Till statsrådet Berit Andnor

Genom beslut den 7 april 2004 bemyndigade regeringen statsrådet Berit Andnor att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reglerna för föräldraförsäkringen. Översynen skall enligt direktiven göras med utgångspunkt i att föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.

Med stöd av bemyndigandet utsågs den 4 maj 2004 undertecknad till särskild utredare.

Som sakkunniga i utredningen förordnades den 14 juni 2004 departementssekreteraren Anna Holmqvist, Socialdepartementet, kanslirådet Anna-Lena Hultgård Sancini, Näringsdepartementet, kanslirådet Anna Middelman, Näringsdepartementet, departementssekreteraren Frida Widmalm, Finansdepartementet, ämnesrådet Lars Wittenmark, Näringsdepartementet, departementssekreteraren Siv Tillander, Socialdepartementet och kanslirådet Mikael Åsell, Finansdepartementet. Frida Widmalm entledigades från sitt uppdrag den 26 april 2005.

Som experter i utredningen förordnades den 14 juni 2004 jur. kand. Sofia Bergström, Svenskt näringsliv, filosofie doktorn i psykologi Ylva Elvin-Nowak, docenten i pedagogik Lars Jalmert och försäkringsansvarige Mats Mattsson, Försäkringskassan.

Som huvudsekreterare förordnades den 1 juli 2004 ämnesrådet Kristina Reinholdsson, Socialdepartementet. Som sekreterare förordnades den 1 januari 2005 rådmannen Dag Feurst, den 13 september 2004 departementssekreteraren Mårten Hultin, Finansdepartementet, den 13 september 2004 kanslirådet Eva Löfbom, Finansdepartementet, den 1 maj 2005 kammarrättsassessorn Maria Norberg, den 13 september 2004 filosofie doktorn i nationalekonomi Anna Thoursie och den 1 augusti 2004 fil.kand. Anna Karin Wallberg. Utredningens assistent har varit Lena Enstam.

Utredningen har antagit namnet Föräldraförsäkringsutredningen. Föräldraförsäkringsutredningen överlämnar betänkandet Reformerad föräldraförsäkring – Kärlek, omvårdnad, trygghet (SOU 2005:73). Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i september 2005

Karl-Petter Thorwaldsson

/Kristina Reinholdsson

Dag Feurst Mårten Hultin Eva Löfbom Maria Norberg Anna Thoursie Anna Karin Wallberg

Innehåll

Förkortningar..................................................................... 11

Sammanfattning ................................................................ 13

Författningsförslag ............................................................. 19

1 Utredningens uppdrag och arbete ................................ 51

1.1 Utredningens direktiv.............................................................. 51

1.2 Utredningens uppdrag............................................................. 51

1.3 Utredningens arbete ................................................................ 52

2 Utgångspunkter och mål för utredningen ...................... 53

2.1 Inledning................................................................................... 53

2.2 För barnets bästa...................................................................... 55

2.3 För ökad jämställdhet .............................................................. 63

2.4 Arbetslinjen .............................................................................. 67

2.5 Att uppnå olika mål och syften............................................... 69

2.6 Olika typer av kunskapsunderlag............................................ 71

3 Gällande rätt.............................................................. 77

3.1 Föräldraförsäkringen ............................................................... 77 3.1.1 Havandeskapspenning.................................................. 79 3.1.2 Föräldrapenning............................................................ 80 3.1.3 Tillfällig föräldrapenning.............................................. 82 3.1.4 Sjukpenninggrundande inkomst.................................. 85 3.1.5 Föräldraförsäkring och föräldraledighet ..................... 86

5

Innehåll SOU 2005:73

3.2 Föräldraledighetslagen .............................................................86 3.2.1 Rätt till ledighet.............................................................88 3.2.2 Rätt till ledighet med föräldrapenning.........................90 3.2.3 Ledighetens förläggning ...............................................91 3.2.4 Anmälan och beslut om ledighet..................................92 3.2.5 Återgång i arbete...........................................................94 3.2.6 Anställningsskydd.........................................................94 3.2.7 Särskilda bestämmelser om gravida m.m. ....................95

3.3 Adoption, förälder och vårdnad ..............................................96 3.3.1 Adoption .......................................................................96 3.3.2 Förälder .........................................................................98 3.3.3 Vårdnad........................................................................100 3.3.4 EG-rättsliga implikationer..........................................104

4 Fakta om föräldraförsäkringen .................................... 107

4.1 Föräldraförsäkringen – historik och idéer ............................107 4.1.1 Föräldraförsäkringens utveckling ..............................107 4.1.2 Idéer och politik..........................................................115 4.1.3 Barnomsorgens utveckling .........................................118

4.2 Fakta om föräldraförsäkringen..............................................119 4.2.1 Antal födda barn och föräldrarnas ålder....................120 4.2.2 Nyttjandet av föräldraförsäkringen ...........................123 4.2.3 Tiden före förlossning ................................................134 4.2.4 Kostnaden för föräldraförsäkringen ..........................137

5 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning ........................................................ 141

5.1 Regler och rekommendationer ..............................................141 5.1.1 Hur många dagar tas ut?.............................................142 5.1.2 När och hur används dagarna? ...................................143 5.1.3 Fördelning mellan mamma och pappa .......................145 5.1.4 Regeländringars betydelse för mäns uttag av föräldrapenningdagar ..................................................147 5.1.5 Föräldrarnas syn på familjens val och regler kring fördelning ....................................................................156 5.1.6 Den särskilda beräkningsgrundens betydelse för födelseintervall mellan barn........................................158

6

Innehåll

5.2 Föräldrars föreställningar om föräldraledighet, föräldraskap och jämställdhet ............................................... 159

5.3 Föreställningar och kunskap kring barn............................... 165

5.4 Arbetet och arbetsgivarens attityd till föräldraledighet ...... 175 5.4.1 Arbetsgivarens inställning till kvinnors och mäns föräldraledighet........................................................... 176 5.4.2 Betydelse av arbetsgivarens inställning för uttag av föräldraledighet ...................................................... 180

5.5 Familjens ekonomi................................................................. 183 5.5.1 Familjernas ekonomiska standard ............................. 183 5.5.2 Ekonomiska konsekvenser av föräldraledighet på kort sikt ....................................................................... 187

5.6 Yrkesliv och hemmaliv........................................................... 208 5.6.1 Vad styr fördelningen mellan betalt och obetalt arbete? ......................................................................... 209

5.7 Kvinnans och barnets hälsa ................................................... 214 5.7.1 Gravid och sjuk........................................................... 214 5.7.2 Efter förlossningen ..................................................... 217 5.7.3 Amning som hälsoindikator....................................... 220

5.8 Ohälsa som hinder för föräldraansvar .................................. 223 5.8.1 Föräldrar som missbrukar droger .............................. 223 5.8.2 Psykiskt sjuka föräldrar.............................................. 223

5.9 Information och kommunikation ......................................... 224 5.9.1 Samhällsinformation till blivande föräldrar............... 224 5.9.2 Föräldrabudskap ......................................................... 224 5.9.3 Försäkringskassornas arbete med opinionsbildning ......................................................... 227 5.9.4 En statlig kommunikationskampanj.......................... 229 5.9.5 Sammanfattning .......................................................... 237

Appendix.......................................................................................... 238

7

Innehåll SOU 2005:73

6 Föräldraförsäkringens måluppfyllelse och resultat ........ 241

6.1 Föräldraförsäkringen och barnkonventionens princip om barnets bästa.....................................................................241

6.2 Förena familj och arbete ........................................................245 6.2.1 Kvinnor och män arbetar ungefär lika mycket..........245 6.2.2 Utredningens bedömning...........................................250

6.3 Jämställd arbetsmarknad ........................................................251 6.3.1 Hur påverkar en föräldraförsäkring arbetsmarknaden? .......................................................251 6.3.2 Olika förklaringar till löneskillnader mellan kvinnor och män .........................................................253 6.3.3 Empiriska studier om föräldraförsäkringens påverkan på sysselsättning och löner .........................260 6.3.4 Kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden .........................................................267 6.3.5 Könsuppdelningen på den svenska arbetsmarknaden .........................................................270 6.3.6 Löner och förvärvsinkomster för kvinnor respektive män.............................................................274 6.3.7 Utredningens bedömning...........................................278

6.4 Kvinnans och barnets hälsa....................................................280 6.4.1 Graviditet.....................................................................280 6.4.2 Efter förlossningen .....................................................280 6.4.3 Amning ........................................................................280

6.5 Föräldraledigas ekonomiska situation...................................281

7 Föräldraförsäkring, barnomsorg och födelsetal – internationella jämförelser ......................................... 287

7.1 Åldrande befolkning och låga fruktsamhetstal.....................288

7.2 Orsaker till låga fruktsamhetstal ...........................................292

7.3 Utvecklingen i EU-länderna och vissa OECD-länder.........296

7.4 Familjepolitik – dess betydelse och omfattning...................303

7.5 Utredningens bedömning ......................................................310

8

Innehåll

8 Förslag .................................................................... 313

8.1 Allmänna utgångspunkter för utredningens överväganden.......................................................................... 313

8.2 Föräldraförsäkringen får en ny inriktning............................ 320

8.3 Graviditetspenning och graviditetsledighet införs............... 325 8.3.1 Graviditetspenning ..................................................... 326 8.3.2 Graviditetsledighet ..................................................... 331 8.3.3 Studerande och arbetslösa .......................................... 334 8.3.4 Särskilt om de lagtekniska lösningarna ..................... 335

8.4 Förlängning av föräldrapenning på sjukpenningnivå och jämnare fördelning av ersättningstiden m.m. ....................... 336

8.5 Särskilda dubbeldagar införs i föräldrapenningen och pappadagarna tas bort från den tillfälliga föräldrapenningen .................................................................. 348

8.6 Grundnivån i föräldrapenningen höjs................................... 352

8.7 De 90 dagarna med ersättning enligt lägstanivån tas bort och lägstanivån ersätts helt av begreppet grundnivå............ 353

8.8 Åttondelsnivån tas bort ......................................................... 355

8.9 Den sjukpenninggrundande inkomsten förändras .............. 358

8.10 Föräldrapenning utges fram tills barnet har fyllt fyra år ..... 363

8.11 Barndagar och barnledighet införs........................................ 367 8.11.1 Barndagar .................................................................... 367 8.11.2 Barnledighet m.m........................................................ 369

8.12 De tio särskilda dagarna i den tillfälliga föräldrapenningen bibehålls till viss del................................ 373

8.13 Särskild föräldrapenning införs ............................................. 375 8.13.1 Särskild föräldrapenning införs i föräldraförsäkringen ................................................... 376 8.13.2 Ny rätt till ledighet införs i föräldraledighetslagen................................................. 383

9

Innehåll SOU 2005:73

10

8.14 Andra insatser m.m. ...............................................................384 8.14.1 Information och kommunikation ..............................384 8.14.2 Förenklad administrativ hantering m.m. ...................387

9 Konsekvenser av utredningens förslag ......................... 393

9.1 Ekonomiska konsekvenser ....................................................393

9.2 Administrativa konsekvenser ................................................401

9.3 Barnkonsekvenser ..................................................................403

9.4 Jämställdhetskonsekvenser ....................................................408

9.5 Effekter för företagens villkor...............................................408

9.6 Konsekvenser för förmånsfusk och kontroll........................411

9.7 Övriga konsekvenser..............................................................413

Appendix ......................................................................................414

10 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................ 419

11 Författningskommentar ............................................. 421

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring....................................................................422

11.2 Förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)...............................................................................432

11.3 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)...............................................................................434

11.4 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) ....434

Särskilda yttranden .......................................................... 435

Litteraturförteckning......................................................... 443

Bilaga 1 Kommittédirektiv (Dir. 2004:44) ..............................459

Förkortningar

AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AMS Arbetsmarknadsstyrelsen BB Barnbördsavdelningen ursprungligen – numera För lossningsavdelning BVC Barnavårdscentral dir. Direktiv Ds Departementsserien EU Europeiska unionen FB Föräldrabalken HSB Hyresgästernas Sparkasse och Byggnadsförening MVC Mödravårdscentral WHO World Health Organisation UNICEF the United Nation Children´s Fund TCO Tjänstemännens centralorganisation LO Landsorganisationen LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade OECD Organisation for Economic Co-operation and Development prop. Proposition SamSol Utredningen om samordning av socialförsäkrings lagarna (S2001:04) SCB Statistiska centralbyrån SIFO ett internationellt konsult- och undersökningsföretag SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SIG Sjukpenninggrundande inkomst SOU Statens offentliga utredningar RFV Riksförsäkringsverket RÅ Regeringsrättens årsbok

11

Sammanfattning

Översynen av föräldraförsäkringen är gjord med utgångspunkt i att föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen. Utredningens huvudsakliga uppdrag är att göra en översyn av hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar. Utredningen skall bl.a. också se över och belysa i vilken utsträckning föräldraförsäkringen uppfyller syftet att båda föräldrarna på lika villkor har möjlighet att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier samt vilka incitament som kan vara verkningsfulla för att skillnaderna i uttag av föräldrapenning mellan barnets föräldrar skall minska med beaktande av hur det samlade uttaget av föräldrapenning för barnet påverkas. I detta sammanhang skall effekterna av de reserverade månaderna belysas.

Utredningen har valt att gå fram med förslag som i huvudsak innebär regeländringar inom föräldraförsäkringen. Utredningen har också valt att föreslå insatser för informationsspridning och attitydpåverkan som ett komplement till de föreslagna regeländringarna. Därutöver bedömer utredningen det viktigt att stärka föräldrarollen genom särskilda myndighetsåtgärder.

Utredningens förslag

Utredningen lämnar förslag inom olika delar av föräldraförsäkringen. Utredningen vill betona betydelsen av att se förslagen i sin helhet.

Förslagen följer barnets ålder alltifrån graviditeten till den första tiden med det allra yngsta barnet, under de första småbarnsåren fram till barnet fyller fyra år och slutligen ett särskilt stöd till föräldrar med barn i åldrarna fyra till tio år. Utredningen lämnar också förslag som rör arbetstagares rätt till ledighet från förvärvsarbete.

13

Sammanfattning SOU 2005:73

Dessa förslag korresponderar med de ändringar som föreslås inom föräldraförsäkringen.

Under graviditeten

För många föräldrar är det i samband med graviditeten som det första mötet sker med mödravården, barnhälsovården och Försäkringskassan. Försäkringskassan som förmedlare av socialförsäkringen har en viktig roll för föräldrarnas kunskap om föräldraförsäkringen. Mödra- och barnhälsovårdens uppgift att svara för förberedande föräldrautbildning, kontrollera graviditeten, verka stödjande vid amning samt följa upp förlossningen är också viktig. Föräldrar möter även andra i sin omgivning som under graviditeten har stor betydelse för föräldrars val kring föräldraledigheten.

Utredningen föreslår att åtgärder vidtas i form av offentliga informationsinsatser. Dessa skall syfta till att sprida, samordna och utvärdera information och kunskap om föräldraförsäkring och föräldraledighet. Utredningen lämnar ett särskilt förslag där Försäkringskassan ges i uppdrag att utforma förutsättningarna för att båda föräldrarna bättre skall få likvärdig information om föräldrapenningförmånerna. Utredningen pekar också på behov av förenklingar inom den administrativa hanteringen kring faderskapet.

Utredningen lämnar förslag om införande av en ny förmån till gravida, kallad graviditetspenning. Graviditetspenningen får nyttjas tidigast från och med 30:e dagen före beräknad förlossning och längst till och med dagen före den faktiska förlossningen. Graviditetspenningen syftar till att möta gravida kvinnors behov av vila under slutet av graviditeten och samtidigt komma tillrätta med de regionala skillnader som finns i tillämpningen av socialförsäkringsförmånerna för gravida kvinnor.

Den första tiden med föräldrapenning

Det är väsentligt att föräldrapenningen i så stor utsträckning som möjligt nyttjas under barnets första tidiga levnadsår då grunden för en djup och varaktig relation mellan barn och föräldrar läggs. Utredningen föreslår därför en utvidgad rätt för föräldrar att nyttja föräldrapenning samtidigt för vård av samma barn, s.k. dubbel-

14

SOU 2005:73 Sammanfattning

dagar. Barn har behov av en tidig och nära kontakt med båda sina föräldrar. Föräldrars tidiga engagemang i sina barn är viktigt. Goda relationer och tillgång till båda föräldrarna främjar en mognad och trygghet hos barnet. Barn kan tidigt i livet ha flera betydelsefulla anknytningar samtidigt. Utredningen föreslår att de tio särskilda s.k. pappadagarna i samband med barns födelse eller adoption slopas. Dubbeldagarna fyller samma funktion som pappadagarna, utan att särbehandla någon förälder, samtidigt som föräldrarna ges en utökad möjlighet till anknytning.

Föräldrapenning tills barnet har fyllt fyra år

Föräldraförsäkringens uppgift är primärt att vara ett stöd för föräldrar med de yngsta barnen. Föräldraförsäkringen ska ge båda föräldrarna möjlighet att med ersättning vårda sitt barn i samband med barns födelse eller adoption. Denna tid bör enligt utredningens mening framför allt vara koncentrerad till barnens första år. Utredningen föreslår därför att den tid under vilken föräldrarna kan ta ut ersättning begränsas till barnet har fyllt fyra år. Förslaget verkar för ett tidigt nyttjande av föräldrapenningen från föräldrarnas sida samtidigt som det i princip följer det nyttjande av föräldrapenning som föräldrarna väljer idag. För adoptivbarn räknas tidpunkten från när föräldern får barnet i sin vård.

Utredningen föreslår också en förlängning av föräldrapenningen på sjukpenningnivå från 13 till 15 månader. Det är en utökning av barnets möjligheter till omvårdnad av sina föräldrar. Förslaget ger föräldrarna större ekonomiska möjligheter att vårda barn. Rätten till föräldrapenning fördelas, liksom idag, lika mellan föräldrarna samtidigt som den reserverade tiden med föräldrapenning utökas för respektive förälder. Utredningen föreslår att 5 månader reserveras för vardera föräldern.

Föräldrapenning på lägstanivå slopas liksom de 90 dagar med ersättning på lägstanivå. Föräldrapenning betalas fortsättningsvis endast med ersättning på förälderns sjukpenningnivå. Lägstanivådagarna ersätts till viss del med barndagar. Barndagarna har en annan utformning men fyller delvis samma funktion, se nästa avsnitt.

Utredningen föreslår också förändringar av den sjukpenninggrundande inkomsten. Bl.a. förlängs skyddet för den sjukpenninggrundande inkomsten till dess att barnet fyller

15

Sammanfattning SOU 2005:73

18 månader. Åttondelsnivån inom föräldraförsäkringen och föräldraledighetslagen tas bort.

Såväl den föreslagna sammanlagda tiden med föräldrapenning som fördelningen av dagarna mellan föräldrarna är betydelsefulla ur ett barnperspektiv. Utredningen anser att de förändringar som föreslås gynnar flertalet barn och stärker barns ställning i allmänhet. Samtidigt är utredningen medveten om att alla barn inte gynnas och föreslår därför en utökning av de undantagsbestämmelser som finns.

Barndagar och barnledighet för barn som fyllt fyra år

Utredningen anser det angeläget att komplettera förslaget om en begränsad tid för rätt till föräldrapenning med ett förslag om en utvidgad rätt till föräldraledighet och införande av barndagar. Det är väsentligt att föräldrar får tillfälle att besöka förskola och skola. Det är positivt för både barn och föräldrar att föräldrarna får insikt i barnets vardag. Det ger en ömsesidig trygghet och möjlighet att närvara i särskilda skolsituationer. En förälder till barn som har fyllt fyra år men inte tio år har rätt till ledighet under tio dagar per år, varav två dagar med ersättning i form av tillfällig föräldrapenning. Rätten till barndagar och barnledighet tar vid då rätten till föräldrapenning med anledning av barns födelse upphör och varar för de flesta barn fram till barnet avslutat tredje klass i skolan. Utredningen bedömer att behovet av barndagar är störst i dessa åldrar.

Ensamstående föräldrars situation

Utredningen konstaterar att barn till ensamstående föräldrar är en särskilt utsatt grupp som lever under mer sårbara förhållanden än andra barn. Utredningen lämnar två förslag som särskilt riktar sig till ensamstående föräldrar. Utredningen anser att en ensamstående förälder under vissa förutsättningar ska kunna få hjälp i samband med barns födelse genom att en annan försäkrad än en förälder kan få rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar. Vidare föreslår utredningen att en ny förmån införs, särskild föräldrapenning. En ensamstående förälder som på grund av egen sjukdom eller smitta

16

SOU 2005:73 Sammanfattning

inte själv kan vårda barnet kan under vissa förutsättningar få hjälp av en annan försäkrad som vårdar barnet i förälderns ställe.

Ekonomiskt utsatta barnfamiljer

Föräldraförsäkringen som välfärdssystem bidrar till att färre barn hamnar i ekonomisk utsatthet. En relativt hög ersättningsnivå i föräldraförsäkringen under barnets första år bidrar till en lägre andel ekonomiskt utsatta barn. Utredningens förslag syftar till att stärka de mest ekonomiskt utsatta barnfamiljerna. Ekonomiska skäl skall inte vara ett hinder för att föräldrarna skall kunna nyttja föräldraförsäkringen som de önskar.

Utredningen förutsätter att den aviserade höjningen av inkomsttaket i föräldrapenningen till tio prisbasbelopp genomförs. Utredningens förslag innebär att inkomstbortfallsprincipen bibehålls och förstärks. Utredningen föreslår också att grundnivån höjs till 230 kronor per dag. Familjer med tvillingar och fler barn får en förstärkning av föräldrapenningen, då de extra dagar på lägstanivå som utges vid flerbarnsfödsel föreslås betalas med ersättning på grundnivå.

Barn och jämställdhet

Sverige har ur ett barnafödande perspektiv en gynnsam välfärdspolitisk blandning på det familjepolitiska området genom en kombination av hög sysselsättning, låg arbetslöshet, omfattande föräldraförsäkring och barnomsorg. Hur familjepolitiken utformas är mycket viktigt för barnafödandet. Tillgången till betald föräldraledighet påverkar barnafödandet. Ledighetens längd och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen är betydelsefulla. Försäkringens flexibilitet mellan arbete och ledighet har betydelse för utvecklingen av antalet födda barn.

Den kunskap utredningen har om föräldrars föreställningar och attityder till föräldraförsäkring och föräldraledighet visar att föreställningar om kön är synnerligen närvarande i föräldraskapet och i många avseenden styrande för hur kvinnor och män förhåller sig till dessa frågor. En av de viktigaste slutsatserna är att attitydförändringar inte nödvändigtvis leder till beteendeförändringar. Att föräldrar har en i princip jämställd attityd till föräldraledighet inne-

17

Sammanfattning SOU 2005:73

18

bär inte med nödvändighet att de agerar i enlighet med denna. Genom att få föräldrar att i praktiken bli mer jämställda i föräldraskapet stöds processen mot ökad jämställdhet i samhället. Det finns goda skäl att tro att en ökad reserverad tid av föräldrapenning för respektive förälder kommer att leda till ett ändrat beteende vilket i sin tur på sikt bidrar till ett verkligt jämställt föräldraskap och en mer jämställd arbetsmarknad.

Utredningen bedömer också att en del av skillnaderna mellan kvinnor – såväl med som utan barn – och män vad gäller löneutveckling, möjligheter till fast heltidsanställning och karriärmöjligheter kan ha sin grund i att frånvaro från arbetet på grund av vård av barn i genomsnitt är mycket skevt fördelad mellan könen. Således kan det olika nyttjandet av föräldraförsäkringen ge olika effekter på sysselsättning och löner för kvinnor och män. Utredningen bedömer dessa möjliga könsspecifika konsekvenser som så allvarliga att de har beaktats vid utformningen av förslagen.

Sammantaget så verkar utredningens förslag i riktning mot en mer jämn fördelning av föräldrapenningen mellan barnets föräldrar. Detta leder till att föräldrarna i högre utsträckning kommer att ta ett gemensamt ansvar för barnets omvårdnad. Generellt mår barn bra av en tidig och nära kontakt med sina föräldrar. Att föräldrarna tidigt kan etablera en god kontakt med barnet främjar en positiv utveckling av barnets relation till sina föräldrar. Goda relationer och god tillgång till båda föräldrarna verkar för en fördjupad och harmonisk identitetsutveckling för barn och främjar barnets mognad och trygghet. Utredningens bedömning är således att förslagen generellt bidrar till att utöka små barns möjlighet till tidig och nära anknytning till sina föräldrar.

Författningsförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring

1

dels att 3 kap. 5, 9 och 9 a §§, 4 kap. 1–3, 5–7, 8, 10, 12, 14, 14 a, 16, 17 och 18 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 9 b och 9 c §§ samt 4 kap. 4 a och 4 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §

2

Försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efter-

1

Lagen omtryckt 1982:120.

2

Senaste lydelse 2005:334.

19

Författningsförslag SOU 2005:73

levandestöd till barn beviljas den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden,

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade,

e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 § upphör, samt

f) när livränta beviljas den försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående livränta ändras.

Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b–d eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

2. erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

20

SOU 2005:73 Författningsförslag

5. helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,

5. helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett och ett halvt år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd skall Försäkringskassan, vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–tredje styckena, om sjuk-

21

Författningsförslag SOU 2005:73

penningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.

9 §

3

En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som nedsättningen består, dock tidigast från och medden sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnetsfödelse, och i fall som avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller.

En försäkrad kvinna har rätt till graviditetspenning om hon

1. på grund av graviditet avstår från förvärvsarbete, eller

2. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditet, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160),om hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Graviditetspenning enligt första stycket 1 utges tidigast från och med den trettionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse och betalas längst ut till och med dagen före förlossningsdagen.

Graviditetspenning enligt första stycket 2 utges för varje dag som förbudet gäller och betalas längst ut till och med dagen före förlossningsdagen.

3

Senaste lydelse 2003:372.

22

SOU 2005:73 Författningsförslag

Havandeskapspenning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnanssjukpenning enligt 4 §.

9 a §

4

En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning skall göra ansökan därom. Försäkringskassan får påfordra att kvinnan till stöd för sin rätt till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare samt läkarutlåtande.

I beslutet om havandeskapspenning skall anges under vilken tid ersättning kan utges.

Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenninggäller i fråga om havandeskapspenning med undantag av bestämmelserna om ersättning för merutgifter i 7 a § och om karenstid i 11 §. Vidare skall havandeskapspenningen, med avvikelse från vad som anges i 4 § första stycket och 10 a §, utges med 80 procent även för den första dagen. Havandeskapspenning utges inte i den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.

Graviditetspenning utges per dag med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning enligt 4 §.

Hel graviditetspenning för dag utges när kvinnan inte förvärvsarbetar. Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels graviditetspenning utges när kvinnan förvärvsarbetar högst en fjärdedel, hälften eller tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Graviditetspenning utges även för tid som normalt är arbetsfri, om kvinnan i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär motsvarande eller högre graviditetspenning.

4

Senaste lydelse 2004:781.

23

Författningsförslag SOU 2005:73

9 b §

Graviditetspenning enligt 9 § första stycket 1 får inte utges för tid innan anmälan gjorts hos Försäkringskassan.

En kvinna som önskar få graviditetspenning enligt 9 § första stycket 2 skall göra en skriftlig ansökan hos Försäkringskassan.

Har det förelegat hinder för en sådan anmälan eller ansökan eller finns det annars särskilda skäl kan ersättningen ändå betalas ut.

Försäkringskassan får kräva att en kvinna styrker sin rätt till graviditetspenning enligt 9 § första stycket 2 genom ett särskilt intyg av arbetsgivaren om förbud och att hon inte kan omplaceras.

I beslutet om graviditetspenning skall anges under vilken tid ersättning kan utges.

9 c §

Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenning gäller i fråga om graviditetspenning med undantag av bestämmelserna om arbetsförmågans nedsättning i 7 § och om ersättning för merutgifter i 7 a § samt om karenstid i 11 §. Vidare skall graviditetspenningen, med avvikelse från vad som anges i 4 § första stycket och 10 a §, utges med 80 procent även för den första dagen.

24

SOU 2005:73 Författningsförslag

Graviditetspenning utges inte i den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.

Graviditetspenning betalas inte ut för dag då kvinnan är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

4 kap.

1 §

5

En försäkrad förälder har rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (föräldrapenningförmåner) enligt detta kapitel.

En försäkrad förälder har rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (föräldrapenningförmåner) enligt detta kapitel. Som föräldrapenningförmån anses även den särskilda föräldrapenningen som en annan försäkrad har rätt till enligt 4 b §.

Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är bosatt i riket.

Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande adoptivföräldrarna är bosatta i riket.

Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med undantag för förmån enligt 10 § fjärde eller femte stycket, får utges även till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn bosatt i något av dessa länder.

Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med undantag för förmån enligt 10 § femte stycket, får utges även till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn bosatt i något av dessa länder.

5

Senaste lydelse 2001:141.

25

Författningsförslag SOU 2005:73

2 §

6

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder

a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet,

b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,

c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans.

Vid tillämpningen av 6 § andra–femte styckena samt 7, 7 a, 8, 15 och 17 §§ samt 18 § första och andra styckena likställs med förälder även en annan försäkrad som fått rätt till särskild föräldrapenning enligt 4 b §.

Vid tillämpning av 10, 10 a, 10 b och 11 §§ likställs med förälder även

a) den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden,

b) den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem.

Vid tillämpning av 12–18 §§ likställs med förälder även den som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 11 a §. Detsamma gäller vid tillämpningen av 12 § och 14–18 §§ den som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § femte stycket.

3 §

7

Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första.

Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av den i första och andra styckena angivna tiden.

6

Senaste lydelse 2004:1250.

7

Senaste lydelse 2004:781.

26

SOU 2005:73 Författningsförslag

En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela den tid som anges i första och andra styckena. Detsamma gäller om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet men den andra föräldern inte har rätt till föräldrapenning.

Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet har den andra föräldern rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela den tid som anges i första och andra styckena.

Om en förälder är intagen i kriminalvårdsanstalt och är varaktigt förhindrad att uppbära föräldrapenning och den andre föräldern har tagit ut sina dagar med föräldrapenning, har den andre föräldern själv rätt att uppbära föräldrapenning för hela den tid som anges i första och andra styckena.

En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning såvitt avser en tid om 60 dagar för varje barn, eller vid flerbarnsbörd, för barnen gemensamt. Ett avstående från rätt att uppbära föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan.

En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning såvitt avser en tid om 150 dagar för varje barn, eller vid flerbarnsbörd, för barnen gemensamt. Ett avstående från rätt att uppbära föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan.

Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt fyra år.

27

Författningsförslag SOU 2005:73

4 a §

Båda föräldrarna har rätt att uppbära föräldrapenning för samma barn och tid för 30 av de 150 dagar som respektive förälder har rätt till enligt 3 § sjätte stycket, i samband med att den andre föräldern närvarar vid barnets förlossning eller de sköter hemmet eller vårdar barn.

Föräldrapenning enligt första stycket utges tidigast i samband med barnets födelse och inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen.

4 b §

Försäkringskassan kan, efter medgivande av en förälder som avses i 3 § fjärde och femte styckena, besluta att annan försäkrad som avstår från förvärvsarbete skall få rätt till särskild föräldrapenning för att vårda ett barn i stället för föräldern. Som villkor för detta gäller att föräldern

1. på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,

2. har beviljats föräldrapenning och annars skulle ha uppburit förmånen,

3. inte får föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan ersättning som avses i 17 § första stycket eller smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, och

28

SOU 2005:73 Författningsförslag

4. inte omfattas av 18 § tredje och fjärde styckena.

Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att särskilt utlåtande inges för att styrka förälders sjukdom eller smitta.

Särskild föräldrapenning utges tidigast för tid efter barnets födelse, dock längst till dess barnet har fyllt fyra år och endast för tid som motsvarar förälderns rätt till föräldrapenning.

5 §

8

Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Är det frågan om adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn utges föräldrapenning dock inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det. Tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård jämställs därvid med tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning utges dock inte för barn som fyllt tio år.

Bestämmelserna om föräldrapenning och särskild föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Är det frågan om adoption av andra makens barn eller adoptivbarn eller av eget barn utges föräldrapenning dock inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det. Tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård jämställs därvid med tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning och särskild föräldrapenning utges dock inte för barn som fyllt tio år.

8

Senaste lydelse 1985:87.

29

Författningsförslag SOU 2005:73

6 §

9

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (lägstanivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp för hel föräldrapenning om 180 kr (grundnivå). För en förälder som endast är försäkrad enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller detta under förutsättning att föräldern uppfyller villkoren i första meningen.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för

Hel föräldrapenning utgör lägst 230 kronor om dagen (grundnivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för en sjukpenning över grundnivån och skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges dock alltid lägst med ett belopp för hel föräldrapenning motsvarande grundnivån. För en förälder som endast är försäkrad enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller detta under förutsättning att föräldern uppfyller villkoren i första meningen. Särskild föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande den försäkrades sjukpenning beräknad enligt femte stycket.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för

9

Senaste lydelse 2005:334.

30

SOU 2005:73 Författningsförslag

– 210 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för

– 90 dagar med belopp enligt lägstanivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för

– 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för

– 90 dagar med belopp enligt lägstanivån. För varje barn utöver det andra utges föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån.

– 270 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för

– 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån, och för

– 90 dagar med belopp enligt grundnivån. För varje barn utöver det andra utges föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt grundnivån.

När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5 § fjärde-sjunde styckena samt 10 a och 10 b §§.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra–fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är

31

Författningsförslag SOU 2005:73

kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, skall föräldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats.

För en förälder som helt eller delvis saknar anställning skall den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på enligt sjätte stycket alltjämt omräknas på sätt som anges i 3 kap. 5 d §.

7 §

10

Hel föräldrapenning för dag utges när föräldern inte förvärvsarbetar. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning utges när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar respektive sjuåttondelar av normal arbetstid.

Hel föräldrapenning för dag utges när föräldern inte förvärvsarbetar. Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels föräldrapenning utges när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel, hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården, skall vid beräkningen enligt 6 § av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för vården.

10

Senaste lydelse 2001:141.

32

SOU 2005:73 Författningsförslag

8 §

11

Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels grundnivå eller lägstanivå när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels grundnivå när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

10 §

12

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver utges ersättning för vård av ett sådant barn endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet. För vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus. Med vård på sjukhus jämställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

11

Senaste lydelse 2001:1106.

12

Senaste lydelse 2005:439.

33

Författningsförslag SOU 2005:73

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en förälder från det barnet fyllt fyra år till dess att det fyller tio år när föräldern helt avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola, besök i förskoleverksamhet eller skolbarnomsorg i vilken barnet deltar eller i övrigt för vård av barnet (barndagar).

En förälder till barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt tilltillfällig föräldrapenning från barnets födelse till dess att det fyller sexton år även när föräldern avstår frånförvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök ibarnets skola eller besök i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg i vilken barnet deltar (kontaktdagar).

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, sköta hemmet eller vårda barn. Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn tillkommer motsvarande rätt båda adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Vid adoption utges sådan tillfällig föräldrapenning om barnet inte fyllt tio år. Som

En förälder till barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade rätt till tillfällig föräldrapenning som anges i tredje stycket från barnets födelse till dess att det fyller sexton år när föräldern avstår från förvärvsarbete (kontaktdagar). Är det fråga om vård av barn gäller dock tredje stycket.

34

SOU 2005:73 Författningsförslag

adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det.

Försäkringskassan kan besluta att en annan försäkrad än en fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse skall få rätt till tillfällig föräldrapenning för de ändamål som anges i fjärde stycket. Detta gäller om

1. det inte finns någon fader som har rätt till tillfällig föräldrapenning,

2. modern är avliden,

3. fadern avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt fjärde stycket och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå, eller

4. fadern inte kan eller på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständigheter sannolikt inte kommer att nyttja sin rätt enligt fjärde stycket.

Försäkringskassan kan besluta att en annan försäkrad än en förälder som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, sköta hemmet eller vårda barn skall få rätt till tillfällig föräldrapenning. Detta gäller om

1. det inte finns någon fader som har rätt till föräldrapenning,

2. modern är avliden,

3. den ena föräldern avstår från sin rätt till föräldrapenning under sammanlagt 10 av de 30 dagar som föräldern har rätt till enligt 4 a § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå, eller

4. den ena föräldern inte kan eller på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständigheter sannolikt inte kommer att nyttja sammanlagt 10 av de 30 dagar som föräldern har rätt till enligt 4 a §.

Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn skall vad som sägs i femte stycket om fader och moder i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

Det som sägs i fjärde och femte styckena om en fader gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Det som sägs i femte stycket om en fader gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

35

Författningsförslag SOU 2005:73

12 §

13

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket och 10 a § utges under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år. Tillfällig föräldrapenning enligt 11 § utges under högst 60 dagar för varje barn och år. Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket 1, 3 och 4 och 10 a § utges tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år. Tillfällig föräldrapenning enligt 10 b § utges under ett obegränsat antal dagar.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tredje stycket utges per dag och under högst två dagar per förälder och år.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tredje stycket utges under högst tio dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges under högst tio dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges under högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Detsamma gäller tillfällig föräldrapenning enligt 10 § femte och sjätte styckena med avräkning dock för dagar med tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha uppburit med stöd av 10 § fjärde stycket. Vid adoption räknas tiden från den tidpunktföräldrarna fått barnet i sin vård.

Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas de tio dagarna med hälften till vardera föräldern eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om annat. Om det endast

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § femte stycket utges under högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

13

Senaste lydelse 2004:1250.

36

SOU 2005:73 Författningsförslag

finns en adoptivförälder eller särskilt förordnad vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshavaren ensam rätt till de tio dagarna.

Uppbär en förälder oavkortade löneförmåner under tid då han bedriver studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning, i den mån föräldern går miste om löneförmånerna.

14 §

14

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar respektive sju åttondelar av den tid föräldern skulle ha arbetat om han eller hon inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften respektive tre fjärdedelar av den tid föräldern skulle ha arbetat om han eller hon inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket eller 14 a § skall till grund för beräkningen av beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas det tal som erhålls när 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten av anställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap. 10 a § andra–fjärde styckena på motsvarande sätt för den tid som förmånen avser.

Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Beloppet avrundas till närmaste hela krontal.

Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

14

Senaste lydelse 2001:141.

37

Författningsförslag SOU 2005:73

beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt tredje stycket.

14 a §

15

Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 14 § tredje stycket

1. när den försäkrade skall uppbära tillfällig föräldrapenning för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller

Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 14 § tredje stycket

1. när den försäkrade skall uppbära tillfällig föräldrapenning för tid då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller

2. i fall som avses i 3 kap.10 c § första stycket 1 samt andra stycket.

16 §

16

Föräldrapenningförmåner får inte utges till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 4 § andra stycket, 10 § tredje – sjätte styckena eller 10 b §. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse får inte heller utges om det för samma barn och tid utges en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.

Föräldrapenningförmåner får inte utges till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 4 § andra stycket, 4 a §, 10 § tredje- sjätte styckena eller 10 b §. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse får inte heller utges om det för samma barn och tid utges en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.

Tillfällig föräldrapenning får utges till båda föräldrarna för samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.

Oavsett antalet barn utges till en förälder inte mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

15

Senaste lydelse 1993:745.

16

Senaste lydelse 2004:1250.

38

SOU 2005:73 Författningsförslag

17 §

17

Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.

Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma dag uppbär graviditetspenning eller sjukpenning enligt denna lag eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.

Föräldrapenningförmåner utges inte för dag då föräldern är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även i fall då föräldern uppbär motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

18 §

18

Bestämmelserna i 3 kap. 6 §, 16 § första - femte styckena och 17 § första stycket b samt andra stycket tillämpas även i fråga om föräldrapenningförmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 15 § och 17 § första stycket a tillämpas även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses en dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning som motsvarande andel av en dag.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses en dag med tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels föräldrapenning som motsvarande andel av en dag.

17

Senaste lydelse 1994:1656.

18

Senaste lydelse 2004:781.

39

Författningsförslag SOU 2005:73

Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får Försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får Försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta och familjens nytta.

1. Denna lag träder i kraft den xxxx

2. När det gäller barn födda före ikraftträdandet får uttag av föräldrapenning ske övergångsvis under fyra år enligt äldre bestämmelser utan hinder av 4 kap. 3 § denna lag. Motsvarande gäller i fråga om adoptivbarn om föräldrarna fått barnet i sin vård före ikraftträdandet.

3. Den nya bestämmelsen om föräldrapenning i 4 kap. 4 a § skall inte tillämpas för barn som är födda före ikraftträdandet. Detsamma gäller för adopterade barn i de fall den försäkrade fått barnet i sin vård före ikraftträdandet.

4. Äldre bestämmelser om havandeskapspenning i 3 kap. 9 och 9 a §§ gäller fortfarande om ersättningsperioden påbörjats före ikraftträdandet.

5. Äldre bestämmelser om faders och annan försäkrads rätt till tillfällig föräldrapenning i 4 kap. 10 § fjärde och femte styckena skall fortsätta att gälla för barn födda före ikraftträdandet.

40

SOU 2005:73 Författningsförslag

2 Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldraledighetslagen (1995:584) dels att 3, 6, 8 och 13 §§ samt rubriken närmast före 8 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 5 a §§, dels att rubrikerna närmast före 3 a och 5 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

19

Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn m.m.:

1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes barns födelse och för amning (mammaledighet, 4 §).

2. Ledighet för en gravid arbetstagare (graviditetsledighet, 3 a §)

2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).

3. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).

4. Hel ledighet för en förälders vård av barn som har fyllt fyra men inte tio år (barnledighet, 5 a §).

19

Senaste lydelse 2001:144.

41

Författningsförslag SOU 2005:73

3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel eller en åttondel medan föräldern har tre fjärdedels, halv, en fjärdedels respektive en åttondels föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).

5. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel medan föräldern har tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).

4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldrapenning, 7 §).

6. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldrapenning, 7 §).

5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m., 8 §).

7. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med särskild eller tillfällig föräldrapenning m.m., 8 §). För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. fordras inte att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid (kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs kvalifikationstid enligt 9 §.

För mammaledighet, graviditetsledighet eller ledighet med särskild eller tillfällig föräldrapenning m.m. fordras inte att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid (kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs kvalifikationstid enligt 9 §.

Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar finns i 18–21 §§.

42

SOU 2005:73 Författningsförslag

Graviditetsledighet

3 a §

En gravid arbetstagare har rätt till ledighet från och med den trettionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse till och med dagen före förlossningsdagen.

Ledigheten kan tas ut i form av hel dag eller förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel.

Under ledigheten utges graviditetspenning enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Barnledighet

5 a §

En förälder har rätt till åtta dagars hel ledighet varje kalenderår för vård av barn som har fyllt fyra men inte tio år.

Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Arbetstagare som byter anställning under kalenderåret har rätt till barnledigt i den nya anställningen endast i den mån han eller hon inte redan har tagit ut sådan ledighet.

43

Författningsförslag SOU 2005:73

6 §

20

Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt till förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel.

Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt till förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften respektive en fjärdedel.

Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.

Ledighet med särskild eller tillfällig föräldrapenning m.m.

8 §

21

Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring har arbetstagaren rätt till ledighet.

Under den tid då en arbetstagare får särskild eller tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 4 b, 10, 10 a, 10 b, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring har arbetstagaren rätt till ledighet.

En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240 dagar.

20

Senaste lydelse 2001:143.

21

Senaste lydelse 2004:1251.

44

SOU 2005:73 Författningsförslag

13 §

En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 4, 5, 6 eller 7 §§ skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med sin anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad att pågå.

En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 4, 5, 5 a, 6 eller 7 § eller ledighet med särskild föräldrapenning enligt 8 § skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt.

En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 3 a § skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två veckor före ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt.

I samband med sin anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad att pågå.

En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning enligt 8 § skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren minst en vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom eller smitta, gäller dock inte någon anmälningstid.

Denna lag träder i kraft den xxxx

45

Författningsförslag SOU 2005:73

3 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap.1, 4 och 8 §§socialförsäkringslagen (1999:799) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

22

Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:

1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas av Försäkringskassan,

2. föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå,

2. föräldrapenning på grundnivå,

3. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, samt

4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av Försäkringskassan.

4 §

23

Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring:

3. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt

4. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av Försäkringskassan.

22

Senaste lydelse 2004:780.

23

Senaste lydelse 2004:780.

46

SOU 2005:73 Författningsförslag

8 §

24

Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 5 § 1, 3 och 4 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över lägstanivå enligt 4 § 2.

Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 5 § 1, 3 och 4 skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning över grundnivån enligt 4 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12 och 13 §§.

1. Denna lag träder i kraft den xxxx

2. I fråga om havandeskapspenning i 3 kap.9 och 9 a §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas lagen i sin äldre lydelse om ersättningsperioden påbörjats för tid före ikraftträdandet.

24

Senaste lydelse 2001:1109.

47

Författningsförslag SOU 2005:73

4 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma lag,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken graviditetspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning eller särskild föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3, 5 och 4 b §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

48

SOU 2005:73 Författningsförslag

49

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller rekryteringsbidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den xxxx

1 Utredningens uppdrag och arbete

1.1 Utredningens direktiv

Utredningens uppdrag är att göra en översyn av reglerna för föräldraförsäkringen. Direktiven (Dir. 2004:44) finns i bilaga 1.

1.2 Utredningens uppdrag

Utredningen skall i huvudsak se över reglerna för föräldraförsäkringen med beaktande av att principen för nuvarande system om att föräldrapenning ersätter inkomstbortfall vid föräldraledighet skall behållas. Utredningen skall i förekommande fall lämna förslag till förändringar med konsekvensbeskrivningar och fullständiga förslag till författningsändringar.

Utgångspunkt för utredningen är att föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa och bidra till ökad jämställdhet mellan könen. Som grund för dessa utgångspunkter finns FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor. Föräldraförsäkringens regler skall vara rättvisa och inte diskriminera någon av föräldrarna. Reglerna skall ge båda föräldrarna likvärdiga möjligheter att vara föräldralediga. Reglerna skall dessutom vara svåra att manipulera och möjliggöra god kontroll. Reglerna skall också vara enkla att tillämpa för administrerande myndigheter samt vara enkla och förutsägbara för föräldrarna.

Utredningens uppdrag är att göra en översyn av hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar. Det handlar dels om hur den påverkar föräldrarnas möjlighet att ta ansvar för barnet, dels hur den påverkar föräldrarnas möjligheter att delta på arbetsmarknaden på lika villkor.

51

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2005:73

1.3 Utredningens arbete

Utredningen inledde sitt arbete i augusti 2004. Utredningen har haft tio sammanträden, varav två tvådagarssammanträden, med sakkunniga och experter. Utredningen har arbetat öppet och utåtriktat. I ett tidigt skede av utredningen har utredningen ägnat sig åt att inhämta och sprida kunskap i de frågeställningar utredningen hanterat samt att skapa debatt och diskussioner. Detta har bl.a. skett genom att utredningen har anordnat ett antal seminarier. Seminarierna har haft olika teman och till varje seminarium har bjudits in företrädare för de politiska partierna, arbetsmarknadens parter, myndigheter och intresseorganisationer.

Utredningen har uppdragit åt ett antal forskare att utarbeta underlag till vissa delar av betänkandet. Dessa finns i sin helhet redovisade i bilagor till betänkandet. De forskare som utredningen anlitat är Ilija Batljan, doktorand vid Socialhögskolan Stockholms universitet, filosofie doktor i psykologi Ylva Elvin-Nowak, Lars Jalmert, docent i pedagogik vid Stockholms universitet, Manfred Peters, statsvetare och kommunikationskonsult, Anna Thoursie, filosofie doktor i nationalekonomi samt Sara Örnhall Ljungh och Håkan Nyman vid Socialdepartementet. Försäkringskassan har bistått med underlag under utredningens gång. Utredningen har också låtit genomföra två attitydundersökningar, en riktad till föräldrar med barn mellan ett och ett halvt och tre år, och en riktad till chefer med personalansvar.

52

2 Utgångspunkter och mål för utredningen

2.1 Inledning

Utredningen har disponerat betänkandet enligt följande. I kapitel 2 beskrivs utredningens utgångspunkter och mål i ett antal avseenden. Dessa är bl.a. barnets bästa, jämställdhet, arbetslinjen och barnafödande samt kvinnans och barnets hälsa. I kapitlet förs också ett resonemang kring förutsättningar att med föräldraförsäkringen uppnå olika mål och syften samt om olika typer av beslutsunderlag och utredningens metoder på ett principiellt sätt.

Grundläggande utgångspunkter för översynen är också att reglerna för föräldraförsäkringen skall vara rättvisa och inte diskriminera någon av föräldrarna samt ge båda föräldrarna likvärdiga möjligheter att vara föräldralediga. Reglerna för föräldraförsäkringen skall vara svåra att manipulera och möjliggöra god kontroll. De skall också vara enkla att tillämpa för administrerande myndigheter samt vara enkla och förutsägbara för föräldrarna.

Som bakgrund till utredningens analys och överväganden lämnas i kapitel 3 en beskrivning av gällande rätt och i kapitel 4 en beskrivning av utvecklingen av föräldraförsäkringen. Aktuella lagstiftningar beskrivs översiktligt. Förutom lagen om allmän försäkring och föräldraförsäkringslagen lämnas en beskrivning av föräldraledighetslagen, lagen om anställningsskydd och arbetsrätten i relevanta delar. Även adoptionslagstiftningen, regler kring gemensam vårdnad och vårdnadshavare samt olika familje- och föräldrabegrepp redovisas i kapitlet liksom regler kring faderskapets bestämmande. De olika regeländringar som genomförts inom föräldraförsäkringen sedan dess införande redovisas liksom de idéer och den politik som präglat diskussionen om föräldraförsäkringen. I kapitel 4 redovisas också fakta om föräldraförsäkringen. Nyttjandet av föräldraförsäkringen beskrivs med särskilt fokus på hur försäkringen nyttjas av kvinnor respektive män. I avsnittet lämnas också en beskrivning av kostnaderna inom för-

53

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

äldraförsäkringen samt en översiktlig beskrivning av barnafödandet under de senaste 30 åren.

För att förstå och förklara föräldrapenningens fördelning mellan kvinnor och män är det viktigt med kunskap kring nyttjandet av föräldrapenning liksom kunskap kring olika förklaringar. I kapitel 5 lämnas olika förklaringar till nyttjande och fördelning av föräldrapenningen. I avsnittet analyseras dessa orsaker. Viktigas förklaringar är förutom regelverket kring föräldraförsäkring och föräldraledighet, föräldrars föreställningar om föräldraskap och om barn, förhållanden på arbetsplatser samt hushållens ekonomi. Även betydelsen av information och kommunikation för föräldrapenningens fördelning mellan föräldrarna diskuteras.

I kapitel 6 lämnas därefter utredningens bedömning av föräldraförsäkringens måluppfyllelse och resultat i en rad avseenden.

I kapitel 7 diskuteras föräldraförsäkring, barnafödande och ekonomisk utsatthet bland barn i ett internationellt jämförande perspektiv.

Föräldraförsäkringens betydelse för barnafödande analyseras liksom frågan om hur föräldraförsäkringen påverkar antalet ekonomiskt utsatta barn i ett land.

Med utgångspunkt i de slutsatser som utredningen redovisar om nuvarande föräldraförsäkrings funktion lämnar utredningen förslag till ny utformning av föräldraförsäkringen i kapitel 8. Kapitlet inleds med utredningens allmänna överväganden för en reformerad föräldraförsäkring i syfte att förbättra för barnfamiljerna samt en översiktlig beskrivning av förslagen. Därefter kommer utredningens förslag i de olika delarna.

Utredningens förslag till ikraftträdande och övergångsbestämmelser för utredningens förslag lämnas i kapitel 9. I kapitel 10 redovisas konsekvenserna av utredningens förslag i form av ekonomiska konsekvenser, administrativa konsekvenser, barnkonsekvenser, jämställdhetskonsekvenser och effekter för små företags villkor samt kontroll. Författningskommentarer lämnas slutligen i kapitel 11.

54

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

2.2 För barnets bästa

FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige

I direktiven till utredningen anges att översynen av föräldraförsäkringen skall göras med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter som grund. Utgångspunkten för översynen är att föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.

Den 20 november 1989 antog Förenta nationernas generalförsamling konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) som omfattar barn och unga upp till 18 år. Barnkonventionen innehåller 13 inledande paragrafer (preambeln) och 54 artiklar. Sverige ratificerade barnkonventionen efter ett beslut i riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera sig på någon punkt (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28). Det innebär att Sverige som stat har åtagit sig att leva upp till konventionens artiklar och förbundit sig att ha system som garanterar att alla offentliga myndigheter och andra organ inom sina respektive ansvarsområden fullföljer de förpliktelser som konventionen innebär.

En parlamentariskt sammansatt kommitté, Barnkommittén, har gjort en översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens bestämmelser. Barnkommittén överlämnade sitt slutbetänkande, Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116), i augusti 1997. Kommitténs betänkande utgör en viktig komponent i tolkningen av de olika artiklarna i barnkonventionen i relation till svensk lagstiftning.

Ansvaret för att genomföra barnkonventionen vilar på riksdag, regering, förvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting. Även domstolarnas tolkning av olika lagbestämmelser som har tillkommit eller ändrats som en följd av införlivandet av barnkonventionen i svensk rätt har betydelse. Det handlar alltså om att beakta barnkonventionen i olika verksamheter, åtgärder och beslut som berör barn. Vidare handlar det om att tillämpa lagstiftningen enligt den s.k. fördragskonforma tolkningens princip, vilket är en allmän tolkningsprincip som har utvecklats inom svensk rättspraxis och som innebär att våra författningar är förenliga med våra internationella åtaganden och därför skall tolkas i fördragsvänlig anda (SOU 1997:116).

55

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

Den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen

I mars 1999 godkände en enhällig riksdag en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171). Regeringen har regelbundet rapporterat till riksdagen vilka insatser som har genomförts inom ramen för strategin. Den nationella strategin har också vidareutvecklats i en skrivelse till riksdagen (skr. 2003/04:47) där det fortsatta arbetet med att genomföra barnkonventionen i Sverige presenteras.

Den nationella strategin utgör grunden för barnpolitiken. Målet för barnpolitiken är att barn och unga skall respekteras, ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Barnpolitiken är ett sektorsövergripande politikområde och omfattar framförallt strategiska insatser för att öka kunskapen och medvetenheten om barnkonventionen med målsättningen att barnkonventionen, dess anda och intentioner, skall genomsyra alla delar av regeringens politik och alla samhällsverksamheter där barn och unga berörs.

Barnperspektivet

Att förverkliga barnkonventionen handlar till stor del om att anlägga ett barnperspektiv inom de verksamheter och områden där barn och unga är berörda. Enligt Barnkommittén kan barnkonventionen ses som

vår tids samhälleliga barnperspektiv eftersom den uttrycker världssamfundets kollektiva syn på barn och ungdomar. Det krav barnkonventionen ställer på världens stater är att detta förhållningssätt, detta barnperspektiv, skall genomsyra alla beslut som rör barn. (SOU 1997:116, s. 137)

Utgångspunkten för barnperspektivet är respekten för barnets fulla människovärde och integritet. Barnkonventionen fokuserar på det enskilda barnet som en individ med egna rättigheter och behov. Barndomens egenvärde, att barndomen inte endast är en förberedelse inför vuxenlivet utan har ett eget värde, är en viktig del av barnperspektivet.

Att anlägga ett barnperspektiv innebär bl.a. att försöka förstå och identifiera sig med barnets situation, att se olika beslutsalternativ utifrån barnets synvinkel och att analysera vilka följder beslut

56

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

och åtgärder kan få för ett enskilt barn eller barn och unga som grupp. Det räcker inte med att fatta ett beslut som man som vuxen anser är till barnets bästa. En viktig del av barnperspektivet är att ta reda på hur barn och unga upplever och uppfattar sin situation, att låta barn och unga komma till tals och få inflytande i beslut och åtgärder som berör dem. Att ha ett barnperspektiv handlar om att se barnet som expert på sin egen situation.

Barnperspektivet är ett syn- och förhållningssätt som skall ha genomslag i beslut och åtgärder som rör barn. Genom Sveriges ratificering av konventionen och den nationella strategi som riksdagen har antagit skall myndigheter, kommuner och landsting följa barnkonventionen och tillämpa lagstiftningen i fördragsvänlig anda. Sveriges förpliktelser följs regelbundet upp av FN:s barnrättskommitté som lämnar rekommendationer till Sverige inom områden där förverkligandet av barnkonventionen behöver utvecklas ytterligare. Barnkonventionen är alltså förpliktigande och substantiell – ratificeringen av konventionen kräver att vid alla åtgärder och beslut där flickor och pojkar berörs skall det finnas ett barnperspektiv, vare sig det gäller beslut i socialtjänstutredningar, trafik- och samhällsplanering eller brottsmålsärenden. Detta förutsätter i sig ett perspektivbyte där barnet sätts i fokus.

Att förverkliga barnkonventionen, dess anda och intentioner, är ett långsiktigt arbete som till stor del handlar om attitydförändringar och att anamma ett nytt perspektiv. Barnperspektivet är något annat än ett vuxenperspektiv, ett föräldraperspektiv eller ett professionellt perspektiv. Det är inte heller synonymt med att ha barnkompetens. Kompetens om barn och unga ger goda förutsättningar att beakta barnperspektivet, men är ingen garanti för att detta faktiskt görs i det enskilda fallet. Man kan ha hög barnkompetens och likväl försumma barnperspektivet. (Prop. 1997/98:182, SOU 1997:116, Skr. 2003/04:47, Unicef 2002)

Barnkonventionen skall ses som en helhet

Barnkonventionen omfattar såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Konventionen skall ses som en helhet, det görs ingen rangordning mellan olika rättigheter i konventionen utan alla rättigheter har samma tyngd och betydelse för det enskilda barnet. Barnkonventionen är inriktad på individen och sakartiklarna handlar om

57

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

den enskilda flickans eller pojkens rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda. Barnkommittén framhåller att en viktig aspekt av konventionen är att den ger en universell definition av vilka rättigheter som bör gälla för barn över hela världen. Dess definition av barnets rättigheter skall gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion eller andra särdrag.

Det finns i barnkonventionen vissa grundläggande principer som dels har en självständig betydelse, dels genomsyrar övriga bestämmelser i konventionen. De grundläggande eller vägledande principerna i barnkonventionen är principen om icke-diskriminering (artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3), principen om rätten till liv och utveckling (artikel 6) och principen om rätten att få komma till tals och bli respekterad (artikel 12).

Enligt direktiven till föräldraförsäkringsutredningen skall översynen av föräldraförsäkringen göras med bl.a. barnkonventionen som grund. I direktiven betonas alltså att det är barnkonventionen i dess helhet som skall beaktas i översynen. En av de grundläggande principerna i barnkonventionen, den om barnets bästa (artikel 3), anges också särskilt som en av utgångspunkterna för översynen av föräldraförsäkringen (dir. 2004:44).

Principen om barnets bästa

Principen om barnets bästa anger att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet (artikel 3.1). Ett av barnkonventionens sex officiella språk är engelska. Den engelska originalversionen av artikel 3.1 lyder:

In all actions concerning children (…), the best interests of the child shall be a primary consideration.

Artikel 3 innehåller både en individuell och kollektiv aspekt. Det är barnets intressen som skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.

Barnets bästa är inget nytt begrepp i vare sig internationella deklarationer och konventioner eller i nationella dokument och nationell lagstiftning. Det unika med barnkonventionen är att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Det handlar alltså inte endast om exempelvis familje-

58

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

rättsliga frågor, utan inom alla områden där barn och unga berörs. Barnkommittén framhåller att barnkonventionen för första gången gör barnet till subjekt med egna rättigheter. I andra internationella dokument ses barnet som objekt och barnets bästa sätts i relation till någonting annat eller någon annan. Som exempel nämns FN:s konvention om avskaffande av alla diskriminering av kvinnor (kvinnokonventionen) från 1979.

Principen om barnets bästa kan enligt Barnkommittén härledas ur två grundläggande tankar som avspeglas i konventionen, nämligen att barn har fullt och lika människovärde och alltså inte är mindre värda än vuxna och att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd. Enligt Barnkommittén skall artikel 3

vara en garanti för att barnperspektivet finns med när beslut på olika nivåer fattas (SOU 1997:116, s. 127).

En av de viktigaste dimensionerna i artikel 3 om barnets bästa är att det i varje beslut som rör barn, oavsett samhällsområde, måste göras en förhandsprövning av vilka konsekvenser beslutet får för ett enskilt barn eller grupper av barn, en s.k. barnkonsekvensanalys (prop. 1997/98:182, SOU 1997:116, Unicef 2002). Det handlar om att bedöma vad som å ena sidan faktiskt är barnets bästa i en viss situation och å andra sidan göras en avvägning mot andra intressen. Att barnets bästa skall komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn innebär att barnets intresse skall väga tungt (”be a primary consideration”) när det vägs mot andra intressen.

I artikel 3 är principen om barnets bästa formulerad på ett generellt plan; barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Vid utarbetandet av principen om barnets bästa valde man alltså en medvetet vid formulering för att den skall kunna tillämpas på alla områden (SOU 1997:116). I de fall där beslut och åtgärder direkt rör barnet skall barnets bästa väga tyngst, vilket har konkretiserats i olika sakartiklar, bl.a. artikel 18 och artikel 21. Artikel 18 handlar bl.a. om föräldrarnas ansvar för sitt barn och där anges att för föräldrarna skall barnets bästa komma i främsta rummet (”The best interests of the child will be their basic concern”). I artikel 21 anges bl.a. att stater som erkänner och/eller tillåter adoption skall säkerställa att barnets bästa främst beaktas (”the best interests of the child shall be the paramount consideration”).

Barnets bästa skall alltså tillämpas i relation till övriga artiklar i barnkonventionen. I barnkommitténs betänkande (SOU 1997:116)

59

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

anges att artikel 3 ger vägledning för hur sakartiklarna skall tolkas samtidigt som sakartiklarna ger vägledning om innebörden av principen om barnets bästa inom de olika områden som behandlas av sakartiklarna. I bedömningen av barnets bästa skall särskild hänsyn tas till de övriga grundläggande principerna i barnkonventionen, dvs. icke-diskrimineringsprincipen, barnets rätt till utveckling och barnets rätt att komma till tals.

Barnets bästa är inget statiskt begrepp. Det varierar från barn till barn, och från situation till situation. Det är också detta som är ett genomgående tema i barnkonventionen, dvs. att det är den enskilda flickan eller pojken som står i fokus. Enligt Barnkommittén är vetenskap och beprövad erfarenhet kombinerat med att låta barn själva komma till tals en önskvärd metod för bedömning av vad som är barnets bästa. Barnkommittén konstaterar att i forskningen om barns behov brukar man tala om att det finns grundläggande behov som är nödvändiga för ett barns utveckling. Kommittén tar upp ett antal av dessa grundläggande behov som bör ingå i bedömningen av barnets bästa. Det handlar om barnets behov av omvårdnad och skydd, barnets behov av sina föräldrar och att barn behöver få respekt för sin integritet. Enligt Barnkommittén är den avgjort viktigaste aspekten av barnets bästa att barnet har ett varaktigt och stabilt förhållande till sina föräldrar. (SOU 1997:116)

Barnets bästa som begrepp har funnits långt innan barnkonventionen kom till och kan liksom andra liknande begrepp användas i olika sammanhang och för olika syften. I relation till barnkonventionen är dock principen om barnets bästa i artikel 3 kopplad till hur beslutsfattare i samhället skall förhålla sig till barnets intressen och behov när åtgärder vidtas eller beslut fattas som rör det enskilda barnet eller grupper av barn. För att kunna bedöma barnets intressen och behov i dessa situationer krävs ett barnperspektiv vilket bl.a. innebär att barnet sätts i centrum och ses som ett subjekt med egna rättigheter, intressen och behov. Det är ur barnets perspektiv som bedömningen skall ske, inte utifrån exempelvis föräldrarnas perspektiv. Det är inte meningsfullt att använda barnets bästa som ett begrepp frikopplat från barnkonventionens intentioner och utan att anlägga ett barnperspektiv. Då blir barnets bästa ett begrepp som kan användas i vilka sammanhang och i vilka syften som helst och utan att sätta barnet i fokus och se till dess behov, intressen, livssituation etc.

60

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för sitt barn

Med barnkonventionen ges barnets rättigheter en självständig betydelse, inte i syfte att ställas mot vuxnas rättigheter eller som ett alternativ till föräldrars rättigheter, utan för att lägga till en ny dimension; beaktandet av barnets perspektiv inom ramen för familjens grundläggande värde. (SOU 1997:116, s. 227)

I barnkonventionen framhålls att det primärt är föräldrarna som har ansvaret för sitt barn och som skall sätta sitt barns behov och intressen i främsta rummet. Statens roll är att ge det stöd och bistånd som behövs för att föräldrarna skall kunna träffa de val som är till barnets bästa. Barnkonventionen betonar vikten av att barnet har tillgång till båda sina föräldrar och att båda föräldrarna har lika stor betydelse för barnets uppfostran och utveckling. Barnkommittén framhåller också föräldrarnas ansvar för sitt barn och statens roll att stödja föräldraansvaret:

Familjen är den första sociala miljö som barnet känner och den som påverkar henne eller honom djupast. Barnets världsbild färgas av den atmosfär barnet växer upp i under den period då hennes eller hans personlighet formas; av kärlek, förståelse och förtroende eller av rädsla, oro och elände. Detta är bakgrunden till det speciella ansvar som familjen har och det stöd den skall erhålla från staten för att kunna förverkliga sitt ansvar. (SOU 1997:116, s. 229)

Flera artiklar i barnkonventionen betonar alltså föräldrarnas ansvar för sitt barn och statens roll att stödja föräldraansvaret. I artikel 3.2 stadgas att staten har åtagit sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd. Detta skall göras med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer bl.a. dess föräldrar. Artikel 5 betonar också föräldrarnas ansvar för sitt barn och statens skyldighet att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar. Enligt artiklarna 7, 9 och 10 har barnet bl.a. rätt att få vetskap om sina föräldrar, att bli omvårdat av dem och att inte skiljas från dem mot deras vilja. Staten skall se till att undanröja de hinder som finns för att barnen skall få rätt till sina föräldrar. I tolkningen av artikel 9 betonas att lagstiftning och ekonomiska styrmedel inte får motverka barnets rätt till sina föräldrar (SOU 1997:116).

Enligt artikel 18 skall staten göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets

61

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet. Staten skall också ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn. Vidare är staten skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.

Artikel 27 stadgar bl.a. att föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Staten skall i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder.

Att barn har rätt till sina föräldrar måste tillämpas med hänsyn till det enskilda barnet och där barnets bästa är vägledande princip. Barnkonventionen är tydlig med att barnets bästa inte alltid är att ha tillgång till båda sina föräldrar, t.ex. om övergrepp eller vanvård förekommer. Det är också statens skyldighet att skydda barnet om inte föräldrarna fullgör sina skyldigheter gentemot barnet. Utgångspunkten är att se till vad som är bäst för barnet, inte vad som är bäst för modern eller fadern (Rädda Barnen 1998, SOU 1997:116, Unicef 2002).

Barnkonventionen sätter barnets behov framför föräldrarnas. Detta synsätt återspeglas också i föräldrabalken. Enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken skall barnets bästa komma i främsta rummet vid avgöranden av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa skall beaktas. Det är alltså barnet som har rätt till umgänge med sina föräldrar. Det är också barnets och inte föräldrarnas bästa som skall vara avgörande vid beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Även i kvinnokonventionen från 1979 finns en artikel om föräldraansvaret i relation till barnets bästa som refereras i direktiven till utredningen. I artikel 16 i kvinnokonventionen slås bl.a. fast att staten skall säkerställa lika rättigheter och skyldigheter som

62

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

föräldrar, oberoende av civilstånd, i frågor som gäller barnen, varvid dock barnens bästa alltid skall komma i första hand.

En viktig utgångspunkt för utredningen är att de förslag som lämnas skall verka för barnets bästa.

2.3 För ökad jämställdhet

Varje enskild individ, oavsett kön, skall ha lika möjligheter att utveckla sin begåvning inom de områden där man har de bästa förutsättningarna att lyckas. För att ett land skall kunna växa och utvecklas krävs att hela befolkningens kompetens och färdigheter tas till vara. Jämställdhet mellan kvinnor och män är därför en viktig faktor för tillväxt och förbättrat välstånd. För att nå resultat krävs en jämställdhetspolitik som genomsyrar samtliga politikområden. Utredningen har mot bakgrund av detta sett frågan om en ökad jämställdhet som en central utgångspunkt för det arbete som bedrivits och som en mycket viktig faktor vid utarbetandet av utredningens förslag.

I direktiven till föräldraförsäkringsutredningen (dir. 2004:44) anges att en översyn av föräldraförsäkringen skall göras med utgångspunkt i att föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen. För utredningens del har det varit viktigt att skapa en gemensam plattform för diskussionen kring jämställdhetsaspekten av de förslag som utarbetas. Utredningen har därför valt att förhålla sig till begreppet jämställdhet i enlighet med den åsiktsinrikning som regeringen har i sitt jämställdhetspolitiska arbete. Det övergripande målet för detta arbete är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet (prop. 1993/94:147). Jämställdhetspolitikens mål innebär en strävan efter en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger, samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn, frihet från könsrelaterat våld.

63

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

Utöver regeringens mål styrs även regeringens jämställdhetspolitik av de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Sverige har ratificerat FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor (kvinnokonventionen). Det genomgående temat är diskrimineringsförbudet som innebär att kvinnor skall ha samma rättigheter och möjligheter som män. I konventionen slås fast att konventionsstaterna skall

med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa lika rättigheter och skyldigheter som föräldrar, oberoende av civilstånd, i frågor som gäller barnen, varvid dock barnens bästa alltid skall komma i första hand (kvinnokonventionen, Artikel 16).

Enligt kvinnokonventionen får kvinnans roll att föda barn inte vara en grund för diskriminering utan ansvaret för barnet skall delas mellan män och kvinnor. Det enskilda barnets behov och intressen skall dock komma i första hand. I kvinnokonventionen betonas också föräldrarnas gemensamma ansvar för sitt barn och statens roll är att stödja och underlätta detta.

I formell mening har kvinnor och män samma rättigheter, varvid målet för jämställdhetspolitiken till viss del kan anses vara uppfyllt. Trots detta har vi inte ett jämställt samhälle. Jämställdhetspolitiken inriktning på att skapa formell jämställdhet i regelverken har i begränsad utsträckning gett avtryck på de bakomliggande strukturer och värderingar som till stor del styr människors handlande (regeringens skrivelse 2002/03:140). Det är dessa föreställningar om hur män och kvinnor skall vara som exempelvis gör att, trots den formellt sett lika tillgången till utbildning för flickor och pojkar, styrs studievalet i stor utsträckning av föreställningar om kön, och trots att föräldraledigheten är tillgänglig i lika proportioner för kvinnor och män, används den i begränsad omfattning av fäderna. Föräldraförsäkringsutredningens uppgift är att skapa en föräldraförsäkring som kan bidra till att förändra dessa informella strukturer och i förlängningen skapa ett samhälle som kan betraktas som jämställt även utanför de formella regleringarnas horisont.

För att på ett mer grundläggande sätt förklara bristen på jämställdhet och förstå hur dessa bakomliggande strukturer och värderingar verkar kan teorier om genussystem användas. Ett genussystem kan definieras som ett system där könstillhörigheten i sig ger anvisning om vilka livsval kvinnor och män väljer för sina

64

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

liv.

1

Utmärkande för ge nussystemen är principerna om könens isärhållande och om mäns överordning och kvinnors underordning, se exempelvis Hirdman (2001). Isärhållandet av könen kan illustreras av att kvinnor och män i stor utsträckning befinner sig på olika delar av arbetsmarknaden och den skeva fördelningen av ansvaret för hem och familj. Mäns överordning kan exemplifieras genom att män tjänar mer än kvinnor och har mer makt över sina egna liv. Mäns beteende utgör det normala och inte könsbestämda under det att kvinnors beteende ses som könsbestämt. Könsordningen och dess normerande strukturer finns i kvinnors och mäns vardag under hela livet. Ibland är den tydlig och ibland mer diffus som en etablerad självklarhet i vardagen. Kvinnors underordning är oftast tydlig för kvinnor medan mäns överordning inte upplevs lika tydligt av män. Genussystemet begränsar dock både kvinnors och mäns möjligheter att utvecklas som individer och utgör därigenom ett hinder för tillväxt då kvinnor och mäns fulla kompetens inte utnyttjas (regeringens skrivelse 2002/03:140).

Jämställdhet och föräldraskap

En av utredningens uppgifter är därför att komma med förslag så att föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att båda föräldrarna på lika villkor har möjlighet att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete. En människas könstillhörighet skall inte ge olika möjligheter, rättigheter och skyldigheter att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete. Utredningen ser två olika perspektiv på hur föräldraskapet skall kunna kombineras med förvärvsarbete; ett föräldrainriktat jämställdhetsperspektiv och ett arbetsmarknadsinriktat jämställdhetsperspektiv.

Ur ett föräldrainriktat jämställdhetsperspektiv anser utredningen att föräldraförsäkringen bör utformas för att underlätta för båda föräldrarna att ta det praktiska ansvaret för vård och omsorg om sitt barn. Kraven i det föräldrainriktade jämställdhetsperspektivet ligger i linje dels med det som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) om föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets uppfostran och utveckling, dels med

1

Nationalencyklopedin definierar ett genussystem som ett begrepp [...] för att beteckna den

sociala struktur som rör kön och som skapar en sorts reglering av män och kvinnor i samhället. Utmärkande för genussystem är mönster av isärhållning och segregering av kön på samhällets olika nivåer, t.ex. arbetsmarknaden […]. Lika empiriskt tydligt är, i varierande grad, frånvaro av kvinnor inom olika samhälleliga maktområden.

65

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

utredningens övergripande uppgift, att se över hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar.

Ur ett arbetsmarknadsinriktat jämställdhetsperspektiv tolkar utredningen sin uppgift som att den skall belysa hur föräldraförsäkringen i större utsträckning än idag bör utformas för att motverka att föräldraskap medför:

i) att kvinnor och män får olika chanser till arbete, ii) att kvinnor och män med likvärdiga kvalifikationer får olika

löner för likvärdiga jobb, iii) att kvinnor och män med likvärdiga kvalifikationer får olika

befordringsmöjligheter.

En ytterligare arbetsmarknadsinriktad tolkning utredningen gör är att föräldraförsäkringen skall motverka att ett eventuellt framtida föräldraskap medför ovanstående tre konsekvenser. Denna tolkning inbegriper således eventuella negativa arbetsmarknadseffekter på alla kvinnor och män som är i fertila åldrar.

Det föräldrainriktade och det arbetsmarknadsinriktade perspektivet står inte i motsatsförhållande till varandra. Tvärtom, gör utredningen bedömningen att de är varandras förutsättningar. Det arbetsmarknadsinriktade perspektivet är bredare i och med att det även omfattar hur föräldrar använder sig av föräldraförsäkringen och kan påverka arbetsmarknadschanserna för alla kvinnor och män som är i fertila åldrar, oberoende om dessa kvinnor och män själva kommer att få barn eller inte.

2

Det är nödvändigt att en

ändring av mäns och kvinnors traditionella roller inom samhället och familjen kommer till stånd för att full jämställdhet mellan kvinnor och män skall uppnås. Arbetet för rätten till jämställdhet måste bedrivas både inom familjen och på arbetsmarknaden. Utredningen gör bedömningen att de föräldrainriktade och arbetsmarknadsinriktade jämställdhetsperspektiven ligger i linje såväl med regeringens definition av jämställdhet som med artiklarna i kvinnokonventionen och med de artiklar som rör föräldrarnas gemensamma ansvar för sitt barn i barnkonventionen.

2

Det gäller även kvinnor och män i fertila åldrar som redan har något äldre barn. De kan ju

få fler barn.

66

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

2.4 Arbetslinjen

Grunden för den svenska välfärdspolitiken har under en lång tid varit den så kallade arbetslinjen. Grundtanken bakom arbetslinjen är att så många som möjligt skall kunna försörja sig genom arbete och vid behov stöttas för att klara detta. Arbetslinjen innebär därmed att aktiva åtgärder som syftar till att snabbt få tillbaka individen i arbete skall prioriteras inom alla politikområden framför passiva kontantstöd. Med arbetslinjen som grund skall välfärdssystemen utformas så att den enskilde individens möjligheter till självförsörjning underlättas. Utgångspunkten för hela välfärdssystemet bör därför vara att det skall främja viljan till arbete samtidigt som det skall fungera som ett skyddsnät för de individer som i olika skeden av livet är i behov av ekonomiskt stöd.

Arbete är således grunden för välfärdssamhället och för att klara dess finansiering krävs att så många som möjligt förvärvsarbetar. Fokus på arbetslinjen i de offentliga försäkringssystemen skall därför också ses i ljuset av de demografiska påfrestningar som den svenska välfärdsmodellen står inför under närmaste årtiondena. Samtidigt som andelen äldre ökar kommer andelen som befinner sig i förvärvsaktiva åldrar att minska. Det innebär betydande påfrestningar på de offentliga finanserna. Skatteintäkterna blir lägre och utgifterna högre, framför allt som en följd av att de som inte arbetar i huvudsak erhåller sin försörjning via de offentliga försäkringssystemen. Arbetslinjen har emellertid inte bara betydelse för den offentliga välfärden utan spelar även en avgörande roll för den enskilde individens välstånd. Arbete är en förutsättning för den enskilde individens möjligheter till självförsörjning och därmed reella möjligheter att kontrollera och styra sitt eget liv. Detta skärper vikten av att framhålla principen om arbetslinjen i de olika socialförsäkringarna. I utredningens arbete är därför arbetslinjen en viktig vägvisare som ger tydliga riktlinjer för de prioriteringar och ställningstaganden som görs under utarbetandet av utredningens förslag.

Arbetslinjen har varit en viktig hörnsten vid uppbyggnaden av den svenska välfärdsstaten. Betydelsen och innebörden av begreppet har dock skiftat under åren. Utvecklingen kan översiktligt beskrivas som att ha gått från fattigvårdens betoning av tvånget att arbeta till den aktiva arbetsmarknadspolitikens betoning av rätten till arbete. Arbetslinjen har också successivt utvecklats till att omfatta och avse en allt större del av befolkningen. Före 1960-talet

67

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

syftade arbetslinjen till att män skulle vara i arbete fram till den ordinarie pensionsåldern (67 år till 1976, sedan 65 år). Under en lång tid innebar arbetslinjen således inte att kvinnor skulle förvärvsarbeta. Under andra hälften av 1960-talet och framåt, då efterfrågan på arbetskraft var stor, skedde en nyorientering. En utbyggnad av barnomsorgen ägde rum och det skedde en förändring av arbetsmarknadspolitiken så att den också omfattade insatser inom områden där de flesta kvinnor arbetade. Skapandet av föräldraförsäkringen har också sin grund i arbetslinjen och bidrog till att underlätta för barnfamiljer att förena arbete och familj. Övergången från sambeskattning till särbeskattning 1971 innebar att individens arbetsinkomst beskattades istället för hushållets. Alla dessa förändringar skedde för att underlätta för kvinnor att delta i arbetslivet.

Att arbetslinjen nu för tiden är etablerad för såväl kvinnor som män betyder dock inte att den i praktiken fungerar på samma sätt för båda könen. De välfärdssystem som byggts upp kring föräldraskapet och de möjligheter som skapats för att kunna förena arbetsliv med familjeliv används till största del av kvinnor. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid än män. De tydliga skillnaderna mellan kvinnors och mäns deltagande i arbetslivet har således, även om det inte är avsikten, mer eller mindre gjort att arbetslinjen kommit att avse deltidsarbete för kvinnor och heltidsarbete för män. En viktig utgångspunkt för utredningen har därför varit att de förslag som lämnas skall bidra till att ändra de normer och värderingar som präglat synen på kvinnors och mäns arbetskraftsdeltagande sedan lång tid.

Föräldraförsäkringen och arbetslinjen

Föräldraförsäkringen skiljer sig från de övriga socialförsäkringarna genom att det är den enda försäkringen där ett högt nyttjande eftersträvas och ses som något positivt. Att utforma föräldraförsäkringen med beaktande av arbetslinjen är därmed inte helt oproblematiskt. Det faktum att man i föräldraförsäkringen strävar efter ett högt nyttjande innebär dock inte att det i föräldraförsäkringens konstruktion saknas inslag som är utformade i enlighet med arbetslinjens principer. Viktiga delar av arbetslinjen är inkomstbortfallsprincipen och de kvalificeringsregler som gäller för denna ersättning.

68

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

Föräldraförsäkringen innehåller också en del inslag där det kan ifrågasättas huruvida de är förenliga med arbetslinjens huvudprinciper. Nuvarande system innebär exempelvis att en förälders sjukpenninggrundande inkomst, SGI, är skyddad under långa perioder av föräldraledigheten. I praktiken blir dessa så kallade skyddade tider i föräldraförsäkringen en indirekt subvention av deltidsarbete. En förälder kan således, givet vissa villkor, förkorta sin arbetstid utan att motsvarande sänkning i förmåner sker.

Föräldrar har också en lagstadgad rätt att var lediga för att vårda sina barn. Denna rätt regleras i föräldraledighetslagen. Lagen innebär bland annat att en nybliven förälder, som varit anställd i minst sex månader eller jobbat sammanlagt minst 12 månader de senaste två åren har rätt att vara helt ledig tills dess att barnet är 18 månader. Det finns också en rätt att förkorta den normala arbetstiden med upp till en fjärdedel till dess att barnet fyller åtta år eller slutar det första skolåret. Sammanlagt innebär den svenska lagstiftningen att det är möjligt för en förälder att vara frånvarande från arbetet en lång tid, med eller utan ersättning.

I strikt mening står dessa regler i konstrast till arbetslinjen men detta måste naturligtvis vägas mot föräldrars möjligheter att förena arbetsliv med familjeliv. Arbetslinjen måste därför betraktas på ett mer pragmatiskt sätt i föräldraförsäkringen än i andra försäkringssystem. Ett sätt att se på arbetslinjen i föräldraförsäkringssammanhang är därför att det är eftersträvansvärt att ta ut så mycket som möjligt av försäkringen men att detta bör sker under en ganska koncentrerad period. Försäkringen bör också utformas på ett sätt som skapar likvärda normer för kvinnors och mäns arbetskraftsdeltagande. Därmed skapas förutsättningar för en försäkring som kan bidra till att luckra upp segmenterade könsroller och minska den långsiktiga effekten på karriär- och löneutvecklingen för dem som väljer att vara föräldralediga.

2.5 Att uppnå olika mål och syften

Ett i praktiken oundvikligt problem inom ekonomisk politik är att antalet medel är färre än de mål eller syften man försöker uppnå med dessa medel. För att vara säker på att konflikter mellan olika mål eller syften inte uppstår krävs det inom den ekonomiska politiken att antalet medel är minst lika många som antalet mål eller

69

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

syften.

3

Om detta kriterium inte kan uppfyllas krävs att målen eller

syftena ges olika prioritet.

Målet med den ekonomiska familjepolitiken, där föräldraförsäkringen är en del, är att skillnaderna mellan familjer med och utan barn skall minska inom ramen för den generella välfärden. Detta är det mål som är fastslaget och beslutat av riksdagen. Utöver det finns ett antal i olika sammanhang uttalade syften (se exempelvis utredningens direktiv, dir. 2004:44). Ett syfte med föräldraförsäkringen är att verka för barnets bästa. Ett annat syfte är att verka för ökad jämställdhet mellan könen. Ett tredje syfte är att ge barnet tillgång till båda sina föräldrar. Ett fjärde syfte är att ge båda föräldrarna möjligheter att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Föräldraförsäkringen har därmed en central roll i både barnpolitiken och i jämställdhetspolitiken.

Ibland kan det uppstå konflikter mellan olika mål eller syften. Vad gäller föräldraförsäkringen har det exempelvis uttryckts farhågor att möjligheten att överlåta dagar till den andra föräldern, i praktiken nästan alltid mamman, kan vara en bidragande orsak till bristande jämställdhet på arbetsmarknaden. I direktiven till utredningen anges att utredaren skall belysa vad som kan göras för att ”skillnaderna i uttag av föräldrapenning mellan barnets föräldrar skall minska, med beaktande av hur det samlade uttaget av föräldrapenning för barnet påverkas”. Detta kan tolkas som att det både är önskvärt att barn får större tillgång till pappan och att barnets sammanlagda tid i hemmet med någon förälder inte minskar. Det finns anledning att resonera kring vilka konsekvenser det får för utredningsarbetet att föräldraförsäkringen skall uppfylla flera syften som kan vara i konflikt med varandra.

Vart och ett av de syften som föräldraförsäkringen skall uppfylla är viktiga. Det betyder också att utredningen måste bedöma på vilket sätt vart och ett av dessa syften kan uppfyllas. I de fall ett förslag får positiva konsekvenser för ett (eller flera) syften men negativa konsekvenser för ett (eller flera) andra syften måste konsekvenserna värderas mot varandra. Detta måste göras på ett så tydligt sätt som möjligt så att så att politiker och andra kan värdera förslagen utifrån bästa möjliga förståelse för olika konsekvenser för skilda mål och syften.

3

En klassisk diskussion av den ekonomiska politikens mål, medel, källor till möjliga kon-

flikter och ineffektiv resursallokering finns i Hansen (1955).

70

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

2.6 Olika typer av kunskapsunderlag

Det finns idag många kvantitativa respektive kvalitativa studier vilka försöker att beskriva och analysera de förhållanden som påverkar hur föräldrarna använder föräldraförsäkringen och hur detta användande påverkar exempelvis löner och sysselsättning. De kvantitativa studierna återfinns främst inom arbetsmarknadsekonomi och sociologi men inom sociologi kan man även finna studier med en kvalitativ ansats. Psykologi är ett annat område där kvalitativa studier återfinns. I utredningens bestänkande redovisas och kommenteras resultaten från ett stort antal av dessa studier.

De flesta av de kvantitativa studierna använder sig av olika typer av traditionella statistiska metoder som appliceras på en och samma undersökningsgrupp. Svaren som erhålls är i form av statistiska samband som är – eller inte är – statistiskt säkerställda. Ett positivt statistiskt signifikant samband betyder att det med stor sannolikhet finns en positiv korrelation mellan den förklarade och den förklarande variabeln. Ett negativt statistiskt signifikant samband betyder att det med stor sannolikhet finns en negativ korrelation mellan den förklarade och den förklarande variabeln. Men man kan inte vara säker på att man i och med detta fångat en effekt av den förklarande variabeln på den förklarade.

Hur kan man mäta en effekt på exempelvis en variabel, som mäns uttag av dagar med föräldrapenning, av att införa eller förändra en redan existerande föräldraförsäkring och vara säker på att det är just denna effekt man mäter? Inom empirisk arbetsmarknadsekonomi har sedan flera år frågan om hur man kan identifiera den eller de variabler som i grunden orsakar den effekt man vill studera varit i fokus för forskningen (se exempelvis Angrist & Krueger, 2000). Problemet inom arbetsmarknadsekonomi och även inom sociologi är att man, till skillnad från exempelvis medicinsk forskning, inte har samma möjlighet att göra kontrollerade laboratorieexperiment.

Ta följande hypotetiska exempel, mycket förenklat för att belysa det grundläggande metodologiska problemet: Man vill göra en kvantitativ studie för att förklara förändringar i mäns uttag av dagar med föräldrapenning med variabler som exempelvis förändringar i konjunkturläge, förändringar i föräldrapenning samt införandet av en reserverad månad för pappan. Man vill alltså undersöka hur mycket den förklarade variabeln, pappors uttag av dagar med för-

71

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

äldrapenning, påverkas av förändringar i de övriga, alltså de förklarande, variablerna.

I detta hypotetiska och förenklade exempel tänker man sig att en höjning av föräldrapenningen, införandet av en pappamånad och ett förbättrat konjunkturläge påverkar antalet uttagna dagar positivt (exempelvis beroende på att när arbetslöshetsrisken minskar vågar fäder i större utsträckning ta föräldraledigt). Säg att de erhållna resultaten är positiva och statistiskt säkerställda samband. De ligger alltså i linje med arbetshypotesen. Kan man då vara säker på att analysen fångat effekterna på mäns uttag av dagar med föräldrapenning av förändringarna i dessa variabler, av exempelvis införandet av en pappamånad?

Svaret är nej. Denna kvantitativa studie svarar nämligen inte på frågan vad som hänt om någon pappamånad inte införts. Det finns ingen sådan situation att jämföra med, ingen ”counterfactual”, ingen ”kontrafaktisk situ ation.”

4

Så hur kan man då veta vad den

egentliga effekten är av ett införande?

Vad innebär slumpmässigt indelade behandlings- och kontrollgrupper?

Jämför det med ett kontrollerat laboratorieexperiment, också kallat klassiskt experiment, för att exempelvis testa en ny läkemedelssubstans. Där delas gruppen av människor som ingår slumpmässigt in i två grupper. Den ena gruppen, behandlingsgruppen, får piller med substansen, den andra, kontrollgruppen, får placebo (sockerpiller).

5

Efter en viss tid utvärderas experimentet och man kan då se

om substansen givit någon statistiskt säkerställd effekt på behandlingsgruppens genomsnittliga hälsotillstånd jämfört med placebo i kontrollgruppen.

6

4

Uttrycket ”facts and counterfacts” blir på svenska ”fakta och kontrafakta”. Begreppet

”counterfactual” kan således närmast översättas med ”kontrafaktisk”. ”Counterfactual” används i engelska även som substantiv, motsvarande ”kontrafaktisk situation”.

5

De som ingår i experimentet vet inte vilken grupp de tillhör (”blind study”). I studier som

är ”double blind,” vilket är de vanligaste, vet inte heller de som administrerar pillren, och alltså har direkt kontakt med personerna, vilken grupp respektive person tillhör. Allt för att inte omedvetet ge personerna någon signal om de får substansen eller sockerpiller.

6

Vissa metodologiska invändningar kan göras ändå, till exempel:

i) Skiljer sig behandlingsgruppen och kontrollgruppen från den population till vilken undersökningsresultaten skall generaliseras? Det är exempelvis inte så klokt att enbart ha män i behandlings- och kontrollgrupperna och utifrån effekten på dessa dra slutsatsen att effekten på kvinnor är likadan som den på män. ii) Finns det skäl att tro att kontrollgruppen på något sätt påverkas av behandlingen? iii) Får deltagarna i experimentet ”bara” behandlingen eller får de någonting utöver detta som inte mäts?

72

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

Det avgörande för att experimentet skall kunna mäta effekten av substansen är att indelningen av de båda grupperna skett slumpmässigt.

7

Genom denna så kallade randomisering har man säker-

ställt att utfallen i kontrollgruppen verkligen fångar den kontrafaktiska situationen för behandlingsgruppen. Man svarar således på frågan ”Vad hade hänt om substansen inte tillförts?”

I den tänkta arbetsmarknadsekonomiska studien ovan finns ingen kontrollgrupp. Denna studie kan alltså jämföras med att utvärdera effekterna av en medicin genom att ge medicinen till alla som deltar i experimentet och se om de mår bättre. Men mår bättre jämfört med vad? Det vet man inte. Av detta skäl sker inte (seriös) medicinsk forskning på samma sätt som denna tänkta arbetsmarknadsstudie.

Till skillnad från forskare i medicin har arbetsmarknadsekonomer och sociologer inte samma rika tillgång till laboratorier och försökspersoner. Alltså är det svårt att utföra klassiska experiment. Så vad skall en arbetsmarknadsekonom eller sociolog, som seriöst vill utvärdera olika typer av effekter på individer, göra? Det har förekommit ett antal klassiska experiment inom empirisk arbetsmarknadsforskning, framför allt i USA, men i det stora hela är de inte särskilt vanliga.

8

Inom empirisk arbetsmarknadsekonomisk forskning, när man söker att utvärdera effekter på individnivå, söker man istället efter vad man kallar för naturliga experiment. Med detta avses exempelvis institutionella förändringar eller oväntade händelser som endast påverkar en slumpmässig del av den population man vill analysera, t.ex. endast en del av de individer som ingår i arbetskraften. Den del som påverkas utgör således behandlingsgruppen och den del som inte påverkas utgör kontrollgruppen.

9

naturliga experiment är sällsynta får man ibland nöja sig med att den del av populationen som påverkas av en institutionell förändring eller oväntad händelse inte är helt slumpmässig. Då måste

7

Och att det inte finns skillnader mellan de deltagare som eventuellt avbryter experimentet

och de som fullföljer det, alltså att det inte förekommer systematiska bortfall.

8

I Sverige brukar Eskilstunastudien 1975 nämnas. Den avsåg att mäta effekten av en utökad

förmedlingsservice. En ”behandlingsgrupp” av långtidsarbetslösa fick utökad förmedlingshjälp, ”kontrollgruppen” långtidsarbetslösa fick enbart den reguljära servicen. Se Delander (1978) för en dokumentation och Björklund m.fl. (2000, sid. 355) för en kortfattad redogörelse.

9

Det finns även andra metoder inom empirisk arbetsmarknadsekonomi som avser att

identifiera de variabler som är de kausala, alltså de som i grunden orsakar den effekt man vill studera. Att närmare gå in på dessa metoder här ligger utanför syftet med detta avsnitt. En (teknisk) översikt över de olika metodernas för- och nackdelar finns i Angrist & Krueger (2000).

73

Utgångspunkter och mål för utredningen SOU 2005:73

man istället kontrollera för faktiska skillnader i egenskaper, som exempelvis ålder, mellan behandlings- och kontrollgruppen.

Resultaten från traditionella kvantitativa och kvalitativa metoder är fortfarande värdefulla

Denna kritik av studier som baserar sig på de metoder som ekonomer och sociologer traditionellt använt sig av innebär inte att sådana studier kan avfärdas som ointressanta. Resultaten i dessa studier ger ofta en mycket bra kartläggning av verkligheten såsom den speglas i de data som är tillgängliga för forskaren eller utredaren. Det som krävs vid en tolkning av deras resultat är en försiktighet när man tolkar statistiska samband; de skall tolkas som just samband, inte nödvändigtvis som effekter (även om sambanden är statistiskt säkerställda).

En person med uppgift att fatta politiska beslut inom ett visst område befinner sig inte i samma valsituation som en forskare. Det ingår i en politikers jobb att fatta beslut under osäkerhet. Tidsrestriktionen för en politisk beslutsfattare är oftast strängare. Det går inte att säga att ”vi väntar i fem år till på att fatta något beslut i denna fråga eftersom kunskapsläget är så oklart”. Då har man nämligen fattat beslutet om oförändrad politik.

Ett viktigt skäl till den strängare tidsrestriktionen för politiker är att sannolikheten för att ett visst utfall (inte) skall inträffa ofta kan påverkas av politiska beslut. Ju tidigare sådana beslut fattas, desto större möjligheter finns vanligen att påverka sannolikheten för utfallet.

Alltså kan studier som forskningsmässigt bygger på något föråldrade metoder fortfarande vara av värde för en politisk beslutsfattare eftersom kostnaden att vänta i säg, ytterligare fem-tio år, på forskningsresultat baserade på nyare metoder, kan vara hög. Idag finns endast ett fåtal studier med experimentell ansats, som gjorts på föräldraförsäkringen, bland annat på effekter av att införa reserverade dagar för pappan. Att enbart inkludera dessa i en kunskapsöversikt innebär troligen att kunskap, om än inte baserad på lika metodologiskt stringenta metoder, förbises. En bred kartläggning över tillgängliga fakta är därför värdefull.

74

SOU 2005:73 Utgångspunkter och mål för utredningen

75

Kan man rikta en kritik som den ovanstående också mot kvalitativa studier?

10

Svaret på den frågan är både ja och nej. Ja,

därför att det metodologiska upplägget i kvalitativa studier är så att en kontrafaktisk situation saknas. Nej, därför att kvalitativa studier inte har några anspråk på att försöka förklara den typen av effekter. Inom kvalitativ forskning försöker man inte svara på frågor om hur förändringar i en viss variabel påverkar en annan. De verbala analysmetoder som används är inriktade på att beskriva och förstå en helhet men inte förklara de olika ingående delarna.

10

I kvalitativa studier studerar forskarna, ofta genom att djupintervjua, ett (mindre) antal personer och drar slutsatser utifrån dessa intervjuer genom verbala analysmetoder (exempelvis diskursanalys).

Gällande rätt SOU 2005:73

Motsvarande gäller vid adoption av ett barn som sker inom två år och sex månader efter att det föregående barnet fötts eller adopterats. Det sagda gäller föräldrapenning som betalas ut såväl för vård av det barn vars ålder eller tid från adoptionen är avgörande för att den särskilda beräkningsgrunden skall vara tillämplig som för vård av äldre barn. Havandeskapspenning och tillfällig föräldrapenning beräknas däremot enligt den aktuella SGI:n.

3.1.5 Föräldraförsäkring och föräldraledighet

Föräldraförsäkringens regler om rätt till ersättningarna havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning kan sägas korrespondera med reglerna i föräldraledighetslagen (1995:584) såtillvida att en arbetstagare som har rätt till någon av föräldraförmånerna också har rätt att vara tjänstledig.

Inledning

En arbetstagare som är förälder har under vissa förutsättningar rätt att vara ledig från sin anställning för att vårda sitt barn. Rätten att vara ledig är i vissa fall villkorad med att föräldern uppbär föräldrapenning, men en förälder kan också – under vissa omständigheter – välja att vara ledig även om han eller hon inte uppbär föräldrapenning. Rätten till föräldraledighet regleras i föräldraledighetslagen (1995:584).

7

Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1995, inne-

bär i huvudsak en språklig och lagteknisk bearbetning av lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m. m.

8

Den innebär

också en anpassning till EG:s regler om säkerhet och hälsa för gravida arbetstagare, arbetstagare som nyligen fött barn eller ammar.

9

Föräldraledighetslagen reglerar inte bara rätten till för-

äldraledighet utan innehåller också bestämmelser om anställningsskydd för arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet samt bestämmelser som syftar till att förbättra säkerhet

7

8

9

Rådets direktiv (92/85/EEG) om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på

arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen fött barn eller ammar.

86

SOU 2005:73 Gällande rätt

och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar.

Syftet med reglerna i föräldraledighetslagen är att underlätta för småbarnsföräldrar att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Reglerna har utformats efter en avvägning mellan intresset av att underlätta för föräldrar i detta avseende och intresset av en effektivt och rationellt bedriven verksamhet i företag och hos andra arbetsgivare.

Föräldraledighetslagen är i princip tvingande till arbetstagarens förmån. Det betyder att ett avtal som inskränker arbetstagares rättigheter enligt lagen är ogiltigt i den delen.

10

inget hinder för att arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om förmånligare regler för arbetstagarna.

Begreppet arbetstagare definieras inte i lagen utan avses ansluta till den praxis som gäller inom arbetsrätten i övrigt (prop. 1977/78:104 s. 42). Ett drag hos rättspraxis är att det pågår en fortlöpande utveckling mot en mer vidsträckt tillämpning av begreppet. På grund av utvecklingen har det utmejslats ett civilrättsligt arbetstagarbegrepp som omfattar ett stort antal arbetsförhållanden. Utmärkande för denna praxis är att domstolarna gör en helhetsbedömning där flera olika faktorer vägs samman och att det inte har någon avgörande betydelse hur parterna själva har rubricerat avtalsförhållandet. Vid bedömningen beaktas omständigheter som innehållet i avtalet mellan parterna samt parternas ekonomiska och sociala ställning.

11

Ett avtal, som betecknas som ett uppdragsavtal,

kan således ses som ett anställningsavtal om arbetet utförs under sådana omständigheter som är typiska för en arbetstagare. Sveriges medlemskap i EU har fått betydelse för hur begreppet arbetstagare skall uppfattas i samband med den fria rörligheten för arbetstagare. EG-domstolen har slagit fast att begreppet skall ha en entydig och vidsträckt tolkning. Enligt EG-domstolen ska en person, som arbetar i ett annat EU-land är det egna, anses som arbetstagare om han eller hon utför arbete åt eller för någon annan, arbetet utförs under annans arbetsledning, och arbetet utförs mot vederlag.

12

10

Genom kollektivavtal får dock avvikelser göras från lagens bestämmelse om anmälan om ledighet, om tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete samt om den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång till arbete. I kollektivavtal får även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om ledighetens förläggning och skyddet för anställningsförmånerna.

11

Se t.ex. Arbetsdomstolens domar, AD 1978 nr 7, 1979 nr 12, 1982 nr 134 och 1988 nr 175.

12

Se t.ex. målet 66/85 Lawrie-Blum mot Land Baden-Würtemberg.

87

Gällande rätt SOU 2005:73

Enligt föräldraledighetslagen finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn m.m.:

1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes barns födelse och för amning (mammaledighet, 4 §).

2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).

3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel eller en åttondel medan föräldern har tre fjärdedels, halv, en fjärdedels respektive en åttondels föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).

4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldrapenning, 7 §).

5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m., 8 §).

Som villkor för rätten till hel ledighet och delledighet enligt 5–7 §§ gäller att arbetstagaren vid ledighetens början skall ha varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader de senaste två åren (kvalifikationstid). Något motsvarande kvalifikationskrav uppställs inte för mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning.

3.2.1 Rätt till ledighet

Mammaledighet

En kvinnlig arbetstagare har oavsett om hon uppbär föräldrapenning eller inte rätt till hel ledighet i samband med sitt barns födelse under en sammanhängande tid om minst sju veckor före den beräknade tiden för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Om hon inte är ledig på annan grund skall två veckor av denna ledighet vara obligatoriska före eller efter förlossningen .

13

13

Denna obligatoriska ledighet är resultatet av en anpassning till EG:s direktiv (92/85/EEG) om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen fött barn eller ammar.

88

SOU 2005:73 Gällande rätt

Rätten till ledighet efter förlossningen är inte beroende av att kvinnan vårdar barnet.

14

Arbetstagaren har också rätt att vara ledig för att amma barnet. Vid ledighet för att amma barnet gäller inte lagens bestämmelser om ledighetens förläggning eller anmälan och beslut om ledighet (se nedan).

Hel ledighet utan föräldrapenning

En förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är 18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte. För arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård.

15

Adoptiv-

föräldrars rätt till ledighet upphör när barnet fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet avslutat sitt första skolår.

Delledighet utan föräldrapenning

En förälder har oavsett om han eller hon uppbär föräldrapenning rätt till förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av ett barn som inte fyllt åtta år eller som är äldre än så men inte har avslutat sitt första skolår. Med normal arbetstid menas den arbetstid som är normal inom den bransch eller på den arbetsplats där arbetstagaren är anställd.

16

En förälder kan alltså välja att

arbeta alltifrån 75 procent och uppåt till dess barnet fyllt åtta år eller gått ut sitt första skolår.

14

15

Är det fråga om adoption av arbetstagares makes barn eller av eget barn har arbetstagaren inte rätt till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.

16

89

Gällande rätt SOU 2005:73

3.2.2 Rätt till ledighet med föräldrapenning

Hel ledighet med föräldrapenning

En förälder har rätt att vara helt ledig från sin anställning under den tid han eller hon uppbär hel föräldrapenning.

Delledighet med föräldrapenning

Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning har han eller hon rätt till förkortning av normal arbetstid med motsvarande tid. Angående begreppet normal arbetstid, se ovan.

Eftersom en förälder kan ta ut föräldrapenning ända till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår innebär denna bestämmelse att föräldern kan välja att arbeta 25, 50, 75 eller 87,5 procent ända till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår, förutsatt att föräldern uppbär föräldrapenning motsvarande den lediga tiden.

Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.

En arbetstagare har rätt till ledighet från sin anställning under den tid han eller hon uppbär tillfällig föräldrapenning. Om en förälder har överlåtit sin rätt till tillfällig föräldrapenning till någon annan försäkrad person tillkommer rätten till ledighet denna sistnämnda person.

Som framgått ovan kan tillfällig föräldrapenning utgå bland annat när barnet är sjukt eller smittat eller när den som normalt vårdar barnet är sjuk eller smittad.

En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240 dagar (se 8 § andra stycket).

90

SOU 2005:73 Gällande rätt

3.2.3 Ledighetens förläggning

Antalet ledighetsperioder

Föräldraledighetslagen föreskriver att föräldraledigheten får delas upp på högst tre perioder per kalenderår (10 §). Denna begränsning har tillkommit för att motverka alltför stora osäkerhetsfaktorer på arbetsplatserna. En avvägning har gjorts mellan arbetsgivarnas intressen av att kunna planera sin verksamhet och den enskilde arbetstagarens intresse av ökad flexibilitet. I förarbetena till denna bestämmelse uttalas bland annat följande.

17

När man bedömer vad

som avses med period är utgångspunkten arbetstagarens begäran om ledighet. Har arbetstagaren begärt delledighet och har denna till exempel förlagts på så vis att arbetstidsförkortningen skall koncentreras till två eller flera på varandra följande fredagar skall ledigheten anses utgöra en sammanhängande ledighetsperiod. Om arbetstagaren däremot har begärt hel ledighet för två på varandra följande fredagar får två perioder anses vara förbrukade. Vidare kan inte en arbetstagare utan arbetsgivarens samtycke under en och samma period ta ut olika former av ledighet. En arbetstagare som från att vara helt ledig övergår till delledighet liksom en förälder som ändrar omfattningen av sin delledighet anses därför ha tagit två perioder i anspråk. Om arbetstagaren förlänger en påbörjad ledighet medför även detta att arbetstagaren tagit en ny period i anspråk. I övrigt skall en period anses förbrukad när arbetstagaren återgår i arbete. Om en ledighetsperiod löper över ett årsskifte skall den anses höra till det kalenderår då ledigheten påbörjades.

Bestämmelsen om tre ledighetsperioder gäller inte ledighet med tillfällig föräldrapenning, ledighet för vård av barn som är yngre än 240 dagar där den ordinarie vårdaren är sjuk, ledighet för föräldrautbildning eller ledighet för att amma barnet.

Hur får ledigheten tas ut?

Arbetstagaren får ta ut hel ledighet den eller de dagar som arbetstagaren begär (11 §). Vid delledighet (förkortad arbetstid) får ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar (daglig arbetstidsförkortning) eller förläggas till viss eller vissa av arbetsveckans dagar (12 §).

17

91

Gällande rätt SOU 2005:73

3.2.4 Anmälan och beslut om ledighet

Anmälan om ledighet

Enligt 13 § föräldraledighetslagen skall en arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet anmäla detta i förväg till arbetsgivaren. En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till mammaledighet enligt 4 §, hel ledighet med eller utan föräldrapenning enligt 5 § eller delledighet med eller utan föräldrapenning enligt 6 eller 7 §, skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med sin anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad att pågå.

Beträffande undantagsregeln att anmälan skall ske så snart som möjligt anges i förarbeten bland annat följande.

18

inte avsedd att åberopas i situationer som föräldrarna normalt kan förutse, t.ex. när barnet börjar i skola eller förskola. Om ledighet för tillfällig vård av barn kan utnyttjas skall i första hand det systemet användas. Ett exempel på när regeln kan användas är sjukdom hos den andre föräldern, omständigheter som arbetstagaren inte kunnat råda över såsom för tidig födsel eller andra komplikationer under graviditetens senare del som kvinnan inte kunnat förutse och att barnet plötsligt står utan tillsyn.

En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning enligt 8 § skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren minst en vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom eller smitta, gäller dock inte någon anmälningstid.

Samråd och beslut om ledighet

I 14 § föräldraledighetslagen finns bestämmelser om samråd kring och beslut om ledighetens förläggning.

Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens förläggning och om andra frågor som rör ledigheten. Syftet med denna bestämmelse – som tillkom genom 1995 års lag – är att ytterligare betona värdet av samråd kring ledighetsfrågorna mellan arbetstagare och arbetsgivare.

19

Utgångspunkten för alla frågor

18

19

92

SOU 2005:73 Gällande rätt

kring ledighetens förläggning är sålunda att arbetsgivaren och arbetstagaren skall försöka komma överens.

Vid hel ledighet bestämmer arbetstagaren hur ledigheten skall förläggas. Om det kan göras utan olägenhet för arbetstagaren, skall arbetstagaren förlägga ledigheten så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.

Vid delledighet är förhållandet ett annat. Utgångspunkten är förvisso att parterna i första hand bör söka en överenskommelse i fråga om hur ledigheten skall tas ut vid förkortad arbetstid. Om överenskommelse inte kan träffas skall arbetsgivaren förlägga ledigheten i enlighet med arbetstagarens önskemål, om en sådan förläggning inte medför påtaglig störning i arbetsgivarens verksamhet. Även om arbetsgivaren kan påvisa påtaglig störning får han eller hon inte utan arbetstagarens samtycke förlägga ledigheten på annat sätt än att sprida den över arbetsveckans samtliga dagar, dela upp ledigheten under arbetsdagen eller förlägga den till någon annan tid än arbetsdagens början eller slut.

Av förarbetena till denna bestämmelse framgår bland annat följande.

20

Regeln har tillkommit efter noggranna avvägningar

mellan arbetsgivarens intresse av att kunna planera sin verksamhet å ena sidan och arbetstagarens intresse av ökat inflytande över ledighetens förläggning å andra sidan. Syftet är att åstadkomma en god balans mellan dessa intressen. Bestämmelsen skall tolkas på så vis att ledigheten normalt skall förläggas i enlighet med arbetstagarens önskemål, samtidigt som arbetstagaren inte har en obegränsad rätt att bestämma hur ledigheten skall tas ut. Villkoret är att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning. Begreppet påtaglig störning har samma betydelse vid förläggning av delledighet som vid förläggning av hel ledighet. Meningen är inte att varje störning skall kunna berättiga arbetsgivaren att inte tillgodose arbetstagarens önskemål. Endast om det finns omständigheter i det enskilda fallet som gör att verksamheten hos arbetsgivaren kommer att utsättas för stora påfrestningar om ledigheten förläggs enligt arbetstagarens önskemål, bör arbetsgivaren kunna förlägga ledigheten i strid med arbetstagarens önskemål.

20

93

Gällande rätt SOU 2005:73

3.2.5 Återgång i arbete

Enligt 15 § föräldraledighetslagen har arbetstagaren rätt att avbryta en pågående föräldraledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten. Arbetstagaren skall i så fall snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta. Om det var meningen att ledigheten skulle pågå en månad eller mer får arbetsgivaren skjuta på återgången högst en månad.

3.2.6 Anställningsskydd

Som nämnts i inledningen innehåller föräldraledighetslagen även vissa bestämmelser om anställningsskydd och skydd för anställningsförmåner.

Enligt 16 § är det inte tillåtet att säga upp eller avskeda en arbetstagare enbart på grund av att han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen.

21

avskedande skall ogiltigförklaras om arbetstagaren begär det.

I 17 § anges att en arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen inte är skyldig att bara av det skälet godta några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbetsvillkor än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten eller någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

När det gäller skyddet för anställningsförmåner framgår bland annat följande av förarbetena.

22

förenas med garantier för att en arbetstagare som utnyttjar sin rätt inte kommer i sämre ställning än sina arbetskamrater. Däremot kan det knappast bli aktuellt att ge en föräldraledig arbetstagare garantier som går längre än vad som gäller för de arbetstagare som är kvar i full tjänst. Skulle arbetsförtjänsten för dem allmänt sett minska eller skulle de på grund av en omorganisation få ändrade arbetsuppgifter är detta förändringar som också en föräldraledig arbetstagare bör få tåla. Skyddet för anställningsförmåner och anställningsförhållanden i föräldraledighetslagen utgör i första hand ett skydd mot trakasserier från arbetsgivarens sida. En arbetstagare som förkortat sin arbetstid skall, med undantag för den kvantitativa

21

En sådan uppsägning är även ogiltig enligt anställningsskyddslagen (1982:80), LAS. (Se t.ex. prop. 1997/98:104 s. 38) LAS gäller dock inte alla arbetstagare (se 1 §).

22

94

SOU 2005:73 Gällande rätt

minskning som följer av ledigheten, beredas oförändrade arbetsuppgifter. Endast om detta visar sig omöjligt får arbetsgivaren omplacera arbetstagaren. En sådan omplacering måste då ske inom ramen för anställningsavtalet. I fråga om anställningsförmåner uttalas vidare att en arbetstagare som förkortar sin arbetstid inte skall behöva vidkännas annan minskning av de förmåner som är förenade med anställningen än som står i direkt proportion till ledigheten. Detta gäller i princip även i det fall att en arbetstagare omplaceras. I vissa fall kan emellertid en sådan omplacering medföra att tillägg såsom skifttillägg eller tillägg för obekväm arbetstid bortfaller utan att det strider mot anställningsavtalet.

Arbetslivsinstitutet överlämnade hösten 2002 promemorian ”Hållfast arbetsliv – för ett föränderligt arbetsliv” till regeringen.

23

Den innehåller bland annat förslag om ändringar i anställningsskyddslagen (1982:80) och föräldraledighetslagen som rör föräldraledigas anställningsvillkor. Regeringen överväger för närvarande åtgärder som kan bidra till att arbetstagare som utnyttjar sin rätt till föräldraledighet inte missgynnas på arbetsmarknaden samt till att föräldralediga arbetstagares ställning stärks.

24

3.2.7 Särskilda bestämmelser om gravida m.m.

Enligt föräldraledighetslagen har en arbetstagare som är gravid, nyligen fött barn eller ammar under vissa förutsättningar rätt att bli omplacerad till ett annat arbete. Hon har då rätt att behålla sina anställningsförmåner.

Enligt 18 § har en kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar har rätt att bli omplacerad om Arbetsmiljöverket (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen) i föreskrift förbjudit henne att fortsätta sitt vanliga arbete. Arbetarskyddsstyrelsen har i föreskrifter meddelat att en kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar inte får sysselsättas i arbete som medför risk för skadlig inverkan.

25

I föreskrifterna uppställs regler

för hur arbetsgivaren skall genomföra en sådan individuell riskbedömning. Enligt samma föreskrifter får inte en arbetstagare som är gravid eller som nyligen fött barn åläggas att utföra nattarbete, om hon uppvisar läkarintyg som visar att sådant arbete skulle vara

23

24

Prop. 2004/05:1 Utgiftsområde 14.

25

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS 1994:32).

95

Gällande rätt SOU 2005:73

skadligt för hennes säkerhet eller hälsa. Vidare har Arbetarskyddsstyrelsen i föreskrifter rörande vissa särskilt riskfyllda arbeten förbjudit gravida och ammande arbetstagare att sysselsättas i sådan verksamhet.

26

Enligt 19 § har en kvinnlig arbetstagare som väntar barn och som på grund av detta inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter rätt att bli omplacerad till annat arbete. Detta gäller dock endast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för förlossningen. Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet gäller endast när kvinnan utför arbete som innebär fysisk ansträngning utöver det vanliga. Det handlar i första hand om arbeten som innebär tunga lyft, låsta arbetsställningar med långvarig belastning av viss kroppsdel eller tempoarbeten med små möjligheter till pauser. Om en kvinna har ett sådant arbete bör arbetsgivaren i regel godta hennes uppgift om att hon inte kan fortsätta på grund av de påfrestningar som arbetet innebär.

27

Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbetet i sin verksamhet. Om omplacering inte är möjlig har kvinnan rätt att vara tjänstledig så länge det behövs för att skydda hennes hälsa och säkerhet. Under sådan ledighet har kvinnan inte rätt att behålla sina anställningsförmåner.

3.3 Adoption, förälder och vårdnad

3.3.1 Adoption

Inledning

Syftet med adoption är att skapa ett rättsligt förhållande mellan den som adopterar (adoptanten) och adoptivbarnet. Adoptionen innebär att barnet rättsligt sett blir adoptantens barn och inte längre betraktas som barn till sina biologiska släktingar (s.k. stark adoption). Att de rättsliga banden med de biologiska släktingarna upphör framgår av 4 kap. 8 § föräldrabalken (FB). Den rättsliga effekten blir särskilt tydlig på arvsrättens område. Adoptivbarnet och hans eller hennes barn tar arv och ärvs som om adoptivbarnet

26

Dykeriarbete (AFS 1993:57), arbete med biologiska ämnen (AFS 1997:12), blyarbete (AFS 1992:17) samt rök- och kemdykning (AFS 1994:32).

27

96

SOU 2005:73 Gällande rätt

var adoptantens egna barn. Det är adoptanten som får vårdnaden om adoptivbarnet och skyldigheten att försörja barnet.

Adoption av barn som är födda i Sverige är i dag sällsynta. Det helt övervägande antalet adoptioner som äger rum i Sverige är numera internationella.

En adoption uppkommer genom en domstols beslut. För att tillgodose adoptivbarnets trygghet kan en adoption inte hävas. Rättsverkningarna av adoptionen upphör dock om adoptanten och adoptivbarnet ingår äktenskap med varandra eller adoptionen ersätts av en annan adoption.

Förutsättningar för adoption

En man eller en kvinna som har fyllt 25 år får adoptera. Avser adoptionen eget barn, makes barn eller adoptivbarn eller föreligger annars synnerliga skäl får även den som har fyllt 18 år adoptera. Makar får i princip bara adoptera gemensamt, om adoptionen inte avser den andre makens barn (4 kap. 3 § FB).

Andra än makar får inte gemensamt adoptera ett barn (4 kap. 4 § FB). Detta gäller dock inte längre undantagslöst. Genom en ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap som trädde i kraft den 1 februari 2003 jämställs registrerade partner i fråga om adoption med makar. Det innebär att två personer av samma kön som har låtit registrera sitt partnerskap numera gemensamt också kan adoptera barn. En registrerad partner kan genom s.k. styvbarnsadoption adoptera sin partners barn. Sambor kan inte adoptera gemensamt.

Ett barn som har fyllt tolv år får inte adopteras utan att han eller hon själv lämnat sitt samtycke. Den regeln är inte undantagslös (se 4 kap. 5 § FB). Har barnet inte fyllt 18 år får han eller hon inte adopteras utan att föräldrarna har samtyckt (4 kap. 5 a § FB). Inte heller den regeln är utan undantag. En förälder vars samtycke undantagsvis inte behövs skall ändå alltid höras, om det är möjligt (4 kap. 10 § FB).

En domstol får inte bifalla en adoption om ersättning har lämnats eller utlovats från någon sida (4 kap. 6 § andra stycket FB). Bakgrunden till regeln är man vill förhindra adoption för vinnings skull och handel med barn. Socialnämndens yttrande skall inhämtas. Om det inte är olämpligt skall socialnämnden försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för domstolen (4 kap. 10 § FB).

97

Gällande rätt SOU 2005:73

Domstolen skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. En ansökan om adoption får endast bifallas, om den är till fördel för barnet och sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen (4 kap. 6 § första stycket FB).

3.3.2 Förälder

Inledning

Förälder är den person som rättsligt sett är barnets mamma eller pappa. Till det rättsliga föräldrarskapet är kopplat barnets rätt till underhåll och arv. Reglerna om vårdnad, boende och umgänge är också knutna till föräldrarskapet. Vanligen är barnets biologiska föräldrar också barnets föräldrar. Men ett barn kan också ha en biologisk förälder och en adoptivförälder eller två adoptivföräldrar som föräldrar. Det finns naturligtvis barn som bara har en förälder.

En registrerad partner kan som sagts sedan den 1 februari 2003 adoptera sin partners barn eller kan registrerade partner gemensamt adoptera ett barn. Har assisterad befruktning ägt rum enligt lagen (1984:1140) om insemination eller enligt lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen på en kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna skall partnern eller sambon anses som barnets förälder, om hon har samtyckt till behandlingen och att det är sannolikt att barnet har avlats genom den (1 kap. 9 § FB). Föräldraskapet fastställs sedan genom bekräftelse eller dom (1 kap. 3 § FB). Denna möjlighet för en befruktad kvinnas registrerade partner eller sambo att bli förälder gäller sedan den 1 juli 2005.

Ett barn kan enligt svensk familjerätt i rättsligt hänseende alltså ha två föräldrar av olika kön, två föräldrar av samma kön eller enbart en förälder.

Föräldrabegreppet i AFL

Föräldraförsäkringen utgör en del av den svenska socialförsäkringen som i sin tur sorterar in under den offentliga rätten. De grundläggande reglerna om föräldraförsäkringen finns i 3 och 4 kap. AFL. Föräldrabegreppet i AFL utgår från familjerätten. Att man är förälder till ett barn eller att man med stöd av regler i 4 kap.

98

SOU 2005:73 Gällande rätt

AFL likställs med en förälder, är en grundläggande förutsättning för att man skall ha rätt till såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning (4 kap. 1 och 2 §§ AFL).

För rätt till föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning likställs en person med en förälder, om personen är en rättslig vårdnadshavare (av domstol särskilt förordnad vårdnadshavare) som har vård om barnet, om personen med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, eller om personen stadigvarande sammanbor med en förälder och är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

För rätt till tillfällig föräldrapenning likställs därutöver en person med en förälder, om personen sammanbor med föräldern under äktenskapsliknande förhållanden (sambo),

28

emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem (ofta benämnt fosterförälder), eller om personen är en sådan ”annan försäkrad” som avses i 4 kap. 10 § femte stycket eller 11 a § AFL.

Föräldrabegreppet i föräldraledighetslagen

Föräldraledighetslagen (1995:584) sorterar in under arbetsrätten och syftar till att ge arbetstagare i egenskap av förälder rätt att under vissa förutsättningar få ledigt för vård av barn. Också blivande föräldrar omfattas av lagen. Föräldrabegreppet i föräldraledighetslagen utgår från familjerätten.

I föräldraledighetslagen likställs en arbetstagare som inte är förälder med förälder, om arbetstagaren är rättslig vårdnadshavare och har vård om barnet, om arbetstagaren har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, eller om arbetstagaren stadigvarande sammanbor med en förälder som arbetstagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med (1 § andra stycket föräldraledighetslagen). Under samma förutsättningar likställs i föräldraförsäkringen en person som vårdar ett barn med en förälder (4 kap 2 § AFL). I förarbetena till föräldraledighetslagen sägs att frågan om en arbetstagare skall få rätt till ledighet i sin egenskap av förälder får lösas enligt föräldrabegreppet i 4 kap. AFL.

29

28

Till följd av vad som föreskrivs i 1 § andra stycket sambolagen (2003:376) får sambobegreppet ett vidare innehåll. Det innebär att sambor av såväl motsatt som samma kön omfattas av sambobegreppet (prop. 2002/03:80 s. 2729 och 4345.

29

99

Gällande rätt SOU 2005:73

3.3.3 Vårdnad

Inledning

Vårdnad är ett juridiskt begrepp. Med vårdnad avses det juridiska ansvaret för barnets person vilket innefattar rätten och skyldigheten att sörja för barnets person och att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter samt att i fråga om sådana angelägenheter företräda barnet utåt (6 kap. 2 § andra stycket FB). Den juridiska vårdnaden svarar ofta mot den faktiska vården av barnet. Är barnets föräldrar särlevande är det vanligt att den ena föräldern har den faktiska vården om barnet. Den dagliga vården och omsorgen kan också vara överlåten till någon annan person, antingen av barnets vårdnadshavare frivilligt eller genom tvångsåtgärder vidtagna enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ett omhändertagande av ett barn enligt LVU innebär inte att barnets föräldrar förlorar vårdnaden om barnet, de får dock vidkännas inskränkningar i vårdnaden.

Förmynderskap är inte samma sak som vårdnad. Förmynderskapet avser rätten och skyldigheten att förvalta barnets tillgångar och att företräda det i ekonomiska frågor. Vårdnaden om barnet och förmynderskapet sammanfaller som regel (10 kap. 2 och 3 §§ FB). Barnets vårdnadshavare är därför nästan alltid densamma som barnets förmyndare

Vårdnadshavare

En förälder som är ensam vårdnadshavare om ett barn har rätt till hela föräldrapenningen. Vårdnadshavaren kan dock avstå tid med föräldrapenning till en förälder som inte är vårdnadshavare (4 kap. 3 § AFL).

Ett barn står under vårdnaden av båda föräldrarna eller en av dem, om inte domstolen har anförtrott vårdnaden om barnet åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om barnet består till dess att barnet har fyllt 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap (6 kap. 2 § första stycket FB).

Är föräldrarna gifta med varandra när barnet föds, står barnet från födelsen under båda föräldrarnas vårdnad. Dömer en domstol till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses. Är föräldrarna inte gifta med varandra vid födelsen

100

SOU 2005:73 Gällande rätt

står barnet under vårdnad av mamman ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra blir vårdnaden från den tidpunkten gemensam, om inte domstolen dessförinnan anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnande vårdnadshavare (6 kap. 3 § FB).

En grundläggande förutsättning för att ogifta föräldrar skall få gemensam vårdnad är att faderskapet är fastställt i behörig ordning genom antingen en faderskapsbekräftelse eller en dom. Är faderskapet fastställt får föräldrarna gemensam vårdnaden fastställd genom en dom, om de begär det och gemensam vårdnad inte är uppenbart oförenlig med barnets bästa. Föräldrar som är ense kan också få gemensam vårdnad genom registrering hos Skatteverket eller genom ett ingånget skriftligt avtal som godkänns av socialnämnden (6 kap. 4 och 6 §§ FB).

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall domstolen efter vad som är bäst för barnet förordna att vårdnaden skall vara gemensam eller att en av föräldrarna ensam skall ha vårdnaden om barnet. Domstolen kan bestämma att vårdnaden skall vara gemensam mot en förälders vilja, men inte om båda föräldrarna motsätter sig det (6 kap. 5 § FB).

Har föräldrarna gemensam vårdnad om barnet och en av dem dör, blir den andra föräldern automatiskt ensam vårdnadshavare. Dör barnets enda vårdnadshavare skall vårdnaden anförtros åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare eller om barnet har två vårdnadshavare och de dör, åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 9 § FB).

För att någon skall kunna utses till särskild förordnad vårdnadshavare fordras att han eller hon är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och god fostran (6 kap. 10 a § första stycket FB).

Beslutanderätten inom ramen för gemensam vårdnad

Det är barnets vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Är vårdnaden om barnet gemensam gäller det sagda vårdnadshavarna tillsammans (6 kap. 13 § FB). Den tvistelösning genom domstol som står till buds inom ramen för den gemensamma vårdnaden omfattar underhållsbidrag, boende och umgänge. Huvudregeln i svensk familjerätt är att när det gäller beslut som går

101

Gällande rätt SOU 2005:73

utöver den dagliga omsorgen

30

om barnet, måste samförstånd råda

mellan vårdnadshavarna för att en vårdnadshavare skall kunna agera. Det är då fråga om beslut om barnets personliga angelägenheter.

Bortsett från frågor om den dagliga omsorgen får den ena vårdnadshavaren ensam utöva bestämmanderätten endast om den andra är förhindrad att ta del i beslutet och det inte kan skjutas upp utan olägenhet (6 kap. 13 § FB). Inte ens i ett sådant fall får dock en vårdnadshavare fatta beslut av ingripande betydelse för barnet, om inte barnets bästa uppenbarligen påkallar det.

2002 års vårdnadskommitté (Vårdnadskommittén) har haft i uppdrag att särskilt överväga om gällande regler om beslutanderätten inom ramen för den gemensamma vårdnaden är lämpligt utformade mot bakgrund av möjligheten att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Vårdnadskommittén resonerar i sitt betänkande kring olika tvistelösnings- och kompetensfördelningsmodeller inom ramen för den gemensamma vårdnaden men gör dock bedömningen att nuvarande regler inte bör ändras.

31

Samarbetssvårigheter vid gemensam vårdnad

En vårdnadshavare som finner att han eller hon inte kan samarbeta med den andra föräldern har i princip att välja mellan att vända sig till domstol och begära ensam vårdnad eller att gilla situationen som den är. Domstolen kommer att besluta om ensam vårdnad endast om samarbetssvårigheterna mellan föräldrarna är så svåra, att gemensam vårdnad framstår som oförenlig med barnets bästa.

I rättsfallet NJA 1999 s. 451 uttalade HD att lagstiftningen måste anses innebära att gemensam vårdnad är till barnets bästa. Endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad, skall vårdnaden anförtros en av föräldrarna ensam. Detsamma blir följden om bägge föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad (6 kap. 5 § andra stycket FB). En sådan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad är enligt HD i rättsfallet NJA 2000 s. 345 att en förälder är olämplig som vårdnadshavare då föräldern gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. En annan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad är enligt HD att konflikten

30

Om uttrycket daglig omsorg se t.ex. prop. 1975/76:170 s. 178.

31

Betänkande av 2002 års vårdnadskommitté (SOU 2005:43), del A s. 135 ff. och 143 ff.

102

SOU 2005:73 Gällande rätt

mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet.

I domstolspraxis har alltså utbildats en presumtion för att gemensam vårdnad är till barnets bästa och att det endast är när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad (eller om bägge föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad) som vårdnaden bör anförtros en vårdnadshavare ensam. Vårdnadskommittén föreslår dock att presumtionen för gemensam vårdnad mjukas upp till förmån för en bedömning grundad på barnets hela situation av vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet.

32

En förälders utövande av våld i en nära relation kan som sagts vara en omständighet som talar för att den föräldern är olämplig som vårdnadshavare. Här vill Vårdnadskommittén införa en presumtion för att om en förälder utsätter en familjemedlem för någon form av våld skall gemensam vårdnad vara utesluten.

33

För att gemensam vårdnad skall vara utesluten på grund av samarbetssvårigheter fordras i dag som sagts att konflikten mellan föräldrarna är så djup och svår att det är omöjligt för föräldrarna att samarbeta i frågor som rör barnet. Vårdnadskommittén vill strama upp den rättsregeln med en bestämmelse i 6 kap. 5 § andra stycket FB om att domstolen får besluta om gemensam vårdnad endast om det kan antas att föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. Vad som avses är inte att föräldrarna skall vara överens i alla frågor som rör barnet, men att de skall kunna hantera sina meningsmotsättningar så att de inte går ut över barnet.

34

Interimistiska beslut

Ett interimistiskt beslut är ett tidsbegränsat tillfälligt beslut som gäller till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett slutligt beslut som vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden (6 kap. 20 § FB). Ofta fattas ett sådant beslut på ett begränsat utredningsmaterial i avvaktan på att målet skall bli färdigberett för slutligt avgörande.

En tillfällig lösning av vårdnaden genom att domstolen snabbt fattar ett interimistiskt beslut kan vara nödvändigt för barnets

32

SOU 2005:43, del A s. 108 ff.

33

SOU 2005:43, del A s. 116 ff.

34

SOU 2005:43, del A s.114 ff.

103

Gällande rätt SOU 2005:73

bästa. Det kan röra sig om fall där det framkommit misstankar om våld eller andra övergrepp i en nära relation som inte kan lämnas utan avseende och det finns anledning att anta att ett tillfälligt beslut om vårdnad, boende eller umgänge behövs för att barnet inte skall fara illa. Ett annat fall som kan påkalla ett snabbt tillfälligt beslut är om det finns risk för att barnet olovligen bortförs. Flyttar föräldrarna till skilda orter kan frågan om barnets boende och därmed var barnet skall gå i skola behöva lösas interimistiskt.

3.3.4 EG-rättsliga implikationer

Vem som är familjemedlem i den mening som avses i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordning 1408/71) bestäms enligt lagstiftningen i det medlemsland som skall betala ut familjeförmånen (art. 1 f i). Syftet med förordning 1408/71 är att underlätta för den fria rörligheten av arbetskraft inom EU. I gränsöverskridande situationer har förordning 1408/71 företräde framför svensk rätt. Förordning 1408/71 omfattar sociala trygghetsförmåner som föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

35

Förordning 1408/71 utgår från att familjen är en enhet med en familjeförsörjare, medan svensk rätt utgår från att familjemedlemmarna är försäkrade var för sig. Från svensk utgångspunkt är föräldrapenningen alltså en individuell förmån som inte är riktad direkt till barnet. Det innebär att ogifta särlevande föräldrar inte kan härleda sin rätt till föräldrapenning från varandra eftersom de inte betraktas som familjemedlemmar. I de fall där förordning 1408/71 är tillämplig gör Försäkringskassan en bedömning av till vem som barnet kan betraktas som familjemedlem. Försäkringskassan tolkar ett avgörande av EG-doms tolen

36

så, att ett barn är

familjemedlem till en förälder också om han eller hon inte är barnets vårdnadshavare eller delar hushåll med barnet. En sådan extensiv tolkning av barnets familjmedlemmar gör Sverige behörigt för utbetalning av föräldrapenning också där föräldrarna via barnet härleder sin rätt från varandra genom sitt föräldraskap.

35

Se EG-domstolens dom C-275/96 Kuusijärvi REG 1998 I-3419 och Regeringsrättens dom RÅ 2003 ref. 65.

36

C-255/99 Humer REG 2002 I-1205 som inte gäller föräldrapenning utan underhållsstöd. När förordning (EG) 883/2004 blir tillämplig och ersätter förordning 1408/71 ingår inte längre underhållsstödet bland familjeförmånerna.

104

SOU 2005:73 Gällande rätt

105

Genom att föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning inte längre ses som moderskapsersättning utan betraktas som familjeförmåner har föräldrapenningförmånerna i gränsöverskridande sammanhang kommit att få en mer vidsträckt tillämpning. Familjeförmåner är nämligen möjliga att exportera i den bemärkelsen att en i utlandet bosatt person som inte är yrkesverksam kan härleda sin rätt till föräldrapenning på grundnivån från en förälder som är arbetstagare i Sverige. Är den i utlandet bosatta föräldern yrkesverksam där kan han eller hon ha rätt att fylla på sin egen föräldraförmån med tilläggsbelopp från Sverige, belopp som på grund av den svenska föräldrapenningens förmånlighet i vissa fall kan bli stora.

Den inom EG-rätten så grundläggande principen om likabehandling innebär i fråga om familjeförmåner att en medlemsstat inte får behandla försäkrade olika grundat på deras nationalitet (art. i 12 EG-fördraget och art. 3 i förordning 1408/71). Likabehandlingsprincipen utgör därmed ett effektivt hinder mot nationella särlösningar.

4 Fakta om föräldraförsäkringen

4.1 Föräldraförsäkringen – historik och idéer

4.1.1 Föräldraförsäkringens utveckling

I följande avsnitt redogörs för föräldraförsäkringens utveckling sedan dess införande. De olika regeländringar som genomförts redovisas. Idéer och motiv som legat till grund för försäkringen vid olika tider presenteras samt även den kritik som förts fram mot försäkringen i olika sammanhang.

1974–1977: Införande av föräldraförsäkring och förlängning en månad

Föräldraförsäkringen infördes 1974 och ersatte den tidigare moderskapsförsäkringen. Papporna fick på samma villkor som mammorna rätt till ersättning för vård av barn. Syftet var att ge föräldrarna möjlighet att dela ansvaret för barnets omvårdnad och göra det möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn under längre sammanhängande perioder. Syftet var också att samtidigt bidra till att kvinnor och män med små barn skulle kunna behålla sin anknytning till arbetslivet.

Föräldraförsäkringen fördes fram som en viktig jämställdhetsreform. Familjepolitiken definierades i hög grad som en arbetsmarknadsfråga. Den dominerande frågan handlade om kvinnans långsiktiga deltagande i arbetslivet samt om tillgång till barnomsorg. Diskussionen omfattade också föreställningar kring barn och föräldraskap där frågorna om kvinnans lika rätt till arbete och mannens lika rätt till barnen diskuterades samtidigt. Vikten av att föräldrarna delar ansvaret för barnets omvårdnad betonades. Betydelsen av jämställdhet slogs fast samtidigt som man överlät åt föräldrarna att själva bestämma fördelningen av föräldraledigheten.

107

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Från början omfattade föräldraförsäkringen endast föräldrapenning i samband med barns födelse och var ett ekonomiskt stöd som föräldrar fick i samband med barns födelse eller adoption. Föräldrapenning betalades ut under 180 dagar sammanlagt för föräldrarna och i princip inom 270 dagar efter barnets födelse. Ersättningen utgjorde 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Rätten till föräldrapenning tillkom den förälder som huvudsakligen vårdade barnet. Mamman hade en särskild rätt till föräldrapenning 60 dagar före den beräknade nedkomsten och under 29 dagar efter barnets födelse utan att det ställdes krav på att hon vårdade barnet. Papporna fick en särskild rätt till 10 dagar i samband med barnets förlossning. Rättigheten omfattade emellertid inte förstagångspappor utan endast de med barn sedan tidigare. En lägsta ersättningsnivå infördes också med 25 kronor per dag, en s.k. garantinivå. En kvalifikationsregel in-fördes som innebar att förälder som under minst 270 dagar före förlossning varit försäkrad för en sjukpenning över 25 kronor per dag fick motsvarande sin sjukpenning i ersättning. För att pappan skulle vara berättigad till ersättning över denna nivå krävdes att mamman också var det. Föräldrapenningen gjordes samtidigt skattepliktig och ATP-grundande.

Omedelbart efter föräldraförsäkringsreformens ikraftträdande tillsattes Familjestödsutredningen (S 1974:01) med uppdrag att följa och utvärdera utvecklingen av föräldraförsäkringen. Efter ytterligare en tid kompletterades utredningens direktiv med uppdraget att utreda frågan om kvotering av föräldraledigheten. Uppdraget var en följd av att familjepolitiken diskuterades som en tänkbar lösning av arbetstidsfrågan. Frågan restes om föräldraförsäkringen kunde användas till en förkortning av arbetstiden för småbarnsföräldrar. Utredningen föreslog en åttonde kvoterad månad i föräldraförsäkringen och en kvoterad rätt till sänkt arbetstid genom införande av delföräldrapenning.

Utredningens förslag var ett steg i riktning mot att knyta föräldrapenningen till individen i stället för till familjen som kollektiv. Utredningens förslag i dessa delar resulterade emellertid inte i något förslag från regeringen. Istället tillsattes åter en arbetsgrupp (Arbetsgruppen S 1975:05 för behandling av vissa frågor i anledning av betänkande om föräldraförsäkring) bestående i huvudsak av representanter för arbetsmarknadens parter. I arbetsgruppens betänkande, Ds S 1976:5, föreslogs införandet av en ny försäkringsform, en s.k. särskild föräldrapenning. Den särskilda föräldrapen-

108

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

ningen skulle omfatta fem månader och delas lika mellan föräldrarna.

Rätten till föräldrapenning i samband med barns födelse förlängdes från 180 dagar till 210 dagar 1975.

1978–1985: Införande av särskild föräldrapenning och förlängning fem månader

1978 infördes utöver rätten till 180 dagars föräldrapenning en rätt till särskild föräldrapenning under 90 dagar. För 60 av dessa dagar betalades ersättning enligt sjukpenningnivå och för 30 dagar betalades ersättning enligt garantinivå. Den särskilda föräldrapenningen kunde tas ut som hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning beroende på i vilken omfattning föräldern avstod från förvärvsarbete. Den kunde också tas ut fram till barnet fyllde åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. Garantinivån höjdes till 32 kronor per dag. Antalet ersättningsdagar med särskild föräldrapenning för adoptivföräldrar ökade med ytterligare 30 dagar.

Den särskilda föräldrapenningen fördelades lika mellan föräldrarna om båda föräldrarna var vårdnadshavare. Föräldrarna gavs dock möjlighet att genom anmälan till försäkringskassan avstå ersättningstid till förmån för den andra föräldern. En ensam vårdnadshavare fick själv disponera hela ersättningstiden för den särskilda föräldrapenningen.

I samband med att den särskilda föräldrapenningen infördes diskuterades en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna. Invändningar restes dock mot en sådan ordning. Det fördes bl.a. fram att det fanns många situationer då undantag från en obligatorisk uppdelning framstod som motiverade. Att kombinera en regel om obligatorisk uppdelning med möjligheter till undantag av olika slag ansågs leda till ett administrativt tungt system.

1980 beräknades den särskilda föräldrapenningen under 90 dagar för varje barn enligt den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst, dock lägst 32 kronor per dag. Senare samma år förlängdes ersättningstiden med särskild föräldrapenning till 180 dagar. De tillkommande 90 dagarna ersattes med garantinivå som höjdes till 37 kronor per dag.

1980 infördes också förändringar som innebar att föräldrapenning endast betalades för barn bosatta i landet. Föräldrapenning

109

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

i samband med adoption av barn under tio år betalades under 180 dagar. Havandeskapspenningen infördes och betalades från dag 60 till dag 11 före beräknad förlossning till kvinnor med fysiskt ansträngande arbete. De s.k. pappadagarna infördes inom ramen för tillfällig vård av barn och innebar en rätt för pappor att vara lediga med ersättning under 10 dagar i samband med barnets födelse. Syftet med dessa dagar var dels att stödja mamman tiden efter förlossningen, dels att ge pappan möjlighet till god kontakt med barnet.

Föräldraförsäkringsutredningen tillsattes 1980 med uppgift att göra en översyn av föräldraförsäkringen. I direktiven angavs att utredningen skulle pröva om reglerna kunde förenklas så att överblickbarheten ökade och administrationen förenklades. Även reglernas effekter skulle studeras från jämställdhetssynpunkt.

I betänkandet SOU 1982:36 Enklare föräldraförsäkring föreslog utredningen bl.a. en sammanslagning av de två förmånerna föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning till en föräldrapenningförmån som skulle få användas längst till barnet fyllde tre år.

När det gällde frågan om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna redovisade utredningen tre alternativ: En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna, en möjlighet för pappan att ta ut garantidagarna på ett alternativt sätt och en valfri uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna.

Beträffande en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden anförde utredningen att en uppdelning av ersättningstiden, såsom gällde för den särskilda föräldrapenningen, endast gjordes då båda föräldrarna var vårdnadshavare. Undantagsbestämmelser för att göra det möjligt för en ensam vårdnadshavare att uppbära hela ersättningen skulle enligt utredningen bli svårtillämpade. Syftet med en obligatorisk uppdelning skulle också motverkas om många skäl till avvikelse medgavs. En uppdelning av hela ersättningstiden skulle också kunna medföra alltför kort tid för mamman i de fall hon använt föräldrapenning för tid före förlossningen. Amningsperioden skulle i dessa fall bli relativt kort. Utredningen ansåg att en uppdelning inte borde omfatta de första 180 dagarna utan endast avse den övriga ersättningstiden.

Utredningen ansåg visserligen att en obligatorisk uppdelning skulle verka för att papporna i större utsträckning skulle vara föräldralediga. Det bedömdes dock som en uppenbar risk att papporna inte skulle ta ut hela sin ersättningstid med föräldrapenning vid en

110

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

obligatorisk uppdelning. Detta skulle innebära att barnet fick vara hemma med någon av föräldrarna under kortare tid.

Utredningen förordade alternativet med en valfri uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna vilket innebar att ersättningsdagarna för den sammanslagna ersättningstiden skulle ges till båda föräldrarna gemensamt. Föräldrarna skulle på samma sätt som gällde för föräldrapenningen i samband med barns födelse själva få avgöra vem av dem som skulle vårda barnet och ta ut föräldrapenning. Informationen till föräldrarna skulle underlättas genom att samma regler gällde för hela ersättningstiden. Vidare skulle försäkringens administration förenklas, bl.a. genom att registrering av vårdnadshavare skulle upphöra liksom åtgärder för fördelning och överlåtelse av dagar.

I proposition 1984/85:78 om föräldraförsäkringen betonades att inriktningen var att föräldraförsäkringens ersättningsdagar efter den första tiden efter barnets födelse i princip skulle tas ut lika av båda föräldrarna. Utredningens förordade förslag lades därför inte fram i propositionen.

Den 1 januari 1985 höjdes garantibeloppet till 48 kronor per dag.

1986–1993: Sammanslagning till en föräldrapenning och förlängning tre månader

1986 fördes de två förmånerna föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning samman till en förmån föräldrapenning. Ersättningstiden uppgick till 360 dagar, varav 90 dagar med ersättning enligt garantinivå. Om båda föräldrarna var vårdnadshavare fick båda föräldrarna rätt att uppbära föräldrapenning under minst 90 dagar var. Detta gällde tidigare för den särskilda föräldrapenningen. Dessa dagar kunde valfritt tas ut med ersättning enligt sjukpenningnivå eller med garantinivå. Liksom tidigare hade en förälder som var ensam vårdnadshavare rätt att själv uppbära föräldrapenning under hela ersättningstiden. Möjligheten behölls också att genom anmälan till försäkringskassan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andre föräldern. Föräldrapenningen måste tas ut innan barnet fyllde fyra år respektive inom fyra år efter det adoptivföräldrar fått barnet i sin vård. Dagarna kunde också tas ut vid föräldrautbildning och besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg.

111

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

1986 infördes två kontaktdagar för barn som fyllt 4 år men inte 12 år. Samma år infördes också nya regler om att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får sänkas för den som helt eller delvis är ledig från förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt ett år. Den särskilda beräkningsgrunden för föräldrapenning infördes. Kvalifikationsregeln som innebar att tiden som förälder varit försäkrad för en sjukpenning över viss lägsta nivå för att få ersättning motsvarande sin sjukpenning sänktes från 270 till 240 dagar.

1987 höjdes garantinivån till 60 kr per dag. Den 1 juli 1989 förlängdes ersättningstiden till 450 dagar, varav 90 dagar med ersättning enligt garantinivå. Samtidigt förlängdes den tid under vilken föräldrapenning kan uppbäras. Föräldrapenning kan nu ges för barn fram till åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Den 1 juli 1992 ändrades reglerna för utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning och tillfällig föräldrapenning. Utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning kan endast ske om föräldern på grund av sjukdom inte kan vårda barnet och utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning kan endast ske om barnet vårdas på sjukhus.

1994: Vårdnadsbidrag införs och garantidagarna avskaffas

Den 1 juli 1994 infördes vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag fick föräldrar som valde att helt eller delvis avstå från förvärvsarbete för att själva ta hand om barnet. Det var en ersättning för en inte utnyttjad socialtjänstförmån i form av kommunal barnomsorg. Det betalades ut för barn som hade fyllt ett men inte tre år. Fullt vårdnadsbidrag betalades med 2 000 kronor per månad. Bidragets storlek var relaterat till barnets vistelsetid i kommunal eller enskild barnomsorg som fick bidrag av en kommun. I samband med att vårdnadsbidrag infördes togs de 90 dagar med garantinivå i föräldraförsäkringen bort. Föräldrapenning betalades för höst 360 dagar sammanlagt för föräldrarna. Garantinivån höjdes till 64 kronor per dag.

112

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

1995–2001: Reserverade dagar införs och ersättningsnivåerna ändras

I januari 1995 infördes en lika fördelning av föräldrapenningdagarna mellan föräldrar vid gemensam vårdnad. Av föräldrapenningdagarna reserverades 30 dagar för vardera föräldern. Övriga dagar kunde överlåtas till den andra föräldern. Ersättningsnivån sänktes till 80 procent av sjukpenninggrundande inkomst. Ersättning under de s.k. mamma- och pappadagarna uppgick till 90 procent av sjukpenninggrundande inkomst. De 90 garantidagarna med ersättning om 60 kronor per dag återinfördes och vårdnadsbidraget slopades. Den som blev gravid på nytt när det tidigare barnet är ett år och nio månader har rätt till föräldrapenning beräknad efter lägst samma inkomst som för det tidigare barnet.

Den 1 juli 1995 togs kontaktdagarna bort från den tillfälliga föräldrapenningen.

Under senare delen av 1990-talet genomfördes ett antal förändringar av ersättningsnivån inom föräldrapenningen. En ny nivå om tre fjärdedels föräldrapenning infördes 1997. Fr.o.m. 1998 är föräldrapenningen 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten

Den 1 juli 2001 infördes nya regler inom den tillfälliga föräldrapenningen motsvarande de tio s.k. pappadagarna. En annan försäkrad person än pappan kan ges rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar när det inte finns någon biologisk förälder eller adoptivförälder. D.v.s. om pappan är oförsäkrad, okänd eller avliden. Pappan kan också, under vissa förutsättningar, avstå från sin rätt till tillfällig föräldrapenning till förmån för annan försäkrad. Anledningen till införandet av förmånen var att det uppfattades som orättvist, särskilt för en ensamförälder, att inte någon annan försäkrad, som avstår från förvärvsarbete, kunde ges möjlighet att närvara vid förlossning, sköta hemmet eller vårda barn. Det var en könsneutral förändring som ger både kvinnor och män rätt till tio ersättningsdagar med tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning kan också betalas ut till annan person när föräldern är sjuk och varken kan arbeta eller vårda sitt barn.

2001 infördes också en kontaktdag per barn och år för barn i åldrarna 6–11 år. Dessa slopades den 1 juli 2003.

113

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

2002–2005: Fler reserverade dagar och förlängning med en månad

I januari 2002 förlängdes föräldrapenningen med 30 dagar till 390 dagar motsvarande förälderns sjukpenninggrundande inkomst för barn födda fr.o.m. den 1 januari 2002. Sammanlagt 60 dagar med ersättning motsvarande förälderns inkomst reserverades för vardera mamman respektive pappan. Övriga dagar är möjliga att fördela mellan föräldrarna.

En ny förmånsnivå, en åttondel, infördes inom föräldrapenningen och den tillfälliga föräldrapenningen. Ytterligare en förmånsnivå införs inom föräldraförsäkringen och motsvarande rätt till ledighet enligt föräldraledighetslagen. Det innebär att det blir möjligt för småbarnsföräldrar att minska arbetstiden med motsvarande en timme per dag och få ersättning genom föräldrapenningen.

Begreppet garantidagar slopas och ersätts med föräldrapenning enligt lägstanivå respektive grundnivå. Föräldrapenning för dagar som ersätts enligt grundnivå höjs från 60 till 120 kronor per dag. De 90 dagarna med lägstanivå är oförändrade och ersätts med 60 kronor per dag. Grundnivådagarna har höjts ytterligare i etapper. 2003 höjdes ersättningen till 150 kronor per dag och 2004 till 180 kronor per dag.

Allt mer flexibel men också allt mer komplicerad föräldraförsäkring

Regelsystemet kring föräldraförsäkringen är omfattande och har genomgått ett stort antal förändringar sedan försäkringen infördes. Det totala antalet dagar som föräldrarna kunde ta ut 1974 motsvarade 6 månader. Föräldraförsäkringen har successivt förlängts och omfattar idag 16 månader, vilket också framgår av diagram 4.1.1. Mellan åren 1978 och 1985 fanns s.k. särskilda föräldrapenningdagar, för vilka delvis andra regler gällde. Vissa av dessa dagar ersattes på s.k. garantinivå, dvs. ett lågt och för alla lika belopp. År 1986 slogs de olika föräldrapenningdagarna samman, men fortfarande gäller att 90 av dessa ersätts på en lägre nivå (sedan 2002 benämnt som lägstanivå). Övriga dagar, dagar på sjukpenningnivå, ersattes med 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten fram till 1995. Ersättningsnivån ändrades i omgångar och var som lägst 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Ersättningsnivån var under några år högre för de dagar som var reserverades för

114

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

mamman respektive pappan. Föräldrapenningdagar har reserverats för vardera föräldern i två omgångar, 1995 och 2002, och omfattar idag motsvarande två månader för vardera föräldern.

Figur 4.1.1 Föräldraförsäkringens omfattning 1974–2005

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

1974 1978 1982 1986 1990 1994 1998 2002

Månader

Särskilda dagar, garantinivå

Särskilda dagar, SGI

Vid födelse, SGI

Föräldrapenning

Reserverade månader pappa

Föräldrapenning, garantinivå

Reserverade månader mamma

Flexibiliteten i när och i vilken utsträckning dagarna kan tas ut har också ökat. När föräldraförsäkringen infördes avsågs att den skulle användas under barnets första månader. Dagens utbyggda föräldraförsäkring kan användas till dess att barnet är åtta år eller har avslutat sitt första skolår. Från att tidigare bara kunna använda hela föräldrapenningdagar är det nu möjligt att använda så lite som en åttondels dag.

4.1.2 Idéer och politik

Fram till 1960-talet var familjepolitik det samma som kvinnofrågor. 1960-talets jämställdhetsdebatt förändrade detta genom att lägga grunden för den familjepolitik som senare kom att utmynna i diskussioner och förslag om en föräldraförsäkring som skulle ersätta moderskapsersättningen. I och med detta fick även pappans roll i förhållande till barnen, mamman och familjen politisk uppmärksamhet.

Den tändande gnistan var en artikel av journalisten Eva Moberg där hon ifrågasatte det befintliga hemmafrusystemet som hon

115

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

menade var mer eller mindre ett fängelse för kvinnan. Männens delaktighet i ansvaret för familjen var enligt Moberg en nödvändighet för kvinnas frigivning.

Tankarna anammades av dåtidens socialvetenskapliga expertis och legitimerade på detta sätt även den politiska kampen för jämställdhet mellan könen. Regeringen med Olof Palme i spetsen ställde sig bakom tankarna om att familj och föräldraskap gällde både kvinnan och mannen samt att könsrollerna hade en destruktiv inverkan i sammanhanget.

Frågan om jämställdhet var emellertid ännu inte tydligt särskiljande mellan partierna. Det handlade mer om gränsöverskridande politiska allianser. Tydligast profilerade i dessa nätverk var en rad unga liberaler som påverkade arbetet i riksdagen genom att bidra till motioner som påpekade att männen utsattes för diskriminering. Den borgerliga politiken framställde jämställdheten som synonymt med familjens valfrihet och den politiska uppgiften som att skapa möjligheter för ett jämställt föräldraskap. Ett jämställt föräldraskap var för de borgerliga partierna en privatsak.

Med tiden fick dessa tankar motstånd från socialdemokraterna med hjälp av fackföreningsrörelsen som lyfte fram den offentliga barnomsorgen som en bättre lösning på kvinnas frigörelse. En professionell barnavård skulle underlätta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och skulle dessutom minska de sociala klyftor som fanns mellan olika samhällsklasser. För socialdemokraterna kom därför en social rättvisa att stå över målet om en jämställd familj.

Båda dessa synsätt kom att påverka den föräldraförsäkring som presenterades 1974. Tillsammans med tankar om en fullt utbyggd barnomsorg gav föräldraförsäkringen kvinnorna möjlighet att bidra till tillväxten genom yrkesarbete. Samtidigt tillgodosågs kraven på valfrihet genom att försäkringens fördelning mellan mamma och pappa gjordes till en privat angelägenhet för varje familj.

Men debatten gick vidare och det dröjde inte länge innan de hyllade idéerna om offentlig barnomsorg för alla barn ifrågasattes. Nu handlade det om hur länge barn skulle vara på dagis och om det verkligen var lämpligt att småbarnsföräldrar skulle arbeta åtta timmar per dag. Återigen uppmärksammades pappans roll i familjen – t.ex. var fädernas uttag av föräldraeldigheten fortfarande försvinnande liten. Allt fler pratade om att kvotera föräldraledigheten.

Inom socialdemokratin ville kvinnoförbundet ha kvotering medan partiet lyfte fram männens rätt att arbeta. I den kompromiss

116

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

som följde drev partiet att 2,5 månader av tiden skulle vikas för pappan men att denna föräldraledighet endast skulle kunna utnyttjas när arbetsplatsen ansåg att det var möjligt.

Inom de borgerliga partierna kvarstod hjärtefrågan om familjernas valfrihet. Endast folkpartiets ungdomsförbund drev frågan om att föräldraledigheten skulle fördelas lika mellan mamman och pappan. Därmed fanns en ny tydlig linje mellan de båda blocken och frågan fick stor uppmärksamhet i 1976 års val. I och med den borgerliga valsegern vann familjens valfrihet över en kvoterad föräldraförsäkring.

Under socialdemokraternas tid i opposition drev de frågan om kvoterad föräldraledighet med argument om männens svårigheter att hävda sin rätt till ledighet på arbetsplatserna samt kvinnors svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Men i och med allt sämre statsfinanser och ökad arbetslöshet tystnade kraven på kvotering allt mer. Frågan om barnomsorgens utbyggnad gavs istället högsta prioritet och socialdemokraterna närmade sig den borgerliga ståndpunkten om ökad valfrihet. Det viktigaste politiska instrumentet för att öka pappors föräldraledighet byttes därför från kvotering till opinionsbildning.

I en tid av brist på arbetstillfällen gavs männens kravlösa möjligheter till föräldraledighet större prioritet än risken att pappor inte skulle använda sin tid att vara hemma med barnen. Kvinnornas plats på arbetsmarknaden gavs därmed betydligt lägre uppmärksamhet. Sammantaget visar det att frågan om pappors föräldraledighet saknar en ideologisk hemvist – vilket i sin tur gjort det möjligt för främst socialdemokraterna att byta åsikt om kvoteringens vara eller icke vara.

I början av 1990-talet kom nya idéer kring jämställdhet att ge nytt bränsle till debatten om föräldraledighet. De tidigare tankarna om att det var mannens oförmåga att förstå fördelarna med pappaledigheten byttes ut mot tankar om att det var mannens ovilja att vara föräldraledig som var det verkliga hindret. Det handlade om makt – makt som männen var tvungna att släppa ifrån sig om det bjöd in kvinnorna till sina arenor.

I dessa tankar om könsmaktordning hämtade dåvarande socialminister Bengt Westerberg inspiration för sitt krav om en kvotering av föräldraledigheten. Genom en kombination med ett vårdnadsbidrag lyckades folkpartisten få majoritet för sitt förslag i den borgerliga trepartiregeringen och 1995 infördes en första s.k. pappamånad.

117

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

2002 utökades den kvoterade tiden till två månader för vardera föräldern. Den pågående debatten om föräldraledigheten har under 2000-talets första år fortsatt att röra sig mellan å ena sidan familjens valfrihet att välja det som de anser vara bäst för sin familj, och å andra sidan ökad kvotering i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Skiljelinjerna mellan partier och block har under de senaste åren varit relativt otydliga – men några kvinnoförbund, TCO, LO samt vänsterpartiet har uttryckt störst vilja att kvotera föräldraförsäkringen.

4.1.3 Barnomsorgens utveckling

Stödet till barnfamiljerna ges idag också genom tillhandahållande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Alla barn har rätt att få del av den pedagogiska verksamheten och på det sättet få goda förutsättningar för det livslånga lärandet. Barnomsorgen skall bidra till att ge barnen goda uppväxtvillkor. Förutom att stödja familjerna ekonomiskt ger stödet föräldrarna möjlighet att också förena förvärvsarbete med föräldraskap. Föräldraförsäkringen utgör tillsammans med förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg av god kvalitet viktiga utgångspunkter i familjepolitiken. Längden på föräldraförsäkringen och den ålder som barn börjar inom barnomsorgen har sedan försäkringens införande påverkat varandra.

Tillgången på barnomsorg har över åren sett mycket olika ut mellan kommunerna. I några kommuner kunde barnen få en plats direkt efter avslutad föräldraledighet medan man i andra kommuner hade betydligt längre väntetider med stora problem för föräldrarna som följd. Dessa skillnader kvarstår även idag.

Den första svenska barnkrubban öppnade i Stockholm 1854 och var till för fattiga barn vars mammor var tvungna att arbeta för sin försörjning. Under de närmaste hundra åren utvecklades sedan barnomsorgen. Alva Myrdals idé om storbarnkammare som förverkligades genom HSB:s lekstugor i hyreshusen, är en av de mest kända.

Först på 1950-talet slog tankarna på offentligt finansierad barnomsorg igenom. Privata och enskilda institutioner gick successivt över i kommunal regi i takt med att stat och kommun tog på sig en allt större del av finansieringen. 1941 drev kommunerna sju procent

1

Avsnittet bygger på statistik från skolverket samt Vallberg Roth (2002).

118

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

av barnomsorgen och 1951 svarade de för 36 procent av verksamheten.

Under 1960-talet ökade kvinnornas förvärvsarbete så markant att bristen på daghemsplatser inte kunde förbises. Utbyggnaden kom i gång under senare delen av 1960-talet men det var inte förrän under 1970-talet som förskolan verkligen byggdes ut i allmän omfattning. 1970 var 96 procent av barnomsorgen i kommunal regi. 1972 kom den banbrytande Barnstugeutredningen (SOU 1972:26 och 27) som slog fast förskolebegreppet för både deltidsförskola och daghem.

I och med lagen 1973:1205 som trädde i kraft 1975, blev förskolan allmän för sexåringar och kommunerna skulle redovisa planer för behovet av platser under de närmaste fem åren.

I takt med de ekonomiska besparingarna under 1980-talet drabbades barnomsorgen av allt mer nedskärningar inom verksamheten, vilket fick till följd att barngrupperna inom förskolan ökade i storlek. Trots detta fortsatta utbyggnaden av förskolan för att tillgodose behovet av platser.

1992 infördes fri etableringsrätt för privat drivna förskolor. Statsbidrag utgick till förskolor som drevs i form av enskild firma, aktiebolag eller bostadsstiftelse och konkurrensen blev en del av vardagen mellan de olika förskolorna. I linje med denna utveckling började de enskilda förskolorna profilera sig allt mer genom olika former av pedagogik eller ägandeform.

2004 gick ca 84 procent av alla barn mellan ett och fem år i förskola eller familjedaghem.

4.2 Fakta om föräldraförsäkringen

I följande avsnitt görs en deskriptiv genomgång av föräldrapenningen. Inledningsvis ges en översiktlig beskrivning av barnafödandet i Sverige under trettioårsperioden 1974–2004. Därefter fokuseras på föräldraförsäkringen och dess nyttjande. Särskilt uppmärksammas hur försäkringen används av kvinnor respektive män. Avslutningsvis beskrivs kostnaderna för föräldraförsäkringen hur ersättningsbeloppen utvecklats under de senaste åren.

119

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

4.2.1 Antal födda barn och föräldrarnas ålder

När föräldraförsäkringen infördes 1974 föddes det nästan 110 000 barn (figur 4.2.1). Därefter minskade barnafödandet och 1978 föddes det omkring 93 000 barn. Under de sista åren av 1970-talet och den första hälften av 1980-talet låg sedan barnafödandet relativt stilla och varierade mellan 93 000–97 000 födda barn. Under de följande åren steg barnafödandet kraftigt och nådde en topp 1991 med ca 124 000 barn. Den kraftiga ökningen följdes av en lika kraftig minskning och under åren 1991–1999 minskade barnafödandet med nästan 36 000 barn. Efter bottennoteringen på 88 000 barn 1999 har sedan barnafödandet ökat och 2004 föddes det återigen över 100 000 barn i Sverige.

Barnafödandet kan också illustreras genom att studera fruktsamhetstalet. Av figur 4.2.1 framgår att fruksamhetstalet nådde en topp på 2,1 barn per kvinna åren 1990 och 1991. Därefter sjönk fruktsamheten till ca 1,5 barn per kvinna under 1996–2000 men har därefter åter börjat öka och uppgick 2003 till ca 1,7 barn per kvinna.

Figur 4.2.1 Antal födda barn och antalet födda barn per kvinna 1974–2004

0

20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004

Antal födda barn

0 0,5 1 1,5 2 2,5

Antal barn per kvinna

Antal barn Barn per kvinna

Källa: SCB.

120

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

Om kvinnligt förvärvsarbete var negativt för barnafödandet under 1970-talet så är det idag en positiv faktor. Idag är det kvinnor med en fast förankring på arbetsmarknaden och en god inkomst som är mest benägna att skaffa barn. Antal födda barn efter moderns ålder illustreras i figur 4.2.2 där antalet barn födda av kvinnor i ålder 20–29 har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet samtidigt som antalet barn födda av kvinnor i åldrarna 30–39 år har ökat kontinuerligt sedan 1974. Detta år föddes nästan 70 procent av alla barn av kvinnor i ålder 20–29 år. År 1990 hade denna andel sjunkit till knappt 60 procent och 2004 uppgick den till knappt 40 procent. Parallellt med denna utveckling har andel barn födda av kvinnor i åldrarna 30–39 ökat kraftigt. 1974 födde kvinnor i denna ålderskategori 25 procent av barnen, en andel som 2004 hade ökat till 57 procent. Även kvinnor över 40 år har ökat sitt barnafödande samtidigt som barnafödandet bland kvinnor under 20 år har minskat.

Figur 4.2.2 Antal födda barn efter moderns ålder

- 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 19

88

1990 19

92

1994 199

6

1998 2000 2002 2004

Ålder <20 Ålder 20-29 Ålder 30-39 Ålder 40+

Källa: SCB.

121

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Genomsnittsåldern bland förstföderskor har ökat i hela landet. På riksnivå har genomsnittsåldern ökat från 23,9 till 28,6 mellan 1974 och 2003. Den största ökningen har skett i storstäderna där genomsnittsåldern ökat med nästan 21 procent, från 24,7 till 29,9. Näst störst har den varit i glesbygdskommuner men ökningen har också varit stor i förortskommuner och andra större städer. Genomsnittsålder har ökat minst i landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner.

Tabell 4.2.1 Genomsnittsålder bland förstföderskor fördelat efter region samt

genomsnittlig ålder för förstagångspappor

1974 1980 1985 1990 1995 2003 Ökning (%)

1974–2004

Storstäder 24,7 26,2 27,1 27,5 28,3 29,9 20,8 Förorter 24,9 25,7 26,1 26,5 27,7 29,2 17,6 Större städer 24,3 25,3 25,9 26,1 27,0 28,4 17,0 Medelstora städer 23,6 24,7 25,2 25,4 26,2 27,6 16,9 Industriorter 23,4 24,4 24,7 24,8 26,1 27,1 16,0 Landsbygd 23,7 24,7 25,3 25,2 26,4 27,3 14,8 Glesbygd 23,2 24,3 25,0 25,4 26,3 27,5 18,5 Övriga större kommuner 23,7 24,7 25,2 25,4 26,3 27,7 16,8 Övriga mindre kommuner 23,6 24,6 25,1 25,3 25,9 27,3 15,7

Totalt 23,9 25,2 25,8 26,1 27,1 28,6 18,2

Genomsnittlig ålder för förstagångs-pappor

26,6 27,8 28,4 28,4 29,4 30,8 15,7

Källa: SCB.

Utvecklingen under de senaste 30 åren har således gått mot att kvinnor blir äldre och äldre innan de föder sitt första barn. Utvecklingen för män pekar i samma riktning. Av tabell 4.2.1 framgår att genomsnittsåldern 1974 bland förstagångspappor var 26,6. Denna ålder har successivt ökat och 2003 var genomsnittsåldern för förstagångspappor 30,8 år.

122

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

4.2.2 Nyttjandet av föräldraförsäkringen

Föräldrapenningen nyttjas av i stort sett alla familjer som föder barn i Sverige. De allra flesta familjer nyttjar också huvuddelen av den tid som man har rätt till föräldraledighet. Uttaget av antalet föräldrapenningdagar är emellertid mycket skevt fördelat mellan könen. En klar majoritet av dagarna tas ut av kvinnor. 2004 tog kvinnorna ut 81,3 procent av de utbetalda föräldrapenningdagarna medan männen bara tog ut 18,7 procent (figur 4.2.3). Andelen dagar uttagna av män har dock ökat stadigt sedan föräldraförsäkringen infördes 1974. 1974 betalades 0,5 procent av alla föräldrapenningdagar ut till män. 1990 tog ca 7,4 procent av föräldrapenningdagarna ut av män och 2004 var andelen uppe i 18,7 procent. Det innebär att pappornas uttag av föräldrapenning har ökat i snabbare takt under det senaste 15 åren än vad de gjorde under perioden 1974-1990. Ökningen har framförallt skett under de senaste 5–6 åren då andelen uttagna föräldrapenningdagar hos män ökat från 10 procent 1998 till 18,7 procent 2004.

Figur 4.2.3 Andel uttagna föräldrapenningdagar av kvinnor respektive män 1974–2004

0% 20% 40% 60% 80% 100% 120%

1974 1977 1980 1983 1986 198

9

1992 19

95

1998 2001 2004

Män Kvinnor

81,3

18,7

99,5

0,5

92,6

7,4

Källa: Försäkringskassan.

123

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Sett till antalet personer som någon gång under året tar ut föräldraledighet är skillnaden mellan kvinnor och män inte lika stor. Totalt sett togs föräldrapenning ut av ca 560 000 föräldrar under 2004. Av dessa var 318 000 kvinnor och 242 000 män. Antalet män som tar ut minst en dag av föräldrapenningen har, till skillnad från antalet kvinnor, ökat kontinuerligt sedan slutet av 1980-talet. Av figur 4.2.4 framgår att det var knappt 100 000 män som tog ut föräldrapenning 1989 och att antalet ökat med ca 142 000 fram till 2004. Det innebär att andelen män som tagit ut föräldrapenning har ökat från 25 procent 1989 till 43 procent 2004. Antalet kvinnor som tagit ut föräldrapenning följer i stor utsträckning utvecklingen för barnafödandet med viss eftersläpning (se figur 4.2.1). Antalet ökade under början av 1990-talet fram till 1995. Därefter minskade antalet kvinnor som tog föräldraledigt i takt med det minskade barnafödandet. I slutet av 1990-talet vände barnafödandet åter upp vilket medfört en svag ökning av antalet kvinnor som nyttjar föräldrapenningen sedan 1999.

Det genomsnittliga antalet dagar per person som tas ut av kvinnor respektive män framgår också av figur 4.2.4. De män som under 2004 tog ut föräldrapenning tog i genomsnitt ut 32 dagar, vilket är ungefär samma nivå som i slutet av 1980-talet. Under början av 1990-talet steg antalet dagar som männen tog från 30 1990 till 40 1994. Därefter minskade det genomsnittliga antalet dagar i och med att den första reserverade månaden infördes 1995. Det innebar att antalet pappor som tog föräldrapenning ökade men det var många av dessa som bara tog ut ett fåtal dagar, vilket påverkade det genomsnittliga antalet dagar negativt. Efter denna minskning i mitten av 1990-talet låg det genomsnittliga antalet dagar som pappor tog ut relativt konstant kring 28 dagar men har under de senaste åren åter börjat öka.

124

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

Figur 4.2.4 Antal försäkrade med ersättning från föräldrapenning samt antalet ersatta dagar per person

0

50000 100000 150000 200000 250000 300000 350000 400000

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Antal ersatta

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180

Dagar per person

Antal ersatta Kvinnor Antal ersatta Män Dagar per person Kvinnor Dagar per person Män

Källa: Försäkringskassan.

Antalet uttagna föräldrapenningdagar (nettodagar) följer samma mönster som antalet försäkrade som fått ersättning från föräldrapenningen. Antalet uttagna dagar nådde en topp under 1992–1994 då ca 55 miljoner dagar togs ut (figur 4.2.5). Därefter minskade antalet uttagna dagar till drygt 35 miljoner 2000 för att sedan åter öka svagt. Antalet uttagna nettodagar uppgick 2004 till 42,3 miljoner varav 34,4 miljoner togs ut av kvinnor. Antalet uttagna dagar av män har ökat stadigt sedan 1989 då antalet dagar uppgick till 2,5 miljoner. 2004 hade antalet uttagna dagar hos män ökat till 7,9 miljoner. Det innebär att utvecklingen under de senaste åren pekar på att allt fler män utnyttjar allt fler dagar av föräldrapenningen.

125

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Figur 4.2.5 Antal uttagna dagar (nettodagar)

0

10000 20000 30000 40000 50000 60000

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Antal dagar (1000-tal)

0 20 40 60 80 100 120 140

Antal födda barn (1000-tal)

Totalt Kvinnor Män Antal födda barn

Källa: Försäkringskassan.

Det mesta av föräldraledigheten tas under barnens två första levnadsår. Figur 4.2.6 visar att kvinnornas uttag av föräldrapenning är relativt stort fram till dess att barnet är ca 1,5 år gamla. Därefter minskar kvinnornas uttag markant men är dock i samtliga åldersintervall större än männens även om skillnaden minskar ju äldre barnet blir. Män tar ut mest föräldrapenning då barnet är 1–1,5 år. För både kvinnor och män gäller att mest föräldrapenning tas ut under sommarmånaderna juni, juli och augusti (figur 4.2.7). För kvinnor syns även ett ökat uttag kring jul och nyår.

När barnet nått två års ålder har föräldrarna tagit ut en stor del av föräldrapenningdagarna. Skillnaderna i uttag mellan föräldrarna har minskat under senare år. För barn födda 2002 som hunnit bli två men inte tre år hade mammorna i genomsnitt tagit ut 257 dagar mer än papporna. Motsvarande siffra för barn födda 1999 var 288 dagar. Mammorna är dock fortfarande de som tar ut den största andelen av dagarna. När fler dagar tas ut ökar mammans uttag i förhållande till pappans. De flesta dagar tas ut innan barnet fyllt fyra år.

126

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

Figur 4.2.6 Antalet uttagna föräldrapenningdagar 2004, fördelat efter barnets ålder och föräldrarnas kön

Källa: Försäkringskassan.

127

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Figur 4.2.7 Antalet utbetalda föräldrapenningdagar till kvinnor respektive män fördelat efter utbetalningsmånad

-

500 000 1 000 000 1 500 000 2 000 000 2 500 000 3 000 000 3 500 000 4 000 000 4 500 000

janu

ari

fe

br

ua

ri

ma

rs

A

pri

l

ma

j

ju

ni

ju

li

aug

us

ti

se

pt

emb

er

ok

tobe

r

no

ve

mbe

r

dec

embe

r

Samtliga Män Kvinnor

Källa: Försäkringskassan.

Figur 4.2.8 Pappornas totala uttag av föräldrapenning fram till dess att barnet fyllt 4 år

0,0% 10,0% 20,0% 30,0% 40,0% 50,0% 60,0%

0 1-29 30-59 60-89 90-209 210-329 330-

Barn födda 1993 Barn födda 1998

Barn födda 1996

Källa: Försäkringskassan.

128

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

Även om männens uttag av föräldrapenningen har ökat under det senaste decenniet finns det dock en stor andel av fäder som inte tagit ut en enda dag av föräldrapenningen. Under barnets första år är det drygt hälften av fäderna som inte tar ut föräldrapenning, efter barnets andra levnadsår sjunker denna andel till omkring en tredjedel och sett till hela föräldrapenningsperioden är det tio procent av papporna som över huvud taget inte nyttjar sin rätt till föräldrapenning. Möjligheten att ta ett vårdande ansvar för sitt barn är dock inte strikt knuten till uttaget av föräldrapenning. Riksförsäkringsverket har dock visat att män är föräldralediga i ungefär samma utsträckning som de nyttjar föräldraförsäkringen, dvs. är de hemma och tar hand om barnet tar de vanligtvis också ut föräldrapenning (RFV analyserar 2004:14).

Det finns också regionala skillnader i hur kvinnor och män delar på föräldrapenningen. De sydliga länen visar större skillnader i uttag mellan kvinnor och män än de norra och mellersta delarna av Sverige (figur 4.2.9). Störst andel av föräldrapenningdagarna tar pappor i Västerbottens län ut, där de 2004 tog ut 23,2 procent av föräldrapenningdagarna. Papporna i Uppsala och Jämtlands län tar ut omkring 20 procent av dagarna. Minst föräldrapenning tar papporna i Jönköping, Kronoberg och Skåne län. Där tar papporna ut ca 16–17 procent av föräldrapenningdagarna.

129

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Figur 4.2.9 Pappornas andel av uttagna föräldrapenningdagar 2004

0,0% 5,0% 10,0% 15,0% 20,0% 25,0%

Genomsnitt i riket

Källa: Försäkringskassan.

De allra flesta som tar ut föräldrapenning gör det på heltid. Av samtliga utbetalda nettodagar togs 96,8 procent ut på heltid. Antalet deltidsnettoda gar

svarade således för 3,2 procent av samtliga

nettodagar (figur 4.2.10). Som andel av det totala antalet nettodagar har andelen deltidsnettodagar minskat sedan slutet av 1980talet då de svarade för knappt 5 procent av samtliga nettodagar. Ett alternativt sätt att mäta hur frekvent möjligheten till att ta ut deltidsdagar i föräldrapenningen nyttjas, är att studera det faktiska antalet uttagna dagar. Där varje deltidsdag, oavsett del, räknas som en dag. Detta kan vara motiverat eftersom varje deltidsdag speglar ett faktiskt behov hos föräldrar att nyttja denna möjlighet. Till viss del döljs detta då enbart antalet nettodagar studeras. Av figur 4.2.10 framgår att då detta mått studeras blir andelen uttagna deltidsdagar något större än eljest. Den historiska utvecklingen förändras dock inte. Andelen dagar som tas ut på deltid har, sett över hela perioden 1989–2004, minskat från knappt 10 procent 1989 till 7,3 procent

130

2

Med deltidsnettodagar avses antalet dagar som tagits ut på deltid uppsummerat till hela

nettodagar.

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

2004. Minskningen skedde i huvudsak under åren 1989–1996 och under de senaste 2–3 åren har nyttjande på deltid återigen ökat.

Figur 4.2.10 Andel som har föräldrapenning på deltid

0,0% 2,0% 4,0% 6,0% 8,0% 10,0% 12,0%

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Deltidsnettodagar

Deltidsdagar totalt

Källa: Utredningens bearbetningar av försäkringskassans statistik.

En detaljerad bild av hur deltidsuttaget fördelar sig emellan män och kvinnor presenteras i tabell 4.2.2. Där framgår dels hur stor andel av föräldrarna som använder sig av möjligheten att ta ut föräldrapenningen på deltid, dels andelen dagar som män respektive kvinnor tar ut som hel- respektive deltidsdagar. 2004 fick 97,9 procent av alla föräldrar som tog ut föräldrapenning, vid minst ett tillfälle ersättning för en hel föräldrapenning dag, 3,1 procent fick vid minst ett tillfälle ersättning för en 3/4-dels dag, 13,3 procent fick vid minst ett tillfälle ersättning för en halv dag och 5,6 respektive 1,6 procent fick vid minst ett tillfälle ersättning för 1/4- respektive 1/8-dels dag. Skillnaden mellan andelen män och kvinnor som fått deltidsersättning är förhållandevis liten. Andelen kvinnor som vid minst ett tillfälle fick föräldrapenning utbetalt för 3/4- respektive 1/4-dels dag var något högre än motsvarande andel bland männen.

Av det totala antalet föräldrapenningdagar som användes under 2004 togs 0,6 procent ut som 3/4-dels dagar, 1,9 procent som halvdagar, 0,6 procent som 1/4-dels dag och 0,1 procent som 1/8-dels dag. Män och kvinnor använder sig av möjligheten att ta ut deltids-

131

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

dagar i ungefär lika stor utsträckning. Den största skillnaden finns i användandet av halvdagar, där 3,1 procent av de utbetalda nettodagarna till kvinnor utgörs av halvdagar medan motGsvarande andel bland männen uppgår till 1,7 procent.

Tabell 4.2.2 Uttag av föräldrapenningsdagar på hel- respektive deltid 2004

Andel föräldrar: Samtliga Män

Kvinnor

Med hel ersättning

97,9 % 97,4% 98,2 %

Med ¾ ersättning

3,1 %

2,5 %

3,5 %

Med halv ersättning

13,5 % 13,1 % 13,8 %

Med ¼ ersättning

5,6 %

4,8 %

6,2 %

Med 1/8 ersättning

1,6 %

1,4 %

1,8 %

Andel dagar

Samtliga

Män

Kvinnor

Hela dagar

96,8 % 95,3 % 97,2 %

¾ dagar

0,6 %

0,8 %

0,6 %

½ dagar

1,9 %

3,1 %

1,7 %

¼ dagar

0,6 %

0,8 %

0,5 %

1/8 dagar

0,1 %

0,1 %

0,1 %

Källa: Försäkringskassan.

Andelen föräldrar som tog ut pappadagar i samband med barnets födelse var 2004 omkring 80 procent (figur 4.2.11). Det är en något lägre andel än i början på 1990-talet då andelen som högst var 86,3 procent 1990. Under perioden 1993-2000 sjönk andelen markant och var som lägst 1997 då 72,6 procent av föräldrarna använde möjligheten att vara ledig i samband med barnets födelse. Därefter har andelen pappor som tagit ut sina pappadagar återigen börjat öka. De föräldrar som tar sina pappadagar tar i nästan samtliga fall ut alla 10 dagarna. Det genomsnittliga antalet pappadagar bland dem som tar ut åtminstone en dag har varierat från 9,2 dagar år 1989 till 9,7 dagar 2004 (figur 4.2.12).

132

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

133

Figur 4.2.11 Andel föräldrar som tar ut pappadagar

0% 20% 40% 60% 80% 100%

19

89

1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003

Källa: Försäkringskassan.

Figur 4.2.12 Genomsnittligt antal pappadagar per person

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0

19

89

19

90

19

91

19

92

19

93

19

94

19

95

19

96

19

97

19

98

19

99

20

00

20

01

20

02

20

03

20

04

Källa: Försäkringskassan.

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

4.2.3 Tiden före förlossning

En majoritet av kvinnorna, 74 procent, som födde barn under det första halvåret 2002 försörjde sig någon gång under de sista 90 dagarna av graviditeten på ersättningar från socialförsäkringssystemet. I genomsnitt handlade det om ca 50 dagar som utbetalades i form av föräldrapenning, havandeskapspenning eller sjukpenning. Den regionala variationen var liten på total nivå (figur 4.2.13). Högst andel ersatta kvinnor fanns i Kronoberg (80 procent) och lägst i Skåne (70 procent). Däremot fanns stora skillnader mellan olika län beträffande vilken ersättningsform som betalades ut.

Figur 4.2.13 Andelen ersatta kvinnor innan förlossning

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

K ro

n o b e rg

J ä m

tl a n d

V ä s te

rb

o tt e n

S

ö d e rm

a n

la n d

K

a lm

a r

D

a la

rn

a

N

o rr

b o tt e n

J ö n k ö p in

g

H

a lla

n d

V

ä rm

la

n d

Ö

re

b ro

V

ä s tm

a n la

n d

V ä

s te

rn

o rr la

n d

Ö

s te

rg

ö tl a n d

B

le

k in

g e

V ä s tr a G

ö ta

la

n d

R

IK

E

T

S

to

c k h o lm

G

ä v le

b o rg

G

o tl a

n d

U

p p s a la

S k å n e

Andel ersatta kvinnor

Källa: Försäkringskassan.

Det är ca 41 procent av de gravida kvinnorna som tar ut föräldrapenning före barnets födelse. Det kan vara dels förtida uttag av föräldrapenning för det väntade barnet eller föräldrapenning för ett äldre syskon. De kvinnor som tagit föräldrapenning före barnets födelse tog i genomsnitt ut 31,6 dagar för annat barn än det som de

134

3

Avsnittet bygger på statistik och slutsatser från RFV analyserar 2003:7.

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

135

bär och ca 15 dagar för det barn som väntas. Andelen varierar mellan 48 procent i Östergötland ner till 10 procent i Jämtland (figur 4.2.14). Jämtland avviker markant från övriga län och som jämförelse kan nämnas att i de län som hade minst andel, Stockholms och Västerbottens län, tog 29 procent av de gravida kvinnorna föräldrapenning innan barnets födelse.

Figur 4.2.14 Föräldrapenning före barnets födelse i olika län

48

4 5 4 5 45 44 43 43 43

42 42 41

3 9 39

37 36 36 35

3 3

29 29

10

0 10 20 30 40 50 60

Ö s te

rg ö tl a n d

B le

k in g e

K ro

n o b e rg

S ö d e rm

a n la

n d

J ö n k ö p in g

K

a lma

r

V ä s tma

n la

n d

V ä rm

la

n d

S k å n e

Ha

lla

n d

V . G ö ta

la n d

Ö

re

b ro

Da

la rn

a

G ä v le

b o rg

Up

p s a la

V ä s te rn

o rr la

n d

G

o tl a n d

N

o rr b o tt e n

V ä s te rb

o tt e n

S to

c k h o lm

J ä m

tl a n d

An de l (% )

Källa: Försäkringskassan.

Havandeskapspenning betalades ut till ca 22 procent av alla gravida kvinnor. I huvudsak går havandeskapspenningen till dem som arbetar inom vårdsektorn. Övriga yrkeskategorier är exempelvis gymnastiklärare, affärs- och restaurangbiträden. I genomsnitt betaldes 41 dagar ut av maximala 50 dagar. Det innebär att de allra flesta som får havandeskapspenning får det under hela den period som de är berättiga till ersättningen, d.v.s. under de sista 60 dagarna fram till 10 dagar innan beräknad förlossning. De regionala skillnaderna är stora (figur 4.2.15). I Dalarna fick 33 procent av alla gravida kvinnor havandeskapspenning, vilket kan jämföras med drygt var tionde kvinna i Stockholm och Jämtland.

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Figur 4.2.15 Havandeskapspenning i olika län

33 32

31 30

29 29 28 28 27

26 26 25 24

23 23

19 19 19 18

14 12

0 5 10 15 20 25 30 35

D

a la

rn

a

K a

lm

a

r

S ö d e

rm

a n la

n d

J ö n k ö p in

g

K ro

n

o b e rg

G

o tl a n d

U

p p s a la

Ö

re

b ro

H a lla

n d

Ö

s te

rg

ö tl a n d

V .

G

ö ta

la

n d

V ä rm

la n d

V ä s tm

a n

la

n d

B

le

k in

g e

N

o rr b

o tt e n

V ä s te

rb

o tt e n

G

ä v le

b o rg

S

k å n e

V ä s te

rn

o rr la

n d

J ä m

tl a n d

S to

c k h o lm

Källa: Försäkringskassan.

Jämtlands län har som figur 4.2.14 och figur 4.2.15 visat haft en låg andel kvinnor som tagit ut föräldrapenning eller havandeskapspenning. Av figur 4.2.16 framgår dock andel gravida kvinnor som är sjukskrivna är störst i Jämtland ca 60 procent. Stor andel sjukskrivna finns även i Västerbotten, Norrbotten och Stockholm där andelen som varit sjukskrivna någon gång under de sista 90+ dagarna av graviditeten ligger mellan 50–60 procent. Lägst andel sjukskriva, omkring 30 procent, finns i Uppsala, Västmanland, Östergötland och Skåne. I genomsnitt är det omkring 40 procent av de gravida kvinnorna i Sverige som varit sjukskrivna någon gång under den aktuella perioden. Antalet utbetalade dagar motsvarade i genomsnitt 50,5 dagar men varierar mellan de olika länen. I Västerbotten och Jämtland är de gravida kvinnorna i genomsnitt sjukskrivna 58 respektive 55 dagar, medan de gravida kvinnorna i Uppsala var sjukskrivna i 44 dagar per kvinna.

136

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

Figur 4.2.16 Sjukpenning i samband med graviditet i olika län

62

57

50 48

43 43

40 38 37 36 36 36 35 35

34 34 34

31 30 30 29

0 10 20 30 40 50 60 70

J ä m tl a n d

V ä s te

rb o tt e n

N o rr b o tt e n

S to

c k h o lm

G ä v le b o rg

V ä s te

rn o rr la n d

D a la rn

a

K a lm

a r

V ä rm

la n d

K ro n o b e rg

Ö

re b ro

J ö n k ö p in g

G

o tl a n d

B le

k in

g e

V . G ö ta la

n d

S ö d e rm

a n la n d

H a lla

n d

S k å n e

Ö s te

rg ö tl a n d

V ä s tm

a n la n d

U p p s a la

Källa: Försäkringskassan.

4.2.4 Kostnaden för föräldraförsäkringen

Under 2004 nyttjades ca 42 miljoner dagar med föräldrapenning (figur 4.2.17). Det är en ökning med ca 17 procent i förhållande till 1999, då ca 36 miljoner dagar togs ut. Det ökade antalet dagar beror dels på en utbyggnad av försäkringen med ytterligare en månad 2002 , dels på det ökade barnafödandet under de senaste åren. Det ökade barnafödandet har medfört att antalet barn som ersättning betalas ut för har ökat med nästan 30 procent under perioden 1999–2004. 2004 betalades ersättning ut för nästan 490 000 barn. Denna volymökning har tillsammans med den successivt stigande medelersättningen medfört att utgifterna i föräldrapenningen har stigit med drygt 50 procent mellan 1999 och 2004.

137

Fakta om föräldraförsäkringen SOU 2005:73

Figur 4.2.17 Kostnad för föräldrapenning och antalet dagar med ersättning

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

1999 2000 2001 2002 2003 2004

Miljoner

Nettodagar Totalbelopp

Källa: Försäkringskassan.

Den genomsnittliga ersättningen i föräldrapenningen uppgick år 2004 till 408 kronor per dag. Ersättningen var i genomsnitt 393 kronor för kvinnor och 477 kronor för män (figur 4.2.18). Det är en ökning med knappt 30 procent sedan 1999. Den ökade medelersättningen kan dels förklaras med den allmänna löneutvecklingen men också av att fler pappor tar ut föräldrapenning. Skillnaden i medelersättning har dock minskat något, bland annat som en effekt av att grundnivån har höjts. Kvoten mellan kvinnors och mäns ersättning från föräldrapenning har ökat från 75 procent 1999 till ca 82 procent 2004.

138

SOU 2005:73 Fakta om föräldraförsäkringen

139

Figur 4.2.18 Medelersättningens utveckling för män respektive kvinnor 1999–2004

0 100 200 300 400 500 600

1999 2000 2001 2002 2003 2004

Kvinnor Män

Källa: Försäkringskassan.

Bilaga 10

Föräldrars och arbetsgivares syn på föräldraledighet – två enkätundersökningar

Teknisk beskrivning

Föräldraförsäkringsutredningen har låtit genomföra undersökningar riktade till föräldrar och chefer. Resultaten har använts i analysen av orsaker till föräldrars nyttjande och fördelning av föräldrapenningen. I denna bilaga redovisas svaren från mammors och pappors samt chefers syn på föräldraledighet. I undersökningen ställdes också frågor om intervjupersonernas bakgrund (ålder, kön, utbildning, etc.). Undersökningarna genomfördes av Sifo.

Frågorna i undersökningen föregicks av en kvalitativ undersökning i form av gruppdiskussioner med mammor och pappor med barn i åldern 1,5–3 år samt djupintervjuer med chefer. Frågeformuläret togs fram i samarbete mellan utredningen och Sifo. Telefonintervjuerna gjordes november–december 2004.

Föräldrar

Undersökningen riktade sig till föräldrar med barn i åldern 1,5– 3 år. Urvalet hämtades från SPAR-registret. Totalt intervjuades 1 000 föräldrar; 500 mammor och 500 pappor. Svarsfrekvenserna var 53 respektive 60 procent.

Chefer med personalansvar

Undersökningen riktade sig till ”chefer med personalansvar”. Urvalet hämtades från de befattningsregister som finns i MicromediaBanken. Urvalet är stratifierat dels efter företagets storlek

,

dels efter om företaget tillhör den privata eller offentliga sektorn.

1

5–19 anställda, 20–99 anställda och 100 eller fler anställda.

309

Bilaga 10 SOU 2005:73

Totalt intervjuades 600 personer. Intervjupersonerna söktes på arbetsplatsen. Svarsfrekvenserna var 60 procent.

Resultatredovisning

Resultaten för föräldraundersökningen är vägt med hänsyn till det faktiska antalet registrerade mammor respektive pappor. Resultaten för chefsundersökningen är vägt med hänsyn till det faktiska antalet befattningar inom respektive strata.

Felmarginalen för 1 000 intervjuer är upp till 3,2 procentenheter beroende på hur stor andel som angett ett svar. För 500 intervjuer ligger felmarginalen i intervallet +/- 1,9–4,5 procentenheter och för 600 intervjuer i intervallet +/- 1,8–4,1 procentenheter. I tabellerna anger + respektive – statistiskt signifikant avvikelse mellan mammor och pappor.

310

Bilaga 10

A Föräldrar

1.a Alla pappor bör ta ut någon tid pappaledighet (utöver 10 dagar i samband med för-

lossningen). ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 3 4 5 12 75 1 Män 4 4 5 9 76 1

1.b Det bör vara helt upp till familjen att bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas

mellan mamman och pappan. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 2 2 6 11 79 - Män 1 4 10+ 10 75 -

1.c I din närmaste omgivning betraktas det som självklart att mamman tar största delen

av föräldraledigheten. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 13- 17 24 24 21 1 Män 20+ 14 26 20 19 1

1.d Dagens ojämna uttag av föräldraledigheten missgynnar kvinnor i arbetslivet.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 9 10 27 26 25 3 Män 7 7 27 27 30 2

1.e Det är eftersträvansvärt att mamman och pappan delar lika på föräldraledigheten.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 22 15 27+ 15 20- 2 Män 24 16 19- 13 28+ 1

311

Bilaga 10 SOU 2005:73

1.f Mamman är viktigast för barnet under hela den tid man har rätt till föräldraledighet.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 56+ 16 17 5 6 0 Män 49- 20 19 6 6 0

1.g Arbetsgivarens attityd till föräldraledighet är något du tänker på när du söker

anställning. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 25- 11 19 20 23+ 3 Män 35+ 9 18 19 15- 4

1.h Det är viktigt att pappan är ensam föräldraledig under en viss period. ”Instämmer

helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 6 5 12 20 56 0 Män 9 5 13 20 53 0

1.i Det är lika bra för barnet att pappan är den som är föräldraledig, som om mamman är

det, under de första 6–8 månaderna. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 23 22 19 13 22 2 Män 26 25 17 9 22 1

1.j Det vore bäst för barnet om man lagstiftar så hälften av föräldraledigheten tillhör

mamman och hälften pappan. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 70 11 9 4 6 0 Män 67 13 11 3 6 0

312

Bilaga 10

1.k Att utöka antalet mamma- och pappamånader successivt är bra.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 5 5 11- 17 58+ 4 Män 7 4 19+ 17 51- 3

1.l Den första tiden av föräldraledigheten bör tas ut av mamman.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 5 6 13 18 57 1 Män 4 4 10 22 60 1

2. Hur lång tycker du att den första tiden av föräldraledigheten är? Ange ditt svar i antal månader. Procent.

Kvinnor Män

1 månad eller mindre

2

3

2 månader

2

3

3–5 månader

19-

25+

6–8 månader

57+

47-

9–12 månader

13

13

13–18 månader

1

1

Mer än 18 månader

2

1

Instämmer ej

1

0

Tveksam, vet ej

4

6

313

Bilaga 10 SOU 2005:73

3. Hur mycket tycker du är rimligt att papporna bör ta ut i föräldraledighet (i genomsnitt)? Uttryck svaret i månader. Frågan avser egen föräldraledighet och inte de 10 dagarna i samband med förlossningen. Procent.

Kvinnor Män

1 månad eller mindre

5

4

2 månader

13

14

3–5 månader

31

32

6–8 månader

36

33

9–12 månader

4

5

13–18 månader

-

-

Mer än 18 månader

0

0

Ingen alls

1

1

Tveksam, spelar ingen roll

11

11

4. Om mamman ammar, hur länge tycker du att mamman ska amma barnet helt och hållet? Ange ditt svar i antal månader. Procent.

Kvinnor Män

2 månader eller mindre

-

1

3–5 månader

25+

14-

6–8 månader

53

47-

9–12 månader

8-

18+

13–18 månader

2

2

Mer än 18 månader

1

1

Tveksam, vet ej

10-

17+

5. Vid vilken ålder tycker du att barn kan börja på dagis eller i annan barnomsorg? Ange ditt svar i antal månader. Procent.

Kvinnor Män

6–8 månader eller yngre

0

1

9–12 månader

13

14

13–18 månader

46

50

19–23 månader

17

17

Mer än 24 månader (mer än 2 år)

22+

16-

Tveksam, vet ej

1

1

Barn ska inte gå på dagis

-

0

314

Bilaga 10

6. Innan barnet föddes, hur var din inställning till att vara föräldraledig? ”Mycket positiv” motsvarar en 5:a och ”mycket negativ” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 0 1 6- 13- 79+ 0 Män 1 2 11+ 21+ 64- 2+

7. Hur goda var dina kunskaper om vilka regler som gäller för föräldraförsäkringen vid tiden för nedkomsten? ”Mycket goda kunskaper” motsvarar en 5:a och ”mycket dåliga kunskaper” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 16 15- 25 28+ 15 0 Män 21 22+ 25 22- 11 -

8. Hur stor betydelse hade följande faktorer för er när ni beslutade om hur föräldraledigheten skulle disponeras?

Mycket stor betydelse motsvarar en 5:a och ingen betydelse alls en 1:a. 6: ”ej aktuellt”. Procent.

8.a Praktiska svårigheter för pappan att lämna sitt jobb.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 29 13 18 18 18 4 1 Män 32 15 19 17 13- 3 1

8.b Praktiska svårigheter för mamman att lämna sitt jobb.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 60+ 12 10 5 5 7 1 Män 52- 17+ 15+ 5 4 7 1

8.c Oro för försämrade arbetsvillkor.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 53 13 18 7 5 3 1+ Män 58 15 13- 5 5 3 0

315

Bilaga 10 SOU 2005:73

8.d Positiv attityd till föräldraledighet på pappans/din arbetsplats.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 21 10 19 18 22 6 3 Män 25 10 22 16 18 6 2

8.e Negativ attityd till föräldraledighet på pappans/din arbetsplats.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 48- 14 14 8 5 8 3 Män 57+ 15 12 5 3- 6 2

8.f Positiv attityd till föräldraledighet på mammans/din arbetsplats.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 24- 9 15 15 28+ 8 2 Män 31+ 8 19+ 14 18- 6 4

8.g Negativ attityd till föräldraledighet på mammans/din arbetsplats.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 61 13 8 4 3 9 2 Män 62 11 9 4 2 7 4+

8.h Traditionella värderingar.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 42 15 24 12 4 1+ 2 Män 47 17 20 11 3 0 1

8.i Ekonomin.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 22 8 19 17 32 2 0 Män 20 11 21 20 26- 1 1

316

Bilaga 10

8.j Amningen.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 17 4 8 18 51 2 1 Män 14 6 10 23 46 1 1

8.k Anpassning till det som var praktiskt möjligt.

1 2 3 4 5 6 Vet ej

Kvinnor 11 5 23 22 32 2 5 Män 11 7 28 23 27 1 3

9. Hade ni bestämt hur fördelningen av föräldraledigheten skulle se ut innan barnet föddes? Procent.

Kvinnor Män

Ja 59+ 49- Nej 39- 49+ Tveksam, vet ej 2 2

10. Var det du eller den andre föräldern som mest bestämde hur fördelningen av föräldraledigheten skulle bli eller var ni helt överens? Procent.

Kvinnor Män

Den andra föräldern

2-

11+

Jag 12+ 2- Båda två lika mycket 85 87 Tveksam, vet ej 1 0

11. Höll ni fast vid fördelningen av föräldraledigheten mellan mamman och pappan eller förändrades fördelningen allt eftersom? Procent.

Kvinnor Män

Höll fast vid fördelningen

75

72

Ändrade fördelningen

23

27

Tveksam, vet ej

2

1

317

Bilaga 10 SOU 2005:73

Fråga 12 Om varit föräldraledig – hur väl instämmer du i följande påstå-

enden?

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

12.a Du kände dig bekväm i din mamma-/papparoll när du var hemma.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 1 2 6 14 76 0 Män 1 3 9 16 70- 1

12.b Uppdelningen av föräldraledigheten har påverkat relationen till mamman/pappan

negativt.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 79 8 6 4+ 1 2 Män 83 7 4 1- 3 1

12.c Din mamma-/pappaledighet stöttades positivt av den andre föräldern.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 1 1 1 6 91 1 Män 1 0 2 9+ 87 1

12.d De möjligheter lagstiftningen gav att utnyttja föräldraförsäkringen har motsvarat era

behov.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 6 7 21 23 38 5 Män 8 7 22 24 35 4

12.e Föräldraledigheten ger positiva erfarenheter som man kan ta med sig i arbetslivet.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 1- 2 9 19 67+ 2 Män 5+ 4 10 24 57- 1

318

Bilaga 10

12.f Föräldraledigheten har gjort hushållsarbetet mer jämställt.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 29 16 25 14 13 3 Män 32 13 25 13 16 1

12.g Din arbetsgivare ville gärna att du skulle vara tillgänglig under din föräldraledighet.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 58+ 12 8 6- 8- 9 Män 48- 11 10 10+ 14+ 7

13. Varför kunde du/pappan inte vara föräldraledig? Procent.

Kvinnor Män

Svårt för mig/pappan att lämna sitt jobb

62

47

Oro för försämrade arbetsvillkor

-

-

Attityden till föräldraledighet på min/pappans arbetsplats (motsv.)

2

-

Traditionella värderingar

-

-

Ekonomin 11 27 Annat 11 13 Tveksam, vet ej 2 - Ej svar 24 13

14. Med facit i hand: skulle du och den andre föräldern ha fattat samma beslut om er inbördes fördelning av föräldraledigheten om ni skulle gjort om beslutet idag? Procent.

Kvinnor Män

Ja 83 86 Nej 14 12 Tveksam, vet ej 3 3

319

Bilaga 10 SOU 2005:73

Fråga 15. Om varit föräldraledig – hur väl instämmer du i följande

påståenden?

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

15.a Frånvaron från arbetet har inte påverkat dina karriärmöjligheter på jobbet negativt.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 18 8 12 12 41- 8 Män 18 7 11 11 48+ 5

15.b Frånvaron från arbetet har inte påverkat din löneutveckling på jobbet negativt.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 21 9+ 14+ 10 35- 10 Män 18 5- 9- 13 49+ 7-

15.c Regelsystemet för föräldraledighet är väl förenligt med ditt arbetsliv (motsv.).

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 5- 6 27 21 31 11+ Män 10+ 7 25 21 32 5-

Fråga 16. I vilken utsträckning skulle följande faktorer få dig/pappan att

ta ut längre föräldraledighet?

5 betyder ”påverkar mycket” och 1 ”påverkar inte alls”.

16.a Förbättrad föräldrapenning.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 12 3 10 18 55 3 Män 10 5 11 17 56 1-

16.b En större kvot som bara kan utnyttjas av pappan.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 36- 13 16 12 17 7+ Män 45+ 11 17 14 12- 1-

320

Bilaga 10

16.c Utökad föräldraledighet men där utökningen är vikt för pappan.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 25- 10 19 18 21 6+ Män 33+ 11 18 18 18 2-

16.d Mer positiv attityd hos arbetsgivaren.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 31- 10 16 15 22+ 7 Män 41+ 10 20 13 11- 5

16.e Mer positiv attityd i din närmaste omgivning.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 44- 14 17 11 10 5+ Män 52+ 14 16 9 7 2-

16.f Ett flexiblare regelsystem om hur man får ta ut ledigheten.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 22 10 18 19 26 5 Män 21 8 20 21 27 3

16.g Mer positiv attityd hos partnern (mamman).

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 39 11 18 13 12 6 Män 45 9 21 13 10 3-

16.h Att flera andra på arbetsplatsen varit föräldralediga.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 36- 12 16 16 15+ 6 Män 46+ 13 18 11- 8- 3-

321

Bilaga 10 SOU 2005:73

16.i Uppmuntran till pappaledighet från t.ex. mödravårdcentralen, barnavårdscentralen

och försäkringskassan.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 42 14 17 12 11+ 4 Män 49+ 16 18 11 6- 2-

16.j Om närmaste chefen tar ut ledighet.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 42- 13 14 11 12+ 8 Män 54+ 11 12 9 8- 6

16.k Att det fanns ställen där även pappor kunde träffas.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 36- 12 15 16 16 4 Män 43+ 12 19 13 11- 2-

16.l Om du/pappan kände dig/sig bättre förberedda på att vara hemma.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 44 15 16 12 7 6+ Män 50 14 18 8- 8 2-

16.m Om pappan kunde vara mer ledig samtidigt med mamman och barnet direkt efter

födseln.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 15 5 9 22 45 4 Män 11 5 10 27 46 2-

322

Bilaga 10

16.n Starkare krav/önskemål från mamman/mig.

1 2 3 4 5 Vet ej

Kvinnor 30 9 21 20 13 7 Män 25 10 26 23 12 4-

B Chefer

1. Om du har personal som varit föräldraledig 3 månader: Hur stor är risken på ert företag/organisation att de som är föräldralediga får förändrade arbetsuppgifter när de kommer tillbaka? Är risken... (procent) Mycket stor 2 Ganska stor 3 Inte särskilt stor 32 Ingen alls 63 Tveksam, vet ej 0

2. Om det finns kvinnor i personalgruppen: Tror du att de anställda upplever att du som personalansvarig har en positiv eller negativ inställning till kvinnors föräldraledighet? ”Mycket positiv” motsvarar en 5:a och ”mycket negativ” en 1:a. Procent. 1 2 3 4 5 Vet ej - 1 6 23 67 3

3. Om det finns män i personalgruppen: Tror du att de anställda upplever att du som personalansvarig har en positiv eller negativ inställning till mäns föräldraledighet? ”Mycket positiv” motsvarar en 5:a och ”mycket negativ” en 1:a. Procent. 1 2 3 4 5 Vet ej 1 2 9 24 60 4

323

Bilaga 10 SOU 2005:73

4. Om du har personal som varit föräldraledig 3 månader: Tror du att företagets/organisationens inställning till föräldraledighet påverkar de anställdas beslut om uttag av föräldraledighet? Ja, mycket 18 Ja, något 20 Nej, inte särskilt 14 Nej, inte alls 46 Tveksam, vet ej 2

5.a Alla pappor bör ta ut någon föräldraledighet (utöver 10 dagar i samband med

förlossningen). ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 2 2 7 13 74 2

5.b Föräldraledighet ger positiva erfarenheter som man kan ta med sig i arbetslivet.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 1 3 13 24 56 3

5.c I en rekryteringssituation är det viktigt för dig att pejla inställningen till en

längre framtida föräldraledighet. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 50 17 13 11 7 2

5.d Om det står mellan barnets behov och din arbetsplats behov är det din uppgift

att se till att arbetsplatsens behov inte åsidosätts. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 16 12 22 19 23 8

324

Bilaga 10

5.e Män som väljer att vara föräldralediga i flera månader är mindre

karriärorienterade. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 38 21 17 16 4 4

5.f Kvinnor som väljer att ta ut större delen av föräldraledigheten är mindre

karriärorienterade. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 39 22 21 11 3 4

5.g Det är efterstävansvärt att mamman och pappan delar lika på

föräldraledigheten. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 14 13 20 19 30 4

5.h Det känns naturligt för dig att kvinnor tar ut den största delen av

föräldraledigheten. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 16 13 24 27 17 3

6.a I din personalgrupp är männen obenägna att ta ut föräldraledighet. ”Instämmer

helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 29 12 12 7 4 36

325

Bilaga 10 SOU 2005:73

6.b I din personalgrupp finns visst utrymme för medarbetarna att själva styra över

sin arbetstid. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 8 9 24 30 29 0

6.c I din personalgrupp går det för de flesta bra att lämna över arbetsuppgifter till

någon annan vid föräldraledighet. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 4 5 14 25 51 0

6.d Du ser gärna att en föräldraledig i din personalgrupp har en viss grad av

tillgänglighet under föräldraledigheten. ”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 32 16 17 20 14 2

6.e I din personalgrupp går det bra att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 1 2 8 34 53 1

6.f I din personalgrupp ger föräldraledighet inte sämre karriärmöjligheter.

”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 7 2 5 17 66 2

6.g I din personalgrupp ger föräldraledighet inte sämre löneutveckling. ”Instämmer

helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 7 5 9 14 62 2

326

Bilaga 10

6.h Uttag av föräldraledighet utgör ett problem i din personalgrupp. ”Instämmer helt”

motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 55 18 11 10 4 2

6.i Dina kunskaper om reglerna för föräldraförsäkringen är goda.”Instämmer helt”

motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 5 13 37 31 14 1

6.j I din personalgrupp tar papporna ut allt längre föräldraledighet. ”Instämmer helt”

motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 15 8 15 11 7 44

6.k Regelsystemet för föräldraledighet är väl förenligt med

arbetslivet.”Instämmer helt” motsvarar en 5:a och ”instämmer inte alls” en 1:a. Procent.

1 2 3 4 5 Vet ej 5 9 30 29 19 8

Fråga 7 I vilken utsträckning skulle följande faktorer få pappor att ta

ut längre föräldraledighet?

5 betyder ”påverkar mycket” och 1 ”påverkar inte alls”. Procent.

7.a En större kvot som bara kan utnyttjas av pappan.

1 2 3 4 5 Vet ej 25 14 19 20 17 5

7.b Utökad total föräldraledighet men där utökningen är vikt för pappan.

1 2 3 4 5 Vet ej 19 12 23 22 18 5

327

Bilaga 10 SOU 2005:73

7.c En informationsinsats i syfte att ge män positivare attityd till föräldraledighet.

1 2 3 4 5 Vet ej 10 11 31 32 13 3

7.d Mer positiva attityder hos arbetsgivaren.

1 2 3 4 5 Vet ej 7 4 20 38 27 3

7.e Ett flexiblare regelsystem om hur man får ta ut ledigheten.

1 2 3 4 5 Vet ej 8 9 20 32 23 8

7.f Att flera andra män på arbetsplatsen varit föräldralediga.

1 2 3 4 5 Vet ej 5 4 17 42 27 4

7.g Om kvinnliga chefer tar ut ledighet.

1 2 3 4 5 Vet ej 20 15 30 19 8 8

7.h Om manliga chefer tar ut ledighet.

1 2 3 4 5 Vet ej 7 5 18 35 30 4

7.i Att arbetsuppgifterna kan utföras flexibelt vad gäller tid och plats.

1 2 3 4 5 Vet ej 10 7 21 37 23 3

328

Bilaga 10

329

Fråga 8 Vad skulle du, för ditt företag/din organisations räkning,

tycka om följande förändringar infördes?

5 betyder ”mycket bra” och 1 ”mycket dåligt”. Procent.

8.a Höjd föräldrapenning.

1 2 3 4 5 Vet ej 4 6 18 30 37 5

8.b En större kvot som bara kan utnyttjas av pappan.

1 2 3 4 5 Vet ej 21 18 25 19 11 5

8.c Utökad total föräldraledighet men där utökningen är vikt för pappan.

1 2 3 4 5 Vet ej 19 16 27 19 13 5

8.d Ett flexiblare regelsystem om hur man får ta ut ledigheten.

1 2 3 4 5 Vet ej 7 7 25 33 22 6

5 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

En av de grundläggande utgångspunkterna för översynen av föräldraförsäkringen är att regelverket inte ska diskriminera någon av föräldrarna utan ge alla föräldrar likvärdiga möjligheter att vara föräldralediga. Denna utgångspunkt är, sett utifrån dagens regelverk, i stort sett redan uppfylld. Det är snarare föräldrars tillämpning av regelverket som leder till ett ojämnt uttag. Denna tillämpning beror på både materiella förhållanden – som yrkesarbetets krav, ekonomiska villkor och information från försäkringskassa och hälsosektorn – och psykologiska faktorer – som föreställningar om kvinnlighet respektive manlighet, idéer om barns behov, etc.

En viktig fråga är vilka incitament som kan vara verkningsfulla för att de markanta skillnaderna i uttag mellan kvinnor och män ska minska. För att hitta rätt incitament är det avgörande att ha kunskap om hur föräldrar översätter materiella förhållanden till hur man upplever sina möjligheter, skyldigheter och rättigheter som individuell förälder. I kapitel 5 diskuteras betydelsen av föreställningar om föräldraskap och vad barn behöver, arbetsgivares attityd, familjens ekonomi och den information och offentliga tilltal som föräldrarna möter. Inledningsvis beskrivs hur föräldrarna använder föräldraförsäkringen och reglernas betydelse.

5.1 Regler och rekommendationer

I avsnitt 5.1 kopplas uttagsmönstren till de regelförändringar som gjorts under åren. Det handlar om hur många dagar som tas ut, hur de uttagna dagarna fördelas över tiden samt hur dagarna fördelas mellan mamman och pappan. Fokus är på föräldrarnas fördelning av uttaget och vilken betydelse de reserverade dagarna (pappamånaderna) har haft. De ekonomiska villkorens betydelse behandlas i avsnitt 5.6 och berörs endast ytligt här. En mer detaljerad beskrivning av hur uttaget av föräldrapenningen ser ut och har för-

141

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

ändrats över tiden samt hur reglerna har förändrats sedan 1974 redovisas i kapitel 4.

Reglerna i föräldraförsäkringen har genomgått flera genomgripande förändringar sedan 1974. Antalet dagar med ersättning har ökat från sex månader, som i princip skulle tas ut barnets första halvår, till 16 månader som kan tas ut under barnets första åtta år. De första åren kunde endast hela dagar tas ut. Nu är det möjligt att ta hela, tre fjärdedels, halva, fjärdedels och åttondelsdagar. Föräldrapenningen var redan från början gemensam för föräldrarna. Sedan mitten av 1990-talet är den individuell med ett antal reserverade dagar, dvs. dagar som inte kan överlåtas mellan förälderna. Sammantaget innebär dessa förändringar att flexibiliteten har ökat under föräldraförsäkringens trettio år. En flexibel föräldraförsäkring ska underlätta för föräldrarna att förena förvärvsarbete med familj och utforma omvårdnaden på bästa sätt för familjen med hänsyn till barnets behov.

Föräldrarnas val och möjligheter att påverka tiden med barnet i hemmet ökar ytterligare till följd av rätten att vara föräldraledig under barnets första ett och ett halvt år utan att samtidigt ha ersättning med föräldrapenning samt rätten till deltidsarbete tills barnet fyller åtta år (föräldraledighetslagen 1995:584).

5.1.1 Hur många dagar tas ut?

Under hela utbyggnaden av föräldraförsäkringen har föräldrarna valt att i princip använda alla föräldrapenningdagar. Den senaste tioårsperioden har drygt 97 procent av föräldrapenningdagar med ersättning på sjukpenningnivå tagits ut. De s.k. garantidagarna för barn födda i början av 1990-talet har tagits ut i något mindre utsträckning, omkring 85–92 procent av dagarna. För mellan 57 och 67 procent av alla barn nyttjades alla föräldrapenningdagar. Det förefaller som att föräldrar nyttjar i princip alla föräldrapenningdagar, framförallt de med ersättning på sjukpenningnivå, oberoende av andra regeländringar.

Anledningarna till att några dagar trots allt inte används kan vara flera. En del föräldrar väljer att spara några dagar till senare, för att kunna använda vid en tidpunkt då barnet är lite äldre, till exempel vid framtida lov. Sådana dagar kan glömmas bort eller så passar det kanske inte att ta ut dem av olika skäl. Det är också möjligt att en del föräldrar inte känner till att det är möjligt att ta ut dagar även

142

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

när barnet är äldre. Ytterligare en orsak till att föräldrapenningdagar inte tas ut kan vara att man endast har möjlighet att ta ut dagar på grundnivån och att föräldrarna tycker att det är ekonomiskt ofördelaktigt att ta ut dem, trots att man kan ta ut dem på helger.

5.1.2 När och hur används dagarna?

Föräldrapenningen kan lite förenklat sägas användas i tre sammanhang. För det första för omvårdnad om det lilla barnet fram till dess att det har en plats i barnomsorgen. För det andra kan föräldrapenningen användas som ekonomisk utfyllnad när en förälder väljer att arbeta deltid för vård av barn. För det tredje kan dagarna användas för omvårdnad av barnet i samband med lovtider.

Uttag för omvårdnad av barn före barnomsorg

Riksförsäkringsverket gjorde 2004 en studie av hur föräldrar till barn födda 1999 använde föräldraförsäkringens flexibilitet (RFV analyserar 2004:14).

1

För nästan alla barn låg föräldraledighetens

längd mellan 12 och 19 månader. Ungefär 6–7 procent hade en föräldraledighet som var längre än två år och ca 12 procent av barnen var hemma mindre än ett år. Det är alltså stor variation i hur länge barnen är hemma med samma föräldraförsäkring.

I genomsnitt togs ca 80 procent av dagarna ut innan barnet fyllt två år, så huvuddelen används till omvårdnad av barnet innan det får barnomsorg. Nästan hälften av familjerna (ca 45 procent) hade kvar några dagar på sjukpenningnivå. Det betyder att många sparar också dagar till andra tillfällen än omvårdnad av barnet innan det börjar i barnomsorg. Efter barnets första fyra år hade drygt en tredjedel av familjerna kvar dagar på sjukpenningnivå.

1

Uppgift om föräldraledighetens längd har lämnats av föräldrarna, medan uppgifter om

föräldrapenningdagar hämtats från register. RFV:s studie Tid och pengar bygger på uppgifter om 4 000 föräldrar och ligger till grund för rapporten.

143

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Figur 5.1.1 Föräldrarnas totala föräldraledighetstid i månader för barn födda 1999

Källa: RFV:s studie Tid och pengar.

Under barnens första år tar föräldrarna ut i genomsnitt omkring 60 föräldrapenningdagar per kvartal, vilket motsvarar fem dagar per vecka (av sju möjliga). Efter barnets första ett och ett halvt år minskar antalet snabbt, och endast enstaka dagar tas ut. Genom att nyttja rätten till föräldraledighet utan samtidig föräldrapenning lyckas föräldrarna både förlänga tiden innan barnet börjar i barnomsorgen och spara föräldrapenningdagar till senare tillfällen.

Figur 5.1.2 Genomsnittligt antal uttagna föräldrapenningdagar för barn födda 1999 efter barnets ålder i kvartal åren 1999–2002

Källa: RVF:s studie Tid och Pengar.

144

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Utfyllnad vid deltid för vårdnad om barnet

Det är relativt vanligt att kvinnor med småbarn arbetar deltid medan männen gör det i mycket liten omfattning. Det finns inga uppgifter om hur många som valt att gå ned i arbetstid med stöd i föräldraledighetslagen. Däremot förefaller det som om möjligheten att nyttja delar av föräldrapenningdagar för att kompensera inkomstbortfall i samband med deltidsarbete nyttjas i ganska liten omfattning. Av avsnitt 4.2 framgick att sedan början av 1990-talet har andelen deltidsnettodagar varierat kring 3 procent av det totala antalet föräldrapenningdagar. Deltidsnettodagar är deltidsdagar som summerats till motsvarande antal heltidsdagar.

Uttag för vårdnad om barnet i samband med lov

Uttaget av föräldrapenningdagar för lite äldre barn ökar under sommarlovet, och i viss mån vid jul och nyår.

5.1.3 Fördelning mellan mamma och pappa

Föräldrar med gemensam vårdnad har ända sedan föräldrapenningen infördes haft möjlighet att dela dagarna lika. Även om männens andel har ökat under de gångna trettio åren är det fortfarande kvinnorna som tar ut huvuddelen, ca 81 procent 2004. Det finns också skillnader i hur och när kvinnor och män tar ut föräldrapenningdagarna.

Kvinnorna tar ut flest föräldrapenningdagar under barnets första år. Männen tar ut föräldrapenningdagar när barnet är ett till ett och ett halvt år. Deltidsdagarna utgör en något större andel av föräldrapenningdagarna för män än för kvinnor. En påtaglig skillnad är att kvinnorna i betydligt högre grad än männen nyttjar möjligheten att dryga ut föräldraledigheten genom att inte ha ersättning för alla dagar.

Av figur 5.1.3 framgår att kvinnornas genomsnittliga uttagsintensitet (antal uttagna föräldrapenningdagar per antal kalenderdagar

2

) är betydligt större än männens fram till dess att

barnet är ett och ett halvt år. Männens uttagsintensitet är störst när barnet är kring 13–15 månader, men även då betydligt lägre än

2

Vid uttag av 7 föräldrapenningdagar i veckan blir uttagsintensiteten 1 och om 3,5 dag tas ut

blir intensiteten 0,5.

145

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

kvinnornas. Männens andel av den totala föräldraledigheten var endast 11 procent.

Figur 5.1.3 Föräldrarnas genomsnittliga uttagsintensitet (antal uttagna

föräldrapenningdagar per antal kalenderdagar) efter barnets ålder i

kvartal 1999–2002

Källa: RFV:s studie Tid och pengar.

Riksförsäkringsverket har pekat på att en bidragande faktor till att de män som är föräldralediga ofta tar ut många föräldrapenningdagar per kalenderdag kan vara det faktum att deras föräldraledighet ofta ligger efter barnets ettårsdag (RFV analyserar 2004:14). Fram till dess att barnet fyller ett år får föräldrarna behålla sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI) trots att hon eller han inte förvärvsarbetar. Därefter kan förälderns SGI omprövas. Tar då föräldern inte ut föräldrapenning som motsvarar hans eller hennes arbetstidsminskning räknas det som om föräldern sänkt sin förvärvsinkomst, vilket sänker förälderns SGI. Pappan har därför incitament att ta ut minst fem föräldrapenningdagar per vecka för att inte sänka sin SGI. Det är således möjligt att en förlängd SGIskyddad tid om man inte arbetar skulle kunna leda till en längre föräldraledighet för männen.

De senaste åren har 22 procent av papporna och 3 procent av mammorna inte tagit ut någon föräldrapenningdag när deras barn fyllt fyra år. För de barn som fyllde åtta år 2003 och 2004 (födda

146

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

1995 och 1996) är andelen pappor som inte tagit ut någon föräldrapenningdag endast 11 procent. De två åren dessförinnan gällde detta drygt 40 procent av papporna.

Tabell 5.1.1 Andel barn var mamma eller pappa inte tagit ut någon föräldrapenningdag

Andel som ej tagit ut någon föräldrapenningdag

inom fyra år inom åtta år

Barnets födelseår Kvinnor Män Kvinnor Män

1993 2 49 2 46 1994 2 50 2 43 1995 2 19 2 11 1996 2 21 3 11 1997 3 22 1998 3 22 1999 3 22 2000 3 22

Anm. Det är inte exakt samma population barn som fyllt fyra år och åtta år. Därför kan andelen kvinnor som inte tagit ut någon föräldrapenning dag vara större när barnet fyllt åtta år än när det fyllt fyra. Källa: Försäkringskassan.

5.1.4 Regeländringars betydelse för mäns uttag av föräldrapenningdagar

År 1995 gjordes en viss inskränkning av möjligheten att överföra dagar till den andra föräldern genom att 30 dagar reserverades för mamman och 30 dagar för pappan. År 2002 utökades de reserverade dagarna till 60 dagar per förälder. Införandet av de s.k. pappamånaderna är en av få begränsningar av flexibiliteten som gjorts. Bakgrunden var en önskan att männen skulle nyttja en större del av sina föräldrapenningdagar.

Männens andel av de uttagna dagarna ökade även innan pappamånaderna infördes, från 0,5 procent 1974 till ca 10 procent 1994. År 2004 tog männen ut 18,7 procent av föräldrapenningdagarna. Ökningen har gått betydligt snabbare sedan den första pappamånaden infördes.

För att illustrera hur männens uttag har förändrats före och efter införandet av pappamånaderna redovisas uttaget inom två år för barn födda 1993–2002. Huvudskälet till att en så pass kort period

147

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

valts är att barnen som är berörda av den andra reserverade månaden inte kan följas längre än två år. För de flesta barn har huvuddelen av föräldrapenningdagarna använts och dessutom är tiden för omvårdnad av barnet innan det börjat i barnomsorg för de flesta förbi också.

Av figur 4 framgår att andelen män som inte tar ut några dagar alls under de två första åren har minskat kraftigt, från 51 procent 1993 till 27 procent 2002. Andelarna som tar ut mer än 90 dagar har bara ökat marginellt, liksom andelen som tar ut 1–29 dagar. Ökningen har framförallt skett i intervallet 30–89 dagar, där andelen män mer än fördubblats.

Det framgår tydligt att bakom ett lågt genomsnittligt uttag för männen är det stora skillnader mellan olika män. Något mer än var sjätte pappa tar ut mer än 90 dagar och var tjugonde pappa tar ut mer än 180 dagar. Men andelen män som inte tar ut någon föräldrapenningdag inom två år är stor även för barn födda 2002, drygt en fjärdedel.

Figur 5.1.4 Männens uttag av föräldrapenningdagar inom två år för barn födda 1993 och 2002

Källa: Försäkringskassan.

2

1993

150-179

2%

120-149

4%

>180

5%

90-119

5%

60-89

6%

30-59

9%

1-29 18%

0 51%

2002

0 27%

1-29 21%

30-59

20%

60-89

14%

90-119

6%

>180

5%

120-149

4%

150-179

3%

148

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

I figur 5 redovisas förändringarna i männens uttag uppdelat på olika perioder. Förändringen 1993–1994 visar vad som hände året innan den första pappamånaden och förändringarna 1994–1995 och 2001–2002 visar vad som hände vid införande av den första respektive andra pappamånaden. Dessutom visas förändringen för perioden mellan införandet av pappamånaderna, 1995–2001.

Innan den första pappamånaden infördes, mellan 1993 och 1994, skedde mycket små förändringar. Andelen som tog ut 0 dagar ökade marginellt, liksom 1–29 och 30–59 dagar. Däremot minskade andelen som tog ut mer än 90 dagar.

Mellan 1994 och 1995 skedde stora förändringar. Andelen som inte tog ut några dagar minskar drastiskt med 27 procentenheter. Andelen som tog ut 1–29 och 30–59 dagar ökade med 11 respektive 9 procent. Däremot var det något färre som tog ut mer än 90 dagar.

Under de sex åren fram till 2001 kan man säga att det sker en viss tillbakagång mot hur det såg ut innan införandet av den första pappamånaden. Andelen som inte tog ut några dagar ökar igen och andelen som tog ut 1–29 eller 30–59 dagar minskar. Däremot blev det något vanligare att män tog ut mer än 60 och 90 dagar.

När så den andra pappamånaden infördes ser man den förväntade förändringen. Det är färre som inte tog ut någon föräldrapenningdag eller bara 1–29 dagar och det blev vanligare att ta ut ett större antal dagar, framförallt 60–89 dagar, men andelen som tog ut mer än 90 dagar ökar med 4 procentenheter.

149

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Figur 5.1.5 Förändringen i männens uttag inom två år för barn födda 1993–2002

-30 -20 -10

0 10 20

Diff 93-94 Diff 94-95 Diff 95-01 Diff 01-02

0 1-29 30-59

60-89 90-

Källa: Försäkringskassan.

Pappamånaden var inte den enda regeländringen 1993–2002 som kan ha påverkat männens uttag. Ersättningsnivån varierade mellan 75 och 90 procent av inkomsten upp till taket. Under 1995 och 1996 var ersättningsnivån för de reserverade dagarna 10 procentenheter högre än för övriga dagar. Sedan 1998 har ersättningsnivån legat på 80 procent för samtliga dagar. Men den ekonomiska utvecklingen har medfört att fler personer ligger över taket och därmed i praktiken får en lägre kompensation för inkomstbortfall. Eftersom män oftast har högre lön än kvinnor innebär pappans uttag en större ekonomisk förlust än om mamman tar ut dagarna, vilket skulle kunna verka hämmande på pappans vilja att ta ut föräldrapenningdagar. Det faktum att många omfattas av avtal som ger ersättningar utöver den offentliga ersättningen kan dock mildra effekten av de sänkta ersättningsnivåerna eller den lägre kompensationen(se vidare avsnitt 5.5 Familjens ekonomi).

150

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Tabell 5.1.2 Regeländringar som kan påverka pappans uttag 1993–2002

Antal reserverade

dagar per förälder

Ersättningsnivå

Ersättningsnivå reserverad månad

Annat

1993 0 90 % 1994 0

Vårdnadsbidrag, ej garantidag.

1995

30

80 %

+10 % Ej semester eller arbetsfri dag.

1996

30

75 %

+10 %

1997 30

1998 30 80 % 1999 30

2000 30

2001 30

2002 60

+30 dagar på sjukpenningnivå

Förutom att reglerna ändrades så skedde andra förändringar som också kan ha påverkat männens uttag. Den ekonomiska krisen innebar att en del som hade svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden väntade med att skaffa barn, vilket innebär att man inte kan utesluta att det finns systematiska skillnader mellan de som fick barn tidigt under 1990-talet och de som fick barn senare. Arbetsmarknadsläget skulle också i sig kunna påverka männens uttag. Under 1990-talet ökade antalet utrikes födda i befolkningen, en grupp där männen i genomsnitt tar betydligt färre föräldrapenningdagar, vilket kan ha verkat dämpande på männens genomsnittliga uttag. Andelen utrikes födda bland dem som fick barn var 12 procent 1993 och 17 procent 1997 (RFV analyserar 2002:14). Om den trendmässiga ökningen i männens andel av uttaget är uttryck för en pågående förskjutning i normer kring hur kvinnor och män förväntas dela på föräldraledigheten kan man vänta sig en ökning av männens uttag även om inga andra förändringar inträffar.

Det stora antalet förändringar som skett gör det svårt att uttala sig om vilka effekter var och en av förändringarna kan ha haft. Det är i princip omöjligt att säga varför männens uttag förändrats som det gjort.

151

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Effekten av den första pappamånaden – ett naturligt experiment

En studie som i princip lyckats visa vilka effekter den pappamånad som infördes 1995 fick på männens uttag av föräldrapenningdagar är Ekberg, Eriksson & Friebel (2004).

De utnyttjar det faktum att även om barn föds i genomsnitt 40 veckor efter befruktningen så är barnets exakta födelsedatum slumpmässigt. Föräldrarna kan inte exakt bestämma datumet för befruktningen och ca två tredjedelar av alla barn föds inom två veckor före och efter det förväntade datumet. Detta innebär att för de barn som föddes inom två veckor före och två veckor efter den 1 januari 1995 är det slumpmässigt om de föddes före eller efter den 1 januari 1995.

I studien jämförs männens uttag för de barn som föddes 18– 31 december 1994 (före-gruppen) och uttaget för de barn som föddes 1–14 januari 1995 (efter-gruppen). Slumpmässigheten innebär att det enda som skiljer grupperna åt är att för efter-gruppen gäller reglerna om pappamånaden och för före-gruppen gäller de inte. Alla andra förändringar som sker påverkar grupperna på i genomsnitt samma sätt och de skillnader som kan observeras måste därför bero på pappamånaden.

Föräldrarnas uttag av föräldrapenningdagar följdes under de åtta år man kunde ta ut dagarna. Efter åtta år hade männens uttag av föräldrapenningdagar på sjukpenningnivå i efter-gruppen ökat med i genomsnitt 15 dagar och garantidagarna med 2 dagar mer än i före-gruppen. Kvinnorna tog ut i snitt 27 färre dagar på sjukpenningnivå men 4 fler garantidagar. Sammanlagt under åttaårsperioden tog föräldrarna ut i genomsnitt 6 dagar mindre. I studien redovisas inte om uttagsintensiteten förändrades.

Andelen män som inte tog ut någon dag med föräldrapenning minskade kraftigt, från 54 till 18 procent. Andelen som tog ungefär en månad ökade kraftigt, från 9 till 47 procent. Det har tidigare hävdats att pappamånaden inneburit en normering till just 30 dagar, och att andelen som tar längre ledighet skulle minska (SOU 2003:36). Denna studie visar att så inte är fallet. Det sker faktiskt en svag ökning även av de längre uttagen. Andelen män som tog 40–70 dagar ökade från 6,9 till 10, 5 procent och andelen som tog mer än 40 dagar ökade från 20,7 till 26,3 procent.

152

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Tabell 5.1.3 Männens uttag av föräldrapenningdagar för före- och efter-gruppen

1994/1995 efter åtta år

Före-gruppen

1994

Efter-gruppen 1995

Effekt av införandet av pappamånaden 1995

0 dagar

53,7

17,6

-36,1

0–10 dagar

10,6

4,2

-6,4

10–20 dagar

5,6

4,9

-0,7

20–30 dagar

5,6

34,2

28,7

30–40 dagar

3,8

12,8

9,0

40–50 dagar

2,7

5,0

2,3

50–60 dagar

2,1

3,0

0,8

60–70 dagar

2,1

2,5

0,5

70–80 dagar

1,6

1,6

0,1

80–90 dagar

1,5

1,9

0,4

90–100 dagar

1,1

1,4

0,3

Mer än 100 dagar

9,6

10,9

1,3

Totalt 100 100 -

Källa: Ekberg, Eriksson & Friebel (2004).

Det är inte helt otänkbart att före-gruppens föräldrar påverkas av pappamånadens införande. I den mån deras beslut om föräldraledigheten påverkas av signaler från samhället och från beteendet av dem som får barn något senare kan studien underskatta effekten av pappamånadens införande något.

Effekten av den andra pappamånaden

Det har bara gått drygt tre år sedan den andra pappamånaden infördes. Därför går det inte att uttala sig om den slutliga effekten av den andra pappamånaden. Däremot är det möjligt att utvärdera effekten på föräldrarnas uttag för barnets första tre år och tre månader, dvs. den föräldraledighet som tas ut under den tid då föräldrarna vårdar barnen innan de allra flesta har fått en plats i barnomsorgen.

Föräldrarnas uttag före och efter den andra pappamånadens införande har analyserats med samma metod som Ekberg, Eriksson och Friebel använde, med skillnaden att barn födda under hela

153

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

december 2001 och januari 2002 omfattas och att föräldrarnas uttag följs under tre år och tre månader.

Det går att se en tydlig effekt av den andra pappamånaden, även om förändringen inte är lika dramatisk som när den första pappamånaden infördes. En förklaring är förstås att det inte är den fulla effekten som redovisas. I utvärderingen av den första pappamånaden kan man konstatera att ungefär 58 procent av effekten hade slagit igenom efter de tre första åren.

Den största minskningen är i uttagsintervallet 30–39 dagar, och den största ökningen är i intervallet 60–69 dagar. Det är effekter man kan förvänta sig om regelverket påverkar hur många föräldrapenningdagar männen väljer att ta ut och antalet reserverade dagar ökar från 30 till 60. Av tabellen framgår också att färre män tar ut mindre än 30 dagar. Andelen har minskat från 50 till 39 procent. Införandet av den andra pappamånaden har därför effekt även på uttag som är mindre än det tidigare reserverade antalet dagar. Dessutom har andelen män som tar ut mer än 60 dagar ökat från 66 till 74 procent. Den andra pappamånaden får också till effekt att uttaget utöver de reserverade 60 dagarna ökar. En förklaring skulle kunna vara att män inte bara jämför sig med sina egna pappor, utan även med hur dagens pappor agerar. Om det tidigare räckte med att ta ut drygt 30 dagar för att ha varit en mer närvarande pappa än de flesta andra, krävs det nu att fler föräldrapenningdagar tas ut.

154

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Tabell 5.1.4 Fördelning av männens uttag av föräldrapenningdagar för före-

och efter-gruppen 2001/2002 efter tre år och tre månader

Före-gruppen 2001

Efter-gruppen 2002

Effekt av införandet av pappamånaden 1995

0 dagar

24,7

20,8

-3,9

1–9 dagar

7,6

4,9

-2,7

10–19 dagar

8,4

6,1

-2,3

20–29 dagar

9,8

7,6

-2,2

30–39 dagar

14,3

7,3

-7,0

40–49 dagar

4,6

6,8

2,2

50–59 dagar

3,7

8,0

4,4

60–69 dagar

3,6

10,0

6,5

70–79 dagar

3,0

3,8

0,8

80–89 dagar

2,5

3,6

1,1

90–99 dagar

1,9

2,6

0,7

100– dagar

15,9

18,5

2,6

Källa: Försäkringskassan, egna beräkningar.

Efter tre år och tre månader har männens uttag av föräldrapenning på sjukpenningnivå i efter-gruppen ökat med i genomsnitt 11 dagar mer än i före-gruppen. Antalet lägstanivådagar var detsamma. Kvinnorna tog ut i snitt 3 fler dagar på sjukpenningnivå och 2 färre lägstanivådagar. Sammanlagt under perioden tog föräldrarna ut i genomsnitt 12 dagar mer. I eftergruppen tog kvinnorna i genomsnitt ut 373 dagar och männen 60 dagar. Den andra pappamånaden innebar en samtidig utökning av den totala föräldraledigheten med 30 dagar, och nästan hälften av dessa dagar togs således ut under barnet första tre år och tre månader. Föregruppen tog ut 421 av sina 450 dagar och efter-gruppen tog ut i genomsnitt 433 dagar av de 480 möjliga. Genomsnittlig andel sparade dagar motsvarar 6 respektive 10 procent. Efter den första pappamånadens införande ökade männens långsiktiga uttag under sommarmånaderna, så det är rimligt att vänta sig att efter-gruppens män kommer att utnyttja huvuddelen av resterande föräldrapenningdagar på samma sätt.

155

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Effekten för olika föräldrargrupper

I tabell 4 redovisas det genomsnittliga antalet föräldrapenningdagar för några olika föräldragrupper, och den genomsnittliga effekten för dem. Till exempel ökar mannens uttag med i genomsnitt nio dagar om både han och kvinnan är födda i Norden och har förgymnasial utbildning. Är både mannen och kvinnan är födda utom Norden och har eftergymnasial utbildning ökar antalet dagar i genomsnitt tio dagar. Som framgår av tabellen ökar mannens uttag mer ju längre utbildning föräldrarna har och om de är födda i Norden.

Tabell 5.1.5 Genomsnittligt antal dagar för mannen i några olika föräldragrupper

Före-gruppen 2001

Efter-gruppen 2002

Effekt av införandet av pappamånaden 2002

Båda födda i Norden, förgymn. utb.

40

49

9

Båda födda i Norden, gymn. utb.

43

54

11

Båda födda i Norden, eftergymn. utb.

63

77

14

Båda födda utom Norden, förgymn. utb.

32

37

5

Båda födda utom Norden, gymn. utb.

35

42

7

Båda födda utom Norden, eftergymn. utb.

55

65

10

Källa: Försäkringskassan, egna beräkningar.

5.1.5 Föräldrarnas syn på familjens val och regler kring fördelning

Resultaten från utredningens föräldraenkät visar att det finns ett starkt stöd för att föräldrarna själva ska bestämma över föräldraledigheten. De flesta anser att det bör vara helt och hållet upp till familjen att bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas. Det är 85 procent som instämmer helt eller delvis i detta, medan endast 4 procent instämmer dåligt eller inte alls. Följaktligen är det också få som anser att det vore bäst för barnet om det lagstiftas så att föräldrarna får hälften var av dagarna. Däremot är det 70 procent som instämmer i att det vore bra att successivt utöka antalet pappa- och mammamånader.

På den konkreta frågan vad som skulle få pappan att öka sin egen föräldraledighet är det ganska många som svarar att en större kvot till pappan (ca 25 procent) eller en utökning vikt för pappan (ca

156

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

157

40 procent) skulle påverka pappans föräldraledighet. Det är dock ännu fler som tror att dessa förändringar inte skulle leda till längre ledighet. Intrycket är att föräldrar har en mindre positiv uppfattning om i vilken utsträckning regeländringar påverkar deras beteende än vad fallet är.

Figur 5.1.6 Föräldrars uppfattningar om reglering av fördelning av föräldra ledighet

0

20

40

60

80

10

Män: Utökning vikt för pappan

Kvinnor:

Utökning vikt för

pappan Män: Pappan

får en större

kvot Kvinnor: Pappan får en

större kvot Successivt öka

mamma- och pappamånader

Bäst för barnet lagstifta hälften var till mamma

Det bör vara

helt upp till familjen fördela

Vad påverkar dig/pappan att ta ut

längre föräldraledighet? H ur instämmer föräldrarna?

Helt/Mycket Delvis/Lite Varken eller Inte alls/Inte alls

Dåligt/Inte mycket

0

Källa: Föräldraförsäkringsutredningens enkätundersökning.

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

5.1.6 Den särskilda beräkningsgrundens betydelse för födelseintervall mellan barn

Den regel som 1986 gjorde det möjligt att få samma ersättning i föräldrapenning efter påföljande barn som efter det första, givet att påföljande barn föddes inom 30 månader, innebar en förändring av Sveriges fruktsamhet. Denna s.k. snabbhetspremie blev främst ett sätt att kompensera deltidsarbete men innebar också att födelseintervallen mellan barn kom att förkortas och anpassas efter regeln. Detta var en av flera anledningar till uppgången i födelsetalen under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.

Effekterna av snabbhetspremien är väl dokumenterade (Andersson, 1999, 2002, 2004; Hoem, 1990, 1993). Dessa studier rör effekterna på svenska kvinnors barnafödande generellt. I en ännu inte publicerad studie (Hoem, Andersson, Duvander 2005) undersöks om olika grupper i samhället förändrade sitt barnafödande efter introduktionen av snabbhetspremien eller om förändringen i fruktsamhetsmönstret går att hänföra till vissa grupper. Det visar sig att kvinnor som invandrat från andra nordiska länder svarade på snabbhetspremien på ett likartat sätt som svenskfödda kvinnor. Däremot ter det sig inte som att kvinnor med andra ursprung ändrade sitt barnafödande på ett likartat sätt. Dessa kvinnors barnafödande verkar inte förändras nämnvärt av regelns införande 1986. Möjliga anledningar är att dessa kvinnor inte på samma sätt påverkades av snabbhetspremien, dels då de i flera fall står utanför arbetsmarknaden och dels då deltid kan vara mindre vanligt i dessa grupper. Det kan också vara så att information om hur man utnyttjar snabbhetspremien är mindre utbredd i dessa grupper, eller att dessa grupper är mindre benägna att ändra sitt beteende efter familjepolitiken.

Angående olika utbildningsgrupper finns det dock inga skillnader. Kvinnor och män med olika utbildningsnivåer ändrade födelseintervallen mellan sina barn på ett liknande sätt efter 1986. Detta visar att regeländringen påverkade olika sociala grupper i samhället samtidigt och att det förkortade födelseintervallet inte är ett beteende som initierats i någon särskild samhällsgrupp.

158

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

5.2 Föräldrars föreställningar om föräldraledighet, föräldraskap och jämställdhet

I detta avsnitt behandlas föräldrars föreställningar och attityder till föräldraledighet. För att nå förståelse i dessa frågor har kunskap inhämtats från flera forskningsområden

Synen på pappors föräldraledighet

Föräldrar är överlag mycket positiva till att vara föräldralediga redan innan barnet föds. I utredningens föräldraundersökning uppgav 92 procent av kvinnorna och 85 procent av männen att de hade varit mycket eller ganska positiva till den kommande föräldraledigheten.

Föräldrar har också generellt en positiv syn på att pappor ska vara föräldralediga. När de tillfrågas hur de ser på pappors föräldraledighet instämmer 86 procent i att alla pappor bör ta någon föräldraledighet. Föräldrar tycker generellt också att det är rimligt att papporna tar ut ganska långa föräldraledigheter. Ungefär en tredjedel tycker att det är rimligt att papporna tar ut 6–8 månader, vilket ligger nära halva föräldraledigheten. Ytterligare en tredjedel tycker att 3–5 månader är en rimlig tid. En klar majoritet av föräldrarna tycker alltså att det är rimligt att papporna tar ut mer än de två reserverade pappamånaderna. En procent av de svarande tycker inte att det är rimligt att papporna tar ut någon föräldraledighet alls. Kvinnor och män har liknande syn i dessa avseenden.

När föräldrarna ställs inför frågan hur eftersträvansvärt det är att mamman och pappan delar lika på föräldraledigheten är männen något mer positiva till detta, 41 procent instämmer helt eller delvis i detta jämfört med 35 procent av kvinnorna.

Både kvinnor och män har en positiv attityd till att pappor ska ta en betydligt större del av föräldraledigheten än vad som är fallet idag. Det finns visserligen en risk att de föräldrar som valt att besvara enkäten har en mer positiv attityd till pappors föräldraledighet än de som valde att inte svara. Man kan emellertid konstatera att vad de svarande föräldrarna uppgett som rimlig tid för pappan inte stämmer överens med den längd på föräldraledigheten som man själva uppger att man har tagit.

159

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Tabell 5.2.1 Pappans uttag enligt enkäten och vad föräldrarna anser vara

rimligt att pappor tar ut

Pappans ledighet enl. pappan

Pappans ledighet enligt mamman

Rimligt att pappor tar ut

0 månader

10

26

1

<1 månader

28

24

4

2 månader

15 16 13

3–5 månader

18 18 32

6–8 månader

13

9

34

9–12 månader

7 4 5

13–18 månader

5 2 0

>18 månader

2 1 0

Vet inte/tveksam/spelar ingen roll 3

1

11

Källa: Föräldraförsäkringsutredningens enkätundersökning.

Beslutet om fördelning av föräldraledigheten

Svaret på frågan om i vilken utsträckning kvinnor vill dela föräldraledigheten med mannen är inte entydigt. Det finns studier som menar att pappornas låga uttag av dagar beror på ett svagt intresse, men det finns också de som menar att kvinnorna ser större delen av föräldraledigheten som sin. Föräldraledighet för kvinnor uppfattas som både en rättighet och en skyldighet. För män uppfattas det som det en rättighet de ibland kan bli förvägrade.

I utredningens föräldraenkät uppgav ca 85 procent av kvinnorna och männen att båda föräldrarna till lika delar bestämde hur föräldraledigheten skulle fördelas. I de fall det var en som bestämde mer ansåg både männen och kvinnorna oftast att det var kvinnan som bestämt mest. Av män som uppgett att de varit föräldralediga uppger 96 procent att deras ledighet stöttades positivt av den andra föräldern.

Det förefaller som att föräldrarna i de flesta fall är ganska överens om fördelningen av föräldraledigheten. På den direkta frågan om vad som skulle påverka pappan att ta ut längre föräldraledighet svarar drygt hälften att en mer positiv attityd hos mamman inte skulle ha någon påverkan. Dock svarar nästan en fjärdedel att det skulle påverka mycket eller lite. Ett starkare krav eller önskemål från mamman skulle ha något större betydelse. Drygt en tredjedel

160

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

menar att det skulle öka pappans uttag, medan 38 procent menar att det inte skulle påverka dem.

Föräldraskap och föreställningar om kön

För att förstå hur det kan komma sig att den faktiska fördelningen skiljer sig från det föräldrar anger som rimligt för föräldrar i allmänhet måste man söka svar från den kvalitativa forskningen. Det har visats att föreställningar om kön är synnerligen närvarande i föräldraskapet och i många avseenden styrande, inte bara för det faktiska handlandet utan också i högsta grad för individens upplevelse av sig själv (se exempelvis Haavind, 1987, 2001; Holmberg, 1993). Det tillräckligt goda föräldraskapet är inte könsneutralt utan ger olika anvisningar till mammor respektive pappor. Innebörden i föräldraskap är dock föränderligt. Utvecklingen går idag mot att moderskap och faderskap närmar sig varandra.

När tankar om barns behov och vad som är bäst för barn relateras till föräldrars föreställning om kön blir det tydligt att föräldraskapet är en position där tillgänglighet och anpassning är olika för kvinnor och män. Det som gör en man till en tillräckligt bra pappa är inte detsamma som det som gör en kvinna till en tillräckligt bra mamma. Generellt anses kvinnor göra tillräckligt bra moderskap genom att anpassa yrkesarbetet efter ansvaret för barn medan män anses göra tillräckligt bra föräldraskap genom att anpassa ansvaret för barn till yrkesarbetet (Andenæs, 1996; Bergsten & Bäck-Wiklund, 1997; Magnusson, 2001; Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Många av dagens män är präglade av en uppfostran som skett inom ramen för en mer traditionell manlighet. Det var mer ovanligt förr i tiden med föräldralediga pappor och att pappor tog del i vardagsansvaret för barn (Plantin, 2001; Elvin-Nowak, 2004, 2005a; Chronholm, 2004). Dessa erfarenheter är sannolikt en bidragande förklaring till mäns låga föräldraledighetsuttag. Det är uppenbart att pappor idag i många avseenden kan känna sig lite bättre än sina egna pappor när det gäller just att vara pappa. Dagens pappor är vanligtvis mer närvarande i sina barns liv än vad deras egna pappor var samtidigt som de är ungefär lika bra som sina pappor var på att hålla yrkeslivet igång.

För moderna mammor gäller lite andra förhållanden då mammors bakgrund bygger på en moderlig tillgänglighet som vanligtvis

161

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

var större än deras. Dagens mammor är barn till mammor vars moderskap och kvinnlighet inte byggde på eget yrkesliv, framgång och självständighet i samma utsträckning som dagens kvinnlighet och moderskap gör. Eftersom kravet på mammors anpassning till och tillgänglighet för barnen fortfarande är uttalat innebär moderna kvinnors tillbakablickar på den egna uppväxten ofta en känsla av att vara lite sämre på att vara mammor. En känsla som inte vägs upp av det faktum att moderna mammor ofta är bättre på att yrkesarbeta än vad deras egna mammor var (Elvin-Nowak, 2001).

Till skillnad från mammor har pappor större möjligheter att uppleva sig själva som någon som gör rätt och som är tillräckligt bra både inom föräldraskapet och inom yrkeslivet. Att känna sig lite bättre lägger en bra grund för självförtroendet och tycks leda till att många pappor känner sig som hyggliga föräldrar, trots att vardagsansvaret för barn vida understiger kvinnans/mammans. Och kanske är det här, i pappors känsla av att vara lite bättre, som en del av det motstånd mot att ta ännu större vardagsansvar för barnen, står att finna. Att vara lite bättre är att vara tillräckligt bra och varför förändra något som redan är tillräckligt?

Så visar också kvalitativ forskning att män som varit föräldralediga uppfattar den egna mamman oftare som en förebild när det gäller föräldraskapet parallellt med ett visst avståndstagande från den egna pappans mindre närvarande föräldraskap (Plantin, 2001; Elvin-Nowak, 2005a; Chronholm, 2004).

Föräldraskap och jämställdhet

Resonemanget kring uppväxten som bakgrund och vissa pappors känsla av att känna sig tillräckliga på en ansvarstagandenivå som understiger mammors kan också ha en viss bäring på kvinnor och moderskap. Man kan spekulera över en parallell tankegång med avseende på kvinnors förhållningssätt till yrkesarbete och därmed indirekt till moderskap och ansvar för barn. Det är ett faktum att många kvinnor inte väljer krävande karriärer och positioner. Orsakerna till detta finns i hög utsträckning i den genusordning som i många avseenden positionerar kvinnor och kvinnlighet på låg- och mellannivå men sällan på högre nivåer. En annan delförklaring på djup psykologisk nivå skulle kunna vara att många kvinnor känner sig tillräckliga på lägre nivåer och med mindre krävande insatser, utifrån en mer eller mindre medveten jämförelse med sina

162

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

mödrar och andra kvinnor ur föregående generation. Utifrån en sådan, något spekulativ tankegång, skulle det ligga en stor rimlighet i att kvinnor som faktiskt väljer vägar som tidigare varit förbehållna män och som satsar på en framgångsrik karriär, också känner större samhörighet med och identifierar sig med den förälder som motsvarar denna karriärbild, oftast fäder. Att det är så visar forskningen också (se t.ex. Bengtsson, 2001; Elvin-Nowak & Thomsson, 2004). Det är kvinnor med högre utbildning och som är starkt identifierade med yrkesarbetet som i högre grad än kvinnor ur andra grupper företräder ett föräldraskap och en kvinnlighet som mest liknar männens könsmässiga position som rymmer både föräldraskap och kvalificerat yrkesarbete.

I mäns beslut att vara föräldralediga är önskan och viljan att etablera en nära relation till barnet en viktig drivkraft (Chronholm, 2004). Relationen till barnet anges som den viktigaste anledningen för mäns beslut att vara föräldralediga en längre period. Män anger i högre utsträckning än kvinnor också förväntningar på egen utveckling och betonar föräldraledighetens givande aspekter. Moderskapets förstahandsförälderskap med allt vad det innebär av anpassning och tillgänglighet för att uppfattas som tillräckligt, ger mannen en slags andrahandsföräldersposition. En position vars ramar är vidare, präglade av större valfrihet och där de egna önskemålen får en mer framträdande plats. En position som av just dessa skäl emellanåt kan innebära ett begränsat förhandlingsutrymme för de män som vill och önskar ett jämställt föräldraskap.

Yrkesfokuserade strukturer omgärdar i högre utsträckning män än kvinnor. Det handlar ofta om pappors rätt att vara hemma med barn snarare än pappors skyldighet att ta hand om sina barn. Det avgörande för föräldrars engagemang i sina barn är att de känner sig fullständigt ansvariga för sina barn och detta inträffar endast när man uppfattar sig själv som helt och hållet avgörande för barnets omvårdnad och överlevnad. Det är i sammanhängande samvaro med barnet som omsorgsrationaliteten utvecklas. (Brandth & Kvande, 2003). Om mamman är hemma med barnet samtidigt som pappan har inte barnet tillräcklig påverkan på pappan för att han ska utveckla den omsorgsrationalitet som ligger till grund för ett föräldraskap jämställt det som mammor i regel utvecklar av det skälet att de försätter sig i en position av totalt emotionellt och praktiskt ansvarstagande.

Kvinnor anger i högre utsträckning än män praktiska skäl till en mer jämt fördelad föräldraledighet (Fransson & Wennemo, 2004).

163

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Detta skäl är viktigast för bl.a. kvinnor i LO-kollektivet. Bland de högutbildade kvinnorna anger majoriteten betydelsen av att båda föräldrarna får lika bra kontakt med sitt barn som skäl till delad föräldraledighet. Jämställdhet framkommer också som grund för delad föräldraledighet. Hos många föräldrar finns ett motstånd mot att tala om ansvaret för barn utifrån jämställdhet då det uppfattas som att man intar ett instrumentellt förhållningssätt till barnet och till varandra. Genom barnet är tvåsamhetens kärleksrelation synlig och bekräftad och förhandlingar kring vem som ska göra vad passar inte in i bilden av kärleken som lösning på vardagens problem. Det är lättare att tala om önskningar och behov än om jämställdhet. Men när kvinnor talar om lusten att komma tillbaks till jobbet, önskan om att få mer egen tid eller behovet av att bli praktiskt avlastad, handlar det om jämställdhet på en mer analytisk nivå. På individnivå behöver sådana faktorer emellertid inte uttryckas som eller uppfattas som jämställdhet. Kvinnor har en önskan om och biologiskt könsmässiga behov av att vara mammor. Kvinnor vill samtidigt delta på arbetsmarknaden på samma villkor som män.

Föräldrars beslut påverkas av en mängd faktorer. Vid sidan om lagstiftning brukar ofta attitydförändringsarbete anföras som en väg till ett mer jämställt föräldraledighetsuttag och ökad jämställdhet rent generellt. Föräldrars hantering av föräldraledighet och vardagsansvar för barn är dock en tydlig illustration av att attityder inte behöver föregå beteende. Få föräldrar tycker ojämställdhet men de flesta gör ojämställdhet i sina aktiva handlingar. Utifrån kunskaper inom psykologin fungerar det omvända resonemanget bättre, beteendeförändringar leder nämligen oftast till attitydförändringar. Det är genom att uppmuntra föräldrar till att göra jämställdhet istället för att vädja till att de ska tycka jämställdhet som processen mot ökad jämställdhet stöds.

Slutsatsen från den kunskapssammanställning som rör föräldrars värdering av materiella villkor samt föräldrars upplevelse av vilka möjligheter, skyldigheter och rättigheter en individuell förälder har är bl.a. att beteendeförändringar leder till attitydförändringar. Om föräldrar tillämpar jämställdhet istället för att tycka jämställdhet stöds processen mot ökad jämställdhet. Sammanställningen ger således underlag för en ökad individualisering av föräldraförsäkringen. En sådan antas leda till ändrade beteenden vilket på sikt leder till attitydförändringar.

164

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

5.3 Föreställningar och kunskap kring barn

I diskussionen om föräldraförsäkringens utformning är kunskap och idéer om vad som är bra för de yngsta barnen, hur de skall vårdas och av vem o.s.v. en viktig del. Redan när föräldraförsäkringen infördes diskuterades pappors möjlighet att ta ett aktivt och tidigt ansvar för sina små barn och vad ett sådant ansvar innebär för de små barnens utveckling och välbefinnande.

Föräldrars uppfattning och tolkning av sitt barns bästa och barns bästa i en mer generell bemärkelse är en viktig del i förståelsen av varför föräldrar väljer att använda föräldraförsäkringen på det sätt de gör. Föreställningar och idéer om vad som är bra för barn påverkar likaså på vilket sätt samhället väljer att utforma stödet till barn och deras familjer. I detta kapitel redovisas kunskap vad gäller föräldrars föreställningar och idéer om vad som är bra för barn och hur dessa står i relation till det vetenskapliga kunskapsläget. Vidare redogörs för barnkonventionens syn på barn och avslutningsvis beskrivs barns egna uppfattningar om föräldrars omsorg och ansvar.

Föräldrars tankar om det rätta föräldraskapet

Enskilda familjers och individers uppfattningar om och värderingar av vad som är bra för det enskilda barnet och den enskilda familjen varierar. Även om föräldrar upplever att de utformar föräldraskapet utifrån egna preferenser och beslut präglas vi alla i hög utsträckning av kulturellt etablerade idéer om vad det goda föräldraskapet innebär – idéer som varierar mellan olika historiska tidpunkter och kulturer (Bergman & Johansson, 2002; Klinth, 2002). Det moderna föräldraskapet är till stora delar präglat av utvecklingspsykologiska tankegångar där barnet förväntas genomgå vissa stadier i en bestämd ordning och där denna utveckling förväntas komma till stånd om/när föräldrarna förmår ”göra rätt”. Föräldrarnas förmåga att ”göra rätt” när barnet är barn lägger grunden för barnets framtid som vuxen människa. Nordisk forskning kring föräldrars förståelse av barn visar att ”göra rätt” i föräldrars föreställningsvärld är det samma som att älska barnet, vara tillgängligt för barnet och att anpassa sig till barnet (Halldén, 1992; Andenæs, 1996; Elvin-Nowak, 1999, 2001; Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

165

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Utvecklingspsykologi och anknytningsteori

Kollektiva uppfattningar kring barn och barns behov är avhängigt många olika faktorer där den vetenskapligt baserade kunskapen är en del.

Inom psykologin finns det många idéer och teorier som syftar till att förstå och förklara hur barn utvecklas och hur denna utveckling står i relation till vad föräldrarna gör och inte gör. Inom dessa teorier är det vanligtvis relationen mellan mamma och barn som står i centrum medan pappan får en undanskymd plats. Många av de utvecklingspsykologiska teorier som föräldrar möter på exempelvis mödra- och barnavårdscentraler, bygger på andra familjekonstellationer och ansvarsfördelningsmönster än de som de psykologiska teorierna utgår ifrån.

Psykologin har sedan drygt hundra år varit intresserad av hur små barns tidigaste sociala relationer ser ut. Empiriska studier av små barn har genomförts och man har teoretiserat kring de minsta barnens emotionella och psykosociala relationer till andra människor. En mängd olika begrepp har använts för att beskriva de första relationerna. Begrepp som ibland handlat om biologiskt betingade förmågor hos barnet, exempelvis präglings- och instinktsbegreppen, och ibland om mer psykosocialt grundade företeelser såsom ”bindning” och ”anknytning” (eng. attachment).

Anknytningsteorin är det teoretiska perspektiv som i dag dominerar den psykologiska forskningen om barns tidigaste sociala relationer. Denna teori har också haft stor genomslagskraft när det gäller mammans och inte minst pappans position i förhållande till det späda barnet (Hwang, 2000).

Grundaren av anknytningsteorin (attachment theory), den engelske psykoanalytikern John Bowlby, började använda begreppet anknytning/attachment i slutet av 1950-talet för att beskriva barns relationer till andra människor (Bowlby, 1958). Att börja tala om barns ankytning till närstående personer istället för som tidigare barns beroende av andra människor, satte fokus på att även det mycket späda barnet är en aktivt handlande agent. Enligt Bowlby har barnet en medfödd benägenhet att söka närhet och kontakt med vuxna människor i sin närhet – en kunskap som idag är helt etablerad inom såväl de vetenskapliga discipliner som rör barn som i föräldrars allmänna medvetande.

Den tidiga innebörden i begreppet anknytning var att små barn måste utveckla en djup relation till en person – i de flesta fall

166

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

barnets moder. Tanken var dels att små barn inte klarar att upprätthålla flera relationer, dels att barnets första kärleksrelation med modern utgör en positiv mall för senare relationer i livet. Män ansågs inte duga eftersom de inte svarar mot barnets behov av vissa egenskaper hos den de ska knyta an till. En allmän uppfattning inom forskningen var således en mycket låg acceptans för andra vårdare i de små barnens liv än modern.

Även inom andra delar av den utvecklingspsykologiska teoribildningen har idén om moderns superioritet varit framträdande allt sedan början av 1900-talet. Den underliggande tanken har varit att barn, för att få ett bra liv och en optimal utveckling, ska leva nära och vårdas av sina mödrar. Det moderskap som utifrån denna tolkningsram blir tillräckligt bra, kräver en hög grad av tillgänglighet och anpassning och ger kvinnan/mamman rollen som självklar förstahandsförälder. Det faderskap som följer av att mamman står närmast barnet blir ett slags indirekt föräldraskap där pappan främjar barnets utveckling genom att stödja och hjälpa mamman (Hwang, 2000; Elvin-Nowak, 2005a).

Idén om mammans självklara position i förhållande till barnet var länge en oreflekterad utgångspunkt för forskare snarare än grundat på empiriska forskningsresultat, och stod oemotsagt fram till 1970talet. Under 1970-talet kom dock kritik mot såväl det normativa inslaget i idén som mot tolkningen av tidigare erhållna forskningsresultat (Schaffer, 1971; Haavind, 1973; Jalmert, 1979).

Modern kritisk utvecklingspsykologisk forskning visar också tydligt att det vare sig är möjligt eller meningsfullt att studera ”barnet” utan att också inkludera de mellanmänskliga, kulturella, historiska och politiska sammanhangen som producerar barnet (Burman, 1994). Teorier om barns behov av moderns närhet och tillgänglighet utvecklades under en tid när kvinnor var bundna till hemmet utan möjligheter till ekonomisk självständighet – en tid när kvinnlighet gjordes genom moderskap på ett helt annat sätt an vad som gäller för dagens förhållanden.

Forskningen visar dock att föreställningar om mamman som förstahandsförälder fortfarande har mycket stort inflytande på hur föräldrar fördelar ansvaret mellan sig (Elvin-Nowak, 2001, 2005a; Bekkengen, 2002). Föräldrar tänker att små barn behöver föräldrar på heltid och med begränsade könsspecifika krav garanterar gällande föräldraförsäkring att så blir fallet. Den översättning som de flesta föräldrar de facto gör av ”förälder” till ”mamma” behöver emellertid inte bygga på en tydlig övertygelse om att mammor är

167

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

bättre föräldrar än pappor (något som sällan uttrycks i intervjuer med föräldrar). Det handlar snarare om en fördelning som bygger på en oreflekterad logik på temat ”den som passar bäst gör” alternativt ”den som vill mest gör” – en logik som hänger samman med såväl materiella förhållanden på samhällsnivå (exempelvis skillnader i kvinnors och mäns anknytning till arbetsmarknaden och kvinnors och mäns ekonomiska situation) som psykologiska bekräftelseprocesser. (Stiftelsen Allmänna Barnhusets Skriftserie 2004:02, Broberg, Almqvist, Tjus 2003.)

Barns tidigaste relationer

Den kunskap som finns idag om barns tidigaste sociala relationer visar att barn kan ha flera betydelsefulla anknytningar tidigt i livet. En majoritet av barn som är äldre än 7 månader gamla har utvecklat känslomässiga band till båda föräldrarna under förutsättning att båda föräldrarna varit tillgängliga i barnets liv (Hwang, 2000). Små barn kan också ha relationer med olika djup samtidigt (Schaffer, 1995; Hwang & Wickberg, 2001).

Generellt mår barn således bra av en tidig och nära kontakt med båda sina föräldrar. Att föräldrarna tidigt kan etablera en god kontakt med barnet främjar en positiv utveckling av relationerna mellan barn och förälder. Goda relationer och god tillgång till båda föräldrarna verkar för en fördjupad och harmonisk identitetsutveckling för barn och främjar barnets mognad och trygghet (Hwang, 1999).

Adoptivbarn har särskilt stora behov av att knyta an. Ofta har dessa barn haft anknytning till många olika personer genom att de ofta har befunnit sig på barnhem innan adoptionen. Vissa institutionsvårdade barn har inte fått möjlighet att utveckla en anknytningsrelation till någon person, på grund av att de övergivits av sina föräldrar och utsatts för upprepade byten av vårdare. Det blir då extra viktigt med anknytning till föräldrarna. För adoptivbarn är det helt nödvändigt med en nära kontakt med föräldrarna så snart de får barnet i sin vård. Det är viktigt att få möjlighet att vara tillsammans med respektive förälder under lång tid. Vissa adoptivbarn orkar bara knyta an till en person i taget, för att sedan när kontakten är etablerad och trygg knyta an till den andra föräldern.

168

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Barns tid med föräldrarna

Barns tid med föräldrarna har minskat under 1990-talet. Minskningen gäller barn i alla åldrar men mest har tiden minskat för de yngsta barnen. En stor del av den minskade tiden beror sannolikt på att barnomsorgen byggts ut. Fler barn är inom barnomsorg. Vistelsetiden är också längre. Detta innebär sammantaget att barnets tid med föräldrarna minskat.

Ju äldre barnet är desto mindre tid tillbringar barnet tillsammans med föräldrarna. (SCB, Demografiska rapporter 2004:1).

En tankefigur som är mycket framträdande i föräldrars föreställningar om vad som är bra för barn handlar om när barnet kan lämnas till barnomsorg utanför hemmet. Föräldraledighetens längd har sannolikt ett samband med när föräldrarna anser att deras barn kan börja i förskola eller familjedaghem. De allra flesta barns föräldrar var hemma med dem mellan 13 och 18 månader, med en jämn fördelning däremellan. I en studie av hur lång tid barn hade hemma med föräldralediga föräldrar drogs slutsatsen att föräldrarnas inställning och attityd till arbete har stor betydelse (RFV analyserar 2004:14). Att en del föräldrar tar ut kortare föräldraledighet kunde varken förklaras av att de hade låg inkomst och därmed inte råd att dryga ut föräldraledigheten, och inte heller av att de har lång utbildning och därmed viktiga roller på arbetet som kräver att de snabbt kommer tillbaka till arbetet. De föräldrar som ansåg att arbetet är viktigt var hemma kortare tid, oavsett inkomst och utbildning.

I utredningens föräldraundersökning framkom att uppfattningen om när barn kan börja i barnomsorg varierar relativt mycket. Nästan hälften av föräldrarna anger att deras uppfattning är att barn kan börja i barnomsorg när de är 13–18 månader. Drygt en tredjedel av föräldrarna vill att barnen ska vara äldre, och 15 procent anser att barnen kan börja tidigare än vid 13 månaders ålder. Kommunerna är skyldiga att erbjuda barn plats i barnomsorg när barnet är ett år, dock inom rimlig tid vilket motsvarar ungefär tre månader.

De flesta föräldrars föreställning om när barn kan lämnas till barnomsorg utanför hemmet skiljer sig från samhällets bedömning om när barnsomsorg kan vara lämpligt för barn generellt sett. (Elvin-Nowak, 2001). Föräldrarnas uppfattning innebär också att barnet bör vara äldre än vad ett heltidsuttag av föräldraledigheten tillåter innan de lämnas till barnomsorg utanför hemmet. Den

169

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

uppfattningen leder till att framför allt mammor drygar ut föräldrapenningdagar med föräldraledighet och strävar efter att förkorta sina arbetsdagar och att anpassa sina arbetstider. För att barnomsorg utanför hemmet ska uppfattas som positivt krävs att föräldrarna upplever att barnet är där för sin egen skull och att vistelsen går i linje med barnets behov och utvecklingsfas (Elvin-Nowak, 2001).

Föräldrars betydelse för barns hälsa, utveckling och välbefinnande

Föräldrarnas engagemang är avgörande för barns välfärd och hälsa. Med engagemang avses tillgänglighet, samspel och ansvar. Med tillgänglighet menas att en förälder är fysiskt och mentalt närvarande för barnet. Om föräldern befinner sig i barnets närhet så har barnet möjlighet att initiera ett samspel. Detta äger rum när föräldern och barnet ägnar sig åt någon gemensam aktivitet. Samspel innefattar även vårdande aktiviteter. Ansvar innebär ett ekonomiskt ansvar och den tankeverksamhet en förälder kan ägna åt sitt barn (Statens Folkhälsoinstitut, R 2004:17).

Traditionellt har mamman uppfattats som mest betydelsefull för barnet vilket har haft konsekvenser för det stöd som erbjuds föräldrar idag inom bl.a. barnhälsovården och andra verksamheter. Ett mammafokuserat föräldrastöd motverkar utveckling mot ett jämställt föräldraskap. Ett föräldrastöd som främjar pappans engagemang i barnet kan antas bidra till såväl barnets hälsa och välfärd som ett jämställt föräldraskap.

När det gäller fäders betydelse för barns och ungdomars hälsa visar en systematisk översikt av longitudinella studier som Statens Folkhälsoinstitut gjort att det finns ett tydligt samband mellan pappans engagemang och barnets utveckling och sociala anpassning (Statens Folkhälsoinstitut, R 2004:17).

En viktig faktor för föräldrars engagemang i sina barn är att de uppfattar sig själva som fullständigt ansvariga för sina barns omvårdnad. Det är under sammanhängande samvaro med barnet som denna så kallade omsorgsrationalitet utvecklas. När det gäller fördelningen av föräldraledighet visar forskningen att om mamman är hemma med barnet samtidigt med pappan har inte barnet tillräcklig påverkan på pappan för att han ska utveckla den omsorgsrationalitet som ligger till grund för ett föräldraskap jämställt det som mammor i regel utvecklar genom att vara i en situation av

170

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

totalt emotionellt och praktiskt ansvarstagande (Brandth & Kvande, 2003).

Amning

Barn har vissa grundläggande behov som de har rätt att få tillgodosedda. Ett av de mest grundläggande behoven är förstås tillgången till mat. Förmågan att amma är biologiskt grundad och för de flesta föräldrar är barnets behov av bröstmjölk under den första tiden en avgörande orsak till hur man fördelar föräldraledighetsuttaget. När föräldrarna i utredningens föräldraenkät tillfrågades om vilka faktorer som hade betydelse för hur föräldraledigheten skulle disponeras visade sig amningen ha avgjort störst betydelse. Nästan 70 procent svarade att amningen hade stor eller mycket stor betydelse. Svaren på frågorna om hur mycket av den första tiden som bör tas ut av mamman och hur lång tid mamman ska amma barnet helt och hållet visade på samma mönster. Omkring hälften av kvinnorna och männen ansåg att denna tid är 6–8 månader.

Figur 5.3.1 Föräldrars uppfattning om amning och längden på mammans första föräldraledighet

0 10 20 30 40 50 60

2

månader

3-5

månader

6-8

månader

9-12

månader

13

månader

2

månader

3-5

månader

6-8

månader

9-12

månader

13

månader

Hur många månader bör

tas ut av mamman den

första tiden av

Hur många månader bör mamman amma helt och

hållet?

Procent

Män Kvinnor

Källa: Föräldraförsäkringsutredningens enkätundersökning.

171

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Amning är inte bara en biologiskt grundad förmåga hos kvinnor utan normen för hur länge ett barn bör ammas och när amningsperioden bör avslutas följer av en rad olika omständigheter som är färgade av historiska, sociala och kulturella faktorer. I olika kulturer ammas barnen olika länge, mönstren för hur flickor respektive pojkar ammas varierar och samhällens syn på vad som är en lämplig tidsperiod att amma varierar också. Amningsperiodens längd kan därför uppfattas som att den i högre grad styrs av olika tidsperioders sociala och kulturella påbud och rekommendationer än av kvinnokroppens biologiska möjligheter att bilda bröstmjölk och av barns behov av tillgång på bröstmjölk. Rekommendationen i Sverige idag är att nyblivna mammor, om möjligt, bör ge enbart bröstmjölk till spädbarn fram till sex månaders ålder, och först därefter komplettera med annan föda.

Barnkonventionens syn på barn

Utgångspunkten för översynen är att föräldraförsäkringen ska verka för barnets bästa. Principen om barnets bästa är en portalbestämmelse i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som innebär att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör dem. Principen kan härledas ur två fundamentala tankar – att barn har fullt och lika stort människovärde som vuxna samt att barn är sårbara och därför behöver särskilt stöd och skydd.

Principen om barnets bästa är formulerad på ett generellt plan. Vid utarbetandet av principen om barnets bästa valdes medvetet en vid formulering för att den ska kunna tillämpas på alla områden. Barnets bästa är en utgångspunkt inte en innehållsmässig definition (SOU 1997:116).

I och med barnkonventionen sätts barnet i centrum och ses som en egen individ med egna rättigheter och intressen. Enligt barnkonventionen är det i första hand föräldrarna som ska tillgodose barnets behov men också samhällets företrädare ska ta dessa hänsyn vid alla överväganden och beslut som rör barn. Barnet har enligt barnkonventionen rätt till stimulerande och trygga uppväxtvillkor. Föräldrarna ska ha rätt att vid behov ta del av olika stödjande insatser som indirekt kommer barnet till del. Barnkonventionen framhåller föräldrarnas ansvar för sitt barn och statens skyldighet att respektera det ansvar och de rättigheter som tillkommer

172

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

föräldrar. Staten ska se till att undanröja de hinder som finns för att barnen ska få rätt till sina föräldrar.

Artikel 26 i Barnkonventionen tar upp barnets rätt till social trygghet. Konventionsstaterna ska erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring, och ska vidta nödvändiga åtgärder för att fullt ut förverkliga denna rätt i enlighet med den nationella lagstiftningen. Förmånerna ska, om det är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för barnets underhåll har och hänsyn ska tas till deras omständigheter i övrigt. Hänsyn ska även tas till alla andra förhållanden som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån för barnet eller för dess räkning.

Artikel 27 i Barnkonventionen handlar om levnadsstandard. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Föräldrar och andra som är ansvariga för barnet bär huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Det slås vidare fast att konventionsstaterna i enlighet med nationella förhållanden, och inom ramen för sina resurser, ska vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet. Det kan till exempel handla om att tillhandahålla materiellt bistånd (mat, kläder och bostad) och att utarbeta olika psykosociala stödprogram.

Artikel 18 fokuserar på frågor om uppfostran och utveckling. Det slås tydligt fast att konventionsstaterna ska göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrar har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för föräldrar och vårdnadshavare komma i främsta rummet. Artikeln slår även fast att konventionsstaterna ska garantera och främja de rättigheter som barnet har enligt barnkonventionen genom att ge föräldrar/vårdnadshavare lämpligt bistånd då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran. Konventionsstaterna ska även säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.

173

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Vad barnen säger själva

Många barn och unga i Sverige lever ett gott liv och har det både materiellt och socialt mycket bra. Generellt sett är även barns fysiska hälsa mycket god. Barn av båda könen är i det stora hela mycket nöjda med sin tillvaro och med sina familjerelationer. Enligt Barnombudsmannens rapporter om vad barn och unga själva säger är familjerelationer är det som har störst inverkan på barns livskvalitet.

Barn och unga har således en stor framtidstro. Samtidigt kan man se att skillnaderna är mycket stora mellan de barn som har det bra och de barn som på olika sätt är utsatta. De barn som har det svårt ekonomiskt eller socialt känner ofta ett stort utanförskap. Oavsett barns olika förutsättningar så finns det vissa gemensamma önskemål. Ett framträdande önskemål är att barn vill bli lyssnade till och tagna på allvar. (Barnombudsmannen rapporterar BR 2005:03).

Barn i Sverige är i stor utsträckning nöjda med sina familjer. På direkt fråga som Barnombudsmannen ställt om hur en bra förälder ska vara svarar barn att föräldrar ska vara snälla, förstående och omtänksamma. Föräldrar ska bry sig och lyssna på sitt barn, vara stränga när det behövs, vara roliga och ha humor. Dåliga föräldrar är, enligt barnens uppfattning, de föräldrar som inte bryr sig, som inte lyssnar och som struntar i hur barnet har det. När barn framhåller viktiga faktorer i relationen till sina föräldrar så pekar de på kärlek och förståelse (”Vem bryr sig?”, Rapport Barnombudsmannen 2003).

Också Statens Folkhälsoinstituts studier av barn och unga visar att de egenskaper hos föräldrar som barn värderar allra högst är att föräldern visar omsorg och värme. Föräldrarnas värme är viktigare än familjens materiella förhållanden och inte sällan viktigare än relationen till kamraterna (Statens Folkhälsoinstitut R 2004:49).

När det gäller tid och tillgänglighet visar SCB:s undersökning om levnadsnivåförhållanden 2001/2002 att ca 90 procent av alla barn tycker att mamma alltid eller ofta har tid att prata eller göra något. Detta gäller oavsett om mamman är ensamstående eller samboende. 80 procent av barnen till samboende föräldrar anser att pappa alltid eller ofta har tid att prata eller göra något. Bland barn till ensamstående föräldrar är motsvarande siffra 60 procent.

174

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Barn och jämställdhet

Ett av de övergripande målen för jämställdhetspolitiken är ett delat ansvar för hem och barn. Detta mål är formulerat utifrån ett vuxenperspektiv i det att det anger hur relationen mellan kvinnor och män bör se ut med avseende på föräldraansvar. När det gäller det jämställda föräldraskapets inverkan på barn är kunskaperna mycket ofullständiga. Generellt kan man utifrån det aktuella forsknings- och kunskapsläget hävda att små barn har förmåga att och glädje av att tidigt knyta an till båda föräldrarna, att en tidig anknytning påverkar föräldrarnas önskan om och behov av att upprätthålla en nära och ansvarstagande relation till barnet under hela dess uppväxt, att äldre barn anser att föräldrarnas omsorg och värme har en avgörande inverkan på barns upplevelse av livskvalitet. Utifrån detta kan man med fog hävda att ett jämställt föräldraskap i de allra flesta fall har positiva konsekvenser för barn.

5.4 Arbetet och arbetsgivarens attityd till föräldraledighet

I detta avsnitt presenteras kunskaper om arbetsgivares föreställningar och attityder kring föräldraledighet och hur det påverkar kvinnors och mäns benägenhet att ta föräldraledigt.

En generell slutsats i många studier (exempelvis Bekkengen, 1996, 2002; Bygren & Duvander, 2004; Elvin-Nowak, 2005a; Haas, 1992; Haas & Hwang, 2000; Hörnqvist 1997; Jämo, 1992; Näsman, 1993, 1997; Tyrköö, 1997) är att hur arbetsgivaren bemöter den anställde som vill ta föräldraledigt är en viktig faktor. Ett vanligt resultat är att kvinnors föräldraledighet ses som ett problem som måste lösas under det att mäns oftast betydligt kortare föräldraledighet ses som ett hinder, som kan vara svårare att lösa.

Detta ligger i linje med det könsbundna skyldighets- och rättighetstänkandet som framkommer i flera studier. Mammor har en skyldighet att ta föräldraledigt. En skyldighet för en individ att göra någonting utgör ett problem som måste lösas och det kan inte lösas genom att personen underlåter att göra det som skyldigheten kräver. Pappor, däremot, har en rättighet att ta föräldraledighet, och denna rättighet är ibland ”svår att utnyttja”.

Arbetsgivare är inte bara chefer, de är också kvinnor och män och därmed färgade av samma könsbundna skyldighets- och rättig-

175

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

hetstänkandet som föräldrar. Chefernas syn på mäns föräldraledighet i generella termer skiljer sig inte heller mycket från föräldrarnas. En klar majoritet av cheferna i utredningens undersökning anser exempelvis att alla pappor bör ta någon föräldraledighet – 90 procent av de kvinnliga cheferna och 84 procent av de manliga cheferna mot 86 procent av föräldrarna. Det är dock något fler chefer som anser att det är eftersträvansvärt att männen tar halva föräldraledigheten. Av föräldrarna instämmer 35 procent av kvinnorna och 41 procent av männen, medan 55 procent av cheferna i offentlig sektor och 45 procent i privat sektor instämmer.

5.4.1 Arbetsgivarens inställning till kvinnors och mäns föräldraledighet

Föräldraledighet innebär frånvaro och omkostnader för arbetsgivaren. I vilken grad detta utgör ett problem för arbetsgivare varierar mellan olika typer av arbetsplatser (se t.ex. SOU 2003:36). Detta får också stöd i flera av frågorna i utredningens arbetsgivarundersökning (se bilaga 10). Generellt har små arbetsplatser och privata företag en mindre positiv inställning än stora arbetsplatser och offentliga arbetsgivare.

För de flesta chefer utgör föräldraledigheten inget problem, och det går för det mesta bra att lämna över arbetsuppgifter till någon annan vid föräldraledigheten. Det finns dock chefer som upplever att föräldraledigheten medför problem. Mer än var sjätte arbetsgivare instämmer helt eller delvis i att det är viktigt att pejla inställningen till längre föräldraledighet vid rekrytering.

176

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Tabell 5.4.1 Föräldrars och chefers uppfattning föräldraledigheters betydelse för arbetsplatsen

Andel som instämmer:

helt delvis varken eller lite inte alls

Uttag av föräldraledighet utgör ett problem i din personalgrupp 4

10

11 18 55

I din personalgrupp går det bra att lämna över arbetsuppgifter till någon annan vid föräldraledighet 51

25

14

5 4

Vid rekrytering är det viktigt att pejla inställningen till längre föräldraledighet 7 11 13 17 50

Källa: Föräldraförsäkringsutredningens enkätundersökning.

Resultaten i en omfattande studie av de 200 största svenska privata företagen, Haas & Hwang (2000), visar att endast tre procent, sex stycken alltså, var uttalat positiva till att anställda män skulle ta aktiv del i ansvaret för sina barn. En visst instrumentell avsikt kunde märkas, ”It is a step in manager development” att vara pappaledig, men intresset hos dessa företag för barns framtid och barns välfärd var större (Haas & Hwang, 2000, s. 150).

31 procent av företagen föll in under kategorin ”passive opposition”. Detta innebär att de inte var uttalat negativa till att pappor spenderade tid med sina barn men att detta främst skulle ske på helger och semestrar. En längre föräldraledighet och förkortad arbetstid ogillades men detta var inte uttalat. En mellanchef säger: ”There is the unspoken understanding that there is complete commitment to the job. For this, I get a salary, power and privileges. And if I choose to have another outlook on life, for example, to prioritize family, it would be very difficult to keep this job.” (Haas & Hwang, 2000, s. 148).

Resterande två tredjedelar av företagen föll in under kategorin ”conditional support”. Det gick för sig att vara pappaledig givet att vissa villkor var uppfyllda. Ett sådant var om pappan var tvungen att ta ledigt för att det absolut inte gick att lösa på något annat sätt en viss tid. Ett visst riskmedvetande kunde skönjas, t.ex. hos följande personalchef: ”If we demand that all should stay here, then there will certainly be an increase in divorce and then you don´t know what will happen.” (Haas & Hwang, 2000, s. 159).Vidare, om

177

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

den anställde värderades högt av företaget var man beredd att gå långt i individuella lösningar.

Bekkengen (2002) påpekar att man på organisationsnivå utgår från att män är av annan ull än kvinnor när det gäller föräldraskap. I diskussionen kring företag som ger ersättning utöver föräldrapenningen, omtalas denna förmån nästan alltid i termer av att man uppmuntrar män. Att förmånen också omfattar kvinnor nämns aldrig, vilket blir ytterligare ett bevis för att mäns ekonomiska situation är av annan dignitet än kvinnors med avseenden på vilka effekter föräldraskap kan ha på denna.

Av utredningens arbetsgivarundersökning framgår att chefer i något lägre grad tror att deras anställda upplever dem som positiva till att en man är föräldraledig än till kvinnors föräldraledighet. Av cheferna i privat sektor tror 77 procent att deras anställda upplever att de har en positiv inställning till mäns föräldraledighet, jämfört med ca 90 procent av cheferna i kommunal och statlig sektor.

Det kan noteras att cheferna anser att deras inställning skulle kunna öka pappornas uttag av föräldraledighet. Av cheferna tror 27 procent att en mer positiv attityd skulle påverka mycket, och ytterliga 38 procent tror att de skulle påverka något.

Föräldrars uppfattning om arbetsgivarens inställning

En enkätundersökning bland kvinnor och män i Finland respektive Sverige i slutet av 1990-talet visade att såväl kvinnor som män generellt upplevde att de blivit positivt bemötta av sina arbetsgivare inför föräldraledigheten (Tyrkkö, 1997). En omfattande nordisk studie visar också att kvinnor och män huvudsakligen mött positiva attityder från arbetskamrater och arbetsledning (Näsman, 1997).

Det är dock på sin plats att varna för att selektionseffekter kan leda till missvisande slutsatser. Ta exemplet då en stor andel av pappor som tagit föräldraledigt i någon enkät- eller intervjuundersökning svarar att de mött en neutral eller positiv attityd hos sin arbetsgivare.

Pappor som har arbetsgivare som ogillar att de tar föräldraledigt är sannolikt underrepresenterade i den undersökta populationen. Och de som inte tagit föräldraledigt kan ju överhuvudtaget inte svara på frågan om hur deras arbetsgivare reagerat. Det innebär att det finns en risk att bilden av arbetsgivarens inställning framstår som mer positiv än den är i allmänhet. Resultaten från de studier

178

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

som täcker flera länder är vidare svårtydda då möjligheterna till föräldraledighet ser olika ut i de olika länderna.

Arbetsgivaren kan inte neka föräldrarna deras rätt till föräldraledighet. Föräldrar som tar föräldraledigt kan dock mötas av en allmänt negativ inställning. Anställda hos en arbetsgivare med en negativ inställning kan också känna att de löper större risk att föräldraledigheten får negativa följder för dem. Av föräldraundersökningen framgår att mer än hälften av föräldrarna anser att dagens ojämna uttag av föräldrarledigheten missgynnar kvinnor i arbetslivet. På den mer konkreta frågan om de som tagit föräldraledigt upplever att deras löneutveckling och karriärutveckling inte har påverkats negativt av den egna föräldraledigheten instämmer de flesta helt eller delvis (mellan 45 och 62 procent). Männen instämmer i något högre grad än kvinnor, vilket kanske kan förklaras av deras kortare föräldraledighet. Omkring en femtedel av kvinnorna och männen anser dock att föräldraledigheten inverkat negativt på deras löneutveckling och ungefär lika många anser att deras karriärmöjligheter påverkats negativt.

179

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Tabell 5.4.2 Föräldrars och chefers uppfattning om konsekvenser för den anställda av föräldraledighet

Andel som instämmer:

helt delvis varken eller lite inte alls

Alla föräldrar: Dagens ojämna uttag missgynnar kvinnor i arbetslivet 28 26

27

9 8

Föräldralediga föräldrar: Kvinnor: Frånvaron från arbetet har inte försämrat dina karriärmöjligheter på jobbet 41 12

12

8 18

Män: Frånvaron från arbetet har inte försämrat dina karriärmöjligheter på jobbet 48 11 11 7 18 Kvinnor: Lönemässigt har föräldraledigheten inte inverkat negativt 35 10 14 9 21 Män: Lönemässigt har föräldraledigheten inte inverkat negativt 49 13 9 5 18 Chefer med personalansvar:

I min personalgrupp ger föräldraledighet inte sämre löneutveckling 62 14

9

5 7

I min personalgrupp ger föräldraledighet inte sämre karriärmöjligheter 66 17

5

2 7

Källa: Föräldraförsäkringsutredningens enkätundersökning.

Av tabellen 5.4.2 framgår också att chefernas bild är något ljusare. Det är fler som anser att föräldraledighet inte får negativa konsekvenser för löneutveckling och karriärutveckling.

5.4.2 Betydelse av arbetsgivarens inställning för uttag av föräldraledighet

Vissa kvalitativa studier kring pappors ansvarstagande tyder på att män upplever sitt föräldraskap som betydligt mindre villkorat och frivilligt än vad kvinnor gör. Män upplever att de väljer att vara föräldralediga medan kvinnor helt enkelt är föräldralediga. Män som varit föräldralediga under längre eller kortare perioder betonar ofta att samvaron med barn ger och tillför, men kan också säga att de avstår från föräldraledighet med det andra barnet då de ”redan gjort

180

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

den resan” (exempelvis Plantin, 2001; Bekkengen, 2002; Chronholm, 2004; Elvin-Nowak, 2005a).

För män finns många accepterade sätt att vara goda och ansvarstagande fäder. Ett barncentrerat faderskap kan löpa parallellt med en helhjärtad satsning på karriär och/eller yrkesliv (Björnberg, 1994; Ahrne & Rohman, 1997). Men den valfrihet som karaktäriserar mäns föräldraskap är för många män en psykologisk skakig position, där olika omständigheter kan ha stor betydelse för utfallet vad gäller föräldraledigheten. För vissa män kan arbetsgivarens bemötande definitivt var den droppe som får bägaren att tippa över åt det ena eller andra hållet.

I en intervju i Elvin-Nowak & Thomsson (2004) berättar en yngre manlig chef att han ”hade blivit precis som de äldre gubbarna” om inte han hade haft den chef han hade. Innan barnet kom hade den unge chefen, på svenskt jämställdhetsmanér, diskuterat delning tillsammans med frun. De hade varit ungefär så överens som heterosexuella par brukar vara – att han skulle ta sin del utan närmare specifikation kring hur omfattande denna del egentligen skulle vara. När så den yngre chefens chef kom in och sa att han ”förväntade sig att slippa se” den yngre kollegan under i alla fall ett halvår nu när han blivit pappa, tippade bägaren över åt ledighetshållet. Den bägare som, utan denna positivt tvingande inställning precis lika gärna hade kunnat tippa åt andra hållet.

I utredningens föräldraundersökning tillfrågades föräldrarna om vilken betydelse olika faktorer haft när föräldraledigheten diskuterades. De elva olika faktorernas sammanvägda betydelse varierar mellan 2,0 och 3,9 med medelvärdet 2,8. Av diagram 5.4.1 framgår att en negativ attityd på arbetsplatsen har en mycket liten betydelse, både vad gäller mammans och pappans arbetsplats. En positiv attityd har enligt föräldrarna däremot en relativt stor betydelse.

181

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Diagram 5.4.1 Betydelse av arbetsgivarens attityd vid när föräldrarna valde

föräldraledighet skulle disponeras

3,3

2,1

2,4

3,1

3,4

2,1

0 10 20 30 40 50

Positiv attityd

Män: Negativ

attityd

Kvinnor: Negativ

attityd

Män: Positiv

attityd

Kvinnor:

Positiv attityd

Negativ

attityd

Pappans arbetsplats Mammans arbetsplats

Andel (%)

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0

Medelvärde

Mycket stor betydelse Betydelse Sammanvägt

Källa: Föräldraförsäkringsutredningens enkätundersökning.

Bekkengen (1996) fann att både kvinnor och män upplevde negativa reaktioner på arbetsplatsen i samband med föräldraledighet. Däremot tolkades dessa reaktioner från arbetsgivaren som hinder för att ta ut ledighet endast när det gällde män. Bekkengen poängterar vikten av att skilja mellan problem och hinder. Föräldraledighet innebär alltid frånvaro som leder till stora eller små problem på arbetsplatsen – det gäller både kvinnor och män.

Trots att frånvaro alltid innebär vissa problem för företaget eller organisationen tar kvinnor föräldraledighet även om det är förenat med stora organisatoriska problem, medan män inte tar föräldraledigt trots att det inte skulle innebära särskilt stora arbetsrelaterade problem. Bekkengen (2002) menar att det är tillgången på handlingsalternativ som skapat hinder av problem. Eftersom män i regel har fler handlingsalternativ och i högre utsträckning än kvinnor kan välja hur och om de ska vara föräldralediga tolkas arbetsrelaterade problem kring föräldraledighet lätt i termer av hinder som kan leda till ett icke-val – ett handlingsalternativ som kvinnor i stort sett aldrig har.

182

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

I utredningens föräldraenkät uppges att praktiska svårigheter för pappan att lämna sitt arbete hade mycket stor eller stor betydelse för hur föräldraledigheten skulle disponeras i en tredjedel av familjerna, medan praktiska svårigheter för mamman endast hade mycket stor eller stor betydelse i knappt var tionde familj.

Bekkengen visar att den kvinna eller man som har ett teambaserat arbete (yrken som karaktäriseras av såväl individbaserade som teambaserade arbetsuppgifter) riskerar att drabbas av negativa attityder från såväl arbetskamrater som arbetsgivare i samband med föräldraledighet. Poängen med Bekkengens resonemang är att inom alla dessa grupper finns både kvinnor och män, vilket innebär att mäns och kvinnors föräldraledighet ger upphov till likartade negativa konsekvenser – det avgörande är vilken typ av arbete det handlar om. Det är dock inte denna tolkning som individuella kvinnor och män gör. De materiella förhållandena översätts enligt ett könsspecifikt mönster där männens möjligheter att välja hur mycket föräldrar de vill vara, enligt logiken en pappa måste inte var föräldraledig, leder till att de problem som är förenade med frånvaro blir till hinder som i många fall omöjliggör en föräldraledighet (Bekkengen, 2002).

5.5 Familjens ekonomi

Familjens ekonomiska situation uppfattas ofta som en viktig faktor när föräldrarna diskuterar föräldraledighetens användning. Avsnittet inleds med en allmän beskrivning av barnfamiljernas ekonomiska standard. Därefter redogörs för hur familjernas ekonomi kortsiktigt påverkas i samband med föräldraledigheten. Där visas också hur valet att dela lika skulle påverka hushållsekonomin. Då många har avtalsersättningar som kompletterar ersättningen från den allmänna försäkringen studeras både det offentliga systemet och avtalsersättningarna. Slutligen diskuteras vilken betydelse ekonomiska förhållanden kan ha för uttaget av föräldraledigheten.

5.5.1 Familjernas ekonomiska standard

Det fanns nästan 4,5 miljoner hushåll i Sverige 2003. I en fjärdedel av hushållen fanns det barn. Den vanligaste hushållstypen var ensamstående utan barn, en tredjedel av hushållen. Om man där-

183

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

emot ser till de nästan 9 miljoner människor som levde i landet bodde nästan hälften, 45 procent, i en familj med barn. De flesta barn lever i familjer med två vuxna.

Tabell 5.5.1 Hushållstyper i befolkningen 2003, antal i tusental

Hushåll Individer Barn 0–8

Antal Procent Antal Procent Antal Procent

Ensam 1 barn

132 3 278 3 49 2

Ensam 2+ barn

103 2 347 4 82 4

Sambo 1 barn

280 6 877 10 147 32

Sambo 2 barn

365 8 1 476 17 370 37

Sambo 3+ barn

144 3 763 9 201 24

Övrig med barn

59 1 267 3 11 1

Ensam utan barn

1 446 32 1 467 16

- -

Sambo utan barn

686 15 1 411 16

- -

Övrig utan barn

189 4 534 6 - -

Ensam pensionär

695 15 695 8 - -

Sambo pensionär

398 9 797 9 - -

Totalt

4 497 100 8 912 100 861 100

därav hushåll med barn 1 083 24 4 008 45

Not: ”Övriga” är hushåll där det ingår andra vuxna än make och/eller eventuell maka. Det kan vara vuxna barn, andra släktingar eller andra personer som man delar ekonomi med. Här räknas man som barn upp till 19 år. Källa: SCB, HEK, egna beräkningar.

Vid analyser av hur den ekonomiska standarden

3

befolkningen brukar man ofta dela in befolkningen i tio lika stora grupper efter ekonomisk standard, så kallade deciler. Alla i ett hushåll har samma ekonomiska standard, dvs. barn och vuxna har samma standard. I varje decil finns en tiondel av befolkningen. I decil 1 finns den tiondel som har lägst ekonomisk standard, i decil 2 tiondelen med näst lägst ekonomisk standard osv. I decil 10 finns de tiondelen med högst ekonomisk standard.

Om man tittar på hela befolkningen och studerar i vilka deciler barnfamiljerna finns ser man för det första att barnfamiljerna finns i alla deciler, men att de är något överrepresenterade i de mellersta

3

Ekonomisk standard är hushållets totala disponibla belopp dividerad med antalet konsum-

tionsenheter i hushållet (antalet hushållsmedlemmar med hänsyn till stordriftsfördelar). Se vidare appendix 5.1.

184

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

decilerna och något underrepresenterade i decilerna med lägst och högst standard.

Det är dock stora skillnader mellan ensamstående och samboende. Ensamstående med barn förekommer främst i grupperna med lägst ekonomisk standard. Särskilt gäller detta ensamstående med två eller fler barn. Samboende med barn finns framför allt i decilerna 4–7 och i mindre grad i de högsta och lägsta decilerna. Men även här finns tydliga skillnader beroende på hur många barn det finns i hushållet. Samboende med endast ett barn finns huvudsakligen i den halva som har högst ekonomisk standard.

Figur 5.5.1 Fördelning av ekonomisk standard för befolkningen i barnhushåll

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Ekonomisk standard (deciler)

Procent

Sambo 3+ barn Sambo 2 barn Sambo 1 barn

Övrig med barn Ensam 2+ barn Ensam 1 barn

Källa: HEK, SCB, egna beräkningar.

Nästan 670 000, ungefär 7 procent av befolkningen, lever i familjer där det finns småbarn (upp till två år vid årets slut). Jämfört med alla barnfamiljer är det vanligare med lägre ekonomisk standard i småbarnshushållen. En förklaring är att det är vanligt att någon av föräldrarna är föräldraledig med lägre inkomst som följd, men föräldrarna är också generellt yngre och har därmed lägre inkomst av förvärvsarbete. Det är relativ få som lever i hushåll med en ensamstående förälder, ca 40 000 vilket motsvarar 6 procent av alla som

185

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

lever i småbarnshushåll. De allra flesta har mycket låg ekonomisk standard.

Figur 5.5.2 Fördelning av ekonomisk standard för befolkningen i hushåll med barn under två år vid årets slut

0 5 10 15 20 25 30

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Ekonom isk standard (deciler)

Procent

Sambo 3+ barn

Sambo 2 barn

Sambo 1 barn

Övrig med barn

Ensam 2+ barn

Ensam 1 barn

Källa: HEK, SCB, egna beräkningar.

I figur 5.5.1 och 5.5.2 redovisas endast barnfamiljerna. Skillnaden mellan den andel som anges av staplarnas höjd och 100 procent är övriga hushållstyper. I figur 5.5.3 jämförs den genomsnittliga ekonomiska standarden mellan olika hushållstyper. Samboende utan barn har den högsta ekonomiska standarden, vilket till stor del beror på stordriftsfördelar och att de inte har fler att försörja på sina inkomster. Samboende med ett eller två barn har genomsnittligt högre inkomster än befolkningen i genomsnitt. Deras ekonomiska standard motsvarar 84 respektive 77 procent av genomsnittlig standard för samboende utan barn. Ensamstående utan barn, pensionärer och samboende med tre eller fler barn, men framförallt ensamstående med barn, har lägre standard än genomsnittet för befolkningen. Ensamstående med barn har den lägsta genomsnittliga standarden, mindre än 60 procent av den standard samboende utan barn har.

186

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Figur 5.5.3 Ekonomisk standard för olika hushållstyper (i relation till samboende utan barn)

0

20

40

60

80

Ensam 2+ barn Ensam pensionär

Ensam 1 barn Sambo 3+ barn Sambo pensionär

Ensam utan barn

Median

Sambo 2 barn Övrig med barn

Sambo 1 barn Övrig utan barn Sambo utan barn

Procent

100

Källa: HEK, SCB, egna beräkningar.

5.5.2 Ekonomiska konsekvenser av föräldraledighet på kort sikt

I ett antal sammanhang har hushållets ekonomiska situation framförts som argument till varför uttaget av föräldrapenning är så skevt fördelat mellan kvinnor och män.

4

I detta avsnitt skall

fokuseras på ekonomin och hur olika val av fördelningen av föräldraledigheten påverkar hushållsekonomin i ett kortsiktigt perspektiv. En viktig faktor för valet om vem som skall vara hemma är naturligtvis hur familjemedlemmarnas individuella inkomster förhåller sig till varandra. Inledningsvis ges därför en överblick av hur löneinkomsterna fördelar sig inom hushållet. Därefter illustreras med hjälp av typfall och genomsnittsberäkningar hur familjeekonomin påverkas vid föräldraledighet för kvinnan respektive mannen.

187

4

Se exempelvis Prop. 2004/05:1 Utgiftsområde 12.

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Familjestrukturen

Av tabell 5.5.2 framgår hur familjestrukturen ser ut i Sverige år 2005. Tabellen är uppdelad på ensamstående kvinnor respektive män samt gifta/samboende. Dessa grupper är i sin tur fördelade efter inkomster över respektive under ersättningstaket i föräldraförsäkringen. Av tabellen framgår att ensamstående män utan barn utgör den enskilt största familjetypen (27 procent). Denna grupp har till största delen inkomster under ersättningstaket. Ensamstående män med inkomster under taket utgör en femtedel av alla familjer och ensamstående män utan barn med inkomster över taket är ca 6 procent. Ensamstående män med barn utgör ca 2 procent av alla familjer medan ensamstående kvinnor med barn uppgår till 7 procent. De allra flesta ensamstående kvinnorna med barn har inkomster under ersättningstaket medan ensamstående män med barn oftare har inkomster över ersättningstaket. Samboende utan barn utgör en femtedel av samtliga familjer medan samboende med barn är ungefär en fjärdedel. Av de samboende utan barn är drygt hälften av familjerna, familjer där både kvinnan och mannen har inkomster under ersättningstaket och ungefär en fjärdedel är familjer där mannen tjänar över ersättningstaket och kvinnan under.

Tabell 5.5.2 Andelen familjer med inkomster över respektive under taket 2005

Man inkomst under tak Kvinna inkomst under tak

Man inkomst under tak Kvinna inkomst över tak

Man inkomst över tak Kvinna inkomst under tak

Man inkomst över tak Kvinna inkomst över tak

Totalt

Ensamstående kvinna utan barn

16 3 19

Ensamstående man utan barn

20 6 27

Ensamstående kvinna med barn

6 1 7

Ensamstående man med barn

1 1 2

Samboende utan barn

12 1 5 2 21

Samboende med barn

12 1 9 3 25

Totalt 67 6 22 5 100

Källa: HEK, SCB, Egna beräkningar.

188

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Samboende hushåll

För fördelningen av föräldraförsäkringen är det endast den del av tabell 5.5.2 som beskriver inkomstfördelningen i samboende hushåll som är av intresse. För att tydliggöra hur inkomststrukturen ser ut i dessa hushåll redovisas inkomststrukturen för samboende hushåll i figur 5.5.4. För samboende med ett eller flera barn är den vanligaste situationen att både kvinnan och mannen tjänar under ersättningstaket. Av de samboende föräldrarna är knappt hälften familjer där både mannen och kvinnan tjänar under tak. Omkring 35 procent är familjer där mannen tjänar över ersättningstaket och kvinnan under. Av de samboende hushållen med barn är ca 10 procent hushåll där både mannen och kvinnan tjänar över ersättningstaket och ca 5 procent är hushåll där kvinnan tjänar över ersättningstaket och mannen under.

Av figur 5.5.4 framgår även hur männens uttag av föräldraledighet ser ut i de olika familjekonstellationerna. Mest tar pappor ut som tjänar under ersättningstaket och som bor tillsammans med en kvinna som tjänar över ersättningstaket (19 procent). Minst tar pappor ut som tjänar över taket och där kvinnan tjänar under ersättningstaket (16 procent). I familjer där både mannen och kvinnan har inkomster som ligger över ersättningstaket tar männen ut 17 procent av dagarna. I familjer där både mannen och kvinnan har inkomster under taket tar männen ut 17 procent av dagarna. Männens uttag av föräldrapenningdagar skiljer sig således förhållandevis lite mellan de olika familjekonstellationerna. Figuren avslöjar också att om man vill få en så stor genomslagskraft som möjligt av en reform som syftar till att öka pappornas uttag, så är det framförallt papporna i familjer där kvinnorna tjänar under ersättningstaket som är viktigast att påverka. För det första utgör dessa familjetyper tillsammans nästan 85 procent av de samboende familjerna och för det andra är det i dessa familjkonstellationer som pappornas uttag är som lägst.

189

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

Figur 5.5.4 Andel hushåll av de samboende föräldrarna som har inkomster över respektive under ersättningstaket i föräldraförsäkringen 2005, samt männen uttag av föräldrapenning

0,0% 10,0% 20,0% 30,0% 40,0% 50,0% 60,0%

Man UT Kvinna UT

Man UT Kvinna ÖT

Man ÖT Kvinna UT

Man ÖT Kvinna ÖT

Andel med inkomst över

respektive under tak

14 15 16 17 18 19 20

Mäns uttag av föräldraledighet

Fördelning av inkomster Fördelning av föräldraledighet

Anm. UT=Inkomst under tak, ÖT=Inkomst över tak. Källa: HEK, SCB, Egna beräkningar.

Andel med inkomster över taket

Under den senaste 10 åren har inflationen ökat med ca 10 procentenheter. Samtidigt har lönen för en industriarbetare ökat med nästan 40 procentenheter. För privatanställda tjänstemän har lönen ökat något mer.

5

Konsekvensen av denna kraftiga reallöne-

utveckling framgår av figur 5.5.5 där andelen heltidsarbetande löntagare med inkomster över taket på 7,5 prisbasbelopp redovisas. År 1995 var det knappt 17 procent som hade en inkomst över taket. Fördelat på män och kvinnor var det ca 7 procent av kvinnorna och ca 23 procent av männen som hade inkomster över taket. Andelen har successivt ökat för såväl män som kvinnor och 2005 beräknas det vara ungefär 40 procent av löntagarna som har inkomster över taket. Bland männen är det nästan 50 procent som har så höga inkomster medan det bland kvinnorna är ca 30 procent. Uttryckt i antal människor så är det omkring 1,2 miljoner som har så höga inkomster år 2005.

190

5

SCBs lönestrukturstatistik över privat sektor (SLP).

SOU 2005:73 Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning

Figur 5.5.5 Andel heltidsarbetande med inkomster över taket 1995–2005

0 10 20 30 40 50 60

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Procent

Andel över tak Män Kvinnor

Källa: HEK, SCB, Egna beräkningar

.

Reallöneutvecklingen under det senaste decenniet har således gjort att många människor inte får en ersättning från det offentliga systemet som motsvarar 80 procent av sin lön vid föräldraledighet. De är således beroende av kompletterande ersättningar för att vid föräldraledighet kunna upprätthålla en konsumtionsnivå som inte i allt för stor utsträckning avviker från den som de har när de arbetar. Nästan hälften av de heltidsarbetande får inte 80 procent i ersättning från den offentliga försäkringen vid föräldraledighet. Det är således inte länge bara samhällets verkliga höginkomsttagare som saknar ett reellt inkomstbortfallsskydd. Ett tak som motsvarar en månadslön på 24 600 kronor innebär inte bara att stora tjänstemannagrupper har inkomster över ersättningstaket utan också att en relativt stor andel i traditionella arbetaryrken har inkomster som överstiger taket.

Att relativt många vanliga löntagare idag har inkomster över ersättningstaket framgår även av figur 5.5.6, där andelen med löneinkomster över ersättningstaket är indelad i åldersgrupper. Omkring 30 procent av männen mellan 20–30 år har så höga inkomster. Motsvarande andel bland kvinnorna är ca 15 procent. Bland de äldre är andelen ungefär lika stor i samtliga åldersgrupper och ligger kring 50 procent för männen och 30 procent för kvin-

191

Orsaker till nyttjande och fördelning av föräldrapenning SOU 2005:73

norna. Av figuren framgår också hur en höjning av taket till 10 prisbasbelopp skulle påverka andelen med inkomster över taket. Bland männen skulle den totala andelen minska till 20 procent och bland kvinnorna till ca 10 procent. Det innebär att genomsnittet för hela befolkningen hamnar kring 15–16 procent, vilket är i paritet med den nivå som gällde mitten av 1990-talet (se figur 1.2).

Figur 5.5.6 Andel över ersättningstaket vid ett tak på 7,5 respektive 10 prisbasbelopp, fördelat efter ålder år 2005

0 10 20 30 40 50 60

20-29 30-39 40-49 50-59 60-64

7,5 pbb Kvinnor 10pbb Kvinnor

7,5 pbb Män 10pbb Män

Källa: HEK, SCB, Egna beräkningar.

Hushållets disponibla inkomst vid föräldraledighet

Föräldraledigheten innebär att den ena förälderns inkomster minskar under den tid som denne är hemma och tar hand om barnet. Den uteblivna arbetsinkomsten kompenseras genom den offentliga föräldraför