Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till bestämmelser om en koneessionsav- gift som skall erläggas av ett programföretag som har tillstånd enligt 5 5 radiolagen (l*)()6:755) att sända televisionsprogram i rundradiosändning och som enligt tillståndsvillkoren fär sända reklam mot vederlag.

Propositionen innehåller vidare förslag om att radionämnden skall ges tillgång till vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid i televi— sionen eller mot avtalshestämmelser om sändning av sponsrade pro- gram.

&

EEE? Få

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. mor/92:78 1 Förslag till Lag om koncessionsavgift på televisionens område

Avgiftsskyldighet

[ 5 Ett programföretag som enligt 5 &" radiolagen (19661755) har till- stånd att i hela landet sända televisionsprogram i rundradiosändning skall betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag under förutsätt- ning att företaget har rätt att sända reklam mot vederlag i sådan sänd- ning och är ensamt om denna rätt här i landet.

Beräkning av avgift

2 & Koncessionsavgiften består av en fast del och en rörlig del och beräknas från och med månaden efter den då sändningsverksamhetcn påbörjats.

Som sändningsverksamhct anses i denna lag inte provsändning i ringa omfattning.

3 5 Den fasta delen av koncessionsavgiften utgör 4 167000 kronor för varje månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits.

Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för oktober må- nad 1991. llärvid avrundas beloppet nedåt till närmaste tusental kronor.

4 5 Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår 1 sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till pro- gramföretaget för att det sänder annonser och tas ut med - 20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men inte I 000 miljoner kronor, - 40 procent av intäkterna till den del de överstiger 1000 miljoner men inte 2000 miljoner kronor. - 51) procent av intäkterna till den del de överstiger 2000 miljoner kro- nor.

[ intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder annon- ser inräknas intäkter som tillförts någon annan. om det framgår av om- ständigheterna att de utgör sådant vederlag till programföretaget.

lntäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmåssiga grunder. De i första stycket angivna beloppsgränserna skall justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som anges i 3 5 andra stycket i fråga om den fasta delen av koncessionsavgiften.

Fastställande och betalning av avgift

5 & Kabelnämnden fastställer före den 1 januari varje år det belopp som enligt 3 5 skall utgå för månad under det följande kalenderåret.

• Sida 3
•  Original

Om programft'iretaget begär det skall kabelnämnden besluta huruvida det under en viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet att företaget är skyldigt att betala avgift enligt 3 & för den månaden. 1 övrigt skall kabelnämndcn inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift en- ligt 3 ä, om det inte behövs för verkställighet enligt 1-1 &.

Avgift enligt 3 5 skall betalas före utgången av den månad som avgif- ten avser.

6 5 Programföretaget skall senast den 15 februari varje år lämna kabel— nämnden de uppgifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av koncessionsavgiften för föregående år. Om sådana uppgifter inte lämnas eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga. får kabelnämndcn före- lägga företaget vid vite att fullgöra skyldigheten.

Kabelnämnden meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till vilket den rörliga delen av koncessionsavgiften uppgår för föregående år. Om programföretaget inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt första stycket första meningen, mcdtlelar kabelnämndcn beslut snarast möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.

Den rörliga delen av koncessionsavgiften skall betalas senast den 31 mars om kabelnämndcn har meddelat beslut om avgiften senast under mars månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart kabelnämndcn meddelat beslut om avgiften.

7 & Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen. Räntesat- sen bestäms enligt 6 &" räntelagen (19751635).

Om kabelnämndcn har fattat beslut om den rörliga delen av konces- sionsavgiften efter utgången av mars månad, skall ränta ändå betalas från den 31 mars.

Kabelnämnden beslutar om ränta.

8 & Koneessionsavgift och ränta betalas till kabelnämnden genom insätt- ning pä ett särskilt postgirokonto. Betalning anses ha fullgjorts den dag då den har bokförts på det särskilda postgirokontot. Kabelnämnden skall omedelbart överföra mottagna medel till riks- gäldskontoret. som genast placerar medlen på räntebärande räkning där. Sveriges Radio Aktiebolag förvaltar medlen.

Återbetalning

9 5 Om det belopp som programföretaget har betalat för en viss period överstiger vad företaget skall betala enligt 3 & eller enligt beslut av ka— belnämndcn eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas till- baka till företaget.

Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto. som gällde vid utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger rum. Kabelnämnden beslutar om ränta.

• Sida 4
•  Original

Omprövning och överklagande m.m.

10 & Kabelnämnden skall ompröva ett beslut som har betydelse för skyl- digheten att betala koncessionsavgift eller ränta, om programföretaget begär det eller det finns andra skäl.

litt omprövningsbeslut som är till programförctagets nackdel får inte meddelas efter utgången av det tredje året efter det år då det ursprungli- ga beslutet meddelades. l:",tt omprövningsbeslut får inte i något fall med- delas efter utgången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga be- slutet meddelades.

Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats av domstol. får kabelnämndcn inte ompröva den fråga som domstolens beslut avser.

11 & Kabelnämndens beslut enligt 5-7 55 () å andra stycket och 10 & får överklagas hos kammarrätten.

Kabelnämndens beslut i andra fall får inte överklagas. Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.

12 5 Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela anstånd med betalning av koncessionsavgift och ränta. Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att be- tala koncessionsavgift och ränta för en viss period.

13 & Kabelnämnden får besluta om revision. llärvid gäller 3 kap. 7-15 55 lagen (19841151) om punktskattcr och prisregleringsavgifter i till- lämpliga delar.

Kabelnämnden får uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisio— nen.

Verkställighet

14 & Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgiften eller räntan är obetald och förfallen till betalning. llärvid gäller 5 kap. 16 och 17 åå lagen (1984:151)| om punktskatter och prisregleringsavgif— ler i tillämpliga delar.

Restavgift skall inte utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 mars l()()2.

• Sida 5
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:1072) om. förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att ] 5 lagen (197111072) om förmänsberättiga- de skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

rs'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

li'örmånsrätt enligt 11 & förmånsrättslagen (I97tlz979) följer med ford— ran på

i. skatt och avgift, som anges i l Q' första stycket uppbördslagen (19531272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. lagen (1958z295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), lagen (19831219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livft'irsäkringsbolag, understödsft'ireningar och pensionsstiftelser, lagen (I990zbbl) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:580) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

2. skatt enligt lagen (19tr8z430) om mervärdeskatt.

3. skatt eller avgift enligt lagen (l928:37(>) om skatt på lotterivinster, lagen (l94lz251) om särskild varuskatt, lagen ('l957:2b2) om allmän en- ergiskatt, lagen (1%l:372) om bensinskatt, lagen (l9tilz394) om tobaks- skatt, stämpelskattelagen (19641308), lagen (19721266) om skatt på an- nonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973137) om avgift på vissadryckesförpackningar, lagen (1973:l2lb) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, hilskrotningslagen (197523-13), lagen (19771306) om dryckesskatt, lagen (1978269) om försäljningsskatt på mo- terfordon, lagen (19781144) om skatt på vissa resor, lagen (1982zb91) om skatt på vissa kassettband, lagen (198221200) om skatt på videobandspe- lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (l983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen ('l983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. Ia— gen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (198flz355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, lagen (1984z405) om stämpelskatt på aktier. lagen (1984z410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lager- skatt på viss bensin, lagen (19881567) om miljöskatt på inrikes flygtra- fik, lagen (19902582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavel— skatt, lagen (1990zol3l) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid en- ergiproduktion. lagen (1990zob2) om skatt på vissa premiebetalningar. lagen (1990:1087) om lagcrskatt på vissa oljeprodukter, lagen (1990: 1427) om särskild premieskatt för grupplivsförsäkring, m.m.,

' Senaste lydelse 1991:7t)|.

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92'78

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976339) om sa- luvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988z327), lagen (19881328) om väg- trafikskatt på utländska fordon,

5. tull, särskild avgift enligt 39ä tullagen (1973zo70) och avgift enligt lagen (19682361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets om- råde, lagen (1974:266) om prisreglering på fiskets område. lagen (19841409) om avgift på gödselmedel, lagen (I990:blS) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. och lagen (1990:olb) om införande av lagen (19901615) om avgifter på vissa jordbruksprodukler m.m.,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om upp- börd av socialavgifter från arbetsgivare.

8. avgift enligt lagen (l99l:()t)()) om koncessionsavgift på televisio- nens område.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- el- ler avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.

• Sida 7
•  Original

3. Förslag till Lag om ändring i radiolagen (l966:755)

Härigenom föreskrivs att det i radiolagen' (1966755) skall införas en ny paragraf, 17 a 5, av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

l7aä

()m programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9-11 55, 13 & första eller andra styckena, 14 el- ler 15 55. får radionämnden före- lägga programföretaget att följa be- stämmelsen. Föreläggandet får för- enas med vite. Motsvarande gäller" om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 5 andra stycket eller 13 &" tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.

l[salen omtr ekt |991:lttoo. t:— y

• Sida 8
•  Original

1. Inledning

Riksdagens beslut med anledning av förslagen i prop. 19911/9lzl-49 om radio- och TV-frågor (KU39, rskr. 3711) innebär att en ny, reklamftnan- sierad TV-kanal kan startas i Sverige. Beslutet innefattar vissa riktlinjer för ett reklamfinansieral '1”V-företags verksamhet.

Genom propositionen bereddes riksdagen vidare tillfälle att ta del av vad föredraganden anfört i fråga om koncessionsavgift för ett reklamfi- nansierat '1'V-företag. I dessa delar lade riksdagen propositionen till handlingarna utan eget stållningstagande.

Ett förslag om en lag till koncessionsavgift läggs nu fram. I detta sammanhang föreslås också en ändring i lagen (197111072) om förmåns- berätligade skattefordringar m.m.

Vidare föreslås en ändring av radiolagen (19061755) med innebörden att radionämnden får tillgång till vitessanktioner om ett programföretag övertråder vissa av radiolagens bestämmelser om annonser eller bestäm- melser i avtal om sändning av sponsrade program m.m.

Regeringen beslutade den 28 november 1991 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ].

Lagrådet har föreslagit att den föreslagna lagen om koncessionsavgift redigeras om och kompletteras på några punkter. lagrådets förslag inne-

Prop

• Sida 9
•  Original

här inte någon saklig ändring i fråga om koncessionsavgiftens storlek Prop. 199|i92;78 och konstruktion. Jag har godtagit lagrådets förslag till ändringar. Lagrå- dets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2. Det är angeläget att riksdagen fattar sitt beslut inom sådan tid att de föreslagna lagarna kan träda i kraft den 1 mars 1992.

• Sida 10
•  Original

2. Allmän motivering

2.1. Koncessionsavgiften

Mitt förslag: 1 en ny lag regleras skyldigheten för ett programfö- retag att under vissa förutsättningar betala koncessionsavgift till staten. Sådan skyldighet skall gälla ett programföretag som en- ligt 5 & radiolagen (19661755) har erhållit rätt att här i landet sända televisionsprogram i rundradiosämlning. på villkor som innebär dels att sändningarna får rikta sig till hela landet. dels att företaget får sända reklam mot vederlag.

Intäkterna från avgiften tillförs rundradiokontot. Om ett eller flera andra [:urogramföretag, med rätt att här i lan- det ensamt eller i samverkan med andra sända rikstäckande le- levisionsprogram i rundradiosändning. får tillstånd att sända re- klam mot vederlag, skall någon koncessionsavgift inte längre er- läggas.

Den nya lagen träder i kraft den 1 mars 1992.

Skälen för mitt förslag: l:".tt programföretag som enligt de av riksda- gen beslutade riktlinjerna kommer att kunna bedriva rikstäckande marksändningar av TV—program med reklam i Sverige kommer att få en stark ställning på '1'V—reklammarknaden. Genom att sändarnätct på kort tid skall byggas ut till i det närmaste rikstäckning kommer detta företag att kunna erbjuda annonsörerna en potentiell publik som är åtminstone dubbelt så stor som satellitkanalernas. Den rikstäckande reklam-TV- kanalen torde ha konkurrensfördelar även i jämförelse med andra re- klammedier.

Den gynnade ställningen beror i viss mån på att reklam—'l'V— företaget kommer att vara ensamt om att sända annonser i marksändningar. Skä- len till detta är dels tekniska begränsningar, dels att Sveriges Television inte får sända reklam.

Möjligheten att etablera marksänd 'l'V begränsas av tillgången på sändningsfrekvenser. Det frekvensutrymme som återstår när sändarnätet för den nu aktuella TV-kanalen är utbyggt skulle med nuvarande teknik möjliggöra ytterligare en rikstäckande 'l'V—kanal, men det skulle också kunna användas för andra ändamål. Något beslut om användningen har ännu inte fattats.

l—Lnligt riksdagens beslut skall vidare programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen inte sända betalda annonser. Så länge den ordningen gäller kommer det nya 'l'V—reklamföretaget inte att behöva konkurrera om annonserna med Sveriges Television. Det kan givetvis inte uteslutas

• Sida 11
•  Original

att en framtida omprövning av flnansieringsförutsättningarna för Sveri— ges Radio-koncernen kan leda till ändringar på denna punkt.

Det nya "TV-företaget kommer också i ett annat avseende att gynnas av de regler som gäller för Sveriges Television. Reklaitt-'l'V—ft'it'etaget för- utsätts visserligen sända ett omväxlande programutbud av god kvalitet, men det är bara Sveriges Television som kommer att ha ett fullständigt ansvar för att bedriva ”TV—sändningar i allmänhetens tjänst. Genom att reklam-TV-företaget inte kommer att vara skyldigt att sända program som vänder sig till utpräglade minoritetsgrupper förbättras företagets lönsamhetsutsikter.

Det företag som får rätt att sända reklam-TV i marksändningar kom— mer alltså att i viss mån arbeta på en skyddad marknad. På skyddade marknader ställs kraven på ekonomisk effektivitet lägre än på markna- der där det finns medtävlare som arbetar under jämförbara villkor. 1-"ör— tjänstmarginalerna blir högre, under vissa förutsättningar extremt höga. När sådana marknader öppnas för konkurrens har de företag, som har anpassat sig efter de villkor som tidigare rådde, ofta svårt att klara om- ställningen.

För att effekterna av den bristfälliga konkurrensen skall motverkas bör ett programföretag som ensamt har rätt att bedriva rikstäckande TV- sändningar med reklam erlägga en koncessionsavgift till staten. Avgiften bör tillföras rundradiokontot och på så sätt bidra till att Finansiera sta- tens åtagande att ställa medel till förfogande för Sveriges Radio- koncernens verksamhet. Det är, såsom framhållits redan i propositionen om radio- och '1"V-frågor, fråga om en betydande avgift. 1 annat fall skul- le den knappast vara av intresse som tillskott för radiofonden. l remiss- protokollet uttalade jag att en avgift av detta slag inte motsvaras av nå- gon direkt motprestation från statens sida och att pålagan därför utgör en skatt i regeringsformens mening och måste regleras i lag. lagrådet har uttalat att eftersom avgiften kan ses som ett vederlag för en, som det får förmodas värdefull ensamrätt att sända reklam i television här i lan- det. denna bedömning måhända inte är helt självklar. Lagrådet har emellertid stannat i samma slutsats som jag. 'l'ill vad som tidigare anförts i frågan vill jag bara tillägga att förhållandet att det vederlag staten lie-. tingar sig så klart överstiger kostnaderna talar för att det är fråga om en skatt. Det är ju också så att ensamrätten är beroende av en tvingande reglering från det allmännas sida.

Den som enligt lagen blir skyldig att erlägga koncessionsavgift är ett programföretag som enligt 5 & radiolagen (19601755) har erhållit rätt att här i landet sända televisionsprogram i rundradiosändning som riktar sig till hela landet och som får sända reklam mot vederlag. Om ett före- tag skulle få rätt att bedriva lokala TV-sändningar med reklam kommer det alltså inte att omfattas av avgiftsskyldigheten.

Som anförts i prop. 1990/911149 s. 169 är det naturligt att den särskil- da koncessionsavgiften upphör om Sveriges Television skulle få tillstånd att sända betalda annonser. Jag förordar också att någon avgift inte lång— re skall utgå om något annat företag än Sveriges Radio-företagen får till- stånd att i rikstäckande televisionsändningar i rundradio sända reklam.

• Sida 12
•  Original

llär är det emellertid inte lika självklart att skyldigheten att betala avgift helt skall bortfalla. I sådant fall, liksom i fall av andra förändringar i fråga om aktörer eller teknik på marknaden, kan det vara skäl att mera förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion och storlek.

Mitt förslag: Koneessionsavgiften består av en fast och en rörlig del. Den rörliga delen är beroende av reklamintäkterna och progressiv.

Den fasta avgiften består av en avgift för varje månad under vilken sändningar bedrivs med stöd av tillståndet och utgår med 50 milj.kr. för kalenderår.

Den rörliga avgiften beräknas på grundval av de intäkter som utgör bolagets vederlag under ett kalenderår för att sända an- nonser. Den utgör 20 % av de intäkter som överstiger 750 men inte 1 000 milj.kr., 40 % av intäkter som överstiger 1 000 men inte 2 000 milj.kr. och 50% av intäkter som överstiger 2 000 milj.kr. lntäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder.

| intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder annonser inräknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av omständigheterna att de utgör sådant vederlag till programföretaget.

Den fasta avgiften och be'loppsgränserna för den rörliga avgif- ten har som utgångspunkt förhållandena i oktober 1991. De jus- teras årligen med hänsyn till förändringar i det allmänna prislä- get, mätt med konsumentprisindex.

Skälen för mitt förslag: Eftersom vi i Sverige har mycket sparsamma erfarenheter av reklamfinansicrad television är det svårt att på förhand avgöra hur stora intäkter ett reklamftnansierat 'l'V-företag kan komma att få. De försök till beräkningar som gjordes i samband med utarbetan- det av propositionen 1990/91:1é:-9 om radio- och 'l'V-frågor uppvisar en stor spännvidd. Man kan emellertid vara rätt säker på att intäkterna kommer att vara lägre under de första åren, då verksamheten byggs upp. lntäkterna torde också påverkas av konjunkturvariationcr.

En koncessionsavgift bör vara anpassad till intäkternas storlek. Om intäkterna är låga är det angeläget att programföretaget ändå har till- räckliga resurser för att kunna uppfylla sina åtaganden att sända ett om- växlande programutbud av god kvalitet. Avgiften bör då vara förhållan- devis låg. Vid högre intäkter, då företagets betalningsförmåga är större, bör avgiften proportionellt vara högre.

Mot denna bakgrund förordar jag att koncessionsavgiften delvis görs progressiv. 1 botten bör ligga en fast avgift, medan en rörlig avgift som utgör en viss andel av programföretagets intäkter bör sätta in över vissa

• Sida 13
•  Original

intäktsnivåer. Den rörliga avgiften bör utgå med en högre procentandel i högre intäktsskikt.

Kostnaderna för att driva en TV-kanal med ett någorlunda ambitiöst programutbud kan uppskattas till i storleksordningen 800 milj. kr. per år. Upp till ungefär denna intäktsnivå bör koncessionsavgiften sålunda vara jämförelsevis låg. Vid avsevärt högre intäktsnivåer kan däremot av- giften utgöra en betydande andel av intäkterna utan att möjligheterna till långsiktig lönsamhet äventyras.

Jag anser att den fasta delen av avgiften, bestående av ett belopp för varje månad som sändningarna bedrivits, bör utgå med 50 milj.kr. per kalenderår. Upp till en årlig intäkt av 750 milj.kr. per kalenderår bör endast den fasta avgiften erläggas.

Den rörliga avgiften bör utgöra 20 % av de reklamintäkter per ka- lenderår som överstiger 750 men inte 1 000 milj.kr. per år, 40 % av in- täkter som överstiger 1 000 men inte 2 000 milj.kr. och 50 % av intäkter som överstiger 2 000 milj.kr.

Under dessa förutsättningar kommer statens intäkter av koncessions- avgifter att uppgå till följande belopp vid olika nivåer på ”TV-företagets reklamintäkter (milj. kr. per år).

lntäkt 1'—'ast avgift Rörlig avgift Summa

600 50 — 50

800 50 10 60 1 000 50 50 100 1 200 50 130 180 1 500 50 250 300 2 000 50 450 500 2 500 50 700 750

För att olika bulvanarrangemang skall motverkas bör i intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder annonser inräknas intäk— ter som tillförts någon annan, om det framgår av omständigheterna att de utgör sådant vederlag till programföretaget. lntäkterna bör bestäm- mas enligt bokföringsmässiga grunder.

De angivna beloppen bör gälla för år 1992. För följande är bör stor— leken av den fasta avgiften samt de intäktsgränser som gäller för den rörliga avgiften justeras med hänsyn till förändringar i det allmänna prisläget.

Justeringen bör tekniskt gå till så att respektive belopp multipliceras med kvoten mellan konsumenptisindex för oktober året före det aktuel- la året och konsumentprisindex för oktober 1991.

• Sida 14
•  Original

Mitt förslag: Den fasta delen av avgiften skall erläggas med en tolftedel senast den sista i'varje månad. Den rörliga delen av avgiften skall erläggas senast den 31 mars året efter det kalenderår som avgiften avser.

Avgiften skall betalas till kabelnämndcn som också fastställer dess storlek.

Företaget åläggs att senast den 15 februari varje år lämna ka- belnämndcn de uppgifter som behövs för att den rörliga avgif- ten skall kunna bestämmas.

Kabelnämnden får besluta om revision.

Avgift enligt lagen får drivas in.

Skälen för mitt förslag: Den fasta avgiften är som nyss nämnts obero— ende av reklam-TV-företagets intäkter. Det framstår som lämpligt att av- giften erläggs en gång i månaden fr.o.m. månaden efter den då sänd- ningar som grundar avgiftsskyldighet inleds.

För att det skall kunna avgöras om någon rörlig avgift skall erläggas och hur hög avgiften skall vara måste det finnas uppgifter om intäkter- nas storlek under det kalenderår som avgiften avser. Denna del av avgif- ten får därför erläggas i efterskott sedan intäktsförhållandena kunnat re- dovisas samlat. Med hänsyn härtill bör avgiften erläggas före utgången av första kvartalet året efter detta år.

Den sammanhållna myndighet som planeras för radio- och TV- sändningar till allmänheten bör handha upphörd och kontroll av kon- cessionsavgiften (jfr dir. 1991:68). 1 avvaktan på att den nya myndighe- ten kommer till stånd förordar jag att uppgiften skall ävila kabelnämnv den. Det bör också ligga på nämnden att fastställa avgiftens storlek. litt sådant beslut bör kunna överklagas hos kammarrätt.

Eftersom den rörliga avgiften är avhängig av företagets intäkter av reklamförsäljning är det nödvändigt att företaget åläggs att till kabelnämndcn inkomma med de uppgifter som nämnden behöver för att fastställa den rörliga avgiften. Uppgifterna bör lämnas senast den 15 februari. Nämnden bör få förelägga företaget vid vite att lämna uppgifterna. Några regler för vilka uppgifter som skall lämnas eller sättet härför skall rimligen inte behöva regleras i lag. Det är min förhoppning att detta kan lösas i samförstånd mellan nämnden och företaget.

Helt säker på att alla uppgifter är fullständiga och korrekta kan ka- belnämndcn naturligtvis inte vara. Det framstår således som nödvändigt att kabelnämndcn får rätt att besluta om revision av företagets räkenska- per. Detta kan ske i den ordning som finns föreskriven i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Det är emellertid inte lämpligt att kabelnämndcn själv bygger upp någon organisation för detta ändamål. Kabelnämnden hör i stället få rätt att anlita skatteförvalt— ningen för att utföra revisionen. Jag anser vidare att en avgift som den

• Sida 15
•  Original

föreslagna bör få drivas in utan hinder av att det beslut varigenom den har fastställts inte vunnit laga kraft. Det motsvarar vad som gäller för skatter i allmänhet. Jag förutsätter dock att detta inte skall behöva bli aktuellt. Redan den skyldighet att betala ränta som jag snart skall åter- komma till bör vara ett tillräckligt incitament för betalning i rätt tid. Statens fordran på avgift bör vara förenad med förmånsrätt.

2.1.4 Ränta m.m.

Mitt förslag: Någon rätt till skönsmässig uppskattning av företa- gets intäkter skall inte föreligga. I stället åläggs företaget att heta- la ränta på förfallna avgifter oavsett om avgiften har fastställts på den förfallodag som gäller enligt lagen eller ej. Avgift skall betalas inom föreskriven tid även om kabelnämn— dens beslut om avgift överklagas.

Skälen för mitt förslag: Kabelnämnden, och den nya radiomyndighet som senare bör överta kabelnämndens uppgifter enligt denna lag, är in— te beskattningsmyndigheter i egentlig mening. Jag finner det därför inte lämpligt med regler som motsvarar skönstaxering. I stället bör kabel- nämnden få rätt att förelägga företaget vid vite att lämna föreskrivna uppgifter, eller. om uppgifterna är ofullständiga. att komplettera dem. Att ränta skall utgå på förfallna avgifter finner jag självklart. För att sät- ta ytterligare press på bolaget att inkomma med behövliga uppgifter, för- ordar jag också att ränta skall utgå också på avgifter som inte kunnat fastställas. [ått försenat beslut av kabelnämndcn om fastställande av av- giftens storlek kommer alltså att innehålla en uppgift om den ränta fö— retaget på grund av sin försummelse har ådragit sig.

Jag anser också att avgift skall betalas inom föreskriven tid även om kabelnämndens beslut härom överklagas. Ränta skall utgå också på be- lopp som skall återbetalas. För att inte inbetalning till kabelnämndcn skall kunna utnyttjas som en bekväm räntebärande placering av likvida medel bör denna ränta vara lägre än den ränta företaget har att betala på förfallna belopp.

• Sida 16
•  Original

Mitt Förslag: Om det finns särskilda skäl, skall regeringen kunna medge anstånd med betalningen av en avgift. Finns synnerliga skäl kan regeringen medge befrielse från avgiftsskyldigheten. Beslut om befrielse skall dock endast kunna avse en begränsad period.

Kabelnämnden skall ompröva ett beslut som har betydelse för skyldigheten att betala koncessionsavgift eller ränta, om pro- gramföretaget begär det eller det finns andra skäl.

Ett beslut om avgift får inte ändras till företagets nackdel efter utgången tredje året efter det att beslutet om avgift meddelades. Beslutet får inte i något fall ändras efter utgången av sjätte året efter beslutet.

Skälen för mitt förslag: Om företaget råkar i tillfälliga ekonomiska svårigheter av betydelse bör det finnas utrymme att medge anstånd med betalningen. Ett sådant beslut bör det ankomma på regeringen att med- dela.

1 undantagsfall kan det också förekomma att skyldigheten att betala avgift över huvud taget kan framstå som oskäligt betungande. Det bör därför finnas utrymme för regeringen att medge befrielse. En sådan be- frielse bör dock dels vara av ren undantagskaraktär och dels gälla endast för en begränsad tid. En mer långtgående befrielse däremot väcker frå- gan om ändring av lagstiftningen och blir en fråga för riksdagen.

Beslutet bör under vissa förutsättningar kunna omprövas. Med hän- syn till rättssäkerheten bör en begränsning ske i tiden av möjligheten till ändring till företagets nackdel. .Jag föreslår därför att ett beslut om avgift inte skall få ändras till företagets nackdel efter utgången av tredje året efter det att beslutet meddelades. Av rationalitetsskäl bör inte heller hur gamla beslut som helst kunna ändras även om ändringen skulle vara till företagets fördel. Jag föreslår att den gränsen sätts till utgången av sjätte året efter det att beslutet meddelades.

• Sida 17
•  Original

2.2. Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler

Mitt Förslag: Om ett programföretag överträder vissa regler om annonser eller sponsrade program får radionämnden förelägga företaget att följa bestämmelsen. 1-"örcläggandet får förenas med vite.

Bakgrund till mitt förslag: Riksdagens beslut med anledning av prop. 1990/91:149 innebär att en möjlighet öppnas för ett programföretag utanför Sveriges Radio—koncernen att bedriva reklamfinansierade 'l'V- sändningar. Med anledning härav tillfördes radiolagen (19(>o:755)ett an- tal nya bestämmelser. De anger vad som skall gälla för reklam och an- nan annonsering i televisionen samt ger lagstöd för avtalsvillkor om programföretagens rätt att sända reklam mot vederlag m.m. samt spons- rade program. Efterlevnaden av reglerna skall övervakas av radionämn— den.

1 l & radiolagen har det tagits in två nya definitioner. Med reklam förstås ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares av- sättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighct. Med annonstid i televisionen avses sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud— och bildsignatur som markerar att den som sänder unv der den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

[ avtal med programföretaget skall kunna bestämmas om skyldighet att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag el— ler program mot betalning (7 & andra stycket 2).

litt programföretag får inte i programverksamheten mot vederlag el- ler annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Pro- gramföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är (() :$ andra stycket).

För annonser som sänds under annonstid i televisionen gäller bc- stämmelserna i 8 — 15 åå.

I dessa bestämmelser finns bl.a. regler om vad som får förekomma under annonstid i televisionen, om att det skall framgå i vems intresse sändningen sker, om hur stor del av sändningstiden som får avse annon— ser, om hur annonserna får placeras, om att det inte får uppträda vissa personer i annonser och om att vissa annonser inte är tillåtna. Bl.a är annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller annonser som riktar sig till barn, förbjudna.

[ radiolagen ges också lagstöd för avlalsbestämmclscr om program som någon annan än programföretaget har bekostat helt eller delvis. s.k. sponsrade program.

• Sida 18
•  Original

Riksdagens tidigare nämnda beslut med anledning av prop. 1990/91:l49 om radio- och 'l'V-frågor innehåller vissa riktlinjer för vad som bör regleras i avtal mellan staten och det reklamfinansierade TV- företaget om dess rätt att sända sponsrade program.

Med stöd av de angivna lagbestämmelserna och i enlighet med av riksdagen angivna riktlinjer har regeringen slutit avtal med Sveriges 'l'e- levision AB och Nordisk 'l'elevision AB om vad som skall gälla i fråga om sponsrade program som sänds av företagen.

Radionämnden har till uppgift att genom granskning i efterhand övervaka om ett programföretag har utövat sin sändningsrätt enligt 5 & radiolagen enligt bestämmelserna i lagen eller i avtalet mellan regering- en och företaget (17 5 första stycket radiolagen).

Radionämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter samt ersättare. En av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordfö- rande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordi- narie domare. ((i 5 förordningen (1988:339) med instruktion för radio— nämnden - enligt förslag i prop. 1991/92:5'3 i stället 17 & tredje stycket radiolagen).

Om avtalet mellan regeringen och ett programföretag föreskriver det- ta skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden. i vilket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i radiolagen eller avtalet (17 å andra stycket radiolagen).

Skälen för mitt förslag: När reklamfinansierade televisionssändningar inleds i Sverige kan de nuvarande sanktionerna för överträdelser av reg— lerna i radiolagen och avtalen mellan programföretagen och staten visa sig otillräckliga. Det bör därför införas mer effektiva sanktioner för överträdelser av vissa sådana regler.

Gällande ordning för övervakning av hur programföretagen utövar sin sändningsrätt är utformad mot bakgrund av Sveriges Radio- koncernens verksamhet. Granskningen har avsett dels radiolagens regler om opartiskhet och saklighet och demokratiska värderingar i program- verksamheten. dels bestämmelserna i avtalen om genmälen och herikti— ganden, respekt för den enskildes privatliv, sändning av meddelanden från myndigheter samt progiamverksamhetens inriktning. Om radio- nämnden finner att ett programföretag har brutit mot bestämmelserna i radiolagen eller avtalet skall fi'iretaget redogöra för nämndens beslut i si- na sändningar. l avtalen med staten finns också en möjlighet för staten att säga upp avtalen om det finns anledning att anta att programföreta- gen i väsentlig mån har brutit mot lagen eller avtalen.

Denna ordning har i stort sett fungerat väl. 1 de flesta fall synes ra— dionämndens tolkningar ha accepterats av programft'iretagen. Möjlighe- ten att säga upp avtalet på grund av väsentliga avtalsbrott har aldrig ak- tualiserats.

När ett programföretag får rätt att finansiera sändningarna genom att sända reklam mot vederlag förändras emellertid situationen. 1 motsats till vad som har gällt tidigare kan prt')gramf("iretaget få direkt ekonomisk vinning av att bryta mot de regler som gäller för programverksamheten.

• Sida 19
•  Original

Sådana överträdelser kan tänkas vara av olika slag. Det som ligger närmast till hands är att programföretaget inte följer de regler som på olika sätt begränsar möjligheten att sända reklam eller att sponsorsfinan- siera program. Sådana begränsningar gäller t.ex. annonsernas andel av den totala sändningstiden, hur annonserna får placeras i programmen eller att vissa slag av program inte får vara sponsrade. Även andra reg- ler, t.ex. om programutbudets sammansättning, kan i och för sig uppfat- tas som stridande mot verksamhetens ekonomiska mål.

Enligt min mening är de nuvarande sanktionerna inte tillräckliga för att man skall kunna vara säker på att respekten för gällande bestämmel— ser skall upprätthållas när det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag. Skyldigheten för programföretaget att i sändning redogöra för radio- nämndens "fällande" beslut torde inte ensam verka avhållande om före- taget kan göra stora ekonomiska vinster på att bryta mot bestämmelser- na. lin så drastisk åtgärd som att säga upp avtalet kan knappast tillgripas annat än i extrema situationer.

Vad som enligt min mening behövs är en möjlighet att motverka värdet för företaget av att överträda reglerna genom att göra regelbrottcn ekonomiskt olönsamma. Viten är en sanktion som har denna egenskap. litt vitesbelopp skall bestämmas så att det kan antas att den det gäller kommer att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Ett pro- gramföretag som finner att upprepade överträdelser av reglerna leder till en ekonomisk belastning som motsvarar eller överstiger intäkten kom- mer därför att avstå från fortsatta överträdelser.

Mot denna bakgrund anser jag att radionämnden bör ges möjlighet att förelägga vite vid överträdelser av vissa regler i radiolagen eller i av- talet mellan staten och programföretaget.

lin sådan regel är tillåten enligt den av riksdagen numera antagna yt- trandefrihetsgrundlagen. som träder i kraft den 1 januari 1992. Där an— ges nämligen att det i lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansätt- ning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordi- narie domare skall granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt än genom tråd. står i överensstämmelse med de föreskrifter cl- 1er andra villkor som gäller för sändningarna. En sådan nämnd får en- dast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifter— na eller villkoren. 1 lag får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol (7 kap rl ä).

• Sida 20
•  Original

Mitt förslag: Radionämnden skall vid vite kunna förelägga pro- gramföretaget att följa bestämmelserna i fall av överträdelse av radiolagens regler om

- annonstidcns längd (13 5 första och andra stycket. H 5), — annonsernas placering ( 15 å), - att annonser med reklam inte får vända sig till barn under12 årtll och 15 55),

- att annonser inte får syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarkna- den (l() ä),

— att det av en annons skall framstå i vems intresse sändningen

sker och att vissa personer inte får uppträda i annonser (l) ä).

Vitesföreläggande skall vidare få tillgripas vid överträdelse av bestämmelser i avtal som med stöd av 7 5 andra stycket radiola- gen ingåtts mellan staten och programft'iretaget om skyldighet för programföretaget att

- inte sända reklam mot vederlag eller program mot be— talning,

— lämna uppgift om vem bidragsgivaren är om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis.

Vitcsföreläggande skall slutligen kunna användas vid överträ— delse av bestämmelser i avtal med stöd av 13 & tredje stycket ra- diolagen om högsta tillåtna sändningstid för annonser.

Skälen för mitt Förslag: l:".tt vitesföreläggande innebär att ett program- företag som har överträtt en vi:-s regel kan åläggas att. om det ännu en gång bryter mot regeln, betala ett penningbelopp till staten. Om vitesbe— loppet sätts tillräckligt högt ett vitesföreläggande verkningsfullt. fått pro— gramföretag som har ett vitesföreläggande hängande över sig kan förvän— tas vara extra försiktigt för att inte riskera att åter bryta mot regeln.

Just på grund av att vitesförelägganden är effektiva bör de användas med försiktighet inom radio- och TV—området. Det är t.ex. inte alls lämpligt att använda sig av vitesförelägganden när det gäller brott mot reglerna om opartiskhet och saklighet eller programutbudets samman- sättning. På dessa områden skulle hot om viten kunna leda till att pro- gramföretagen iakttog alltför stor försiktighet när de behandlade kontro- versiella frågor.

Vitesförelägganden bör inte heller kunna förekomma om man kan riskera att komma i konflikt med utgivarens grundlagsenliga ensamrätt att bestämma vad en sändning skall innehålla. Därför bör sådant före- läggande inte kunna tillgripas vid överträdelse av radiolagens förbud mot diskriminering av annonsörer eller av avtalsbestämmelser om gen- mäle och beriktigande.

Ett vitesföreläggande framstår däremot som lämpligt i fråga om över- trädelser av regler om annonser och sponsrade program. Dessa regler

• Sida 21
•  Original

har i huvudsak tillkommit som ett resultat av en avvägning mellan pro- gramföretagets och publikens intressen. Om sanktit'msmt'ijligheterna är alltför svaga finns det en risk att programförctagen inte kommer att re- spektera reglerna. l)e skäl emot vitesförelägganden som kan anföras i fråga om vissa andra regler finns inte när det gäller annonser och spons— rade program.

l)e regler som jag syftar på gäller den högsta tillåtna mängden an- nonser, hur annonserna får placeras i programmen. samt — i förekom- mande fall — om att ett programföretag inte får sända betalda annonser. Även de regler som syftar till att annonser och sponsrade program klart skall kunna skiljas från det övriga programutbudet samt regler som av- ser att motverka viss annonsering eller att de restriktioner som gäller för TV-annonsering kringgäs genom sponsring av program, är sådana att det är motiverat med en så verkningsfull åtgärd som ett vitesföreläggande.

• Sida 22
•  Original

3. Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu anfört har inom kuIturdepartementet upprät— tats förslag till 1. lag om koncessionsavgift på televisionens område, 2. lag om ändring i lagen (l()7l:lt)72) om förmånsberättigade skattefor- dringar m.m. 3. lag om ändring i radiolagen tj l%o:755).

Lagförslagen har granskats av lagrådet. Lagförslagen under 1 och I! har upprättats i samråd med statsrådet

Lundgren.

• Sida 23
•  Original

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område

Allmänt

Den avgift som nu föreslås är att betrakta som en skatt (se närmare hä- rom avsnitt 2.l.l). Det finns emellertid vid varje tillfälle inte merän en skattskyldig. Att i detta fall infoga denna avgift i någon befintlig skatte- författning låter sig knappast göras. Avgiften har därför reglerats i en särskild lag. Vid utformningen av denna har eftersträvats en enkel regle- ring med så få bestämmelser som möjligt. Det kan antas att de flesta uppkommande frågor om uppgiftslämnande etc. kan lösas i samförstånd mellan kabelnämndcn och företaget.

Lagrådet har föreslagit att det remitterade lagförslaget redigeras om och kompletteras på några punkter. Lagrådets förslag innebär inte nå— gon saklig ändring i fråga om koncessionsavgiftens storlek och kon— struktion. Lagförslaget har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Specialmotiveringcn har anpassats härtill. lindast i de fall lagrådets yt- trande föranlett sakliga förändringar eller kompletteringar av betydelse, har detta särskilt anmärkts i texten nedan.

Avgiftsskyldighet

1 5

Av paragrafen framgår att koncessionsavgift kommer ifråga endast för ett företag som har tillstånd till rikstäckande 'l'V-sändningar i form av rundradiosändningar. Det är dock inte varje tillstånd som för med sig avgiftsskyldighet. Det krävs sålunda att tillståndet innehas av ett företag som dessutom har rätt att sända reklam mot vederlag och att företaget är ensamt om att få sända reklam i rundradio. lagen har alltså vid varje tillfälle endast en adressat. Att företaget har rätt att sända reklam inne- bär i detta sammanhang att det i avtalet med staten inte intagits någon regel om reklamförbud med stöd av 7 & andra .rlyr'lu't l radiolagen. Se närmare den allmänna motiveringen avsnitt 2.1.1.

• Sida 24
•  Original

Beräkning av avgift

25

Enligt paragrafen består avgiften av två delar, en fast som regleras i 3 5 och en rörlig vars konstruktion framgår av 4 5.

Av bestämmelsen framgår också att det är först när företaget utnytt- jar tillståndet som det blir avgiftsskyldigt. För att avgiften inte alltför mycket skall styra vid vilken tidpunkt sändningarna skall inledas, har avgiftsskyldighetens inträde bestämts till månaden efter den då sänd- ningsverksambeten påbörjas med stöd av tillståndet.

Det kan naturligtvis förekomma att företaget innan den reguljära sändningsverksamheten inletts, vill testa utrustningen. Om dessa prov— sändningar har en till tid och omfattning begränsad omfattning bör det kunna sägas att sändningsverksamheten inte inletts och avgiftsskyldighet alltså inte inträtt. Det kan påpekas att detta enbart har avseende på av- giftsskyldighetens inträde. Radiolagen innehåller t.ex inte någon bestäm- melse om provsändningar varför dess regler torde gälla för alla typer av sändningar.

Lagrådet har föreslagit att vad som ovan sägs om provsändningar bör få ett uttryck i lagtexten. l.)etta återfinns i andra stycket.

35

Den fasta delen av avgiften består enligt första stycket av en avgift för varje månad som sändningar bedrivs. Som sändningar bör inte heller i detta sammanhang räknas rena provsändningar, t.ex. under en begrän- sad tid av dygnet (jfr 2 5 andra stycket). Om företaget är osäkert på om sändningsverksamheten är avgiftsgrundande kan det få den saken prö- vad enligt 5 5 andra stycket. Månadsavgiften är så anpassad att den i nu- varande kostnadsläge skall ge ett årligt belopp om 50 miljoner kronor.

Enligt andra stycket skall den fasta delen av avgiften justeras med hänsyn till förändringarna i penningvärdet. Det sker genom att konsu- mentprisindex (.Kl'l) för oktober månad året före det år avgiften avser divideras med KPI för oktober 1091. Den fasta delen av avgiften multi- pliceras med den sålunda erhållna kvoten. Kabelnämnden bestämmer storleken av den fasta delen av avgiften enligt 5 5 första stycket. Belop- pet skall avrundas nedåt till hela tusental kronor. Storleken av månads- avgiften skall bara bestämmas en gång per år. Den allmänna motivering— en till reglerna om avgiftens konstruktion finns i avsnitt 2.1.2.

45

Den rörliga delen av avgiften är enligt första styr/tet beroende av företa- gets intäkter under ett kalenderår av reklamförsäljning. Det är här fråga om bruttointäkt av reklamförsäljningen utan avdrag för marknadsföring eller andra kostnader för inkomstens förvärvande. Däremot faller intäk- ter av andra verksamheter, t.ex försäljning av producerade program till andra '1'V-företag, utanför begreppet. Det bör också noteras att det är

• Sida 25
•  Original

fråga om vad som utgör företagets vederlag. l-iventuella förmedlingspro- visioner till fristående agenter etc. ingår således inte i underlaget.

Andra och tredje styckena innehåller vissa regler till skydd mot illoja— la förfaranden vid redovisningen. Framgår det av omständigheterna att en intäkt som tillförts någon annan, t.ex ett programföretaget närstående bolag, i verkligheten utgör vederlag till programföretaget för reklamför- säljning, skall även denna betalning inräknas i underlaget för den rörli- ga avgiften. Om detta beslutar kabelnämndcn genom att det, enligt () $ andra stycket, är nämnden som på grundval av företagets uppgifter fast- ställer dcn rörliga avgiften. lntäkterna skall bestämmas enligt bokför- ingsmässiga grunder.

Också beloppsgränserna skall enligt fjärde stycket justeras på ett sätt som motsvarar tlet som anges i 3 _$ andra stycket i fråga om den fasta dc— len av koncessionsavgiften.

Fastställande och beräkning av avgift

55

Paragrafen har, i enlighet med lagrådets förslag. utformats något annor- lunda än i det remitterade förslaget. Av första styr-kat framgår att kabel- nämnden före den 1 januari varje år skall fastställa månadsavgiften för det följande året. Det är alltså inte meningen att nämnden skall meddela ett särskilt beslut för varje månad. Betalningsskyldigheten inträder re- dan i och metl att sändningsverksamhet bedrivs. Om emellertid företa- get är osäkert på om det är skyldigt att betala den fasta delen av avgiften för en viss månad kan det få saken prövad. Detta framgår av andra stycket. litt sådant beslut kan enligt 11 $ överklagas till kammarrätt. I övrigt skall kabelnämnden inte fatta några beslut om skyldighet att heta— la avgift enligt 3 $ om tlet inte behövs för verkställighet enligt 14 $. Sis- ta meningen utgör ett förtydligande som tillkommit på förslag av lagrå- det.

Tredje stycket anger förfallodagen för den fasta delen av avgiften. Den fasta delen skall således betalas före utgången av den månad som avgiften avser.

65

Lagrådet har föreslagit att programföretaget blir skyldigt att till en be- stämd tidpunkt lämna kabelnämndcn de uppgifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av avgiften och att kabelnämndens skyldighet att meddela beslut om avgiftens storlek görs beroende av att programfö- retaget fullgjort sin uppgiftsskyldighet i rätt tid. Kabelnämnden skall meddela beslut snarast möjligt efter det att skyldigheten l'ullgjorts. Betal— ningsterminen föreslås bli bestämd i anslutning till vad som föreskrivs om beslutstidpunkten. l-"örslaget har utformats i enlighet med vad lagrå— det föreslagit. lförsta stycket åläggs företaget att lämna de uppgifter som behövs för att kabelnämndcn skall kunna fastställa den rörliga avgiften.

• Sida 26
•  Original

Uppgifterna skall lämnas senast den 15 februari varje år. Lämnas inte Prop. 1991/92:78 sådana uppgifter, eller är uppgifterna ofullständiga. får kabelnämndcn förelägga bolaget vid vitc att fullgöra sin skyldighet.

1 andra stycket anges att kabelnämndens beslut om den rörliga avgif- ten skall fattas senast den 1 mars året efter det kalenderår avgiften avser. På förslag av lagrådet har införts ett förtydligande genom vilket framgår att kabelnämndcn, om företaget inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet, skall besluta snarast möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Detta får särskild betydelse i förhållande till bestämmelserna om ränta i 7 $.

Kabelnämnden har inte rätt att skönsmässigt uppskatta företagets in- täkter. Några särskilda regler för hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras har inte ansetts erforderligt-t.

Av tredje stycket framgår att den rörliga delen av avgiften skall heta- las senast den 31 mars om kabelnämndcn har meddelat beslut om avgif- ten senast under mars månad. 1 annat fall skall avgiften betalas så snart kabelnämndcn meddelat beslut om avgiften. Att företaget kan dra på sig ränta genom att inte i tid lämna uppgifter framgår av 7 $ andra stycket. Detta kan medföra att företaget finner skäl att göra en a conto betalning i avvaktan på ett beslut.

75

lförsta stycket anges att ränta utgår på avgift enligt denna lag från förfal— lodagen. Vilken förfallodagen är framgår av 5 $ tredje stycket och () $ tredje stycket. Kabelnämnden beslutar om ränta skall utgå. Räntesatsen är den som anges i 6 $ räntelagen, dvs. för närvarande diskontot plus åt— ta procentenheter.

Som tidigare nämnts har kabelnämnden inte tillagts någon rätt att "skönstaxera" företaget. För att företaget inte skall vinna något på att fördröja kabelnämndens beslut har därför regeln i andra stycket tillkom— mit. Den innebär att avgiften löper med ränta från den 31 mars även om kabelnämndcn inte fattat något beslut.

1 tredje stycket anges att kabelnämndcn beslutar om ränta. Se närma— re om ränta i avsnitt 2.1.4.

8.5

lförsta stycket anges att betalningen skall ske till kabelnämndcn. Som framgått av avsnitt 2.1.3. är det-:a att se som en temporär lösning. Be- stämmelsen att betalning skall ske genom insättning på ett särskilt post- girokonto etc. är i sig av förordningskaraktär. Genom att bestämmelsen tas in i lagen undviks en särskild förordning i ämnet.

Andra och tredje styckena motsvarar 2” $ lagen (BMW:-41) om 'l'V- av- gift. Den räkning som omtalas är det s.k rundradiokontot. llur medlen skall förvaltas bestäms genom avtal mellan staten och Sveriges Radio AB.

• Sida 27
•  Original

Återbetalning

99'

Om företaget har betalat in för mycket. skall det överskjutande belop- pet. enligt första stycket betalas tillbaka.

Av andra stycket framgår att även på avgift som skall återbetalas skall ränta utgå, dock med en lägre procentsats än enligt 7 $. Bestämmelsen gäller alla fall av återbetalning. Det kan vara återbetalning på grund av att kammarrätt ändrat kabelnämndens beslut. återbetalning på grund av ändring av kabelnämndens beslut enligt lll $ eller återbetalning helt en— kelt därför att företaget betalat in för mycket. Också om sådan ränta be- slutar kabelnämnden.

Omprövning och överklagande m.m.

lf) $

På förslag av lagrådet har 111 $ utformats i närmare anslutning till 4 kap. 3 och 6 $$ lagen (1084:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

1 andra stycket begränsas möjligheterna till ändring i tiden. Ändring till företagets nackdel får inte ske efter utgången av tredje året efter det år då det ursprungliga beslutet meddelades och inte i något fall, dvs. inte ens till företagets fördel. får ändring ske efter utgången av sjätte året ef- ter det då det ursprungliga beslutet meddelades.

ll$

Kabelnämndens beslut om avgift och om ränta får överklagas till kam- marrätt. Det gäller beslut om fastställande av avgiftens storlek enligt 5 och () $$ beslut om att betalningsskyldighet föreligger för viss tid enligt 5 $ andra stycket, beslut om föreläggande av vite enligt () $ första stycket, beslut om ränta enligt 7 och () $$ samt beslut om ändring enligt lt) $. Av 27 $ förvaltningslagent19861223) följer att kabelnämndcn skyndsamt skall ompröva det överklagade beslutet. Andra beslut än de uppräknade får inte överklagas.

Av tredje stycket framgår att ett överklagande inte befriar företaget från skyldigheten att betala avgift eller ränta.

Av tredje stycket framgår att ett överklagande inte befriar företaget från skyldigheten att betala avgift.

• Sida 28
•  Original

12$

Om det finns särskilda skäl får regeringen medge anstånd med betalning av avgiften. Finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse från skyldigheten att betala avgift för en viss period. Av det sista uttrycket skall framgå att regeringen aldrig får för obestämd tid medge befrielse. Det synnerliga skälet skall således vara övergående. En allmän konjunk- turnedgång bör normalt inte vara ett särskilt skäl till anstånd med betal- ningen och självfallet inte ett synnerligt skäl som kan ge befrielse från avgiften. Ett sådant kan i stället föreligga om företaget har stora förfallna avgifter men p.g.a. olyckshändelse eller andra extraordinära omständig— heter, kan förväntas få små eller inga intäkter under en övergående tid. Den allmänna motiveringen till reglerna om anstånd och befrielse finns i avsnitt 2.1.5.

13$

Kabelnämnden får besluta om revision. Den behöver emellertid inte själv utföra revisionen. Detta kan uppdras åt skatteförvaltningen. Av för— ordningen (1990:1293) med förordning för skatteförvaltningen framgår att till skatteförvaltningen räknas riksskatteverket och skattemyndighe- terna i länen. För revisionen gäller reglerna i 3 kap. 7—15 $$ lagen om punktskatter och prisreglering9avgifter i tillämpliga delar. [)är stadgas om hur revisionen får ske, vad som får granskas, vad som får tas om hand, om kvitto och skyldighet att underrätta företaget om resultatet av revisionen etc. Även om kabelnämnden får uppdra åt skatteförvaltning- en att utföra revisionen har nämnden själv ansvaret för att den går rätt till.

Revisionen får naturligtvis inte syfta till annat än att finna underlag för ett beslut om avgift. Med hänsyn till att de uppgifter kabelnämndcn behöver hänför sig endast till vederlag för annonser bör det inte före- komma att revisionen kommer i konflikt med reglerna i yttrandefrihets— grundlagen om meddelarskydd etc. Det bör också ligga i företagets in- tresse att uppgifter om reklam hålls skilda från uppgifter om källor etc. 1-'.n eventuell revision bör dock alltid med tanke på vikten av meddelar- skyddet bedrivas med försiktighet.

Verkställighet

l4$

Avgift enligt denna lag får drivas in så snart den är förfallen till betal— ning. Det innebär att någon särskild exekutionstitel inte erfordras. Reg— lerna i 5 kap. 16—17 $$ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller i tillämpliga delar. llärav följer bl.a ett solidariskt ansvar för en företrädare för företaget som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet un- derlåter att betala in avgiften i rätt tid och ordning(se 17 $ nämnda lag). Observera att det för indrivning inte erfordras att ett beslut vunnit laga kraft. F.tt överklagande medför ju inte att l't'it'fallodagen förskjuts.

• Sida 29
•  Original

Enligt 64 $ uppbördslagen (1953172) skall en sådan statens fordran som får utmätas utan föregående dom drivas in i samma ordning som skatt och dessutom skall restavgift utgå. Med hänsyn till den betydande förpliktelse att betala ränta som företaget drar på sig om det inte betalar i rätt tid finns inte behov av att också restavgift skall utgå. 1 andra stycket föreskrivs därför att restavgift inte skall utgå.

4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

1 5 I en ny punkt 8 tas den nu föreslagna avgiften om koncessionsavgift på televisionens område upp bland dem som är förmånsberältigade enligt |] $ förmånsrättslagen (allmän förmånsrätt).

Lagrådet har anfört att den ränta på avgift som skall betalas enligt förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område torde va— ra att anse som sådan ränta som enligt 2 $ andra stycket förmånsrättsla- gen (1()7():()7()) omfattas av förmånsrätt (jfr. specialmotiveringen till fö— revarande paragraf. prop. 19711142 s 43). Jag har ingenting att invända mot lagrådets slutsats.

4.3. Förslaget till ändring i radiolagen (1966:755)

17 a 5 1 radiolagen införs en bestämmelse som ger radionämnden rätt att vid vite förelägga ett programföretag att följa vissa av de bestämmelser om reklamens innehåll, placering e.dyl som ftnns i 8- 15 $$. Stöd för en så— dan sanktion finns i 7 kap. 4 $ yttrandefrihetsgrundlagen.

De bestämmelser som sanktioneras på detta sätt är reglerna om an- nonstidens längd (13 $första och andra stycket, 14 $), annonsernas Pla— cering (15 $). att annonser med reklam inte får vända sig till barn under 12 år (11 och 15 $$), att annonser inte får syfta till att vinna stöd för po- litiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarkv naden (lll $). att det av en annons skall framstå i vems intresse sänd- ningen sker och att vissa personer inte får uppträda i annonser (() $).

Även vissa bestämmelser i avtal mellan staten och programföretaget omfattas av denna bestämmelse. Det gäller sådana som ingåtts med stöd av 7 $ andra stycket om skyldighet för programföretaget att inte sända reklam mot vederlag eller program mot betalning (7 $ andra stycket 1). att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag el- ler program mot betalning(7 $ andra stycket 2), att om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgi- varen är(7 $ andra stycket 3), samt bestämmelser med stöd av 13 tredje stycket om högsta tillåtna sändningstid för annonser.

Det kan i detta sammanhang vara skäl att påminna om eensurförbu- det i yttrandefrihetsgrundlagen. Radionämnden bör således vara varsam med formuleringen av föreläggandet så att man inte därigenom förbjtt— der sändandet av ett visst program.

• Sida 30
•  Original

5. Hemställan Prop. 1991/92z78

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om koncessionsavgift på televisionens område, 2. lag om ändring i lagen (1971111172) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., 3. lag om ändring i radiolagen (”166755").

• Sida 31
•  Original

6. Beslut Prop. 1991/92:78

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 32
•  Original

Bilaga 1

Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till Lag om koncessionsavgift: på televisionens område

Härigenom föreskrivs följande.

Skyldighet att betala avgift

1 $ Koneessionsavgift skall betalas till staten enligt denna lag för till- stånd enligt 5 $ radiolagen (1966755) att i hela landet sända televisions- program i rundradiosändning.

Skyldigheten att betala avgift gäller för ett företag som dels har rätt att sända reklam mot vederlag i en sådan sändning som avses i första stycket, dels är ensamt om att ha sådan rätt här i landet.

2 $ Avgiftsskyldigheten inträder månaden efter den då sändningsverk- samheten påbörjas med stöd av tillståndet.

Beräkning av avgift

3 $ Koneessionsavgiften består av en fast och en rörlig del.

Den fasta delen består av en avgift för varje månad under vilken sänd— ningar har bedrivits. Månadsavgiften är 4 167 01111 kronor.

Den rörliga delen av avgiften beräknas för ett kalenderår i sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör företagets vederlag för att sän- da annonser och tas ut med

- 20 procent av de intäkter som överstiger 750 men inte ! ()tltl miljo- ner kronor,

- 40 procent av de intäkter som överstiger 1 (1111) men inte 2 ()(111 mil- joner kronor och

- 50 procent av de intäkter som överstiger 2 (_)00 miljoner kronor. Med intäkt till företaget likställls betalning som sker till någon annan under sådana förhållanden att det står klart att det rör sig om vederlag till företaget för att sända annonser. —

lntäkterna skall periodiseras enligt bokföringsmässiga grunder. Den fasta delen och beloppgränserna för den rörliga delen av avgiften skall varje år justeras enligt 4 $.

4 & Avgiften enligt 3 $ skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex i oktober månad året före det år av- giften avser och konsumentprisindex i oktober månad 1991. Den skall avrundas nedåt till närmaste hela tusental.

• Sida 33
•  Original

Propositionens huvudsakliga innehåll I Propositionens lagförslag 2 Proposition om koncessionsavgift på televisionens område m.m. 8 1 Inledning 8 2 Allmän motivering 10 2.1 Koneessionsavgiften 10 2.1.1 Förslagets huvuddrag 10 2.1.2 Avgiftens konstruktion 12 2.1.3 Hur avgiften skall erläggas m.m. 14 2.1.4 Ränta m.m. 15 2.1.5 Anstånd, befrielse och ändring 16 2.2 Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler 17 2.2.1 Förslagets huvuddrag 17 2.2.2 Vilka regler skall vitessanktioneras') 20 3 Upprättade lagförslag 22 4 Specialmotivering 23 4.1 Förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område 23 4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. 29 4.3 Förslaget till ändring i radiolagen (19661755) 29 5 Hemställan 30 6 Beslut 31 Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag 32 Bilaga 2 Lagrådet 39