Skadeförsäkringslag : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

slutbetänkande av försäkringsrättskommittén

Sâwå

g

skadeförsäkringslag

H3

Statens

offentliga utredningar

@@ 1989:88

Eg

Justitiedepartementet

Skadeförsäkringslag

Slutbetänkande av

fgrsäkringsrättskommittén

Stockholm 1989

Allmänna över SOU och Ds som omfattar åren

Förlaget har utgivit en bibliografi 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 Stockholm. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexcmplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10-12.00 (externt och internt)

08/763 10 05 12.00-16.00 (endast internt)

ISBN 9l-38-l0430-X ISSN 0375-250X

Graphic Systems AB, Göteborg 1989

Till och chefen för

statsrådet

justitiedepartementet

Genom beslut den 5 april 1974 bemyndigade Kungl. Majzt dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla sakkunniga för att se över

försäkringslagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades sex sakkunniga, som antog namnet försäkringsrättskommittén.

Kommittén lade den 15 december 1977 fram ett till konsu-

förslag mentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för konsumentförsäkringslagen (1980:38). Den 15 december 1986 pre-

senterade kommittén ett förslag till personförsäkringslag (SOU

1986:56). Förslaget övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Under år 1983 återupptog kommittén arbetet med skadeförsäkringen, vilken således under en tid kom att behandlas vid sidan av personförsäkringen. I det slutbetänkande som härmed överlämnas föreslås en skadeförsäkringslag, vilken skall ersätta

försäkringsav-

talslagens bestämmelser om skadeförsäkring och hela konsument-

försäkringslagen.

Liksom beträffande personförsäkringen har kommittén samarbetat med motsvarande utredningar i Finland och Norge. Inte heller rörande skadeförsäkringen har det emellertid varit att nå en

möjligt

fullständig överensstämmelse mellan de tre ländernas förslag.

I arbetet med detta betänkande har ledamöter och ex-

följande perter deltagit.

Ledamöter Justitierådet Bertil Bengtsson Riksdagsledamoten, förbundsjuristen Stig Gustafsson

Förhandlingsombudsmannen

Sven-Olof Hägglund Lagmannen Anders Palm Verkställande direktören

Richard Schönmeyr

SOU 19892888

Experter

Försäkringsjuristen

Urban Green fr.o.m. den 16 december 1986

Departementsrådet

Hans Jacobson fr.0.m. den 16 december 1986 Direktören Torsten Lundh fr.0.m. den 14 maj 1984 Förste ombudmannen Olle Olsson fr.0.m. den 23 mars 1987 Professorn Carl Martin Roos

Försäkringschefen

Gunde Rosencrantz Direktören Arne Sandell Riksombudsmannen Stig Sterner fr.0.m. den 14 maj 1984

Försäkringsdirektören

Harald Ullman Överdirektören Thomas Utterström Divisionschefen Ellis Wohlner fr.o.m. den 28 augusti 1984

Byråchefen

Håkan Wunderman fr.0.m. den 14 maj 1984

Försäkringsdirektören

Hilding Åberg t.o.m. den 27 augusti 1984

Sekreterare i arbetet med skadeförsäkringslagen har varit numera departementsrådet Hans Jacobson (t.0.m. den 15 december

1986)

och hovrättsassessorn Anders Beskow (fr.0.m. den 1

januari 1985).

Huvuddelen av utskrifts- och har utförts av assi-

redigeringsarbetet

stenten Viveca Engstrand.

Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm den 1 september 1989

Bertil

Bengtsson

Stig Gustafsson Sven-Olof Hägglund

Anders Palm Richard

Schönmeyr

/Anders Beskow

Innehåll

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

f

Lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 1 Förslag till skadeförsäkringslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 2 Förslag till lag om införande av skadeförsäkringslagen

(1992:000) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

3 Förslag till lag om ändring i personförsäkringslagen

(19XX:000) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 4 Förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning 69

5 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

6 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen

(1972:207) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo-

sexuella sambor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om för-

säkringsmäklare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), inne-

fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 76

10¶Förslag till lag om ändring i lagen (1922:382) angående

ansvarighet för skada i följd av luftfart . . . . . . . . . . . . . 76 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägo-

fred . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn

över hundar och katter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 1.1 Kommitténs uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 1.2 Kommitténs arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 79

8 Innehåll

2 Nuvarande lagstiftning m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 2.1 Lagen (1927:77) om försäkringsavtal . . . . . . . . . . . . . . . 81

2.2¶Konsumentförsäkringslagen (1980:38) . . . . . . . . . . . . . . 90

2.3 Direktiv och förslag till direktiv inom EG . . . . . . . . . . . 95

3 Försäkringsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

4¶Försäkringsvillkor för företagsförsäkring . . . . . . . . . . . . 103

5 Försäkringsverksamheten i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

Allmänmotivering till skadeförsäkringslagen . . . . . . . . . . . . . . . 113

6¶Utgångspunkter för lagstiftningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . 113

6.1 Allmänna synpunkter på lagstiftningsuppgiften . . . . . . 113

6.2¶Målet för lagstiftningen: en allmän skadeförsäkringslag 117

6.3 Den nya lagstiftningens räckvidd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 6.4 Området för den tvingande regleringen . . . . . . . . . . . . . 121 6.5 Särskilt om kollektiva försäkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . 130

6.6¶Lagstiftningens allmänna uppläggning i övrigt . . . . . . . 137

6.7 Regressrätt och andra skadeståndsfrågor . . . . . . . . . . . . 140 6.8 Försäkringsmäklare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 6.9 EG-frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153

7 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 7.2 Informationsreglernas innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 7.3 Ansvar för brister i informationen . . . . . . . . . . . . . . . . . 158

8 Försäkringsavtalet m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 8.2 Avtalets ingående och förnyelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163

8.3¶Försäkringstiden och uppsägning av försäkringen . . . . 166

9¶Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar . . . . . . . . . 171

9.1 Inledning: reglernas karaktär m.m. . . . . Å. . . . . . . . . . . 171 9.2 Upplysningsplikten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 9.3 Fareökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178 9.4 Framkallande av försäkringsfallet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 9.5 Säkerhetsföreskrifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 9.6 Räddningsplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 9.7 Identifikation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 9.8 Ringa oaktsamhet; barn och psykiskt störda personer

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190

9.9¶Omfattningsbestämmelser och tvingande regler . . . . . . 191

Innehåll 9

10 Premien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Försâkringsersättningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198

12 Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet . . . . . . . . . . . . 204 12.1 Försäkring av tredje mans intresse . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 12.2 Direktkrav vid ansvarsförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

12.3¶Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring . 22 1

13 Skadereglering m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 13.2 Utbetalning av ersättning m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 13.3 Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. . . . . . . . 226 13.4 Preskription av rätt till försäkringsersättning . . . . . . . . 228 13.5 Risken för vissa meddelanden m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 228 13.6 Försäkringsbolagets regressrätt . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230

14 Gruppförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 14.1 Vissa allmänna frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 14.2 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 14.3 Avtalets ingående och ansvarets inträde . . . . . . . . . . . . 234 14.4 Ansvarets upphörande m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 14.5 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar . . . . . . . . 238 14.6 Premien m.m. . . . . . . . . . . . . .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 238 14.7 Särregler för vissa slag av gruppförsäkringar m.m. . . . 239

15 Kollektivavtalsgrundad försäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 15.1 Tillämpningsområdet m.m. i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 15.2 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 15.3 Försäkringsavtalet m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 15.4 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar . . . . . . . . 248 15.5 Övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248

16 Specialmotivering till skadeférsiikringslagen . . . . . . . . . . 251

16.1¶Specialmotivering till 1 kap. (Inledande bestämmelser) 251

16.1.1 1 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 251

16.1.3 1kap.3§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 255

16.1.4 1kap.4§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 262

16.2¶Specialmotivering till 2 kap. (Information) . . . . . . . . . . 263

16.2.1 2 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . .. 263

16.2.2 2 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 264

16.2.3 2 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 268

16.2.4 2 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 269

16.2.5 2 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 1

10 Innehåll

16.2.6 2 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 273 16.2.7 2 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 273

16.3¶Specialmotivering till 3 kap. (Försäkringsavtalet m.m.) 276

16.3.1 3 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 276 16.3.2 3 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 278 16.3.3 3 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 280 16.3.4 3 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 283 16.3.5 3 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 285 16.3.6 3 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 287 16.3.7 3 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 288

16.4 Specialmotivering till 4 kap. (Begränsningar av försäk-

ringsbolagets ansvar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 16.4.1 4 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 290 16.4.2 4 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 293 16.4.3 4 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 297 16.4.4 4 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 299 16.4.5 4 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 300 16.4.6 4 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 302 16.4.7 4 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 306 16.4.8 4 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 308 16.4.9 4 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 312 16.4.10 4 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 315 16.4.11 4 kap. 11 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 317 16.5 Specialmotivering till 5 kap. (Premien) . . . . . . . . . . . . . 321 16.5.1 5 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 321 16.5.2 5 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 323 16.5.3 5 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 325 16.5.4 5 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 326 16.5.5 5 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 327 16.5.6 5 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 327 16.5.7 5 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 328

16.6¶Specialmotivering till 6 kap. (Försäkringsersättningen) 329

16.6.1 6 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 329 16.6.2 6 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 333 16.6.3 6 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 335 16.6.4 6 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 336 16.6.5 6 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 336

16.7¶Specialmotivering till 7 kap. (Tredje mans rätt enligt

försäkringsavtalet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338 16.7.1 7 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 338 16.7.2 7 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 341 16.7.3 7 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 342 16.7.4 7 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 344 16.7.5 7 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 345 16.7.6 7 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 346

Innehåll 11

16.7.7 7 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 346 16.7.8 7 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 348 16.7.9 7 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 349 16.7.10 7 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 349 16.8 till 8 m.m.) . . 353

Specialmotivering kap. (Skadereglering

16.8.1 8 kap. 1§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 353 16.8.2 8 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 354 16.8.3 8 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 356 16.8.4 8 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 357 16.8.5 8 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 357 16.8.6 8 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 358 16.8.7 8 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 358 16.8.8 8 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 359 16.8.9 8 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 360

16.9¶Specialmotivering till 9 kap. (Gruppförsäkring) . . . . . . 361

16.9.1 9 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .\ 361 16.9.2 9 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .f 362 16.9.3 9 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 364 16.9.4 9 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 364 16.9.5 9 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 367 16.9.6 9 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 368 16.9.7 9 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 369 16.9.8 9 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 369 16.9.9 9 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 370 16.9.10 9 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 371 16.9.11 9 kap. 11 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 371 16.9.12 9 kap. 12 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 373 16.9.13 9 kap. 13 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 373 16.9.14 9 kap. 14 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 374 16.9.15 9 kap. 15 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 374 16.9.16 9 kap. 16 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 375

16.10¶Specialmotivering till 10 kap. (Kollektivavtalsgrundad

försäkring) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 376 16.10.1 10 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 376 16.10.2 10 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 377 16.10.3 10 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 377 16.10.4 10 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 378 16.10.5 10 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 378 16.106 10 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 379 16.10.7 10 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 16.10.8 10 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 16.10.9 10 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 16.10.10 10 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 381

17 Lag om införande av skadeförsäkringslagen . . . . . . . . . 383

12 Innehåll

18 Féljdlagstifming . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389

18.1¶Förslag till lag om ändring i personförsäkringslagen

(19XX:000) (lagförslag 3) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389 18.2 Förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

(lagförslag 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 390

18.3¶Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) (lagförslag 5) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392

18.4¶Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen

(1972:207) (lagförslag 6) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393

18.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo-

sexuella sambor (lagförslag 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402

18.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om för-

säkringsmäklare (lagförslag 8) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403

18.7¶Upphävda lagrum om ansvarsfördelning vid solidariskt

ansvar (lagförslag 9-12) i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 404

Reservation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 405

Särskiltyttrande...Muurla . . . . . . . . . . . . . . 409

1 Finländskt lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 411 2 Norskt lagförslag . 4 = . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 437

Förkortningar

AGB om

Försäkring avgångsbidrag

BrB Brottsbalken

EG Europeiska gemenskapen

FAL Lagen (1927:77) om

försäkringsavtal

FRL Lagen (1982:713) om

försäkringsrörelse

HD Högsta domstolen JB Jordabalken KFL

Konsumentförsäkringslagen (1980:38)

NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd, II NOU

Norges offentlige utredningar

NRt Norsk Rettstidcne

PFL Personförsäkringslagen

Prop. Proposition

SFS Svensk författningssamling SkFL Skadeförsäkringslagen SkL skadeståndslagen

SOU Statens offentliga

utredningar

TFA vid arbetsskada

Trygghetsförsäkring ÅktB Äktenskapsbalkcn

sou 1989:88 15

Litteratur

Albemark, Christer, Kundkreditförsäkring. Akademisk avhandling.

Stockholm 1988 Bengtsson, Bertil, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontrakts-

brott. Stockholm 1967 Bogdan, Michael, Svensk internationell privat- och processrätt. 3

uppl. Stockholm 1987 Bör försäkringsavtalsrätten reformeras? Uppsatser utgivna med an-

ledning av Allmänna Brands 125-årsjubileum 1968.

Jönköping

1968 Hellner, Jan, Försäkringsrätt. 2 uppl. Stockholm 1965. (Cit.

Hellner.)

Hellner, Jan, Skadeståndsrätt. 4 uppl. Stockholm 1985 Hâstad, Torgny, Tjänster utan uppdrag. Stockholm 1973 Håstad, Torgny, Sakrätt. 3 uppl. Stockholm 1987 Persson, Ulf, Skada och värde. Lund 1953 Rodhe, Knut, Obligationsrätt. Stockholm 1956 Rodhe, Knut, Handbok i sakrätt. Stockholm 1985

Rune, Christer, Rätt till skepp. Sjörättsföreningen i Göteborg,

Skrifter 55. Klippan 1976 Schmidt, Folke, Faran och försäkringsfallet. Lund 1943

Selmer, Knut S., Forsikringsrett. 2 utgave. Oslo-Bergen-Tromsø

1982 Walin, Gösta, Separationsrätt. Stockholm 1975

Sammanfattning

Betänkandet utgör sista ledet i

försäkringsrättskommitténs arbete

på en ny försäkringslagstiftning, som är avsedd att ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal År 1977 lade kommittén fram delbe- (FAL). tänkandet (SOU 1977:84) som till

Konsumentförsäkringslag, ligger

grund för 1980 års inne-

konsumentförsäkringslag (KFL). Lagen

håller regler, som är i stort sett till de försäkrades

tvingande förmån,

om skadeförsäkring för konsumenter. Sedan kommittén fått delvis

ny sammansättning och i samband härmed visst i

gjort uppehåll

arbetet, kom år 1986 delbetänkandet

(1986:56) Personförsäkrings-

lag (PFL). Det slutbetänkande som nu läggs fram innehåller

förslag

om en som tillsammans med PFL skall

skadeförsäkringslag (SkFL),

ersätta såväl FAL som KFL; skall omfatta

lagen skadeförsäkring för

både företag och konsumenter. I om individuell fråga konsumentförsäkring medför betänkandet inte så stora

ändringar; reglerna

samordnas med bestämmelserna för andra och vissa

försäkringar, på punkter förstärks konsumentskyddet En är att ytterligare. nyhet

kollektiv får en liksom

skadeförsäkring utförlig reglering, kollektiv

personförsäkring fick i PFL. När det inne-

gäller företagsförsäkring

bär lagstiftningen vidare väsentliga nyheter. Samtidigt föreslår vi

vissa ändringar i vilka framför allt

skadeståndslagen (SkL), går ut på

att inskränka att kräva tillbaka ut-

försäkringsbolagens möjligheter

betalad från

ersättning privatpersoner (se nedan).

Kommitténs uppdrag gick i första hand ut att stärka konsumen-

på

ternas ställning, en fråga som skulle behandlas med men förtur, vidare nämndes i direktiven det allmänna behovet av att modernisera och även önskemålet

försäkringslagstiftningen att samordna för-

säkrings- och skadeståndsreglerna sätt. på lämpligt Moderniserings-

behovet får särskild betydelse för reformen av om

reglerna företagsförsäkring. Utvecklingen på näringslivets och teknikens område har

medfört att även ett lagverk av så klass som FAL under de mer

hög

än 60 år som kommit att framstå som föråldrat

lagen gällt på många

punkter. Lagens tvingande regler är tillämpliga i samma utsträck-

ning på skadeförsäkring för stor- och småföretag,

och de är präglade av sitt ursprungliga syfte att också konsumenter.

skydda Det är

Sammanfattning

naturligt att de inskränker möjligheten att skapa nya försäkringsprodukter för olika industriers förhållanden och över

lämpade speciella

huvud för nya risker och nya förtaget anpassa försäkringarna Både från och från företagens sida -

säkringsbehov. försäkringshåll

lika väl som storindustrier - har understrukits det ansmåföretag i större avtalsfrihet området. Ett förhållande som starkt

gelägna på

talar för detta är också ökade internationalise-

företagsförsäkringens

ring, som gör det nödvändigt att anpassa den svenska försäkringen efter utomlands och detta vis stärka den svenska utvecklingen på industrins konkurrenskraft. Inte minst får detta aktualitet med tanke ett svenskt i det västeuropeiska sam-

på utvidgat deltagande arbetet inom EG. Också uppkomsten av nya försäkringsformer,

t.ex. kollektiva skadeförsäkringar, medför ett behov av att modernisera För detta talar dessutom det i motiven berörda be-

reglerna.

hovet av en samordning med skadeståndsrätten. Kommitténs har i nordiskt samarbete. Det har utredningar gjorts resulterat till som lagts i att de förslag nya skadeförsäkringslagar fram i Finland, Norge och Sverige bygger på samma tankegångar och i delar stämmer med varandra. På danskt håll har

väsentliga

man däremot redan under 1980-talet ansett lagstiftningsfrågan

tidigt

i sådan av i EG att någon samordning

grad påverkad medlemskapet

med reformerna i de nordiska länderna inte varit — På grund

möjligt.

av det olika vid arbetet, bl.a. att man i de andra

utgångsläget

nordiska länderna saknat till KFL och därför varit

motsvarighet

obunden av ställningstaganden, har emellertid

lagstiftarens tidigare

helt överenstämmande förslag inte kunnat läggas fram.

några

I om har vi som framgått inte

fråga lagstiftningens utformning

ansett det att föreslå en särskild lagstiftning om företagsför-

lämpligt

Även bortsett från att en sådan ordning skulle vara kom-

säkring.

och framträder liknande skyddssynpunker som

plicerad otymplig, KFL försäkringsavtal. Som

ligger bakom vid många småföretagares nämnt har vi för konsumentförsäkringens del i allt väsentligt hållit fast vid de nuvarande Alla om skadeförsäkring har reglerna. regler alltså sammanförts i en gemensam lag. Problemen skiljer sig här så från dem vid att det inte skulle vara

pass mycket personförsäkring

fördel att förena all lagtext i en motsvarighet till FAL.

någon

faller utanför SkFL. l fråga om trafikförsäkringen

Återförsäkring

skall i trafikskadelagen Rörande sådan

alltjämt vissa särregler gälla. annan och försäkring av luftfartyg sjöförsäkring, transportförsäkring

som inte samt kreditförsäkring och förär konsumentförsäkring för all framtid föreslås lagens bestämmelser i allt väsentligt säkring

bli helt dispositiva.

En som visat sig svårlöst, är i vilken utsträckning

viktig fråga,

bestämmelserna i SkFL bör vara till de försäkrades för-

tvingande mån. Att konsumentförsäkring alltjämt bör i stort sett följa tvingan-

Sammanfattning

de regler står som sagt klart. De utsträcks genom till att

lagförslaget

gälla vissa speciella typer av skadeförsäkring för konsumenter, såsom djur-, ur- och smyckeförsäkring, vilka nu faller utanför KFL. Det stora problemet gäller Det är att

företagsförsäkring. tydligt

storföretagen inte behöver skyddas mot att avtalet innehåller alltför betungande regler. Å andra sidan finns vissa grupper av småföreta- gare småbrukare, mindre hantverkare, frisörer m.fl. - som från olika synpunkter väl kan jämföras med konsumenter. Även dessa kan numera dock ofta få råd och bistånd i av en organisation mellanhavandena med försäkringsbolaget. Under vårt arbete har det framhållits från sida, att det från

småföretagarorganisationernas

deras synpunkt inte framstår som

behövligt med generellt tillämp-

liga tvingande regler; det skulle vara tillräckligt att man i särskilda fall kan reagera mot alltför hårda eller annars villkorsbe-

orimliga

stämmelser. I fråga om många riskabla verksamheter har vidare försäkringsbolaget ett särskilt intresse av att hålla risken under kontroll t.ex. genom stränga säkerhetsföreskrifter. Över huvud taget varierar situationen i fråga om olika och olika för-

företag säkringstyper på ett sådant sätt att enhetliga för de principer tving-

ande reglernas räckvidd är mycket svåra att ställa upp. Det har inte visat sig möjligt att finna preciserad och

någon samtidigt saklig godtagbar gränsdragning för de tvingande bestäm-

melserna inom företagsförsäkringens område. Att i an-

lagtexten

knyta till den försäkrade verksamhetens storlek eller

egendomens

värde har ansetts kunna leda till mindre resultat i

lämpliga många

fall. Den lösning vi slutligen stannat för innebär, att vid

regleringen företagsförsäkring skulle bli i princip dispositiv, dock med möjlighet

att i enskilda fall tillämpa regler i stället för ett villkor som är

lagens

mera ogynnsamt för för detta

försäkringstagarsidan. Förutsättning

skall vara att försäkringstagaren med till den försäkrade

hänsyn

verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet och förhållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret. Under vårt arbete har framhållits från både Industriförbundets och småföretagarnas sida att man inte önskar ett mera omfattande skydd än detta, och vi har inte ansett oss böra

gå

längre på denna punkt än företagarnas egna representanter funnit önskvärt. Ett annat allmänt problem i fråga om är

förslagets uppläggning

inställningen till kollektiva Såvitt de

skadeförsäkringar. angår kollektivavtalsgrundade försäkringarna, har vi liksom i fråga om

motsvarande personförsäkringar sett som vår främsta att uppgift ange försäkringarnas plats i rättssystemet och ge stöd åt vissa konstruktioner och försäkringsvillkor som avviker från de De

vanliga. regler vi föreslagit för

personförsäkringens del passar i stort också i SkFL. Större vållar -

svårigheter övriga försäkringstyper frivilliga

och obligatoriska gruppskadeförsäkringar. Vad som här föranlett

diskussion är framför allt att den enskilde gruppmedlemmen kanske inte alls har någon av ett som ordnas av

glädje försäkringsskydd,

hans organisation, om han redan har en individuell försäkring av samma slag; i motsats till vad som i allmänhet gäller vid personförsäkring får han inte ut större ersättning än vad som motsvarar hans ekonomiska skada. Från denna synpunkt har det satts i fråga, om

andra gruppskadeförsäkringar skall godtas än sådana som på bygger

anslutning genom individuell anmälan av gruppmedlemmen. Vår uppgift är emellertid att föreslå avtalsrättsliga regler för alla skadeförsäkringar som faktiskt meddelas, och eftersom statsmakterna i

viss utsträckning tillåter även gruppskadeförsäkringar utan individu-

ell anmälan, har vi inte ansett oss böra utesluta dem från regleringen. Ändrar regering och riksdag sin i detta avseende, är

inställning detta närmast en fråga för lagstiftningen om försäkringsrörelse. Vår

sak är däremot att ge skyddsregler för den enskilde bl.a. just vid sådana försäkringar där automatisk anslutning sker genom beslut av en organisation eller liknande, antingen den enskilde medlemmen har reservationsrätt eller mot beslutet. - Liksom i

ej personför-

säkringsbetänkandet anser vi emellertid att det skulle falla utanför vårt uppdrag att föreslå bestämmelser om det

associationsrättsliga

förhållandet mellan medlemmen och hans organisation; reglerna i SkFL avser bara försäkringsavtalet. (Se närmare nedan om 9

kap.) Sedan lagen (1989:508) om försäkringsmäklare trätt i kraft den 1

januari 1990, kan man räkna med att mäklarverksamhet kommer att bli betydligt vanligare än hittills. Det finns skäl att anta att försäkringsbolagen godtar en mäklare som mellanman endast om denne har fullmakt från sin uppdragsgivare. Detta gör att ett försäkringsbolag i allmänhet kan rikta sin information till mäklaren och

att upplysningar från mäklaren kan tillräknas försäkringstagaren.

Bl.a. med tanke på detta har vi inte ansett några särskilda regler om mäklarens medverkan motiverade.

Inom EG finns ett förslag till direktiv rörande

försäkringsavtal,

vilket berör flera frågor som behandlas i SkFL. Direktivet de

ger försäkrade ett minimiskydd. Eftersom det är mycket osäkert i vad mån EG-direktivet kommer att har vi oss till att

godtas, begränsat peka på vissa punkter där det finns anledning att ändra reglerna i

SkFL, om man vill åstadkommma en harmonisering med EG-reglerna. Då de bestämmelser vi föreslår i allmänhet är förmânligare för

de försäkrade än direktivförslaget, är de ändringar som behövs

huvudsakligen att vissa regler i förslaget görs tvingande också för

företagsförsäkringens del.

I det följande behandlas översiktligt innehållet i den

föreslagna

SkFL. Förslaget är liksom PFL uppbyggt så, att efter ett inledande gemensamt kapitel 2-8 kap. handlar om individuell försäkring;

Sammanfattning

gfuppförsäkring och kollektivavtalsgrundad tas sedan försäkring upp i 9 resp. 10 kap., vilka delvis hänvisar till om inreglerna dividuell försäkring.

I kap. Inledande bestämmelser

Kapitlet innehåller regler om vissa defilagens tillämpningsområde, hitioher och bestämmelser om karaktär. Som lagens tvingande nämnt är reglerna i princip för tvingande konsumentförsäkringens del., medan vid företagsförsäkring från bestämmelser avsteg lagens får ske i villkoren utom i sådana fall där försäkringstagaren behöver samma skydd som en konsument i PFL tillåts (1 kap. 3 §). Liksom avvikelser från annars vid tvingande regler kollektivavtalsgrundad försäkring som vilar på centralt kollektivavtal och vid gruppförsäkring som i vissa avseenden kan med kollektivavtalsjämställas grundad försäkring och som godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (1 kap. 4 §).

2 kap. Information

Liksom KFL och PFL innehåller om lagen näringsrättsliga regler informationsskyldighet för försäkringsbolaget olika stadier i melpå lanhavandet med försäkringstagaren. De motsvarar i stort sett KFL:s och PFL:s bestämmelser men har fått en sådan utformning att det betydligt mindre informationsbehovet vid vissa företagsförsäkringar kan beaktas. Vid sidan härav föreslås en bestämmelse om civilrättsligt ansvar för bolaget vid bristande information rörande vissa särskilt viktiga typer av villkor. Får inte försäkringstagaren vederbörlig upplysning om villkoret viss tid före försäkringsfallet kan det inte av åberopas bolaget (2 kap. 7 §).

3 kap. Försâkringsavtalet

Kapitlet innehåller regler om ingående, och av uppsägning ändring För konsumentförsäkringens del stämmer de i

försäkringsavtal.

stort sett med KFL:s bestämmelser. Också den dispositiva regleringen vid stämmer med dessa de flesta

företagsförsäkring på punkter;

någon rätt motsvarande konsumenternas att teckna mot försäkring bolagets vilja och någon inskränkning i rätt att vägra bolagets förnya en skadeförsäkring har inte ansetts när lämpliga, försäkringstagaren är ett företag (3 kap. 1 §).

4 av ansvar

kap. Begränsning försäkringsbolagen

I överensstämmelse med ståndpunkten i KFL och till PFL förslaget anser vi inte att lagen skall bestämma vilka risker en skall försäkring

Sammanfattning

omfatta; här bör avtalsfrihet råda. Branschens produktutveckling och konkurrensen mellan bolagen torde i förening med försäkrings-

vara en garanti för att försäkringstagarnas in-

inspektionens tillsyn

tressen Däremot har vi föreslagit regler om sådana be-

tillgodoses.

som kan grundas på att försäkringstagaren eller den

gränsningar

försäkrade har brustit i sina förpliktelser mot bolaget t.ex. genom att eftersätta eller framkalla försäkringsfallet. Även

upplysningsplikten

mot allmänna omfattningsbestämmelser inte alltid är om gränsen klar, finns det flera områden skäl att ge ett skydd mot villkor som

på

föreskriver alltför Reglerna är tvingande för kon-

stränga påföljder.

del, medan de vid företagsförsäkring är dis-

sumentförsäkringens

- med det närmast för

positiva vanligen undantag småföretagarnas

del som förut angetts.

Beträffande upplysningsplikten anknyter reglerna i stora delar till

KFL:s 4 1-4 §§). Det innebär bl.a. att lagen före-

system (se kap.

skriver en efter när upplysningsplikten åsido-

nedsättning skälighet

sätts - inte som FAL en nedsättning i proportion till den

enligt

eller de ändrade villkor som skulle ha avtalats, om korrekta

premie

lämnats Vi förutsätter att bolagen vid

upplysningar (prorataregel). företagsförsäkring kan föreskriva nedsättning efter mera preciserade

normer, vilka då kommer att godtas även för småföretagens del, om den är vid i fråga. - Med reglerna om upp-

skälig försäkringen

sammanförs i SkFL bestämmelser om anmälningsplikt

lysningsplikt

i händelse av av risken — som FAL betraktas som

ökning något enligt fareökning och regleras för sig (4 kap. 3 §).

I om av försäkringsfallet har vi i vissa av-

fråga framkallande

seenden föreslagit avvikelser från KFL:s och FAL:s system. Enligt SkFL skall liksom nu inte ansvara när den försäkrade fram-

bolaget kallat försäkringsfallet uppsåtligen. Vad angår fall av vårdslöshet,

innebär KFL att nedsätts efter skälighet dels när vårds-

ersättningen

lösheten i - vid

är grov, dels - efter förbehåll försäkringsvillkoren annan vårdslöshet. Också enligt FAL är begreppet grov

ej ringa

vårdslöshet av Vårt förslag innebär här att de

avgörande betydelse.

fall av vårdslöshet där nedsättning kan ske beskrivs som

allvarlig

medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan - en bestämmelse som främst tar sikte på situationer där låtit sitt handlande påverkas av att han har

försäkringstagaren

Vill utesluta även andra vårds-

försäkringsskydd. försäkringsbolaget

löshetsfall får bolaget använda sig av en säkerhetsföreskrift (se nedan). Ringa vårdslöshet skall inte i något fall leda till nedsättning av innebär

försäkringsersättningen (se 4 kap. 5 och 9 §§). Reglerna en som det hela taget är till den försäkrades förmån.

förenkling, på

Nedsättningen skall också i dessa fall ske efter skälighet.

Vid i dag enligt KFL - men inte enligt

ansvarsförsäkring gäller

FAL — den särregeln, att den försäkrade behåller sitt försäkrings-

skydd också när han framkallat försäkringsfallet med grov vårdslöshet. Regeln har motiverats med hänsyn till den skadelidande, som här har starkt intresse av att försäkringsskyddet gäller så att hans rätt till skadestånd är tryggad. Från preventionssynpunkt kan det te sig anmärkningsvärt att man ser mildare på den försäkrades vårdslösa handlande när det går ut över andra än när det drabbar hans egen egendom. Vi har inte ansett oss böra gå ifrån KFL:s ordning vid konsumentförsäkring, där den försäkrade ofta saknar ekonomis-

ka möjligheter att själv utge skadestånd. För företagsförsäkringens

del innebär däremot förslaget att försäkringsbolaget skall kunna förbehålla sig att vid medveten vårdslöshet av det angivna slaget ansvara endast i andra hand, sedan det konstaterats att den försäkrade saknar medel att betala skadeståndet. - En motsvarande ordning föreslås för ansvarsförsäkringens del vid brott mot säkerhetsföreskrift och mot den s.k. räddningsplikten (se 4 kap. 9 § andra

stycket). I fråga om överträdelse av säkerhetsföreskrift följer vårt förslag väsentligen KFL:s ordning, inbegripet den skälighetsregel som gäl-

ler i fråga om nedsättning av ersättningen (4 kap. 6 §). Vi utgår från

att regeln vid företagsförsäkring kommer att preciseras i villkoren på

ungefär samma sätt som bestämmelserna om upplysningsplikt. Som

nämnt anser vi en särreglering böra gälla för ansvarsförsäkringens del (se ovan). — När det brott mot försäkringstagarens räddgäller

ningsplikt, som går ut på att hindra eller mildra en hotande skada, skall nedsättning av ersättning kunna ske väsentligen efter samma principer som vid brott mot säkerhetsföreskrift (4 kap. 7 §).

Liksom KFL, men i motsats till FAL, innehåller vårt förslag vissa

allmänna regler om identifikation, dvs. försäkringsbolagets rätt att

åberopa överträdelse av biförpliktelse också av andra än den försäkrade - t.ex. familjemedlemmar eller anställda. För konsument-

försäkringens del följer vi i stora drag KFL:s system. Vid företags-

försäkring skall identifikation alltid kunna ske med sådana anställda och andra medhjälpare till den försäkrade som anges i försäkringsvillkoren (4 kap. 8 §).

För att förebygga att reglerna om överträdelse av biförpliktelser

kringgås genom försäkringsvillkor som formellt är avfattade som undantagsbestämmelser för vissa risker har en särskild bestämmelse getts. Den innebär att reglerna om biförpliktelser skall tillämpas också på sådana villkor, om de enligt sin lydelse innebär begränsningar som beror av att någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller av att vissa försiktighetsmått mot skadan har underlåtits. Här blir alltså lagens

delvis tvingande regler om möjligheten att nedsätta ersättning tilllämpliga (4 kap. 11 §).

5 kap. Premien

I fråga om betalning av premien anknyter förslaget nära till den

ordning som förekommer enligt KFL och i PFL. För-

föreslagits säkringsbolaget skall för att få försäkringen av uppsagd på grund premiedröjsmål först ge ett krav på premie före förfallodagen (utom

beträffande första premien), och om inte sker sända ett

betalning uppsägningsmeddelande med möjlighet för försäkringstagaren att

vidta rättelse inom en frist på 14 Fristen kan när

dagar. förlängas

vissa oväntade händelser, t.ex. svår har hindrat

sjukdom, betalning.

- Samma regler skall gälla vid men de är också

företagsförsäkring,

här dispositiva med möjlighet att avvika från villkoren i särskilda fall.

6 kap. Försäkringsersättningen

När det gäller försäkringsersättning, där FAL är ganska utförlig men KFL innehåller endast knapphändiga bestämmelser, föreslår vi en viss förenkling av regelsystemet. FAL gäller som huvud-

Enligt

princip en tvingande bestämmelse, att inte är

försäkringsbolaget

skyldigt att som ersättning för skada utge större än vad som

belopp

motsvarar förlusten, även om det överenskomna försäkringsbelop-

pet är större (”berikandeförbudet”). Denna regel har i praktiken

frångåtts, särskilt genom den s.k. nyvärdesförsäkringen, och det har ansetts olämpligt att behålla den i sin generella I vårt

utformning.

förslag är berikandeförbudet ersatt med den mindre långtgående

regeln, att om inte annat framgår av försäkringsavtalet ersättningen

skall motsvara den ekonomiska skadan att

(6 kap. 1 §). Principen,

försäkring lämpligen inte bör meddelas mot konstruerade ekonomiska förluster har vi däremot funnit ha sitt värde som ett riktmärke

för försäkringsverksamheten, vilket föranlett en jämkning i 19 kap.

6 § försäkringsrörelselagen. - De regler om beräkning av värdet av

försäkrad egendom som FAL innehåller och 38 §§) har också

(37

fått mindre betydelse, bl.a. av

just på grund nyvärdesförsäkringen.

Efter viss tvekan har vi dock behållit regeln om återanskaffningsvärde i lagtexten, bl.a. med tanke på dess betydelse också inom skadeståndsrätten (6 kap. 2 §). I fråga om underförsäkring föreslår vi en regel motsvarande KFL:s bestämmelse, vilken innebär att förhållandet leder till nedsättning av ersättningen bara när för-

säkringsbeloppet i betydande mån understiger verkliga värdet (6 kap. 3 §).

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

När det gäller försäkring av tredje mans intresse - en fråga som inte behandlas i KFL - innebär vissa avvikelser från FAL:s

förslaget

SOU 1989288 Sammanfattning 25

bestämmelser. I allmänhet framgår det av försäkringsvillkoren, vilka intressenter som har rätt till försäkringsersättning när egendom skadas. Bl.a. med tanke på detta har vi ansett FAL:s reglering, som från olika synpunkter har kritiserats, böra ersättas med en mindre

- som för stämmer med den norska

fullständig reglering något övrigt inställningen. I förslaget anges endast vissa kategorier som på detta sätt är skyddade av försäkringen: utom försäkringstagaren, egen-

domens ägare, den som köpt egendomen genom kreditköp med

återtagandeförbehåll, borgenär med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (dock inte sjö- eller luftpanträtt), annan som på

grund av avtal har säkerhetsrätt i egendomen samt den som annars utan att vara ägare bär risken för egendomen vid dess överlåtelse; bl.a. genom att borgenärer med företagshypotek förs inom den skyddade kretsen innebär detta en utvidgning av tredje mans skydd i förhållande till gällande rätt. Är det meningen att även andra intressenter skall får detta - skall

skyddas, anges i villkoren. Reglerna vara tvingande till förmån för borgenärer med sådan säkerhetsrätt som är förenad med särskild förmånsrätt enligt

förmånsrättslagen

(7 kap. 1 §). Dessa får också visst tvingande skydd bl.a. vid för-

säkringstagarens brott mot upplysningsplikten och dröjsmål med att

betala premien liksom då försäkringen upphör eller ändras (7 kap. 3

och 5 §§). Även i fortsättningen gäller ett tvingande skydd till för-

mån för ny ägare av den försäkrade egendomen, vilket skall gälla under minst sju dagar (7 kap. 2 §).

I övrigt stämmer reglerna i stort sett med FAL:s bestämmelser på området. En huvudtanke är att lagen i princip bara skall reglera de olika intressenternas ställning i förhållande till försäkringsbolaget, inte konflikter mellan dem om vem som slutligen skall ha rätt till

för skadad ——en som beror det avtalse

ersättning egendom fråga på

förhållande som vanligen gäller mellan intressenter med konkurrea rande krav - De bestämmelserna om

på ersättningen. föreslagna

dessa frågor kompletteras av ett förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning, som skall ersätta den nuvarande lagen

(1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund

i

av brandförsäkringsavtal.

I 7 kap. regleras också den skadelidandes rätt vid ansvarsförsäkring. Denna försäkringsform betraktas alltmer som ett skydd inte bara för den försäkrade utan också för den skadelidande, och som en konsekvens av detta har vi föreslagit en rätt för honom att kräva

försäkringsbolaget direkt på den ersättning som skall utgå enligt

försäkringsavtalet; den försäkrade skall vara skyldig att på den

skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

Bolaget skall sedan reglera skadan i samråd med den försäkrade. —— om direktkrav skall vara vid konsumentför-

Regeln tvingande

säkring, där den skadelidandes intresse att vända sig direkt mot

försäkringsbolaget brukar vara störst. Vid företagsförsäkring är den däremot dispositiv, utom vid obligatorisk försäkring och när den

försäkrade på grund av konkurstillstånd eller liknande inte kan betala ersättning; företaget har ofta ett eget intresse att kontrollera

försäkringsbolagets skadereglering (7 kap. 7 och 8 §§).

Kapitlet innehåller även en bestämmelse om den skadelidandes rätt att få ut ersättning från en när

ansvarsförsäkring försäkringsbe-

loppet inte räcker till för att tillgodose alla skadelidandes

anspråk.

Om försäkringsbolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet betalar ut ett för stort belopp utan hänsyn till att flera skador kan anmälas, kan bolaget nödgas betala viss ersättning utöver försäkringsbeloppet till nytillkomna skadelidande (7 kap. 10 §).

8 kap. m.m.

Skadereglering

Kapitlet innehåller bestämmelser om skadereglering,

preskription,

risken för vissa meddelanden och som till stora

domstolsprövning

delar stämmer med vad KFL innehåller och vi i PFL. I

föreslagit lagen förtydligas att preskription av krav på försäkringsersättning kan avbrytas också genom att ersättningskravet åberopas i skiljeför-

farande, detta med tanke på att förfarandet är vanligt just vid

skadeförsäkring (8 kap. 4 §).

9 kap. Grupp försäkring

I kapitlet har samlats särskilda regler om gruppförsäkring. De saknar motsvarighet i FAL och KF L men stämmer i stora delar med vad vi föreslagit i PFL. Som förut nämnts har vi ansett oss böra reglera

också gruppförsäkring som bygger på obligatorisk anslutning genom

beslut av gruppens företrädare eller s.k. var-

reservationsanslutning,

vid den enskilde gruppmedlemmen blir försäkrad redan genom un-

derlåtenhet att avböja försäkringen; särskilda skyddsregler ges för

gruppmedlem som på detta sätt inte tagit något eget initiativ för att

ansluta sig till försäkringen.

Liksom i PFL är försäkringarna konstruerade så, att vid

frivillig försäkring gruppmedlemmen är försäkringstagare medan detta vid

obligatorisk försäkring är den som sluter gruppavtalet. Det innebär i det senare fallet att gruppmedlemmen inte är att betala

skyldig premien eller över huvud taget har några självständiga förpliktelser enligt föräkringsavtalet. Vid frivillig försäkring, oavsett hur anslut-

ning sker, kan på samma sätt som enligt PFL medlemmen omedel-

bart säga upp försäkringsavtalet och därigenom frigöra från alla sig

förpliktelser (9 kap. 8 § andra stycket). Därutöver har vi emellertid föreslagit en regel om särskild information vid reservationsanslutning, som innebär att medlemmen inte blir att betala första ‘V

skyldig

premien förrän han upplysts om sin uppsägningsmöjlighet (9 kap.

4 § andra stycket och 13 § första stycket). I om information, tiden för bolagets an-

övrigt regleras frågorna

svar, av försäkringen, begränsning av bolagets ansvar

uppsägning

i stort sett samma vis som i PFL. Det efterskydd som och premien på skall ha vid utträde ur gruppen är emellertid

gruppmedlemmen

kortare (en månad; 9 kap. 9 §), och bolaget har möjlighet att säga försäkringen såvitt gäller viss gruppmedlem vid grovt konupp traktsbrott från hans sida (9 kap. 11 §). Bestämmelserna om dröjsmål med stämmer i stora drag med vad som skall gälla vid

premien

individuell försäkring. Liksom enligt PFL ges emellertid särskilda till skydd för en gruppmedlem vid frivillig försäkring, när

regler

dröjsmål med premien inte beror på honom själv (9 kap. 15 § andra

— Bestämmelser om fortsättningsförsäkring och återuppstycket).

av vid premiedröjsmål -— båda av be-

livning gruppförsäkringen tydelse vid personförsäkring - saknas i förslaget till SkFL.

av kollektiv -

Vissa viktiga typer försäkring patientförsäkring,

läkemedelsförsäkring, - är närmast att hän-

miljöskadeförsäkring

föra till gruppskadeförsäkring men har en speciell karaktär, som medför att reglerna i 9 kap. inte passar för deras del. Eftersom det

är fråga om företagsförsäkring där enligt det förut sagda principiell

avtalsfrihet råder, finns det emellertid möjlighet att genom försäkringsvillkoren utforma försäkringarna på önskat sätt. Vi har därför avstått från att föreslå lagregl-er om dessa former av försäkring,

något som skulle avsevärt komplicera lagstiftningen.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Också vid förekommer kollektivavtalsgrundad för-

skadeförsäkring

den utgör trygghetsförsäkring vid arbetsskada

säkring; viktigaste

men även andra av skadeförsäkring meddelas på (TFA), typer av kollektivavtal. Vi har därför funnit befogat att också i

grundval SkFL ta in regler om denna försäkringsform. Väsentligen följer

samma principer som när det gällde kollektivavtals-

lagstiftningen personförsäkring. En avvikelse är att vi vid försäkringar av grundad

TFA:s att den anställde skall anses som försäkrad typ föreskriver kap. 3 § andra stycket); det medför att en rad särskilda regler i

(10

lagen om den försäkrades rättsställning blir tillämpliga på honom.

Ändringar i skadeståndslagen

Som en av att FAL skall har vi haft att ta ställning till

följd upphävas frågan om försäkringsgivares regressrätt, som regleras i lagens 25 §. Bestämmelsen föreskriver visserligen en inskränkning i försäkrings-

bolagens möjlighet till återkrav av utgiven försäkringsersättning,

men den är inte tvingande, och i förbehåller

försäkringsvillkoren sig

bolagen ofta full regressrätt mot den som är för skadan.

ansvarig

Denna rätt utnyttjas emellertid med stor återhållsamhet särskilt mot

privatpersoner, och i det vanliga fallet att ansvarsförsäkring föreligger på den skadeståndsskyldiges sida begränsas rätten också i

fråga om andra mindre skador av regressöverenskommelser mellan - stämmer alltså mindre väl med

försäkringsbolagen. Paragrafen

föräkringspraxis. Den är inte heller så lätt att förena med en väsent»

lig tankegång inom ersättningsrätten på senare år, att man nämligen

i så stor utsträckning som möjligt bör låta en skada stanna

på

försäkringen i stället för att låta den bäras av enskilda.

väsentligen

av sådana grunder lade skadeståndskommittén i betänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI fram ett förslag till reform efter dessa linjer, vilket emellertid inte ledde till

lagstiftning..

Vi delar uppfattningen att regressrätten bör inskränkas särskilt mot privatpersoner men har inte ansett oss i detta böra

sammanhang

lägga fram en motsvarighet till skadeståndskommitténs

ganska

långtgående och komplicerade reformförslag. Liksom denna kom-

mitté anser vi att försäkring på den skadelidandes sida bör minska själva skadeståndsrätten och att därför regler om detta skall tas in i skadeståndslagen. Vår lösning är att i 6 2 § denna skall

kap. lag

införas två nya stycken. Den första utgör endast en viss

utvidgning

av jämkningsregeln i 3 kap. 6 § samma vilket skulle

lag, stadgande

upphävas, och innebär att ersättning för enligt skadeståndslagen

sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om det är

skäligt med hänsyn till befintliga försäkringar eller försäkringsmöjligheter.

Regeln i det andra stycket går ut på att om en skada omfattas av skadeförsäkring en privatperson kan göras ansvarig endast i den mån det föreligger synnerliga skäl; vid s.k. — när den

självförsäkring

skadelidande är staten, kommun eller större som

företag på grund

av sina resurser avsiktligt underlåter att ta -+ skall den

försäkring

skadelidande inte ha bättre rätt än om försäkring hade funnits. Den

allmänna möjligheten att jämka oskäligt betungande skadestånd

skall behållas 2 § vårt -

(6 kap. tredje stycket enligt förslag). Regler-

na kompletteras av en ny bestämmelse i 6 3 §, som ger en

kap. länge

efterlyst allmän reglering av hur ansvaret mellan solidariskt ansvariga slutligen skall fördelas. skall ske efter vad som

Fördelningen

är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, före-

liggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och förhål-

landena i övrigt. I stort sett stämmer med de oskrivna

reglerna rättsgrundsatser som gäller i dag, men meningen är att försäkrings-

förhållandena skall spela något större roll än för närvarande.

Summary

Introduction

For many years, individual insurance cover has been of great signi-. ficance for the security of private persons. In recent years

group

insurance policies and policies issued on the basis of collective labour-market agreements have assumed ever greater importance to

the public.

By tradition, Swedish insurance legislation can be divided into rules under regulatory law and rules under civil law.

Today, the civil-law rules governing individual insurance are mainly contained in the 1927 Insurance Contracts Act. However-, with respect to the principal of insurance loss of

types against

damage incurred by consumers or non-life insurance),

(general the

rules of the Act have been superseded the provisions of the 1980

by

Consumer Insurance Act, which are mandatory for the bene-

largely

fit of the insured.

The Consumer Insurance Act is based on an interim report issued by the Insurance Law Committee. After the renewal of the

partial

Committee’s composition, another interim -the of

report Insurance

Persons Act — was issued in 1986. The now submitted

final report contains proposals for a Property and Liability Insurance Contracts

Act (in the previous report called the Damage Insurance Act) which, together with the Insurance of Persons Act, is to supersede both the Insurance Contracts Act and the Consumer Insurance Act. The new Act will to for both and

apply general insurance companies

consumers. Simultaneously, we propose certain changes in the Tort Liability Act aimed, in particular, at the right of surroga-

restricting

tion against private persons.

General considerations underlying the

proposal

The Committee’s chief task was to strengthen the position of consumers — an issue that was to be given priority. But other important directives were to modernise insurance and to co-ordinate

legislation

rules governing insurance and indemnity for loss or damage in a suitable manner. The need of modernisation is particularly pressing when it comes to the reform of rules concerning business insurance. Developments in the spheres of business and technology have meant that even a piece of legislation of such a high standard as the Insurance Contracts Act has come to appear out of date in many respects during the more than 60 years it has been in force. The Act’s mandatory rules are applicable to the same extent to general insurance for large and small companies, and they bear the stamp of their original purpose: to protect consumers as well. Accordingly, they restrict the scope for creating new insurance products suited to special conditions in various industries and, in general, for adapting insurance policies to new risks and new insurance needs. Both insurance and businesses — and small alike — have

companies large

emphasised the importance of greater contractual freedom in this field. Another factor strongly favouring such freedom is the increased internationalisation of business insurance, which makes it necessary to adapt Swedish insurance to trends abroad. In particular, this is brought to the fore by the idea of extended Swedish

participation in West European co—operation in the EC. The advent

of new forms of insurance, too, creates a need to modernise the rules. In the field of general insurance, it is important to

particularly

note various types of policy that take the form of liability insurance and are aimed at covering the obligation to that an

indemnify

employer undertakes by entering into a collective agreement. Another motive for modernisation is the need for co-ordination with the

law of damages (torts).

The Committee’s reports have been drawn up in Nordic co—operation. As a result, the new draft Property and Liability Insurance Contracts Act submitted in Finland, Norway and Sweden are based on the same reasoning and largely correspond with one another. In Denmark, on the other hand, the legislative issue has been regarded ever since the early 1980s as so much influenced by EC membership as to rule out the possibility of co-ordination with reforms in the Nordic countries. However, owing to Sweden’s different starting point in this work — for example, the fact that the other Nordic countries have lacked a counterpart to the Consumer Insurance Act and therefore remained unrestricted by the lawmaker’s previous standpoints — it is not been possible to present any entirely consis-

tent proposals.

One important question that is yet to be answered is how far the provisions of the Property and Liability Insurance Contracts Act should be mandatory for the benefit of the insured. It is clear that consumer insurance must still largely conform to mandatory rules. The big problem concerns business insurance. It is evident that big

business does not need cover against excessively burdensome rules contained in the contract. On the other hand, there are certain

of small businessmen — etc. groups farmers, craftsmen, hairdressers, — who are comparable to consumers from various points of view. However, these too can nowadays often obtain advice and assistance from an organisation in their dealings with the insurance company. In the course of our work, organizations of small entrepreneurs have stressed that, from their point of view, general mandatory rules do

not appear necessary; an ability to react against excessively stringent

or otherwise unreasonable terms in specific cases is sufficient. Moreover, with respect to many risky activities the insurance company has a particular interest in keeping risk under control, for example by stringent safety regulations. In general, the situation where various companies and types of policy are concerned varies to such an extent that uniform principles for the scope of the mandatory rules are very difficult to devise.

It has proved impossible to find any acceptable, precise and, at the

same time, objective limits to the mandatory provisions in the business insurance sector. References in legislation to the size of the insured business or the property’s value have been considered liable to lead to unsuitable results in many cases. The solution we finally adopted means that the regulation of business insurance would, in

theory, be discretionary, but with the possibility of applying the

legal rules in individual cases instead of a stipulation that is less favourable to the policyholder. The precondition for this should be that the policyholder should — in view of the nature and scope of the business risk characteristics and other circumstances —

insured, enjoy the same protection against the stipulation as a consumer. In the course of our work, both the Federation of Swedish Industries and the National Swedish Organization of Small Businesses stated that they seek no more extensive protection than this; and we did not think we should go further on this point than the company representatives themselves deemed desirable.

Should the EC directive proposed for general insurance be adopted and Swedish legislation amended accordingly, the rules concerning business insurance must be made mandatory to a greater extent. Where consumer insurance is concerned, the draft Act is in all essentials compatible with the directive.

Another general problem with respect to the form of the draft legislation is attitudes towards collective general insurance. Where policies based on collective labour market agreements are concerned we have, as for corresponding insurance of persons, seen our

primary task as that of specifying the policies’ standing in the legal

system and supporting certain conceptions and insurance terms that deviate from the usual ones. On the whole, the rules we proposed in

the Insurance of Persons Act also fit the and

Property Liability

Insurance Contracts Act. Major difficulties are posed by other types of collective insurance: —- and —

general voluntary compulsory group policies. What pro-

mpted our discussion above all was the fact that the individual group member may perhaps derive no benefit from an insurance cover arranged by his organization if he already has an individual policy of the same kind. In contrast to the usual terms of personal insurance, he obtains no more indemnity than that corresponding to his financial loss. From this view point it has been questioned whether general insurance policies other than those based on affiliation by

group

individual application on the part of group members should be approved. However, our task is to propose rules of contract law for all the general policies that are issued and, since the govern-

actually

ment to some extent also permits general without

group policies

individual application, we have not considered that we should exclude these from the rules. On the other hand, we have drawn up special rules to protect the individual, e.g. in particular for

policies

where automatic affiliation takes place through the decision of an organisation or similar body, regardless of whether the individual member is entitled to dissent from the decision. As in the Insurance of Persons report, however, we consider that it would fall outside the scope of our assignment to propose provisions concerning the relabetween the member and his organization with to

tionship respect

the law of association; the rules of the draft Act relate only to the insurance contract as such. As mentioned above, the rules we propose are in manda-

principle

tory where consumer insurance is concerned, but in business insurance the terms may deviate from legal provisions in cases except where the policyholder needs the same cover as a consumer. As in personal insurance, deviations from rules as well are

mandatory

permitted in policies based on central collective labour market agreements and in group policies that can in some respects be equated with policies based on collective agreements, and that have been approved by the government or an authority the government.

appointed by

From January 1 1990 onwards, insurance brokers’ will

operations

be regulated in a special statute and

brokerage operations may be

expected to become considerably more common than have

they

been to date. There is reason to assume that the insurance

compani-

es accept a broker as a middleman only if he exercises his client’s power of attorney. This means that, in general, an insurance company can direct its information at the broker, and that information provided by the broker can be imputed to the policyholder. We have not considered it justifiable to include in the draft Act any

special rules concerning co-operation with brokers.

Information

As with the Consumer Insurance Act and the draft Insurance of Persons Act, the and Insurance Contracts Act

Property Liability

contains rules pertaining to company law concerning the insurance company’s duty of disclosure at various stages in its dealings with the policyholder. These rules have been drawn up in such a way as to cover the considerably smaller information needs for certain business-insurance policies. Moreover, a provision is concer-

proposed

ning the company’s liability under civil law in the absence of in-

formation concerning certain particularly important of condi-

types tion. If policyholders are not the information about

given requisite

the condition by a certain date before the occurrence of the event insured against, the condition cannot be invoked by the company.

Insurance contracts The same chapter of the Act contains rules about entering into, revoking and amending insurance contracts. For consumer insurance, they are in broad agreement with the provisions of the Consumer Insurance Act. Here, we propose that the consumer be entitled to obtain insurance that the company normally for the

provides public,

unless there are special reasons for denying it, and

similarly get his

insurance renewed after the of the insurance The

expiry period.

right to cancel the policy is, on the company’s

prematurely part,

limited to cases of gross breach of contract committed by the policyholder or where other special reasons exist. As for business insurance, we have not considered it suitable to introduce any right corresponding to the consumers’ right to contract an insurance policy against the company’s will, nor any restriction of the company’s

right to refuse to renew a general policy.

Limitation of the insurance

company’s liability

Affirming the standpoint of the Consumer Insurance Act and the draft Insurance of Persons Act, we do not consider that the Act should determine which risks a policy should cover: here, contractual freedom should prevail. Product development in the industry and competition between companies, combined with the work of the Swedish Private Insurance Supervisory Service, should constitute a guarantee that policyholders’ interests are met. On the other hand, we have proposed regulations limitations that be

concerning may

based on the failure of the policyholder or the insured to meet his obligations towards the insurer, e.g. by neglecting his duty of disclosure or causing the event insured against. Although the demarcation line of general provisions is not always clear, there are in

34 Summary

several fields reasons for providing protection against conditions that lay down excessively severe consequences. The rules are mandatory where consumer insurance is concerned, while they are discretiona-

to business insurance — with the abovemenry with respect usually tioned exception primarily for small businessmen.

Where the of disclosure is concerned, the rules are largely

duty

connected with the system of the Consumer Insurance Act. One

is that the Act a discretionary reduction in

implication prescribes

when has been - as indemnity the duty of disclosure neglected not, in the Insurance Contracts Act, a reduction in proportion to the

or the changed terms that would have been agreed upon if

premium

correct information had been provided (the pro rata rule). We assume that, in business insurance, companies can prescribe reduced indemnity to more narrowly defined norms, if this is

according

justifiable for the in In the draft Act, rules concer-

policy question.

ning the duty of disclosure are combined with provisions concerning the duty to report any increase in the risk.

With respect to causing the event insured against, we have in some respects proposed deviations from the systems of the Consumer Insurance and Insurance Contracts Acts. According to the Property and Contracts Act, as is the case now, the insurance com-

Liability

pany will not be liable when the insured has intentionally caused the loss or concerned. Otherwise, the provisions proposed me-

damage

an that, for property insurance, indemnity can be reduced on a

basis in the event of deliberate negligence involving a

discretionary

considerable risk of the loss or damage occurring. This is a provision aimed at situations in which the has allowed the

mainly policyholder

fact that he has insurance cover to affect his behaviour. lf the insurance company wishes to exclude other cases of negligence as well, the company must use a safety provision. Indemnity reduction must also take place on a discretionary basis in these cases. Slight negligence must not in any case lead to the indemnity being reduced.

With respect to liability insurance for Consumers there should be a special rule, just as there is now, that the insured retains his insurance cover even when he has caused the loss or damage by deliberate negligence. This rule has been justified by reference to the person suffering from the loss, who in this context has a strong interest in the insurance cover applying so that his entitlement to

is secured. With respect to business insurance, where con-

damages

sideration of the insured is a less weighty factor and the insured

often has of disbursing damages, this rule is in

party amplemeans

principle discretionary: the insurance company should, in the event of deliberate of the kind be entitled to insert a

negligence specified,

clause restricting its own liability so as to render it secondary, once it has been verified that the insured lacks the means of paying the

Summary

damages. A corresponding arrangement is proposed for

liability

insurance in the event of breaches of safety regulations and neglect of the duty to minimise loss (see below).

With respect to contravention of safety regulations, it should be possible — as according to the Consumer Insurance Act — to reduce the indemnity on a discretionary basis. We assume that the rule for business insurance will be defined in the terms in the same

roughly

way as provisions concerning the duty of disclosure. As mentioned above, we consider that special rules should apply where liability insurance is concerned. With respect to breaches of the

policyhol-

der’s duty to minimise loss — which means a duty to prevent or mitigate a threatened loss — it should be possible to reduce the

indemnity according to essentially the same principles as for brea-

ches of safety regulations.

The draft Act contains certain general rules

concerning identifica-

tion, i.e. the insurance company’s right to invoke contravention of an incidental obligation by persons other than the insured, such as family members or employees. Where the Consumer Insurance Act is concerned, according to exclusion clauses in the policy conditions the policyholder can be identified, for with the person in

example,

charge of the damaged property, subject to the latter’s consent, as well as with the policyholder’s spouse and cohabitant, with

respect to damage to or loss of a joint home or its contents. For business insurance, it should always be possible for the insured to be identified with those of his employees and other colleagues specified in the policy conditions.

T0 prevent circumvention of the rules relating to infringements of incidental obligations by means of policy conditions that are formally worded as exclusion clauses relating to certain risks, a special provision has been drawn up. It states that the rules

concerning

incidental obligations should also be applied to such terms if, in their wording, they entail limitations arising from the fact that anyone connected with the insured has deliberately or through negligence contributed to the loss or damage, or known in advance of the circumstances causing the loss or damage, or that there has been a failure to take a certain measure of care to prevent the loss or damage. Thus, the Act’s partially mandatory rules concerning the

scope for reducing indemnity become applicable here.

Premiums

With respect to payment of premiums, the draft Act is closely connected with the arrangement laid down by the Consumer Insurance Act and proposed in the Insurance of Persons Act. In order to secure a revocation of the policy owing to premium arrears, the

36 SOU 1989288

Summary

insurance company must first issue a demand for the premium before the due date (except where the first premium is concerned) and, if payment is not made, then send notice of revocation giving the the opportunity to settle the matter within the

policyholder

respite can be extended when certain unexspace of 14 days. This

events, such as severe illness, have prevented payment. The

pected

same rules are to to business insurance, but these are dis-

apply

cretionary and afford the opportunity to deviate from the terms in

specific cases.

Insurance indemnity

Where insurance indemnity is concerned, we propose a certain

of the rule system. According to the Insurance Cont-

simplification

racts Act, the main is a mandatory provision that the

principle

insurance company is not obliged to disburse, as indemnity for loss, a sum larger than that corresponding to the loss, even if the agreed insurance sum is larger. This rule has in practice been abandoned,

especially owing to “replacement-value insurance”, and it has been

considered inappropriate to retain it in its general form. In our

proposal, the rule is superseded by the less far-reaching rule that, if

no other terms are laid down in the insurance contract, indemnity should to the financial loss. On the other hand, we

correspond

consider that the principle that it is inappropriate to issue insurance

fabricated financial losses has its value as an objective of

against

insurance and this has prompted an amendment of the

operations,

Insurance Business Act. The current rules for calculating the value of insured property have also become less important. However, we have retained in the draft Act a provision concerning indemnity

to value, in view of the importance of

according replacement partly

this in the law of damages (torts) as well. With respect to

principle

underinsurance, the proposal means that the situation leads to a reduction in indemnity only when the sum insured is substantially lower than the true value.

Third parties’ rights according to insurance contracts

Where insuring third parties’ interests is concerned, the policy conditions usually specify which interested parties are entitled to insurance indemnity when property is lost or damaged. Partly in view of this fact, we have not considered it necessary to regulate the matter in the same exhaustive manner as it is now regulated in the

Insurance Contracts Act. Our proposal specifies only some categori-

es of persons who are in this way covered by the policy, besides the policyholder: the owner of the property; anyone who has purchased

the property on credit with a cancellation clause; a creditor with a

to the Preferential Rights Act

special preferential right according

(but not liens under maritime or air law) or according to a contract; and anyone else who otherwise, without being the owner, bears the risk of the property on its transfer. If the intention is for other interested parties to be covered as well, this must be specified in the conditions. The rules must be mandatory for the benefit of creditors,

with such security as is conferred by a special preferential right

according to the Preferential Rights Act. These parties also enjoy

some mandatory protection when, for example, the policyholder has

contravened the duty of disclosure and when he is in arrears in

the premium. As at present, mandatory cover is also afforded

paying

to the new owner of the property insured and is to apply for at least

seven days.

The intention is that the Act should, in principle, regulate only the position of the various interested parties vis-â-vis the insurance company, not which of them should ultimately be entitled to indemnity for damaged property — a question arising from the contrac-

tual relationship usually existing between interested parties with

competing indemnity claims.

The draft Act also regulates the rights of the injured party conferred by liability insurance. This form of insurance is increasingly regarded as cover for not only the insured but the injured party as well. we have proposed a right for the latter to claim

Consequently,

direct from the insurance company the indemnity that is payable

to the insurance contract. The insured will be obliged to

according

inform the injured party about the policy at the 1atter’s request. The company must then adjust the loss in consultation with the insured. The rule concerning direct claims will be mandatory for consumer insurance, where the party’s interest in dealing direct with

injured

the insurance company is usually greatest. In business insurance, on the other hand, it is discretionary except in the case of compulsory insurance and when the insured, owing to bankruptcy or the like, is unable to pay compensation; the policyholder often has its own

interest in checking the insurance company’s loss adjustment. The proposal also includes a provision concerning the injured party’s right to obtain indemnity under a liability insurance policy

when the sum insured is insufficient to meet all the injured parties’ claims. If the insurance company intentionally, or through negligence, disburses an excessiv sum without considering the fact that more claims may be submitted, the company can be forced to pay some over and above the sum insured, to additional

indemnity, injured parties.

Loss adjustment etc.

The draft Act contains provisions concerning loss adjustment, limitation of action, the risk of certain statements and court procceedings. These are in broad agreement with the provisions of the Consumer Insurance Act. Indemnity may be reduced after an assessment of reasonable grounds if, for example, the insured omits to report the loss according to the terms, or wilfully makes an incorrect statement or conceals some information during loss adjustment.

Group insurance

The draft Act brings together certain rules governing group insurance policies. These conform largely to our proposals in the Insurance of Persons Act. As mentioned above, we considered that we should also regulate group insurance based on compulsory affiliation through a decision of the group’s representative(s) or on “automatic affiliation”, whereby the individual group member becomes

insured merely by omitting to refuse the policy: special protective

rules are provided for group members who in this way have not taken any initiative of their own to join the insurance scheme.

As in the draft Insurance of Persons Act, the policies are so constructed that in voluntary insurance the is the

groupmember policyholder, but in compulsory insurance the person signing the

group contract. This means that, in the latter case, the group member is not obliged to pay the premium; nor, in general, does he have

any independent obligations according to the insurance contract. In

voluntary insurance, regardless of the manner of affiliation, the most important protection for the member is his entitlement to cancel the insurance contract with immediate effect, thereby releasing himself from all the obligations it imposes. Furthermore, however, we have proposed a rule concerning special notification of automatic affiliation, whereby a member is not obliged to pay the premium until he has been informed that he can opt out of the scheme.

Other proposals include special rules concerning, for example,

information, the period of the company’s liability, revocation of insurance, limitation of the company’s liability and the premium. These rules are aimed at protecting the individual member in the event of errors and omissions on the part of the group’s representative(s). As in the draft Insurance of Persons Act, provisions

special

are provided to protect a group member in voluntary insurance, when premium arreares are not caused by him personally.

Summary 39

Insurance based on collective agreements

Although the need to protect the insured is not as great in insurance based on collective labour market agreements, since the individual by his trade union, we have (as employee is normally supported stated considered that we should legislate concerning these

above)

of insurance as well. Broadly speaking, we have

important types

followed the rules proposed for personal insurance of this type. On certain the insured obtains a form of protection similar to

points,

that conferred by group insurance.

Changes in the Tort Liability Act

As a result of the forthcoming cancellation of the Insurance Contracts Act, we have had to adopt an opinion on the matter of the insurer’s of recourse. Admittedly, the Act prescribes a restric-

right

tion on insurance companies’ scope for reclaiming insurance indisbursed, but the rule is not mandatory and companies

demnity

often reserve in policy conditions the full right of recourse against the person responsible for the damage or loss. This right is, however, used very sparingly, especially where private persons are concerned, and in the usual case — in which the person responsible for the loss has liability insurance — the right is often restricted by recourse between the insurance companies. Thus, the clause does agreements well with insurance practice. Nor is it easy to

not tally particularly

combine with one approach in indemnity law in recent

prominent

viz. that one should ensure that a loss is borne as far as years, by the instead of letting it be borne by individuals.

possible policy,

In our opinion, the right of recourse should be restricted, especialindividuals. This, according to the proposal, will

Iy against private

take means of rules in the Tort Liability Act whereby a

place by

held the reduces the actual entitlement to

policy by injured party

even when the current rule concerning modification of

damages, unreasonably heavy damages is inapplicable. We propose that it

should be to modify indemnity according to the Tort Lia-

possible

bility Act for property damage or purely pecuniary loss, if this is reasonable in view of policies or insurance options. Another

existing

rule is that if a claim is covered by general insurance, a

proposed

can be held only to the extent that there

private person responsible

— are particular reasons why this should be so. In “self-insurance” when the is the central government, a municipality or a

injured party

which, because of its resources, deliberately omits to large company take out insurance — the injured party should not enjoy a better right than if there had been and insurance policy. The rules are supplemented by a new provision concerning the way in which liability should between people who are jointly be ultimately apportioned

liable. Apportionment should take place according to what is reasonable in view of the grounds of the liability for the

damages, existing

liability insurance or insurance possibilities and other circumstances. On the whole, the rules conform to the unwritten legal

principles

applying today, but the intention is that insurance should a

play

somewhat greater role than it does at present.

Lagförslag

Nedan framläggs förslag till

1¶Skadeförsäkringslag

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m., 1 och 2 §§

Tvingande bestämmelser, 3 och 4 §§

2 Information

kap.

Information innan en försäkring meddelas m.m., 1-3 §§ Information under försäkringstiden och i samband med förnyelse, 4 § Information om möjligheter till överprövning m.m., 5 § Underlåtenhet att lämna information m.m., 6 och 7 §§

3 kap. Försäkringsavtalet m.m.

Rätt till konsumentförsäkring, 1 §

Ansvarstiden m.m., 2 §

Uppsägning av försäkringen m.m., 3-7 §§

4 kap. Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

Upplysningsplikten, 1-4 §§

Framkallande av försäkringsfall m.m., 5 § Säkerhetsföreskrifter, 6 §

Räddningsplikt, 7 §

Identifikation, 8 § Gemensamma bestämmelser, 9-11 §§

5 kap. Premien

Betalning av premien, 1 § Premiedröjsmål, 2 och 3 §§ Tilläggspremie, 4 §

Betalning genom bank eller post m.m., 5-7 §§

6 kap. Försäkringsersättningen

Allmänna regler om ersättningen, 1 och 2 §§ Underförsäkring, 3 §

Dubbelförsäkring, 4 §

Ersättning för räddningskostnader, 5 §

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

Försäkring av tredje mans intresse, 1-6 §§ Direktkrav vid ansvarsförsäkring m.m., 7-9 §§

Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring, 10 §

8 kap. Skadereglering m.m.

Utbetalning av ersättning m.m., 1 § Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m., 2 och 3 §§

Preskription av rätt till försäkringsersättning, 4 §

Risken för vissa meddelanden, 5 § Tvist om rätt att teckna eller behålla en försäkring, 6-8 §§ Regressrätt m.m., 9 §

9 kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§

Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 och 7 §§

Uppsägning av försäkringen m.m., 8-12 §§

s Premien, 13-15 §§ Meddelanden till de försäkrade, 16 §

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§

Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 §

Uppsägning av försäkringen, 7 § Ändring av försäkringen, 8 § Efterskydd, 9 § Oriktiga uppgifter, 10 §

SOU 1989288 Lagförslag 43

2 Lag om införande av

skadeförsäkringslagen (1992:000)

3 om i Lag ändring personförsäkringslagen (19XX:0()0)

4 Lag om säkerhetsrätt i

försäkringsersättning

5 Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

6 om i Lag ändring skadeståndslagen (1972:207)

7 om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella Lag sambor

8 Lag om i om

ändring lagen (1989:508) försäkringsmäklare

9 om i s. innefattande Lag ändring lagen (1902:71 1), vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar

10 om i (1922:382) angående Lag ändring lagen

för skada i av luftfart ansvarighet följd

11 om i om Lag ändring lagen (1933:269) ägofred

12 om ändring i (1943:459) om tillsyn över Lag lagen hundar och katter

Lagförslag 45

1 Förslag till

Skadeförsäkringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag tillämpas på försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhetsskada i Övrigt (skadeförsäkring) som tecknas hos ett försäkringsbolag. I 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (19XX:00O) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäkring.

Lagen gäller inte för trafikförsäkring, om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410), och inte heller för återförsäkring.

Bestämmelserna i 2-8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

2 § I denna lag betyder försäkringstagaren: den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag, den försäkrade: den vars intresse har försäkrats mot skada, konsumentförsäkring: skadeförsäkring som konsument eller dödsbo tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål, företagsförsäkring: skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och annan skadeförsäkring som inte är konsumentförsäkring eller kollektivavtalsgrundad försäkring, sjöförsäkring: skadeförsäkring som avser fartyg eller varor under eller i samband med sjötransport.

Tvingande bestämmelser 3 § Vid konsumentförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring är försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade, utan verkan mot honom. Vad som nu har sagts gäller även vid företagsförsäkring, om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet samt förhållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot ett sådant villkor.

Försäkringsvillkor, som avviker från bestämmelserna i 7 kap. till

nackdel för den försäkrade eller annan ersättningsberättigad, saknar

verkan. Detsamma gäller försäkringsvillkor vid ansvarsförsäkring

som till nackdel för den skadelidande avviker från 4 kap. 9 § andra stycket eller 8 kap.

Första stycket gäller inte vid sådan sjöförsäkring eller annan

transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring och inte heller vid kreditförsäkring eller försäkring

som avser all framtid. 4 § Vad som sägs i 3 § första stycket gäller inte

1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer ett

kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central ar-

betstagarorganisation, och

2. sådan gruppförsäkring för konsumenter som i fråga om utform-

ning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad för-

säkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 Information

kap.

Informationinnan en försäkring meddelas m.m.

l § Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna den information enligt

bestämmelserna i detta kapitel som kan anses erforderlig med hänsyn till försäkringens art och mottagarens förhållanden. Härvid skall särskilt beaktas om denne i egenskap av konsument eller av annan

anledning kan antas sakna sakkunskap i frågan.

2 § Innan en försäkring meddelas skall försäkringsbolaget lämna en information som är utformad så att den underlättar valet av för-

säkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren

som en kund behöver för att bedöma kostnaderna för och om-

fattningen av försäkringen.

I informationen skall särskilt framhållas 1. villkor som utgör en särskilt viktig avgränsning av försäkrings-

skyddet,

2. förbehåll enligt 3 kap. 2 § andra stycket om att bolagets ansvar inte inträder förrän premien betalas, 3. föreskrift enligt 4 kap. 3 § om skyldighet att anmäla ändring av risken, och 4. särskilt viktig säkerhetsföreskrift.

Information enligt första och andra styckena behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder. 3 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på

premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren

erforderlig information om försäkringsvillkoren.

under och i samband med

Information försäkringstiden förnyelse

4§ Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen

förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera för-

säkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Om

bolaget begär

ändring av försäkringen, skall bolaget samtidigt tillställa försäkringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Härvid skall särskilt framhållas nya villkor och föreskrifter som avses i 2 § andra stycket 1, 3 och 4.

På försäkringstagarens begäran är bolaget skyldigt att också i

övrigt lämna information om premien och andra villkor för försäkringen.

Information om till överprövning m.m.

möjligheter

5 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständig-

heterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras

under försäkringstiden, om inte försäkringstagaren har begärt åt-

gärden. Finns det risk för att rätten till försäkringsersättning skall gå

förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om

detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna information m.m.

6 § l fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag

tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om

otillbörlig marknadsföring eller underlåtenhet att lämna information

vid marknadsföring.

Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.

7 § Om inte ett villkor har särskilt framhållits för försäkringstagaren enligt 2 § andra stycket eller 4 § första stycket, får villkoret inte åberopas av försäkringsbolaget. Vad som nu har sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt ett särskilt meddelande om villkoret till försäkringstagaren eller den försäkrade på annat sätt då har fått kännedom om detta. Har information om ett villkor inte lämnats enligt 2§ andra stycket, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om villkoret har framhållits i samband med information enligt 3 §.

3 m.m.

kap. Försäkringsavtalet

Rätt till konsumentförsäkring

l § Ett försäkringsbolag får inte vägra en konsument att teckna en konsumentförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten, om inte det finns särskilda skäl för att vägra försäkring med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans om-

fattning eller annan omständighet.

Första stycket gäller också om möjligheten att få en konsument-

försäkring förnyad vid försäkringstidens utgång.

Ansvarstiden m. m.

2§ När en försäkring meddelas skall, om inte annat har avtalats

eller framgår av omständigheterna, tiden för försäkringsbolagets

ansvar räknas från och med dagen efter den då meddelande att försäkringstagaren ville teckna försäkringen avsändes eller lämnades till bolaget, till och med sista dagen under försäkringstiden.

Har bolaget förbehållit sig att dess ansvar skall inträda tidigast när premien betalas, räknas tiden för ansvaret från och med dagen efter

betalningen.

Avtal om konsumentförsäkring får slutas för högst ett år, om inte det finns särskilda skäl för en

längre försäkringstid.

Uppsägning av försäkringen m.m.

3§ Försäkringstagaren får säga upp försäkringen att omedelbart

upphöra före försäkringstidens utgång,

1. efter skada, om uppsägningen görs inom en månad från det att

han fick del av försäkringsbolagets beslut i ersättningsfrågan,

2. om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar annan lik-

nande omständighet, 3. om bolaget har begärt ändring av försäkringsvillkoren enligt 5 §, 4. om försäkringen har förnyats enligt 6 § och försäkringstagaren

ännu inte har betalat premie för den nya premieperioden, 5. om det i annat fall föreligger en ny omständighet av väsentlig

betydelse för försäkringsförhållandet. Om försäkringstagaren efter förnyelse enligt 6 § första stycket av

en konsumentförsäkring tecknar en motsvarande försäkring i ett

annat försäkringsbolag utan att betala premie för den förnyade

försäkringen, anses denna uppsagd med omedelbar verkan. 4 § Utom i de fall som avses i 4 kap. 2 § första stycket och 5 kap. 2 §

första stycket får försäkringsbolaget säga upp en försäkring att upphöra före försäkringstidens utgång bara om försäkringstagaren eller

Lagförslag

den försäkrade grovt har åsidosatt sina mot förpliktelser bolaget eller om det annars finns skäl. synnerliga Uppsägningen skall göras skriftligen och med en månads uppsägningstid räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen skall ske utan oskäligt dröjsmål från det att fick bolaget kännedom om det förhållande Förvarpå uppsägningen grundas. summar bolaget detta, förlorar det rätten att säga upp försäkringen på grund av detta förhållande, om inte eller den försäkringstagaren försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

5 § Om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot eller det annars finns skäl bolaget synnerliga får försäkringsbolaget att ändras under begära försäkringsvillkoren försäkringstiden. Angående en sådan begäran gäller vad som i 4 § andra stycket sägs om uppsägning. I 2 kap. 4 § första stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring enligt första stycket.

6 § Om inte annat framgår av avtalet eller föromständigheterna, nyas en försäkring, som inte har för att vid sagts upp upphöra försäkringstidens utgång, för den vanligen tillämpade försäkringstid som närmast svarar mot den senast gällande försäkringstiden. Försäkringstagaren får när som helst säga upp försäkringen till försäkringstidens utgång. Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att avsände bolaget uppsägningen.

7 § Vill försäkringsbolaget ändra försäkringen i samband med förnyelse enligt 6 § första stycket, skall bolaget begära ändring samtidigt med krav på premie för den förnyade Den försäkringen. förnyade försäkringen gäller då för den tid och på de villkor bolaget har erbjudit. I 2 kap. 4 § första finns bestämmelser om information i stycket samband med ändring enligt första stycket.

4 kap. av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

Upplysningsplikten

l § Intill dess försäkringsbolaget har till om en tagit ställning frågan försäkring skall meddelas eller får av förnyas bolaget försäkringstagaren begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Försäkringstagaren skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor. Vid företagsförsäkring skall också utan förförsäkringstagaren

av bolaget lämna om förhållanden av uppenbar be-

frågan uppgift tydelse för riskbedömningen och under försäkringstiden på begäran

ge bolaget upplysningar om sådana förhållanden.

Om inser att bolaget tidigare har fått oriktiga

försäkringstagaren eller ofullständiga uppgifter om förhållanden av uppenbar betydelse för riskbedömningen, är han skyldig att utan oskäligt dröjsmål rätta

uppgifterna.

2 § Har försäkringstagaren vid avtalets ingående förfarit svikligt

eller i strid mot tro och heder, är försäkringsbolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall och är berättigat att säga upp för-

med omedelbar verkan. Uppsägningen skall ske skrift-

säkringen ligen.

Om i annat fall försäkringstagaren uppsåtligen eller oaktsamt har

eftersatt sin upplysningsplikt enligt 1 §, kan ersättning från för-

sättas ned i fråga om varje försäkrad efter vad som är

säkringen

Härvid skall särskilt beaktas den betydelse förhållandet

skäligt.

skulle ha haft för bedömning av risken, det uppsåt eller den

bolagets

oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art.

3§ Försäkringsbolaget får i villkoren föreskriva att försäkrings-

utan uppehåll skall till anmäla, om ett

tagaren oskäligt bolaget

förhållande av för risken ändras. Om

angivet väsentlig betydelse

försäkringstagaren försummar detta, kan ersättningen från försäk-

sättas ned i om försäkrad enligt vad som sägs i 2 §

ringen fråga varje

andra En förutsättning är dock att bolaget i samband med

stycket. krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälnings-

och om följderna av att denna inte fullgörs.

skyldighet

4 § Försäkringsbolaget får inte åberopa bestämmelsen i 2 § andra

om när det mottog eller de skulle ha

stycket bolaget, upplysningarna

getts, insåg eller hade bort inse att lämnade uppgifter var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upp-

var utan för bolaget eller senare har

lysningarna avsåg betydelse upphört att ha betydelse.

Framkallande av försäkringsfall m.m.

5 § Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, lämnas inte ersättning från försäkringen såvitt angår honom. Detsamma i den mån han förvärrat följderna av

gäller uppsåtligen ett försäkringsfall.

Har den försäkrade framkallat försäkringsfallet eller förvärrat dess genom medveten vårdslöshet, som har inneburit be-

följder

risk för den skadan, kan ersättningen sättas ned

tydande uppkomna

såvitt honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans

angår handlande och omständigheter i övrigt.

Lagförslag

Säkerhetsföreskrifter

6 § Om den försäkrade vid försäkringsfallet har försummat att iaktta

en säkerhetsföreskrift som tydligt framgår av försåkringsvillkoren

eller av författning vartill villkoren hänvisar, kan ersättningen från försäkringen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är

skäligt.

Vid nedsättningen skall särskilt beaktas förhållandets samband med den inträffade skadan, det uppsåt eller den oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art.

Med säkerhetsföreskrift avses föreskrift om vissa bestämda hand-

lingssätt eller anordningar, som är ägnade att förebygga eller be-

gränsa skada, eller om vissa bestämda kvalifikationer hos den försäkrade eller hans anställda eller andra medhjälpare.

Räddningsplikt

7 § När ett försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedelbart förestående, skall den försäkrade efter förmåga vidta åtgärder för att hindra eller minska skadan och, om annan är

ersättnings-

skyldig, bevara den rätt försäkringsbolaget kan ha mot denne.

Åsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom medveten vårdslöshet vad som åligger honom enligt första stycket, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med

hänsyn till hans handlande och omständigheterna i övrigt.

Identifikation

8 § Om försäkringsbolaget gjort förbehåll härom i villkoren skall vid tillämpning av reglerna i 5-7 §§ med den försäkrades handlande likställas handlande av 1. den som med den försäkrades samtycke har hand om den försäkrade egendomen och 2. den försäkrades make och sambo samt vid tillämpning av 6 § även annan familjemedlem, när den försäkrade

egendomen utgör gemensam bostad eller i denna.

bohag

När reglerna i 5-7 §§ vid skall, om

tillämpas företagsförsäkring

förbehåll gjorts i villkoren, med den försäkrades handlande dessutom likställas handlande av sådana anställda och andra medhjälpare till honom som anges i förbehållet.

Gemensamma bestämmelser 9 § Reglerna i detta kapitel om att ersättning kan nedsättas eller inte skall utgå tillämpas inte på grund av 1. handlande som har inneburit endast ringa oaktsamhet, 2. handlande av någon som har varit i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken eller varit under tolv år, eller

3. handlande som har avsett att förebygga skada på person eller

egendom i sådant nödläge att det varit försvarligt.

Bestämmelserna om nedsättning av ersättning i 5 § andra stycket, 6 § första stycket och 7 § andra stycket tillämpas inte vid ansvarsförsäkring. Om inte fall som avses i 7 kap. 8§ föreligger, får dock

försäkringsbolaget vid företagsförsäkring i villkoren förbehålla sig

att lämna ersättning endast i den mån denna inte kan utges av någon försäkrad.

10 § Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar, skall bolaget lämna skriftligt meddelande om detta till försäkringstagaren och till för-

säkrad som gör anspråk på försäkringsersättning. Meddelandet skall

lämnas utan oskäligt uppehåll från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet kan föreligga. Försummar bolaget detta, förlorar det rätten att åberopa förhållandet om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

ll § Reglerna i detta kapitel tillämpas också på försäkringsvillkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av

1. om någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet har medverkat till eller förhand känt till

försäkringsfallet på

de förhållanden som orsakat detta, eller

2. om vissa försiktighetsmått som är ägnade att förebygga eller

begränsa skada har underlåtits.

5 kap. Premien

Betalning av premien

l § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på

premien till försäkringstagaren.

Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då

bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren.

Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en

senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tids-

begränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning.

Premiedröjsmål

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp

försäkringen. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den

avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla uppgift om detta. Saknas denna uppgift, får upp-

sägningen ingen verkan.

Om försäkringstagaren inte har kunnat betala pemien inom den i andra stycket angivna fristen därför att ett plötsligt hinder uppkommit i hans verksamhet eller han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

3 § Betalar försäkringstagaren premie efter det att försäkringen har upphört enligt 2 §, skall han därigenom anses ha begärt en ny

försäkring från och med dagen efter den då premien betalades. Vill

försäkringsbolaget inte meddela försäkring enligt försäkringstaga-

rens begäran, skall en underrättelse om detta avsändas till för-

säkringstagaren inom fjorton dagar från den dag då premien be-

talades. Annars anses en ny ha tecknats i med

försäkring enlighet försäkringstagarens begäran.

Tilläggspremie

4§ Har den avtalade premien höjts under försäkringstiden, skall

tilläggspremien betalas inom fjorton dagar från den dag då försäkringsbolaget avsände krav på tilläggspremien till försäkrings-

tagaren.

Om en tilläggspremie inte betalas i rätt tid, får bolaget räkna om

försäkringstiden för den ändrade försäkringen med hänsyn till den

premie som har betalats. En sådan ändring får verkan tidigast fjorton dagar efter det att en underrättelse om omräkningen har avsänts

till försäkringstagaren.

Betalning genom bank eller post m.m.

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa ome-

delbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalnings-

uppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när uppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

6 § Om försäkringen upphör i förtid, är försäkringsbolaget berätti-

gat till premie endast för den tid under vilken bolaget har varit ansvarigt. Har högre premie betalats, skall bolaget betala tillbaka

överskjutande belopp.

7 § Vid konsumentförsäkring förlorar försäkringsbolaget rätten till

obetald premie när sex månader har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

6 kap. Försäkringsersättningen

Allmänna regler om ersättningen

1 § Om inte annat framgår av försäkringsavtalet är den försäkrade berättigad till ersättning för den ekonomiska skada han lider genom

försäkringsfallet. Ersättning kan utgå för varje lagligt intresse som omfattas av försäkringen.

Avtal kan träffas om att visst slag av skada skall ersättas med ett bestämt belopp eller beräknas på ett bestämt sätt. Om på grund av

omständigheter som försäkringsbolaget inte har eller borde ha räk-

nat med vid avtalets ingående ersättningen skulle i betydande mån överstiga förlusten, är bolaget inte skyldigt att utge mera än som svarar mot denna.

2§ Avser försäkringen värdet av skadad eller förstörd egendom

skall om inte annat framgår av försäkringsavtalet följande gälla.

Värdet skall anses motsvara återanskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk samt, när skadan inte avser byggnad, för nedsatt användbarhet och annan omständighet. Om återanskaffning inte kan ske skall värdet i stället anses motsvara vad som vid denna tidpunkt kunnat erhållas vid en ända-

målsenlig försäljning.

Underförsäkring

3§ Skall försäkringsbeloppet enligt försäkringsvillkoren motsvara

värdet av försäkrad egendom eller annat försäkrat intresse och

understiger försäkringsbeloppet i betydande mån detta värde, kan

ersättning från försäkringen sättas ned i förhållande till underför-

säkringen.

Dubbelförsäkring

4 § Om samma intresse har försäkrats mot samma risk hos flera

försäkringsbolag, är varje bolag ansvarigt mot den försäkrade som

ensamt hade meddelat försäkring. Den försäkrade om det bolaget har dock inte rätt till högre ersättning från bolagen än som sammanlagt svarar mot skadan. Överstiger summan av ansvarsbeloppen skadan, fördelas mellan bolagen efter förhållandet

ansvarigheten mellan ansvarsbeloppen.

Ersättning för räddningskostnader

Även om avtalat överskrids, ansvarar för-

5§ försäkringsbelopp

för kostnad som den försäkrade har till följd av

säkringsbolaget

åtgärder som avses i 4 kap. 7 §, i den mån dessa kan anses föroch utöver som en försäkrad normalt får

svarliga går skyddsåtgärder

räkna med.

7 mans rätt enligt försäkringsavtalet kap. Tredje

av mans intresse

Försäkring tredje

l § En som avser värdet av fastighet eller värdet av lös

försäkring

sak gäller till förmån för

1. försäkringstagaren,

2. annan som eller, vid kreditköp, har är ägare till egendomen förvärvat under förbehåll om återtaganderätt,

egendomen

3. som i har sådan säkerhetsrätt som är för-

borgenär egendomen

enad med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (1970:979),

dock inte sjöpanträtt eller luftpanträtt,

4. annan som av avtal har säkerhetsrätt i egendomen, och

på grund

5. den som annars bär risken för egendomen vid dess överlåtelse. Vad stycket 1, 2, 4 och 5 gäller inte om annat som sägs i första

framgår av försäkringsavtalet.

2 § Om den försäkrade egendomen har övergått till ny ägare under en som avses i 1 § under minst sju

försäkringstiden, gäller försäkring

dagar efter riskens övergång till förmån även för den nye ägaren, i den mån dennes skada inte omfattas av annan försäkring på egendomen. Har av annan anledning än över-

försäkringen sagts upp

låtelsen, är dock uppsägningen giltig också mot den nye ägaren. Bestämmelsen i första tillämpas inte vid försäkring av

stycket

eller luftfartyg eller vid kreatursförsäkring.

skepp

3 § Har den försäkrade sådan säkerhetsrätt i egendomen som avses i

1 § första stycket 3, kan försäkringsbolaget inte mot honom åberopa

att enligt 4 är helt eller delvis fritt från ansvar på grund

bolaget kap.

av att annan eftersatt sin eller därför att den för-

upplysningsplikt

säkrade avtalet svarar för annans handlande utöver vad som

enligt

8 §. I den mån ansvarsfrihet föreligger för bolaget mot anges i 4 kap.

försäkringstagaren, kan bolaget återkräva utgiven ersättning av den-

ne med samma rätt som den försäkrade haft. Om den försäkrades namn och adress har anmälts hos

bolaget,

skall vad som sägs i första också rätt till

stycket gälla bolagets

ansvarsfrihet på grund av dröjsmål med premien, dock endast under fjorton dagar från det att bolaget avsände meddelande om dröjsmålet till den försäkrade.

4 § Gäller en försäkring till förmån för flera 1 § är en

enligt borge-

när som avses i 1 § första stycket 3 framför andra att av

berättigad

bolaget få ut försäkringsersättning motsvarande den fordran säkerhetsrätten avser, även om inte är förfallen till

fordringen betalning.

Om borgenärens säkerhet inte minskar försäk-

väsentligt genom

ringsfallet, har dock egendomens ägare när inte annat avtalats rätt att framför borgenären Närmare här-

uppbära ersättningen. regler

om finns i lagen (1992:000) om säkerhetsrätt i

försäkringsersättning.

Gör flera borgenärer med rätt 1 § första stycket 3

enligt anspråk

på att få ut ersättning, gäller om deras inbördes företräde vad som

föreskrivs i förmånsrättslagen.

5 § Försäkringsbolaget kan med verkan mot försäkrad avtala med

försäkringstagaren om ändring eller av uppsägning försäkringsav-

talet och tillställa denne eller annat meddelande rörande

uppsägning

försäkringen. Om anmälan gjorts hos i fall som avses i 3 §

bolaget

andra stycket, får dock avtal eller som är av för den

åtgärd betydelse

försäkrades säkerhet verkan mot den försäkrade först en månad efter att bolaget har avsänt meddelande därom till honom. Bestämmelsen i första stycket första gäller inte om

meningen

annat följer av avtal eller särskilt rättsförhållande mellan försäkringstagaren och den försäkrade och har insett eller bort

bolaget

inse detta.

6 § Sedan försäkringsfall har inträffat, har försäkrad rätt att av

varje försäkringsbolaget erhålla den försäkringsersättning som tillkommer honom enligt 1-5 §§ eller enligt försäkringsavtalet. får Bolaget

dock förhandla med försäkringstagaren och till honom betala försäkringsbelopp som annan kan vara till, om det inte

berättigad

framgår av försäkringsavtalet vem denne är och denne inte heller hos bolaget har anmält att han vill bevaka sin rätt.

själv

Direktkrav vid m.m.

ansvarsförsäkring

7 § Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav den

på

ersättning som skall direkt mot för-

utgå enligt försäkringsavtalet

säkringsbolaget i den mån han inte redan har av den

gottgjorts

försäkrade. Om krav på ersättning framställs mot skall det

bolaget,

snarast meddela den försäkrade om kravet och efter samråd med honom reglera detta. Dom eller överenskommelse angående kravet

mot bolaget inverkar inte på skadeståndsskyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet.

Den försäkrade och bolaget är skyldiga att på den skadelidandes

begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

8§ Försäkringsbolaget får vid företagsförsäkring genom särskilt

förbehåll fritaga sig från skyldigheten enligt 7§ att svara direkt gentemot den skadelidande. Sådant förbehåll gäller dock inte om 1. den försäkrade enligt författning eller myndighets föreskrift är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan, 2. den försäkrade är försatt i konkurs eller offentligt ackord har fastställts beträffande honom, eller 3. den försäkrade är en juridisk person som numera är

upplöst.

9 § Har försäkringsbolaget vid en ansvarsförsäkring betalat ut för-

säkringsersättningen till den försäkrade och kan sedan den skadelidande inte av denne få ut det skadestånd som tillkommer honom, är bolaget skyldigt att ersätta den skadelidande för vad som fattas, dock inte med högre belopp än bolaget betalat till den försäkrade.

Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring

10 § Om flera skadelidande har rätt till ersättning från en ansvars-

försäkring men försäkringsbeloppet inte är tillräckligt för att tillgodose deras ersättningsanspråk, är varje skadelidande berättigad

att få ut försäkringsersättning i förhållande till sitt

anspråk. Framgår det av utredningen rörande ett anspråk mot försäkringen att ytterligare anspråk som omfattas av samma försäkringsbelopp är

att vänta, får bolaget inte utbetala högre ersättning än den skadelidande kan antas vara berättigad till enligt första stycket. Detta gäller dock inte om anledning saknas att befara att någon skadelidande själv mäste svara för sin skada eller om två år förflutit sedan det första anspråket anmäldes.

I den mån bolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som sägs i andra stycket, ansvarar bolaget-för senare anmälda skador upp till det belopp som tillkommer den skadelidande

enligt

första stycket. Vad försäkringsbolaget härvid utger utöver försäkringsbeloppet får bolaget återkräva av den försäkrade.

8 kap. m.m.

Skadereglering

Utbetalning av ersättning m.m.

l § Sedan försäkringsbolaget har fått underrättelse om ett försäk-

ringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs

för att skadan skall kunna regleras. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och med iakttagande av den försäkrades och annan skadelidandes behöriga intressen.

Försäkringsersättning skall, om inte 7 kap. 10 § är tillämplig,

betalas ut senast en månad efter det att den ersättningsberättigade

har anmält försäkringsfallet och utredning som skäligen kan begäras

för att fastställa betalningsskyldigheten har lagts fram för bolaget. Detta gäller dock inte ersättning som avser livränta och inte heller i den mån rätten till ersättning är beroende av att egendom återställs eller återanskaffas, att en myndighet meddelar ett visst beslut eller att någon annan liknande händelse inträffar efter utgången av månadsfristen.

Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen

har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran

betalas ut i avräkning på den slutliga ersättningen.

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m.

2 § Om den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i för-

säkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till för-

säkringsbolaget inom viss tid eller om skyldighet att medverka till

utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försum-

melsen har medfört skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med

hänsyn till omständigheterna. Vid ansvarsförsäkring gäller dock i

stället att bolaget får av den försäkrade återkräva en skälig del av vad bolaget har utgett till den skadelidande.

Första stycket tillämpas inte om den försäkrades oaktsamhet varit

endast ringa.

3 § Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett

försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till ersättning

från försäkringen, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till om-

ständigheterna.

av rätt till försäkringsersättning Preskription

4 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget

eller annars åberopar fordringen mot bolaget i skiljeförfarande inom

tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget

inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan har förklarat att det tagit slutlig ställning till

bolaget anspråket.

Risken vissa meddelanden

för

5 § Gör försäkringstagaren sannolikt att ett meddelande som avses i 3 kap. 4 § andra stycket, 5 § första stycket, 6 § tredje stycket eller 5 kap. 2 § första stycket har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får meddelandet verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet kom fram och senast tre månader efter den dag då försäkringsbolaget avsände meddelandet till honom. Meddelandet får dock

aldrig verkan tidigare än som anges i handlingen.

Tvist om rätt att teckna eller behålla en försäkring

6 § Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan.

Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad. 7 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid

mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig.

Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt upp-

sägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran

om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 6 eller 7 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Innan en tvist som avses i 6 eller 7 § avgörs skall domstolen

60 Lagförslag

inhämta yttrande från om det inte är obe-

försäkringsinspektionen, hövligt.

Regressrätt m.m.

9 § Försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd i anledning av skadan, i den mån denna omfattas av

försäkringen och ersätts av bolaget.

Om begränsning av rätten till skadestånd av att skade-

på grund försäkring föreligger finns bestämmelser i skadeståndslagen (1972:207).

9¶Kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m. m.

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en för-

på hand avgränsad grupp och som anger villkor för avtal om

gruppförsäkring, gruppförsâkring: försäkring som meddelas ett och

enligt gruppavtal som gäller under förutsättning att den försäkrade eller närstå-

någon ende tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller att inte

genom avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan

betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget.

Som konsumentförsäkring anses vid tillämpning av detta

kapitel gruppförsäkring som meddelas för en grupp konsumenter.

2 § För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-10 §§ och 15 § tilllämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök

på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet.

3 § Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen.

Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är för-

säkringstagare.

Lagförslag 61

Information

4 § Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaderna för och omfattningen av försäkringen. Härvid skall sådana villkor som avses i 2 kap. 2 § andra stycket särskilt framhållas.

Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för bedömning av frågan om de med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt bör ansluta sig till försäkringen. Innebär ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring att gruppmedlemmarna kan bli anslutna genom att inte avböja försäkringen, skall bolaget ge skriftligt meddelande till medlemmarna om detta förhållande och om deras möjlighet att enligt 8 § andra stycket säga upp försäkringen för omedelbart upphörande.

Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldighet även mot annan som har anspråk mot bolaget. 5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskedet skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.

Reglerna i 2 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

Tiden ansvar

för bolagets

6 § När ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges

i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla som då

gruppmedlemmar

fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter sig senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen.

Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte av-

böja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för avböjande går

ut.

Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid

obligatorisk

gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet. 7 § När ansvaret har inträtt mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som försäkrad jämte gruppmedlemmen.

Uppsägning av försäkringen m.m.

8 § Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens

sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade vid den

tidpunkt

som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att

uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mot-

tagit uppsägningen, skall det genast ge skriftligt meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna.

Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att

när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom. 9 § Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan

anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkrings-

bolagets ansvar för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom en_ månad efter utträdet.

Bolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla, i den mån den försäkrade på annat sätt har fått eller

uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare. Om det är

påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att första stycket inte heller annars skall

tillämpas.

10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med

förnyelse. Skriftligt meddelande om uppsägning från försäkringsbolagets si-

da skall ges till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en månad efter det att meddelandena avsändes.

Första första gäller inte, om annat framgår av

stycket meningen avtalet eller omständigheterna i övrigt.

11 § Utom i de fall som anges i 4 kap. 2 § första stycket och 9 kap.

14§ får försäkringsbolaget säga upp en gruppförsäkring för att

i förtid eller ändras under försäkringstiden endast i fråga

upphöra

om gruppmedlemmar som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot

bolaget. Om sådan uppsägning gäller 3 kap. 4 § andra stycket.

12 § Försäkringsbolaget får inte mot den försäkrade åberopa att

någon annan har eftersatt upplysningsplikt eller anmälningsskyldig-

het enligt 4 kap. 1—4 §§.

Premien 13 § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände

krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala

premien till bolaget. I fall som avses i 4 § andra stycket andra

meningen får premiekravet verkan först fjorton dagar efter det att

meddelandet till gruppmedlemmen avsänts av bolaget.

Premien för en senare premieperiod och första premien för en

försäkring som har förnyats enligt 10 § skall betalas senast på perio-

dens första En som avser tid än en månad

dag. premie längre

behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då

bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsav-

talet skall betala premien till bolaget.

Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

14 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget såga upp

försäkringen.

Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått

gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen.

Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Saknas uppgiften, får uppsäg-

ningen ingen verkan.

15 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 14 § andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade

har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför

gruppmedlemmen

att han inte har fått ut eller intjänad lön från sin huvud-

pension

eller därför att någon liknande oväntad händelse

sakliga anställning

har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 14 § första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Om vid frivillig gruppförsäkring ett med premien beror

dröjsmål

på försummelse av någon, som skall betala

enligt gruppavtalet pre-

mien för gruppens räkning, får verkan för den för-

uppsägningen

säkrade gruppmedlemmen och försäkrade som har anslutits

jämte

honom först en vecka efter det att medlemmen har fått känne-

själv

dom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter av den

utgången

frist som anges i 14 § andra stycket.

Meddelanden till de försäkrade

16 § Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad en eller ett annat

uppsägning

meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för hans kännedom. Ett meddelande som avser bestämda

gruppmed-

lemmar skall sändas till dessa personligen.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsområde m. m.

l § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad för-

säkring tillämpas på skadeförsäkringar som

1. tecknas av arbetsgivare för att ge åt anställda,

försäkringsskydd

2. meddelas enligt försäkringsvillkor som ett i villkoren an-

följer

givet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbets-

tagarorganisation och

3. tecknas hos ett som av kollektivavtalet.

försäkringsbolag framgår Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivar-

en själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan också omfattas av

försäkringen.

Om försäkringsskyddet ett kollektivavtal som avses i första

enligt

stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har tecknat försäkring trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som från en kollektivav-

ersättning talsgrundad försäkring.

2§ För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6 kap.,

7 kap. 1-4 §§ och 6-10 §§ samt 8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel.

Upplysnings- och anmälningsplikt 4 åvilar även den enligt kap.

försäkrade. Vad som i 3-5 §§ sägs om anställda gäller också andra som om-

fattas av försäkringen.

Lagförslag

3 § Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad

försäkring med försäkringsbolaget och är

försäkringstagare.

Anställd som försäkringen avser att anses som försäkrad,

skydda även om försäkringen för

gäller ersättningsskyldighet arbetsgivaren.

Information

4 § När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att teckna kollektivavtalsgrundad har skall

försäkring ingåtts, försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen sätt informera de

följer på lämpligt arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse arbetsgivarnas skyldighet att teckna försäkring, kostnaderna för försäkringen och omfattningen av denna.

Under försäkringstiden skall bolaget och

arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera och anställda om sådana

arbetsgivare förhållanden rörande försäkringen som det är av för dem

betydelse att känna till. Informationsskyldigheten med av försäk-

anledning ringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har

anspråk mot bolaget.

5 § När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om av

viktiga avgränsningar försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av el-

försäkringsskyddet ler väsentlig ändring av försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från

försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. kan dock

Uppgiften inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före

försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att är

uppgiften oriktig eller inte längre är giltig.

Reglerna i 2 kap. 5 § tillämpas vid för-

kollektivavtalsgrundad säkring. Om bolaget underlåter att sin

fullgöra informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 2 kap. 6 §.

Tiden för bolagets ansvar

6 § När en arbetsgivare tecknar försäkring som han enligt kollektivavtal är skyldig att teckna, räknas tiden för ansvar från och

bolagets

med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om försäkring avsändes eller lämnades till bolaget.

Uppsägning av försäkringen

7 § Försäkringsvillkoren får innehålla att försäkringen inte kan upp-

höra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollek-

tivavtal är skyldig att hålla försäkringen. Om villkoren inte innehåller en sådan bestämmelse gäller vad som anges i andra stycket.

En försäkring som gäller tills vidare kan sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan säga upp försäkringen för upphörande i

bolaget

förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen

till arbetsgivaren.

Ändring av försäkringen

8 § Försäkringsbolaget får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt att ändra försäkringen under försäkringstiden. Ändring får dock göras bara med godkännande av de arbetsmarknadsparter som har

slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.

Efterskydd

9§ När någon lämnar sin anställning har han rätt till efterskydd

enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller

när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen.

Oriktiga uppgifter

10 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap.

1-4 §§ mot den som kräver ersättning åberopa att någon annan har

eftersatt sin upplysnings- eller anmälningsskyldighet.

Lagförslag 67

2 till

Förslag

om införande av (1992:000)

Lag skadeförsäkringslagen

Härigenom föreskrivs följande.

l § Skadeförsäkringslagen (1992:000) träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats eller förnyats efter ikraftträdandet. På förnyade försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet tillämpas dock lagen (1927:77) om försäkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980:38) i fråga om försummelse av upplysningsplikten som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2 § För försäkringar som meddelats före ikraftträdandet och som inte förnyats efter denna tidpunkt (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980:38) om inte annat följer av andra stycket.

Skadeförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar som meddelats för all framtid. Istället för 7 kap. 1-6 §§ gäller dock 54-58 §§ och 87 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Skadeförsäkringslagen tillämpas också på äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

68 Lagförslag

3 till

Förslag Lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX:000)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (19XX:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

Om en personförsäkring ingår Om en in-

personförsäkring som en del i en konsumentför- går som en del i en

försäkring säkring enligt 1 § konsumentför- enligt skadefärsäkringslagen säkringslagen (198038), gäller (1992:000), gäller för personförför personförsäkringen dels säkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap. samt 6-8 9 2 § me-

kap., kap. första 9 kap. 2 § första meningen, 3, 14 3, 14 och 19 §§ samt

ningen, och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 10 kap. 2 § första

stycket första 5-29 och 40-43 §§ konsument- meningen, 3, 11 och 12 §§ denna försäkringslagen. Ingår person- lag, dels 1 kap. 3 och 4 §§, 2, 3 försäkringen som en del i en an- och 5 9 1 §, 2 §

kap., kap. tredje nan skadefärsäkring, gäller för 3-11 och 13-16 §§

meningen, personförsäkringen dels 1 kap. samt 10 kap. 1 §, 2 § sista stycket 4 §, 4 och 6-8 kap., 9 kap. 2 § och 3-9 §§

skadeförsäkringslaförsta meningen, 3, 14 och 19 §§ gen (1992:000). samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna lag, dels 2, 3, 11-17, 26-28 och 31- 33 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.

Denna lag träder i kraft den l januari 1992.

Lagförslag

4 till

Förslag

Lag om säkerhetsrätt i

försäkringsersättning

Härigenom föreskrivs följande.

l § Denna lag tillämpas, om en sådan säkerhetsrätt för

borgenär

som avses i 4§ 2-4 eller i 5, 6, 7 eller 8§

förmånsrättslagen

(1970:979) gäller i försäkrad fastighet eller i försäkrad lös sak.

Avtalsvillkor som inskränker de rättigheter för som

borgenärer följer av lagen är ogiltiga.

2 § Om vid försäkringsfall ersättning för skada på egendomen upp-

går till högst en tiondel av värdet av den egendom vari en säkerhetsrätt gäller, är ägaren av den försäkrade egendomen framför

borgenären berättigad att själv uppbära ersättningen av försäkringsbola-

get. Är ersättningen större, får den utan

borgenärens medgivande

utbetalas till annan endast om skadan har eller säkerhet,

avhjälpts

som länsstyrelsen har godkänt, har ställts för åter-

ersättningens

bärande för den händelse skadan inte inom tid.

avhjälps skälig

Visar inte ägaren inom två månader efter det att har

ersättningen

förfallit till betalning att han är berättigad att uppbära

beloppet,

eller har uppburet belopp äterbetalats, skall bolaget nedsätta beloppet hos länsstyrelsen för utbetalning till den som har rätt härtill.

Bolaget skall samtidigt lämna uppgift om borgenär vars namn och

adress har anmälts hos bolaget och skriftligen underrätta sådan

borgenär om nedsättningen.

3 § Om ett ersättningsbelopp har nedsatts hos länsstyrelsen, skall denna så snart det kan ske utsätta sammanträde för om

förhandling

rättsägares anspråk och beloppets fördelning. Kallelse till samman-

trädet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton i dagar förväg

sändas till den försäkrade egendomens ägare och till kända

borgenä-

rer med säkerhetsrätt i egendomen, med uppmaning att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Om det finns särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar i föras in i

förväg

Post- och Inrikes Tidningar.

I övrigt skall i fråga om fördelning av ersättningsbeloppet gälla

vad som föreskrivits om av vid exekutiv

fördelning köpeskilling försäljning av egendomen.

4 § Om försäkringsbolaget är ansvarigt för inträffad skada i förhållande till borgenär med säkerhetsrätt i men inte mot

egendomen

egendomens ägare, inträder bolaget i borgenärens rätt i den mån borgenärens fordran har betalats. Är fordringen intecknad, skall på

ansökan av länsstyrelsen pantbrev eller företagshypoteksbrev för det

sålunda betalade beloppet utfärdas med företrädesrätt näst efter

Lagförslag

intecknat på vilket betalning inte utfallit, och överlämnas till

belopp,

bolaget som säkerhet för dess fordran.

5 § Utfallet vid fördelning av medel betalning på beloppet av pantbrev eller skall sedan fördelningen blivit god-

företagshypoteksbrev,

känd eller vunnit kraft länsstyrelsen genast göra anmälan här-

laga om till inskrivningsmyndigheten och insända fördelningslängd dit.

6 § Utan hinder av att beloppet av skada som avses i 2 § har

fastställts vid förhandling mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget får borgenär med säkerhetsrätt i egendomen hos bolaget

att skadans skall, såvitt angår hans rätt, fastställas i

begära belopp

den försäkringsavtalet stadgar. Begäran skall framställas

ordning

inom en månad efter det att skadan inträffade eller, om anmälan om

borgenärens namn och adress gjorts hos bolaget, inom fjorton dagar

efter det att borgenären underrättats om skadebeloppets fastställande.

Framställs begäran enligt första stycket av flera borgenärer, skall

de gemensamt utse ett ombud att föra talan i saken. Kommer de inte överens skall ombudet utses av länsstyrelsen.

7 § länsstyrelse enligt denna lag är länsstyrelsen i länet där Behörig

säkerhetsrätten är eller, när så inte har skett, länet där

registrerad fanns vid försäkringsfallet. Fanns egendomen utomegendomen

lands, är länsstyrelsen i Stockholms län behörig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats eller förnyats efter ikraftträdandet. På försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet gäller lagen

(1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund. av brandförsäkringsavtal.

5¶Förslag till om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) Lag

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 6 § försäkringsrörelselagen

(1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

6 §

Styrelsen och verkställande Styrelsen och verkställande direktören i ett direktören i ett försäkringsbolag

försäkringsbolag

skall för den verksamhet som skall för den verksamhet som bedrivs i övervaka att bedrivs i Sverige övervaka att

Sverige

även andra än även andra försäkringsvillkor än

försäkringsvillkor

är med hänsyn är skäliga med hänsyn

premien skäliga premien

till det är av- till det skydd försäkringen är av-

skydd försäkringen

sedd att ge och omständigheter- sedd att ge , den risk försäkringna i och verk- en skall täcka och omständighe-

övrigt. Styrelsen

ställande direktören skall läm- terna i Övrigt. Styrelsen och na alla verkställande direktören skall

försäkringsinspektionen upplysningar som inspektionen lämna försäkringsinspektionen

behöver för att att till- alla upplysningar som inspektio-

granska

villkor är Vid nen behöver för att granska att

lämpade skäliga. granskningen bör inspektionen tillämpade villkor är skäliga. ägna särskild uppmärksamhet åt Vid granskningen bör inspektio-

villkoren för sådana försäkring- nen ägna särskild uppmärksamar som konsumenter tecknar hu- het åt villkoren för sådana för-

för enskilt ändamål. säkringar som konsumenter

vudsakligen

tecknar huvudsakligen för en-

skilt ändamål.

I fråga om transport- och sjökaskoförsäkring gäller första stycket

endast reseförsäkring och båtförsäkring tecknad av en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål.

Denna träder i kraft den 1 januari 1992.

lag

6 till

Förslag Lag om i ändring skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att i fråga om

skadeståndslagen (1972:207)‘

dels att 3 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 6 kap. 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 § Är skyldighet att utge skade- sakskada eller

Ersättning för stånd oskäligt betungande med ren förmögenhetsskada kan jäm-

hänsyn till den kas, om det är med hän-

skadeståndsskyl- skäligt

diges ekonomiska förhållanden, syn till el-

befintliga försäkringar

kan skadeståndet efter ler

jämkas försäkringsmöjligheter.

vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av ska-

deståndet och övriga omständig-

heter skall beaktas. Om en sakskada som inte vål-

lats i näringsverksamhet eller of-

fentlig verksamhet omfattas av

skadeförsäkring, utgår skade-

stånd i denna del endast i den

mån det föreligger synnerliga

skäl. Den som måste antas ha underlåtit att ta försäkring mot

sakskadan på grund av omfatt-

ningen av sina intressen har inte rätt till i större ut-

ersättning sträckning än om försäkring hade funnits.

Är i annat fall än som anges i

första och andra styckena skyl-

dighet att utge skadestånd oskä-

ligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekono-

miska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §

Skall två eller flera ersätta Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solida- samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet, i den mån riskt för skadeståndet, i den mån

ej annat följer av att begränsning ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldig- gäller i den skadeståndsskyldig-

het som åvilar någon av dem. het som åvilar någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga

har utgett i skadestånd skall slut-

ligen fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn

till grunden för skadeståndsan-

svaret, föreliggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjlig-

heter och förhållandena i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen omtryckt 1975:404.

74 Lagförslag

7 Förslag till

om i (1987:813) om homosexuella

Lag ändring lagen

sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande och

lagar bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken, 3. jordabalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, 6. 19 § första stycket, 35 § 4 mom., punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 § samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 9. (1971:479),

bostadsrättslagen 10. 9 § rättshjälpslagen 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt (1972:429), 11. lagen (1981:131) om kallelse 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på okända borgenärer, samt

12. 4 kap. 8 § första stycket ska-

deförsäkringslagen (1992:000).

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Senaste lydelse 1988:152.

Lagförslag 75

8 Förslag till

om i om

Lag ändring lagen (1989:508)

försäkringsmäklare

förekrivs att 12§ lagen (1989:508) om försäkrings-

Härigenom mäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§

skall se Försäkringsmäklaren skall se

Försäkringsmäklaren till att får den till att uppdragsgivaren får den

uppdragsgivaren information som en försäkrings- information som en försäkringsgivare enligt 5 § och 6 § första givare enligt personförsäkrings-

lagen (19XX:000) och skadeförstycket konsumentförsäkringsla-

är att läm- säkringslagen (1992:000) är skylgen (1980.38) skyldig na i samband med att en försäk- dig att lämna i samband med att ring tecknas. en försäkring tecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

76 Lagförslag

9 till

Förslag

Lag om ändring i s. innefattande

lagen (1902:71 1),

vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska skall att anläggningar upphöra gälla vid utgången av år 1991.

10 till

Förslag Lag om ändring i lagen (1922:382) angående

för skada i av luftfart

ansvarighet följd

Härigenom föreskrivs att 8§ i lagen an- (1922:382) angående svarighet för skada i följd av luftfart skall att vid upphöra gälla utgången av år 1991.

Lagförslag

11 till

Förslag

om i om

Lag ändring lagen (1933:269) ägofred

Härigenom föreskrivs att 47 § lagen (1933:269) om ägofred skall

A

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

Kommer någons hemdjur Kommer någons hemdjur

olovligen in å annans ägor och in å annans ägor och

olovligen

gör därå skada, vare djurets äga- gör därå skada, vare djurets ägare pliktig ersätta skadan ändå att re ersätta skadan ändå att

pliktig

han ej är därtill vållande. Vad han ej är därtill vållande. ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den, som vållat skadan.

Vad nu om ägare till ock den, som

stadgats hemdjur gälle mottagit

djuret till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

12 till

Förslag

om i om över

Lag ändring lagen (1943:459) tillsyn

hundar och katter

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Skada som orsakas av hund Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå skall ersättas av dess ägare, ändå att han ej är vållande till skadan. att han ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan.

Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

‘ Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.

1 Inledning

1.1 Kommitténs

uppdrag

Kommittén fick sina direktiv i ett anförande till statsrådsprotokollet den 5 april 1974 av dåvarande statsrådet Carl Lidbom (se 1975 års kommittéberättelse s. 79). En närmare beskrivning av direktiven har lämnats i kommitténs delbetänkande Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84 s. 35 ff). Här bör återges endast följande uttalande i

direktiven i fråga om gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade

försäkringar.

En svaghet med försäkringsavtalslagen är att dess regler är skrivna med tanke på individuella försäkringar och att reglerna är oanvändbara eller bara med svårigheter kan tillämpas på kollektiva försäkringar. Sådana försäkringar, till vilka hör grupplivförsäkringar, kollektiva pensionsförsäkringar och trygghetsförsäkringar, har emellertid under senare år fått allt större betydelse. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem som är förknippade med de kollektiva försäkringarna och pröva i vilken utsträckning det behövs särskilda lagregler för deras vidkommande.

Det kan tilläggas att enligt direktiven borde utredningsuppdraget

utföras i etapper, varvid regler som syftade till att stärka konsumentens ställning lämpligen behandlades med förtur. Reformer som siktade främst till bl.a. en modernisering av lagstiftningen kunde tas upp i ett senare skede. Det erinrades om att i flera av de situationer som berördes i direktiven, det var tänkbart att den nuvarande ordningen helt eller delvis borde behållas när försäkringstagaren var

företagare.

Det bör nämnas att stora delar av vad som anförs i direktiven

såvitt gäller konsumentförsäkring numera regleras i konsumentför-

säkringslagen (1980:38).

1.2 Kommitténs arbete

Som redovisats i kommitténs delbetänkande Personförsäkringslag (SOU 1986:56 s. 108) övergick kommittén, sedan förslaget till konsumentförsäkringslag lämnats i december 1977, till att behandla personförsäkringen. Under hösten 1983 började kommittén emeller-

Avsnitt 1.2 tid att vid sidan av personförsäkringen åter arbeta med skadeförsäkringen, inte minst för att även i denna del få ett samarbete med den norska kommittén och den finländska Eftersom man

arbetsgruppen.

varken i Finland eller Norge tidigare avsatt någon tid till konsu-

mentskadeförsäkringen, bedömdes det annars kunna uppkomma en olämplig förskjutning mellan utredningarna i de tre länderna.

I juni 1987 lade den norska kommittén fram ett till skade-

förslag

försäkringslag (NOU 1987: 24), och i juni 1988 överlämnade den finländska arbetsgruppen ett motsvarande förslag. Det finländska förslaget har ännu inte föranlett någon lagstiftning. Däremot har man i Norge under våren 1989 lagt fram en proposition om lov om

forsikringsavtaler m m, avseende såväl skadeförsäkring som person-

- De finländska och norska av bi-

försäkring. förslagen framgår

lagorna 1 och 2.

Nordiska överläggningar om har hållits vid sex

skadeförsäkring

tillfällen. Vid sidan av dessa har förekommit under-

överläggningar

handskontakter mellan ordförandena och sekreterarna i de olika länderna.

I arbetet med skadeförsäkringslagen har kommittén sammanträtt

under tjugosju dagar. Sedan förlaget till personförsäkringslag läm-

nades i december 1986 har kommittén avgivit fyra remissyttranden.

Kommittén har nu slutfört sitt uppdrag.

2¶Nuvarande m.m.

lagstiftning

I detta avsnitt redogörs för den som

försäkringsrättsliga lagstiftning har omedelbar betydelse för försäk-

skadeförsäkringen, nämligen ringsavtalslagen (FAL) och konsumentförsäkringslagen (KFL). Stort inflytande på försäkringsverksamheten har också

försäkringsrörelselagen (1982:713). En närmare beskrivning av denna finns i

lag vårt tidigare betänkande 1986:56

Personförsäkringslag (SOU s. 127 ff).

2.1 om

Lagen (1927:77) försäkringsavtal

Den första form av frivillig som blev föremål för

försäkring lagstiftning var sjöförsäkringen. Redan 1667 års innehöll sålunda en

sjölag försäkringsbalk. Sjölagen 1891 hade ett kapitel (10 kap.) om sjöförsäkring. Annan försäkring, som under 1800-talet blev allt

vanligare, fick däremot länge klara utan stöd av

sig privaträttslig lagstiftning. Den nu gällande lagen om var den första som

försäkringsavtal lag hade allmänna föreskrifter om Den

försäkringsavtal. offentligrättsliga sidan av det hade

frivilliga försäkringsväsendet uppmärksammats något tidigare. Genom 1903 års lag om föräkringsrörelse föreskrevs att det allmänna skulle utöva tillsyn över

föräkringsanstalterna.

FAL bygger i som kommit till

hög grad på de rättsgrundsatser uttryck i 1891 års sjölags regler om och i de av för-

sjöförsäkring säkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren. Lagen är emellertid också starkt påverkad av tidigare med att

lagar syfte skydda försäkringstagarna, främst de tyska och schweiziska försäkringsavtalslagarna, båda från år 1908. FAL tillkom i nordiskt

lagsamarbete. I väsentliga delar stämmer den överens med motsvarande i

lagar Danmark, Finland, Island och Norge.

Trots att FAL är rätt omfattande reglerar den inte alla de

frågor som uppkommer vid Bolagens allmänna

försäkring. försäkringsvillkor utgör därför en rättskälla. Villkoren innebär ofta en

viktig precisering och komplettering av lagens regler.

Dispositionen av FAL bygger till stor del på de skillnader som

mellan å ena sidan föreligger personförsäkring livförsäkring,

82 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring - och å andra sidan skade-

försäkring, dvs. all annan försäkring. Den första avdelningen i lagen

(1-33 §§) ger bestämmelser som är tillämpliga på alla slag av för-

säkring. Den andra avdelningen (35-96 §§) är exklusivt ägnad åt

skadeförsäkring. Till en början tas i denna avdelning upp regler som är gemensamma för all skadeförsäkring (35-58 §§). Därefter behandlas under olika rubriker vissa huvudformer av skadeförsäkring,

—

nämligen transportförsäkring sjöförsäkring (59-76 §§) och annan

-

transportförsäkring (77-78 §§) brandförsäkring (79-88 §§), kreatursförsäkring (89-90 §§) och ansvarighetsförsäkring, (91-96 §§). l den tredje avdelningen behandlas livförsäkring (97-118 §§) samt i fjärde avdelningen, slutligen, de andra typerna av personförsäkring,

dvs. olycksfalls- och sjukförsäkring (119-124 §§).

FAL är i ganska stor utsträckning, och ofta beträffande regler som ansetts för försäkringstagarnas skydd, en tvingande lag. För-

viktiga

behåll med visst innehåll får sålunda inte åberopas eller får åberopas endast under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen är tvingande anges detta särskilt för varje regel. Där så inte sker är alltså lagen dispositiv, dvs. den gäller bara i den mån inte annat

framgår av de bestämmelser som försäkringsbolaget tagit in i sina

(3 § första stycket). Syftet med den förhållandevis

försäkringsvillkor långtgående regleringen i FAL är att skydda försäkringstvingande

tagarna mot möjlighet att egenmäktigt utforma

försäkringsbolagens försäkringsvillkoren. På ett för försäkringstagaren mycket centralt

område, nämligen frågan om vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd, är emellertid avtalsfriheten

fullständig. I praktiken betyder detta vanligen att försäkringsbolagen ensamma bestämmer omfattningen av försäkringsskyddet vid

olika typer av försäkring. Ett undantag utgör dock trafikförsäkring. Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver vad som anges i trafikskadelagen (1975:1410), inskränkas endast på grund av omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt

FAL eller konsumentförsäkringslagen (l980:38) kan medföra begränsning av försäkringsbolagets skyldighet att utge försäkringsbelopp (17 § trafikskadelagen). - Även beträffande premiens storlek

råder avtalsfrihet. Försäkringsinspektionen kontrollerar dock att

försäkringsbolagens premiesättning är skälig. FAL gäller för all slags försäkring utom återförsäkring, vissa uppräknade typer av socialförsäkring samt försäkringar som avses i

konsumentförsäkringslagen. I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas dock även i fråga om konsumentförsäkring vissa särskilt angivna bestämmelser i FAL (1 § andra och tredje styckena FAL). Trafikförsäkring är såsom nyss framgått föremål för särskild

reglering i trafikskadelagen (jämte trafikförsäkringsförordningen, 1976:359, och lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring). I den

Nuvarande lagstiftning m.m. 83

mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet om sådan Avsnitt 2. l försäkring gäller dock FAL och KFL även för trafikförsäkring (1 § fjärde stycket FAL och 1 § andra stycket KFL).

l det följande skall tas upp sådana regler i FAL som

väsentligen har betydelse för skadeförsäkring (framför allt företagsförsäkring

men även vissa speciella typer av försäkring för privatpersoner samt

försäkring som grundas på kollektivavtal och gruppförsäkring). När försäkringstagaren tecknar försäkring hos ett försäkrings-

bolag råder inte några formkrav. Allmänna principer om avtals ingående gäller för tecknande av får försäk-

försäkring. Vanligen ringstagaren ett försäkringsbrev åtföljt av mer eller mindre utförliga försäkringsvillkor, men själva avtalet kan slutas muntligen, t.ex. per

telefon. Framgår det inte av avtalet från vilken tid försäkringen skall gälla inträder enligt 11 § FAL bolagets ansvar när antagande svar på

bolagets eller försäkringstarens anbud avsänds. Försäkringstekniken bygger på att den risk försäkringsbolaget

åtar sig skall kunna kalkyleras. Den premie som utgår skall sedan så väl som möjligt svara mot den aktuella risken jämte kostnader m.m. Det ligger i sakens natur att bolaget i stor är hänvisat

utsträckning till uppgifter från försäkringstagaren själv när det skall skaffa sig

underlag för sina kalkyler. Eftersom dessa uppgifter ofta är av-

görande, vid bedömningen, om och på vilka villkor försäkring skall

meddelas och hur stor premie som skall betalas, är det av stor

betydelse att föräkringstagaren lämnar korrekta uppgifter. Ofta får

han fylla i ett formulär med frågor eller på annat sätt lämna olika

upplysningar. Man brukar tala om försäkringstagarens upplysnings-

plikt som en av de biförpliktelser som åvilar honom vid sidan av huvudförpliktelsen att betala premien.

FAL behandlar frågan om upplysningsplikt i 4-10 §§. Reglerna är

i huvudsak tvingande. Om försäkringstagaren åsidosätter upplysningsplikten svikligen

eller under sådana omständigheter att det skulle strida mot tro och

heder att åberopa försäkringen, blir försäkringen i enlighet med

sedvanliga avtalsrättsliga principer ogiltig (4 §). Har å andra sidan

de oriktiga uppgifterna lämnats i tro, dvs. om

god försäkrings-

tagaren varken insåg eller hade bort inse att uppgifterna var oriktiga, får de ingen betydelse för bolagets ansvar för ett redan inträffat

försäkringsfall. Däremot har bolaget rätt att säga upp försäkringen

till upphörande efter fjorton dagar (5 §).

Försummar försäkringstagaren sin upplysningsplikt utan att hand-

la mot tro och heder men utan att samtidigt vara i god tro gäller särskilda regler. Försäkringsbolaget kan bli helt fritt från ansvar. Det kan också ha ett begränsat ansvar, jämkat i förhållande till vad

som mot bakgrund. av den erlagda premien skulle ha gällt om det

från början fått korrekta upplysningar. Man brukar kalla detta för

84 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 prorataregeln. Full ansvarsfrihet inträder om bolaget över huvud inte skulle ha meddelat någon försäkring med kännedom om de rätta förhållandena (6 § första och andra styckena).

I stället för jämkning enligt prorataregeln tillämpas vid sjöförsäkring eller annan transportförsäkring en s.k. kausalitetsregel. Inne-

börden härav blir i praktiken ofta ett slags allt eller intet-regel. I den mån det visas att det oriktigt uppgivna förhållandet var utan be-

tydelse för försäkringsfallets inträffande eller skadans omfattning ansvarar bolaget, annars inte alls (6 § tredje stycket). Eftersom reglerna i 6 § är dispositiva kan kausalitetsregeln, på

grund av förbehåll i försäkringsvillkoren, träda i stället för pro-

rataregeln även vid annan försäkring än transportförsäkring.

Även då försäkringstagaren förtiger eller underlåter att lämna uppgifter om förhållanden som han känner till och som han inser eller bör inse har betydelse för försäkringsbolaget, kan bolaget ha ett endast begränsat ansvar eller vara helt fritt från ansvar (7 §). Ansvaret bedöms på samma sätt som i 6 §. Som en förutsättning för

att bolaget inte skall vara helt ansvarigt gäller att förtigandet kan

anses som en vårdslöshet på försäkringstagarens sida.

Vill försäkringsbolaget på grund av att upplysningsplikten åsidosatts göra gällande att dess ansvarighet skall påverkas, åligger det bolaget att utan oskäligt uppehåll meddela försäkringstagaren detta.

Görs inte det, får bolaget inte åberopa att det fått felaktiga uppgifter såvida inte svek eller förfarande mot tro och heder föreligger (8 §).

Upplysningsplikt för föräkringstagaren gäller inte i fråga om såda-

na förhålladen som försäkringsbolaget ändå kände till eller borde känna till. Oriktiga uppgifter eller förtigande är också utan verkan

om den omständighet som uppgiften eller förtigandet avsåg var utan betydelse för försäkringsbolaget eller i vart fall efter det försäkring-

en tecknades upphört att vara av betydelse (9 §).

Sedan försäkring meddelats kan försäkringsbolaget inte genom

egna åtgärder påverka den faktiska händelseutvecklingen särskilt mycket, utan det är i hög grad beroende av försäkringstagarens

agerande. Risken för skada kan vid skadeförsäkring öka t.ex. genom att försäkrad egendom används till annat ändamål än som förutsattes när premien beräknades. För att försäkringen skall kunna anpassas till sådan fareökning åläggs, kan man säga, försäkrings-

tagaren genom FAL:s regler en fortlöpande upplysningsplikt även

under försäkringstiden. Denna plikt gäller även om det är annan än den försäkrade som ökat risken för skada. Genom att bolaget underrättas kan t.ex. förhöjd premie tas ut eller i vissa fall försäkringen sägas upp.

Reglerna om fareökning har störst praktisk betydelse vid skade-

försäkring, och FAL har särskilda regler därom i 45-50 §§. Fareökningen måste avse ett förhållande varom uppgift finns i försäkrings-

Nuvarande lagstiftning m.m. 85

brevet eller som försäkringstagaren uppgett när försäkringen teck- Avsnitt 2.1 nades. Den förhöjda risken får dock inte ha varit sådan att bolaget måste antas ha tagit den i beräkning. Skall fareökningen beaktas

gäller ungefär samma regler som när försäkringstagaren av oaktsamhet åsidosatt sin upplysningsplikt. Försäkringsbolaget blir alltså helt

fritt från ansvar om försäkring inte meddelas under de nya betingelserna eller blir endast delvis ansvarigt. Bolaget har också rätt

att säga upp försäkringen för upphörande efter fjorton dagar. Har

försäkringstagaren hunnit återställa förhållandena så att fareökning ej längre förelåg när försäkringsfallet inträffade, får bolaget över huvud inte åberopa den tillfälliga ökningen. Liksom vid förseelse

mot upplysningsplikt tillämpas vid transportförsäkring kausalitetsregeln och vid annan försäkring prorataregeln. Försäkringsgivaren

har dock möjlighet att välja mellan de båda påföljderna genom

bestämmelser i försäkringsvillkoren.

FAL innehåller också regler om uppsåtligt eller vårdslöst fram-

kallande av försäkringsfall (18-20 §§). Huvudregeln är att försäk-

ringsbolaget inte är skyldigt utge ersättning till den som uppsåtligen

eller genom grov vårdslöshet har orsakat den uppkomna skaden.

Däremot inverkar det inte på bolagets ansvarighet att det visserligen

varit fråga om vårdslöshet men oaktsamheten varit av mer normalt slag. Försäkringen skyddar alltså även mot egetslarv som inte är grovt. FAL:s regler är emellertid på denna punkt dispositiva, varför försäkringsvillkoren kan föreskriva att rätten till ersättning faller bort redan vid helt ringa vårdslöshet. Villkoren kan emellertid också,

såsom är vanligt vid exempelvis ansvarsförsäkring, ge ett mera långtgående skydd än som följer av FAL:s regler och medge att ersättning

utgår trots att skadan framkallats genom vårdslöshet som är grov. Under särskilda förhållanden, nämligen om den som orsakat skadan var under 15 år eller handlat under inflytande av djupgående själslig

abnormitet, skall enligt lagens dispositiva regel (19 §) även uppsåtligt

eller genom grov vårdslöshet framkallade skador ersättas.

Åsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet sin räddningsplikt, dvs. underlåter han att efter förmåga

avvärja eller begränsa skada, får försäkringsersättningen sättas ned i

den mån förhållandet varit till men för bolaget. Reglerna i denna del

(52 §) är tvingande.

Frågan om vissa försummelser av närstående till den försäkrade skall gå ut över den försäkrade vid t.ex. framkallande av försäk-

ringsfall (identifikation) är löst i FAL i princip endast beträffande brandförsäkring. Försäkringstagarens make identifieras här med

den försäkrade själv förutsatt att makarna inte på grund av söndring eller, som det ännu står i lagen, på grund av hemskillnad levde åtskilda. Vållar maken brandskada uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet utgår alltså inte någon ersättning med hänsyn till den

86 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 nära intressegemenskap som förutsätts råda mellan makarna (85 §).

Rörande premiebetalningen gäller, om annat inte överenskommits, att betalningen av första premie skall ske utan uppskov och

betalningen av delpremie eller förnyelsepremie på den nya premie-

periodens första dag (12 §). Vid dröjsmål med får bola-

betalningen get säga upp avtalet (13 §). Enligt försäkringsvillkoren är påföljden av dröjsmål med premiebetalningen regelmässigt att försäkringsbolagets ansvar suspenderas. För att inte försäkringstagaren alltför

snabbt skall berövas sitt skydd ställer dock FAL upp vissa tvingande skyddsregler. Beträffande första premie gäller sålunda att ett förbehåll av innebörd att ansvaret inte inträder förrän premien betalats eller försäkringsbrev lämnats ut, inte får åberopas annat än om

försäkringstagaren verkligen är i dröjsmål (14 § första stycket). När

det gäller senare premie får bolaget inte åberopa att dess ansvarighet enligt villkoren suspenderats förrän en vecka efter krav (14 § andra stycket). Kravet går på mottagarens risk, varför det inte är någon

förutsättning att försäkringstagaren verkligen haft möjlighet att ta

del av dess innehåll (33 §).

Villkoren kan alltså innehålla att försäkringsbolagets ansvar suspenderas om inte premien betalas i rätt tid, betalas premien senare träder försäkringen åter i kraft. Vill försäkringsbolaget att försäk-

ringsförhållandet skall upphöra för gott, får bolaget säga upp för-

säkringsavtalet. Kortare än tre dagar får dock inte

uppsägningstid

förekomma (13 §). Vid bestående dröjsmål kan uppsägning bli aktu-

ell eftersom ett försäkringsbolag, som enligt försäkringsvillkoren är

fritt från ansvar vid premiedröjsmål, måste väcka talan om premiens betalning inom tre månader från förfallodagen, såvida inte försäkringen dessförinnan upphört att gälla. Annars preskriberas bolagets rätt till premien (15 §). - Ofta är försäkringsvillkoren gynnsammare för försäkringstagaren än vad som följer av FAL (jfr avsnitt

3 nedan).

I de allmänna bestämmelserna om skadeförsäkring i FAL ges bl.a. regler om försäkringsvärdet (36-39 §§). Genom dessa bestäms stor-

leken på den ersättning som skall utgå om ett försäkringsfall in-

träffar. Det står parterna fritt att avtala vilket intresse som skall

skyddas genom försäkringen och därmed hur ersättningen skall

beräknas. Saknas sådan överenskommelse och rör det sig om en egendomsförsäkring antas intresset avse att värdet på själva egendomen inte minskas eller går förlorat, men inte andra intressen, exempelvis att egendomen inte kan användas under viss tid (36 §). - är FAL att försäkrad som skadas

Utgångspunkten enligt egendom

ersätts enligt dagsvärdet. Detta motsvarar vad det kostat att omedel-

bart före försäkringsfallet återanskaffa egendomen med avdrag för

värdeminskning på grund av ålder och bruk nedsatt användbarhet

eller annan omständighet.

Nuvarande lagstiftning m.m. 87

Har av ett som överenskom- Avsnitt 2.1

någon anledning försäkringsbelopp

mits med försäkringsbolaget angetts till lägre belopp än försäkringsvärdet, sådant detta bestäms enligt reglerna i FAL, föreligger under-

Om inte enligt villkoren gäller ”på första

försäkring. försäkringen

risk” - dvs. om skada ersättes fullt ut så länge ersättningsbeloppet ryms inom försäkringsbeloppet - eller eljest reglerna om underförsäkring satts ur kraft genom avtalet, skall i sådant fall försäkrings-

ersättningen reduceras i motsvarande mån som försäkringsbeloppet

det värdet. att den som betalat en för

understiger verkliga Principen

billig premie inte skall få sin skada ersatt i samma utsträckning som om värderingen varit korrekt gäller såväl vid totalskada som vid delskada och oberoende av om försäkringstagaren varit i god tro när han angav värdet för lågt (40 §). Regeln är dispositiv. Vid försäkring av numera oftast s.k. fullvärdesförsäkring. Vid

byggnad tillämpas

sådan saknar reglerna om underförsäkring praktisk be-

försäkring tydelse.

Rörande saknar FAL uttryckliga regler, men in-

överförsäkring

direkt följer av det i vissa bestämmelser (35 och 39 §§) förutsätta ”berikandeförbudet” att övervärderingen av den försäkrade egen-

domen inte påverkar försäkringsersättningens storlek. Däremot tar lagen upp om dubbelförsäkring, dvs. att en försäkringstagare regler

låtit försäkra sin egendom hos fler än ett bolag (42 och 43 §§). Inte heller här får han enligt de principer som ligger till grund för berikandeförbudet erhålla större ersättning än som svarar mot hans förlust. Försäkringstagaren får enligt huvudregeln fritt välja mot vilket han vill rikta sitt krav. Ansvaret fördelas sedan mellan

bolag

de olika efter förhållandet mellan respektive bolags an-

bolagen

kan göra vissa modifierande förbe-

svarsbelopp. Försäkringsbolaget

håll i förhållande till dock bara i den mån den för-

huvudregeln,

säkrade pä grund av annan försäkring kan få skadan ersatt.

Ofta har inte bara försäkringsbolaget och försäkringstagaren in-

tresse i en skadeförsäkring. För t.ex. en panthavare är det i allmän-

het av stor betydelse att försäkringen ger honom ersättning om den

egendomen förstörs. Den som utan att vara part i förpantsatta

säkringsavtalet skyddas av försäkringen benämns tredje man. I 54-

58 §§ FAL finns bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse. Reglerna är tillämpliga också på konsumentförsäkring (1 §

tredje stycket FAL).

Har det vid en inte angivits vilket intresse

egendomsförsäkring

som försäkringen avser och framgår inte annat av omständigheterna, till förmån för bl.a. ägare och panthavare till

gäller försäkringen egendomen (54 § första stycket). Överlåtes egendomen och är det inte fråga om sjöförsäkring eller kreatursförsäkring skyddas den nye

ägaren av försäkringen under fjorton dagar efter övertagandet (54 § andra Även om en försäkring gäller till förmån för tredje

stycket).

88 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 man, hindrar det i inte att kommer över-

princip försäkringstagaren

ens med försäkringsbolaget om att skall ändras under

försäkringen

försäkringstiden eller t.0.m att den skall upphöra i förtid (56 §).

Sedan ett försäkringsfall har inträffat har tredje man rätt att få ersättning direkt av bolaget. Om det inte av försäkringsavtalet eller på annat vis framgår vem som skyddas av försäkringen, får för-

säkringsbolaget dock betala ersättningen till försäkringstagaren,

som sedan får ersätta tredje man (57 §). I allmänhet har den som har panträtt eller retentionsrätt i försäkrad rätt till

egendom ersättning

från bolaget framför ägaren (58 §).

Vid brandförsäkring har tredje man ett längre skydd.

gående

Reglerna för sådan försäkring är dessutom till förmån för

tvingande

tredje man. Har försäkringsbolaget fått en anmälan om vem som är

panthavare, gäller en uppsägning eller ändring av försäkringen mot

panthavaren först en månad efter att denne i rekommenderat brev underrättats om förhållandet. Och bolaget kan inte mot

panthava-

ren åberopa att det är fritt från ansvar därför att

försäkringstagaren

försummat premiebetalningen förrän en vecka efter att

panthavaren

underrättats om förhållandet. Av särskilt stor för

betydelse pantha-

varen vid brandförsäkring är att inte

försäkringsbolaget får vägra

ersättning eller begränsa denna på grund av ett förhållande som inte

beror av panthavaren, t.ex. att försäkringstagaren brustit

i sin upp-

lysningsplikt (87 §). Genom lag (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av tillförbrandförsäkringsavtal

säkras vid större skador rätt till utan hinder

panthavaren ersättning

av att hans intresse inte anmälts till Är

bolaget. försäkringsersättningen större än 1/10 av brandförsäkringsbeloppet skall enligt den

lagen bolaget sätta ned ersättningen hos länsstyrelsen som tillser att den fördelas mellan panthavarna. Under vissa förhållanden kan också vid större brandskador emellertid betalas direkt

ersättningen

till fastighetsägaren, nämligen medger det,

om samtliga panthavare om ägaren avhjälper skadan eller om ägaren ställer viss säkerhet.

Även om den som lider skada ibland kan ha att få sin

möjlighet

förlust täckt genom skadestånd från den som vållat skadan eller eljest är skadeståndsskyldig, kan han om han så önskar i första hand

utnyttja sitt försäkringsskydd. Fråga uppkommer då om försäkrings-

bolaget skall ha rätt att överta skadeståndsan-

försäkringstagarens

språk och utöva regressrätt mot den

skadeståndsskyldige. Enligt

FAL (25 §) har bolaget sådan rätt vid men i mera

skadeförsäkring,

begränsad utsträckning än om kravet skulle ha drivits av den försäkrade själv. Rätt till återkrav endast vid eller

föreligger uppsåt

grov vårdslöshet på skadevållarens sida eller om någon enligt är

lag

skyldig att utgiva skadstånd evad han är till skada vållande eller icke”. Med sistnämnda uttryckssätt avses s.k. strikt ansvar, vartill emellertid enligt vad som uttryckligen föreskrivs inte räknas ansvar

Nuvarande m.m. 89

lagstiftning

enbart på grund av annans vållande enligt 3 kap. 1 eller 2 § skade- Avsnitt 2.1

- i FAL är inte

ståndslagen. Reglerna om regressrätt tvingande.

Bolagen har därför möjlighet att förbehålla sig regressrätt t.ex. då skadevållarens försummelse inte kan anses som grov.

Som FAL är upplagd behandlar reglerna försäk-

huvudsakligen ringsbolagets rättigheter och de skyldigheter som åvilar försäkrings-

tagaren medan motsvarande skyldigheter för försäkringsbolaget endast berörs i ringa mån. En förklaring till detta är att det tvingande skydd som lagen avser att ge tillkom som en reaktion främst mot sådana missbruk av avtalsfriheten som tog sig uttryck i att för-

säkringstagarnas skyldigheter reglerades särskilt hårt i försäkrings-

villkoren. Det finns dock enstaka regler i FAL som även tar upp

försäkringsbolagens skyldigheter. En sådan regel är bestämmelsen när försäkringsersättning förfaller till betalning (24 §). Om inte an-

nat anges i villkoren skall försäkringsersättningen betalas en månad efter det meddelande om försäkringsfallet kommit till han-

bolaget

da. År betalningen beroende av som

utredning försäkringstagaren

kan tillhandahålla, räknas dock månadsfristen i stället från den dag

försäkringstagaren fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen.

Regeln sanktioneras såvitt avser bolaget genom en regel om skyldig-

het att betala dröjsmålsränta om den sålunda angivna förfallodagen

försittes. Bestämmelsen om ränta finns dock inte i FAL utan i 3 § första stycket och 4 § andra stycket räntelagen (1975:635). Villkor

varigenom förfallodagen gjorts beroende av något bolagets beslut

eller av att bolaget i dom ålagts betala får enligt en tvingande bestämmelse i FAL inte åberopas (24 § andra stycket).

Försäkringstagarens skyldighet att bidra till utredningen är sank-

tionerad inte bara genom regeln att förfallodagen för

ersättningen

flyttas fram. Försummelse kan, om den är till men för bolaget, medföra skäligt avdrag på ersättningen eller t.o.m. föranleda full-

ständig befrielse för bolaget (22 §). I fall då försäkringstagarens

förfarande ej varit svikligt får villkor som är strängare än

lagen ej åberopas (23 § andra stycket). Samma sanktionsmöjlighet föreskrivs

om försäkringstagaren försummar att utan uppskov anmäla försäkringsfall eller inträffad händelse som kan medföra försäkringsfall och försummelsen är till men för bolaget. Villkor som denna

på

punkt är hårdare än lagens reglering får dock en

enligt tvingande

regel inte i något fall åberopas (21 §).

Det har tidigare sagts att försäkringsbolaget såväl vid försäkrings-

avtalets ingående som under försäkringstiden i hög grad är hänvisad till de upplysningar det får av försäkringstagaren och därför är beroende av att de erhållna uppgifterna är korrekta. Försäkringsverksamheten bygger sålunda på ett förtroendeförhållande mellan parterna, något som inte minst visar sig när försäkringsskyddet skall realiseras i samband med en skadereglering.

Uppträder försäkrings-

90 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.2 tagaren svikligt, har försäkringsbolagen traditionellt fritagit sig från

att utge ersättning. Om det i villkoren föreskrivits att den som efter

försäkringsfallet svikligen uppgivit, förtigit eller dolt något förhål-

lande av betydelse för skaderegleringen inte skall ha rätt ens till den ersättning som han annars trots allt skulle ha varit berättigad till, kan emellertid oavsett villkoret bolaget åläggas att utge försäkringsersättningen eller åtminstone del därav. Vid bedömningen av hur mycket som skall utgå skall beaktas under vilka omständigheter sveket ägde rum (23 §).

För fordran på grund av försäkring föreskrivs en särskild preskriptionstid som är kortare än den för fordringar i allmänhet (29 §). I normalfallet är preskriptionstiden tre år från det den som har anspråket fick kännedom om att fordran kunde göras gällande. Det kan emellertid hända att den som får göra gällande en fordran först efter lång tid eller kanske aldrig får veta detta. Lagen föreskriver därför en yttersta tid - som alltså löper oberoende av om fordringsägaren har kännedom om sin fordran - inom vilken anspråket måste göras gällande. Tiden är tio år räknat från det anspråket tidigast skulle ha kunnat göras gällande. Såväl treårs- som tioårspreskriptionen måste avbrytas genom väckande av talan. Utomrättsligt krav eller erinran är alltså inte tillräckligt. - Det har tidigare nämnts att

försäkringsbolagets premiefordran kan preskriberas redan efter tre månader om bolagets ansvar under premiedröjsmål är suspenderat

(15 §).

Preskriptionstiden i 29 § kan förkortas genom föreskrift i villkoren. Ett visst tvingande skydd häremot finns dock. För att en sådan

kortare preskriptionstid skall gälla, måste försäkringsbolaget skrift-

ligen ha förelagt den som framställer kravet att inom viss tid väcka talan mot bolaget. Den förelagda tiden får inte vara kortare än sex månader. Försäkringsbolag får inte heller mot den som framställt anspråk inom sex månader från det han fick kännedom om sin fordran åberopa föreskrift i villkoren enligt vilken anspråket bort framställas tidigare (30 §).

Meddelanden som enligt FAL i olika situationer skall tillställas motparten går på mottagarens risk eftersom det som regel är i dennes intresse som meddelandet lämnas (33 §). Innebörden härav

blir bl.a. att försäkringstagaren under olyckliga omständigheter kan

förlora sitt försäkringsskydd utan att han dessförinnan tagit del av

någon premieavi eller annan påminnelse.

2.2¶Konsumentförsäkringslagen (1980:38)

Konsumentförsäkringslagen (KFL) är tillämplig på de vanligaste

skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen privat ändamål, t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar och mo-

Nuvarande lagstiftning m.m. 91

torfordonsförsäkringar. Utanför lagens tillämpningsområde faller Avsnitt 2.2

bl.a. separata försäkringar för vissa objekt, t.ex. försäkringar av

djur och smycken, samt personförsäkringar, dvs. livförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Beträffande personförsäkringar gäller dock undantag för det fall att försäkringen utgör be-

ståndsdel av en försäkring som omfattas av KFL, t.ex. olycksfallsförsäkring som ingår i en reseförsäkring.

Som framgår av avsnitt 2.1 skall reglerna i FAL om tredje mans

rätt tillämpas även på konsumentförsäkring. Men KFL hänvisar

även till vissa andra bestämmelser i FAL, exempelvis i fråga om försäkringsbolagets regressrätt (4 § KFL och 25 § FAL).

KFL innehåller regler om bl.a. information från försäkringsbola-

get, rätten att teckna försäkring, förnyelse av försäkring, uppsägning av försäkring i förtid, premiebetalning, nedsättning av för-

säkringsersättning, skadereglering, preskription samt domstolspröv-

ning av vissa beslut som fattas av försäkringsbolaget.

Bolagets informationsskyldighet tar sikte inte bara på tiden efter att en försäkring meddelats. Sålunda har redan innan en försäkring tecknas en konsument rätt att få besked om vad en försäkring omfattar och vad den kostar (5 §). Sedan en försäkring tecknats

skall bolaget skriftligen informera försäkringstagaren om sådana försäkringsvillkor som innebär viktigare begränsning av försäkring-

ens omfattning i förhållanden till vad konsumenter i allmänhet har anledning att räkna med. Vidare åligger det bolaget att under för-

säkringstiden ge försäkringstagaren skriftligt besked om eventuella

villkorsändringar och om skälen för dessa; denna skyldighet för bolaget gäller även då det önskar ändra villkoren i samband med att

en försäkring förnyas. Bolaget är också under försäkringstiden skyl-

digt att, om försäkringstagaren begär det, lämna information om villkor som gäller för försäkringen (6 §). Om bolaget vid en skadereglering beslutar att inte helt bifalla ett ersättningsanspråk, skall bolaget lämna besked om de möjligheter som finns att få bolagets beslut prövat, t.ex. i allmänna reklamationsnämnden, i viss nämnd inom försäkringsbranschen eller vid allmän domstol (7 §). Åsidosät-

ter bolaget sin informationsskyldighet finns det möjlighet att ingripa mot bolaget med stöd av marknadsföringslagens bestämmelser

(8 §).

Som en huvudregel gäller, att ett bolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller. För att bolaget skall kunna avslå en begäran om en försäkring krävs att bolaget har särskilda skäl att inte meddela försäkringen med hänsyn till bl.a. risken för försäkringsfall eller den sannolika ska-

dans omfattning (9 §). En försäkring förnyas som regel automatiskt när försäkringstiden

är slut om försäkringen inte sagts upp av bolaget eller försäkrings-

Avsnitt 2.2 tagaren före försäkringstidens utgång. Bolaget är, om det önskar säga upp försäkringen, skyldigt att sända skriftligt meddelande om uppsägning senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång; för försäkringstagaren gäller inte någon särskild tidsfrist i dessa fall. Om försäkringstagaren tecknat en motsvarande försäkring hos ett annat bolag vid utgången av försäkringstiden för en äldre försäkring sker inte heller en förnyelse av den äldre försäkringen; uppsägning krävs då inte från försäkringstagarens sida (14-16 §§). Har en försäkring förnyats kan försäkringstagaren få försäkringen att upphöra omedelbart genom att teckna en motsvarande försäkring i ett annat bolag, under förutsättning att han ännu inte betalt för den

premie förnyade försäkringen. Innan premien för den förnyade betalas

försäkringen kan försäkringstagaren också utan vidare säga upp

försäkringen (20 §). För den tid den förnyade försäkringen gällt, är försäkringstagaren dock skyldig att betala premie.

Konsumentens rätt till försäkring aktualiseras inte bara då en försäkring skall tecknas utan även vid förnyelse. Som huvudregel gäller att bolaget inte får vägra förnyelse; endast om har

bolaget särskilda skäl att inte längre meddela en försäkring får

försäkringstagaren acceptera att förlora ett eventuellt försäkringsskydd (15 §).

Den första premien skall i princip betalas inom fjorton från

dagar den dag bolaget avsänt skriftligt krav på premie (21 §). Då en försäkring förnyas har försäkringstagaren minst en månad på sig att betala premien; månadsfristen räknas från det att avsänt

bolaget skriftligt meddelande om betalningsskyldigheten till försäkringstagaten (22 §). - Försummas premiebetalningen får säga upp

bolaget försäkringen. Försäkringen upphör först fjorton dagar efter att bolaget sänt uppsägningen utan att premien betalats under denna tid. I meddelandet om uppsägning skall försäkringstagaren få besked om att han kan förhindra att försäkringen att betala

upphör genom premien inom fjortondagarsfristen. har sålunda

Försäkringstagaren rätt till två underrättelser innan försäkringsskyddet faller bort. En uppsägning får verkan senare än eljest om försäkringstagaren inte kunnat betala premien därför att han t.ex. blivit svårt före

sjuk förfallodagen eller om försäkringstagaren gör sannolikt att uppsägningen försenats eller inte alls kommit fram på grund av omständigheter som han inte rått över. Betalas premien inte i rätt tid har bolaget möjlighet att fordra förseningsavgift (24 och 25 §§).

Utöver vad som framgår av reglerna om försummad premiebetalning får försäkringsbolaget säga upp en försäkring i förtid om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosätter sina förpliktelser mot bolaget eller om det finns andra synnerliga skäl. Härvid åsyftas bl.a. ett åsidosättande av de biförplikelser som framgår av lagen eller försäkringsvillkoren, t.ex. skyldigheten att lämna korrekta uppgifter till bolaget, att inte överträda säkerhetsföreskrifter och

Nuvarande lagstiftning m.m. 93

att inte framkalla försäkringsfall. Även i detta fall gäller en upp- Avsnitt 2.2

sägningstid på fjorton dagar, vilken också kan förlängas om uppsägningen försenas eller inte alls når försäkringstagaren (18 §).

Om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller genom oaktsamhet som inte är ringa åsidosätter sina förpliktelser eller

om det finns synnerliga skäl får bolaget ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden. En villkorsändring får verkan fjorton dagar efter att bolaget skriftligen meddelat försäkringstagaren om ändringen. Vill försäkringstagaren inte acceptera ändringen har han

möjlighet att säga upp försäkringen till den dag de nya villkoren

skall börja gälla (19 §). Försäkringstagaren får också säga upp för-

säkringen i förtid om hans försäkringsbehov faller bort eller om det föreligger en annan liknande omständighet. I detta fall gäller inte

någon särskild uppsägningstid (20 §). Under vissa förutsättningar kan försäkringsersättningen sättas ned om försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter när försäkringsavtalet ingåtts eller den försäkrade inte följt försäkringsvillko-

ren. Vid brott mot villkoren får, till skillnad mot vad som gäller vid brott mot upplysningsplikten, ersättningen sättas ned även vid oaktsamhet som är att anse som ringa. Nedsättningen skall i de bägge fallen avgöras efter vad som är skäligt med hänsyn till det verkliga förhållandets betydelse respektive försummelsens betydelse för försäkringsfallet och för skadans omfattning. Vidare skall vid bedömningen av nedsättningsfrågan beaktas bl.a. graden av vederbörandes uppsåt eller oaktsamhet. Försäkringsersättningen kan vidare om den inte avser skadestånd sättas ned om ett försäkringsfall framkallats genom grov vårdslöshet eller - under vissa speciella förut-

— annan oaktsamhet som inte är framkallas sättningar genom ringa;

ett försäkringsfall uppsåtligen av den försäkrade utgår aldrig ersätt-

ning såvitt avser denne. Nedsättning på grund av framkallande av försäkringsfallet görs efter vad som är skäligt med hänsyn till bl.a. den försäkrades oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. - Försäkringsersättningen kan inte sättas ned på grund av handlande av den som är under tolv år eller sinnesrubbad i den bemärkelse som avses i BrB (30-33 §§).

Lagen lämnar också utrymme för att efter en allmän skälighetsbe-

dömning sätta ned försäkringsersättningen om den ersättningsberättigade efter ett försäkringsfall bl.a. lämnar oriktiga uppgifter till bolaget; för nedsättning krävs att uppgifterna lämnas uppsåtligen

eller genom grov vårdslöshet (34 §).

I allmänhet sätts försäkringsersättningen ned därför att den er-

sättningsberättigade själv varit försumlig. Rätten till ersättning kan

emellertid påverkas också av att någon som står i särskilt förhållande till den försäkrade handlar på ett sätt som gör att en biförpliktelse sätts åt sidan. Rätten till ersättning bedöms då som om

94 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.2 den försäkrade själv utfört (eller eventuellt underlåtit att utföra) handlingen - vederbörande identifieras med den försäkrade. Ett speciellt fall av identifikation gäller vid brott mot upplysningsplikten eftersom försäkringstagarens försummelser går ut över samtliga försäkrade. Vid brott mot villkoren och framkallande av försäkringsfallet identifieras med den försäkrade den som handlar med den försäkrades samtycke och den som beträffande försäkrad egendom har väsentlig ekonomisk gemenskap med den försäkrade. Även då någon har tillsyn över försäkrad egendom och han bryter mot villkoren finns det möjlighet till identifikation, under förutsättning att det gjorts förbehåll om detta i försäkringsvillkoren (31 och 32 §§). Identifikation aktualiseras inte vid oriktiga vid

uppgifter skaderegleringen; ersättningen kan sättas ned bara då den ersättningsberättigade

själv lämnat fel uppgifter till bolaget.

I KFL finns inte några regler om tredje mans skydd. I stället hänvisas till reglerna i FAL (4§ KFL; jfr även avsnitt 2.1 ovan). Lagen innehåller inte heller några särskilda värderingsregler. Det föreskrivs endast att försäkringsvillkoren skall innehålla regler om värderingen av skadad egendom och annan förlust till av för-

följd säkringsfallet. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och bolaget

skall självmant iaktta de försäkrades och andra skadelidandes be-

höriga intressen. Försäkringsersättningen skall i regel betalas ut en

månad efter det att försäkringsfallet anmälts till bolaget och erforderlig utredning lagts fram för bolaget. Är det klart att bolaget måste utge i vart fall ett visst belopp skall detta betalas i avräkning

på den slutliga ersättningen (37 och 38 §§).

Ett ersättningsanspråk preskriberas tre år från det att den ersättningsberättigade fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Som en yttersta preskriptionstid gäller tio år från det att ett anspråk tidigast hade kunnat göras gällande (39 §). I detta avseende överensstämmer reglerna med bestämmelserna i FAL (jfr

avsnitt 2.1 ovan). Vid konsumentförsäkring har den ersättningsbe-

rättigade dock ett särskilt skydd. Har ett anspråk anmälts till bolaget inom tre resp. tio år, har vederbörande sex månader på sig att väcka talan vid domstol, räknat från det att bolaget har förklarat sig ha

tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan.

Ett bolags beslut att vägra en konsument att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring - såväl under försäkringstiden som till försäkringstiden slut - kan många gånger vara av stor betydelse för den som omedelbart berörs av beslutet. I dennes intresse lämnas därför i lagen vissa regler om domstolsprövning av sådana beslut. Den som är missnöjd med beslutet skall väcka talan vid domstol inom viss angiven tid. Vid bifall till en talan som väckts i anledning av att ett bolag vägrat någon att teckna en försäkring får domstolen bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som

Nuvarande lagstiftning m.m. 95

skulle ha gällt om bolaget hade meddelat en försäkring i enlighet Avsnitt 2.3 med ett framställt Önskemål (41-42 §§).

2.3¶Direktiv och till direktiv inom EG

förslag

I fråga om den utomnordiska rätten har vi lika litet som i personför-

säkringsbetänkandet ansett någon allmän översikt behövlig i detta

sammanhang (se härom SOU 1977:84 s. 91 ff). Däremot bör här

redogöras för den senaste utvecklingen inom den europeiska gemen-

skapen (EG).

Inom EG finns två direktiv samt ett förslag till direktiv som rör

skadeförsäkring.

Det första direktivet härrör från år 1973 (senare ändrat) och

behandlar etablering av skadeförsäkringsbolag inom EG, bl.a. vad

som krävs för att ett försäkringsbolag skall få driva verksamhet i

ett

medlemsland. Direktivet rör själva försäkringsverksamheten, såsom koncession, tillsyn m.m., varför en närmare redogörelse inte är påkallad i detta sammanhang.

Det andra direktivet antogs år 1988. Det omfattar rätten till

utbyte av försäkringstjänster för större företagsrisker och reglerar

t.ex. vilka dokument som måste presenteras innan ett försäkringsbolag får börja en verksamhet i ett medlemsland. Även detta direktiv saknar till de i SkFL. Bortsett

anknytning civilrättsliga reglerna

från vissa lagvalsregler, vilka beskrivs i avsnitt 6.6 nedan, behandlar vi inte heller detta direktiv.

Redan i juli 1979 presenterades ett förslag till direktiv rörande

försäkringsavtal; i december 1980 gjordes vissa ändringar i förslaget.

I förslaget, vilket ännu inte godkänts, påpekas att en samordning av

medlemsländernas försäkringsavtalslagar skulle underlätta en fri

försäkringstjänstehandel. Bl.a. transportförsäkring, kreditförsäkring och borgensförsäkring undantas från förslaget. Enligt förslaget får försäkringstagaren och den försäkrade ett

minimiskydd utan hänsyn till om dessa är konsumenter eller inte;

försäkringsvillkor som är förmånligare för försäkringstagaren, den

försäkrade och tredje man är tillåtna (art. 12).

Som kommer att framgå av det följande upptar EG-förslaget flera ämnen som behandlas också i vårt lagförslag. I vad mån lagförslaget senare bör ändras för att bättre överensstämma med direktivförslaget redovisas i avsnitt 6.9 nedan.

Information från försäkringsbolaget

Det föreslås att sedan ett försäkringsavtal träffats, försäkringstagaren skall tillställas en handling som utvisar bl.a. under vilken adress

96 Nuvarande Iagstiftning m.m.

Avsnitt 2.3 premien skall betalas, de risker försäkringen täcker, från

undantag försäkringsskyddet, försäkringsbeloppet och premien eller princi-

perna för hur beräkningen skall gå till, premieförfallodag och ansvarstid. På några punkter måste i avvaktan annan in-

bolaget på

formation efter avtalet utan dröjsmål informera försäkringstagaren, t.ex. om vilka risker som undantas. Information skall också lämnas om försäkringen ändras i något avseende som bolaget informerat om i samband med avtalets ingående. För försäkringar som gäller för kortare tid än sex månader tillåts att medlemsstaterna har enklare

informationsregler än eljest (art. 2).

Försäkringsavtalets upphörande m.m.

Försäkringsavtalet får upphöra utan uppsägning endast om part inte

fullgjort en förpliktelse i avsikt att bedra motparten. Med stöd av

nationell lag kan försäkringstagaren dock få försäkringen att upp-

höra utan uppsägning också av andra skäl (art. 10.2).

Uppsägningstiden föreslås i princip alltid vara femton dagar när

försäkringen sägs upp i förväg. Har det avtalats att försäkringen

förnyas automatiskt, skall part som vill undgå förnyelse säga upp försäkringen minst två månader i förväg; vid utebliven uppsägning

förnyas försäkringen i högst ett år. Gäller försäkringen för tid längre än tre år, har försäkringstagaren möjlighet att med en uppsägnings-

tid på två månader säga upp försäkringen till slutet av tredje året eller till slutet av varje påföljande år om inte premien skall beräknas

för en bestämd period (art 10.3).

Upplysningsplikt m.m.

Försäkringstagaren är skyldig att i samband med avtalets ingående

upplysa bolaget om förhållanden som han känner till och som han bör förstå har betydelse för bolagets värdering av risken för för-

säkringsfall (art. 3.1). Har försäkringstagaren försummat upplys-

ningsplikten får försäkringsbolaget inom viss tid ändra villkoren eller säga upp försäkringen, varvid är femton da-

uppsägningstiden

gar. Om försäkringen ännu inte har ändrats eller sagts upp till den tidpunkt då en skada inträffar, får bolaget sätta ned ersättningen

med stöd av en premieprorataregel; ersättning utgår inte alls om

bolaget med kännedom om de rätta förhållandena inte skulle ha meddelat försäkring som täckte skadan eller om det som en förutsättning för avtalet skulle ha krävt att vissa villkor var uppfyllda (art.

3.3).

Även om försäkringstagaren inte kan lastas för att bolaget har fått

felaktig upplysning, får bolaget (liksom försäkringstagaren) ändra

eller säga upp försäkringen. Inträffar det ett försåkringsfall dessför-

Nuvarande m.m. 97

lagstiftning

innan utgår dock oreducerad för- Avsnitt 2.3

försäkringsersättning. Upphör säkringen återbetalas oförbrukad premie (art. 3.2).

Gör försäkringstagaren till svek är fritt från

sig skyldig bolaget

ansvar och får säga upp inom två månader från det att

försäkringen

förhållandet blev känt för bolaget (art. 3.4). Såvitt gäller fareökning förslås att skall vara

försäkringstagaren

skyldig att upplysa bolaget om det t.ex. sker en i ett för-

ändring

hållande som angetts i avtalet (art. 4.1). Skulle

försäkringstagaren

försumma att informera försäkringsbolaget, får inom två

bolaget

månader från kännedom om försummelsen ändra eller säga upp försäkringen, allt under förutsättning att det inte är om ett

fråga

förhållande som varken ökat risken eller eller

väsentligt permanent

kunnat leda till en högre premie. Vid före

försäkringsfall ändring

eller upphörande har bolaget att sätta ned

möjlighet ersättningen

med stöd av en 4.3 och —

premieprorataregel (art. 4.4). Försäkrings-

bolaget har rätt att ändra eller säga upp även om

försäkringen

försäkringstagaren inte kan anses ha försummat att anmäla riskökningen. Bolaget kan dock inte avvakta med en sådan mer

begäran

än två månader efter att det fått reda den ökade risken

på (art. 4.2).

Har underlåtit att meddela

försäkringstagaren svikligen bolaget

en riskökning är bolaget fritt från ansvar och får försäga upp säkringen inom två månader från kännedom om förhållandet

(art. 5). Enligt förslaget kan försäkringstagaren begära att premien sänks

om risken för försäkringsfall minskar och Går

väsentligt varaktigt. försäkringsbolaget inte med på detta får försäkringstagaren säga upp avtalet (art. 5).

Premien

Försäkringsbolaget tillåts att göra sitt ansvarsinträde beroende av att första premie betalas. I föreslås att inte får

övrigt bolaget ingripa

med anledning av försummad förrän minst femton

premiebetalning dagar gått efter att försäkringstagaren underrättats om dröjsmålet

och påföljden vid utebliven

betalning (art. 6).

Räddningsplikt m.m.

Försäkringstagaren är skyldig att hindra eller minska av ett

följderna

försäkringsfall och har rätt till ersättning för alla kostnader som hör samman härmed (vid industriell verksamhet får dock

ersättningen

för räddningskostnader och uppkommen skada tillsammans inte

överstiga försäkringsbeloppet). Skulle försäkringsbolaget vara skyl-

digt att ersätta endast en del av en skada, får ersättningen för räddningskostnader sättas ned i motsvarande mån. Om försäkrings-

98 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.3 tagaren försummar sin räddningsplikt har bolaget rätt till ersättning. Har försäkringstagaren haft för avsikt att skada bolaget är det fritt från ansvar (art. 7).

Skadeanmälan

skall enligt förslaget anmälas till försäkringsbolaget i Försäkringsfall

enlighet med vad som anges i försäkringsavtalet; tidsfristen måste

dock vara skälig. Försummas anmälningsplikten eller skyldigheten att bidra till utredningen, är bolaget berättigat till ersättning. Om försäkringstagaren haft för avsikt att skada bolaget, utgår inte någon

försäkringsersättning (art. 8).

Tredje man

Förslaget innehåller inte några närmare regler om tredje man. Det anges dock att försäkrad som inte är försäkringstagare bl.a. har

upplysningsplikt, plikt att meddela riskökning, räddningsplikt och plikt att anmäla försäkringsfall (art. 11).

Försäkringsformer

Som kommer att behandlar vi i - liksom i framgå lagförslaget förslaget till personförsäkringslag -individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Individuell försäkring innebär att var för försäkringstagarna sig tecknar ett avtal med Denna får försäkringsbolaget. försäkringsform anses så allmänt känd att den inte fordrar någon närmare beskrivning i detta för förekommande sammanhang; vanligt försäkringsvillkor vid individuell företagsförsäkring finns en närmare redogörelse i avsnitt 4 nedan. Här bör endast nämnas att det rör om sig försäkringar av mycket skiftande slag, tecknade av en antingen konsument eller ett dödsbo vårt för-

(konsumentförsäkring enligt

slag) eller av någon annan vårt (företagsförsäkring enligt förslag). Det kan sålunda röra om t.ex. en med villkor som sig hemförsäkring i stort sett överensstämmer med dem som vid de flesta ingäller dividuella eller en med försäkhemförsäkringar företagsförsäkring ringsvillkor som i hög grad anpassats efter förhållandena i det enskilda fallet. Gruppförsäkring gäller för medlemmarna och i en viss grupp meddelas med stöd av ett gruppavtal. Denna beförsäkringsform skrivs i 1986:56 s. 165 Repersonförsäkringsbetänkandet (SOU ff). dogörelsen är visserligen anpassad till personförsäkring, men till stora delar är den tillämplig också Sålunpå gruppskadeförsäkring. da är gruppbildningen ungefär densamma vid - i skadeförsäkring allmänhet är det fråga om och personalgrupper, föreningsgrupper ekonomigrupper. Vanliga gruppbildningar är medlemmarna i en arbetstagarorganisation och företagarna i en branschorganisation. Men det finns t.ex. hos också mera ovanliga grupper, hyresgästerna en viss hyresvärd. Liksom vid personförsäkring förekommer det vid gruppskadeförsäkring bl.a. försäkringsansökan, och förgruppavtal säkringsbesked samt gruppföreståndare med i samma arbetsprincip uppgifter som vid gruppersonförsäkring. Gruppskadeförsäkring meddelas för såväl konsumenter som företag. I det förra fallet är det att också nära till vanligt anhöriga gruppmedlemmen, t.ex. hans make, omfattas av försäkringen. Andra än gruppmedlemmarna betecknas emellanåt som medförsäkrade.

Avsnitt 3 Vid liksom vid gruppersonförsäkring, fö-

gruppskadeförsäkring,

rekommer det dels som omfattar samtliga som tillhör en

försäkring

viss krets (obligatorisk anslutning), dels försäkring som omfattar endast den som själv vill vara med i försäkringen (frivillig anslut-

ning).

För konsumenternas del förekommer gruppförsäkring avseende skydd av t.ex. båtar och motorfordon, varvid försäkringen brukar gälla endast för gruppmedlem som själv begär anslutning till för-

säkringen. Den vanligaste formen av gruppförsäkring för konsu-

menter är emellertid hemförsäkring och då särskilt försäkring för medlemmarna i en arbetstagarorganisation. Alltefter vad som före-

skrivs i gruppavtalet mellan försäkringsbolaget och organisationen,

ansluts medlemmarna till utan vidare eller efter en

hemförsäkringen

uttrycklig begäran av medlemmen. Tidigare förekom det vid hemförsäkring att den enskilde medlemmen erbjöds anslutning till

gruppförsäkringen samtidigt som han fick en möjlighet att reservera

sig och på så sätt stå utanför försäkringen. Efter invändningar från konsumentverket förekommer emellertid inte s.k. negativ avtals-

bindning vid t.ex. hemförsäkring. Vid grupphemförsäkring med obligatorisk anslutning utgår nume-

ra i allmänhet information till medlemmarna om att de genom reservation kan avstå från försäkringsskyddet. Det bör redan här påpekas att det i denna situation rör sig om en reservationsrätt av annat slag än den som förutsätts kunna gälla vid gruppersonför-

säkring (jfr 9 kap. 1 § PFL-förslaget och avsnitt 6.5 nedan). -l den

information som lämnas till medlemmarna anges ibland att medlemmen har tillfälle att reservera sig omgående eller senare, varvid i sistnämnda fall försäkringsskyddet upphör först efter en tid.

Villkoren för grupphemförsäkring påminner i hög grad om, dem som gäller vid individuell hemförsäkring. På ett par punkter avviker dock försäkringarna från varandra. För det första brukar gruppförsäkringarna gälla för en något vidare krets, genom att de omfattar alla som är kyrkobokförda och bosatta på medlemmens adress. För det andra är försäkringarna beloppslösa såvitt gäller personligt lösöre som förvaras i försäkrad bostad, vilket innebär bl.a. att det inte i denna del finns någon risk för underförsäkring.

En gruppmedlem som är konsument har vid obligatorisk anslutning

inte alltid sådan reservationsrätt som beskrivits ovan. Det förekommer sålunda att medlemmarna inte har någon möjlighet att stå utanför, den ansvarsförsäkring som deras organisation tecknat med

försäkringsbolaget. Vid gruppförsäkring med obligatorisk anslutning påförs vanligen

den försäkrade gruppmedlemmen en kostnad för försäkringen t.ex.

genom en förhöjd medlemsavgift eller en högre hyra. Ibland tar man

vid detta slag av försäkring dock inte ut någon särskild avgift av den försäkrade.

Gruppföretagsförsäkring är i allmänhet konstruerad så att med- Avsnitt 3 lemmen själv måste begära anslutning till försäkringen. Som ett exempel kan nämnas den försäkring mot förmögenhetsförlust till vilken medlemmar i Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) kan ansluta sig. Anslutning sker genom särskild anmälan till FAR, som vidarebefordrar den till försäkringsbolaget.

Men det finns också företagsförsäkringar med obligatorisk anslut-

ning utan möjlighet för medlemmen att stå utanför försäkringen. Här kan pekas på de ansvarsförsäkringar som gäller för advokater

och vissa fastighetsmäklare. Advokatförsäkringen har tecknats av

Sveriges Advokatsamfund och omfattar dess medlemmar (och de som anställs som biträdande jurister hos medlemmarna).

Försäk-_ ringen avser bl.a. den skadeståndsskyldighet för ren förmögenhets-

skada som den försäkrade åsamkas i advokatverksamhet. Försäkringstiden är ett år och försäkringen förlängs ett år om uppsägning inte sker sex månader före försäkringstidens utgång.

Kollektivavtalsgrundad försäkring (ka-försäkring) - dvs. försäk-

ringar som en arbetsgivare tecknar för att ge skydd åt de anställda och vars villkor följer ett kollektivavtal- i form av skadeförsäkring förekommer för närvarande främst som trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och försäkring om avgångsbidrag (AGB). Dessa

försäkringar behandlas relativt utförligt i personförsäkringsbetän-

kandet, till vilket vi kan hänvisa (SOU 1986:56 s. 175-184, 196f och 199 ff).

4 för

Försäkringsvillkor företagsförsäkring

I detta avsnitt lämnas en redogörelse över vissa allmänna försäkringvillkor som brukar förekomma vid företagsförsäkring. Det bortses från mera speciella villkor, som tillämpas i vissa fall. Beskrivningen bör ses mot bakgrund av att vårt lagförslag medger att försäkrings-

vid företagsförsäkring i regel får ha försäkringsvillkor som bolagen

avviker från lagen. Då den föreslagna lagen skall tillämpas vid all konsumentförsäkring har det inte ansetts motiverat att redovisa de villkor som förekommer vid sådan försäkring.

De allmänna villkoren avser hela försäkringsgrenar. Ibland gäller vid sidan av dessa villkor särskilda tilläggsvillkor, vilka då framgår av försäkringsbrevet. Under ett särskilt avsnitt i de allmänna villkoren finns s.k. allmänna avtalsbestämmelser.

Företagsförsäkring meddelas ofta som kombinerad försäkring, dvs. försäkringstagaren får ett försäkringspaket som innehåller flera

olika försäkringar. Vanliga försäkringsformer är härvid egendomsförsäkring, avbrottsförsäkring och ansvarsförsäkring. I villkoren

erinras om att försäkringsbrevet ger besked om försäkringens omfattning.

För varje försäkringsform redovisas villkoren under olika rubri-

ker, t.ex. vem försäkringen gäller för, när försäkringen gäller, var

försäkringen gäller och försäkrat intresse. Den försäkrades skyldigheter - utöver vad som framgår av de allmänna avtalsbestämmelserna - (t.ex. att lämna korrekta upplysningar till bolaget och att iaktta

säkerhetsföreskrifter) regleras antingen i ett för alla försäkrings-

former gemensamt avsnitt (benämnt föreskrifter) eller i avsnitten

för respektive försäkringsform. Egendomsförsäkring brukar gälla för försäkringstagaren själv och

för annan som äger egendom som försäkringstagaren ansvarar för eller som i avtal uttryckligen åtagit sig att för-

försäkringstagaren

säkra, liksom emellanåt för arbetstagare eller kund som äger egendom som försäkringstagaren försäkrat. Genomgående sägs att an-

nan än försäkringstagaren är skyddad av försäkringen endast om

han inte kan få ersättning genom annan försäkring.

Vissa villkor är i denna del mera preciserade så att försäkringen

104 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring

Avsnitt 4 sägs gälla försäkrad om den t.ex. egendom mottagits i kommission, köpts enligt avbetalningskontrakt, disponeras enligt leasingkontrakt, hyrts eller lånats. Ibland uttrycks tredjemansskyddet mycket kortfattat; försäkringen gäller för alla som äger försäkrad egendom under förutsättning att vederbörande inte kan få ersättning genom annan försäkring. Vid är det att ansvarsförsäkring vanligt försäkringen sägs avse den art av verksamhet som angetts i försäkringsbrevet och att den gäller för försäkringstagaren och för dennes för skada orsaarbetstagare kad i tjänsten. Ett vanligt tillägg är att försäkringen också gäller för försäkringstagaren i egenskap av ägare, brukare eller tomträttsinnehavare av fastighet, som används i verksamhet försäkringstagarens liksom för byggnads- och som utförs föranläggningsarbeten på säkrad fastighet. Försäkrat intresse förklaras vid egendomsförsäkring i så att regel försäkringen gäller för egendomsskada som är en av oundviklig följd en skadehändelse för vilken består i att försäkringen gäller (intresset värdet av försäkrad egendom inte minskar eller går förlorat). Vid avbrottsförsäkring kan det försäkrade intresset bestå i att det s.k. försäkrade täckningsbidraget inte minskar eller förlorat till går följd av en egendomsskada. brukar avse för- Täckningsbidraget säljningvärdet på bl.a. varor minskat med vissa kostnader. Vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring gäller försäkringen som regel för egendomsskada avbrott till av respektive följd egendomsskada som inträffar under den tid som är i försäkringen kraft (försäkringstiden). Vid finns bestämmelser anvarsförsäkring att försäkringen gäller ansvarsskada som inträffar under försäkringstiden. Under rubriken ”Var försäkringen gäller” sägs vid egendomsförsäkring som regel att försäkringen gäller det på försäkringsställe som angivits i försäkringsbrevet. I allmänhet gäller försäkringen också försäkrad egendom som förvaras annan än försäkpå plats ringsstället, dock med den begränsning som av följer fareökningsreglerna i 45-50 §§ FAL. Vanligt är att intill vissa försäkringen belopp dessutom ger skydd vid tillfällig förvaring på annan plats än försäkringsstället utan beaktande av angivna regler i FAL. - Vad beträffar ansvarsförsäkring i allmänhet i hela gäller försäkringen världen med undantag för vissa länder. angivna Villkoren har till stor del överensstämmande regler om försäkringstiden och om förnyelse av försäkringen. räk- Försäkringstiden nas från kl. 00.00 begynnelsedagen och är ett år om inte annat anges i försäkringsbrevet. Om tecknas försäkringen på begynnelsedagen, räknas dock försäkringstiden först från den som försäktidpunkt ringsavtalet ingås. Försäkringen förnyas vid försäkringstidens slut genom att försäkringstagaren betalar den som premie försäkrings-

bolaget genom avisering underrättar försäkringstagaren om. Vill Avsnitt 4 bolaget att premien eller annat försäkringsvillkor skall ändras, måste bolaget meddela detta senast då premieavin för den nya avtalsperioden sänds ut. Önskar bolaget att en försäkring inte skall förnyas, skall försäkringstagaren få besked om detta senast en månad före försäkringstidens slut; skickas meddelandet senare

förlängs

försäkringen med lika många dagar som meddelandet är försenat. Det förekommer också villkor enligt vilka och

bolaget försäkrings-

tagaren måste meddela motparten senast 30 dagar före försäkringstidens slut om de inte vill att avtalet skall lämnas inte

förnyas; någon underrättelse fönyas försäkringen ett år om det inte föreligger dröjsmål med premiebetalningen.

Under rubriken Upplysningsplikt och riskökning” erinras i villkoren om att premien och andra försäkringsvillkor grundas på de uppgifter som lämnas då försäkringen tecknas. Följden av att för-

säkringstagaren vid försäkringens tecknande lämnat som uppgifter

han insett eller bort inse varit felaktiga eller ofullständiga och som medfört för låg premie eller i övrigt alltför förmånliga villkor,

anges vara att bolaget är ansvarigt endast för vad som svarar mot

erlagd

premie och de villkor i övrigt som skulle ha Det

egentligen gällt. tilläggs att ersättning inte alls utgår om bolaget med kännedom om

de rätta förhållandena inte skulle ha meddelat försäkring.

Det åligger försäkringstagaren att under medförsäkringstiden

dela bolaget om det sker någon ändring i de förhållanden som

legat

till grund för försäkringen. Underlåter försäkringstagaren utan skälig anledning att underrätta bolaget, och skulle ändringen har lett till

högre premie eller ändrade villkor, är bolagets ansvar begränsat på

samma sätt som då inte vid avtalets

upplysningsplikten fullgörs ingående.

För att skada skall undvikas åligger det den försäkrade att iaktta vissa föreskrifter; i villkoren vanligen upptagna under rubriken sä-

kerhetsföreskrifter. Vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring

kan det här vara fråga om föreskrifter som anges i försäkringsbrevet, föreskrifter som meddelats av bl.a. tillverkare och leverantörer i syfte att förhindra eller begränsa skada, föreskrifter som meddelats i lag eller förordning om t.ex. brandfarliga varor, också i syfte att förhindra eller begränsa skada, samt föreskrifter som direkt

framgår av försäkringsvillkoren.

Även vid ansvarsförsäkring kan den försäkrade vara att

skyldig

följa vissa villkor (ofta betecknade som som

säkerhetsföreskrifter)

anges i försäkringsbrevet. Det förekommer vid sådan

försäkring

också att som säkerhetsföreskrift betecknas en skyldighet att förvara *dokumentation i form av t.ex. konstruktionsritningar; på försäk-

ringsbolagets begäran skall handlingarna företes för att det skall gå

att bedöma om ett skadefall anknyter till levererade Det

produkter.

Avsnitt 4 är dock att sistnämnda inte betecknas som sä-

vanligast skyldighet

kerhetsföreskrift, utan att den återfinns bland regler om skaderegle-

ringen.

Villkoren ger besked om vad som skall gälla om säkerhetsföreskrifterna (eller motsvarande enligt det nyssnämnda) inte En-

följs. ligt en huvudregel skall - vid egendomsförsäkring och avbrottsför-

säkring - den ersättning som annars skall minskas med 20 %,

utgå

dock med lägst ett halvt och högst tio kan

basbelopp. Avdraget

minskas om särskilda skäl kan anses föreligga med hänsyn till försummelsens art eller andra omständigheter. Vidare gäller att avdrag över huvud taget inte görs om det kan antas att en aktuell skada skulle ha inträffat även om säkerhetsföreskriften hade iakttagits eller om den som haft att se till att föreskriften inte kan j

iakttogs

lastas för att den satts åt sidan. - Beträffande

ansvarsförsäkring

föreskrivs i vissa villkor att om den som

dokumentationsplikt enligt

det ovanstående kan gälla inte iakttagits och detta varit till

väsentligt men i utredningen av skadeståndsfrågan, avdrag görs i samma omfattning som enligt huvudregeln vid egendoms- och avbrottsför-

säkring.

Den försäkrade är skyldig att efter förmåga avvärja skada som kan befaras omedelbart inträffa och begränsa redan inträffad skada; enligt vissa villkor måste han dessutom snarast möjligt ta om hand och skydda skadad egendom. Följden av att den försäkrade uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör sin är

räddningsplikt

normalt- om den försäkrades underlåtenhet varit till men för bolaget - att det görs ett skäligt avdrag på den ersättning som annars skulle har utgått eller att försäkringsbolaget är helt fritt från ansvar. I vissa villkor ges inte något särskilt besked om vad som skall

gälla då räddningsplikten inte fullgörs.

En skada som kan medföra ersättningskrav mot försäkringsbola-

get skall anmälas till bolaget så snart som möjligt. Själva kravet skall som regel framställas till bolaget snarast efter skadans uppkomst och senast sex månander från det att den försäkrade har fått kännedom om möjligheten till ersättning. Framställs inte krav inom

något

sexmånadersfristen eller, vilket är en vanlig bestämmelse vid ansvarsförsäkring, vidarebefordras inte ett framställt skadeståndskrav

från den försäkrade till bolaget, preskriberas ersättningen.

Som regel anger villkoren dessutom, för att rätten till ersättning inte skall gå förlorad, att den som inte är nöjd med ett

ersättningsbe-

slut av försäkringsbolaget skall väcka talan mot senast inom

bolaget

tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att fordringen tidigast kunnat göras gällande. kan dock villkoren inte åbe-

Bolaget enligt

ropa preskription om krav har framställts till bolaget inom sex månader från det att den försäkrade har fått kännedom om möjlig-

heten till ersättning och den försäkrade inom sex månader från det Avsnitt 4 han fått del av beslut, väckt talan mot

bolagets bolaget.

1 de allmänna avtalsbestämmelserna behandlas

försäkringstiden och vad som gäller om förnyelse av försäkringen, upplysningsplikt och riskökning, räddningsplikt och preskription. Dessa frågor har

berörts tidigare. Därutöver finns i dessa bestämmelser om

regler

bl.a. premiebetalning, rätten att säga upp försäkringen under för-

säkringstiden, återkrav och dubbelförsäkring.

I fråga om premiebetalningen görs en skillnad mellan första

premie och premie vid förnyelse. Dessutom ges ofta regler om tillläggspremie. - Första premie skall betalas i förskott men

bolagets

ansvar inträder vid försäkringstidens början, även om premien då ännu inte har betalats. Som förutsättning för bolagets ansvar

gäller

dock att premien betalas inom 14 dagar efter det att bolaget skickat

en premieavi. Iakttas inte fjortondagarsfristen anses försäkrings-

tagaren komma i dröjsmål, varvid bolagets ansvar inträder först

dagen efter betalning (om försäkringen då inte sagts upp).

Premie för en försäkring som förnyas skall betalas senast för-

nyelsedagen. Försäkringstagaren har dock alltid en månad på sig att

betala från det att bolaget skickat premieavi. Även om betalning uteblir, förnyas i allmänhet försäkringen, dock vanligtvis under förutsättning att betalning sker senast en månad från den dag som premien skulle ha erlagts. I detta fall har bolaget emellertid inte

något ansvar förrän dagen efter betalning.

Om en tilläggspremie föranleds uteslutande av att

försäkringen

utökas med ett nytt försäkringsmoment, gäller vad som

tidigare

sagts om första premie; vid betalning senare än 14 efter att

dagar

premieavi skickats, inträder bolagets ansvar beträffande det ytter-

ligare momentet dagen efter betalning. I övriga fall då tilläggspremie

skall betalas, gäller att om premien inte betalas inom

fjorton dagar

efter att avi skickats, bolagets ansvar är begränsat till den tid som den erlagda premien motsvarar, under att avtalet inte

förutsättning

sagts upp.

Försäkringsbolaget har rätt att säga upp försäkringen om försäkringstagaren kommer i dröjsmål med premiebetalningen; försäkringen upphör att gälla tre dagar efter uppsägning. Bolaget kan

också vanligtvis säga upp avtalet i förtid om det sker någon ändring i sådana förhållanden som ligger till grund för försäkringen och som i sig medför högre premie eller ökad risk för skada. I detta fall

upphör försäkringen 14 dagar efter uppsägning. I allmänhet kan försäkring-

en vidare med samma sägas upp av

uppsägningstid försäkrings-

bolaget om den försäkrade inte tillåter att för-

bolaget besiktiga

säkrad egendom. Villkoren ger dessutom bolaget och försäkringstagaren en ömsesidig rätt att med en månads säga

uppsägningstid

upp försäkringen vid inträffad skada. Slutligen har vissa vill-

enligt

Avsnitt 4 kor försäkringstagaren en möjlighet att säga upp försäkringen i

förtid om försäkringsbehovet, helt eller till del, faller bort

väsentlig

genom att försäkrad egendom avyttras eller av liknande anledning.

I fråga om premieåterbetalning då försäkringen upphör i förtid gäller följande. Om försäkringstagaren säger upp försäkringen be-

talar bolaget tillbaka ett belopp som motsvarar den reduktion som skett om försäkringen från början hade tecknats för den kortare tiden - det är alltså inte någon skillnad om det är en helt ny eller en

förnyad försäkring som sägs upp. Sägs försäkringen upp av bolaget

skall däremot oförbrukad del av premien betalas till försäkringstagaren. Det förekommer emellertid att denna princip skall till-

lämpas även då försäkringen upphör på begäran av försäkrings-

tagaren. - Villkoren har i regel ett tillägg för det fall att skada har inträffat innan försäkringen har upphört; det brukar anges att den

del av premien som belöper på ett försäkringsbelopp som motsvarar skadersättningen är förbrukad.

Beträffande dubbelförsäkring sägs i allmänhet att om det intresse som omfattas av försäkringen är försäkrat även genom annan försäkring och om det i den försäkringen finns förbehåll vid dubbelförsäkring, samma förbehåll gäller för båda försäkringarna; i dessa situationer fördelas ansvarigheten mellan bolagen enligt reglerna i 43 § FAL. Emellanåt anges endast att försäkringen inte gäller för försäkrat intresse till den del det skyddas av annan för-

gällande säkring.

Vid tvist om värdet på skadad egendom eller värdet av en avbrottsskada, skall värderingen, om någon av parterna begär det,

avgöras genom skiljeförfarande.

I de allmänna avtalsbestämmelserna påpekas att utöver försäk-

ringsvillkoren gäller försäkringsavtalslagen. Det är alltså i den lagen

man finner vad som gäller vid t.ex. uppsåtligt framkallade för-

säkringsfall.

I villkoren ges regler om den försäkrades skyldigheter att på olika sätt medverka i utredningen av ett försäkringsfall. Om den för-

säkrade svikligen uppger, förtiger eller döljer något av betydelse för skadans bedömning kan ersättningen antingen begränsas eller helt

falla bort; enligt en del villkor utgår ersättning normalt inte i dessa fall.

Sedan den försäkrade fullgjort sina skyldigheter vid skaderegle-

ringen, skall bolaget betala ut ersättning inom en månad. Vid egen-

domsförsäkring förbehåller sig dock bolagen en rätt att senarelägga

betalningen i avvaktan på att den försäkrade återställer eller återanskaffar viss egendom. På samma sätt kan vid sådan försäkring, liksom vid avbrottsförsäkring, bolaget med stöd av villkoren ibland avvakta med betalning därför att t.ex. en viss polisutredning pågår. I

allmänhet skall dröjsmålsränta enligt räntelagen utgå om bolaget

inte betalar inom tid som anges i villkoren. För tid då utbetalning Avsnitt 4 fördröjts genom b1.a. en pågående polisutredning utgår dock ränta endast motsvarande gällande diskonto. Slutligen betalas i allmänhet inte ränta om denna är mindre än en procent av basbeloppet.

I villkoren ges regler om följderna av underförsäkring. Bestämmelserna tar ofta sikte på helvärdesförsäkring, fullvärdesförsäkring och förstariskförsäkring.

Vid helvärdesförsäkring (med vilket avses att egendomens hela värde är föremål för försäkring och att försäkringen gäller med visst belopp) brukar - om vid ett skadetillfälle försäkringsbeloppet understiger de värden som enligt villkoren skall gälla på försäkrad

- lämnas endast för så stor del av skadan som

egendom ersättning

försäkringsbeloppet utgör av dessa värden.

Beträffande fullvärdesförsäkring (som skiljer sig från helvärdesförsäkring däri att försäkringen som regel gäller utan visst belopp;

det förekommer dock att det även vid denna försäkring anges ett försäkringsbelopp, vilket dock inte hindrar att ersättningen över-

stiger försäkringsbeloppet) gäller att försäkringstagaren som regel är

skyldig att underrätta försäkringsbolaget om det sker b1.a. ombyggnad av försäkrad egendom så att ett nytt premieunderlag skall kunna fastställas. Om denna skyldighet inte fullgörs och om värdet på egendomen ökat genom den vidtagna åtgärden, ersätts vid skada endast så stor del av skadan som svarar mot förhållandet mellan

betald premie och den premie som rätteligen skulle ha gällt. Vad slutligen gäller förstariskförsäkring (som innebär att endast

viss del av egendomens värde är försäkrat) gäller i allmänhet att om

i försäkringsbrevet angivits endast ett förstariskbelopp, skada ersätts

intill det beloppet. Om i försäkringsbrevet, utöver ett förstariskbe-

lopp, tagits med ett helvärdesbelopp och detta understiger det helvärdesbelopp som skulle ha gällt om man följt villkorens värderingsregler, begränsas emellertid försäkringsersättningen som regel efter

förhållandet mellan erlagd premie och den premie som skulle ha erlagts med hänsyn till det korrekta helvärdet; ersättning utgår dock

självfallet inte med mera än förstariskbeloppet. Vid egendomsförsäkring lämnas - utöver ersättning för skada på

försäkrad - avseende kostnader för b1.a. nöd-

egendom ersättning

vändig rivning och röjning i samband med skada som omfattas av försäkringen liksom för kostnader för räddningsåtgärder om de varit

skäliga med hänsyn till omständigheterna. Då ersättningsbeloppet

beräknas brukar den självrisk som gäller för försäkringen dras från summan av värdet på skadad egendom, röjningskostnad och rädd-

ningskostnad. Vid förstariskförsäkring är den sammanlagda försäkringsersättningen begränsad till försäkringsbeloppet; i andra fall

är det inte något som hindrar att ersättningen till följd av den

försäkrades räddningskostnader överstiger försäkringbeloppet.

Avsnitt 4 Även vid brukar lämna för

ansvarsförsäkring bolagen ersättning

räddningskostnader, motsvarande de utgifter som den försäkrade haft för att begränsa omedelbart förestående eller inträffad skada som kan föranleda skadeståndsskyldighet som omfattas av försäk-

ringen. Ersättning lämnas under förutsättning att åtgärderna varit

skäliga med hänsyn till omständigheterna. Kostnader för att avvärja befarad skada på grund av defekt hos en levererad produkt ersätts däremot inte. Vissa villkor föreskriver att dessutom

försäkringen

inte täcker kostnader för att bl.a. ta tillbaka en levererad

produkt. Också vid ansvarsförsäkring brukar räddningskostnader inräknas i

det belopp från vilket självrisk dras.

I fråga om rätt för bolaget att återkräva utgiven skadeersâttning

stadgar villkoren att bolaget övertar den försäkrades rätt att kräva ersättning från den som är ansvarig för skadan. I allmänhet

gäller dock här vissa inskränkningar. Exempelvis får mot en privatperson

återkrav riktas endast om han vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet eller, som det stadgas i en del villkor, om skadan har samband med hans förvärvsverksamhet eller om han skyddas av försäkring. Emellanät kompletteras villkoren i denna del med att om den försäkrade avstår från bl.a. sin rätt till ersättning av någon

annan, bolagets ersättningsskyldighet begränsas i motsvarande mån.

5 i

Försäkringsverksamheten Sverige

Privat försäkring meddelas i Sverige av som är

försäkringsbolag, antingen aktiebolag eller ömsesidiga bolag. Viss personförsäkring meddelas också av understödsföreningar. Enskild får inte

person meddela försäkring.

Vid utgången av år 1987 var 520

sammanlagt försäkringsbolag verksamma i Sverige, därav 14 utländska. Efter verksamhetens geografiska omfattning brukar man skilja mellan riksbolag, läns- och häradsbolag samt sockenbolag. Branschen kan också delas upp efter verksamhetsgrenar i liv- och sjukförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag samt återförsäkringsbolag.

Riksbolagen dominerar den enskilda försäkringsverksamheten. År 1987 svarade dessa för 99 % av svenska

samtliga försäkringsbolags premieinkomster i direkt försäkring i Sverige, och de förvaltade lika stor del av tillgångarna. Mätt i antalet företagsenheter utgör riksbolagen däremot en mindre del. År 1987 fanns i 65

Sverige riksbolag av sammanlagt 506 inhemska bolag. Många

riksbolag framträder i sammanslutningar eller koncerner. I dessa fall kan i regel snarare koncernen än de ingående räknas som

bolagen självständiga företagsenheter.

Läns- och häradsbolagen (år 1987 34 har

sammanlagt stycken) med några få undantag koncession för brand-, storm-, vattenledningsskade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rån-, resgods- samt maskinförsäkring, för sjöförsäkring eller för I

husdjursförsäkring. några fall har de koncession för enbart och stormför-

brandförsäkring säkring.

Sockenbolagen (år 1987 tillsammans 407, varav brand- och sjöbolag 137 och kreatursbolag kan indelas efter sin

270) rörelseinriktning i tre olika kategorier, som driver

nämligen sockenbrandbolag, brandförsäkring med eller utan bigrenarna storm-,

vattenledningsskade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rån-, resgods- samt maskinförsäkring, sockensjöbolag som meddelar sjöförsäkring samt sockenkreatursbolag för husdjursförsäkring.

Av de 65 riksbolagen år 1987 var 40 och 25

aktiebolag ömsesidiga bolag. Samtliga läns-, härads- och sockenbolag var ömsesidiga bolag.

Försäkringsaktiebolagen ägs av sina aktieägare. Genom FRL och dess tillämpning är dock att ta ut vinst ur

aktieägarnas möjligheter

Avsnitt 5 verksamheten begränsade. Såvitt gäller livförsäkring återgår i stort sett allt överskott till försäkringstagarna i form av återbäring.

De ömsesidiga bolagen ägs av sina försäkringstagare, vilka när det

gäller direkta Sakförsäkringar formellt är ömsesidigt ansvariga för

vederbörande bolags förbindelser. Försäkringstagarnas ansvarighet

är dock ofta begränsad, t.ex. till några årspremier, och i praktiken

lär någon uttaxering inte äga rum. När det gäller livförsäkring och annan personförsäkring föreskriver FRL att endast bolagets tillgångar skall svara för dess förbindelser. Vid sådan försäkring kan

sålunda försäkringstagarna inte bli personligt ansvariga för bolagets

förbindelser.

Den enskilda försäkringsverksamheten omfattar i dag ett stort antal försäkringsgrenar, vilka kan grupperas på olika sätt. Bolagen

delas enligt FRL in i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag.

I andra skiljer man mellan personförsäkring och sak-

sammanhang försäkring. Emellanåt görs indelning i summaförsäkring och skadeförsäkring. Med summaförsäkring avses att i försäkringsavtalet bestämda belopp

utfallet vid viss inträffad händelse, såsom uppnående av viss ålder, dödsfall, sjukdom eller invaliditet. Storleken av de belopp som betalas ut påverkas alltså inte av den eventuella skada det särskilda

försäkringsfallet kan ha medfört. Skadeförsäkring enligt denna ter-

minologi har däremot till uppgift att adekvat ersätta den ekonomiska förlusten på grund av inträffad skada på person eller egendom.

De mest betydande sakförsäkringsgrenarna är brandförsäkring och därmed kombinerade grenar (ansvars-, vattenledningsskade-

och inbrottsförsäkring m.fl.) samt trafik- och övrig motorfordonsför-

säkring. Trafik- och ansvarsförsäkring liksom rättsskyddsförsäkring hänförs i praktiskt arbete terminologiskt ofta till sakförsäkring.

Sakförsäkringar för den stora allmänheten tillhandahålls numera i övervägande utsträckning i form av s.k. paketförsäkringar. De mest utbredda av dessa är den vanliga hemförsäkringen, i vilken ingår bl.a. brand-, vattenledningsskade-, inbrotts-, ansvars- och rätts-

skyddsförsäkring samt villahemförsäkringen. En annan betydelsefull paketförsäkring är motorfordonsförsäkringen, vilken - utöver

- kan omfatta olika s.k. bl.a.

trafikförsäkring kaskomoment, brand-, stöld- och vagnskadeförsäkring.

Sedan mitten av 1980-talet finns på försäkringsmarknaden som helhet fem dominerande gruppbildningar: Skandia, Trygg-Hansa, Folksam, Länsförsäkringsbolagsgruppen och WASA. Den förstnämnda utgörs av aktiebolag, medan de andra i huvudsak består av

ömsesidiga bolag. Trygg-Hansa har dock i juni 1988 fattat principbe-

slut om att ombilda sin sakrörelse till aktiebolag. Av skadeförsäk-

ringsbolagens totala premieinkomst i direkt försäkring svarade de

fem grupperna år 1987 för 87 °/o.

till

Allmänmotivering skadeförsäkringslagen

6 för

Utgångspunkter lagstiftningsarbetet

6.1 Allmänna

synpunkter på lagstiftningsuppgiften

Sammanfattning: Kommittén har tidigare lagt fram två del-

betänkanden, nämligen ett förslag till konsumentförsäkringslag och ett förslag till Det förra

personförsäkringslag.

har legat till grund för det sena-

konsumentförsäkringslagen,

re har ännu inte föranlett lagstiftning. Kommittén har i dessa två betänkanden behandlat

huvudsakligen konsumentfrågor;

förslaget denna gång har därför särskilt intresse för

företags-

försäkringens del. direktiven skall kommittén beakta

Enligt

det allmänna behovet av en modernisering av

försäkringslag-

stiftningen och önskemålet att samordna och

försäkringsskadeståndsregler på ett lämpligt vis. Beträffande företags-

försäkringen anser kommittén - också önskemål från

enligt

företagarhåll - att det är angeläget med en ökad avtalsfrihet, bl.a. för att göra det möjligt att anpassa försäkringen efter de mera speciella förhållandena i det enskilda fallet. Liksom i arbetet med personförsäkring har drivits i nor-

utredningen

diskt samarbete, främst med motsvarande finländska arbetsgrupp och norska kommitté. har det inte varit

Visserligen

möjligt att åstadkomma en nordisk

enhetlig försäkringslag-

stiftning, men förslagen överensstämmer med varandra i

många viktiga avseenden.

År 1977 lade försäkringsrättskommittén, i sin sammantidigare

sättning, fram sitt delbetänkande (SOU Konsumentför-

1977:84)

säkringslag, som ligger till grund för KFL. Denna lagstiftning omfattar vissa uppräknade som konsumenter tecknar

försäkringstyper

för huvudsakligen enskilt ändamål, bl.a. hem-, villa-, rese- och

motorfordonsförsäkring. Väsentligen är det fråga om skadeförsäk-

Avsnitt 6.1 - avser alltså skada eller annan eko-

ring försäkringen på egendom

nomisk förlust, inte den försäkrades liv eller hälsa. Vissa personförsäkringar omfattas emellertid av KFL, nämligen sådana som utgör ett moment i de kombinerade försäkringar som lagen reglerar.

innehåller t.ex. ofta ett olycksfallsskydd. - Vid sidan

Hemförsäkring

av KFL en del speciella bestämmelser i FAL också på

tillämpas konsumentförsäkring (se 4 § KFL).

Efter KFL:s tillkomst alltså en dubbel lagstiftning om för-

gäller säkringsavtal: utanför konsumentförsäkringen tillämpas FAL. Kom-

mittén, som efter 1977 övergick till att utreda lagstiftningsfrågan på personförsäkringens område, lade år 1986 fram betänkandet (SOU

1986:56) Personförsäkringslag, som innehåller förslag till en full-

av avtal om personförsäkring. Betänkandet har

ständig reglering

ännu inte föranlett lagstiftning. Resulterar det i en personförsäk-

ringslag, skulle tre lagar komma att reglera försäkringsavtalet, var-

vid FAL skulle behålla sin betydelse främst i fråga om sådan skadeförsäkring som inte utgör konsumentförsäkring. Detta blir aktuellt

väsentligen i fråga om försäkring för företag och för kommuner m.fl.

offentliga rättssubjekt, men även vid vissa speciella skadeförsäkring-

ar för konsumenter, t.ex försäkring av djur eller smycken.

direktiven avser kommitténs uppdrag en översyn av för-

Enligt

säkringslagstiftningen, i huvudsak av FAL. Syftet är i första hand att stärka konsumenternas ställning - en fråga som skulle behandlas med förtur - men vidare nämns det allmänna behovet av att modernisera försäkringslagstiftningen och även önskemålet att åstadkom-

ma en lämplig samordning mellan försäkrings- och skadestånds-

reglerna. De betänkanden kommittén har lagt fram har väsentligen

gällt konsumentfrågor; också personförsäkringslagens bestämmel-

ser rör ju i första hand konsumenters rätt. Det återstår nu att

fullfölja översynen av försäkringsavtalsrätten från andra synpunkter.

Arbetet detta har tidvis bedrivits med utredningen om

på parallellt personförsäkringen. Frågan blir till en början hur ingående denna

översyn behöver göras.

Det moderniseringsbehov som direktiven talar om framstår som minst lika stort på företagsförsäkringens område som på konsumentsidan. Utvecklingen bl.a. på näringslivets och teknikens områden under de mer än 60 år som FAL har gällt har av naturliga skäl medfört att också ett lagverk av så hög klass som detta med nödvändighet kommit att te sig föråldrat i åtskilliga avseenden. Särskilt bör här nämnas det speciella draget att FAL:s tvingande regler om

alla försäkringstagare, storföretagare och

skadeförsäkring skyddar

kommuner lika väl som småföretag, på samma sätt; dess regler har också av att de från början varit tillämpliga även på konsu-

präglats

menter. Det är naturligt om en sådan utformning av lagstiftningen

kan hämma utvecklingen på företagsförsäkringens område. Möjlig-

Allmänna 115

synpunkter på lagstiftningsuppgiften

heten att försäkra olika risker har ökat med Avsnitt 6.1

försäkringsteknikens framsteg, men förutsättningen för detta är ofta att försäkringsbola-

gen har frihet att utforma sin så att att

produkt riskåtagandet går

överblicka och ter sig ekonomiskt På

försvarligt. industriförsäkring-

ens område har framträtt ett starkt behov av att för-

skräddarsy

säkringar så att de passar för ett visst företags speciella förhållanden, och även annars har utvecklingen gjort det att

angeläget skydda

företagen mot ekonomiska risker som saknade aktualitet eller i vart fall framstod som omöjliga att försäkra vid FAL:s tillkomst.

Både från försäkringshåll och från företagens sida småföretagen

lika väl som de stora industrierna — har man framhållit att tvingande regler kan motverka lämpliga bl.a. i de situationer som nu

lösningar

har berörts. Även om det inte har nämnts så konkreta

många

exempel på fall där FAL:s faktiskt haft effek-

regelsystem olyckliga

ter på utvecklingen, har man varit om att sikt det är

enig på längre

angeläget med en ökad avtalsfrihet på området. Ett förhållande som starkt talar för detta är också ökade inter-

företagsförsäkringens

nationalisering. I den mån svensk lag blir

tillämplig på försäkrings-

avtalen (jfr härom avsnitt 6.6 nedan) kan en alltför strikt

reglering

bli menlig för de svenska försäkringsbolagens konkurrenskraft

på

företagsförsäkringens område. Särskilt har detta framhållits i

fråga

om sådana branscher som sjö- och med dess

transportförsäkring,

internationella inriktning, men framträder också an-

synpunkten

nars. Inte minst får detta aktualitet med till den senaste

hänsyn

utvecklingen inom EG och diskussionen om ett ökat svenskt deltagande i det samarbetet, bl.a. när det sådana

västeuropeiska gäller

finansiella tjänster som försäkring (jfr prop. 1987/88:66 s. Det

107).

finns goda skäl att ta hänsyn till bolagens behov av rörelsefrihet i

dessa sammanhang.

Även frånsett behov av vad som nu har sagts finns det ett påtagligt

modernisering av reglerna på skadeförsäkringens område. Nya

branscher och nya problem har uppkommit. Som ett bland

exempel

många kan nämnas utvecklingen av kollektiva

skadeförsäkringar,

vilka inte regleras av KFL och kräver alldeles speciella överväganden (se avsnitt 6.5 nedan). Som nämnt berördes i direktiven också behovet av

samordning mellan försäkrings- och skadeståndsreglerna. Här är skadestånds-

kommitténs betänkande m.m.

Försäkringsgivares regressrätt (SOU

1975:103) av intresse. Där förordades i enlighet med i

tankegångar

skadeståndslagens förarbeten en ganska omvand-

genomgripande ling av principerna om försäkringens (och försäkringsmöjligheter-

nas) inverkan på skadeståndet. Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna och har inte lett till Samma

lagstiftning.

frågor aktualiseras emellertid för försäkringsrättskommittén; det är knappast möjligt att göra en översyn av reglerna om skadeförsäkring

synpunkter

Avsnitt 6.1 utan att komma in på regressfrågor. Den ordning som nu tillämpas

den s.k. regressöverenskommelsen mellan försäkringsbolagen enligt

avviker Det finns all anledning att lagfästa från reglerna i 25 § FAL. som bättre stämmer med nutida uppfattning om förhållan-

principer

det mellan skadestånd och försäkring och med dagens praxis (se avsnitt 6.7 nedan).

Både och på skadeförsäkringens område på personförsäkringens

har kommitténs utredningar gjorts i nordiskt samarbete. Framför allt detta kontakterna med motsvarande norska kommitté och

gäller

med den finländska arbetsgrupp som sedan år 1983 har sysslat med i Danmark har lagstiftningsfrågan i sådan

försäkringslagstiftningen;

av i EG att någon samordning med

-grad präglats medlemskapet

reformer i de länderna inte ansetts möjlig. När det gällde

övriga

lyckades vi åstadkomma en god överensstämmelse

personförsäkring

mellan stora delar av de finländska, norska och svenska lagutkasten. För del har vi i alla tre länderna väsentligen

skadeförsäkringens

samma till reformbehovet och lagstiftningsarbetets all-

inställning

männa Vad som här har sagts om behovet av ökad

uppläggning.

avtalsfrihet för del och av en modernisering av

företagsförsäkringens

har man sålunda kunnat instämma i på norskt och

lagstiftningen

finländskt håll, om också den norska kommittén haft en något

avvikande ståndpunkt i fråga om behovet av tvingande regler (se

avsnitt 6.4 nedan). De senare årens arbete en samordnad nordisk lagstiftning om

på

har emellertid genom att KFL saknar

skadeförsäkring komplicerats

motsvarighet i de båda andra länderna. Man har där inte ansett sig böra det svenska tillvägagångssättet att bryta ut konsumentför-

följa

till särskild i stället har arbetet in-

såkringsreformen behandling;

riktats att i ett sammanhang lägga fram en lag om all skadeförsäk-

på

som medfört att man inte som i varit bunden av

ring, något Sverige

av Dessa förhållanden

vissa tidigare ställningstaganden lagstiftaren.

har gjort det svårare att uppnå det mål som angavs i propositionen med till KFL, att så återställa den enhetlighet i

förslag långt möjligt

den nordiska som rubbats genom den

försäkringslagstiftningen

svenska delreformen i om konsumentförsäkringar (prop. 1979/

fråga

80:9 s. 27). Trots det mindre gynnsamma utgångsläget har det dock visat att också lägga fram förslag till skadeförsäkrings-

sig möjligt

lagar som i viktiga avseenden med varandra.

stämmer

När vårt betänkande har förelegat i så gott som slutgiltigt skick, har i lagts fram en proposition (Ot prp nr 49, 1988-89) om

Norge lov om forsikringsavtaler m m. Lagförslaget bygger huvudsakligen

på det norska kommittéförslaget, dock med ändringar i vissa delar,

bl.a. i om området för den tvingande regleringen i lagstiftfråga

ningen (jfr avsnitt 6.4 nedan); i flera avseenden kan förslaget snarast som ett närmande till den svenska inställningen. Vi har

uppfattas

sou 1989:88 Målet 117

för lagstiftningen

inte ansett oss böra ompröva vår ståndpunkt på några punkter av

Avsnitt.6.2

betydelse på grund av den norska propositionen.

6.2 Målet för en allmän

lagstiftningen: skadeförsäkringslag

Sammanfattning: Det nuvarande systemet med dubbla lagar

om skadeförsäkring är komplicerat och Vi föreotympligt.

slår att SkFL skall omfatta alla slag av

skadeförsäkring.

Lagen skall däremot inte ha några regler om personför-

säkring. De nuvarande bestämmelserna i KFL bör i allt

väsentligt gälla även i fortsättningen för konsumentförsäk-

ringens del; de ändringar som vi föreslår är av

huvudsakligen

formellt slag.

Vår översyn av försäkringsavtalsrätten har omfattat alla de delar av FAL som behåller sin aktualitet efter tillkomsten av KFL och den

föreslagna reformen av personförsäkringsreglerna. En fråväsentlig

ga för förslagets tekniska utformning blir då självfallet om man, skall sikta till att åstadkomma en ny som omfattar

försäkringsavtalslag,

alla försäkringsformer, eller dela upp två eller tre

lagstiftningen på olika lagar. .

Det enklaste alternativet skulle naturligtvis vara, att vi inte alls gick in utan i stället en

på konsumentförsäkringsfrågor föreslog

särskild lagstiftning om företagsförsäkring, eventuellt omfattande även andra skadeförsäkringar som inte berörs av KFL. Ett skäl för detta skulle vara, att konsumentupplysningen på området kan kompliceras av en ny lag, även om regleringen i sak skulle vara väsentligen densamma. Med en oförändrad KFL kunde man vidare

på

konsumenthåll känna sig alldeles säker att det

på nyligen vunna

rättsskyddet skulle bestå oförändrat också efter

skadeförsäkringslagstiftningens reformering.

Vi har emellertid inte kunnat förorda denna Som

lösning. framgår

av fortsättningen anser vi till stor del liknande som vid

synpunkter konsumentförsäkring göra sig gällande också i fråga om många småföretagares försäkring; detsamma gäller, naturligt nog, sådana speciella försäkringar för privatpersoner som faller utanför KFL.

Vissa försåkringstyper, som motorfordons- och teck-

båtförsäkring,

nas av både företagare och Det nuvarande

privatpersoner. systemet

med dubbla om är och

lagar skadeförsäkring komplicerat otympligt;

det kan bara försvaras som en provisorisk var m0-

ordning, vilket

tiverat av det särskilda reformbehov som för konsumentför-

förelåg

118 Målet

för lagstiftningen

Avsnitt 6.2 del. I jämförelse med dessa invändningar mot en särskild

säkringens konsumentförsäkringslag tycks de övergångsproblem som möjligen

kan för konsumentupplysningen väga lätt. Som redan

uppkomma

har man varken i Norge eller i Finland visat något som helst antytts intresse för att föreslå en särskild konsumentförsäkringslag. Av sådana skäl har vi kommit fram till att skadeförsäkringen bör i en enda lag. Däremot saknas det enligt vår mening till-

regleras

att sammanföra reglerna om skade- och personför-

räcklig anledning säkring i en enda ny försäkringsavtalslag. Under utredningsarbetets

har det blivit klart att i många väsentliga av-

gång problematiken

seenden skiljer sig åt på de båda områdena och att också de gemensamma ofta måste lösas olika sätt (jfr SOU 1986:56 s.

problemen på

217 Tar man ändå in bestämmelserna i samma lag, har vi ansett

ff).

att den blir och svåröverskådlig. Också denna stånd-

komplicerad

stämmer med av de finländska och norska

punkt uppläggningen

betänkandena. - I den norska propositionen föreslås visserligen en enda lag på området, men reglerna om person- och skadeförsäkring hålls isär i två skilda avdelningar. Utöver att reglerna härigenom skulle bli mera överskådliga har som skäl för denna inställning bl.a. att det blir allt med försäkringar som

pekats på vanligare

innehåller både person- och skadeförsäkringsmoment. Vi står dock

på denna punkt fast i vår tidigare uppfattning.

Den bör alltså i omfatta om alla

nya lagstiftningen princip regler av sammanförda i en skadeförsäkringslag, slag skadeförsäkring, men inte några personförsäkringsregler.

Med denna har det blivit nödvändigt att vid vår

utgångspunkt av försäkringslagstiftningen ånyo komma in på reglerna om

översyn

De regler om konsumentskydd som har diskonsumentförsäkring.

kuterats inom EG i allmänhet mindre långt än KFL:s bestäm-

går

melser och inte i och för sig någon ändring i dessa (jfr

påkallar

avsnitt 6.9 nedan). Både behovet av överskådliga regler om skadeoch likheten mellan konsumenters och småföretagares

försäkring

situation anledning att pröva, om KFL på ett lämpligt har gett oss

sätt skyddet för försäkringstagarna och om dess principer reglerar

eventuellt kan utsträckas till att gälla också vid annan försäkring. Det bör här framhållas att erfarenheterna av KFL, som trädde i kraft så sent som 1981, delvis än så länge är begränsade. Det kan därför vara svårt att avgöra om bestämmelserna år mogna att ändras i ena eller andra riktningen. Vår allmänna utgångspunkt har varit, att det inte kan komma i att försämra den trygghet som

fråga

konsumenterna erhållit en lag, som så nyss beslöts med en genom Vissa allmänna invändningar som

betydande riksdagsmajoritet.

framförts från mot KFL:s system har lagstiftaren

försäkringshåll

redan beaktat och underkänt vid tillkomst; det gäller framför

lagens allt att det utvidgade försåkringsskyddet kunde medföra betydligt

Den nya räckvidd 119

lagstiftningens

ökade kostnader för kollektivet och att lagen genom sin tolerans Avsnitt 6.3 mot oaktsamhet på försäkringstagarsidan skulle få verk-

olämpliga

ningar för skadepreventionen. Såvitt man kan döma av erfarenheterna hittills har dessutom farhågor av detta varit överdrivna.

slag

De premieökningar som förekommit inom

konsumentförsäkringen

på senare år lär till stor del ha haft andra orsaker, främst skadeutvecklingen bl.a. i fråga om vattenskador och stölder samt de väsentligt ökade kostnaderna för reparation av skadad egendom.

Denna allmänna inställning hindrar inte att vi i en del avseenden

anser oss kunna föreslå ändringar också på konsumentförsäkringens

område. Vissa förbättringar av konsumenternas är mo-

ställning

tiverade, främst på sådana punkter där försäkringsbolagens intresse av en sträng regel har visat sig begränsat. I några situationer, där KFL:s regel framstår som oklar eller och är att

opraktisk ägnad

medföra tvister mellan parterna, försöker vi vidare rätta till saken utan att detta skall gå ut över konsumentsidan. I ett par fall söker vi

också genom uttryckliga lagregler slå fast principer, som nu bara

framgår av KFL:s motiv, och ge dem tillämpning över skadeförsäkringen över huvud taget. Enligt vår mening har dessa närmast for-

mella ändringar i reglerna om konsumentförsäkring inte på något

sätt ändrat den balans mellan försäkringsbolagen och

försäkringstagarsidan som lagstiftaren ville uppnå genom KFL.

6.3 Den nya räckvidd

lagstiftningens

Sammanfattning: SkFL omfattar inte återförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. I den mån inte särregler gäller för

trafikförsäkringen enligt trafikskadelagen, skall SkFL tillämpas även på denna försäkring.

Som förut nämnts omfattar KFL också vissa

personförsäkringar,

som inte meddelas fristående utan endast i kombination med en

försäkring av skadeförsäkringstyp. I betänkandet med till förslag

PFL har vi förordat att den lagen delvis reglerar också detta moment i försäkringen (se 1 kap. 5 § PFL). Vi har inte funnit att

anledning nu gå ifrån den uppdelning vi då föreslog (jfr lagförslag 3). Vad som sägs i fortsättningen rör alltså enbart skadeförsäkring. I 1 § FAL undantas från tillämpningsområdet bl.a. återförsäkring,

och samma regel finns i 1 § PFL. Förhållandena är här helt

speciel-

la, bl.a. med hänsyn till att avtalet sluts mellan två försäkringsbolag och till de internationella aspekterna. En skul-

tvingande lagstiftning

le vara klart olämplig, och det skulle inte ha stor att göra de

mening

120 Den nya räckvidd

lagstiftningens

Avsnitt 6.3 dispositiva bestämmelserna tillämpliga i detta fall. Vi anser att försäkringsformen bör helt hållas utanför också den nya lagstiftningen

om skadeförsäkring.

Vissa andra försäkringsformer har en sådan särprägel att de inte

gärna kan följa samma regler som vanlig skadeförsäkring. Framför

allt kan här nämnas kreditförsäkring; avtalet härom liknar närmast ett borgens- eller garantiavtal, och det är delvis svårt att passa in det i ett som är utformat med sikte på försäkringar av

regelsystem

ordinärt slag. Såvitt känt har det inte heller konstaterats något

behov att skydda försäkringstagarsidan genom tvingande lagbestäm-

melser för denna försäkringstyp, som väsentligen tecknas av företag. I den mån ett avtal om kreditförsäkring skulle innehålla oskäligt betungande bestämmelser, ger den allmänna regeln i 36 § avtalslagen möjlighet att jämka dem i det särskilda fallet. Vi har av sådana skäl övervägt att helt undanta kreditförsäkring från lagens

Från försäkringshåll har man emellertid framhållit att

tillämpning.

det kan ha sitt värde att i botten på avtalet ha skadeförsäkrings-

och vi har stannat för denna lösning. - På

lagens dispositiva regler, samma sätt anser vi en annan speciell försäkringsform böra regleras,

all framtid, vilken enligt 1 § KFL faller

nämligen försäkring för

utanför den lagens område. Även denna utgör normalt en för-

säkring för företag.

En försäkringstyp som intar en ställning mellan person- och ska-

deförsäkring är arbetslöshetsförsäkring. Här finns emellertid en fullständig reglering, som tar hänsyn till försäkringens särart, i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Visserligen har försäkringen

en del drag av privat försäkring, men det framstår som onödigt att

komplicera en skadeförsäkringslag genom att låta den reglera också

dessa försäkringar. Över huvud taget är utgångspunkten att skadeförsäkringslagen skall behandla endast försäkringar som meddelas

av försäkringsbolag. Det kan tilläggas att lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring är relativt ny. De smärre förändringar som möj-

ligen skulle vara motiverade närmast som en följd av skadeförsäkringsreformen bör lämpligen ske i särskild ordning. Det bör beaktas att lagstiftningen delvis utformats i överensstämmelse med lagen

(1962:381) om allmän försäkring (se 51 § första stycket 2 lagen om arbetslöshetsförsäkring och 20 kap. 3 § första stycket d lagen om

allmän försäkring).

Det förekommer en del försäkringstyper, grundade på kollektivavtal eller på åtaganden av offentliga organ som enbart ersätter

hit hör trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) samt

personskada; patient- och läkemedelsförsäkring. Försäkringarna är emellertid når-

mast konstruerade som ansvarsförsäkringar, och i förslaget till PFL

har vi intagit ståndpunkten att de bör behandlas i lagstiftningen om skadeförsäkring. Vi har följt denna linje i SkFL (se avsnitt 6.5

nedan). Också den kollektiva avgångsbidragsförsäkringen (AGB) Avsnitt 6.4

utgör en skadeförsäkring.

En viktig typ av försäkring, som delvis regleras i särskild lag, är

trafikförsäkring. Bestämmelser härom finns i trafikskadelagen

(1975:1410), men vid sidan härom gäller KFL (se dess 1 § andra stycket) och, vid trafikförsäkring för andra än konsumenter, FAL.

En sådan ordning ter sig lämplig också när skadeförsäkringsreglerna

sammanförs i en enda lag; denna bör alltså gälla i den mån frågan

inte regleras av trafikskadelagen.

6.4 Området för den

tvingande regleringen

Sammanfattning: Reglerna i SkFL föreslås bli i princip tvingande vid all konsumentförsäkring, dvs. vid sådana försäkringar som för närvarande regleras av KFL och vid vissa

objektförsäkringar såsom urförsäkringar, djurförsäkringar

m.fl. på vilka hittills FAL varit tillämplig. - Vid företagsförå

säkring är utgångspunkten att SkFL är dispositiv. Under

vissa förutsättningar får dock inte heller vid sådan försäkring försäkringsvillkoren avvika från lagen till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade. SkFL skall tillämpas

vid företagsförsäkring i stället för ett försäkringsvillkor om

försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet och förhållandena i övrigt bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret i fråga. Vid sådan sjöförsäkring eller annan

transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring gäller alltid avtalsfrihet; undantagsvis

kan här jämkning komma i fråga med stöd av 36 § avtalslagen. Vidare råder avtalsfrihet vid såväl konsumentförsäkring

som företagsförsäkring om det är fråga om kreditförsäkring

och försäkring för all framtid.

Som redan framhållits (avsnitt 6.1) är ett viktigt mål för reformen av skadeförsäkringsreglerna att ge ökat utrymme för avtalsfrihet på

företagsförsäkringens område; delvis liknande synpunkter framträder för övrigt också när det gäller försäkring för offentliga rätt-

subjekt, som kommuner. Beträffande de större företagen står det klart att KFL:s regler inte är lämpliga. Det beror inte bara på att de tvingande bestämmelserna på sätt som förut framhållits kan lägga

ett band på produktutvecklingen utan också på det olämpliga med

skälighetsregler av KFL:s typ i affärsmässiga förhållanden. Den

Avsnitt 6.4 oklarhet om rättsläget som skulle bli följden kan väntas ställa till ständiga komplikationer.

Frågan blir emellertid hur långt den tvingande regleringen bör gå.

Det står klart att de allra största företagen inte alls har något behov av en sådan - en som med betonas

reglering synpunkt eftertryck

bl.a. från industrihåll - och att konsumentförsäkringarna bör regleras väsentligen på samma sätt som i KFL. Men i övrigt kan man ha delade meningar om var gränsen bör dras och hur gränsdragningen bör utformas.

Det står klart att det finns vissa av mindre -

grupper företagare

småbrukare, vissa hantverkare m.fl. - som på många sätt är jämförliga med konsumenter. Deras ekonomiska ställning kan vara lika svag som en genomsnittlig konsuments. Vad särskilt angår försäk-

ringsförhållanden, är deras sakkunskap vanligen ringa, vilket kan vålla svårigheter att förstå de relativt komplicerade försäkringar som

de ofta behöver för sitt skydd. Många gånger kan det vara svårt att skilja mellan t.ex. småbrukarens handlande som privatperson och

som näringsidkare. Särskilt för småföretagarnas del kan verkningar-

na av ett försäkringsskydd sträcka sig även till andra än parterna.

Också för försäkringstagarens anställda kan mycket stå på spel, när det gäller rätten till försäkringsersättning; om försäkringsskyddet

brister kan en skada tänkas leda till att i varje fall ett mindre företag tvingas till uppsägningar eller rentav nedläggning av verksamheten. Även om man kan kräva av en arbetsgivare att han förebygger sådana konsekvenser, har de anställda sålunda ett självständigt in-

tresse av att skyddet gäller. - Dessutom kan naturligtvis borgenärer

och andra tredje män bli lidande på att ersättning för en skada uteblir.

Man kan här erinra om att småföretagarnas skyddsbehov be-

tonades i olika sammanhang redan i KFL:s förarbeten. Det ansågs emellertid tveksamt om skyddsreglerna passade också för de särskilda risker som dessa kategorier brukade försäkra, och man ville inte fördröja den angelägna reformen på konsumentområdet genom

utredning av dessa företagares försäkringsförhållanden. Skyddet för

andra utsatta grupper av försäkringstagare än konsumenter skulle i stället beaktas under det fortsatta lagstiftningsarbetet (se bl.a. prop. 1979/80:9 - Behovet av för mindre i

s. 24 f, 29). skydd företag

mellanhavanden med överlägsna kontrahenter har senare understrukits bl.a. genom lagstiftningen om avtalsvillkor mellan näringsidkare (se SFS 1984:292; prop. 1983/84:92).

Skälen att tillämpa konsumentregler i sådana fall har emellertid

idag betydligt mindre tyngd. Även en småföretagare kan ofta ha

möjlighet att få sakkunniga råd och verksamt bistånd av en organisation i mellanhavandena med försäkringsbolaget. Genom framväxten av sådana organisationer har läget i ett väsentligt avseende ändrats

sedan FAL:s tillkomst. Under vårt arbete har det framhållits från Avsnitt 6.4 småföretagarorganisationernas sida, att det inte från deras synpunkt

framstår som behövligt med generellt tillämpliga tvingande regler;

det skulle vara tillräckligt om det fanns möjlighet att i enskilda fall reagera mot alltför hårda eller annars orimliga villkorsbestämmelser.

Vidare är det tydligt att andra synpunkter framträder i fråga om denna kategori än när det gäller konsumenter, just på den grund att

försäkringen avser skador i yrkesverksamhet. Försäkringsbolagen

har här ett särskilt intresse att hålla risken under kontroll. I synnerhet i fråga om yrkesrisker finns det skäl att ställa helt andra

typiska

krav på att den försäkrade fullgör sina förpliktelser enligt avtalet än

på konsumentförsäkringens område. Försäkringsbolagen kan ha an-

ledning att exempelvis ge säkerhetsföreskrifter eller ställa upp villkor angående fareökning som skulle te sig alltför stränga vid konsumentförsäkring. Också i dessa sammanhang kan ett stort utrymme för skälighetsbedömningar medföra en besvärande osäkerhet för parterna. - Det bör därtill framhållas att för många typer av småfö-

retag det finns särskild anledning att uppmärksamma försäkrings-

frågorna med tanke på riskerna i verksamheten; det gäller t.ex. svetsverkstäder (brandrisken) och kioskrörelser (inbrottsrisken). Företagare som har anställda i rörelsen bör rimligen ha viss vana att sätta sig in i olika föreskrifter och Allt detta gör att

regelsystem.

åtminstone typiskt sett större krav kan ställas på småföretagare än konsumenter i sammanhanget.

Allmänt sett är det dessutom av vikt att man håller möjligheten

öppen för en utveckling av företagsförsäkringen bl.a. genom nya försäkringsformer, och detta gäller också försäkringar som främst har betydelse för mindre företag.

En konsekvens av vad som nu har sagts är att man i lagstiftningen egentligen skulle behöva skilja mellan åtminstone tre grupper av försäkringstagare, med varierande grader av avtalsfrihet; konsumenter, småföretagare samt medelstora och större företag (jämte

offentliga rättssubjekt, t.ex. kommuner).

Men det räcker inte med detta. Vid vissa försäkringar uppkommer speciella problem, framför allt vid sjö-, flyg- och annan trans-

portförsäkring. Dessa försäkringstyper har delvis undantagits från

FAL:s tvingande reglering, något som motiverats bl.a. av deras internationella karaktär. I allmänhet gäller här villkor tillkomna i samarbete med organisationer på näringslivets sida, t.ex. Allmän svensk sjöförsäkringsplan och Allmänna svenska

kaskoförsäkrings-

villkor. I vissa internationella förhållanden är det av konkurrensskäl

nödvändigt att erbjuda försäkring på utländska försäkringsvillkor. Viktiga transportförsäkringar är ”skräddarsydda” med hänsyn till

den enskilde kundens förhållanden och önskemål. Att enligt möns-

Avsnitt 6.4 ter i det norska förslaget göra undantag för internationella transporter skulle medföra en komplicerad och delvis irrationell gränsdragning, som enligt vår mening inte gärna kan godtas - det skulle t.ex. få avgörande betydelse för villkoren om en transport går till Åland eller till Gotland. Från branschens sida har understrukits det starka behovet av avtalsfrihet just vid sjö- och transportförsäkringar,

och vi har funnit argumenteringen övertygande.

Vidare skall beaktas de skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter men som på grund av sin speciella art inte faller under KFL:

försäkringar av djur, smycken, samlingar av olika slag, kameror

m.m. (se 1 § KFL och prop. 1979/80:9 s. 30). Man kan fråga om dessa alltjämt bör utgöra en grupp för sig.

Om reglerna på detta vis genomgående skulle ta hänsyn till vem

som är försäkringstagare och till typen av skadeförsäkring, blev resultatet en utomordentligt komplicerad och svåröverskådlig lag-

stiftning. Från lagteknisk synpunkt skulle detta vara oacceptabelt.

Det är önskvärt att en skadeförsäkringslag, liksom FAL, i största

möjliga utsträckning ger gemensamma regler om skadeförsäkringar för att lagstiftningen skall bli någorlunda lättöverskådlig och prak-

tiskt hanterlig. Endast när tungt vägande skäl talar för en särregel, t.ex. behovet att speciellt skydda konsumenter i en viss situation, ter sig en avvikelse befogad. Vi anser det naturligt att inrikta oss på en

så enkel och enhetlig reglering som möjligt.

Den viktigaste frågan blir då hur vi skall avgränsa de företagsförsäkringar där avtalsfrihet åtminstone i princip bör gälla. Här har flera olika alternativ prövats inom kommittén.

En möjlighet kunde vara att lämna avgörandet till en myndighet,

närmast försäkringsinspektionen, som skulle ha rätt att efter en

avvägning av olika faktorer ge dispens från de tvingande reglerna.

Vi har emellertid inte ansett oss kunna förorda en sådan oklar gränsdragning, som skulle göra försäkringsavtalen beroende av en, som det kan antas, tungrodd administrativ procedur och kräva en

väsentlig förstärkning av försäkringsinspektionens resurser. Svårig-

heten att med säkerhet förutse hur dispensprövningen skall utfalla

kunde medföra stora olägenheter för både försäkringsbranschen och

företagen, t.ex. när det gällde att snarast åstadkomma en försäkring mot en mera speciell risk. - En annan metod, som diskuterats bl.a. vid nordiska överläggningar men inte heller ansetts godtagbar, skulle vara att konsekvent tillåta avvikelser från tvingande regler så snart villkoren godkänts av ett företagarförbund eller liknande. Å ena sidan är det inte säkert att organisationer av detta slag alltid kan se till att villkoren blir rimliga och lämpliga också från den enskilde

försäkringstagarens synpunkt, och vid underhandlingar med bolaget

i särskilda frågor kan han ändå råka i underläge på grund av sin bristande sakkunskap och sitt beroende av försäkringsskydd. Å

Området den 125

för tvingande regleringen

andra sidan kan ett sådant godkännande inte alltid krävas beträffan- Avsnitt 6.4

de ”skräddarsydda” försäkringar för ett storföretag.

Ännu ett alternativ som vi har övervägt är att söka i de

ledning sedvanliga metoderna att beräkna premien för skadeförsäkring. I

enlighet härmed skulle man i första hand anse den försäkrade egendomens värde bli avgörande för frågan om avtalsfrihet. Den gränsdragningen är dock inte alltid lämplig, bl.a. inte när företaget saknar mera värdefull egendom i form av byggnader eller inventarier men driver en omfattande rörelse eller när det tecknar flera olika skadeförsäkringar, eventuellt i olika bolag. I sådana fall borde i stället

företagets omsättning bli utslagsgivande. Om ett företag med ena

eller andra beräkningssättet nådde upp till viss räknat i

storleksgrad

basbelopp, skulle med denna lösning inte de

försäkringen följa

- Även denna metod har emellertid

tvingande reglerna. sådana

olägenheter att vi inte kan förorda den. En invändning är att den

inte beaktar hur stor sakkunskap det kan föreligga på försäkringstagarsidan, något som långtifrån alltid beror på företagets storlek

eller egna resurser; en annan att det avgörande skulle bli företagets storlek vid en viss tidpunkt, vilket kan leda till säregna resultat när det befinner sig i utveckling eller tillbakagång. Inte heller skulle man med denna gränsdragning ta hänsyn till hur pass den

väsentlig

försäkrade risken ter sig från försäkringstagarens eller

synpunkt

vilken typ av försäkring det gäller. Till detta kommer att det inte

går

att nå om en som från alla kan anses

enighet gräns synpunkter

rimlig. Intresset för metoden har inte heller visat stort ens från

sig småföretagens sida.

En synpunkt som också framhållits i detta sammanhang är att det många gånger ter sig omotiverat att underkänna eller

generellt god-

känna ett villkor område.

på företagsförsäkringens Omständigheter-

na i det enskilda fallet kan variera i

hög grad.

Under det nordiska samarbetet har man också på norskt och

finländskt håll haft samma inställning angående problemen med en

sådan gränsdragning. Den norska propositionen gör emellertid un-

dantag från den tvingande lagstiftningen när försäkringen gäller

företag som vid avtalsslutet eller vid senare förnyelse uppfyller minst två av följande villkor: (1) företaget har mer än 250 anställda, (2) företaget har sista året haft en omsättning på minst kr,

100 miljoner eller (3) har tillgångar enligt sista balansräkning på minst 50 miljoner kr. Med utgångspunkt i omsättningen och värde tillgångarnas

skulle drygt 300 norska inte omfattas av de regler-

företag tvingande

na. — Som framgått av det föregående ter det efter svenska

sig

förhållanden emellertid lämpligast med dispositiva regler vid företagsförsäkring. För Finlands del lär man hålla fast vid den svenska

linjen.

Det kan anmärkas att den västtyska och franska lagstiftningen på

för

Avsnitt 6.4 området innehåller tvingande regler också på företagsförsäkringens

område, vilket också är vanligt i USA; i England, där försäkringsavtalsrätten är väsentligen okodifierad, saknar försäkringstagarna ett motsvarande skydd. (Jfr SOU 1977:84 s. 87 ff.)

Det har alltså visat omöjligt att för företagsförsäkringens del sig

finna en klar och materiellt godtagbar gräns för de tvingande reglernas område. På nordiskt håll har man dragit något olika slutsatser av att detta konstaterats. Den norska kommittén har föredragit att låta

bli i princip tvingande också för all företagsförsäkring, dock lagen

med möjligheter att avvika från lagens regler i vissa avseenden; i den norska är dessa särbestämmelser färre än enligt kom-

propositionen

Den svenska kommittén har liksom den finländska

mittéförslaget. arbetsgruppen ansett en annan lösning lämpligare.

För vår del har vi funnit det ha väsentlig betydelse att många av

konsumentförsäkringsreglerna framstår som svårtillämpade och opraktiska på företagsförsäkringens område. Man skulle därför under alla omständigheter behöva ge åtskilliga specialregler för före-

del, om man följde det norska mönstret. Som

tagsförsäkringens

anser vi också klart att avtalsfrihet måste medges bl.a.

framgått inom och Mot en tvingande reglering av sjö- transportförsäkringen.

företagsförsäkringen talar emellertid framför allt, att enligt vad som - framhållits från både Industriförbundets och småföretagarnas sida

företagen själva inte har något intresse av detta. Visserligen kan som

också man, närmast anställda i företagen, tänkas bli

sagt tredje

indirekt berörda av att försäkringsskyddet inte gäller i ett visst läge; men detta måste rimligen antas bli aktuellt bara i speciella situationer, och sådana överväganden kan inte gärna motivera att man ger

ett som går mycket längre än deras egna represen-

företagen skydd

tanter har funnit önskvärt.

Det bör i detta sammanhang betonas att även en dispositiv reglering kan vara ett skydd för företagen och deras anställda i dessa sammanhang. Vad som än sägs från branschens sida om det olämp-

i att låsa försäkringens utveckling måste man anta att för-

liga

liksom hittills, inte så ofta vill avvika från lagens

säkringsbolagen,

bestämmelser till nackdel för sina kunder. Bl.a. bestyrks detta av utvecklingen på företagsförsäkringens område efter KFL:s tillkomst, då ett motsvarande konsumentskyddet införts i flera

skydd

branscher, t.ex. lantbruks- och motorfordonsförsäkring. Finns det dessutom en möjlighet att i särskilda fall underkänna ett villkor

vilket berövar försäkringstagaren ett skydd som han rimligen bör ha,

måste detta anses tillräckligt på företagsförsäkringens område.

På ungefär samma sätt har man resonerat på finländskt håll, när man förordat en reglering liknande den svenska.

Vad angår försäkring för konsumenter, har vi funnit det naturligt att nu utsträcka de särskilda konsumentförsäkringsreglerna till att

Området den 127

för tvingande regleringen

gälla även de nyss omtalade försäkringstyper som hittills fallit utan- Avsnitt 6.4 för KFL -

djurförsäkring, smyckeförsäkring, urförsäkring etc. Det

har visserligen sagts att dessa som brukar meddelas

försäkringar,

separat, inte har samma sociala betydelse som de konsu-

vanliga mentförsäkringarna och att KFL:s regler inte skulle

passa så bra på dem (prop. 1979/80:9 s. 30). Det är emellertid att konsumen-

tydligt

ten också här kan behöva ett skydd. Även om delvis

försäkringarna

har speciella drag som kunde motivera en särbehandling, är den lagstiftning vi föreslår så pass smidig att den utan bör

svårigheter gå

att tillämpa också i dessa fall. Vi har svårt att se större

några

olägenheter, om bestämmelserna angående i

konsumentförsäkring

vårt också skulle vid dessa -

förslag gälla försäkringsformer något

som är fallet de nordiska

enligt övriga lagförslagen.

Resultatet blir alltså att lagen bör innehålla i stort sett

enhetliga regler för all skadeförsäkring. Dessa blir i viktiga delar för tvingande

konsumenternas del, medan regleringen i om

fråga företagsförsäkring i princip skulle vara dispositiv. För del företagsförsäkringens

skulle det dock finnas en möjlighet att i fall

speciella tillämpa lagens

regler i stället för ett villkor som är mera ogynnsamt för

försäkringstagarsidan. Viktigt är här att försäkringstagaren kan behöva samma

skydd som en konsument med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och till riskens beskaffenhet eller av annan

omfattning,

anledning; det är i sådana fall som avtalsfriheten kan leda till

olämp-

liga konsekvenser. bör att vid av

Samtidigt understrykas försäkring

typiska yrkesrisker det kan framträda utan mot-

synpunkter egentlig svarighet vid konsumentförsäkring, vilka kan motivera betydligt

strängare villkor än för konsumenternas del. blir då hur

Frågan

bestämmelserna på denna punkt skall närmare utformas. Ett sätt kan vara att ge en allmän rätt för domstolen att jämka ett försäkringsvillkor för företagare, när villkoret framstår som oskä-

ligt. Lösningen kan naturligtvis te men vi anser den inte sig smidig,

helt tillfredsställande vare som för eller

sig skydd försäkringstagarna lagtekniskt sett. Jämkningsregler med denna medför utformning

alltid en viss oklarhet, och de är ägnade att bara i undan-

tillämpas

tagsfall; det torde krävas åtskilligt för att en domstol skall finna att ett villkor är i Att hänvisa till 36§ av-

oskäligt lagens mening.

talslagen skulle i alla händelser ge bestämmelsen en alltför begränsad räckvidd, och att ställa upp en speciell, mera långtgående

jämkningsregel just för försäkringsförhållanden verkar inte heller

lämpligt. Sådana särskilda generalklausuler är för vad

övrigt just

man ville undvika när avtalslagens tillkom 1974:83 s.

regel (SOU

125 f; prop. 1975/76:81 s. 114 f). Det stämmer bättre med med bestämmelsen och det är från

syftet

teknisk synpunkt lämpligare, om den utformas som en regel att lagen i en viss situation skall gälla i stället för ett avvikande villkor.

128 Området den

för tvingande regleringen

Avsnitt 6.4 Man kan här ta fasta två funktioner av regeln. Antingen kan den

på

ta sikte att försäkringstagaren över huvud taget mot

på skydda

villkor i en försäkring: tillhör han en kategori som kan stränga med konsumenter, får försäkringen i dess helhet utformas

jämställas

så att den med lagens tvingande bestämmelser. Eller är förenlig också kan ut att försäkringstagaren i ett visst

regeln gå på skydda

avseende, medan bolaget i skulle få tillämpa villkor som

övrigt

avviker från lagen till hans nackdel. Det är t.ex. tänkbart att särskilt stränga säkerhetsföreskrifter behövs för en småföretagare som ägnar åt en viss verksamhet, medan han i fråga om

sig brandfarlig

t.ex. kanske bör ha samma skydd

exempelvis premiebetalningen

som en konsument. Vi har stannat för denna senare typ av regel. Den är onekligen och lättare att anpassa till förhållandena i enskilda fall

smidigare går

eller vid Av betydelse blir här också

speciella företagarkategorier.

att det i praktiken måste bli mycket besvärligt att göra en allmän av i sedda som en helhet; de

värdering skäligheten företagsvillkor,

utgör ofta ett komplicerat system av allmänna och särskilda villkor, som i olika delar kan avvika från lagen än till förmån än till nackdel för försäkringstagaren, och de måste dessutom ses i belysning av En koncentrerad till den enskilda villkorsbe-

premien. bedömning

stämmelsen, om också sedd i sitt sammanhang, är mindre kom- - Vad som nu sagts innebär inte att man såtillvida skulle

plicerad.

att man skulle beakta den enskilde göra en individuell bedömning, företagarens ekonomi eller förmåga att begripa villkoren; sådana faktorer bör inte roll i detta sammanhang. (Se 1 kap.

spela någon

3 § lagförslaget.)

Vid sidan av denna möjlighet att awika från lagens regel bör det

här som annars, vara möjligt att undantagsvis tillämpa naturligtvis,

Den utvägen skall bl.a. stå

36 § avtalslagen på försäkringsavtalet.

i situationer där det framstår som obilligt att tillämpa ett öppen

men det inte går jämställa försäkringstagaren med försäkringsvillkor

en konsument. Liksom annars i affärsmässiga förhållanden får det antas att bestämmelsen endast sällan kommer till användning (jfr dock domstolens dom, DT 23, den 27 juni 1989 där speciella

Högsta omständigheter förelegat). Med en sådan uppläggning av lagstiftningen synes det överflödigt

för sådan och transportförsäkring som inte är

att ge en särregel sjö-

Det torde bara vara i sällsynta fall som en

konsumentförsäkring.

företagare behöver ett liknande skydd som en konsument i dessa såvitt av fiskefartyg - den situation

sammanhang; gäller försäkring

som närmast kommer i tankarna - lär försäkringstagaren få sådan effektiv av sin organisation att det inte kan möta några be-

hjälp

med avtalsfrihet. Det framstår som ett alldeles till-

tänkligheter skydd för försäkringstagaren att man kan jämka ett oskäligt räckligt

Området den 129

för tvingande regleringen

villkor enligt 36§ avtalslagen. Den särskilda i Avsnitt 6.4

jämkningsregeln

SkFL bör alltså inte omfatta annan

sjöförsäkring, transportförsäk-

ring och försäkring av luftfartyg för Som framhållits ovan

företagare.

bör man ta hänsyn till den internationella karaktären av dessa försäkringar liksom behovet av förutsebarhet. Här, liksom i fråga om

kreditförsäkring och försäkring för all framtid, skall lagens regler

vara helt dispositiva. - Beträffande för konsumenter

båtförsäkring

bör däremot liksom också för

konsumentförsäkringsregler gälla,

transportförsäkring för konsumenter. Vad beträffar av

försäkring

flygplan och andra luftfartyg, är förhållandena ungefär desamma som vid sjöförsäkring, och vi anser skäl tala för att

övervägande

behandla branscherna på samma sätt.

Liknande synpunkter som vid för fram-

försäkring storföretag

träder när det gäller försäkring för verksamhet, där särskilt

offentlig kommunförsäkringen spelar en viktig roll. I dessa fall bör alltså

avtalsfrihet gälla; det torde inte förekomma att

något offentligt rättssubjekt kan jämställas med konsument vid lagens tillämpning.

Avsnitt 6.5 6.5 Särskilt om kollektiva

försäkringar

Sammanfattning: Liksom i förslaget till PFL föreslår vi sär-

skilda regler för gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad

försäkring. Reglerna har utformats på liknande vis i de bägge

lagarna. För gruppförsäkringens del innebär det att försäk-

ringarna delas in i frivillig försäkring (vid vilken gruppmed-

lemmen ansluts till försäkringen genom egen anmälan eller

att inte och i obligatorisk för-

genom avböja försäkringen)

säkring (till vilken varje medlem i gruppen är ansluten oav-

sett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget). Reglerna är av avtalsrättsligt slag;

liksom vid personförsäkring anser vi att det inte ingår i vårt

uppdrag att dessutom föreslå regler om det associations-

rättsliga förhållandet mellan en försäkrad organisationsmed-

lem och hans Vi föreslår däremot regler av

organisation.

annat till den enskilde skydd, när

slag gruppmedlemmens

gruppens företrädare handlar i strid med hans önskemål. Om

en meddelas för en grupp konsumenter an-

gruppförsäkring

ses den som en konsumentförsäkring, vilket gör att för-

inte får avvika från reglerna i SkFL på ett

säkringsvillkoren

sätt som år till nackdel för försäkringstagaren eller den för-

säkrade. På liknande vis som vid individuell kan

försäkring

en som omfattas av en gruppförsäkring under

företagare

vissa få samma som en konsument mot

förutsättningar skydd

ett villkor som avviker från lagens regler. Reglerna för

kollektivavtalsgrundad försäkring är i princip tvingande,

men genom centrala överenskommelser mellan arbetsmark-

nadens parter finns möjlighet att avvika från lagen.

En form av skadeförsäkring som först under de senaste åren fått större är kollektiv skadeförsäkring. Sådan förekommer

betydelse

numera i allt större utsträckning på marknaden, både för privatpersoner - främst kollektiv hemförsäkring — och för företag, då den oftast består i kollektiv ansvarsförsäkring. Det är alltså inte enbart

om av För att undvika missförstånd är

fråga försäkring egendom.

det därför att tala om gruppskadeförsäkring i stället för

anledning det oftare brukade uttrycket gruppsakförsäkring.

Här finns vidare skäl att, liksom då det gällde personförsäkring, skilja mellan å ena sidan frivillig gruppförsäkring, där medlemmarna

tar till sin genom anmälan eller genom att

själva ställning anslutning

inte avböja en erbjuden försäkring, och å andra sidan sådan skadeförsäkring där gruppmedlemmarna ansluts automatiskt genom åt-

Särskilt om kollektiva

försäkringar 131

gärder av en organisation eller liknande - vad som i till Avsnitt 6.5

förslaget

PFL kallats obligatorisk SOU 1986:56 s. 690

försäkring (jfr f).

En särskild typ av kollektiv

skadeförsäkring är sådan grundad på

kollektivavtal. Den viktigaste formen är mot

trygghetsförsäkringen

arbetsskador (TFA); denna tecknas av arbetsgivare för att ge ersättning för personskador med till deras verksamhet

anknytning (se

härom SOU 1986:56 s. 199 ff). I vårt förslag till förekommer en

personförsäkringslag utförlig

reglering av motsvarande 9 behandlar

försäkringsformer: kap. grupplivförsäkring, gruppolycksfallsförsäkring och gruppsjukförsäkring, 10 kap. kollektivavtalsgrundad försäkring (ka-försäkring”).

Det ter sig naturligt att också i en ta in en

skadeförsäkringslag

reglering av dels dels

gruppskadeförsäkring, kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring.

Av samma skäl som vi åberopat i om individuell

fråga försäkring

anser vi att lagen i så fall bör innehålla

tvingande regler om grupp-

försäkring för konsumenter. Den motsatta i KFL be-

inställningen

rodde närmast på att kollektiva vid till-

skadeförsäkringar lagens

komst var sällsynta och att man då inte kunde överblicka de problem

försäkringarna gav upphov till (prop. 1979/80:9 s. 31). Även om

gruppmedlemmens intressen företräds av en organisation, finns det situationer där han kan behöva skydd Ock-

genom lagbestämmelser.

så här har han ofta svårt att få överblick över vad

försäkringsskyddet

innebär, och det kan hända att gruppens företrädare inte kan

eller

inte vill ge den försäkrade en effektiv hjälp i alla i

lägen. Här gör sig

stort sett samma synpunkter gällande som då det

gällde gruppförsäkring på personförsäkringsområdet, där vi också fann att den

kollektiva formen inte

gjorde tvingande lagreglering obehövlig (jfr

SOU 1986:56 s. 236 f). Liksom i bör den

personförsäkringslagen

försäkrade garanteras ett visst - Det bör emellertid

minimiskydd.

understrykas att vad som nu sagts inte på samma sätt gäller ka-

försäkringarna.

På liknande sätt som utvecklats i om individuell

fråga företagsför-

säkring kan ett motsvarande skydd bli behövligt i fråga om mindre företagare (se avsnitt 6.4 ovan). Också vid kan i

gruppförsäkringar

särskilda fall en sådan behöva samma som

försäkringstagare skydd

en konsument. I detta bör emellertid observeras att

sammanhang gruppskadeför-

säkring på ett annat sätt än framstår

gruppförsäkring på personsidan

som en kontroversiell Särskilt kan detta

försäkringsform. sägas om obligatorisk försäkring, men också den form av frivillig gruppför-

säkring där anslutning sker genom att medlemmarna inte reserverar sig har väckt debatt. Man har invänt att den enskilde detta vis

på

kan få en försäkring som han inte önskar och som han åt-

sig

minstone i sista hand måste betala - vid för

obligatorisk försäkring

132 Särskilt om kollektiva

försäkringar

Avsnitt 6.5 organisationsmedlemmar genom att en del av medlemsavgiften går

till Från hans kan försäkringsskyddet te sig onö-

premien. synpunkt

särskilt om han ändå är av individuell försäkring av

digt, skyddad motsvarande på personförsäkringens omslag. Vid gruppförsäkring

att vid råde blir detta inte så betänkligt genom försäkringsfall dödsfall eller - från alla för-

exempelvis olycksfall ersättning utgår

som mot risken, så snart det fråga om summaförsäk-

säkringar gäller

Eftersom detta sätt kan kumuleras har ring. ersättningarna på under alla förhållanden intresse av försäkrings-

gruppmedlemmarna

Vid däremot principer om dubbel-

skyddet. skadeförsäkringar gäller

i detta läge, vilket innebär att den försäkrade bara kan få

försäkring

skadan ersatt en gång. — Även frånsett problemet med överflödigt förekommer ofta invändningar mot att

försäkringsskydd principiella

den enskilde detta vis skall vara beroende av kollektivet i en så

på angelägenhet som skyddet för sin privatekonomi. pass personlig

Dessa fick en särskild aktualitet, sedan det inom fackför-

frågor

kommit fram önskemål att olika fackförbund skulle

eningsrörelsen få till stånd kollektiva försäkringslösningar genom gruppskadeförsäkring för förbundens medlemmar. Försäkringsverksamhetskom-

mittén tog i sitt betänkande (SOU 1985:34) Gruppförsäkring upp om automatiska anslutningsformer med eller utan reserva-

frågan

tionsrätt. Den konstaterade därvid att obligatorisk gruppskadeförhade den fördelen att i gruppen lämnades utanför ett

säkring ingen

som t.ex. hemförsäkring, men att för-

angeläget försäkringsskydd

inte gav valfrihet för de försäkrade och kunde skapa

säkringsformen bl.a. Den obligatoriska anproblem just genom dubbelförsäkring.

kundeockså kommittén leda till en svår-

slutningsformen enligt

av marknadsstrukturen, särskilt om den an-

överskådlig förändring

vändes i stor skala, och stå i strid med principen om en sund av att den kunde medföra

utveckling försäkringsväsendet genom

ökad koncentration inom försäkringsmarknaden. Enligt denna kommitté talade därför övervägande skäl för att gruppförsäkringar med inte borde tillåtas på den svenska mark-

obligatorisk anslutning

naden. Däremot borde en anslutningsform med reservationsrätt kunde en bl.a. undgå att bli dub-

godtas; därigenom gruppmedlem

belförsäkrad. Det framhölls vidare att ett annat synsätt skulle innebära att kommittén lade fram förslag av föreningsrättslig karaktär. - Kommittén i härmed visst tillägg bl.a. i för-

föreslog enlighet som skulle tillgodose synpunkten att enligt försäkringsrörelselagen

medlemmar i gruppen hade rått att inte omfattas av

säkringsavtalet försäkringen.

Sedan betänkandet remissbehandlats tog regeringen i ett beslut den 10 1986 till den angivna frågan. Man delade

april ställning

kommitténs att det inte fanns anledning att sätta i fråga

mening

sådan försäkring som medlemmarna i en grupp ansluts till genom

Särskilt om kollektiva 133

försäkringar

anmälan eller annan aktiv åtgärd. Beträffande Avsnitt 6.5

obligatorisk gruppskadeförsäkring ansågs dubbelförsäkring utgöra ett problem. Med

hänsyn främst till risken härför kunde stå i strid med

försäkringen

det krav på sundhet som gällde för

försäkringsväsendet. Regeringen

hänvisade emellertid till att över

försäkringsinspektionen i yttrande

betänkandet tillstyrkt att en medlem alltid skall ha rätt att stå

utanför en gruppskadeförsäkring,

genom ett system med anmälan om individuell anslutning eller genom en reservationsrätt; med hänsyn härtill och till vissa åtgärder som inspektionen med

vidtagit anledning av två avtal om obligatorisk försäkring ansåg sig regering-

en kunna utgå från att inspektionen också i framtiden skulle

ingripa mot obligatorisk gruppskadeförsäkring även utan stöd av en sådan

lagregel som föreslagits. - Däremot fanns inte

enligt regeringen

något generellt hinder mot försäkringar med reservationsrätt, varvid man utgick från att sådana skulle behandlas

försäkringar enligt

uttalanden som kommittén gjort i kostnadsfrågan liksom om information och fann sålunda det för

villkorsutformning. Regeringen

närvarande inte nödvändigt att föreslå särskilda om fram-

lagregler

tida gruppskadeförsäkring och ansåg det saknas skäl för

ingripande

mot sådana obligatoriska försäkringar som redan introducerats

på

den svenska marknaden. Efter regeringens beslut, och sedan konsumentverket markerat en

avvisande hållning till marknadsföring av frivillig gruppskadeförsäk-

ring med reservationsrätt, har det tillkommit ett flertal gruppavtal, som innehåller bestämmelser om automatisk i kombi-

anslutning

nation med en reservationsrätt för den enskilde

gruppmedlemmen.

Det rör sig här om i grunden för

obligatoriska gruppförsäkringar föreningsmedlemmar (jfr om avtalskonstruktionerna vid gruppska-

deförsäkring, avsnitt 14 nedan), till vilka har kopplats en reservationsrätt som gäller i förhållande till och utanför för-

föreningen

säkringsförhâllandet. Denna typ av reservationsrätt har alltså en

associationsrättslig karaktär och skiljer sig därigenom från den av-

talsrättsligt präglade reservationsrätt som är vanligt förekommande

inom frivillig gruppersonförsäkring. Mot av bakgrund regeringens

beslut får man räkna med att sådana kommer att med-

försäkringar

delas även i fortsättningen och att det nämnda

anslutningsförfaran-

det kan godtas av försäkringsinspektionen. Det kan för övrigt inte uteslutas att frivillig gruppskadeförsäkring med reservationsrätt (s.k. negativ avtalsbindning) kan komma att aktualiseras i framtiden, även om denna anslutningsform för närvarande inte accepteras av konsumentverket när det gäller

gruppskadeförsäkring.

Den principiella frågan om den enskildes rätt att bestämma över sitt privata försäkringsskydd har år 1987 kommit i upp också Högsta domstolens uppmärksammade avgörande om elektrikerförbundets kollektiva skadeförsäkring (NJA 1987 s. 394). Målet emeller-

gällde

134 Särskilt om kollektiva försäkringar

Avsnitt 6.5 tid vad HD betonade i första hand endast frågan, om för-

enligt

bundets beslut om kollektiv för dess medlemmar var

hemförsäkring

med i deras aktuella utformning, inte frågan om

förenligt stadgarna

av ett sådant beslut ifall stadgarna gav utrymme för

lämpligheten

det. HD:s bedömning blev att förbundets beslut inte kunde anses avse ett ändamål som var uppenbart främmande för förbundets och att besluten därför inte var ogiltiga. Inte heller ansågs

uppgift

av kollektiv anslutning vare sig ekonomiskt eller an-

olägenheterna

nars vara av sådan omfattning att förbundsmedlemmen enligt 36 § eller inte skulle vara bunden av besluten. - Med

avtalslagen eljest

hänsyn till den nu angivna innebörden av tvisten kan utgången anses ha betydelse för rättsläget i stort.

knappast någon avgörande

Även om domstolen skulle ha kommit till resultatet att besluten inte var synes förbundet ha haft lagliga möjligheter att

stadgeenliga,

efter en besluta om försäkring av samma slag, om

stadgeändring

tagits till enskilda medlemmars intresse. Av-

vederbörlig hänsyn ytterligare stöd för att försäkringar av

görandet ger i alla händelser det aktuella kommer att kunna meddelas också i fortsätt-

slaget ningen. Som framgår råder delade meningar om lämpligheten av andra

än sådana där anslutning sker genom in-

gruppskadeförsäkringar

dividuell anmälan. Det kan emellertid inte anses vara vår sak att ta till om den ena eller andra försäkringstypen bör främjas

ställning eller motarbetas. Detta är frågor som försäkringsverksamhetskom-

mittén har utrett, och när statsmakterna har funnit att såväl obligatorisk som annan gruppskadeförsäkring åtminstone un-

försäkring

der vissa förhållanden kan tillåtas, står det klart vad vi har att utgå från vid vår vårt uppdrag innebär att föreslå avtals-

utredning:

för alla typer av skadeförsäkring som har praktisk

rättsliga regler

och det bör inte komma i fråga att vi lämnar vissa sådana

betydelse,

utanför denna reglering av det skälet att de år

försäkringsformer

omstridda. Det blir vilka försäkringar som faktiskt med-

avgörande

delas eller kan väntas bli meddelade. Skulle statsmakterna ändra sin i denna fråga, bör detta komma till uttryck främst genom

inställning

i För vårt lagförslag skul-

ändringar försäkringsrörelselagstiftningen.

le en sådan närmast få den betydelsen att vissa skydds-

omsvängning

för den enskilde blir obehövliga.

regler

En annan sak är att det mot denna bakgrund kan te sig särskilt

att liksom i förslaget till personförsäkringslag vi uppangeläget

märksammar frågan om den enskilde gruppmedlemmens skydd inte bara i det direkta förhållandet till försäkringsbolaget utan också när företrädare vidtar åtgärder som strider mot medlemmens gruppens intressen eller önskemål. Det innebär dock inte att vi har anledning att föreslå om det associationsrättsliga förhållandet mellan en

regler försäkrad organisationsmedlem och hans organisation, exempelvis

Särskilt om kollektiva 135

försäkringar

om en förenings för medlemmarna eller en Avsnitt 6.5 rätt att sluta gruppavtal sådan associationsrättlig reservationsrätt som Det nyss omtalats. skulle på samma sätt som då det innebära

gällde personförsäkring

att vi överskred vårt SOU 1986:56 s. 238, Det kan

uppdrag (jfr 420).

för övrigt framhållas att inte ens en lagregel med innebörden, att individuell anmälan krävs för att en medlem skall bli bunden av gruppavtalet, skulle hindra en organisation att sluta avtal tili förmån för sina medlemmar och själv åta sig att betala

skyldighet premien

(varvid det kan avtalas med bolaget att inte omfattar

försäkringen

medlem som reserverar sig). Det för den enskildes

väsentliga skydd

är naturligtvis att han kan den ekonomiska som

undgå belastning

försäkringen indirekt medför för honom genom att den

påverkar avgiften till organisationen; hans möjlighet att avstå från de för-

måner försäkringen innebär lär inte ha stort intresse från hans synpunkt. En konsekvens av att vi på detta vis intar samma som i

ståndpunkt personförsäkringsbetänkandet beträffande lagregleringens omfatt-

ning är att bestämmelserna i stora delar bör kunna utformas

på

liknande sätt som i 9 PFL - med

kap. naturligtvis undantag för regler om vissa frågor utan motsvarighet vid som skadeförsäkringen, t.ex. förmånstagarförordnande. En sådan av uppläggning lagstift-

ningen bör underlätta tillämpningen bl.a. för företrädare för grupper som har både gruppskadeförsäkring och kollektiv personförsäkring. - En del skillnader kan dock motiveras av att för

skyddet

gruppmedlemmarna inte framstår som fullt lika angeläget som vid försäkring på medlemmarnas liv och hälsa. Bl.a. ett sådant

problem

som möjligheten till fortsatt efter

försäkringsskydd hälsoförsämring

saknar betydelse vid och de goda att

skadeförsäkring, möjligheterna

få en likvärdig, om också något dyrare individuell

försäkring gör att gruppmedlemmens ställning inte är lika besvärlig när gruppskade-

försäkringen av ena eller andra anledningen för hans del.

upphör

Det sagda har i första hand rört annan än

gruppskadeförsäkring

sådan som grundas på kollektivavtal. För del

ka-försäkringarnas

gäller som sagt också att

på skadeförsäkringsområdet tvingande

regler om skydd för de försäkrade inte ter lika

sig angelägna. Syftet

med lagstiftningen blir till stor del att

belysa försäkringens särdrag,

framför allt arbetsrättens inflytande Det finns emellerpå systemet. tid skäl att, inte minst med tanke på den framtida

utvecklingen på

området, garantera den försäkrade skydd i vissa särskilt

viktiga

avseenden (jfr om personförsäkring SOU 1986:56 s. 240 Liksom

f).

vid personförsäkring bör de som föreslås för

regler ka-försäkring vara tvingande. Om försäkringsvillkoren ett kollektivavtal följer

mellan en arbetsgivarorganisation och en central

arbetstagarorgani-

sation skall det dock även vid vara tillåtet att avvika

skadeförsäkring från lagens regler (1 kap. 4 § lagförslaget).

136 Särskilt om kollektiva försäkringar

Avsnitt 6.5 Här bör emellertid observeras en speciell komplikation med de nuvarande ka-försäkringarna. Den vanligaste formen, trygghetsför-

mot arbetsskador (TFA), är konstruerad som en ansvarsför-

säkring för arbetsgivaren: denne åtar sig en ersättningsskyldighet säkring

oberoende av vållande för arbetsskador som drabbar hans anställda, och det är detta ansvar som sedan försäkras av försäkringsbolaget. Det är just på grund av denna konstruktion som försäkringen utgör en fast den är avsedd att täcka personskada. För-

skadeförsäkring, säkringen skiljer sig från sådana kollektivavtalsgrundade försäkring-

ar som också tecknas av arbetsgivaren men avser anställdas egendom eller förmögenhet, t.ex. hemförsäkring - en typ av ka-försäkring som i fall har meddelats. Frågan är om dessa

något

har så gemensamt att de trots allt bör

försäkringsformer mycket båda behandlas som ka-försäkringar i en lag om skadeförsäkring.

kan det sägas, att vid TFA den anställde inte är för-

Visserligen

säkrad i utan är att jåmställa med andra skadelidande

vanlig mening

vid - en kategori för vilket vi ger ett speciellt

ansvarsförsäkring

konstruerat avsnitt 12.2 nedan). Enligt vår mening är

skydd (jfr

emellertid det att båda försäkringstyperna tecknas av

väsentliga

av ett kollektivavtal och till skydd för hans

arbetsgivaren på grund

anställda; det är detta som ger försäkringarna deras speciella prägel. Vi har ansett oss kunna ta fasta på detta särdrag och behandla alla ka-försäkringar i ett sammanhang i lagen.

Det kan inte uteslutas att en som i allt väsentligt

försäkring

överensstämmer med en ka-försäkring tecknas som gruppförsäk-

I den mån en sådan försäkring skulle gälla för konsumenter

ring.

skall inte någon avtalsfrihet gälla. Om försäkringen i

enligt förslaget

om och konstruktion kan jämställas med ka-för-

fråga utformning

bör man emellertid av samma skäl som vid personför-

säkring,

kunna villkor som inte överensstämmer med lagen.

säkring godta

Avvikande villkor bör kunna godkännas av regeringen eller myndig-

het som regeringen bestämmer (jfr 1 kap. 4§ PFL-förslaget och

SOU 1986:56 s. 242).

Vi återkommer till dessa frågor vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna i 9 och 10 kap. i vårt förslag.

6.6 allmänna i Avsnitt 6.6

Lagstiftningens uppläggning övrigt

Sammanfattning: I stort sett är SkFL på samma vis

uppbyggd

som PFL: efter vissa inledande bestämmelser särskilda

följer

regler för individuell försäkring, och ka-

gruppförsäkring

försäkring. Endast i ett avseende har vi funnit skäl att ge

speciella regler för en särskild form av försäkring, nämligen

ansvarsförsäkringen, där vi önskat trygga rätten till ersättning för tredje man. Reglerna i SkFL har till de

motsvarighet

flesta reglerna i FAL om skadeförsäkring i allmänhet. För-

säkringsgivarens regressrätt behandlas dock i fortsättningen i

skadeståndslagen, eftersom det närmast är fråga om en ska-

deståndsrättslig regel.

Som framgår av det föregående är avsikten att person- och skadeför-

säkringslagarna tillsammans skall reglera försäkringsavtalsrätten.

Det är naturligt att dessa lagar får en I all-

parallell uppbyggnad.

mänhet är det motsvarande frågor som behöver de båda

regleras på

områdena, fast som nämnt lösningarna delvis blir så olika att en

gemensam reglering skulle vara opraktisk. Visserligen skall SkFL

inte innehålla bestämmelser om t.ex. och

förmånstagarförordnande

utmätningsskydd, men vissa andra som an till

regler knyter tredje

man skall finnas även i denna lag.

I dispositionen följer vi alltså i stort sett till

förslaget personför-

säkringslag; lagen börjar med vissa inledande bestämmelser, varefter följer särskilda regler för individuell

försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Det innebär bl.a. att

ämnena också behandlas i ungefär samma ordning som i KFL, vilket bör underlätta för dem som sysslar med konsumentfrågor att finna sig till rätta i den nya lagstiftningen.

KFL innehåller inte samma fullständiga reglering av

försäkrings-

avtalet som FAL. I flera avseenden hänvisar till FAL:s be-

lagen

stämmelser, vilka här till stor del är dispositiva (se 4 § KFL). Bl.a.

gäller detta reglerna om försäkring av tredje mans intresse §§ (54-58

FAL). Man kan fråga i vilken utsträckning en

skadeförsäkringslag

bör ge bestämmelser om dessa frågor. Enligt vår är det

uppfattning

emellertid av värde att lagen på liknande sätt som FAL

ger en allmän överblick över försäkringstagarens och

rättigheter skyldig-

heter, även om reglerna inte i alla delar görs ens vid

tvingande konsumentförsäkring. I den mån försäkringen skall skydda sådana

tredje män som innehar säkerhetsrätter, är

naturligtvis lagstiftning nödvändig.

FAL innehåller åtskilliga regler om särskilda slag av skadeförsäk-

138 allmänna uppläggning i övrigt

Lagstiftningens

Avsnitt 6.6 - utom sjö- och transportförsäkring även brand-, kreaturs- och

ring

ansvarsförsäkring (se 59-96 §§). Sådana bestämmelser saknas däremot angående åtskilliga andra praktiskt viktiga försäkringstyper, t.ex. på motorfordon, stöldförsäkring, maskin-

vagnskadeförsäkring och garantiförsäkring. Enligt diförsäkring, rättsskyddsförsäkring

rektiven bör vi överväga om det finns behov av speciella regler

angående särskilda försäkringsformer av detta slag. Vi har funnit detta vara behövligt bara i fråga om ansvarsförsäkring, där det

liksom nu är angeläget att trygga rätten för tredje man - den skadelidande - till försäkringsersättning. Vi återkommer till frågan om hans ställning behöver förstärkas utöver vad FAL:s regler innebär. - I övrigt kan det enligt vår mening befaras att man genom särskilda tvingande regler skulle försvåra en önskvärd utveckling av nya produkter inom dessa branscher; den allmänna - och i viss mån tvingande - reglering vi föreslår torde vara tillräcklig för att skydda de försäkrade, och speciella dispositiva bestämmelser behövs knappast i dessa fall.

Vad nu har sagts innebär att den nya lagen skulle innehålla motsvarigheter till de allra flesta regler i FAL som avser skadeförsäkring i allmänhet. Här gör vi emellertid ett undantag av praktisk betydelse. Bestämmelsen om försäkringsgivares regressrätt i 25 § FAL anser vi lämpligen inte böra få någon motsvarighet i en skadeförsäkringslag. Redan med sitt nuvarande innehåll, och ännu mer med den utformning som vi föreslår, framstår bestämmelsen snarast som en skadeståndsrättslig regel. Liksom tidigare skadeståndskommittén

SOU 1975:103) har vi funnit i detta ämne höra hemma i

(se regler skadeståndslagen. - I enlighet härmed lägger vi också fram ett

förslag om ändring i denna lag (se avsnitt 6.7 nedan).

Lagförslaget upptar lika litet som FAL, KFL eller PFL några

internationellt privaträttsliga regler om tillämplig lag. Här blir all-

männa rättsprinciper tillämpliga. I brist på avtalsreglering gäller här

grundsatsen att lagen på försäkringsbolagets domicilort blir till-

lämplig såsom ”avta1sstatut”; om avtalet ingåtts genom ett fast driftsställe tillämpas i stället lagen på driftställets ort (se t.ex. Bogdan, avsnitt 14.8). Genom avtalet kan emellertid bestämmas att annat lands lag skall vara avtalsstatut. Den omständigheten, att den utländska inte är förenlig med svensk tvingande lag-

rättsordningen

anses inte hindra att en hänvisning till den utländska lagen

stiftning,

slår igenom. För detta torde fordras att de på ett mera markant sätt avviker från de svenska rättsreglerna; det är då närmast fråga om tillämpning av grundsatsen om ordre public, varvid dock man synes ge denna ett vidsträcktare område än annars (jfr Bogdan, avsnitt 14.6 med - med vår av

hänvisningar). Frågan får, uppläggning lagstiftningen, närmast betydelse för konsumentförsäkringens del,

och torde vara begränsade att på detta sätt komma

möjligheterna

allmänna 139

Lagstiftningens uppläggning i övrigt

ifrån tvingande regler som gäller enligt den svenska Avsnitt 6.6

lagstiftningen.

Utländska försäkringsbolag, som driver här i ri-

försäkringsrörelse

ket, skall i alla rättsförhållanden som härrör från denna verksamhet lyda under svensk lag (se 5 § lagen 1950:272 om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige). I fråga om

svenska bolag har kontroll över villkorens

försäkringsinspektionen skälighet.

I detta sammanhang bör nämnas att vissa in i

lagvalsregler tagits

det i avsnitt 2.3 nämnda andra skadeförsäkringsdirektivet inom EG. Om försäkringstagaren har hemvist i, eller, i fråga om har

företag,

säte i det land i vilket risken finns gäller lagen i det landet, om inte denna ger parterna rätt att välja vilken som skall Finns

lag tillämpas.

risken i ett annat land än det i vilket har hemvist

försäkringstagaren

eller säte råder valfrihet mellan de ländernas Dessutom

bägge lagar.

kan dessa lagar ge parterna rätt att annan I om bl.a.

välja lag. fråga

sjö- och annan får parterna fritt bestämma vil-

transportförsäkring

ken lag som skall

tillämpas.

[40

Avsnitt 6.7 6.7 och andra

Regressrätt skadeståndsfrågor

Sammanfattningrl vårt uppdrag får anses ingå att ta ställning

till i vad mån försäkringsbolaget, sedan försäkringsersättning

har betalats ut, skall kunna återkräva beloppet av den som kan anses ansvarig för skadan. Nuvarande dispositiva regler i FAL, vilka förutsätter att skadan vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller att vederbörande har ett rent strikt ansvar, stämmer inte särskilt väl med försäkringspraxis och strävandena under senare tid att en skada i möjligaste mån bör stanna på försäkringen. Vi föreslår att om en privat-

vållar en sakskada utanför näringsverksamhet och person offentlig verksamhet, bolaget har regressrätt endast om det

föreligger synnerliga skäl. Härigenom ges möjlighet att framställa återkrav mot privatpersoners ansvarsförsäkring. Vid

s.k. självförsåkring skall den skadelidande inte ha bättre ställning än om försäkring funnnits. I övrigt, då det sålunda

gäller försäkringsbolagets möjligheter att rikta återkrav mot privatpersoner som vållat ren förmögenhetsskada liksom

mot företagare och det allmänna som vållat sakskada eller ren förmögenhetsskada, skall bolagets rätt till återkrav prövas efter vad som är skäligt med hänsyn till befintliga för-

eller försäkringsmöjlighet på såväl den skadelidan-

säkringar

des som skadevållarens sida. - Vi föreslår att reglerna om

regressrätt tas in i skadeståndslagen, vilket inne-

begränsad bär att försäkringsförhållandena skall påverka själva skade-

ständsskyldigheten. Av SkFL skall dock framgå att ett för-

som huvudregel har regressrätt vid skadeför-

säkringsbolag

- Vidare föreslår vi att det i skadeståndslagen införs

säkring.

en om fördelningen av ansvaret mellan solidariskt ska-

regel deståndsskyldiga. Härvid skall göras en skälighetsbedöm-

varvid hänsyn tas till bl.a. grunderna för skadestånds-

ning,

ansvaret och eventuell ansvarsförsäkring eller de försäkrings-

möjligheter som föreligger.

Om FAL helt i samband med att den nya lagstiftningen om

upphävs

träder i kraft uppkommer frågan hur man bör regle-

skadeförsäkring

ra försäkringsbolagens regressrätt. I vårt betänkande om personförsäkring föreslog vi att regressrätten vid denna försäkring helt skulle

SOU 1986:56 s. 409 ff). Det återstår att ta ställning till

slopas (se samma fråga vid skadeförsäkring.

Bestämmelserna i 25 § FAL innebär, såvitt angår skadeförsäkring, att om försäkringsbolaget ersätter skada bolaget inträder i den

och andra 14]

Regressrätt skadeståndsfrågor

försäkrades rätt till skadestånd av annan, när denne orsakat skadan Avsnitt 6.7 uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller också bär rent strikt ansvar för skadan - däremot inte när han svarar för annans vållande

enligt 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen. Eftersom regeln inte är

tvingande, kan försäkringsbolagen i villkoren förbehålla sig rätt till återkrav, något som vanligen sker. En begränsning av denna regressrätt framgår visserligen av 3 kap. 6 § skadeståndslagen: ansvar för sakskada grundat på annans vållande kan jämkas, om det finnes

skäligt med hänsyn till försäkringar och försäkringsmöjligheter. Men

den regeln skall enligt sina motiv tillämpas huvudsakligen vid stora skador (se prop. 1972:5 s. 228 ff) och lär hittills ha nästan helt

saknat betydelse i praktiken.

Försäkringsbolagens regresskrav mot andra bolag vid ansvarsför-

säkring på den skadeståndsskyldiges sida har i de flesta fall länge

begränsats av överenskommelser mellan försäkringsbolagen om reg-

ress från allmän egendomsförsäkring.

Den tidigare regressöverenskommelse som reglerar skador inträffade före 1989 innebär i stora drag följande. Regress mot ansvarsförsäkring får utövas endast när beloppet överstiger 1/4 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för högst 100 basbelopp, i båda fallen för det år skadan inträffade. Skadan bör i första hand regleras genom egendomsförsäkringen, och regress får endast utövas i vissa angivna fall. Såvitt angår företagares ansvarsförsäkring gäller detta skada orsakad av sprängningsoch markarbeten; av svetsning m.fl. liknande arbeten; av utströmmande vätska från ledningssystem m.m., om skadan beror på fel eller brist avseende material eller arbete vid installation, reparation eller yrkesmässig kontroll; av bristfälliga skyddsanordningar mot nederbörd i samband med byggnadsentreprenad; av åverkan på byggnadsentreprenad; genom egendom som levererats till konsument; samt genom yrkesmässig konsult- eller rådgivningsverksamhet. Mot privatpersons ansvarsförsäkring tillåts regress endast i vissa fall där skadan till någon del orsakats genom grov vårdslöshet eller med uppsåt.

I fråga om skador som inträffar från och med år 1989 tillämpas en ny överenskommelse, som innebär en utvidgning av regressrätten mot ansvarsförsäkringen. Regress får visserligen utövas endast om skadebeloppet är högre än halva basbeloppet för det år skadan inträffade, och skadan skall alltjämt i första hand regleras av egendomsförsäkring. Men i övrigt inskränks regress från denna försäkring endast mot privatpersoners ansvarsförsäkring; här är liksom tidigare återkrav möjligt bara om privatpersonen till någon del vållat skadan genom grov vårdslöshet eller med uppsåt, och dessutom om skadan uppstått i samband med dennes förvärvsverksamhet. Regresskrav mot ansvarsförsäkringen skall framställas inom ett år från det egendomsförsäkringsbolaget fick kännedom om skadan. -I fråga om bilförsäkring förekommer dessutom en särskild överenskommelse.

Vad angår regressrätt mot lär denna utövas

oförsäkrade ansvariga återhållsamt. Särskilt gäller det regresskrav mot privatpersoner, som vanligen framställs bara vid brottsliga gärningar, begångna med

uppsåt eller grov vårdslöshet. De belopp bolagen får in på detta sätt

142 Regressrätt och andra skadeståndsfrågor

Avsnitt 6.7 - ofta efter överenskommelser om amortering - lär emellertid inte

vara så obetydliga.

Regressrätten hänger nära samman med reglerna om fördelning mellan flera som ansvarar solidariskt för samma skada (jfr 6 kap. 3 §

skadeståndslagen). Ofta uppkommer ju frågan om återkrav från

ansvarsförsäkring, som betalat skadan, mot någon annan än den

försäkrade. Skadeståndslagen saknar regler om ansvarsfördelningen

i sådana fall (jfr dock 4 kap. 1 §, som i allmänhet utesluter regress i det praktiska fallet då en arbetstagare vållar skada i tjänsten). En skälighetsbedömning anses böra ske, varvid i princip den som svarar på grund av vållande skall bära skadan framför den som svarar strikt. Det är oklart, i vad mån undantag från denna grundsats kan göras i olika situationer och vilken roll försäkring på ena eller andra sidan kan spela (jfr närmare SOU 1975:103 s. 49 ff). - Denna regressituation omfattas inte av regressöverenskommelsen. Det synes i alla händelser klart att regress från ansvarsföräkringens sida mot oförsäkrade privatpersoner förekommer i mycket begränsad utsträckning; såtillvida framträder alltså samma tendens som vid återkrav från den allmänna egendomsförsäkringen.

Det är tydligt att regeln i 25 § FAL inte stämmer med försäkringspraxis. Den går inte heller så lätt att förena med en väsentlig

tankegång inom skadeståndsrätten och ersättningsrätten i övrigt

under senare år, nämligen att man i så stor utsträckning som möjligt bör låta en skada stanna på försäkringen i stället för att låta den bäras av enskilda. I särskilda fall tar man också hänsyn till om den skadelidande borde ha tecknat försäkring mot risken; underlåter han det, anses det vara ett skäl att låta honom bära skadan fitminstone till en del. (Se, utom 3 kap. 6§ skadeståndslagen, angående 6 kap. 2 § samma lag prop. 1975:12 s. 136 ff och 175 ff, samt vidare 8 § brottsskadelagen, 1978:413.) - I enlighet med dessa tankegångar fick 1966 års skadeståndskommitté i samband med skadeståndslagens tillkomst direktiv att - i nordiskt samarbete - se över 25 § FAL. I betänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI förslog kommittén en reform efter sådana linjer.

Förslaget byggde på tanken att en inskränkning av regressrätten var motiverad både för att åstadkomma en fördelning av risken för sakskada och för att skydda vissa ansvariga, främst privatpersoner, mot hårt drabbande skadeståndskrav. Det gick i stora drag ut på följande. Inte bara regressrätten utan också skadeståndsskyldigheten för sakskada skulle begränsas i den mån skadan var täckt av försäkring. Skadestånd utgick då bara från den som själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan eller svarade för vissa slags skador i offentlig eller yrkesmässig verksamhet (grävnings- och sprängningsskador; skador genom skadebringande produkter; skador på gods som han transporterat, förvarat eller arbetat på; skador till följd av arbetsmetoder eller material med oförsvarliga, för arbetsledningen kända brister). Undantag gjordes för skada på fartyg eller luftfartyg och för

och andra 143

Regressrätt skadeståndsfrågor

redaransvar i övrigt. Vid ren förmögenhetsskada skulle regress vara möjlig

Avsnitt 6.7 utan inskränkningar - alltså bl.a. vid kredit- och garantiförsäkring. S.k. självförsäkrare, som avsiktligt underlåtit att försäkra sig med tanke på att deras omfattande verksamhet innebar en tillräcklig (staten

riskfördelning och vissa storföretag), skulle inte ha bättre rätt än ett försäkringsbolag. Dessutom skulle ersättningen kunna jämkas bl.a. om den skadelidande försummat att hålla normal och tillbörlig försäkring, något som dock inte skulle tillämpas på privatpersoner. Fördelningen mellan solidariskt ansvariga skulle alltjämt ske efter skälighet, dock med större möjlighet att beakta

försäkringsförhållandena. Förslaget var enhälligt.

Regleringen var alltså ganska invecklad. En del remissinstanser, bl.a. försäkringsrättskommittén i dess dåvarande sammansättning, var kritiska på denna grund. Liksom skadeståndskommittén ansåg försäkringsrättskommittén i sitt remissyttrande starka skäl tala för en relativt

snäv, tvingande reglering av regressrätten främst mot privatpersoner. Även om bolagen sällan eller aldrig regressade mot oförsäkrade privatpersoner, måste en tvingande lagstiftning anses långt tryggare för dem och låg dessutom väl i linje med de allmänna strävandena mot ett förstärkt konsumentskydd på området. I fråga om utformningen av dessa regler ifrågasatte kommittén om de inte kunde tillfredsställande lösas redan genom ändring av FAL och ansåg vidare regressrätten böra inskränkas betydligt mer än enligt förslaget, eventuellt genom att tillåtas endast vid synnerliga skäl; kommittén

pekade här på vissa luckor i skyddet för den enskilde, bl.a. att regress tilläts mot den försäkrades närstående

vid grov oaktsamhet. Regressrätt vid uppsåt och grov vårdslöshet borde i varje fall medges endast efter en skälighetsbedömning med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall (jfr även SOU 1977:84 s. 124 f). - Kommittén ansåg vidare att det inte var omöjligt att klara problemet med självförsäkrades och försumliga skadelidandes ställning genom utvidgning av den nuvarande regeln i 3 kap. 6 § skadeståndslagen. Hur frågan om regress mot olika verksamheter skulle behandlas avstod kommittén helt att uttala sig om. - Från andra håll kritiserades

förslaget för att den inskränkta regressrätten skulle vara betänklig från preventionssynpunkt.

Förslaget har inte lett till ytterligare lagstiftningsåtgärder. De norska och danska förslagen till reform av 25 § FAL, vilka som nämnts tillkom efter nordiska överläggningar, hade bättre framgång; i båda länderna var redan tidigare regressrätten inskränkt genom tvingande regler, och en reform i den riktning den svenska kommittén

föreslog tedde sig därför inte lika långtgående. I både Danmark och Norge togs regressreglerna in i skadeståndslagstiftningen - i den danska lov om erstatningsansvar av 1984 och i den norska lov om skadeerstatning enligt en lagändring av 1985. Reglerna skiljer sig på flera punkter från det svenska förslaget. Det kan nämnas att på båda håll man tillåter regress mot privatpersoner bara vid uppsåt och grov oaktsamhet; däremot gäller regressrätt i princip när skadan vållats i näringsverksamhet och offentlig verksamhet. Den danska lagen innebär att självförsäkrare inte ställs bättre än försäkringsbolag, medan den norska innehåller en allmän regel om jämkning på grund

av försäkring på den skadelidandes sida. - I Finland, där 25§ FAL liksom

i Sverige inte är tvingande, har ännu inte skett någon motsvarande reform av regressreglerna. I alla våra tre grannländer finns regressöverenskommelser, som inskränker möjligheten till återkrav mot ansvarsförsäkring

i annat bolag.

Många av de skäl som skadeståndskommittén anförde mot de nuvarande regressreglerna framstår alltjämt som bärande. En

fördelning

Regressrätt

Avsnitt 6.7 av risken för sakskador ter sig lika angelägen i dag som tidigare. kan drabba oförsäkrade konsumenter och även småfö-

Regresskrav

retagare hårt, om bolagen skulle utnyttja sina möjligheter till åter-

krav; den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skadeståndslagen

kan i en del fall förebygga oskäliga resultat, men den kan

visserligen

användas i långtifrån alla situationer där regressrätt framstår som Allmänt sett är det en besparing från samhällsekonomisk

olämplig.

om skadan kan stanna på den som i första hand ersatt den

synpunkt

annan, eventuellt genom kostsamma utan att flyttas över på någon tvister. till försäkring av egendom förefaller Regler som uppmuntrar

lämpliga över huvud taget. —Mot detta står naturligtvis preventions-

men vilket värde en långtgående regressrätt har i detta

hänsyn,

avseeende är omstritt och ganska ovisst. Dessutom gör man ofta att av rättviseskäl skadan normalt bör läggas på den sida

gällande

som orsakat den. I så fall bör regressrätt utövas i stor utsträckning.

Det står visserligen klart att försäkringsbolagen utnyttjar möjlig-

heterna till ett återhållsamt sätt, särskilt då det gäller regress på oförsäkrade framställer man krav i fall där

ansvariga; väsentligen

skäl talar för detta bl.a. från preventionssynpunkt. Så till vida

goda

kan en reform inte synas särskilt angelägen. Emellertid är det osäkert hur regresspraxis kommer att utvecklas på längre sikt. Den nya som gäller från och med 1989 tyder på att

regressöverenskommelse

läget är mindre stabilt än tidigare. När man ändå måste ta ställning till om i 25 § FAL skall överföras till annan lagstiftning,

regeln

förefaller det naturligt att införa en ordning som bättre ansluter sig

till både modern skadeståndslagstiftning och försäkringspraxis, sär-

skilt om man kan närma sig den danska och norska

därigenom

rätten på området. Vi anser alltså att det finns vissa allmänna skäl att inskränka regressrätt i förhållande till vad som nu gäller.

försäkringsbolagens

Frågan blir då om man bör sikta till en sådan mera genomgripande av det nuvarande systemet som skadeståndskommittén

förändring

Man kan här skilja mellan de två huvudsyften som en

föreslog.

reform i denna riktning skulle tillgodose. Synpunkten att vissa katebör mot regresskrav kan relativt lätt tillgodoses ge-

gorier skyddas nom en om lindrad skadeståndsskyldighet, där skälighetsregel kan inverka. Betydligt mera komplicerad blir regleringsynpunkter

en, om den också skall åstadkomma en fördelning av risken som är önskvärd från samhällsekonomiska synpunkter och samtidigt till-

godoser preventionshänsyn. Vill man inte hänvisa till en vag skälig-

som skulle medföra en betydande osäkerhet om rättslä-

hetsregel,

det vid att beträffande ett stort

get, blir nödvändigt lagstiftningen

antal situationer för och emot återkrav. Det kan råda väga skälen vitt skilda om den och rimliga lösningen i olika

meningar lämpliga

fall. Med en detaljreglering av dessa frågor riskerar man

tvingande

och andra

Regressrätt skadeståndsfrågor 145

dessutom att låsa det är inte att

utvecklingen: troligt bedömningen, Avsnitt 6.7

vilka regresskrav som är angelägna, kommer att vara densamma

på

längre sikt som i dag. Man kan inte heller bortse från den kritik som riktades mot 1975 års förslag för en allt för invecklad och svår-

överskådlig utformning - låt vara att den nuvarande ordningen, där

risken för återkrav beror inte

på försäkringspraxis, är så mycket

lättare utanför att få grepp om för personer försäkringsbranschen. Av sådana skäl har vi tvekat att nu ta upp frågan om regressreglernas lämpliga utformning i hela dess vidd. Att i detta sammanhang inrikta sig på en lika av det skade-

genomgripande omläggning

ståndsrättsliga systemet som skadeståndskommittén var inne

på lig-

ger knappast inom ramen för vårt och förefaller för

uppdrag övrigt

knappast lika motiverat i dag; det kan framhållas att sådant

något

inte skulle stämma med i våra nordiska

utvecklingen grannländer.

Vi har funnit det att i samband med att 25§ FAL

tillräckligt

avskaffas införa en en särskilt

tvingande reglering på viktig punkt.

Liksom i Danmark och Norge bör regressrätten mot privatpersoner inskränkas när skada vållas utanför och

näringsverksamhet offentlig

verksamhet. Detta skulle bl.a. stämma med de strävanden att

skyd-

da konsumenternas ekonomi som präglar KFL, liksom också våra förslag till och till En så-

personförsäkringslag skadeförsäkringslag.

dan regel är också väl med nuvaran-

förenlig försäkringsbranschens de inställning.

Det kunde verka närliggande att som i 1975 års tillåta

förslag

regress bara mot den som vållat skadan eller

själv uppsåtligen ge-

nom grov vårdslöshet; grov vårdslöshet är ju ett begrepp som också används i skadeståndslagen tanke att be-

(6 kap. 1 §). Med på

greppet tolkas så snävt i rättspraxis - ett förhållande som vi diskuterar i annat avsnitt - är ett tänkbart

sammanhang (nedan 9.4)

alternativ att tala om medveten vårdslöshet som innebär

betydande

risk för den uppkomna skadan” 4 5 § i till skade-

(jfr kap. förslaget

försäkringslag), en formulering som dock närmast tar sikte fall

på

där just försäkringsskyddet medfört att aktsamheten sänkts. - Båda dessa avgränsningar av regressrätten har emellertid vissa svagheter. De tillåter i mycket liten mot ansvarsförsäkrade

utsträckning regress

privatpersoner, något som får betydelse främst i sådana fall där inte kravet omfattas av kan någon regressöverenskommelse. Visserligen sägas att i princip det också här är rationellt att skadan stannar

på

egendomsförsäkringen, men man bör inte utesluta återkav mot ansvarsförsäkring exempelvis när skadan vållas i verksamhet av farligare och mera exklusivt som utövas av

slag, visserligen privat-

personer men i alla fall bör bära de skador som orsakas; är exempel viss sportflygning och Efter vad som framhålls från

racerbåtkörning.

försäkringsbranschens sida kan i en framtid ock-

preventionshänsyn

så i andra fall tänkas göra det att utöva mera angeläget regressrâtt

146 och andra

Regressrätt skadeståndsfrågor

Avsnitt 6.7 aktivt i vissa situationer. Å andra sidan kan, som försäkringsrättskommittén i sitt över 1975 års förslag, ett

påpekade remissyttrande fullt någon gång te

regressansvar för grovt vårdslösa privatpersoner alltför strängt även när den allmänna jämkningsregeln i 6 kap.

sig

2 § skadeståndslagen inte är tillämplig. En är den som kommittén var inne på i sitt

smidigare lösning skall utanför näringsverksamhet och remissyttrande: regressansvar

verksamhet bara i den mån synnerliga skäl talar för

offentlig gälla

detta. Tekniken har använts i skadeståndslagens regel om

tidigare

arbetstagares skadeståndsansvar (4 kap. 1 §), där formuleringen omfattar ——men inte enbart huvudsakligen - fall av grovt vållande

hos den ansvarige. Genom en sådan bestämmelse gör man det också att under förhållanden framställa återkrav mot

möjligt speciella

ansvarsförsäkring även vid mindre allvarlig vårds-

privatpersoners

löshet hos den försäkrade. Vad mot och mot det allmänna, kan man

angår regress företagare

som sätta i om det finns tillräckliga skäl att i detta

sagt fråga

inskränka härtill genom sådana reg-

lagstiftningsärende möjligheten

ler som skadeståndskommittén föreslog. eller det allmänna har en ansvarsförsäkring, kan det När företaget

att tills vidare lämna riskfördelningen åt försäkrings-

vara anledning Det bör framhållas att inte heller en lagregel om

bolagen själva.

för att verkligen för-

långtgående regressrätt ger några garantier

utövar rätten; i den mån de begränsningar i åter-

säkringsbolagen

kraven som föreskriver anses olämpliga

regressöverenskommelsen

från eller går de knappast att

preventions- riskfördelningssynpunkt,

lagstiftning. Vad angår fall där en skadeli-

praktiskt avhjälpa genom

dande vid sakskada föredrar att kräva den ansvarige i stället för att

sin egendomsförsäkring, kan det visserligen synas olämpligt utnyttja

och kanske orättvist om, som regressöverenskommelsen ofta medför, skadan ändå kommer att slutligen bäras av egendomsförsäkringen - en som betonats från företagarhåll. Att förbjuda

synpunkt

sådana mellan försäkringsbolagen är emellertid knap-

uppgörelser

som vill undvika dessa konsekvenser av past möjligt. En företagare

får skaffa i försäkringsavtalet att försäkringsskyddet sig garantier

han inte belastas med kostnader för skador orsakade av utom-

stående. I andra är ofta den självförsäkrare, och då talar

lägen ansvarige

mera för att honom. Vad angår de

inga vägande argument skydda

inte alltför fall då en ansvarig företagare saknar

övriga, vanliga

som täcker skadan kan utan tvivel en småföretagare drab-

försäkring

bas hårt av ett men å andra sidan kan man normalt med

regresskrav,

att han som har sitt försäkringsskydd i ord-

fog begära företagare

De allra flesta risker som täcks försäkring på den

ning. genom

skadelidandes sida numera också att inbegripa i ansvarsför-

går

och andra

Regressrätt skadeståndsfrågor 147

säkringen. Det kan väl sägas att en inskränkning i regressrätten här Avsnitt 6.7 kan minska har det skadeståndstvisterna, men som nyss framhölls sina nackdelar att reglera en sådan mera med

begränsning ingående hänsyn till den möjliga utvecklingen på försäkringsområdet.

Enligt vår mening som talar för att inskränka kan de synpunkter regressrätten i dessa fall med

tillräckligt tillgodoses en regel om

jämkning efter skälighet av samma typ som 3 6 § skadeståndsla-

kap.

gen, fast utsträckt till att avse allt ansvar för sakskada - ansvar för vållande hos den eller annan lika väl som strikt ansvar.

ansvarige

Därmed blir det en till viss kontroll hur

möjlighet försäkrings-

bolagen utövar regressrätten också när det och det

gäller företagare

allmänna. Även om en av detta kan leda till en

skälighetsregel slag

viss rättsosäkerhet behöver denna nackdel inte få större

betydelse,

ifall det slås fast att den skall tillämpas bara och dessa

undantagsvis

situationer behandlas närmare i motiven. Vi återkommer till i

frågan specialmotiveringen.

Det sagda rör ansvaret för sakskador. Beträffande ren

förmögen-

hetsskada - alltså ekonomisk förlust som inträffar utan samband

med att någon lider eller sakskada - är det inte lika närpersonliggande att inskränka regressrätten, t.ex. från krediteller garanti-

försäkring (förmögenhetsbrottsförsäkring). skadeståndsansvar för

enskilda förutsätter här 2 4§ och 3

enligt kap. kap. 1 § skadeståndslagen brottslig gärning, och då kan regressrätt vanligen synas

rimlig. I kontraktsförhållanden går visserligen ansvaret här

längre;

är ersättning för ren och i vissa fall

förmögenhetsskada huvudregel,

är ansvaret rent av strikt. Att bestämmelser om inverkan av genom försäkring inskränka kontraktsansvaret för förluster av olika

slag

synes emellertid vara en högst diskutabel reform, vilken kan rubba balansen mellan kontrahenterna, och den skulle dessutom bli mycket komplicerad Det förefaller därför att genomföra. befogat att liksom enligt 1975 års i tillåta full vid ren

förslag princip regress

förmögenhetsskada. Däremot synes det inte finnas hinder att

något

även i detta tillåta en av

läge jämkning på grund försäkringsför-

hållandena; man kan tänka sig fall, där återkrav t.ex. av

på grund

brott av den ansvariges anställde kan verka

föga rimligt.

Vad sedan från

angår ersättningskrav självförsâkrare, talar vägan-

de argument för att behandla detta fall på samma vis som då skade-

försäkring tecknats av den skadelidande. Detta är redan nu fallet vid

tillämpning av flera skälighetsregler i 2 skadeståndslagen (bl.a. kap.

2 §, 3 kap. 6 § och 6 kap. 2 §). Också vid slås

självförsäkring ju

risken ut på ett kollektiv när de (på skattebetalarna, gäller staten och kommun; på kunderna, när ett storföretag underläter att försäkra sig). Det är även här att utan vidare tillåta återkrav

olämpligt

mot alla och det finns

skadeståndsskyldiga, skäl att dra gränsen på

liknande sätt som vid från sida.

regresskrav försäkringsbolagens

och andra

148 Regressrätt skadeståndsfrâgor

Avsnitt 6.7 stämmer, utom med skadeståndskommitténs förslag,

Ståndpunkten

bl.a. med 1984 års danska lov om erstatningsansvar (§ 20). Det förekommer ofta att ett företag, eller emellanåt

i dag ganska

t.0.m. en konsument, för att få mindre avtalar om en be-

premie

större än den I vissa sådana fall får självför-

tydligt självrisk vanliga.

anses - närmast när staten, en kommun eller ett

säkring föreligga

särskilt avtal överenskommer med försäkrings-

storföretag genom

om skall bära en väsentlig del av bolaget att försäkringstagaren skadan. Vissa andra fall av stor bör man kunna komma till

självrisk

rätta med att en om på grund av

genom tillämpa regel jämkning Gränsdragningen får därför försäkringsmöjligheterna (jfr nedan).

- På samma sätt får man se på försäkring till

begränsad betydelse.

även här

ett med hänsyn till risken mycket lågt försäkringsbelopp; kan ibland självförsäkring anses föreligga.

Mera kontroversiell torde vara om man får bedöma skade-

frågan

ståndsansvaret samma försummat att på sätt, om den skadelidande teckna en sådan mot risken som varit normal och rimlig i

försäkring

En sådan har som nämnt visst stöd bl.a. i hans situation. princip 3 6 § och i 8 § brottsskadelagen, och den kan

kap. skadeståndslagen

ofta man kan om en privatperson som kanske

synas rimlig: fråga,

oaktsamhet har vållat en brandskada på en byggnad

genom ringa

skall drabbas hårdare om ägaren hör till det fåtal fastighetsägare av som inte håller sitt hus försäkrat. Princi-

(kanske en procent alla)

till att försäkra fastigheter och annan pen kan dessutom uppmuntra och har också därigenom ett värde. Någon gång

dyrbar egendom

kan den drabba hårt, men om det blir en

visserligen avgörande

skälighetsbedömning kan man ta hänsyn också till detta förhållande. Det kan emellertid diskuteras, om man som i 1975 års förslag bör direkt karakterisera det som en försummelse av ägaren att inte teckna försäkring på sin egendom - ett synsätt som knappast stäm-

mer vare med allmänhetens inställning eller med den traditionel-

sig

la om vad som är medvållande vid skada på

juridiska uppfattningen

att liksom i nuvarande 3 kap. 6 § skadeegen sak. Vi har föredragit låta underlåtenheten att ta försäkring inverka vid en

ståndslagen som bl.a. hänvisar till försäkringsmöjligheterskälighetsbedömning

som innebär ett mindre långtgående ingrepp i det nuva-

na, något

rande och dessutom har en motsvarighet i den norska

regelsystemet

loven om Genom tillämpning av denna

skadeerstatning (§ 5-2).

kan man som sagt utesluta återkrav också när t.ex. en kommun

regel

eller ett tecknar en med en självrisk på den

storföretag försäkring

skadade över det normala. Regeln kan även till-

egendomen långt

vid fall av när kravet avser ren förmögen-

lämpas självförsäkring,

hetsskada. Liksom i dansk och norsk lag bör reglerna om begränsad regressrätt tas in i som stämmer med skadestånds-

skadeståndslagen, något

och andra 149

Regressrâtt skadeståndsfrågor

kommitténs ståndpunkt i 1975 års Om existensen av en Avsnitt 6.7

förslag. försäkring påverkar själva skadeståndsskyldigheten kommer den an-

svarige inte att bli beroende av om den skadelidande vill kräva honom eller sitt försäkringsbolag på ersättning. - En tänkbar invändning mot en sådan ordning kunde vara, att den skadelidande kan gå miste om bonus på premien, om han måste ta sin i

försäkring

anspråk för att få ersättning för skadan. Den bonusförlust han gör i sammanhanget får emellertid betraktas som en adekvat följdskada till sakskadan och kan därför - liksom - utkrävas skade-

självrisken

ståndsvägen av den ansvarige (jfr däremot om bonus trafikför-

på säkring NJA 1988 s. 396).

Att även bestämmelser om och om

självförsäkring jämkning på

grund av försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida hör hemma i skadeståndslagen är - Med till att de

uppenbart. hänsyn regler

vi föreslår väsentligen är utformade som bestämmelser om

jämkning

efter skälighet anser vi att de närmast passar i 6 kap. skadeståndslagen (inte som enligt 1975 års i dess 5

förslag kap.).

I samband med den nya bör det regleringen av regressrätten vidare i skadeståndslagen införas en regel om den

slutliga fördel-

ningen av ansvaret mellan solidariskt De åter-

skadeståndsskyldiga.

krav som här kommer i fråga sker ju ofta från en

ansvarsförsäkring

som ersatt skadan. I konsekvens med vår i om

ståndpunkt fråga

regressrätt bör det gälla en smidig regel, som redan sin av-

enligt

fattning ger utrymme att beakta föreliggande och för-

försäkringar

säkringsmöjligheter; hur det förhåller sig härmed är inte fullt klart enligt gällande rätt. Vi anser oss här närmast böra mönstret av

följa

motsvarande bestämmelse i 1975 års skulle alltså

förslag. Avgörande

även i detta läge bli en Det innebär bl.a. att

skälighetsbedömning.

regressen från ansvarsförsäkring och återkrav från

självförsäkrare på

ansvarssidan kan inskränkas samma sätt som då det

på gäller egendomsförsäkring (jfr 8 § miljöskadelagen, som dock är utformad med

hänsyn till de särskilda förhållandena på miljöskadornas område; se prop. 1985/86:83 s. 55 ff). Om de angivna bestämmelserna tas in i innebär

skadeståndslagen

det från lagteknisk att de blir även

synpunkt tillämpliga på special-

lagstiftningens område, om inte annat föreskrivs (se 1 kap. 1 § denna lag). Man kan alltså i särskild om strikt

lagstiftning exempelvis

ansvar föreskriva en eller inskränkt

utvidgad skadeståndsskyldighet

bl.a. när skadan täcks av försäkring eller när före-

självförsäkring ligger. Vidare kan kontraktsrättsliga

principer leda till avsteg från de nya bestämmelserna i skadeståndslagen (se åter 1 1 §). - Hu-

kap. vudregeln, att försäkringsbolaget har regress vid skadeförsäkring,

bör däremot tas in i 8 9 § i

skadeförsäkringslagen (se kap. förslaget).

På liknande sätt som föreslogs i skadeståndskommitténs betänkande bör vissa regressregler inom den

skadeståndsrättsliga special-

Försäkringsmäklare

Avsnitt 6.8 utgå, så att enligt 1 kap. 1 § skadeståndslagen skäliglagstiftningen

blir tillämplig också i de situationer som bestämmelserna

hetsregeln

avsett. SOU 1975:103 s. 140 Det 12 § lagen (1902:71 s.

(Jfr f.) gäller

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 8 §

1),

lagen för skada i följd av luftfart,

(1922:382) angående ansvarighet

47 § första andra lagen (1933:269) om ägofred och

stycket meningen

6 § första andra om tillsyn över

stycket meningen lagen (1943:459) hundar och katter (lagförslag 9-12).

6.8¶Försäkringsmäklare

Sammanfattning: Kommittén utgår, bl.a. med hänsyn till den

om försäkringsmäklare, från att mäknyligen antagna lagen

larverksamhet kommer att bli betydligt vanligare än hittills. Det finns skäl att anta att försäkringsbolagen godtar mäklare som mellanman endast om denne har fullmakt från sin upp- Detta gör att ett försäkringsbolag i allmänhet

dragsgivare.

kan rikta sin information till mäklaren och att upplysningar från mäklaren kan tillräknas försäkringstagaren. Några särskilda i SkFL om mäklares medverkan är inte mo-

regler

tiverade.

Våren 1989 har riksdagen antagit en särskild lag om försäkringsmäklare som innehåller både näringsrättsliga och civilrättsliga bestämmelser som yrkesmässigt förmedlar direktförsäkom personer

ringar från olika försäkringsbolag.

Bl.a. förekommer om mäklarens informationsplikt, om

regler hans utförande av sitt uppdrag i övrigt, om skadeståndsskyldighet

för honom när han eller av oaktsamhet åsidosätter sina

uppsåtligen samt om obligatorisk ansvarsförsäkring som villkor för skyldigheter lagens regler är tvingande, när mäklarens uppmäklarregistrering;

är en konsument och uppdraget avser försäkring för

dragsgivare

enskilt bruk. Man kan räkna med att mäklarverk-

huvudsakligen

samhet, som redan förekommer i viss utsträckning på försäkrings-

området, kommer att bli betydligt vanligare än tidigare.

Denna gör det nödvändigt att ta ställning till frågan om

utveckling

lagstiftningen bör innehålla särskilda regler för fall då försäkringen förmedlas av mäklare. Detta kan på flera sätt påverka försäkringsförhållandet. Om mäklaren åläggs en informationsplikt mot sin uppsätt som skett i den nya lagen, kan man sätta i fråga

dragsgivare på

om även bör ha en plikt av samma slag. Mäkla-

försäkringsbolaget

rens medverkan vid tillkomsten av avtalet och hans biträde åt för-

Försäkringsmäklare

säkringstagaren under avtalstiden aktualiserar om hans Avsnitt 6.8

problemet behörighet att företräda försäkringstagaren i olika och sammanhang

betydelsen av hans medverkan vid Vidare kan

premiebetalningen.

diskuteras, hur det skall inverka ansvar att

på försäkringsbolagets

mäklaren lämnar felaktiga till i samband med

uppgifter bolaget

avtalsslutet eller Genom den mellan-

skaderegleringen. speciella

ställning mäklaren intar kan man i en rad situationer tveka, om det är försäkringstagaren som bör svara för hans och för-

åtgärder

summelser eller om tvärtom det är som får bära

försäkringsbolaget

risken för sådana förhållanden. får en

Frågorna speciell betydelse vid företagsförsäkring. På område torde konsumentförsäkringens

det bli mindre att en mäklare medverkar, om också detta

vanligt

redan nu förekommer i

någon utsträckning.

Av särskilt intresse i detta är den allmänna tendens

sammanhang

som kan konstateras i svenska att

dagens försäkring, försäkrings-

bolagen godtar mäklaren som mellanhand bara om mäklaren har fullmakt från sin uppdragsgivare. Det pågår arbete med att utforma formulär för sådana fullmakter Vi anser oss ha

(s.k. mäklarbrev).

skäl att utgå från att dessa får en som både är

lämplig utformning,

klar till sin avfattning och tillvaratar alla berörda intresse. parters Om en sådan fullmakt förenklas i

föreligger rättsläget betydande

utsträckning vid försäkring som förmedlas av mäklare. Det står då klart att mäklaren trots sin fristående handlar försäk-

ställning på ringstagarens, inte kan i på försäkringsbolagets vägnar. Bolaget

allmänhet rikta sin information till mäklaren med samma verkan som om den riktades till försäkringstagaren själv. Mäklaren anses företräda försäkringstagaren vid avtalsslut och när olika meddelanden skall tillställas denne. Uppgifter av mäklaren och andra

åtgärder

av denne kommer i att tillräknas Skulle

princip försäkringstagaren.

mäklaren illa tillvarata dennes intressen, blir han

skadeståndsskyldig enligt den nämnda regeln i försäkringsmäklarlagen (14 §).

Av stor vikt är här också föreskriften om obligatorisk ansvarsför-

säkring som förutsättning för registrering av försäkringsmäklare.

Med tanke härpå spelar det roll om mäklaren saknar medel att

ingen

själv betala skadeståndet. Det bör framhållas att förarbetena

enligt

till endast sådana kom-

försäkringsmäklarlagen ansvarsförsäkringar

mer att godtas som ger den skadelidande rätt att utan inskränkningar få ut det mäklaren är

skadeståndsbelopp skyldig att utge

(prop. 1988/892136 s. 34). Oavsett vem som blivit lidande mäkla-

på

rens fel kommer skadan att i sista hand bäras av mäkla-

väsentligen

rens försäkring. - Över huvud har det nya systemet med en taget prövning av mäklarens kompetens vid och över

registreringen tillsyn

mäklarna skapat helt andra än att i viss

förutsättningar tidigare

utsträckning låta mäklarna svara för att som

försäkringen fungerar

~ avsett.

152 sou 1989:88

Försäkringsmäklare

Avsnitt 6.8 Mot denna anser vi det rimligt att vid utformningen av

bakgrund

lagen utgå från att mäklaren är försäkringstagarens representant, som kan väntas tillvarata hans intressen på bästa vis. Det innebär att särskilda om av mäklarens medverkan får anses

regler betydelsen - Om försäkringsbolaget i något sammanhang skulle obehövliga.

mäklare som mellanhand utan att denne har fullmakt, får

godta

däremot i viss utsträckning bära risken t.ex. för att in-

bolaget

formation inte når försäkringstagaren för att en felaktig upp-

eller

inte kan mot denne. Att märka är emellertid, att

lysning åberopas

sådana förhållanden normalt kan antas bero på försumlighet av från mäklarens sida och att hans lagstadgade skade-

något slag ståndsansvar, liksom hans obligatoriska ansvarsförsäkring, också

omfattar skada som Bolaget kan i så fall

tillfogas försäkringsbolaget.

få skadan ersatt av mäklaren eller dennes försäkring. Skulle en icke registrerad mäklare uppträda som

någon gång ombud för försäkringstagaren finns onekligen en befullmäktigat

att denne - eller inte kan få ut något

möjlighet försäkringsbolaget-

skadestånd, ifall mäklaren skulle vålla parterna i försäkringsavtalet förlust. Risken för att mindre seriösa mäklare uppträder

någon

torde emellertid minska med mäklarlagstiftningens till-

betydligt

komst. Situationen i det fallet är vidare inte annorlunda än

angivna

vad som redan idag kan förekomma, när försäkringstagaren ger någon en fullmakt att sluta försäkringsavtal på hans vägnar. Några inte för detta fall. Inte heller behöver

särregler synes erforderliga

man särskilt situationen, att anlitar en

reglera försäkringstagaren

konsult för utan att konsul-

rådgivning angående försäkringsskyddet ten förmedlar någon försäkring.

Vi återkommer i olika sammanhang till bestämmelsernas tillvid försäkringar som förmedlas av mäklare.

lämpning

Det från att mäklaren bär ett skadeståndsansvar mot

sagda utgår

sin om han inte fullgör sina skyldigheter enligt upp-

uppdragsgivare

Det är emellertid tänkbart att mäklaren i avtalet med för-

draget.

friskriver från skadeståndsskyldighet eller be-

säkringstagaren sig

ansvaret till visst belopp; skadeståndsregeln i lagen om gränsar är endast när uppdragsgivaren är en

försäkringsmäklare tvingande

konsument kan vänta att mäklarens ansvarsförsäkring (2 §). Man med en varför han har intresse av ett

gäller betydande självrisk,

sådant förfarande. Det är knappast troligt att en mäklare

visserligen

träffar en sådan överenskommelse, vilken knappast kan väcka förtroende för hans verksamhet bland kunderna. Avtal av detta slag vara främmande för mäklarna, och försäkringsbolagens synes i dag avsedda är tänkt som ett hinder mot praxis att begära fullmakt just Inte desto mindre är det otillfredsställande om sådana friskrivningar. enligt mäklarlagen går längre än enligt

friskrivningsmöjligheten

har inte till den regel vi

SkFL; mäklarlagen någon motsvarighet

föreslår, att villkor vid företagsförsäkring saknar verkan när för- Avsnitt 6.9

säkringstagaren skäligen bör ha samma skydd som en konsument

mot villkoret (se avsnitt 6.4 ovan). Eftersom det är oklart om olikheten kommer att få någon praktisk betydelse inskränker vi oss till att påpeka förhållandet utan att nu föreslå någon ändring i mäklarlagens regel; det finns emellertid skäl för försäkringsinspektionen att noga följa utvecklingen av avtalen på området.

6.9¶EG-frågor

Sammanfattning: Inom EG finns ett förlag till direktiv rörande försäkringsavtal, vilket berör flera frågor som behandlas i SkFL. Eftersom det är mycket osäkert i vad mån EG-förslaget kommer att godtas, har vi begränsat oss till att peka på sådana punkter där det kan finnas anledning att senare ändra reglerna i SkFL för att åstadkomma en harmonisering med

EG-reglerna.

Enligt regeringens direktiv av den 22 juni 1988 skall vi liksom andra kommittéer beakta EG-aspekter i vårt arbete. Det måste undersökas i vad mån det förekommer någon gemensam ordning inom EG som motsvarar vad som föreslås i SkFL, och i förekommande fall skall man ta tillvara de möjligheter till harmonisering som finns. I betänkandet skall redovisas förslagets förhållande till EG:s motsvarande regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen, och om kommitténs förslag skiljer sig härifrån skall skälen för dessa redovisas.

Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3) finns inom EG två

direktiv och ett förslag till direktiv som rör skadeförsåkring. Direkti-

ven har begränsad betydelse för försäkringsavtalsrätten frånsett vis-

sa lagvalsregler i det andra direktivet av år 1988; dessa har behandlats i avsnitt 6.6 ovan. Av större intresse är 1979 års till

förslag direktiv rörande försäkringsavtal. Detta har visserligen inte god-

känts, och alltjämt synes det högst tveksamt om det kommer att godkännas. Av denna orsak har det haft begränsad betydelse för vårt arbete även sedan regeringen inskärpt betydelsen av samordning med EG. Frågan måste emellertid tas upp hur en anpassning till EG:s ordning skall ske om trots allt ett direktiv kommer att antas i överensstämmelse med förslaget. - Om det skall gå att nå överensstämmelse med vad som gäller inom EG är det över huvud taget angeläget att man noga följer det fortlöpande arbetet där; det är tydligt att när det gäller exempelvis förmåner som ger

arbetsgivare

Avsnitt 6.9 de anställda det förekommer olika lösningar, varvid skilda begrepp används, och att det inte alltid rör sig om försäkring.

Direktivförslaget skiljer inte mellan konsument- och företagsför-

säkring. I båda fallen får försäkringstagaren och den försäkrade ett minimiskydd, medan villkor som är förmånligare för dem än direktiven skulle vara tillåtna. Enligt vad som förut redovisats tas en rad frågor upp som också behandlas i vårt förslag till SkFL. I de flesta

fall ger vår lagtext ett bättre skydd för försäkringstagarsidan än EG:s reglering. Emellertid är, som framgår av det föregående (avsnitt 6.4), de regler vi föreslår dispositiva för företagsförsäkringens

del frånsett när det gäller vissa småföretagare. Följden kan bli att

SkFL:s ordning inte skulle ge försäkringstagaren ett skydd som

godtas från EG:s sida. Antas direktiven, kan det bli aktuellt att i viss

utsträckning införa en tvingande reglering också för företagens del. I

det väsentliga bör man därvid kunna bygga på den lagtext vi före-

slår. På enstaka punkter måste reglerna jämkas i riktning mot ett

utvidgat skydd.

Vad som nu sagts har inte föranlett oss att frångå den reglering som vi från andra synpunkter funnit lämplig. Varken från försäk-

ringsbranschens eller från företagsrepresentanternas sida har man

påkallat att av hänsyn till den möjliga utvecklingen inom EG de

enskilda bestämmelserna skall utformas på ett annat vis. Vi har därför begränsat oss till att på olika punkter ange vad som krävs för

en harmonisering med de föreslagna EG-reglerna, skälen för vår

egen lösning och hur en bestämmelse som jämkats efter EG:s regel skulle gå in i lagens system. På detta vis bör departementsbehandlingen av förslaget underlättas, om EG-direktivet skulle antas. Frågor av detta slag skall tas upp i avsnitten om information, upp-

sägning, upplysningsplikt, premiebetalning, räddningskostnader

och skadeanmälan.

sou 1989:88 155

till 2

Allmänmotivering kap.

7¶Information

Inledning

Sammanfattning: SkFL bör innehålla regler om en allmän

informationsskyldighet vid såväl konsumentförsäkring som

företagsförsäkring.

I både KFL och förslaget till PFL utgjorde det viktiga att

nyheter

särskilda föreskrifter gavs om försäkringsbolagets att in-

skyldighet

formera om försäkringen både innan den tecknades och under försäkringstiden. Några motsvarande regler förekommer inte i FAL. Anledningen till att dessa förpliktelser betonades i sådan grad i det

förra sammanhanget var naturligtvis att det var fråga om försäkring

tecknad av konsumenter, som kunde förutsättas sakna

sakkunskap på försäkringsområdet. Lika angeläget är det inte att bolagen in-

formerar företag om vad en tilltänkt försäkring innebär. För företagens del har man rätt att räkna med en större vana vid mellanhavanden av detta slag. Många gånger har de tillgång till egen expertis i sådana frågor, i andra fall kan de konsultera fackmän exempelvis i en organisation. Och när det gäller att studera avtalsbestämmelser av försäkringsvillkorens typ, är det att kräva

naturligt

mer från företagarens sida. På andra områden får han i allmänhet stå risken själv om han missförstår eller förbiser klausuler i standardavtal, och det kunde vara närliggande att anse något liknande

böra gälla också i försäkringsförhålladen.

Mot en sådan ståndpunkt kan emellertid invändas, att det finns goda skäl att anse försäkringsavtalet inta en bland de

särställning avtal en företagare ingår. Till en början bör betonas dess väsentliga betydelse för företagarens ekonomiska trygghet. Också för ganska

stora företag kan det få förödande konsekvenser, om en större skada inträffar utan att en väntad försäkringsersättning utgår. Vidare står

156 Allmänmotivering till 2 sou 1989:88

kap.

Avsnitt 7.1 det klart att ett avtal om företagsförsäkring ofta kan vara kom-

och för en osakkunnig på ett sätt som

plicerat svåröverskådligt

saknar transaktioner i övrigt. Bl.a. är

motsvarighet vid företagarens det ofta svårt att konstatera i vad mån försäkringen omfattar olika tänkbara risker, och det kan vara nästan omöjligt för en ordinår

att bedöma, om en produkt som han erbjuds verk-

försäkringstagare

är värd sitt eller om han bör nöja sig med ett mindre

ligen pris

omfattande och utgör ofta en

billigare skydd. Företagsförsäkringen

kombination av olika var och en med olika vill-

försäkringsformer,

kor, och vid sidan av dessa måste man i allmänhet för att få klarhet

om studera försäkringsbrevet, varav framgår förförsäkringsskyddet

och eventuella särskilda tilläggsvillkor. De

säkringens omfattning

försäkrades skyldigheter regleras också i bestämmelser som är gemensamma för flera eller avser en särskild för-

försäkringsgrenar

Allt detta är i och för sig naturligt, kanske delvis svårt

säkringsgren.

att undvika, men det ställer onekligen stora krav på uppmärksamhet och omdöme hos den enskilde företagaren.

Som framgått av det föregående intar vi visserligen den principiel-

la att det som huvudregel bör råda avtalsfrihet på

ståndpunkten

område. Det innebär dock inte att lagstiftaren

företagsförsäkringens bör ens när försäkringstagaren inte förbigå informationsproblemet

med en konsument. Från allmän synpunkt är

gärna kan jämställas

det av värde, om företagarnas försäkringsskydd får en så lämplig och ekonomiskt som möjligt. Här kan ock-

betryggande utformning

så erinras om den förut utvecklade synpunkten att ett bristfälligt

kan få olyckliga konsekvenser också för andra än

försäkringsskydd

- t.ex. för anställda, för kreditorer och, när det

försäkringstagaren

visar att en inte omfattar skadan, för en skade-

sig ansvarsförsäkring

lidande som blir utan ersättning.

Av sådana skäl anser vi det naturligt att en skadeförsäkringslag föreskriver en allmän informationsplikt också vid företagsförsäk-

Men får bolagets skyldigheter anpassas efter det

ring. självfallet

behov av som kan förväntas hos kundkretsen. Vissa

upplysningar

större företag kan väntas i stort sett reda sig utan information inför tecknandet av en försäkring, utom möjligen vid nya och mycket

försäkringsformer. Också annars kan bolagen begära komplicerade

mer av sina kunder i dessa fall än vid konsumentför-

betydligt

Det är att försäkringstagaren bör få information om

säkring. givet

villkoren har tecknats, men man bör kunna sänka

när en försäkring kraven en pedagogiskt riktig information om viktiga undantag

på

och andra av risken. En del kategorier av småföreta-

begränsningar

sett inte annars sysslar med mera invecklade affärsgare som typiskt transaktioner, t.ex. vissa hantverkare och småbrukare, kan dock behöva och upplysningar om vad försäk-

tydliga ganska ingående ringsskyddet innebär.

till 2 157

Allmänmotivering kap.

7.2 innehåll Avsnitt 7 .2

Informationsreglemas

Sammanfattning: Informationsreglerna överensstämmer till

stor del med motsvarande bestämmelser i KFL och förslaget

till PFL. I förslaget har beaktats att vid

företagsförsäkring

informationsbehovet kan vara mindre än annars.

Vad konsumentförsäkringen beträffar anser vi att det inte finns skäl att i något väsentligt avseende ändra de nuvarande informationsreglerna. Det är emellertid motiverat att närma dem till vad vi

föreslagit för personförsäkringens del. Det innebär bl.a. att bolaget bör vara skyldigt att under försäkringstiden i inskälig omfattning

formera försäkringstagaren om nya förhållanden av vikt för honom att känna till - som dock torde få be-

något begränsad praktisk

tydelse när det gäller skadeförsäkring för konsumenter. Vi återkommer i specialmotiveringen till en del närmast formella

ändringar i reglerna.

Liksom enligt KFL bör inte ha

bolaget någon informationsskyl-

dighet i samband med att en tecknas, när informationen

försäkring

möter särskilt hinder - t.ex. när försäkringstagaren som ofta vid reseförsäkring har omedelbart behov av utan

försäkring möjlighet

till kontakt med bolaget.

Informationsplikten förändrar också karaktär, när försäkringen

förmedlas genom en från bolaget fristående, mäklare.

registrerad

Det står klart att informationsplikten mot kunden angående en tilltänkt försäkring då i första hand bör åvila mäklaren om

(jfr konsumentförsäkring 12 § i lagen om försäkringsmäklare). Som för-

ut framhållits vårt ifrån att

(avsnitt 6.8) utgår lagförslag försäkrings-

bolaget i detta läge kräver att mäklaren visar fullmakt från försäkringstagaren. I så fall kan bolaget normalt räkna med att mäklaren informerar om allt vad den försäkrade enligt vårt bör

lagförslag

veta om försäkringen - förutsatt naturligtvis att försett mäk-

bolaget

laren med samma upplysningar. Informationen kan alltså riktas till mäklaren både inför avtalsslutet och under — Om

försäkringstiden.

inte mäklaren har rätt att företräda kan

försäkringstagaren, bolaget

däremot inte åberopa att mäklaren informerats, såvida det inte står klart att vidarebefordrats sätt till försäk-

uppgifterna på lämpligt ringstagaren. Skillnaden får betydelse bl.a. för bolagets civilrättsliga

ansvar för bristande information (jfr nedan).

Vad som nu sagts om betydelsen av att mäklaren som

uppträder försäkringstagarens ombud framgår av allmänna avtalsrättsliga prin-

ciper, och vi anser att det inte behövs någon särskild bestämmelse som behandlar ämnet. Emellertid bör 12 § om

lagen försäkrings-

158 till 2

Allmänmotivering kap.

Avsnitt 7.3 mäklare ändras så att sker till informationsplikten i

hänvisning

SkFL; samtidigt bör en sådan hänvisning göras till PFL (lagförslag 8 och avsnitt 18.6 nedan).

Som förut framhållits har försäkringsbolagets informationsplikt

en helt annan innebörd när informationen riktar sig till stora företag än vid för mindre företag, och den information som är

försäkringar

avsedd för dessa passar inte alltid så väl för konsumenter. Om information går till en registrerad mäklare kan den vidare utformas med hänsyn till dennes särskilda sakkunskap på området; försäk-

behöver t.ex. inte särskilt förklaras. Är det meningen

ringstermer

att ett material endast skall vidarebefordras av mäklaren

skriftligt

till dennes bör dock informationen ta sikte på den-

uppdragsgivare,

ne. - Att närmare ange vad informationen för olika kategorier skall

gå ut på är emellertid knappast möjligt i lagtext. Enligt vår mening

kan man väl ge allmänna regler om informationens innehåll

mycket

av liknande slag som i vårt förslag till PFL, om det anges i lagtexten att informationen skall bero av försäkringens art och mottagarens förhållanden och det vidare understryks att man skall ta särskild

till om mottagaren är konsument eller annars kan antas

hänsyn

sakna i frågan. Vi utgår från att man genom förhand-

sakkunskap mellan försäkringsbranschen och organisationer på försäklingar ringstagarsidan kan åstadkomma lämpliga riktlinjer för informatio-

nen också till olika kategorier av företagare.

7.3¶Ansvar för brister i informationen

Sammanfattning: De föreslagna informationsreglerna har vämarknadsrättslig karaktär. Liksom vid personförsentligen

säkring har försäkringsbolaget dock under vissa förutsätt-

ett civilrättsligt ansvar för brister i informationen. Om

ningar

bolaget har underlåtit att informera om ett villkor som utgör en särskilt av försäkringsskyddet, om s.k.

viktig avgränsning

kontantklausuler, om skyldighet att anmäla riskökning eller om en särskilt säkerhetsföreskrift skall man bortse från

viktig

villkoret, trots att det i och för sig utgör en del av för-

säkringavtalet. Försummar bolaget informationsskyldighe-

ten kan informationen kompletteras i efterhand, vilket medför att villkoret får åberopas av bolaget efter en tid.

Liksom i KFL och i förslaget till PFL bör informationsreglerna ha en

marknadsrättslig karaktär. Detta innebär att såvitt gäller

väsentligen

information till företagare det bara blir fråga om marknadsrättsliga

Allmänmotivering till 2 kap. 159

sanktioner vid vissa fall av 2 § markotillbörlig marknadsföring (se Avsnitt 7.3 nadsföringslagen, 1975:1418). Någon civilrättslig sanktion vid bristfällig information inte ansågs behövlig i KFL (se prop. 1979/80:9 s. När det 39). gällde personförsäkring ansåg vi emellertid att de sanktionerna marknadsrättsliga borde kompletteras med en vid underlåtenhet att civilrättslig regel: informera om en av skulle viktig avgränsning försäkringsskyddet denna inte få mot en om inte underåberopas försäkringstagare, låtenheten avhjälpts senast före eller fjorton dagar försäkringsfallet han ändå känt till avgränsningen (2 kap. 6 § PFL). Som skäl angavs främst att numera ett informationsansvar vid konsumentförsäkring erkänts i vart fall i reklamationsnämndens att vid praxis, personförsäkring försäkringstagaren på ett annat sätt än vid skadeförsäkring kan förutsätta att försäkringen i omfattar alla de risker som princip faller under försäkringstypen och att det fanns att anledning klargöra rättsläget på området 1986:56 s. 260 (SOU ff). Vid de nordiska har man från och Finöverläggningarna Norges lands sida framhållit att ett ansvar för civilrättsligt bristfällig information borde föreskrivas också för skadeförsäkringens del, om också meningarna i mån varierat hur ansvaret skulle utnågon formas. Vi har övervägt om en om skadestånd vid försummelse regel i informationen skulle vara i detta men avvisat lämplig sammanhang tanken, främst på grund av att slå fast vilken skada som svårigheten försummelsen kan anses ha orsakat; också annars en skadepassar ståndssanktion mindre väl i dessa kontraktsförhållanden. På nordiskt håll har vi varit överens om att ansvaret i stället åtminstone i första hand bör ut att vissa i gå på begränsningar försäkringsskyddet inte borde kunna när underlåtit åberopas, bolaget att ge vederbörliga upplysningar om dem. Det är emellertid att om ansvaret för brister tydligt frågan i informationen ställer annorlunda vid Här sig något skadeförsäkring. är det inte liksom vid normalt att de allra flesta personförsäkring risker av omfattas av I stället förenågon betydelse försäkringen. kommer åtskilliga undantag, delvis för mycket skadesituapraktiska tioner, i villkoren. Vilka av dessa av risken som har begränsningar särskild betydelse för torde växla i försäkringstagaren hög grad för olika kategorier av och även både för föreföretag individuellt, tagarnas och konsumenternas del. Att utforma en information som fyller samma krav som PFL ställer upp är inte lätt för företagarnas del, och en regel om ansvar för försummelse av denna informationsskyldighet skulle bli komplicerad att tillämpa. Enligt vår mening är det därför att i mån lämpligt möjlig precisera de typer av villkor som bör vara att särskilt inbolaget skyldigt formera om för att villkoret skall kunna samma teknik har åberopas; för övrigt den norska kommittén förordat. Till en bör början bolaget

160 till 2 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 7.3 upplysa om villkor som utgör en viktig avgränsning av försäkrings- - en som för konsumenternas del i stort sett

skyddet skyldighet

motsvarar vad som redan KFL (se 6 § första stycket). På

gäller enligt

samma sätt bör lämnas om s.k. kontantklausuler i villko-

upplysning

ren 3 2 § andra om skyldighet att anmäla

(jfr kap. stycket SkFL),

av risken avsnitt 9.3 nedan) och om särskilt viktiga

Ökning (jfr

säkerhetsföreskrifter - sådana som erfarenhet har

enligt bolagets

stor väsentliga karaktär kan grun-

praktisk betydelse och genom sin

da en reduktion av ersättningen, om den eftersätts. Un-

betydande

derlåter detta, bortser man från villkoret i fråga: den undan-

bolaget

risken försäkringen trots att inte premien betagna täcks, gäller eller brott mot säkerhetsföreskrift medför inte att

talats, riskändring

den försäkrade går miste om någon del av ersättningen. Emellertid bör kunna avhjälpa försummelser

försäkringsbolaget

att i efterhand informera om den aktuella villkorsbestämmelgenom sen, motsvarande sätt som enligt förslaget till PFL. Försäkrings-

på

har sedan han detta sätt eller annorledes fått reda på tagaren på villkoret under alla förhållanden ett rådrum på fjorton dagar för att

sitt eller fullgöra sina skyldigheter komplettera försäkringsskydd

bestämmelsen. Men sedan den tiden gått ut har bolaget rätt

enligt

att villkoret, om ett försäkringsfall skulle inträffa.

åberopa

I konsekvens med vad som nyss sagts om försäkringsbolagets informationsplikt när försäkringstagaren repre-

marknadsrättsliga

senteras av mäklare bör bolaget inte ha något civilrätts-

registrerad

ansvar för underlåten information, när mäklaren informerats på

ligt

sätt. bör med kunna lita på att mäklaren

vederbörligt Bolaget fog

sådana villkor som nu har

gör sin uppdragsgivare uppmärksam på

berörts. Också i detta fall att mäklaren skall ha del av allt

gäller

material som han behöver för att fullgöra sin informationsskyldighet. skall alltså t.ex. vilka avgränsningar i för-

Bolaget påpeka

och vilka säkerhetsföreskrifter som enligt bolagets

säkringsskyddet

erfarenhet framstår som särskilt viktiga, om inte detta ändå måste stå klart för mäklaren. Fullgör bolaget detta, går det civilrättsliga ansvaret för underlåten information över på mäklaren. För hans del blir det då om ett skadeståndsansvar, vars omfattning i allmän-

fråga

het svarar mot den ersättning den försäkrade gått miste om genom villkoret i fråga. - Även den efterhandsatt bolaget kunnat åberopa information som det anförda kan försum-

enligt avhjälpa bolagets

melse får i detta till mäklaren; hans likställs med läge riktas vetskap

vetskap hos försäkringstagaren.

Om mäklaren saknar fullmakt, saknar det däremot

vederbörlig

för ansvar att han informerats. Un-

betydelse bolagets civilrättsliga

dantag när mäklaren bevisligen vidarebefordrat upplysningar-

gäller

na till sådant sätt att informationen skulle ha

försäkringstagaren på

haft befriande verkan, om den gått direkt till denne.

sou 1989:88 till 2 161

Allmänmotivering kap.

Liksom när det gällde motsvarande i till PFL vill vi Avsnitt 7.3

regel förslaget

understryka att bestämmelsen om ansvar för underlåten information i vissa situationer inte bör tolkas Den utesluter inte

motsättningsvis.

att bolaget också i andra svarar vid oaktsamhet av detta

lägen slag, exempelvis när oriktiga upplysningar om försäkringsskyddet lämnas

av dess personal eller ombud. Här bör det i vissa lägen vara möjligt att åberopa allmänna om skadestånd i kontraktförhålla-

principer den. Någon lagregel om sådan skadeståndsskyldighet anser vi emel-

lertid som sagt inte lämpligen böra tas in i

skadeförsäkringslagen.

Det bör erinras om att, enligt den vi förordar, reglerna

ordning

om civilrättsligt ansvar för brister i informationen i blir

princip dispositiva vid företagsförsäkring (se avsnitt 6.4 Här har ovan).

alltså försäkringsbolagen i de flesta fall

möjlighet att genom villkoren frita sig från påföljder av information.

otillräcklig

Förslaget till EG-direktiv upptar utförliga regler om information (se avsnitt 2.3 ovan), som innebär bl.a. att en

utförlig handling

rörande försäkringsavtalets innehåll skall tillställas

försäkringstaga-

ren utan dröjsmål avtalslutet (art. 2). De

efter marknadsrättsliga

regler vi föreslår är i detta hänseende strängare att informa-

genom tion skall ges redan innan en försäkring meddelas - alltså i ett tidigare skede. EG-reglerna föreskriver inte heller ett

civilrättsligt

ansvar för informationen på sätt som sker i SkFL. Om en harmonisering med dessa regler blir aktuell torde det vara att i vår

tillräckligt

lagstiftning föreskriva att försäkringsvillkoren omedelbart efter avtalet skall tillställas försäkringstagaren; SkFL:s text räcker det

enligt

med att behövlig information om villkoren sänds först i samband

med första premiekravet.

till 3

Allmänmotivering kap.

8 m.m.

Försäkringsavtalet

Inledning

Sammanfattning: I lagförslaget behandlas bl.a. försäkringsavtalets ingående och upphörande samt rätten att teckna

försäkring och förnyelse av försäkring. Reglerna stämmer i

stora drag med motsvarande bestämmelser i KFL. En särskild har varit i vad mån reglerna bör tillämpas också

fråga på företagsförsäkring.

I FAL förekommer en ganska kortfattad reglering av frågor som

försäkringsavtalets ingående och upphörande. Till stor del får man

här falla tillbaka på allmänna kontraktsrättsliga principer. KFL reglerar däremot dessa frågor utförligt (se 9-20 §§). Där finns bl.a.

bestämmelser om sådana frågor som rätt att teckna för-

tvingande och av försäkringsavtalet, vilka saknar motsvarigsäkring förnyelse

het vid flertalet avtal (frånsett vid hyra och flertalet typer av arrende, se 8-12 JB). I förslaget till PFL ägnas hela 3 kap. åt frågor

kap. av dessa slag; regleringen påminner i mycket om KFL:s bestämmel-

ser.

Som nämnts är vår att KFL:s regelsystem i

tidigare inställning

stora drag bör behållas för konsumentförsäkringens del, om också

vissa frågor kan behöva regleras på ett utförligare eller tydligare sätt

än i den lagen. Det väsentliga problemet för vår del är om man också behöver bestämmelser i dessa avseenden vid företagsförsäkring. Det norska kommittéförslaget innehåller liksom den norska

propositionen väsentligen tvingande regler på området, medan den

finländska arbetsgruppen som sagt har i huvudsak samma inställning som vi till lagens tvingande natur. Det finländska förslaget ger

emellertid ganska ingående regler om försäkringsavtalet.

till 3 163

Allmänmotivering kap.

8.2 Avtalets och Avsnitt 8.2

ingående förnyelse

Sammanfattning: Avtalslagens allmänna principer skall till-

lämpas på försäkringsavtalets ingående. - Vi föreslår att det,

liksom enligt KFL, skall finnas en rätt till konsumentförsäkring. Enligt SkFL skall reglerna kunna åberopas också vid försäkring av exempelvis djur och smycken och får på det sättet ett något vidare tillämpningsområde än hittills. Däremot har vi inte funnit att det bör gälla ett

kontraheringstvång vid företagsförsäkring.

Rörande avtalets ingående anser vi att lika litet som i PFL några

särskilda lagregler är behövliga när avtalslagens allmänna principer

anses tillämpliga. Att märka är att man som förut nämnts kan räkna med att avtal om företagsförsäkring i större än nu

utsträckning ingås

genom mäklare. I vissa fall innebär mäklarens att han

uppdrag

handlar som fullmäktig för kunden och sluter avtal hans vägnar, i

på

andra förbehåller sig kunden att ta till olika offerter

ställning (jfr

SOU 1986:55 s. 138 f). Med tanke de varierande förhållandena

på

synes inte heller dessa situationer böra regleras i lagtext (jfr avsnitt

6.8 ovan).

Den första frågan som behandlas i KFL till

(9 §) och förslaget

PFL (3 kap. 1 §) är rätten till försäkring. KFL innehåller som huvudregel att ett försäkringsbolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten. Undantag görs när bolaget har särskilda skäl till vägran med till

hänsyn

risken för försäkringsfall, den sannolika skadans eller

omfattning

annan särskild omständighet. Vid har vi

personförsäkring föreslagit

en motsvarande reglering. Skälen är i huvudsak att den enskilde konsumentens försäkringsskydd inte skall vara beroende av för-

säkringsbolagets godtycke; bolaget får endast på sakliga grunder

göra skillnad mellan kunderna i detta läge. Detta avsteg från allmänna kontraktsrättsliga principer motiveras framför allt av sociala skäl. Bolagen har ändå möjlighet att i situationer, där de med fog kan ställa sig avvisande till en kund, vägra honom och när

försäkring,

det gäller mera speciella eller ovanliga försäkringar har de också

att fritt sina kunder. - motsvarar i stort sett

möjlighet välja Regeln

vad som förekom i praxis området redan innan KFL tillkom, och

på

den synes inte ha medfört större bekymmer för medan

bolagen lagen gällt.

Någon bestämmelse om rätt till försäkring förekommer inte i de finländska och norska förslagen; i det senare finns dock om

regler

rätt till förnyelse av försäkringen. Vi saknar emellertid att

anledning

164 till 3

Allmänmotivering kap.

Avsnitt 8.2 göra ändring i vad som i dag gäller för konsumentförsäkringens del; att samma nu skall tillämpas vid mera speciella försäkringar

regler

som konsumenter tecknar avsnitt 6.4 ovan) har inte större be-

(se

eftersom vi anser oss böra behålla betydelse i sammanhanget, gränsningen att regeln bara skall omfatta försäkringar som bolaget normalt tillandahåller allmänheten. När det gäller företagsförsäkanser vi däremot varken behövligt eller lämpligt att ge en

ring,

motsvarande bestämmelse. Förhållandena kan variera mycket mellan olika och företagskategorier, och det är rimligt att låta

företag

fritt ta till om ett försäkringsavtal bör slutas

bolagen ställning frågan

och vad det i så fall bör innehålla. Som nyss framhållits får man också räkna med att dessa tillkommer genom mäklare.

försäkringar

Trots den betydelse ett försäkringsskydd kan ha för ett företag bör det inte kunna sig en viss försäkring, när företagets renom-

tilltvinga

mé eller egna erfarenheter talar emot ett försäkringsskydd.

bolagets bör i fall ha möjlighet att uppställa speciella villkor, Bolaget varje

t.ex. särskilt stränga säkerhetsföreskrifter, när en risk verkar svårförsäkrad eller man kan befara att företaget utnyttjar en försäkring ett sätt. Vi från att bolagen inte i onödan kommer att

på illojalt utgår

där ett ter sig som en ekonomisk

vägra någon försäkring skydd

I alldeles fall torde det vara möjligt att

nödvändighet. speciella

mot en diskriminerande behandling av vissa företagskunder

ingripa genom åtgärder enligt konkurrenslagstiftningen.

Det kan vissa kategorier av naturligtvis sägas att det förekommer t.ex. småbrukare, som har ett starkt behov av skydd

småföretagare,

och har så pass likartade förhållanden att det kan finnas

samtidigt

skäl att tala om som normalt tillhandahålls deras kate-

försäkringar

Vi räknar emellertid med att det i regel inte kommer att bli

gori.

för dem att försäkra sig - hittills har det inte varit

några svårigheter

tal om reformbehov i detta avseende. Till detta kommer att

något

det skulle bli alltför invecklat att just i den aktuella situationen låta för vissa men inte för

konsumentregler gälla företagarkategorier,

andra. Den allmänna principen, att bolaget i villkoren för företagsfår förbehålla att andra principer än vad som

försäkring sig tillämpa

av passar ju inte när det gäller själva rätten att

följer lagens regler,

avtal. Problemen med att dra gränsen mellan företag av ena och

ingå av andra måste här i hög grad komplicera rättsläget. Det är

typen svårt att och ofta inte heller kunden - inför godta att inte bolagetavtalsslutet skulle kunna med någon säkerhet konstatera, om det en att meddela försäkring eller ej.

föreligger skyldighet

Vi har alltså kommit fram till att bestämmelsen om rätt till förendast bör Också i övrigt bör

säkring gälla konsumentförsäkring.

den få samma innehåll som enligt KFL. Rätten att teckna försäkring har som naturligt komplement en rätt att försäkringen när går ut. I 15§ KFL

förnya försäkringstiden

till 3 165

Allmänmotivering kap.

föreskrivs att försäkringsbolaget får säga upp en försäkring till för- Avsnitt 8.2 säkringstidens utgång endast om bolaget har särskilda skäl att inte

längre meddela försäkringen. Enligt vårt förslag till PFL gäller

reglerna om rätt till försäkring också när ansöker

försäkringstagaren om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring (se 3 kap. 1 § andra

stycket). Skälen är desamma i båda fallen; försäkringstagarens be» hov av framträder i minst lika i denna

försäkringsskydd hög grad

situation. Å andra sidan kan försäkringsbolagets erfarenheter av

försäkringstagaren under försäkringstiden, särskilt hans sätt att skö-

ta sina skyldigheter enligt försäkringsavtalet, vara en särskild anledning att få avtalet att upphöra. Man får alltså, på liknande men inte helt samma sätt som vid försäkringens tecknande, göra en avvägning mellan parternas intressen (jfr prop. 1979/80:9 s. 42 f, 119 f). Denna avvägning kommer till i i KFL och i

uttryck reglerna

PFL-förslaget, och vi har inte anledning att inta någon annan ståndpunkt i denna fråga, när nu om skall

reglerna konsumentförsäkring

överföras till en skadeförsäkringslag. Vi föreslår alltså att liksom i förslaget till PFL reglerna om rätt till försäkring skall vara tilllämpliga också i den nu berörda situationen.

Vad angår företagsförsäkring har vi även i denna situation ansett att det saknas tillräckliga skäl för att samma som vid

tillämpa regel

konsumentförsäkring. Villkoren brukar här ge bolagen rätt att fritt

säga upp försäkringen vid försäkringstidens utgång med en månads

När det av en redan tecknad för-

uppsägningstid. gäller förnyelse

säkring är det visserligen inte så svårt från att

lagteknisk synpunkt

låta försäkringsbolaget göra förbehåll i villkoren om att rätt

någon

till förlängd försäkring inte skall som man ger

gälla, samtidigt möj-

lighet att åsidosätta detta förbehåll beträffande vissa av

grupper

småföretagare. Att tillämpa andra regler i detta läge än när en helt

ny försäkring söks skulle emellertid te sig inkonsekvent, och man kan inte heller bortse från risken att ett i så fall

försäkringsbolag

skulle bli mindre benäget att meddela för vissa

försäkring kategorier

av företagare, om man befarar att inte bli av med försäkringstagaren när försäkringstiden går ut. Även på denna punkt bör alltså full

avtalsfrihet gälla för företagsförsäkringens del.

166 Allmänmotivering till 3 kap.

Avsnitt 8.3 8.3 och av

Försäkringstiden uppsägning försäkringen

Sammanfattning: Om ett försäkringsavtal träffas har bolaget som ett ansvar från och med dagen efter den då

huvudregel

meddelande till bolaget att försäkringstagaren önskade

givits

försäkringen. I fråga om rätt att säga upp försäkringen i förtid stämmer vårt förslag i stora drag med KFL:s reglering, varvid dock för försäkringsbolaget för-

uppsägningstiden

till en månad. Vid synnerliga skäl kan försäkringslängts inte bara säga upp försäkringen utan också ändra bolaget villkoren under Om försäkringsbolaget vill

försäkringstiden.

anta nya villkor i samband med att försäkringen förnyas, måste detta med för den

bolaget begära samtidigt premiekrav

försäkringen. Särskilt med tanke på den avtalsfrihet

förnyade

som i vid företagsförsäkring har vi inte funnit

princip gäller

att ha särbestämmelser för företagsförsäkring.

anledning

KFL innehåller vissa delvis tvingande regler om försäkringstiden.

Den får inte överstiga ett år, om det inte finns särskilda skäl för detta §). Om inte annat avtalats eller framgår av omständigheterna

(10

tiden från och med efter den då försäkrings-

börjar löpa dagen

lämnade meddelande till försäkringsbolaget att han ville tagaren teckna dock inte om denna skall börja gälla när premi-

försäkringen,

en har betalats (se närmare 11 §). Vissa andra regler ges om föroch om ansvarstidens och slut (12 och 13 §§). - Av de

nyelse början

vi om personförsäkring har framför allt bestämmel-

regler föreslagit

sen i 3 2 § PFL intresse. Där anges som huvudregel att om en

kap.

meddelas normala villkor eller på sådana särskilda

försäkring på

villkor tiden för bolagets ansvar räknas från som anges i ansökan, och med efter den då försäkringstagaren avsände eller lämna-

dagen

de ansökan till bolaget; vissa avsteg görs emellertid från denna Det bör framhållas att regeln bara blir tillämplig om avtal

princip.

sluts. har, på sätt som nyss anfördes, möjlighet att

verkligen Bolaget

av särskilda omständigheter. - Om för-

vägra försäkring på grund

ett anbud från bolaget, räknas ansvaret i

säkringstagaren accepterar

stället från och med då accepten sändes eller lämnades.

dagen

vid skadeförsäkring är här till stor del andra än vid

Förhållandena

det saknas en motsvarighet bl.a. till de långa

personförsäkring;

särskilt vid livförsäkring och till den sedvanliga

försäkringstiderna

av den försäkrades hälsotillstånd som förekommer vid

prövning

liv och hälsa. Det är därför nödvändigt att avvika från

försäkring på

den vi funnit vid arbetet på PFL. För konsument-

ordning lämplig

del förefaller det inte vara anledning att ändra KFL:s

försäkringens

till 3 167

Allmänmotivering kap.

reglering i sak. Det innebär bl.a. att en dispositiv bestämmelse Avsnitt 8.3 skulle gälla om att ansvaret inträder efter

dagen ansökningsdagen

när en försäkring meddelats. blir framför allt om man bör

Frågan

reglera dessa frågor på samma vis vid företagsförsäkring. Med tanke på den avtalsfrihet vi föreslår synes detta inte medföra

några olägen-

heter; bestämmelser om avsteg från ett försäkringsvillkor beträffande vissa småföretagare torde inte ha större när den lagtext

mening,

som man skulle falla tillbaka på ändå är Att

dispositiv. ge olika

regler för företags- och konsumentförsäkring i detta hänseende skulle också här komplicera ett sätt som bör undvikas. Vi

lagtexten på

har stannat för att föreslå en reglering av dessa

enhetlig frågor;

mönstret blir KFL, men formellt bör bestämmelserna i någon mån

förenklas (se 3 kap. 2 § i lagförslaget).

Också när det gäller parternas rätt att säga upp en i

försäkring

förtid är förhållandena annorlunda vid och för-

skadeförsäkring,

slaget till PFL kan inte anses som någon lämplig förebild. KFL

ger här försäkringstagaren rätt att säga upp med omedel-

försäkringen

bar verkan, om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar en annan liknande även i vissa andra fall kan försäk-

omständighet; ringstagaren få en förnyad försäkring att upphöra (se 20 §). Vad

försäkringsbolaget angår, har det en rätt till med 14

uppsägning dagars uppsägningstid när försäkringstagaren eller den försäkrade

grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det finns

andra synnerliga skäl (18 § KFL). Speciella regler gäller vid premie-

dröjsmål (25 §; jfr nedan avsnitt 10). FAL har särskilda bestämmelser i frågan vid olika typer av kontraktsbrott från

försäkringstaga-

rens sida (se bl.a. 4 §, 13 §, 47 § och 51 § andra

stycket).

Vad först beträffar försäkringstagarens anser vi

uppsägningsrätt

att det knappast finns att ifrån KFL:s

anledning gå reglering på

konsumentförsäkringens område. Med tanke på de korta avtalstiderna kan försäkringstagaren inte att få

rimligen begära frigöra sig

från avtalet så snart som han av ena eller andra orsaken att

ångrar

han tagit försäkring i En regel med detta innehåll skulle

bolaget.

kunna medföra inte obetydliga kostnader för därmed

bolaget (och

för kollektivet av konsumenter), och det är inte säkert att den enskilde försäkringstagaren skulle ha så stor fördel av den; det kan finnas en risk för förhastade uppsägningar, som leder till att han står utan skydd ifall en skada skulle inträffa innan han hunnit skaffa

sig en ny försäkring. Det synes tillräckligt att försäkringstagaren kan bli

av med försäkringen när han inte längre behöver den och i vissa jämförliga fall. I sak föreslår vi alltså en regel som

väsentligen

motsvarar 20 § KFL. - Sedan bör

försäkringen upphört, försäkrings-

tagaren liksom enligt KFL (se 29 §) ha rätt till återbetalning av en del av premien (se 5 kap. 6 § SkFL). Vi återkommer till den i

regeln specialmotiveringen.

168 till 3 Allmânmotivering kap.

Avsnitt 8.3 På område kan det naturligtvis ofta te sig

företagsförsäkringens diskutabelt med en långtgående uppsägningsrätt för försäkrings-

i med rätt för denne att återkräva premien, något

tagaren förening

som bl.a. kan medföra komplikationer vid återförsäkring. Villkoren brukar rätt till förtida med en ge försäkringstagaren uppsägning månads vid inträffad skada, ofta också om försäk-

uppsägningstid

helt eller till väsentlig del faller bort genom att för-

ringsbehovet

säkrad eller av liknande anledning. Med tanke på egendom avyttras den avtalsfrihet vi här föreslår bör emellertid det inte

principiella

medföra regler för all skadeför-

några olägenheter att ge enhetliga

säkring i detta avseende. Vad sedan torde lik-

angår försäkringsbolaget; uppsägningsrätt

nande ha varit för den nyss omtalade regeln i

synpunkter avgörande

18 § KFL som då det gäller försäkringstagarens rätt att få förnya en den som försäkrat bör kunna räkna med att

konsumentförsäkring: sig

han under en inte alltför kort tid också får behålla det skydd han behöver, såvida inte alldeles förhållanden motiverar annat

speciella

SOU 1977:84 s. 130, 132 f). Några skäl att utvidga försäkrings-

(jfr

har inte framträtt under KFL:s

bolagens uppsägningsmöjligheter

Förtida lär över huvud taget inte ha stor

giltighetstid. uppsägning

i dessa fall, bl.a. på grund av de korta försäkrings-

praktisk betydelse

tiderna. Av sådana skäl har i motiven till KFL ansetts tillräckligt med en allmänt hållen (SOU 1977:84 s. 133). Vi har

uppsägningsregel samma nu. av konsumentförsäkring skall

inställning Uppsägning alltså kunna förekomma framför allt vid vissa uppsåt-liga och grave-

rande förfaranden på försäkringstagarsidan, exempelvis svikliga upp-

vid avtalsslutet, uppsåtligt framkallande av försäkringsfallet,

gifter

brott mot en väsentlig säkerhetsföreskrift eller bedrägliga

allvarliga i samband med skadereglering. - Den betydligt viktigare påståenden

rätten till av underlåten premiebetalning ford-

uppsägning på grund

rar liksom i KFL en (se avsnitt 10 nedan).

speciell reglering

På område kan en så begränsad uppsäg-

företagsförsäkringens

otillfredsställande, särskilt vid långvariga ningsrätt i vissa lägen te sig och av värden. Nuvarande villkor

försäkringar försäkring betydande

rätt att säga upp försäkringen i förtid med 14

ger vanligen bolaget

bl.a. om det sker en ändring i sådana för-

dagars uppsägningstid

hålladen som till för försäkringen, när detta medför

ligger grund

eller ökad risk för skada, samt med en månads upp-

högre premie

vid inträffad skada. Även i detta fall motiverar emeller-

sägningstid

tid den avtalsfrihet vi föreslår att samma bestämmelse

principiella gäller som vid konsumentförsäkring.

är enligt den norska propositionen två månader

Uppsägningstiden

och det finländska en månad. Vi anser det rimligt att

förslaget

fristen bestäms till en månad, dvs. dagar längre än vad som

fjorton gäller enligt KFL (3 kap. 4 § lagförslaget).

Vad som hittills har behandlats är parternas rätt att säga upp Avsnitt 8.3

försäkringen till upphörande. Försäkringsbolaget kan emellertid

också ha intresse av uppsägning för ändring av villkoren. Orsaken kan vara att försäkringstagaren på ena eller andra sättet brustit i sina skyldigheter mot bolaget och att villkoren därför behöver skärpas så att bolaget har bättre kontroll över risken. I varje fall kan ett sådant förhållande motivera en höjning av premien. Det är naturligtvis också tänkbart att andra förhållanden påkallar en ändring av villkoren eller en premiehöjning. Vid korta försäkringstider lär det nor-

malt vara tillräckligt att en ändring sker när försäkringen förnyas.

Men vid företagsförsäkring kan detta ofta te sig motiverat redan

under försäkringstiden.

KFL ger bolaget rätt att ändra villkoren under försäkringstiden, om försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget uppsåtligen eller genom ej ringa oaktsamhet, eller det finns synnerliga skäl; försäkringstagaren har då å sin sida uppsägningsrätt (se närmare 19 §). För att förenkla systemet kan det vara anledning att här ge en liknande regel som uppsägning för

upphörande, varvid helt naturligt det kan föreligga synnerliga skäl

för villkorsändring även när skälen inte ter sig tillräckliga för en så

ingripande åtgärd som uppsägning. Vi föreslår en sådan regel (3 kap. 5 § första stycket). Vid företagsförsäkring är givetvis en så begränsad rätt till villkorsändring otillfredsställande från försäkringsbolagens synpunkt; både

vid kontraktsbrott och vid riskändringar av annan orsak kan det finnas goda skäl att ändra premie och andra villkor. Inte minst kan detta vara befogat vid försäkring av mindre företag, t.ex. om de faktiska förhållandena har förändrats påtagligt eller bolaget har fått anledning till misstankar beträffande den moraliska risken. Vad som då främst kommer i fråga lär vara nya säkerhetsföreskrifter och nya villkor om skyldighet att anmäla ökning av faran, eller om en strängare påföljd när skyldigheten eftersätts. Förbehåll om sådana

villkorsändringar bör i allmänhet godtas också när försäkringstaga-

ren annars kan synas ha behov av samma skydd som en konsument, förutsatt att han informerats om det nya villkoret och haft rimlig tid att rätta sig efter detta.

På annat sätt får man självfallet se möjligheterna för försäkrings-

bolaget att ändra villkoren i samband med förnyelse av försäkringen. Här bör det vid skadeförsäkring inte finnas något hinder för bolaget att höja premien eller skärpa villkoren i något avseende, om försäkringstagaren får ett rådrum efter meddelande om för

ändringen

att ta ställning till om han vill ha kvar försäkringen (jfr prop. 1979/ 80:9 s. 47). Enligt 17 § andra stycket KFL skall ett skriftligt meddelande av detta slag avsändas till honom senast 14 dagar före

försäkringstidens utgång. Företagsförsäkringsvillkoren brukar inne-

170 Allmänmotivering till 3 kap. sou 1989:88

Avsnitt 8.3 bära att meddelande om villkorsändringen skall lämnas senast då

för den ny avtalsperioden sänds ut. Vi anser denna

premieavin

konstruktion lämplig för SkFL:s del, om försäkringstagaren får god-

tagbar information om ändringen. Det innebär att försäkringstaga-

ren vid konsumentförsäkring får en månad på sig att besluta om han skall fortsätta med försäkringen (se 5 kap. 1 § andra och tredje

styckena lagförslaget; jfr om information 2 kap. 4 §). - Några sär-

skilda regler behövs här inte för företagsförsäkringens vidkomman-

de (3 kap. 7 § lagförslaget).

Av de frågor som berörts i detta avsnitt reglerar förslaget till EG-direktiv endast försäkringsavtalets upphörande. Reglerna här-

om är ganska utförliga och komplicerade (se avsnitt 2.3 ovan). Vid

förtida uppsägning är fristerna över lag lika förmånliga eller - oftast - för den försäkrade SkFL:s text. På denna

förmånligare enligt

punkt skulle alltså inte lagen behöva ändras vid en harmonisering, frånsett att den får göras tvingande vid företagsförsäkring; i så fall kan övervägas att anknyta till EG:s frister. - Om ett villkor gäller om automatisk förlängning av avtalet är såtillvida EG:s regler gynn-

sammare för försäkringstagaren att försäkringsbolaget får iaktta två

månaders uppsägningstid och försäkringstagaren kan säga upp för-

säkringsavtal på mer än tre år med två månaders uppsägningstid

efter det tredje årets utgång om premien inte skall beräknas för en

bestämd period (art. 10-3 b,c). Enligt SkFL:s lagtext är uppsägningstiden för bolaget en månad, och motsvarighet saknas till regeln

om långvariga avtal. Även om skillnaderna i praktiken torde vara obetydliga, särskilt vid konsumentförsäkring med dess korta för-

bör de observeras vid en -

säkringstider, harmonisering. Enligt direktivförslaget får avtalet utan uppsägning upphöra vid svek från motsidan (art. 10-2); som framgår av det följande (avsnitt 9.2

nedan) måste enligt SkFL försäkringen sägas upp också i detta läge, men eftersom något ansvar inte gäller för bolaget i denna situation, torde olikheten sakna betydelse. - Över huvud taget synes EG:s

invecklade regler om dessa frågor knappast värda att efterföljas, och

de torde bara böra införas i svensk rätt om detta är alldeles nödvän-

digt.

till 4

Allmänmotivering kap.

9 av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

9.1 karaktär m.m.

Inledning: reglernas

Sammanfattning: Vi anser att liksom enligt KFL och PFL

försäkringsbolaget skall bestämma vilka risker

försäkringen skall täcka; särskilt försäkringsinspektionens villkorsgransk-

ning bör motverka att försäkringarna får en olämplig ut-

formning. Däremot bör SkFL innehålla regler om följderna

av att försäkringstagaren eller den försäkrade mot s.k.

bryter

biförpliktelser till avtalet, t.ex. genom att inte lämna korrek-

ta uppgifter till bolaget i samband med att försäkringen

tecknas.

I förslaget till PFL har vi intagit ståndpunkten, att lagen som huvud-

regel inte skall bestämma vilka risker försäkringen skall omfatta, utom när det gäller följderna av att försäkringstagaren eller den försäkrade har brutit mot olika s.k. biförpliktelser till

försäkringsav-

talet - att åsidosätta eller

exempelvis genom upplysningsplikt på

visst sätt öka risken eller framkalla försäkringsfallet. I övrigt skulle bolaget i princip få fritt bestämma området för ansvaret genom s.k.

omfattningsbestämmelser, t.ex. genom att föra in olika undantag i

försäkringsvillkoren. Som skäl för detta har vi angett att branschens egen produktutveckling och konkurrensen mellan bolagen, i för-

ening med försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet, ger i stort sett tillräckliga garantier för att sådana s.k. omfattningsbestämmel-

ser utformas på ett skäligt och ändamålsenligt sätt.

Efter samma riktlinjer är KFL uppbyggd: av konsu-

omfattningen

mentförsäkringen regleras inte i den lagen, utan meningen är att inspektionens granskning av villkoren skall utgöra de försäkrades viktigaste skydd i detta avseende. - FAL innehåller visserligen en del bestämmelser om omfattningen av speciella t.ex.

försäkringar,

sjö- och brandförsäkring, men i övrigt är också denna utformad

lag

på samma vis.

[72 till 4

Allmänmotivering kap.

Avsnitt 9.1 Vi anser det att även en skadeförsäkringslag skall vara

naturligt efter dessa principer. I varje fall på konsumentförsäkringuppbyggd

ens område bör de försäkrade skyddas genom tvingande regler mot att villkoren innehåller allt för stränga påföljder t.ex. vid brott mot

eller mot säkerhetsföreskrifter. Risken för att

upplysningsplikten

bolagen ställer försäkringsvillkor av detta slag är visser-

upp obilliga

ligen inte stor i dag, men liksom när det gällde PFL får man räkna

med att lagstiftningen skall bli tillämplig också i en ganska avlägsen

framtid under förhållanden som nu är svåra att förutse.

En där å ena sidan försäkringsbolagen får fria

lagstiftningsteknik

händer i fråga om omfattningsbestämmelserna, å andra sidan reglerna om brott mot olika förpliktelser görs tvingande kan visserligen

medföra att frågor kommer upp vid gränsdragningen.

besvärliga Det är en klassisk tvistefråga inom försäkringsrätten, hur långt de

bestämmelserna att i sådana situationer -

tvingande går tillämpa

om en som skyddar den försäkrade vid vårdslöst

exempelvis regel, framkallande av försäkringsfallet, kan åberopas mot ett undantag

för fall där han inte har visat vederbörlig omsorg om viss egendom. Att definitivt lösa problemet om denna avgränsning är knappast

möjligt i detta sammanhang, men som framgår av fortsättningen

föreslår vi en bestämmelse som åtminstone ger en utgångspunkt för

av dessa frågor (se 4 kap. 11 § i lagförslaget och bedömningen

avsnitt 9.9 nedan).

För del intar vi som nämnt den ståndpunk-

företagsförsäkringens ten, att avtalsfrihet i princip skall gälla. Därigenom undgår vi svårig-

heter som särskilt den norska kommittén haft att utforma reglerna om begränsning av bolagets ansvar på ett sätt som passar för alla former av skadeförsäkring. Det lär inte heller på det nu berörda området möta några hinder att i lagtexten ge väsentligen likartade

för konsument- och företagsföräkring. I några avseenden vill

regler

vi dock markera att strängare villkor är motiverade i det senare fallet; behöver då inte räkna med att ett villkor blir under-

bolagen

känt ens när försäkringstagaren synes tillhöra en kategori som annars bör jämställas med konsumenter.

Allmänmotivering till 4 173

kap.

9.2 Avsnitt 9.2

Upplysningsplikten

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall lämna riktiga och

fullständiga svar på de frågor som bolaget ställer. Vid före-

tagsförsäkring måste försäkringstagaren dessutom intill dess

att försäkringen har meddelats självmant om

upplysa bolaget

förhållanden som har betydelse för riskbedömningen och

under försäkringstiden besvara från Vidare

frågor bolaget.

har försäkringstagaren vid alla av en att

slag försäkring plikt

upplysa bolaget om de rätta förhållandena om han inser att

bolaget tidigare inte har fått riktig information. kan

Bolaget

ålägga försäkringstagaren att anmäla om risken för försäk-

ringsfall ökar under försäkringstiden. Även denna anmäl-

ningsplikt skall anses som en form av - Om

upplysningsplikt.

försäkringstagaren vid avtalets ingående har förfarit svikligt

eller i strid mot tro och heder, är bolaget fritt från ansvar och

får säga upp försäkringen. Vid andra fall av brott mot upp-

lysningsplikten får försäkringsersättningen sättas ned efter

vad som år skäligt. En sådan regel passar mindra bra på

företagsförsäkring, men med hänsyn till den principiella av-

talsfriheten vid sådan försäkring har vi inte funnit skäl att

föreslå särregler för dessa försäkringar.

Försäkringstagarens och den försäkrades skyldighet att lämna

upplysningar om omständigheter av betydelse för risken är av särskild vikt på personförsäkringens område, där de

uppgifter försäkringsbolaget erhåller ofta har en avgörande för om en

betydelse frågan risk kan försäkras och för premiens storlek. I till PFL har

förslaget också frågor som sammanhänger med fått en

upplysningsplikten ganska utförlig reglering (se 4 kap. 1-5 §§). Vid skadeförsäkring för konsumenter spelar däremot skyldigheten i en ganska be-

fråga gränsad roll, och den har bara ägnats en i KFL

paragraf (30 §). Viktigare är frågan på företagsförsäkringens område. FAL inehåller utförliga regler om upplysningsplikt (4-10 §§), varvid dock är att märka att de från har avsetts -

början att gälla all försäkring personförsäkring lika väl som skadeförsäkring för både konsumenter och företag.

Också den närmare utformningen av reglerna på området växlar. FAL föreskriver som huvudprincip den s.k. prorataregeln i fall där upplysningsplikten åsidosatts. Vid uppsåt eller oaktsamhet för-

på säkringstagarens sida anpassas försäkringsskyddet till bolagets förutsättningar för avtalet så att sätts ned efter en

ersättningen jämförelse mellan â ena sidan den faktiskt å andra

erlagda premien,

174 Allmänmotivering till 4

kap.

Avsnitt 9.2 sidan den som borde ha erlagts och de villkor som skulle ha

premie

föreskrivits om riktiga lämnats. Om inte försäkring alls

uppgifter

skulle ha meddelats, utgår ingen ersättning. Företagsförsäkringens villkor brukar också innehålla en reglering av detta slag. För sjö- och transportförsäkring gäller enligt FAL i stället den regeln, att bolaget svarar endast i den mån det oriktigt uppgivna förhållandet var utan för skadan 6 §). är dispositiva i detta av-

betydelse (se Reglerna seende. Också förslaget till PFL bygger på prorataregeln (4 kap.

2 §), medan KFL i stället föreskriver en nedsättning efter skälighet, där en rad olika faktorer kan spela in - i första hand orsakssambandet mellan den felaktiga uppgiften och försåkringsfallet men även bl.a. graden av skuld hos försäkringstagaren (se 30 § och prop. 1979/80:9 s. 143 Beträffande både KFL och förslaget till PFL

f).

från sida inte medför

gäller att ringa oaktsamhet försäkringstagarens

någon påföljd.

Det står klart att en måste innehålla be-

skadeförsäkringslag

stämmelser om upplysningsplikten, och dess betydelse vid företagsförsäkring kan motivera att regleringen görs ganska utförlig. Det

i vad mån en försäkringstagare har skyldighet att inte

bör klargöras bara svara utan också spontant lämna uppgifter av be-

på frågor för Enligt förslaget till PFL är upplystydelse riskbedömningen.

inskränkt till att besvara framställda frågor (se 4 kap.

ningsplikten

lär i stort sett KFL, fast det inte 1 §), och detsamma gälla enligt av lagtexten (jfr prop. 1979/80:9 s. 142). Vi anser att samma

framgår

bör tillämpas vid konsumentförsäkring också enligt den nu

princip lagen, dock inte om försäkringstagaren (eller annan) föreslagna

tidigare har lämnat felaktiga uppgifter om förhållanden av uppenbar

betydelse för bolagets riskbedömning; då bör försäkringstagaren

vara att rätta till uppgiften (se 4 kap. 1 § skyldig på eget initiativ

Vid företagsförsäkring måste hans skyldigtredje stycket SkFL).

heter sträcka Han skall enligt vårt förslag inför avsig längre. talsslutet lämna upplysning om förhållanden av detta slag

självmant (se 4 kap. 1 § andra stycket).

En som också är av vikt i första hand för företagens del

synpunkt även under försäkringstiden har behov av upplys-

är att bolaget om risken. Denna kan tänkas väsentligt öka, och med de ningar stora värden som här kan stå på spel är det ett starkt intresse för att i sådana fall föreskriva nya villkor exempelvis rörande bolaget säkerhetsföreskrifter eller (jfr avsnitt 8.3 ovan). Det

höja premien

framstår som motiverat att upplysningsplikten till att gälla

utvidga

även efter avtalsslutet - inte bara för rättelse av felaktiga uppgifter utan också i andra fall. Försäkringstagaren bör dels vid företagsförha en att svara på frågor under denna tid, dels vid såväl

säkring plikt

som föreskrift i vill-

konsumentförsäkring företagsförsäkring enligt

koren vara att anmäla om risken i vissa angivna avseenden

skyldig

sou 1989:88 till 4 175

Allmänmotivering kap.

ökar på sätt som nu har sagts. - Det har framhållits från branschens Avsnitt 9.2 sida, att det stämmer bättre med det nuvarande synsättet att anse även skyldighet av det senare slaget röra än att

upplysningsplikten

behandla den i regler om fareökning på sätt som skett i FAL

(se

särskilt 46 §). Vi delar denna Situtionen kan vara så

uppfattning.

likartad den när oriktiga uppgifter lämnas vid att

försäkringsavtalet

det ter sig föga naturligt att ge särskilda bestämmelser om fareök-

ningsfallet (jfr avsnitt 9.3 nedan).

Inte sällan kan ha ett intresse av att skaffa

försäkringsbolaget

upplysningar också från andra än försäkringstagaren. Det gäller inte bara en försäkrad som inte tecknat utan också

själv försäkringen

utomstående med särskild kännedom om förhållandena. Från konsumentförsäkringens område kan nämnas att bolaget vid båtförsäkring kan behöva information även från den som har hand om båten. FAL förutsätter också att kan inhämta av

bolaget uppgift

andra än försäkringstagaren och att inträder när en sådan

påföljder

uppgift visar sig oriktig (se närmare

10 §). För personförsäkringens

del har vi i 4 1 och 2 §§ till PFL likställt

kap. förslaget felaktiga

uppgifter av den försäkrade med sådana uppgifter av försäkringstagaren (varvid dock är att märka att den försäkrade här brukar vara den som bättre än annan känner till de förhållanden som

någon

inverkar på risken). - Det finns hinder mot att

naturligtvis inget bolaget också vid skadeförsäkring kräver av man upplysning tredje

som en för att meddela såvida inte för-

förutsättning försäkring, säkringstagaren ändå har rätt till försäkring (se 3 1 § kap. lagför-

slaget). Däremot finns det inte anledning att i lagen föreskriva en plikt för någon annan än att lämna

försäkringstagaren själv upp-

lysningar, och liksom enligt KFL bör av

nedsättning ersättningen

endast komma i fråga när det är som åsidosatt

försäkringstagaren

sina skyldigheter i detta avseende; annars skulle hans min-

trygghet

ska på en betydelsefull punkt. - Vid kan däremot

företagsförsäkring

bolaget, inom ramen för vad den allmänna i 3§

regeln lkap.

tillåter, i villkoren föreskriva eller bortfall av ersätt-

nedsättning

ningen också i andra fall. bör också en

Undantagsvis oriktig uppgift

från exempelvis den försäkrade i ett avseende

väsentligt utgöra

synnerliga skäl för förtida bestämmelse

uppsägning enligt lagens

härom (3 kap. 4 §). Framför allt vid får man räkna med att vissa

företagsförsäkring

uppgifter om den försäkrade verksamheten inhämtas från mäklaren eller förmedlas av mäklaren till Om en mäklare

försäkringsbolaget.

med fullmakt att företräda av oaktsamhet lämnar

försäkringstagaren oriktiga eller ofullständiga upplysningar till bör - i konsebolaget,

kvens med vad som gäller bl.a. om information från

bolaget (se

avsnitt 7.2 och 7.3 ovan) - mäklarens handlande likställas med handlande av försäkringstagaren. Mäklarens försummelser kan allt-

till 4 176 Allmänmotivering kap.

9.2 så leda till av och vad den

Avsnitt nedsättning försäkringsersättningen,

försäkrade detta vis miste om får han återkräva av mäklaren

på gått

eller dennes (jfr avsnitt 6.8 ovan).

ansvarsförsäkring

i om upplysningspliktens innehåll skall behandlas

Detaljerna fråga

i den motiveringen. En allmän fråga av väsentlig betydelse

speciella

är emellertid hur för att upplysningsplikten har eftersatts

påföljden

bör konstrueras. Valet står närmast mellan en prorataregel och en skälighetsregel liknande den i KFL. För del bör reglerna i

konsumentförsäkringens

KFL behållas en i sak, inom företagsförsäkringen ter sig däremot som den att i dessa affärsmässiga förhållan-

prorataregel naturliga;

den över till en synes man anse mindre

gå skälighetsbedömning och försäkringsgivarsidan. Detta

lämpligt på både försäkringstagarhar emellertid inte hindrat att man i de finländska och norska

föreskrivit en skälighetsbedömning vid företagsförsäkring förslagen

lika väl som vid annan Att till PFL bygger på en

försäkring. förslaget

har mindre i eftersom för-

prorataregel betydelse sammanhanget,

hållandena är andra inom - främst genom den

personförsäkringen

avancerade som medger en ganska exakt upp-

riskbedömningen,

av den korrekta premien i olika fall.

skattning

Den som är vedertagen i KFL har såvitt känt inte

skälighetsregel

inneburit nackdelar av vikt sedan väl praxis fått klarare linjer;

några

lär numera i allmänhet ske på ett enhetligt och

skaderegleringen

konsekvent sätt. Ett förhållande som bör beaktas i sammanhanget är vidare att, som av det följande, det framstår som lämpligt

framgår

att föreskriva en också vid överträdelse av

skälighetsbedömning

andra har man samma slags regel i fråga om upp-

biförpliktelser;

får det inte så stor betydelse vilken typ av biför-

lysningsplikten,

eftersatts - t.ex. om det är om en av

pliktelse som fråga ökning

risken som inte anmälts eller om brott mot en säkerhetsföreskrift. Ett skäl för att man kan en skälighetsregel över hela

väsentligt godta är vidare att som nämnt lagförslaget går ut på en principiell linjen

avtalsfrihet vid Det finns hinder för att

företagsförsäkring. inget

i villkoren föreskriver en om detta

försäkringsbolagen prorataregel,

anses ofta ter denna som ett förtydligande av vad som

lämpligt; sig

kan anses vid företagsförsäkring, och man kan i alla händel-

skäligt

ser inte vänta att en sådan skulle underkännas på den grund att

regel

skulle vara att med en konsument eller försäkringstagaren jämställa 36 § avtalslagen skulle vara tillämplig. Av sådana skäl har vi funnit det lämpligast att i lagtexten anknyta

till KFL:s också för företagsförsäkringens del: när upplysningsregel

har eftersatts, skall bestämmas efter skälighet.

plikten ersättningen Till återkommer vi i specialmotiveringen. regelns detaljer

Vårt till PFL innehåller en bestämmelse som bl.a. siktar förslag till att hindra bestämmelser om uppkringgående av förslagets

till 4 177

Allmänmotivering kap.

lysningsplikt: ett undantag, vilket avser sådana förhållanden vid Avsnitt 9.2 avtalsslutet som bolaget kunnat få besked om genom att inhämta

upplysningar från försäkringstagaren, kan i inte princip åberopas (se

4 kap. 5 § om symtomklausuler och om

liknande). Vi har övervägt en bestämmelse av detta slag kan vara motiverad också i skadeförsäkringslagen. En viss motsvarighet förekommer i det norska förslaget, där bolaget ges rätt att ta förbehåll om ansvarsfrihet eller ansvarsbegränsning knutet till visst förhållande, om bolaget av särskilda skäl är avskuret från att inhämta om detta

upplysningar

förhållande. Emellertid är det tydligt att förhållandena vid skadeför-

säkring skiljer sig från dem vid personförsäkring. Bolagen kan i

praktiken inte gärna på samma sätt ställa frågor om alla möjliga detaljer vid avtalets ingående. Man måste t.ex. kunna undanta fall av cykelstöld, där cykeln saknat lås, utan att behöva ställa om

frågan cyklar tillhöriga försäkringstagaren och hans familj var försedda

med lås. Den förut berörda bestämmelsen om av

tillämpning tvingande regler på vissa omfattningsbestämmelser (4 kap. 11 § i för-

slaget) kan i åtskilliga fall hindra kringgående av bestämmel-

lagens

ser om upplysningsplikt. Vi har kommit fram till att däremot

någon

regel av samma typ som i PFL inte är att ställa vid

lämplig upp skadeförsäkring.

Som framgår av det 2.3

föregående (avsnitt ovan) är reglerna om

upplysningsplikt i det föreslagna EG-direktivet på det hela taget strängare mot försäkringstagaren än de vi föreslår. En skillnad är att direktivet föreskriver en nedsättning efter (art.

prorataprincipen

3-3 c), inte som SkFL en En sådan

enligt enligt skälighetsregel.

princip torde oftast, men inte alltid, leda till än

lägre ersättning

SkFL:s bestämmelse. Om en skall ske, bör också den

harmonisering

svenska lagen innehålla en med en be-

prorataregel, kompletterad

stämmelse att högre ersättning kan utgå efter en sådan

skälighetsbe-

dömning som nyss har angetts. Vidare får även reglerna om före-

tagsförsäkring göras tvingande, så att de blir förenliga med EG:s

regler. Att i detalj följa EG:s bestämmelser har vi inte ansett m0-

tiverat. (Jfr om försäkringsbolagets avsnitt 8.3 uppsägningsrätt, ovan.)

Avsnitt 9-3 9.3

Fareökning

Sammanfattning: Om risken för skada ökar under försäk-

och försäkringstagaren försummar att att meddela

ringstiden

förhållandet till försäkringsbolaget tillämpas enligt FAL i allmänhet en s.k. prorataregel. Förhållandet behandlas som

vid sidan av reglerna om upplysningsplikten. I fareökning

KFL sågs endast att ersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt om försäkringstagaren åsidosätter försäkringsvillkoren, vilka förväntas behandla fareökning. Lagförslaget bygger på synsättet att försäkringstagarens anmälningsplikt

är en fortsättning på upplysningsplikten och att brott mot

dessa bör behandlas på samma vis. Vid före-

förpliktelser tagsförsäkring är det naturligt att villkoren närmare reglerar

hur nedsättningen skall bestämmas.

FAL innehåller ganska utförliga regler om fareökning (45-50 §§). Päföljden av att faran ökas i visst hänseende med försäkringstagarens vilja eller att han försummar att anmäla ett sådant förhållande är utformad på samma vis som vid överträdelser av upplynings-

som huvudprincip tillämpas prorataregeln. I KFL:s lagtext plikten:

däremot inte dessa annat sätt be-

regleras frågor på än genom stämmelsen i 31 § om nedsättning av försäkringsersättningen när

den försäkrade uppsåtligen eller genom oaktsamhet åsidosatt sina

Ett sådant åliggande kan gå

åligganden enligt försäkringsvillkoren.

ut på att han skall anmäla förhållanden av visst slag som ökar faran (jfr prop. 1979/80:9 s. 146 f). Nedsättningen skall även i detta fall

göras efter en skälighetsbedömning. På personförsäkringens om-

råde har dessa frågor mindre praktisk betydelse; förslaget till PFL ger bara ett par bestämmelser om speciella situationer av detta slag

(4 kap. 7 och 8 §§). - Inom företagsförsäkringen spelar fareöknings-

ofta en roll. Villkoren brukar innehålla föreskrift om

reglerna viktig

att det att under försäkringstiden med-

åligger försäkringstagaren

dela bolaget, om det sker någon sådan förändring som medför ökad risk för skada i de förhållanden vilka legat till grund för försäkringen.

Reglerna om fareökning kan sägas avse två olika situationer: när risken ökas med försäkringstagarens vilja, och när detta sker utan

försäkringstagarens vilja (men med hans vetskap). Den förra situa-

tionen kan synas mera graverande men behöver inte vara det; fare-

kan vara fullt när den utgör ett

ökningen försvarlig exempelvis

led i verksamhet. I båda fallen kan det

naturligt försäkringstagarens föreligga en skyldighet för försäkringstagaren att ge försäkrings-

sou 1989:88 till 4

Allmänmotivering kap. 179

bolaget ett meddelande om förhållandet för att skall kunna bolaget Avsnitt 9.3 vidta åtgärder i anledning av beslutar t.ex. om

riskökningen; bolaget

premiehöjning eller ger nya säkerhetsföreskrifter (jfr 46 § FAL). En sådan förpliktelse blir normalt aktuell bara

på företagsförsäkringens

område. Som nämnt med en stånd-

uppfattar vi, i enlighet vanlig

punkt inom försäkringsbranschen, detta närmast som en fortsätt-

ning av försäkringstagarens och i upplysningsplikt, frågan regleras

det sammanhanget vårt 4 4 § och avsnitt

enligt lagförslag (se kap.

9.2 ovan).

Också i denna situation bör en

skälighetsbedömning bli avgöran-

de för frågan, i vad mån skall ske. vår är

nedsättning Enligt mening

det inte för riskökande

nödvändigt att ge särskilda regler åtgärder

som företas med ibland är

försäkringstagarens vilja; reglerna om

framkallande av eller åsidosättande av säkerhetsföre-

försäkringsfall

skrift tillämpliga, och i fall bör det i vart fall vid konsument-

övriga försäkring vara tillräckligt att är att anförsäkringstagaren skyldig

mäla förhållandet. Underlåter han det, kan man vid en eventuell

nedsättning av ersättningen beakta bl.a. om han har föranlett

själv riskökningen.

På område kan det vara önskvärt att

företagsförsäkringens frågor

av denna vikt kan bedömas efter mera

preciserade riktlinjer. Men

här liksom när det är det

gäller upplysningsplikten naturligt att

bestämmelser härom tas in i villkoren. Vi anser därför att

frågan

mycket väl kan regleras bestämmelse om genom en gemensam

anmälningsplikt för alla slag av skadeförsäkring.

Reglerna i förslaget till EG-direktiv är också i om fareök-

fråga

ning i stort sett för än SkFL

oförmånligare försäkringstagaren (se

avsnitt 2.3 ovan). Även här förekommer en vad

prorataregel; gäller

denna olikhet kan hänvisas rörande till vad som sagts om EG-regeln

upplysningsplikt (avsnitt 9.2 ovan).

Till skillnad från SkFL innehåller en särskild

direktivförslaget

regel om minskning av risken (art. 5). Om risken för

försäkringsfall

minskar väsentligt och kan att

varaktigt försäkringstagaren begära

premien sänks eller, om inte med

försäkringsbolaget går på detta,

säga upp avtalet. Att märka är att EG-direktiven från att

utgår betydligt längre försäkringstider gäller än vad är vanligt i Sverige.

För SkFL:s del har han i detta läge möjligheten att säga upp avtalet på grund av ändrade förhållanden (se närmare avsnitt 8.3 ovan och

3 kap. 3 § SkFL).

Vi har övervägt att föreslå en bestämmelse motsvarande den i

EG-direktiven, vilken skulle vara vid konsumentförsäk-

tvingande

ring. Vid dessa lär emellertid situationen inte vara så

försäkringar

vanlig, och med tanke på de korta

försäkringstiderna och premier-

nas måttliga storlek torde inte ha större

försäkringstagaren något

behov av det som skulle

ytterligare skydd EG-regeln ge; vid KFL:s

180 _ Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9.4 tillkomst om verkan av riskminskning inte ha satts

synes någon regel

i Både och konsumentförsäkring lär för övrigt fråga. vid företagsmed en premiesänkning i dessa fall. Av

försäkringsbolagen gå på

sådana skäl har vi ansett det att försäkringstagaren i detta

tillräckligt

får en Vid en harmonisering kan det emellertid

läge uppsägningrätt.

bli aktuellt att en av det angivna innehållet tas ini

tvingande regel

lagen.

9.4¶Framkallande av försäkringsfallet

Om den försäkrade uppsåtligen framkallar Sammanfattning: ett är fritt från ansvar.

försäkringsfall, försäkringsbolaget

- vårdslöshet, vilket förekommer i såväl Begreppet grov FAL som tolkas i nuvarande restriktivt och

KFL, praxis

används inte i I stället regleras följderna av att

lagförslaget.

den försäkrade medveten vårdslöshet som har medgenom fört risk för den skadan framkallat

betydande uppkomna

av sådan vårdslöshet är att för-

försäkringsfallet. Följden

säkringsersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt, dock inte vid Vid företagsförsäkring kan

ansvarsförsäkring.

i allmänhet förbehålla sig att i bl.a. denna situation bolaget betala endast i den mån den försäkrade inte själv

ersättning

kan betala den skadelidande.

ansvar vid framkallande av försäkringsfallet

Försäkringsbolagets

i FAL bestämmelser. Såvitt angår skade-

regleras genom dispositiva

innebär är fritt från ansvar mot den som försäkring de att bolaget framkallat försäkringsfall uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, dock inte om han var under 15 år, i psykiskt sjukdomstillstånd enligt 33 5 § brottsbalken eller handlade i nödsituation eller liknande

kap.

(se närmare 18-20 §§). KFL innehåller här en reglering. Vid uppsåt hos den

tvingande

försäkrade svarar bolaget inte mot honom. Vid grov vårdslöshet (ett som i brukar tolkas snävt) sker en skälighetsbe-

begrepp praxis

likaså vid oaktsamhet om förbehåll gjorts i för-

dömning, ej ringa

sådant förbehåll godtas dock bara när preven-

säkringsvillkoren;

eller andra särskilda skäl talar för detta (se närmare

tionshänsyn

32 § första och andra styckena). Beträffande ansvarsförsäkring gäller särskilda med tanke på att denna försäkringsform just

principer:

vid oaktsamt beteende och på den skadelidandes avser att ge skydd behov av ansvarighet fullt ut när inte skadan

skydd gäller bolagets

vållats 1979/80:9 s. 75 f). Nedsättning sker inte

uppsåtligen (jfr prop.

när den försäkrade är eller under 12 år (33 §). - Det

psykiskt sjuk

kap.

norska förslaget har i stort sett samma innehåll, frånsett att den Avsnitt 9.4 försäkrade undgår nedsättning vid vårdslöshet som inte är grov; det finländska förslaget innehåller också en skälighetsregel beträffande grov vårdslöshet men utan undantag för ansvarsförsäkring.

Det är naturligt att först ta upp reglerna om framkallande vid

andra typer av skadeförsäkring än ansvarsförsäkring, där ju redan en specialreglering gäller. I fråga om uppsåtligen framkallade försäkringsfall råder ingen tvekan: ersättning bör inte utgå. (Här bortses från sådana särskilda försäkringsformer som förmögenhets-

brottsförsäkring.) Motsvarande bör gälla när den försäkrade upp-

såtligen förvärrat följderna av ett försäkringsfall: i den mån den

ytterligare skadan omfattas av hans uppsåt, bör den inte ersättas.

Vidare synes det angeläget både för försäkringsbolagen och från allmän synpunkt att normalt inte till den försäkrade

ersättning utgår

vid grovt vållande i traditionell mening. Inte bara preventionshänsyn utan också rättviseskäl kan sägas tala för en sträng hållning i dessa fall: de skötsamma försäkringstagarna kan finna det föga rimligt att betala skadefall av detta slag. Undantagsvis kan det emellertid te

sig

väl hårt för en försäkrad att bli helt utan ersättning, och man bör därför åtminstone i konsumentförhållanden inte utesluta

möjligheten till kompensation.

Vad angår annan oaktsamhet, kan som nämnt KFL ersätt-

enligt

ningen nedsättas under förutsättning att villkoren innehåller ett förbehåll härom och detta vidare får inte oaktsamheten vara

godtas;

ringa. Regeln är onekligen invecklad, och man kan sätta i om

fråga

inte preventionshänsyn kunde på annat och bättre sätt

tillgodoses på

konsumentförsäkringens område. Till en del bör detta kunna ske med hjälp av säkerhetsföreskrifter; om sådana eftersätts kan ersättningen enligt vårt förslag nedsättas såvitt det inte är fråga om ringa oaktsamhet. Man kan emellertid inte räkna med att detta

bolaget på

vis skall kunna förutse och allt riskabelt handlande för-

reglera på säkringstagarens sida.

Vad som ger upphov till lagtekniska problem är framför allt den restriktiva tolkning begreppet grov vårdslöshet har fått i dessa sammanhang, liksom för övrigt även inom skadeståndsrätten. Ett alternativ är att överge detta

begrepp och dra gränsen för nedsättningsmöjligheten på annat sätt; en närliggande möjlighet är sålunda att i

stället utesluta ersättning vid medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan, något som täcker just de fall där en sträng bedömning är behövlig. Ett annat alternativ, som kunde synas tilltalande också i andra där

sammanhang lagstiftningen

använt sig av begreppet grov vårdslöshet, är att ge detta en

begrepp

vidare innebörd än det för närvarande har; det skulle omfatta också sådan medveten vårdslöshet som berörts. Det är emellertid inte

just

lätt vare sig att tillämpa en avvikande av

tolkning begreppet grov

182 Allmânmotivering till 4 kap. sou 1989:88

Avsnitt 9.4 vårdslöshet på ett speciellt område av ersättningsrätten eller att få till stånd en allmän förändring av praxis i detta avseende genom motivuttalanden rörande en särskild situation vid skadeförsäkring. Då är det lämpligare att ta fasta på det särdrag som gäller i de aktuella fallen, att vårdslösheten kan anses i större eller mindre grad vara påverkad av att försäkringen svarar för följderna åtminstone till en del.

Vi har därför stannat för den först angivna lösningen: frågan om vårdslösheten är grov skall inte längre vara avgörande vid konsumentförsäkring, utan det väsentliga blir i stället medvetenheten om risken.

På företagsförsäkringens område kan konsumentförsäkringens re-

hur den än utformas i detalj, ofta te sig otillräcklig för att

gel,

tillgodose preventionen. Framför allt genom säkerhetsföreskrifter kan emellertid den försäkrades aktsamhetsplikt skärpas genom villkoren, utan att man behöver räkna med att domstolarna normalt frångår dessa (se avsnitt 9.5 nedan). Någon särskild regel för före-

tagsförsäkringens del synes därför inte behövlig. Vad sedan angår framkallande av försäkringsfall vid ansvarsför-

säkring, framstår onekligen den nuvarande regleringen i KFL som påfallande förmånlig för den försäkrade. Trots att han förfarit grovt vårdslöst behåller han sitt försäkringsskydd. Regeln har motiverats främst med hänsyn till den skadelidande (prop. 1979/80:9 s. 76). Vid

företagsförsäkring, där rimligen långt flera försäkrade än inom kon-

sumentförsäkringen kan väntas klara av att utge skadestånd av egna medel, har dessa skäl inte samma tyngd. Från preventionssynpunkt är i varje fall regeln klart otillfredsställande; att någon brustit i hänsyn till annan person eller annans sak är ju snarast mera allvarligt än att han inte tagit vara på sin egen egendom. På denna punkt ter sig KFL:s reglering mindre konsekvent.

Vi har övervägt olika sätt att åstadkomma en mera tillfredsställande lösning utan att denna går ut över den skadelidandes behov av ersättning. En utväg kan vara att låta den tvingande regeln om

ersättning från ansvarsförsäkringen gälla endast i förhållande till den

skadelidande. Bolaget skulle visserligen vara skyldigt att, i den mån

ansvarsförsäkringen omfattar skadan och skadeståndsskyldighet fö-

religger, utge ersättning till denne, men sedan skulle bolaget efter förbehåll i villkoren ha möjlighet att regressvis återkräva denna ersättning av den medvetet vårdslöse försäkrade - inte bara vid

företagsförsäkring utan också vid konsumentförsäkring. Materiellt

sett borde detta vara en ganska tillfredsställande lösning. Från för-

sida har man emellertid gjort den principiella in-

säkringsbolagens

vändningen, att de försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäkring normalt inte bör vara part i en skadeståndstvist utan bara åta sig att utge det skadestånd den försäkrade förpliktas att betala - en

sou 1989:88 till 4 183

Allmänmotivering kap.

ståndpunkt som vi återkommer till på tal om rätten till direkt- Avsnitt 9.4 krav vid ansvarsförsäkring (avsnitt 12.2 Som skäl för in-

nedan).

ställningen åberopas framför allt hänsyn till relationer

bolagets

till förs.äkringstagaren, som skulle bli lidande en sådan

på ordning.

På företagarhåll har man haft liknande

betänkligheter. Onekligen

kan det också förefalla överraskande och kanske rentav stötande från den försäkrades synpunkt, om efter att ha konstaterat

bolaget

allvarlig vårdslöshet skulle byta sida i skadeståndstvisten och i stället för att tillvarata den försäkrades intressen till

utge ersättning

den skadelidande som bolaget sedan kräver tillbaka av den försäkrade. En annan möjlighet som är att föreskriva tagits upp i kommittén ett subsidiärt ansvar för vid medveten vårdslöshet: en skade-

bolaget

lidande skulle i första hand få kräva den försäkrade, och

bolaget

skulle utge endast det skadestånd den skadelidande av på grund insolvens hos den försäkrade inte kan få ut från detta håll. På detta vis borde preventionshänsyn kunna tillvaratas i önskvärd utsträckning även vid ansvarsförsäkring utan att det ut över den

slutligen går

skadelidande. Också denna vilken man från

lösning, försäkrings-

sidan sagt sig föredra, kan synas leda till resultat i sak.

acceptabla

Mot lösningen har emellertid invänts att den i kan

praktiken tvinga

de skadelidande att föra mot olika försäkrade

besvärliga processer

innan det kan konstateras att ansvar inträder vara att

bolagets (låt

åtminstone skadeståndsskyldigheten i dessa fall av vållan-

allvarligt

de bör stå utan I med KFL:s framstår den

tvivel). jämförelse lösning

som en viss försämring för den skadelidande. Det står klart att vilket alternativ man än det

väljer väsentligen beror på försäkringsbolagen, om skall få regeln någon preventiv

effekt. Godtar de t.ex. av hänsyn till relationerna med

försäkrings-

tagaren att slutligen stå för trots vårdslöshet

ersättningen allvarlig på

hans sida, hjälper det inte hur regeln än utformas. En som

reglering

från alla synpunkter är lämplig verkar svår att finna. Vi har kommit fram till en kompromisslösning som tar fasta på de olikheter som redan föreligger mellan konsument- och Vid

företagsförsäkring.

konsumentförsäkring bör hänsyn till den skadelidande och till den försäkrade ta över - här skulle, liksom nu, svara fullt ut

bolaget

utom vid uppsåt hos den försäkrade, och om återkrav skulle det inte blir fråga. Sådana torde för sällan ha större med

övrigt betydelse

hänsyn till de försäkrades När det

begränsade tillgångar. gäller

företagsförsäkring, där preventionen mot medveten vårdslöshet har avsevärt större betydelse, skall däremot bolaget ha att

möjlighet

förbehålla sig att ansvara bara subsidiärt. Det måste alltså konstateras att försäkringstagaren saknar medel att betala skadan innan det blir aktuellt med försäkringsskydd. Också detta kan sägas motsvara vad som nu gäller; här råder ju avtalsfrihet FAL 18

enligt (jfr

184 Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9.4 och 20 §§). - Vissa undantag får göras för psykiskt sjuka och min-

deråriga (se avsnitt 9.8 nedan).

Liknande framträder också i fråga om överträdelse av

synpunkter

säkerhetsföreskrift. Den skadelidande behöver skydd även i detta fall, och ofta är det ju en händelse, om vårdslösheten samtidigt innebär att en sådan föreskrift har eftersatts. Vi har funnit frågorna om böra regleras på samma vis i denna situation,

ansvarsförsäkring

med förbolagen att förbehålla sig subsidiärt ansvar vid

möjlighet

avsnitt 9.5 nedan). Detsamma bör gälla i fråga

företagsförsäkring (se om åsidosättande av räddningsplikt (avsnitt 9.6).

De nu blir av naturliga skäl tvingande också vid

angivna reglerna

företagsförsäkring; här står ju också den skadelidandes intresse på

spel (jfr avsnitt 12.2 nedan).

Man kunde sätta i fråga, om inte det finns skäl att vid ansvarsförbedöma skadevållande på samma vis som vid

säkring uppsåtligt

oaktsamhet av det angivna slaget: bolaget skulle svara, men endast subsidiärt. Ett så långtgående steg har vi dock inte velat ta i detta

sammanhang. skadegörelse från försäkringstagarens sida Uppsåtlig

i allmänhet en risk som helt ligger utanför är från bolagens synpunkt den normala, och det skull strida markant mot praxis inom frivillig om skulle nödgas att försäkra risken.

ansvarsförsäkring bolaget

Också från skulle detta te sig föga

försäkringsteknisk synpunkt

En tvingande reglering av denna innebörd kan bara tänkas

rimligt.

vid vissa fall av obligatorisk försäkring. Frågan får övervägas när särskild lagstiftning om sådana försäkringsformer blir aktuell. Vi har också diskuterat om det finns anledning att föreslå motsvarande regler som vid framkallande av försäkringsfallet, när föråsidosatt sin upplysningsplikt. Det skulle innebära,

säkringstagaren

att inte heller ett sådant brott mot hans förpliktelser skulle gå ut över den skadelidande. På liknande sätt som när det gällde uppsåtligt skadevållande skulle det emellertid här bli fråga om en lagändring i

klar strid med den traditionella uppfattningen på försäkringshåll. Vid konsumentförsäkring, där enligt det sagda det kan vara särskilt

att tillvarata den skadelidandes intresse, torde vidare upp-

angeläget

en underordnad roll för ansvarsmomentets del.

lysningsplikten spela

Vi har därför ansett att det inte heller denna punkt finns till-

på räckliga skäl att avvika från gällande ordning.

Gemensamma regler om dessa frågor har tagits upp i 4 kap. 9 §

andra stycket lagförslaget.

till 4 185

Allmänmotivering kap.

9.5 Säkerhetsföreskrifter Avsnitt 9.5

Sammanfattning: Om den försäkrade försummar att iaktta en säkerhetsföreskrift skall sättas ned efter vad

ersättningen

som är skäligt. Visserligen passar en sådan bestämmelse som

regel inte vid företagsförsäkring, men med hänsyn till den

principiella avtalsfrihet som här gäller finns det inte skäl att ha några särregler. — Vid ansvarsförsäkring föreslås en motsvarande reglering som vid framkallande av försåkringsfallet.

Begreppet säkerhetsföreskrift är inte helt klart. Ibland räknas hit också föreskrift om en sådan skyldighet som att bevara dokument efter skadefallet, något som förekommer i vissa

ansvarsförsäkring-

villkor. Vi anser det emellertid att reglerna om säkerhets-

naturligt

föreskrifter bör omfatta endast villkor om sådana förhållanden som är ägnade att på förhand förebygga eller begränsa skada. De kan här gälla vissa handlingssätt eller anordningar, eller vissa kvalifikationer hos den som skall ta befattning med försäkrad egendom eller annars kan påverka risken - den försäkrade, hans anställda och hans andra

medhjälpare. Föreskrifter om dokumentationsplikt av det nyss be-

rörda slaget, liksom andra skyldigheter som först efter ett

föreligger

försäkringsfall, får däremot anses och

gälla skaderegleringen regle-

ras i samband med övriga bestämmelser härom (se avsnitt 13 nedan och 8 kap. i lagförslaget). — Vi har funnit lämpligt att i

lagen ge en

definition av säkerhetsföreskrift med det innehållet

angivna (se

4 kap. 6 § andra stycket förslaget).

Också frågan om säkerhetsföreskrifter är av sådant att den

slag

främst kommer upp område. FAL

på skadeförsäkringens reglerar

den på annat vis än fareökning. 51 § är vid brott mot säker-

Enligt hetsföreskrift försäkringsbolaget ersättningsskyldigt endast om och

i den mån skadan, efter vad antagas må, skulle hava inträffat även om föreskriften blivit iakttagen” (varvid att om det

tilläggs framgår

av omständigheterna att underlåtenheten inte kan lastas den som haft att tillse att föreskriften iakttogs, den inte inverkar ersätt-

på ningsskyldigheten). Det är alltså en sorts kausalitetsregel som gäller.

- I KFL regleras överträdelse av säkerhetsföreskrift på samma sätt som överträdelse av villkor om fareökning; en skälighetsregel tilllämpas alltså, och någon sådan omkastning av bevisbördan som sker enligt FAL framgår inte av lagtexten (se 31 § och ovan avsnitt

9.3).

— Också de finländska och norska innehåller en

förslagen skälighets-

regel för dessa fall.

Inom företagsförsäkringen framstår bestämmelserna om säkerhetsföreskrifter som ett av de viktigaste inslagen i

försäkringsvillko-

Avsnitt 9.5 ren. Ibland kan det vara en förutsättning för att försäkring alls kan meddelas att bolaget på detta vis kan hålla risken under en viss kontroll, och i varje fall kan det vara väsentligt för premien att föreskrifterna följs. Från preventionssynpunkt har vidare föreskrifterna ofta stort värde: att villkoren på detta sätt inskärper vikten av aktsamhet bör minska risken både för skada på egendom, försäkrad eller oförsäkrad, och på personer - anställda lika väl som utomstående. Här kan stränga regler te sig välmotiverade. Den faktiskt

tillämpade ordningen inom företagsförsäkringen skiljer sig emeller-

tid så till vida från FAL:s system att villkoren vanligen föreskriver

viss procentuell nedsättning (t.ex. med 20 procent, dock lägst ett

halvt och högst tio basbelopp) med möjlighet till avvikelse om särskilda skäl föreligger med hänsyn till försummelsens art och

övriga omständigheter.

Också inom konsumentförsäkringen kan föreskrifterna vara betydelsefulla, bl.a. när det gäller att vidta försiktighetsmått mot inbrott och annan stöld. Åtskilliga tvister vid reklamationsnämnden och även vid domstol rör tillämpningen av KFL:s nedsättningsregler i fall av denna typ.

Det är enligt vår mening självklart att en skadeförsäkringslag bör

innehålla bestämmelser om såkerhetsföreskrifter. Till en början bör inskärpas att information måste ges om föreskrifterna; den frågan har vi berört i ett tidigare sammanhang (se ovan avsnitt 7). Ett allmänt krav måste också vara att de tydligt framgår av material som den försäkrade kan ta del av; han skall inte behöva lägga ned tid och möda på spekulationer om vad bolaget kan antas mena och om det verkligen är fråga om en säkerhetsföreskrift, med dess speciella rättsverkningar. - Vad angår påföljden av att en föreskrift överträds

gäller här liksom i fråga om upplysningsplikt och fareökning, att en

skälighetsregel nu har tillämpats under ett antal år på konsumentförsäkringens område. De tvister som uppkommit just om säkerhetsföreskrifter torde främst sammanhänga med att försäkrings-

villkoren preciserade lagtextens skälighetsregel på ett sätt som inte

stämde särskilt väl med motivens ståndpunkt (jfr bl.a. NJA 1984 s. 829). Mot den nuvarande ordningen torde man knappast kunna rikta några mera vägande anmärkningar. Vi anser i varje fall att det inte finns tillräckliga skäl att gå ifrån KFL:s skälighetsregel heller i detta fall. Ett särskilt argument för denna ståndpunkt är att fallet när en skada beror på att en säkerhetsföreskrift har överträtts kan vara svårt att skilja från annat framkallande av försåkringsfallet (jfr nedan avnsitt 9.6); det är som sagt praktiskt att samma nedsättningsregel får gälla i olika fall där en biförpliktelse har åsidosatts.

Vad angår företagsförsäkring, kan en fri skälighetsbedöming na-

framstå som särskilt diskutabel i dessa situationer -

turligtvis vanliga

låt vara att något liknande förekommer enligt de förut nämnda

sou 1989:88 till 4 187

Allmänmotivering kap.

villkoren vid bedömningen om särskilda skäl att avvika Avsnitt 9.6

föreligger

från procentregeln. Även här kommer emellertid i ett problemet annat läge genom den avtalsfrihet som i skall råda. Just i

princip

fråga om föreskrifter som är avsedda att minska riskerna vid mer eller mindre farliga verksamheter kan man från att villkoren

utgå

normalt kommer att gälla, även om

försäkringstagaren på grund av

sin ekonomiska ställning och sin bristande erfarenhet i liknar

mycket

en konsument. Undantaget från den av före-

dispositiva regleringen

tagsförsäkring torde alltså sakna nämnvärd praktisk

betydelse (jfr

1 kap. 3 § lagförslaget). konsekvenser för småföreta-

Några obilliga

garna kan knappast befaras ens om villkoren fullt

tillämpas ut, bl.a.

med tanke på att de som nämnt inte brukar ut ett

gå på fullständigt bortfall av ersättningen.

Vi har alltså kommit till resultatet att också detta område man

på

utan för konsument- och olägenheter kan ge gemensamma regler

företagsförsäkring, såvitt gäller försäkring på egendom. Ett särskilt

problem utgör däremot ansvarsförsäkring, där bestämmelsen kan te sig hård mot den skadelidande. Dennes intresse bör emellertid kunna tillgodoses genom särskilda om denna

regler försäkringsform

av samma typ som vi beträffande framkallande av för-

föreslagit säkringsfall (avsnitt 9.4 ovan).

Vi återkommer till i

reglernas utformning specialmotiveringen.

(Angående frågan om identifikation se nedan avsnitt

9.7.)

Räddningsplikt

Sammanfattning: Om den försäkrade eller

uppsåtligen ge-

nom medveten vårdslöshet inte efter försöker hind-

förmåga

ra eller minska en skada får sättas

försäkringsersättningen

ned efter vad som är skäligt. Vid föreslås

ansvarsförsäkring

ai motsvarande reglering som vid framkallande av försäkrtngsfallet.

FAL ålägger den försäkrade att vid inträffat eller omedelbart före-

ståerde försäkringsfall efter förmåga för och sörja avvärjande

minskning av skadan m.m., varvid han har att såvitt efter-

möjligt komna försäkringsbolagets föreskrifter härom. Åsidosätter han

dessa åligganden uppsåtligen eller grovt vårdslöst ett sätt som kan

på

antagas ha varit till skada för kan nedsättas

bolaget, ersättningen

eller falla bort (se 52 §). I KFL förekommer be-

inga speciella

stämnelser om sådana åtgärder, men avsikten är att att

skyldighet

vidta dem skall falla under den allmänna regeln i 31 § om brott mot

l88 till 4

Allmänmotivering kap.

Avsnitt 9.7 föreskrifter som intas i försäkringsvillkoren (prop. 1979/80:9 s. 147). Detaljerade föreskrifter om räddningsåtgärder lär inte vara vanliga vid vare konsument- eller företagsförsäkring; man hänvisar till

sig

av en försummelse brukar regleras lagens bestämmelse. Påföljden liknande sätt som enligt FAL.

på Vi anser det lämpligt att i en skadeförsäkringslag ta in uttryckliga

också om att vidta sådana åtgärder, liksom skett i

regler skyldighet

nordiska förslag. är naturligtvis av värde

övriga Räddningsplikten

inte bara för försäkringskollektivet utan också från allmän syn- Åsidosätts skyldigheten, bör liknande principer gälla som vid

punkt.

framkallande av försäkringsfall - alltså en regel om nedsättning efter vid eller medveten vårdslöshet (jfr avsnitt 9.4

skälighet uppsåt

Det är emellertid att den försäkrades vårdslöshet inte

ovan). rimligt

bedöms lika strängt när den består i ren passivitet inför en hotande fara som när han aktivt framkallat försäkringsfallet. Av motsvarande skäl som anförts på tal om säkerhetsföreskrifter och framkallande av anser vi samma regel kunna

försäkringsfallet vid företagsförsäkring som vid konsumentförsäkring. Ertillämpas

för räddningskostnad skall beröras i ett senare sammanhang

sättning (avsnitt 16.6.5).

Liknande som vid framkallande av försäkringsfall upp-

problem

kommer när åsidosatts vid ansvarsförsäkring. Bl.a.

räddningsplikten

med tanke att det här kan vara svårt att skilja mellan brott mot

på

brott mot säkerhetsföreskrift och framkallandefall

räddningsplikten,

har vi funnit att dessa situationer bör regleras på samma vis (jfr

avsnitt 9.5 ovan). i 4 kap. 9 § andra stycket i förslaget Regeln

omfattar alltså även försummade räddningsåtgärder.

9.7¶Identifikation

Sammanfattning: Nedsättningsreglerna bygger på att det är

den försäkrade som åsidosätter sina förpliktelser mot

själv

Om bolaget gjort förbehåll därom kan

försäkringsbolaget.

dock med den försäkrades handlande jämställas handlande

av vissa personer (identifikation). För konsumentförsäkring-

ens del påminner reglerna i rätt hög grad om motsvarande bestämmelser i KFL; identifikation skall sålunda kunna ske med t.ex. Vi har dock försökt att förenk-

familjemedlemmar.

la bestämmelserna. Vid företagsförsäkringen får bolaget göra förbehåll om att med den försäkrades handlande skall likstållas handlande av bl.a. anställda och andra medhjälpare.

En praktiskt viktig fråga är hur den situationen skall bedömas, att Avsnitt 9.7 de förpliktelser som här har omtalats har åsidosatts inte av den som skulle vara berättigad till ersättning - normalt den försäkrade - utan av någon annan som står i ett särskilt förhållande till honom - t.ex. en närstående eller anställd. Skall denne identifieras med den försäkrade, så att den närståendes eller anställdes handlande bedöms på samma sätt som om det varit den försäkrades egen åtgärd? FAL innehåller inga allmänna regler härom, bara vissa

speciella

bestämmelser - om identifikation med make vid brandförsäkring (85 §) och om identifikation vid brott mot säkerhetsföreskrift (51 § andra stycket; se ovan avsnitt 9.5). I KFL finns olika regler om identifikation vid överträdelse av försäkringsvillkoren (31 §) och vid framkallande av försäkringsfallet (32 §). I båda situationerna jimställs med den försäkrade den som handlat med hans samtycke och den som beträffande försäkrad egendom har en väsentlig ekonomisk gemenskap med denne (vid framkallande dock bara om inte särskilda skäl talar mot detta). Vid brott mot försäkringsvillkoren kan dessutom bolaget i villkoren göra förbehåll om identifikation med den som i stället för eller tillsammans med den försäkrade har

tillsyn

över försäkrad egendom.

KFL bygger på tanken att som huvudregel rätten till försäkrings-

ersättning bör bedömas självständigt för varje försäkrad. Ett naturligt avsteg från denna princip, vilket inte uttryckligen angetts i lagen men gäller enligt både FAL och KFL, är att brott mot upplysningsplikten drabbar också andra än försäkringstagaren som har rätt till

försäkringsersättning (varvid dock vid skälighetsbedömningen det

får beaktas, att inte den som kräver ersättning själv har begått något fel). I övrigt skulle det bara undantagsvis förekomma någon identifikation (jfr prop. 1979/80:9 s. 79 ff). Också om denna fråga gäller att

den ordning som tillämpats enligt KFL veterligen inte medfört större problem. För konsumentförsäkringens del synes det emellertid

motiverat med en viss förenkling av regleringen, som nu är rätt

komplicerad. Vad angår skada på omhändertagen egendom har man

i de finländska och norska förslagen inskränkt identifikationen till att gälla skada på viss mera värdefull egendom: motorfordon, fartyg, flygplan och (i Norge) husdjur. Emellertid kan man med lika goda skäl tillämpa samma regel på andra t.ex.

dyra kapitalvaror,

husvagnar. Vi har funnit bestämmelsen böra gälla all som

egendom

någon med den försäkrades samtycke har hand om. I övrigt framstår det som tillräckligt att identifikation sker med vissa närstående när skada sker på gemensam bostad och på bohag i denna. Det är naturligt att här ange den försäkrades make och sambo; mera tveksamt kan det vara om man bör identifiera med annan familjemedlem, närmast hemmavarande barn. Enligt KFL:s regel gäller en likartad regel vid brott mot säkerhetsföreskrift men normalt inte vid

Avsnitt 9.8 framkallande av försäkringsfall. För en sådan lösning talar att just i dessa situationer det kan vara svårt att konstatera vem som åsidosatt föreskriften - t.ex. lämnat en dörr olåst. Vi har valt att följa KFL:s linje i detta avseende.

Reglerna om identifikation utgör en betydelsefull inskränkning av

konsumentens försäkringsskydd, låt vara att man vid prövningen av nedsättningsfrågan kan se till att han inte drabbas oskäligt hårt. Med tanke härpå har vi funnit rimligt att identifikation över hela linjen förutsätter förbehåll i avtalet, något som stämmer väl med villkorens

vanliga utformning i dag (se 4 kap. 8 § första stycket lagförslaget). Vad angår företagsförsäkring, råder avtalsfrihet på denna punkt

också enligt de finländska och norska förslagen. Här finns det ett starkt intresse för försäkringsbolagen att göra förbehåll om identifikation också med den försäkrades anställda och andra medhjälpare; inte minst vid försäkring för småföretagare framstår en sådan ordning som naturlig och delvis också angelägen. Detta är ett sådant fall där lagens regler bör gälla oavsett småföretagarens förhållanden. Vi föreslår därför en dispositiv bestämmelse av detta innehåll (4 kap. 8 § andra stycket). En sådan regel utesluter inte att man beträffande

påföljden av att biförpliktelsen Överträtts tillämpar lagens skälig-

hetsregel, när villkoren avviker från denna och småföretagaren är i behov av samma skydd som en konsument (jfr 6.4 ovan); en skälig-

hetsbedömning kan alltså ske i fråga om nedsättning av ersättningen. Likaså kan man under samma förutsättning följa lagens

bestämmelser när ett villkor utsträcker identifikationen längre än till anställda och andra medhjälpare.

9.8¶Ringa oaktsamhet; barn och psykiskt störda

personer m.m.

Sammanfattning: Reglerna om nedsättning av försäkrings-

ersättningen får inte tillämpas om försäkringstagaren, den

försäkrade eller den som skall likställas med den försäkrade gjort sig skyldig till en endast ringa försummelse, varit under tolv år, varit psykiskt störd eller befunnit sig i en nödsituation.

I KFL:s regler om upplysningsplikt och framkallande av försäkrings-

fallet förekommer ett undantag för fall av ringa oaktsamhet; då kan inte ersättningen reduceras enligt lagen (30 och 32 §§). Avsikten har varit att inte varje tanklöshet eller smärre förbiseende bör medföra att ersättningen nedsätts (jfr SOU 1977:84 s. 152). Samma syn-

till 4 191

Allmänmotivering kap.

punkter gör sig alltjämt gällande för del. Vi Avsnitt 9.9

konsumentförsäkringens

anser att principen i alla de nedsättbör få en generell tillämpning ningssituationer som lagen behandlar. Skillnaden torde inte bli stor mot nuvarande regler; om den försäkrade mot en säkerhets-

bryter

föreskrift eller annat torde det ofta vara

uttryckligt försäkringsvillkor

svårt att anse hans oaktsamhet ringa, i synnerhet när han fått särskild information om villkoret (jfr 2 kap. 2 § andra stycket och 4 §).

Enligt 19 § FAL, liksom enligt förslaget till PFL (4 kap. 8 och

9 §§), gäller särskilda regler om framkallats av för-

försäkringsfallet

säkrad som är under 15 år eller psykiskt störd på sätt som anges i 33 kap. 2 § brottsbalken. kan då inte de

Försäkringsbolaget åberopa

regler om ansvarsfrihet eller av

nedsättning försäkringsersättningen

som omtalats i det I KF L är i stället

föregående. åldersgränsen 12 år,

och regeln gäller hår även åsidosättande av upplysningsplikten och andra åligganden § första Vi

enligt försäkringsavtalet (33 stycket).

anser oss böra hålla fast vid KFL:s regel också i till skade-

förslaget

försäkringslag. Här gör sig inte humanitära synpunkter gällande

på

samma sätt som vid och har

personförsäkring, preventionshänsyn

större tyngd. - Vidare bör i till 19 §

lagen tas upp en motsvarighet

andra stycket FAL och 4 10 § till PFL: från

kap. förslaget undantag

reglerna om framkallande, brott mot säkerhetsföreskrift,

fareökning

och försummade bör om den försäkrade

räddningsåtgårder gälla

befunnit sig en sådan nödliknande situation att hans handlande framstår som

försvarligt.

Några särskilda bestämmelser om inte

företagsförsåkring synes

erforderliga i detta fall. - De nu omtalade reglerna har

tagits upp i

4 kap. 9 § av

lagförslaget.

9.9 och

Omfattningsbestämmelser tvingande regler

Sammanfattning: För att förebygga att om överreglerna trädelse av biförpliktelser kringgås genom försäkringsvillkor

som formellt är avfattade som för

undantagsbestämmelser

vissa risker - t.ex. villkor vilka inte vid

enligt ersättning utgår

stöld i olåst lokal- föreslår vi att om

reglerna biförpliktelser

skall tillämpas också vissa villkor som på enligt sin lydelse

begränsar försäkringens omfattning. Förutsättningen är att

begränsningen beror av att någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller av att vissa mot skadan

försiktighetsmått

har underlåtits. Här blir lagens delvis om

tvingande regler

möjlighet att sätta ned

ersättningen tillämpliga.

192 till 4 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 9.9 En välkänd försäkringsrättslig tvistefråga är, om försäkringsbolaget kan komma ifrån de tvingande reglerna om bl.a. upplysningsplikt,

säkerhetsföreskrifter och framkallande av försäkrings-

fareökning,

fallet att i villkoren risken till skador som inträffar i genom begränsa eller av vissa orsaker. Bolaget säger sig t.ex. täcka vissa sammanhang bara stölder i låst lokal eller stöld av som förvaras med

egendom

i stället för att ta in en säkerhetsföreskrift om låsning resp. omsorg, lita till om vårdslöst framkallande av försäkringsfall.

lagens regler

I rätt är mellan tvingande regler i för-

gällande gränsdragningen säkringslagstiftningen och sådana riskbegränsande regler ganska

oklar; löses varken av FAL eller KFL, och belysande svenska

frågan

rättsfall saknas i stort sett helt. (Jfr däremot från Norge bl.a. NRt 1973 s. 737 och NRt 1979 s. 554.) Problemen har ingående diskuterats i doktrin (se bl.a. Hellner, avsnitt 3.2.2,

försäkringsrättslig

4.2.2, 8.6.1 och 10.3, med hänvisningar, samt Selmer,

ytterligare

som föreslås innebär i allmänkapitel 5, avsnitt VII.2). De lösningar het att man drar en skiljelinje, som på-

upp ganska komplicerad

verkas av en rad olika har också berörts i KFL:s

synpunkter. Frågan

motiv, där det utvecklas att det avgörande inte är hur en bestämmelse är formulerad utan vad den faktiskt innebär (se bl.a. prop. 1979/80:9 s. 65 f, Ofta kan man emellertid tveka just om vad

154).

innebörden är. I till PFL har vi inte ansett oss

egentligen förslaget

böra göra något försök att lösa problemet genom en lagbestämmelse SOU 1986:56 s. 308 får emellertid särskild betydelse

(se f). Frågan

vid skadeförsäkring.

Man bör här inte fästa större vikt vid de termer varmed de tvingande reglerna beskrivs. Som framgått brukar de vanligen anses gälla biförmedan omfattningsbestämmelser inte allpliktelser till försäkringsavtalet, tid kan karakteriseras skulle emellertid på detta vis. De flesta biförpliktelser lika väl kunna sägas angå förutsättningar för försäkringsavtalet (jfr SOU 1986:56 s. 309 f), och då är det klart att den principiella skillnaden mot villkor rörande riskens omfattning inte är lika stor.

Också denna att det visserligen är svårt att finna

på punkt gäller

aktuella klart villkor men att det oklara

några exempel på olämpliga

ändå innebär en viss för de försäkrade. Det står rättsläget otrygghet klart att har ett intresse av att avgränsa risken så

bolagen naturligt

att den motsvarar och även i övrigt är lämplig från för-

premien

t.ex. så att skaderegleringen underlättas.

såkringsteknisk synpunkt,

kan att denna avgränsning sker på ett

Försäkringstagaren begära

klart och sätt, men den bara tydligt av villkoren

begripligt framgår

och är i bör han i allmänhet inte kunna klaga på att

rimlig övrigt,

undantar skadorna i Å andra sidan kan det inte

försäkringen fråga. att de som lagstiftaren efter ingående accepteras tvingande regler

utformat utan vidare skulle mista sin betydelse genom

överväganden

en enkel omformulering av försäkringsvillkoren.

till 4 193

Allmänmotivering kap.

Problemet kompliceras och Avsnitt 9.9 av att preventions- rättvisesynpunkter inte sällan talar för en av risken, som hänvisar till

avgränsning just

den försäkrades handlande. kan vara berett att täcka skador

Bolaget

av visst slag, bara inte den försäkrade visat nonchalans

påtaglig

beträffande den försäkrade egendomen; det kan också allmänt sett verka önskvärt att villkoren vikten av aktsamhet. Får inte

inskärper

bolaget göra sitt ansvar beroende t.ex. av att den försäkrade egendomen omhänderhafts med omsorg, kanske rentav blir ovil-

bolaget

ligt att alls försäkra egendomen i - Ur

fråga. försäkringstagarens

synvinkel kan det te sig stötande och orättvist att man under alla omständigheter tar undan vissa skador, fast han inte är vållande till dem. Samtidigt bör beaktas att de vi föreslår om be-

tvingande regler

gränsning av bolagets ansvar vid överträdelser av

biförpliktelser

bygger på synpunkten att den försäkrade inte skall mista sin rätt, om inte han eller någon han svarar för sätt varit Den

på något försumlig.

lagreglering som förordats i det föregående innebär att en nyanserad bedömning av skälen för och emot ett skulle ske i

försäkringsskydd

det enskilda fallet, om också vissa för

huvudlinjer skälighetspröv-

ningen skulle vara genomgående vid olika av överträdelser. typer Ett sådant system är svårt att förena

med den typ av omfattningsbe-

stämmelser som här har diskuterats. En möjlighet kunde vara att man beträffande alla

naturligtvis

klausuler som gör ansvaret beroende av den försäkrades handlande tillämpar de tvingande Det skulle innebära bl.a. att undan-

reglerna.

tag för skada genom vissa farliga förfaranden eller för skada genom att försäkrad egendom förvarats viss riskabel skulle kunna

på plats

åsidosättas, om den försäkrade inte har skuld till försäkringsfallet (jfr resonemanget kring NRt 1979 s. 554 i Selmer a. En sådan

st.).

princip skulle emellertid gå betydligt än vad som behövs för

längre

att tillgodose intressen. Här lik-

försäkringstagarsidans berättigade

som i andra anser vi att

sammanhang själva försäkringsproduktens

utformning bör lämnas åt bolagen; man kan inte dem att,

förbjuda

när de försäkrar en viss risk, undanta skador orsaker av preciserade som av försäkringstekniska skäl att ta med i

svårligen går skyddet.

Vad som bör motarbetas är däremot att undviker de

bolaget tving-

ande reglerna genom att göra ansvaret beroende av sådana

just

förhållanden som 4 kap. tar sikte på utan att detta därför blir

kapitel

tillämpligt. Skall frågan alls regleras i är det klausuler av

lagtext

detta slag man bör ta sikte på, inte sådana generella som

undantag

nu berörts. En lämpligare lösning synes därför vara att de

tvingande reglerna tillämpas på omfattningsbestämmelser som - till sin avfattning eller

åtminstone i realiteten - låter bero om den

försäkringsskyddet på

försäkrade eller någon annan hans sida

på uppsåtligen eller genom

194 till Allmänmotivering 4 kap.

Avsnitt 9.9 vårdslöshet eller på förhand känt till

framkallar försäkringsfallet

skadeorsaken eller om man underlåtit vissa försiktighetsmått som är eller begränsa skada. I det förstnämnda fallet ägnade att förebygga bör alltså om framkallande av försäkringsfallet gälla, i det

reglerna

andra om och i det tredje reglerna om

reglerna upplysningsplikt

säkerhetsföreskrifter (eller kanske räddningsplikt). Vid konsumentskulle utan vidare bolagets ansvar följa de tvingande

försäkring

i sådana situationer, medan vid företagsförsäkring det skul-

reglerna

le finnas att trots lagbestämmelsen i fråga tillämpa den

möjlighet

klausulen; i så fall måste det emellertid framgå av

riskbegränsande

villkoren att inte 4 skall gälla i detta läge, och vidare kan

kap.

avvikelse från klausulen ske när försäkringstagaren behöver samma skydd som en konsument. Mot en sådan regel kan invändas att den inte helt löser problemet. Det står fritt att utforma undantag som inte alls beror av

bolagen

den försäkrades förhandsvetskap eller uppträdande. Vill man inte försäkra skada genom svetsning på grund av den sär-

exempelvis

skilda brandfara som vid slarvigt utfört arbete, kan svets-

föreligger

undantas - vår är det dock

ningssskador generellt. Enligt mening

inte sannolikt att regeln skulle få några allvarliga verkningar på till Med de regler om information

möjligheten försäkringsskydd.

som vi föreslår bör få att kon-

försäkringstagaren goda möjligheter

statera, att en risk av större inte omfattas av

praktisk betydelse

och att denna därför har mindre värde för honom. försäkringen Finns det ett kommer med all sannolikhet

verkligt försäkringsbehov,

också sådana risker att tas med i fast bolaget hindrar ett

skyddet,

missbruk av försäkringen bl.a. genom säkerhetsföreskrifter. Det bör tilläggas att en sådan metod ofta torde tillgodose bolagets intresse lika väl som en I den mån det är

omfattningsbestämmelse.

motiverat att undanta en risk med hänsyn till skadepreventionen eller skäl, finns det nämligen all anledning att av försäkringstekniska låta detta inverka av de tvingande reglerna. När

på tillämpningen det t.ex. gäller väsentliga försiktighetsmått som utgör förutsättning

för att en risk skall försäkras - en stöldförsäkrad cykel får inte lämnas olåst - finns rentav att helt vägra ersättning om

möjlighet

den försäkrade försummar Man kan alltså komma till

åtgärden.

samma resultat som med ett undantag för olåsta cyklar.

generellt

emellertid visst utrymme för att beakta

Lagregelns smidighet ger

billighetsskäl i det enskilda fallet. Vi har alltså stannat för en lösning av det angivna slaget, som framstår som en mellan intressena på ömse

lämplig kompromiss

sidor. Regeln finns upptagen i 4 kap. ll § i lagförslaget.

till 5

Allmånmotivering kap.

10¶Premien

Sammanfattning: I fråga om premiekrav och betalningsfris—

ter föreslår vi samma första regler som enligt KFL; premien skall betalas inom från det att

fjorton dagar försäkrings-

bolaget avsänt ett krav och senare inom en månad premie från krav. blir inte fritt från ansvar

Bolaget på grund av premiedröjsmål förrän försäkringen och försäk-

sagts upp ringstagaren haft minst 14 dagar på sig att betala På premien. liknande sätt som KFL kan få ett

enligt försäkringstagaren

särskilt betalningsanstånd om han till följd av t.ex. svår sjukdom inte kunnat betala i KFL premien. Reglerna om förseningsavgift föreslås slopade. Några särskilda bestämmelser för Den avtalsfri-

företagsförsäkring ges inte. principiella

heten vid dessa innebär att försäk-

försäkringar nämligen

ringsbolaget i allmänhet får säga upp eller

försäkringen på

annat vis befria sig från ansvar så snart

försäkringstagaren

kommit i dröjsmål med

betalningen.

Reglerna om betalning av premien är helt olika i FAL och KFL. Enligt 12 § FAL skall premien betalas utan om inte säruppskov, skild har bestämts; för senare - även

förfallodag premien perioder

när försäkringen automatiskt - skall

förlängts erläggas på periodens

första dag. Vid dröjsmål med premien kan bolaget säga upp försäkringen att upphöra efter tre kan förbehålla

dagar (13 §). Bolaget

sig ansvarsfrihet vid försenad och

premiebetalning göra gällande

denna vid dröjsmål med första vid med premien genast, dröjsmål senare premie en vecka efter det att

bolaget gett försäkringstagaren

meddelande med erinran om premiens

förfallodag (14 §).

KFL:s regler att skall sända två

bygger på principen bolaget

skriftliga meddelanden till innan

försäkringstagaren ansvarigheten upphör: ett vanligt krav före

förfallodagen och sedan - om premien

till 5 196 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 10 inte betalas - en uppsägning med viss frist, inom vilken försäkrings-

kan vidta rättelse. Under fristen är försäkringstagaren skydtagaren som har rätt till premie för denna

dad, samtidigt försäkringsbolaget

tid även om sedan Första premien skall betalas

försäkringen upphör.

inom avsänts, senare premie inom en 14 dagar från det att kravet månad från krav; är i båda fallen 14 dagar (se

uppsägningsfristen

närmare 21-26 ledande tanken bakom dessa regler är att §§). Den en så som ansvarets inte skall inträda

allvarlig påföljd upphörande

alltför snabbt. Första avin kan ha kommit avvägar eller blivit

på

och kan också ha berott på andra, relativt

förbisedd, dröjsmålet

förhållanden - inte att vill upphöra

ursäktliga på försäkringstagaren

med SOU 1977:84 s. 140 f, 143). I vårt förslag till

försäkringen (se

PFL har vi ett liknande personförsäkringens del föreslagit systern för

- I företagsförsäkringens villkor regleras

(se 5 kap. 1 och 2 §§). liknande sätt som KFL, men uppsägningstiden år

fråganpå enligt

bara tre dagar. Vad först förhållanden, saknar vi

angår konsumentförsäkringens

att nu föreslå från den ordning som gäller

anledning något avsteg

och som vi ansett också för vidkomman-

rimlig personförsäkringens

regler som i KFL, om också de. Här bör alltså tas upp motsvarande utformade i närmare överenskommelse med till PFL. Vissa

förslaget

hos får här beaktas. De särskilda reglerna

särdrag personförsäkring

om av kap. 3 § PFL), vilka di-

återupplivning personförsäkring (5

rekt med att teckna ny försäkring vid sammanhänger svårigheten av hälsotillståndet, blir sålunda inte aktuella för skade-

försämring

vidkommande; en premiebetalning efter det att för-

försäkringens

får, samma sätt som enligt 26 § KFL. anses

säkringen upphört på som begäran om ny försäkring.

För del står det däremot klart att samma

företagsförsäkringens

inte alltid skulle vara På försäkringshåll har man

reglering lämplig.

bl.a. framhållit risken för spekulation från försäkringstagarens sida;

han skulle utnyttja de frister lagen ger för att skaffa sig försäkringsutan avsikt att betala premien och sedan byta bolag,

skydd någon

när fristen håller att ut. Med de höga premier som här blir

på gå

aktuella skulle fristerna vidare leda till ränteför-

ganska betydande

luster för även om fortsätter att gälla; det är

bolagen försäkringen

inte alltid lätt att ta ut ränta av kunden. Över huvud taget har dubbla frister ansetts omständligt i affärsmässiga förhållanden.

onödigt

Vi har förståelse för dessa torde de emel-

synpunkter. Väsentligen

lertid tillgodoses genom den principiella avtalsfrihet som lagen skulle tillåta vid företagsförsäkring. Också bolagens möjlighet att genom s.k. kontantklausul förbehålla ansvarsfrihet till dess premien

sig

betalas kan i viss försvåra spekulation från försäkrings-

utsträckning

sida. Man kan inte komma ifrån att åtskilliga småföretagare tagarens kan ha ett liknande behov av som en konsument just vid

skydd

underlåten premiebetalning; ofta är det fråga om förhållandevis Avsnitt 10 stora premiebelopp som inte alltid kan erläggas omedelbart, och att han då skulle mista sitt försäkringsskydd kan inte sällan framstå som obilligt. Det stämmer för övrigt bäst med allmänna kontraktsrättsliga principer att inte varje bagatellartat kontraktsbrott kan leda till så allvarliga konsekvenser som att avtalet omedelbart upphör att gälla. Vi anser oss därför inte böra ta in en särskild regel för

företagsförsäkring. I stället får man tillämpa den allmänna grundsats

vi föreslår, att avvikelse från lagens regel normalt skall godtas, men

att möjlighet till avsteg skall finnas när försäkringstagaren rimligen

bör jämställas med en konsument. En sådan ordning kan visserligen motivera speciella villkor i vissa försäkringar avsedda för småföretagare, men detta kan knappast väntas medföra nämnvärda problem

för försäkringsbolagen.

Också i övrigt har vi ansett oss böra föreslå regler om premien som i sak väsentligen motsvarar KFL:s bestämmelser; de finns in4 tagna i 5 kap. i vårt förslag. Vi har dock funnit att bestämmelsen om

förseningsavgift (24 § KFL), som enligt uppgift saknar intresse från

försäkringsbranschens synpunkt, kan utgå. Vidare har efter mönster från förslaget till PFL tagits in en särskild regel om premiebetalning genom post och bank (5 kap. 5 §). - Vi återkommer till reglernas

detaljer i specialmotiveringen.

När försäkringen förmedlas av mäklare, är det tänkbart att denne också åtar sig att sköta om av Försummelser

inbetalningen premien.

av mäklaren får här liksom i andra situationer tillräknas försäkrings-

tagaren. Uppsägning på grund av premiedröjsmål kan tillställas

mäklaren, om denne skulle ha fullmakt att företräda försäkringstagaren i detta hänseende, och underlåter mäklaren att inom den föreskrivna fristen betala in premien går det ut över de försäkrade. Om mäklaren på detta vis brister i sina skyldigheter enligt upp-

draget, kan han bli skadeståndsskyldig enligt 14§ lagen om för-

säkringsmäklare. Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3) är reglerna om premiebetalningen i förslaget till EG-direktiv inte förmånligare för försäkringstagarsidan än de regler vi föreslår. Någon ändring i SkL

behövs inte i denna del vid en harmonisering, frånsett att bestäm-

melserna måste göras tvingande vid företagsförsäkring.

till 6

Allmänmotivering kap.

11¶Försäkringsersättningen

Sammanfattning: Det s.k. berikandeförbudet i FAL ersätts med en mindre långtgående regel om att om inte annat avtalats, försäkringsersättningen skall motsvara den ekonomiska skadan. Försäkringsrörelselagen föreslås bli ändrad så

att det framgår att försäkringsersättningen inte bör täcka

konstruerade ekonomiska förluster. Liksom för närvarande i

FAL ges i SkFL regler om återanskaffningsvärdet som grund för beräkning av försäkringsersättningen; om inte annat har

avtalats skall ersättning utgå efter denna princip. Underförsäkring och dubbelförsäkring föreslås bli behandlade sam-

på

ma vis som i KFL.

I 36-44 §§ FAL finns intagna en rad allmänna bestämmelser som kan sägas röra försäkringsersättningen i vidsträckt mening. I 35 § anges att till föremål för skadeförsäkring får göras varje lagligt intresse - eller mans

försäkringstagarens tredje - som kan uppskattas i pengar. I 36-39 §§ förekommer bestämmelser om försäkringsvärdet. Bl.a. ger 39§ första stycket uttryck för det s.k. berikandeförbudet (”ej vare försäkringsgivaren pliktig att såsom ersättning för inträffad skada utgiva större belopp än som erfordras för förlustens täckande, ändå att överenskommet försäkringsbelopp är större”); viss modifikation förekommer i andra stycket. Under-

försäkring, då försäkringsbeloppet understiger det försäkrade in-

tressets värde, behandlas i 40 § och dubbelförsäkring i 41-44 §§.

KFL innehåller vissa kortfattade regler om underförsäkring och

dubbelförsäkring (35 och 36 §§); vidare föreskrivs att försäkrings-

villkoren skall innehålla regler om värderingen av skadad egendom

och annan förlust till följd av försäkringsfallet (37 § andra stycket). Frågan om hur försäkringsersättningen skall bestämmas ansågs inte

lämpad för reglering genom KFL; det framhölls att FAL:s bestäm-