Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 13 december 2001 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om skydd av hotade bevispersoner m.fl. Till särskild utredare förordnades samma dag rikspolischefen Sten Heckscher.

Utredningen, som antog namnet Personsäkerhetsutredningen, överlämnade i augusti 2002 delbetänkandet Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer (SOU 2002:71).

Utredningen har därefter fortsatt sitt arbete med återstående frågor.

Följande har såsom experter biträtt utredningen under denna andra del av arbetet: kammarrättsassessorn Cecilia Mauritzon, kammarrättsassessorn Charlotte von Essen, säkerhetsansvarige Christer Isaksson, informationschefen Gudrun Nordborg, vice överåklagaren Gunnar Adell, hovrättsrådet Lena Egelin Grunditz, kammarrättsassessorn Magnus Mathiasson, tf rådmannen Maria Lockman och kommissarien Pontus Hofte.

Hovrättsassessorn Katarina Adolfson har varit utredningens sekreterare.

Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Ett nationellt program om personsäkerhet (SOU 2004:1).

Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Stockholm i januari 2004

Sten Heckscher

/Katarina Adolfson

5

Innehåll

Förkortningar..................................................................... 13

Sammanfattning ................................................................ 15

Summary .......................................................................... 21

Författningsförslag ............................................................. 29 1

Förslag till personsäkerhetslag (200X:XX)............................ 29

2 Förslag till lag (200X:XX) om personsäkerhetsersättning....................................................... 33 3 Förslag till lag (200X:XX) om behörig domstol vid sekretess för personuppgifter.................................................. 35

4 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ....................... 36 5 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ........................... 37

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m..................................... 38 7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)......... 40

8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)............................................................................... 43

Bakgrund

1 Uppdraget och dess genomförande .............................. 47 1.1

Utredningens uppdrag............................................................. 47

Innehåll SOU 2004:1

6

1.2 Utredningens arbete.................................................................48

2 Hotet från ett narkotikasyndikat –

en uppdiktad

historia

.....................................................................51

3 Nuvarande ordning .....................................................73

3.1 Inledning...................................................................................73

3.2 Polisens ansvar..........................................................................74 3.3 Socialtjänstens ansvar...............................................................74

3.4 Brottsofferjourerna ..................................................................75 3.5 Möjligheterna till besöksförbud..............................................75

3.6 Åtgärder under det rättsliga förfarandet.................................76 3.6.1 Målsägandebiträde.........................................................76 3.6.2 Stödperson.....................................................................77 3.6.3 Vittnesstöd ....................................................................77 3.6.4 Bevisupptagning utom huvudförhandling...................78 3.6.5 Förhör i parts eller åhörares utevaro............................79 3.6.6 Säkerhetskontroll i domstol .........................................79 3.6.7 Videokonferens .............................................................80 3.7 Straffrättsliga regler..................................................................82 3.7.1 Övergrepp i rättssak......................................................82 3.7.2 Våld och hot mot tjänsteman.......................................83 3.7.3 Billighetshänsyn vid straffmätning ..............................83 3.8 Frågor rörande verkställighet av påföljder..............................85 3.8.1 Brev och telefonsamtal .................................................85 3.8.2 Underrättelse till målsäganden om permission m.m. ...............................................................................85 3.9 Ekonomisk ersättning..............................................................86 3.9.1 Skadestånd .....................................................................86 3.9.2 Brottsskadeersättning ...................................................86 3.10 Skydd av personuppgifter ........................................................87 3.10.1 Allmänt ..........................................................................87 3.10.2 Spärrmarkering..............................................................87 3.10.3 Kvarskrivning ................................................................89

Innehåll

7

3.10.4 Fingerade personuppgifter........................................... 91 3.10.5 Skyddad folkbokföring................................................. 92 3.10.6 Byte av namn................................................................. 93 3.10.7 Sekretess hos olika myndigheter.................................. 93

4 Internationella förhållanden ........................................ 97

4.1 Inledning................................................................................... 97

4.2 Vittnesskydd i andra länder..................................................... 97 4.2.1 Norden .......................................................................... 97 4.2.2 Holland........................................................................ 101 4.2.3 Storbritannien och Nordirland .................................. 102 4.2.4 Kanada ......................................................................... 103 4.2.5 USA ............................................................................. 103 4.3 Internationella instrument och samarbetsorgan .................. 104 4.3.1 EU................................................................................ 104 4.3.2 Europol........................................................................ 105 4.3.3 Europarådet................................................................. 106 4.3.4 Östersjösamarbetet..................................................... 107 4.3.5 FN................................................................................ 107

5 RPS:s förslag till handlingsprogram för skydd av bevispersoner........................................................... 109

5.1 Bakgrund ................................................................................ 109 5.2 Personkretsen......................................................................... 109

5.3 Övriga kriterier för inträde.................................................... 110 5.4 Skyddsnivåer........................................................................... 110

5.5 Basutbudet av åtgärder........................................................... 110 5.6 Beslut om programmet.......................................................... 111

5.7 Organisationsfrågor............................................................... 111 5.8 Bevisupptagning..................................................................... 112

Innehåll SOU 2004:1

8

Överväganden och förslag

6 Behovet av ökade skyddsåtgärder ...............................115

6.1 Inledning.................................................................................115

6.2 Vilka står bakom hoten och våldet?......................................115 6.3 Hur ser hoten och våldet ut?.................................................116

6.4 Omfattningen av hot och andra angrepp..............................118 6.4.1 Brottsofferutredningen...............................................118 6.4.2 Rättsstatistik................................................................119 6.5 Särskilt om vissa utsatta grupper...........................................119 6.5.1 Allmänt ........................................................................119 6.5.2 Polisen..........................................................................120 6.5.3 Åklagarna.....................................................................121 6.5.4 Domstolarna................................................................122 6.5.5 Kriminalvården............................................................123 6.5.6 Andra grupper .............................................................123

6.6 Slutsatser.................................................................................124

7 Ett nationellt program om personsäkerhet ...................127

7.1 Allmänna utgångspunkter......................................................127 7.1.1 Inledning......................................................................127 7.1.2 Ett program om personsäkerhet ................................127 7.1.3 Programmets inriktning .............................................128 7.1.4 Övergripande ansvarsfrågor .......................................129 7.1.5 En ramlagstiftning.......................................................131 7.2 Förutsättningarna för att tillämpa programmet ...................132 7.2.1 Hotbilden ....................................................................132 7.2.2 Personkretsen..............................................................133 7.2.3 Övriga förutsättningar................................................138 7.3 Handläggningen .....................................................................140 7.3.1 Polisen och kriminalvården ........................................140 7.3.2 Samarbete med andra ..................................................141 7.4 Inträde.....................................................................................143 7.4.1 Ansökan.......................................................................143

Innehåll

9

7.4.2 Beslut........................................................................... 144 7.4.3 Villkor.......................................................................... 145

7.5 Innehållet i programmet........................................................ 145 7.5.1 Allmänt........................................................................ 146 7.5.2 Ett basutbud av åtgärder ............................................ 146 7.5.3 Särskilt om kriminalvården ........................................ 151 7.6 Utträde ur programmet ......................................................... 152

7.7 Överklagande ......................................................................... 152 7.8 Sekretess ................................................................................. 154 7.8.1 Allmänt........................................................................ 154 7.8.2 Två nya sekretessbestämmelser ................................. 154 7.9 Inskränkningar i vittnesplikten............................................. 157 7.10 Framtida samarbete med andra länder.................................. 157 7.10.1 Allmänt om internationellt samarbete ...................... 158 7.10.2 Särskilt om nordiskt samarbete.................................. 158

8 Ekonomisk ersättning till hotade personer................... 161

8.1 Inledning................................................................................. 161 8.2 Ersättningsmöjligheter enligt gällande rätt .......................... 162 8.2.1 Skadestånd................................................................... 162 8.2.2 Brottsskadeersättning................................................. 163 8.2.3 Socialförsäkringsförmåner ......................................... 163 8.2.4 Bistånd enligt socialtjänstlagen.................................. 164

8.3 Frågans tidigare behandling................................................... 164 8.3.1 Inledning ..................................................................... 164 8.3.2 Rapport från RPS........................................................ 164 8.3.3 Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor ............ 165 8.3.4 Propositionen om skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. ....................................... 165 8.3.5 Utskottsuttalanden..................................................... 165 8.3.6 Brottsofferutredningen .............................................. 166 8.3.7 RPS:s förslag om skydd av bevispersoner ................. 167 8.3.8 Propositionen om stöd till brottsoffer...................... 168

Innehåll SOU 2004:1

10

8.4 Överväganden och förslag .....................................................169 8.4.1 Personsäkerhetsersättning – en ny form av ersättning införs ..........................................................169 8.4.2 Personkretsen..............................................................170 8.4.3 Ersättningens bestämmande.......................................171 8.4.4 Handläggningen ..........................................................173 8.4.5 Beskattning och utmätning ........................................174

9 Processuella frågor ...................................................177

9.1 Inledning.................................................................................177

9.2 Handläggningen av mål och ärenden då ena parten har skyddade uppgifter.................................................................178 9.2.1 Bakgrund .....................................................................178 9.2.2 Gällande forumregler..................................................179 9.2.3 Parts uppgiftsskyldighet och domstolens utredningsskyldighet ..................................................181 9.2.4 Personuppgifter hos domstolen.................................183 9.2.5 Närmare om problemen med nuvarande ordning.....187 9.2.6 Forumfrågans tidigare behandling .............................193 9.2.7 Överväganden och förslag..........................................196 9.3 Anonyma bevispersoner ........................................................203 9.3.1 Bakgrund .....................................................................203 9.3.2 Europakonventionen m.m..........................................204 9.3.3 Utländsk rätt ...............................................................205 9.3.4 Frågans tidigare behandling........................................207 9.3.5 Överväganden..............................................................209 9.4 Säkring av bevis ......................................................................211 9.4.1 Bakgrund .....................................................................211 9.4.2 Bevisupptagning enligt gällande rätt..........................211 9.4.3 Förslaget från RPS ......................................................213 9.4.4 Överväganden och förslag..........................................214

10 Genomförandefrågor .................................................217

10.1 Ekonomiska konsekvenser ....................................................217 10.1.1 Utgångspunkterna för våra beräkningar....................217 10.1.2 De beräknade kostnaderna .........................................218 10.2 Andra konsekvenser...............................................................221

Innehåll

11

10.3 Ikraftträdande ........................................................................ 221

11 Författningskommentar ............................................. 223

11.1 Förslaget till personsäkerhetslag........................................... 223

11.2 Förslaget till lag om personsäkerhetsersättning .................. 228 11.3 Förslaget till lag om behörig domstol vid sekretess för personuppgifter...................................................................... 230

11.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .................. 231 11.5 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ...................... 232

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. .................................................. 232 11.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen....................... 232

11.8 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen.............. 233

Bilagor

1 Kommittédirektiv .................................................................. 237

2 Förslag till Nationella riktlinjer för personsäkerhetsarbete ........................................................... 245

13

Förkortningar

bet. betänkande BrB Brottsbalken BRÅ Brottsförebyggande rådet dir. direktiv Ds Departementsserien DV Domstolsverket EU Europeiska unionen FB Föräldrabalken FL Förvaltningslagen (1986:223) HD Högsta domstolen JO Justitieombudsmannen JuU Justitieutskottet KvaL Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I prop. proposition PRV Patent- och registreringsverket RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen RPS Rikspolisstyrelsen rskr. riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket RÅ Riksåklagaren SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SkL Skadeståndslagen (1972:207) SkU Skatteutskottet SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SOU Statens offentliga utredningar ÄB Ärvdabalken ÄktB Äktenskapsbalken

15

Sammanfattning

Bakgrund

Utsagor från vittnen och andra bevispersoner är ett väsentligt inslag i en effektiv rättskipning. Hot och våld mot bevispersoner och deras anhöriga utgör därför ett stort hinder i det brottsbekämpande arbetet. Om det allmänna inte kan erbjuda bevispersoner ett tillräckligt skydd vid sådana angrepp, finns det risk för att dessa väljer att inte samarbeta med polisen, vilket i sin tur kan få till följd att grova brott förblir ouppklarade. Också hot och våld mot anställda inom rättsväsendet och andra utsatta grupper är ett allt större problem.

I Sverige har vi sedan länge sett mycket allvarligt på försöken att sabotera rättsprocesser genom att påverka bevispersoner med våld eller hot. Detsamma gäller angreppen mot andra utsatta personkategorier. Polisen spelar självklart en viktig roll i arbetet med att skydda och hjälpa utsatta personer. I dag saknas dock ett för riket sammanhållet och professionellt program för hur skyddet för allvarligt hotade personer skall vara beskaffat. Det skydd som likväl erbjuds riskerar därmed att bli amatörmässigt och mindre effektivt. Det ligger ett värde i enhetliga ramar och en nationell samordning av detta skyddsarbete. Detta kan åstadkommas genom enhetliga bestämmelser rörande skyddsåtgärder, arbetsmetoder och rutiner.

Vi har fått i uppdrag att utforma ett nationellt program till skydd för bevispersoner m.fl. och att lämna förslag i frågor som har samband med ett sådant program. Till grund för vårt arbete ligger ett förslag från RPS från december 2000 om ett handlingsprogram till skydd för bevispersoner.

Sammanfattning SOU 2004:1

16

Våra förslag

Ett nationellt program om personsäkerhet

En ny lag

Vi föreslår att det skall införas ett nationellt program om person-

säkerhet. Programmet skall regleras i en särskild lag. Härmed upp-

nås en enhetlig modell för personsäkerhetsarbete i hela landet.

I lagen skall vissa grundläggande frågor behandlas såsom förutsättningarna för programmets tillämpning, beslutsgången och rätten till överklagande.

Personer som får beviljas inträde i programmet

Programmet är inriktat på att omfatta en snäv personkrets.

I första hand är det tänkt att tillämpas beträffande bevispersoner som medverkar i en förundersökning eller rättegång rörande grov eller organiserad brottslighet och deras närstående. Med bevispersoner avses målsägande och vittnen men även misstänkta och tilltalade. Det är erfarenhetsmässigt i sistnämnda grupp som de mera komplicerade skyddsfrågorna uppkommer.

Härutöver får programmet tillämpas beträffande anställda inom rättsväsendet, t.ex. poliser, och deras närstående.

Slutligen kan programmet tillämpas även beträffande andra personer, om det föreligger särskilda skäl. Det kan handla om politiker, journalister och andra exponerade grupper.

Förutsättningar för programmets tillämpning

En första förutsättning för att en person skall beviljas inträde i programmet är att det föreligger en påtaglig risk för brottslighet som riktar sig mot dennes eller en närståendes liv, hälsa, frihet eller frid.

För att en bevisperson skall beviljas inträde krävs härutöver att 1) de uppgifter bevispersonen lämnar bedöms ha betydelse för

möjligheten att uppnå tillräckliga skäl för åtal och fällande dom, 2) det finns ett samband mellan risken för brott och de uppgifter

som bevispersonen lämnar,

SOU 2004:1 Sammanfattning

17

3) bevispersonen samtycker till att genomföra programmet och

bedöms komma att följa de villkor som ställs, 4) bevispersonen har rätt att stadigvarande vistas i landet och 5) andra säkerhetsåtgärder bedöms otillräckliga.

För att programmet skall tillämpas beträffande andra personer än bevispersoner krävs att förutsättningarna i 3–5 är uppfyllda. Beträffande anställda inom rättsväsendet krävs dessutom att det finns ett samband mellan risken för brott och tjänsten.

Ansvaret för handläggningen

Att skydda hotade personer är i huvudsak en polisiär fråga. Polisen skall därför ha huvudansvaret för programmet.

Även kriminalvården skall dock ha ett visst ansvar för programmet. Det gäller de personer som undergår verkställighet av fängelse. Polisen skall emellertid ha ansvar för intagen som vistas utanför anstalten med stöd av 34 § KvaL.

Polisen och kriminalvården skall samarbeta med varandra och med andra samhällsorgan som berörs av ett personsäkerhetsärende. Insatser från myndigheter utanför programmet kan vara mycket viktiga för att programmet skall lyckas. Det kan t.ex. handla om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten, medicinsk hjälp från sjukvården eller skydd av personuppgifter inom folkbokföringen.

Inträde

En ansökan om inträde i programmet får göras av den som önskar skydd i programmet, en myndighet som utreder ett med inträdet sammanhängande brott eller kriminalvården. Frågan om inträde får även tas upp självmant av polisen.

Ansökan om inträde skall göras hos en polismyndighet. Är förutsättningarna uppfyllda, skall inträde beviljas.

Polisen får ställa upp villkor för programmets genomförande som den enskilde är skyldig att följa.

Sammanfattning SOU 2004:1

18

Innehållet i programmet

Den som beviljats inträde i programmet skall få hjälp med de säkerhetsåtgärder som bedöms nödvändiga och möjliga att genomföra, t.ex. skyddat boende.

Den enskilde skall även få hjälp med myndighetskontakter och annat som krävs för att genomföra programmet.

Utträde

En polismyndighet får besluta om utträde ur programmet, om någon av förutsättningarna för att tillämpa det inte längre föreligger.

Överklagande

Ett avslagsbeslut på en ansökan om inträde i programmet eller ett beslut om utträde ur programmet får överklagas till RPS.

Sekretess

För att arbetet med personsäkerhetsprogrammet skall fungera måste sekretesslagstiftningen vara utformad på ett ändamålsenligt sätt. Uppgifter om dem som skyddas i programmet liksom uppgifter om polisens arbetsmetoder och rutiner får inte hamna i orätta händer. Vi föreslår därför nya bestämmelser i sekretesslagen.

Framtida samarbete med andra länder

Ett viktigt inslag i personsäkerhetsarbete är att flytta den hotade personen långt bort från själva hotet. Sverige är dock ett relativt litet land, och det är därför inte alltid lätt att uppnå tillräcklig säkerhet vid en flyttning inom landet.

Några rutiner för utbyte mellan Sverige och andra länder finns inte i dag, eftersom internationellt samarbete regelmässigt förutsätter att de länder som deltar har ett fullt utbyggt nationellt handlingsprogram. När det svenska programmet antagits öppnas därför nya möjligheter till samarbete med andra länder.

SOU 2004:1 Sammanfattning

19

Ekonomisk ersättning till hotade personer

En allvarligt hotad person utsätts inte bara för mänskligt lidande utan drabbas också ofta av ekonomiska problem. Den hotade måste kanske flytta till en annan ort vilket kan dra med sig extra kostnader för boende och flyttning samt minskade inkomster i samband med byte av arbete.

Vi föreslår därför att den som är föremål för åtgärder i det nya programmet skall ha rätt till ersättning från staten, s.k. person-

säkerhetsersättning. Sådan ersättning skall kunna utgå även till andra

personer som riskerar att utsättas för brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa, frihet eller frid, om det föreligger synnerliga skäl.

Personsäkerhetsersättning skall lämnas i skälig utsträckning för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och förlust vid avyttring av egendom som orsakas av åtgärder till förebyggande av brott.

Ärendena om personsäkerhetsersättning skall prövas av Brottsoffermyndigheten.

Processuella frågor

Olika processuella problem kan uppstå i samband med handläggningen av mål och ärenden i domstol när ena parten har skyddade personuppgifter.

Ett av problemen är svårigheten för käranden att välja rätt forum när sekretess gäller för svarandens adressuppgift. För att komma till rätta med detta problem föreslår vi att det skall införas särskilda forumregler för sådana situationer. För de allmänna domstolarnas del införs en generell forumregel. När det gäller verkställighet i familjemål införs för länsrätternas del en särskild forumregel i föräldrabalken.

En annan processuell fråga gäller behovet av åtgärder som syftar till att förhindra att en bevisperson, på grund av rädsla för repressalier, vid huvudförhandlingen ändrar en tidigare lämnad uppgift eller avstår från att lämna en sådan. I denna del föreslår vi att RPS och RÅ får i uppdrag att utforma riktlinjer för videoinspelning av förhör med bevispersoner som riskerar att utsättas för brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa, frihet eller frid.

Sammanfattning SOU 2004:1

20

Ekonomiska konsekvenser

Internationella erfarenheter visar att skyddsprogram är mycket kostnadskrävande eftersom ett effektivt säkerhetsarbete är förenat med stora utgifter. Dessutom tenderar kostnaderna för ett program att öka år för år beroende på att allt fler beviljas inträde i programmet men få lämnar det.

Vi har uppskattat att vårt förslag medför kostnader för staten på uppskattningsvis 50 miljoner kr det första året, varav 40 miljoner kr hänför sig till programmet och 10 miljoner kr till den nya ersättningsformen. Efter hand som fler personer tas in i programmet förväntas kostnaderna öka med några miljoner för varje år.

En del av kostnaderna för programmet motsvaras av utgifter som polisen har redan i dag för personskyddsarbete. Mellanskillnaden uppvägs av avsevärda besparingar i form av uteblivna kostnader för det allmänna och för enskilda.

Ikraftträdande

Våra förslag kräver inte så omfattande förberedelser. Det är också angeläget att personsäkerhetsprogrammet kan börja tillämpas snarast. Vi bedömer därför att ikraftträdande bör kunna ske den 1 januari 2005.

21

Summary

Background

Statements by witnesses, parties and other persons providing evidence (witnesses) are an essential element of the efficient administration of justice. The occurrence of serious forms of threats and violence towards witnesses and their relatives therefore constitutes a major impediment to the work in combating crime. If the public cannot offer witnesses sufficient protection from such attacks, there is a risk that they will opt not to cooperate with the police, which in its turn means that serious crimes may remain unresolved. Threats and violence against employees within the public legal services and other exposed groups also constitute an ever greater problem.

We have in Sweden for many years viewed attempts to sabotage legal proceedings by influencing witnesses through violence or threats as very serious. The same also applies to attacks against other vulnerable categories of persons. The police obviously play an important role in the work with protecting and helping vulnerable persons. However, there is currently no national system of rules regarding the work of the police regarding protection of persons subject to serious threats. This means that the security measures that can be implemented vary throughout Sweden. In order to achieve uniformity, the work of the police should therefore be coordinated nationally. This primarily involves the introduction of uniform provisions concerning protective measures, working methods and routines.

Set against this background, we have been given the assignment to formulate a national programme for the protection of witnesses and others, and to submit proposals on matters related to such a programme. A proposal by the National Police Board (RPS) on a programme of action for the protection of witnesses, from December 2000, formed a basis for our work.

Summary SOU 2004:1

22

Our proposals

A national programme for personal security

A new act

We propose that a national programme for personal security is introduced. The programme should be governed by a special act. In this way, a uniform model for personal security work will be established throughout Sweden.

Certain fundamental issues will be covered by the act such as the preconditions for the application of the programme, the procedure for decision-making and the right to appeals.

Persons who may be accepted into the programme

The programme is aimed at covering a narrow group of people.

In the first instance, it is intended that it will be applied regarding witnesses who participate in preliminary investigations or trials concerning serious or organised criminality, and closely related persons. ‘Witnesses’ here means both the aggrieved party and witnesses, but also suspects and the accused. Experience has shown that it is regarding the latter group that the more complicated protection issues arise.

In addition to this, the programme may be applied concerning employees within the public legal services, for example police officers and closely related persons.

Finally, the programme can also be applied concerning other persons if there are special reasons. For instance it may apply to politicians, journalists and other vulnerable groups.

Preconditions for the application of the programme

A primary precondition for a person being accepted into the programme is that there is a manifest risk of criminality that is directed against his or her or a closely related person’s life, health, liberty or freedom.

In order for a witness to be accepted it is in addition required that:

Summary

23

1) the information provided by the witness is assessed to be of

significance to the possibility of achieving sufficient cause to prosecute and a conviction,

2) there is a link between the risk of crime and the information

that the witness provide,

3) the witness consents to undergoing the programme and is

considered to comply with the conditions that are imposed,

4) the witness is entitled to permanently stay in Sweden, and 5) other security measures are considered insufficient.

In order for the programme to be applied concerning other persons than witnesses it is required that the preconditions under 3 to 5 are satisfied. As regards employees within the public legal services it is also required that there is a link between the risk of a crime and the service.

Responsibility for processing

The protection of threatened persons is mainly a police issue. The police should therefore have the main responsibility for the programme.

However, the prison and probation service should also have certain responsibility for the programme. This applies to those persons against whom a sentence of imprisonment is being enforced. However, the police should have responsibility for inmates who are spending time outside the institution pursuant to Section 34 of the Act on Correctional Treatment in Institutions (KvaL).

The police and the prison and probation service should cooperate with each other and with other public bodies that are affected by a personal security matter. The work of public authorities outside the programme can be very important for the programme to succeed. This may, for example, concern financial support by the social welfare services, medical assistance by the health care services and protection of personal data within the population registration service.

Summary SOU 2004:1

24

Acceptance

An application for acceptance into the programme may be made by a person who applies for protection under the programme, a public authority investigating a crime related to the acceptance or the prison and probation service. The issue of acceptance may also be taken up by the police on their own volition.

An application for acceptance should be made to a policy authority. If the preconditions are satisfied, acceptance should be granted.

The police may impose conditions for the implementation of the programme, with which the individual is liable to comply.

Content of the programme

A person who has been accepted into the programme should receive assistance with the security measures that are considered necessary and possible to implement, for example protected housing.

The individual should also obtain assistance with contacts with the public authorities and other matters required to implement the programme.

Exit

A police authority may decide on exit from the programme, if any of the preconditions for applying it no longer exists.

Appeals

A decision rejecting an application for acceptance into the programme or a decision on exit from the programme may be appealed against to the RPS.

Secrecy

In order to ensure that the work with the personal security programme functions, the secrecy legislation must be formulated in an appropriate way. Details of those protected under the programme and similarly information about police working methods and routines

Summary

25

may not end up in the wrong hands. We therefore propose that new provisions are introduced into the Secrecy Act.

Future cooperation with other countries

An important element of personal security work is to move the threatened person far away from the threat itself. However, Sweden is a rather small country, and it is therefore not always easy to achieve sufficient security by a move within the country.

There are currently no routines for exchanges between Sweden and other countries, as it is normally a precondition for international cooperation that the countries that participate have a fully developed national programme of action. When the Swedish programme is adopted, opportunities will therefore be opened for cooperation with other countries.

Financial compensation to threatened persons

A person subject to serious threats is not only exposed to human suffering but is also often adversely affected by financial problems. The person threatened perhaps must move to another district, which can involve additional costs for housing and moving expenses and also reduced income in conjunction with changing job.

We therefore propose that those who are subject to measures in the new programme should be entitled to compensation from the Government, so-called personal security compensation. It should also be possible to pay such compensation to other persons who are at risk of being exposed to criminality directed at their life, health, liberty or freedom, provided there are extraordinary reasons.

Personal security compensation should be granted to a reasonable extent for expenses, lost earnings, disruption of business operations and loss in connection with disposal of property caused by measures to prevent crime.

Matters concerning personal security compensation should be considered by the Crime Victim Compensation and Support Authority.

Summary SOU 2004:1

26

Procedural issues

Various procedural problems can arise in conjunction with the processing of cases and matters at court when one of the parties has protected personal data.

One of the problems is the difficulty for the plaintiff in choosing the right forum when secrecy applies regarding the defendant’s address details. In order to resolve this problem we propose that special forum rules should be introduced for such situations. On the part of the general courts, a general forum rule will be introduced. As regards enforcement in family cases, a special forum rule on the part of the county administrative courts will be introduced into the Parental Code. Another procedural issue concerns the need for measures aimed at preventing that a witness, owing to fear of reprisals, changes statements previously made or refrains from providing such statements at a main hearing. In this respect we propose that the RPS and the Office of the Prosecutor-General (RÅ) are given the assignment of formulating guidelines for the video recording of questionings with witnesses who are at risk of being exposed to criminality directed against life, health, liberty or freedom.

Financial consequences

International experience shows that protective programmes are very costly, as effective security work entails great expense. Moreover, the costs for a programme tend to increase year by year depending on an increasing number being accepted into the programme but few leaving it.

We have estimated that our proposal will entail costs for the Government of an estimated 50 million kronor for the first year, of which 40 million kronor is referable to the programme and 10 million kronor to the new form of compensation. In time, as more persons are brought into the programme, it is expected that these costs will increase by some millions each year.

Some of the costs of the programme are already covered by the costs that the police currently incur for personal protection work. The difference is balanced by substantial savings in the form of non-occurring costs for the public and for individuals.

Summary

27

Entry into force

Our proposals do not require very extensive preparations. It is also important that it is possible to commence the personal security programme as soon as possible. We therefore consider that it should enter into force on 1 January 2005.

29

Författningsförslag

1 Förslag till personsäkerhetslag (200X:XX)

Härigenom föreskrivs följande.

Ett nationellt program om personsäkerhet

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ett nationellt program om personsäkerhet.

2 § Med bevispersoner avses i denna lag misstänkta, tilltalade, målsägande, vittnen och andra som medverkar i en förundersökning eller rättegång rörande grov eller organiserad brottslighet.

Förutsättningarna för programmets tillämpning

Personkretsen

3 § Programmet får tillämpas beträffande

1) bevispersoner, 2) anställda inom rättsväsendet och 3) närstående till personer under 1 och 2. Programmet får tillämpas även beträffande andra personer, om det föreligger särskilda skäl.

Risk för brott

4 § En förutsättning för att en person skall beviljas inträde i programmet är att det föreligger en påtaglig risk för brottslighet som riktar sig mot dennes eller en närståendes liv, hälsa, frihet eller frid.

Författningsförslag SOU 2004:1

30

Övriga förutsättningar

5 § För att en bevisperson skall beviljas inträde i programmet krävs, utöver vad som följer av 4 §, att

1) de uppgifter bevispersonen lämnar bedöms ha betydelse för möjligheten att uppnå tillräckliga skäl för åtal och fällande dom,

2) det finns ett samband mellan risken för brott och de uppgifter som bevispersonen lämnar,

3) bevispersonen samtycker till att genomföra programmet och bedöms komma att följa de villkor som ställs,

4) bevispersonen har rätt att stadigvarande vistas i landet och 5) andra säkerhetsåtgärder bedöms otillräckliga. För att programmet skall tillämpas beträffande andra personer än bevispersoner krävs att förutsättningarna i första stycket 3–5 är uppfyllda. Beträffande anställda inom rättsväsendet krävs dessutom att det finns ett samband mellan risken för brott och tjänsten.

Ansvaret för handläggningen

Polisen

6 § Polisen ansvarar för programmet, om inte annat följer av 7 §.

Kriminalvården

7 § Kriminalvården ansvarar för programmet beträffande den som undergår verkställighet av fängelse. Polisen har dock ansvar för intagen som vistas utanför anstalten med stöd av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Samarbete

8 § Polisen och kriminalvården skall samarbeta med varandra och med andra myndigheter och samhällsorgan som berörs av ett ärende enligt denna lag. Andra myndigheter skall ge polisen och kriminalvården stöd i deras arbete.

SOU 2004:1 Författningsförslag

31

Inträde

Ansökan

9 § En ansökan om inträde i programmet får göras av den som önskar skydd i programmet, en myndighet som utreder ett med inträdet sammanhängande brott eller kriminalvården. Frågan om inträde får även tas upp självmant av polisen.

10 § Ansökan om inträde skall göras hos en polismyndighet.

Den skall innehålla uppgifter om den enskilde i de hänseenden som avses i 3-5 §§.

Beslut

11 § En ansökan om inträde skall prövas skyndsamt.

Är förutsättningarna i 3-5 §§ uppfyllda, skall inträde beviljas.

Villkor

12 § Polisen får ställa upp villkor för programmets genomförande som den enskilde är skyldig att följa.

Innehållet i programmet

13 § Den som beviljats inträde i programmet skall få hjälp med de säkerhetsåtgärder som bedöms nödvändiga och möjliga att genomföra.

Den enskilde skall få hjälp även med myndighetskontakter och annat som krävs för att genomföra programmet.

Utträde

14 § En polismyndighet får besluta om utträde ur programmet, om någon av förutsättningarna för att tillämpa det inte längre föreligger.

Författningsförslag SOU 2004:1

32

Överklagande

15 § Ett avslagsbeslut på en ansökan om inträde i programmet eller ett beslut om utträde ur programmet får överklagas till Rikspolisstyrelsen.

Överklagandet skall ges in till den polismyndighet som har meddelat beslutet. Det skall ha kommit in dit inom tre veckor från dagen för beslutet.

Rikspolisstyrelsens beslut får inte överklagas.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen beslutar får meddela närmare föreskrifter om vilka polismyndigheter som skall ansvara för programmet och lagens tillämpning i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

SOU 2004:1 Författningsförslag

33

2 Förslag till lag (200X:XX) om personsäkerhetsersättning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Den som är föremål för åtgärder enligt bestämmelserna i personsäkerhetslagen (200x:xx) har rätt till ersättning från staten enligt denna lag (personsäkerhetsersättning).

Ersättning kan utgå även till andra personer som riskerar att utsättas för brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa, frihet eller frid, om det föreligger synnerliga skäl.

Bestämmande av ersättning

2 § Personsäkerhetsersättning lämnas i skälig utsträckning för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och förlust vid avyttring av egendom som orsakas av åtgärder till förebyggande av brott.

3 § När personsäkerhetsersättning bestäms, skall andra möjligheter till ersättning beaktas.

4 § Personsäkerhetsersättning fastställs i form av engångsbelopp och betalas med högst tio gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller då ersättningen bestäms.

Handläggningen

5 § Ärende om personsäkerhetsersättning prövas av Brottsoffermyndigheten.

6 § Ansökan om personsäkerhetsersättning skall göras inom två år från det att utgiften eller förlusten uppstod.

7 § Beträffande prövningen av ärende om personsäkerhetsersättning gäller i övrigt vad som sägs om ärende om brottsskadeersättning i 1215 §§brottsskadelagen (1978:413) i tillämpliga delar.

Författningsförslag SOU 2004:1

34

Övrigt

8 § Anspråk på personsäkerhetsersättning får inte överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig för lyftning.

9 § Personsäkerhetsersättning får inte utmätas.

10 § Utgår personsäkerhetsersättning, inträder staten intill det utgivna beloppet i den ersättningsberättigades rätt till skadestånd till den del detta inte har beaktats vid bestämmande av ersättningen. Detsamma gäller beträffande annan förmån som hade bort beaktas vid ersättningens bestämmande men som då inte var känd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

SOU 2004:1 Författningsförslag

35

3 Förslag till lag (200X:XX) om behörig domstol vid sekretess för personuppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

Följer av lag att talan skall väckas eller ansökan göras vid tingsrätten i den ort där part eller annan har hemvist eller är folkbokförd, får, om sekretess gäller för dennes personuppgifter, talan väckas eller ansökan göras vid tingsrätt som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Författningsförslag SOU 2004:1

36

4 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 36 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 Kap. Om vittne

6 §

Vittne vägra att yttra sig angående omständighet, vars yppande skulle röja, att vittnet eller någon honom närstående, som avses i 3 §, förövat brottslig eller vanärande handling. Vittne

må även vägra att avgiva utsaga, varigenom yrkeshemlighet skulle uppenbaras, om ej synnerlig anledning förekommer, att vittnet höres därom.

Ett vittne får vägra att yttra sig

angående omständighet, vars yppande skulle röja, att vittnet eller någon honom närstående, som avses i 3 §, förövat brottslig eller vanärande handling. Ett

vittne får vägra att yttra sig också i syfte att inte röja yrkeshemlighet eller uppgift som hänför sig till verksamhet enligt personsäkerhetslagen (200x:xx), om inte synnerlig anledning förekommer, att vittnet hörs därom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

SOU 2004:1 Författningsförslag

37

5 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken1 att 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap. Om verkställighet av domar, beslut eller avtal om

vårdnad, boende eller umgänge

1 §2

Vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i dom eller beslut om vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande av barn söks hos länsrätten. Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är det inte särskilt medgivet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten inte vidta åtgärder enligt 2-4 §§.

Verkställighet av avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § andra stycket söks hos länsrätten. Vad som i detta kapitel föreskrivs om verkställighet av dom eller beslut som vunnit laga kraft gäller även ett sådant avtal.

Gäller sekretess för motpartens eller barnets personuppgifter, får verkställighet enligt andra eller tredje stycket sökas hos länsrätt som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

1 Balken omtryckt 1995:974 2 Senaste lydelse 1998:319

Författningsförslag SOU 2004:1

38

6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1963:193 ) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. att 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till fengsel eller hefte, på begäran verkställas här i riket, om den dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket, även eljest domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna

finnes lämpligast.

I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till fengsel eller hefte, får på begäran verkställas här i riket, om den dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket eller riskerar han att utsättas

för brottslighet som riktar sig mot hans liv, hälsa, frihet eller frid, får

även annars domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna anses lämpligast.

8 §3

Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse,

verkställas i Danmark,

Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Här i riket meddelad dom,

varigenom dömts till fängelse,

får verkställas i Danmark,

Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten.

3 Senaste lydelse 1983:226

SOU 2004:1 Författningsförslag

39

Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständligheterna finnes lämpligast.

Uppehåller han sig i någon av nämnda stater eller riskerar han

att utsättas för brottslighet som riktar sig mot hans liv, hälsa, frihet eller frid, får även annars

domen verkställas där, om det med hänsyn till omständligheterna anses lämpligast.

Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den andra staten, skall kriminalvårdsstyrelsen vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Styrelsen får därvid begära hjälp av polismyndigheten i den ort där den dömde uppehåller sig.

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polismyndigheten på begäran av myndighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

Skall den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Författningsförslag SOU 2004:1

40

7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)4

dels att det skall införas en ny paragraf, 5 kap. 8 §, av följande

lydelse,

dels att 7 kap. 15 och 21 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att

förebygga eller beivra brott

8 §

Sekretess gäller för uppgift om verksamhet enligt personsäkerhetslagen (200x:xx), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att verksamheten skadas.

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds

personliga förhållanden

15§5

Sekretess gäller

1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen,

2. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret,

för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende om fingerade personuppgifter för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående

4 Omtryckt 1992:1474 5 Senaste lydelse 1999:328

SOU 2004:1 Författningsförslag

41

lider men. Om en uppgift för vilken sådan sekretess gäller har lämnats till en annan myndighet, gäller sekretessen också där.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt personsäkerhetslagen (200x:xx) eller lagen (200x:xx) om personsäkerhetsersättning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

I fråga om uppgift i allmän handling enligt första eller andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år.

21 §6

Sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut av Kriminalvårdsstyrelsen eller någon av kriminalvårdens nämnder och inte heller annat beslut i ett kriminalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminalvård i anstalt.

Sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut av Kriminalvårdsstyrelsen eller någon av kriminalvårdens nämnder och inte heller annat beslut i ett kriminalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminalvård i anstalt utom

i ärende enligt 5 § lagen ( 1963:193 ) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

6 Senaste lydelse 1994:595

Författningsförslag SOU 2004:1

42

Sekretess gäller också hos regeringen i ärende om överförande av verkställighet av brottmålsdom för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte regeringens beslut i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

SOU 2004:1 Författningsförslag

43

8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) att det skall införas en ny paragraf, 8 kap. 30 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. Inkomster som är skattefria

Hittelön m.m.

30 a §

Ersättning enligt lagen (200x:xx) om personsäkerhetsersättning är skattefri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

BAKGRUND

47

1 Uppdraget och dess genomförande

1.1 Utredningens uppdrag

För polisens och åklagarnas brottsbekämpande arbete är det av avgörande betydelse att personer som har upplysningar att lämna vågar träda fram och medverka i förundersökning och rättegång. Detta gäller särskilt i samband med den grova och organiserade brottsligheten. Lika viktigt är det att poliser och andra utsatta yrkeskategorier kan utföra sitt arbete utan att utsättas för repressalier i form av hot och våld.

I dag förekommer dock att nu nämnda grupper av personer blir föremål för allvarliga hot och våldsamma hämndaktioner. Mot denna bakgrund har vi fått i uppdrag att utforma ett nationellt program till skydd för bevispersoner m.fl. Vi skall också lämna förslag i frågor som har samband med ett sådant program. Till grund för vårt arbete ligger ett förslag från RPS från december 2000 om ett handlingsprogram till skydd för bevispersoner.

Vid utformningen av programmet har vi i uppdrag att särskilt överväga vissa frågor. En sådan handlar om vilken personkrets som bör kunna omfattas av programmet. Förslaget från RPS tar sikte på personer som på grund av medverkan i förundersökning och rättegång om grov eller organiserad brottslighet löper allvarlig risk att bli utsatta för brottsliga angrepp. I våra direktiv framhålls dock att behov av att kunna omfattas av ett program kan finnas även för bevispersoner som medverkar i förundersökning och rättegång om annan allvarlig brottslighet, t.ex. våld eller hot om våld inom familjen. Även i dessa fall skall det allmänna tillhandahålla skydd.

Eftersom situationerna delvis ser olika ut vid organiserad brottslighet och familjevåld valde vi att behandla dem var för sig. Våra förslag på utökade skyddsåtgärder i samband med familjerelaterat våld presenterades i augusti 2002 i delbetänkandet Nationell hand-

lingsplan mot våld i nära relationer (SOU 2002:71). I det här

betänkandet redovisar vi resten av vårt uppdrag.

Uppdraget och dess genomförande SOU 2004:1

48

Utöver uppgiften att utforma ett nationellt program för hotade bevispersoner m.fl. ingår i vårt uppdrag att lösa vissa närliggande frågor. Det gäller t.ex. frågan om ekonomisk ersättning till den som är i behov av skydd samt olika processuella problem som kan uppstå då ena parten i en process har skyddade personuppgifter. Dessa frågor tar inte sikte enbart på personer som kan bli aktuella för vårt program utan de har betydelse för en vidare krets av hotade och förföljda personer, t.ex. våldsutsatta kvinnor. Detta innebär att vårt slutbetänkande utöver förslag till ett program för hotade bevispersoner m.fl. innehåller ytterligare förslag som syftar till att motverka våld i nära relationer.

Utredningens direktiv återges i sin helhet som bilaga 1. Enligt de ursprungliga direktiven skulle utredningen redovisa sitt uppdrag senast den 1 september 2003. Genom tilläggsdirektiv den 8 maj 2003 beslutade regeringen att uppdraget i stället skall redovisas senast den 31 december 2003.

1.2 Utredningens arbete

Utredningen påbörjade sitt arbete i den nu aktuella delen hösten 2002.

Under arbetet med delbetänkandet tog vi ett stort antal kontakter med polismyndigheter och andra myndigheter, kommuner och ideella organisationer. De synpunkter och erfarenheter rörande skydd av hotade och våldsutsatta personer vi då inhämtade har varit till stor nytta också i vårt fortsatta arbete.

I arbetet med att utforma ett nationellt program har också våra nära kontakter med polismyndigheterna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län varit mycket betydelsefulla. Även Rikskriminalpolisen har här spelat en viktig roll liksom synpunkter från Säkerhetspolisen och RÅ.

När det gäller myndigheternas hantering av skyddade personuppgifter har utredningen träffat företrädare för Skatteverket, DV, RFV och Socialstyrelsen. I samband med frågorna om ersättning till hotade och förföljda personer har vi också haft värdefulla kontakter med Brottsoffermyndigheten.

Vidare har företrädare för utredningen ingått i en nordisk arbetsgrupp under ländernas rikspolischefer där syftet har varit att bana väg för ett kommande samarbete mellan länderna i vittnesskydds-

SOU 2004:1 Uppdraget och dess genomförande

49

frågor. I samband med det arbetet har utredningen träffat chefen för vittnesskyddet i Kanada.

Utredningen har under arbetets gång även sammanträffat med personer som p.g.a. allvarliga hot lever skyddade och på så sätt fått del av enskildas erfarenheter av och synpunkter på skyddsarbete.

Slutligen har utredningen samrått med Beredningen för rättsväsendets utveckling (Ju 2000:13) och Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06).

51

2 Hotet från ett narkotikasyndikat –

en uppdiktad historia

En annorlunda inledning

I vårt land förekommer att personer som på olika sätt medverkar i brottsutredningar och rättegångar om grov eller organiserad brottslighet utsätts för hot och våld, ibland av mycket allvarligt slag. Inte sällan är det personer som själva har en kriminell bakgrund som hamnar i den hotades situation när de av olika skäl väljer att i stället börja samarbeta med polisen. Dessa personers medverkan är mycket viktig i rättsväsendets kamp mot den grova brottsligheten. Den gör det möjligt att lagföra personer som polisen många gånger annars inte skulle komma åt. Samtidigt uppstår ofta extrema hotbilder mot den som ”tjallat”.

Men också andra personkategorier än kriminella utsätts för allvarliga hotelser, t.ex. vittnen, målsägande och anställda inom rättsväsendet. Det har även blivit vanligare att politiker blir allvarligt hotade på grund av sitt arbete och engagemang i olika frågor.

I Sverige finns inget nationellt vittnesskyddsprogram som kan ta hand om och hjälpa hotade personer. Naturligtvis vidtar polisen och andra berörda myndigheter redan i dag en rad skyddsåtgärder i sådana situationer, men arbetet behöver bli mera strukturerat och enhetligt. Polisen behöver också bättre verktyg och mera resurser för denna verksamhet. Vårt uppdrag är att skapa sådana förutsättningar i ett nationellt program.

För att illustrera vad arbetet med att skydda hotade personer innebär har vi valt att inleda betänkandet med en uppdiktad historia. I detta kapitel får läsaren stifta bekantskap med några personer som hotas av företrädare för ett narkotikasyndikat och som behöver polisens skydd och hjälp. Arbetet med att skydda hotade personer är en både komplex och svårhanterlig verksamhet och också en relativt okänd värld för många. Vi tror därför att denna berättelse kan utgöra en värdefull bakgrund till våra överväganden och förslag.

Hotet från … SOU 2004:1

52

Historien utspelar sig efter det att en lag om ett personsäkerhetsprogram har trätt i kraft. Detta innebär att det finns en särskild organisation hos polis och kriminalvård för ärenden om hotade personer. På så sätt kan man säga att vi går händelserna i förväg. Poängen med historien ligger emellertid framför allt i att åskådliggöra vilka problem som kan uppstå när programmet trätt i kraft – följdfrågor som vi försöker lösa i betänkandet.

Personerna i historien har aldrig existerat, men mycket av det som händer dem bygger på verkliga händelser. Fallet visar först och främst vilka stora krav som ställs på de poliser som handlägger personsäkerhetsärenden men också på deras behov av samarbete och kontakter med andra organ, både offentliga och privata. Exemplet är tänkt att även ge en inblick i vad det rent mänskligt sett kan innebära för en person att beviljas inträde i ett program. Det är långt ifrån en glamorös tillvaro. Tvärtom utsätts den enskilde för stora påfrestningar av skilda slag.

Vi får följa huvudpersonerna från att behovet av skydd uppstår tills hovrättens dom vinner laga kraft. Berättelsen avslutas med att vi får veta hur situationen ser ut för de inblandade tre år senare.

En presentation av de inblandade

Vår historia handlar om vännerna Hans Svensson, 56 år, och Lars Andersson, 43 år, båda bosatta i Östad i södra Sverige.

Hans driver sedan många år tillbaka stadens mest ansedda hotell med restaurang, Stora Hotellet. Han är gift med Disa, 38 år, som ansvarar för hotellets konferensbokningar. Hans och Disa har två gemensamma barn, en pojke och en flicka. Peter är 16 år och går sista terminen i nionde klass. Han delar sin fritid mellan två stora intressen. Det ena är fotboll och det andra är flickvännen Stina. Dottern i familjen heter Lotta. Hon är 5 år och går på ett privat daghem. Hon lider sedan en tid tillbaka av diabetes och har därför behov av daglig medicinering och täta läkarkontakter.

Familjen Svensson bor i en vacker villa. Hans och Disa har var sin bil. De äger också en stor segelbåt. Familjen har en nära relation till sina släktingar som de umgås mycket med. Detta gäller särskilt Disas far, Albin, 81 år. Han har svåra hjärtproblem. Läkarna har sagt att nästa infarkt kan bli förödande. Albin bor i ett äldreboende i Östad och har viss hjälp av personalen på äldreboendet men är till stor del beroende av sin dotters omsorger.

SOU 2004:1 Hotet från …

53

Lars är affärsman och var tidigare delägare i hotellet. Han skötte hotellets bar och nattklubb. Via visst eget missbruk fick han kontakt med företrädare för en narkotikaorganisation, ett syndikat med förgreningar i flera länder. Företrädarna för ligan förstod snart vilken nytta Lars skulle kunna göra i försäljningsledet med sitt kontaktnät i nöjesbranschen. Han värvades därför av narkotikaorganisationen som mellanhand.

Lars byggde efter hand upp ett eget kundnät, framför allt bland nattklubbens gäster, och kom att sälja stora mängder narkotika för syndikatets räkning. Han ägnade allt mer tid åt narkotikaaffärerna och allt mindre åt hotellet. När Hans förstod hur det stod till kom det till en brytning mellan de båda männen, och Hans köpte ut Lars ur rörelsen.

Från att tidigare ha haft en god ekonomi försämrades Lars’ situation ganska snabbt. Han förlorade mycket pengar på misslyckade aktieaffärer. Vidare tog han sig an en prostituerad kvinna, Olivia 19 år, som han ville rädda från gatan; också hon missbrukare.

De dåliga affärerna i kombination med den nya försörjningsbördan tvingade Lars att sälja sin stora våning på Kungsgatan liksom en hel del annan egendom för att få loss pengar till den dagliga försörjningen. Han och Olivia flyttade i stället in i en husvagn uppställd utanför Östad. Lars köpte narkotika åt både sig och flickvännen på kredit. När Lars’ 14-årig son Jens förklarade att han inte längre ville ha någon kontakt med sin far bestämde sig Lars för att försöka bli drogfri och dra sig ur narkotikaaffärerna.

Han kontaktade Hans som lovade att hjälpa sin gamle vän. Hans lånade ut pengar till Lars och hjälpte både honom och Olivia med en läkarkontakt. När ledningen för narkotikaorganisationen förstod att Lars ville hoppa av hotade de honom och förklarade att ingen får lämna organisationen utan att först betala sina skulder. Lars förstod då att han och Olivia måste gömma sig. Han övertalade Hans att låna Albins sommarstuga utanför Östad och hjälpa dem att gömma sig där ett tag i syfte att undgå såväl narkotikasyndikatet som polisen. Tillsammans förstörde de båda männen också dokument rörande de narkotikaaffärer Lars bedrivit.

Hotet från … SOU 2004:1

54

Tipset till polisen

En januarikväll år 2005 kommer en ledande person för narkotikaorganisationen i södra Sverige, Max, till hotellet för att äta middag på restaurangen. Han kommer i sällskap med en ung och vacker skådespelerska. Hans har denna kväll fått rycka in som hovmästare i restaurangen på grund av ett plötsligt sjukdomsfall. Han kommer därför att övervaka serveringen vid mannens bord. Max beställer in den dyraste maten och de finaste franska vinerna. Hans hör hur han berättar om stora affärer som är på gång och som kommer att göra honom mycket rik. Efter hand som kvällen lider förstår Hans att skådespelerskan missbrukar narkotika. Hon vill att Max skall ordna lite ”vitvaror” åt henne. Max lovar henne att hon efter den 14 februari skall få så mycket hon vill.

När restaurangen har stängt för kvällen tänker Hans igenom vad han hört. Han förstår att något stort är på gång i narkotikavärlden i Östad. Han vill gärna sätta dit narkotikaorganisationen som förstört det för hans vän samtidigt som han inte vill ange Lars för polisen. Han funderar hela natten på vad han bör göra med sin kunskap. På morgonen nästa dag bestämmer han sig för att kontakta Lars och samråda med honom. Tillsammans beslutar de att Hans skall tipsa polisen om att en stor leverans verkar vara på gång. Däremot skall han inte säga någonting om Lars.

Tillslaget

Hans kontaktar polisen i Östad och berättar om samtalet han hört på restaurangen. Polisen lovar att undersöka saken.

Tack vare informationen från Hans, viss annan spaningsinformation och ett bra samarbete mellan svensk och dansk polis kan ett tillslag göras mot narkotikaorganisationen. Tidigt på morgonen den 14 februari stoppas ett fordon på svenska sidan av Öresundsbron. Bilen genomsöks och i olika håligheter hittas stora mängder heroin och amfetamin. Beslaget visar sig vara det största på flera år. Chauffören grips och en stor brottsutredning rullar igång.

Direkt efter tillslaget startar narkotikasyndikatet en egen undersökning av vad som har gått snett. Ledningen av organisationen misstänker genast att Lars är inblandad eftersom han kan tänkas vilja hämnas på syndikatet och dra sig ur narkotikaaffärerna. Samtidigt har Max svårt att förstå hur Lars skulle kunna känna till

SOU 2004:1 Hotet från …

55

något om den avslöjade leveransen. Han kommer då att tänka på sitt besök på restaurangen och förstår att hans egen obetänksamhet kan ha lett till att hotellets ägare och Lars’ tidigare kompanjon förstått sammanhanget och gått till polisen. För sådana situationer råder hård disciplin inom narkotikasyndikatet. Den som lämnar uppgifter till polisen måste obönhörligen straffas. För säkerhets skull beslutar Max att både Hans och Lars skall straffas.

Den första hämnden

Redan kvällen efter polisens tillslag uppsöker två torpeder Hans i hemmet. Han misshandlas med påkar och knogjärn. Torpederna hotar att döda både honom och familjen. De tvingar honom också att berätta var Lars och Olivia finns. Disa som befinner sig på ovanvåningen larmar polisen. När polissirenerna hörs avbryter torpederna misshandeln och flyr från platsen. Hans har svåra skador på huvudet och kroppen men är vid liv. Disa är svårt chockad av det inträffade.

Samma kväll misshandlas Lars och Olivia i sommarstugan av två andra torpeder. Dessa kör därefter Lars och Olivia långt in i skogen där Lars under vapenhot tvingas gräva deras gravar. Båda skenavrättas och lämnas sedan kvar, bakbundna. De lyckas krypa fram till en skogsväg där en hundägare hittar dem. Lars har fått flera revben brutna och ett stort sår i pannan. Olivia har svåra skador på bålen. Båda två är kraftigt nedkylda.

Begäran om skydd

Hans, Lars och Olivia tas till Östads sjukhus där de tillbringar natten. Polisen kontaktas. Lars är nu villig att berätta vad han vet om narkotikasyndikatet för polisen och erkänna viss egen brottslighet. Också Hans berättar nu att han gömt och skyddat Lars och Olivia. Alla tre önskar skydd av polisen.

Ärendet får högsta prioritet. Polisen inser snabbt vilket värde framför allt Lars’ uppgifter kan ha för att komma vidare i den påbörjade narkotikabrottsutredningen. Men även Hans’ möjlighet att peka ut Max och koppla uppgiften om den stora leveransen till honom är av stor betydelse. Också Olivia kan bidra med vissa uppgifter. Narkotikaroteln har länge försökt spränga syndikatet men har endast kunnat lagföra några av dem som köpt narkotika för eget

Hotet från … SOU 2004:1

56

bruk. Nu äntligen finns en chans att komma åt även personer i toppen av organisationen.

Samtidigt framstår det som klart att risken för ytterligare repressalier mot Hans och Lars är överhängande. Narkotikasyndikatet är känt för sina hämndaktioner. Organisationen har möjlighet att lägga ner mycket tid och resurser på vedergällning. Hans och Lars utgår dock från att polisen kan garantera dem skydd.

En åklagare kopplas in och förhören med Hans, Lars och Olivia fortsätter. Redan på kvällen samma dag bestämmer sig polisen i samråd med åklagaren för att ansöka om att Hans och Lars skall få inträda i det nya personsäkerhetsprogram som nyligen trätt i kraft.

Ansökan lämnas till en av de nya enheterna inom polisen som ansvarar för programmet, Personsäkerhetsenheten för södra Sverige. Här finns poliser som arbetar enbart med skydd och stöd till hotade personer. Efter en snabb genomgång av ärendet bedömer enheten att hotbilden är mycket allvarlig beträffande Hans och Lars och därmed också mot Disa, Peter, Lotta och Olivia. Personsäkerhetsenheten beslutar att i avvaktan på en fullständig utredning tillfälligt bereda alla sex skydd. Från och med nu är det denna enhet inom polisen som ansvarar för säkerheten kring familjen Svensson, Lars och Olivia.

Trots att polisen inte har invaggat vare sig Hans eller Lars i några falska förhoppningar om vad programmet kommer att innebära tror båda att allt nu skall ordna sig på ett ganska enkelt sätt. Lars drömmer t.o.m. om ett nytt liv på en Söderhavsö. Även om Hans har en mera realistisk syn på situationen, kan ingen av dem ana vad de nu har framför sig.

Personsäkerhetsenheten börjar sitt arbete

Personsäkerhetsenheten fattar sitt beslut sent på kvällen. Två handläggare får ansvar för fallet. Nu händer allt snabbt.

Första åtgärden är att omgående flytta de inblandade till ett skyddat boende. Eftersom denna möjlighet skall kunna utlösas när som helst under dygnet har personsäkerhetsenheten kartlagt hotellen i regionen för att ha en uppfattning om vilka som kan vara lämpliga att använda i ett akut läge. Handläggarna tar nu kontakt med ett par av dessa hotell. Familjen Svensson bokas in på ett och Lars och Olivia på ett annat.

SOU 2004:1 Hotet från …

57

Disa, Peter och Lotta hämtas genast. De får i princip bara med sig det de går och står i. Alla sex installeras för natten på hotellen. De är chockade och oroliga men förstår ännu inte vidden av vad som är på väg att hända. Av säkerhetsskäl har de fått lämna ifrån sig sina mobiltelefoner och tilldelats nya. De har fått ett telefonnummer som de kan ringa dygnet runt för att få tag i ”sina” handläggare.

De närmaste dagarna fortsätter narkotikapolisen förhören med Lars. Han erkänner allt mer av den egna brottsligheten. Även Olivia och Hans förhörs på nytt. Den utredande polisens och åklagarens kontakter med alla tre går via handläggarna på personsäkerhetsenheten. Detsamma gäller den advokat som förordnats som offentlig försvarare åt Lars. Handläggarna ordnar också med transporterna till och från de platser där förhören äger rum. Flera andra personer hämtas till förhör, och ett antal husrannsakningar genomförs. De uppgifter Hans, Lars och Olivia lämnat vinner stöd av andra uppgifter som kommer fram i den snabbt växande utredningen. Till exempel görs ytterligare ett stort beslag av heroin i en lägenhet Lars tipsat om.

Efter två veckor har ett tiotal personer gripits misstänkta för olika former av inblandning i narkotikasyndikatet. Åtta av dem sitter häktade. Utredningen får stor uppmärksamhet i medierna inte minst därför att ett par av de inblandade är kända personer.

Även Lars har anhållits och häktats. Det står nu klart att hans inblandning i härvan är större än vad polisen först trodde. Misstankarna mot Lars gäller grovt narkotikabrott. Efter samarbete mellan personsäkerhetsenheten och kriminalvården har han placerats på en särskild häktesplats med extra hög säkerhet.

Medan brottsutredningen fortskrider arbetar personsäkerhetsenheten intensivt med de inblandades skydd och säkerhet. Flera olika åtgärder behöver vidtas. Först och främst behövs en fördjupad hotbildsbedömning. Här tar personsäkerhetsenheten hjälp av kriminalunderrättelsetjänsten. Det framstår som allt tydligare att hotbilden mot Hans och Lars är mycket allvarlig. Handläggarna följer också brottsutredningen och har flera kontakter med åklaga-

ren för att få en bild av värdet av de uppgifter som framför allt

Hans och Lars lämnar. Man tar också kontakt med den psykolog som skall göra en bedömning av om alla sex kan klara av programmet.

Hans och Disa vistas på hotellet med barnen. De har stränga instruktioner att inte gå ut, svara i telefon eller på annat sätt kontakta någon annan än handläggarna på personsäkerhetsenheten.

Hotet från … SOU 2004:1

58

De första dagarna tycker Peter att det är jätteskönt att slippa skolan och att allt känns lika spännande som i en film. Men snart saknar han både fotbollen och Stina. Det går något lättare med Lotta, men båda barnen saknar sina kamrater och vill åka hem. Föräldrarna försöker förströ dem så gott de kan. De har täta kontakter med handläggarna som åker hem till familjens villa och hämtar mer kläder, leksaker, böcker och Lottas medicin.

Disa får inte besöka sin pappa. Hon är mycket orolig för honom. Handläggarna kontaktar föreståndaren för servicehemmet där Albin bor och förklarar att dottern är förhindrad att besöka sin pappa på ett tag. Föreståndaren lovar att förklara för Albin att Disa är bortrest och se till att han får den hjälp han behöver. Handläggarna understryker vikten av att föreståndaren på olika sätt höjer säkerhetstänkandet kring Albin, t.ex. är försiktig med att ta emot besökare och svara på frågor om någon ringer.

Vidare informerar personsäkerhetsenheten de anställda på Hans’ och Disas eget hotell om att makarna Svensson är bortresta. På hotellet är personalen van vid att Hans arbetar veckans alla dagar och alltid finns till hands när de anställda behöver hjälp. Nu får den biträdande hotellchefen ta över ansvaret för den dagliga skötseln. Personalen uppmanas att vara vaksam och försiktig och att inte lämna ut uppgifter om familjen Svensson.

Personsäkerhetsenheten underrättar även några nära släktingar om att familjen Svensson befinner sig på hemlig ort. Också de uppmanas att själva vara försiktiga med yttre kontakter. Samma information ges åt Peters skola och Lottas daghem.

Andra åtgärder som handläggarna måste vidta är att ordna så att de berördas post eftersänds till polisen som sedan vidarebefordrar den. Handläggarna måste också gå till banken och betala räkningar samt hämta ut mer medicin åt Lotta på apoteket.

Olivia tycker inte om det ensamma och instängda hotellivet. Hon har abstinensbesvär och längtar efter narkotika. För att hjälpa henne kontaktar handläggarna en läkare som arbetar med missbruksproblematik. På nätterna kommer ofta ångesten över Olivia och hon ringer då till sina kontaktpersoner på personsäkerhetsenheten som får föra lugnande samtal med henne.

SOU 2004:1 Hotet från …

59

Den andra hämnden

En lördagskväll i mars går en man obemärkt in på Stora hotellet i Östad och ställer en väska i foajén. Han försvinner snabbt från platsen. Väskan innehåller en sprängladdning. En stund senare detonerar den. Smällen är kraftig och förödelsen blir stor. En busslast med tyska pensionärer har just anlänt till hotellet och de håller på att checka in när bomben briserar. Flera av tyskarna skadas allvarligt. Två av dem avlider.

Samma natt sätts Lars’ husvagn i brand och totalförstörs. Polisen arbetar utifrån teorin att de båda attentaten har samband med Hans’ och Lars’ medverkan i narkotikautredningen. Man bedömer risken för ytterligare repressalier som stor.

När familjen Svensson nås av nyheten om bombattentatet blir alla chockade och mycket oroliga. Den psykiska påfrestningen ökar på både de vuxna och barnen. Handläggarna försöker lugna familjen och tar även kontakt med en läkare som samtalar med alla fyra.

Den allvarliga hotbilden i kombination med den psykiska press familjen lever under gör att handläggarna överväger att skicka familjen utomlands en vecka. På så sätt skulle handläggarna få tillfälle att vidta nödvändiga förändringar kring familjens säkerhet. Svenssons gläds åt beskedet om den planerade resan. Handläggarna kontaktar en resebyrå och bokar in familjen på en restresa till Teneriffa.

En dag före familjens avresa blir Lotta hastigt sjuk. Hennes insulinvärden är mycket dåliga. Hon måste under läkarvård. Disa vill att hon skall tas till sitt vanliga sjukhus där den läkare finns som skött Lotta i flera år. Hon är rädd för att personalen på ett annat sjukhus inte kan få tillgång till Lottas journal och ge rätt behandling. Handläggarna bedömer dock att det inte är bra från säkerhetssynpunkt att åka till sjukhuset i Östad utan väljer att köra Lotta till ett annat sjukhus.

Läkaren på sjukhusets akutavdelning förklarar för Disa att uppgifter om en patient inom den offentliga hälso- och sjukvården inte utan vidare kan föras över mellan vårdgivare på grund av sekretess. Behövs uppgifterna i rent vårdsyfte, kan de dock lämnas från en sjukvårdsinrättning till en annan. Härtill kommer att sekretess normalt inte gäller i förhållande till patienten själv och att denne kan efterge sekretessen. Det finns alltså möjligheter för läkaren på det nya sjukhuset att ta del av Lottas sjukdomshistoria så att hon kan ges den vård och medicin hon behöver.

Hotet från … SOU 2004:1

60

Lottas tillstånd gör att den planerade resan nu måste ställas in. Familjen Svensson är besviken. För att ändå flytta familjen tillfälligt bestämmer sig handläggarna för att hyra en stuga åt familjen någonstans i Sverige. Handläggarna tar kontakt med en stuguthyrare och bokar en billig stuga i Bergslagen. Handläggarna kontaktar också en biluthyrningsfirma och ordnar en hyrbil åt familjen.

Familjen är visserligen besviken över att inte komma till solen och värmen men ser ändå fram emot några lugna dagar i ett naturskönt område. Resan blir dock en besvikelse. Vädret är dåligt och oron tär på humöret. Disa och Hans har högljudda diskussioner om framtiden. Efter några dagar är både barn och vuxna överens om att livet i stan är att föredra framför den dragiga och kalla stugan.

Medan familjen Svensson varit borta har handläggarna ordnat skyddslägenheter; en åt Hans, Disa och barnen och en åt Olivia. Personsäkerhetsenheten samarbetar med flera olika fastighetsägare. De skyddslägenheter som skall användas ligger i olika städer många mil från Östad. Alla fem kan nu få röra sig lite mer fritt på de nya orterna. Detta är bra, särskilt för barnen.

Beslut om programmets tillämpning

Det har nu gått ett par månader. Polisutredningen är klar. Åklagaren kan väcka åtal mot tio personer. Också Lars åtalas för sin delaktighet liksom Olivia. I hennes fall rör det sig om eget bruk och innehav. Även Hans åtalas för skyddande av brottsling eftersom han gömt Lars och Olivia och undanröjt bevis.

Huvudförhandlingen i tingsrätten bedöms ta flera veckor. Många skall höras. Efter samråd med handläggarna på personsäkerhetsenheten kontaktar åklagaren tingsrätten för att planera säkerheten kring huvudförhandlingen. Åklagaren hemställer om säkerhetskontroll. Han kommer också överens med rättens ordförande om att Hans, Lars och Olivia skall slippa träffa övriga inblandade i väntrummet och i stället skall tas in i rättssalen en annan väg.

Samtidigt som huvudförhandlingen närmar sig färdigställs hotbildsanalysen och psykologbedömningen. Risken för att familjen Svensson, Lars och Olivia skall utsättas för allvariga brott bedöms som stor. Alla i familjen Svensson bedöms också klara av personsäkerhetsprogrammet. Detsamma gäller Lars som ju är frihetsberövad och sannolikt kommer att vara det en lång tid framöver. Tveksamhet föreligger däremot beträffande Olivias möjligheter att

SOU 2004:1 Hotet från …

61

klara programmet. Risken för att hon skall återfalla i missbruk och kanske också prostitution bedöms som stor, något som i sin tur skulle kunna leda till att uppgifter om programmet kommer ut och att andras liv och säkerhet sätts i fara. Personsäkerhetsenheten beslutar därför att avslå begäran om inträde för hennes del. Även om det nu föreligger ett avslagsbeslut beträffande Olivia, ges hon fortsatt skydd tills personsäkerhetsenhetens beslut vinner laga kraft.

Olivia informeras om sin möjlighet att överklaga beslutet till RPS. Hon överklagar omedelbart. Hon bestämmer sig också för att hämnas på de poliser som inte längre vill skydda henne och funderar på hur hon skall gå till väga. Det är inte så lätt eftersom de som skyddas i programmet av säkerhetsskäl bara får veta handläggarnas förnamn. I hennes fall heter de Ingrid och Tom. Av en ren slump får hon dock en dag reda på Ingrids efternamn vid ett besök på polishuset. En obetänksam kollega ropar till Ingrid ”Tjena Bergkvist”. Olivia låtsar att hon inte lagt märke till det inträffande men bestämmer sig för att utnyttja denna nya kunskap. Hon vet att Skatteverket har ansvar för folkbokföringen och att allas adressuppgifter finns där. Redan samma dag ringer hon dit och frågar efter adressen till ”sin gamla barndomskamrat” Ingrid Bergkvist. Hon får ut uppgiften utan problem. Olivia skriver så ett brev till Ingrid där hon hotar att döda henne och avslöja allt om polisens arbetsmetoder, om hon inte omedelbart får komma in i programmet. Eftersom hon har sett att Ingrid bär en förlovningsring innefattar hon även fästmannen i hotet. För att ge tyngd åt sitt hot bifogar hon en dödsannons ur dagens tidning rörande en kvinna som heter Ingrid.

När Ingrid nästa dag får brevet blir hon upprörd och rädd. Trots att hon försökt förbereda sig på olika former av hot känner hon sig omskakad. Hon är väl medveten om vilka allvarliga konsekvenser det skulle få om programmet avslöjas och vilken stor fara det kan innebära för både henne och andra. Vid ett krismöte med chefen för personsäkerhetsenheten och kollegan Tom bestäms det att Ingrid skall tas från det aktuella ärendet.

Olivia är nu misstänkt för hot mot tjänsteman och hämtas till förhör. När hon får klart för sig att hotbrevet innebär att hennes möjligheter att få skydd i programmet minskat ytterligare blir hon mycket ångerfull och bedyrar att hon aldrig menat något illa utan att det bara var ett utslag av desperation och besvikelse. Hon lovar att sköta sig exemplariskt framöver.

Hotet från … SOU 2004:1

62

Beslutet från RPS angående Olivia dröjer. Till slut kommer det dock. Trots allt som hänt har RPS bestämt att Olivia skall ges en chans. Också hon beviljas inträde i programmet.

Nu är alla inne i programmet, men både Olivia och familjen Svensson har ekonomiska problem. Olivia behöver pengar för sina levnadskostnader. Hon har inga besparingar att ta av. Även familjen Svenssons ekonomiska situation börjar bli svår. Hans har visserligen avsevärda tillgångar men dessa är bundna framför allt i företaget. Han vägrar realisera sin egendom eftersom han anser att han inte skall behöva förlora ekonomiskt på att han hjälper polisen med att klara upp ett brott. Han tycker i stället att han borde få pengar för sin insats. Personsäkerhetsenheten disponerar vissa medel för akuta behov, men grundprincipen är att en skyddad person relativt snart själv skall svara för sin försörjning. Har den enskilde inte ekonomiska möjligheter, får handläggarna vända sig till socialtjänsten för att försöka ordna ekonomiskt bistånd åt den hotade. Så gör handläggarna också i detta fall beträffande Olivia. De tar kontakt med familje- och individomsorgen i den kommun där hon vistas. Bistånd enligt socialtjänstlagen täcker dock sällan hela det behov av ekonomisk hjälp som en person i programmet har.

Förhandlingen vid tingsrätten

Handläggarna har inför huvudförhandlingen planerat transporterna till och från tingsrätten. Dessa genomförs tillsammans med andra delar av polisen. Det är också annan polispersonal som följer Hans, Lars och Olivia under själva rättegången. Av säkerhetsskäl visar sig inte handläggarna i detta sammanhang. I stället medföljer uniformerad polis. Detta arrangemang ger dock upphov till problem. Rättens ordförande tillåter inte, med hänvisning till ordningen inne i rättssalen, att polisen uppträder i uniform och med synliga tjänstevapen. De medföljande poliserna tvingas därför inställa sig obeväpnade och i civila kläder.

Vid huvudförhandlingen är Lars mycket nervös. Att stå öga mot öga med de gamla kumpanerna känns fruktansvärt. Också Hans och Olivia är mycket illa berörda. Förhören med dem går inte heller bra. De vågar inte hålla fast vid de uppgifter de lämnat till polisen. De säger emot sig själva och trasslar in sig i långa förklaringar. De tilltalades försvarare lyckas därför med att få alla tre att framstå som icke trovärdiga. Det slutar med att tingsrätten anser

SOU 2004:1 Hotet från …

63

att deras uppgifter inte kan läggas till grund för fällande domar mot de gamla kumpanerna. Inte heller vad som kommit fram i utredningen i övrigt räcker för att åtalen skall anses styrkta utom beträffande en person som förvarat narkotika i sitt hem. Åklagarens talan beträffande Lars’ tidigare kamrater ogillas i övrigt och dessa försätts på fri fot. Detsamma gäller de män som åtalats för misshandeln av Hans, Lars och Olivia.

Däremot döms Lars och Olivia för den inblandning de själva erkänt. Lars döms för grovt narkotikabrott till fem års fängelse och Olivia döms för narkotikabrott och hot mot tjänsteman till skyddstillsyn med samhällstjänst. Hans döms för skyddande av brottsling till villkorlig dom och böter.

Åklagaren beslutar att överklaga domen. Även Lars överklagar och yrkar på strafflindring.

Den tredje hämnden

Efter bakslaget i tingsrätten följer en svår tid för alla inblandade. Handläggarna försöker få dem att tänka på att det kan gå bättre i andra instans och att det vore synd att ge upp nu när de alla har gått igenom så mycket. De försöker i stället fokusera på nästa steg i säkerhetsarbetet – planerna för ett nytt liv på en ny ort. Bekymren dominerar dock tillvaron för alla sex.

Olivia mår psykiskt dåligt. Hon klarar inte att ta hand om sig själv utan är van vid att Lars ordnar allt för henne. Nu står hon handfallen och ringer därför ideligen till sina handläggare för att de skall hjälpa henne med både stora och små problem.

Lars å sin sida saknar Jens och vill förklara allt som hänt för honom. För att ge Lars en chans till detta planerar handläggarna ett möte mellan far och son. De tar kontakt med Lars’ f.d. hustru och det bestäms att Jens kommande helg skall hämtas till det häkte Lars befinner sig i.

I familjen Svensson är stämningen också dyster. Disa försöker trösta både sin man och sina barn, men det är inte så lätt. Visserligen upplevde barnen det väldigt positivt att flytta till lägenheten, men de saknar naturligtvis fortfarande sina kamrater. Peter saknar också Stina väldigt mycket. Han fick från första början lova handläggarna att inte ta kontakt med henne, och han har hållit sitt löfte så här långt. Men när föräldrarna en dag efter tingsrättsdomen återigen grälar bestämmer han sig för att smita ut och ringa till henne

Hotet från … SOU 2004:1

64

från en telefonkiosk. Han tänker att detta inte kan skada någon. Han talar länge med Stina och berättar för henne vad som hänt och var familjen befinner sig.

Ledningen för narkotikasyndikatet är fast besluten att inför den kommande hovrättsförhandlingen skrämmas ytterligare. Nästa steg blir att försöka få fram information om Hans och Lars via närstående och andra som kan ha uppgifter om var de finns. Ledningen för syndikatet har därför låtit kartlägga familjen Svensson, Lars och Olivia. Organisationen skickar ut torpeder som försöker pressa fram uppgifter ur släktingar till familjen Svensson liksom från Hans’ anställda. Organisationen tar också kontakt med Albins äldreboende, Peters skola och Lottas daghem. Vidare letar torpederna efter bekanta till Lars och Olivia. Ingenstans lyckas narkotikaorganisationen med sina försök att få fram uppgifter. Alla som blir kontaktade följer de råd och anvisningar som handläggarna på personsäkerhetsenheten lämnat.

Företrädare för narkotikasyndikatet försöker också få fram uppgifter om Hans och Lars via olika myndighetsregister. De begär bl.a. att få ut personuppgifter från folkbokföringen, vägtrafikregistret, försäkringskassan, restaurangregistret, aktiebolagsregistret, det kommunala båtplatsregistret och elevregistret. De begär även att få ut uppgifter från prenumerationsregistret på Östads Allehanda.

Den svaga länken blir Stina. Företrädare för narkotikasyndikatet har ett par gånger ringt hem till henne och sagt att hon måste berätta vad hon vet och att annars något hemskt kommer att hända. När ett par torpeder vid ett senare tillfälle gör ett nytt försök och uppsöker Stina på skolgården blir hon rädd och börjar springa. Torpederna drar in henne i sin bil, rispar henne över ena kinden med en kniv och hotar att göra hennes lillasyster väldigt illa om hon inte säger vad hon vet. Hon berättar då vad Peter sagt.

Efter bara någon timme har narkotikasyndikatet planlagt sin hämnd mot familjen Svensson. Två män skickas till den stad där familjen hålls gömd. Av en händelse står Hans vid fönstret och ser när bilen kommer körande på gatan. De båda männen kliver snabbt ur bilen och beger sig raskt mot huset. Hans misstänker med en gång att männen är torpeder och att de nu är avslöjade. Han tar familjen och flyr ut på husets baksida. De får tag i en taxi och åker till närmaste polisstation. Familjen rusar in på stationen och Hans ropar att de är ”skyddade vittnen” och att de har blivit avslöjade. På polisstationen bemöts de först med misstro. Där känner man inte till något om familjen. Uppgifter om dem finns ju bara på person-

SOU 2004:1 Hotet från …

65

säkerhetsenheten. Hans ringer då handläggarna på denna enhet och får beskedet att familjen skall vänta på stationen tills handläggarna kommer.

Ett kritiskt läge

Mycket av det säkerhetsarbete som handläggarna lagt ner har nu gått till spillo. Man måste börja om från början igen. Först och främst måste handläggarna ta familjen Svensson till ett hotell i en ny stad. Även Olivia flyttas omgående till ett hotell på annan ort eftersom polisen är rädd för att också hon kan vara avslöjad.

I familjen Svensson är läget upprört. Hans är mycket arg på Peter som har avslöjat hela familjen. Själv är han trött på kurragömmaleken och vill hoppa av. Disa tar sin son i försvar och anklagar i stället Hans för att vara den som från början har dragit in familjen i hela historien. Handläggarna försöker lugna alla inblandade. Läkaren kontaktas igen för att hjälpa både de vuxna och barnen. Men förhållandet mellan Disa och Hans är för ansträngt för att detta skall ha önskad effekt. På kort tid har livet ändrats drastiskt för makarna och det har tärt hårt på äktenskapet. Disa beslutar sig för att lämna Hans.

Handläggarna får snabbt ordna ytterligare ett hotellboende för Disa. Hon tar Lotta med sig. Den tidigare planerade gemensamma flyttningen för hela familjen verkar inte längre aktuell. Handläggarnas arbete får börja om från början också i den delen.

Samtidigt måste handläggarna diskutera med Hans vad som skall hända med familjens rörelse. Skadorna i hotellfoajén har reparerats och hotellet sköts tillfälligt av den biträdande hotellchefen. Men eftersom hotet mot Hans bedöms kvarstå under lång tid gör handläggarna tillsammans med honom bedömningen att han aldrig kan återvända för att driva det igen. Det är därför lika bra att det avyttras. Handläggarna vänder sig till en affärsjurist som åtar sig ärendet.

Även Olivia får nya problem. Hon är arg för att hon har tvingats flytta igen. En kväll dricker hon för mycket. Hon lånar en bil och kör alldeles för fort och en polispatrull lägger märke till bilen när hon kör mot rött mitt inne i stan. Polisen tar upp jakten på Olivia och stoppar henne en stund senare. Hon vägrar då att uppge vad hon heter och säger bara att hon är en ”hemlig och viktig person”. Poliserna tror först att hon är en vanlig rattfyllerist som försöker

Hotet från … SOU 2004:1

66

göra sig till och komma undan. Hon tas till stationen för provtagning och förhör. Olivia berättar då att hon är med i personsäkerhetsprogrammet. Handläggarna kontaktas. De blir bekymrade. Eftersom Olivia nu har misskött sig måste hon kanske uteslutas ur programmet. Hon kommer då troligen att vägra lämna uppgifter i hovrätten. Möjligheterna att få de åtalade fällda minskar därmed.

Handläggarna finner att läget inte kan bli så mycket värre. Då nås de av beskedet att Albin har fått en ny hjärtattack. Läkarna bedömer hans tillstånd som mycket kritiskt. Handläggarna underrättar Disa som omedelbart vill ge sig i väg till sin pappa. Lotta flyttas till Hans och Peter. Handläggarna ordnar Disas transport till sjukhuset. Besöket måste bevakas av polis som slussar Disa in och ut från sjukhuset via en bakdörr.

Under tiden ordnar handläggarna tre nya skyddslägenheter för de inblandade; en till Hans och Peter, en till Disa och Lotta och en till Olivia.

Efter fyra dagar avlider Albin. Av säkerhetsskäl får Disa inte närvara vid begravningen vilket tar henne hårt. Inte heller får hon närvara vid bouppteckningsförrättningen eller arvskiftet. Disas rätt får i stället bevakas av en syster. Handläggarna sköter kontakten med henne.

Förhandlingen i hovrätten

Hovrättsförhandlingen närmar sig. Hans, som är djupt deprimerad efter allt som har hänt, fasar för att behöva gå igenom målet en gång till. Detsamma gäller Lars och Olivia. Det krävs mycket uppmuntran från handläggarna för att de tre mentalt skall orka förbereda sig för förhandlingen. Också åklagaren har samtal med alla tre om vikten av att hovrättsförhandlingen kan genomföras.

Polisutredningen rörande Olivias nattliga bilfärd blir klar. Provresultaten visar att hon inte gjort sig skyldig till grovt rattfylleri utan enbart rattfylleri. Personsäkerhetsenheten gör bedömningen att hon kan vara kvar i programmet. Hon tilldelas dock en allvarlig varning.

Huvudförhandlingen genomförs. Denna gång går förhören med Hans, Lars och Olivia mycket bättre. Hovrätten sätter tilltro till deras uppgifter. Övriga åtalade fälls nu för inblandning i narkotikahanteringen och döms till långa fängelsestraff. Beträffande Lars gör hovrätten en något mildare bedömning i påföljdsfrågan än tings-

SOU 2004:1 Hotet från …

67

rätten på grund av att Lars frivilligt angett sig och medverkat till att brotten kunnat klaras upp. Även de män som misshandlat Hans, Lars och Olivia fälls.

Efter hovrättsdomen

Nu ljusnar läget något. Det är en lättnad för Hans, Lars och Olivia att hovrätten har trott på deras uppgifter, även om oron för ytterligare hämndaktioner givetvis är stor nu när de övriga dömts till långa straff.

Medan man väntar på besked om HD skall ta upp målet till prövning med anledning av de andras överklagande, planerar handläggarna nästa etapp i säkerhetsarbetet – de skyddades definitiva flyttning till nya bostadsorter i andra delar av landet.

Handläggarna har flera samtal med Hans och Disa om framtiden. Makarna Svensson bestämmer sig slutligen för att ge äktenskapet ännu en chans. De hoppas båda två att påfrestningarna de gått igenom kan vändas till något positivt. Lotta och Peter gläds åt föräldrarnas beslut.

Flyttförberedelserna kan nu ta fart på allvar. Handläggarnas planering kräver Hans’ och Disas medverkan. De åtaganden som görs blir deras eget ansvar. Utåt sett skall familjen Svensson ge sken av att vara en helt vanlig familj som flyttar till en ny ort. Handläggarna finns dock kvar i bakgrunden och stöttar och hjälper. De fortsätter också att själva ta vissa kontakter, allt för att underlätta den nya starten.

En viktig fråga att ta ställning till är på vilket sätt familjens personuppgifter bäst kan skyddas. Räcker det med att familjen är kvarskriven på den gamla orten eller bör de hemställa om nya identiteter enligt bestämmelserna i lagen om fingerade personuppgifter? Väljer familjen att behålla sina gamla uppgifter måste de vara extra försiktiga i sina kontakter med omgivningen och inte lämna ut uppgifter i onödan. Att ange sina uppgifter i så vardagliga sammanhang som för att få rabattkort i en affär eller lånekort på ett bibliotek kan vara förödande för den som är förföljd. Ett byte av identitet medför å andra sidan flera olika praktiska problem. Handläggarna tar upp frågan med RPS. Efter att ärendet gåtts igenom beslutas att RPS skall ansöka hos Stockholms tingsrätt om medgivande att använda fingerade uppgifter för alla i familjen. Tingsrätten ger sitt medgivande och nya uppgifter kan ordnas. Disa och Hans anser att denna lösning

Hotet från … SOU 2004:1

68

känns säkrast, även om den innebär att de måste lära barnen nya namn. (För enkelhetens skull får familjemedlemmarna i fortsättningen av denna berättelse ha kvar sina gamla namn.)

Nu kan Hans och Disa ordna sin boendefråga. Handläggarna kontaktar en mäklare i Östad för försäljning av den gamla villan. Samtidigt kontaktas en mäklare på den nya orten. Familjen köper en villa som motsvarar den tidigare i standard.

Handläggarna måste också av säkerhetsskäl göra sig av med familjens bilar samtidigt som nya skall införskaffas. En bilförsäljare kontaktas. För att inte utsätta en ny ägare av bilarna för fara kontaktar handläggarna Vägverket för att få nya registreringsnummer. Man vill inte ta risken att narkotikasyndikatet utför attentat mot bilarna i tron att familjen Svensson fortfarande äger dem. Så har skett i ett tidigare ärende. Även familjens båt lämnas till försäljning.

En annan uppgift för handläggarna är att hjälpa Disa och Hans att skaffa nya arbeten. Hans tar kontakt med arbetsförmedlingen på den nya orten och söker arbete inom hotell- och restaurangbranschen. Disa däremot vill satsa på något nytt. Hon har alltid gillat att köra bil och bestämmer sig därför för att försöka bli taxichaufför. Handläggarna hjälper henne med erforderliga kontakter, bl.a. en trafikskola för blivande taxiförare, läkare och Vägverket.

Handläggarna kontaktar vidare skola och daghem på den nya orten. Peter skulle hösten detta år ha börjat på gymnasiet. Eftersom han inte kunnat gå i skolan under våren har han emellertid missat mycket. Båda föräldrarna har försökt hjälpa Peter med viss undervisning i hemmet men det har inte gått så bra. Han måste därför komplettera sina studier innan han kan börja på gymnasiet. För att förbereda detta och ge viss bakgrundsinformation tar handläggarna kontakt med rektorn på den skola Peter skall gå.

I handläggarnas arbete ingår också att hjälpa familjen Svensson att hitta på en historia om sin bakgrund, en legend, som familjemedlemmarna kan använda vid sina kontakter med omvärlden. Alla i familjen måste lära sig legenden utantill och kunna berätta den om och om igen.

Efter en tid vinner hovrättens dom laga kraft och familjen Svenssons flyttning genomförs. Handläggarna tar kontakt med en

flyttfirma.

När det gäller Lars har handläggarna koncentrerat sig på att förbereda verkställigheten av fängelsestraffet. Eftersom kriminalvården tar över ansvaret för programmets genomförande under den tid Lars vistas i anstalt har handläggarna kontaktat de personsäkerhets-

SOU 2004:1 Hotet från …

69

ansvariga inom kriminalvården för planeringen. När verkställigheten nu tar sin början placeras Lars på ett säkert ställe så att han inte skall utsättas för repressalier. Han tilldelas också ett par kontaktpersoner från kriminalvården som skall hjälpa och stötta honom på olika sätt.

Till skillnad från familjen Svensson vill Lars inte byta samtliga personuppgifter. Han har i stället valt att byta efternamn till ett nybildat sådant. Handläggarna har därför kontaktat PRV och hjälpt Lars med bytet.

Olivia måste precis som familjen Svensson flytta till en ny ort och etablera sig där. För hennes del uppstår flera problem. Olivia har aldrig haft något arbete och handläggarna försöker därför tillsammans med arbetsförmedlingen att få henne intresserad av någon form av utbildning. Eftersom hon tycker om blommor bestämmer hon sig för att söka till en floristutbildning. Handläggarna försöker också hjälpa Olivia med en bostad. Flera hyresvärdar kontaktas. Först ser det mörkt ut på grund av att Olivia dras med gamla betalningsanmärkningar. Till slut lyckas handläggarna emellertid ordna en liten hyreslägenhet åt henne. De tar även kontakt med frivården för att planera Olivias samhällstjänst. Vidare hjälper handläggarna Olivia med att byta efternamn. Hon vill ta sin mammas efternamn och detta kan ske genom en anmälan till Skatteverket. Slutligen måste också Olivia få hjälp med att komma på en historia om sin bakgrund.

Tre år senare

Tre år efter den definitiva flyttningen är familjen Svensson fortfarande med i programmet. Polisen gör med jämna mellanrum förnyade hotbildsbedömningar. Inget talar så här långt för att den allvarliga hotbilden kommer att försvinna under överskådlig tid. Det är därför viktigt att familjen behåller viss kontakt med personsäkerhetsenheten. Om något en dag skulle hända, måste de med en gång kunna få tag i sina handläggare.

Makarna Svenssons gemensamma beslut att satsa på äktenskapet har fallit väl ut. Disa och Hans har varit ett bra stöd för varandra under de år som gått, och tillsammans har de klarat ytterligare prövningar.

Hans var länge arbetslös. Han hade psykiska problem och gick i behandling. Så småningom fick han emellertid arbete som kock på

Hotet från … SOU 2004:1

70

ett hotell och mår nu bättre. Disa har etablerat sig som taxichaufför och trivs utmärkt med det. Makarna har med stöd av den nya lagen om personsäkerhetsersättning fått viss ersättning från staten för utgifter och förluster som uppstått på grund av de olika säkerhetsåtgärderna.

Lotta går i skolan och Peter, som fick börja med att komplettera sina studier från högstadiet, skall snart gå ut gymnasiet. Båda har påverkats mycket av det familjen tvingats gå igenom. Alla förändringar medförde att de från början hade svårt att finna sig till rätta på den nya orten och klara skolarbetet. Det var inte heller lätt för dem att få nya kamrater. Särskilt Lotta hade i början svårt att komma ihåg att hon inte fick berätta var familjen tidigare bodde och varför de hade flyttat. Sakta men säkert har det dock börjat ordna sig för båda barnen.

För Olivia har det gått sämre. Hon fullföljde aldrig sin floristutbildning utan återföll ganska snart i missbruk. Handläggarna försökte stötta och hjälpa henne till behandling men hon sjönk bara djupare i sina problem. För att få pengar till narkotika började hon åter prostituera sig. En morgon hittades hon död i hemmet. Hon hade dött av en överdos.

När Lars nåddes av beskedet om Olivias död blev han alldeles ifrån sig. I samma veva avslöjades att några av hans medfångar planerade en hämnd mot honom i fängelset. Meningen var att han skulle mördas på anstalten. Planerna avslöjades i sista stund och Lars fick flytta till en annan anstalt.

Inför frigivningen samarbetade kriminalvårdens handläggare med personsäkerhetsenheten som så småningom återfick ansvaret för Lars. I samråd med Lars’ övervakare försökte de lösa flera frågor.

En gällde arbete. Handläggarna tog kontakt med arbetsförmed-

lingen. Eftersom Lars under flera år hade försörjt sig som affärsman

var det inte lätt att hitta en lämplig sysselsättning åt honom. På grund av erfarenheterna från hotell- och restaurangvärlden fick han dock till slut arbete på en pizzeria. Av ägaren till pizzerian fick han hyra ett rum med kokvrå ovanför restauranglokalen.

Trots allt stöd Lars fått från handläggarna på personsäkerhetsenheten och från sin övervakare har han emellertid inte klarat av programmet. Sorgen och saknaden efter Olivia i kombination med rädslan för nya repressalier gjorde att han inte kunde hålla sig borta från alkoholen. Detta ledde till att han inte kunde sköta sitt arbete. Handläggarna försökte på olika sätt få honom att sluta dricka. Till-