras under försäkringstiden. Angående en sådan begäran gäller vad som i 4 å andra stycket sägs om uppsägning.

I 2 kap. 4 å första stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring enligt första stycket.

6 å Om inte annat framgår av avtalet eller omständigheterna, för- nyas en försäkring, som inte har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens utgång, för den vanligen tillämpade försäkringstid som närmast svarar mot den senast gällande försäkringstiden.

Försäkringstagaren får när som helst säga upp försäkringen till försäkringstidens utgång.

Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en må- nads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsäg- ningen.

7 å Vill försäkringsbolaget ändra försäkringen i samband med för- nyelse enligt 6 å första stycket, skall bolaget begära ändring sam- tidigt med krav på premie för den förnyade försäkringen. Den förnyade försäkringen gäller då för den tid och på de villkor bolaget har erbjudit.

I 2 kap. 4 å första stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring enligt första stycket.

4 kap. Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

Upplysningsplikten

1 & Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget av försäkrings— tagaren begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Försäkringstagaren skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor.

Vid företagsförsäkring skall försäkringstagaren också utan för-

frågan av bolaget lämna uppgift om förhållanden av uppenbar be— tydelse för riskbedömningen och under försäkringstiden på begäran ge bolaget upplysningar om sådana förhållanden.

Om försäkringstagaren inser att bolaget tidigare har fått oriktiga eller ofullständiga uppgifter om förhållanden av uppenbar betydelse för riskbedömningen, är han skyldig att utan oskäligt dröjsmål rätta uppgifterna.

2å Har försäkringstagaren vid avtalets ingående förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är försäkringsbolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall och är berättigat att säga upp för- säkringen med omedelbar verkan. Uppsägningen skall ske skrift- ligen.

Om i annat fall försäkringstagaren uppsåtligen eller oaktsamt har eftersatt sin upplysningsplikt enligt 1 å, kan ersättning från för— säkringen sättas ned i fråga om varje försäkrad efter vad som är skäligt. Härvid skall särskilt beaktas den betydelse förhållandet skulle ha haft för bolagets bedömning av risken, det uppsåt eller den oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art.

3å Försäkringsbolaget får i villkoren föreskriva att försäkrings— tagaren utan oskäligt uppehåll skall till bolaget anmäla, om ett angivet förhållande av väsentlig betydelse för risken ändras. Om försäkringstagaren försummar detta, kan ersättningen från försäk- ringen sättas ned i fråga om varje försäkrad enligt vad som sägs i 2 å andra stycket. En förutsättning är dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälnings— skyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

4 å Försäkringsbolaget får inte åberopa bestämmelsen i 2 å andra stycket om bolaget, när det mottog upplysningarna eller de skulle ha getts, insåg eller hade bort inse att lämnade uppgifter var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upp- lysningarna avsåg var utan betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse.

Framkallande av försäkringsfall m.m.

5 å Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkrings- fall, lämnas inte ersättning från försäkringen såvitt angår honom. Detsamma gäller i den mån han uppsåtligen förvärrat följderna av ett försäkringsfall.

Har den försäkrade framkallat försäkringsfallet eller förvärrat dess följder genom medveten vårdslöshet, som har inneburit be— tydande risk för den uppkomna skadan, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans handlande och omständigheter i övrigt.

Säkerhetsföreskrifter

6 å Om den försäkrade vid försäkringsfallet har försummat att iaktta en säkerhetsföreskrift som tydligt framgår av försäkringsvillkoren eller av författning vartill villkoren hänvisar, kan ersättningen från försäkringen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt. Vid nedsättningen skall särskilt beaktas förhållandets samband med den inträffade skadan, det uppsåt eller den oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art.

Med säkerhetsföreskrift avses föreskrift om vissa bestämda hand- lingssätt eller anordningar, som är ägnade att förebygga eller be- gränsa skada, eller om vissa bestämda kvalifikationer hos den för- säkrade eller hans anställda eller andra medhjälpare.

Räddningsplikt

7 å När ett försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedel- bart förestående, skall den försäkrade efter förmåga vidta åtgärder för att hindra eller minska skadan och, om annan är ersättnings- skyldig, bevara den rätt försäkringsbolaget kan ha mot denne.

Äsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom medveten vårdslöshet vad som åligger honom enligt första stycket, kan ersätt- ningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans handlande och omständigheterna i övrigt.

Identifikation

8 å Om försäkringsbolaget gjort förbehåll härom i villkoren skall vid tillämpning av reglerna i 5—7 åå med den försäkrades handlande likställas handlande av

1. den som med den försäkrades samtycke har hand om den för- säkrade egendomen och

2. den försäkrades make och sambo samt vid tillämpning av 6 å även annan familjemedlem, när den försäkrade egendomen utgör gemen- sam bostad eller bohag i denna.

När reglerna i 5—7 åå tillämpas vid företagsförsäkring skall, om förbehåll gjorts i villkoren, med den försäkrades handlande dess— utom likställas handlande av sådana anställda och andra medhjälpa— re till honom som anges i förbehållet.

Gemensamma bestämmelser

9 å Reglerna i detta kapitel om att ersättning kan nedsättas eller inte skall utgå tillämpas inte på grund av

1. handlande som har inneburit endast ringa oaktsamhet,

2. handlande av någon som har varit i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 å brottsbalken eller varit under tolv år, eller

3. handlande som har avsett att förebygga skada på person eller egendom i sådant nödläge att det varit försvarligt.

Bestämmelserna om nedsättning av ersättning i 5 å andra stycket, 6 å första stycket och 7 å andra stycket tillämpas inte vid ansvarsför- säkring. Om inte fall som avses i 7 kap. 8 å föreligger, får dock försäkringsbolaget vid företagsförsäkring i villkoren förbehålla sig att lämna ersättning endast i den mån denna inte kan utges av någon försäkrad.

10 å Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar, skall bolaget lämna skriftligt meddelande om detta till försäkringstagaren och till för- säkrad som gör anspråk på försäkringsersättning. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt uppehåll från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet kan föreligga. Försummar bolaget detta, förlorar det rätten att åberopa förhållan— det om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

11 å Reglerna i detta kapitel tillämpas också på försäkringsvillkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning, när be— gränsningen beror av

1. om någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårds— löshet har medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller

2. om vissa försiktighetsmått som är ägnade att förebygga eller begränsa skada har underlåtits.

5 kap. Premien

Betalning av premien

l å Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkrings— bolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren.

Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på perio- dens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren.

Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tids— begränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning.

Premiedröjsmål

2 å Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren.

Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla uppgift om detta. Saknas denna uppgift, får upp- sägningen ingen verkan.

Om försäkringstagaren inte har kunnat betala pemien inom den i andra stycket angivna fristen därför att ett plötsligt hinder upp- kommit i hans verksamhet eller han har blivit svårt sjuk eller be- rövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

3 å Betalar försäkringstagaren premie efter det att försäkringen har upphört enligt 2 å, skall han därigenom anses ha begärt en ny försäkring från och med dagen efter den då premien betalades. Vill försäkringsbolaget inte meddela försäkring enligt försäkringstaga- rens begäran, skall en underrättelse om detta avsändas till för- säkringstagaren inom fjorton dagar från den dag då premien be- talades. Annars anses en ny försäkring ha tecknats i enlighet med försäkringstagarens begäran.

Tilläggspremie

4 å Har den avtalade premien höjts under försäkringstiden, skall tilläggspremien betalas inom fjorton dagar från den dag då för- säkringsbolaget avsände krav på tilläggspremien till försäkrings- tagaren.

Om en tilläggspremie inte betalas i rätt tid, får bolaget räkna om försäkringstiden för den ändrade försäkringen med hänsyn till den premie som har betalats. En sådan ändring får verkan tidigast fjor- ton dagar efter det att en underrättelse om omräkningen har avsänts till försäkringstagaren.

Betalning genom bank eller post m.m.

S å Om försäkringstagaren betalar premien på ett post— eller bank- kontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa ome— delbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalnings- uppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när uppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

6 å Om försäkringen upphör i förtid, är försäkringsbolaget berätti- gat till premie endast för den tid under vilken bolaget har varit ansvarigt. Har högre premie betalats, skall bolaget betala tillbaka överskjutande belopp.

7 å Vid konsumentförsäkring förlorar försäkringsbolaget rätten till obetald premie när sex månader har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

6 kap. Försäkringsersättningen

Allmänna regler om ersättningen

1 å Om inte annat framgår av försäkringsavtalet är den försäkrade berättigad till ersättning för den ekonomiska skada han lider genom försäkringsfallet. Ersättning kan utgå för varje lagligt intresse som omfattas av försäkringen.

Avtal kan träffas om att visst slag av skada skall ersättas med ett bestämt belopp eller beräknas på ett bestämt sätt. Om på grund av omständigheter som försäkringsbolaget inte har eller borde ha räk— nat med vid avtalets ingående ersättningen skulle i betydande mån överstiga förlusten, är bolaget inte skyldigt att utge mera än som svarar mot denna.

2å Avser försäkringen värdet av skadad eller förstörd egendom skall om inte annat framgår av försäkringsavtalet följande gälla. Värdet skall anses motsvara äteranskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk samt, när skadan inte avser byggnad, för nedsatt användbarhet och annan omständig— het. Om återanskaffning inte kan ske skall värdet i stället anses motsvara vad som vid denna tidpunkt kunnat erhållas vid en ända- målsenlig försäljning.

Underförsäkring

3å Skall försäkringsbeloppet enligt försäkringsvillkoren motsvara värdet av försäkrad egendom eller annat försäkrat intresse och understiger försäkringsbeloppet i betydande mån detta värde, kan ersättning från försäkringen sättas ned i förhållande till underför- säkringen.

Dubbelförsäkring

4å Om samma intresse har försäkrats mot samma risk hos flera försäkringsbolag, är varje bolag ansvarigt mot den försäkrade som

om det bolaget ensamt hade meddelat försäkring. Den försäkrade har dock inte rätt till högre ersättning från bolagen än som samman- lagt svarar mot skadan. Överstiger summan av ansvarsbeloppen skadan, fördelas ansvarigheten mellan bolagen efter förhållandet mellan ansvarsbeloppen.

Ersättning för räddningskostnader

Så Även om avtalat försäkringsbelopp överskrids, ansvarar för- säkringsbolaget för kostnad som den försäkrade har till följd av åtgärder som avses i 4 kap. 7 å, i den mån dessa kan anses för- svarliga och går utöver skyddsåtgärder som en försäkrad normalt får räkna med.

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

Försäkring av tredje mans intresse

1 å En försäkring som avser värdet av fastighet eller värdet av lös sak gäller till förmån för

1. försäkringstagaren,

2. annan som är ägare till egendomen eller, vid kreditköp, har förvärvat egendomen under förbehåll om återtaganderätt,

3. borgenär som i egendomen har sådan säkerhetsrätt som är för- enad med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (19701979), dock inte sjöpanträtt eller luftpanträtt,

4. annan som på grund av avtal har säkerhetsrätt i egendomen, och

5. den som annars bär risken för egendomen vid dess överlåtelse. Vad som sägs i första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller inte om annat

framgår av försäkringsavtalet.

2 å Om den försäkrade egendomen har övergått till ny ägare under försäkringstiden, gäller en försäkring som avses i 1 å under minst sju dagar efter riskens övergång till förmån även för den nye ägaren, i den mån dennes skada inte omfattas av annan försäkring på egen— domen. Har försäkringen sagts upp av annan anledning än över- låtelsen, är dock uppsägningen giltig också mot den nye ägaren.

Bestämmelsen i första stycket tillämpas inte vid försäkring av skepp eller luftfartyg eller vid kreatursförsäkring.

3 å Har den försäkrade sådan säkerhetsrätt i egendomen som avses i 1 å första stycket 3, kan försäkringsbolaget inte mot honom åberopa att bolaget enligt 4 kap. är helt eller delvis fritt från ansvar på grund av att annan eftersatt sin upplysningsplikt eller därför att den för— säkrade enligt avtalet svarar för annans handlande utöver vad som anges i 4 kap. 8 å. I den mån ansvarsfrihet föreligger för bolaget mot

försäkringstagaren, kan bolaget återkräva utgiven ersättning av den- ne med samma rätt som den försäkrade haft.

Om den försäkrades namn och adress har anmälts hos bolaget, skall vad som sägs i första stycket gälla också bolagets rätt till ansvarsfrihet på grund av dröjsmål med premien, dock endast under fjorton dagar från det att bolaget avsände meddelande om dröjs- målet till den försäkrade.

4 å Gäller en försäkring till förmån för flera enligt 1 å är en borge- när som avses i 1 å första stycket 3 framför andra berättigad att av bolaget få ut försäkringsersättning motsvarande den fordran säker- hetsrätten avser, även om fordringen inte är förfallen till betalning. Om borgenärens säkerhet inte väsentligt minskar genom försäk- ringsfallet, har dock egendomens ägare när inte annat avtalats rätt att framför borgenären uppbära ersättningen. Närmare regler här- om finns i lagen (19921000) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning.

Gör flera borgenärer med rätt enligt 1 å första stycket 3 anspråk på att få ut ersättning, gäller om deras inbördes företräde vad som föreskrivs i förmånsrättslagen.

5 å Försäkringsbolaget kan med verkan mot försäkrad avtala med försäkringstagaren om ändring eller uppsägning av försäkringsav— talet och tillställa denne uppsägning eller annat meddelande rörande försäkringen. Om anmälan gjorts hos bolaget i fall som avses i 3 å andra stycket, får dock avtal eller åtgärd som är av betydelse för den försäkrades säkerhet verkan mot den försäkrade först en månad efter att bolaget har avsänt meddelande därom till honom.

Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte om annat följer av avtal eller särskilt rättsförhållande mellan försäk- ringstagaren och den försäkrade och bolaget har insett eller bort inse detta.

6 å Sedan försäkringsfall har inträffat, har varje försäkrad rätt att av försäkringsbolaget erhålla den försäkringsersättning som tillkom- mer honom enligt 1—5 åå eller enligt försäkringsavtalet. Bolaget får dock förhandla med försäkringstagaren och till honom betala för- säkringsbelopp som annan kan vara berättigad till, om det inte framgår av försäkringsavtalet vem denne är och denne inte heller hos bolaget har anmält att han vill själv bevaka sin rätt.

Direktkrav vid ansvarsförsäkring m.m.

7 å Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav på den ersättning som skall utgå enligt försäkringsavtalet direkt mot för- säkringsbolaget i den mån han inte redan har gottgjorts av den försäkrade. Om krav på ersättning framställs mot bolaget, skall det

snarast meddela den försäkrade om kravet och efter samråd med honom reglera detta. Dom eller överenskommelse angående kravet mot bolaget inverkar inte på skadeståndsskyldighet som inte om- fattas av försäkringsavtalet.

Den försäkrade och bolaget är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

Så Försäkringsbolaget får vid företagsförsäkring genom särskilt förbehåll fritaga sig från skyldigheten enligt 7å att svara direkt gentemot den skadelidande. Sådant förbehåll gäller dock inte om 1. den försäkrade enligt författning eller myndighets föreskrift är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan,

2. den försäkrade är försatt i konkurs eller offentligt ackord har fastställts beträffande honom, eller

3. den försäkrade är en juridisk person som numera är upplöst.

9 å Har försäkringsbolaget vid en ansvarsförsäkring betalat ut för- säkringsersättningen till den försäkrade och kan sedan den skadeli- dande inte av denne få ut det skadestånd som tillkommer honom, är bolaget skyldigt att ersätta den skadelidande för vad som fattas, dock inte med högre belopp än bolaget betalat till den försäkrade.

Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring

10 å Om flera skadelidande har rätt till ersättning från en ansvars- försäkring men försäkringsbeloppet inte är tillräckligt för att till- godose deras ersättningsanspråk, är varje skadelidande berättigad att få ut försäkringsersättning i förhållande till sitt anspråk.

Framgår det av utredningen rörande ett anspråk mot försäkringen att ytterligare anspråk som omfattas av samma försäkringsbelopp är att vänta, får bolaget inte utbetala högre ersättning än den skadeli- dande kan antas vara berättigad till enligt första stycket. Detta gäller dock inte om anledning saknas att befara att någon skadeli- dande själv måste svara för sin skada eller om två år förflutit sedan det första anspråket anmäldes.

I den mån bolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som sägs i andra stycket, ansvarar bolaget— för senare anmälda ska- dor upp till det belopp som tillkommer den skadelidande enligt första stycket. Vad försäkringsbolaget härvid utger utöver försäk- ringsbeloppet får bolaget återkräva av den försäkrade.

8 kap. Skadereglering m.m.

Utbetalning av ersättning m.m.

1 å Sedan försäkringsbolaget har fått underrättelse om ett försäk- ringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs

för att skadan skall kunna regleras. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och med iakttagande av den försäkrades och annan ska- delidandes behöriga intressen.

Försäkringsersättning skall, om inte 7 kap. 10 å är tillämplig, betalas ut senast en månad efter det att den ersättningsberättigade har anmält försäkringsfallet och utredning som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten har lagts fram för bolaget. Detta gäller dock inte ersättning som avser livränta och inte heller i den mån rätten till ersättning är beroende av att egendom återställs eller återanskaffas, att en myndighet meddelar ett visst beslut eller att någon annan liknande händelse inträffar efter utgången av må- nadsfristen.

Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i avräkning på den slutliga ersättningen.

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m.

2 å Om den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i för— säkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till för- säkringsbolaget inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försum— melsen har medfört skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Vid ansvarsförsäkring gäller dock i stället att bolaget får av den försäkrade återkräva en skälig del av vad bolaget har utgett till den skadelidande.

Första stycket tillämpas inte om den försäkrades oaktsamhet varit endast ringa.

3 å Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till ersättning från försäkringen, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till om- ständigheterna.

Preskription av rätt till försäkringsersättning

4 å Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget eller annars åberopar fordringen mot bolaget i skiljeförfarande inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget

inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det tagit slutlig ställning till anspråket.

Risken för vissa meddelanden

5 å Gör försäkringstagaren sannolikt att ett meddelande som avses i 3 kap. 4 å andra stycket, 5 å första stycket, 6 å tredje stycket eller 5 kap. 2 å första stycket har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får meddelandet verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet kom fram och senast tre månader efter den dag då försäkrings- bolaget avsände meddelandet till honom. Meddelandet får dock aldrig verkan tidigare än som anges i handlingen.

Tvist om rätt att teckna eller behålla en försäkring

6 å Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 å har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får be- stämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan.

Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

7 å Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig. '

Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt upp- sägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 å Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 6 eller 7 å att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Innan en tvist som avses i 6 eller 7 å avgörs skall domstolen

inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obe- hövligt.

Regressrätt m.m.

9 å Försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd i anledning av skadan, i den mån denna omfattas av försäkringen och ersätts av bolaget.

Om begränsning av rätten till skadestånd på grund av att skade- försäkring föreligger finns bestämmelser i skadeståndslagen (1972:207).

9 Kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m.m.

] å I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på för- hand avgränsad grupp och som anger villkor för avtal om gruppför- säkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstå- ende tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalnings— skyldighet för medlemmen mot bolaget.

Som konsumentförsäkring anses vid tillämpning av detta kapitel gruppförsäkring som meddelas för en grupp konsumenter.

2 å För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6—8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5—10 åå och 15 å till- lämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet.

3 å Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbola- get och gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är för- säkringstagare.

Information

4 å Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna grup- pen en information som är utformad så att den underlättar valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillko- ren och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaderna för och omfattningen av försäkringen. Härvid skall sådana villkor som avses i 2 kap. 2 å andra stycket särskilt framhållas.

Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för be- dömning av frågan om de med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt bör ansluta sig till försäkringen. Innebär ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring att gruppmedlemmarna kan bli anslutna genom att inte avböja försäkringen, skall bolaget ge skriftligt med- delande till medlemmarna om detta förhållande och om deras möj- lighet att enligt 8 å andra stycket säga upp försäkringen för omedel- bart upphörande.

Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen för- nyas skall bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informations- skyldighet även mot annan som har anspråk mot bolaget.

5 å När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskedet skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsav- talet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått be- skedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.

Reglerna i 2 kap. 5 och 6 åå tillämpas vid gruppförsäkring.

Tiden för bolagets ansvar

6 å När ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räk- nas tiden för försäkringsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges

i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla gruppmedlemmar som då fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter sig senare, räknas an- svaret från och med dagen efter anslutningen.

Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte av- böja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för avböjande går ut.

Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet.

7 å När ansvaret har inträtt mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som försäkrad jämte gruppmedlemmen.

Uppsägning av försäkringen m.m.

8 å Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mot- tagit uppsägningen, skall det genast ge skriftligt meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna.

Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom.

9 å Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkrings- bolagets ansvar för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom en. månad efter utträdet.

Bolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla, i den mån den försäkrade på annat sätt har fått eller uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att första stycket inte heller annars skall tillämpas.

10 å Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 åå finns bestämmelser om information i samband med förnyelse.

Skriftligt meddelande om uppsägning från försäkringsbolagets si— da skall ges till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en må— nad efter det att meddelandena avsändes.

Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt.

11 å Utom i de fall som anges i 4 kap. 2 å första stycket och 9 kap. 14å får försäkringsbolaget säga upp en gruppförsäkring för att upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden endast i fråga om gruppmedlemmar som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Om sådan uppsägning gäller 3 kap. 4 å andra stycket.

12å Försäkringsbolaget får inte mot den försäkrade åberopa att någon annan har eftersatt upplysningsplikt eller anmälningsskyldig— het enligt 4 kap. 1—4 åå.

Premien

13 å Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkrings- bolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppför- säkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. I fall som avses i 4å andra stycket andra meningen får premiekravet verkan först fjorton dagar efter det att meddelandet till gruppmedlemmen avsänts av bolaget.

Premien för en senare premieperiod och första premien för en försäkring som har förnyats enligt 10 å skall betalas senast på perio— dens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsav— talet skall betala premien till bolaget.

Bestämmelserna i 5 kap. 5—7 åå tillämpas vid gruppförsäkring.

14 å Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen.

Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Saknas uppgiften, får uppsäg- ningen ingen verkan.

15 å Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 14 å andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvud- sakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 14 å första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala pre- mien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den för- säkrade gruppmedlemmen och försäkrade som har anslutits jämte honom först en vecka efter det att medlemmen själv har fått känne- dom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 14 å andra stycket.

Meddelanden till de försäkrade

16 å Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad en uppsägning eller ett annat meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för hans kännedom. Ett meddelande som avser bestämda gruppmed- lemmar skall sändas till dessa personligen.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsområde m.m.

] å Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad för— säkring tillämpas på skadeförsäkringar som

1. tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda, 2. meddelas enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren an- givet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbets- tagarorganisation och

3. tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet.

Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivar- en själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstå- ende till anställda eller andra försäkrade kan också omfattas av försäkringen.

Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har tecknat försäkring trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som ersättning från en kollektivav- talsgrundad försäkring.

2å För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6 kap., 7 kap. 1—4 åå och 6—10 åå samt 8 kap. Därjämte gäller bestämmel— serna i detta kapitel.

Upplysnings- och anmälningsplikt enligt 4 kap. åvilar även den försäkrade.

Vad som i 3—5 åå sägs om anställda gäller också andra som om- fattas av försäkringen.

3 å Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad försäkring med försäkringsbolaget och är försäkringstagare.

Anställd som försäkringen avser att skydda anses som försäkrad, även om försäkringen gäller ersättningsskyldighet för arbetsgivaren.

Information

4 å När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgi- vare att teckna kollektivavtalsgrundad försäkring har ingåtts, skall försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. In- formationen skall avse arbetsgivarnas skyldighet att teckna försäk- ring, kostnaderna för försäkringen och omfattningen av denna.

Under försäkringstiden skall bolaget och arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäk- ringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.

5 å När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäk- ringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som föl- jer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkrings- skyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet el- ler väsentlig ändring av försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsav- talet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått be— skedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.

Reglerna i 2 kap. 5 å tillämpas vid kollektivavtalsgrundad för- säkring. Om bolaget underlåter att fullgöra sin informationsskyldig- het enligt denna lag, gäller 2 kap. 6 å.

Tiden för bolagets ansvar

6 å När en arbetsgivare tecknar försäkring som han enligt kollektiv- avtal är skyldig att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och

med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om försäkring avsändes eller lämnades till bolaget.

Uppsägning av försäkringen

7 å Försäkringsvillkoren får innehålla att försäkringen inte kan upp— höra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollek- tivavtal är skyldig att hålla försäkringen. Om villkoren inte inne- håller en sådan bestämmelse gäller vad som anges i andra stycket.

En försäkring som gäller tills vidare kan sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för upphörande i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen till arbetsgivaren.

Ändring av försäkringen

8 å Försäkringsbolaget får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt att ändra försäkringen under försäkringstiden. Ändring får dock göras bara med godkännande av de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.

E fterskydd

9å När någon lämnar sin anställning har han rätt till efterskydd enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen.

Oriktiga uppgifter

10 å Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1—4 åå mot den som kräver ersättning åberopa att någon annan har eftersatt sin upplysnings— eller anmälningsskyldighet.

2. Förslag till Lag om införande av skadeförsäkringslagen (19922000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 å Skadeförsäkringslagen (1992:000) träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats eller för— nyats efter ikraftträdandet. På förnyade försäkringar som har med- delats före ikraftträdandet tillämpas dock lagen (1927:77) om för- säkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980138) i fråga om försummelse av upplysningsplikten som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2 å För försäkringar som meddelats före ikraftträdandet och som inte förnyats efter denna tidpunkt (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980:38) om inte annat följer av andra stycket. Skadeförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar som med- delats för all framtid. I stället för 7 kap. 1—6 åå gäller dock 54—58 åå och 87 å lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Skadeförsäkrings- lagen tillämpas också på äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

3. Förslag till

Lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX1000)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 å personförsäkringslagen (19XX:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 5 5

Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentför- säkring enligt 1 å konsumentför- säkringslagen (198038), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 å, 4 och 6—8 kap. samt 9 kap. 2 å första meningen, 3, 14 och 19 åå denna lag, dels 2, 3, 5—29 och 40—43 åå konsument- försäkringslagen. Ingår person- försäkringen som en del i en an- nan skadeförsäkring, gäller för personförsäkringen dels ] kap. 4 å, 4 och 6—8 kap., 9 kap. 2 å första meningen, 3, 14 och 19 åå samt 10 kap. 2 å första mening- en, 3, 11 och 12 åå denna lag, dels Z, 3, 11—17, 26—28 och 31— 33 åå lagen (1927:77) om försäk- ringsavtal.

Om en personförsäkring in- går som en del i en försäkring enligt skadeförsäkringslagen (1992:000), gäller för personför- säkringen dels 1 kap. 4 å, 4 och 6—8 kap., 9 kap. 2 å första me- ningen, 3, 14 och 19 åå samt 10 kap. 2 å första stycket första meningen, 3, 11 och 12 åå denna lag, dels 1 kap. 3 och 4 åå, 2, 3 och 5 kap., 9 kap. ] å, 2 å tredje meningen, 3—11 och 13—16 åå samt 10 kap. ] å, 2 å sista stycket och 3—9 åå skadeförsäkringsla- gen (1992:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

4. Förslag till Lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

Härigenom föreskrivs följande.

1 å Denna lag tillämpas, om en sådan säkerhetsrätt för borgenär som avses i 4å 2—4 eller i 5, 6, 7 eller 8å förmånsrättslagen (1970:979) gäller i försäkrad fastighet eller i försäkrad lös sak.

Avtalsvillkor som inskränker de rättigheter för borgenärer som följer av lagen är ogiltiga.

2 å Om vid försäkringsfall ersättning för skada på egendomen upp- går till högst en tiondel av värdet av den egendom vari en säkerhets- rätt gäller, är ägaren av den försäkrade egendomen framför borge— nären berättigad att själv uppbära ersättningen av försäkringsbola- get. Är ersättningen större, får den utan borgenärens medgivande utbetalas till annan endast om skadan har avhjälpts eller säkerhet, som länsstyrelsen har godkänt, har ställts för ersättningens åter- bärande för den händelse skadan inte avhjälps inom skälig tid.

Visar inte ägaren inom två månader efter det att ersättningen har förfallit till betalning att han är berättigad att uppbära beloppet, eller har uppburet belopp återbetalats, skall bolaget nedsätta be- loppet hos länsstyrelsen för utbetalning till den som har rätt härtill. Bolaget skall samtidigt lämna uppgift om borgenär vars namn och adress har anmälts hos bolaget och skriftligen underrätta sådan borgenär om nedsättningen.

3 å Om ett ersättningsbelopp har nedsatts hos länsstyrelsen, skall denna så snart det kan ske utsätta sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och beloppets fördelning. Kallelse till samman- trädet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar i förväg sändas till den försäkrade egendomens ägare och till kända borgenä- rer med säkerhetsrätt i egendomen, med uppmaning att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Om det finns särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar i förväg föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

I övrigt skall i fråga om fördelning av ersättningsbeloppet gälla vad som föreskrivits om fördelning av köpeskilling vid exekutiv försäljning av egendomen.

4 å Om försäkringsbolaget är ansvarigt för inträffad skada i för- hållande till borgenär med säkerhetsrätt i egendomen men inte mot egendomens ägare, inträder bolaget i borgenärens rätt i den mån borgenärens fordran har betalats. Är fordringen intecknad, skall på ansökan av länsstyrelsen pantbrev eller företagshypoteksbrev för det sålunda betalade beloppet utfärdas med företrädesrätt näst efter

intecknat belopp, på vilket betalning inte utfallit, och överlämnas till bolaget som säkerhet för dess fordran.

5 5 Utfaller vid fördelning av medel betalning på beloppet av pant- brev eller företagshypoteksbrev, skall sedan fördelningen blivit god- känd eller vunnit laga kraft länsstyrelsen genast göra anmälan här- om till inskrivningsmyndigheten och insända fördelningslängd dit.

6 å Utan hinder av att beloppet av skada som avses i 2 å har fastställts vid förhandling mellan försäkringstagaren och försäkrings- bolaget får borgenär med säkerhetsrätt i egendomen hos bolaget begära att skadans belopp skall, såvitt angår hans rätt, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. Begäran skall framställas inom en månad efter det att skadan inträffade eller, om anmälan om borgenärens namn och adress gjorts hos bolaget, inom fjorton dagar efter det att borgenären underrättats om skadebeloppets fastställan- de.

Framställs begäran enligt första stycket av flera borgenärer, skall de gemensamt utse ett ombud att föra talan i saken. Kommer de inte överens skall ombudet utses av länsstyrelsen.

7 å Behörig länsstyrelse enligt denna lag är länsstyrelsen i länet där säkerhetsrätten är registrerad eller, när så inte har skett, länet där egendomen fanns vid försäkringsfallet. Fanns egendomen utom- lands, är länsstyrelsen i Stockholms län behörig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats eller förnyats efter ikraftträdandet. På försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet gäller lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal.

5. Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (19822713)

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 6 å försäkringsrörelselagen (19821713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 kap.

Styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall för den verksamhet som bedrivs i Sverige övervaka att även andra försäkringsvillkor än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är av— sedd att ge och omständigheter- na i övrigt. Styrelsen och verk- ställande direktören skall läm— na försäkringsinspektionen alla upplysningar som inspektionen behöver för att granska att till- lämpade villkor är skäliga. Vid granskningen bör inspektionen ägna särskild uppmärksamhet åt villkoren för sådana försäkring- ar som konsumenter tecknar hu- vudsakligen för enskilt ändamål.

Styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall för den verksamhet som bedrivs i Sverige övervaka att även andra försäkringsvillkor än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är av— sedd att ge , den risk försäkring- en skall täcka och omständighe— terna i övrigt. Styrelsen och verkställande direktören skall lämna försäkringsinspektionen alla upplysningar som inspektio— nen behöver för att granska att tillämpade villkor är skäliga. Vid granskningen bör inspektio- nen ägna särskild uppmärksam- het åt villkoren för sådana för- säkringar som konsumenter tecknar huvudsakligen för en- skilt ändamål.

I fråga om transport- och sjökaskoförsäkring gäller första stycket endast reseförsäkring och båtförsäkring tecknad av en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

6. Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att i fråga om skadeståndslagen (1972:207)l dels att 3 kap. 6 å skall upphöra att gälla, dels att 6 kap. 2 och 3 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap. 2 å

Är skyldighet att utge skade- stånd oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyl- diges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av ska- deståndet och övriga omständig- heter skall beaktas.

Ersättning för sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jäm- kas, om det är skäligt med hän- syn till befintliga försäkringar el- ler försäkringsmöjligheter.

Om en sakskada som inte vål- lats i näringsverksamhet eller of- fentlig verksamhet omfattas av skadeförsäkring, utgår skade- stånd i denna del endast i den mån det föreligger synnerliga skäl. Den som måste antas ha underlåtit att ta försäkring mot sakskadan på grund av omfatt- ningen av sina intressen har inte rätt till ersättning i större ut- sträckning än om försäkring ha- de funnits.

Är i annat fall än som anges i första och andra styckena skyl— dighet att utge skadestånd oskä- ligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekono— miska förhållanden, kan skade- ståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadeli- dandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

35

Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solida- riskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldig— het som åvilar någon av dem.

Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solida- riskt för skadeståndet, iden mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldig- het som åvilar någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har utgett i skadestånd skall slut- ligen fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsan- svaret, föreliggande ansvarsför- säkring eller försäkringsmöjlig- heter och förhållandena i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Lagen omtryckt 19752404.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sam- borl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 å rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 å första stycket utsökningsbalken,

6. 19 å första stycket, 35 å 4 mom., punkt 8 andra stycket av an- visningarna till 32 å samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 å kommunalskattelagen (1928z370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 å lagen (19462807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1971:479), 10. 9 å rättshjälpslagen 10. 9 å rättshjälpslagen (1972z429), samt (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på okända borgenärer, samt

12. 4 kap. 8 å första stycket ska- deförsäkringslagen (1 992.000 ).

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1Senaste lydelse 1988: 152.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:508) om

försäkringsmäklare

Härigenom förekrivs att 12å lagen (1989:508) om försäkrings- mäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12å

Försäkringsmäklaren skall se till att uppdragsgivaren får den information som en försäkrings- givare enligt 5 å och 6 å första stycket konsumentförsäkringsla- gen (1980:38) är skyldig att läm- na i samband med att en försäk- ring tecknas.

Försäkringsmäklaren skall se till att uppdragsgivaren får den information som en försäkrings- givare enligt personförsäkrings- lagen (19XX:000) och skadeför- säkringslagen (1992:000) är skyl- dig att lämna i samband med att en försäkring tecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 12 å lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Härigenom föreskrivs att 8å i lagen (1922:382) angående an- svarighet för skada i följd av luftfart skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

11. Förslag till Lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Härigenom föreskrivs att 47 å lagen (1933:269) om ägofred skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

47å

Kommer någons hemdjur olovligen in å annans ägor och gör dårå skada, vare djurets äga- re pliktig ersätta skadan ändå att han ej är därtill vållande. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den, som vållat skadan.

Kommer någons hemdjur olovligen in ä annans ägor och gör dårå skada, vare djurets äga- re pliktig ersätta skadan ändå att han ej är därtill vållande.

Vad nu stadgats om ägare till hemdjur gälle ock den, som mottagit djuret till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

12. Förslag till Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter1

Härigenom föreskrivs att 6å lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 å Skada som orsakas av hund Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå skall ersättas av dess ägare, ändå att han ej är vållande till skadan. att han ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats ut- giva äger han söka åter av den som vållat skadan.

Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 19872260.

1 Inledning

1.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén fick sina direktiv i ett anförande till statsrådsprotokollet den 5 april 1974 av dåvarande statsrådet Carl Lidbom (se 1975 års kommittéberättelse s. 79). En närmare beskrivning av direktiven har lämnats i kommitténs delbetänkande Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84 s. 35 ff). Här bör återges endast följande uttalande i direktiven i fråga om gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar.

En svaghet med försäkringsavtalslagen är att dess regler är skrivna med tanke på individuella försäkringar och att reglerna är oanvändbara eller bara med svårigheter kan tillämpas på kollektiva försäkringar. Sådana försäkringar, till vilka hör grupplivförsäkringar, kollektiva pensionsförsäk- ringar och trygghetsförsäkringar, har emellertid under senare år fått allt större betydelse. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem som är förknippade med de kollektiva försäkringarna och pröva i vilken utsträck- ning det behövs särskilda lagregler för deras vidkommande.

Det kan tilläggas att enligt direktiven borde utredningsuppdraget utföras i etapper, varvid regler som syftade till att stärka konsumen— tens ställning lämpligen behandlades med förtur. Reformer som siktade främst till bl.a. en modernisering av lagstiftningen kunde tas upp i ett senare skede. Det erinrades om att i flera av de situationer som berördes i direktiven, det var tänkbart att den nuvarande ord- ningen helt eller delvis borde behållas när försäkringstagaren var företagare.

Det bör nämnas att stora delar av vad som anförs i direktiven

såvitt gäller konsumentförsäkring numera regleras i konsumentför- säkringslagen (1980238).

1.2. Kommitténs arbete

Som redovisats i kommitténs delbetänkande Personförsäkringslag (SOU 1986:56 s. 108) övergick kommittén, sedan förslaget till kon- sumentförsäkringslag lämnats i december 1977, till att behandla personförsäkringen. Under hösten 1983 började kommittén emeller-

Avsnitt 1.2

tid att vid sidan av personförsäkringen åter arbeta med skadeförsäk- ringen, inte minst för att även i denna del få ett samarbete med den norska kommittén och den finländska arbetsgruppen. Eftersom man varken i Finland eller Norge tidigare avsatt någon tid till konsu— mentskadeförsäkringen, bedömdes det annars kunna uppkomma en olämplig förskjutning mellan utredningarna i de tre länderna.

I juni 1987 lade den norska kommittén fram ett förslag till skade- försäkringslag (NOU 1987: 24), och i juni 1988 överlämnade den finländska arbetsgruppen ett motsvarande förslag. Det finländska förslaget har ännu inte föranlett någon lagstiftning. Däremot har man i Norge under våren 1989 lagt fram en proposition om lov om forsikringsavtaler m m, avseende såväl skadeförsäkring som person- försäkring. De finländska och norska förslagen framgår av bi- lagorna 1 och 2.

Nordiska överläggningar om skadeförsäkring har hållits vid sex tillfällen. Vid sidan av dessa överläggningar har förekommit under- handskontakter mellan ordförandena och sekreterarna i de olika länderna.

I arbetet med skadeförsäkringslagen har kommittén sammanträtt under tjugosju dagar. Sedan förlaget till personförsäkringslag läm- nades i december 1986 har kommittén avgivit fyra remissyttranden.

Kommittén har nu slutfört sitt uppdrag.

2 Nuvarande lagstiftning m.m.

I detta avsnitt redogörs för den försäkringsrättsliga lagstiftning som har omedelbar betydelse för skadeförsäkringen, nämligen försäk- ringsavtalslagen (FAL) och konsumentförsäkringslagen (KFL). Stort inflytande på försäkringsverksamheten har också försäkrings- rörelselagen (19821713). En närmare beskrivning av denna lag finns i vårt tidigare betänkande Personförsäkringslag (SOU 1986:56 s. 127 ff).

2.1. Lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Den första form av frivillig försäkring som blev föremål för lagstift- ning var sjöförsäkringen. Redan 1667 års sjölag innehöll sålunda en försäkringsbalk. Sjölagen 1891 hade ett kapitel (10 kap.) om sjöför- säkring. Annan försäkring, som under 1800-talet blev allt vanligare, fick däremot länge klara sig utan stöd av privaträttslig lagstiftning. Den nu gällande lagen om försäkringsavtal var den första lag som hade allmänna föreskrifter om försäkringsavtal. Den offentligrätts- liga sidan av det frivilliga försäkringsväsendet hade uppmärksam- mats något tidigare. Genom 1903 års lag om föräkringsrörelse före- skrevs att det allmänna skulle utöva tillsyn över föräkringsanstalter- na.

FAL bygger i hög grad på de rättsgrundsatser som kommit till uttryck i 1891 års sjölags regler om sjöförsäkring och i de av för— säkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren. Lagen är emeller— tid också starkt påverkad av tidigare lagar med syfte att skydda försäkringstagarna, främst de tyska och schweiziska försäkringsav- talslagarna, båda från år 1908. FAL tillkom i nordiskt lagsamarbete. I väsentliga delar stämmer den överens med motsvarande lagar i Danmark, Finland, Island och Norge.

Trots att FAL är rätt omfattande reglerar den inte alla de frågor som uppkommer vid försäkring. Bolagens allmänna försäkrings- villkor utgör därför en viktig rättskälla. Villkoren innebär ofta en precisering och komplettering av lagens regler.

Dispositionen av FAL bygger till stor del på de skillnader som föreligger mellan å ena sidan personförsäkring — livförsäkring,

Avsnitt 2.1 olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring — och å andra sidan skade- försäkring, dvs. all annan försäkring. Den första avdelningen i lagen (1—33 åå) ger bestämmelser som är tillämpliga på alla slag av för- säkring. Den andra avdelningen (35—96 åå) är exklusivt ägnad åt skadeförsäkring. Till en början tas i denna avdelning upp regler som är gemensamma för all skadeförsäkring (35—58 åå). Därefter be- handlas under olika rubriker vissa huvudformer av skadeförsäkring, nämligen transportförsäkring — sjöförsäkring (59—76 åå) och annan transportförsäkring (77—78 åå) — brandförsäkring (79—88 åå), krea— tursförsäkring (89—90 åå) och ansvarighetsförsäkring, (91—96 åå). I den tredje avdelningen behandlas livförsäkring (97—118 åå) samt i fjärde avdelningen, slutligen, de andra typerna av personförsäkring, dvs. olycksfalls— och sjukförsäkring (119—124 åå).

FAL är i ganska stor utsträckning, och ofta beträffande regler som ansetts viktiga för försäkringstagarnas skydd, en tvingande lag. För- behåll med visst innehåll får sålunda inte åberopas eller får åberopas endast under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen är tvingande anges detta särskilt för varje regel. Där så inte sker är alltså lagen dispositiv, dvs. den gäller bara i den män inte annat framgår av de bestämmelser som försäkringsbolaget tagit in i sina försäkringsvillkor (3 å första stycket). Syftet med den förhållandevis långtgående tvingande regleringen i FAL är att skydda försäkrings- tagarna mot försäkringsbolagens möjlighet att egenmäktigt utforma försäkringsvillkoren. På ett för försäkringstagaren mycket centralt område, nämligen frågan om vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd, är emellertid avtalsfriheten fullständig. I praktiken betyder detta vanligen att försäkringsbola- gen ensamma bestämmer omfattningen av försäkringsskyddet vid olika typer av försäkring. Ett undantag utgör dock trafikförsäkring. Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver vad som anges i trafikskadelagen (1975:1410), inskränkas endast på grund av omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt FAL eller konsumentförsäkringslagen (1980:38) kan medföra be- gränsning av försäkringsbolagets skyldighet att utge försäkringsbe- lopp (17 å trafikskadelagen). — Även beträffande premiens storlek råder avtalsfrihet. Försäkringsinspektionen kontrollerar dock att försäkringsbolagens premiesättning är skälig.

FAL gäller för all slags försäkring utom återförsäkring, vissa uppräknade typer av socialförsäkring samt försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen. I förhållande till annan än försäkrings- tagaren tillämpas dock även i fråga om konsumentförsäkring vissa särskilt angivna bestämmelser i FAL (1 å andra och tredje styckena FAL). Trafikförsäkring är såsom nyss framgått föremål för särskild reglering i trafikskadelagen (jämte trafikförsäkringsförordningen, 1976:359, och lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring). I den

mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet om sådan försäkring gäller dock FAL och KFL även för trafikförsäkring (1 å fjärde stycket FAL och 1 å andra stycket KFL).

I det följande skall väsentligen tas upp sådana regler i FAL som har betydelse för skadeförsäkring (framför allt företagsförsäkring men även vissa speciella typer av försäkring för privatpersoner samt försäkring som grundas på kollektivavtal och gruppförsäkring).

När försäkringstagaren tecknar försäkring hos ett försäkrings- bolag råder inte några formkrav. Allmänna principer om avtals ingående gäller för tecknande av försäkring. Vanligen får försäk- ringstagaren ett försäkringsbrev åtföljt av mer eller mindre utförliga försäkringsvillkor, men själva avtalet kan slutas muntligen, t.ex. per telefon. Framgår det inte av avtalet från vilken tid försäkringen skall gälla inträder enligt 11 å FAL bolagets ansvar när antagande svar på bolagets eller försäkringstarens anbud avsänds.

Försäkringstekniken bygger på att den risk försäkringsbolaget åtar sig skall kunna kalkyleras. Den premie som utgår skall sedan så väl som möjligt svara mot den aktuella risken jämte kostnader m.m. Det ligger i sakens natur att bolaget i stor utsträckning är hänvisat till uppgifter från försäkringstagaren själv när det skall skaffa sig underlag för sina kalkyler. Eftersom dessa uppgifter ofta är av- görande vid bedömningen, om och på vilka villkor försäkring skall meddelas och hur stor premie som skall betalas, är det av stor betydelse att föräkringstagaren lämnar korrekta uppgifter. Ofta får han fylla i ett formulär med frågor eller på annat sätt lämna olika upplysningar. Man brukar tala om försäkringstagarens upplysnings- plikt som en av de biförpliktelser som åvilar honom vid sidan av huvudförpliktelsen att betala premien.

FAL behandlar frågan om upplysningsplikt i 4—10 åå. Reglerna är i huvudsak tvingande.

Om försäkringstagaren åsidosätter upplysningsplikten svikligen eller under sådana omständigheter att det skulle strida mot tro och heder att åberopa försäkringen, blir försäkringen i enlighet med sedvanliga avtalsrättsliga principer ogiltig (4 å). Har å andra sidan de oriktiga uppgifterna lämnats i god tro, dvs. om försäkrings- tagaren varken insåg eller hade bort inse att uppgifterna var orikti- ga, får de ingen betydelse för bolagets ansvar för ett redan inträffat försäkringsfall. Däremot har bolaget rätt att säga upp försäkringen till upphörande efter fjorton dagar (5 å).

Försummar försäkringstagaren sin upplysningsplikt utan att hand— la mot tro och heder men utan att samtidigt vara i god tro gäller särskilda regler. Försäkringsbolaget kan bli helt fritt från ansvar. Det kan också ha ett begränsat ansvar, jämkat i förhållande till vad som mot bakgrund. av den erlagda premien skulle ha gällt om det från början fått korrekta upplysningar. Man brukar kalla detta för

Avsnitt 2. 1

Avsnitt 2.1 prorataregeln. Full ansvarsfrihet inträder om bolaget över huvud inte skulle ha meddelat någon försäkring med kännedom om de rätta förhållandena (6 å första och andra styckena).

I stället för jämkning enligt prorataregeln tillämpas vid sjöförsäk— ring eller annan transportförsäkring en s.k. kausalitetsregel. Inne- börden härav blir i praktiken ofta ett slags allt eller intet-regel. I den mån det visas att det oriktigt uppgivna förhållandet var utan be- tydelse för försäkringsfallets inträffande eller skadans omfattning ansvarar bolaget, annars inte alls (6 å tredje stycket).

Eftersom reglerna i 6 å är dispositiva kan kausalitetsregeln, på grund av förbehåll i försäkringsvillkoren, träda i stället för pro- rataregeln även vid annan försäkring än transportförsäkring.

Även då försäkringstagaren förtiger eller underlåter att lämna uppgifter om förhållanden som han känner till och som han inser eller bör inse har betydelse för försäkringsbolaget, kan bolaget ha ett endast begränsat ansvar eller vara helt fritt från ansvar (7 å). Ansvaret bedöms på samma sätt som i 6 å. Som en förutsättning för att bolaget inte skall vara helt ansvarigt gäller att förtigandet kan anses som en vårdslöshet på försäkringstagarens sida.

Vill försäkringsbolaget på grund av att upplysningsplikten åsido- satts göra gällande att dess ansvarighet skall påverkas, åligger det bolaget att utan oskäligt uppehåll meddela försäkringstagaren detta. Görs inte det, får bolaget inte åberopa att det fått felaktiga uppgifter såvida inte svek eller förfarande mot tro och heder föreligger (8 å).

Upplysningsplikt för föräkringstagaren gäller inte i fråga om såda- na förhålladen som försäkringsbolaget ändå kände till eller borde känna till. Oriktiga uppgifter eller förtigande är också utan verkan om den omständighet som uppgiften eller förtigandet avsåg var utan betydelse för försäkringsbolaget eller i vart fall efter det försäkring- en tecknades upphört att vara av betydelse (9 å).

Sedan försäkring meddelats kan försäkringsbolaget inte genom egna åtgärder påverka den faktiska händelseutvecklingen särskilt mycket, utan det är i hög grad beroende av försäkringstagarens agerande. Risken för skada kan vid skadeförsäkring öka t.ex. ge- nom att försäkrad egendom används till annat ändamål än som förutsattes när premien beräknades. För att försäkringen skall kun- na anpassas till sådan fareökning åläggs, kan man säga, försäkrings- tagaren genom FAL:s regler en fortlöpande upplysningsplikt även under försäkringstiden. Denna plikt gäller även om det är annan än den försäkrade som ökat risken för skada. Genom att bolaget un- derrättas kan t.ex. förhöjd premie tas ut eller i vissa fall försäkringen sägas upp.

Reglerna om fareökning har störst praktisk betydelse vid skade- försäkring, och FAL har särskilda regler därom i 45—50 åå. Fareök- ningen måste avse ett förhållande varom uppgift finns i försäkrings-

brevet eller som försäkringstagaren uppgett när försäkringen teck- nades. Den förhöjda risken får dock inte ha varit sådan att bolaget måste antas ha tagit den i beräkning. Skall fareökningen beaktas gäller ungefär samma regler som när försäkringstagaren av oaktsam- het åsidosatt sin upplysningsplikt. Försäkringsbolaget blir alltså helt fritt från ansvar om försäkring inte meddelas under de nya be- tingelserna eller blir endast delvis ansvarigt. Bolaget har också rätt att säga upp försäkringen för upphörande efter fjorton dagar. Har försäkringstagaren hunnit återställa förhållandena så att fareökning ej längre förelåg när försäkringsfallet inträffade, får bolaget över huvud inte åberopa den tillfälliga ökningen. Liksom vid förseelse mot upplysningsplikt tillämpas vid transportförsäkring kausalitets- regeln och vid annan försäkring prorataregeln. Försäkringsgivaren har dock möjlighet att välja mellan de båda påföljderna genom bestämmelser i försäkringsvillkoren.

FAL innehåller också regler om uppsåtligt eller vårdslöst fram- kallande av försäkringsfall (18—20 åå). Huvudregeln är att försäk— ringsbolaget inte är skyldigt utge ersättning till den som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat den uppkomna skaden. Däremot inverkar det inte på bolagets ansvarighet att det visserligen varit fråga om vårdslöshet men oaktsamheten varit av mer normalt slag. Försäkringen skyddar alltså även mot eget'slarv som inte är grovt. FAL:s regler är emellertid på denna punkt dispositiva, varför försäkringsvillkoren kan föreskriva att rätten till ersättning faller bort redan vid helt ringa vårdslöshet. Villkoren kan emellertid också, såsom är vanligt vid exempelvis ansvarsförsäkring, ge ett mera långt- gående skydd än som följer av FAL:s regler och medge att ersättning utgår trots att skadan framkallats genom vårdslöshet som är grov. Under särskilda förhållanden, nämligen om den som orsakat skadan var under 15 år eller handlat under inflytande av djupgående själslig abnormitet, skall enligt lagens dispositiva regel (19 å) även uppsåtligt eller genom grov vårdslöshet framkallade skador ersättas.

Äsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom grov vårds- löshet sin räddningsplikt, dvs. underlåter han att efter förmåga avvärja eller begränsa skada, får försäkringsersättningen sättas ned i den mån förhållandet varit till men för bolaget. Reglerna i denna del (52 å) är tvingande.

Frågan om vissa försummelser av närstående till den försäkrade skall gå ut över den försäkrade vid t.ex. framkallande av försäk- ringsfall (identifikation) är löst i FAL i princip endast beträffande brandförsäkring. Försäkringstagarens make identifieras här med den försäkrade själv förutsatt att makarna inte på grund av söndring eller, som det ännu står i lagen, på grund av hemskillnad levde åtskilda. Vållar maken brandskada uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet utgår alltså inte någon ersättning med hänsyn till den

Avsnitt 2.1

Avsnitt 2.1 nära intressegemenskap som förutsätts råda mellan makarna (85 å).

Rörande premiebetalningen gäller, om annat inte överenskom- mits, att betalningen av första premie skall ske utan uppskov och betalningen av delpremie eller förnyelsepremie på den nya premie- periodens första dag (12 å). Vid dröjsmål med betalningen får bola- get säga upp avtalet (13 å). Enligt försäkringsvillkoren är påföljden av dröjsmål med premiebetalningen regelmässigt att försäkrings- bolagets ansvar suspenderas. För att inte försäkringstagaren alltför snabbt skall berövas sitt skydd ställer dock FAL upp vissa tvingande skyddsregler. Beträffande första premie gäller sålunda att ett förbe- håll av innebörd att ansvaret inte inträder förrän premien betalats eller försäkringsbrev lämnats ut, inte får åberopas annat än om försäkringstagaren verkligen äri dröjsmål (14 å första stycket). När det gäller senare premie får bolaget inte åberopa att dess ansvarighet enligt villkoren suspenderats förrän en vecka efter krav (14 å andra stycket). Kravet går på mottagarens risk, varför det inte är någon förutsättning att försäkringstagaren verkligen haft möjlighet att ta del av dess innehåll (33 å).

Villkoren kan alltså innehålla att försäkringsbolagets ansvar su- spenderas om inte premien betalas i rätt tid, betalas premien senare träder försäkringen åter i kraft. Vill försäkringsbolaget att försäk- ringsförhållandet skall upphöra för gott, får bolaget säga upp för- säkringsavtalet. Kortare uppsägningstid än tre dagar får dock inte förekomma (13 å). Vid bestående dröjsmål kan uppsägning bli aktu— ell eftersom ett försäkringsbolag, som enligt försäkringsvillkoren är fritt från ansvar vid premiedröjsmål, måste väcka talan om premiens betalning inom tre månader från förfallodagen, såvida inte för— säkringen dessförinnan upphört att gälla. Annars preskriberas bola— gets rätt till premien (15 å). Ofta är försäkringsvillkoren gynn— sammare för försäkringstagaren än vad som följer av FAL (jfr avsnitt 3 nedan).

I de allmänna bestämmelserna om skadeförsäkring i FAL ges bl.a. regler om försäkringsvärdet (36—39 åå). Genom dessa bestäms stor- leken på den ersättning som skall utgå om ett försäkringsfall in- träffar. Det står parterna fritt att avtala vilket intresse som skall skyddas genom försäkringen och därmed hur ersättningen skall beräknas. Saknas sådan överenskommelse och rör det sig om en egendomsförsäkring antas intresset avse att värdet på själva egen- domen inte minskas eller går förlorat, men inte andra intressen, exempelvis att egendomen inte kan användas under viss tid (36 å). — Utgångspunkten är enligt FAL att försäkrad egendom som skadas ersätts enligt dagsvärdet. Detta motsvarar vad det kostat att omedel— bart före försäkringsfallet återanskaffa egendomen med avdrag för värdeminskning på grund av ålder och bruk nedsatt användbarhet eller annan omständighet.

Har av någon anledning ett försäkringsbelopp som överenskom- Avsnitt 2.1 mits med försäkringsbolaget angetts till lägre belopp än försäkrings- värdet, sådant detta bestäms enligt reglerna i FAL, föreligger under- försäkring. Om inte försäkringen enligt villkoren gäller ”på första risk” — dvs. om skada ersättes fullt ut så länge ersättningsbeloppet ryms inom försäkringsbeloppet — eller eljest reglerna om underför- säkring satts ur kraft genom avtalet, skall i sådant fall försäkrings- ersättningen reduceras i motsvarande mån som försäkringsbeloppet understiger det verkliga värdet. Principen att den som betalat en för billig premie inte skall få sin skada ersatt i samma utsträckning som om värderingen varit korrekt gäller såväl vid totalskada som vid delskada och oberoende av om försäkringstagaren varit i god tro när han angav värdet för lågt (40 å). Regeln är dispositiv. Vid försäkring av byggnad tillämpas numera oftast s.k. fullvärdesförsäkring. Vid sådan försäkring saknar reglerna om underförsäkring praktisk be— tydelse.

Rörande överförsäkring saknar FAL uttryckliga regler, men in— direkt följer av det i vissa bestämmelser (35 och 39 åå) förutsatta ”berikandeförbudet” att övervärderingen av den försäkrade egen- domen inte påverkar försäkringsersättningens storlek. Däremot tar lagen upp regler om dubbelförsäkring, dvs. att en försäkringstagare låtit försäkra sin egendom hos fler än ett bolag (42 och 43 åå). Inte heller här får han enligt de principer som ligger till grund för berikandeförbudet erhålla större ersättning än som svarar mot hans förlust. Försäkringstagaren får enligt huvudregeln fritt välja mot vilket bolag han vill rikta sitt krav. Ansvaret fördelas sedan mellan de olika bolagen efter förhållandet mellan respektive bolags an- svarsbelopp. Försäkringsbolaget kan göra vissa modifierande förbe- håll i förhållande till huvudregeln, dock bara i den mån den för- säkrade på grund av annan försäkring kan få skadan ersatt.

Ofta har inte bara försäkringsbolaget och försäkringstagaren in— tresse i en skadeförsäkring. För t.ex. en panthavare är det i allmän— het av stor betydelse att försäkringen ger honom ersättning om den pantsatta egendomen förstörs. Den som utan att vara part i för- säkringsavtalet skyddas av försäkringen benämns tredje man. I 54— 58 åå FAL finns bestämmelser om försäkring av tredje mans in- tresse. Reglerna är tillämpliga också på konsumentförsäkring (1 å tredje stycket FAL).

Har det vid en egendomsförsäkring inte angivits vilket intresse som försäkringen avser och framgår inte annat av omständigheter- na, gäller försäkringen till förmån för bl.a. ägare och panthavare till egendomen (54 å första stycket). Överlåtes egendomen och är det inte fråga om sjöförsäkring eller kreatursförsäkring skyddas den nye ägaren av försäkringen under fjorton dagar efter övertagandet (54 å andra stycket). Även om en försäkring gäller till förmån för tredje

Avsnitt 2.1 man, hindrar det i princip inte att försäkringstagaren kommer över- ens med försäkringsbolaget om att försäkringen skall ändras under försäkringstiden eller t.o.m att den skall upphöra i förtid (56 å).

Sedan ett försäkringsfall har inträffat har tredje man rätt att få ersättning direkt av bolaget. Om det inte av försäkringsavtalet eller på annat vis framgår vem som skyddas av försäkringen, får för- säkringsbolaget dock betala ersättningen till försäkringstagaren, som sedan får ersätta tredje man (57 å). I allmänhet har den som har panträtt eller retentionsrätt i försäkrad egendom rätt till ersättning från bolaget framför ägaren (58 å).

Vid brandförsäkring har tredje man ett längre gående skydd. Reglerna för sådan försäkring är dessutom tvingande till förmån för tredje man. Har försäkringsbolaget fått en anmälan om vem som är panthavare, gäller en uppsägning eller ändring av försäkringen mot panthavaren först en månad efter att denne i rekommenderat brev underrättats om förhållandet. Och bolaget kan inte mot panthava- ren åberopa att det är fritt från ansvar därför att försäkringstagaren försummat premiebetalningen förrän en vecka efter att panthavaren underrättats om förhållandet. Av särskilt stor betydelse för pantha— varen vid brandförsäkring är att försäkringsbolaget inte får vägra ersättning eller begränsa denna på grund av ett förhållande som inte beror av panthavaren, t.ex. att försäkringstagaren brustit i sin upp— lysningsplikt (87 å). Genom lag (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal tillför- säkras vid större skador panthavaren rätt till ersättning utan hinder av att hans intresse inte anmälts till bolaget. Är försäkringsersätt- ningen större än 1/10 av brandförsäkringsbeloppet skall enligt den lagen bolaget sätta ned ersättningen hos länsstyrelsen som tillser att den fördelas mellan panthavarna. Under vissa förhållanden kan också vid större brandskador ersättningen emellertid betalas direkt till fastighetsägaren, nämligen om samtliga panthavare medger det, om ägaren avhjälper skadan eller om ägaren ställer viss säkerhet.

Även om den som lider skada ibland kan ha möjlighet att få sin förlust täckt genom skadestånd från den som vållat skadan eller eljest är skadeståndsskyldig, kan han om han så önskar i första hand utnyttja sitt försäkringsskydd. Fråga uppkommer då om försäkrings- bolaget skall ha rätt att överta försäkringstagarens skadeståndsan- språk och utöva regressrätt mot den skadeståndsskyldige. Enligt FAL (25 å) har bolaget sådan rätt vid skadeförsäkring, men i mera begränsad utsträckning än om kravet skulle ha drivits av den för- säkrade själv. Rätt till återkrav föreligger endast vid uppsåt eller grov vårdslöshet på skadevållarens sida eller om någon ”enligt lag är skyldig att utgiva skadstånd evad han är till skada vållande eller icke”. Med sistnämnda uttryckssätt avses s.k. strikt ansvar, vartill emellertid enligt vad som uttryckligen föreskrivs inte räknas ansvar

enbart på grund av annans vållande enligt 3 kap. 1 eller 2 å skade- Avsnitt 2.1 ståndslagen. — Reglerna om regressrätt i FAL är inte tvingande. Bolagen har därför möjlighet att förbehålla sig regressrätt t.ex. då skadevållarens försummelse inte kan anses som grov.

Som FAL är upplagd behandlar reglerna huvudsakligen försäk- ringsbolagets rättigheter och de skyldigheter som åvilar försäkrings- tagaren medan motsvarande skyldigheter för försäkringsbolaget en- dast berörs i ringa mån. En förklaring till detta är att det tvingande skydd som lagen avser att ge tillkom som en reaktion främst mot sådana missbruk av avtalsfriheten som tog sig uttryck i att för- säkringstagarnas skyldigheter reglerades särskilt hårt i försäkrings- villkoren. Det finns dock enstaka regler i FAL som även tar upp försäkringsbolagens skyldigheter. En sådan regel är bestämmelsen när försäkringsersättning förfaller till betalning (24 å). Om inte an- nat anges i villkoren skall försäkringsersättningen betalas en månad efter det meddelande om försäkringsfallet kommit bolaget till han- da. Är betalningen beroende av utredning som försäkringstagaren kan tillhandahålla, räknas dock månadsfristen i stället från den dag försäkringstagaren fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras såvitt avser bolaget genom en regel om skyldig- het att betala dröjsmålsränta om den sålunda angivna förfallodagen försittes. Bestämmelsen om ränta finns dock inte i FAL utan i 3 å första stycket och 4 å andra stycket räntelagen (19752635). Villkor varigenom förfallodagen gjorts beroende av något bolagets beslut eller av att bolaget i dom ålagts betala får enligt en tvingande bestämmelse i FAL inte åberopas (24 å andra stycket).

Försäkringstagarens skyldighet att bidra till utredningen är sank- tionerad inte bara genom regeln att förfallodagen för ersättningen flyttas fram. Försummelse kan, om den är till men för bolaget, medföra skäligt avdrag på ersättningen eller t.o.m. föranleda full- ständig bcfriclse för bolaget (22 å). I fall då försäkringstagarens förfarande ej varit svikligt får villkor som är strängare än lagen ej åberopas (23 å andra stycket). Samma sanktionsmöjlighet föreskrivs om försäkringstagaren försummar att utan uppskov anmäla för- säkringsfall eller inträffad händelse som kan medföra försäkringsfall och försummelsen är till men för bolaget. Villkor som på denna punkt är hårdare än lagens reglering får dock enligt en tvingande regel inte i något fall åberopas (21 å).

Det har tidigare sagts att försäkringsbolaget såväl vid försäkrings- avtalets ingående som under försäkringstiden i hög grad är hänvisad till de upplysningar det får av försäkringstagaren och därför är beroende av att de erhållna uppgifterna är korrekta. Försäkrings- verksamheten bygger sålunda på ett förtroendeförhållande mellan parterna, något som inte minst visar sig när försäkringsskyddet skall realiseras i samband med en skadereglering. Uppträder försäkrings—

Avsnitt 2.2 tagaren svikligt, har försäkringsbolagen traditionellt fritagit sig från att utge ersättning. Om det i villkoren föreskrivits att den som efter försäkringsfallet svikligen uppgivit, förtigit eller dolt något förhål- lande av betydelse för Skaderegleringen inte skall ha rätt ens till den ersättning som han annars trots allt skulle ha varit berättigad till, kan emellertid oavsett villkoret bolaget åläggas att utge försäkrings- ersättningen eller åtminstone del därav. Vid bedömningen av hur mycket som skall utgå skall beaktas under vilka omständigheter sveket ägde rum (23 å).

För fordran på grund av försäkring föreskrivs en särskild preskrip- tionstid som är kortare än den för fordringar i allmänhet (29 å). I normalfallet är preskriptionstiden tre år från det den som har an- språket fick kännedom om att fordran kunde göras gällande. Det kan emellertid hända att den som får göra gällande en fordran först efter lång tid eller kanske aldrig får veta detta. Lagen föreskriver därför en yttersta tid som alltså löper oberoende av om fordrings- ägaren har kännedom om sin fordran — inom vilken anspråket måste göras gällande. Tiden är tio år räknat från det anspråket tidigast skulle ha kunnat göras gällande. Såväl treårs- som tioårspreskriptio- nen måste avbrytas genom väckande av talan. Utomrättsligt krav eller erinran är alltså inte tillräckligt. Det har tidigare nämnts att försäkringsbolagets premiefordran kan preskriberas redan efter tre månader om bolagets ansvar under premiedröjsmål är suspenderat (15 å).

Preskriptionstiden i 29 å kan förkortas genom föreskrift i villko- ren. Ett visst tvingande skydd häremot finns dock. För att en sådan kortare preskriptionstid skall gälla, måste försäkringsbolaget skrift- ligen ha förelagt den som framställer kravet att inom viss tid väcka talan mot bolaget. Den förelagda tiden får inte vara kortare än sex månader. Försäkringsbolag får inte heller mot den som framställt anspråk inom sex månader från det han fick kännedom om sin fordran åberopa föreskrift i villkoren enligt vilken anspråket bort framställas tidigare (30 å).

Meddelanden som enligt FAL i olika situationer skall tillställas motparten går på mottagarens risk eftersom det som regel är i dennes intresse som meddelandet lämnas (33 å). Innebörden härav blir bl.a. att försäkringstagaren under olyckliga omständigheter kan förlora sitt försäkringsskydd utan att han dessförinnan tagit del av någon premieavi eller annan påminnelse.

2.2. Konsumentförsäkringslagen (1980:38)

Konsumentförsäkringslagen (KFL) är tillämplig på de vanligaste skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen privat ändamål, t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar och mo-

torfordonsförsäkringar. Utanför lagens tillämpningsområde faller bl.a. separata försäkringar för vissa objekt, t.ex. försäkringar av djur och smycken, samt personförsäkringar, dvs. livförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Beträffande personförsäk- ringar gäller dock undantag för det fall att försäkringen utgör be- ståndsdel av en försäkring som omfattas av KFL, t.ex. olycksfalls— försäkring som ingår i en reseförsäkring.

Som framgår av avsnitt 2.1 skall reglerna i FAL om tredje mans rätt tillämpas även på konsumentförsäkring. Men KFL hänvisar även till vissa andra bestämmelser i FAL, exempelvis i fråga om försäkringsbolagets regressrätt (4 å KFL och 25 å FAL).

KFL innehåller regler om bl.a. information från försäkringsbola- get, rätten att teckna försäkring, förnyelse av försäkring, uppsäg- ning av försäkring i förtid, premiebetalning, nedsättning av för- säkringsersättning, skadereglering, preskription samt domstolspröv- ning av vissa beslut som fattas av försäkringsbolaget.

Bolagets informationsskyldighet tar sikte inte bara på tiden efter att en försäkring meddelats. Sålunda har redan innan en försäkring tecknas en konsument rätt att få besked om vad en försäkring omfattar och vad den kostar (5 å). Sedan en försäkring tecknats skall bolaget skriftligen informera försäkringstagaren om sådana försäkringsvillkor som innebär viktigare begränsning av försäkring— ens omfattning i förhållanden till vad konsumenter i allmänhet har anledning att räkna med. Vidare åligger det bolaget att under för- säkringstiden ge försäkringstagaren skriftligt besked om eventuella villkorsändringar och om skälen för dessa; denna skyldighet för bolaget gäller även då det önskar ändra villkoren i samband med att en försäkring förnyas. Bolaget är också under försäkringstiden skyl- digt att, om försäkringstagaren begär det, lämna information om villkor som gäller för försäkringen (6 å). Om bolaget vid en skade- reglering beslutar att inte helt bifalla ett ersättningsanspråk, skall bolaget lämna besked om de möjligheter som finns att få bolagets beslut prövat, t.ex. i allmänna reklamationsnämnden, i viss nämnd inom försäkringsbranschen eller vid allmän domstol (7 å). Äsidosät- ter bolaget sin informationsskyldighet finns det möjlighet att ingripa mot bolaget med stöd av marknadsföringslagens bestämmelser (8 å).

Som en huvudregel gäller, att ett bolag inte får vägra en konsu- ment att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller. För att bolaget skall kunna avslå en begäran om en försäkring krävs att bolaget har särskilda skäl att inte meddela försäkringen med hänsyn till bl.a. risken för försäkringsfall eller den sannolika ska- dans omfattning (9 å).

En försäkring förnyas som regel automatiskt när försäkringstiden är slut om försäkringen inte sagts upp av bolaget eller försäkrings-

Avsnitt 2.2

Avsnitt 2.2 tagaren före försäkringstidens utgång. Bolaget är, om det önskar säga upp försäkringen, skyldigt att sända skriftligt meddelande om uppsägning senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång; för försäkringstagaren gäller inte någon särskild tidsfrist i dessa fall. Om försäkringstagaren tecknat en motsvarande försäkring hos ett annat bolag vid utgången av försäkringstiden för en äldre försäkring sker inte heller en förnyelse av den äldre försäkringen; uppsägning krävs då inte från försäkringstagarens sida (14-16 åå). Har en försäkring förnyats kan försäkringstagaren få försäkringen att upphöra omedel- bart genom att teckna en motsvarande försäkring i ett annat bolag, under förutsättning att han ännu inte betalt premie för den förnyade försäkringen. Innan premien för den förnyade försäkringen betalas kan försäkringstagaren också utan vidare säga upp försäkringen (20 å). För den tid den förnyade försäkringen gällt, är försäkrings— tagaren dock skyldig att betala premie.

Konsumentens rätt till försäkring aktualiseras inte bara då en försäkring skall tecknas utan även vid förnyelse. Som huvudregel gäller att bolaget inte får vägra förnyelse; endast om bolaget har särskilda skäl att inte längre meddela en försäkring får försäkrings— tagaren acceptera att förlora ett eventuellt försäkringsskydd (15 å).

Den första premien skall i princip betalas inom fjorton dagar från den dag bolaget avsänt skriftligt krav på premie (21 å). Då en försäkring förnyas har försäkringstagaren minst en månad på sig att betala premien; månadsfristen räknas från det att bolaget avsänt skriftligt meddelande om betalningsskyldigheten till försäkringsta- garen (22 å). Försummas premiebetalningen får bolaget säga upp försäkringen. Försäkringen upphör först fjorton dagar efter att bola- get sänt uppsägningen utan att premien betalats under denna tid. I meddelandet om uppsägning skall försäkringstagaren få besked om att han kan förhindra att försäkringen upphör genom att betala premien inom fjortondagarsfristen. Försäkringstagaren har sålunda rätt till två underrättelser innan försäkringsskyddet faller bort. En uppsägning får verkan senare än eljest om försäkringstagaren inte kunnat betala premien därför att han t.ex. blivit svårt sjuk före förfallodagen eller om försäkringstagaren gör sannolikt att upp- sägningen försenats eller inte alls kommit fram på grund av om- ständigheter som han inte rätt över. Betalas premien inte i rätt tid har bolaget möjlighet att fordra förseningsavgift (24 och 25 åå).

Utöver vad som framgår av reglerna om försummad premiebetal- ning får försäkringsbolaget säga upp en försäkring i förtid om för- säkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosätter sina förplik- telser mot bolaget eller om det finns andra synnerliga skäl. Härvid åsyftas bl.a. ett åsidosättande av de biförplikelser som framgår av lagen eller försäkringsvillkoren, t.ex. skyldigheten att lämna korrek- ta uppgifter till bolaget, att inte överträda Säkerhetsföreskrifter och

att inte framkalla försäkringsfall. Även i detta fall gäller en upp- sägningstid på fjorton dagar, vilken också kan förlängas om upp- sägningen försenas eller inte alls når försäkringstagaren (18 å).

Om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller ge— nom oaktsamhet som inte är ringa åsidosätter sina förpliktelser eller om det finns synnerliga skäl får bolaget ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden. En villkorsändring får verkan fjorton dagar efter att bolaget skriftligen meddelat försäkringstagaren om änd- ringen. Vill försäkringstagaren inte acceptera ändringen har han möjlighet att säga upp försäkringen till den dag de nya villkoren skall börja gälla (19 å). Försäkringstagaren får också säga upp för- säkringen i förtid om hans försäkringsbehov faller bort eller om det föreligger en annan liknande omständighet. I detta fall gäller inte någon särskild uppsägningstid (20 å).

Under vissa förutsättningar kan försäkringsersättningen sättas ned om försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter när försäk- ringsavtalet ingåtts eller den försäkrade inte följt försäkringsvillko— ren. Vid brott mot villkoren får, till skillnad mot vad som gäller vid brott mot upplysningsplikten, ersättningen sättas ned även vid oakt- samhet som är att anse som ringa. Nedsättningen skall i de bägge fallen avgöras efter vad som är skäligt med hänsyn till det verkliga förhållandets betydelse respektive försummelsens betydelse för för- säkringsfallet och för skadans omfattning. Vidare skall vid bedöm— ningen av nedsättningsfrågan beaktas bl.a. graden av vederbörandes uppsåt eller oaktsamhet. Försäkringsersättningen kan vidare om den inte avser skadestånd sättas ned om ett försäkringsfall fram- kallats genom grov vårdslöshet eller under vissa speciella förut- sättningar genom annan oaktsamhet som inte är ringa; framkallas ett försäkringsfall uppsåtligen av den försäkrade utgår aldrig ersätt- ning såvitt avser denne. Nedsättning på grund av framkallande av försäkringsfallet görs efter vad som är skäligt med hänsyn till bl.a. den försäkrades oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. — För- säkringsersättningen kan inte sättas ned på grund av handlande av den som är under tolv år eller sinnesrubbad i den bemärkelse som avses i BrB (30—33 åå).

Lagen lämnar också utrymme för att efter en allmän skälighetsbe- dömning sätta ned försäkringsersättningen om den ersättningsbe— rättigade efter ett försäkringsfall bl.a. lämnar oriktiga uppgifter till bolaget; för nedsättning krävs att uppgifterna lämnas uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet (34 å).

I allmänhet sätts försäkringsersättningen ned därför att den er- sättningsberättigade själv varit försumlig. Rätten till ersättning kan emellertid påverkas också av att någon som står i särskilt för- hållande till den försäkrade handlar på ett sätt som gör att en biförpliktelse sätts åt sidan. Rätten till ersättning bedöms då som om

Avsnitt 2.2

Avsnitt 2.2 den försäkrade själv utfört (eller eventuellt underlåtit att utföra) handlingen — vederbörande identifieras med den försäkrade. Ett speciellt fall av identifikation gäller vid brott mot upplysningsplikten eftersom försäkringstagarens försummelser går ut över samtliga för- säkrade. Vid brott mot villkoren och framkallande av försäkrings- fallet identifieras med den försäkrade den som handlar med den försäkrades samtycke och den som beträffande försäkrad egendom har väsentlig ekonomisk gemenskap med den försäkrade. Även då någon har tillsyn över försäkrad egendom och han bryter mot villko- ren finns det möjlighet till identifikation, under förutsättning att det gjorts förbehåll om detta i försäkringsvillkoren (31 och 32 åå). Iden- tifikation aktualiseras inte vid oriktiga uppgifter vid skadereglering- en; ersättningen kan sättas ned bara då den ersättningsberättigade själv lämnat fel uppgifter till bolaget.

I KFL finns inte några regler om tredje mans skydd. I stället hänvisas till reglerna i FAL (4 å KFL; jfr även avsnitt 2.1 ovan). Lagen innehåller inte heller några särskilda värderingsregler. Det föreskrivs endast att försäkringsvillkoren skall innehålla regler om värderingen av skadad egendom och annan förlust till följd av för- säkringsfallet. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och bolaget skall självmant iaktta de försäkrades och andra skadelidandes be- höriga intressen. Försäkringsersättningen skall i regel betalas ut en månad efter det att försäkringsfallet anmälts till bolaget och er- forderlig utredning lagts fram för bolaget. Är det klart att bolaget måste utge i vart fall ett visst belopp skall detta betalas i avräkning på den slutliga ersättningen (37 och 38 åå).

Ett ersättningsanspråk preskriberas tre år från det att den ersätt- ningsberättigade fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Som en yttersta preskriptionstid gäller tio år från det att ett anspråk tidigast hade kunnat göras gällande (39 å). I detta av- seende överensstämmer reglerna med bestämmelserna i FAL (jfr avsnitt 2.1 ovan). Vid konsumentförsäkring har den ersättningsbe- rättigade dock ett särskilt skydd. Har ett anspråk anmälts till bolaget inom tre resp. tio år, har vederbörande sex månader på sig att väcka talan vid domstol, räknat från det att bolaget har förklarat sig ha tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan.

Ett bolags beslut att vägra en konsument att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring — såväl under försäkringstiden som till försäkringstiden slut kan många gånger vara av stor betydelse för den som omedelbart berörs av beslutet. I dennes intresse lämnas därför i lagen vissa regler om domstolsprövning av sådana beslut. Den som är missnöjd med beslutet skall väcka talan vid domstol inom viss angiven tid. Vid bifall till en talan som väckts i anledning av att ett bolag vägrat någon att teckna en försäkring får domstolen bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som

skulle ha gällt om bolaget hade meddelat en försäkring i enlighet Avsnitt 2.3 med ett framställt önskemål (41—42 åå).

2.3. Direktiv och förslag till direktiv inom EG

I fråga om den utomnordiska rätten har vi lika litet som i personför- säkringsbetänkandet ansett någon allmän översikt behövlig i detta sammanhang (se härom SOU 1977:84 s. 91 ff). Däremot bör här redogöras för den senaste utvecklingen inom den europeiska gemen— skapen (EG).

Inom EG finns två direktiv samt ett förslag till direktiv som rör skadeförsäkring.

Det första direktivet härrör från år 1973 (senare ändrat) och behandlar etablering av skadeförsäkringsbolag inom EG, bl.a. vad som krävs för att ett försäkringsbolag skall få driva verksamhet i ett medlemsland. Direktivet rör själva försäkringsverksamheten, såsom koncession, tillsyn m.m., varför en närmare redogörelse inte är påkallad i detta sammanhang. *

Det andra direktivet antogs år 1988. Det omfattar rätten till utbyte av försäkringstjänster för större företagsrisker och reglerar t.ex. vilka dokument som måste presenteras innan ett försäkrings- bolag får börja en verksamhet i ett medlemsland. Även detta direk— tiv saknar anknytning till de civilrättsliga reglerna i SkFL. Bortsett från vissa lagvalsregler, vilka beskrivs i avsnitt 6.6 nedan, behandlar vi inte heller detta direktiv.

Redan i juli 1979 presenterades ett förslag till direktiv rörande försäkringsavtal; i december 1980 gjordes vissa ändringar i förslaget. I förslaget, vilket ännu inte godkänts, påpekas att en samordning av medlemsländernas försäkringsavtalslagar skulle underlätta en fri försäkringstjänstehandel. Bl.a. transportförsäkring, kreditförsäk- ring och borgensförsäkring undantas från förslaget.

Enligt förslaget får försäkringstagaren och den försäkrade ett minimiskydd utan hänsyn till om dessa är konsumenter eller inte; försäkringsvillkor som är förmånligare för försäkringstagaren, den försäkrade och tredje man är tillåtna (art. 12).

Som kommer att framgå av det följande upptar EG-förslaget flera ämnen som behandlas också i vårt lagförslag. I vad mån lagförslaget senare bör ändras för att bättre överensstämma med direktivför- slaget redovisas i avsnitt 6.9 nedan.

Information från försäkringsbolaget

Det föreslås att sedan ett försäkringsavtal träffats, försäkringstaga— ren skall tillställas en handling som utvisar bl.a. under vilken adress

Avsnitt 2.3 premien skall betalas, de risker försäkringen täcker, undantag från försäkringsskyddet, försäkringsbeloppet och premien eller princi- perna för hur beräkningen skall gå till, premieförfallodag och an- svarstid. På några punkter måste bolaget i avvaktan på annan in- formation efter avtalet utan dröjsmål informera försäkringstagaren, t.ex. om vilka risker som undantas. Information skall också lämnas om försäkringen ändras i något avseende som bolaget informerat om i samband med avtalets ingående. För försäkringar som gäller för kortare tid än sex månader tillåts att medlemsstaterna har enklare informationsregler än eljest (art. 2).

Försäkringsavtalets upphörande m.m.

Försäkringsavtalet får upphöra utan uppsägning endast om part inte fullgjort en förpliktelse i avsikt att hedra motparten. Med stöd av nationell lag kan försäkringstagaren dock få försäkringen att upp- höra utan uppsägning också av andra skäl (art. 10.2).

Uppsägningstiden föreslås i princip alltid vara femton dagar när försäkringen sägs upp i förväg. Har det avtalats att försäkringen förnyas automatiskt, skall part som vill undgå förnyelse säga upp försäkringen minst två månader i förväg; vid utebliven uppsägning förnyas försäkringen i högst ett år. Gäller försäkringen för längre tid än tre år, har försäkringstagaren möjlighet att med en uppsägnings— tid på två månader säga upp försäkringen till slutet av tredje året eller till slutet av varje påföljande år om inte premien skall beräknas för en bestämd period (art 10.3).

Upplysningsplikt m.m.

Försäkringstagaren är skyldig att i samband med avtalets ingående upplysa bolaget om förhållanden som han känner till och som han bör förstå har betydelse för bolagets värdering av risken för för— säkringsfall (art. 3.1). Har försäkringstagaren försummat upplys— ningsplikten får försäkringsbolaget inom viss tid ändra villkoren eller säga upp försäkringen, varvid uppsägningstiden är femton da- gar. Om försäkringen ännu inte har ändrats eller sagts upp till den tidpunkt då en skada inträffar, får bolaget sätta ned ersättningen med stöd av en premieprorataregel; ersättning utgår inte alls om bolaget med kännedom om de rätta förhållandena inte skulle ha meddelat försäkring som täckte skadan eller om det som en förut- sättning för avtalet skulle ha krävt att vissa villkor var uppfyllda (art. 3.3).

Även om försäkringstagaren inte kan lastas för att bolaget har fått felaktig upplysning, får bolaget (liksom försäkringstagaren) ändra eller säga upp försäkringen. Inträffar det ett försäkringsfall dessför-

innan utgår dock oreducerad försäkringsersättning. Upphör för- säkringen återbetalas oförbrukad premie (art. 3.2).

Gör försäkringstagaren sig skyldig till svek är bolaget fritt från ansvar och får säga upp försäkringen inom två månader från det att förhållandet blev känt för bolaget (art. 3.4).

Såvitt gäller fareökning förslås att försäkringstagaren skall vara skyldig att upplysa bolaget om det t.ex. sker en ändring i ett för— hållande som angetts i avtalet (art. 4.1). Skulle försäkringstagaren försumma att informera försäkringsbolaget, får bolaget inom två månader från kännedom om försummelsen ändra eller säga upp försäkringen, allt under förutsättning att det inte är fråga om ett förhållande som varken ökat risken väsentligt eller permanent eller kunnat leda till en högre premie. Vid försäkringsfall före ändring eller upphörande har bolaget möjlighet att sätta ned ersättningen med stöd av en premieprorataregel (art. 4.3 och 4.4). Försäkrings— bolaget har rätt att ändra eller säga upp försäkringen även om försäkringstagaren inte kan anses ha försummat att anmäla riskök- ningen. Bolaget kan dock inte avvakta med en sådan begäran mer än två månader efter att det fått reda på den ökade risken (art. 4.2).

Har försäkringstagaren svikligen underlåtit att meddela bolaget en riskökning är bolaget fritt från ansvar och får säga upp för— säkringen inom två månader från kännedom om förhållandet (art. 5).

Enligt förslaget kan försäkringstagaren begära att premien sänks om risken för försäkringsfall minskar väsentligt och varaktigt. Går försäkringsbolaget inte med på detta får försäkringstagaren säga upp avtalet (art. 5).

Premien

Försäkringsbolaget tillåts att göra sitt ansvarsinträde beroende av att första premie betalas. I övrigt föreslås att bolaget inte får ingripa med anledning av försummad premiebetalning förrän minst femton dagar gått efter att försäkringstagaren underrättats om dröjsmålet och påföljden vid utebliven betalning (art. 6).

Räddningsplikt m.m.

Försäkringstagaren är skyldig att hindra eller minska följderna av ett försäkringsfall och har rätt till ersättning för alla kostnader som hör samman härmed (vid industriell verksamhet får dock ersättningen för räddningskostnader och uppkommen skada tillsammans inte överstiga försäkringsbeloppet). Skulle försäkringsbolaget vara skyl- digt att ersätta endast en del av en skada, får ersättningen för räddningskostnader sättas ned i motsvarande mån. Om försäkrings-

Avsnitt 2.3

Avsnitt 2.3 tagaren försummar sin räddningsplikt har bolaget rätt till ersättning. Har försäkringstagaren haft för avsikt att skada bolaget är det fritt från ansvar (art. 7).

Skadeanmälan

Försäkringsfall skall enligt förslaget anmälas till försäkringsbolaget i enlighet med vad som anges i försäkringsavtalet; tidsfristen måste dock vara skälig. Försummas anmälningsplikten eller skyldigheten att bidra till utredningen, är bolaget berättigat till ersättning. Om försäkringstagaren haft för avsikt att skada bolaget, utgår inte någon försäkringsersättning (art. 8).

Tredje man

Förslaget innehåller inte några närmare regler om tredje man. Det anges dock att försäkrad som inte är försäkringstagare bl.a. har upplysningsplikt, plikt att meddela riskökning, räddningsplikt och plikt att anmäla försäkringsfall (art. 11).

3 Försäkringsformer

Som kommer att framgå behandlar vi i lagförslaget — liksom i förslaget till personförsäkringslag individuell försäkring, gruppför- säkring och kollektivavtalsgrundad försäkring.

Individuell försäkring innebär att försäkringstagarna var för sig tecknar ett avtal med försäkringsbolaget. Denna försäkringsform får anses så allmänt känd att den inte fordrar någon närmare beskriv— ning i detta sammanhang; för vanligt förekommande försäkrings- villkor vid individuell företagsförsäkring finns en närmare redogö- relse i avsnitt 4 nedan. Här bör endast nämnas att det rör sig om försäkringar av mycket skiftande slag, tecknade av antingen en konsument eller ett dödsbo (konsumentförsäkring enligt värt för- slag) eller av någon annan (företagsförsäkring enligt vårt förslag). Det kan sålunda röra sig om t.ex. en hemförsäkring med villkor som i stort sett överensstämmer med dem som gäller vid de flesta in- dividuella hemförsäkringar eller en företagsförsäkring med försäk- ringsvillkor som i hög grad anpassats efter förhållandena i det en- skilda fallet.

Gruppförsäkring gäller för medlemmarna i en viss grupp och meddelas med stöd av ett gruppavtal. Denna försäkringsform be- skrivs i personförsäkringsbetänkandet (SOU 1986:56 s. 165 ff). Re— dogörelsen är visserligen anpassad till personförsäkring, men till stora delar är den tillämplig också på gruppskadeförsäkring. Sålun- da är gruppbildningen ungefär densamma vid skadeförsäkring — i allmänhet är det fråga om personalgrupper, föreningsgrupper och ekonomigrupper. Vanliga gruppbildningar är medlemmarna i en arbetstagarorganisation och företagarna i en branschorganisation. Men det finns också mera ovanliga grupper, t.ex. hyresgästerna hos en viss hyresvärd. Liksom vid personförsäkring förekommer det vid gruppskadeförsäkring bl.a. försäkringsansökan, gruppavtal och för- säkringsbesked samt gruppföreståndare med i princip samma arbets- uppgifter som vid gruppersonförsäkring.

Gruppskadeförsäkring meddelas för såväl konsumenter som före- tag. I det förra fallet är det vanligt att också nära anhöriga till gruppmedlemmen, t.ex. hans make, omfattas av försäkringen. And- ra än gruppmedlemmarna betecknas emellanåt som medförsäkrade.

Avsnitt 3 Vid gruppskadeförsäkring, liksom vid gruppersonförsäkring. fö- rekommer det dels försäkring som omfattar samtliga som tillhör en viss krets (obligatorisk anslutning), dels försäkring som omfattar endast den som själv vill vara med i försäkringen (frivillig anslut- ning).

För konsumenternas del förekommer gruppförsäkring avseende skydd av t.ex. båtar och motorfordon, varvid försäkringen brukar gälla endast för gruppmedlem som själv begär anslutning till för- säkringen. Den vanligaste formen av gruppförsäkring för konsu— menter är emellertid hemförsäkring och då särskilt försäkring för medlemmarna i en arbetstagarorganisation. Alltefter vad som före- skrivs i gruppavtalet mellan försäkringsbolaget och organisationen, ansluts medlemmarna till hemförsäkringen utan vidare eller efter en uttrycklig begäran av medlemmen. Tidigare förekom det vid hem— försäkring att den enskilde medlemmen erbjöds anslutning till gruppförsäkringen samtidigt som han fick en möjlighet att reservera sig och på så sätt stå utanför försäkringen. Efter invändningar från konsumentverket förekommer emellertid inte s.k. negativ avtals— bindning vid t.ex. hemförsäkring.

Vid grupphemförsäkring med obligatorisk anslutning utgår nume— ra i allmänhet information till medlemmarna om att de genom reservation kan avstå från försäkringsskyddet. Det bör redan här påpekas att det i denna situation rör sig om en reservationsrätt av annat slag än den som förutsatts kunna gälla vid gruppersonför- säkring (jfr 9 kap. 1 å PFL-förslaget och avsnitt 6.5 nedan). —1 den information som lämnas till medlemmarna anges ibland att med— lemmen har tillfälle att reservera sig omgående eller senare, varvid i sistnämnda fall försäkringsskyddet upphör först efter en tid.

Villkoren för grupphemförsäkring påminner i hög grad om dem som gäller vid individuell hemförsäkring. På ett par punkter avviker dock försäkringar- na från varandra. För det första brukar gruppförsäkringarna gälla för en något vidare krets, genom att de omfattar alla som är kyrkobokförda och bosatta på medlemmens adress. För det andra är försäkringarna belopps- lösa såvitt gäller personligt lösöre som förvaras i försäkrad bostad, vilket innebär bl.a. att det inte i denna del finns någon risk för underförsäkring.

En gruppmedlem som är konsument har vid obligatorisk anslutning inte alltid sådan reservationsrätt som beskrivits ovan. Det före- kommer sålunda att medlemmarna inte har någon möjlighet att stå utanför den ansvarsförsäkring som deras organisation tecknat med försäkringsbolaget.

Vid gruppförsäkring med obligatorisk anslutning påförs vanligen den försäkrade gruppmedlemmen en kostnad för försäkringen t.ex. genom en förhöjd medlemsavgift eller en högre hyra. Ibland tar man vid detta slag av försäkring dock inte ut någon särskild avgift av den försäkrade.

Gruppföretagsförsäkring är i allmänhet konstruerad så att med- lemmen själv måste begära anslutning till försäkringen. Som ett exempel kan nämnas den försäkring mot förmögenhetsförlust till vilken medlemmar i Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) kan ansluta sig. Anslutning sker genom särskild anmälan till FAR, som vidarebefordrar den till försäkringsbolaget.

Men det finns också företagsförsäkringar med obligatorisk anslut- ning utan möjlighet för medlemmen att stå utanför försäkringen. Här kan pekas på de ansvarsförsäkringar som gäller för advokater och vissa fastighetsmäklare. Advokatförsäkringen har tecknats av Sveriges Advokatsamfund och omfattar dess medlemmar (och de som anställs som biträdande jurister hos medlemmarna). Försäk- ringen avser bl.a. den skadeståndsskyldighet för ren förmögenhets- skada som den försäkrade åsamkas i advokatverksamhet. Försäk- ringstiden är ett år och försäkringen förlängs ett år om uppsägning inte sker sex månader före försäkringstidens utgång.

Kollektivavtalsgrundad försäkring (ka-försäkring) dvs. försäk- ringar som en arbetsgivare tecknar för att ge skydd åt de anställda och vars villkor följer ett kollektivavtal — i form av skadeförsäkring förekommer för närvarande främst som trygghetsförsäkring vid ar- betsskada (TFA) och försäkring om avgångsbidrag (AGB). Dessa försäkringar behandlas relativt utförligt i personförsäkringsbetän- kandet, till vilket vi kan hänvisa (SOU 1986:56 s. 175184, 196f och 199 ff).

Avsnitt 3

== Miit. ..

4 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring

I detta avsnitt lämnas en redogörelse över vissa allmänna försäkring- villkor som brukar förekomma vid företagsförsäkring. Det bortses från mera speciella villkor, som tillämpas i vissa fall. Beskrivningen bör ses mot bakgrund av att vårt lagförslag medger att försäkrings- bolagen vid företagsförsäkring i regel får ha försäkringsvillkor som avviker från lagen. Då den föreslagna lagen skall tillämpas vid all konsumentförsäkring har det inte ansetts motiverat att redovisa de villkor som förekommer vid sådan försäkring.

De allmänna villkoren avser hela försäkringsgrenar. Ibland gäller vid sidan av dessa villkor särskilda tilläggsvillkor, vilka då framgår av försäkringsbrevet. Under ett särskilt avsnitt i de allmänna villko- ren finns s.k. allmänna avtalsbestämmelser.

Företagsförsäkring meddelas ofta som kombinerad försäkring, dvs. försäkringstagaren får ett försäkringspaket som innehåller flera olika försäkringar. Vanliga försäkringsformer är härvid egendoms- försäkring, avbrottsförsäkring och ansvarsförsäkring. I villkoren erinras om att försäkringsbrevet ger besked om försäkringens om- fattning.

För varje försäkringsform redovisas villkoren under olika rubri— ker, t.ex. vem försäkringen gäller för, när försäkringen gäller, var försäkringen gäller och försäkrat intresse. Den försäkrades skyldig- heter — utöver vad som framgår av de allmänna avtalsbestämmelser- na (t.ex. att lämna korrekta upplysningar till bolaget och att iaktta säkerhetsföreskrifter) regleras antingen i ett för alla försäkrings- former gemensamt avsnitt (benämnt föreskrifter) eller i avsnitten för respektive försäkringsform.

Egendomsförsäkring brukar gälla för försäkringstagaren själv och för annan som äger egendom som försäkringstagaren ansvarar för eller som försäkringstagaren i avtal uttryckligen åtagit sig att för- säkra, liksom emellanåt för arbetstagare eller kund som äger egen- dom som försäkringstagaren försäkrat. Genomgående sägs att an- nan än försäkringstagaren är skyddad av försäkringen endast om han inte kan få ersättning genom annan försäkring.

Vissa villkor är i denna del mera preciserade så att försäkringen

Avsnitt 4 sägs gälla försäkrad egendom om den t.ex. mottagits i kommission, köpts enligt avbetalningskontrakt, disponeras enligt leasingkon- trakt, hyrts eller lånats. Ibland uttrycks tredjemansskyddet mycket kortfattat; försäkringen gäller för alla som äger försäkrad egendom under förutsättning att vederbörande inte kan få ersättning genom annan försäkring.

Vid ansvarsförsäkring är det vanligt att försäkringen sägs avse den art av verksamhet som angetts i försäkringsbrevet och att den gäller för försäkringstagaren och för dennes arbetstagare för skada orsa- kad i tjänsten. Ett vanligt tillägg är att försäkringen också gäller för försäkringstagaren i egenskap av ägare, brukare eller tomträttsinne- havare av fastighet, som används i försäkringstagarens verksamhet liksom för byggnads- och anläggningsarbeten som utförs på för- säkrad fastighet.

Försäkrat intresse förklaras vid egendomsförsäkring i regel så att försäkringen gäller för egendomsskada som är en oundviklig följd av en skadehändelse för vilken försäkringen gäller (intresset består i att värdet av försäkrad egendom inte minskar eller går förlorat).

Vid avbrottsförsäkring kan det försäkrade intresset bestå i att det s.k. försäkrade täckningsbidraget inte minskar eller går förlorat till följd av en egendomsskada. Täckningsbidraget brukar avse för- säljningvärdet på bl.a. varor minskat med vissa kostnader.

Vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring gäller försäkring— en som regel för egendomsskada respektive avbrott till följd av egendomsskada som inträffar under den tid som försäkringen är i kraft (försäkringstiden). Vid anvarsförsäkring finns bestämmelser att försäkringen gäller ansvarsskada som inträffar under försäkrings- tiden.

Under rubriken ”Var försäkringen gäller” sägs vid egendomsför- säkring som regel att försäkringen gäller på det försäkringsställe som angivits i försäkringsbrevet. I allmänhet gäller försäkringen också försäkrad egendom som förvaras på annan plats än försäk- ringsstället, dock med den begränsning som följer av fareöknings- reglerna i 45—50 åå FAL. Vanligt år att försäkringen intill vissa belopp dessutom ger skydd vid tillfällig förvaring på annan plats än försäkringsstället utan beaktande av angivna regler i FAL. — Vad beträffar ansvarsförsäkring gäller försäkringen i allmänhet i hela världen med undantag för vissa angivna länder.

Villkoren har till stor del överensstämmande regler om försäk- ringstiden och om förnyelse av försäkringen. Försäkringstiden räk- nas från kl. 00.00 begynnelsedagen och är ett år om inte annat anges i försäkringsbrevet. Om försäkringen tecknas på begynnelsedagen, räknas dock försäkringstiden först från den tidpunkt som försäk- ringsavtalet ingås. Försäkringen förnyas vid försäkringstidens slut genom att försäkringstagaren betalar den premie som försäkrings-

bolaget genom avisering underrättar försäkringstagaren om. Vill bolaget att premien eller annat försäkringsvillkor skall ändras, mås- te bolaget meddela detta senast då premieavin för den nya av- talsperioden sänds ut. Önskar bolaget att en försäkring inte skall förnyas, skall försäkringstagaren få besked om detta senast en må- nad före försäkringstidens slut; skickas meddelandet senare förlängs försäkringen med lika många dagar som meddelandet är försenat. Det förekommer också villkor enligt vilka bolaget och försäkrings- tagaren måste meddela motparten senast 30 dagar före försäkrings- tidens slut om de inte vill att avtalet skall förnyas; lämnas inte någon underrättelse fönyas försäkringen ett år om det inte föreligger dröjs- mål med premiebetalningen.

Under rubriken ”Upplysningsplikt och riskökning” erinras i vill- koren om att premien och andra försäkringsvillkor grundas på de uppgifter som lämnas då försäkringen tecknas. Följden av att för- säkringstagaren vid försäkringens tecknande lämnat uppgifter som han insett eller bort inse varit felaktiga eller ofullständiga och som medfört för låg premie eller i övrigt alltför förmånliga villkor, anges vara att bolaget är ansvarigt endast för vad som svarar mot erlagd premie och de villkor i övrigt som egentligen skulle ha gällt. Det tilläggs att ersättning inte alls utgår om bolaget med kännedom om de rätta förhållandena inte skulle ha meddelat försäkring.

Det åligger försäkringstagaren att under försäkringstiden med- dela bolaget om det sker någon ändring i de förhållanden som legat till grund för försäkringen. Underlåter försäkringstagaren utan skä- lig anledning att underrätta bolaget, och skulle ändringen har lett till högre premie eller ändrade villkor, är bolagets ansvar begränsat på samma sätt som då upplysningsplikten inte fullgörs vid avtalets ingående.

För att skada skall undvikas åligger det den försäkrade att iaktta vissa föreskrifter; i villkoren vanligen upptagna under rubriken sä- kerhetsföreskrifter. Vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring kan det här vara fråga om föreskrifter som anges i försäkringsbrevet, föreskrifter som meddelats av bl.a. tillverkare och leverantörer i syfte att förhindra eller begränsa skada, föreskrifter som meddelats i lag eller förordning om t.ex. brandfarliga varor, också i syfte att förhindra eller begränsa skada, samt föreskrifter som direkt framgår av försäkringsvillkoren.

Även vid ansvarsförsäkring kan den försäkrade vara skyldig att följa vissa villkor (ofta betecknade som säkerhetsföreskrifter) som anges i försäkringsbrevet. Det förekommer vid sådan försäkring också att som säkerhetsföreskrift betecknas en skyldighet att förvara dokumentation i form av t.ex. konstruktionsritningar; på försäk- ringsbolagets begäran skall handlingarna företes för att det skall gå att bedöma om ett skadefall anknyter till levererade produkter. Det

Avsnitt 4

Avsnitt 4 är dock vanligast att sistnämnda skyldighet inte betecknas som så- kerhetsföreskrift, utan att den återfinns bland regler om skaderegle- ringen.

Villkoren ger besked om vad som skall gälla om säkerhetsföre- skrifterna (eller motsvarande enligt det nyssnämnda) inte följs. En— ligt en huvudregel skall — vid egendomsförsäkring och avbrottsför— säkring — den ersättning som annars skall utgå minskas med 20 %, dock med lägst ett halvt och högst tio basbelopp. Avdraget kan minskas om särskilda skäl kan anses föreligga med hänsyn till för- summelsens art eller andra omständigheter. Vidare gäller att avdrag över huvud taget inte görs om det kan antas att en aktuell skada skulle ha inträffat även om säkerhetsföreskriften hade iakttagits eller om den som haft att se till att föreskriften iakttogs inte kan _ lastas för att den satts åt sidan. — Beträffande ansvarsförsäkring föreskrivs i vissa villkor att om den dokumentationsplikt som enligt det ovanstående kan gälla inte iakttagits och detta varit till väsentligt men i utredningen av skadeståndsfrågan, avdrag görs i samma om- fattning som enligt huvudregeln vid egendoms- och avbrottsför- säkring.

Den försäkrade är skyldig att efter förmåga avvärja skada som kan befaras omedelbart inträffa och begränsa redan inträffad skada; enligt vissa villkor måste han dessutom snarast möjligt ta om hand och skydda skadad egendom. Följden av att den försäkrade upp- såtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör sin räddningsplikt är normalt — om den försäkrades underlåtenhet varit till men för bola- get — att det görs ett skäligt avdrag på den ersättning som annars skulle har utgått eller att försäkringsbolaget är helt fritt från ansvar. I vissa villkor ges inte något särskilt besked om vad som skall gälla då räddningsplikten inte fullgörs.

En skada som kan medföra ersättningskrav mot försäkringsbola- get skall anmälas till bolaget så snart som möjligt. Själva kravet skall som regel framställas till bolaget snarast efter skadans uppkomst och senast sex månander från det att den försäkrade har fått kännedom om möjligheten till ersättning. Framställs inte något krav inom sexmånadersfristen eller, vilket är en vanlig bestämmelse vid an- svarsförsäkring, vidarebefordras inte ett framställt skadeståndskrav från den försäkrade till bolaget, preskriberas ersättningen.

Som regel anger villkoren dessutom, för att rätten till ersättning inte skall gå förlorad, att den som inte är nöjd med ett ersättningsbe- slut av försäkringsbolaget skall väcka talan mot bolaget senast inom tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att fordringen tidigast kunnat göras gällande. Bolaget kan dock enligt villkoren inte åbe- ropa preskription om krav har framställts till bolaget inom sex månader från det att den försäkrade har fått kännedom om möjlig-

heten till ersättning och den försäkrade inom sex månader från det han fått del av bolagets beslut, väckt talan mot bolaget.

I de allmänna avtalsbestämmelserna behandlas försäkringstiden och vad som gäller om förnyelse av försäkringen, upplysningsplikt och riskökning, räddningsplikt och preskription. Dessa frågor har berörts tidigare. Därutöver finns i dessa bestämmelser regler om bl.a. premiebetalning, rätten att säga upp försäkringen under för- säkringstiden, återkrav och dubbelförsäkring.

I fråga om premiebetalningen görs en skillnad mellan första pre- mie och premie vid förnyelse. Dessutom ges ofta regler om till— läggspremie. — Första premie skall betalas i förskott men bolagets ansvar inträder vid försäkringstidens början, även om premien då ännu inte har betalats. Som förutsättning för bolagets ansvar gäller dock att premien betalas inom 14 dagar efter det att bolaget skickat en premieavi. Iakttas inte fjortondagarsfristen anses försäkrings— tagaren komma i dröjsmål, varvid bolagets ansvar inträder först dagen efter betalning (om försäkringen då inte sagts upp).

Premie för en försäkring som förnyas skall betalas senast för- nyelsedagen. Försäkringstagaren har dock alltid en månad på sig att betala från det att bolaget skickat premieavi. Även om betalning uteblir, förnyas i allmänhet försäkringen, dock vanligtvis under för- utsättning att betalning sker senast en månad från den dag som premien skulle ha erlagts. I detta fall har bolaget emellertid inte något ansvar förrän dagen efter betalning.

Om en tilläggspremie föranleds uteslutande av att försäkringen utökas med ett nytt försäkringsmoment, gäller vad som tidigare sagts om första premie; vid betalning senare än 14 dagar efter att premieavi skickats, inträder bolagets ansvar beträffande det ytter- ligare momentet dagen efter betalning. I övriga fall då tilläggspremie skall betalas, gäller att om premien inte betalas inom fjorton dagar efter att avi skickats, bolagets ansvar är begränsat till den tid som den erlagda premien motsvarar, under förutsättning att avtalet inte sagts upp.

Försäkringsbolaget har rätt att säga upp försäkringen om för- säkringstagaren kommer i dröjsmål med premiebetalningen; för- säkringen upphör att gälla tre dagar efter uppsägning. Bolaget kan också vanligtvis säga upp avtalet i förtid om det sker någon ändring i sådana förhållanden som ligger till grund för försäkringen och som i sig medför högre premie eller ökad risk för skada. I detta fall upphör försäkringen 14 dagar efter uppsägning. I allmänhet kan försäkring- en vidare med samma uppsägningstid sägas upp av försäkrings- bolaget om den försäkrade inte tillåter bolaget att besiktiga för- säkrad egendom. Villkoren ger dessutom bolaget och försäkrings— tagaren en ömsesidig rätt att med en månads uppsägningstid säga upp försäkringen vid inträffad skada. Slutligen har enligt vissa vill-

Avsnitt 4

Avsnitt 4 kor försäkringstagaren en möjlighet att säga upp försäkringen i förtid om försäkringsbehovet, helt eller till väsentlig del, faller bort genom att försäkrad egendom avyttras eller av liknande anledning.

I fråga om premieåterbetalning då försäkringen upphör i förtid gäller följande. Om försäkringstagaren säger upp försäkringen be- talar bolaget tillbaka ett belopp som motsvarar den reduktion som skett om försäkringen från början hade tecknats för den kortare tiden — det är alltså inte någon skillnad om det är en helt ny eller en förnyad försäkring som sägs upp. Sägs försäkringen upp av bolaget skall däremot oförbrukad del av premien betalas till försäkrings- tagaren. Det förekommer emellertid att denna princip skall till- lämpas även då försäkringen upphör på begäran av försäkrings- tagaren. Villkoren har i regel ett tillägg för det fall att skada har inträffat innan försäkringen har upphört; det brukar anges att den del av premien som belöper på ett försäkringsbelopp som motsvarar skadersättningen är förbrukad.

Beträffande dubbelförsäkring sägs i allmänhet att om det intresse som omfattas av försäkringen är försäkrat även genom annan för- säkring och om det i den försäkringen finns förbehåll vid dubbelför- säkring, samma förbehåll gäller för båda försäkringarna: i dessa situationer fördelas ansvarigheten mellan bolagen enligt reglerna i 43 å FAL. Emellanåt anges endast att försäkringen inte gäller för försäkrat intresse till den del det skyddas av annan gällande för- säkring.

Vid tvist om värdet på skadad egendom eller värdet av en av- brottsskada, skall värderingen, om någon av parterna begär det, avgöras genom skiljeförfarande.

I de allmänna avtalsbestämmelserna påpekas att utöver försäk- ringsvillkoren gäller försäkringsavtalslagen. Det är alltså i den lagen man finner vad som gäller vid t.ex. uppsåtligt framkallade för- säkringsfall.

I villkoren ges regler om den försäkrades skyldigheter att på olika sätt medverka i utredningen av ett försäkringsfall. Om den för- säkrade svikligen uppger, förtiger eller döljer något av betydelse för skadans bedömning kan ersättningen antingen begränsas eller helt falla bort; enligt en del villkor utgår ersättning normalt inte i dessa fall.

Sedan den försäkrade fullgjort sina skyldigheter vid skaderegle- ringen, skall bolaget betala ut ersättning inom en månad. Vid egen- domsförsäkring förbehåller sig dock bolagen en rätt att senarelägga betalningen i avvaktan på att den försäkrade återställer eller återan- skaffar viss egendom. På samma sätt kan vid sådan försäkring, liksom vid avbrottsförsäkring, bolaget med stöd av villkoren ibland avvakta med betalning därför att t.ex. en viss polisutredning pågår. I allmänhet skall dröjsmålsränta enligt räntelagen utgå om bolaget

inte betalar inom tid som anges i villkoren. För tid då utbetalning fördröjts genom bl.a. en pågående polisutredning utgår dock ränta endast motsvarande gällande diskonto. Slutligen betalas i allmänhet inte ränta om denna är mindre än en procent av basbeloppet.

I villkoren ges regler om följderna av underförsäkring. Bestäm- melserna tar ofta sikte på helvärdesförsäkring, fullvärdesförsäkring och förstariskförsäkring.

Vid helvärdesförsäkring (med vilket avses att egendomens hela värde är föremål för försäkring och att försäkringen gäller med visst belopp) brukar — om vid ett skadetillfälle försäkringsbeloppet un- derstiger de värden som enligt villkoren skall gälla på försäkrad egendom ersättning lämnas endast för så stor del av skadan som försäkringsbeloppet utgör av dessa värden.

Beträffande fullvärdesförsäkring (som skiljer sig från helvärdes- försäkring däri att försäkringen som regel gäller utan visst belopp; det förekommer dock att det även vid denna försäkring anges ett försäkringsbelopp, vilket dock inte hindrar att ersättningen över- stiger försäkringsbeloppet) gäller att försäkringstagaren som regel är skyldig att underrätta försäkringsbolaget om det sker bl.a. om— byggnad av försäkrad egendom så att ett nytt premieunderlag skall kunna fastställas. Om denna skyldighet inte fullgörs och om värdet på egendomen ökat genom den vidtagna åtgärden, ersätts vid skada endast så stor del av skadan som svarar mot förhållandet mellan betald premie och den premie som rätteligen skulle ha gällt.

Vad slutligen gäller förstariskförsäkring (som innebär att endast viss del av egendomens värde är försäkrat) gäller i allmänhet att om i försäkringsbrevet angivits endast ett förstariskbelopp, skada ersätts intill det beloppet. Om i försäkringsbrevet, utöver ett förstariskbe- lopp, tagits med ett helvärdesbelopp och detta understiger det hel- värdesbelopp som skulle ha gällt om man följt villkorens värderings- regler, begränsas emellertid försäkringsersättningen som regel efter förhållandet mellan erlagd premie och den premie som skulle ha erlagts med hänsyn till det korrekta helvärdet; ersättning utgår dock självfallet inte med mera än förstariskbeloppet.

Vid egendomsförsäkring lämnas — utöver ersättning för skada på försäkrad egendom — ersättning avseende kostnader för bl.a. nöd- vändig rivning och röjning i samband med skada som omfattas av försäkringen liksom för kostnader för räddningsåtgärder om de varit skäliga med hänsyn till omständigheterna. Då ersättningsbeloppet beräknas brukar den självrisk som gäller för försäkringen dras från summan av värdet på skadad egendom, röjningskostnad och rädd- ningskostnad. Vid förstariskförsäkring är den sammanlagda för- säkringsersättningen begränsad till försäkringsbeloppet; i andra fall är det inte något som hindrar att ersättningen till följd av den försäkrades räddningskostnader överstiger försäkringbeloppet.

Avsnitt 4

Avsnitt 4 Även vid ansvarsförsäkring brukar bolagen lämna ersättning för räddningskostnader, motsvarande de utgifter som den försäkrade haft för att begränsa omedelbart förestående eller inträffad skada som kan föranleda skadeståndsskyldighet som omfattas av försäk- ringen. Ersättning lämnas under förutsättning att åtgärderna varit skäliga med hänsyn till omständigheterna. Kostnader för att avvärja befarad skada på grund av defekt hos en levererad produkt ersätts däremot inte. Vissa villkor föreskriver att försäkringen dessutom inte täcker kostnader för att bl.a. ta tillbaka en levererad produkt. Också vid ansvarsförsäkring brukar räddningskostnader inräknas i det belopp från vilket självrisk dras.

I fråga om rätt för bolaget att återkräva utgiven skadeersättning stadgar villkoren att bolaget övertar den försäkrades rätt att kräva ersättning från den som är ansvarig för skadan. I allmänhet gäller dock här vissa inskränkningar. Exempelvis får mot en privatperson återkrav riktas endast om han vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet eller, som det stadgas i en del villkor, om skadan har samband med hans förvärvsverksamhet eller om han skyddas av försäkring. Emellanåt kompletteras villkoren i denna del med att om den försäkrade avstår från bl.a. sin rätt till ersättning av någon annan, bolagets ersättningsskyldighet begränsas i motsvarande mån.

5 Försäkringsverksamheten i Sverige

Privat försäkring meddelas i Sverige av försäkringsbolag, som är antingen aktiebolag eller ömsesidiga bolag. Viss personförsäkring meddelas också av understödsföreningar. Enskild person får inte meddela försäkring.

Vid utgången av år 1987 var sammanlagt 520 försäkringsbolag verksamma i Sverige, därav 14 utländska. Efter verksamhetens geo- grafiska omfattning brukar man skilja mellan riksbolag, läns- och häradsbolag samt sockenbolag. Branschen kan också delas upp efter verksamhetsgrenar i liv- och sjukförsäkringsbolag, skadeförsäk— ringsbolag samt återförsäkringsbolag.

Riksbolagen dominerar den enskilda försäkringsverksamheten. År 1987 svarade dessa för 99 % av samtliga svenska försäkrings- bolags premieinkomster i direkt försäkring i Sverige, och de för- valtade lika stor del av tillgångarna. Mätt i antalet företagsenheter utgör riksbolagen däremot en mindre del. År 1987 fanns i Sverige 65 riksbolag av sammanlagt 506 inhemska bolag. Många riksbolag framträder i sammanslutningar eller koncerner. I dessa fall kan i regel snarare koncernen än de ingående bolagen räknas som själv- ständiga företagsenheter.

Läns- och häradsbolagen (år 1987 sammanlagt 34 stycken) har med några få undantag koncession för brand-, storm-, vattenled- ningsskade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rån-, resgods- samt ma- skinförsäkring, för sjöförsäkring eller för husdjursförsäkring. I någ- ra fall har de koncession för enbart brandförsäkring och stormför- säkring.

Sockenbolagen (år 1987 tillsammans 407, varav brand- och sjöbo- lag 137 och kreatursbolag 270) kan indelas efter sin rörelseinriktning i tre olika kategorier, nämligen sockenbrandbolag, som driver brandförsäkring med eller utan bigrenarna storm-, vattenlednings- skade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rån-, resgods- samt maskinför- säkring, sockensjöbolag som meddelar sjöförsäkring samt socken- . kreatursbolag för husdjursförsäkring.

Av de 65 riksbolagen år 1987 var 40 aktiebolag och 25 ömsesidiga bolag. Samtliga läns-, härads- och sockenbolag var ömsesidiga bolag.

Försäkringsaktiebolagen ägs av sina aktieägare. Genom FRL och dess tillämpning är dock aktieägarnas möjligheter att ta ut vinst ur

Avsnitt 5

verksamheten begränsade. Såvitt gäller livförsäkring återgår i stort sett allt överskott till försäkringstagarna i form av återbäring.

De Ömsesidiga bolagen ägs av sina försäkringstagare, vilka när det gäller direkta sakförsäkringar formellt är ömsesidigt ansvariga för vederbörande bolags förbindelser. Försäkringstagarnas ansvarighet är dock ofta begränsad, t.ex. till några årspremier, och i praktiken lär någon uttaxering inte äga rum. När det gäller livförsäkring och annan personförsäkring föreskriver FRL att endast bolagets till— gångar skall svara för dess förbindelser. Vid sådan försäkring kan sålunda försäkringstagarna inte bli personligt ansvariga för bolagets förbindelser.

Den enskilda försäkringsverksamheten omfattar i dag ett stort antal försäkringsgrenar, vilka kan grupperas på olika sätt. Bolagen delas enligt FRL in i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag. I andra sammanhang skiljer man mellan personförsäkring och sak- försäkring.

Emellanåt görs indelning i summaförsäkring och skadeförsäkring. Med summaförsäkring avses att i försäkringsavtalet bestämda belopp utfaller vid viss inträffad händelse, såsom uppnående av viss ålder, dödsfall, sjukdom eller invaliditet. Storleken av de belopp som betalas ut påverkas alltså inte av den eventuella skada det särskilda försäkringsfallet kan ha medfört. Skadeförsäkring enligt denna ter— minologi har däremot till uppgift att adekvat ersätta den ekonomiska förlusten på grund av inträffad skada på person eller egendom.

De mest betydande sakförsäkringsgrenarna är brandförsäkring och därmed kombinerade grenar (ansvars-, vattenledningsskade- och inbrottsförsäkring m.fl.) samt trafik- och övrig motorfordonsför- säkring. Trafik- och ansvarsförsäkring liksom rättsskyddsförsäkring hänförs i praktiskt arbete terminologiskt ofta till sakförsäkring.

Sakförsäkringar för den stora allmänheten tillhandahålls numera i övervägande utsträckning i form av s.k. paketförsäkringar. De mest utbredda av dessa är den vanliga hemförsäkringen, i vilken ingår bl.a. brand-, vattenledningsskade-, inbrotts-, ansvars- och rätts- skyddsförsäkring samt villahemförsäkringen. En annan betydelse- full paketförsäkring är motorfordonsförsäkringen, vilken — utöver trafikförsäkring kan omfatta olika s.k. kaskomoment, bl.a. brand-, stöld- och vagnskadeförsäkring.

Sedan mitten av 1980-talet finns på försäkringsmarknaden som helhet fem dominerande gruppbildningar: Skandia, Trygg-Hansa, Folksam, Länsförsäkringsbolagsgruppen och WASA. Den först- nämnda utgörs av aktiebolag, medan de andra i huvudsak består av ömsesidiga bolag. Trygg—Hansa har dock i juni 1988 fattat principbe- slut om att ombilda sin sakrörelse till aktiebolag. Av skadeförsäk- ringsbolagens totala premieinkomst i direkt försäkring svarade de fem grupperna är 1987 för 87 %.

Allmänmotivering till skadeförsäkringslagen

6 Utgångspunkter för lagstiftningsarbetet

6.1. Allmänna synpunkter på lagstiftningsuppgiften

Sammanfattning: Kommittén har tidigare lagt fram två del- betänkanden, nämligen ett förslag till konsumentförsäk- ringslag och ett förslag till personförsäkringslag. Det förra har legat till grund för konsumentförsäkringslagen, det sena- re har ännu inte föranlett lagstiftning. Kommittén har i dessa två betänkanden behandlat huvudsakligen konsumentfrågor; förslaget denna gång har därför särskilt intresse för företags- försäkringens del. Enligt direktiven skall kommittén beakta det allmänna behovet av en modernisering av försäkringslag- stiftningen och önskemålet att samordna försäkrings- och skadeståndsregler på ett lämpligt vis. Beträffande företags- försäkringen anser kommittén — också enligt önskemål från företagarhåll — att det är angeläget med en ökad avtalsfrihet, bl.a. för att göra det möjligt att anpassa försäkringen efter de mera speciella förhållandena i det enskilda fallet. Liksom i arbetet med personförsäkring har utredningen drivits i nor— diskt samarbete, främst med motsvarande finländska arbets- grupp och norska kommitté. Visserligen har det inte varit möjligt att åstadkomma en enhetlig nordisk försäkringslag- stiftning, men förslagen överensstämmer med varandra i många viktiga avseenden.

År 1977 lade försäkringsrättskommittén, i sin tidigare samman- sättning, fram sitt delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentför- säkringslag, som ligger till grund för KFL. Denna lagstiftning om- fattar vissa uppräknade försäkringstyper som konsumenter tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål, bl.a. hem-, villa-, rese— och motorfordonsförsäkring. Väsentligen är det fråga om skadeförsäk-

Avsnitt 6.1 ring — försäkringen avser alltså skada på egendom eller annan eko- nomisk förlust, inte den försäkrades liv eller hälsa. Vissa personför- säkringar omfattas emellertid av KFL, nämligen sådana som utgör ett moment i de kombinerade försäkringar som lagen reglerar. Hemförsäkring innehåller t.ex. ofta ett olycksfallsskydd. Vid sidan av KFL tillämpas en del speciella bestämmelser i FAL också på konsumentförsäkring (se 4 å KFL).

Efter KFL:s tillkomst gäller alltså en dubbel lagstiftning om för- säkringsavtal: utanför konsumentförsäkringen tillämpas FAL. Kom- mittén, som efter 1977 övergick till att utreda lagstiftningsfrågan på personförsäkringens område, lade år 1986 fram betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag, som innehåller förslag till en full- ständig reglering av avtal om personförsäkring. Betänkandet har ännu inte föranlett lagstiftning. Resulterar det i en personförsäk- ringslag, skulle tre lagar komma att reglera försäkringsavtalet, var- vid FAL skulle behålla sin betydelse främst i fråga om sådan skade- försäkring som inte utgör konsumentförsäkring. Detta blir aktuellt väsentligen i fråga om försäkring för företag och för kommuner m.fl. offentliga rättssubjekt, men även vid vissa speciella skadeförsäkring- ar för konsumenter, t.ex försäkring av djur eller smycken.

Enligt direktiven avser kommitténs uppdrag en översyn av för- säkringslagstiftningen, i huvudsak av FAL. Syftet är i första hand att stärka konsumenternas ställning — en fråga som skulle behandlas med förtur — men vidare nämns det allmänna behovet av att moder- nisera försäkringslagstiftningen och även önskemålet att åstadkom- ma en lämplig samordning mellan försäkrings- och skadestånds- reglerna. De betänkanden kommittén har lagt fram har väsentligen gällt konsumentfrågor; också personförsäkringslagens bestämmel- ser rör ju i första hand konsumenters rätt. Det återstår nu att fullfölja översynen av försäkringsavtalsrätten från andra synpunkter. Arbetet på detta har tidvis bedrivits parallellt med utredningen om personförsäkringen. Frågan blir till en början hur ingående denna översyn behöver göras.

Det moderniseringsbehov som direktiven talar om framstår som minst lika stort på företagsförsäkringens område som på konsu- mentsidan. Utvecklingen bl.a. på näringslivets och teknikens om- råden under de mer än 60 år som FAL har gällt har av naturliga skäl medfört att också ett lagverk av så hög klass som detta med nödvän- dighet kommit att te sig föråldrat i åtskilliga avseenden. Särskilt bör här nämnas det speciella draget att FAL:s tvingande regler om skadeförsäkring skyddar alla försäkringstagare, storföretagare och kommuner lika väl som småföretag, på samma sätt; dess regler har också präglats av att de från början varit tillämpliga även på konsu- menter. Det är naturligt om en sådan utformning av lagstiftningen kan hämma utvecklingen på företagsförsäkringens område. Möjlig-

heten att försäkra olika risker har ökat med försäkringsteknikens Avsnitt 6.1 framsteg, men förutsättningen för detta är ofta att försäkringsbola- gen har frihet att utforma sin produkt så att riskåtagandet går att överblicka och ter sig ekonomiskt försvarligt. På industriförsäkring— ens område har framträtt ett starkt behov av att ”skräddarsy” för- säkringar så att de passar för ett visst företags speciella förhållan- den, och även annars har utvecklingen gjort det angeläget att skydda företagen mot ekonomiska risker som saknade aktualitet eller i vart fall framstod som omöjliga att försäkra vid FAL:s tillkomst.

Både från försäkringshåll och från företagens sida — småföretagen lika väl som de stora industrierna -— har man framhållit att tvingande regler kan motverka lämpliga lösningar bl.a. i de situationer som nu har berörts. Även om det inte har nämnts så många konkreta exempel på fall där FAL:s regelsystem faktiskt haft olyckliga effek- ter på utvecklingen, har man varit enig om att på längre sikt det är angeläget med en ökad avtalsfrihet på området. Ett förhållande som starkt talar för detta är också företagsförsäkringens ökade inter- nationalisering. I den mån svensk lag blir tillämplig på försäkrings- avtalen (jfr härom avsnitt 6.6 nedan) kan en alltför strikt reglering bli menlig för de svenska försäkringsbolagens konkurrenskraft på företagsförsäkringens område. Särskilt har detta framhållits i fråga om sådana branscher som sjö- och transportförsäkring, med dess internationella inriktning, men synpunkten framträder också an- nars. Inte minst får detta aktualitet med hänsyn till den senaste utvecklingen inom EG och diskussionen om ett ökat svenskt delta- gande i det västeuropeiska samarbetet, bl.a. när det gäller sådana finansiella tjänster som försäkring (jfr prop. 1987/88:66 s. 107). Det finns goda skäl att ta hänsyn till bolagens behov av rörelsefrihet i dessa sammanhang.

Även frånsett vad som nu har sagts finns det ett påtagligt behov av modernisering av reglerna på skadeförsäkringens område. Nya branscher och nya problem har uppkommit. Som ett exempel bland många kan nämnas utvecklingen av kollektiva skadeförsäkringar, vilka inte regleras av KFL och kräver alldeles speciella övervägan- den (se avsnitt 6.5 nedan).

Som nämnt berördes i direktiven också behovet av samordning mellan försäkrings- och skadeståndsreglerna. Här är skadestånds- kommitténs betänkande Försäkringsgivares regressrätt m.m. (SOU 1975:103) av intresse. Där förordades i enlighet med tankegångar i skadeståndslagens förarbeten en ganska genomgripande omvand- ling av principerna om försäkringens (och försäkringsmöjligheter- nas) inverkan på skadeståndet. Förslaget fick ett blandat mottagan- de av remissinstanserna och har inte lett till lagstiftning. Samma frågor aktualiseras emellertid för försäkringsrättskommittén; det är knappast möjligt att göra en översyn av reglerna om skadeförsäkring

Avsnitt 6.1 utan att komma in på regressfrågor. Den ordning som nu tillämpas enligt den s.k. regressöverenskommelsen mellan försäkringsbolagen avviker från reglerna i 25 å FAL. Det finns all anledning att lagfästa principer som bättre stämmer med nutida uppfattning om förhållan- det mellan skadestånd och försäkring och med dagens praxis (se avsnitt 6.7 nedan).

Både på personförsäkringens och på skadeförsäkringens område har kommitténs utredningar gjorts i nordiskt samarbete. Framför allt gäller detta kontakterna med motsvarande norska kommitté och med den finländska arbetsgrupp som sedan år 1983 har sysslat med försäkringslagstiftningen; i Danmark har lagstiftningsfrågan i sådan grad präglats av medlemskapet i EG att någon samordning med reformer i de övriga länderna inte ansetts möjlig. När det gällde personförsäkring lyckades vi åstadkomma en god överensstämmelse mellan stora delar av de finländska, norska och svenska lagutkasten. För skadeförsäkringens del har vi i alla tre länderna väsentligen samma inställning till reformbehovet och lagstiftningsarbetets all- männa uppläggning. Vad som här har sagts om behovet av ökad avtalsfrihet för företagsförsäkringens del och av en modernisering av lagstiftningen har man sålunda kunnat instämma i på norskt och finländskt håll, om också den norska kommittén haft en något avvikande ståndpunkt i fråga om behovet av tvingande regler (se avsnitt 6.4 nedan).

De senare årens arbete på en samordnad nordisk lagstiftning om skadeförsäkring har emellertid komplicerats genom att KFL saknar motsvarighet i de båda andra länderna. Man har där inte ansett sig böra följa det svenska tillvägagångssättet att bryta ut konsumentför- säkringsreformen till särskild behandling; i stället har arbetet in- riktats på att i ett sammanhang lägga fram en lag om all skadeförsäk- ring, något som medfört att man inte som i Sverige varit bunden av vissa tidigare ställningstaganden av lagstiftaren. Dessa förhållanden har gjort det svårare att uppnå det mål som angavs i propositionen med förslag till KFL, att så långt möjligt återställa den enhetlighet i den nordiska försäkringslagstiftningen som rubbats genom den svenska delreformen i fråga om konsumentförsäkringar (prop. 1979/ 80:9 8. 27). Trots det mindre gynnsamma utgångsläget har det dock visat sig möjligt att också lägga fram förslag till skadeförsäkrings- lagar som i viktiga avseenden stämmer med varandra.

När vårt betänkande har förelegat i så gott som slutgiltigt skick, har i Norge lagts fram en proposition (Ot prp nr 49, 1988—89) om lov om forsikringsavtaler m m. Lagförslaget bygger huvudsakligen på det norska kommittéförslaget, dock med ändringar i vissa delar, bl.a. i fråga om området för den tvingande regleringen i lagstift- ningen (jfr avsnitt 6.4 nedan); i flera avseenden kan förslaget snarast uppfattas som ett närmande till den svenska inställningen. Vi har

inte ansett oss böra ompröva vår ståndpunkt på några punkter av betydelse på grund av den norska propositionen.

6.2 Målet för lagstiftningen: en allmän skadeförsäkringslag

Sammanfattning: Det nuvarande systemet med dubbla lagar om skadeförsäkring är komplicerat och otympligt. Vi före- slår att SkFL skall omfatta alla slag av skadeförsäkring. Lagen skall däremot inte ha några regler om personför- säkring. De nuvarande bestämmelserna i KFL bör i allt väsentligt gälla även i fortsättningen för konsumentförsäk- ringens del; de ändringar som vi föreslår är huvudsakligen av formellt slag.

Vår översyn av försäkringsavtalsrätten har omfattat alla de delar av FAL som behåller sin aktualitet efter tillkomsten av KFL och den föreslagna reformen av personförsäkringsreglerna. En väsentlig frå- ga för förslagets tekniska utformning blir då självfallet om man skall sikta till att åstadkomma en ny försäkringsavtalslag, som omfattar alla försäkringsformer, eller dela upp lagstiftningen på två eller tre olika lagar.

Det enklaste alternativet skulle naturligtvis vara, att vi inte alls gick in på konsumentförsäkringsfrågor utan i stället föreslog en särskild lagstiftning om företagsförsäkring, eventuellt omfattande även andra skadeförsäkringar som inte berörs av KFL. Ett skäl för detta skulle vara, att konsumentupplysningen på området kan kom- pliceras av en ny lag, även om regleringen i sak skulle vara väsent- ligen densamma. Med en oförändrad KFL kunde man vidare på konsumenthåll känna sig alldeles säker på att det nyligen vunna rättsskyddet skulle bestå oförändrat också efter skadeförsäkrings- lagstiftningens reformering.

Vi har emellertid inte kunnat förorda denna lösning. Som framgår av fortsättningen anser vi till stor del liknande synpunkter som vid konsumentförsäkring göra sig gällande också i fråga om många småföretagares försäkring; detsamma gäller, naturligt nog, sådana speciella försäkringar för privatpersoner som faller utanför KFL. Vissa försäkringstyper, som motorfordons- och båtförsäkring, teck— nas av både företagare och privatpersoner. Det nuvarande systemet med dubbla lagar om skadeförsäkring är komplicerat och otympligt; det kan bara försvaras som en provisorisk ordning, vilket var mo- tiverat av det särskilda reformbehov som förelåg för konsumentför-

Avsnitt . 6.2

Avsnitt 6.2 säkringens del. I jämförelse med dessa invändningar mot en särskild konsumentförsäkringslag tycks de övergångsproblem som möjligen kan uppkomma för konsumentupplysningen väga lätt. Som redan antytts har man varken i Norge eller i Finland visat något som helst intresse för att föreslå en särskild konsumentförsäkringslag.

Av sådana skäl har vi kommit fram till att skadeförsäkringen bör regleras i en enda lag. Däremot saknas det enligt vår mening till- räcklig anledning att sammanföra reglerna om skade- och personför- säkring i en enda ny försäkringsavtalslag. Under utredningsarbetets gång har det blivit klart att problematiken i många väsentliga av- seenden skiljer sig åt på de båda områdena och att också de gemen- samma problemen ofta måste lösas på olika sätt (jfr SOU 1986:56 s. 217 ff). Tar man ändå in bestämmelserna i samma lag, har vi ansett att den blir komplicerad och svåröverskådlig. Också denna stånd- punkt stämmer med uppläggningen av de finländska och norska betänkandena. — I den norska propositionen föreslås visserligen en enda lag på området, men reglerna om person- och skadeförsäkring hålls isär i två skilda avdelningar. Utöver att reglerna härigenom skulle bli mera överskådliga har som skäl för denna inställning pekats på bl.a. att det blir allt vanligare med försäkringar som innehåller både person- och skadeförsäkringsmoment. Vi står dock på denna punkt fast i vår tidigare uppfattning.

Den nya lagstiftningen bör alltså i princip omfatta regler om alla slag av skadeförsäkring, sammanförda i en skadeförsäkringslag, men inte några personförsäkringsregler.

Med denna utgångspunkt har det blivit nödvändigt att vid vår översyn av försäkringslagstiftningen ånyo komma in på reglerna om konsumentförsäkring. De regler om konsumentskydd som har dis- kuterats inom EG går i allmänhet mindre långt än KFL:s bestäm- melser och påkallar inte i och för sig någon ändring i dessa (jfr avsnitt 6.9 nedan). Både behovet av överskådliga regler om skade- försäkring och likheten mellan konsumenters och småföretagares situation har gett oss anledning att pröva, om KFL på ett lämpligt sätt reglerar skyddet för försäkringstagarna och om dess principer eventuellt kan utsträckas till att gälla också vid annan försäkring.

Det bör här framhållas att erfarenheterna av KFL, som trädde i kraft så sent som 1981, delvis än så länge är begränsade. Det kan därför vara svårt att avgöra om bestämmelserna är mogna att ändras i ena eller andra riktningen. Vår allmänna utgångspunkt har varit, att det inte kan komma i fråga att försämra den trygghet som konsumenterna erhållit genom en lag, som så nyss beslöts med en betydande riksdagsmajoritet. Vissa allmänna invändningar som framförts från försäkringshåll mot KFL:s system har lagstiftaren redan beaktat och underkänt vid lagens tillkomst; det gäller framför allt att det utvidgade försäkringsskyddet kunde medföra betydligt

ökade kostnader för kollektivet och att lagen genom sin tolerans mot oaktsamhet på försäkringstagarsidan skulle få olämpliga verk- ningar för skadepreventionen. Såvitt man kan döma av erfaren- heterna hittills har dessutom farhågor av detta slag varit överdrivna. De premieökningar som förekommit inom konsumentförsäkringen på senare år lär till stor del ha haft andra orsaker, främst skadeut- vecklingen bl.a. i fråga om vattenskador och stölder samt de väsent- ligt ökade kostnaderna för reparation av skadad egendom.

Denna allmänna inställning hindrar inte att vi i en del avseenden anser oss kunna föreslå ändringar också på konsumentförsäkringens område. Vissa förbättringar av konsumenternas ställning är mo- tiverade, främst på sådana punkter där försäkringsbolagens intresse av en sträng regel har visat sig begränsat. I några situationer, där KFL:s regel framstår som oklar eller opraktisk och är ägnad att medföra tvister mellan parterna, försöker vi vidare rätta till saken utan att detta skall gå ut över konsumentsidan. I ett par fall söker vi också genom uttryckliga lagregler slå fast principer, som nu bara framgår av KFL:s motiv, och ge dem tillämpning över skadeförsäk- ringen över huvud taget. Enligt vår mening har dessa närmast for- mella ändringar i reglerna om konsumentförsäkring inte på något sätt ändrat den balans mellan försäkringsbolagen och försäkrings- tagarsidan som lagstiftaren ville uppnå genom KFL.

6.3 Den nya lagstiftningens räckvidd

Sammanfattning: SkFL omfattar inte återförsäkring och ar- betslöshetsförsäkring. I den män inte Särregler gäller för trafikförsäkringen enligt trafikskadelagen, skall SkFL tilläm- pas även på denna försäkring.

Som förut nämnts omfattar KFL också vissa personförsäkringar, som inte meddelas fristående utan endast i kombination med en försäkring av skadeförsäkringstyp. I betänkandet med förslag till PFL har vi förordat att den lagen delvis reglerar också detta moment i försäkringen (se 1 kap. 5 å PFL). Vi har inte funnit anledning att nu gå ifrån den uppdelning vi då föreslog (jfr lagförslag 3). Vad som sägs i fortsättningen rör alltså enbart skadeförsäkring.

I 1 å FAL undantas från tillämpningsområdet bl.a. återförsäkring, och samma regel finns i 1 å PFL. Förhållandena är här helt speciel- la, bl.a. med hänsyn till att avtalet sluts mellan två försäkringsbolag och till de internationella aspekterna. En tvingande lagstiftning skul- le vara klart olämplig, och det skulle inte ha stor mening att göra de

Avsnitt 6.3

Avsnitt 6.3 dispositiva bestämmelserna tillämpliga i detta fall. Vi anser att för- säkringsformen bör helt hållas utanför också den nya lagstiftningen om skadeförsäkring.

Vissa andra försäkringsformer har en sådan särprägel att de inte gärna kan följa samma regler som vanlig skadeförsäkring. Framför allt kan här nämnas kreditförsäkring; avtalet härom liknar närmast ett borgens- eller garantiavtal, och det är delvis svårt att passa in det i ett regelsystem som är utformat med sikte på försäkringar av ordinärt slag. Såvitt känt har det inte heller konstaterats något behov att skydda försäkringstagarsidan genom tvingande lagbestäm- melser för denna försäkringstyp, som väsentligen tecknas av företag. I den mån ett avtal om kreditförsäkring skulle innehålla oskäligt betungande bestämmelser, ger den allmänna regeln i 36 å avtals- lagen möjlighet att jämka dem i det särskilda fallet. Vi har av så- dana skäl övervägt att helt undanta kreditförsäkring från lagens tillämpning. Från försäkringshåll har man emellertid framhållit att det kan ha sitt värde att i botten på avtalet ha skadeförsäkrings- lagens dispositiva regler, och vi har stannat för denna lösning. - På samma sätt anser vi en annan speciell försäkringsform böra regleras, nämligen försäkring för all framtid, vilken enligt 1 å KFL faller utanför den lagens område. Även denna utgör normalt en för- säkring för företag.

En försäkringstyp som intar en ställning mellan person- och ska- deförsäkring är arbetslöshetsförsäkring. Här finns emellertid en full- ständig reglering, som tar hänsyn till försäkringens särart, i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Visserligen har försäkringen en del drag av privat försäkring, men det framstår som onödigt att komplicera en skadeförsäkringslag genom att låta den reglera också dessa försäkringar. Över huvud taget är utgångspunkten att skade- försäkringslagen skall behandla endast försäkringar som meddelas av försäkringsbolag. Det kan tilläggas att lagstiftningen om arbets- löshetsförsäkring är relativt ny. De smärre förändringar som möj- ligen skulle vara motiverade närmast som en följd av skadeförsäk- ringsreformen bör lämpligen ske i särskild ordning. Det bör beaktas att lagstiftningen delvis utformats i överensstämmelse med lagen (1962:381) om allmän försäkring (se 51 å första stycket 2 lagen om arbetslöshetsförsäkring och 20 kap. 3 å första stycket d lagen om allmän försäkring).

Det förekommer en del försäkringstyper, grundade på kollektiv- avtal eller på åtaganden av offentliga organ som enbart ersätter personskada; hit hör trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) samt patient- och läkemedelsförsäkring. Försäkringarna är emellertid när- mast konstruerade som ansvarsförsäkringar, och i förslaget till PFL har vi intagit ståndpunkten att de bör behandlas i lagstiftningen om skadeförsäkring. Vi har följt denna linje i SkFL (se avsnitt 6.5

nedan). Också den kollektiva avgångsbidragsförsäkringen (AGB) utgör en skadeförsäkring.

En viktig typ av försäkring, som delvis regleras i särskild lag, är trafikförsäkring. Bestämmelser härom finns i trafikskadelagen (1975:1410), men vid sidan härom gäller KFL (se dess 1 å andra stycket) och, vid trafikförsäkring för andra än konsumenter, FAL. En sådan ordning ter sig lämplig också när skadeförsäkringsreglerna sammanförs i en enda lag; denna bör alltså gälla i den mån frågan inte regleras av trafikskadelagen.

6.4 Området för den tvingande regleringen

Sammanfattning: Reglerna i SkF L föreslås bli i princip tving- ande vid all konsumentförsäkring, dvs. vid sådana försäk- ringar som för närvarande regleras av KFL och vid vissa objektförsäkringar såsom urförsäkringar, djurförsäkringar m.fl. på vilka hittills FAL varit tillämplig. — Vid företagsför- säkring är utgångspunkten att SkFL är dispositiv. Under vissa förutsättningar får dock inte heller vid sådan försäkring försäkringsvillkoren avvika från lagen till nackdel för för- säkringstagaren eller den försäkrade. SkFL skall tillämpas vid företagsförsäkring i stället för ett försäkringsvillkor om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksam- hetens art och omfattning, riskens beskaffenhet och för- hållandena i övrigt bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret i fråga. Vid sådan sjöförsäkring eller annan transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring gäller alltid avtalsfrihet; undantagsvis kan här jämkning komma i fråga med stöd av 36 å avtalsla- gen. Vidare råder avtalsfrihet vid såväl konsumentförsäkring som företagsförsäkring om det är fråga om kreditförsäkring och försäkring för all framtid.

Som redan framhållits (avsnitt 6.1) är ett viktigt mål för reformen av skadeförsäkringsreglerna att ge ökat utrymme för avtalsfrihet på företagsförsäkringens område; delvis liknande synpunkter framträ- der för övrigt också när det gäller försäkring för offentliga rätt- subjekt, som kommuner. Beträffande de större företagen står det klart att KFL:s regler inte är lämpliga. Det beror inte bara på att de tvingande bestämmelserna på sätt som förut framhållits kan lägga ett band på produktutvecklingen utan också på det olämpliga med skälighetsregler av KFL:s typ i affärsmässiga förhållanden. Den

Avsnitt 6.4

Avsnitt 6.4 oklarhet om rättsläget som skulle bli följden kan väntas ställa till ständiga komplikationer.

Frågan blir emellertid hur långt den tvingande regleringen bör gå. Det står klart att de allra största företagen inte alls har något behov av en sådan reglering en synpunkt som med eftertryck betonas bl.a. från industrihåll — och att konsumentförsäkringarna bör regle- ras väsentligen på samma sätt som i KFL. Men i övrigt kan man ha delade meningar om var gränsen bör dras och hur gränsdragningen bör utformas.

Det står klart att det finns vissa grupper av mindre företagare småbrukare, vissa hantverkare m.fl. som på många sätt är jämför- liga med konsumenter. Deras ekonomiska ställning kan vara lika svag som en genomsnittlig konsuments. Vad särskilt angår försäk- ringsförhållanden, är deras sakkunskap vanligen ringa, vilket kan vålla svårigheter att förstå de relativt komplicerade försäkringar som de ofta behöver för sitt skydd. Många gånger kan det vara svårt att skilja mellan t.ex. småbrukarens handlande som privatperson och som näringsidkare. Särskilt för småföretagarnas del kan verkningar- na av ett försäkringsskydd sträcka sig även till andra än parterna. Också för försäkringstagarens anställda kan mycket stå på spel, när det gäller rätten till försäkringsersättning; om försäkringsskyddet brister kan en skada tänkas leda till att i varje fall ett mindre företag tvingas till uppsägningar eller rentav nedläggning av verksamheten. Även om man kan kräva av en arbetsgivare att han förebygger sådana konsekvenser, har de anställda sålunda ett självständigt in- tresse av att skyddet gäller. — Dessutom kan naturligtvis borgenärer och andra tredje män bli lidande på att ersättning för en skada uteblir.

Man kan här erinra om att småföretagarnas skyddsbehov be- tonades i olika sammanhang redan i KFL:s förarbeten. Det ansågs emellertid tveksamt om skyddsreglerna passade också för de sär- skilda risker som dessa kategorier brukade försäkra, och man ville inte fördröja den angelägna reformen på konsumentområdet genom utredning av dessa företagares försäkringsförhållanden. Skyddet för andra utsatta grupper av försäkringstagare än konsumenter skulle i stället beaktas under det fortsatta lagstiftningsarbetet (se bl.a. prop. 1979/80:9 s. 24 f, 29). — Behovet av skydd för mindre företag i mellanhavanden med överlägsna kontrahenter har senare under- strukits bl.a. genom lagstiftningen om avtalsvillkor mellan närings- idkare (se SFS 1984:292; prop. 1983/84:92).

Skälen att tillämpa konsumentregler i sådana fall har emellertid idag betydligt mindre tyngd. Även en småföretagare kan ofta ha möjlighet att få sakkunniga råd och verksamt bistånd av en organisa- tion i mellanhavandena med försäkringsbolaget. Genom framväxten av sådana organisationer har läget i ett väsentligt avseende ändrats

sedan FAL:s tillkomst. Under vårt arbete har det framhållits från småföretagarorganisationernas sida, att det inte från deras synpunkt framstår som behövligt med generellt tillämpliga tvingande regler; det skulle vara tillräckligt om det fanns möjlighet att i enskilda fall reagera mot alltför hårda eller annars orimliga villkorsbestämmel- ser.

Vidare är det tydligt att andra synpunkter framträder i fråga om denna kategori än när det gäller konsumenter, just på den grund att försäkringen avser skador i yrkesverksamhet. Försäkringsbolagen har här ett särskilt intresse att hålla risken under kontroll. I synner— het i fråga om typiska yrkesrisker finns det skäl att ställa helt andra krav på att den försäkrade fullgör sina förpliktelser enligt avtalet än på konsumentförsäkringens område. Försäkringsbolagen kan ha an- ledning att exempelvis ge Säkerhetsföreskrifter eller ställa upp vill— kor angående fareökning som skulle te sig alltför stränga vid konsu- mentförsäkring. Också i dessa sammanhang kan ett stort utrymme för skälighetsbedömningar medföra en besvärande osäkerhet för parterna. — Det bör därtill framhållas att för många typer av småfö- retag det finns särskild anledning att uppmärksamma försäkrings- frågorna med tanke på riskerna i verksamheten; det gäller t.ex. svetsverkstäder (brandrisken) och kioskrörelser (inbrottsrisken). Företagare som har anställda i rörelsen bör rimligen ha viss vana att sätta sig in i olika föreskrifter och regelsystem. Allt detta gör att åtminstone typiskt sett större krav kan ställas på småföretagare än konsumenter i sammanhanget.

Allmänt sett är det dessutom av vikt att man håller möjligheten öppen för en utveckling av företagsförsäkringen bl.a. genom nya försäkringsformer, och detta gäller också försäkringar som främst har betydelse för mindre företag.

En konsekvens av vad som nu har sagts är att man i lagstiftningen egentligen skulle behöva skilja mellan åtminstone tre grupper av försäkringstagare, med varierande grader av avtalsfrihet; konsu- menter, småföretagare samt medelstora och större företag (jämte offentliga rättssubjekt, t.ex. kommuner).

Men det räcker inte med detta. Vid vissa försäkringar uppkom- mer speciella problem, framför allt vid sjö-, flyg- och annan trans- portförsäkring. Dessa försäkringstyper har delvis undantagits från FAL:s tvingande reglering, något som motiverats bl.a. av deras internationella karaktär. I allmänhet gäller här villkor tillkomna i samarbete med organisationer på näringslivets sida, t.ex. Allmän svensk sjöförsäkringsplan och Allmänna svenska kaskoförsäkrings- villkor. I vissa internationella förhållanden är det av konkurrensskäl nödvändigt att erbjuda försäkring på utländska försäkringsvillkor. Viktiga transportförsäkringar är ”skräddarsydda” med hänsyn till den enskilde kundens förhållanden och önskemål. Att enligt möns-

Avsnitt 6.4

Avsnitt 6.4 ter i det norska förslaget göra undantag för internationella trans- porter skulle medföra en komplicerad och delvis irrationell gräns- dragning, som enligt vår mening inte gärna kan godtas det skulle t.ex. få avgörande betydelse för villkoren om en transport går till Åland eller till Gotland. Från branschens sida har understrukits det starka behovet av avtalsfrihet just vid sjö- och transportförsäkringar, och vi har funnit argumenteringen övertygande.

Vidare skall beaktas de skadeförsäkringar som tecknas av konsu- menter men som på grund av sin speciella att inte faller under KFL: försäkringar av djur, smycken, samlingar av olika slag, kameror m.m. (se 1 å KFL och prop. 1979/80:9 s. 30). Man kan fråga om dessa alltjämt bör utgöra en grupp för sig.

Om reglerna på detta vis genomgående skulle ta hänsyn till vem som är försäkringstagare och till typen av skadeförsäkring, blev resultatet en utomordentligt komplicerad och svåröverskådlig lag- stiftning. Från lagteknisk synpunkt skulle detta vara oacceptabelt. Det är önskvärt att en skadeförsäkringslag, liksom FAL, i största möjliga utsträckning ger gemensamma regler om skadeförsäkringar för att lagstiftningen skall bli någorlunda lättöverskådlig och prak- tiskt hanterlig. Endast när tungt vägande skäl talar för en särregel, t.ex. behovet att speciellt skydda konsumenter i en viss situation, ter sig en avvikelse befogad. Vi anser det naturligt att inrikta oss på en så enkel och enhetlig reglering som möjligt.

Den viktigaste frågan blir då hur vi skall avgränsa de företagsför- säkringar där avtalsfrihet åtminstone i princip bör gälla. Här har flera olika alternativ prövats inom kommittén.

En möjlighet kunde vara att lämna avgörandet till en myndighet, närmast försäkringsinspektionen, som skulle ha rätt att efter en avvägning av olika faktorer ge dispens från de tvingande reglerna. Vi har emellertid inte ansett oss kunna förorda en sådan oklar gränsdragning, som skulle göra försäkringsavtalen beroende av en, som det kan antas, tungrodd administrativ procedur och kräva en väsentlig förstärkning av försäkringsinspektionens resurser. Svårig- heten att med säkerhet förutse hur dispensprövningen skall utfalla kunde medföra stora olägenheter för både försäkringsbranschen och företagen, t.ex. när det gällde att snarast åstadkomma en försäkring mot en mera speciell risk. — En annan metod, som diskuterats bl.a. vid nordiska överläggningar men inte heller ansetts godtagbar, skul- le vara att konsekvent tillåta avvikelser från tvingande regler så snart villkoren godkänts av ett företagarförbund eller liknande. Å ena sidan är det inte säkert att organisationer av detta slag alltid kan se till att villkoren blir rimliga och lämpliga också från den enskilde försäkringstagarens synpunkt, och vid underhandlingar med bolaget i särskilda frågor kan han ändå råka i underläge på grund av sin bristande sakkunskap och sitt beroende av försäkringsskydd. Å

andra sidan kan ett sådant godkännande inte alltid krävas beträffan- Avsnitt 6.4 de ”skräddarsydda” försäkringar för ett storföretag.

Ännu ett alternativ som vi har övervägt är att söka ledning i de sedvanliga metoderna att beräkna premien för skadeförsäkring. I enlighet härmed skulle man i första hand anse den försäkrade egen- domens värde bli avgörande för frågan om avtalsfrihet. Den gräns- dragningen är dock inte alltid lämplig, bl.a. inte när företaget saknar mera värdefull egendom i form av byggnader eller inventarier men driver en omfattande rörelse eller när det tecknar flera olika skade- försäkringar, eventuellt i olika bolag. I sådana fall borde i stället företagets omsättning bli utslagsgivande. Om ett företag med ena eller andra beräkningssättet nådde upp till viss storleksgrad räknat i basbelopp, skulle med denna lösning försäkringen inte följa de tvingande reglerna. — Även denna metod har emellertid sådana olägenheter att vi inte kan förorda den. En invändning är att den inte beaktar hur stor sakkunskap det kan föreligga på försäkrings- tagarsidan, något som långtifrån alltid beror på företagets storlek eller egna resurser; en annan att det avgörande skulle bli företagets storlek vid en viss tidpunkt, vilket kan leda till säregna resultat när det befinner sig i utveckling eller tillbakagång. Inte heller skulle man med denna gränsdragning ta hänsyn till hur pass väsentlig den försäkrade risken ter sig från försäkringstagarens synpunkt eller vilken typ av försäkring det gäller. Till detta kommer att det inte går att nå enighet om en gräns som från alla synpunkter kan anses rimlig. Intresset för metoden har inte heller visat sig stort ens från småföretagens sida.

En synpunkt som också framhållits i detta sammanhang är att det många gånger ter sig omotiverat att generellt underkänna eller god- känna ett villkor på företagsförsäkringens område. Omständigheter- na i det enskilda fallet kan variera i hög grad.

Under det nordiska samarbetet har man också på norskt och finländskt håll haft samma inställning angående problemen med en sådan gränsdragning. Den norska propositionen gör emellertid un- dantag från den tvingande lagstiftningen när försäkringen gäller företag som vid avtalsslutet eller vid senare förnyelse uppfyller minst två av följande villkor: (1) företaget har mer än 250 anställda, (2) företaget har sista året haft en omsättning på minst 100 miljoner kr, eller (3) har tillgångar enligt sista balansräkning på minst 50 miljo- ner kr. Med utgångspunkt i omsättningen och tillgångarnas värde skulle drygt 300 norska företag inte omfattas av de tvingande regler- na. — Som framgått av det föregående ter det sig efter svenska förhållanden emellertid lämpligast med dispositiva regler vid före- tagsförsäkring. För Finlands del lär man hålla fast vid den svenska linjen.

Det kan anmärkas att den västtyska och franska lagstiftningen på

Avsnitt 6.4 området innehåller tvingande regler också på företagsförsäkringens område, vilket också är vanligt i USA; i England, där försäkringsav- talsrätten är väsentligen okodifierad, saknar försäkringstagarna ett motsvarande skydd. (Jfr SOU 1977:84 s. 87 ff.)

Det har alltså visat sig omöjligt att för företagsförsäkringens del finna en klar och materiellt godtagbar gräns för de tvingande regler- nas område. På nordiskt håll har man dragit något olika slutsatser av att detta konstaterats. Den norska kommittén har föredragit att låta lagen bli i princip tvingande också för all företagsförsäkring, dock med möjligheter att avvika från lagens regler i vissa avseenden; i den norska propositionen är dessa särbestämmelser färre än enligt kom- mittéförslaget. Den svenska kommittén har liksom den finländska arbetsgruppen ansett en annan lösning lämpligare.

För vår del har vi funnit det ha väsentlig betydelse att många av konsumentförsäkringsreglerna framstår som svårtillämpade och opraktiska på företagsförsäkringens område. Man skulle därför un- der alla omständigheter behöva ge åtskilliga Specialregler för före- tagsförsäkringens del, om man följde det norska mönstret. Som framgått anser vi också klart att avtalsfrihet måste medges bl.a. inom sjö- och transportförsäkringen. Mot en tvingande reglering av företagsförsäkringen talar emellertid framför allt, att enligt vad som framhållits från både Industriförbundets och småföretagarnas sida företagen själva inte har något intresse av detta. Visserligen kan som sagt också tredje man, närmast anställda i företagen, tänkas bli indirekt berörda av att försäkringsskyddet inte gäller i ett visst läge; men detta måste rimligen antas bli aktuellt bara i speciella situatio- ner, och sådana överväganden kan inte gärna motivera att man ger företagen ett skydd som går mycket längre än deras egna represen- tanter har funnit önskvärt.

Det bör i detta sammanhang betonas att även en dispositiv regle- ring kan vara ett skydd för företagen och deras anställda i dessa sammanhang. Vad som än sägs från branschens sida om det olämp- liga i att låsa försäkringens utveckling måste man anta att för- säkringsbolagen, liksom hittills, inte så ofta vill avvika från lagens bestämmelser till nackdel för sina kunder. Bl.a. bestyrks detta av utvecklingen på företagsförsäkringens område efter KFL:s till- komst, då ett skydd motsvarande konsumentskyddet införts i flera branscher, t.ex. lantbruks- och motorfordonsförsäkring. Finns det dessutom en möjlighet att i särskilda fall underkänna ett villkor vilket berövar försäkringstagaren ett skydd som han rimligen bör ha, måste detta anses tillräckligt på företagsförsäkringens område.

På ungefär samma sätt har man resonerat på finländskt håll, när man förordat en reglering liknande den svenska.

Vad angår försäkring för konsumenter, har vi funnit det naturligt att nu utsträcka de särskilda konsumentförsäkringsreglerna till att

gälla även de nyss omtalade försäkringstyper som hittills fallit utan- för KFL — djurförsäkring, smyckeförsäkring, urförsäkring etc. Det har visserligen sagts att dessa försäkringar, som brukar meddelas separat, inte har samma sociala betydelse som de vanliga konsu- mentförsäkringarna och att KFL:s regler inte skulle passa så bra på dem (prop. 1979/80:9 s. 30). Det är emellertid tydligt att konsumen- ten också här kan behöva ett skydd. Även om försäkringarna delvis har speciella drag som kunde motivera en särbehandling, är den lagstiftning vi föreslår så pass smidig att den utan svårigheter bör gå att tillämpa också i dessa fall. Vi har svårt att se några större olägenheter, om bestämmelserna angående konsumentförsäkring i vårt förslag också skulle gälla vid dessa försäkringsformer — något som är fallet enligt de övriga nordiska lagförslagen.

Resultatet blir alltså att lagen bör innehålla i stort sett enhetliga regler för all skadeförsäkring. Dessa blir i viktiga delar tvingande för konsumenternas del, medan regleringen i fråga om företagsför- säkring i princip skulle vara dispositiv. För företagsförsäkringens del skulle det dock finnas en möjlighet att i speciella fall tillämpa lagens regler i stället för ett villkor som är mera ogynnsamt för försäkrings- tagarsidan. Viktigt är här att försäkringstagaren kan behöva samma skydd som en konsument med hänsyn till den försäkrade verksam- hetens art och omfattning, till riskens beskaffenhet eller av annan anledning; det är i sådana fall som avtalsfriheten kan leda till olämp- liga konsekvenser. Samtidigt bör understrykas att vid försäkring av typiska yrkesrisker det kan framträda synpunkter utan egentlig mot- svarighet vid konsumentförsäkring, vilka kan motivera betydligt strängare villkor än för konsumenternas del. Frågan blir då hur bestämmelserna på denna punkt skall närmare utformas.

Ett sätt kan vara att ge en allmän rätt för domstolen att jämka ett försäkringsvillkor för företagare, när villkoret framstår som oskä- ligt. Lösningen kan naturligtvis te sig smidig, men vi anser den inte helt tillfredsställande vare sig som skydd för försäkringstagarna eller lagtekniskt sett. Jämkningsregler med denna utformning medför alltid en viss oklarhet, och de är ägnade att tillämpas bara i undan- tagsfall; det torde krävas åtskilligt för att en domstol skall finna att ett villkor är oskäligt i lagens mening. Att hänvisa till 36å av- talslagen skulle i alla händelser ge bestämmelsen en alltför be— gränsad räckvidd, och att ställa upp en speciell, mera långtgående jämkningsregel just för försäkringsförhållanden verkar inte heller lämpligt. Sådana särskilda generalklausuler är för övrigt just vad man ville undvika när avtalslagens regel tillkom (SOU 1974:83 s. 125 f; prop. 1975/76:81 s. 114 f).

Det stämmer bättre med syftet med bestämmelsen och det är från teknisk synpunkt lämpligare, om den utformas som en regel att lagen i en viss situation skall gälla i stället för ett avvikande villkor.

Avsnitt 6.4

Avsnitt 6.4 Man kan här ta fasta på två funktioner av regeln. Antingen kan den ta sikte på att skydda försäkringstagaren över huvud taget mot stränga villkor i en försäkring: tillhör han en kategori som kan jämställas med konsumenter, får försäkringen i dess helhet utformas så att den är förenlig med lagens tvingande bestämmelser. Eller också kan regeln gå ut på att skydda försäkringstagaren i ett visst avseende, medan bolaget i övrigt skulle få tillämpa villkor som avviker från lagen till hans nackdel. Det är t.ex. tänkbart att särskilt stränga Säkerhetsföreskrifter behövs för en småföretagare som äg- nar sig åt en viss brandfarlig verksamhet, medan han i fråga om exempelvis t.ex. premiebetalningen kanske bör ha samma skydd som en konsument.

Vi har stannat för denna senare typ av regel. Den är onekligen smidigare och går lättare att anpassa till förhållandena i enskilda fall eller vid speciella företagarkategorier. Av betydelse blir här också att det i praktiken måste bli mycket besvärligt att göra en allmän värdering av skäligheten i företagsvillkor, sedda som en helhet; de utgör ofta ett komplicerat system av allmänna och särskilda villkor, som i olika delar kan avvika från lagen än till förmån än till nackdel för försäkringstagaren, och de måste dessutom ses i belysning av premien. En bedömning koncentrerad till den enskilda villkorsbe— stämmelsen, om också sedd i sitt sammanhang, är mindre kom- plicerad. — Vad som nu sagts innebär inte att man såtillvida skulle göra en individuell bedömning, att man skulle beakta den enskilde företagarens ekonomi eller förmåga att begripa villkoren; sådana faktorer bör inte spela någon roll i detta sammanhang. (Se 1 kap. 3 % lagförslaget.)

Vid sidan av denna möjlighet att avvika från lagens regel bör det naturligtvis, här som annars, vara möjligt att undantagsvis tillämpa 36 & avtalslagen på försäkringsavtalet. Den utvägen skall bl.a. stå öppen i situationer där det framstår som obilligt att tillämpa ett försäkringsvillkor men det inte går jämställa försäkringstagaren med en konsument. Liksom annars i affärsmässiga förhållanden får det antas att bestämmelsen endast sällan kommer till användning (jfr dock Högsta domstolens dom, DT 23, den 27 juni 1989 där speciella omständigheter förelegat).

Med en sådan uppläggning av lagstiftningen synes det överflödigt att ge en särregel för sådan sjö- och transportförsäkring som inte är konsumentförsäkring. Det torde bara vara i sällsynta fall som en företagare behöver ett liknande skydd som en konsument i dessa sammanhang; såvitt gäller försäkring av fiskefartyg — den situation som närmast kommer i tankarna lär försäkringstagaren få sådan effektiv hjälp av sin organisation att det inte kan möta några be- tänkligheter med avtalsfrihet. Det framstår som ett alldeles till- räckligt skydd för försäkringstagaren att man kan jämka ett oskäligt

villkor enligt 36% avtalslagen. Den särskilda jämkningsregeln i SkFL bör alltså inte omfatta sjöförsäkring, annan transportförsäk- ring och försäkring av luftfartyg för företagare. Som framhållits ovan bör man ta hänsyn till den internationella karaktären av dessa för- säkringar liksom behovet av förutsebarhet. Här, liksom i fråga om kreditförsäkring och försäkring för all framtid, skall lagens regler vara helt dispositiva. Beträffande båtförsäkring för konsumenter bör däremot konsumentförsäkringsregler gälla, liksom också för transportförsäkring för konsumenter. Vad beträffar försäkring av flygplan och andra luftfartyg, är förhållandena ungefär desamma som vid sjöförsäkring, och vi anser övervägande skäl tala för att behandla branscherna på samma sätt.

Liknande synpunkter som vid försäkring för storföretag fram- träder när det gäller försäkring för offentlig verksamhet, där särskilt kommunförsäkringen spelar en viktig roll. I dessa fall bör alltså avtalsfrihet gälla; det torde inte förekomma att något offentligt rättssubjekt kan jämställas med konsument vid lagens tillämpning.

Avsnitt 6.4

Avsnitt 6.5

6.5 Särskilt om kollektiva försäkringar

Sammanfattning: Liksom i förslaget till PFL föreslår vi sär- skilda regler för gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Reglerna har utformats på liknande vis i de bägge lagarna. För gruppförsäkringens del innebär det att försäk— ringarna delas in i frivillig försäkring (vid vilken gruppmed- lemmen ansluts till försäkringen genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen) och i obligatorisk för- säkring (till vilken varje medlem i gruppen är ansluten oav- sett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för med- lemmen mot bolaget). Reglerna är av avtalsrättsligt slag; liksom vid personförsäkring anser vi att det inte ingår i vårt uppdrag att dessutom föreslå regler om det associations- rättsliga förhållandet mellan en försäkrad organisationsmed- lem och hans organisation. Vi föreslår däremot regler av annat slag till den enskilde gruppmedlemmens skydd, när gruppens företrädare handlar i strid med hans önskemål. Om en gruppförsäkring meddelas för en grupp konsumenter an- ses den som en konsumentförsäkring, vilket gör att för- säkringsvillkoren inte får avvika från reglerna i SkFL på ett sätt som är till nackdel för försäkringstagaren eller den för- säkrade. På liknande vis som vid individuell försäkring kan en företagare som omfattas av en gruppförsäkring under vissa förutsättningar få samma skydd som en konsument mot ett villkor som avviker från lagens regler. Reglerna för kollektivavtalsgrundad försäkring är i princip tvingande, men genom centrala överenskommelser mellan arbetsmark- nadens parter finns möjlighet att avvika från lagen.

En form av skadeförsäkring som först under de senaste åren fått större betydelse är kollektiv skadeförsäkring. Sådan förekommer numera i allt större utsträckning på marknaden, både för privat— personer — främst kollektiv hemförsäkring — och för företag, då den oftast består i kollektiv ansvarsförsäkring. Det är alltså inte enbart fråga om försäkring av egendom. För att undvika missförstånd är det därför anledning att tala om gruppskadeförsäkring i stället för det oftare brukade uttrycket gruppsakförsäkring.

Här finns vidare skäl att, liksom då det gällde personförsäkring, skilja mellan å ena sidan frivillig gruppförsäkring, där medlemmarna själva tar ställning till sin anslutning genom anmälan eller genom att inte avböja en erbjuden försäkring, och å andra sidan sådan skade- försäkring där gruppmedlemmarna ansluts automatiskt genom åt-

gärder av en organisation eller liknande vad som i förslaget till PFL kallats obligatorisk försäkring (jfr SOU 1986:56 s. 690 f).

En särskild typ av kollektiv skadeförsäkring är sådan grundad på kollektivavtal. Den viktigaste formen är trygghetsförsäkringen mot arbetsskador (TFA); denna tecknas av arbetsgivare för att ge ersätt- ning för personskador med anknytning till deras verksamhet (se härom SOU 1986:56 s. 199 ff).

I vårt förslag till personförsäkringslag förekommer en utförlig reglering av motsvarande försäkringsformer: 9 kap. behandlar grupplivförsäkring, gruppolycksfallsförsäkring och gruppsjukförsäk- ring, 10 kap. kollektivavtalsgrundad försäkring (”ka-försäkring”). Det ter sig naturligt att också i en skadeförsäkringslag ta in en reglering av dels gruppskadeförsäkring, dels kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring.

Av samma skäl som vi åberopat i fråga om individuell försäkring anser vi att lagen i så fall bör innehålla tvingande regler om grupp- försäkring för konsumenter. Den motsatta inställningen i KFL be- rodde närmast på att kollektiva skadeförsäkringar vid lagens till- komst var sällsynta och att man då inte kunde överblicka de problem försäkringarna gav upphov till (prop. 1979/80:9 s. 31). Även om gruppmedlemmens intressen företräds av en organisation, finns det situationer där han kan behöva skydd genom lagbestämmelser. Ock- så här har han ofta svårt att få överblick över vad försäkringsskyddet innebär, och det kan hända att gruppens företrädare inte kan eller inte vill ge den försäkrade en effektiv hjälp i alla lägen. Här gör sig i stort sett samma synpunkter gällande som då det gällde gruppför- säkring på personförsäkringsområdet, där vi också fann att den kollektiva formen inte gjorde tvingande lagreglering obehövlig (jfr SOU 1986:56 s. 236 f). Liksom i personförsäkringslagen bör den försäkrade garanteras ett visst minimiskydd. Det bör emellertid understrykas att vad som nu sagts inte på samma sätt gäller ka- försäkringarna.

På liknande sätt som utvecklats i fråga om individuell företagsför- säkring kan ett motsvarande skydd bli behövligt i fråga om mindre företagare (se avsnitt 6.4 ovan). Också vid gruppförsäkringar kan i särskilda fall en sådan försäkringstagare behöva samma skydd som en konsument.

I detta sammanhang bör emellertid observeras att gruppskadeför- säkring på ett annat sätt än gruppförsäkring på personsidan framstår som en kontroversiell försäkringsform. Särskilt kan detta sägas om obligatorisk försäkring, men också den form av frivillig gruppför— säkring där anslutning sker genom att medlemmarna inte reserverar sig har väckt debatt. Man har invänt att den enskilde på detta vis kan få en försäkring som han inte önskar sig och som han åt— minstone i sista hand måste betala vid obligatorisk försäkring för

Avsnitt 6.5

Avsnitt 6.5 organisationsmedlemmar genom att en del av medlemsavgiften går till premien. Från hans synpunkt kan försäkringsskyddet te sig onö— digt, särskilt om han ändå är skyddad av individuell försäkring av motsvarande slag. Vid gruppförsäkring på personförsäkringens om- råde blir detta inte så betänkligt genom att vid försäkringsfall exempelvis dödsfall eller olycksfall — ersättning utgår från alla för- säkringar som gäller mot risken, så snart det fråga om summaförsäk- ring. Eftersom ersättningarna på detta sätt kan kumuleras har gruppmedlemmarna under alla förhållanden intresse av försäkrings— skyddet. Vid skadeförsäkringar gäller däremot principer om dubbel— försäkring 1 detta läge, vilket innebär att den försäkrade bara kan få skadan ersatt en gång. — Även frånsett problemet med överflödigt försäkringsskydd förekommer ofta principiella invändningar mot att den enskilde på detta vis skall vara beroende av kollektivet i en så pass personlig angelägenhet som skyddet för sin privatekonomi.

Dessa frågor fick en särskild aktualitet, sedan det inom fackför- eningsrörelsen kommit fram önskemål att olika fackförbund skulle få till stånd kollektiva försäkringslösningar genom gruppskadeför- säkring för förbundens medlemmar. Försäkringsverksamhetskom- mittén tog i sitt betänkande (SOU 1985:34) Gruppförsäkring upp frågan om automatiska anslutningsformer med eller utan reserva— tionsrätt. Den konstaterade därvid att obligatorisk gruppskadeför- säkring hade den fördelen att ingen i gruppen lämnades utanför ett angeläget försäkringsskydd som t.ex. hemförsäkring, men att för- säkringsformen inte gav valfrihet för de försäkrade och kunde skapa problem bl.a. just genom dubbelförsäkring. Den obligatoriska an- slutningsformen kunde också enligt kommittén leda till en svår— överskådlig förändring av marknadsstrukturen, särskilt om den an— vändes i stor skala, och stå i strid med principen om en sund utveckling av försäkringsväsendet genom att den kunde medföra ökad koncentration inom försäkringsmarknaden. Enligt denna kommitté talade därför övervägande skäl för att gruppförsäkringar med obligatorisk anslutning inte borde tillåtas på den svenska mark- naden. Däremot borde en anslutningsform med reservationsrätt godtas; därigenom kunde en gruppmedlem bl.a. undgå att bli dub— belförsäkrad. Det framhölls vidare att ett annat synsätt skulle inne— bära att kommittén lade fram förslag av föreningsrättslig karaktär. — Kommittén föreslog i enlighet härmed visst tillägg bl.a. i för— säkringsrörelselagen som skulle tillgodose synpunkten att enligt för- säkringsavtalet medlemmar i gruppen hade rätt att inte omfattas av försäkringen.

Sedan betänkandet remissbehandlats tog regeringen i ett beslut den 10 april 1986 ställning till den angivna frågan. Man delade kommitténs mening att det inte fanns anledning att sätta i fråga sådan försäkring som medlemmarna i en grupp ansluts till genom

anmälan eller annan aktiv åtgärd. Beträffande obligatorisk grupp- skadeförsäkring ansågs dubbelförsäkring utgöra ett problem. Med hänsyn främst till risken härför kunde försäkringen stå i strid med det krav på sundhet som gällde för försäkringsväsendet. Regeringen hänvisade emellertid till att försäkringsinspektionen i yttrande över betänkandet tillstyrkt att en medlem alltid skall ha rätt att stå utanför en gruppskadeförsäkring, genom ett system med anmälan om individuell anslutning eller genom en reservationsrätt; med hän- syn härtill och till vissa åtgärder som inspektionen vidtagit med anledning av två avtal om obligatorisk försäkring ansåg sig regering- en kunna utgå från att inspektionen också i framtiden skulle ingripa mot obligatorisk gruppskadeförsäkring även utan stöd av en sådan lagregel som föreslagits. —— Däremot fanns enligt regeringen inte något generellt hinder mot försäkringar med reservationsrätt, varvid man utgick från att sådana försäkringar skulle behandlas enligt uttalanden som kommittén gjort i kostnadsfrågan liksom om in- formation och villkorsutformning. Regeringen fann sålunda det för närvarande inte nödvändigt att föreslå särskilda lagregler om fram— tida gruppskadeförsäkring och ansåg det saknas skäl för ingripande mot sådana obligatoriska försäkringar som redan introducerats på den svenska marknaden.

Efter regeringens beslut, och sedan konsumentverket markerat en avvisande hållning till marknadsföring av frivillig gruppskadeförsäk- ring med reservationsrätt, har det tillkommit ett flertal gruppavtal, som innehåller bestämmelser om automatisk anslutning i kombi- nation med en reservationsrätt för den enskilde gruppmedlemmen. Det rör sig här om i grunden obligatoriska gruppförsäkringar för föreningsmedlemmar (jfr om avtalskonstruktionerna vid gruppska— deförsäkring, avsnitt 14 nedan), till vilka har kopplats en reserva- tionsrätt som gäller i förhållande till föreningen och utanför för- säkringsförhållandet. Denna typ av reservationsrätt har alltså en associationsrättslig karaktär och skiljer sig därigenom från den av- talsrättsligt präglade reservationsrätt som är vanligt förekommande inom frivillig gruppersonförsäkring. Mot bakgrund av regeringens beslut får man räkna med att sådana försäkringar kommer att med- delas även i fortsättningen och att det nämnda anslutningsförfaran- det kan godtas av försäkringsinspektionen. Det kan för övrigt inte uteslutas att frivillig gruppskadeförsäkring med reservationsrätt (s.k. negativ avtalsbindning) kan komma att aktualiseras i fram- tiden, även om denna anslutningsform för närvarande inte accepte- ras av konsumentverket när det gäller gruppskadeförsäkring.

Den principiella frågan om den enskildes rätt att bestämma över sitt privata försäkringsskydd har är 1987 kommit upp också i Högsta domstolens uppmärksammade avgörande om elektrikerförbundets kollektiva skadeförsäkring (NJA 1987 s. 394). Målet gällde emeller-

Avsnitt 6.5

Avsnitt 6.5 tid enligt vad HD betonade i första hand endast frågan, om för- bundets beslut om kollektiv hemförsäkring för dess medlemmar var förenligt med stadgarna i deras aktuella utformning, inte frågan om lämpligheten av ett sådant beslut ifall stadgarna gav utrymme för det. HD:s bedömning blev att förbundets beslut inte kunde anses avse ett ändamål som var uppenbart främmande för förbundets uppgift och att besluten därför inte var ogiltiga. Inte heller ansågs olägenheterna av kollektiv anslutning vare sig ekonomiskt eller an- nars vara av sådan omfattning att förbundsmedlemmen enligt 36 & avtalslagen eller eljest inte skulle vara bunden av besluten. Med hänsyn till den nu angivna innebörden av tvisten kan utgången knappast anses ha någon avgörande betydelse för rättsläget i stort. Även om domstolen skulle ha kommit till resultatet att besluten inte var stadgeenliga, synes förbundet ha haft lagliga möjligheter att efter en stadgeändring besluta om försäkring av samma slag, om vederbörlig hänsyn tagits till enskilda medlemmars intresse. Av- görandet ger i alla händelser ytterligare stöd för att försäkringar av det aktuella slaget kommer att kunna meddelas också i fortsätt- ningen.

Som framgår råder delade meningar om lämpligheten av andra gruppskadeförsäkringar än sådana där anslutning sker genom in- dividuell anmälan. Det kan emellertid inte anses vara vår sak att ta ställning till om den ena eller andra försäkringstypen bör främjas eller motarbetas. Detta är frågor som försäkringsverksamhetskom— mittén har utrett, och när statsmakterna har funnit att såväl obliga— torisk försäkring som annan gruppskadeförsäkring åtminstone un- der vissa förhållanden kan tillåtas, står det klart vad vi har att utgå från vid vår utredning: vårt uppdrag innebär att föreslå avtals- rättsliga regler för alla typer av skadeförsäkring som har praktisk betydelse, och det bör inte komma i fråga att vi lämnar vissa sådana försäkringsformer utanför denna reglering av det skälet att de är omstridda. Det avgörande blir vilka försäkringar som faktiskt med- delas eller kan väntas bli meddelade. Skulle statsmakterna ändra sin inställning i denna fråga, bör detta komma till uttryck främst genom ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen. För vårt lagförslag skul— le en sådan omsvängning närmast få den betydelsen att vissa skydds- regler för den enskilde blir obehövliga.

En annan sak är att det mot denna bakgrund kan te sig särskilt angeläget att liksom i förslaget till personförsäkringslag vi upp- märksammar frågan om den enskilde gruppmedlemmens skydd inte bara i det direkta förhållandet till försäkringsbolaget utan också när gruppens företrädare vidtar åtgärder som strider mot medlemmens intressen eller önskemål. Det innebär dock inte att vi har anledning att föreslå regler om det associationsrättsliga förhållandet mellan en försäkrad organisationsmedlem och hans organisation, exempelvis

om en förenings rätt att sluta gruppavtal för medlemmarna eller en sådan associationsrättlig reservationsrätt som nyss omtalats. Det skulle på samma sätt som då det gällde personförsäkring innebära att vi överskred vårt uppdrag (jfr SOU 1986:56 s. 238, 420). Det kan för övrigt framhållas att inte ens en lagregel med innebörden, att individuell anmälan krävs för att en medlem skall bli bunden av gruppavtalet, skulle hindra en organisation att sluta avtal tili förmån för sina medlemmar och själv åta sig skyldighet att betala premien (varvid det kan avtalas med bolaget att försäkringen inte omfattar medlem som reserverar sig). Det väsentliga för den enskildes skydd är naturligtvis att han kan undgå den ekonomiska belastning som försäkringen indirekt medför för honom genom att den påverkar avgiften till organisationen; hans möjlighet att avstå från de för- måner försäkringen innebär lär inte ha stort intresse från hans syn- punkt.

En konsekvens av att vi på detta vis intar samma ståndpunkt som i personförsäkringsbetänkandet beträffande lagregleringens omfatt- ning år att bestämmelserna i stora delar bör kunna utformas på liknande sätt som i 9 kap. PFL naturligtvis med undantag för regler om vissa frågor utan motsvarighet vid skadeförsäkringen, som t.ex. förmånstagarförordnande. En sådan uppläggning av lagstift— ningen bör underlätta tillämpningen bl.a. för företrädare för grup- per som har både gruppskadeförsäkring och kollektiv personför- säkring. — En del skillnader kan dock motiveras av att skyddet för gruppmedlemmarna inte framstår som fullt lika angeläget som vid försäkring på medlemmarnas liv och hälsa. Bl.a. ett sådant problem som möjligheten till fortsatt försäkringsskydd efter hälsoförsämring saknar betydelse vid skadeförsäkring, och de goda möjligheterna att få en likvärdig, om också något dyrare individuell försäkring gör att gruppmedlemmens ställning inte är lika besvärlig när gruppskade- försäkringen av ena eller andra anledningen upphör för hans del.

Det sagda har i första hand rört annan gruppskadeförsäkring än sådan som grundas på kollektivavtal. För ka—försäkringarnas del gäller som sagt också på skadeförsäkringsområdet att tvingande regler om skydd för de försäkrade inte ter sig lika angelägna. Syftet med lagstiftningen blir till stor del att belysa försäkringens särdrag, framför allt arbetsrättens inflytande på systemet. Det finns emeller- tid skäl att, inte minst med tanke på den framtida utvecklingen på området, garantera den försäkrade skydd i vissa särskilt viktiga avseenden (jfr om personförsäkring SOU 1986:56 s. 240 f). Liksom vid personförsäkring bör de regler som föreslås för ka-försäkring vara tvingande. Om försäkringsvillkoren följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorgani- sation skall det dock även vid skadeförsäkring vara tillåtet att avvika från lagens regler (1 kap. 4 & lagförslaget).

Avsnitt 6.5

Avsnitt 6.5 Här bör emellertid observeras en speciell komplikation med de nuvarande ka-försäkringarna. Den vanligaste formen, trygghetsför— säkring mot arbetsskador (TFA), är konstruerad som en ansvarsför- säkring för arbetsgivaren: denne åtar sig en ersättningsskyldighet oberoende av vållande för arbetsskador som drabbar hans anställda, och det är detta ansvar som sedan försäkras av försäkringsbolaget. Det är just på grund av denna konstruktion som försäkringen utgör en skadeförsäkring, fast den är avsedd att täcka personskada. För- säkringen skiljer sig från sådana kollektivavtalsgrundade försäkring— ar som också tecknas av arbetsgivaren men avser anställdas egen- dom eller förmögenhet, t.ex. hemförsäkring en typ av ka—för— säkring som i något fall har meddelats. Frågan är om dessa försäkringsformer har så mycket gemensamt att de trots allt bör båda behandlas som ka-försäkringar i en lag om skadeförsäkring. Visserligen kan det sägas, att vid TFA den anställde inte är för- säkrad i vanlig mening utan är att jämställa med andra skadelidande vid ansvarsförsäkring — en kategori för vilket vi ger ett speciellt konstruerat skydd (jfr avsnitt 12.2 nedan). Enligt vår mening är emellertid det väsentliga att båda försäkringstyperna tecknas av arbetsgivaren på grund av ett kollektivavtal och till skydd för hans anställda; det är detta som ger försäkringarna deras speciella prägel. Vi har ansett oss kunna ta fasta på detta särdrag och behandla alla ka—försäkringar i ett sammanhang i lagen.

Det kan inte uteslutas att en försäkring som i allt väsentligt överensstämmer med en ka-försäkring tecknas som gruppförsäk- ring. I den mån en sådan försäkring skulle gälla för konsumenter skall enligt förslaget inte någon avtalsfrihet gälla. Om försäkringen i fråga om utformning och konstruktion kan jämställas med ka-för- säkring, bör man emellertid av samma skäl som vid personför- säkring kunna godta villkor som inte överensstämmer med lagen. Avvikande villkor bör kunna godkännas av regeringen eller myndig— het som regeringen bestämmer (jfr 1kap. 4å PFL—förslaget och SOU 1986:56 s. 242).

Vi återkommer till dessa frågor vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna i 9 och 10 kap. i vårt förslag.

6.6 Lagstiftningens allmänna uppläggning i övrigt

Sammanfattning: I stort sett är SkFL uppbyggd på samma vis som PFL: efter vissa inledande bestämmelser följer särskilda regler för individuell försäkring, gruppförsäkring och ka- försäkring. Endast i ett avseende har vi funnit skäl att ge speciella regler för en särskild form av försäkring, nämligen ansvarsförsäkringen, där vi önskat trygga rätten till ersätt- ning för tredje man. Reglerna i SkFL har motsvarighet till de flesta reglerna i FAL om skadeförsäkring i allmänhet. För- säkringsgivarens regressrätt behandlas dock i fortsättningen i skadeståndslagen, eftersom det närmast är fråga om en ska- deståndsrättslig regel.

Som framgår av det föregående år avsikten att person- och skadeför— säkringslagarna tillsammans skall reglera försäkringsavtalsrätten. Det är naturligt att dessa lagar får en parallell uppbyggnad. I all- mänhet är det motsvarande frågor som behöver regleras på de båda områdena, fast som nämnt lösningarna delvis blir så olika att en gemensam reglering skulle vara opraktisk. Visserligen skall SkFL inte innehålla bestämmelser om t.ex. förmånstagarförordnande och utmätningsskydd, men vissa andra regler som knyter an till tredje man skall finnas även i denna lag.

I dispositionen följer vi alltså i stort sett förslaget till personför- säkringslag; lagen börjar med vissa inledande bestämmelser, var- efter följer särskilda regler för individuell försäkring, gruppförsäk- ring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Det innebär bl.a. att ämnena också behandlas i ungefär samma ordning som i KFL, vilket bör underlätta för dem som sysslar med konsumentfrågor att finna sig till rätta i den nya lagstiftningen.

KFL innehåller inte samma fullständiga reglering av försäkrings- avtalet som FAL. I flera avseenden hänvisar lagen till FAL:s be- stämmelser, vilka här till stor del är dispositiva (se 4 & KFL). Bl.a. gäller detta reglerna om försäkring av tredje mans intresse (54—58 åå FAL). Man kan fråga i vilken utsträckning en skadeförsäkringslag bör ge bestämmelser om dessa frågor. Enligt vår uppfattning är det emellertid av värde att lagen på liknande sätt som FAL ger en allmän Överblick över försäkringstagarens rättigheter och skyldig- heter, även om reglerna inte i alla delar görs tvingande ens vid konsumentförsäkring. I den mån försäkringen skall skydda sådana tredje män som innehar säkerhetsrätter, är naturligtvis lagstiftning nödvändig.

FAL innehåller åtskilliga regler om särskilda slag av skadeförsäk-

Avsnitt 6.6

Avsnitt 6.6 ring utom sjö- och transportförsäkring även brand-, kreaturs- och ansvarsförsäkring (se 59—96 åå). Sådana bestämmelser saknas där— emot angående åtskilliga andra praktiskt viktiga försäkringstyper, t.ex. vagnskadeförsäkring på motorfordon, stöldförsäkring, maskin- försäkring, rättsskyddsförsäkring och garantiförsäkring. Enligt di- rektiven bör vi överväga om det finns behov av speciella regler angående särskilda försäkringsformer av detta slag. Vi har funnit detta vara behövligt bara i fråga om ansvarsförsäkring, där det liksom nu är angeläget att trygga rätten för tredje man — den skadeli- dande till försäkringsersättning. Vi återkommer till frågan om hans ställning behöver förstärkas utöver vad FAL:s regler innebär. I övrigt kan det enligt vår mening befaras att man genom särskilda tvingande regler skulle försvåra en önskvärd utveckling av nya pro- dukter inom dessa branscher; den allmänna — och i viss mån tvingan- de — reglering vi föreslår torde vara tillräcklig för att skydda de försäkrade, och speciella dispositiva bestämmelser behövs knappast i dessa fall.

Vad nu har sagts innebär att den nya lagen skulle innehålla mot- svarigheter till de allra fiesta regler i FAL som avser skadeförsäkring i allmänhet. Här gör vi emellertid ett undantag av praktisk be- tydelse. Bestämmelsen om försäkringsgivares regressrätt i 25 % FAL anser vi lämpligen inte böra få någon motsvarighet i en skadeförsäk- ringslag. Redan med sitt nuvarande innehåll, och ännu mer med den utformning som vi föreslår, framstår bestämmelsen snarast som en skadeståndsrättslig regel. Liksom tidigare skadeståndskommittén (se SOU 1975:103) har vi funnit regler i detta ämne höra hemma i skadeståndslagen. I enlighet härmed lägger vi också fram ett förslag om ändring i denna lag (se avsnitt 6.7 nedan).

Lagförslaget upptar lika litet som FAL, KFL eller PFL några internationellt privaträttsliga regler om tillämplig lag. Här blir all— männa rättsprinciper tillämpliga. I brist på avtalsreglering gäller här grundsatsen att lagen på försäkringsbolagets domicilort blir till- lämplig såsom ”avtalsstatut”; om avtalet ingåtts genom ett fast driftsställe tillämpas i stället lagen på driftställets ort (se t.ex. Bog— dan, avsnitt 14.8). Genom avtalet kan emellertid bestämmas att annat lands lag skall vara avtalsstatut. Den omständigheten, att den utländska rättsordningen inte är förenlig med svensk tvingande lag- stiftning, anses inte hindra att en hänvisning till den utländska lagen slår igenom. För detta torde fordras att de på ett mera markant sätt avviker från de svenska rättsreglerna; det är då närmast fråga om tillämpning av grundsatsen om ordre public, varvid dock man synes ge denna ett vidsträcktare område än annars (jfr Bogdan, avsnitt 14.6 med hänvisningar). Frågan får, med vår uppläggning av lagstiftningen, närmast betydelse för konsumentförsäkringens del, och möjligheterna torde vara begränsade att på detta sätt komma

ifrån tvingande regler som gäller enligt den svenska lagstiftningen. Utländska försäkringsbolag, som driver försäkringsrörelse här i ri— ket, skall i alla rättsförhållanden som härrör från denna verksamhet lyda under svensk lag (se 5 & lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige). I fråga om svenska bolag har försäkringsinspektionen kontroll över villkorens skälighet.

I detta sammanhang bör nämnas att vissa lagvalsregler tagits in i det i avsnitt 2.3 nämnda andra skadeförsäkringsdirektivet inom EG. Om försäkringstagaren har hemvist i, eller, i fråga om företag, har säte i det land i vilket risken finns gäller lagen i det landet, om inte denna ger parterna rätt att välja vilken lag som skall tillämpas. Finns risken i ett annat land än det i vilket försäkringstagaren har hemvist eller säte råder valfrihet mellan de bägge ländernas lagar. Dessutom kan dessa lagar ge parterna rätt att välja annan lag. I fråga om bl.a. sjö— och annan transportförsäkring får parterna fritt bestämma vil- ken lag som skall tillämpas.

Avsnitt 6.6

Avsnitt 6.7

6.7 Regressrätt och andra skadeståndsfrågor

Sammanfattning: I vårt uppdrag får anses ingå att ta ställning till i vad mån försäkringsbolaget, sedan försäkringsersättning har betalats ut, skall kunna återkräva beloppet av den som kan anses ansvarig för skadan. Nuvarande dispositiva regler i FAL, vilka förutsätter att skadan vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller att vederbörande har ett rent strikt ansvar, stämmer inte särskilt väl med försäkringspraxis och strävandena under senare tid att en skada i möjligaste mån bör stanna på försäkringen. Vi föreslår att om en privat- person vållar en sakskada utanför näringsverksamhet och offentlig verksamhet, bolaget har regressrätt endast om det föreligger synnerliga skäl. Härigenom ges möjlighet att fram- ställa återkrav mot privatpersoners ansvarsförsäkring. Vid s.k. självförsäkring skall den skadelidande inte ha bättre ställning än om försäkring funnnits. I övrigt, då det sålunda gäller försäkringsbolagets möjligheter att rikta återkrav mot privatpersoner som vållat ren förmögenhetsskada liksom mot företagare och det allmänna som vållat sakskada eller ren förmögenhetsskada, skall bolagets rätt till återkrav prö- vas efter vad som är skäligt med hänsyn till befintliga för- säkringar eller försäkringsmöjlighet på såväl den skadelidan- des som skadevållarens sida. Vi föreslår att reglerna om begränsad regressrätt tas in i skadeståndslagen, vilket inne— bär att försäkringsförhållandena skall påverka själva skade- ståndsskyldigheten. Av SkFL skall dock framgå att ett för- säkringsbolag som huvudregel har regressrätt vid skadeför- säkring. — Vidare föreslår vi att det i skadeståndslagen införs en regel om fördelningen av ansvaret mellan solidariskt ska- deståndsskyldiga. Härvid skall göras en skälighetsbedöm- ning, varvid hänsyn tas till bl.a. grunderna för skadestånds- ansvaret och eventuell ansvarsförsäkring eller de försäkrings- möjligheter som föreligger.

Om FAL helt upphävs i samband med att den nya lagstiftningen om skadeförsäkring träder i kraft uppkommer frågan hur man bör regle- ra försäkringsbolagens regressrätt. I vårt betänkande om personför- säkring föreslog vi att regressrätten vid denna försäkring helt skulle slopas (se SOU 1986:56 s. 409 ff). Det återstår att ta ställning till samma fråga vid skadeförsäkring.

Bestämmelserna i 25 & FAL innebär, såvitt angår skadeförsäk- ring, att om försäkringsbolaget ersätter skada bolaget inträder i den

försäkrades rätt till skadestånd av annan, när denne orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller också bär rent strikt ansvar för skadan däremot inte när han svarar för annans vållande enligt 3 kap. 1 eller 2 & skadeståndslagen. Eftersom regeln inte är tvingande, kan försäkringsbolagen i villkoren förbehålla sig rätt till återkrav, något som vanligen sker. En begränsning av denna regress- rätt framgår visserligen av 3 kap. 6 & skadeståndslagen: ansvar för sakskada grundat på annans vållande kan jämkas, om det finnes skäligt med hänsyn till försäkringar och försäkringsmöjligheter. Men den regeln skall enligt sina motiv tillämpas huvudsakligen vid stora skador (se prop. 1972:5 s. 228 ff) och lär hittills ha nästan helt saknat betydelse i praktiken.

Försäkringsbolagens regresskrav mot andra bolag vid ansvarsför— säkring på den skadeståndsskyldiges sida har länge i de flesta fall begränsats av överenskommelser mellan försäkringsbolagen om reg— ress från allmän egendomsförsäkring.

Den tidigare regressöverenskommelse som reglerar skador inträffade före 1989 innebär i stora drag följande. Regress mot ansvarsförsäkring får utövas endast när beloppet överstiger 1/4 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för högst 100 basbelopp, i båda fallen för det år skadan inträffade. Skadan bör i första hand regleras genom egendomsför- säkringen, och regress får endast utövas i vissa angivna fall. Såvitt angår företagares ansvarsförsäkring gäller detta skada orsakad av sprängnings— och markarbeten; av svetsning m.fl. liknande arbeten; av utströmmande vätska från ledningssystem m.m., om skadan beror på fel eller brist av- seende material eller arbete vid installation, reparation eller yrkesmässig kontroll; av bristfälliga skyddsanordningar mot nederbörd i samband med byggnadsentreprenad; av åverkan på byggnadsentreprenad; genom egen- dom som levererats till konsument; samt genom yrkesmässig konsult- eller rådgivningsverksamhet. Mot privatpersons ansvarsförsäkring tillåts regress endast i vissa fall där skadan till någon del orsakats genom grov vårdslöshet eller med uppsåt.

I fråga om skador som inträffar från och med år 1989 tillämpas en ny överenskommelse, som innebär en utvidgning av regressrätten mot ansvars— försäkringen. Regress får visserligen utövas endast om skadebeloppet är högre än halva basbeloppet för det är skadan inträffade, och skadan skall alltjämt i första hand regleras av egendomsförsäkring. Men i övrigt in- skränks regress från denna försäkring endast mot privatpersoners ansvars- försäkring; här är liksom tidigare återkrav möjligt bara om privatpersonen till någon del vållat skadan genom grov vårdslöshet eller med uppsåt, och dessutom om skadan uppstått i samband med dennes förvärvsverksamhet. Regresskrav mot ansvarsförsäkringen skall framställas inom ett år från det egendomsförsäkringsbolaget fick kännedom om skadan. I fråga om bilför- säkring förekommer dessutom en särskild överenskommelse.

Vad angår regressrätt mot oförsäkrade ansvariga lär denna utövas återhållsamt. Särskilt gäller det regresskrav mot privatpersoner, som vanligen framställs bara vid brottsliga gärningar, begångna med uppsåt eller grov vårdslöshet. De belopp bolagen får in på detta sätt

Avsnitt 6.7

Avsnitt 6.7

ofta efter överenskommelser om amortering — lär emellertid inte vara så obetydliga.

Regressrätten hänger nära samman med reglerna om fördelning mellan flera som ansvarar solidariskt för samma skada (jfr 6 kap. 3 & skadeståndslagen). Ofta uppkommer ju frågan om återkrav från ansvarsförsäkring, som betalat skadan, mot någon annan än den försäkrade. Skadeståndslagen saknar regler om ansvarsfördelningen i sådana fall (jfr dock 4 kap. 1 5, som i allmänhet utesluter regress i det praktiska fallet då en arbetstagare vållar skada i tjänsten). En skälighetsbedömning anses böra ske, varvid i princip den som svarar på grund av vållande skall bära skadan framför den som svarar strikt. Det är oklart, i vad mån undantag från denna grundsats kan göras i olika situationer och vilken roll försäkring på ena eller andra sidan kan spela (jfr närmare SOU 1975:103 5. 49 ff). — Denna regressituation omfattas inte av regressöverenskommelsen. Det sy- nes i alla händelser klart att regress från ansvarsföräkringens sida mot oförsäkrade privatpersoner förekommer i mycket begränsad utsträckning; såtillvida framträder alltså samma tendens som vid återkrav från den allmänna egendomsförsäkringen.

Det är tydligt att regeln i 25 & FAL inte stämmer med försäkrings- praxis. Den går inte heller så lätt att förena med en väsentlig tankegång inom skadeståndsrätten och ersättningsrätten i övrigt under senare är, nämligen att man i så stor utsträckning som möjligt bör låta en skada stanna på försäkringen i stället för att låta den bäras av enskilda. I särskilda fall tar man också hänsyn till om den skadelidande borde ha tecknat försäkring mot risken; underlåter han det, anses det vara ett skäl att låta honom bära skadan åt- minstone till en del. (Se, utom 3 kap. 6å skadeståndslagen, an- gående 6 kap. 2 & samma lag prop. 1975:12 s. 136 ffoch 175 ff, samt vidare 8 & brottsskadelagen, 1978z413.) — I enlighet med dessa tan— kegångar fick 1966 års skadeståndskommitté i samband med skade- ståndslagens tillkomst direktiv att — i nordiskt samarbete — se över 25 & FAL. I betänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI förslog kommittén en reform efter sådana linjer.

Förslaget byggde på tanken att en inskränkning av regressrätten var mo— tiverad både för att åstadkomma en fördelning av risken för sakskada och för att skydda vissa ansvariga, främst privatpersoner, mot hårt drabbande skadeståndskrav. Det gick i stora drag ut på följande. Inte bara regress— rätten utan också skadeståndsskyldigheten för sakskada skulle begränsas i den mån skadan var täckt av försäkring. Skadestånd utgick då bara från den som själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan eller svarade för vissa slags skador i offentlig eller yrkesmässig verksamhet (gräv- nings— och sprängningsskador; skador genom skadebringande produkter; skador på gods som han transporterat, förvarat eller arbetat på; skador till följd av arbetsmetoder eller material med oförsvarliga, för arbetsledningen kända brister). Undantag gjordes för skada på fartyg eller luftfartyg och för

redaransvar i övrigt. Vid ren förmögenhetsskada skulle regress vara möjlig utan inskränkningar — alltså bl.a. vid kredit- och garantiförsäkring. S.k. självförsäkrare, som avsiktligt underlåtit att försäkra sig med tanke på att deras omfattande verksamhet innebar en tillräcklig riskfördelning (staten och vissa storföretag), skulle inte ha bättre rätt än ett försäkringsbolag. Dessutom skulle ersättningen kunna jämkas bl.a. om den skadelidande försummat att hålla normal och tillbörlig försäkring, något som dock inte skulle tillämpas på privatpersoner. Fördelningen mellan solidariskt ansvari- ga skulle alltjämt ske efter skälighet, dock med större möjlighet att beakta försäkringsförhållandena. Förslaget var enhälligt.

Regleringen var alltså ganska invecklad. En del remissinstanser, bl.a. försäkringsrättskommittén i dess dåvarande sammansättning, var kritiska på denna grund. Liksom skadeståndskommittén ansåg försäkringsrättskom- mittén i sitt remissyttrande starka skäl tala för en relativt snäv, tvingande reglering av regressrätten främst mot privatpersoner. Även om bolagen sällan eller aldrig regressade mot oförsäkrade privatpersoner, måste en tvingande lagstiftning anses långt tryggare för dem och låg dessutom väl i linje med de allmänna strävandena mot ett förstärkt konsumentskydd på området. I fråga om utformningen av dessa regler ifrågasatte kommittén om de inte kunde tillfredsställande lösas redan genom ändring av FAL och ansåg vidare regressrätten böra inskränkas betydligt mer än enligt förslaget, eventuellt genom att tillåtas endast vid synnerliga skäl; kommittén pekade här på vissa luckor i skyddet för den enskilde, bl.a. att regress tilläts mot den försäkrades närstående vid grov oaktsamhet. Regressrätt vid uppsåt och grov vårdslöshet borde i varje fall medges endast efter en skälighetsbe- dömning med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall (jfr även SOU 1977:84 s. 124 f). Kommittén ansåg vidare att det inte var omöjligt att klara problemet med självförsäkrades och försumliga skadelidandes ställ- ning genom utvidgning av den nuvarande regeln i 3 kap. 6 & skadeståndsla- gen. Hur frågan om regress mot olika verksamheter skulle behandlas avstod kommittén helt att uttala sig om. Från andra håll kritiserades förslaget för att den inskränkta regressrätten skulle vara betänklig från preventions- synpunkt.

Förslaget har inte lett till ytterligare lagstiftningsåtgärder. De norska och danska förslagen till reform av 25 & FAL, vilka som nämnts tillkom efter nordiska överläggningar, hade bättre framgång; i båda länderna var redan tidigare regressrätten inskränkt genom tvingande regler, och en reform i den riktning den svenska kommittén föreslog tedde sig därför inte lika långt- gående. I både Danmark och Norge togs regressreglerna in i skadestånds- lagstiftningen — i den danska lov om erstatningsansvar av 1984 och i den norska lov om skadeerstatning enligt en lagändring av 1985. Reglerna skiljer sig på flera punkter från det svenska förslaget. Det kan nämnas att på båda håll man tillåter regress mot privatpersoner bara vid uppsåt och grov oakt- samhet; däremot gäller regressrätt i princip när skadan vållats i närings- verksamhet och offentlig verksamhet. Den danska lagen innebär att själv- försäkrare inte ställs bättre än försäkringsbolag, medan den norska inne- håller en allmän regel om jämkning på grund av försäkring på den skadelidandes sida. I Finland, där 25å FAL liksom i Sverige inte är tvingande, har ännu inte skett någon motsvarande reform av regressregler- na. I alla våra tre grannländer finns regressöverenskommelser, som in- skränker möjligheten till återkrav mot ansvarsförsäkring i annat bolag.

Många av de skäl som skadeståndskommittén anförde mot de nuva- rande regressreglerna framstår alltjämt som bärande. En fördelning

Avsnitt 6.7

Avsnitt 6.7 av risken för sakskador ter sig lika angelägen i dag som tidigare. Regresskrav kan drabba oförsäkrade konsumenter och även småfö- retagare hårt, om bolagen skulle utnyttja sina möjligheter till åter— krav; den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 & skadeståndslagen kan visserligen i en del fall förebygga oskäliga resultat, men den kan användas i långtifrån alla situationer där regressrätt framstår som olämplig. Allmänt sett är det en besparing från samhällsekonomisk synpunkt om skadan kan stanna på den som i första hand ersatt den utan att flyttas över på någon annan, eventuellt genom kostsamma tvister. Regler som uppmuntrar till försäkring av egendom förefaller lämpliga över huvud taget. Mot detta står naturligtvis preventions- hänsyn, men vilket värde en långtgående regressrätt har i detta avseeende är omstritt och ganska ovisst. Dessutom gör man ofta gällande att av rättviseskäl skadan normalt bör läggas på den sida som orsakat den. I så fall bör regressrätt utövas i stor utsträckning.

Det står visserligen klart att försäkringsbolagen utnyttjar möjlig- heterna till regress på ett återhållsamt sätt, särskilt då det gäller oförsäkrade ansvariga; väsentligen framställer man krav i fall där goda skäl talar för detta bl.a. från preventionssynpunkt. Så till vida kan en reform inte synas särskilt angelägen. Emellertid är det osä— kert hur regresspraxis kommer att utvecklas på längre sikt. Den nya regressöverenskommelse som gäller från och med 1989 tyder på att läget är mindre stabilt än tidigare. När man ändå måste ta ställning till om regeln i 25 % FAL skall överföras till annan lagstiftning, förefaller det naturligt att införa en ordning som bättre ansluter sig till både modern skadeståndslagstiftning och försäkringspraxis, sär- skilt om man därigenom kan närma sig den danska och norska rätten på området.

Vi anser alltså att det finns vissa allmänna skäl att inskränka försäkringsbolagens regressrätt i förhållande till vad som nu gäller. Frågan blir då om man bör sikta till en sådan mera genomgripande förändring av det nuvarande systemet som skadeståndskommittén föreslog. Man kan här skilja mellan de två huvudsyften som en reform i denna riktning skulle tillgodose. Synpunkten att vissa kate- gorier bör skyddas mot regresskrav kan relativt lätt tillgodoses ge— nom en regel om lindrad skadeståndsskyldighet, där skälighets- synpunkter kan inverka. Betydligt mera komplicerad blir reglering— en, om den också skall åstadkomma en fördelning av risken som är önskvärd från samhällsekonomiska synpunkter och samtidigt till- godoser preventionshänsyn. Vill man inte hänvisa till en vag skälig- hetsregel, som skulle medföra en betydande osäkerhet om rättslä- get, blir det nödvändigt vid lagstiftningen att beträffande ett stort antal situationer väga skälen för och emot återkrav. Det kan råda vitt skilda meningar om den lämpliga och rimliga lösningen i olika fall. Med en tvingande detaljreglering av dessa frågor riskerar man

dessutom att låsa utvecklingen: det är inte troligt att bedömningen, vilka regresskrav som är angelägna, kommer att vara densamma på längre sikt som i dag. Man kan inte heller bortse från den kritik som riktades mot 1975 års förslag för en allt för invecklad och svår- överskådlig utformning låt vara att den nuvarande ordningen, där risken för återkrav beror på försäkringspraxis, inte är så mycket lättare att få grepp om för personer utanför försäkringsbranschen.

Av sådana skäl har vi tvekat att nu ta upp frågan om regress- reglernas lämpliga utformning i hela dess vidd. Att i detta samman- hang inrikta sig på en lika genomgripande omläggning av det skade- ståndsrättsliga systemet som skadeståndskommittén var inne på lig- ger knappast inom ramen för vårt uppdrag och förefaller för övrigt knappast lika motiverat i dag; det kan framhållas att något sådant inte skulle stämma med utvecklingen i våra nordiska grannländer.

Vi har funnit det tillräckligt att i samband med att 25 & FAL avskaffas införa en tvingande reglering på en särskilt viktig punkt. Liksom i Danmark och Norge bör regressrätten mot privatpersoner inskränkas när skada vållas utanför näringsverksamhet och offentlig verksamhet. Detta skulle bl.a. stämma med de strävanden att skyd— da konsumenternas ekonomi som präglar KFL, liksom också våra förslag till personförsäkringslag och till skadeförsäkringslag. En så- dan regel är också väl förenlig med försäkringsbranschens nuvaran- de inställning.

Det kunde verka närliggande att som i 1975 års förslag tillåta regress bara mot den som själv vållat skadan uppsåtligen eller ge- nom grov vårdslöshet; grov vårdslöshet är ju ett begrepp som också används i skadeståndslagen (6 kap. 1 €). Med tanke på att be- greppet tolkas så snävt i rättspraxis — ett förhållande som vi dis- kuterar i annat sammanhang (nedan avsnitt 9.4) är ett tänkbart alternativ att tala om ”medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan” (jfr 4 kap. 5 5 i förslaget till skade- försäkringslag), en formulering som dock närmast tar sikte på fall där just försäkringsskyddet medfört att aktsamheten sänkts. Båda dessa avgränsningar av regressrätten har emellertid vissa svagheter. De tillåter i mycket liten utsträckning regress mot ansvarsförsäkrade privatpersoner, något som får betydelse främst i sådana fall där inte kravet omfattas av någon regressöverenskommelse. Visserligen kan sägas att i princip det också här är rationellt att skadan stannar på egendomsförsäkringen, men man bör inte utesluta återkav mot an— svarsförsäkring exempelvis när skadan vållas i verksamhet av far- ligare och mera exklusivt slag, som visserligen utövas av privat- personer men i alla fall bör bära de skador som orsakas; exempel är viss sportflygning och racerbåtkörning. Efter vad som framhålls från försäkringsbranschens sida kan i en framtid preventionshänsyn ock- så i andra fall tänkas göra det angeläget att utöva regressrätt mera

Avsnitt 6.7

Avsnitt 6.7 aktivt i vissa situationer. Å andra sidan kan, som försäkringsrätts- kommittén påpekade i sitt remissyttrande över 1975 års förslag, ett fullt regressansvar för grovt vårdslösa privatpersoner någon gång te sig alltför strängt även när den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 & skadeståndslagen inte är tillämplig.

En smidigare lösning är den som kommittén var inne på i sitt remissyttrande: regressansvar skall utanför näringsverksamhet och offentlig verksamhet bara gälla i den mån synnerliga skäl talar för detta. Tekniken har tidigare använts i skadeståndslagens regel om arbetstagares skadeståndsansvar (4 kap. lå), där formuleringen omfattar huvudsakligen men inte enbart — fall av grovt vållande hos den ansvarige. Genom en sådan bestämmelse gör man det också möjligt att under speciella förhållanden framställa återkrav mot privatpersoners ansvarsförsäkring även vid mindre allvarlig vårds- löshet hos den försäkrade.

Vad angår regress mot företagare och mot det allmänna, kan man som sagt sätta i fråga om det finns tillräckliga skäl att i detta lagstiftningsärende inskränka möjligheten härtill genom sådana reg- ler som skadeståndskommittén föreslog.

När företaget eller det allmänna har en ansvarsförsäkring, kan det vara anledning att tills vidare lämna riskfördelningen åt försäkrings- bolagen själva. Det bör framhållas att inte heller en lagregel om långtgående regressrätt ger några garantier för att verkligen för— säkringsbolagen utövar rätten; i den mån de begränsningar i åter- kraven som regressöverenskommelsen föreskriver anses olämpliga från preventions- eller riskfördelningssynpunkt, går de knappast att praktiskt avhjälpa genom lagstiftning. Vad angår fall där en skadeli- dande vid sakskada föredrar att kräva den ansvarige i stället för att utnyttja sin egendomsförsäkring, kan det visserligen synas olämpligt och kanske orättvist om, som regressöverenskommelsen ofta med- för, skadan ändå kommer att slutligen bäras av egendomsförsäkring- en — en synpunkt som betonats från företagarhåll. Att förbjuda sådana uppgörelser mellan försäkringsbolagen är emellertid knap- past möjligt. En företagare som vill undvika dessa konsekvenser av försäkringsskyddet får skaffa sig garantier i försäkringsavtalet att han inte belastas med kostnader för skador orsakade av utom- stående.

I andra lägen är ofta den ansvarige självförsäkrare, och då talar inga mera vägande argument för att skydda honom. Vad angår de övriga, inte alltför vanliga fall då en ansvarig företagare saknar försäkring som täcker skadan kan utan tvivel en småföretagare drab— bas hårt av ett regresskrav, men å andra sidan kan man normalt med fog begära att han som företagare har sitt försäkringsskydd i ord- ning. De allra flesta risker som täcks genom försäkring på den skadelidandes sida går numera också att inbegripa i ansvarsför-

säkringen. Det kan väl sägas att en inskränkning i regressrätten här kan minska skadeståndstvisterna, men som nyss framhölls har det sina nackdelar att reglera en sådan begränsning mera ingående med hänsyn till den möjliga utvecklingen på försäkringsområdet.

Enligt vår mening kan de synpunkter som talar för att inskränka regressrätten i dessa fall tillräckligt tillgodoses med en regel om jämkning efter skälighet av samma typ som 3 kap. 6 & skadeståndsla— gen, fast utsträckt till att avse allt ansvar för sakskada ansvar för vållande hos den ansvarige eller annan lika väl som strikt ansvar. Därmed blir det en möjlighet till viss kontroll hur försäkrings- bolagen utövar regressrätten också när det gäller företagare och det allmänna. Även om en skälighetsregel av detta slag kan leda till en viss rättsosäkerhet behöver denna nackdel inte få större betydelse, ifall det slås fast att den skall tillämpas bara undantagsvis och dessa situationer behandlas närmare i motiven. Vi återkommer till frågan i specialmotiveringen.

Det sagda rör ansvaret för sakskador. Beträffande ren förmögen- hetsskada — alltså ekonomisk förlust som inträffar utan samband med att någon lider person- eller sakskada — är det inte lika när- liggande att inskränka regressrätten, t.ex. från kredit- eller garanti- försäkring (förmögenhetsbrottsförsäkring). Skadeståndsansvar för enskilda förutsätter här enligt 2 kap. 45 och 3 kap. 1 % skade- ståndslagen brottslig gärning, och då kan regressrätt vanligen synas rimlig. I kontraktsförhållanden går visserligen ansvaret längre; här är ersättning för ren förmögenhetsskada huvudregel, och i vissa fall är ansvaret rent av strikt. Att genom bestämmelser om inverkan av försäkring inskränka kontraktsansvaret för förluster av olika slag synes emellertid vara en högst diskutabel reform, vilken kan rubba balansen mellan kontrahenterna, och den skulle dessutom bli myck- et komplicerad att genomföra. Det förefaller därför befogat att liksom enligt 1975 års förslag i princip tillåta full regress vid ren förmögenhetsskada. Däremot synes det inte finnas något hinder att även i detta läge tillåta en jämkning på grund av försäkringsför— hållandena; man kan tänka sig fall, där återkrav t.ex. på grund av brott av den ansvariges anställde kan verka föga rimligt.

Vad sedan angår ersättningskrav från självförsäkrare, talar vägan- de argument för att behandla detta fall på samma vis som då skade- försäkring tecknats av den skadelidande. Detta är redan nu fallet vid tillämpning av flera skälighetsregler i skadeståndslagen (bl.a. 2 kap. 2 %, 3 kap. 6 & och 6 kap. 2 5). Också vid självförsäkring slås ju risken ut på ett kollektiv (på skattebetalarna, när de gäller staten och kommun; på kunderna, när ett storföretag underlåter att för- säkra sig). Det är även här olämpligt att utan vidare tillåta återkrav mot alla skadeståndsskyldiga, och det finns skäl att dra gränsen på liknande sätt som vid regresskrav från försäkringsbolagens sida.

Avsnitt 6.7

Avsnitt 6.7 Ståndpunkten stämmer, utom med skadeståndskommitténs förslag, bl.a. med 1984 års danska lov om erstatningsansvar (& 20).

Det förekommer i dag ganska ofta att ett företag, eller emellanåt t.o.m. en konsument, för att få mindre premie avtalar om en be- tydligt större självrisk än den vanliga. I vissa sådana fall får självför- säkring anses föreligga — närmast när staten, en kommun eller ett storföretag genom särskilt avtal överenskommer med försäkrings— bolaget om att försäkringstagaren skall bära en väsentlig del av skadan. Vissa andra fall av stor självrisk bör man kunna komma till rätta med genom att tillämpa en regel om jämkning på grund av försäkringsmöjligheterna (jfr nedan). Gränsdragningen får därför begränsad betydelse. — På samma sätt får man se på försäkring till ett med hänsyn till risken mycket lågt försäkringsbelopp; även här kan ibland självförsäkring anses föreligga.

Mera kontroversiell torde frågan vara om man får bedöma skade- ståndsansvaret på samma sätt, om den skadelidande försummat att teckna en sådan försäkring mot risken som varit normal och rimlig i hans situation. En sådan princip har som nämnt visst stöd bl.a. i 3 kap. 6 & skadeståndslagen och i 8 & brottsskadelagen, och den kan ofta synas rimlig: man kan fråga, om en privatperson som kanske genom ringa oaktsamhet har vållat en brandskada på en byggnad skall drabbas hårdare om ägaren hör till det fåtal fastighetsägare (kanske en procent av alla) som inte håller sitt hus försäkrat. Princi- pen kan dessutom uppmuntra till att försäkra fastigheter och annan dyrbar egendom och har också därigenom ett värde. Någon gång kan den visserligen drabba hårt, men om det avgörande blir en skälighetsbedömning kan man ta hänsyn också till detta förhållande.

Det kan emellertid diskuteras, om man som i 1975 års förslag bör direkt karakterisera det som en försummelse av ägaren att inte teckna försäkring på sin egendom — ett synsätt som knappast stäm- mer vare sig med allmänhetens inställning eller med den traditionel- la juridiska uppfattningen om vad som är medvållande vid skada på egen sak. Vi har föredragit att liksom i nuvarande 3 kap. 6 & skade— ståndslagen låta underlåtenheten att ta försäkring inverka vid en skälighetsbedömning som bl.a. hänvisar till försäkringsmöjligheter- na, något som innebär ett mindre långtgående ingrepp i det nuva- rande regelsystemet och dessutom har en motsvarighet i den norska loven om skadeerstatning (& 5—2). Genom tillämpning av denna regel kan man som sagt utesluta återkrav också när t.ex. en kommun eller ett storföretag tecknar en försäkring med en självrisk på den skadade egendomen långt över det normala. Regeln kan även till- lämpas vid fall av självförsäkring, när kravet avser ren förmögen— hetsskada.

Liksom i dansk och norsk lag bör reglerna om begränsad regress- rätt tas in i skadeståndslagen, något som stämmer med skadestånds—

kommitténs ståndpunkt i 1975 års förslag. Om existensen av en försäkring påverkar själva skadeståndsskyldigheten kommer den an- svarige inte att bli beroende av om den skadelidande vill kräva honom eller sitt försäkringsbolag på ersättning. — En tänkbar in- vändning mot en sådan ordning kunde vara, att den skadelidande kan gå miste om bonus på premien, om han måste ta sin försäkring i anspråk för att få ersättning för skadan. Den bonusförlust han gör i sammanhanget får emellertid betraktas som en adekvat följdskada till sakskadan och kan därför liksom självrisken utkrävas skade- ståndsvägen av den ansvarige (jfr däremot om bonus på trafikför- säkring NJA 1988 s. 396).

Att även bestämmelser om självförsäkring och om jämkning på grund av försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida hör hem- ma i skadeståndslagen är uppenbart. Med hänsyn till att de regler vi föreslår väsentligen är utformade som bestämmelser om jämkning efter skälighet anser vi att de närmast passar i 6 kap. skadeståndsla- gen (inte som enligt 1975 års förslag i dess 5 kap.).

I samband med den nya regleringen av regressrätten bör det vidare i skadeståndslagen införas en regel om den slutliga fördel- ningen av ansvaret mellan solidariskt skadeståndsskyldiga. De äter- krav som här kommer i fråga sker ju ofta från en ansvarsförsäkring som ersatt skadan. I konsekvens med vår ståndpunkt i fråga om regressrätt bör det gälla en smidig regel, som redan enligt sin av- fattning ger utrymme att beakta föreliggande försäkringar och för- säkringsmöjligheter; hur det förhåller sig härmed är inte fullt klart enligt gällande rätt. Vi anser oss här närmast böra följa mönstret av motsvarande bestämmelse i 1975 års förslag. Avgörande skulle alltså även i detta läge bli en skälighetsbedömning. Det innebär bl.a. att regressen från ansvarsförsäkring och återkrav från självförsäkrare på ansvarssidan kan inskränkas på samma sätt som då det gäller egen- domsförsäkring (jfr 8 & miljöskadelagen, som dock är utformad med hänsyn till de särskilda förhållandena på miljöskadornas område; se prop. 1985/86:83 s. 55 ff).

Om de angivna bestämmelserna tas in i skadeståndslagen innebär det från lagteknisk synpunkt att de blir tillämpliga även på special- lagstiftningens område, om inte annat föreskrivs (se 1 kap. 1 5 den- na lag). Man kan alltså i särskild lagstiftning om exempelvis strikt ansvar föreskriva en utvidgad eller inskränkt skadeståndsskyldighet bl.a. när skadan täcks av försäkring eller när självförsäkring före- ligger. Vidare kan kontraktsrättsliga principer leda till avsteg från de nya bestämmelserna i skadeståndslagen (se åter 1 kap. 1 å). Hu- vudregeln, att försäkringsbolaget har regress vid skadeförsäkring, bör däremot tas in i skadeförsäkringslagen (se 8 kap. 9 5 i förslaget).

På liknande sätt som föreslogs i skadeståndskommitténs betän- kande bör vissa regressregler inom den skadeståndsrättsliga special-

Avsnitt 6.7

Avsnitt 6.8 lagstiftningen utgå, så att enligt 1 kap. 1 & skadeståndslagen skälig- hetsregeln blir tillämplig också i de situationer som bestämmelserna avsett. (Jfr SOU 1975:103 5. 140 f.) Det gäller 12 & lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 8 % lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart, 47 & första stycket andra meningen lagen (1933:269) om ägofred och 6 & första stycket andra meningen lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter (lagförslag 9—12).

6.8 Försäkringsmäklare

Sammanfattning: Kommittén utgår, bl.a. med hänsyn till den nyligen antagna lagen om försäkringsmäklare, från att mäk- larverksamhet kommer att bli betydligt vanligare än hittills. Det finns skäl att anta att försäkringsbolagen godtar mäklare som mellanman endast om denne har fullmakt från sin upp- dragsgivare. Detta gör att ett försäkringsbolag i allmänhet kan rikta sin information till mäklaren och att upplysningar från mäklaren kan tillräknas försäkringstagaren. Några sär- skilda regler i SkFL om mäklares medverkan är inte mo- tiverade.

Våren 1989 har riksdagen antagit en särskild lag om försäkrings- mäklare som innehåller både näringsrättsliga och civilrättsliga be- stämmelser om personer som yrkesmässigt förmedlar direktförsäk- ringar från olika försäkringsbolag.

Bl.a. förekommer regler om mäklarens informationsplikt, om hans utförande av sitt uppdrag i övrigt, om skadeståndsskyldighet för honom när han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter samt om obligatorisk ansvarsförsäkring som villkor för mäklarregistrering; lagens regler är tvingande, när mäklarens upp- dragsgivare är en konsument och uppdraget avser försäkring för huvudsakligen enskilt bruk. Man kan räkna med att mäklarverk- samhet, som redan förekommer i viss utsträckning på försäkrings- området, kommer att bli betydligt vanligare än tidigare.

Denna utveckling gör det nödvändigt att ta ställning till frågan om lagstiftningen bör innehålla särskilda regler för fall då försäkringen förmedlas av mäklare. Detta kan på flera sätt påverka försäkrings- förhållandet. Om mäklaren åläggs en informationsplikt mot sin upp— dragsgivare på sätt som skett i den nya lagen, kan man sätta i fråga om även försäkringsbolaget bör ha en plikt av samma slag. Mäkla- rens medverkan vid tillkomsten av avtalet och hans biträde åt för-

säkringstagaren under avtalstiden aktualiserar problemet om hans behörighet att företräda försäkringstagaren i olika sammanhang och betydelsen av hans medverkan vid premiebetalningen. Vidare kan diskuteras, hur det skall inverka på försäkringsbolagets ansvar att mäklaren lämnar felaktiga uppgifter till bolaget i samband med avtalsslutet eller Skaderegleringen. Genom den speciella mellan- ställning mäklaren intar kan man i en rad situationer tveka, om det är försäkringstagaren som bör svara för hans åtgärder och för- summelser eller om tvärtom det är försäkringsbolaget som får bära risken för sådana förhållanden. Frågorna får en speciell betydelse vid företagsförsäkring. På konsumentförsäkringens område torde det bli mindre vanligt att en mäklare medverkar, om också detta redan nu förekommer i någon utsträckning.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är den allmänna tendens som kan konstateras i dagens svenska försäkring, att försäkrings- bolagen godtar mäklaren som mellanhand bara om mäklaren har fullmakt från sin uppdragsgivare. Det pågår arbete med att utforma formulär för sådana fullmakter (s.k. mäklarbrev). Vi anser oss ha skäl att utgå från att dessa får en lämplig utformning, som både är klar till sin avfattning och tillvaratar alla berörda parters intresse. Om en sådan fullmakt föreligger förenklas rättsläget i betydande utsträckning vid försäkring som förmedlas av mäklare. Det står då klart att mäklaren trots sin fristående ställning handlar på försäk- ringstagarens, inte på försäkringsbolagets vägnar. Bolaget kan i allmänhet rikta sin information till mäklaren med samma verkan som om den riktades till försäkringstagaren själv. Mäklaren anses företräda försäkringstagaren vid avtalsslut och när olika meddelan- den skall tillställas denne. Uppgifter av mäklaren och andra åtgärder av denne kommer i princip att tillräknas försäkringstagaren. Skulle mäklaren illa tillvarata dennes intressen, blir han skadeståndsskyldig enligt den nämnda regeln i försäkringsmäklarlagen (14 å).

Av stor vikt är här också föreskriften om obligatorisk ansvarsför— säkring som förutsättning för registrering av försäkringsmäklare. Med tanke härpå spelar det ingen roll om mäklaren saknar medel att själv betala skadeståndet. Det bör framhållas att enligt förarbetena till försäkringsmäklarlagen endast sådana ansvarsförsäkringar kom- mer att godtas som ger den skadelidande rätt att utan inskränk- ningar få ut det skadeståndsbelopp mäklaren är skyldig att utge (prop. 1988/89:136 s. 34). Oavsett vem som blivit lidande på mäkla- rens fel kommer skadan att i sista hand väsentligen bäras av mäkla- rens försäkring. — Över huvud taget har det nya systemet med en prövning av mäklarens kompetens vid registreringen och tillsyn över mäklarna skapat helt andra förutsättningar än tidigare att i viss utsträckning låta mäklarna svara för att försäkringen fungerar som avsett.

Avsnitt 6.8

Avsnitt 6.8 Mot denna bakgrund anser vi det rimligt att vid utformningen av lagen utgå från att mäklaren är försäkringstagarens representant, som kan väntas tillvarata hans intressen på bästa vis. Det innebär att särskilda regler om betydelsen av mäklarens medverkan får anses obehövliga. — Om försäkringsbolaget i något sammanhang skulle godta mäklare som mellanhand utan att denne har fullmakt, får bolaget däremot i viss utsträckning bära risken t.ex. för att in- formation inte når försäkringstagaren eller för att en felaktig upp- lysning inte kan åberopas mot denne. Att märka är emellertid, att sådana förhållanden normalt kan antas bero på försumlighet av något slag från mäklarens sida och att hans lagstadgade skade- ståndsansvar, liksom hans obligatoriska ansvarsförsäkring, också omfattar skada som tillfogas försäkringsbolaget. Bolaget kan i så fall få skadan ersatt av mäklaren eller dennes försäkring.

Skulle någon gång en icke registrerad mäklare uppträda som befullmäktigat ombud för försäkringstagaren finns onekligen en möjlighet att denne — eller försäkringsbolaget — inte kan få ut något skadestånd, ifall mäklaren skulle vålla parterna i försäkringsavtalet någon förlust. Risken för att mindre seriösa mäklare uppträder torde emellertid betydligt minska med mäklarlagstiftningens till- komst. Situationen i det angivna fallet är vidare inte annorlunda än vad som redan idag kan förekomma, när försäkringstagaren ger någon en fullmakt att sluta försäkringsavtal på hans vägnar. Några Särregler synes inte erforderliga för detta fall. Inte heller behöver man särskilt reglera situationen, att försäkringstagaren anlitar en konsult för rådgivning angående försäkringsskyddet utan att konsul- ten förmedlar någon försäkring.

Vi återkommer i olika sammanhang till bestämmelsernas till— lämpning vid försäkringar som förmedlas av mäklare.

Det sagda utgår från att mäklaren bär ett skadeståndsansvar mot sin uppdragsgivare om han inte fullgör sina skyldigheter enligt upp- draget. Det är emellertid tänkbart att mäklaren i avtalet med för- säkringstagaren friskriver sig från skadeståndsskyldighet eller be- gränsar ansvaret till visst belopp; skadeståndsregeln i lagen om försäkringsmäklare är tvingande endast när uppdragsgivaren är en konsument (2 å). Man kan vänta att mäklarens ansvarsförsäkring gäller med en betydande självrisk, varför han har intresse av ett sådant förfarande. Det är visserligen knappast troligt att en mäklare träffar en sådan överenskommelse, vilken knappast kan väcka för- troende för hans verksamhet bland kunderna. Avtal av detta slag synes i dag vara främmande för mäklarna, och försäkringsbolagens avsedda praxis att begära fullmakt är tänkt just som ett hinder mot sådana friskrivningar. Inte desto mindre är det otillfredsställande om friskrivningsmöjligheten enligt mäklarlagen går längre än enligt SkFL; mäklarlagen har inte någon motsvarighet till den regel vi

föreslår, att villkor vid företagsförsäkring saknar verkan när för- säkringstagaren skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret (se avsnitt 6.4 ovan). Eftersom det är oklart om olik- heten kommer att få någon praktisk betydelse inskränker vi oss till att påpeka förhållandet utan att nu föreslå någon ändring i mäklarla— gens regel; det finns emellertid skäl för försäkringsinspektionen att noga följa utvecklingen av avtalen på området.

6.9 EG-frågor

Sammanfattning: Inom EG finns ett förlag till direktiv röran- de försäkringsavtal, vilket berör flera frågor som behandlas i SkFL. Eftersom det är mycket osäkert i vad mån EG-för- slaget kommer att godtas, har vi begränsat oss till att peka på sådana punkter där det kan finnas anledning att senare ändra reglerna i SkFL för att åstadkomma en harmonisering med EG—reglerna.

Enligt regeringens direktiv av den 22 juni 1988 skall vi liksom andra kommittéer beakta EG-aspekter i vårt arbete. Det måste under- sökas i vad mån det förekommer någon gemensam ordning inom EG som motsvarar vad som föreslås i SkFL, och i förekommande fall skall man ta tillvara de möjligheter till harmonisering som finns. I betänkandet skall redovisas förslagets förhållande till EG:s mot- svarande regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG—kommis- sionen, och om kommitténs förslag skiljer sig härifrån skall skälen för dessa redovisas.

Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3) finns inom EG två direktiv och ett förslag till direktiv som rör skadeförsäkring. Direkti- ven har begränsad betydelse för försäkringsavtalsrätten frånsett vis- sa lagvalsregler i det andra direktivet av år 1988; dessa har behand- lats i avsnitt 6.6 ovan. Av större intresse är 1979 års förslag till direktiv rörande försäkringsavtal. Detta har visserligen inte god- känts, och alltjämt synes det högst tveksamt om det kommer att godkännas. Av denna orsak har det haft begränsad betydelse för vårt arbete även sedan regeringen inskärpt betydelsen av samord- ning med EG. Frågan måste emellertid tas upp hur en anpassning till EG:s ordning skall ske om trots allt ett direktiv kommer att antas i överensstämmelse med förslaget. — Om det skall gå att nå över- ensstämmelse med vad som gäller inom EG är det över huvud taget angeläget att man noga följer det fortlöpande arbetet där; det är tydligt att när det gäller exempelvis förmåner som arbetsgivare ger

Avsnitt 6.9

Avsnitt 6.9

de anställda det förekommer olika lösningar, varvid skilda begrepp används, och att det inte alltid rör sig om försäkring.

Direktivförslaget skiljer inte mellan konsument- och företagsför- säkring. I båda fallen får försäkringstagaren och den försäkrade ett minimiskydd, medan villkor som är förmånligare för dem än direkti- ven skulle vara tillåtna. Enligt vad som förut redovisats tas en rad frågor upp som också behandlas i vårt förslag till SkFL. I de flesta fall ger vår lagtext ett bättre skydd för försäkringstagarsidan än EG:s reglering. Emellertid är, som framgår av det föregående (av- snitt 6.4), de regler vi föreslår dispositiva för företagsförsäkringens del frånsett när det gäller vissa småföretagare. Följden kan bli att SkFLzs ordning inte skulle ge försäkringstagaren ett skydd som godtas från EG:s sida. Antas direktiven, kan det bli aktuellt att i viss utsträckning införa en tvingande reglering också för företagens del. I det väsentliga bör man därvid kunna bygga på den lagtext vi före- slår. På enstaka punkter måste reglerna jämkas i riktning mot ett utvidgat skydd.

Vad som nu sagts har inte föranlett oss att frångå den reglering som vi från andra synpunkter funnit lämplig. Varken från försäk- ringsbranschens eller från företagsrepresentanternas sida har man påkallat att av hänsyn till den möjliga utvecklingen inom EG de enskilda bestämmelserna skall utformas på ett annat vis. Vi har därför begränsat oss till att på olika punkter ange vad som krävs för en harmonisering med de föreslagna EG-reglerna, skälen för vår egen lösning och hur en bestämmelse som jämkats efter EG:s regel skulle gå in i lagens system. På detta vis bör departementsbehand- lingen av förslaget underlättas, om EG-direktivet skulle antas. Frå- gor av detta slag skall tas upp i avsnitten om information, upp- sägning, upplysningsplikt, premiebetalning, räddningskostnader och skadeanmälan.

Allmänmotivering till 2 kap.

7 Information

7.1. Inledning

Sammanfattning: SkFL bör innehålla regler om en allmän informationsskyldighet vid såväl konsumentförsäkring som företagsförsäkring.

I både KFL och förslaget till PFL utgjorde det viktiga nyheter att särskilda föreskrifter gavs om försäkringsbolagets skyldighet att in— formera om försäkringen både innan den tecknades och under för- säkringstiden. Några motsvarande regler förekommer inte i FAL. Anledningen till att dessa förpliktelser betonades i sådan grad i det förra sammanhanget var naturligtvis att det var fråga om försäkring tecknad av konsumenter, som kunde förutsättas sakna sakkunskap på försäkringsområdet. Lika angeläget är det inte att bolagen in— formerar företag om vad en tilltänkt försäkring innebär. För före- tagens del har man rätt att räkna med en större vana vid mellan- havanden av detta slag. Många gånger har de tillgång till egen expertis i sådana frågor, i andra fall kan de konsultera fackmän exempelvis i en organisation. Och när det gäller att studera avtalsbe- stämmelser av försäkringsvillkorens typ, är det naturligt att kräva mer från företagarens sida. På andra områden får han i allmänhet stå risken själv om han missförstår eller förbiser klausuler i stan- dardavtal, och det kunde vara närliggande att anse något liknande böra gälla också i försäkringsförhålladen.

Mot en sådan ståndpunkt kan emellertid invändas, att det finns goda skäl att anse försäkringsavtalet inta en särställning bland de avtal en företagare ingår. Till en början bör betonas dess väsentliga betydelse för företagarens ekonomiska trygghet. Också för ganska stora företag kan det få förödande konsekvenser, om en större skada inträffar utan att en väntad försäkringsersättning utgår. Vidare står

Avsnitt 7.1 det klart att ett avtal om företagsförsäkring ofta kan vara kom- plicerat och svåröverskådligt för en osakkunnig på ett sätt som saknar motsvarighet vid företagarens transaktioner i övrigt. Bl.a. är det ofta svårt att konstatera i vad mån försäkringen omfattar olika tänkbara risker, och det kan vara nästan omöjligt för en ordinär försäkringstagare att bedöma, om en produkt som han erbjuds verk- ligen är värd sitt pris eller om han bör nöja sig med ett mindre omfattande och billigare skydd. Företagsförsäkringen utgör ofta en kombination av olika försäkringsformer, var och en med olika vill- kor, och vid sidan av dessa måste man i allmänhet för att få klarhet om försäkringsskyddet studera försäkringsbrevet, varav framgår för- säkringens omfattning och eventuella särskilda tilläggsvillkor. De försäkrades skyldigheter regleras också i bestämmelser som är ge- mensamma för flera försäkringsgrenar eller avser en särskild för- säkringsgren. Allt detta är i och för sig naturligt, kanske delvis svårt att undvika, men det ställer onekligen stora krav på uppmärksamhet och omdöme hos den enskilde företagaren.

Som framgått av det föregående intar vi visserligen den principiel- la ståndpunkten att det som huvudregel bör råda avtalsfrihet på företagsförsäkringens område. Det innebär dock inte att lagstiftaren bör förbigå informationsproblemet ens när försäkringstagaren inte gärna kan jämställas med en konsument. Från allmän synpunkt är det av värde, om företagarnas försäkringsskydd får en så lämplig och ekonomiskt betryggande utformning som möjligt. Här kan ock- så erinras om den förut utvecklade synpunkten att ett bristfälligt försäkringsskydd kan få olyckliga konsekvenser också för andra än försäkringstagaren t.ex. för anställda, för kreditorer och, när det visar sig att en ansvarsförsäkring inte omfattar skadan, för en skade- lidande som blir utan ersättning.

Av sådana skäl anser vi det naturligt att en skadeförsäkringslag föreskriver en allmän informationsplikt också vid företagsförsäk- ring. Men självfallet får bolagets skyldigheter anpassas efter det behov av upplysningar som kan förväntas hos kundkretsen. Vissa större företag kan väntas i stort sett reda sig utan information inför tecknandet av en försäkring, utom möjligen vid nya och mycket komplicerade försäkringsformer. Också annars kan bolagen begära betydligt mer av sina kunder i dessa fall än vid konsumentför- säkring. Det är givet att försäkringstagaren bör få information om villkoren när en försäkring har tecknats, men man bör kunna sänka kraven på en pedagogiskt riktig information om viktiga undantag och andra begränsningar av risken. En del kategorier av småföreta— gare som typiskt sett inte annars sysslar med mera invecklade affärs- transaktioner, t.ex. vissa hantverkare och småbrukare, kan dock behöva tydliga och ganska ingående upplysningar om vad försäk- ringsskyddet innebär.

7.2. Informationsreglernas innehåll

Sammanfattning: Informationsreglerna överensstämmer till stor del med motsvarande bestämmelser i KFL och förslaget till PFL. I förslaget har beaktats att vid företagsförsäkring informationsbehovet kan vara mindre än annars.

Vad konsumentförsäkringen beträffar anser vi att det inte finns skäl att i något väsentligt avseende ändra de nuvarande informations- reglerna. Det är emellertid motiverat att närma dem till vad vi föreslagit för personförsäkringens del. Det innebär bl.a. att bolaget bör vara skyldigt att under försäkringstiden i skälig omfattning in- formera försäkringstagaren om nya förhållanden av vikt för honom att känna till — något som dock torde få begränsad praktisk be— tydelse när det gäller skadeförsäkring för konsumenter. Vi åter- kommer i specialmotiveringen till en del närmast formella ändringar i reglerna.

Liksom enligt KFL bör bolaget inte ha någon informationsskyl- dighet i samband med att en försäkring tecknas, när informationen möter särskilt hinder t.ex. när försäkringstagaren som ofta vid reseförsäkring har omedelbart behov av försäkring utan möjlighet till kontakt med bolaget.

Informationsplikten förändrar också karaktär, när försäkringen förmedlas genom en från bolaget fristående, registrerad mäklare. Det står klart att informationsplikten mot kunden angående en tilltänkt försäkring då i första hand bör åvila mäklaren (jfr om konsumentförsäkring 12 å i lagen om försäkringsmäklare). Som för- ut framhållits (avsnitt 6.8) utgår vårt lagförslag ifrån att försäkrings- bolaget i detta läge kräver att mäklaren visar fullmakt från för- säkringstagaren. I så fall kan bolaget normalt räkna med att mäkla- ren informerar om allt vad den försäkrade enligt vårt lagförslag bör veta om försäkringen — förutsatt naturligtvis att bolaget försett mäk- laren med samma upplysningar. Informationen kan alltså riktas till mäklaren både inför avtalsslutet och under försäkringstiden. Om inte mäklaren har rätt att företräda försäkringstagaren, kan bolaget däremot inte åberopa att mäklaren informerats, såvida det inte står klart att uppgifterna vidarebefordrats på lämpligt sätt till försäk— ringstagaren. Skillnaden får betydelse bl.a. för bolagets civilrättsliga ansvar för bristande information (jfr nedan).

Vad som nu sagts om betydelsen av att mäklaren uppträder som försäkringstagarens ombud framgår av allmänna avtalsrättsliga prin- ciper, och vi anser att det inte behövs någon särskild bestämmelse som behandlar ämnet. Emellertid bör 12 % lagen om försäkrings-

Avsnitt 7 .2

Avsnitt 7.3 mäklare ändras så att hänvisning sker till informationsplikten i SkFL; samtidigt bör en sådan hänvisning göras till PFL (lagförslag 8 och avsnitt 18.6 nedan).

Som förut framhållits har försäkringsbolagets informationsplikt en helt annan innebörd när informationen riktar sig till stora företag än vid försäkringar för mindre företag, och den information som är avsedd för dessa passar inte alltid så väl för konsumenter. Om information går till en registrerad mäklare kan den vidare utformas med hänsyn till dennes särskilda sakkunskap på området; försäk— ringstermer behöver t.ex. inte särskilt förklaras. Är det meningen att ett skriftligt material endast skall vidarebefordras av mäklaren till dennes uppdragsgivare, bör dock informationen ta sikte på den- ne. — Att närmare ange vad informationen för olika kategorier skall gå ut på är emellertid knappast möjligt i lagtext. Enligt vår mening kan man mycket väl ge allmänna regler om informationens innehåll av liknande slag som i vårt förslag till PFL, om det anges i lagtexten att informationen skall bero av försäkringens art och mottagarens förhållanden och det vidare understryks att man skall ta särskild hänsyn till om mottagaren är konsument eller annars kan antas sakna sakkunskap i frågan. Vi utgår från att man genom förhand- lingar mellan försäkringsbranschen och organisationer på försäk- ringstagarsidan kan åstadkomma lämpliga riktlinjer för informatio- nen också till olika kategorier av företagare.

7.3 Ansvar för brister i informationen

Sammanfattning: De föreslagna informationsreglerna har vä- sentligen marknadsrättslig karaktär. Liksom vid personför- säkring har försäkringsbolaget dock under vissa förutsätt- ningar ett civilrättsligt ansvar för brister i informationen. Om bolaget har underlåtit att informera om ett villkor som utgör en särskilt viktig avgränsning av försäkringsskyddet, om s.k. kontantklausuler, om skyldighet att anmäla riskökning eller om en särskilt viktig säkerhetsföreskrift skall man bortse från villkoret, trots att det i och för sig utgör en del av för- säkringavtalet. Försummar bolaget informationsskyldighe— ten kan informationen kompletteras i efterhand, vilket med- för att villkoret får åberopas av bolaget efter en tid.

Liksom i KFL och i förslaget till PFL bör informationsreglerna ha en väsentligen marknadsrättslig karaktär. Detta innebär att såvitt gäller information till företagare det bara blir fråga om marknadsrättsliga

sanktioner vid vissa fall av otillbörlig marknadsföring (se 2 & mark— nadsföringslagen, 1975:1418).

Någon civilrättslig sanktion vid bristfällig information ansågs inte behövlig i KFL (se prop. 1979/80:9 s. 39). När det gällde personför- säkring ansåg vi emellertid att de marknadsrättsliga sanktionerna borde kompletteras med en civilrättslig regel: vid underlåtenhet att informera om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet skulle denna inte få åberopas mot en försäkringstagare, om inte under- låtenheten avhjälpts senast fjorton dagar före försäkringsfallet eller han ändå känt till avgränsningen (2 kap. 6 % PFL). Som skäl angavs främst att numera ett informationsansvar vid konsumentförsäkring erkänts i vart fall i reklamationsnämndens praxis, att vid personför- säkring försäkringstagaren på ett annat sätt än vid skadeförsäkring kan förutsätta att försäkringen i princip omfattar alla de risker som faller under försäkringstypen och att det fanns anledning att klargö- ra rättsläget på området (SOU 1986:56 s. 260 ff).

Vid de nordiska överläggningarna har man från Norges och Fin- lands sida framhållit att ett civilrättsligt ansvar för bristfällig in- formation borde föreskrivas också för skadeförsäkringens del, om också meningarna i någon mån varierat hur ansvaret skulle ut— formas. Vi har övervägt om en regel om skadestånd vid försummelse i informationen skulle vara lämplig i detta sammanhang men avvisat tanken, främst på grund av svårigheten att slå fast vilken skada som försummelsen kan anses ha orsakat; också annars passar en skade- ståndssanktion mindre väl i dessa kontraktsförhållanden. På nor- diskt håll har vi varit överens om att ansvaret i stället åtminstone i första hand bör gå ut på att vissa begränsningar i försäkringsskyddet inte borde kunna åberopas, när bolaget underlåtit att ge veder- börliga upplysningar om dem.

Det är emellertid tydligt att frågan om ansvaret för brister i informationen ställer sig något annorlunda vid skadeförsäkring. Här är det inte liksom vid personförsäkring normalt att de allra flesta risker av någon betydelse omfattas av försäkringen. I stället före- kommer åtskilliga undantag, delvis för mycket praktiska skadesitua- tioner, i villkoren. Vilka av dessa begränsningar av risken som har särskild betydelse för försäkringstagaren torde växla i hög grad för olika kategorier av företag och även individuellt, både för före- tagarnas och konsumenternas del. Att utforma en information som fyller samma krav som PFL ställer upp är inte lätt för företagarnas del, och en regel om ansvar för försummelse av denna informations- skyldighet skulle bli komplicerad att tillämpa.

Enligt vår mening är det därför lämpligt att i möjlig mån precisera de typer av villkor som bolaget bör vara skyldigt att särskilt in- formera om för att villkoret skall kunna åberopas; samma teknik har för övrigt den norska kommittén förordat. Till en början bör bolaget

Avsnitt 7.3

Avsnitt 7.3 upplysa om villkor som utgör en viktig avgränsning av försäkrings- skyddet en skyldighet som för konsumenternas del i stort sett motsvarar vad som redan gäller enligt KFL (se 6 & första stycket). På samma sätt bör upplysning lämnas om s.k. kontantklausuler i villko- ren (jfr 3 kap. 2 å andra stycket SkFL), om skyldighet att anmäla ökning av risken (jfr avsnitt 9.3 nedan) och om särskilt viktiga Säkerhetsföreskrifter sådana som enligt bolagets erfarenhet har stor praktisk betydelse och genom sin väsentliga karaktär kan grun- da en betydande reduktion av ersättningen, om den eftersätts. Un- derlåter bolaget detta, bortser man från villkoret i fråga: den undan- tagna risken täcks, försäkringen gäller trots att inte premien be- talats, riskändring eller brott mot säkerhetsföreskrift medför inte att den försäkrade går miste om någon del av ersättningen.

Emellertid bör försäkringsbolaget kunna avhjälpa försummelser genom att i efterhand informera om den aktuella villkorsbestämmel- sen, på motsvarande sätt som enligt förslaget till PFL. Försäkrings- tagaren har sedan han på detta sätt eller annorledes fått reda på villkoret under alla förhållanden ett rådrum på fjorton dagar för att komplettera sitt försäkringsskydd eller fullgöra sina skyldigheter enligt bestämmelsen. Men sedan den tiden gått ut har bolaget rätt att åberopa villkoret, om ett försäkringsfall skulle inträffa.

I konsekvens med vad som nyss sagts om försäkringsbolagets marknadsrättsliga informationsplikt när försäkringstagaren repre- senteras av registrerad mäklare bör bolaget inte ha något civilrätts- ligt ansvar för underlåten information, när mäklaren informerats på vederbörligt sätt. Bolaget bör med fog kunna lita på att mäklaren gör sin uppdragsgivare uppmärksam på sådana villkor som nu har berörts. Också i detta fall gäller att mäklaren skall ha del av allt material som han behöver för att fullgöra sin informationsskyldig- het. Bolaget skall alltså påpeka t.ex. vilka avgränsningar i för- säkringsskyddet och vilka Säkerhetsföreskrifter som enligt bolagets erfarenhet framstår som särskilt viktiga, om inte detta ändå måste stå klart för mäklaren. Fullgör bolaget detta, går det civilrättsliga ansvaret för underlåten information över på mäklaren. För hans del blir det då fråga om ett skadeståndsansvar, vars omfattning i allmän- het svarar mot den ersättning den försäkrade gått miste om genom att bolaget kunnat åberopa villkoret i fråga. — Även den efterhands- information som enligt det anförda kan avhjälpa bolagets försum— melse får i detta läge riktas till mäklaren; hans vetskap likställs med vetskap hos försäkringstagaren.

Om mäklaren saknar vederbörlig fullmakt, saknar det däremot betydelse för bolagets civilrättsliga ansvar att han informerats. Un— dantag gäller när mäklaren bevisligen vidarebefordrat upplysningar- na till försäkringstagaren på sådant sätt att informationen skulle ha haft befriande verkan, om den gått direkt till denne.

Liksom när det gällde motsvarande regel i förslaget till PFL vill vi understryka att bestämmelsen om ansvar för underlåten information i vissa situationer inte bör tolkas motsättningsvis. Den utesluter inte att bolaget också i andra lägen svarar vid oaktsamhet av detta slag, exempelvis när oriktiga upplysningar om försäkringsskyddet lämnas av dess personal eller ombud. Här bör det i vissa lägen vara möjligt att åberopa allmänna principer om skadestånd i kontraktförhålla- den. Någon lagregel om sådan skadeståndsskyldighet anser vi emel— lertid som sagt inte lämpligen böra tas in i skadeförsäkringslagen.

Det bör erinras om att, enligt den ordning vi förordar, reglerna om civilrättsligt ansvar för brister i informationen i princip blir dispositiva vid företagsförsäkring (se avsnitt 6.4 ovan). Här har alltså försäkringsbolagen i de flesta fall möjlighet att genom villko— ren frita sig från påföljder av otillräcklig information.

Förslaget till EG—direktiv upptar utförliga regler om information (se avsnitt 2.3 ovan), som innebär bl.a. att en utförlig handling rörande försäkringsavtalets innehåll skall tillställas försäkringstaga— ren utan dröjsmål efter avtalslutet (art. 2). De marknadsrättsliga regler vi föreslår är i detta hänseende strängare genom att informa— tion skall ges redan innan en försäkring meddelas alltså i ett tidigare skede. EG-reglerna föreskriver inte heller ett civilrättsligt ansvar för informationen på sätt som sker i SkFL. Om en harmoni- sering med dessa regler blir aktuell torde det vara tillräckligt att i vår lagstiftning föreskriva att försäkringsvillkoren omedelbart efter av- talet skall tillställas försäkringstagaren; enligt SkFL:s text räcker det med att behövlig information om villkoren sänds först i samband med första premiekravet.

Avsnitt 7.3

Allmänmotivering till 3 kap.

8 Försäkringsavtalet m.m.

8.1. Inledning

Sammanfattning: I lagförslaget behandlas bl.a. försäkrings- avtalets ingående och upphörande samt rätten att teckna försäkring och förnyelse av försäkring. Reglerna stämmer i stora drag med motsvarande bestämmelser i KFL. En sär— skild fråga har varit i vad mån reglerna bör tillämpas också på företagsförsäkring.

I FAL förekommer en ganska kortfattad reglering av frågor som försäkringsavtalets ingående och upphörande. Till stor del får man här falla tillbaka på allmänna kontraktsrättsliga principer. KFL reg- lerar däremot dessa frågor utförligt (se 9—20 åå). Där finns bl.a. tvingande bestämmelser om sådana frågor som rätt att teckna för- säkring och förnyelse av försäkringsavtalet, vilka saknar motsvarig- het vid flertalet avtal (frånsett vid hyra och flertalet typer av arren- de, se 8—12 kap. JB). I förslaget till PFL ägnas hela 3 kap. åt frågor av dessa slag; regleringen påminner i mycket om KFL:s bestämmel- ser.

Som tidigare nämnts är vår inställning att KFL:s regelsystem i stora drag bör behållas för konsumentförsäkringens del, om också vissa frågor kan behöva regleras på ett utförligare eller tydligare sätt än i den lagen. Det väsentliga problemet för vår del är om man också behöver bestämmelser i dessa avseenden vid företagsförsäk— ring. Det norska kommittéförslaget innehåller liksom den norska propositionen väsentligen tvingande regler på området, medan den finländska arbetsgruppen som sagt har i huvudsak samma inställning som vi till lagens tvingande natur. Det finländska förslaget ger emellertid ganska ingående regler om försäkringsavtalet.

8.2 Avtalets ingående och förnyelse

Sammanfattning: Avtalslagens allmänna principer skall till- lämpas på försäkringsavtalets ingående. — Vi föreslår att det, liksom enligt KFL, skall finnas en rätt till konsumentför- säkring. Enligt SkFL skall reglerna kunna åberopas också vid försäkring av exempelvis djur och smycken och får på det sättet ett något vidare tillämpningsområde än hittills. Där- emot har vi inte funnit att det bör gälla ett kontraherings- tvång vid företagsförsäkring.

Rörande avtalets ingående anser vi att lika litet som i PFL några särskilda lagregler är behövliga när avtalslagens allmänna principer anses tillämpliga. Att märka är att man som förut nämnts kan räkna med att avtal om företagsförsäkring i större utsträckning än nu ingås genom mäklare. I vissa fall innebär mäklarens uppdrag att han handlar som fullmäktig för kunden och sluter avtal på hans vägnar, i andra förbehåller sig kunden att ta ställning till olika offerter (jfr SOU 1986:55 s. 138 f). Med tanke på de varierande förhållandena synes inte heller dessa situationer böra regleras i lagtext (jfr avsnitt 6.8 ovan).

Den första frågan som behandlas i KFL (9 &) och förslaget till PFL (3 kap. 1 &) är rätten till försäkring. KFL innehåller som huvud- regel att ett försäkringsbolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten. Un- dantag görs när bolaget har särskilda skäl till vägran med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans omfattning eller annan särskild omständighet. Vid personförsäkring har vi föreslagit en motsvarande reglering. Skälen är i huvudsak att den enskilde konsumentens försäkringsskydd inte skall vara beroende av för- säkringsbolagets godtycke; bolaget får endast på sakliga grunder göra skillnad mellan kunderna i detta läge. Detta avsteg från allmän- na kontraktsrättsliga principer motiveras framför allt av sociala skäl. Bolagen har ändå möjlighet att i situationer, där de med fog kan ställa sig avvisande till en kund, vägra honom försäkring, och när det gäller mera speciella eller ovanliga försäkringar har de också möjlighet att fritt välja sina kunder. Regeln motsvarar i stort sett vad som förekom i praxis på området redan innan KFL tillkom, och den synes inte ha medfört större bekymmer för bolagen medan lagen gällt.

Någon bestämmelse om rätt till försäkring förekommer inte i de finländska och norska förslagen; i det senare finns dock regler om rätt till förnyelse av försäkringen. Vi saknar emellertid anledning att

Avsnitt 8.2

Avsnitt 8.2 göra ändring i vad som i dag gäller för konsumentförsäkringens del; att samma regler nu skall tillämpas vid mera speciella försäkringar som konsumenter tecknar (se avsnitt 6.4 ovan) har inte större be- tydelse i sammanhanget, eftersom vi anser oss böra behålla be- gränsningen att regeln bara skall omfatta försäkringar som bolaget normalt tillandahåller allmänheten. När det gäller företagsförsäk- ring, anser vi däremot varken behövligt eller lämpligt att ge en motsvarande bestämmelse. Förhållandena kan variera mycket mel- lan olika företag och företagskategorier, och det är rimligt att låta bolagen fritt ta ställning till frågan om ett försäkringsavtal bör slutas och vad det i så fall bör innehålla. Som nyss framhållits får man också räkna med att dessa försäkringar tillkommer genom mäklare. Trots den betydelse ett försäkringsskydd kan ha för ett företag bör det inte kunna tilltvinga sig en viss försäkring, när företagets renom- mé eller bolagets egna erfarenheter talar emot ett försäkringsskydd. Bolaget bör i varje fall ha möjlighet att uppställa speciella villkor, t.ex. särskilt stränga säkerhetsföreskrifter, när en risk verkar svår- försäkrad eller man kan befara att företaget utnyttjar en försäkring på ett illojalt sätt. Vi utgår från att bolagen inte i onödan kommer att vägra någon försäkring där ett skydd ter sig som en ekonomisk nödvändighet. I alldeles speciella fall torde det vara möjligt att ingripa mot en diskriminerande behandling av vissa företagskunder genom åtgärder enligt konkurrenslagstiftningen.

Det kan naturligtvis sägas att det förekommer vissa kategorier av småföretagare, t.ex. småbrukare, som har ett starkt behov av skydd och samtidigt har så pass likartade förhållanden att det kan finnas skäl att tala om försäkringar som normalt tillhandahålls deras kate- gori. Vi räknar emellertid med att det i regel inte kommer att bli några svårigheter för dem att försäkra sig — hittills har det inte varit tal om något reformbehov i detta avseende. Till detta kommer att det skulle bli alltför invecklat att just i den aktuella situationen låta konsumentregler gälla för vissa företagarkategorier, men inte för andra. Den allmänna principen, att bolaget i villkoren för företags- försäkring får förbehålla sig att tillämpa andra principer än vad som följer av lagens regler, passar ju inte när det gäller själva rätten att ingå avtal. Problemen med att dra gränsen mellan företag av ena och av andra typen måste här i hög grad komplicera rättsläget. Det är svårt att godta att inte bolaget — och ofta inte heller kunden inför avtalsslutet skulle kunna med någon säkerhet konstatera, om det föreligger en skyldighet att meddela försäkring eller ej.

Vi har alltså kommit fram till att bestämmelsen om rätt till för- säkring endast bör gälla konsumentförsäkring. Också i övrigt bör den få samma innehåll som enligt KFL.

Rätten att teckna försäkring har som naturligt komplement en rätt att förnya försäkringen när försäkringstiden går ut. I 155 KFL

föreskrivs att försäkringsbolaget får säga upp en försäkring till för- Avsnitt 8.2 säkringstidens utgång endast om bolaget har särskilda skäl att inte längre meddela försäkringen. Enligt vårt förslag till PFL gäller reglerna om rätt till försäkring också när försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring (se 3 kap. 1 & andra stycket). Skälen är desamma i båda fallen; försäkringstagarens be- hov av försäkringsskydd framträder i minst lika hög grad i denna situation. Å andra sidan kan försäkringsbolagets erfarenheter av försäkringstagaren under försäkringstiden, särskilt hans sätt att skö- ta sina skyldigheter enligt försäkringsavtalet, vara en särskild an- ledning att få avtalet att upphöra. Man får alltså, på liknande men inte helt samma sätt som vid försäkringens tecknande, göra en avvägning mellan parternas intressen (jfr prop. 1979/80:9 s. 42 f, 119 f). Denna avvägning kommer till uttryck i reglerna i KFL och i PFL—förslaget, och vi har inte anledning att inta någon annan stånd- punkt i denna fråga, när nu reglerna om konsumentförsäkring skall överföras till en skadeförsäkringslag. Vi föreslår alltså att liksom i förslaget till PFL reglerna om rätt till försäkring skall vara till- lämpliga också i den nu berörda situationen.

Vad angår företagsförsäkring har vi även i denna situation ansett att det saknas tillräckliga skäl för att tillämpa samma regel som vid konsumentförsäkring. Villkoren brukar här ge bolagen rätt att fritt säga upp försäkringen vid försäkringstidens utgång med en månads uppsägningstid. När det gäller förnyelse av en redan tecknad för- säkring är det visserligen inte så svårt från lagteknisk synpunkt att låta försäkringsbolaget göra förbehåll i villkoren om att någon rätt till förlängd försäkring inte skall gälla, samtidigt som man ger möj- lighet att åsidosätta detta förbehåll beträffande vissa grupper av småföretagare. Att tillämpa andra regler i detta läge än när en helt ny försäkring söks skulle emellertid te sig inkonsekvent, och man kan inte heller bortse från risken att ett försäkringsbolag i så fall skulle bli mindre benäget att meddela försäkring för vissa kategorier av företagare, om man befarar att inte bli av med försäkringstagaren när försäkringstiden går ut. Även på denna punkt bör alltså full avtalsfrihet gälla för företagsförsäkringens del.

Avsnitt 8.3

8.3 Försäkringstiden och uppsägning av försäkringen

Sammanfattning: Om ett försäkringsavtal träffas har bolaget som huvudregel ett ansvar från och med dagen efter den då meddelande givits till bolaget att försäkringstagaren önskade försäkringen. I fråga om rätt att säga upp försäkringen i förtid stämmer vårt förslag i stora drag med KFL:s reglering, varvid dock uppsägningstiden för försäkringsbolaget för- längts till en månad. Vid synnerliga skäl kan försäkrings- bolaget inte bara säga upp försäkringen utan också ändra villkoren under försäkringstiden. Om försäkringsbolaget vill anta nya villkor i samband med att försäkringen förnyas, måste bolaget begära detta samtidigt med premiekrav för den förnyade försäkringen. Särskilt med tanke på den avtalsfrihet som i princip gäller vid företagsförsäkring har vi inte funnit anledning att ha särbestämmelser för företagsförsäkring.

KFL innehåller vissa delvis tvingande regler om försäkringstiden. Den får inte överstiga ett år, om det inte finns särskilda skäl för detta (10 å). Om inte annat avtalats eller framgår av omständigheterna börjar tiden löpa från och med dagen efter den då försäkrings- tagaren lämnade meddelande till försäkringsbolaget att han ville teckna försäkringen, dock inte om denna skall börja gälla när premi- en har betalats (se närmare 11 å). Vissa andra regler ges om för- nyelse och om ansvarstidens början och slut (12 och 13 åå). Av de regler vi föreslagit om personförsäkring har framför allt bestämmel- sen i 3 kap. 2 å PFL intresse. Där anges som huvudregel att om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som anges i ansökan, tiden för bolagets ansvar räknas från och med dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämna- de ansökan till bolaget; vissa avsteg görs emellertid från denna princip. Det bör framhållas att regeln bara blir tillämplig om avtal verkligen sluts. Bolaget har, på sätt som nyss anfördes, möjlighet att vägra försäkring på grund av särskilda omständigheter. Om för- säkringstagaren accepterar ett anbud från bolaget, räknas ansvaret i stället från och med dagen då accepten sändes eller lämnades. Förhållandena vid skadeförsäkring är här till stor del andra än vid personförsäkring; det saknas en motsvarighet bl.a. till de långa försäkringstiderna särskilt vid livförsäkring och till den sedvanliga prövning av den försäkrades hälsotillstånd som förekommer vid försäkring på liv och hälsa. Det är därför nödvändigt att avvika från den ordning vi funnit lämplig vid arbetet på PFL. För konsument- försäkringens del förefaller det inte vara anledning att ändra KFL:s

reglering i sak. Det innebär bl.a. att en dispositiv bestämmelse skulle gälla om att ansvaret inträder dagen efter ansökningsdagen när en försäkring meddelats. Frågan blir framför allt om man bör reglera dessa frågor på samma vis vid företagsförsäkring. Med tanke på den avtalsfrihet vi föreslår synes detta inte medföra några olägen— heter; bestämmelser om avsteg från ett försäkringsvillkor beträffan- de vissa småföretagare torde inte ha större mening, när den lagtext som man skulle falla tillbaka på ändå är dispositiv. Att ge olika regler för företags- och konsumentförsäkring i detta hänseende skul- le också här komplicera lagtexten på ett sätt som bör undvikas. Vi har stannat för att föreslå en enhetlig reglering av dessa frågor; mönstret blir KFL, men formellt bör bestämmelserna i någon mån förenklas (se 3 kap. 2 å i lagförslaget).

Också när det gäller parternas rätt att säga upp en försäkring i förtid är förhållandena annorlunda vid skadeförsäkring, och för- slaget till PFL kan inte anses som någon lämplig förebild. KFL ger här försäkringstagaren rätt att säga upp försäkringen med omedel- bar verkan, om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar en annan liknande omständighet; även i vissa andra fall kan försäk— ringstagaren få en förnyad försäkring att upphöra (se 20 å). Vad försäkringsbolaget angår, har det en rätt till uppsägning med 14 dagars uppsägningstid när försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det finns andra synnerliga skäl (18 å KFL). Speciella regler gäller vid premie- dröjsmål (25 å; jfr nedan avsnitt 10). FAL har särskilda bestämmel- ser i frågan vid olika typer av kontraktsbrott från försäkringstaga- rens sida (se bl.a. 4 å, 13 å, 47 å och 51 å andra stycket).

Vad först beträffar försäkringstagarens uppsägningsrätt anser vi att det knappast finns anledning att gå ifrån KFL:s reglering på konsumentförsäkringens område. Med tanke på de korta avtalsti- derna kan försäkringstagaren rimligen inte begära att få frigöra sig från avtalet så snart som han av ena eller andra orsaken ångrar att han tagit försäkring i bolaget. En regel med detta innehåll skulle kunna medföra inte obetydliga kostnader för bolaget (och därmed för kollektivet av konsumenter), och det är inte säkert att den enskilde försäkringstagaren skulle ha så stor fördel av den; det kan finnas en risk för förhastade uppsägningar, som leder till att han står utan skydd ifall en skada skulle inträffa innan han hunnit skaffa sig en ny försäkring. Det synes tillräckligt att försäkringstagaren kan bli av med försäkringen när han inte längre behöver den och i vissa jämförliga fall. I sak föreslår vi alltså en regel som väsentligen motsvarar 20 å KFL. Sedan försäkringen upphört, bör försäkrings- tagaren liksom enligt KFL (se 29 å) ha rätt till återbetalning av en del av premien (se 5 kap. 6 å SkFL). Vi återkommer till den regeln i specialmotiveringen.

Avsnitt 8.3

Avsnitt 8.3 På företagsförsäkringens område kan det naturligtvis ofta te sig diskutabelt med en långtgående uppsägningsrätt för försäkrings- tagaren i förening med rätt för denne att återkräva premien, något som bl.a. kan medföra komplikationer vid återförsäkring. Villkoren brukar ge försäkringstagaren rätt till förtida uppsägning med en månads uppsägningstid vid inträffad skada, ofta också om försäk- ringsbehovet helt eller till väsentlig del faller bort genom att för- säkrad egendom avyttras eller av liknande anledning. Med tanke på den principiella avtalsfrihet vi här föreslår bör emellertid det inte medföra några olägenheter att ge enhetliga regler för all skadeför- säkring i detta avseende.

Vad sedan angår försäkringsbolagets uppsägningsrätt torde lik- nande synpunkter ha varit avgörande för den nyss omtalade regeln i 18 å KFL som då det gäller försäkringstagarens rätt att få förnya en konsumentförsäkring: den som försäkrat sig bör kunna räkna med att han under en inte alltför kort tid också får behålla det skydd han behöver, såvida inte alldeles speciella förhållanden motiverar annat (jfr SOU 1977:84 s. 130, 132 f). Några skäl att utvidga försäkrings- bolagens uppsägningsmöjligheter har inte framträtt under KFL:s giltighetstid. Förtida uppsägning lär över huvud taget inte ha stor praktisk betydelse i dessa fall, bl.a. på grund av de korta försäkrings— tiderna. Av sådana skäl har i motiven till KFL ansetts tillräckligt med en allmänt hållen uppsägningsregel (SOU 1977:84 s. 133). Vi har samma inställning nu. Uppsägning av konsumentförsäkring skall alltså kunna förekomma framför allt vid vissa uppsåtliga och grave- rande förfaranden på försäkringstagarsidan, exempelvis svikliga upp— gifter vid avtalsslutet, uppsåtligt framkallande av försäkringsfallet, allvarliga brott mot en väsentlig säkerhetsföreskrift eller bedrägliga påståenden i samband med skadereglering. Den betydligt viktigare rätten till uppsägning på grund av underlåten premiebetalning ford- rar liksom i KFL en speciell reglering (se avsnitt 10 nedan).

På företagsförsäkringens område kan en så begränsad uppsäg- ningsrätt i vissa lägen te sig otillfredsställande, särskilt vid långvariga försäkringar och försäkring av betydande värden. Nuvarande villkor ger vanligen bolaget rätt att säga upp försäkringen i förtid med 14 dagars uppsägningstid bl.a. om det sker en ändring i sådana för- hålladen som ligger till grund för försäkringen, när detta medför högre premie eller ökad risk för skada, samt med en månads upp- sägningstid vid inträffad skada. Även i detta fall motiverar emeller- tid den principiella avtalsfrihet vi föreslår att samma bestämmelse gäller som vid konsumentförsäkring.

Uppsägningstiden är enligt den norska propositionen två månader och det finländska förslaget en månad. Vi anser det rimligt att fristen bestäms till en månad, dvs. fjorton dagar längre än vad som gäller enligt KFL (3 kap. 4 å lagförslaget).

Vad som hittills har behandlats är parternas rätt att säga upp försäkringen till upphörande. Försäkringsbolaget kan emellertid också ha intresse av uppsägning för ändring av villkoren. Orsaken kan vara att försäkringstagaren på ena eller andra sättet brustit i sina skyldigheter mot bolaget och att villkoren därför behöver skärpas så att bolaget har bättre kontroll över risken. I varje fall kan ett sådant förhållande motivera en höjning av premien. Det är naturligtvis också tänkbart att andra förhållanden påkallar en ändring av villko- ren eller en premiehöjning. Vid korta försäkringstider lär det nor- malt vara tillräckligt att en ändring sker när försäkringen förnyas. Men vid företagsförsäkring kan detta ofta te sig motiverat redan under försäkringstiden.

KFL ger bolaget rätt att ändra villkoren under försäkringstiden, om försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosatt sina förpliktel- ser mot bolaget uppsåtligen eller genom ej ringa oaktsamhet, eller det finns synnerliga skäl; försäkringstagaren har då å sin sida upp- sägningsrätt (se närmare 19 å). För att förenkla systemet kan det vara anledning att här ge en liknande regel som uppsägning för upphörande, varvid helt naturligt det kan föreligga synnerliga skäl för villkorsändring även när skälen inte ter sig tillräckliga för en så ingripande åtgärd som uppsägning. Vi föreslår en sådan regel (3 kap. 5 å första stycket).

Vid företagsförsäkring är givetvis en så begränsad rätt till villkor- sändring otillfredsställande från försäkringsbolagens synpunkt; både vid kontraktsbrott och vid riskändringar av annan orsak kan det finnas goda skäl att ändra premie och andra villkor. Inte minst kan detta vara befogat vid försäkring av mindre företag, t.ex. om de faktiska förhållandena har förändrats påtagligt eller bolaget har fått anledning till misstankar beträffande den moraliska risken. Vad som då främst kommer i fråga lär vara nya Säkerhetsföreskrifter och nya villkor om skyldighet att anmäla ökning av faran, eller om en strängare påföljd när skyldigheten eftersätts. Förbehåll om sådana villkorsändringar bör i allmänhet godtas också när försäkringstaga- ren annars kan synas ha behov av samma skydd som en konsument, förutsatt att han informerats om det nya villkoret och haft rimlig tid att rätta sig efter detta.

På annat sätt får man självfallet se möjligheterna för försäkrings- bolaget att ändra villkoren i samband med förnyelse av försäkringen. Här bör det vid skadeförsäkring inte finnas något hinder för bolaget att höja premien eller skärpa villkoren i något avseende, om för- säkringstagaren får ett rådrum efter meddelande om ändringen för att ta ställning till om han vill ha kvar försäkringen (jfr prop. 1979/ 8029 s. 47). Enligt 17 å andra stycket KFL skall ett skriftligt med- delande av detta slag avsändas till honom senast 14 dagar före försäkringstidens utgång. Företagsförsäkringsvillkoren brukar inne-

Avsnitt 8.3

Avsnitt 8.3 bära att meddelande om villkorsändringen skall lämnas senast då premieavin för den ny avtalsperioden sänds ut. Vi anser denna konstruktion lämplig för SkFL:s del, om försäkringstagaren får god- tagbar information om ändringen. Det innebär att försäkringstaga- ren vid konsumentförsäkring får en månad på sig att besluta om han skall fortsätta med försäkringen (se 5 kap. 1 å andra och tredje styckena lagförslaget; jfr om information 2 kap. 4 å). — Några sär- skilda regler behövs här inte för företagsförsäkringens vidkomman- de (3 kap. 7 å lagförslaget).

Av de frågor som berörts i detta avsnitt reglerar förslaget till EG-direktiv endast försäkringsavtalets upphörande. Reglerna här— om är ganska utförliga och komplicerade (se avsnitt 2.3 ovan). Vid förtida uppsägning är fristerna över lag lika förmånliga eller — oftast — förmånligare för den försäkrade enligt SkFL:s text. På denna punkt skulle alltså inte lagen behöva ändras vid en harmonisering, frånsett att den får göras tvingande vid företagsförsäkring; i så fall kan övervägas att anknyta till EG:s frister. — Om ett villkor gäller om automatisk förlängning av avtalet är såtillvida EG:s regler gynn- sammare för försäkringstagaren att försäkringsbolaget får iaktta två månaders uppsägningstid och försäkringstagaren kan säga upp för- säkringsavtal på mer än tre år med två månaders uppsägningstid efter det tredje årets utgång om premien inte skall beräknas för en bestämd period (art. 10-3 b,c). Enligt SkFL:s lagtext är uppsäg- ningstiden för bolaget en månad, och motsvarighet saknas till regeln om långvariga avtal. Även om skillnaderna i praktiken torde vara obetydliga, särskilt vid konsumentförsäkring med dess korta för- säkringstider, bör de observeras vid en harmonisering. — Enligt direktivförslaget får avtalet utan uppsägning upphöra vid svek från motsidan (art. 10—2); som framgår av det följande (avsnitt 9.2 nedan) måste enligt SkFL försäkringen sägas upp också i detta läge, men eftersom något ansvar inte gäller för bolaget i denna situation, torde olikheten sakna betydelse. — Över huvud taget synes EG:s invecklade regler om dessa frågor knappast värda att efterföljas, och de torde bara böra införas i svensk rätt om detta är alldeles nödvän- digt.

Allmänmotivering till 4 kap.

9 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

9.1. Inledning: reglernas karaktär m.m.

Sammanfattning: Vi anser att liksom enligt KFL och PFL försäkringsbolaget skall bestämma vilka risker försäkringen skall täcka; särskilt försäkringsinspektionens villkorsgransk- ning bör motverka att försäkringarna får en olämplig ut— formning. Däremot bör SkFL innehålla regler om följderna av att försäkringstagaren eller den försäkrade bryter mot s.k. biförpliktelser till avtalet, t.ex. genom att inte lämna korrek- ta uppgifter till bolaget i samband med att försäkringen tecknas.

I förslaget till PFL har vi intagit ståndpunkten, att lagen som huvud- regel inte skall bestämma vilka risker försäkringen skall omfatta, utom när det gäller följderna av att försäkringstagaren eller den försäkrade har brutit mot olika s.k. biförpliktelser till försäkringsav- talet exempelvis genom att åsidosätta upplysningsplikt eller på visst sätt öka risken eller framkalla försäkringsfallet. I övrigt skulle bolaget i princip få fritt bestämma området för ansvaret genom s.k. omfattningsbestämmelser, t.ex. genom att föra in olika undantag i försäkringsvillkoren. Som skäl för detta har vi angett att branschens egen produktutveckling och konkurrensen mellan bolagen, i för- ening med försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet, ger i stort sett tillräckliga garantier för att sådana s.k. omfattningsbestämmel- ser utformas på ett skäligt och ändamålsenligt sätt.

Efter samma riktlinjer är KFL uppbyggd: omfattningen av konsu- mentförsäkringen regleras inte i den lagen, utan meningen är att inspektionens granskning av villkoren skall utgöra de försäkrades viktigaste skydd i detta avseende. FAL innehåller visserligen en del bestämmelser om omfattningen av speciella försäkringar, t.ex. sjö- och brandförsäkring, men i övrigt är också denna lag utformad på samma vis.

Avsnitt 9.1 Vi anser det naturligt att även en skadeförsäkringslag skall vara uppbyggd efter dessa principer. I varje fall på konsumentförsäkring- ens område bör de försäkrade skyddas genom tvingande regler mot att villkoren innehåller allt för stränga påföljder t.ex. vid brott mot upplysningsplikten eller mot säkerhetsföreskrifter. Risken för att bolagen ställer upp obilliga försäkringsvillkor av detta slag är visser- ligen inte stor i dag, men liksom när det gällde PFL får man räkna med att lagstiftningen skall bli tillämplig också i en ganska avlägsen framtid under förhållanden som nu är svåra att förutse.

En lagstiftningsteknik där å ena sidan försäkringsbolagen får fria händer i fråga om omfattningsbestämmelserna, å andra sidan regler- na om brott mot olika förpliktelser görs tvingande kan visserligen medföra att besvärliga frågor kommer upp vid gränsdragningen. Det är en klassisk tvistefråga inom försäkringsrätten, hur långt de tvingande bestämmelserna går att tillämpa i sådana situationer — exempelvis om en regel, som skyddar den försäkrade vid vårdslöst framkallande av försäkringsfallet, kan åberopas mot ett undantag för fall där han inte har visat vederbörlig omsorg om viss egendom. Att definitivt lösa problemet om denna avgränsning är knappast möjligt i detta sammanhang, men som framgår av fortsättningen föreslår vi en bestämmelse som åtminstone ger en utgångspunkt för bedömningen av dessa frågor (se 4 kap. 11 å i lagförslaget och avsnitt 9.9 nedan).

För företagsförsäkringens del intar vi som nämnt den ståndpunk- ten, att avtalsfrihet i princip skall gälla. Därigenom undgår vi svårig- heter som särskilt den norska kommittén haft att utforma reglerna om begränsning av bolagets ansvar på ett sätt som passar för alla former av skadeförsäkring. Det lär inte heller på det nu berörda området möta några hinder att i lagtexten ge väsentligen likartade regler för konsument- och företagsföräkring. I några avseenden vill vi dock markera att strängare villkor är motiverade i det senare fallet; bolagen behöver då inte räkna med att ett villkor blir under— känt ens när försäkringstagaren synes tillhöra en kategori som an- nars bör jämställas med konsumenter.

9.2. Upplysningsplikten

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall lämna riktiga och fullständiga svar på de frågor som bolaget ställer. Vid före- tagsförsäkring måste försäkringstagaren dessutom intill dess att försäkringen har meddelats självmant upplysa bolaget om förhållanden som har betydelse för riskbedömningen och under försäkringstiden besvara frågor från bolaget. Vidare har försäkringstagaren vid alla slag av försäkring en plikt att upplysa bolaget om de rätta förhållandena om han inser att bolaget tidigare inte har fått riktig information. Bolaget kan ålägga försäkringstagaren att anmäla om risken för försäk- ringsfall ökar under försäkringstiden. Även denna anmäl- ningsplikt skall anses som en form av upplysningsplikt. — Om försäkringstagaren vid avtalets ingående har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är bolaget fritt från ansvar och får säga upp försäkringen. Vid andra fall av brott mot upp- lysningsplikten får försäkringsersättningen sättas ned efter vad som är skäligt. En sådan regel passar mindra bra på företagsförsäkring, men med hänsyn till den principiella av— talsfriheten vid sådan försäkring har vi inte funnit skäl att föreslå Särregler för dessa försäkringar.

Försäkringstagarens och den försäkrades skyldighet att lämna upp- lysningar om omständigheter av betydelse för risken är av särskild vikt på personförsäkringens område, där de uppgifter försäkrings- bolaget erhåller ofta har en avgörande betydelse för frågan om en risk kan försäkras och för premiens storlek. I förslaget till PFL har också frågor som sammanhänger med upplysningsplikten fått en ganska utförlig reglering (se 4 kap. 1—5 åå). Vid skadeförsäkring för konsumenter spelar däremot skyldigheten i fråga en ganska be- gränsad roll, och den har bara ägnats en paragraf i KFL (30 å). Viktigare är frågan på företagsförsäkringens område. FAL inehåller utförliga regler om upplysningsplikt (4—10 åå), varvid dock är att märka att de från början har avsetts att gälla all försäkring person— försäkring lika väl som skadeförsäkring för både konsumenter och företag.

Också den närmare utformningen av reglerna på området växlar. FAL föreskriver som huvudprincip den s.k. prorataregeln i fall där upplysningsplikten åsidosatts. Vid uppsåt eller oaktsamhet på för- säkringstagarens sida anpassas försäkringsskyddet till bolagets för- utsättningar för avtalet så att ersättningen sätts ned efter en jäm- förelse mellan å ena sidan den faktiskt erlagda premien, å andra

Avsnitt 9.2

Avsnitt 9.2 sidan den premie som borde ha erlagts och de villkor som skulle ha föreskrivits om riktiga uppgifter lämnats. Om inte försäkring alls skulle ha meddelats, utgår ingen ersättning. Företagsförsäkringens villkor brukar också innehålla en reglering av detta slag. För sjö- och transportförsäkring gäller enligt FAL i stället den regeln, att bolaget svarar endast i den mån det oriktigt uppgivna förhållandet var utan betydelse för skadan (se 6 å). Reglerna är dispositiva i detta av- seende. Också förslaget till PFL bygger på prorataregeln (4 kap. 2 å), medan KFL i stället föreskriver en nedsättning efter skälighet, där en rad olika faktorer kan spela in — i första hand orsakssam- bandet mellan den felaktiga uppgiften och försäkringsfallet men även bl.a. graden av skuld hos försäkringstagaren (se 30 å och prop. 1979/8029 5. 143 f). Beträffande både KFL och förslaget till PFL gäller att ringa oaktsamhet från försäkringstagarens sida inte medför någon påföljd.

Det står klart att en skadeförsäkringslag måste innehålla be- stämmelser om upplysningsplikten, och dess betydelse vid företags- försäkring kan motivera att regleringen görs ganska utförlig. Det bör klargöras i vad mån en försäkringstagare har skyldighet att inte bara svara på frågor utan också spontant lämna uppgifter av be- tydelse för riskbedömningen. Enligt förslaget till PFL är upplys- ningsplikten inskränkt till att besvara framställda frågor (se 4 kap. 1 å), och detsamma lär i stort sett gälla enligt KFL, fast det inte framgår av lagtexten (jfr prop. 1979/8019 s. 142). Vi anser att samma princip bör tillämpas vid konsumentförsäkring också enligt den nu föreslagna lagen, dock inte om försäkringstagaren (eller annan) tidigare har lämnat felaktiga uppgifter om förhållanden av uppenbar betydelse för bolagets riskbedömning; då bör försäkringstagaren vara skyldig att på eget initiativ rätta till uppgiften (se 4 kap. 1 å tredje stycket SkFL). Vid företagsförsäkring måste hans skyldig- heter sträcka sig längre. Han skall enligt vårt förslag inför av- talsslutet självmant lämna upplysning om förhållanden av detta slag (se 4 kap. 1 å andra stycket).

En synpunkt som också är av vikt i första hand för företagens del är att bolaget även under försäkringstiden har behov av upplys— ningar om risken. Denna kan tänkas väsentligt öka, och med de stora värden som här kan stå på spel är det ett starkt intresse för bolaget att i sådana fall föreskriva nya villkor exempelvis rörande Säkerhetsföreskrifter eller höja premien (jfr avsnitt 8.3 ovan). Det framstår som motiverat att utvidga upplysningsplikten till att gälla även efter avtalsslutet — inte bara för rättelse av felaktiga uppgifter utan också i andra fall. Försäkringstagaren bör dels vid företagsför— säkring ha en plikt att svara på frågor under denna tid, dels vid såväl konsumentförsäkring som företagsförsäkring enligt föreskrift i vill- koren vara skyldig att anmäla om risken i vissa angivna avseenden

ökar på sätt som nu har sagts. Det har framhållits från branschens sida, att det stämmer bättre med det nuvarande synsättet att anse även skyldighet av det senare slaget röra upplysningsplikten än att behandla den i regler om fareökning på sätt som skett i FAL (se särskilt 46 å). Vi delar denna uppfattning. Situtionen kan vara så likartad den när oriktiga uppgifter lämnas vid försäkringsavtalet att det ter sig föga naturligt att ge särskilda bestämmelser om fareök- ningsfallet (jfr avsnitt 9.3 nedan).

Inte sällan kan försäkringsbolaget ha ett intresse av att skaffa upplysningar också från andra än försäkringstagaren. Det gäller inte bara en försäkrad som inte själv tecknat försäkringen utan också utomstående med särskild kännedom om förhållandena. Från kon- sumentförsäkringens område kan nämnas att bolaget vid båtför- säkring kan behöva information även från den som har hand om båten. FAL förutsätter också att bolaget kan inhämta uppgift av andra än försäkringstagaren och att påföljder inträder när en sådan uppgift visar sig oriktig (se närmare 10 å). För personförsäkringens del har vi i 4 kap. 1 och 2 åå förslaget till PFL likställt felaktiga uppgifter av den försäkrade med sådana uppgifter av försäkrings- tagaren (varvid dock är att märka att den försäkrade här brukar vara den som bättre än någon annan känner till de förhållanden som inverkar på risken). — Det finns naturligtvis inget hinder mot att bolaget också vid skadeförsäkring kräver upplysning av tredje man som en förutsättning för att meddela försäkring, såvida inte för- säkringstagaren ändå har rätt till försäkring (se 3 kap. 1 å lagför- slaget). Däremot finns det inte anledning att i lagen föreskriva en plikt för någon annan än försäkringstagaren själv att lämna upp- lysningar, och liksom enligt KFL bör nedsättning av ersättningen endast komma i fråga när det är försäkringstagaren som åsidosatt sina skyldigheter i detta avseende; annars skulle hans trygghet min- ska på en betydelsefull punkt. — Vid företagsförsäkring kan däremot bolaget, inom ramen för vad den allmänna regeln i 1 kap. 3å tillåter, i villkoren föreskriva nedsättning eller bortfall av ersätt— ningen också i andra fall. Undantagsvis bör också en oriktig uppgift från exempelvis den försäkrade i ett väsentligt avseende utgöra synnerliga skäl för förtida uppsägning enligt lagens bestämmelse härom (3 kap. 4 å).

Framför allt vid företagsförsäkring får man räkna med att vissa uppgifter om den försäkrade verksamheten inhämtas från mäklaren eller förmedlas av mäklaren till försäkringsbolaget. Om en mäklare med fullmakt att företräda försäkringstagaren av oaktsamhet lämnar oriktiga eller ofullständiga upplysningar till bolaget, bör i konse- kvens med vad som gäller bl.a. om information från bolaget (se avsnitt 7.2 och 7.3 ovan) mäklarens handlande likställas med handlande av försäkringstagaren. Mäklarens försummelser kan allt-

Avsnitt 9.2

Avsnitt 9.2 så leda till nedsättning av försäkringsersättningen, och vad den försäkrade på detta vis gått miste om får han återkräva av mäklaren eller dennes ansvarsförsäkring (jfr avsnitt 6.8 ovan).

Detaljerna i fråga om upplysningspliktens innehåll skall behandlas i den speciella motiveringen. En allmän fråga av väsentlig betydelse är emellertid hur påföljden för att upplysningsplikten har eftersatts bör konstrueras.

Valet står närmast mellan en prorataregel och en skälighetsregel liknande den i KFL. För konsumentförsäkringens del bör reglerna i KFL behållas i sak, inom företagsförsäkringen ter sig däremot en prorataregel som den naturliga; att i dessa affärsmässiga förhållan— den gå över till en skälighetsbedömning synes man anse mindre lämpligt på både försäkringstagar- och försäkringsgivarsidan. Detta har emellertid inte hindrat att man i de finländska och norska förslagen föreskrivit en skälighetsbedömning vid företagsförsäkring lika väl som vid annan försäkring. Att förslaget till PFL bygger på en prorataregel har mindre betydelse i sammanhanget, eftersom för- hållandena är andra inom personförsäkringen — främst genom den avancerade riskbedömningen, som medger en ganska exakt upp- skattning av den korrekta premien i olika fall.

Den skälighetsregel som är vedertagen i KFL har såvitt känt inte inneburit några nackdelar av vikt sedan väl praxis fått klarare linjer; Skaderegleringen lär numera i allmänhet ske på ett enhetligt och konsekvent sätt. Ett förhållande som bör beaktas i sammanhanget är vidare att, som framgår av det följande, det framstår som lämpligt att föreskriva en skälighetsbedömning också vid överträdelse av andra biförpliktelser; har man samma slags regel i fråga om upp- lysningsplikten, får det inte så stor betydelse vilken typ av biför- pliktelse som eftersatts t.ex. om det är fråga om en ökning av risken som inte anmälts eller om brott mot en säkerhetsföreskrift. Ett väsentligt skäl för att man kan godta en skälighetsregel över hela linjen är vidare att som nämnt lagförslaget går ut på en principiell avtalsfrihet vid företagsförsäkring. Det finns inget hinder för att försäkringsbolagen i villkoren föreskriver en prorataregel, om detta anses lämpligt; ofta ter sig denna som ett förtydligande av vad som kan anses skäligt vid företagsförsäkring, och man kan i alla händel- ser inte vänta att en sådan regel skulle underkännas på den grund att försäkringstagaren skulle vara att jämställa med en konsument eller 36 å avtalslagen skulle vara tillämplig.

Av sådana skäl har vi funnit det lämpligast att i lagtexten anknyta till KFL:s regel också för företagsförsäkringens del: när upplysnings— plikten har eftersatts, skall ersättningen bestämmas efter skälighet. Till regelns detaljer återkommer vi i specialmotiveringen.

Vårt förslag till PFL innehåller en bestämmelse som bl.a. siktar till att hindra kringgående av förslagets bestämmelser om upp-

lysningsplikt: ett undantag, vilket avser sådana förhållanden vid avtalsslutet som bolaget kunnat få besked om genom att inhämta upplysningar från försäkringstagaren, kan i princip inte åberopas (se 4 kap. 5 å om symtomklausuler och liknande). Vi har övervägt om en bestämmelse av detta slag kan vara motiverad också i skadeför- säkringslagen. En viss motsvarighet förekommer i det norska för- slaget, där bolaget ges rätt att ta förbehåll om ansvarsfrihet eller ansvarsbegränsning knutet till visst förhållande, om bolaget av sär- skilda skäl är avskuret från att inhämta upplysningar om detta förhållande. Emellertid är det tydligt att förhållandena vid skadeför— säkring skiljer sig från dem vid personförsäkring. Bolagen kan i praktiken inte gärna på samma sätt ställa frågor om alla möjliga detaljer vid avtalets ingående. Man måste t.ex. kunna undanta fall av cykelstöld, där cykeln saknat lås, utan att behöva ställa frågan om cyklar tillhöriga försäkringstagaren och hans familj var försedda med lås. Den förut berörda bestämmelsen om tillämpning av tving- ande regler på vissa omfattningsbestämmelser (4 kap. 11 å i för- slaget) kan i åtskilliga fall hindra kringgående av lagens bestämmel- ser om upplysningsplikt. Vi har kommit fram till att däremot någon regel av samma typ som i PFL inte är lämplig att ställa upp vid skadeförsäkring.

Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3 ovan) är reglerna om upplysningsplikt i det föreslagna EG-direktivet på det hela taget strängare mot försäkringstagaren än de vi föreslår. En skillnad är att direktivet föreskriver en nedsättning efter prorataprincipen (art. 3—3 c), inte som enligt SkFL enligt en skälighetsregel. En sådan princip torde oftast, men inte alltid, leda till lägre ersättning än SkFL:s bestämmelse. Om en harmonisering skall ske, bör också den svenska lagen innehålla en prorataregel, kompletterad med en be- stämmelse att högre ersättning kan utgå efter en sådan skälighetsbe— dömning som nyss har angetts. Vidare får även reglerna om före- tagsförsäkring göras tvingande, så att de blir förenliga med EG:s regler. Att i detalj följa EG:s bestämmelser har vi inte ansett mo- tiverat. (Jfr om försäkringsbolagets uppsägningsrätt, avsnitt 8.3 ovan.)

Avsnitt 9.2

Avsnitt 9-3 9.3 Fareökning

Sammanfattning: Om risken för skada ökar under försäk- ringstiden och försäkringstagaren försummar att att meddela förhållandet till försäkringsbolaget tillämpas enligt FAL i allmänhet en s.k. prorataregel. Förhållandet behandlas som fareökning vid sidan av reglerna om upplysningsplikten. I KFL sägs endast att ersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt om försäkringstagaren åsidosätter försäkrings- villkoren, vilka förväntas behandla fareökning. Lagförslaget bygger på synsättet att försäkringstagarens anmälningsplikt är en fortsättning på upplysningsplikten och att brott mot dessa förpliktelser bör behandlas på samma vis. Vid före— tagsförsäkring är det naturligt att villkoren närmare reglerar hur nedsättningen skall bestämmas.

FAL innehåller ganska utförliga regler om fareökning (45—50 åå). Påföljden av att faran ökas i visst hänseende med försäkringstaga— rens vilja eller att han försummar att anmäla ett sådant förhållande är utformad på samma vis som vid överträdelser av upplynings— plikten: som huvudprincip tillämpas prorataregeln. I KFL:s lagtext regleras däremot inte dessa frågor på annat sätt än genom be- stämmelsen i 31 å om nedsättning av försäkringsersättningen när den försäkrade uppsåtligen eller genom oaktsamhet åsidosatt sina åligganden enligt försäkringsvillkoren. Ett sådant åliggande kan gå ut på att han skall anmäla förhållanden av visst slag som ökar faran (jfr prop. 1979/8019 s. 146 f). Nedsättningen skall även i detta fall göras efter en skälighetsbedömning. På personförsäkringens om- råde har dessa frågor mindre praktisk betydelse; förslaget till PFL ger bara ett par bestämmelser om speciella situationer av detta slag (4 kap. 7 och 8 åå). — Inom företagsförsäkringen spelar fareöknings- reglerna ofta en viktig roll. Villkoren brukar innehålla föreskrift om att det åligger försäkringstagaren att under försäkringstiden med- dela bolaget, om det sker någon sådan förändring som medför ökad risk för skada i de förhållanden vilka legat till grund för försäkring- en.

Reglerna om fareökning kan sägas avse två olika situationer: när risken ökas med försäkringstagarens vilja, och när detta sker utan försäkringstagarens vilja (men med hans vetskap). Den förra situa— tionen kan synas mera graverande men behöver inte vara det; fare- ökningen kan vara fullt försvarlig exempelvis när den utgör ett naturligt led i försäkringstagarens verksamhet. I båda fallen kan det föreligga en skyldighet för försäkringstagaren att ge försäkrings-

bolaget ett meddelande om förhållandet för att bolaget skall kunna vidta åtgärder i anledning av riskökningen; bolaget beslutar t.ex. om premiehöjning eller ger nya Säkerhetsföreskrifter (jfr 46 å FAL). En sådan förpliktelse blir normalt aktuell bara på företagsförsäkringens område. Som nämnt uppfattar vi, i enlighet med en vanlig stånd- punkt inom försäkringsbranschen, detta närmast som en fortsätt- ning av försäkringstagarens upplysningsplikt, och frågan regleras i det sammanhanget enligt vårt lagförslag (se 4 kap. 4 å och avsnitt 9.2 ovan).

Också i denna situation bör en skälighetsbedömning bli avgöran- de för frågan, i vad mån nedsättning skall ske. Enligt vår mening är det inte nödvändigt att ge särskilda regler för riskökande åtgärder som företas med försäkringstagarens vilja; ibland är reglerna om framkallande av försäkringsfall eller åsidosättande av säkerhetsföre- skrift tillämpliga, och i övriga fall bör det i vart fall vid konsument- försäkring vara tillräckligt att försäkringstagaren är skyldig att än- mäla förhållandet. Underlåter han det, kan man vid en eventuell nedsättning av ersättningen beakta bl.a. om han själv har föranlett riskökningen.

På företagsförsäkringens område kan det vara önskvärt att frågor av denna vikt kan bedömas efter mera preciserade riktlinjer. Men här liksom när det gäller upplysningsplikten är det naturligt att bestämmelser härom tas in i villkoren. Vi anser därför att frågan mycket väl kan regleras genom en gemensam bestämmelse om anmälningsplikt för alla slag av skadeförsäkring.

Reglerna i förslaget till EG—direktiv är också i fråga om fareök- ning i stort sett oförmånligare för försäkringstagaren än SkFL (se avsnitt 2.3 ovan). Även här förekommer en prorataregel; vad gäller denna olikhet kan hänvisas till vad som sagts om EG—regeln rörande upplysningsplikt (avsnitt 9.2 ovan).

Till skillnad från SkFL innehåller direktivförslaget en särskild regel om minskning av risken (art. 5). Om risken för försäkringsfall minskar väsentligt och varaktigt kan försäkringstagaren begära att premien sänks eller, om försäkringsbolaget inte går med på detta, säga upp avtalet. Att märka är att EG-direktiven utgår från att betydligt längre försäkringstider gäller än vad är vanligt i Sverige. För SkFL:s del har han i detta läge möjligheten att säga upp avtalet på grund av ändrade förhållanden (se närmare avsnitt 8.3 ovan och 3 kap. 3 å SkFL).

Vi har övervägt att föreslå en bestämmelse motsvarande den i EG-direktiven, vilken skulle vara tvingande vid konsumentförsäk- ring. Vid dessa försäkringar lär emellertid situationen inte vara så vanlig, och med tanke på de korta försäkringstiderna och premier- nas måttliga storlek torde inte försäkringstagaren ha något större behov av det ytterligare skydd som EG-regeln skulle ge; vid KFL:s

Avsnitt 9.3

Avsnitt 9.4 tillkomst synes någon regel om verkan av riskminskning inte ha satts i fråga. Både vid företags- och konsumentförsäkring lär för övrigt försäkringsbolagen gå med på en premiesänkning i dessa fall. Av sådana skäl har vi ansett det tillräckligt att försäkringstagaren i detta läge får en uppsägningrätt. Vid en harmonisering kan det emellertid bli aktuellt att en tvingande regel av det angivna innehållet tas ini lagen.

9.4 Framkallande av försäkringsfallet

Sammanfattning: Om den försäkrade uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar. — Begreppet grov vårdslöshet, vilket förekommer i såväl FAL som KFL, tolkas i nuvarande praxis restriktivt och används inte i lagförslaget. I stället regleras följderna av att den försäkrade genom medveten vårdslöshet som har med- fört betydande risk för den uppkomna skadan framkallat försäkringsfallet. Följden av sådan vårdslöshet är att för- säkringsersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt, dock inte vid ansvarsförsäkring. Vid företagsförsäkring kan bolaget i allmänhet förbehålla sig att i bl.a. denna situation betala ersättning endast i den mån den försäkrade inte själv J kan betala den skadelidande.

Försäkringsbolagets ansvar vid framkallande av försäkringsfallet regleras i FAL genom dispositiva bestämmelser. Såvitt angår skade- försäkring innebär de att bolaget är fritt från ansvar mot den som framkallat försäkringsfall uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, dock inte om han var under 15 år, i psykiskt sjukdomstillstånd enligt 33 kap. 5 å brottsbalken eller handlade i nödsituation eller liknande (se närmare 18—20 åå).

KFL innehåller här en tvingande reglering. Vid uppsåt hos den försäkrade svarar bolaget inte mot honom. Vid grov vårdslöshet (ett begrepp som i praxis brukar tolkas snävt) sker en skälighetsbe— dömning, likaså vid ej ringa oaktsamhet om förbehåll gjorts i för- säkringsvillkoren; sådant förbehåll godtas dock bara när preven- tionshänsyn eller andra särskilda skäl talar för detta (se närmare 32 å första och andra styckena). Beträffande ansvarsförsäkring gäl- ler särskilda principer: med tanke på att denna försäkringsform just avser att ge skydd vid oaktsamt beteende och på den skadelidandes behov av skydd gäller bolagets ansvarighet fullt ut när inte skadan vållats uppsåtligen (jfr prop. 1979/80:9 s. 75 f). Nedsättning sker inte när den försäkrade är psykiskt sjuk eller under 12 år (33 å). — Det

norska förslaget har i stort sett samma innehåll, frånsett att den försäkrade undgår nedsättning vid vårdslöshet som inte är grov; det finländska förslaget innehåller också en skälighetsregel beträffande grov vårdslöshet men utan undantag för ansvarsförsäkring.

Det är naturligt att först ta upp reglerna om framkallande vid andra typer av skadeförsäkring än ansvarsförsäkring, där ju redan en specialreglering gäller. I fråga om uppsåtligen framkallade för- säkringsfall råder ingen tvekan: ersättning bör inte utgå. (Här bort- ses från sådana särskilda försäkringsformer som förmögenhets- brottsförsäkring.) Motsvarande bör gälla när den försäkrade upp- såtligen förvärrat följderna av ett försäkringsfall: i den mån den ytterligare skadan omfattas av hans uppsåt, bör den inte ersättas.

Vidare synes det angeläget både för försäkringsbolagen och från allmän synpunkt att ersättning normalt inte utgår till den försäkrade vid grovt vållande i traditionell mening. Inte bara preventionshänsyn utan också rättviseskäl kan sägas tala för en sträng hållning i dessa fall: de skötsamma försäkringstagarna kan finna det föga rimligt att betala skadefall av detta slag. Undantagsvis kan det emellertid te sig väl hårt för en försäkrad att bli helt utan ersättning, och man bör därför åtminstone i konsumentförhållanden inte utesluta möjlig- heten till kompensation.

Vad angår annan oaktsamhet, kan som nämnt enligt KFL ersätt- ningen nedsättas under förutsättning att villkoren innehåller ett förbehåll härom och detta godtas; vidare får inte oaktsamheten vara ringa. Regeln är onekligen invecklad, och man kan sätta i fråga om inte preventionshänsyn kunde tillgodoses på annat och bättre sätt på konsumentförsäkringens område. Till en del bör detta kunna ske med hjälp av Säkerhetsföreskrifter; om sådana eftersätts kan ersätt- ningen enligt vårt förslag nedsättas såvitt det inte är fråga om ringa oaktsamhet. Man kan emellertid inte räkna med att bolaget på detta vis skall kunna förutse och reglera allt riskabelt handlande på för- säkringstagarens sida.

Vad som ger upphov till lagtekniska problem är framför allt den restriktiva tolkning begreppet grov vårdslöshet har fått i dessa sam- manhang, liksom för övrigt även inom skadeståndsrätten. Ett alter- nativ är att överge detta begrepp och dra gränsen för nedsättnings- möjligheten på annat sätt; en närliggande möjlighet är sålunda att i stället utesluta ersättning vid medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan, något som täcker just de fall där en sträng bedömning är behövlig. Ett annat alternativ, som kunde synas tilltalande också i andra sammanhang där lagstiftningen använt sig av begreppet grov vårdslöshet, är att ge detta begrepp en vidare innebörd än det för närvarande har; det skulle omfatta också sådan medveten vårdslöshet som just berörts. Det är emellertid inte lätt vare sig att tillämpa en avvikande tolkning av begreppet grov

Avsnitt 9.4

Avsnitt 9.4 vårdslöshet på ett speciellt område av ersättningsrätten eller att få till stånd en allmän förändring av praxis i detta avseende genom motivuttalanden rörande en särskild situation vid skadeförsäkring. Då är det lämpligare att ta fasta på det särdrag som gäller i de aktuella fallen, att vårdslösheten kan anses i större eller mindre grad vara påverkad av att försäkringen svarar för följderna åtminstone till en del.

Vi har därför stannat för den först angivna lösningen: frågan om vårdslösheten är grov skall inte längre vara avgörande vid konsu— mentförsäkring, utan det väsentliga blir i stället medvetenheten om risken.

På företagsförsäkringens område kan konsumentförsäkringens re— gel, hur den än utformas i detalj, ofta te sig otillräcklig för att tillgodose preventionen. Framför allt genom säkerhetsföreskrifter kan emellertid den försäkrades aktsamhetsplikt skärpas genom vill— koren, utan att man behöver räkna med att domstolarna normalt frångår dessa (se avsnitt 9.5 nedan). Någon särskild regel för före- tagsförsäkringens del synes därför inte behövlig.

Vad sedan angår framkallande av försäkringsfall vid ansvarsför- säkring, framstår onekligen den nuvarande regleringen i KFL som påfallande förmånlig för den försäkrade. Trots att han förfarit grovt vårdslöst behåller han sitt försäkringsskydd. Regeln har motiverats främst med hänsyn till den skadelidande (prop. 1979/80:9 s. 76). Vid företagsförsäkring, där rimligen långt flera försäkrade än inom kon- sumentförsäkringen kan väntas klara av att utge skadestånd av egna medel, har dessa skäl inte samma tyngd. Från preventionssynpunkt är i varje fall regeln klart otillfredsställande; att någon brustit i hänsyn till annan person eller annans sak är ju snarast mera allvar— ligt än att han inte tagit vara på sin egen egendom. På denna punkt ter sig KFL:s reglering mindre konsekvent.

Vi har övervägt olika sätt att åstadkomma en mera tillfredsställan- de lösning utan att denna går ut över den skadelidandes behov av ersättning. En utväg kan vara att låta den tvingande regeln om ersättning från ansvarsförsäkringen gälla endast i förhållande till den skadelidande. Bolaget skulle visserligen vara skyldigt att, i den mån ansvarsförsäkringen omfattar skadan och skadeståndsskyldighet fö- religger, utge ersättning till denne, men sedan skulle bolaget efter förbehåll i villkoren ha möjlighet att regressvis återkräva denna ersättning av den medvetet vårdslöse försäkrade inte bara vid företagsförsäkring utan också vid konsumentförsäkring. Materiellt sett borde detta vara en ganska tillfredsställande lösning. Från för- säkringsbolagens sida har man emellertid gjort den principiella in- vändningen, att de försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäk— ring normalt inte bör vara part i en skadeståndstvist utan bara åta sig att utge det skadestånd den försäkrade förpliktas att betala en

ståndpunkt som vi återkommer till på tal om rätten till direkt— krav vid ansvarsförsäkring (avsnitt 12.2 nedan). Som skäl för in- ställningen åberopas framför allt hänsyn till bolagets relationer till försäkringstagaren, som skulle bli lidande på en sådan ordning. På företagarhåll har man haft liknande betänkligheter. Onekligen kan det också förefalla överraskande och kanske rentav stötande från den försäkrades synpunkt, om bolaget efter att ha konstaterat allvarlig vårdslöshet skulle byta sida i skadeståndstvisten och i stål- let för att tillvarata den försäkrades intressen utge ersättning till den skadelidande som bolaget sedan kräver tillbaka av den för- säkrade.

En annan möjlighet som tagits upp i kommittén är att föreskriva ett subsidiärt ansvar för bolaget vid medveten vårdslöshet: en skade- lidande skulle i första hand få kräva den försäkrade, och bolaget skulle utge endast det skadestånd den skadelidande på grund av insolvens hos den försäkrade inte kan få ut från detta håll. På detta vis borde preventionshänsyn kunna tillvaratas i önskvärd utsträck- ning även vid ansvarsförsäkring utan att det slutligen går ut över den skadelidande. Också denna lösning, vilken man från försäkrings- sidan sagt sig föredra, kan synas leda till acceptabla resultat i sak. Mot lösningen har emellertid invänts att den i praktiken kan tvinga de skadelidande att föra besvärliga processer mot olika försäkrade innan det kan konstateras att bolagets ansvar inträder (låt vara att åtminstone skadeståndsskyldigheten i dessa fall av allvarligt vållan— de bör stå utan tvivel). I jämförelse med KFL:s lösning framstår den som en viss försämring för den skadelidande.

Det står klart att vilket alternativ man än väljer det väsentligen beror på försäkringsbolagen, om regeln skall få någon preventiv effekt. Godtar de t.ex. av hänsyn till relationerna med försäkrings- tagaren att slutligen stå för ersättningen trots allvarlig vårdslöshet på hans sida, hjälper det inte hur regeln än utformas. En reglering som från alla synpunkter är lämplig verkar svår att finna. Vi har kommit fram till en kompromisslösning som tar fasta på de olikheter som redan föreligger mellan konsument- och företagsförsäkring. Vid konsumentförsäkring bör hänsyn till den skadelidande och till den försäkrade ta över här skulle, liksom nu, bolaget svara fullt ut utom vid uppsåt hos den försäkrade, och om återkrav skulle det inte blir fråga. Sådana torde för övrigt sällan ha större betydelse med hänsyn till de försäkrades begränsade tillgångar. När det gäller företagsförsäkring, där preventionen mot medveten vårdslöshet har avsevärt större betydelse, skall däremot bolaget ha möjlighet att förbehålla sig att ansvara bara subsidiärt. Det måste alltså kon- stateras att försäkringstagaren saknar medel att betala skadan innan det blir aktuellt med försäkringsskydd. Också detta kan sägas mot- svara vad som nu gäller; här råder ju avtalsfrihet enligt FAL (jfr 18

Avsnitt 9.4

Avsnitt 9.4 och 20 åå). Vissa undantag får göras för psykiskt sjuka och min- deråriga (se avsnitt 9.8 nedan).

Liknande synpunkter framträder också ifråga om överträdelse av säkerhetsföreskrift. Den skadelidande behöver skydd även i detta fall, och ofta är det ju en händelse, om vårdslösheten samtidigt innebär att en sådan föreskrift har eftersatts. Vi har funnit frågorna om ansvarsförsäkring böra regleras på samma vis i denna situation, med möjlighet för bolagen att förbehålla sig subsidiärt ansvar vid företagsförsäkring (se avsnitt 9.5 nedan). Detsamma bör gälla i fråga om åsidosättande av räddningsplikt (avsnitt 9.6).

De nu angivna reglerna blir av naturliga skäl tvingande också vid företagsförsäkring; här står ju också den skadelidandes intresse på spel (jfr avsnitt 12.2 nedan).

Man kunde sätta i fråga, om inte det finns skäl att vid ansvarsför- säkring bedöma uppsåtligt skadevållande på samma vis som vid oaktsamhet av det angivna slaget: bolaget skulle svara, men endast subsidiärt. Ett så långtgående steg har vi dock inte velat ta i detta sammanhang. Uppsåtlig skadegörelse från försäkringstagarens sida är från bolagens synpunkt i allmänhet en risk som helt ligger utanför den normala, och det skull strida markant mot praxis inom frivillig ansvarsförsäkring om bolaget skulle nödgas att försäkra risken. Också från försäkringsteknisk synpunkt skulle detta te sig föga rimligt. En tvingande reglering av denna innebörd kan bara tänkas vid vissa fall av obligatorisk försäkring. Frågan får övervägas när särskild lagstiftning om sådana försäkringsformer blir aktuell.

Vi har också diskuterat om det finns anledning att föreslå mot- svarande regler som vid framkallande av försäkringsfallet, när för- säkringstagaren åsidosatt sin upplysningsplikt. Det skulle innebära, att inte heller ett sådant brott mot hans förpliktelser skulle gå ut över den skadelidande. På liknande sätt som när det gällde uppsåtligt skadevållande skulle det emellertid här bli fråga om en lagändring i klar strid med den traditionella uppfattningen på försäkringshåll. Vid konsumentförsäkring, där enligt det sagda det kan vara särskilt angeläget att tillvarata den skadelidandes intresse, torde vidare upp- lysningsplikten spela en underordnad roll för ansvarsmomentets del. Vi har därför ansett att det inte heller på denna punkt finns till- räckliga skäl att avvika från gällande ordning.

Gemensamma regler om dessa frågor har tagits upp i 4 kap. 9 å andra stycket lagförslaget.

9.5 Säkerhetsföreskrifter

Sammanfattning: Om den försäkrade försummar att iaktta en säkerhetsföreskrift skall ersättningen sättas ned efter vad som är skäligt. Visserligen passar en sådan bestämmelse som regel inte vid företagsförsäkring, men med hänsyn till den principiella avtalsfrihet som här gäller finns det inte skäl att ha några särregler. — Vid ansvarsförsäkring föreslås en mot- svarande reglering som vid framkallande av försäkringsfallet.

Begreppet säkerhetsföreskrift är inte helt klart. Ibland räknas hit också föreskrift om en sådan skyldighet som att bevara dokument efter skadefallet, något som förekommer i vissa ansvarsförsäkring- villkor. Vi anser det emellertid naturligt att reglerna om säkerhets- föreskrifter bör omfatta endast villkor om sådana förhållanden som är ägnade att på förhand förebygga eller begränsa skada. De kan här gälla vissa handlingssätt eller anordningar, eller vissa kvalifikationer hos den som skall ta befattning med försäkrad egendom eller annars kan påverka risken den försäkrade, hans anställda och hans andra medhjälpare. Föreskrifter om dokumentationsplikt av det nyss be- rörda slaget, liksom andra skyldigheter som föreligger först efter ett försäkringsfall, får däremot anses gälla Skaderegleringen och regle- ras i samband med Övriga bestämmelser härom (se avsnitt 13 nedan och 8 kap. 1 lagförslaget). — Vi har funnit lämpligt att i lagen ge en definition av säkerhetsföreskrift med det angivna innehållet (se 4 kap. 6 å andra stycket förslaget).

Också frågan om säkerhetsföreskrifter är av sådant slag att den främst kommer upp på skadeförsäkringens område. FAL reglerar den på annat vis än fareökning. Enligt 51 å är vid brott mot säker- hetsföreskrift försäkringsbolaget ersättningsskyldigt ”endast om och i den mån skadan, efter vad antagas må, skulle hava inträffat även om föreskriften blivit iakttagen” (varvid tilläggs att om det framgår av omständigheterna att underlåtenheten inte kan lastas den som haft att tillse att föreskriften iakttogs, den inte inverkar på ersätt— ningsskyldigheten). Det är alltså en sorts kausalitetsregel som gäller. I KFL regleras överträdelse av säkerhetsföreskrift på samma sätt som överträdelse av villkor om fareökning; en skälighetsregel till- lämpas alltså, och någon sådan omkastning av bevisbördan som sker enligt FAL framgår inte av lagtexten (se 31 å och ovan avsnitt 9.3). — Också de finländska och norska förslagen innehåller en skälighets- regel för dessa fall.

Inom företagsförsäkringen framstår bestämmelserna om säker— hetsföreskrifter som ett av de viktigaste inslagen i försäkringsvillko-

Avsnitt 9.5

Avsnitt 9.5 ren. Ibland kan det vara en förutsättning för att försäkring alls kan meddelas att bolaget på detta vis kan hålla risken under en viss kontroll, och i varje fall kan det vara väsentligt för premien att föreskrifterna följs. Från preventionssynpunkt har vidare föreskrif- terna ofta stort värde: att villkoren på detta sätt inskärper vikten av aktsamhet bör minska risken både för skada på egendom, försäkrad eller oförsäkrad, och på personer anställda lika väl som utom- stående. Här kan stränga regler te sig välmotiverade. Den faktiskt tillämpade ordningen inom företagsförsäkringen skiljer sig emeller- tid så till vida från FAL:s system att villkoren vanligen föreskriver viss procentuell nedsättning (t.ex. med 20 procent, dock lägst ett halvt och högst tio basbelopp) med möjlighet till avvikelse om särskilda skäl föreligger med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter.

Också inom konsumentförsäkringen kan föreskrifterna vara be- tydelsefulla, bl.a. när det gäller att vidta försiktighetsmått mot in- brott och annan stöld. Åtskilliga tvister vid reklamationsnämnden och även vid domstol rör tillämpningen av KFL:s nedsättningsregler i fall av denna typ.

Det är enligt vår mening självklart att en skadeförsäkringslag bör innehålla bestämmelser om säkerhetsföreskrifter. Till en början bör inskärpas att information måste ges om föreskrifterna; den frågan har vi berört i ett tidigare sammanhang (se ovan avsnitt 7). Ett allmänt krav måste också vara att de tydligt framgår av material som den försäkrade kan ta del av; han skall inte behöva lägga ned tid och möda på spekulationer om vad bolaget kan antas mena och om det verkligen är fråga om en säkerhetsföreskrift, med dess speciella rättsverkningar. — Vad angår påföljden av att en föreskrift överträds gäller här liksom i fråga om upplysningsplikt och fareökning, att en skälighetsregel nu har tillämpats under ett antal år på konsument- försäkringens område. De tvister som uppkommit just om säker- hetsföreskrifter torde främst sammanhänga med att försäkrings- villkoren preciserade lagtextens skälighetsregel på ett sätt som inte stämde särskilt väl med motivens ståndpunkt (jfr bl.a. NJA 1984 s. 829). Mot den nuvarande ordningen torde man knappast kunna rikta några mera vägande anmärkningar. Vi anser i varje fall att det inte finns tillräckliga skäl att gå ifrån KFL:s skälighetsregel heller i detta fall. Ett särskilt argument för denna ståndpunkt är att fallet när en skada beror på att en säkerhetsföreskrift har överträtts kan vara svårt att skilja från annat framkallande av försäkringsfallet (jfr nedan avnsitt 9.6); det är som sagt praktiskt att samma nedsättnings- regel får gälla i olika fall där en biförpliktelse har åsidosatts.

Vad angår företagsförsäkring, kan en fri skälighetsbedöming na- turligtvis framstå som särskilt diskutabel i dessa vanliga situationer låt vara att något liknande förekommer enligt de förut nämnda

villkoren vid bedömningen om särskilda skäl föreligger att avvika från procentregeln. Även här kommer emellertid problemet i ett annat läge genom den avtalsfrihet som i princip skall råda. Just i fråga om föreskrifter som är avsedda att minska riskerna vid mer eller mindre farliga verksamheter kan man utgå från att villkoren normalt kommer att gälla, även om försäkringstagaren på grund av sin ekonomiska ställning och sin bristande erfarenhet i mycket liknar en konsument. Undantaget från den dispositiva regleringen av före- tagsförsäkring torde alltså sakna nämnvärd praktisk betydelse (jfr 1 kap. 3 å lagförslaget). Några obilliga konsekvenser för småföreta- garna kan knappast befaras ens om villkoren tillämpas fullt ut, bl.a. med tanke på att de som nämnt inte brukar gå ut på ett fullständigt bortfall av ersättningen.

Vi har alltså kommit till resultatet att också på detta område man utan olägenheter kan ge gemensamma regler för konsument- och företagsförsäkring, såvitt gäller försäkring på egendom. Ett särskilt problem utgör däremot ansvarsförsäkring, där bestämmelsen kan te sig hård mot den skadelidande. Dennes intresse bör emellertid kunna tillgodoses genom särskilda regler om denna försäkringsform av samma typ som vi föreslagit beträffande framkallande av för- säkringsfall (avsnitt 9.4 ovan).

Vi återkommer till reglernas utformning i specialmotiveringen. (Angående frågan om identifikation se nedan avsnitt 9.7.)

9.6 Räddningsplikt

Sammanfattning: Om den försäkrade uppsåtligen eller ge- rom medveten vårdslöshet inte efter förmåga försöker hind- ra eller minska en skada får försäkringsersättningen sättas ned efter vad som är skäligt. Vid ansvarsförsäkring föreslås en motsvarande reglering som vid framkallande av försäk- rngsfallet.

FAL ålägger den försäkrade att vid inträffat eller omedelbart före- ståerde försäkringsfall efter förmåga sörja för avvärjande och minskning av skadan m.m., varvid han har att såvitt möjligt efter— komna försäkringsbolagets föreskrifter härom. Äsidosätter han dess: åligganden uppsåtligen eller grovt vårdslöst på ett sätt som kan antagas ha varit till skada för bolaget, kan ersättningen nedsättas eller falla bort (se 52 å). I KFL förekommer inga speciella be- stämnelser om sådana åtgärder, men avsikten är att skyldighet att vidta dern skall falla under den allmänna regeln i 31 å om brott mot

Avsnitt 9.6

Avsnitt 9.7 föreskrifter som intas i försäkringsvillkoren (prop. 1979/8019 5. 147). Detaljerade föreskrifter om räddningsåtgärder lär inte vara vanliga vid vare sig konsument- eller företagsförsäkring; man hänvisar till lagens bestämmelse. Påföljden av en försummelse brukar regleras på liknande sätt som enligt FAL.

Vi anser det lämpligt att i en skadeförsäkringslag ta in uttryckliga regler också om skyldighet att vidta sådana åtgärder, liksom skett i övriga nordiska förslag. Räddningsplikten är naturligtvis av värde inte bara för försäkringskollektivet utan också från allmän syn- punkt. Äsidosätts skyldigheten, bör liknande principer gälla som vid framkallande av försäkringsfall — alltså en regel om nedsättning efter skälighet vid uppsåt eller medveten vårdslöshet (jfr avsnitt 9.4 ovan). Det är emellertid rimligt att den försäkrades vårdslöshet inte bedöms lika strängt när den består i ren passivitet inför en hotande fara som när han aktivt framkallat försäkringsfallet.

Av motsvarande skäl som anförts på tal om säkerhetsföreskrifter och framkallande av försäkringsfallet anser vi samma regel kunna tillämpas vid företagsförsäkring som vid konsumentförsäkring. Er- sättning för räddningskostnad skall beröras i ett senare sammanhang (avsnitt 16.6.5).

Liknande problem som vid framkallande av försäkringsfall upp- kommer när räddningsplikten åsidosatts vid ansvarsförsäkring. Bl.a. med tanke på att det här kan vara svårt att skilja mellan brott mot räddningsplikten, brott mot säkerhetsföreskrift och framkallandefall har vi funnit att dessa situationer bör regleras på samma vis (jfr avsnitt 9.5 ovan). Regeln i 4 kap. 9 å andra stycket i förslaget omfattar alltså även försummade räddningsåtgärder.

9.7 Identifikation

Sammanfattning: Nedsättningsreglerna bygger på att det är den försäkrade själv som åsidosätter sina förpliktelser mot försäkringsbolaget. Om bolaget gjort förbehåll därom kan dock med den försäkrades handlande jämställas handlande av vissa personer (identifikation). För konsumentförsäkring- ens del påminner reglerna i rätt hög grad om motsvarande bestämmelser i KFL; identifikation skall sålunda kunna ske med t.ex. familjemedlemmar. Vi har dock försökt att förenk- la bestämmelserna. Vid företagsförsäkringen får bolaget gö— ra förbehåll om att med den försäkrades handlande skall likställas handlande av bl.a. anställda och andra medhjälpa- re.

En praktiskt viktig fråga är hur den situationen skall bedömas, att de förpliktelser som här har omtalats har åsidosatts inte av den som skulle vara berättigad till ersättning — normalt den försäkrade — utan av någon annan som står i ett särskilt förhållande till honom — t.ex. en närstående eller anställd. Skall denne ”identifieras” med den försäkrade, så att den närståendes eller anställdes handlande be- döms på samma sätt som om det varit den försäkrades egen åtgärd? FAL innehåller inga allmänna regler härom, bara vissa speciella bestämmelser — om identifikation med make vid brandförsäkring (85 å) och om identifikation vid brott mot säkerhetsföreskrift (51 å andra stycket; se ovan avsnitt 9.5). I KFL finns olika regler om identifikation vid överträdelse av försäkringsvillkoren (31 å) och vid framkallande av försäkringsfallet (32 å). I båda situationerna jäm- ställs med den försäkrade den som handlat med hans samtycke och den som beträffande försäkrad egendom har en väsentlig ekonomisk gemenskap med denne (vid framkallande dock bara om inte sär- skilda skäl talar mot detta). Vid brott mot försäkringsvillkoren kan dessutom bolaget i villkoren göra förbehåll om identifikation med den som i stället för eller tillsammans med den försäkrade har tillsyn över försäkrad egendom.

KFL bygger på tanken att som huvudregel rätten till försäkrings- ersättning bör bedömas självständigt för varje försäkrad. Ett natur- ligt avsteg från denna princip, vilket inte uttryckligen angetts i lagen men gäller enligt både FAL och KFL, är att brott mot upplysnings— plikten drabbar också andra än försäkringstagaren som har rätt till försäkringsersättning (varvid dock vid skälighetsbedömningen det får beaktas, att inte den som kräver ersättning själv har begått något fel). I övrigt skulle det bara undantagsvis förekomma någon identifi- kation (jfr prop. 1979/80:9 s. 79 ff). Också om denna fråga gäller att den ordning som tillämpats enligt KFL veterligen inte medfört stör- re problem. För konsumentförsäkringens del synes det emellertid motiverat med en viss förenkling av regleringen, som nu är rätt komplicerad. Vad angår skada på omhändertagen egendom har man i de finländska och norska förslagen inskränkt identifikationen till att gälla skada på viss mera värdefull egendom: motorfordon, far- tyg, flygplan och (i Norge) husdjur. Emellertid kan man med lika goda skäl tillämpa samma regel på andra dyra kapitalvaror, t.ex. husvagnar. Vi har funnit bestämmelsen böra gälla all egendom som någon med den försäkrades samtycke har hand om. I övrigt framstår det som tillräckligt att identifikation sker med vissa närstående när skada sker på gemensam bostad och på bohag i denna. Det är naturligt att här ange den försäkrades make och sambo; mera tvek- samt kan det vara om man bör identifiera med annan familjemed- lem, närmast hemmavarande barn. Enligt KFL:s regel gäller en likartad regel vid brott mot säkerhetsföreskrift men normalt inte vid

Avsnitt 9.7

Avsnitt 9.8 framkallande av försäkringsfall. För en sådan lösning talar att just i dessa situationer det kan vara svårt att konstatera vem som åsidosatt föreskriften t.ex. lämnat en dörr olåst. Vi har valt att följa KFL:s linje i detta avseende.

Reglerna om identifikation utgör en betydelsefull inskränkning av konsumentens försäkringsskydd, låt vara att man vid prövningen av nedsättningsfrågan kan se till att han inte drabbas oskäligt hårt. Med tanke härpå har vi funnit rimligt att identifikation över hela linjen förutsätter förbehåll i avtalet, något som stämmer väl med villkorens vanliga utformning i dag (se 4 kap. 8 å första stycket lagförslaget).

Vad angår företagsförsäkring, råder avtalsfrihet på denna punkt också enligt de finländska och norska förslagen. Här finns det ett starkt intresse för försäkringsbolagen att göra förbehåll om identifi- kation också med den försäkrades anställda och andra medhjälpare; inte minst vid försäkring för småföretagare framstår en sådan ord- ning som naturlig och delvis också angelägen. Detta är ett sådant fall där lagens regler bör gälla oavsett småföretagarens förhållanden. Vi föreslår därför en dispositiv bestämmelse av detta innehåll (4 kap. 8 å andra stycket). En sådan regel utesluter inte att man beträffande påföljden av att biförpliktelsen överträtts tillämpar lagens skälig- hetsregel, när villkoren avviker från denna och småföretagaren är i behov av samma skydd som en konsument (jfr 6.4 ovan); en skälig- hetsbedömning kan alltså ske i fråga om nedsättning av ersätt- ningen. Likaså kan man under samma förutsättning följa lagens bestämmelser när ett villkor utsträcker identifikationen längre än till anställda och andra medhjälpare.

9.8 Ringa oaktsamhet; barn och psykiskt störda personer m.m.

Sammanfattning: Reglerna om nedsättning av försäkrings- ersättningen får inte tillämpas om försäkringstagaren, den försäkrade eller den som skall likställas med den försäkrade gjort sig skyldig till en endast ringa försummelse, varit under tolv år, varit psykiskt störd eller befunnit sig i en nödsitua- tion.

I KFL:s regler om upplysningsplikt och framkallande av försäkrings- fallet förekommer ett undantag för fall av ringa oaktsamhet; då kan inte ersättningen reduceras enligt lagen (30 och 32 åå). Avsikten har varit att inte varje tanklöshet eller smärre förbiseende bör medföra att ersättningen nedsätts (jfr SOU 1977:84 s. 152). Samma syn—

punkter gör sig alltjämt gällande för konsumentförsäkringens del. Vi anser att principen bör få en generell tillämpning i alla de nedsätt- ningssituationer som lagen behandlar. Skillnaden torde inte bli stor mot nuvarande regler; om den försäkrade bryter mot en säkerhets- föreskrift eller annat uttryckligt försäkringsvillkor torde det ofta vara svårt att anse hans oaktsamhet ringa, i synnerhet när han fått särskild information om villkoret (jfr 2 kap. 2 å andra stycket och 4 å).

Enligt 19 å FAL, liksom enligt förslaget till PFL (4 kap. 8 och 9 åå), gäller särskilda regler om försäkringsfallet framkallats av för- säkrad som är under 15 år eller psykiskt störd på sätt som anges i 33 kap. 2 å brottsbalken. Försäkringsbolaget kan då inte åberopa de regler om ansvarsfrihet eller nedsättning av försäkringsersättningen som omtalats i det föregående. I KFL är i stället åldersgränsen 12 år, och regeln gäller här även åsidosättande av upplysningsplikten och andra åligganden enligt försäkringsavtalet (33 å första stycket). Vi anser oss böra hålla fast vid KFL:s regel också i förslaget till skade- försäkringslag. Här gör sig inte humanitära synpunkter gällande på samma sätt som vid personförsäkring, och preventionshänsyn har större tyngd. Vidare bör i lagen tas upp en motsvarighet till 19 å andra stycket FAL och 4 kap. 10 å förslaget till PFL: undantag från reglerna om framkallande, brott mot säkerhetsföreskrift, fareökning och försummade räddningsåtgärder bör gälla om den försäkrade befunnit sig en sådan nödliknande situation att hans handlande framstår som försvarligt.

Några särskilda bestämmelser om företagsförsäkring synes inte erforderliga i detta fall. — De nu omtalade reglerna har tagits upp i 4 kap. 9 å av lagförslaget.

9.9 Omfattningsbestämmelser och tvingande regler

Sammanfattning: För att förebygga att reglerna om över— trädelse av biförpliktelser kringgås genom försäkringsvillkor som formellt är avfattade som undantagsbestämmelser för vissa risker — t.ex. villkor enligt vilka ersättning inte utgår vid stöld i olåst lokal — föreslår vi att reglerna om biförpliktelser skall tillämpas också på vissa villkor som enligt sin lydelse

begränsar försäkringens omfattning. Förutsättningen är att begränsningen beror av att någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat till försäk— ringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller av att vissa försiktighetsmått mot skadan har underlåtits. Här blir lagens delvis tvingande regler om möjlighet att sätta ned ersättningen tillämpliga.

Avsnitt 9.9

Avsnitt 9.9 En välkänd försäkringsrättslig tvistefråga är, om försäkringsbolaget kan komma ifrån de tvingande reglerna om bl.a. upplysningsplikt, fareökning, säkerhetsföreskrifter och framkallande av försäkrings- fallet genom att i villkoren begränsa risken till skador som inträffar i vissa sammanhang eller av vissa orsaker. Bolaget säger sig t.ex. täcka bara stölder i låst lokal eller stöld av egendom som förvaras med omsorg, i stället för att ta in en säkerhetsföreskrift om låsning resp. lita till lagens regler om vårdslöst framkallande av försäkringsfall.

I gällande rätt är gränsdragningen mellan tvingande regler i för- säkringslagstiftningen och sådana riskbegränsande regler ganska oklar; frågan löses varken av FAL eller KFL, och belysande svenska rättsfall saknas i stort sett helt. (Jfr däremot från Norge bl.a. NRt 1973 s. 737 och NRt 1979 s. 554.) Problemen har ingående dis- kuterats i försäkringsrättslig doktrin (se bl.a. Hellner, avsnitt 3.2.2, 4.2.2, 8.6.1 och 10.3, med ytterligare hänvisningar, samt Selmer, kapitel 5, avsnitt VII.2). De lösningar som föreslås innebäri allmän- het att man drar upp en ganska komplicerad skiljelinje, som på- verkas av en rad olika synpunkter. Frågan har också berörts i KFL:s motiv, där det utvecklas att det avgörande inte är hur en bestämmel- se är formulerad utan vad den faktiskt innebär (se bl.a. prop. 1979/80:9 s. 65 f, 154). Ofta kan man emellertid tveka just om vad innebörden egentligen är. I förslaget till PFL har vi inte ansett oss böra göra något försök att lösa problemet genom en lagbestämmelse (se SOU 1986:56 s. 308 f). Frågan får emellertid särskild betydelse vid skadeförsäkring.

Man bör här inte fästa större vikt vid de termer varmed de tvingande reglerna beskrivs. Som framgått brukar de vanligen anses gälla ”biför- pliktelser” till försäkringsavtalet, medan omfattningsbestämmelser inte all- tid kan karakteriseras på detta vis. De flesta biförpliktelser skulle emellertid lika väl kunna sägas angå förutsättningar för försäkringsavtalet (jfr SOU 1986:56 s. 309 f), och då är det klart att den principiella skillnaden mot villkor rörande riskens omfattning inte är lika stor.

Också på denna punkt gäller att det visserligen är svårt att finna några aktuella exempel på klart olämpliga villkor men att det oklara rättsläget ändå innebär en viss otrygghet för de försäkrade. Det står klart att bolagen har ett naturligt intresse av att avgränsa risken så att den motsvarar premien och även i övrigt är lämplig från för- säkringsteknisk synpunkt, t.ex. så att Skaderegleringen underlättas. Försäkringstagaren kan begära att denna avgränsning sker på ett klart och begripligt sätt, men framgår den bara tydligt av villkoren och är rimlig i övrigt, bör han i allmänhet inte kunna klaga på att försäkringen undantar skadorna i fråga. Å andra sidan kan det inte accepteras att de tvingande regler som lagstiftaren efter ingående överväganden utformat utan vidare skulle mista sin betydelse genom en enkel omformulering av försäkringsvillkoren.

Problemet kompliceras av att preventions- och rättvisesynpunkter inte sällan talar för en avgränsning av risken, som just hänvisar till den försäkrades handlande. Bolaget kan vara berett att täcka skador av visst slag, bara inte den försäkrade visat påtaglig nonchalans beträffande den försäkrade egendomen; det kan också allmänt sett verka önskvärt att villkoren inskärper vikten av aktsamhet. Får inte bolaget göra sitt ansvar beroende t.ex. av att den försäkrade egen- domen omhänderhafts med omsorg, kanske bolaget rentav blir ovil- ligt att alls försäkra egendomen i fråga. — Ur försäkringstagarens synvinkel kan det te sig stötande och orättvist att man under alla omständigheter tar undan vissa skador, fast han inte är vållande till dem.

Samtidigt bör beaktas att de tvingande regler vi föreslår om be— gränsning av bolagets ansvar vid överträdelser av biförpliktelser bygger på synpunkten att den försäkrade inte skall mista sin rätt, om inte han eller någon han svarar för på något sätt varit försumlig. Den lagreglering som förordats i det föregående innebär att en nyanserad bedömning av skälen för och emot ett försäkringsskydd skulle ske i det enskilda fallet, om också vissa huvudlinjer för skälighetspröv- ningen skulle vara genomgående vid olika typer av överträdelser. Ett sådant system är svårt att förena med den typ av omfattningsbe- stämmelser som här har diskuterats.

En möjlighet kunde naturligtvis vara att man beträffande alla klausuler som gör ansvaret beroende av den försäkrades handlande tillämpar de tvingande reglerna. Det skulle innebära bl.a. att undan- tag för skada genom vissa farliga förfaranden eller för skada genom att försäkrad egendom förvarats på viss riskabel plats skulle kunna åsidosättas, om den försäkrade inte har skuld till försäkringsfallet (jfr resonemanget kring NRt 1979 s. 554 i Selmer a. st.). En sådan princip skulle emellertid gå betydligt längre än vad som behövs för att tillgodose försäkringstagarsidans berättigade intressen. Här lik- som i andra sammanhang anser vi att själva försäkringsproduktens utformning bör lämnas åt bolagen; man kan inte förbjuda dem att, när de försäkrar en viss risk, undanta skador av preciserade orsaker som av försäkringstekniska skäl svårligen går att ta med i skyddet. Vad som bör motarbetas är däremot att bolaget undviker de tving- ande reglerna genom att göra ansvaret beroende av just sådana förhållanden som 4 kap. tar sikte på utan att detta kapitel därför blir tillämpligt. Skall frågan alls regleras i lagtext är det klausuler av detta slag man bör ta sikte på, inte sådana generella undantag som nu berörts.

En lämpligare lösning synes därför vara att de tvingande reglerna tillämpas på omfattningsbestämmelser som — till sin avfattning eller åtminstone i realiteten låter försäkringsskyddet bero på om den försäkrade eller någon annan på hans sida uppsåtligen eller genom

Avsnitt 9.9

Avsnitt 9.9 vårdslöshet framkallat försäkringsfallet eller på förhand känt till skadeorsaken eller om man underlåtit vissa försiktighetsmått som är ägnade att förebygga eller begränsa skada. I det förstnämnda fallet bör alltså reglerna om framkallande av försäkringsfallet gälla, i det andra reglerna om upplysningsplikt och i det tredje reglerna om säkerhetsföreskrifter (eller kanske räddningsplikt). Vid konsument- försäkring skulle utan vidare bolagets ansvar följa de tvingande reglerna i sådana situationer, medan vid företagsförsäkring det skul- le finnas möjlighet att trots lagbestämmelsen i fråga tillämpa den riskbegränsande klausulen; i så fall måste det emellertid framgå av villkoren att inte 4 kap. skall gälla i detta läge, och vidare kan avvikelse från klausulen ske när försäkringstagaren behöver samma skydd som en konsument.

Mot en sådan regel kan invändas att den inte helt löser problemet. Det står bolagen fritt att utforma undantag som inte alls beror av den försäkrades förhandsvetskap eller uppträdande. Vill man inte försäkra exempelvis skada genom svetsning på grund av den sär— skilda brandfara som föreligger vid slarvigt utfört arbete, kan svets- ningssskador undantas generellt. — Enligt vår mening är det dock inte sannolikt att regeln skulle få några allvarliga verkningar på möjligheten till försäkringsskydd. Med de regler om information som vi föreslår bör försäkringstagaren få goda möjligheter att kon- statera, att en risk av större praktisk betydelse inte omfattas av försäkringen och att denna därför har mindre värde för honom. Finns det ett verkligt försäkringsbehov, kommer med all sannolikhet också sådana risker att tas med i skyddet, fast bolaget hindrar ett missbruk av försäkringen bl.a. genom säkerhetsföreskrifter.

Det bör tilläggas att en sådan metod ofta torde tillgodose bolagets intresse lika väl som en omfattningsbestämmelse. [ den mån det är motiverat att undanta en risk med hänsyn till skadepreventionen eller av försäkringstekniska skäl, finns det nämligen all anledning att låta detta inverka på tillämpningen av de tvingande reglerna. När det t.ex. gäller väsentliga försiktighetsmått som utgör förutsättning för att en risk skall försäkras — en stöldförsäkrad cykel får inte lämnas olåst finns rentav möjlighet att helt vägra ersättning om den försäkrade försummar åtgärden. Man kan alltså komma till samma resultat som med ett generellt undantag för olåsta cyklar. Lagregelns smidighet ger emellertid visst utrymme för att beakta billighetsskäl i det enskilda fallet.

Vi har alltså stannat för en lösning av det angivna slaget, som framstår som en lämplig kompromiss mellan intressena på ömse sidor. Regeln finns upptagen i 4 kap. 11 å i lagförslaget.

Allmänmotivering till 5 kap.

10 Premien

Sammanfattning: I fråga om premiekrav och betalningsfris- ter föreslår vi samma regler som enligt KFL; första premien skall betalas inom fjorton dagar från det att försäkrings- bolaget avsänt ett krav och senare premie inom en månad från krav. Bolaget blir inte fritt från ansvar på grund av premiedröjsmål förrän försäkringen sagts upp och försäk- ringstagaren haft minst 14 dagar på sig att betala premien. På liknande sätt som enligt KFL kan försäkringstagaren få ett särskilt betalningsanstånd om han till följd av t.ex. svår sjuk- dom inte kunnat betala premien. Reglerna i KFL om för- seningsavgift föreslås slopade. Några särskilda bestämmelser för företagsförsäkring ges inte. Den principiella avtalsfri- heten vid dessa försäkringar innebär nämligen att försäk- ringsbolaget i allmänhet får säga upp försäkringen eller på annat vis befria sig från ansvar så snart försäkringstagaren kommit i dröjsmål med betalningen.

Reglerna om betalning av premien är helt olika i FAL och KFL. Enligt 12 å FAL skall premien betalas utan uppskov, om inte sär- skild förfallodag har bestämts; premien för senare perioder även när försäkringen automatiskt förlängts skall erläggas på periodens första dag. Vid dröjsmål med premien kan bolaget säga upp för- säkringen att upphöra efter tre dagar (13 å). Bolaget kan förbehålla sig ansvarsfrihet vid försenad premiebetalning och göra gällande denna vid dröjsmål med första premien genast, vid dröjsmål med senare premie en vecka efter det att bolaget gett försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag (14 å).

KFL:s regler bygger på principen att bolaget skall sända två skriftliga meddelanden till försäkringstagaren innan ansvarigheten upphör: ett vanligt krav före förfallodagen och sedan om premien

Avsnitt 10 inte betalas — en uppsägning med viss frist, inom vilken försäkrings- tagaren kan vidta rättelse. Under fristen är försäkringstagaren skyd— dad, samtidigt som försäkringsbolaget har rätt till premie för denna tid även om försäkringen sedan upphör. Första premien skall betalas inom 14 dagar från det att kravet avsänts, senare premie inom en månad från krav; uppsägningsfristen är i båda fallen 14 dagar (se närmare 21—26 åå). Den ledande tanken bakom dessa regler är att en så allvarlig påföljd som ansvarets upphörande inte skall inträda alltför snabbt. Första avin kan ha kommit på avvägar eller blivit förbisedd, och dröjsmålet kan också ha berott på andra, relativt ursäktliga förhållanden — inte på att försäkringstagaren vill upphöra med försäkringen (se SOU 1977:84 s. 140 f, 143). I vårt förslag till PFL har vi föreslagit ett liknande system för personförsäkringens del (se 5 kap. 1 och 2 åå). — I företagsförsäkringens villkor regleras frågan på liknande sätt som enligt KFL, men uppsägningstiden är bara tre dagar.

Vad först angår konsumentförsäkringens förhållanden. saknar vi anledning att nu föreslå något avsteg från den ordning som gäller och som vi ansett rimlig också för personförsäkringens vidkomman- de. Här bör alltså tas upp motsvarande regler som i KFL, om också utformade i närmare överenskommelse med förslaget till PFL. Vissa särdrag hos personförsäkring får här beaktas. De särskilda reglerna om återupplivning av personförsäkring (5 kap. 3 å PFL), vilka di- rekt sammanhänger med svårigheten att teckna ny försäkring vid försämring av hälsotillståndet, blir sålunda inte aktuella för skade- försäkringens vidkommande; en premiebetalning efter det att för- säkringen upphört får, på samma sätt som enligt 26 å KFL. anses som begäran om ny försäkring.

För företagsförsäkringens del står det däremot klart att samma reglering inte alltid skulle vara lämplig. På försäkringshåll har man bl.a. framhållit risken för spekulation från försäkringstagarens sida; han skulle utnyttja de frister lagen ger för att skaffa sig försäkrings- skydd utan någon avsikt att betala premien och sedan byta bolag, när fristen håller på att gå ut. Med de höga premier som här blir aktuella skulle fristerna vidare leda till ganska betydande ränteför- luster för bolagen även om försäkringen fortsätter att gälla; det är inte alltid lätt att ta ut ränta av kunden. Över huvud taget har dubbla frister ansetts onödigt omständligt i affärsmässiga förhållanden.

Vi har förståelse för dessa synpunkter. Väsentligen torde de emel- lertid tillgodoses genom den principiella avtalsfrihet som lagen skul- le tillåta vid företagsförsäkring. Också bolagens möjlighet att genom s.k. kontantklausul förbehålla sig ansvarsfrihet till dess premien betalas kan i viss utsträckning försvåra spekulation från försäkrings- tagarens sida. Man kan inte komma ifrån att åtskilliga småföretagare kan ha ett liknande behov av skydd som en konsument just vid

underlåten premiebetalning; ofta är det fråga om förhållandevis Avsnitt 10 stora premiebelopp som inte alltid kan erläggas omedelbart, och att han då skulle mista sitt försäkringsskydd kan inte sällan framstå som obilligt. Det stämmer för övrigt bäst med allmänna kontraktsrätts- liga principer att inte varje bagatellartat kontraktsbrott kan leda till så allvarliga konsekvenser som att avtalet omedelbart upphör att gälla. Vi anser oss därför inte böra ta in en särskild regel för företagsförsäkring. I stället får man tillämpa den allmänna grundsats vi föreslår, att avvikelse från lagens regel normalt skall godtas, men att möjlighet till avsteg skall finnas när försäkringstagaren rimligen bör jämställas med en konsument. En sådan ordning kan visserligen motivera speciella villkor i vissa försäkringar avsedda för småföreta- gare, men detta kan knappast väntas medföra nämnvärda problem för försäkringsbolagen.

Också i övrigt har vi ansett oss böra föreslå regler om premien som i sak väsentligen motsvarar KFL:s bestämmelser; de finns in- tagna i 5 kap. i vårt förslag. Vi har dock funnit att bestämmelsen om förseningsavgift (24 å KFL), som enligt uppgift saknar intresse från försäkringsbranschens synpunkt, kan utgå. Vidare har efter mönster från förslaget till PFL tagits in en särskild regel om premiebetalning genom post och bank (5 kap. 5 å). — Vi återkommer till reglernas detaljer i specialmotiveringen.

När försäkringen förmedlas av mäklare, är det tänkbart att denne också åtar sig att sköta om inbetalningen av premien. Försummelser av mäklaren får här liksom i andra situationer tillräknas försäkrings- tagaren. Uppsägning på grund av premiedröjsmål kan tillställas mäklaren, om denne skulle ha fullmakt att företräda försäkrings— tagaren i detta hänseende, och underlåter mäklaren att inom den föreskrivna fristen betala in premien går det ut över de försäkrade. Om mäklaren på detta vis brister i sina skyldigheter enligt upp- draget, kan han bli skadeståndsskyldig enligt 14å lagen om för- säkringsmäklare.

Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3) är reglerna om pre— miebetalningen i förslaget till EG-direktiv inte förmånligare för försäkringstagarsidan än de regler vi föreslår. Någon ändring i SkL behövs inte i denna del vid en harmonisering, frånsett att bestäm- melserna måste göras tvingande vid företagsförsäkring.

Allmänmotivering till 6 kap.

11 Försäkringsersättningen

Sammanfattning: Det s.k. berikandeförbudet i FAL ersätts med en mindre långtgående regel om att om inte annat avtalats, försäkringsersättningen skall motsvara den ekono- miska skadan. Försäkringsrörelselagen föreslås bli ändrad så att det framgår att försäkringsersättningen inte bör täcka konstruerade ekonomiska förluster. Liksom för närvarande i FAL ges i SkFL regler om återanskaffningsvärdet som grund för beräkning av försäkringsersättningen; om inte annat har avtalats skall ersättning utgå efter denna princip. Underför— säkring och dubbelförsäkring föreslås bli behandlade på sam- ma vis som i KFL.

I 36—44 åå FAL finns intagna en rad allmänna bestämmelser som kan sägas röra försäkringsersättningen i vidsträckt mening. I 35 å anges att till föremål för skadeförsäkring får göras varje lagligt intresse — försäkringstagarens eller tredje mans — som kan upp- skattas i pengar. I 36—39 åå förekommer bestämmelser om för— säkringsvärdet. Bl.a. ger 39å första stycket uttryck för det s.k. berikandeförbudet (”ej vare försäkringsgivaren pliktig att såsom ersättning för inträffad skada utgiva större belopp än som erfordras för förlustens täckande, ändå att överenskommet försäkringsbelopp är större”); viss modifikation förekommer i andra stycket. Under- försäkring, då försäkringsbeloppet understiger det försäkrade in— tressets värde, behandlas i 40 å och dubbelförsäkring i 41—44 åå. KFL innehåller vissa kortfattade regler om underförsäkring och dubbelförsäkring (35 och 36 åå); vidare föreskrivs att försäkrings- villkoren skall innehålla regler om värderingen av skadad egendom och annan förlust till följd av försäkringsfallet (37 å andra stycket). Frågan om hur försäkringsersättningen skall bestämmas ansågs inte lämpad för reglering genom KFL; det framhölls att FAL:s bestäm-

melser i frågan till stor del satts ur spel av betydligt mera kom- Avsnitt 11 plicerade föreskrifter i försäkringsvillkoren och att man genom den offentliga tillsynen ändå kunde få en viss kontroll över den rättsliga utvecklingen på området (prop. 1979/8019 5. 97). Inte heller före-

kommer i KFL någon hänvisning till regeln om berikandeförbudet; en sådan bestämmelse ansågs inte nödvändig utan kunde tvärtom felaktigt föranleda slutsatsen att vissa försäkringar som inte byggde på det traditionella förlustbegreppet inom ersättningsrätten — bl.a.

s.k. nyvärdesförsäkring inte skulle vara tillåten (SOU 1977:84 s.

121 f).

Flera av de berörda reglerna i FAL ger uttryck för allmänna principer inom skadeförsäkringen, giltiga i lika hög grad för konsu- mentförsäkring som för företagsförsäkring. De är också i viss ut- sträckning vägledande vid beräkningen av skadestånd för sakskada (se t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 308 ff). I andra delar anses de emellertid föråldrade och föga tillfredsställande från praktisk syn- punkt.

Vad först gäller berikandeförbudet skiljer sig detta från övriga regler i FAL genom att vara tvingande också till den försäkrades nackdel: även om parterna skulle ha avtalat om större ersättning än vad som motsvarar skadan, skulle den försäkrade inte kunna åbe- ropa något sådant villkor utan få nöja sig med ersättning för sin ekonomiska förlust. En sådan ordning är ganska säregen i en lag- stiftning som annars går ut på att skydda den försäkrade bl.a. på grund av hans begränsade insikter i rättsreglerna på området, och den har också frångåtts i praktiken. Ett exempel på detta är den nyss omtalade nyvärdesförsäkringen, som medför att egendom efter åter— anskaffning kan ersättas inte i sitt begagnade skick utan efter vad motsvarande egendom skulle kosta som ny; det är inte alldeles lätt att förena denna ersättningsprincip med 39 å FAL, men den har visat sig fylla ett viktigt praktiskt behov.

Som generellt tvingande regel ter sig FAL:s bestämmelse inte lämplig, och man har från branschens sida framhållit att den kan lägga ett band på utvecklingen av nya försäkringsprodukter av värde särskilt för företagens del. Det kan visserligen sägas att obegränsade möjligheter att meddela försäkring mot konstruerade ekonomiska förluster eller ”ideella” skador på egendom kan medföra risker för en osund utveckling på försäkringsområdet, och ett förbud mot sådana försäkringar kunde därför ha sitt värde åtminstone som ett riktmärke för försäkringsverksamhetens bedrivande. Men i så fall hör bestämmelsen snarast hemma i försäkringsrörelselagen. Till- synsmyndigheten torde redan i dag kunna ingripa åtminstone mot vissa klart olämpliga företeelser av detta slag med stöd av soliditets- eller skälighetsprincipen (jfr SOU 1986:8 s. 229) eller för att främja en sund försäkringspraxis. Det kan emellertid vara anledning att

Avsnitt 11 genom en jämkningi lagtexten markera att försäkringsinspektionen bör särskilt uppmärksamma om försäkringen kan berika den för- säkrade. Vi föreslår en sådan ändring i 19 kap. 6å försäkrings- rörelselagen (se avsnitt 18.3 nedan). Samma inställning till frågan om berikandeförbudet i en ny skadeförsäkringslag har man på norskt håll, medan i det finländska förslaget det förekommer en uppmjukad formulering av förbudet (se 6 kap. 1 å i detta förslag).

Principen, att ersättningen i tvivelsmål skall motsvara den ekono— miska skadan, torde emellertid under alla förhållanden fylla en funktion som tolkningsgrundsats och dessutom ha visst informa— tionsvärde, om den framgår av lagtexten; den visar en huvudregel, som kan vara svår att urskilja i försäkringsvillkoren. I vissa fall kan en lagbestämmelse härom åberopas av den försäkrade: skulle inte villkoren på något sätt begränsa ersättningen, t.ex. till förluster av vissa slag, utgår i princip full ersättning för den skada den för- säkrade lidit genom försäkringsfallet. I andra situationer klargör en sådan bestämmelse att den försäkrade inte kan räkna med kompen- sation t.ex. för affektionsvärde eller vissa andra ideella intressen och fyller på det sättet delvis samma funktion som berikandeförbudet. Vi har funnit det lämpligt att i lagförslaget ta in ett stadgande av detta innehåll (6 kap. 1 å första stycket).

I en särskild situation får den angivna principen dessutom en speciell betydelse, nämligen när enligt försäkringsavtalet en skada skall ersättas med ett bestämt belopp eller efter en bestämd be- räkningsgrund men denna bestämmelse visar sig vila på felaktiga förutsättningar på bolagets sida (jfr 39 å andra stycket FAL). I en del sådana fall bör försäkringsbolaget kunna göra gällande att för- säkringstagaren brustit i sin upplysningsplikt, men även när detta inte är möjligt är det rimligt att ersättningen inskränks till vad som motsvarar skadan, om annars det skulle ske en betydande över- kompensation. Vårt förslag innehåller liksom de finländska och norska en regel av denna innebörd (6 kap. 1 å andra stycket).

Bestämmelsen, att ersättningen om inte annat framgår av avtalet skall motsvara den ekonomiska skadan, kan sägas innebära en om- vänd presumtion mot den som framgår av 36 å FAL. Där föreskrivs att försäkring på visst gods i tvivelsmål avser intressen beroende av att värdet av själva godset inte minskas eller går förlorat (med andra ord det s.k. objektiva kapitalintresset) men inte andra intressen som är förknippade med godset, såsom att hinder inte möter för dess användning under viss tid eller på beräknat sätt. Vi har inte ansett oss böra behålla denna särskilda presumtionsregel i lagtexten. Ett skäl för detta är att försäkringar, som avser andra förluster än minskning av själva värdet, fått allt större betydelse; framför allt kan nämnas avbrottsförsäkringen. I vart fall på företagsförsäkringens område är det inte längre lika naturligt att uppfatta en försäkring på

visst gods på det sätt som anges i 36 å. Ett annat skäl är att för— säkringsvillkoren normalt anger vad för slags ekonomisk förlust försäkringen avser, och det har inte minst från informationssyn- punkt ett värde att försäkringsskyddet alltid preciseras i detta av— seende. Enligt vår mening bör det ske i villkoren snarare än genom en allmänt hållen lagregel.

Vad sedan angår den regel 35 å FAL innehåller om det lagliga intresset som föremål för skadeförsäkring kan man sätta i fråga om den är behövlig också i en ny lag om skadeförsäkring. Det är naturligtvis av vikt att inte olagliga ekonomiska projekt försäkras, men man kan säga att risken för detta inte är så stor under dagens förhållanden på försäkringsmarknaden. Mot sådana försäkringsav- tal kan vidare ofta åberopas den traditionella oskrivna grundsatsen att avtal stridande mot lag eller goda seder saknar rättslig verkan; var gränsen här går för det tillåtna är dock i hög grad oklart. Någon gång kan också 36 å avtalslagen bli tillämplig. Från försäkringshåll har emellertid framhållits värdet av en lagregel som går ut på att endast lagliga intressen skyddas genom försäkring. Närmast skulle den åberopas i fråga om ersättning till verksamheter som med den försäkrades vetskap har varit kriminella eller annars lagstridiga. En sådan lagbestämmelse kan då klargöra rättsläget på ett annat sätt än en hänvisning till en oskriven rättsprincip; ett exempel som nämnts år avbrottsförsäkring för en spelklubb. Bestämmelsen skulle alltså avse ersättningsskyldigheten, inte möjligheten att avtala om skade— försäkring. Vi har förståelse för denna synpunkt och har därför tagit upp en motsvarighet till FAL:s regel i vårt lagförslag, dock med något avvikande formulering (6 kap. 1 å första stycket SkFL).

I övrigt ger bestämmelsen i 35 å FAL uttryck för en allmän princip, som påminner om berikandeförbudet: skadeförsäkring skall avse ekonomisk förlust. Regeln kan ge viss ledning för tolkningen av olika lagrum och försäkringsvillkor, men den kan vålla missförstånd när det gäller bl.a. nyvärdesförsäkring, och dess räckvidd i fråga om föremål med värde för en begränsad krets kan vara tveksam. Slår man fast att ersättningen i tvivelsmål skall motsvara den ekonomiska skadan, bör en regel motsvarande den angivna utan olägenhet kun- na undvaras i den nya lagtexten.

Frågan uppkommer sedan om det finns anledning att i SkFL uppta motsvarigheter till FAL:s dispositiva regler om försäkrings- värdet (37 och 38 åå). Som nämnt har de ofta frångåtts i villkoren, vilka brukar ge ganska utförliga bestämmelser om hur värderingen skall ske.

Det behöver dock inte betyda att lagen bör sakna bestämmelser av detta slag. Sådana kan fylla en funktion av värde som riktlinjer för ersättningens beräkning vid sakskada i fall då avtalet saknar regler härom. Man har vidare framhållit möjligheten att i en framtid

Avsnitt 11

Avsnitt 11

försäkringar kommer att meddelas på tekniskt ofullkomliga eller annars otillfredsställande villkor, kanske utformade av mäklare som står främmande för svensk försäkringspraxis; även en dispositiv bestämmelse skulle då kunna bli av betydelse bl.a. vid oenighet om villkorets tolkning eller jämkning eller som stöd vid villkorsgransk— ningen av försäkringsinspektionen. Vad som då närmast skulle kom— ma i fråga är en motsvarighet till den nuvarande regeln om att den försäkrade egendomens värde i tvivelsmål skall beräknas efter åter- anskaffningsvärdet (dagsvärdet; se nu 37 å FAL) kompletterad med en bestämmelse om att saluvärdet blir avgörande när återanskaff- ning inte kan ske (jfr Hellner s. 233) allt om inte annat föreskrivs i villkoren. Sådana bestämmelser skulle nära anknyta till dagens vill- korspraxis.

Mot detta har invänts — främst från försäkringshåll — att det normala är att ersättningsberäkningen klart framgår av försäkrings- avtalet, och att dispositiva regler av denna typ därför skulle få ringa praktisk betydelse. Man har också betonat att en lagreglering skulle ha den nackdelen att den kunde försvåra en anpassning av värde- ringsmetoden efter nya samhällsförhållanden, där nuvarande be— räkningssätt med utgångspunkt i dagsvärdet eller nyvärdet inte pas— sar lika bra; det skulle vara betänkligt att i lagen låsa fast deras exakta innebörd, som i en framtid kan behöva jämkas. Det skulle enligt denna ståndpunkt vara tillräckligt att något behandla dessa frågor i motiven. För försäkringstagarens information kunde det emellertid vara lämpligt att försäkringsvillkoren angav hur försäk- ringsersättningen beräknas, och därför borde en liknande regel som i 37 å andra stycket KFL tas in i den nya lagen.

Vi har funnit det svårt att välja mellan dessa lösningar. Det utslagsgivande har emellertid varit det värde också en dispositiv lagregel om försäkringsersättningens beräkning kan få från informa- tionssynpunkt. På detta vis anges ett beräkningssätt som från lag- stiftarens synpunkt framstår som rimligt och lämpligt, och detta måste få viss betydelse bl.a. vid vissa tvister om ersättningens stor— lek. Om bestämmelsen i fråga blir relativt allmänt utformad behöver den inte heller på något sätt försvåra en framtida omläggning av beräkningsmetoden. Motsvarande bestämmelse om återanskaff- ningsvärdet i 37 å FAL har som nämnt fått viss betydelse också på skadeståndsrättens område, vilket ytterligare talar för att behålla en uttrycklig regel härom i lagtexten. Vi har alltså stannat för detta alternativ (se 6 kap. 2 å SkFL). En bestämmelse motsvarande 37 å andra stycket KFL synes då överflödig.

Vad angår reglerna om underförsäkring, gäller för närvarande att om försäkringsbeloppet understiger det försäkrade intressets värde försäkringsbolaget i princip blir ansvarigt bara för så stor del av skadan som motsvarar försäkringsbeloppets förhållande till det

verkliga värdet (se 40 å FAL och 35 å KFL). KFL:s bestämmelse Avsnitt 11 skiljer sig emellertid från FAL:s regel genom att en reduktion av ersättningen görs bara när beloppet ”i betydande mån” understiger verkliga värdet. Då lär ofta försäkringstagaren vara väl medveten om att underförsäkring föreligger. Tanken har varit att liksom i fråga om upplysningsplikten man här får acceptera en ganska stor felmarginal innan en ersättning som i och för sig ryms inom för- säkringsbeloppet sätts ned (jfr prop. 1979/8019 3. 83 f). Vi saknar anledning att nu föreslå andra regler för konsumentförsäkringens del. Med hänsyn till den principiella avtalsfriheten vid företagsför- säkring torde det inte behövas någon särregel för dessa fall; bolagen får här ta in avvikande bestämmelser om underförsäkring i villko- ren. Det bör framhållas att det torde bli sällsynt att avsteg från sådana bestämmelser ter sig motiverade för småföretagarnas del, bl.a. med tanke på att man bör kräva bättre insikter om värdet av försäkrad egendom hos företagare än hos privatpersoner. (Se 6 kap. 3 å lagförslaget.)

Huvudreglerna om dubbelförsäkring är i sak i stort sett desamma enligt FAL som enligt KFL; de senare reglerna har dock fått en enklare utformning. Såvitt gäller förhållandet mellan försäkrings- bolagen kommer dessa lagregler sällan till användning; här brukar särskilda överenskommelser mellan bolagen tillämpas. Vi anser emellertid att en bestämmelse motsvarande 36 å KFL bör tas in i skadeförsäkringslagen. I företagsförsäkringsvillkoren finns det möj- lighet att ha en mera detaljerad reglering motsvarande FAL:s ord- ning (6 kap. 4 å lagförslaget).

Av de frågor som berörts i detta avsnitt behandlar förslaget till EG-direktiv endast rätten till ersättning för räddningskostnader. Försäkringstagaren skall vidta alla rimliga åtgärder för att undvika eller reducera följderna av ett försäkringsfall, och alla kostnader för sådana åtgärder skall betalas av försäkringsbolaget, varvid dock vid nedsättning av försäkringsersättningen kostnader bara behöver er- sättas i samma proportion; vid industriell verksamhet får kostnader— na och skadan dock inte tillsammans överstiga försäkringsbeloppet (art.. 7). Bestämmelsen torde i praktiken knappast vara oförmån— ligare för försäkringstagaren än SkFL:s regel, som ger ersättning för försvarliga kostnader utöver vad den försäkrade normalt får räkna medl; möjligen skulle man vid en harmonisering få ta bort undanta- get tför normalt beräkneliga kostnader.

Allmänmotivering till 7 kap.

12 Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

12.1. Försäkring av tredje mans intresse

Sammanfattning: Vi föreslår att de nuvarande reglerna om försäkring av tredje mans intresse ersätts med en mindre fullständig reglering. Endast vissa kategorier som är skyddade av försäkringen anges i lagen, nämligen försäkringstagaren, egendomens ägare, den som köpt egendomen genom kredit— köp med återtagandeförbehåll, borgenär med säkerhetsrätt i egendomen som är förenad med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen, annan som på grund av avtal har säker- hetsrätt i egendomen och den som annars utan att vara ägare bär risken för egendomen vid dess överlåtelse. Bl.a. genom att borgenärer med företagshypotek förs inom den skyddade kretsen innebär detta en utvidgning av tredje mans skydd i förhållande till gällande rätt. Om även andra intressenter skall skyddas, får detta anges i villkoren. - Reglerna skall vara tvingande till förmån för borgenärer med säkerhetsrätt som är förenad med förmånsrätt enligt förmånsrättslagen. Dessa borgenärer får också ett visst tvingande skydd då försäkrings- tagaren bryter mot upplysningsplikten eller försummar att betala premien, annan försäkrad åsidosätter en biförpliktelse samt då försäkringen upphör eller ändras. Som nu ges ett tvingande skydd till förmån för ny ägare av den försäkrade egendomen, vilket skall gälla under minst sju dagar efter riskens övergång. —I övrigt stämmer reglerna i stort sett med nuvarande bestämmelser på området. En huvudtanke är att SkFL bara skall reglera de olika intressenternas ställning i förhållande till försäkringsbolaget, inte konflikter mellan dem om vem som slutligen skall ha rätt till ersättning för skadad egendom. Bestämmelserna kompletteras med ett för- slag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning, som skall ersätta den nuvarande lagen om rätt för borgenär till be— talning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal.

Vid skadeförsäkring händer det ofta att den försäkrade egendomens bevarande har ekonomisk betydelse också för andra än försäkrings- tagaren själv. Om ägaren försäkrar egendomen, har sålunda också den som har panträtt eller annan säkerhetsrätt i egendomen intresse av att dess värde inte minskas: en inteckningshavare vill t.ex. av naturliga skäl att fastighetsägaren skall brandförsäkra sin byggnad. Den som har andras saker i sin vård för reparation, transport eller förvaring vill undvika att bli skadeståndsskyldig om egendomen skadas; både han och ägaren har då glädje av att föremålen är försäkrade, förutsatt att innehavaren slipper återkrav från försäk- ringsbolaget sida. När försäkrad egendom säljs är det av värde också för köparen att försäkringen gäller, särskilt när faran gått över på honom och han alltså måste betala köpeskillingen även om egen- domen förstörts. I alla dessa fall är ett försäkringsskydd av vikt inte bara för den som tecknat försäkringen vare sig det är ägaren eller någon annan — utan också för andra intressenter. Om försäkringen gäller till förmån också för dem slipper de att skydda sig genom att teckna egna försäkringar, något som över huvud taget är ägnat att rationalisera försäkringsförhållandena.

Att försäkringen på detta vis omfattar tredje mans intresse är alltså lämpligt från åtskilliga synpunkter. I praktiken är detta också vanligt. Här uppkommer emellertid bl.a. frågor om vilkas intressen som skyddas av försäkringen och hur man skall lösa konflikter mellan olika försäkrade exempelvis om rätten till försäkringsersätt- ningen efter försäkringsfall. — Väsentligen blir detta aktuellt vid försäkring på egendom; annan skadeförsäkring, t.ex. ansvarsför- säkring eller kreditförsäkring, avser ju vissa bestämda personers förmögenhet, och vilka dessa är brukar inte vara svårt att konstatera inte heller vilken försäkrad som är berättigad till försäkrings- ersättning.

Frågor av det angivna slaget regleras i FAL:s bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse (54—58 åå), som är tillämpliga också vid konsumentförsäkring (se 4 å KFL). I huvudsak går regler- na ut på följande. Försäkring på viss egendom skall i tvivelsmål anses skydda ”envar som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset eller emedan han i an- ledning av avtal om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat”; undantag gäller dock för sjö- och luftpanträtt (54 å första stycket). Om någon är försäkrad anses det också medföra skydd mot återkrav från försäkringsbolaget efter det att bolaget har ersatt skadan. Parterna behöver alltså inte träffa något uttryckligt avtal om dessa frågor, utan sådana tredje män som anges i paragrafen är automatiskt skyddade. Regeln är emellertid dispositiv, varför den inte innebär någon garanti för tredje mans intresse. Tvingande regler skyddar endast intecknings—

Avsnitt 12.]

Avsnitt 12.1 havare vid större brandskada på fastighet (se närmare 86 å FAL och lagen 1927:79 om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal). Vidare ger FAL visst skydd åt ny ägare under 14 dagar efter överlåtelse av försäkrad egendom (54 å andra stycket) och åt försäkringstagarens familjemedlemmar m.fl. (55 å), och bestämmelser finns om rätt att träffa avtal med för- säkringsbolaget innan försäkringsfall inträffar (56 å) och att erhålla ersättningen efter försäkringsfallet (57 å). Den som har panträtt eller retentionsrätt i skadad egendom har som huvudregel företräde framför ägaren att få ut ersättning för sin fordran ur försäkringsbe- loppet (58 å). Reglerna bygger på att rättsförhållandet mellan för- säkringstagaren och tredje man saknar betydelse för dennes för- säkringsskydd; den försäkrades rätt vilar på försäkringsavtalet (SOU 1925:21 s. 144).

Bestämmelsen i 54å om vem som är berättigad till ersättning ansågs som en viktig nybildning i FAL. Försäkringsavtalet får här långtgående verkningar till förmån för tredje man. Paragrafen byg- ger närmast på tanken att var och en som kan anses ha haft del i den försäkrade egendomens värde skall få ersättning ur försäkringen, oavsett vad för rätt han har haft till egendomen, och att samtidigt ingen skall få mera ersättning än vad som motsvarar den förlust han lider genom att denna del i värdet gått förlorad något som stäm- mer med FAL:s regler om försäkringsvärdet, särskilt det s.k. be- rikandeförbudet i 39 å (jfr ovan avsnitt 11). — Principen kan sägas vara logisk och har ansetts komma till uttryck på ett konsekvent och elegant sätt i 54 å (om också paragrafen genom skyddet för den som står faran för egendomen går utanför kretsen av rättighetshavare i vanlig mening). Onekligen innebär den också en förenkling för de berörda intressenterna genom att en enda försäkring räcker för att skydda ett flertal intressen i den försäkrade egendomen.

Bestämmelsen har emellertid också sina svagheter. Den är inte lätt att tolka, något som kritiserats i litteraturen. (Se om bestämmel- sen Hellner s. 298 ff med hänvisningar samt Almgren i Bör för— säkringsavtalsrätten reformeras? s. 124 ff.) Inte ens försäkringsbola- gen kan vara säkra på vilka intressen som försäkringen omfattar. När det automatiska skyddet enligt 54 å får betydelse lär det inte sällan komma som en överraskning för alla berörda parter. Para- grafens verkningar framstår som slumpartade och svårförutsebara. Mot den bakgrunden har det begränsat värde att regeln annars är enkel: olika tredjemän kan för säkerhets skull ta försäkring för att skydda sitt eget intresse i egendomen också när de känner till FAL:s princip (vilket man för övrigt inte alltför ofta kan räkna med), och resultatet kan då trots allt bli dubbelförsäkring. Utvecklingen har också såtillvida gått förbi principen att med tiden sådana försäkring- ar blivit allt vanligare som täcker andra förluster för rättighets-

havarna än dem som är anknutna till den försäkrade egendomens Avsnitt 12.] värde; den viktigaste är avbrottsförsäkringen. Som framgått av det

föregående (avsnitt 11) har dessutom berikandeförbudet kommit att minska i betydelse särskilt genom nyvärdesförsäkringen, varför re— geln i 54 å numera inte på ett lika naturligt sätt går in i FAL:s systern.

Att FAL:s bestämmelse ändå inte är lär vålla större praktiska bekymmer torde bero på att bestämmelser om de intressen för- säkringsskyddet omfattar brukar finnas i försäkringsvillkoren — i de allra flesta villkor för företagsförsäkring och ofta också vid konsu- mentförsäkring. Något angeläget reformbehov föreligger alltså knappast på denna punkt; det kan framhållas att kommittén i dess dåvarande sammansättning inte ens diskuterade en ändring av reg- lerna om försäkring av tredje mans intresse i förslaget till KFL (se SOU 1977:84 s. 123). Från försäkringsbranschens sida har man emellertid framfört önskemål om att reglerna förtydligas och om möjligt förenklas. De har också den avgjort största betydelsen på företagsförsäkringens område.

Det är naturligt att en skadeförsäkringslag innehåller bestämmel- ser om en så praktisk fråga som försäkring av tredje mans intresse. Delvis bör dessa liksom nu i princip vara dispositiva; typen av försäkring och parternas relationer kan variera i hög grad, och även om det är fråga om ett skydd för tredje man går det knappast att utforma regler som passar i alla situationer. Som vi återkommer till finns det dock i särskilda fall anledning att ge tvingande regler också för företagsförsäkring.

Vad först angår frågan, vilka kategorier av tredje män som bör tillförsäkras rätt till ersättning vid försäkringsfall, är det önskvärt att bestämmelserna drar gränsen klarare än vad som nu är fallet. Där- igenom förebyggs att intressenterna i onödan tar var sin försäkring för säkerhets skull, tvister undviks, och dessutom underlättar man på detta vis informationen till försäkringstagarna, något som också i detta sammanhang ter sig som en viktig fördel. Det är emellertid svårt att förtydliga regeln i 54å FAL utan att avvika från dess huvudprincip om täckning av alla tredjemansintressen i egendomen. Som framgått kan bestämmelsen inte på denna punkt anses helt tidsenlig. Enligt vad som förut utvecklats (avsnitt 11) har vi ansett oss böra gå ifrån FAL:s nuvarande anknytning till läran om det objektiva kapitalintresset, när det gäller ersättning för skada på försäkrad egendom. Från systematisk synpunkt finns inte längre skäl att hålla fast vid synsättet i fråga om försäkring av tredje mans intresse; snarare kan det verka konsekvent att också här frigöra bestämmelserna från teorierna i fråga.

En utgångspunkt blir då att i försäkringsvillkoren utan svårighet kan anges vilka intressen som skyddas och att så också sker i stor

Avsnitt 12.1 utsträckning. En tredje man som verkligen har behov av ett skydd kan ofta väntas se till att detta framgår av villkoren. En sådan ordning skapar en helt annan säkerhet både för parterna och för tredje man än om man skall falla tillbaka på en allmän, delvis ' svårtolkad regel av den typ som nu finns i 54 å. På grund av möjlig-

heten att utvidga skyddet när speciella intressen motiverar detta framstår det inte heller som nödvändigt att ge så många olika kate— gorier skydd genom lagen; här kan hänvisas till att det norska förslaget är restriktivt på denna punkt (se å 7—1). Att märka är också att frånsett vid panträtt i fastigheter och vid vissa överlåtelser problemet huvudsakligen lär uppkomma i affärsmässiga mellan- havanden, där parterna bör kunna överblicka sitt behov av för- säkringsskydd. I alla händelser är övervägande flertalet av de tredje män som skyddas av FAL:s regler företagare av olika slag, vilka typiskt sett har en sådan överblick. Från försäkringsbolagets syn— punkt bör det vara en fördel att försäkringen inte automatiskt skyd— dar fler kategorier än man kan överblicka, särskilt när den för- säkrades personliga egenskaper eller förhållanden påverkar risken. Det bör också medföra en snabbare skadereglering, om det på detta vis framgår antingen av en klar lagregel eller av avtalet vilka som är försäkrade. '

Ett argument för att genom lagregler ge ett vidsträckt automatiskt skydd åt olika kategorier kunde vara att man härigenom begränsar möjligheten till regressanspråk från försäkringsbolagens sida även vid fall av vållande; för den händelse bolaget utger ersättning till en försäkrad, anses återkrav inte kunna riktas mot andra i den mån de skyddas av försäkringen. Förutsättningen för ett effektivt skydd av detta slag är att reglerna om automatiskt skydd görs tvingande, så att inte regressrätt mot den försäkrade kan förbehållas i villkoren. Det väsentliga får emellertid anses vara att försäkringstagaren genom att försäkra egendom som han t.ex. har i sin vård kan undgå ansvar om den skadas; i de flesta andra fall framstår skyddet mot återkrav närmast som en icke avsedd effekt av regleringen. Någon rationell regressordning kan i alla händelser knappast uppnås genom en sådan regel som 54 å FAL.

Vad som nu sagts talar mot att man alltjämt skulle bygga på tanken, att alla som kan sägas ha del i värdet av egendom utan vidare skulle skyddas av lagens regler. Frågan blir snarare i vilken utsträckning det över huvud taget är befogat att i lagen föreskriva ett skydd av traditionellt slag för tredje man. Det bör krävas vägande positiva skäl för ett sådant automatiskt skydd. En betydelsefull synpunkt, som vi återkommer till i det följande, är att försäkrings- ersättningen i så stor utsträckning som möjligt bör betalas till den eller dem som egendomens värde tillkommer enligt sakrättsliga regler. Detta minskar risken för komplikationer, om någon av in-

tressenterna blir insolvent: det är rätt person som fått ut surrogatet Avsnitt 12.1 för egendomen.

Att utom försäkringstagare även ägare och panthavare i lagtexten anges vara skyddade framstår i alla händelser som naturligt, och enligt vår mening finns det anledning att med panthavare likställa andra som har säkerhetsrätt i egendomen, exempelvis innehavare av företagshypotek. Även om detta kan i någon mån komplicera de nuvarande reglerna till panthavares skydd, verkar de tekniska pro— blemen inte alltför svåra att övervinna. Mera tveksamt är om andra som har särskild förmånrätt i egendom enligt förmånsrättslagen (1970:979) också bör vara berättigade till ett automatiskt skydd genom försäkringen. Vi har emellertid kommit fram till att de säkerhetsintressen som lagstiftaren velat tillgodose vid konkurs och utmätning har sådan tyngd också vid skada på egendomen att de bör tillvaratas. Även från rättsteknisk synpunkt framstår det som en fördel att anknyta till förmånsrättslagens reglering. I 54 å FAL undantas emellertid sjö- och luftpanträtt, i enlighet med en gemen- sam nordisk ståndpunkt som intogs vid panträttsreglernas reforme- ring. Vi anser oss inte nu böra gå ifrån denna regel. (Jfr om frågan prop. 1973:42 s. 290, Rune s. 173 f, Walin s. 210.) Undantag bör alltså alltjämt göras för dessa rättigheter.

Självfallet är det väsentligt bl.a. för fastighetsägares och före- tagares kreditmöjligheter, att en borgenär i fall som de angivna kan vara säker på att få sin fordran tillgodosedd ur försäkringsersätt— ningen oavsett vad försäkringsvillkoren kan innehålla. Enligt nuva- rande bestämmelser, liksom enligt de finländska och norska för- slagen, kan emellertid försäkringen som regel inskränkas till att avse försäkringstagarens eget intresse; i så fall inträder inte några rätts- verkningar till förmån för tredje man. Denna ordning kan synas inkonsekvent och minska bl.a. eventuella kreditorers trygghet. Det ter sig emellertid praktiskt nödvändigt att tillåta sådana inskränk- ningar i tredje mans skydd. En nyttjanderättshavare eller en inne- havare av säkerhetsrätt måste rimligen kunna försäkra sitt intresse i saken utan att behöva betala för att allehanda andra tredje män skyddas. Om försäkringen avser egendomens värde — inte bara visst intresse i egendomen bör emellertid regeln om tredje mans skydd vara tvingande för panthavare och likställda. Detta måste uppen- barligen i så fall gälla också för företagsförsäkringens del; det gäller ju ett skydd inte för företagaren själv utan för tredje man.

För närvarande finns regler av det diskuterade slaget bara om brandförsäkring, men också vid andra försäkringar som avser den försäkrade egendomens värde kan skadorna ha sådan omfattning att en särreglering ter sig befogad. Enligt vår mening bör mer generella bestämmelser i frågan tas in i skadeförsäkringslagen. Liksom nu bör skyddet preciseras och förfarandet vid fördelning om ersättningen

Avsnitt 12.1 regleras i särskild lagstiftning (lag om säkerhetsrätt i försäkrings- ersättning, lagförslag 4).

En annan typ av intressent vars ställning diskuterats i doktrinen är just nyttjanderättshavare. Frågan blir om också denne skall vara automatiskt skyddad genom försäkring på den egendom han nyttjar. Här har nämnts fallet att han på grund av låg hyra eller arrendeav- gift har ett särskilt ekonomiskt intresse i den fastighet han bebor eller använder; om ägaren skulle lyfta hela ersättningen exempelvis när fastigheten brunnit ned skulle denne göra en vinst på branden. Situationen torde emellertid inte vara särskilt vanlig, och det ligger nära till hands att om en hyresgäst eller arrendator i detta läge inte kan avtala med ägaren om att inbegripas i skyddet, han själv för- säkrar sitt intresse i egendomen. Också vid leasing, där frågan fått ökad praktisk betydelse, kan man vänta sig att skyddet för nyttjan- derättshavaren ordnas på detta sätt. Att ägarens försäkring i andra fall skulle komma att automatiskt omfatta också en nyttjanderätts- havares intresse torde normalt vara något som ägaren inte räknat med och egentligen inte velat betala för. Enligt vår mening bör inte nyttjanderättshavare tas med bland de automatiskt skyddade in- tressenterna (jfr Almgren a.a. s. 140).

Vad angår fallet när försäkrad egendom övergår till ny ägare har man från försäkringshåll framfört viss kritik mot den tvingande bestämmelsen i 54 å andra stycket FAL om skydd för nya ägare under viss minsta tid. Det har framhållits att vid bilköp, där regeln får särskild betydelse i praktiken, den nye ägaren ju ändå har an- ledning att se över sina försäkringsförhållanden med tanke på den obligatoriska trafikförsäkringen. Att låta den tidigare ägaren under hela fjorton dagar efter överlåtelsen svara för försäkringsskyddet skulle vidare framstå som onödigt under nuvarande förhållanden, när ny försäkring utan svårighet går att ordna vid konsumentför- säkring ofta redan genom att skicka in en ansökan. En sådan regel skulle dessutom te sig oskälig mot vissa överlätare, t.ex. en privat- person som säljer en fastighet. Vi har emellertid inte ansett oss böra gå ifrån principen att nya ägaren har ett visst skydd i den speciella situationen då försäkringen upphör i samband med över- låtelsen. Ett rådrum på en vecka får dock anses tillräckligt. Detta bör räknas från riskens övergång, vilket normalt är den tidpunkt då förvärvaren får behov av försäkringsskydd.

Den nuvarande regeln om skydd för ny ägare är tvingande utom vid sjöförsäkring av fartyg och kreatursförsäkring; särreglering sak— nas i KFL. Det står också klart att principen att lagens regel bör slå igenom just för konsumenter och vissa jämförliga företagare inte passar i denna situation; det gäller här en reglering till förmån för en obestämd krets av tredje män, och deras behov av försäkringsskydd har ingenting att göra med försäkringstagarens ställning i förhållan-

de till bolaget. Även i detta fall bör därför bestämmelsen vara tvingande också vid företagsförsäkring. På samma sätt som enligt FAL bör undantag göras för försäkring av skepp och för kreatursför- säkring. Med skepp bör vidare jämställas flygplan och andra luft- fartyg, där på i viss mån liknande sätt ägarförhållandena har särskild betydelse för risken (jfr SOU 1925:21 s. 151).

Viss tvekan vållar kreditköp med förbehåll för säljaren att återta egendom. Ett sådant förbehåll ger säljaren sakrättligt skydd, även om han inte uttryckligen förbehållit sig äganderätt (NJA 1975 s. 222), och i lagstiftningen om sådana transaktioner — konsument- kreditlagen (1977:981) och lagen om avbetalningsköp mellan nä- ringsidkare m.fl. (1978z599) — nämns bara förbehåll om återtagande- rätt (jfr även bl.a. 9 kap. 10 å utsökningsbalken). Han har alltså en säkerhet i egendomen som liknar en panträtt. Det finns därför skäl att ge en sådan säljare lika väl som innehavare av andra säkerhets— rätter en automatisk rätt till försäkringsersättning, oavsett om han är att betrakta som ägare eller ej, för den händelse köparen för- säkrat den sålda egendomen. En dispositiv bestämmelse om detta bör emellertid vara tillräcklig; man får rimligen anta att säljaren även utan tvingande lagregler kan se till att en försäkring omfattar hans intresse. Vad angår kreditköparen kan han utan tvivel ha behov av att automatiskt skyddas genom en eventuell försäkring även sedan sjudagarstiden utgått, i varje fall när han betalat en del av köpeskillingen. Även om han har anledning att själv försäkra egendomen, som så småningom kommer att gå över i hans ägo, kan bl.a. konsumenthänsyn tala för att också han tas upp bland de kategorier för vilka en försäkring i tvivelsmål gäller. Den dis- positiva regleringen ger emellertid möjlighet att anpassa villkoren efter vad som är praktiskt i olika fall.

Vad angår regeln i 54 å FAL om skydd för den som enligt avtal står faran för godset, blir den aktuell främst i samband med över- låtelse av den försäkrade egendomen. Dess tillämpning har varit omstridd (jfr senast Almgren a.a. s. 131 ff med hänvisningar). Det kunde synas tveksamt om någon motsvarande regel skall tas upp i den nya lagen; i det norska förslaget har inte detta skett. Emellertid kan bestämmelsen under alla förhållanden fylla en funktion just i överlåtelsefall, om som vi menar företrädesrätten till försäkrings- ersättning här bör nära ansluta till vad som gäller om parternas sakrättsliga skydd (jfr ovan). Ifall köparen fått sakrättsligt skydd — vid köp av lös egendom genom tradition, vid fastighetsköp genom avtalet men risken för egendomen ligger kvar på säljaren, är det tänkbart att köparen häver köpet på grund av skadan eller kräver avdrag på köpeskillingen; för att klargöra att försäkringen i detta läge automatiskt täcker även säljarens intresse är det av värde om en regel av det diskuterade slaget finns i lagen. Ett annat exempel är

Avsnitt 12.1

Avsnitt 12. 1 när en såld lös sak skadas medan den är kvar i säljarens besittning men efter det att risken har gått över på köparen; om säljaren levererar den skadade egendomen och kräver ut köpeskillingen, bör köparen ha skydd av försäkringen. — Vidare skulle bestämmelsen skydda den som bär risken mot återkrav från försäkringbolaget, när bolaget har ersatt medkontrahentens förlust.

Vi har stannat för att ta upp en sådan regel i SkFL, dock inskränkt till överlåtelsefallen. Det torde utan något särskilt stadgande vara klart att i den mån ägaren är berättigad till ersättning på grund av sitt intresse i sakens värde t.ex. om fastighetsköparen i de angivna fallen underlåter att häva avtalet eller kräva avdrag i köpeskillingen — medkontrahenten inte kan konkurrera om ersättningen med stöd av den föreslagna bestämmelsen.

Resultatet blir alltså att vissa skyddade kategorier av intressenter skulle anges på ett preciserat sätt i lagen, medan man beträffande övriga skulle hänvisa till möjligheten att de medförsäkras genom särskilt avtal eller själva försäkrar sitt intresse i egendomen. Den föreslagna ordningen innebär vidare att, i motsats till vad som nu gäller, försäkringsbolagets sammanlagda ersättningsskyldighet kan påverkas av avtal rörande egendomen: om exempelvis en nyttjande- rätt minskar ägarens intresse i egendomen, kan det medföra att han endast är berättigad till reducerad ersättning för sin skada (jfr speci- almotiveringen till 6 kap. 2 å, avsnitt 16.6.2 nedan).

I 55 å FAL förekommer en dispositiv regel till skydd för för- säkringstagarens make, hos honom mantalsskrivet barn eller andra medlemmar av hans husfolk; försäkring på försäkringstagarens per- sonliga lösegendom omfattar normalt också deras egendom. Enligt de nuvarande hemförsäkringsvillkoren brukar ungefär detsamma gälla, varvid villkoren preciserar försäkringens räckvidd i detta av- seende. Det synes knappast nödvändigt att som nu reglera frågan i lagtexten (jfr SOU 1977:84 s. 123).

Vad gäller FAL:s övriga bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse, har någon särskild kritik inte framförts mot deras innehåll. I stora delar kan vi också ansluta oss till den nuvarande regleringen av dessa frågor. Detta gäller sålunda bestämmelserna i 56 och 57 åå om försäkringstagarens rätt att i viss utsträckning företräda tredje man i förhållande till försäkringsbolaget, liksom de särskilda reglerna i 87å (om brandförsäkring). Vi återkommer i specialmotiveringen till vissa detaljer i reglerna.

Ett problem som i nuvarande lag regleras bara för brandför- säkringens del (87 å FAL) är i vilken utsträckning tredje mans rätt kan bero av att försäkringstagaren inte uppfyller sina skyldigheter enligt försäkringsavtalet. För närvarande anses det gå ut också över andra försäkrade att försäkringstagaren inte fullgör sin upplysnings- plikt (se Hellner s. 319 f). En identifikationsregel av detta innehåll

framstår som nära nog ofrånkomlig också enligt den nya lagstift- Avsnitt 12.1 ningen. Den bör omfatta också sådana fall där försäkringstagaren eftersatt en skyldighet att anmäla riskökning under försäkringstiden (jfr avsnitt 9.3 ovan). Med vårt förslag minskar risken att en be- stämmelse av detta slag skulle leda till oskäligt resultat: enligt regler- na i 4 kap. skall det ju avgöras genom en skälighetsbedömning, i vad mån den försäkrade rimligen bör gå miste om ersättning trots att han personligen inte kan lastas för överträdelsen. När det gäller in- teckningshavare och därmed likställda innehavare av säkerhetsrät- ter, bör emellertid inte identifikationen gälla; enligt vår mening skall de under alla förhållanden vara skyddade mot rättsförluster på grund av försäkringstagarens förhållande. Ersättning som försäk- ringsbolaget utger i denna situation bör emellertid kunna återkrävas från försäkringstagaren. Vi föreslår att en bestämmelse av detta innehåll tas in i skadeförsäkringslagen.

I övrigt blir däremot den försäkrades eget uppträdande avgörande vid brott mot biförpliktelser (frånsett de särskilda fall där han identi- fieras med vissa andra personer, se ovan avsnitt 9.7). Att försäk— ringstagaren exempelvis bryter mot en säkerhetsföreskrift eller framkallar försäkringsfallet genom vårdslöshet går enligt lagförsla- get i princip inte ut över andra försäkrade, och inte heller påverkas en försäkrads rätt av att en annan försäkrad än försäkringstagaren överträder en biförpliktelse. Också denna grundsats anser vi böra gälla med tvingande verkan till förmån för borgenärer med säker- hetsrätt.

Vad angår betalning av premien är tredje man beroende av att försäkringen hålls vid makt och inte sägs upp på grund av för- säkringstagarens försummelser i detta avseende. Den försäkrade kan emellertid skydda sig genom att överenskomma med försäk- ringsbolaget att detta underrättar honom om ett dröjsmål har före- kommit, så att han själv kan rätta till saken (jfr Hellner s. 335). En uttrycklig regel i frågan förekommer för brandförsäkringens del i 87 å FAL, men en sådan synes behövlig också för andra situationer. Från industrihåll har betonats att motsvarande problem uppkommer bl.a. vid vattenskade- och maskinförsäkring. Vi har funnit det rim- ligt att en försäkrad, som anmäler namn och adress hos försäkrings- bolaget, därigenom får samma skydd som försäkringstagaren vid uppsägning; han skall alltså ha fjorton dagar på sig att själv betala premien efter det han fått meddelande om dröjsmålet. Även denna regel bör vara tvingande i förhållande till panthavare och därmed likställda borgenärer.

FAL innehåller vissa regler om företrädesrätt till ersättningen, när flera intressenter konkurrerar om denna (58 å). Innehavare av pant- rätt och retentionsrätt har rätt att före ägaren få ut försäkrings- ersättningen, om inte han får samma säkerhet som före försäkrings-

Avsnitt 12. I fallet. I övrigt saknas bestämmelser om konkurrenssituationer av detta slag. Tvist om rätt till ersättningen kan uppkomma både innan denna utbetalas och sedan någon intressent har uppburit ersätt- ningen. Frågorna ställs på sin spets när försäkringsersättningen inte räcker till för att täcka alla berättigades förluster, t.ex. därför att den är otillräcklig eller därför att den som fått ut ersättningen är i konkurstillstånd.

Det är att märka att det här inte i första hand är fråga om en konflikt med försäkringsbolaget utan mellan flera försäkrade in- bördes, varvid rättsreglerna om förhållandet mellan dem får väsent— lig betydelse; tvisten kan på detta vis sägas ligga utanför det för- säkringsrättsliga området. Skadeförsäkringslagen bör, liksom FAL, i princip endast reglera tredje mans rätt mot försäkringsbolaget — inte i förhållande till försäkringstagaren eller andra försäkrade. Det hindrar visserligen inte att vi i lagförslaget söker lösa en del praktis- ka problem som uppkommer till följd av att försäkringen omfattar också tredje mans intresse. Men det bör framhållas att vårt förslag om automatisk medförsäkring inte går lika långt som FAL: det är ju bara i vissa preciserade fall som tredje man skyddas utan särskilt avtal.

De regler om företrädesrätt till ersättningen som vi ger anser vi alltså i stort sett böra anknyta till FAL:s reglering. Därvid bör, på liknande sätt som då det gäller automatiskt skydd genom försäkring- en, annan säkerhetsrätt som anges i förmånsrättslagen likställas med panträtt. En borgenär som innehar sådan rätt skall alltså vara be- rättigad till ersättning framför ägaren, om inte denne genom att skadan avhjälps eller på annat sätt ger borgenären lika god säkerhet som tidigare. Självfallet gäller detsamma vid konflikter med den som annars förvärvat egendom med förbehåll om återtaganderätt, t.ex. om avbetalningsköparen lämnat egendomen till reparation och reparatören har retentionsrätt i denna (4 å 2 förmånsrättslagen). Företrädesregeln får anses lämplig både om försäkringsersättningen är otillräcklig och om det annars uppkommer tvist om rätten till ersättningen.

Däremot verkar det inte nödvändigt att ge någon bestämmelse om övriga konfliktsituationer av detta slag. Man kan vänta att i dessa fall företrädesrätten till ersättningen framgår antingen av försäk- ringsavtalet eller av avtalet mellan kontrahenterna. Detta gäller bl.a. situationen vid kreditköp. Förhållandena kan variera i hög grad med hänsyn till det enskilda avtalets innehåll. En rimlig huvud- linje, som stämmer med vår ståndpunkt i fråga om säkerhetsrätter och ofta förordats i doktrinen, är att ersättningen skall fördelas så att parterna kommer i samma ställning som om den skadade egen- domen fanns i behåll (se Schmidt i Svensk juristtidning 1940 s. 422 ff och Hellner s. 316 med ytterligare hänvisningar). Detta stämmer

med tanken, att försäkringsersättningen bör utges till den som enligt sakrättsliga regler har rätt till egendomen. — Att slå fast en så allmän princip i lagtext är emellertid inte lämpligt, särskilt som den inte kan antas vara alldeles undantagslös. Inte heller anser vi det möjligt att i detta sammanhang detaljreglera enskilda situationer, något som skulle leda till ingrepp i rättsreglerna om olika avtalstyper. Detta bör i stället ske genom den särskilda lagstiftning som förekommer på dessa rättsområden. Vi har därför, på liknande grunder som lagstiftaren vid FAL:s tillkomst (NJA II 1927 s. 461), avstått från att föreslå lösningar utöver vad som nyss har sagts. Samma inställning förekommer i de övriga nordiska förslagen.

På liknande sätt ser vi frågan om fördelning av ersättningen när denna inte räcker till för alla försäkrade. Av skäl som nyss ut- vecklats bör borgenärer med säkerhetsrätt i första hand tillgodoses. I vissa andra fall kan allmänna regler om proportionell nedsättning vid underförsäkring bli tillämpliga (se avsnitt 11 ovan). I övrigt kan omständigheterna växla. Har egendom tillhörande olika ägare ska- dats, kan det ligga nära till hands att anse försäkringen i första hand omfatta försäkringstagarens egna saker, men en annan bedömning kan vara naturlig i varje fall när han på grund av lag eller avtal var skyldig att försäkra den andres egendom (jfr Hellner s. 330 f). Några lagregler bör inte ställas upp heller om dessa frågor.

Det kan naturligtvis inträffa att någon annan än de i lagen nämn- da intressenterna i sista hand är berättigad till ersättning för den skadade egendomen på grund av avtal med försäkringstagaren eller annan försäkrad; kanske har han också betalat premien för för— säkringen. Utbetalningen kan försvåra för den berättigade att få ut beloppet, särskilt om mottagaren är insolvent. Detsamma kan emel- lertid hända också med de nuvarande reglerna; riskerna för sådana komplikationer kan inte undvikas, om man alls tillåter parterna att begränsa kretsen av dem som skyddas av försäkringen. — Att märka är att i flertalet fall den som är berättigad enligt sakrättsliga regler har separationsätt till försäkringsersättningen innan den utbetalas och troligen även därefter, så länge den hålls avskild. (Jfr om frågan Håstad, Sakrätt s. 145 ff, Rodhe, Handbok i sakrätt s. 199 ff, Walin s. 201 ff.)

Bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse har tagits upp i 7 kap. 1—6 åå lagförslaget. Vi återkommer till vissa detaljfrå- gor i specialmotiveringen.

Som framgått (avsnitt 2.3 ovan) innehåller även förslaget till EG—direktiv vissa regler om tredje man. Reglerna är emellertid inte förmånligare för den försäkrade än vad som följer av SkFL. Det bör uppmärksammas att bestämmelserna i vårt förslag är tvingande både vid konsumentförsäkring och företagsförsäkring (1 kap. 3 å SkFL).

Avsnitt 12. 1

Avsnitt 12.2

12.2. Direktkrav vid ansvarsförsäkring

Sammanfattning: Den skadelidande får vid ansvarsförsäk— ring kräva försäkringsbolaget direkt på den ersättning som skall utgå enligt försäkringsavtalet. Bolaget och den för- säkrade är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna upplysning om försäkringen. Bolaget skall reglera skadan efter samråd med den försäkrade. — Regeln om direktkrav är tvingande vid konsumentförsäkring, där den skadelidandes intresse att vända sig mot försäkringsbolaget brukar vara störst. Vid företagsförsäkring är bestämmelsen dispositiv, utom vid obligatorisk försäkring och när den försäkrade på grund av konkurstillstånd eller liknande inte kan betala er— sättningen.

En fråga, som hittills inte vållat större praktiska bekymmer men ändå fått ganska stor uppmärksamhet bl.a. vid de nordiska över- läggningarna om skadeförsäkring, gäller den skadelidandes ställning när försäkringsbolaget meddelat ansvarsförsäkring som omfattar skadan i fråga. Vad försäkringen avser är i detta fall den skade- ståndsskyldighet som den försäkrade ådrar sig; den skadelidande är inte part i försäkringsavtalet och är inte heller att anse som för- säkrad enligt FAL:s bestämmelser om ansvarsförsäkring (91—96 åå). Dessa regler — som är tillämpliga också vid konsumentförsäkring bygger på tanken att ansvarsförsäkringen principiellt är en angelä- genhet endast mellan försäkringsbolaget å ena, försäkringstagaren (och andra försäkrade) å andra sidan. Försäkringen innebär obe- stridligen en fördel också från den skadelidandes synpunkt, efter- som den möjliggör för honom att få skadestånd oberoende av den skadeståndsskyldiges betalningsförmåga och dessutom ofta på ett enklare sätt än om denna skulle reglera skadan; men det indirekta skydd detta medför för honom betraktades vid tiden för FAL:s tillkomst närmast som en sorts reflexverkan av försäkringsskyddet för den ansvarige. (Jfr härom Hellner s. 390, 424 med hänvisningar.) Endast i en särskild situation, nämligen när den försäkrade är försatt i konkurs, har enligt FAL den skadelidande möjlighet att i rättegång framställa ersättningsanspråk direkt mot försäkringsbolaget (se när- mare 95 å tredje stycket).

Också vissa andra regler avser emellertid att trygga den skadeli- dandes möjlighet till ersättning. Sålunda får den försäkrade inte uppbära ersättning av bolaget i vidare mån än han gottgjort den skadelidande eller denne lämnat sitt samtycke; sker ändå en sådan utbetalning, svarar bolaget upp till det utbetalade beloppet för

skadestånd som den skadelidande inte kan utfå av den försäkrade (se närmare 95 & första och andra styckena). En särskild bestämmel- se i 96 5 skall vidare hindra att den försäkrade träffar uppgörelser med bolaget i syfte att undandra den skadelidande skadestånd som tillkommer denne.

Dessa regler ger utan tvivel den skadelidande ett skydd som i de flesta fall är tillräckligt för att han skall kunna få ut det skadestånd han är berättigad till, när ansvarsförsäkringen omfattar den för- säkrades skadeståndsskyldighet. Normalt medverkar den försäkra- de till att skadan anmäls till försäkringsbolaget i varje fall sedan den skadelidande meddelat att han vill framställa skadeståndsanspråk, och bolaget övertar sedan förhandlingarna med den skadelidande, förutsatt att det anser skadan falla inom försäkringens område. Också från den försäkrades synpunkt brukar detta naturligtvis vara en fördel: han slipper besvär och kostnader som anspråket kan föranleda. Om bolaget finner att skadeståndsanspråket saknar fog, utbetalas inget skadestånd, och en skadelidande som inte låter sig nöja med detta får väcka skadeståndstalan mot den försäkrade (varvid det vanligen ingår i försäkringsskyddet att bolaget för rätte- gången för den försäkrade och står för rättegångskostnaderna). Om den försäkrade döms att utge ett skadestånd till den skadelidande, betalar bolaget detta upp till försäkringsbeloppet.

Det kan emellertid inträffa komplicerande förhållanden som medför att den skadelidande inte lika enkelt kan komma till sin rätt. Emellanåt lär det förekomma att den försäkrade inte vill uppge att han har en ansvarsförsäkring eller inte anmäler skadan, samtidigt som han vägrar att betala skadestånd. Ibland kan det bero på ren ovilja mot den skadelidande, i andra fall på att den försäkrade befarar att bolaget skall göra principiella medgivanden om ansvar som kan göra det svårt för honom att undgå personlig ersättnings- skyldighet, t.ex. för självrisk (något som ibland kan gälla betydande belopp). Det är vidare tänkbart att försäkringsbolaget anser, att den försäkrade mist sitt försäkringsskydd på grund av överträdelse av en biförpliktelse eller att skadan faller utanför försäkringens område, och att bolaget därför vägrar att ta befattning med skade- ståndsanspråket. Den skadelidande har då i regel inte någon möjlig- het att genom en process med bolaget få prövat om dess ståndpunkt är riktig, vilket kan leda till rättsförlust. (Jfr NJA 1987 s. 835, där försäkringsbolagens traditionella tolkning av ett undantag just inom ansvarsförsäkringen ansetts sakna fog.) I dessa fall är den skadeli- dande, frånsett det förut nämnda fallet då den försäkrade är försatt i konkurs, hänvisad till att processa med honom och försöka få en dom på skadestånd verkställd, eventuellt genom utmätning i det anspråk den försäkrade kan ha mot bolaget. Detta är uppenbarligen en besvärlig och tidsödande utväg. Särskilda problem uppkommer

Avsnitt 12.2

Avsnitt 12.2 om den försäkrade påkallar jämkning under påstående att försäk— ringsbolaget anser skadan undantagen enligt villkoren för ansvars— försäkringen; detta är något som inte lämpligen bör avgöras i pro- cess mellan den skadelidande och den försäkrade.

Det är tydligt att en möjlighet att framställa direkta krav mot försäkringsbolaget kan ha stort praktiskt värde från den skadelidan— des synpunkt. I samband med remissbehandlingen av förslaget till KFL framhöll också Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, att en ansvarsförsäkring bör fungera på lämpligt sätt även i förhållande till den skadelidande och att det i linje härmed skulle ligga att den skadelidande får rätt att vända sig direkt mot bolaget och inte vara beroende av den försäkrades inställning till frågan om försäkringen skall utnyttjas eller inte (prop. 1979/8029, bil. 5. 156). I anledning härav uttalade departementschefen att underlag saknades för att ta ställning i denna fråga, som hade räckvidd utanför KFL:s område, men att han förutsatte att den skulle uppmärksammas under vårt fortsatta utredningsarbete (a. prop. s. 86).

Under vårt arbete med SkFL har det emellertid visat sig att numera delade meningar råder på försäkringshåll om frågan om direktkrav. Det medges att en sådan ordning är berättigad, utöver vid den försäkrades insolvens, när det är fråga om obligatorisk ansvarsförsäkring (jfr t.ex. 5 & lagen 1984:81 om fastighetsmäklare); här har sådan försäkring föreskrivits just för att trygga enskilda personers möjlighet till skadestånd på grund av försäkringstagarens verksamhet. Men i övrigt har det invänts mot en generell rätt till direktkrav att den skulle vara principiellt svårförenlig med den frivilliga ansvarsförsäkringens konstruktion: en regel härom kunde förstärka den vanliga missuppfattningen att försäkringen avsåg vissa skador, inte ett ansvar som inträder endast under bestämda förut- sättningar. Vidare framhåller man att en möjlighet för den skadeli- dande att med förbigående av försäkringstagaren kräva försäkrings- bolaget kan vara i strid med försäkringstagarens intressen i de nyss berörda fall där han på grund av självrisk eller ett lågt försäkringsbe- lopp riskerar att delvis får svara för skadeståndet själv; ett annat exempel är s.k. experience rating, där premien beror av hur mycket försäkringen belastas. Det kan också hända att en försäkrad före- tagare med tanke på sitt företags anseende inte vill godta att det anses ersättningskyldigt ens vid en uppgörelse utanför rättegång. Liknande synpunkter har framförts från företagarhåll, där man betonar önskemålet att hålla en viss kontroll över Skaderegleringen. Över huvud taget synes de nu framförda invändningarna mot direkt- krav framför allt ta sikte på situationen vid företagsförsäkring.

För vår del har vi funnit frågan om direktkrav ganska tveksam. I det norska förslaget, och i viss utsträckning i det finländska, har man gett bestämmelser härom. Det måste anses värdefullt med likartade

nordiska regler på en sådan principiellt viktig punkt. Betydelsen av sådana regler beror naturligtvis till stor del på vilka regler som i övrigt ges om triangelförhållandet mellan försäkringsbolaget, den försäkrade och den skadelidande. Under arbetet med skadeförsäk- ringslagen har man emellertid främst från försäkringsbranschens men även från industrins sida haft betänkligheter mot lösningen oavsett hur den utformas i detalj. Häremot står emellertid hänsyn till den skadelidande; även om nackdelarna med det nuvarande rättstillståndet inte är alltför framträdande, skulle det onekligen stämma väl med den allmänna tendensen inom skadeståndsrätten på senare år, om skyddet för de enskilda på detta vis förstärktes. Att man just från försäkringsbolagens sida tidigare förordat en ordning av detta slag, låt vara med sikte närmast på konsumentförsäkringen, tyder också på att denna skulle ha ett praktiskt värde.

I detta sammanhang bör betonas ett annat väsentligt drag i den moderna skadeståndsrätten. Genom de reformer som genomförts sedan 1970-talet har frågan, om ansvarsförsäkringen täcker skadan, fått långt större betydelse än tidigare. En generell möjlighet att jämka ett oskäligt betungande skadestånd har införts (se 6 kap. 2 & skadeståndslagen), och liknande bestämmelser förekommer numera också i kontraktsrättslig lagstiftning, där de tidigare inte ansetts höra hemma (se särskilt 34 & konsumenttjänstlagen, 1985z716). Också i andra sammanhang har en föreliggande ansvarsförsäkring fått be- tydelse; detta gäller t.ex. skadestånd enligt 2 kap. 2 och 3 åå samt 3 kap. 6 & skadeståndslagen (jfr även vårt förslag till ändrad lydelse av 6 kap. 2å första och andra styckena samt 35 andra stycket samma lag, lagförslag 6). När svaranden i skadeståndsmålet in- vänder att ansvarsförsäkringen på ena eller andra grunden inte omfattar skadan och att skadeståndet därför bör nedsättas, kan det alltså vara nödvändigt att innan man tar ställning till skadestånds- frågan pröva, om denna försäkringsrättsliga invändning är befogad. Som nyss framhållits lär detta svårligen kunna genomföras i prakti- ken om inte den skadelidande genom att föra talan direkt mot försäkringsbolaget på en gång kan få frågorna om försäkringens omfattning och om skadeståndskyldigheten bedömda. Detta är pro- blem som inte haft någon aktualitet när FAL:s regler på området tillkommit. Den naturliga konsekvensen av denna utveckling måste anses vara att ge de skadelidande en möjlighet till direktkrav mot försäkringsbolaget. Argumentet synes vägande vid alla slags skador och oavsett vilka de skadelidande är.

Av sådana skäl framstår en regel om direktkrav som den principi— ellt riktiga lösningen vid all sorts ansvarsförsäkring frivillig lika väl som obligatorisk. Samtidigt kan man inte komma ifrån att vid många typer av företagsföräkring inte bara bolagen utan också försäkrings- tagarna torde anse regeln överflödig eller direkt olämplig. De prak-

Avsnitt 12.2

Avsnitt 12.2 tiska invändningar som framförts mot lösningen är svåra att utan vidare avfärda. Här bör framhållas en väsentlig skillnad mellan den typiska situationen vid dessa försäkringar och vid konsumentför- säkring. Det är vid företagsförsäkringar de stora självriskerna före- kommer, och det är där som försäkringstagaren av skäl som nyss angavs kan ha särskilt intresse av att inte stå utanför en uppgörelse mellan försäkringsbolaget och den skadelidande. Det stora flertalet konsumenter torde däremot anse det enbart som en lättnad att slippa ta befattning med ersättningsfrågan sedan väl skadestånds— krav har framställts. Vidare är det just vid konsumentförsäkring som förekomsten av en ansvarsförsäkring brukar ha en avgörande be— tydelse för den skadelidandes ersättningsmöjlighet; frågan om den täcker skadan blir väsentlig bl.a. när man från motsidan invänder att skadeståndet skall jämkas med hänsyn till den ansvarige konsumen- tens ekonomiska ställning. Något motsvarande kan visserligen före— komma också när mycket stora skadeståndsanspråk framställs mot ett företag, framför allt en småföretagare, men situationen är inte på något sätt lika praktisk.

Åtskilligt talar därför för den kompromisslösningen, att regeln skall vara tvingande vid konsumentförsäkring, medan parterna vid företagsförsäkring skall kunna föreskriva att talan inte skall kunna föras direkt mot bolaget. Det kan medges att gränsdragningen från vissa synpunkter kan verka mindre konsekvent, eftersom den inte låter den skadelidandes behov av ersättning bli avgörande. En alter- nativ möjlighet är därför att i stället dra gränsen för den tvingande regleringen från denna synpunkt: konsumenter skulle alltid kunna vända sig direkt mot försäkringsbolaget. Att tillåta direktkrav av denna kategori men inte av andra skadelidande skulle emellertid komplicera regelsystemet, bl.a. genom att olika krav i anledning av samma skadehändelse fick behandlas på skilda sätt.

Ingen av de möjliga sätten att reglera frågan om direktkrav synes därför helt tillfredsställande. Det har visat sig, att den nämnda kompromisslösningen med tvingande regler bara för konsumentför- säkringens del inte vunnit full anslutning inom kommittén. Frågan har blivit, om man under sådana förhållanden skulle över hela linjen slå fast en tvingande princip om rätt till direktkrav, utan möjlighet till avsteg inom företagsförsäkringen. Betonar man de skadelidan- des intressen, talar onekligen starka skäl för detta. Emellertid har trots allt kompromisslösningen ansetts vara att föredra med hänsyn till de praktiska argument som anförts också från industrihåll. Den- na lösning utgör också ett framsteg från den skadelidandes syn- punkt. Man får komma ihåg, att det står försäkringstagaren fritt att avstå från att inkludera vissa typer av skador i ansvarsförsäkringen eller att äta sig en mycket omfattande självrisk, något som får särskild aktualitet för företagens del; när han försäkrat sig mot

risken i fråga, bör han rimligen också kunna avtala om att själv få ta ställning till de skadeståndsanspråk som framställs.

Regeln bör emellertid också för företagsförsäkringens del vara tvingande till den skadelidandes förmån i de nyss nämnda speciella fallen: vid obligatorisk ansvarsförsäkring och när den försäkrade är försatt i konkurs. Härmed bör likställas fallen när offentligt ackord har fastställts och när den försäkrade är en juridisk person — bolag, förening som efter likvidation inte längre existerar.

Vi återkommer till regleringens detaljer i specialmotiveringen.

12.3. Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring

Sammanfattning: Vi föreslår en regel om hur den skadeli- dandes ersättning från en ansvarsförsäkring skall beräknas när försäkringsbeloppet inte räcker till alla skadelidande. Om försäkringsbolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet be- talar ut ett för stort belopp utan hänsyn till att flera skador kan anmälas, kan bolaget nödgas betala viss ersättning ut- över försäkringsbeloppet till nytillkomna skadelidande.

] detta sammanhang har vi ansett oss böra ta upp ett mera speciellt problem som nära sammanhänger med frågan om direktkrav. Det kan hända att försäkringsbeloppet vid ansvarsförsäkring visar sig otillräckligt. Det förekommer i dag att företagare föredrar att avtala om relativt låga belopp för att hålla premien nere. Ansvarsför- säkringsvillkoren föreskriver ett visst maximibelopp för varje in- träffat försäkringsfall, och vidare maximeras beloppet också med hänsyn till skador inträffade under viss tid eller skador uppkomna av samma orsak t.ex. på grund av samma defekt vid produktan- svarsförsäkring. Om flera skador inträffar som sammanlagt över- skrider försäkringsbeloppet, kan det uppkomma svårigheter att han- tera ersättningskraven; särskilt gäller detta när kraven anmäls undan för undan, vanligen av olika skadelidande. Frågan blir då om den skadelidande som först anmäler sitt anspråk hos försäkringsbolaget skall få detta tillgodosett fullt ut eller om alla anspråk skall reduce- ras och, i sådana fall, hur bolaget skall förfara när det är ovisst om alla skadelidande har gett sig till känna. Särskilt kan detta bli aktu- ellt vid skador som uppkommer successivt och mer smygande, t.ex. miljöskador genom föroreningar eller sjukdomar som uppkommer på grund av hälsofarliga produkter. Man har från försäkringshåll betonat det angelägna i att lagregler ges om denna situation. För närvarande är man osäker hur den skall hanteras.

Avsnitt 12.3

Avsnitt 12.3 Problemen är inte okända från lagstiftning om skador av denna typ; i atomansvarighetslagen (1968245) har man sökt lösa dem ge- nom ett subsidiärt ansvar för staten när försäkringsbeloppet inte räcker (se närmare 28—35 åå), och vid oljeskador till sjöss har getts föreskrifter om en begränsningsfond (se 5—9 åå lagen 1973:1198 om ansvarighet för oljeskada till sjöss). En annan lösning ges vid vissa miljöskador, där den obligatoriska miljöskadeförsäkringen betalar skador som bl.a. på grund av otillräckliga försäkringsbelopp inte ersätts på annat vis (se 65 och 66 åå miljöskyddslagen, 1969z387). Några sådana utvägar är emellertid inte möjliga i fråga om skador av mindre speciellt slag.

Till en början uppkommer frågan, hur en reduktion skall ske när alla aktuella skadeståndsanspråk är kända för bolaget. En naturlig regel, som också lär tillämpas i försäkringsbolagens praxis i fall av detta slag, är att varje skadelidande får ut ersättning i förhållande till storleken av sitt anspråk. Detta kan förefalla något otillfredsställan- de i vissa situationer, där ersättningsbehovet är särskilt stort på något håll. Såvitt gäller fall där försäkringsbolags regressanspråk konkurrerar med krav av en skadelidande ger vårt lagförslag möjlig- het att ge det senare kravet företräde (se förslaget till ny lydelse av 6 kap. 2 å första stycket SkL och motiveringen till denna bestäm- melse; avsnitt 18.4 nedan). I övrigt synes det emellertid svårt att i lagen föreskriva någon sorts allmän skälighetsbedömning som för- säkringsbolaget skulle göra i detta läge. Bolaget måste rimligen ha en klar princip att hålla sig till när anspråken konkurrerar, och en proportionell reduktion framstår som den enda lämpliga från denna synpunkt.

Nästa spörsmål blir hur bolaget skall förfara när det i samband med utredningen av en anmäld skada visar sig troligt att ytterligare skador kommer att anmälas. Att bolaget utan hänsyn till detta skulle få betala ut ersättning för kända skador upp till försäkringsbe- loppet skulle kunna leda till olyckliga resultat, när den försäkrade inte har ekonomiska möjligheter att själv infria senare skadestånds- anspråk. Å andra sidan kan bolaget ha svårt att utan stöd av en lagregel vägra att utge full ersättning bara på den grund att nya krav är sannolika. Vi har kommit fram till att bolaget bara bör ge ut så stor försäkringsersättning som den skadelidande kan väntas få rätt till, när alla skador är kända. Om den försäkrade har en sådan ekonomi att han själv bör kunna betala det belopp som inte för— säkringen täcker, behöver dock bolaget inte ta hänsyn till eventuella framtida krav.

Naturligtvis blir en sådan prognos i många fall mycket svår, och det vore inte rimligt om bolaget skulle drabbas av sanktioner så snart man gjort en alltför optimistisk kalkyl. Men i den mån bolaget uppsåtligen eller oaktsamt betalat högre belopp än vad som framgår

av den angivna principen, bör följden bli att bolaget svarar för senare skador också utöver försäkringsbeloppet. Man får här göra en beräkning, hur mycket bolaget i den föreliggande situationen borde ha utgett; endast vad som går därutöver bör läggas till för- säkringsbeloppet.

Sedan viss tid förflutit från den tidpunkt då första anspråket anmäldes bör emellertid de kända skadelidande ha rätt att få ska- dorna i sin helhet reglerade. Vi har efter viss tvekan här stannat för en så kort tid som två år, med tanke på dessa skadelidandes intresse av att inte betalningen fördröjs.

Vi är väl medvetna att den regel vi föreslår inte är lättillämpad, särskilt när det gäller vilka framtida krav som försäkringsbolaget bör räkna med. Det är emellertid svårt att ge klara bestämmelser i frågan utan att de kan medföra oskäliga konsekvenser för vissa berörda skadelidande; man måste göra en avvägning mellan kända och okända skadelidandes intressen. Det kan vidare antas att situa— tionen trots allt inte blir aktuell så ofta att regelns avigsidor får större praktisk betydelse. Vi har utgått från att en lagreglering är att föredra framför att dessa besvärliga frågor skulle lämnas helt öppna i lagstiftningen.

Avsnitt 12.3

Allmänmotivering till 8 kap.

13. Skadereglering m.m.

13.1. Inledning

Sammanfattning: I fråga om Skaderegleringen anser vi mo- tiveratatt föreslå bestämmelser som till stor del överens- stämmer med reglerna i KFL.

De regler om skadereglering och därmed sammanhängande frågor som getts i KFL synes på det hela taget ha fungerat väl. I vårt förslag till PFL har vi i stora delar anslutit till denna reglering, och det- samma synes motiverat i en skadeförsäkringslag; också i detta sam- manhang kan erinras om att bestämmelserna i princip skall vara dispositiva för företagsförsäkringens del. En sådan ordning innebär emellertid att man på vissa punkter skulle avvika från FAL:s regler på området.

Redan här kan anmärkas att reglerna i förslaget till EG-direktiv inte kan anses förmånligare för försäkringstagaren än vad som före- slås i SkFL. SkFL:s lagtext får emellertid göras tvingande för före— tagsförsäkring för att bli förenlig med EG—bestämmelserna (jfr av— snitt 6.9 ovan).

Om gällande rätt kan sägas följande. I 21—24 åå FAL finns regler som tar sikte på själva Skaderegleringen. Den som önskar framställa ett ersättningsanspråk, skall utan uppskov underrätta bolaget om att ett försäkringsfall har inträffat. Vidare måste han lämna upplys— ningar som gör det möjligt att avgöra bl.a. bolagets eventuella ansvar. Försummas dessa skyldigheter och har bolaget därigenom lidit men, kan ersättningen sättas ned. Anger villkoren att den som under Skaderegleringen förfar svikligt i avseende på något som har betydelse för bedömningen av försäkringsfallet inte skall få någon ersättning alls, ger FAL en möjlighet att med hänsyn till omständig— heterna trots villkoret förplikta bolaget att utge viss ersättning. Om

den ersättningsberättigade, utan att det är fråga om svek, försum- mar att lämna upplysningar till bolaget eller om han lämnar oriktiga uppgifter kan enligt FAL — oavsett vad villkoren säger ersättningen sättas ned endast om försummelsen verkligen lett till skada för bolaget; nedsättningen skall dessutom göras efter vad som är skäligt.

Enligt 29 å FAL preskriberas en fordran på försäkringsersättning tre år från det att vederbörande fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande. För den som först efter en längre tid får veta att han kan framställa ett anspråk stadgas dessutom en yttersta preskriptionstid på tio år från det att fordringen tidigast kunde göras gällande. Tre- och tioårspreskription avbryts genom att talan väcks mot försäkringsbolaget. Om bolaget har en förkortad preskriptions- tid i villkoren, måste enligt 30 å FAL bolaget skriftligen förelägga den ersättningsberättigade att väcka talan inom en tid som inte får vara kortare än sex månader; först då denna tid förflutit kan det bli fråga om preskription. Mot den som har framställt ett anspråk inom sex månader från det att han fick kännedom om sin fordran, får försäkringsbolaget enligt samma paragraf inte åberopa ett villkor som anger att anspråket bort framställas tidigare.

13.2. Utbetalning av ersättning m.m.

Sammanfattning: Skaderegleringen skall ske skyndsamt, och bolaget får i allmänhet vänta med utbetalningen högst en månad. Särskilt med tanke på det fall att utredningen blir långvarig skall den ersättningsberättigade kunna få viss er- sättning i avräkning på den slutliga ersättningen.

Om inte annat anges i villkoren, skall enligt FAL försäkringsersätt— ningen betalas ut senast en månad efter att bolaget har fått med- delande om försäkringsfallet. Är betalningen beroende av utredning som försäkringstagaren skall tillhandahålla, räknas dock månads- fristen från den dag då försäkringstagaren har fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras genom att bolaget i allmänhet får betala dröjsmålsränta om förfallodagen inte iakttas.

I KFL och förslaget till PFL föreskrivs uttryckligen att försäk- ringsbolaget skyndsamt och korrekt skall handlägga försäkrings- ärendena efter inträffade försäkringsfall; bolaget är skyldigt att t.ex. vidta vissa åtgärder även om något ersättningsanspråk ännu inte har framställts. Vidare har öppnats en möjlighet för den ersättningsbe— rättigade att få viss betalning i avvaktan på att anspråket i övrigt prövas av bolaget.

Avsnitt 13.2

Avsnitt 13.3 Övervägande skäl talar för att reglerna i SkFL här utformas på samma sätt som KFL och förslaget till PFL. I fråga om den frist, inom vilken ersättningen skall betalas ut från bolaget, bör man också följa vad som anges i dessa lagar. Vid konsumentförsäkring skall bolaget sålunda inte heller i fortsättningen kunna avtala om en längre betalningstid än en månad; väljer bolaget att likväl vänta med betalning, kan den försäkrade räkna med att i allmänhet bli kom— penserad genom ränta på ersättningsbeloppet. Som uttryckligen sägs i förslaget till PFL, skall månadsfristen räknas från det att rätt till ersättning inträtt och bolaget fått den utredning som skäligen kan begäras; skall vid skadeförsäkring t.ex. livränta utgå, har bolaget rätt att avvakta med betalningen till viss del under en under längre tid. Reglerna har tagits in i 8 kap. 1 å lagförslaget.

13.3 Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m.

Sammanfattning: Försäkringsersättningen kan sättas ned om den försäkrade t.ex. inte anmäler försäkringsfallet till bola- get inom föreskriven tid. Vid ansvarsförsäkring skyddas dock den skadelidande på det sättet att oreducerad ersätt- ning utgår, varefter bolaget får kräva den försäkrade på skälig del av ersättningen. Bolaget kan vidare sätta ned ersättningen om oriktiga uppgifter uppsåtligen lämnas i sam- band med Skaderegleringen.

KFL och förslaget till PFL har inte som FAL några särskilda regler om den ersättningberättigades förpliktelser i samband med skade- regleringen, t.ex. att inom viss tid anmäla ett försäkringsfall till bolaget. Dessa skyldigheter har ansetts kunna framgå av villkoren. Däremot ges i KFL och PFL-förslaget regler om följderna av att bl.a. sådana föreskrifter inte följs; vid försummelse kan ersättningen sättas ned om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna. I förslaget sägs dessutom direkt att nedsättning kan komma i fråga endast om ett åsidosättande av villkoren har lett till skada för bolaget.

Liksom FAL ger KFL och förslaget till PFL försäkringsbolaget tillfälle att sätta ned ersättningen om oriktiga uppgifter lämnas i samband med Skaderegleringen. I ett avseende går förslaget här dock något längre än KFL. Ersättningen kan nämligen sättas ned inte bara då de oriktiga uppgifterna tar sikte på den ersättningsbe— rättigade själv utan också då de avser annans eventuella rätt till försäkringsersättning. Samtidigt gäller i förhållande till KFL en

inskränkning i förslaget på så sätt att det förutsätts att vederbörande gjort sig skyldig till uppsåtligt vilseledande. Gememsamt för KFL och den föreslagna PFL är att det kan bli aktuellt med nedsättning endast om det är den ersättningsberättigade själv som lämnat de oriktiga uppgifterna samt att nedsättning är möjlig även om de oriktiga uppgifterna inte har lett till någon skada för bolaget.

Också i SkFL bör man kunna överlämna till försäkringsbolagen att själva bestämma den försäkrades förpliktelser vid skaderegle- ringen. Det får anses tillräckligt att lagen ger besked om följderna av att sådana villkor inte efterlevs. Bestämmelserna torde i stort kunna utformas som i förslaget till PFL. Med den inställning vi har till nedsättningreglerna i 4 kap. har vi funnit det naturligt att oreduce- rad försäkringersättning skall utgå om den försäkrades försummelse varit av endast ringa slag (jfr 4 kap. 9 å).

Liksom vid åsidosättande av t.ex. en säkerhetsföreskrift bör vid ansvarsförsäkring en försummelse av den försäkrade inte gå ut över den skadelidande; här är det rimligt att full ersättning utgår till denne och att bolaget sedan får återkräva ett skäligt belopp av den försäkrade.

Vid ka-försäkring kan det förekomma att arbetsgivaren i egenskap av försäkringstagare har en skyldighet att t.ex. anmäla skadefall till försäk- ringsbolaget. Lika litet som vid personförsäkring bör en försummad an- mälningsplikt gå över den anställde (jfr 8 kap. 3 å och 10 kap. 2 och 3 åå PFL-förslaget).

SkFL bör också ge liknande regler som PFL om vad som skall gälla då oriktiga uppgifter lämnas under Skaderegleringen; det kan gälla uppgifter av den försäkrade eller av skadelidande tredje man som vänder sig direkt till försäkringsbolaget med sitt krav. Det är rimligt att det även vid skadeförsäkring skall vara möjligt att reducera ersättningen också då de oriktiga uppgifterna tagit sikte på annans eventuella rätt till försäkringsersättning. Vad som kan komma ifråga är att sätta ned ersättning som annars skall utgå till den som lämnat de oriktiga uppgifterna. På samma sätt som vid personförsäkring är det nämligen oftast fråga om rätt graverande förfaranden; den för- säkrade skall ha uppsåtligen vilselett försäkringsbolaget. Reglerna har tagits in i 8 kap. 2 och 3 åå lagförslaget.

På motsvarande sätt som i andra sammanhang (jfr avsnitt 6.8 ovan) får försummelser av fullmäktigad mäklare i samband med Skaderegleringen anses gå ut över den försäkrade, som i stället får vända sig med skadeståndskrav mot mäklaren.

Avsnitt 13.3

Avsnitt 13-5 13.4 Preskription av rätt till försäkringsersättning

Sammanfattning: Vi föreslår samma preskriptionsregler som i KFL och PFL—förslaget. Vid skadeförsäkring är det vanligt med skiljeförfarande, varför det föreskrivs att preskription avbryts genom att kravet åberopas i sådant förfarande.

Liksom FAL anger KFL och förslaget till PFL preskriptionstiden till tre år från kännedom om att ett anspråk kunde göras gällande och tio år från det att anspråket tidigast kunde göras gällande. dvs. inom denna tid skall talan väckas. Till skillnad mot vad som följer av FAL är enligt KFL och PFL kortare preskriptionstider inte tillåtna, och det är inte heller möjligt för bolaget att ha preskriptionsregler som knyter an till att ett anspråk anmäls till bolaget inom viss tid. Den ersättningsberättigade har i KFL och förslaget till PFL fått ett ut— ökat skydd också på så sätt att om ett försäkringsfall väl har anmälts till bolaget inom tre resp. tio år, talan alltid kan väckas mot bolaget inom sex månader från det att bolaget förklarat att det tagit slutlig ställning till anspråket. Vi finner det naturligt att överensstämmande preskriptionsregler gäller för personförsäkring och skadeförsäkring. Med hänsyn till att tvister på skadeförsäkringens område ofta avgörs genom skiljeförfarande har vi emellertid funnit att det direkt av lagtexten bör framgå att om ett anspråk åberopas i sådant förfarande detta avbryter preskription (8 kap. 4 å förslaget till SkFL).

13.5 Risken för vissa meddelanden m.m.

Sammanfattning: På liknande vis som i KFL och PFL-för- slaget föreslås i SkFL vissa regler om den s.k. postrisken, vilket gör att t.ex. en uppsägning från bolaget får verkan senare än annars om den försenats under postbefordran, och bestämmelser om domstolsprövning då försäkringsbolaget t.ex. avslår en ansökan om försäkring.

I 15, 18 och 25 åå KFL samt i 8 kap. 6å förslaget till PFL finns regler om den s.k. postrisken; gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning som sänts från bolaget har försenats eller att den inte alls har kommit fram, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter att försäkringstagaren har fått uppsägningen och senast tre månader efter avsändandet. Härigenom kan man räkna med att

försäkringstagaren i allmänhet är medveten om en uppsägning den dag denna får verkan och att han har fått visst rådrum dessförinnan.

Med hänsyn till de försäkrades intresse bör även bestämmelserna om uppsägning av en skadeförsäkring förenas med en regel om postrisken. Regler om uppsägning från bolagets sida finns i 3 kap. 4 å andra stycket och 6å tredje stycket samt i 5 kap. 2 å första stycket SkFL.

Vid skadeförsäkring fordras inte som vid personförsäkring ett förbehåll för att försäkringsbolaget under försäkringstiden skall kunna ändra villkoren; enligt 3 kap. 5 å första stycket kan de ändras redan på den grunden att försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det annars finns synnerliga skäl. Det är rimligt att man i denna situation i allmänhet inte börjar tillämpa nya villkor förrän den försäkrade verkligen har fått kännedom om dem. Också här bör följaktligen regeln om postrisken gälla.

Till skillnad mot vad som gäller beträffande villkorsändringar under försäkringstiden, har försäkringstagaren anledning räkna med att bolaget kan vilja ändra villkoren vid förnyelse av försäkringen. På grund härav och då de nya villkoren i varje fall inte får sändas senare än premiekravet för den nya perioden bör villkorsändringen enligt 3 kap. 7 å inte omfattas av regeln om postrisken.

Liksom i förslaget till PFL angående gruppersonförsäkring be— höver reglerna i SkFL om postrisken inte heller omfatta uppsägning av gruppskadeförsäkring enligt 9 kap. 10 och 13 åå, eftersom ett beslut om uppsägning i allmänhet blir väl känt för de försäkrade. De underrättelser som bolaget skall sända till annan än försäk- ringstagaren (7 kap. 3 å andra stycket och 5 å SkFL) får anses som serviceåtgärder och bör falla utanför postrisken (jfr om 5 kap. 4 å PFL. SOU 1986:56 s. 407 f). Vi anser att man i detta sammanhang kan bortse även från reglerna i 4 kap. 10 å.

Med tanke på att SkFL föreslås liksom KFL ge en rätt till teckning och förnyelse av konsumentförsäkring (3 kap. 1 å), bör bestämmel- ser om domstolsprövning av försäkringsbolagets beslut tas in även i den nya lagen. De kan lämpligen utformas som motsvarande be- stämmelser i 8 kap. 7—9 åå förslaget till PFL (se 8 kap. 6—8 åå förslaget till SkFL).

Avsnitt 13.5

Avsnitt 13.6

13.6 Försäkringsbolagets regressrätt

Sammanfattning: Vi föreslår att skadeståndslagen ändras så att försäkring på den skadelidandes sida minskar själva rät- ten till skadestånd, vilket får betydelse för försäkringsbola- gets regressrätt. Av SkFL skall endast framgå att försäkrings- bolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd och att det enligt skadeståndslagen gäller begränsningar i rätten till skadestånd med anledning av en skadeförsäkring.

En viss anknytning till Skaderegleringen har frågan om bolagets möjligheter att av en skadevållare återkräva vad som betalats ut med anledning av ett försäkringsfall. Enligt 25 å FAL, som genom en hänvisning i KFL också gäller vid skadeförsäkring om tecknas av konsumenter, inträder försäkringsbolaget i den försäkrades rätt mot skadevållaren då väl ersättningen betalts ut. Vid skadeförsäkring kan bolaget, förutom då ansvar föreligger oberoende av vållande, kräva ersättningen åter av den som framkallat försäkringsfallet upp- såtligen eller genom grov vårdslöshet. Det är att märka att reglerna i FAL är dispositiva, varför inget hindrar att bolaget i försäkringsav- talet förbehåller sig större möjligheter att återkräva försäkrings— ersättning.

I förslaget till PFL föreslås att vid personförsäkring bolaget inte under några förhållanden skall kunna utöva regress. Förslaget skall ses mot bakgrund av bl.a. att det numera endast undantagsvis före- kommer att bolagen för regresstalan vid sådan försäkring. För ska- deförsäkringens del finns det emellertid skäl att bolaget även i fortsättningen skall ha möjlighet till regess; som framgår av det föregående (avsnitt 6.7), bör förutsättningarna för regress framgå av den skadeståndsrättsliga och inte av den försäkringsrättsliga lagstift— ningen. I SkFL skall därför anges endast att försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd, varjämte erinras om de begränsningar som enligt skadeståndslagen gäller i rätten till skadestånd med anledning av skadeförsäkring (8 kap. 9 å lagför- slaget).

Allmänmotivering till 9 kap.

14. Gruppförsäkring

14.1. Vissa allmänna frågor

Sammanfattning: Vi föreslår regler för gruppförsäkring som till stor del stämmer med vad som tidigare föreslagits för personförsäkringens del. Vid frivillig gruppförsäkring — oav- sett om gruppmedlemmen ansluts efter ansökan eller an- mälan eller genom att inte avböja försäkringen — anses med- lemmen som försäkringstagare. Ar det fråga om obligatorisk gruppförsäkring, vartill medlemmen ansluts automatiskt, är däremot gruppens företrädare försäkringstagare. Inte heller i SkFL föreslås några regler om gruppföreståndarens ställning och fel på dennes sida.

Som utvecklats i det föregående (avsnitt 6.5) finns det anledning att i en skadeförsäkringslag ta in regler om gruppskadeförsäkring, som i stora delar kan utformas på liknande sätt som bestämmelserna i 9 kap. PFL. I fråga om åtskilliga av de allmänna synpunkter som här blir vägledande är det därför möjligt att hänvisa till personför- säkringsbetänkandet. Över huvud taget är det angeläget att reglerna om gruppförsäkring på personförsäkringsområdet och skadeförsäk- ringsområdet samordnas i största möjliga utsträckning: man torde kunna utgå från att båda formerna av gruppförsäkring handhas på i stort sett samma vis inom företag och organisationer, och det under- lättar både överblicken av försäkringsförhållandena och handlägg- ningen av olika detaljfrågor om man här kan undvika alla skillnader i regelsystemet som inte nödvändigtvis påkallas av skadeförsäkring- ens särdrag.

Detta gäller till en början försäkringens konstruktion. Vid person— försäkring har vi funnit naturligt att den enskilde gruppmedlemmen vid frivillig gruppförsäkring behandlas som försäkringstagare (se

Avsnitt 14.1 9 kap. 3 å förslaget till PFL), och det finns inte skäl att se saken annorlunda på skadeförsäkringens område. Medlemmens anslut- ning till försäkringen uppfattas som om han träffat försäkringsavtal med försäkringsbolaget; det gäller också i sådana fall där han anses ha anslutit sig genom att inte avböja en gruppförsäkring (jfr avsnitt 14.3 nedan). Det gruppavtal som regelmässigt föreligger mellan bolaget och en företrädare för den grupp där han ingår får betydelse endast som grundval för försäkringsavtalet och en förutsättning för detta (se närmare om skälen för denna ståndpunkt SOU 1986:56 s. 413 ff).

Inte heller när det gäller försäkring vartill gruppmedlemmarna ansluts automatiskt vad vi i personförsäkringsbetänkandet kallat obligatorisk försäkring — är situationen principiellt annorlunda på skadeförsäkringens område. I detta fall anses enligt förslaget till PFL avtal ingånget genom gruppförsäkringsavtalet, och konsekven- sen blir att det är gruppens företrädare som enligt lagen betraktas som försäkringstagare (se 9 kap. 3 å andra och tredje styckena PFL; jfr SOU 1986:56 s. 417 f). Vid personförsäkring har vi funnit nöd- vändigt att i vissa hänseenden likställa den försäkrade gruppmed- lemmen med försäkringstagare; det gäller rätten till försäkrings- ersättning, rätten att förfoga över försäkringen genom förmåns- tagarförordnande etc. och skydd mot borgnärer. Några sådana regler framstår inte som behövliga på området för skadeförsäkring.

Vad angår uttrycket obligatorisk gruppförsäkring kan nämnas att det inte helt stämmer med det betraktelsesätt som ligger bakom försäkringsverk- samhetskommitténs förslag till lagregler om gruppskadeförsäkring i för— säkringsrörelselagen (SOU 198534). Vi anser oss dock sakna anledning att i detta betänkande gå ifrån den term vi funnit lämplig i förslaget till PFL; självfallet bör samma terminologi användas i gruppförsäkringskapitlen i de båda lagarna. Försäkringsverksamhetskommitténs terminologi förekommer för övrigt inte i någon lagtext.

Gruppskadeförsäkring har hittills blivit aktuell framför allt för kon- sumenter. KFL är i allmänhet inte tillämplig på denna försäkrings- form (se 1 å tredje stycket), men som tidigare framhållits anser vi det rimligt att de försäkrade skyddas genom tvingande regler också i detta fall (se avsnitt 6.5 ovan). Gruppförsäkring för konsumenter bör alltså behandlas som konsumentförsäkring enligt den nya lag- stiftningen, något som för tydlighetens skull bör särskilt anges i 9 kap. — Det förekommer dessutom gruppskadeförsäkringar för vis- sa yrkeskategorier, såsom advokater, revisorer och fastighetsmäkla- re. Huvudsakligen har det hittills varit fråga om ansvarsförsäkring. På liknande sätt som då det gällde individuell försäkring bör regler— na om företagsförsäkring här vara i princip dispositiva.

Frågorna om gruppföreståndarens ställning och om ansvaret för dennes fel skiljer sig inte på något väsentligt sätt från vad som gäller

vid personförsäkring. Man kan anta att det ofta är samma person som har hand om alla gruppförsäkringar i ett företag eller en för- ening, och det finns goda skäl att anlägga samma betraktelsesätt på hans handlande i de båda fallen. Vi har alltså också i detta samman— hang avstått från att ge generella regler på denna punkt, samtidigt som vi även här intar ståndpunkten att bolaget i de allra flesta situationer bör bära ansvaret för gruppföreståndarens fel (jfr SOU 1986:56 s. 418 f).

14.2 Information

Sammanfattning: I SkFL föreslås för gruppförsäkring lik- nande informationsregler som i förslaget till PFL. Vid skade- försäkring kan den försäkrade inte få större ersättning än vad som motsvarar hans ekonomiska skada, och det är därför viktigt att informationen tar sikte på att dubbelförsäkring förhindras. Liksom vid personförsäkring har försäkringsbo- laget ett civilrättsligt ansvar för felaktiga försäkringsbesked som sänds till den försäkrade.

Vad gäller informationen vid gruppskadeförsäkring, framstår denna som betydelsefull av liknande skäl som vid personförsäkring (jfr SOU 1986:56 s. 420 ff). En gruppmedlem har svårt att själv skaffa sig en överblick av vad hans försäkringsskydd omfattar och hans rättsläge i övrigt. 1 ett avseende är informationsfrågan rentav ännu viktigare för gruppskadeförsäkringens del. Som framhållits i det föregående (avsnitt 6.5) kan en sådan försäkring, i motsats till en gruppliv- eller gruppolycksfallsförsäkring, vara i stort sett överflödig för den gruppmedlem som redan har en individuell försäkring av samma slag. Vid ett försäkringsfall blir reglerna om dubbelförsäk- ring tillämpliga på skadeförsäkringens område, med påföljd att han under inga förhållanden kan få ut större ersättning än vad som motsvarar hans ekonomiska skada. Visserligen förekommer det också på personförsäkringsområdet gruppförsäkringar som på lik- nande sätt täcker den försäkrades ekonomiska förlust, t.ex. sjuk- vårdskostnader, men där är detta inte lika typiskt. Det är alltså i hög grad angeläget särskilt för den som överväger att ansluta sig till en frivillig gruppskadeförsäkring att få närmare upplysningar i frågan, om han har någon användning av denna försäkringsform. I vår lagtext har vi velat speciellt inskärpa att bolagets information på denna punkt bör avse just risken för dubbelförsäkring. Vi föreslår vidare en särskild informationsregel för sådana fall där försäkrings— avtal kan ingås genom att gruppmedlem underlåter att avböja en

Avsnitt 14.2

Avsnitt 14.3 försäkring varom gruppens företrädare har avtalat med bolaget (se avsnitt 14.3 nedan).

I övrigt anser vi informationsreglerna böra utformas väsentligen som i förslaget till personförsäkringslag, dock med vissa jämkningar som sammanhänger med skadeförsäkringens särdrag (jfr avsnitt 7 ovan). När det gäller det civilrättsliga ansvaret för bristfällig in- formation, bör enligt vår mening det anknytas till försäkringsbe— skedet på ungefär samma sätt som vid personförsäkring (jfr 9 kap. 5 å förslaget till PFL). Vi återkommer till reglernas detaljer i special- motiveringen.

14.3 Avtalets ingående och ansvarets inträde

Sammanfattning: Vid frivillig gruppförsäkring, där medlem- men ansluts till försäkringen om han inte avböjer denna, skall bolaget informera medlemmen om konsekvenserna av underlåten reservation och hans möjlighet att komma ifrån försäkringen genom att omedelbart säga upp densamma; innan denna information lämnats får ett premiekrav inte någon verkan. Några ytterligare regler om avtalsmekanis— men vid reservationsanslutning har vi inte ansett behövliga. — I fråga om tiden för bolagets ansvar stämmer reglerna med vad vi föreslagit för gruppersonförsäkring.

Beträffande avtalets ingående har vi i personförsäkringsbetänkan- det avstått från att ge några särskilda regler om gruppförsäkring. Ett skäl har här varit försäkringarnas skiftande art, som försvårar en generell reglering; ett annat att vi för att skydda gruppmedlemmen funnit det tillräckligt att ge honom en rätt att omedelbart säga upp en frivillig försäkring till upphörande (se 9 kap. 8 å andra stycket PFL), om han t.ex. blivit bunden genom att underlåta att avböja försäkringen ('7reservationsanslutning””), medan han vid obligato- risk försäkring över huvud taget inte ådrar sig några förpliktelser genom försäkringsavtalet (jfr det sagda SOU 1986:56 s. 417, 424 ff). En sådan ståndpunkt kan onekligen te sig mera diskutabel vid gruppskadeförsäkring, vilken som nyss utvecklats i motsats till de flesta gruppliv, gruppolycksfalls- eller gruppsjukförsäkringar inte under alla förhållanden framstår som en fördel för medlemmen. Om försäkringar av denna typ alls skall meddelas, kan det finnas skäl för lagstiftaren att i varje fall reglera frågan i vad mån medlemmen kan bindas genom att underlåta att avböja försäkringen; här är det nuvarande rättsläget i viss mån oklart. Det är sannolikt att en gruppmedlem, som inte uttryckligen uppdragit åt gruppens före-

trädare att avtala om gruppförsäkring, i vart fall måste ha informe- rats om försäkringen för att ådra sig några förpliktelser genom sin passivitet (jfr SOU 1986:56 s. 425 f); men vad som närmare fordras i detta avseende är tveksamt.

Även vid frivillig gruppskadeförsäkring med reservationsanslut- ning måste det anses utgöra ett gott skydd för gruppmedlemmen att han har möjlighet att omedelbart säga upp försäkringen för egen del. Han blir därigenom fri från varje skyldighet enligt försäkrings— avtalet utom premiebetalning för förfluten tid. Man kan tänka sig flera möjligheter att förebygga att han ens på detta sätt blir för— pliktad på grund av försäkringsavtalet. Att ge bestämmelser om rätten att i sådana sammanhang företräda t.ex. medlemmar i olika typer av organisationer skulle sannolikt leda till en mycket invecklad reglering, som dessutom skulle gå utanför vårt uppdrag (se närmare SOU 1986:56 s. 426). Och att kräva att medlemmen själv anmäler anslutning till försäkringen för att han alls skall bli bunden framstår som ett onödigt långtgående steg, särskilt i belysning av nuvarande praxis (jfr avsnitt 6.5 ovan). Det vanliga är ändå att medlemmen önskar att på ett så enkelt sätt som möjligt få ett försäkringsskydd.

Av intresse i detta sammanhang är att konsumentverket på per- sonförsäkringens område föreskrivit att tydlig, fullständig och lättill- gänglig information om försäkringen och om medlemmarnas reser- vationsrätt skall ges när en försäkring erbjuds en grupp. Enligt vår mening är den lämpliga metoden att komma till rätta med möjliga missförhållanden på området att kräva sådan information också vid gruppskadeförsäkring. Vi anser emellertid informationsfrågan vara så pass väsentlig också från principiell synpunkt att den på något sätt bör uttryckligen regleras i lagen.

Av sådana skäl föreslår vi en regel att efter gruppavtalets in- gående särskild information skall tillställas gruppmedlemmarna i sådana fall där de kan bli anslutna redan genom att inte avböja försäkringen. Informationen skall avse dels att de på detta vis kan bli bundna av försäkringsavtalet, dels att de genom uppsägning kan bli fria från detta. Att sådant meddelande ges bör vidare vara en förutsättning för att bolaget skall kunna kräva ut den första premien av gruppmedlemmen; premiekrav skall för att få verkan sändas tidigast samtidigt med att meddelandet utgår från bolaget (se 9 kap. 4 å andra stycket, jfr 13 å, lagförslaget). Försummar bolaget denna information, har alltså gruppmedlemmen ingen förpliktelse enligt avtalet.

Med en sådan ordning anser vi risken för obilliga konsekvenser för gruppmedlemmarnas del vara så obetydlig att man bör kunna bortse från den. Det ter sig då inte nödvändigt att närmare reglera avtalsmekanismen i dessa fall.

Självfallet kan det inte begäras att bolaget i detta läge skall vara

Avsnitt 14.2

Avsnitt 14.4 berett att styrka, att meddelandet kommit den enskilde gruppmed- lemmen till handa inom föreskriven tid. Liksom i andra samman- hang bör det räcka att meddelandet avsänts på ändamålsenligt sätt för gruppmedlemmarnas kännedom (jfr 9 kap. 16 å i vårt lagförslag, se även 9 kap. 20 å PFL och SOU 1986:56 s. 726 ff). I många fall måste det innebära att informationen förmedlas av den som före- träder gruppen. Har bolaget då översänt det föreskrivna meddelan- det för distribution bland gruppmedlemmarna har bolaget gjort sitt, förutsatt att det med fog kan räkna med att gruppens företrädare kan klara distributionen. Detta bör gälla även om företrädaren mot förmodan skulle försumma'att vidarebefordra meddelandena. Att här låta bolaget svara för dennes försummelser skulle fresta till missbruk från gruppens sida. — Också när någon senare träder in i gruppen måste ett meddelande ges för att han skall bli skyldig att erlägga premien för frivillig gruppförsäkring.

Den föreslagna regleringen kommenteras ytterligare i specialmo- tiveringen till 9 kap. 4, 13 och 16 åå.

14.4 Ansvarets upphörande m.m.

Sammanfattning: Vid frivillig gruppförsäkring har medlem- men rätt att när som helst säga upp försäkringen. Säger gruppen upp ett gruppavtal har medlemmen ett försäkrings- skydd under minst en månad sedan försäkringsbolaget fått uppsägningen. På liknande sätt har medlemmen ett visst rådrum om försäkringen sägs upp av bolaget. Om grupp- medlemmen lämnar gruppen har han liksom vid personför- säkring ett skydd även en tid därefter. Förutom vid allvarlig försummelse av upplysningsplikten och utebliven premiebe- talning kan försäkringsbolaget säga upp såväl en frivillig som en obligatorisk gruppförsäkring i fråga om medlem som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget.

Såvitt gäller tiden för bolagets ansvar anser vi regleringen i förslaget till personförsäkringslag kunna följas vid gruppskadeförsäkring (se 9 kap. 6 och 7 åå i båda lagförslagen).

Uppsägning av försäkringen framstår onekligen som mindre in- gripande för gruppmedlemmen vid gruppskadeförsäkring än vid grupplivförsäkring och annan personförsäkring, även om också skyddet mot skada exempelvis på hans bostad och bohag ofta kan vara väsentligt från hans synpunkt. Att den försäkrade utan vidare bör kunna säga upp en frivillig gruppförsäkring till omedelbart

upphörande står klart; som framgår av det föregående, utgör detta ett viktigt skydd mot att han får bekosta onödiga försäkringar. Liksom vid personförsäkring bör han också ha visst rådrum att ordna sina försäkringsförhållanden både då gruppavtalet upphör på gruppens initiativ (jfr 9 kap. 8 å PFL) och när försäkringsbolaget säger upp försäkringsavtalet (jfr 9 kap. 10 å PFL). Vad angår situa- tionen när den försäkrade gruppmedlemmen utträder ur gruppen, t.ex. när han byter arbetsplats eller av ena eller andra orsaken går ut ur den organisation han tillhört, har i förslaget till PFL föreskrivits ett efterskydd under tre månader. Också vid gruppskadeförsäkring ter det sig befogat att medlemmen i denna situation får något råd- rum för att ordna sitt försäkringsskydd. Särskilt angeläget kan ett rådrum vara när en medlem avlider och dödsboet därigenom riske— rar att t.ex. stå utan hemförsäkring. Men uppenbarligen finns inte något behov av ett lika långvarigt efterskydd vid gruppskadeförsäk— ring; här kan ju varken ålder eller hälsotillstånd medföra svårigheter om medlemmen (eller dödsboet) vill ta en individuell försäkring eller om medlemmen eventuellt vill försäkra sig med den grupp han numera tillhör. En frist på en månad framstår som alldeles tillräcklig i detta läge. — Av motsvarande skäl ter det sig omotiverat att liksom vid personförsäkring (9 kap. 11 å PFL) föreskriva en principiell rätt för den försäkrade till fortsättningsförsäkring, något som i praktiken torde sakna aktualitet på skadeförsäkringens område.

Emellanåt lär det finnas ett behov för bolaget att säga upp också gruppskadeförsäkring under försäkringstiden på grund av att med- lemmen brutit mot andra skyldigheter än premiebetalningen. Bl.a. kan detta komma i fråga när han uppsåtligen framkallar ett för- säkringsfall eller försöker vilseleda bolaget vid Skaderegleringen. Liksom vid individuell försäkring bör en förutsättning för upp— sägning vara att medlemmen grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Slarv och förbiseenden är normalt inte tillräckliga skäl för en sådan påföljd.

De bestämmelser om uppsägning som vi funnit motiverade vid gruppskadeförsäkring har tagits in i 9 kap. 8—11 åå i vårt lagförslag.

Reglerna om uppsägning bör vid konsumentförsäkring vara tving- ande på samma vis som enligt PFL. Bolaget skall alltså inte kunna förbehålla sig rätt till förtida uppsägning i andra fall än som före— skrivs i lagen (se 9 kap. 11 å i vårt lagförslag; jfr 9 kap. 13 å PFL).

Avsnitt 14.4

ivsnitt 14.6

14.5 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

Sammanfattning: Försäkringsbolaget kan på samma vis som vid individuell försäkring sätta ned ersättningen om den försäkrade bryter mot sina förpliktelser mot bolaget, ex— empelvis framkallar försäkringsfallet eller åsidosätter med- delade säkerhetsföreskrifter. Den försäkrade får dock inte lastas för oriktiga uppgifter till försäkringsbolaget om någon annan lämnat dessa.

Vad gäller begränsningar av bolagets ansvar finns det lika litet som vid personförsäkring någon anledning att ställa upp speciella regler på gruppförsäkringens område. Det är att märka, att flertalet av de regler som här får praktisk betydelse avser överträdelser av biför- pliktelser från den försäkrades sida, och på denna punkt föreligger inte någon principiell skillnad mot individuell försäkring. Vid per- sonförsäkring har emellertid en särskild regel getts om eftersatt upplysningsplikt; försäkringsbolaget får inte åberopa mot den för— säkrade att någon annan lämnat oriktiga eller ofullständiga upp— gifter till bolaget. På försäkringshåll har möjligheten att mot den försäkrade kunna åberopa sådana fel av hans arbetsgivare eller organisation inte ansetts ha större värde. Betydelsen av upplysnings- plikten torde inte vara större vid gruppskadeförsäkring. Vi har ansett det naturligt med en motsvarande regel om denna försäk— ringsform (se 9 kap. 12 å i lagförslaget).

14.6 Premien m.m.

Sammanfattning: I fråga om premiebetalningen föreslås reg- ler som i stort sett överensstämmer med vad som föreslagits för personförsäkring. Även beträffande gruppskadeförsäk- ring föreslås att lagen anvisar hur meddelanden till de för- säkrade skall sändas för att kunna godtas.

Reglerna om premien vid individuell försäkring har vi funnit böra i stort sett ansluta till förslaget till PFL, frånsett att det vid skadeför- säkring inte blir fråga om återupplivning av försäkringen sedan den uppsagts på grund av premiedröjsmål (se avsnitt 10 ovan). Det- samma gäller vid gruppskadeförsäkring, där väsentligen samma be— stämmelser ter sig motiverade som enligt 9 kap. PFL (se härom närmare SOU 1986:56 s. 438 ff). Regler om rätt till fortsättningsför-

säkring när obligatorisk gruppförsäkring uppsagts (se 9 kap. 17 å tredje stycket PFL) hör emellertid inte hemma i förslaget till skade- försäkringslag. — Bestämmelser om premien finns i 9 kap. 13—15 åå i detta förslag.

Liksom i förslaget till PFL (9 kap. 20 å) bör i skadeförsäkrings- lagen tas in en allmän bestämmelse om hur föreskrivna meddelan- den skall tillställas den försäkrade för att förfarandet skall godtas enligt lagen. Någon skillnad i sak mot reglerna om meddelanden vid personförsäkring är inte befogad. Även vid gruppskadeförsäkring bör det avgörande bli om meddelandet avsänts på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom, varvid dock ett meddelande som inte avser hela gruppen skall sändas till den försäkrade person- ligen (se 9 kap. 16 å i lagförslaget).

14.7 Särregler för vissa slag av gruppförsäkringar m.m.

Sammanfattning: Vissa regler om gruppförsäkring behöver inte tillämpas på mera kortvariga försäkringar. — Några sär- skilda bestämmelser behövs inte för exempelvis patientför— säkringen och trygghetsförsäkringen för arbetsskada för lantbrukare m.fl., eftersom avtalsfriheten vid dessa försäk- ringar gör det möjligt att anpassa villkoren efter vad som är lämpligt i varje enskilt fall.

I förslaget till PFL har vi gjort undantag för vissa bestämmelser i 9 kap. när det gäller en del särpräglade gruppförsäkringar — sådana som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet (9 kap. 2 å). Det _ förekommer också skadeförsäkringar som på liknande vis avser att ge ett mycket kortvarigt skydd för de försäkrade. Exempel ger vissa försäkringar som tecknas för medlemmarna i ideella organisationer och andra som deltar i tillfälliga aktiviteter. I dessa fall passar inte reglerna om försäkringsbesked, ansvarstid, uppsägning, uppskov med premiebetalningen m.m. Vi har därför i motsvarande paragrafi SkFL gjort undantag av ungefär samma innebörd.

Det finns också skadeförsäkringar av långt större betydelse, vilka visserligen kan sägas ligga på gränsen till personförsäkringar men närmast faller under 9 kap. Det gäller sådana viktiga inslag i svensk ersättningsrätt som patient-, läkemedels- och miljöskadeförsäkring; man kan räkna med att i en framtid det tillkommer ytterligare försäkringstyper med liknande konstruktion. Ett utmärkande drag för dem är att de är konstruerade som försäkringar av en skade-

Avsnitt 14.7

Avsnitt 14.7 ståndsskyldighet och därför närmast framstår som en sorts ansvars- försäkringar men tillkommit minst lika mycket för att skydda den skadelidande som försäkringstagaren. Också på annat vis har för— säkringarna en säregen karaktär. Vid patient- och läkemedelsför— säkring är den skadeståndsskyldighet som försäkringen avser grun- dat på ett åtagande av försäkringstagaren att svara oberoende av vållande gentemot en okänd krets av skadelidande. Vad angår den obligatoriska miljöskadeförsäkringen, som regleras i 65—66 åå miljö— skyddslagen (19691387), är denna visserligen anknuten till ett ansvar enligt miljöskadelagen, men försäkringen täcker detta ansvar endast om den skadelidande inte kan få ersättning från annat håll; i så fall gäller den oberoende av om den ansvarige alls kan identifieras.

Eftersom försäkringarna är grundade på ett gruppavtal som inte utgör ett kollektivavtal, faller de under 9 kap. Det står klart att många av reglerna i detta kapitel inte är lämpade att använda beträffande dessa försäkringsformer. Det är emellertid fråga om företagsförsäkring — gruppmedlemmarna är företagare eller offent- liga rättssubjekt — och därför gäller avtalsfrihet. Parterna i för- säkringsavtalet kan utforma försäkringen på lämpligt sätt för att tillgodose försäkringsbehovet i varje enskilt fall. Att likställa för— säkringstagarna med konsument är knappast tänkbart i dessa fall (jfr 1 kap. 3 å). Av denna anledning har vi avstått från att ge särskilda regler om försäkringsavtalet vid dessa försäkringar. Såvitt angår den skadelidandes ställning, synes det skydd som vi föreslår i 7 kap. tillräckligt. Även om vissa lagregler skulle göras tvingande för före- tagsförsäkringens del för en samordning med EG:s regler (jfr avsnitt 6.9 ovan), torde detta inte medföra några större problem; de aktuel- la reglerna synes ha begränsad betydelse för sådana ansvarsför- säkringar som här omtalats.

En försäkringstyp som bara med svårighet kan föras in under reglerna i 9 kap. är trygghetsförsäkring mot arbetsskada för vissa företagargrupper lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare m.fl. I dessa fall kan något skadeståndsansvar över huvud taget inte blir aktuellt — det gäller ju ett skydd för den försäkrade gruppmed- lemmen mot personskada som drabbar honom själv. I förslaget till PFL har vi emellertid funnit att inte denna lagstiftning utan skade- försäkringslagen bör tillämpas på dessa försäkringar (se SOU 1986:56 s. 221, jfr s. 184 ff).

För detta talar att försäkringarna i praktiken jämställs med trygg— hetsförsäkring för andra kategorier alltså med en typ av ka- försäkring som behandlas i 10 kap. SkFL. Som villkoren numera är konstruerade, kunde dock starka skäl tala för att i stället tillämpa 9 kap. PFL, varvid regeln i 1 kap. 4 å PFL möjliggör att villkoren med myndighets godkännande utformas på lämpligt sätt. För den händelse SkFL trots allt anses tillämplig, är att märka att det är fråga

om företagsförsäkring, där avtalsfrihet gäller. Vi har ansett att un- der nuvarande förhållanden det är obehövligt att särreglera dessa försäkringar. Om det skulle bli aktuellt att anpassa reglerna om företagsförsäkring efter EG:s direktiv, kan det emellertid finnas anledning att överväga försäkringarnas konstruktion.

Avsnitt 14.7

Allmänmotivering till 10 kap.

15. Kollektivavtalsgrundad försäkring

15.1. Tillämpningsområdet m.m.

Sammanfattning: Kollektivavtalsgrundad försäkring har hit- tills huvudsakligen varit inriktad på personförsäkring. Redan nu meddelas dock även en del skadeförsäkringar i denna form, och det finns skäl att också i SkFL ha ett särskilt kapitel om dessa försäkringar. Förutsättningarna för att en försäkring skall bedömas som en kollektivavtalsgrundad för- säkring enligt SkFL stämmer med vad som föreslagits för personförsäkringens del.

I förslaget till PFL behandlas också de kollektivavtalsgrundade för- säkringar (ka-försäkringar) som kan anses som personförsäkring. Eftersom försäkringarnas speciella karaktär inte gjorde det möjligt att utan vidare tillämpa reglerna om annan privat försäkring före- slogs att försäkringarna skulle regleras i ett särskilt kapitel i PFL (10 kap.). De synpunkter som ligger bakom dessa bestämmelser har omedelbart intresse också på skadeförsäkringens område. Ka-försäkringarna bygger på uppgörelser mellan arbetsmarkna— dens organisationer, och i många avseenden kan man vänta att de försäkrades intressen blir väl tillgodosedda utan stöd av tvingande lagstiftning. Ett väsentligt skäl för att vi ändå behandlade dessa försäkringar i lagförslaget var att vi ville slå fast hur man i för— säkringens form kan garantera vissa lösningar av de anställdas för- månsbehov. Vidare ansåg vi att lagstiftningen skall ge stöd åt de konstruktioner och villkor som hämtas från arbetsrätten och som på olika sätt avviker från vad som annars gäller för försäkring, t.ex. vissa garantivillkor som innebär att det finns ett försäkringsskydd även om arbetsgivaren trots ett åtagande inte tecknar någon för- säkring (jfr SOU 1986:56 s. 239 ff). De regler som sålunda skulle gälla för ka—försäkring har emellertid ett rätt begränsat tillämpnings-

område; utöver att de belyser försäkringens särdrag tar de tillvara de Avsnitt 15.1 försäkrades intressen endast på punkter där ett skydd är särskilt angeläget från försäkringsrättslig synpunkt utan att komma i kon- flikt med ett arbetsrättsligt synsätt. Bestämmelserna har betydelse också för tredje man, vars ställning inte kan regleras i kolletivavtal eller försäkringsvillkor.

Reglerna om ka-försäkring i förslaget till PFL skall liksom lagen i övrigt vara tvingande. För att inte en framtida produktutveckling och anpassning efter nya förhållanden skall förhindras, innebär för- slaget att det dock skall vara möjligt att avvika från reglerna om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisa- tion och en central arbetstagarorganisation (centralt kollektivavtal; jfr 1 kap. 4 å PFL).

Det är ett betydande antal försäkringsformer som faller under reglerna om ka-försäkring i personförsäkringslagen (SOU 1986:56 s. 175 ff och 219 ff). Gemensamt för försäkringarna är att risken har att göra med den försäkrades liv eller hälsa. Därför har vi ansett att lagen inte skall tillämpas på t.ex. avgångsbidragsförsäkring (AGB) och trygghetsförsäkring (TFA). Den senare försäkringen är kon- struerad som en ansvarsförsäkring och avser därför omedelbart en förmögenhetsförlust för försäkringstagaren, även om den fungerar som ett skydd för den skadelidande vid personskada. Det bör dock nämnas att TFA kan skydda även arbetsgivaren själv för egna ska- dor. (En närmare redogörelse för de två försäkringstyperna finns i PFL-betänkandet, SOU 1986:56 s. 196f och 199ff, se vidare avsnitt 14.7 ovan.)

Hittills har intresset för att finna olika lösningar i form av ka- försäkring huvudsakligen varit inriktat på skydd mot personskada. Det är svårt att nu förutse hur utvecklingen kommer att bli på skadeförsäkringens område; de kollektiva skadeförsäkringar som aktualiserats under senare tid har till övervägande del grundats på beslut av t.ex. ett fackförbund utan inblandning av någon arbetsgi— vare. Det har då rört sig om försäkringar som faller under reglerna i 9 kap. lagförslaget. Redan med tanke på avgångsbidragsförsäkring- en och trygghetsförsäkringen finns det emellertid anledning att ock— så i SkFL ha bestämmelser om ka-försäkring. Dessa försäkringar utgör en del av det samlade försäkringssystem som gäller på arbets- marknaden och kan inte gärna lämnas utanför den civilrättsliga lagstiftningen; det skulle vara säreget om lagstiftningen tog sikte på endast en del av de försäkringar som en arbetsgivare tecknar till skydd för de anställda. De regler om ka-försäkringar som vi föreslår i SkFL är emellertid avsedda att kunna tillämpas också på mera typiska skadeförsäkringar till de anställdas skydd. Här kan pekas på t.ex. reseförsäkringar för anställda vid tjänsteresor.

Vid skadeförsäkringar som meddelas som ka-försäkring torde den

Avsnitt 15.1 anställde inta en ställning liknande den försäkrades vid konsument- försäkring. Därför bör det inte heller vid ka-försäkring vara möjligt för bolaget att använda sig av villkor som är sämre än vad som följer av lagen (1 kap. 3 å lagförslaget, jfr även 9 kap. 1 å andra stycket). Liksom vid personförsäkring bör det emellertid vara möjligt för arbetsmarknadens parter att komma överens om avvikande villkor i ett centralt kollektivavtal (1 kap. 4å lagförslaget). Reglerna om tredje mans rätt i 7 kap. lagförslaget bör dock liksom annars vara tvingande (jfr 1 kap. 3 å andra stycket).

I fråga om de närmare förutsättningarna för att reglerna om ka-försäkringi 10 kap. lagförslaget skall tillämpas, har vi funnit det möjligt att följa samma principer som i förslaget till PFL; också vid skadeförsäkring gäller det att bl.a. se till att det finns vissa garantier att reglerna inte tillämpas mot de försäkrade på ett olämpligt vis. Även en ka-försäkring enligt SkFL skall bygga på ett kollektivavtal som anges i villkoren. Vidare skall försäkringen tecknas av en är- betsgivare för att ge skydd åt hans anställda, men den skall kunna gälla också för arbetsgivaren själv och andra som har anknytning till rörelsen liksom för deras närstående. Slutligen måste försäkringen meddelas av ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet (10 kap. 1 å lagförslaget; se även SOU 1986:56 s. 447 ff).

Då det gäller utformningen av de materiella regler som skall gälla för ka-försäkring föreslår vi, på samma vis som i förslaget till PFL, att det i 10 kap. tas in dels speciella bestämmelser, dels en hän— visning till vissa regler i tidigare kapitel (10 kap. 2 å första stycket lagförslaget).

Även vid kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring bör arbetsgivar- en anses som försäkringstagare; det är han som tecknar försäkringen hos försäkringsbolaget och svarar mot försäkringsbolaget för premi- erna (10 kap. 3 å lagförslaget). Vid personförsäkring är det för- säkringstagaren som i allmänhet har rätt till ersättning vid ett för- säkringsfall; den försäkrade kan inte göra anspråk på ersättning. Det är mot denna bakgrund som det i PFL föreslås att varje för- säkrad skall anses som försäkringstagare när det gäller rätten till försäkringsersättning (10 kap. 3 å PFL). I SkFL kan man undvara en sådan regel, eftersom det vid skadeförsäkring i princip är den försäkrade som skyddas av försäkringen och skall ha försäkrings- ersättningen.

Vid individuell försäkring är det försäkringstagaren som svarar för uppgifterna till bolaget (4 kap. 1—4 åå lagförslaget) och endast om denne försummar att ge bolaget korrekt upplysning, kan ersätt- ningen sättas ned vid ett försäkringsfall. För närvarande torde bola- gen inte ha något större behov av att få uppgifter om den enskilde försäkrades förhållanden. Emellertid kan det så småningom bli ak- tuellt med försäkringar vid vilka det i speciella situationer är be-

tydelsefullt med viss upplysning från den anställde eller någon an- nan som skyddas av försäkringen, t.ex. en anhörig till den anställde. Därför bör upplysnings- och anmälningsplikt enligt 4 kap. åvila även den försäkrade. Om den försäkrade försummar upplysnings— plikten skall detta med tillämpning av reglerna i 4 kap. kunna leda till att försäkringsersättningen sätts ned (10 kap. 2 å andra stycket).

Även en försäkring som en arbetsgivare tecknar därför att han åtagit sig en ersättningsskyldighet för arbetsskador som drabbar hans anställda skall sålunda anses som en kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring om försäkringen uppfyller de förutsättningar som i övrigt gäller för sådan försäkring. Vid denna typ av försäkring är det alltid den anställde som vid skada har kontakterna med försäkrings- bolaget och får ersättning från detta. Mot denna bakgrund och med tanke på att reglerna i de olika kapitlen i lagen till vilka hänvisas i 10 kap. till stor del behandlar följderna av att den försäkrade åsido- sätter sina förpliktelser (exempelvis framkallande av försäkringsfall) har det bedömts lämpligt att den anställde anses som försäkrad även vid denna sorts försäkring. Men självfallet är det arbetsgivaren själv som är försäkrad såvitt försäkringen omfattar skador på honom själv (10 kap. 3 å andra stycket lagförslaget).

De förut berörda reglerna i förslaget till EG-direktiv passar mind- re väl på den speciella försäkringsform som ka—försäkring utgör; att överföra exempelvis bestämmelserna om uppsägning och premie- dröjsmål till 10 kap. skulle vålla praktiska svårigheter (jfr 10 kap. 7 å lagförslaget). Ett tvingande skydd för försäkringstagaren torde här te sig helt överflödigt också från hans egen synpunkt. Enligt vår mening bör man om möjligt avstå från att samordna 10 kap. och EG—reglerna. Skulle en samordning visa sig nödvändig, bör dessa frågor närmare utredas i samråd med representanter för försäkrings- branschen och för organisationerna på arbetsmarknaden.

15.2 Information

Sammanfattning: Även vid kollektivavtalsgrundad skadeför- säkring är informationen viktig. De regler vi föreslår i denna del överstämmer till stor del med motsvarande regler för gruppersonförsäkring. Bolaget har ett civilrättsligt ansvar för oriktiga försäkringsbesked.

I personförsäkringsbetänkandet, där stor uppmärksamhet ägnades åt den information som bör lämnas av bolagen, fann vi att in- formationsbehovet vid gruppförsäkring och ka-försäkring är lika stort som vid individuell försäkring. Reglerna i 2 kap. PFL passade

Avsnitt 15.2

Avsnitt 15.3 emellertid inte på bl.a. ka-försäkringen, varför särskilda informa- tionsregler föreslogs i 10 kap. 4 och 5 åå den lagen. Enligt dessa skall information lämnas inte bara så snart en överenskommelse om ka-försäkring träffats mellan arbetsmarknadsparterna utan också under försäkringstiden. Vidare skall genom särskilda försäkringsbe- sked de anställda underrättas om de väsentliga rättigheter och skyl- digheter som följer av försäkringen och om väsentliga avgränsningar av försäkringsskyddet. I enlighet med vad som redan är brukligt på arbetsmarknaden skall det åligga både försäkringsbolaget och ar- betsmarknadsparterna att delta i informationsarbetet. — En naturlig utgångspunkt ansåg vi vara att de anställda skall kunna lita på försäkringsbeskeden. Ändras försäkringen till de anställdas nackdel eller upptäcker bolaget att beskeden på grund av felskrivning t.ex. anger försäkringsförmånerna för högt, innebär emellertid förslaget att bolaget genom att informera om aktuella villkor efter en tid kan stödja sig på villkoren. Enligt PFL kan bolaget också åberopa gäl- lande villkor om den försäkrade viss tid före försäkringsfallet insett eller bort inse vilka villkor som verkligen gäller.

Även vid skadeförsäkring har informationen väsentlig betydelse för de försäkrade. De regler som föreslås i 2 kap. lagförslaget byg- ger huvudsakligen på nuvarande bestämmelser i KFL och förslaget till PFL. Också den informationsskyldighet som vi föreslagit i 9 kap. för gruppskadeförsäkringens del ansluter väsentligen till personför- säkringsbestämmelserna. För ka-försäkring fordras emellertid en speciell reglering, anpassad till de särskilda förhållandena kring dessa försäkringar. I stort sett är det möjligt att ha samma regler som i 10 kap. PFL. På liknande sätt som vid personförsäkring bör ett försäkringsbesked kunna åberopas av den som är i god tro. Godtros- regeln bör emellertid utformas på samma sätt som vid gruppskade- försäkring (se 10 kap. 4 och 5 åå samt 9 kap. 5 å lagförslaget; jfr även avsnitt 16.9.5 nedan).

15.3 Försäkringsavtalet m.m.

Sammanfattning: I fråga om tiden för bolagets ansvar, upp- sägning och ändring av försäkringen föreslår vi regler som i huvudsak stämmer med motsvarande bestämmeler i PFL- förslaget. I lagen erinras om att det kan finnas ett visst efterskydd då någon inte längre uppfyller kraven att omfattas av försäkringen. Även vid skadeförsäkring förekommer det att ersättning utgår även om en arbetsgivare har försummat skyldigheten att teckna en försäkring. Den ersättning som då utgår jämställs med ersättning från ka—försäkring.

Flera av reglerna i 3 kap. PFL om försäkringsavtalet m.m. ansågs inte passa särskilt bra vid ka—försäkring, och därför behandlas mot— svarande frågor endast i 10 kap. i det lagförslaget. Sålunda ges det i PFL speciella bestämmelser om bl.a. tiden för bolagets ansvar och om förutsättningarna för att säga upp eller ändra försäkringen.

Även reglerna om försäkringsavtalet vid skadeförsäkring i 3 kap. är i så hög grad anpassade till försäkring i allmänhet att det i denna del är nödvändigt med en särskild reglering i 10 kap. Bestämmelser- na kan i huvudsak få samma innehåll som i förslaget till PFL. Också vid skadeförsäkring skall alltså, i det fall att arbetsgivaren är skyldig att teckna en försäkring enligt ett kollektivavtal, bolagets ansvar börja gälla redan från det att arbetsgivaren blir bunden av kollektiv- avtalet eller från den senare dag som anges i avtalet. Vidare bör även här villkoren kunna hindra bolaget och arbetsgivaren att säga upp försäkringen så länge arbetsgivaren enligt ett kollektivavtal är skyldig att hålla försäkring för de anställda. Slutligen bör försäk- ringsbolaget inte få ändra försäkringen utan arbetsmarknadsparter- nas godkännande.

Beträffande ka-försäkring har i förslaget till PFL förutsatts att det kan förekomma bl.a. efterskydd, fribrev, fortsättningsförsäkring och återbäring (10 kap. 9 och 10 åå PFL). För skadeförsäkringens del kan efterskydd aktualiseras vid ka-försäkring. Här kan hänvisas till vill— koren för AGB, enligt vilka s.k. B-belopp utgår under vissa förut- sättningar till den som blivit arbetslös inom fem år från det att han friställts. Dessutom kan nämnas att vid TFA ersättning kan utgå ur försäkringen för arbetssjukdom som visat sig efter att anställningen upphört; det är tillräckligt att vederbörande utsatts för skadlig åver- kan då han varit anställd hos en arbetsgivare som hade TFA-för- säkring. Lagen bör erinra om denna möjlighet till utvidgat skydd.

Frågor som anknyter till själva försäkringsavtalet behandlas i 10 kap. 6—9 åå lagförslaget.

Som antytts ovan tillämpas vid ka-försäkring ibland särskilda ga- rantiregler, som innebär att försäkringsersättning betalas ut även om arbetsgivaren försummar en skyldighet att teckna avtal med ett försäkringsbolag. Enligt förslaget till PFL skall även den ersättning som utgår i ett sådant fall anses som ersättning från kollektivav— talsgrundad försäkring. Det väsentliga skälet för bestämmelsen i PFL är att det skall finnas garantier att försäkringsersättningen behandlas som ersättning från personförsäkring såvitt gäller familje- rättsliga förfoganden och förhållandet till borgenärerna. Särskilt med tanke på den skatterättsliga lagstiftningen får det anses lämpligt att även SkFL anger att ersättning som utgår enligt en sådan garanti- regel skall anses som ersättning från en ka-försäkring (10 kap. 1 å tredje stycket). Frågan om ett eventuellt skydd mot utmätning be- handlas i utsökningsbalken, närmast 5 kap. 7 å.

Avsnitt 15.3

Avsnitt 15.5 15.4 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

Sammanfattning: Reglerna om nedsättning av försäkrings- ersättningen vid individuell försäkring skall tillämpas även vid ka-försäkring. Den försäkrade, liksom arbetsgivaren i egenskap av försäkringstagare, har en upplysningsplikt mot bolaget. Endast försäkrad som själv försummat upplysnings- plikten kan drabbas av nedsättning.

I 4 kap. lagförslaget finns regler som innebär att försäkringsbolaget under vissa förutsättningar har ett endast begränsat ansvar eller ibland inte något ansvar alls, t.ex då oriktiga upplysningar lämnas till bolaget i samband med att försäkringen tecknas. Liknande regler finns i PFL—förslaget. På samma vis som i PFL har vi funnit det möjligt att i 10 kap. lagförslaget hänvisa till 4 kap. i dess helhet utan att detta skall medföra några tillämpningssvårigheter (10 kap. 2 å första stycket lagförslaget).

Om försäkringstagaren försummar sin upplysningsplikt går detta normalt ut över samtliga försäkrade (jfr 4—10 åå FAL och 30 å KFL, se även 4 kap. 2, 3 och 9 åå lagförslaget). Beträffande personför- säkringen fann vi att en oriktig uppgift från arbetsgivaren inte rim- ligen skall kunna gå ut över den anställde; för denne är det många gånger omöjligt att kontrollera vilka uppgifter som arbetsgivaren lämnar till försäkringsbolaget. Också då arbetsgivaren tecknar en skadeförsäkring till förmån för de anställda bör bolaget få åberopa brott mot upplysningsplikten endast om den som kräver ersättning själv kan lastas för försummelsen (10 kap. 2 å andra stycket och 10 å lagförslaget; se även SOU 1986:56 s. 458 f).

15 .5 Övriga frågor

Sammanfattning: Flertalet regler för individuell försäkring om försäkringsersättning, tredjemansskydd och skaderegle- ring kan tillämpas på ka-försäkring.

I PFL-betänkandet finns en redogörelse över premiebetalningen vid nuvarande former av ka-försäkring (avsnitt 4.4). Något egentligt behov av regler på området ansågs inte föreligga, och vi begränsade oss därför till att i PFL-förslaget ta med en bestämmelse om upp- sägningstiden vid premiedröjsmål (10 kap. 7 å). Förhållandena är i stort sett likartade vid skadeförsäkring, och i denna del föreslår vi

samma regel som i PFL (10 kap. 7å andra stycket lagförslaget). Reglerna i 6 kap. lagförslaget om försäkringsersättningen torde kunna tillämpas också på ka-försäkring; i den mån de inte passar in på ka-försäkring räknar vi med att saken behandlas i försäkrings- villkoren.

För närvarande bör reglerna i 7 kap. ha endast begränsad be— tydelse för ka-försäkringens del. Vad som kan komma i fråga är i första hand bestämmelserna i 7 kap. 1—4 åå och 6 å. Det är emeller- tid att märka att det vid ka-försäkring kan antas att villkoren alltid kommer att utesluta det skydd som försäkringstagaren annars kan ha enligt reglerna i 7 kap. 1 å, om försäkringen gäller för endast de anställda. Reglerna i 7 kap. 5 å lär inte ha någon praktisk betydelse vid ka—försäkring. Här torde de informationsregler som vi föreslår i 10 kap. 5 å vara tillräckliga. I den mån ansvarsförsäkring meddelas som ka-försäkring kan det bli aktuellt att följa reglerna i 7 kap. 7, 9 och 10 åå.

Reglerna i 8 kap. lagförslaget rör Skaderegleringen och frågor som anknyter till denna, t.ex. preskription. I kapitlet behandlas också möjligheten till domstolsprövning av vissa beslut av försäk- ringsbolaget. Bestämmelserna bör kunna gälla också för ka-för- säkring. Visserligen skall 3 kap. 1 å inte tillämpas på ka-försäkring, varför en domstol inte kan pröva om försäkringsbolaget kunnat avslå en begäran om en sådan försäkring (jfr 8 kap. 6 å). Vi har emellertid ändå ansett det möjligt att liksom i PFL hänvisa till hela 8 kap.

Avsnitt 15.5

16. Specialmotivering till skadeförsäkringslagen

16.1. Specialmotivering till 1 kap. (Inledande bestämmelser)

Kapitlet, som har rubriken Inledande bestämmelser, innehåller fyra paragrafer. Av 1 å framgår lagens tillämpningsområde. I 2å har tagits med vissa definitioner. I vad mån lagen är tvingande föreskrivs i 3 och 4 åå.

16.1.1. Specialmotivering till 1 kap. 1 å

] å Denna lag tillämpas på försäkring mot ekonomisk förlust genom sakska— da, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhetsskada i övrigt hos ett för- säkringsbolag (skadeförsäkring) som tecknas hos ett försäkringsbolag. I 1 kap. 5 å personförsäkringslagen (19XX:000) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäk- ring.

Lagen gäller inte för trafikförsäkring, om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410), och inte heller för återförsäkring.

Bestämmelserna i 2—8 kap. gäller för individuell försäkring. För grupp- försäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivav- talsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

Första stycket

Förslaget till PFL omfattar livförsäkring, sjukförsäkring och olycks- fallsförsäkring, under det att förslaget till SkFL behandlar skadeför— säkring. Med utgångspunkt i skadeståndslagens begrepp har vi valt att som skadeförsäkring beteckna försäkring som skall skydda mot ekonomisk förlust genom sakskada och ren förmögenhetsskada lik- som försäkring som kan åberopas då någon är ersättningsskyldig mot annan. Med tanke på att den ersättning som utgår vid ka- försäkring och som grundas på särskilda överenskommelser inte alltid framstår som skadestånd i vanlig mening har vi undvikit att använda begreppet skadeståndsskyldighet.

Avsnitt 16. 1.1 Det torde inte bli några större svårigheter att skilja mellan person- försäkring och skadeförsäkring (jfr dock om vissa företagsförsäk- ringar, avsnitt 14.7 ovan). Som framgått av PFL-betänkandet före— kommer det att skadeförsäkring innehåller moment av personför— säkring, och i dessa fall skall vissa regler i PFL tillämpas i den delen (jfr 1 kap. 5 å förslaget till PFL; 1986:56 s. 479 f). Vi har emellertid inte funnit skäl att räkna med personförsäkringar med inslag av skadeförsäkring. Någon motsvarighet till 1 kap. 5 å PFL har därför inte tagits med i SkFL (jfr lagförslag 3).

Sjukavbrottsförsäkring för näringsidkare skall anses som skade- försäkring om försäkringsersättningen helt eller till övervägande del skall beräknas efter verkliga utgifter eller förluster, något som fram- går redan av förslaget till 1 kap. 1 å PFL (jfr SOU 1986:56 s. 223 och 465).

Som sägs i allmänmotiveringen (avsnitt 6.3 ovan) skall lagen tillämpas på bl.a. avgångsbidragsförsäkring (AGB) och trygghets- försäkring vid arbetsskada (TFA) liksom på patientförsäkring och läkemedelsförsäkring, trots att dessa till sitt syfte står nära person- försäkringar. En närmare redogörelse för AGB och TFA finns i PFL-betänkandet (SOU 1986:56 s. 196 f och 199 ff).

Andra stycket

För närvarande gäller vid konsumentförsäkring KFL och annars FAL också för trafikförsäkring i den mån annat inte följer av trafik- skadelagen. Motsvarande ordning skall tillämpas också sedan SkFL kommit att ersätta FAL och KFL. Detta innebär bl.a. att reglerna i 3 kap. 1 å lagförslaget om rätt till försäkring inte gäller vid trafikför- säkring; ämnet regleras i 5 å trafikskadelagen, som föreskriver att ett försäkringsbolag som har fått tillstånd att meddela trafikför- säkring är skyldigt att låta den som önskar teckna sådan försäkring. Vidare kan t.ex. reglerna om framkallande av försäkringsfall i 4 kap. 5 å lagförslaget inte åberopas som skäl att sätta ned ersätt- ningen vid trafikförsäkring. Frågan om nedsättning skall i detta fall i stället avgöras med stöd av 12 å trafikskadelagen. — Skälen för att lämna återförsäkringen vid sidan av lagen framgår av allmänmo- tiveringen (avsnitt 6.3 ovan).

Tredje stycket

Liksom i förslaget till PFL erinras i SkFL om att lagen har särskilda regler för individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivav— talsgrundad försäkring.

16.1.2. Specialmotivering till 1 kap. 2 å

2 å I denna lag betyder försäkringstagaren: den som har ingått avtal om försäkring med ett för- säkringsbolag, den försäkrade: den vars intresse har försäkrats mot skada, konsumentförsäkring: skadeförsäkring som konsument eller dödsbo tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål, företagsförsäkring: skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller of- fentlig verksamhet och annan skadeförsäkring som inte är konsumentför- säkring eller kollektivavtalsgrundad försäkring, sjöförsäkring: skadeförsäkring som avser fartyg eller varor under eller i samband med sjötransport.

Försäkringstagaren är den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag. Samma definition används i förslaget till PFL och torde inte skapa några tillämpningssvårigheter.

Den försäkrade är den som försäkringen skall skydda mot ekono- misk förlust. Vid skadeförsäkring förekommer uttrycket inte i FAL, där det i stället talas om försäkringshavaren (2 å tredje stycket). Däremot används det i KFL; försäkrad är vid skadeförsäkring den vars intresse försäkrats mot skada (2 å). I praktiken torde man numera vid all skadeförsäkring lägga denna innebörd i begreppet, och vi har funnit det naturligt att i SkFL följa KFL. Det är att märka att det alltså är skillnad mellan försäkrad vid skadeförsäkring och vid personförsäkring. Vid skadeförsäkring är det den försäkrade som efter ett försäkringsfall har rätt till försäkringsersättning. Vid personförsäkring skall försäkringsersättningen däremot tillfalla för- säkringstagaren (eller hans rättsinnehavare); försäkrad är den på vars liv eller hälsa en försäkring gäller och han har inte någon självständig rätt till utfallande ersättning. En annan sak är att vid skadeförsäkring försäkringstagaren och den försäkrade ofta är sam- ma person. Vilka som skyddas av försäkringen framgår av för- säkringsvillkoren och reglerna i 7 kap.

I paragrafen förklaras vidare lagens begrepp konsumentförsäkring och företagsförsäkring, något som skall ses mot bakgrund av att lagen i åtskilliga sammanhang skall tillämpas olika beroende på vem som tecknat försäkringen. För att en försäkring skall anses som en konsumentförsäkring, skall den tecknas av en konsument för huvud- sakligen enskilt ändamål. Bedömningen skall göras på samma vis som enligt 1 å KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 98 ff). Att märka är emellertid att enligt SkFL konsumentförsäkring är ett vidare be- grepp; däri ingår alla försäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen enskilt ändamål, utan den begränsning som framgår av 1 å KFL. Exempel på försäkring som nu förs in under konsu— mentreglerna är djurförsäkringar av olika slag, smyckeförsäkring, kameraförsäkring, urförsäkring, glasögonförsäkring, pälsförsäkring och musikinstrumentförsäkring.

Avsnitt 16.1.2

Avsnitt 16.1.2 Vi har funnit att de regler som skall tillämpas på konsumenter bör gälla också då dödsbo tecknar försäkring för enskilt ändamål. Ett dödsbo kan emellertid inte utan vidare jämställas med konsument, och därför anges dödsbo särskilt i lagtexten (jfr prop. 1984/85:110 s. 370 f). I och för sig torde det inte vara särskilt ofta som ett dödsbo har anledning att teckna en försäkring, men det kan finnas ett försäkringsbehov exempelvis under tiden fram till dess arvskifte sker. Även då ett dödsbo tecknar en försäkring är det av avgörande betydelse om försäkringen gäller för huvudsakligen enskilt ändamål eller inte; avser dödsboets försäkring en rörelse som den avlidne drivit, blir det inte fråga om att följa konsumentreglerna.

Det bör erinras om att vid bedömningen om en försäkring är att se som en konsumentförsäkring eller en företagsförsäkring, det är försäkringstagarens ställning som skall beaktas. Är det någon annan än försäkringstagaren som är försäkrad, skall man alltså inte i detta sammanhang fästa något avseende vid dennes förhållanden. Här skall erinras om att enligt 9 kap. 1 å andra stycket vissa gruppför- säkringar skall anses som konsumentförsäkring.

Vid företagsförsäkring är det i huvudsak fråga om försäkringar som gäller i näringsverksamhet och offentlig verksamhet. Detta är emellertid inte något krav. Till företagsförsäkring hänförs nämligen också försäkringar som tecknas av t.ex. stiftelser och föreningar utan att de driver näringsverksamhet. Det behov av skydd som försäkringstagarna i sådana fall kan ha mot villkor som avviker från lagen torde bli tillräckligt tillgodosett genom reglerna i följande paragraf.

SkFL omfattar även kollektivavtalsgrundad försäkring. Denna anses varken som konsumentförsäkring eller företagsförsäkring. Försäkringen definieras och behandlas i 10 kap. lagförslaget.

Betydelsen av sjöförsäkring överensstämmer i stort med vad som avses i 59 å FAL och nuvarande praxis inom sjöförsäkringsbran- schen och torde utan svårigheter kunna samordnas med internatio- nell terminologi. Innebörden torde inte heller skapa några problem vid tillämpning av 1927 års lag om dispaschörs befattning med försäkringstvister. I fortsättningen är det vidare klart att t.ex. pro- tection- and indemnityförsäkring (P & I) utgör sjöförsäkring (jfr Hellner s. 435). I fråga om begreppet fartyg kan hänvisas till 2 å sjölagen; fartyg omfattar både skepp och båt. Sjöförsäkring kan alltså tecknas inte bara av en företagare utan också av en konsument som önskar ha sin fritidsbåt skyddad av försäkring (jfr 1 kap. 3 å tredje stycket lagförslaget).

16.1.3. Specialmotivering till 1 kap. 3 å

3 5 Vid konsumentförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring är för- säkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade, utan verkan mot honom. Vad som nu har sagts gäller även vid företagsförsäkring, om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens be- skaffenhet samt förhållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot ett sådant villkor.

Försäkringsvillkor, som avviker från bestämmelserna i 7 kap. till nackdel för den försäkrade eller annan ersättningsberättigad, saknar verkan. Det- samma gäller försäkringsvillkor vid ansvarsförsäkring som till nackdel för den skadelidande avviker från 4 kap. 9 å andra stycket eller 8 kap.

Första stycket gäller inte vid sådan sjöförsäkring eller annan transportför- säkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring och inte heller vid kreditförsäkring eller försäkring som avser all framtid.

Första stycket

SkFL är tvingande vid all konsumentförsäkring: försäkringsbolaget får inte använda villkor som i jämförelse med lagens bestämmelser är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade. Att för- säkringstagaren nämns här är naturligt; det är med honom som bolaget ingår avtal. Men också en försäkrad som inte samtidigt är försäkringstagare skall kunna lita på att lagen gäller också för hans del. Det är ju han som i allmänhet har det verkliga intresset av att villkoren inte avviker från lagen. — Det skydd som lagen således ger försäkringstagaren och den försäkrade kan också aktualiseras vid gruppförsäkring (jfr 9 kap. 1 å andra stycket). Vidare gäller att lagen är tvingande vid all ka-försäkring (jfr avsnitt 15 ovan). Att det för såväl gruppförsäkring som ka-försäkring är möjligt att under vissa förutsättningar avvika från lagen följer av 1 kap. 4 å.

I förhållande till 36 å avtalslagen har bestämmelsen såtillvida ett större tillämpningsområde som den kan åberopas också mot villkor som inte är oskäliga på det sätt som avses i avtalslagens regel. Å andra sidan kan denna regel naturligtvis tillämpas även när för- säkringstagaren inte behöver samma skydd som en konsument, ifall villkoret med hänsyn till andra omständigheter framstår som oskä- ligt.

Liksom i förslaget till PFL har vi ansett oss kunna ange att avvikande villkor inte får användas i förhållande till lagens samtliga bestämmelser, trots att avtalsfrihet ändå inte gäller i vissa frågor, t.ex. om information i 2 kap. 1—6 åå.

Vid bedömningen av om ett villkor är till nackdel för veder- börande, skall det enskilda villkoret i sig jämföras med lagens be- stämmelser på området; liksom vid personförsäkring skall man allt- så inte göra en samlad bedömning av villkoren (jfr SOU 1986:56 s. 476).

Avsnitt 16. 1.3

Avsnitt 16.1 .3 Utgångspunkten är att försäkringstagaren vid företagsförsäkring måste acceptera att han får andra, ibland strängare villkor än om han varit konsument. Ett skäl för avtalsfrihet på företagsförsäkring— ens område är att man här har så varierande situationer; villkoren måste ofta anpassas efter speciella förhållanden som det inte är möjligt att förutse i lagen. En annan anledning till avtalsfrihet, här liksom ofta vid annan förmögenhetsrättslig lagstiftning, är att före— tagaren i allmänhet kan anses ha så mycket bättre förutsättningar än konsumenten att bevaka sina intressen något som är rimligt att kräva av honom också med tanke på det ansvar han har för sina anställda. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 6.4 ovan) har de flesta företagare tillfälle att beträffande olika frågor kring för- säkringsskyddet få nödvändigt bistånd från sina intresseorganisatio- ner. Saknas denna möjlighet, kan de i allmänhet få hjälp genom t.ex. biträde av advokat eller konsult.

De flesta företagsförsäkringar torde vara av sådan karaktär att försäkringsbolaget om det så vill i princip kan använda villkor som avviker från alla regler i lagen (frånsett bestämmelserna i 2 kap. 1—6 åå och 7 kap.). Under vissa förutsättningar skall emellertid enligt denna paragraf i stället för ett försäkringsvillkor lagens regler tillämpas också vid företagsförsäkring. Samtidigt är att märka att lagförslaget på vissa ställen direkt anger att reglerna gäller vid konsumentförsäkring. De saknar då betydelse vid företagsförsäk- ring, hur konsumentliknande ställning försäkringstagaren än har. Vi har t.ex. funnit att bestämmelserna i 3 kap. 1 å om rätten till för- säkring skall begränsas just till konsumentförhållanden.

Vidare skall beaktas att vi också föreslår regler som tar sikte på endast företagsförsäkring (t.ex. 4 kap. 1 å andra stycket och 8å andra stycket). Inte heller då kan en företagare, även om hans ställning i hög grad påminner om en konsuments, åberopa de konsu- mentregler som gäller på området. Det är emellertid tänkbart att ett villkor vid företagsförsäkring underkänns eller jämkas med stöd av 36 å avtalslagen.

Huruvida bolaget har rätt att avvika från lagen genom ett visst villkor skall vid all företagsförsäkring avgöras efter en samlad be- dömning, varvid hänsyn får tas till arten och omfattningen av den försäkrade verksamheten, den risk som avses med villkoret samt andra förhållanden.

Naturligtvis har försäkringsbolaget ett starkt intresse av att på förhand kunna bedöma om det finns risk för att ett villkor inte kan upprätthållas. Här inverkar en rad faktorer av skilda slag. Som framgår av allmänmotiveringen har det beträffande företagsförsäk- ringen inte varit möjligt att med utgångspunkt i t.ex. antalet an- ställda, omsättningens storlek eller försäkringsvärdet dra en lämplig gräns mellan de fall då lagen måste följas och de situationer då

avvikande villkor får användas. Men självfallet måste man även med de regler som vi föreslår beakta sådana förhållanden; särskilt rörel- sens omfattning spelar en stor roll i detta sammanhang. Är det ett betydande antal anställda i rörelsen torde man i allmänhet kunna räkna med fullständig avtalsfrihet. Omsättningens storlek i den för- säkrade rörelsen torde däremot inte få samma betydelse i detta sammanhang. Omsättningen kan t.ex. vara mycket hög endast där- för att några enstaka värdefulla produkter omsätts i rörelsen.

Den risk villkoret avser spelar ofta en avgörande roll i detta sammanhang. När det gäller försäkring av den yrkesmässiga risken, har bolaget ofta vägande skäl att skärpa villkoren utöver vad lagens regler tillåter, medan detta kan vara mindre naturligt vid mera alldagliga skaderisker. Också annars kan särskilt stora risker i verk- samheten vara ett väsentligt skäl att godta långtgående förpliktelser för den försäkrade. Visserligen behöver inte en rätt hög riskgrad innebära att bolaget har frihet att avvika från lagen i alla delar, men försäkringstagaren får i detta fall vara särskilt uppmärksam på vill- kor som knyter an till själva utövandet av verksamheten, t.ex. säker— hetsföreskrifter. Ett ytterligare förhållande som kan ha betydelse i detta sammanhang är om verksamheten drivs av en fysisk eller en juridisk person. I allmänhet ligger det något närmare till hands att tillämpa lagen i stället för villkoren i det förra fallet. Men det ärinte uteslutet att bortse från vissa villkor också då rörelsen drivs av t.ex. ett aktiebolag eller ett handelsbolag; det förekommer ju även i sådana fall att rörelsen är rätt begränsad.

Inte så få försäkringar tecknas av företagare som endast själva eller med hjälp av någon enstaka annan person driver den för- säkrade verksamheten. Inkomsten av rörelsen ligger då många gånger inte över vad som motsvarar den lön som utgår i mot- svarande fall vid anställning. Utom småbrukare, vilka är det typiska exemplet, kan nämnas tobakshandlare, elektriker och frisörer. Framför allt i sådana fall är det tänkbart att låta lagens regler slå igenom. Samtidigt gäller att företagaren även då i många avseenden kan sägas försäkra en yrkesrisk och då har särskilda förutsättningar att förstå avtalets innebörd. Av elektrikern kan t.ex. förväntas att han inser alla de faror som är direkt förenade med det installations- arbete som han utför och att han därför särskilt sätter sig in i de villkor som rör just detta. I försäkringsfall som angår sådana för- hållanden bör det i allmänhet inte komma i fråga att se bort från villkoren. Detta gäller med särskild styrka, då den försäkrade verk— samheten medför mycket stor risk för försäkringsfall, t.ex. yrkes- mässiga sprängningsarbeten.

Det är inte meningen att försäkringsbolaget då det meddelar en försäkring normalt måste undersöka de mera specifika förhållande— na kring försäkringstagaren för att bedöma om det kan lita på att ett

Avsnitt 16.1.3

Avsnitt 16. 1.3 villkor är hållbart. Det bör vara tillräckligt att det görs en mera allmän bedömning av det skydd en företagare av aktuellt slag typiskt sett kan göra anspråk på. Sådana särskilda förhållanden som t.ex. hur länge försäkringstagaren varit verksam i den aktuella branschen eller om han av personliga och i och för sig godtagbara skäl har speciella svårigheter att sätta sig in i försäkringsvillkorens innebörd kan bara någon enstaka gång inverka och då närmast med stöd av 36 å avtalslagen. Avgränsningen är en naturlig följd av vårt sätt att se på frågan om en lagreglering av företagsförsäkring (jfr ovan avsnitt 6.4). Skulle man fästa större vikt vid omständigheterna i det enskilda fallet, kunde det i hög grad försvåra en bedömning av vilka villkor som verkligen gäller för försäkringen — något som måste innebära olägenheter också från försäkringstagarens synpunkt.

I detta sammanhang bör framhållas, att frågan om ett villkor skall tillämpas i viss utsträckning beror på förhållandena vid skadefallet, bl.a. om man kan se detta som ett typiskt förverkligande av yrkes— risken vid verksamheten. Man bör därför lämpligen inte tala om att ett villkor generellt underkänns eller godkänns; det är tänkbart att det i ett visst fall anses beröva en försäkringstagare det skydd han rimligen kan begära, medan i en annan situation det framstår som lämpligt eller naturligt att åberopa det.

Har det från början funnits förutsättningar att avvika från lagen, kan det inte under försäkringstiden komma i fråga att i stället för villkoren tillämpa lagen enbart därför att försäkringstagaren senare, t.ex. genom en väsentlig nedskärning av rörelsen, kommit att inta en ställning som i hög grad påminner om konsumentens. Också här kan dock 36 å avtalslagen någon gång bli tillämplig.

Det sagda innebär att vid företagsförsäkring det normala är att villkoren följs vid ett skadefall; endast i speciella situationer blir ett avsteg aktuellt, och i allmänhet inte vid försäkring av medelstora och större företag. Det är rimligen försäkringstagarens sak att påvisa omständigheter som motiverar en avvikelse från villkoren, t.ex. företagets karaktär och storlek eller omständigheterna vid skadefal- let; å andra sidan får det anses åligga försäkringsbolaget att klargöra syftet med det villkor som åberopas och särskilt vilka svårigheter som finns att försäkra den aktuella risken. Som framgått blir emel- lertid det avgörande i allmänhet en sammanvägning av de olika faktorer som här har nämnts. Det medför att man svårligen kan göra bestämda uttalanden om hur olika typer av villkor skall bedömas. Man kan anta att bolagen i allmänhet håller en betydande säkerhets- marginal för att inte behöva befara några tvister om villkorets håll- barhet. Vi anser oss dock böra ge några allmänna synpunkter på dessa frågor.

I de allra flesta fall har risken för försäkringsfall stark anknytning till den försäkrade verksamheten, och då har bolaget i allmänhet rätt

att tillämpa villkor som avviker från lagens regler om upplysnings- och anmälningsplikt även när försäkringstagaren är en småföretaga- re. Som exempel kan nämnas att en cykelhandlare utvidgar verk- samheten till att omfatta inte helt oväsentliga svetsningsarbeten i samma lokal som den försäkrade men glömmer att meddela detta till bolaget. Skulle samma försäkringstagare däremot försumma att anmäla ett förhållande som ligger helt utanför den försäkrade verk- samheten, kan det ibland finnas anledning att bortse från villkor som är strängare än lagens regler. Exempelvis kan en sysselsättning som medför risker också för försäkringstagaren inledas på en intill- iggande fastighet, helt utan dennes medverkan.

Vad angår ett eventuellt brott mot meddelade säkerhetsföreskrifter måste man pröva i vilken egenskap den försäkrade har åsidosatt sina skyldigheter. Härvid bör beaktas inte bara om han kan anses som sakkunnig i det aktuella avseendet utan också hur pass väsentlig och typisk för verksamheten den ifrågavarande förpliktelsen är. Har en guldsmed ålagts att ha sin affärslokal utrustad med galler för fönst- ren, finns det knappast något som hindrar att bolaget beträffande konsekvenserna av försummelse att iaktta villkoren har regler som går längre än vad som följer av nedsättningsreglerna 4 kap. 6å lagförslaget. För guldsmeden är risken för inbrott i butikslokalen uppenbar, och i allmänhet kan krävas av honom att han även vid kortare frånvaro noga iakttar skyldigheten att låsa lokalen. Mot denna situation skall ställas fallet att t. ex. en frisör glömmer att låsa arbetslokalen då den lämnas tom under lunchen. Även då är det som regel fråga om ett brott mot säkerhetsföreskrifterna, men det är svårt att påstå att vederbörande intar en ställning som så mycket avviker från konsumentens. Risken präglas inte särskilt av hans yrkesverksamhet. I fall av denna typ kan det finnas skäl att vid ett försäkringsfall avvika från ett villkor som går längre än reglerna i 4 kap. 6 å lagförslaget.

Också såvitt rör följderna av att den försäkrade framkallat ett försäkringsfall torde man i de flesta fall få godta ett försäkrings- villkor som är strängare än vad som framgår av 4 kap. 5 å lagför- slaget. Framför allt gäller detta om den försummelse som ligger bakom försäkringsfallet kan anses vara av fackmässigt slag. Som exempel kan nämnas att en rörläggare orsakar översvämning i sam- band med reparationer av vvs-installationerna i en fastighet. Men det kan också hända att ett försäkringsfall framkallas under sådana förhållanden att frågan om nedsättning av ersättning bör bedömas enligt lagens regler. Om rörläggaren i samband med en rökpaus i sin försäkrade lokal vållar en brandskada kan felet vara sådant att det lika väl kunde ha begåtts på fritiden, och då är det naturligt att tillämpa samma regler som vid konsumentförsäkring. — Vad nu sagts om framkallande av försäkringsfall torde till stor del gälla också

Avsnitt 16.1.3

Avsnitt 16.1.3 beträffande den räddningsplikt som åvilar den försäkrade.

Beträffande premiebetalningsskyldigheten föreslås i 5 kap. 2 å lag- förslaget regler som i stort överensstämmer med nuvarande be- stämmelser i KFL. En konsekvens av dessa är att försäkringsskyd— det normalt inte upphör förrän försäkringstagaren verkligen fått klart för sig att han försummat betalningsskyldigheten. Från för- säkringshåll har man gjort gällande att vid företagsförsäkring, där det ju brukar röra sig om stora premier, vissa försäkringstagare av ena eller andra skälet kan försöka dröja så länge som möjligt med premiebetalningen. Man får därför räkna med att bolagen kommer att emellanåt föreskriva i villkoren att ansvaret skall upphöra så snart premiedröjsmål uppkommer.

I denna situation framträder inte de synpunkter som nyss ut- vecklades om försäkringstagarens sakkunskap och de typiska yrkes- riskerna, men det kan sägas att de flesta företagare utan större kostnad och möda kan tillämpa sådana rutiner att premierna nor- malt betalas på föreskriven tid. Misstag och förbiseenden kan dock inträffa, och särskilt i denna situation kan det te sig obilligt hårt att försäkringstagaren, om också bara temporärt, står helt utan skydd. Ett dröjsmål av sådana orsaker brukar normalt inte visa någon bristande vilja eller förmåga hos försäkringstagaren att fullgöra sina skyldigheter. Om det klarläggs att dröjsmålet är av detta slag och det dessutom är någorlunda kortvarigt, kan det vara skäl att inte till- lämpa en klausul om omedelbart upphörande av ansvaret. — I övriga fall kan bolagets önskan att frigöra sig från avtalet väga tyngre. Man kan dock inte bortse från att ett villkor om punktlig betalning kan vara svårt att uppfylla för en småföretagare vid ett enstaka be- talningstillfälle, och det skulle stämma illa med syftet med 1 kap. 3 å att utesluta en tillämpning av första stycket i sådana situationer. I varje fall om dröjsmålet framstår som en tillfällighet bör det också här vara möjligt att tillämpa lagens regler i stället för villkoret. Det bör tilläggas att om bolagen vill upprätthålla betalningsdisciplinen det kan ske på olika sätt, bl.a. genom att kräva dröjsmålsränta, som vid de premier det i allmänhet rör sig om vid företagsförsäkring kan uppgå till inte obetydliga belopp.

Även vid villkor angående Skaderegleringen, inklusive preskrip— tion, torde det emellanåt finnas skäl att tillämpa lagens bestämmel- ser oavsett vad villkoren innehåller. Inte heller på detta område har särdragen hos företagsförsäkringen någon större tyngd.

Enligt reglerna i 2 kap. lagförslaget skall bolaget informera sär- skilt bl.a. om villkor som innebär särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet; information skall lämnas dels i samband med att försäkringen tecknas, dels då villkoren ändras just i sådana av- seenden. Vid företagsförsäkring är det inte något principiellt hinder mot att försäkringsbolaget i villkoren avviker från bestämmelserna i

2 kap. 7 å, enligt vilka bolaget vid försummad information inte kan åberopa ett villkor av nämnda slag; övriga regler i kapitlet är av marknadsrättslig typ och saknar betydelse i detta sammanhang. Som tidigare framgått är visserligen utgångspunkten att vid företagsför- säkring försäkringstagaren i allmänhet får anses ha möjlighet att förstå innebörden av avtalet och ta tillvara sina intressen mot bola- get. Men även för den mera erfarne företagaren kan det vara svårt att inse i vad mån villkoren verkligen innebär en särskilt viktig avgränsning av försäkringsskyddet. Särskilt då villkoren ändras — kanske i många olika avseenden är det därför tänkbart att man kan bortse från villkor som strider mot reglerna i 2 kap. 7 å, även här under förutsättning att försäkringstagaren inte på grund av bl.a. rörelsens omfattning intar en sådan ställning att bolaget i princip får avvika från lagen i dess helhet.

I praktiken torde det rätt sällan bli aktuellt att pröva om bolaget har rätt att låta villkoren strida mot lagen; från försäkringsbolagen har sagts att man redan i dag tillämpar konsumentvillkor vid många företagsförsäkringar. Säkert finns det möjlighet att gå vidare på denna linje. Det finns dock skäl anta att det i ett inledningsskede kommer att bli en del gränsdragningsproblem. Ett sätt att komma till rätta med dessa bör vara att inhämta synpunkter från försäk- ringsinspektionen och branschorganisationerna. Detta kan bli aktu— ellt inte bara för domstolarna i händelse av tvist utan också för bolagen när ett villkor utformas.

Andra stycket Av stycket framgår att reglerna i 7 kap. liksom också vad beträffar ansvarsförsäkring bestämmelsen i 4 kap. 9 å andra stycket och reg- lerna i 8 kap. gäller till förmån för tredje man oavsett försäkringens art och oberoende av vad parterna avtalar. För tydlighetens skull har en erinran om detta tagits in i paragrafen.

Teoretiskt är det tänkbart att ett försäkringsbolag i företagsför- säkringsvillkor tar in regler som avviker från 8 kap. till nackdel för sådana försäkrade som avses i 7 kap. 1 å första stycket 3. Här vill vi dock peka på möjligheten att jämka ett oskäligt villkor enligt 36 å avtalslagen.

Tredje stycket

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 6.4) gäller avtalsfrihet vid sjöförsäkring och annan transportförsäkring liksom vid försäk- ring av luftfartyg såvitt det inte är fråga om konsumentförsäkring. Om t.ex. en sjöförsäkring tecknas av en företagare kan reglerna i lagen därför inte åberopas i strid med försäkringsvillkoren hur be- gränsad den försäkrade rörelsen än är. Bestämmelserna i lagen är

Avsnitt 16. 1.3

Avsnitt 16.1.4 däremot tvingande om det är en konsument eller ett dödsbo som försäkrar exempelvis en båt och försäkringen avser huvudsakligen enskilt ändamål. — Av 1 kap. 2 å framgår vad som avses med sjöför— säkring. Någon definition av annan transportförsäkring än sjöför- säkring har inte ansetts behövlig. Begreppet luftfartyg är avsett att tolkas på samma vis som enligt luftfartslagen (1957z297).

Av stycket framgår också att avtalsfrihet föreligger vid kreditför- säkring och försäkring för all framtid; även den konsument som undantagsvis tecknar försäkring av detta slag måste acceptera bola- gets villkor (frånsett fall då 36 å avtalslagen kan åberopas). Med kre- ditförsäkring avses borgensförsäkring, hypoteksförsäkring och kund- kreditförsäkring samt försäkring för tryggande av pensionsutfästel- ser. En kreditförsäkring kan sålunda utgöra en garanti för t.ex. ett åtagande eller ett län eller innebära ett skydd mot kundförluster. En närmare redogörelse för kreditförsäkring finns i försäkringsverksam- hetskommitténs betänkande Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58 s. 284 ff; se även Albemark, Kundkreditförsäkring).

Vid de nu behandlade försäkringarna gäller inte en fullständig avtalsfrihet. Beträffande bl.a. reglerna i 7 kap. om tredje mans rätt saknas enligt andra stycket möjlighet att använda försäkringsvillkor som ger ett sämre skydd än vad som följer av det kapitlet. Det bör dock påpekas att vi vid utformningen av tredjemansbestämmelserna tagit hänsyn till den speciella karaktären av t.ex. försäkring av skepp (7 kap. 2 å andra stycket).

16.1.4. Specialmotivering till 1 kap. 4 å

4 å Vad som sägs i 3 å första stycket gäller inte

1. kollektivavtalsgrundad föräkring, om försäkringen följer ett kollektivav- tal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisa- tion, och

2. sådan gruppförsäkring för konsumenter som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad försäkring, om villko- ren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt 3 å första stycket får vid ka-försäkring försäkringsbolaget inte använda villkor som ur den försäkrades synvinkel är ofördelaktigare än vad som framgår av lagen. Av samma paragraf och 9 kap. 1 å andra stycket följer att bolaget inte heller vid försäkring för en grupp konsumenter får avvika från lagens regler. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 6.5 och 15.1 ovan) har vi emellertid funnit att det vid ka—försäkring och gruppförsäkring för konsumen- ter som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med ka-försäkring bör finnas en möjlighet att ha villkor som avviker från lagen. Bestämmelserna har utformats på samma vis som i PFL- förslaget, och vi kan därför hänvisa till SOU 1986:56 s. 477 ff.

16.2. Specialmotivering till 2 kap. (Information) Avsnitt 16.2.1

Kapitlet har rubriken Information och omfattar sju paragrafer. Reg- lerna motsvarar i stort sett bestämmelserna i KFL och PFL-för- slaget. Av en inledande allmän paragraf framgår att försäkrings- bolagets information skall anpassas efter försäkringens art och mot- tagarens förhållanden. De därefter följande fyra paragraferna behandlar information före tecknandet, omedelbart efter tecknan- det, under försäkringstiden i övrigt och i samband med bl.a. skade- regleringen. Av 6 å följer att marknadsföringslagens regler om otill- börlig marknadsföring och underlåtenhet att lämna information kan tillämpas i fråga om den information som skall lämnas av för- säkringsbolagen även om det inte rör sig om egentlig marknads- föring av försäkring. I 7 å föreskrivs, i likhet med i förslaget till PFL, ett civilrättsligt ansvar för försäkringbolaget om det underlåter att informera om t.ex. särskilt viktiga avgränsningar av försäkrings- skyddet och särskilt viktiga säkerhetsföreskrifter.

16.2.1. Specialmotivering till 2 kap. 1 å

l å Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna den information enligt be- stämmelserna i detta kapitel som kan anses erforderlig med hänsyn till försäkringens art och mottagarens förhållanden. Härvid skall särskilt be- aktas om denne i egenskap av konsument eller av annan anledning kan antas sakna sakkunskap i frågan.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 7 ovan) är informa— tionsreglerna i 2 kap. avsedda att tillämpas vid såväl konsumentför- säkring som företagsförsäkring; en annan sak är att det vid företags- försäkring i allmänhet är möjligt för försäkringsbolaget att friskriva sig från det ansvar som enligt bestämmelserna i 7 å kan inträda vid försummad information och att möjligheterna att ingripa enligt marknadsföringslagen är begränsade i dessa fall (se specialmotive- ringen till 2 kap. 6 å, avsnitt 16.2.6 nedan). Reglerna har därför fått ett rätt allmänt innehåll. Detta har emellertid gjort det nödvändigt att i en inledande paragraf erinra om att all information skall an- passas bl.a. efter vem som mottar den. Den grundläggande känne- domen om försäkringarna, liksom förmågan att ta till sig bolagets information, varierar naturligtvis i hög grad.

Som en utgångspunkt bör dock gälla att den som avser att teckna en företagsförsäkring kan antas ha större insikt i försäkringsfrågor än konsumenten; i vart fall har han i allmänhet bättre förutsätt- ningar att på egen hand få nödvändig hjälp. Men även en företagare, i varje fall om han driver en mindre verksamhet, kan behöva en rätt utförlig information.

Det är emellertid också andra faktorer som påverkar utform-

Avsnitt 16.2.2 ningen av informationen. Av stor betydelse är vilket slag av för- säkring det rör sig om. En smycke- eller urförsäkring, med dess rätt begränsade villkor, kräver i allmänhet mindre upplysningar från bolagets sida än en villaförsäkring eller en företagsförsäkring.

Om försäkringstagaren företräds av en mäklare med fullmakt och mäklaren är registrerad enligt lagen om försäkringsmäklare kan bolaget i allmänhet avstå från att lämna en lika omfattande in- formation som annars. En förutsättning är att mäklaren verkligen är behörig att företräda försäkringstagaren; om mäklaren bara har en s.k. upphandlingsfullmakt måste informationen under försäkrings- tiden riktas till försäkringstagaren själv. Har bolaget gett mäklaren allmänt material rörande sina försäkringar, behöver bolaget normalt inte vidta särskilda informationsåtgärder beträffande varje enskild försäkring. Ifall bolaget exempelvis ändrar sina försäkringsvillkor eller sin tolkning av dessa skall däremot mäklaren underrättas här- om, och om bolaget beträffande en viss försäkringstagare har sär— skild anledning att ge vissa upplysningar, måste bolaget lämna speci- ell information om detta till mäklaren. Det är också tänkbart att beträffande någon försäkring som omedelbart gäller bolaget inte har tid att sända en väsentlig information över mäklaren, och den får då gå direkt till försäkringstagaren.

16.2.2. Specialmotivering till 2 kap. 2 å

2 å Innan en försäkring meddelas skall försäkringsbolaget lämna en in- formation som är utformad så att den underlättar valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren som en kund behöver för att bedöma kostnaderna för och omfattningen av försäkringen. I informationen skall särskilt framhållas 1. villkor som utgör en särskilt viktig avgränsning av försäkringsskyddet, 2. förbehåll enligt 3 kap. 2å andra stycket om att bolagets ansvar inte inträder förrän premien betalas, 3. föreskrift enligt 4 kap. 3 å om skyldighet att anmäla ändring av risken, och 4. särskilt viktig säkerhetsföreskrift. Information enligt första och andra styckena behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Första stycket

Paragrafen behandlar informationsskyldigheten innan en försäkring tecknas. Liknande regler gäller redan enligt 5 å KFL (prop. 1979/ 80:9 5. 104 f; jfr också 2 kap. 1 å PFL-förslaget). I förhållande till KFL har emellertid kravet på försäkringsbolaget skärpts på det sättet att bolaget redan innan försäkringsavtalet ingås måste göra kunden särskilt uppmärksam på vissa betydelsefulla villkor, t.ex. särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet (jfr 6 å KFL).

Det skall betonas att informationen, som kan lämnas skriftligen eller muntligen, är avsedd att förenkla för kunden i hans över- väganden om han skall teckna en viss försäkring eller inte. In- formationen skall anpassas efter kundens behov av information, något som i allmänhet gör det möjligt att i hög grad begränsa upplysningarna bl.a. då kunden önskar en likadan försäkring som han nyligen haft i samma bolag. Samtidigt är det inte avsikten att försäkringsbolaget skall behöva ta hänsyn till speciella förutsätt- ningar hos kunden i fråga om dennes möjligheter att tillgodogöra sig informationen.

Villkoren är ofta rätt omfattande och svåröverskådliga och kan i allmänhet inte ensamma tjäna som information. Önskar inte kunden en försäkring omedelbart, kan det vara lämpligt att bolaget tillställer honom en sammanfattning av villkoren eller liknande med uppgift om att de fullständiga villkoren kan rekvireras från bolaget. Den särskilda upplysning om t.ex. viktiga avgränsningar som skall läm- nas enligt andra stycket kan lämpligen tas in i själva samman- fattningen. Men inget hindrar att den i stället tas med exempelvis i en särskild bilaga vartill det tydligt hänvisas i sammanfattningen.

Man får räkna med att kunden sällan är medveten om sin rätt till information. Även om han önskar en försäkring omgående måste bolaget därför som regel på ett tydligt vis göra honom uppmärksam på hans möjligheter att få information. Vidare får bolaget inte utan vidare tolka en begäran om en viss försäkring så att kunden ovillkor— ligen skall ha just denna försäkring; kanske går det att få ett mera omfattande försäkringsskydd genom en annan försäkring som inte kostar så mycket mera än den försäkring kunden tänkt sig.

I motsats till vad som avsetts enligt PFL-förslaget (2 kap. 1 å) sägs inte att informationen skall ta sikte också på kundens allmänna behov av försäkring. Vid personförsäkring är försäkringsbehovet i hög grad beroende av bl.a. vederbörandes ekonomiska villkor lik- som av de förmåner som samhället erbjuder i form av t.ex. social- försäkring. Vad gäller skadeförsäkring torde det däremot i allmän- het vara klart att kunden bör ha ett skydd i form av försäkring. Emellertid kan detta försäkringsbehov ofta tillgodoses genom olika försäkringslösningar. Framkommer det eller finns det starka skäl att anta att kunden redan har en försäkring på grund av medlemskap i t.ex. ett fackförbund, bör bolaget självfallet göra kunden uppmärk- sam på att han eventuellt har ett tillräckligt försäkringsskydd. Likaså bör bolaget, då kunden säger sig vilja ha en reseförsäkring, påpeka att det kanske finns ett skydd i en tidigare meddelad hemförsäkring.

Avsnitt 16.2.2

Avsnitt 16.2.2 Andra stycket

Försäkringsbolaget är skyldigt att redan i samband med de in- ledande kontakterna med kunden särbehandla vissa villkor som i allmänhet har så stor vikt för försäkringstagaren att man måste gå längre än vad som följer av den allmänna informationsskyldigheten. Det rör sig här i allmänhet om villkor som har särskild betydelse för risken för försäkringsfall eller för skadans storlek. Villkoren skall framhållas särskilt i aktuella delar, och om bolaget underlåter detta kan det i allmänhet inte åberopa villkoret vid ett försäkringsfall (jfr 7 å). Det kan påpekas att på motsvarande vis behandlas vissa villkor i PFL-förslaget (2 kap. 1 å).

Såvitt gäller villkor som innebär särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet, tar lagregeln sikte på förhållanden som avviker från vad det kan anses att en försäkringstagare i allmänhet utgår från. Den enskildes speciella förväntningar på försäkringen spelar sålunda inte någon roll om inte dessa på ett eller annat sätt är klara för bolaget. Som exempel på särskilt viktiga avgränsningar kan nämnas villkor som ger ett egendomsskydd endast i den försäkrades bostad och villkor vid egendomsförsäkring som anger att ersättning överhuvudtaget inte utgår vid stöld av stöldbegärlig egendom. Inom företagsförsäkring kan det vara betydelsefullt att upplysa om att mycket praktiska risker vid den aktuella verksamheten är undantag- na. Samtidigt bör om företagsförsäkringen framhållas att försäk- ringstagaren i allmänhet har rätt stor anledning att räkna med vill- kor som begränsar försäkringsskyddet på olika vis.

Har ett i och för sig betydelsefullt villkor om försäkringsskyddets avgränsning allmänt använts under en tid, kan det antas att de flesta fått sådan kännedom om det att bolaget inte längre har någon direkt skyldighet att peka särskilt på villkoret. Här kan hänvisas t.ex. till de numera vanliga villkor som befriar bolaget från ansvar vid stöld av stöldbegärlig egendom i t.ex. vinds- och källarlokaler. Många gång— er är det dock lämpligt att försäkringstagaren får besked också på sådana punkter. Även om väsentliga undantag kompenseras med att försäkringen har fått ett utvidgat skydd på andra punkter bör in- formation lämnas.

Normalt inträder bolagets ansvar i omedelbar anslutning till att försäkringsavtalet ingås. Bolaget är emellertid oförhindrat att an- vända s.k. kontantklausul, dvs. villkor enligt vilket bolaget bär ansvar först från det att premien betalas (jfr 3 kap. 2 å andra styck- et). Då så förekommer är det självfallet viktigt att försäkrings- tagaren är väl medveten om förhållandet. Bolaget skall därför göra kunden särskilt uppmärksam på en sådan klausul.

I 4 kap. 3 å behandlas bolagets möjligheter att ålägga försäkrings- tagaren en anmälningsplikt vid riskökning. Bestämmelsen motsva-

rar vad som i dag gäller vid fareökning enligt FAL. Sådan an- mälningskyldighet torde bli rätt vanlig vid företagsförsäkring, men det är inte något som hindrar att försäkringstagaren åläggs samma skyldighet vid konsumentförsäkring. Särskild information skall läm— nas även om dessa villkor. Men det är inte tillräckligt att kunden får villkorens existens klarlagd. Väl så viktigt är att bolaget i stora drag informerar om de konsekvenser som en försummad anmälan kan ha.

Speciell information skall slutligen lämnas om särskilt viktiga säkerhetsföreskrifter. Sådana villkor är vanliga vid företagsförsäk- ring, men de förekommer också vid konsumentförsäkring. Alla säkerhetsföreskrifter behöver sålunda inte tas med i den särskilda informationen; det räcker att nämna sådana som erfarenhetsmässigt har stor praktisk betydelse vid försäkringstagarens verksamhet eller, vid konsumentförsäkring, för privatpersoner i allmänhet. En detal- jerad information om vad en föreskrift innebär kan här många gånger förfela sitt syfte, eftersom försäkringstagaren kan få svårt att tillgodogöra sig vad som är väsentligt. Vid t.ex. hemförsäkring torde det vara ändamålsenligt att fästa kundens uppmärksamhet på att dörrar och fönster skall vara låsta då bostaden lämnas; det bör räcka att i villkoren noga precisera den försäkrades skyldigheter och ange t.ex. vilken sorts lås som måste finnas. Även då det gäller säkerhets- föreskrifter är det nödvändigt att bolaget kortfattat redogör för vad som kan följa om bestämmelserna inte efterlevs.

För det fall att den försäkrade åsidosätter skyldigheten att följa villkor som rör anmälningsplikten vid riskökning eller meddelade säkerhetsföreskrifter är det vid företagsförsäkring inte något som hindrar att bolaget använder sig av strängare påföljder än som framgår av lagen; jfr dock 1 kap. 3 å. I princip måste bolaget lämna information också om de speciella påföljder som sålunda kan gälla vid företagsförsäkring; en annan sak är att informationen till större företag med stöd av reglerna i 2 kap. 1 å ofta kan begränsas i rätt hög grad.

Tredje stycket

Bestämmelserna motsvarar 5 å andra stycket KFL och 2 kap. 1 å andra stycket PFL-förslaget (prop. 1979/80:9 s. 105f och SOU 1986:56 s. 488 f). Som påpekats är det angeläget att bolaget inte tolkar kundens eventuella tystnad så att kunden utan vidare avstår från rätten till information. Dessutom bör bolaget vara uppmärk- samt på om det kanske bara är i vissa avseenden som kunden inte vill ha närmare besked om en försäkring. Även då försäkringsavtalet ingås genom att försäkringstagaren betalar premien bör bolaget sträva efter att informera enligt första stycket. I sådana situationer

Avsnitt 16.2.2

Avsnitt 16.2.3 är det emellertid inte alltid möjligt att ge en lika omfattande in- formation som annars. Detta gäller t.ex. när en reseförsäkring, som genast skall börja gälla, köps i en automat på en flygplats i anslut- ning till en utlandsresa. Men även då kan krävas att bolaget, lämp- ligen genom någon broschyr eller liknande som finns på platsen, ger viss upplysning om vad försäkringen innebär. Och är det dessutom fråga om en försäkring som skall gälla endast en kort tid är det i allmänhet nödvändigt att bolaget samtidigt ger besked om villkoren (jfr 3 å).

Finns det förutsättningar för bolaget att helt eller delvis underlåta information till kunden i samband med avtalsslutet, får bolagets informationsskyldighet enligt 3 å som regel särskild betydelse.

16.2.3. Specialmotivering till 2 kap. 3 å

3 å Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren erforderlig in- formation om försäkringsvillkoren.

Paragrafen behandlar bolagets informationsskyldighet sedan ett för- säkringsavtal väl ingåtts. Liknande regler finns i förslaget till PFL (2 kap. 2 å, jfr också 6 å KFL). Som framgått redan av motiven till 2 å, får bolaget inte avvakta till efter avtalsslutet med att informera om t.ex. viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet; en annan sak är att det i allmänhet är lämpligt att bolaget även i efterhand lämnar särskild upplysning om sådana betydelsefulla villkor som avses i 2 å, inte minst med hänsyn till de konsekvenser som det enligt 7 å har att information inte lämnats enligt 2 å. — Bestämmelsen gör att bolaget inte kan kräva premie innan bolaget skriftligen lämnat försäkrings- tagaren information om villkoren.

Rimligen bör försäkringstagaren, sedan ett försäkringsavtal in- gåtts, få en bekräftelse på avtalet. Vid personförsäkring kommer detta till uttryck i bolagets försäkringsbrev. Sådana utfärdas också vid skadeförsäkring. Av dessa brukar framgå bl.a. vem som är försäkringstagare, vilka som skyddas av försäkringen och vilka för— säkringsmoment som ingår i försäkringen. Det är självklart att para- grafen omfattar en skyldighet för bolaget att på ett eller annat sätt skriftligen ge besked om avtalet och att informera försäkringstaga- ren just på de punkter som nyss nämnts (jfr 7 kap. 19 å FRL); att denna information skall tas in i ett dokument som benämns för- säkringsbrev är emellertid inte nödvändigt.

Vi har ingående diskuterat om bolaget sedan försäkringsavtalet ingåtts skall vara skyldigt att skicka villkoren i sin helhet till för- säkringstagaren eller om det skall räcka att denne får endast en sammanställning över villkoren. Från försäkringsbranschen har framhållits att det för närvarande görs stora ansträngningar att på ett

överskådligt vis beskriva villkoren. Såvitt vi kunnat finna har man i vart fall inom konsumentförsäkringen lyckats bra härmed. Särskilt med tanke på den omfattning som villkoren i allmänhet har vid skadeförsäkring, är det angeläget att bolagen får fram en mera lättillgänglig men ända fullgod information om villkoren. Mot bak- grund av hittillsvarande erfarenheter har vi ansett, liksom beträffan- de personförsäkring, att man kan avstå från ett krav på att de fullständiga villkoren utan vidare skall tillställas försäkringstagaren. Om villkoren inte är alltför omfattande är det dock många gånger lämpligt att de, liksom vad som är vanligt i dag, bifogas den sam- manfattning eller liknande som utgår från bolaget. Under alla för- hållanden skall försäkringstagaren ges tydligt besked om hur han skall gå till väga för att få de fullständiga villkoren.

Det bör tilläggas att lagtexten avviker något från reglerna i 2 kap. 2å PFL—förslaget; det är inte är meningen att försäkringsbolaget skall behöva ta hänsyn till helt speciella förhållanden i det enskilda fallet (jfr avsnitt 16.2.2 ovan).

16.2.4. Specialmotivering till 2 kap. 4 å

4 å Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Om bolaget begär ändring av försäkringen, skall bolaget samtidigt tillställa försäkringstagaren den information om ändring- arna som han behöver. Härvid skall särskilt framhållas nya villkor och föreskrifter som avses i 2 å andra stycket 1, 3 och 4.

På försäkringstagarens begäran är bolaget skyldigt att också i övrigt lämna information om premien och andra villkor för försäkringen.

Första stycket

Föregående paragraf är avsedd att garantera att försäkringstagaren får en tillfredsställande kännedom om försäkringsvillkoren så snart som möjligt sedan försäkringsavtalet ingåtts. Det är emellertid vik- tigt att försäkringstagaren även fortlöpande under försäkringstiden får besked om förhållanden som rör försäkringen och som det är av betydelse för honom att känna till. Någon regel om sådan informa- tion finns inte i KFL (om ändring av villkoren, se nedan). Frågan föreslås emellertid bli reglerad i PFL (2 kap. 3 å).

Kontinuerlig information är av särskild betydelse vid personför- säkring; här kan pekas på upplysning om t.ex. aktuella försäkrings- belopp, aktuell återbäring samt eventuella förfoganden över för- säkringen. Vid skadeförsäkring lär behovet av information inte vara lika stort, men en motsvarande regel torde även här vara av värde. Framför allt vid företagsförsäkring, men även någon gång vid konsu-

Avsnitt 16.2.4

Avsnitt 16.2.4 mentförsäkring, kan det vara motiverat med upplysning t.ex. då det kan antas att den försäkrade genom nya tekniska hjälpmedel lättare kan följa meddelade säkerhetsföreskrifter och därmed minska ris- ken för försäkringsfall.

Många gånger informerar bolaget om vad som vanligen följer om villkoren åsidosätts; vid t.ex. brott mot säkerhetsföreskrifter sägs nedsättningen i allmänhet bli av en viss bestämd omfattning. Skulle det genom vägledande domstolsavgöranden visa sig att bolagets tidigare uppgifter i sådant avseende inte längre är korrekta, bör dessa självfallet korrigeras så snart som möjligt.

Av bestämmelserna följer att bolaget har en informationsskyldig- het även i fråga om själva Skaderegleringen. Drar denna ut på tiden, bör bolaget lämna besked om detta och om orsaken till fördröj- ningen.

Då försäkringen förnyas har försäkringsbolaget obegränsade möj- ligheter att ändra försäkringsvillkoren; särskilt premieändringar är vanliga (jfr 3 kap. 7 å lagförslaget). Men bolaget kan dessutom, om än i rätt ringa utsträckning, ändra villkoren under försäkringstiden (3 kap. 5 å lagförslaget). Av samma skäl som beträffande informa— tionen om försäkringsvillkoren i samband med att en försäkring tecknas, skall försäkringstagaren ges besked om villkorsändringar i nyssnämnda situationer. Inte heller här måste nödvändigtvis de fullständiga nya villkoren tillställas försäkringtagaren. Är det endast något eller några få ändringar är det dock rimligt att försäkrings- tagaren får villkoren om ändringarna har praktisk betydelse.

Det är viktigt att bolaget inte nöjer sig med att endast peka på ett nytt villkor. Försäkringstagaren bör på ett så lättbegripligt sätt som möjligt upplysas om vad ändringen innebär, om inte detta framgår alldeles klart av villkorets text. Bolaget bör också i princip vid all villkorsändring som kan vara till nackdel för försäkringstagaren ange vad som påkallat beslutet (jfr 6 å andra stycket KFL). Särskilt vid större premiehöjningar kan det vara lämpligt att bolaget också då höjningarna skall tillämpas först vid förnyelse — upplyser för- säkringstagaren om hans möjligheter att begränsa premien genom att t.ex. höja självrisken. Självfallet är det inte nödvändigt att bola- get motiverar ett beslut om villkorsändring då det är uppenbart att ändringen är uteslutande till fördel för den försäkrade.

Redan innan försäkringen meddelas skall bolaget peka särskilt på villkor som kan anses ha speciell betydelse för försäkringstagaren, t.ex. särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet (2 kap. 2 å andra stycket lagförslaget). Ändras försäkringen i dessa avseenden måste också de nya villkoren framhållas på samma sätt för för- säkringstagaren. Skulle bolaget försumma detta, kan det i allmänhet inte åberopa det nya villkoret (jfr 2 kap. 7 å).

Om försäkringen ändras under försäkringstiden och de nya villko-

ren inte är till fördel för försäkringstagaren bör denne erinras om möjligheten att med stöd av 3 kap. 3 å första stycket 3 säga upp försäkringen.

Andra stycket

Här behandlas försäkringstagarens naturliga rätt att på begäran få information från bolaget. Bestämmelsen motsvarar 6 å tredje styck- et KFL. I allmänhet torde det bli fråga om att bolaget muntligen besvarar framställda frågor. Om försäkringstagaren begär skriftligt besked måste detta i allmänhet dock respekteras av bolaget. Be- stämmelsen tar sikte endast på försäkringstagaren. Försäkrad, som inte samtidigt är försäkringstagare, kan alltså inte åberopa regeln utan är beroende av en framställning till bolaget från försäkrings- tagaren. Vi utgår emellertid från att bolaget på begäran av den försäkrade i allmänhet lämnar information även till honom. Ibland händer det att försäkringstagaren vill kontrollera om hans försäkring alltjämt motsvarar hans försäkringsbehov eller om han skall teckna en annan försäkring. Skall en eventuellt ny försäkring tecknas i samma bolag, måste bolaget på grund av reglerna i 2 kap. 2å upplysa också om villkoren för denna försäkring.

16.2.5. Specialmotivering till 2 kap. 5 å

5 å I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obe— hövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras under försäkringstiden, om inte försäkrings— tagaren har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätten till försäkrings- ersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Till den del bestämmelsen rör Skaderegleringen och preskription finns motsvarande regler i 7 å KFL (prop. 1979/80:9 s. 37f och 108 ff) och i 2 kap. 4 å PFL-förslaget (SOU 1986:56 s. 495). I mot- sats till vad som nu gäller enligt KFL åligger det försäkringsbolaget att lämna viss information också då en försäkring sägs upp i förtid och då villkoren ändras under försäkringstiden (jfr 3 kap. 4 och 5 åå, 4 kap. 2 å och 5 kap. 2 å lagförslaget).

Då ett ersättningsbeslut går emot den försäkrade blir det i allmän— het fråga om information beträffande möjligheten att få beslutet prövat av allmänna reklamationsnämnden eller allmän domstol. Men ibland står även andra vägar öppna för omprövning. Frågan kan t.ex. tas upp av en särskild nämnd. Och i vissa bolag ges tillfälle för den missnöjde att begära att beslutet granskas av en särskild kundombudsman hos bolaget.

Avsnitt 16.2.5

Avsnitt 16.2.5 Bolaget kan underlåta att informera endast då information kan anses obehövlig. Detta betyder att besked skall lämnas i princip i alla de fall då ersättningsbeslutet kan sägas stå i strid mot ett fram- ställt yrkande; självfallet kan information undvaras då vederbörande uttryckligen säger sig inte vilja ha sådan.

Även vid uppsägning i förtid eller ändring av villkoren under försäkringstiden skall försäkringstagaren som regel sålunda ges be- sked om vart han kan vända sig för att få beslutet prövat; in- formation kan undvaras endast om sådan kan anses obehövlig eller om beslutet har fattats på begäran av försäkringstagaren. Om bola- get ensidigt beslutar att säga upp försäkringen i förtid, är detta oftast av så stor vikt för försäkringstagaren att han bör få besked om hur han kan begära omprövning. Men också då bolaget utan initiativ av försäkringstagaren ändrar villkoren under försäkringstiden vilket i varje fall vid konsumentförsäkring torde vara ovanligt — bör in- formation lämnas i de flesta situationer (jfr 3 kap. 5 å). Här skall dock göras en reservation för företagsförsäkring, där det finns ett större utrymme att ändra villkoren; det råder i allmänhet inte något hinder mot att bolaget i villkoren förbehåller sig att ändra dessa.

Liksom beträffande beslut i ersättningsfrågan torde vid t.ex. upp- sägning bolagets information i allmänhet gå ut på att den missnöjde kan begära att allmän domstol prövar om det funnits tillräckliga skäl för bolagets beslut, men även här kan det dessutom bli aktuellt med prövning av t.ex. en kundombudsman. Av 8 kap. 7 å följer att försäkringstagaren kan räkna med att också få besked om de skäl som bolaget anser motivera en uppsägning.

Bestämmelserna tar inte sikte på det fallet att bolaget inte vill förnya en försäkring (jfr 3 kap. 1 å andra stycket). Även i ett sådant fall kan dock kunden väntas få besked om möjligheterna till om- prövning och skälen för avslagsbeslutet (8 kap. 6 å; jfr SOU 1986:56 s. 496 f).

Med hänsyn till reglerna i 8 kap. 4 å har i vart fall vid konsument- försäkring den försäkrade alltid tillfälle att vända sig till domstol inom sex månader från det att bolaget har tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan, om ett ersättningsbeslut står i strid mot hans uppfattning. Ibland kan det emellertid vara svårt att utläsa av om- ständigheterna när bolaget angivit sin slutliga inställning; en fortsatt skriftväxling kan föranleda bolaget att något justera sin ståndpunkt. Det är därför viktigt att bolaget klart framhåller när det inte längre är berett att ompröva sin ståndpunkt.

Har ett ersättningsbeslut gått emot den försäkrade är det naturligt att denne under en inte alltför kort tid vill överväga om han skall begära omprövning av bolagets beslut. Skulle det då bolaget tagit ställning återstå endast en tid på sex månader att väcka talan vid till domstol (jfr 8 kap. 4 å) får det anses åligga bolaget att både vid

konsumentförsäkring och vid företagsförsäkring informera om pre- skriptionsbestämmelserna.

16.2.6. Specialmotivering till 2 kap. 6 å

6å I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag till- lämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om otill- börlig marknadsföring eller underlåtenhet att lämna information vid mark- nadsföring.

Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.

Motsvarande bestämmelser finns i 8 å KFL och 2 kap. 5 å förslaget till PFL, och vi kan här hänvisa till motiven till dessa lagrum (prop. 1979/80:9 s. 110 f och SOU 1986:56 s. 497). Det bör erinras om att reglerna avser all den information som bolaget skall lämna enligt lagen och således inte bara vad som anges i 2 kap. Här kan pekas på t.ex. 4 kap. 10 å och 7 kap. 7 å. Vidare skall noteras att bolaget liksom vid personförsäkring i vissa fall kan drabbas av ett civilrätts— ligt ansvar om informationsskyldigheten inte fullgörs (jfr 2 kap. 7 å, 9 kap. 5 å och 10 kap. 5 å). Bestämmelsen medför inte att mark- nadsföringslagen skall tillämpas i vidare utsträckning än vad som följer av den lagen. Ett föreläggande som rör försummelser i in- formationen kan alltså ta sikte endast på fall då informationen skall riktas mot konsumenter (jfr 3 å marknadsföringslagen).

16.2.7. Specialmotivering till 2 kap. 7 å

7 å Om inte ett villkor har särskilt framhållits för försäkringstagaren enligt 2 å andra stycket eller 4 å första stycket, får villkoret inte åberopas av försäkringsbolaget. Vad som nu har sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt ett särskilt meddelande om villkoret till försäkringstagaren eller den försäkrade på annat sätt då har fått kännedom om detta. Har information om ett villkor inte lämnats enligt 2 å andra stycket, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om villkoret har framhållits i samband med information enligt 3 å.

Paragrafen behandlar det civilrättsliga ansvar som bolaget har att bära i vissa avseenden då informationsskyldigheten i 2 kap. inte fullgjorts. Liknande regler gäller enligt 2 kap. 6å PFL-förslaget (SOU 1986:56 s. 260 ff och s. 497 ff). Liksom vid personförsäkring tar reglerna sikte på sådana villkor som bedömts som så viktiga att de skall framhållas särskilt innan försäkringen tecknas och då villko- ren ändras. Dessa villkor framgår av 2 kap. 2 och 4 åå. Det skall observeras att bestämmelserna skall tillämpas först då de aktuella villkoren kan anses utgöra en del av försäkringsavtalet; har före— trädare för bolaget — i allmänhet vid avtalets tillkomst gjort sådana

Avsnitt 16.2.7

Avsnitt 16.2.7 uttalanden att det kan anses att ett visst undantag inte alls gäller enligt avtalet, saknar bolaget rätt att åberopa villkoret oavsett den nu aktuella paragrafen.

Bolaget har en möjlighet att genom kompletterande skriftlig in- formation göra försäkringstagaren uppmärksam på de åsyftade vill— koren. Har så skett kan bolaget, trots en tidigare försummelse, åberopa villkoret vid försäkringsfall som inträffar fjorton dagar efter att meddelandet avsändes. Men även om bolaget inte på detta sätt lämnat ett särskilt meddelande till försäkringstagaren, kan det åbe- ropa villkoret om det framkommer att den försäkrade haft faktisk kännedom om villkoret under en tid av minst fjorton dagar före ett inträffat försäkringsfall (jfr reglerna om felaktiga försäkringsbesked vid gruppförsäkring och ka-försäkring, där man av naturliga skäl får resonera på annat sätt; 9 kap. Så resp. 10 kap. 5 å). Reglerna innebär bl.a. att försäkringstagaren, om han under försäkringstiden finner att försäkringen inte ger honom det skydd som han haft anledning räkna med, har fjorton dagar på sig att på annat vis skaffa sig ett försäkringsskydd han behöver. Bolaget bär sålunda ansvar under alla förhållanden de första fjorton dagarna efter försäkrings- tagarens kännedom om det rätta förhållandet.

De berörda villkoren är alltså så viktiga att de skall framhållas av bolaget redan innan försäkringen tecknas. Vi har avstått från att ställa ett direkt krav på att villkoren skall framhållas särskilt för försäkringstagaren också sedan försäkringen väl meddelats (jfr 2 kap. 3 å). Som påpekats kan man emellertid räkna med att bola- gen i efterköpsinformationen i allmänhet kommer att peka på bl.a. villkor av nu aktuellt slag. Och av sista meningen i förevarande paragraf framgår att om bolaget lämnat sådan information, bolaget kan åberopa villkoret efter fjorton dagar.

Den information som skall lämnas enligt tidigare behandlade paragrafer i 2 kap. skall riktas mot bolagets egentliga motpart, dvs. försäkringstagaren. Det är därför naturligt att också ett särskilt meddelande enligt 7 å tillställs försäkringstagaren. Har så skett eller känner den försäkrade ändå till villkoret, kan den försäkrade inte göra gällande att man skall bortse från villkoret.

Motsvarande principer gäller om försäkringen förmedlats av regi- strerad mäklare med fullmakt att företräda försäkringstagaren, var- vid mäklarens kännedom om villkoret likställs med försäkrings— tagarens. Också i annat fall får information och andra meddelanden till befullmäktigat ombud för försäkringstagaren anses likställt med ett meddelande till försäkringstagaren, om fullmakten täcker den aktuella situationen och det inte finns anledning anta annat än att ombudet kan förstå meddelandets innebörd och vidarebefordra det till sin huvudman. Ett meddelande till exempelvis en mäklare utan fullmakt saknar däremot verkan, om inte det klarlagts att försäk-

ringstagaren på detta vis själv fått vetskap om meddelandets inne- håll.

Liksom andra civilrättsliga regler i lagförslaget är bestämmelsen dispositiv vid företagsförsäkring, på sätt som framgår av 1 kap. 3 å. Det finns alltså möjlighet för bolaget att exempelvis friskriva sig från ansvar gentemot försäkringstagaren för underlåten information i vissa frågor eller när den mäklare vartill informationen lämnas sak- nar fullmakt.

Avsnitt 16.2.7

Avsnitt 16.3. 1

16.3. Specialmotivering till 3 kap. (Försäkringsavtalet m.m.)

Kapitlet, som har rubriken Försäkringsavtalet m.m., omfattar sju paragrafer och behandlar rätten till konsumentförsäkring, försäk- ringsavtalets ingående, upphörande och förnyelse liksom ändring av försäkringsvillkoren. Reglerna överensstämmer till stor del med vad som för närvarande gäller enligt KFL.

16.3.1. Specialmotivering till 3 kap. 1 å

1 å Ett försäkringsbolag får inte vägra en konsument att teckna en konsu- mentförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten, om inte det finns särskilda skäl för att vägra försäkring med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans omfattning eller annan omständighet.

Första stycket gäller också om möjligheten att få en konsumentförsäkring förnyad vid försäkringstidens utgång.

I denna paragraf behandlas rätten till försäkring. Reglerna över- ensstämmer med 9 å KFL, och vi kan i allt väsentligt hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1979/80:9 s. 39 ff och 111 ff). Liknande bestämmelser till skydd för konsumenten har också givits i förslaget till PFL (3 kap. 1 å). De särskilda förhållan- dena vid personförsäkring har emellertid gjort att lagtexten formule- rats något olika i PFL och SkFL.

Paragrafen rör inte bara rätten att teckna en försäkring utan också möjligheten att få en försäkring förnyad vid försäkringstidens slut (jfr 15 å KFL; prop. 1979/80:9 s. 42 ff och s. 119 f). Förnyelse aktua- liseras i allmänhet utan särskilt yrkande av försäkringstagaren. Men förnyelse kan också begäras av försäkringstagaren, främst då parter- na tidigare träffat en överenskommelse om att försäkringen skall upphöra vid försäkringstidens slut. Bolagets skyldigheter i samband med uppsägning till försäkringstidens slut regleras i 3 kap. 6 å sista stycket; vissa ytterligare förpliktelser framgår av 8 kap. 6 å lagför- slaget.

Reglerna är tillämpliga endast om det är en konsument som önskar en försäkring. Ett dödsbo kan alltså inte kräva en försäkring, hur konsumentliknande ställning det än intar, och detsamma gäller företag också småföretagare som hantverkare eller frisörer. Men undantagsvis kan även en konsument vara förhindrad att åberopa reglerna, även om han vill ha en försäkring som normalt tillhanda- hålls allmänheten. Om den försäkring konsumenten önskar teckna inte huvudsakligen avser enskilt ändamål är det nämligen inte fråga om en konsumentförsäkring (jfr 1 kap. 2 å). Detta kan bli aktuellt vid vissa former av blandad försäkring som skall ge ett skydd åt försäkringstagaren i egenskap av såväl konsument som företagare, bl.a. lantbrukarförsäkring i vissa fall.

Vid personförsäkring är det i regel betydelsefullt att bolaget får Avsnitt 16.3.1 rätt omfattande upplysningar om den försäkrade innan det tar ställ- ning till om försäkring skall meddelas. Det är mot den bakgrunden som motsvarande bestämmelse i förslaget till PFL innehåller regeln, att en ansökan om försäkring alltid kan avslås under åberopande att bolaget inte har fått de uppgifter som rimligen kan begäras. Även vid skadeförsäkring behöver bolaget viss information innan en för- säkring meddelas; försäkringstagarens upplysningplikt framgår av 4 kap. 1 å. Informationsbehovet vid konsumentförsäkring torde dock vara så pass begränsat att vi har avstått från att i SkFL ha en regel motsvarande den i PFL. Bestämmelsen måste dock självfallet förstås så att bolaget också vid skadeförsäkring inom rimliga gränser kan kräva information i försäkringstekniskt avseende. Och om bola- get inte får erforderlig upplysning, kan det vägra att meddela för- säkring. Försäkringstagarens förhållande kan då uppfattas som en sådan annan omständighet som omtalas i paragrafen.

Bestämmelserna ger bolaget tillfälle att som grund för avslag åberopa försäkringstagarens och den försäkrades individuella för- hållanden, t.ex. då de tidigare på ett allvarligt sätt ha åsidosatt sina skyldigheter i samband med Skaderegleringen. Dessutom får bolaget ta hänsyn till sådana förhållanden som den objektiva risken för att ett försäkringsfall skall inträffa (jfr NJA 1987 s. 383). Såtillvida skil- jer sig reglerna från motsvarande bestämmelser i PFL-förslaget, att bolaget som skäl för sitt beslut får åberopa samtliga förhållanden av försäkringsteknisk betydelse som inträffar intill dess att bolaget tagit ställning till en ansökan (jfr regeln om hälsoförsämring i 3 kap. 1 å PFL-förslaget).

För att bolaget skall få avslå en begäran om försäkring eller vägra förnyelse, måste det alltså föreligga särskilda skäl. Det bör under- strykas att prövningen skall göras något olika i de bägge situationer- na. Sedan bolaget väl beviljat en försäkring får det anses ha en något större skyldighet att ge det önskade försäkringsskyddet (jfr prop. 1979/80:9 s. 43). En annan sak är att det under försäkringstiden kan komma fram omständigheter som tidigare varit okända men som får beaktas vid den aktuella prövningen. Av betydelse för bolagets möjligheter att avslå en begäran eller att säga upp försäkringen är den art av försäkring som det rör sig om. Ofta måste man se till behovet av försäkringsskydd. I allmänhet är det t.ex. mera an- geläget att bolaget meddelar en hemförsäkring än en reseförsäkring.

Försäkringen skall meddelas på gängse villkor. Häri ligger bl.a. att försäkringsbolaget inte får utnyttja den avtalsfrihet som före- ligger enligt andra paragrafer till att i realiteten vägra konsumenten det skydd han begär, t.ex. att erbjuda en försäkring som träder i kraft först sedan lång tid förflutit (jfr 3 kap. 2 å).

Avsnitt 16.3.2

16.3.2. Specialmotivering till 3 kap. 2 å

2å När en försäkring meddelas skall, om inte annat har avtalats eller framgår av omständigheterna, tiden för försäkringsbolagets ansvar räknas från och med dagen efter den då meddelande att försäkringstagaren ville teckna försäkringen avsändes eller lämnades till bolaget, till och med sista dagen under försäkringstiden.

Har bolaget förbehållit sig att dess ansvar skall inträda tidigast när premi- en betalas, räknas tiden för ansvaret från och med dagen efter betalningen.

Avtal om konsumentförsäkring får slutas för högst ett år, om inte det finns särskilda skäl för en längre försäkringstid.

Paragrafen utvisar den tid under vilken bolaget bär ett ansvar. Dessutom anges hur lång försäkringstiden i allmänhet får vara. Försäkringstiden är den tid för vilken avtal om försäkring träffas, dvs. avtalstiden. Normalt sammanfaller ansvarstid och försäkrings- tid. Men ansvarstiden kan skilja sig något från försäkringstiden. Det kan t.ex. förekomma att bolaget förbehåller sig ansvarsfrihet för den tid som försäkringstagaren är i dröjsmål med premien och utan hänsyn till om försäkringsavtalet då har sagts upp eller inte. Denna möjlighet till ansvarsbegränsning föreligger dock inte vid konsu- mentförsäkring (jfr 1 kap. 3 å och 5 kap. 2 å lagförslaget, se även 14å FAL). Vidare kan parterna komma överens om att bolaget under en viss del av ansvarstiden skall bära ett endast begränsat ansvar (jfr prop. 1979/80:9 s. 118).

Första stycket

I stycket ges besked om när ansvarstiden börjar (jfr 11 och 13 åå KFL). Det bör erinras om att ansvaret i och för sig kan inträda redan vid en tidpunkt då något försäkringsavtal ännu inte träffats; det är tillräckligt att ett avtal kommer till stånd som en följd av ett med- delande till bolaget.

Vid personförsäkring har försäkringstagaren i princip ett garante— rat skydd från tiden för ansökan; ansvarsinträdet förläggs i allmän— het till en senare tidpunkt endast om försäkringstagaren särskilt begär det (3 kap. 2 å PFL).

Vid skadeförsäkring kan parterna förväntas avtala om den tid- punkt då bolagets ansvar skall inträda. Det kan nämnas att ansvaret kan gälla från en senare tidpunkt än den då försäkringen begärs. Det är då inte något som hindrar att ansvarsinträdet sätts i relation till att en viss händelse inträffar, t.ex. att ansvaret börjar den dag då försäkringstagaren förvärvar den egendom som han vill ha för- säkrad.

En vanlig bestämmelse i försäkringsvillkoren är att försäkringen gäller från och med den dag som anges i försäkringsbrevet, med tillägg att om för- säkringen tecknas samma dag som den skall träda i kraft, bolagets ansvar

gäller först från det klockslag avtalet ingicks. Som en förutsättning för att bolaget skall kunna åberopa första ledet i ett sådant villkor och hävda att försäkringen gäller först från en dag som kanske ligger längre fram i tiden, gäller att det verkligen finns ett avtal mellan parterna med det innehållet. Det är inte tillräckligt att bolaget tagit in bestämmelsen i villkoren. Såvitt vi kunnat finna tillämpar bolagen redan i dag villkoren på detta sätt.

Självfallet får försäkringsbolaget inte utnyttja avtalsfriheten rörande ansvarstiden på ett sätt som står i strid mot bestämmelserna i lagen i övrigt. Bolaget kan t.ex. som nämnt inte kringgå den skyldighet som bolaget har enligt 3 kap. 1 å att i allmänhet meddela försäkring genom att mot försäkringstagarens vilja bestämma att försäkringen skall börja gälla först vid en avlägsen framtida tidpunkt. Skulle bolaget ändå meddela en försäkring på detta vis, torde försäkrings- tagaren enligt grunderna för 8 kap. 6 å kunna få förklaring av dom- stol att ansvaret skall inträda vid normal tid.

Särskilt om försäkringsbolaget får besked om att försäkrings- tagaren redan äger den egendom som skall försäkras får det — i brist på särskilt avtal — ofta anses framgå av omständigheterna att an- svaret skall inträda omedelbart.

Om tiden dä försäkringen skall börja gälla framgår varken av avtalet eller av omständigheterna bär bolaget ansvar från tiden för ansökan. I allmänhet är det efter diskussion mellan parterna helt klart vilken försäkring som skall meddelas. Men det kan också inträffa att kunden utan föregående kontakt med bolaget skriftligen meddelar bolaget att han vill ha en försäkring. Kan det med till- räcklig säkerhet utläsas vilken försäkring det rör sig om, skall an- svarstiden beräknas med utgångspunkt i ansökan. Emellanåt är ansökningen dock så pass oklar att den inte kan ligga till grund för ett beslut om försäkring. I dessa fall brukar bolaget lämna ett anbud till kunden. Godk