Punktskatterna och EG : delbetänkande

SOU 1994:74

Sida 8
Original

SOU 1994:74

Innehåll

Sammanfattning

Förkortningar

Förteckning över EG-direktiv

Utredningsuppdraget

Författningsförslag

11 13 15

17 17

1. Förslag till lag om tobaksskatt

2. Förslag till lag om alkoholskatt

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt— skatter och prisregleringsavgifter

1 Inledning 2 EG:s punktskatteregler 2.1 Allmänt 2.2 Beskattningsförfarandet i EG 2.2.1 Några centrala begrepp 2.2.2 Beskattningsförfarandets huvudprinciper — Skatteplikten — Betalningsskyldighetens inträde — Skatteuppbörden 2.2.3 Särskilda bestämmelser rörande suspensions- ordningen 2.2.4 Krav på dokument m.m. 2.2.5 Återbetalning av skatt 2.3 De olika punktskattema i EG:s regelverk 2.3.1 Tobak — Cigarretter — Övriga tobaksprodukter 2.3.2 Alkohol — Öl — Vin — Starkvin — Spritdrycker — Cider m.m.

47 47 48 48 49 49 49 50

51 53 54 54 55 55 56 57 57 58 58 59 59

Sida 9
Original

6 Innehåll 3 Svenska punktskatteregler 61 3.1 Beskattningsförfarandet i Sverige 61 3.2 De olika svenska punktskattema 63 3.2.1 Tobaksskatten 63 3.2.2 Dryckesskatten 64 3.2.3 Reklamskatten 67 3.2.4 Försäljningsskatten på motorfordon 68 3.2.5 Spelskatt, stämpelskatt m.m. 69 4 Överväganden 7 1 4.1 Inledning 71 4.2 Beskattningsförfarandet för tobaks- och alkoholskattema 72 4.3 Tobaksskatten 74 4.3.1 Cigarretter, cigarrer, cigariller och röktobak 74 4.3.2 Snus och tuggtobak 76 4.4 Alkoholskatten 76 4.4.1 Öl 77 4.4.2 Vin m.m. 78 4.4.3 Spritdrycker m.m. 79 4.5 Reklamskatten 8 1 5 Specialmotivering 83 5.1 Lagen om tobaksskatt 83 5.2 Lagen om alkoholskatt 126 5.3 Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam 139 5.4 Lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 140 5.5 Behov av viss följdlagstiftning 140

Statsfinansiclla effekter 141

SOU 1994:74

Sida 10
Original

SOU 1994:74

Sammanfattning

Inledning

Ett svenskt medlemskap i EG innebär att betydande ändringar på punktskatteområdet behöver göras. Sverige måste införa det beskattnings- förfarande och den beskattningsteknik som EG utvecklat för produkterna tobak, alkohol och mineraloljor. Beskattningsförfarandet vid handeln med andra EG—länder får inte bygga på formaliteter i samband med gränspas— seringar då några gränskontroller inte får förekomma. Sådana punktskat- ter som inte kräver beskattningsåtgärder vid gränsen kan emellertid behållas även i fortsättningen.

I betänkandet lägger utredningen fram förslag till EG-anpassade skatte- regler för tobaks- och alkoholbeskattningen. Frågan om EG-anpassningen på mineraloljeskatteområdet behandlas av Energiskatteutredningen (Fi 1992:15).

Beskattningsförfarandet för tobaks- och alkoholskatterna

De gemensamma förfarandereglema för de tre varugrupperna tobak, alkohol och mineraloljor regleras i ett särskilt direktiv, 92/12/EEG, det s.k. cirkulationsdirektivet. Regelsystemet är komplicerat och avviker i hög grad från det beskattningssystem som nu tillämpas i Sverige. De skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera fritt, dvs, utan beskattnings— konsekvenser vid gränspasseringar, mellan medlemsländerna ända tills varorna når den slutlige konsumenten. Beskattning skall ske i konsum- tionslandet. Regelsystemet bygger på vissa centrala begrepp, nämligen

a) upplagshavare: en fysisk eller juridisk person som av myndig- heterna i ett medlemsland givits tillstånd att som ett led i sin näringsutövning, i ett skatteupplag framställa, bearbeta, lagra och förflytta skattepliktiga varor utan att skatten förfaller till betalning; en upplagshavare skall ställa säkerhet för skattens betalning,

b) skatteupplag: plats där en upplagshavare bedriver sådan verksam— het som anges i a),

c) registrerad varumottagare: en fysisk eller juridisk person som inte är upplagshavare men som av myndigheterna i ett medlemsland har fått tillstånd att under suspension av skatten ta emot skattepliktiga

Sida 11
Original

Sammanfattning

varor från en upplagshavare i ett annat medlemsland; en registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för skattens betalning; skatten förfaller till betalning när den registrerade varumottagaren får varorna i sin besittning samt

e) oregistrerad varumottagare: en fysisk eller juridisk person som inte är upplagshavare men som under suspension av skatten mera undantagsvis får ta emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat medlemsland; skatten förfaller till betal— ning och skall betalas i samband med att den oregistrerade varu- mottagaren får varorna i sin besittning; varumottagaren skall vidare innan leveransen till honom påbörjas dels till myndigheterna an— mäla förhållandet, dels ställa säkerhet för skattens betalning.

EG:s cirkulationsdirektiv innebär således krav på en betydande om- läggning av de regler som avser vem som är skattskyldig och när skatt— skyldigheten inträder. Dessa regler ersätter de nuvarande svenska bestäm- melserna om skattskyldighet m.m. i de olika punktskattelagarna. EG- direktivet innebär dessutom att nya regler av kontrollkaraktär (t.ex. ledsagardokument), återbetalningsregler m.m. måste införas. Utredningen föreslår att den nuvarande svenska förfarandelagen behålls i princip oförändrad och att de nya EG-anpassade reglerna införs i respektive punktskattelag.

Tobaksskatten

Utredningen föreslår att en helt ny lag om beskattning av tobaksvaror införs eftersom en svensk EG-anpassad tobaksbeskattning kräver om— fattande ändringar. EG-direktiven på tobaksskatteområdet omfattar skatt på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak. Gemensamt beskattnings- system saknas för snus och tuggtobak, som dock kan beskattas nationellt om beskattningsåtgärder inte krävs i samband med gränspasseringar till och från EG-området. I utredningens förslag till ny tobaksskattelag har införts särskilda regler för beskattning av snus och tuggtobak.

För cigaretter innebär EG-reglerna att punktskatt obligatoriskt skall tas ut i två delar. En del skall tas ut i ett fast belopp per cigarett, och den andra delen som en viss procentsats av detaljhandelspriset. Utredningen föreslår en sådan uppdelning i en fast del om 51 öre per cigarett och i en del som utgör 15,2 % av detaljhandelspriset. Under en ettårig övergångs- tid föreslås emellertid en enhetlig styckesskatt på 73 öre per cigarett.

EG:s regler om skattenivåer på tobaksvaror är för cigarettemas del utformad så att punktskatten måste uppgå till minst 57 % av detalj- handelspriset. Den svenska cigarettbeskattningen uppfyller inte det kravet. Sverige har dock i förhandlingarna med EG uppnått en fyraårig övergångsperiod i detta hänseende. Mot bakgrund härav bygger vårt förslag på en oförändrad svensk skattenivå på cigaretter.

För cigarrer, cigariller och röktobak föreslår utredningen i princip oförändrade beskattningsregler.

SOU 19994174

Sida 12
Original

SOU 19994z74 Sammanfattning 9

Alkoholskatten

Det svenska beskattningen av öl, vin och sprit är sedan den 1 juli 1992 helt relaterad till alkoholhalten och reformen innebar ett väsentligt närmande till det av EG beslutade beskattningssystemet av alkohol. Det svenska systemet överensstämmer ändå inte med EG-reglerna på en rad punkter. De nuvarande begreppen i den svenska lagen om dryckesskatt, som anknyter till alkohollagstiftningen, måste ändras. Ändringar måste även göras vad gäller avgränsningen av det skattepliktiga området. Ändringarna är så pass omfattande att utredningen föreslår en helt ny lag om alkoholskatt.

Utredningen föreslår att den svenska beskattningen på öl, liksom hittills, relateras till alkoholstyrkan. EG-reglema tillåter dock inte någon progressivitet, så det nuvarande progressiva inslaget i den svenska skatteskalan för öl måste slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter och volymprocent alkohol, lika för alla ölsorter. Utredningen föreslår att den nya skattenivån för öl skall anges till 2,27 kr per liter och volymprocent alkohol, vilket innebär att statens skatteintäkter från försäljning av starköl blir oförändrade jämfört med nuvarande regler.

EG-reglema tillåter att en reducerad skattesats får tillämpas för öl med en alkoholstyrka under 2,8 volymprocent. Reduktionen medger även att en s.k. O—skattesats tillämpas. Utredningen föreslår att så sker för s.k. lättöl, dvs. öl med en alkoholhalt under 2,25 volymprocent.

För s.k. folköl, dvs öl med en alkoholstyrka om mer än 2,25 men högst 3,5 volymprocent innebär den EG-anpassade proportionella skatteskalan en kraftig skattehöjning. I förhandlingarna med EG om ett svenskt medlemsskap har dock överenskommits om en treårig övergångs- period, under vilken en reducerad skattesats kan tillämpas för folkölet. Utredningen föreslår därför en övergångsbestämmelse under vilken nuvarande skattenivå för folkölet kan behållas under tre år, dock med en skattesats som anges i förhållande till alkoholhalten.

Beträffande vin omfattar skatteplikten enligt EG-reglema drycker med en alkoholhalt om 1,2-22 volymprocent. Dryckema indelas, i huvudsak efter framställningssättet, i

— vin, dvs en produkt framställd av vindruvor, alkoholhalt högst 15 %, i vissa fall upp till 18 % — andra jästa drycker, dvs. fruktvin, cider etc., alkoholhalt högst 15 % — mellanklassprodukter, dvs. "starkviner" m.fl. produkter, alkohol- halt högst 22 %.

Även om en åtskillnad definitionsmässigt måste göras mellan dessa produkter, tillåter EG-reglema att samma skattenivåer i huvudsak tillämpas. Utredningen föreslår en sådan ordning, som överensstämmer med nuvarande svenska regler. Den svenska skattenivån på vissa produkt— kategorier måste dock ändras. EG-reglema förutsätter en enhetlig beskattningsnivå för vin med en alkoholhalt över 8,5 men högst 15

Sida 13
Original

Sammanfattning

volymprocent. För vin med lägre alkoholstyrka kan däremot lägre skattenivåer användas. Utredningen föreslår därför att den nuvarande skatteskalan förenklas så att allt vin med en alkoholstyrka över 8,5 men högst 15 volymprocent får en enhetlig skattesats med 25,50 kr per liter. För "mellanklassprodukter" med lägre alkoholstyrka, högst 15 %, bör samma skattesats som för vinet tillämpas. För starkare mellanklas- sprodukter gäller enligt EG-reglema att de alkoholsvagare sorterna inte får ha en skattesats som understiger skatten på de alkoholstarkare sorterna med mer än 40 %. Det innebär en viss skattesänkning för alkoholstarka starkviner. Skattesatsema för vin och mellanklassprodukter har beräknats så att skatteintäkterna blir oförändrade.

De nuvarande svenska reglerna avseende sprit omfattar gruppen spritdrycker med ett alkoholinnehåll överstigande 1,8 viktprocent (1,8 viktprocent motsvarar 2,25 volymprocent). Inom EG omfattar be— skattningen obligatoriskt produkter med en alkoholstyrka som överstiger 1,2 volymprocent. Skatteplikten måste alltså utvidgas i enlighet härmed. EG förutsätter en beskattning direkt i proportion till alkoholstyrkan. Det innebär att det nuvarande progressiva inslaget i den svenska beskatt— ningen måste slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter, lika för alla spritsorter. Utredningen förslår att skatten tas ut med 458 kr per liter ren alkohol, vilket ger oförändrade skatteintäkter totalt sett för sprit. Den förslagna skattesatsen innebär en viss skattesänkning för alkoholstar- ka drycker samt en viss skattehöjning beträffande alkoholsvagare sprit— sorter.

Skatteplikten enligt EG-reglema omfattar i princip all etylalkohol vilket innebär en utvidgning i förhållande till den nuvarande svenska skatteplik- ten som endast omfattar etylalkohol som är avsedd att förtäras som dryck. Beskattningen skall således obligatoriskt omfatta etylalkohol som används för tekniska ändamål, t.ex. i parfymer eller som fyllning i chokladprodukter. Från denna skatteplikt ges dock en rad undantag, som innebär att beskattningen i huvudsak inskränks till dryckessektom.

Reklamskatten

Beskattningen av reklamtrycksaker och vissa s.k. annonsblad skall vid införsel enligt nuvarande regler ske hos tullmyndigheten. Eftersom några gränskontroller inte kan förekomma inom EG-området föreslår utred- ningen att regeln ändras till att endast omfatta införselbeskattning av reklamtrycksaker eller annonsblad som inkommer från tredje land. Vad avser beskattning av reklamtrycksaker som förs till Sverige från EG- området föreslås att skatten skall betalas av den som bedriver sådan verksamhet inom landet som omfattas av reklarntrycksaken. Vidare föreslås att den som distribuerar annonsblad som förs in från EG-området är skattskyldig.

SOU 19994:74

Sida 14
Original

SOU 1994 :74

Förkortningar

ADB Automatisk databehandling Dir Direktiv ECU European Currency Unit EFTA European Free Trade Association EG Europeiska gemenskaperna EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EU Europeiska unionen FPP Förordningen (1984:247) om punktskatter och prisreglerings- avgifter KPI Konsumentprisindex LDH Lagen (1977:293) om handel med drycker LDS Lagen (1977:306) om dryckesskatt LDT Lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. LFTA Lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkohol- haltiga preparat LPP Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter LTS Lagen (1961:394) om tobaksskatt Prop Proposition

RSL Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam RSV Riksskatteverket SFS Svensk författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar

Sida 15
Original

Sida 16
Original

SOU 1994:74

Förteckning över EG-direktiv m.m.

Beskattningsförfarandet

Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa produkter (ur EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1). Rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 92/12/EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning och kontroll över dessa produkter (ur EGT nr 390, 31.12.1992, s. 124).

Tobak

Rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972 om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 303, 31.12.1972, s. 1).

Rådets direktiv 77/805/EEG av den 19 december 1977 om ändring av direktiv 72/464/EEG om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 338, 28.12.1977, s. 22).

Rådets direktiv 79/32/EEG av den 18 december 1978 om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 10, 16.1.1979, s. 8).

Rådets direktiv 92/78/EEG av den 19 oktober 1992 om ändring av direktiv 72/464/EEG och 79/32/EEG om andra skatter än omsättnings- skatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 5).

Rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av cigarettskatt (ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 8).

Rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra former av bearbetad tobak än cigaretter (ur EGT nr L 316, 10.1992, s. 10).

Sida 17
Original

14 Förteckning över EG—direktiv m.m.

Alkohol

Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmoniserad skattestruktur för alkohol och alkoholdrycker (ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 21).

Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmande av skattesatserna på alkohol och alkoholdrycker (ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 29).

Förordningar

Kommissionens förordning (EEG) nr 2719/92 av den 11 september 1992 om det administrativa ledsagardokument vid omsättning av punktskatte- pliktiga varor under suspensionsordningar (ur EGT nr L 276, 19.9.1992, s. 1).

Kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17 december 1992 om det förenklade ledsagardokument vid omsättning av punktskatte— pliktiga varor som har blivit tillgängliga för konsumtion i avsändarlandet (ur EGT nr L 369, 18.12.1992, s. 17).

Kommissionens förordning (EEG) nr 2225/93 av den 27 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2719/92 om det administrativa ledsagar— dokument vid omsättning av punktskattepliktiga varor under suspension- sordningar (ur EGT nr L 198, 7.8.1993, s. 5).

Kommissionens förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaringssätt för fullständigt denaturerad alkohol i syfte av undantag från punktskatt (ur EGT nr L 288, 12.23.11.1993, s. 12).

SOU 1994:74

Sida 18
Original

SOU 1994:74

Utredningsuppdraget

1. Direktivet

Vid regeringssammanträdet den 12 december 1991 utfärdades direktiv för en utredning om en teknisk anpassning av mervärdesskatten och punkt— skattema till EG. Därvid anfördes bl.a. följande.

"Sverige har ansökt om medlemskap i EG. Till grund för samarbetet mellan EG-länderna ligger Romfördraget från 1957. I detta fördrag anges att en s.k. inre marknad skall skapas för i princip hela EG- området. Den inre marknaden skall gälla från och med den 1 januari 1993. Med en inre marknad avses ett område utan inre gränser, med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den inre marknadens fria rörlighet för bl.a. varor och tjänster innebär avskaffande av gränskontrollerna mellan medlemsstaterna och fri handel över gränserna. En sådan ordning förutsätter bl.a. att medlemsstaterna inför i stora delar enhetliga regler för den indirekta beskattningen, dvs. för mervärdesskatten och för olika punktskatter.

Arbetet med enhetliga EG—regler har redan kommit långt när det gäller mervärdesskatten. Detta har kommit till uttryck i bl.a. EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv från 1977 och flera därefter tillkomna direktiv. Inför 1993 erfordras emellertid i EG ett omfattande gemensamt regelverk både för mervärdesskatten och för punktskatter- na. De gemensamma reglerna som nu beslutas inkluderar bl.a. beskattningsunderlaget, beskattningsordningen och regler för gräns- överskridande handel. Vidare innebär det nya regelverket ändrade förutsättningar för de myndigheter som administrerar skatterna.

Vid ett svenskt medlemskap i EG kommer det att ställas krav på en långtgående teknisk anpassning av de svenska skatterna till det regelverk som nu beslutas i EG. Anpassningen innebär såväl ändringar av författningsteknisk natur som materiella ändringar. En inte obetydlig anpassning av mervärdesskatten har gjorts genom den lagstiftning som skett på grundval av kommitténs

(Fi 1987z06) för indirekta skatter betänkande Reformerad mervär— desskatt m.m., SOU 1989c35. Inom kort kommer utredningen (Fi 1990:01) om teknisk översyn av mervärdesskattelagen att lägga fram sitt slutbetänkande med förslag om bl.a. ytterligare anpassningar. Emellertid kommer en mängd frågor att återstå, såväl när det gäller mervärdesskatten som övriga indirekta skatter. En särskild utredare bör tillkallas för att ta fram förslag till den anpassning som blir nödvändig".

Sida 19
Original

Utredningsuppdraget

"Utredaren bör lägga fram förslag till de författningstekniska och andra ändringar som behövs vid en svensk anpassning av de indirekta skatterna till EG-rätten. Utredaren bör vidare belysa de krav som en EG-anpassning ställer på de myndigheter som svarar för admini- strationen av ifrågavarande skatter. Utredaren skall däremot inte behandla frågor om den indirekta beskattningens nivå".

2. Genomförandet av utredningsuppdraget

Arbetet med att ta fram förslag till en anpassning till EG-reglema av lagstiftningen på mervärdesskatte- respektive punktskatteområdet har bedrivits parallellt. Utredningens förslag beträffande punktskattema redovisas i föreliggande delbetänkande. Mervärdesskattefrågorna kommer att redovisas i ett särskilt slutbetänkande.

Vad gäller en anpassning av punktskattema på energiområdet ingår detta i det uppdrag som i juni 1992 gavs till utredningen (Fi 1992:15) med uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Utred— ningen har därför inte behandlat energiskattefrågor. Ett samråd med energiskatteutredningen har dock skett vad gäller beskattningsförfarandet.

Enligt vårt utredningsuppdrag skall de krav som en EG-anpassning ställer på myndigheterna belysas. Regeringen beslöt emellertid i februari 1993 att uppdra åt Riksskatteverket att i samråd med Generaltullstyrelsen utreda frågor rörande formerna för organisationen av punktbeskattningen inför ett svenskt medlemskap i EG. Detta utredningsuppdrag har redovisats i RSV Rapport 1993:9, Punktskatter i ett EG-perspektiv. Mot denna bakgrund har vi i förevarande arbete inte berört de administrativa konsekvenserna för skatteadministrationen.

Under utredningsarbetet har, såvitt gäller punktskattema, information och synpunkter inhämtats från Vin & Sprit AB, Svenska Bryggareföre- ningen, Svenska Tobaks AB, företrädare för svensk dagligvaruhandel och Philip Morris AB.

Regeringen har till utredningen överlänmat en skrivelse från Factu om EG-anpassning av mervärdesskatt och reklamskatt på tidskrifter.

SOU 1994:74

Sida 20
Original

SOU 1994:74

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om tobaksskatt

Lagens tillämpningsområde

1 & Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas här i landet, som tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.

Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak ur KN nr 24.02 och 24.03.

Som cigaretter avses även maskinellt framställda tobakssträngar, vilka är avsedda att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigariller.

Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak ur KN nr 24.03. Närmare bestämmelser härom meddelas i 39-43 åå.

Skatt på cigaretter

2 & Skatt på cigaretter tas ut med 51 öre per styck och 15,2 procent av detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som över- stiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje ytterligare 9 om eller del därav som en cigarett.

3 & Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan statlig skatt eller avgift. Tillverkaren, dennes representant eller den som importerar cigaretter från tredje land skall fastställa detaljhandelspri- set.

Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset. Vid tillhandahållande av cigaretter på restauranger får dock skäligt tillägg för serveringskostnaden tas ut.

Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt.

Sida 21
Original

Författningsförslag Kontrollmärkning på cigarettförpackningar

4 & Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset.

5 5 Den som säljer cigaretter till högre pris än som anges med särskild märkning enligt 4 & skall av beskattningsmyndigheten påföras belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha utgått enligt 2 5 första stycket om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan sålts för.

Om beloppet inte tillförlitligen kan beräknas, eller om det saknas erforderliga uppgifter, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet efter vad som kan anses skäligt.

6 & Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 & Cigaretter som varit föremål för brott enligt 6 &, eller värdet av cigaretterna om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverkade om inte särskilda skäl talar emot det.

Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak

8 & Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 34 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 374 kronor per kilogram.

Skattskyldighet m.m. Skattskyldiga

9 & Skattskyldig är den som

1. inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, eller annan som har godkänts som upplagshavare enligt 10 ä,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13 och 14 åå,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 5,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 5,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.

SOU 1994:74

Sida 22
Original

SOU 1994: 74 Författningsförslag 19 Upplagshavare

10 5 Som upplagshavare får efter ansökan hos beskattningsmyndig- heten godkännas den som

1. inom landet avser att yrkesmässigt tillverka skattepliktiga varor,

2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skatteplik- tiga varor från ett annat EG—land eller från en annan upplagshavare i landet eller vid import från tredje land, eller

3. yrkesmässigt bearbetar eller i större omfattning lagrar skatteplik— tiga varor.

11 & Upplagshavare som säljer Obeskattade varor till andra upplagsha— vare i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveransen av de skattepliktiga varorna påbörjas.

Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor.

Skatteupplag

12 & Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skatte- pliktiga tobaksvaror skall äga rum i skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten.

lörumottagare

13 & Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upplagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare.

Registrerad varumottagare skall i enlighet med vad beskattnings- myndigheten bestärnmer ställa säkerhet för betalning av skatten.

14 5 Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från godkänd upplagshavare i ett annat EG—land, och som inte är upplagshavare enligt 10 & eller registrerad varumottagare enligt 13 & (oregistrerad varumottagare) skall, innan varorna transporteras från det andra EG— landet anmäla leveransen till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skatten.

Sida 23
Original

Författningsförslag

15 & Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levererar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses i 13 och 14 55, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepresentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresentanten är i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varu— mottagare i Sverige.

Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.

Distansförsäljning

16 5 Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktiga varor från ett annat EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens räkning (distansförsäljning) är säljaren skattskyl- dig. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet påbörjas.

En utländsk företagare som är skattskyldig enligt denna lag skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av tobaksskatt och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk företagare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Övriga skattskyldiga 17 & Den som är skattskyldig enligt 9 5 5 skall innan varorna trans-

porteras från det andra EG-landet anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

Registreringsskyldighet

18 & Skattskyldiga enligt 10, 13, 15 och 16 åå skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.

SOU 1994:74

Sida 24
Original

SOU 1994:74 Födattningsförslag 21 Import från tredje land

19 & Då skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 10 & eller registrerad varumottagare enligt 13 5 skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987: 1065) och 9 kap 4 & lagen (1984:151) om punktskatter och pris— regleringsavgifter.

Skattskyldighetens inträde

20 & Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när 3) denne levererar skattepliktiga varor till andra köpare än upp- lagshavare här i landet eller till andra köpare än upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land eller exporterar skattepliktiga varor till tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för- sälj ning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte- pliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 5, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 å, när leverans sker,

6. den som är skattskyldig enligt 9 & 5, när de skattepliktiga varorna förs till Sverige.

Skattskyldigheten inträder för den som utan att vara upplagshavare enligt 10 & tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

21 & Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 5 första stycket 1 inträder inte för varor som

a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, be- arbetning, lagring eller transport,

b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

c) har återanvänts vid tillverkning, eller

d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupp- laget.

Vad som sägs i första stycket a) gäller även varumottagare enligt 13 och 14 55 för varor som till följd av varornas karaktär förstörts under transport till denne.

Sida 25
Original

Författningsförslag Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga

22 5 Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 & skall lämna deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 9 5 5 skall lämna deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare enligt 10 5 skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklaratio- nen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.

Ledsagardokument m.m.

23 & Vid transport av Obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG—land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Det tredje exemplaret (returexemplaret) av dokumentet skall undertecknas av mottagaren och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgången av den månad under vilken varorna har motta- gits.

Har en upplagshavare sålt Obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG—land och har upplagshavaren inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts erhållit returex- emplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.

Har upplagshavaren sålt Obeskattade varor till en oregistrerad varu- mottagare skall varorna under transporten även åtföljas av dokumenta- tion som visar att sådan säkerhet som avses i 14 % ställts för skatten i destinationslandet.

24 & Vid förtullning enligt tullagen ( 1987: 1065) skall, om beskattning av varorna inte skett enligt 19 5, vid transport av Obeskattade varor upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 23 5. Ett exemplar skall förvaras hos avsändnings- tullanstalten. Med dokumenten skall i övrigt förfaras som anges i 23 5 första stycket. Returexemplaret skall återsändas till avsändnings- tullanstalten.

Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.

SOU 1994:74

Sida 26
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 23

25 & Vid export av Obeskattade varor skall avsändaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 23 5. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Utfartstullanstalten skall attestera att varorna lämnat gemen- skapen. Tullmyndigheten skall till avsändaren återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar.

Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta be- skattningsmyndigheten om förhållandet.

26 & När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut skall levereras till ett annat EG-land, skall den som ansvarar för transporten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant ledsagar— dokument erfordras dock inte vid försäljning som avses i 28 5.

27 & Om Obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG—land enligt 23 å, och varorna inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna

1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,

2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller var de har konsumerats.

1 fall som avses i första stycket är den skattskyldig som ställt säkerhet för transporten. Beskattning skall ske som om skattskyldig- heten inträtt när varorna införts till Sverige eller när transporten från den svenska upplagshavaren påbörjades.

28 5 Vid försäljning av skattepliktiga varor till en sådan köpare i ett annat EG-land, som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans sker, till beskattningsmyndigheten ha ingivit bevis om att så- kerhet är ställd i det andra EG-landet för betalning av den skatt som förfaller där. Detta gäller endast om det är säljaren som skall ombesörja leveransen eller när leveransen sker för dennes räkning.

Återbetalning av skatt

29 & För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan för— säljning som avses i 28 5 skall omfatta en period om ett kalender-

Sida 27
Original

Författningsförslag

kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begår återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.

Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begår återbetalning skall visa att den skatt ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndig- heten ingivit dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats eller att säkerhet ställts för skattens betalning i mottagarlandet, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det ledsagardokument som anges i 26 &.

Har en vara beskattats i enlighet med 27 & första stycket 2, och visar den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

30 5 Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exporterats till tredje land har rätt till återbetalning av skatt efter ansökan.

En varumottagare som är skattskyldig enligt 13 och 14 åå eller en skatterepresentant enligt 15 å, som i Sverige har erlagt skatt för varor som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren skall efter ansökan medges återbetalning av skatten.

Ansökan om återbetalning enligt första och andra styckena görs skriftligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som understiger 1 500 kronor för ett kalenderkvartal.

31 % Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas av beskattningsmyndigheten.

Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

Avdrag

32 5 I deklaration som lämnas av upplagshavare enligt 10 5 får avdrag göras för skatt på varor

a) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

e) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

SOU 1994:74

Sida 28
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 25

d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

e) som har lagts upp på provianteringslager, eller

f) som har levererats för försäljning i exportbutik.

33 å I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 åå får avdrag göras för skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

F örfaranderegler m.m.

34 å I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

35 å Följande beslut av beskattningsmyndigheten får Överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, sökanden och av Riksskatteverket:

1. beslut om godkännande enligt 10, 12, 13, 15 och 16 åå,

2. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och

3. beslut om återbetalning enligt 29—31 åå. Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

Beslut enligt 5 å får överklagas hos länsrätten av säljaren och av Riksskatteverket.

36 å Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databe- handling föra register över personer som har godkänts som upplags- havare eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag.

Ändamålet med registret är tillhandahålla skattskyldiga och behörig myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande och registrering enligt första stycket.

Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, regi- streringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från ett annat EG-land. Uppgifterna till registret får inhämtas med hjälp av automatisk databehandling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminal- åtkomst till registret.

Uppgifter i registret får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EG-land med hjälp av automatisk databehandling.

Sida 29
Original

Författningsförslag

Registret med tillhörande handlingar skall behandlas så att obehöriga inte får tillgång till dem.

37 å Under tid då riksmöte inte pågår kan riksdagens finans- och skat- teutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att tas ut.

Skatteomräkning

38 å För tobaksvara tas skatten för år 1995 ut med i 2, 8 och 39 åå angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1995 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt andra stycket. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.

Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 t.o.m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och 39 åå angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prislä- get i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1994. Såvitt gäller 2 å skall omräkning endast avse styckeskatten.

Regeringen fastställer före november månads utgång de områknade skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören i förhållande till de i 2, 8 och 39 åå angivna skattebeloppen.

Skattskyldighet m.m. för snus och tuggtobak

39 å Skatt på snus tas ut med 73 kr per kilogram och på tuggtobak med 120 kr per kilogram.

40 å Skattskyldig är den som

1. inom landet yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yrkesmässig för in eller tar emot snus eller tuggtobak, eller

3. från tredje land importerar snus eller tuggtobak.

41 å Den som är skattskyldig enligt 40 å 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Den som är skattskyldig enligt 40 å 2 eller 3 får efter ansökan registreras, om verksamheten är av större omfattning eller om det annars finns särskilda skäl.

42 å Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas 1

SOU 1994:74

Sida 30
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 27

anspråk för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldi- ges lager vid avregistrering.

För den som är skattskyldig enligt 40 å 2, och som inte är registre- rad enligt 41 å, inträder Skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs in till landet. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 å andra stycket tillämpas.

43 å Om snus eller tuggtobak importeras från tredje land av någon annan än den som är registrerad enligt 41 å skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 å lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

I övrigt skall bestämmelsema i 30-32, 34, 35, 37 och 38 åå gälla även avseende snus och tuggtobak. Därvid skall vad som sägs om upplagshavare i stället avse den som är registrerad enligt 41 å.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1961 :394) om tobaksskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i de fall då skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1995.

2. Bestämmelserna i 3-7 åå tillämpas dock först från och med den 1 januari 1996.

3. I stället för vad som föreskrivs i 2 å första stycket skall till och med den 31 december 1995 skatten på cigaretter tas ut med 73 öre per cigarett.

Sida 31
Original

28 F örfattningsförslag

2. Förslag till Lag om alkoholskatt

Lagens tillämpningsområde

1 å Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.

Skatt på öl

2 å Skatt skall betalas för öl som hänförs till KN nr 22.03 om alkoholhalten överstiger 0,5 volymprocent.

Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN nr 22.06 om alkoholhalten i blandningen överstiger 0,5 volymprocent.

Skatt tas ut per liter med 2,27 kronor för varje volymprocent alkohol.

För öl med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Skatt på vin

3 å Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN nr 22.04 och 22.05 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och

1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15 volymprocent, eller

2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18 volymprocent och vinet producerats utan tillsatser.

Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 8,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,00 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 17,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 25,50 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 42,40 kronor.

För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

SOU 1994:74

Sida 32
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 29 Skatt på andra jästa drycker än vin eller öl

4 å Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till KN nr 22.06 samt sådana drycker som hänförs till KN nr 2204 och 22.05 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 å, om alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alko— holhalten överstiger 10 men inte över 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning.

Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 8,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte Över 7 volymprocent med 13,00 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 17,80 kronor och för drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 25,50 kronor.

För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volym- procent tas skatt ut med 0 kronor.

Skatt på mellanklassprodukter

5 å Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över 1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN nr 22.04—22.06 men som inte beskattas enligt 2-4 åå.

Skatt tas ut per liter för

drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 25,50 kronor, drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 42,40 kronor.

Skatt på etylalkohol

6 å Skatt skall betalas för etylalkohol hänförlig till KN nr 22.07 och 22.08 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om etylalkoholen ingår i en vara som hänförs till ett annat KN kapitel. Skatt skall även betalas för drycker som hänförs till KN nr 22.04, 22.05 och 22.06 om alkoholhalten överstiger 22 volymprocent. Skatt tas ut med 458 kronor per liter ren alkohol.

Sida 33
Original

Författningsförslag Undantag från Skatteplikten

7 å Skatt skall inte betalas för varor som distribueras i form av alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar. Vid försäljning till ett annat EG-land, skall ett av avsändaren upprättat förenklat ledsagardokument åtfölja sådana varor under transporten.

Skattskyldighet m.m. Skattskyldiga

8 å Skattskyldig är den som

1. inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, eller annan som har godkänts som upplagshavare enligt 9 å,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12 och 13 åå,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 å,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 15 å,

5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG—land för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. annars inom landet tillverkar etylalkohol.

Upplagshavare

9 å Som upplagshavare får efter ansökan hos beskattningsmyndigheten godkännas den som

1. inom landet avser att yrkesmässigt tillverka skattepliktiga varor

2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skatteplik- tiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i landet eller vid import från tredje land,

3. yrkesmässigt bearbetar eller i större omfattning lagrar skatte— pliktiga varor.

10 å Upplagshavare som säljer Obeskattade varor till andra upplagsha— vare i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveransen av de skattepliktiga varorna påbörjas.

Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor.

SOU 1994:74

Sida 34
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 31

Skatteupplag

11 å Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skatte- pliktiga varor skall äga rum i skatteupplag som godkänts av beskatt- ningsmyndigheten.

lhrumottagare

12 å Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar skattepliktiga varor, och som inte själv är godkänd som upplagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare.

Registrerad varumottagare skall i enlighet med vad beskattnings- myndigheten bestämmer ställa säkerhet för betalning av skatten.

13 å Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från godkänd upplagshavare i ett annat EG-land, och som inte är upplagshavare enligt 9 å eller registrerad varumottagare enligt 12 å (oregistrerad varumottagare) skall, innan varorna transporteras från det andra EG- landet anmäla leveransen till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skatten.

14 å Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levererar skattepliktiga varor till sådana varumottagare i Sverige som avses i 12 och 13 åå, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepresentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresentanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottaga- re i Sverige.

Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.

Distansförsäljning

15 å Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktiga varor från ett annat EG—land och varorna transporteras av säljaren eller av annan för säljarens räkning (distansförsäljning) är säljaren skattskyl— dig. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG—landet påbörjas.

Sida 35
Original

Författningsförslag

som ombud för företagaren svara för redovisningen av alkoholskatt och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovis— ningen skall finnas tillgängligt hos Skatterepresentanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk företagare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Övriga skattskyldiga

16 å Den som är skattskyldig enligt 8 å 5 skall innan varorna trans- porteras från det andra EG—landet anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

Registreringsskyldighet

17 å Skattskyldiga enligt 9, 12, 14 och 15 åå skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.

Import från tredje land

18 å Då skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 9 å eller registrerad varumottagare enligt 12 å skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap 4 å lagen (1984:151) om punktskatter och pris- regleringsavgifter.

Skattskyldighetens inträde

19 å Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till andra köpare än upp- lagshavare här i landet eller till andra köpare än upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land eller exporterar skattepliktiga varor till tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för— säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte- pliktiga varor,

SOU 1994:74

Sida 36
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 33

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 å, vid mot- tagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 å, när leverans sker,

6. den som är skattskyldig enligt 8 å 5, när de skattepliktiga varorna förs till Sverige.

Skattskyldigheten inträder för den som utan att vara upplagshavare enligt 9 å tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

20 å Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 å första stycket 1 inträder inte för varor som

a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, be- arbetning, lagring eller transport,

b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

c) återanvänts vid tillverkning,

d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatte- upplaget,

e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN nr 22.09,

1) används för framställning av läkemedel,

g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsme- del och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volym- procent,

h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställ— ning av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,

i) används i tillverkningsprocesser, förutsatt antingen att den färdiga produkten inte innehåller alkohol eller att ingående alkohol är denaturerad, eller

j) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål.

Vad som sägs i första stycket a) gäller även varumottagare enligt 12 och 13 åå för varor som till följd av varornas karaktär förstörts under transport till denne.

Om skattepliktiga varor har levererats utan skatt enligt första stycket j), och varorna används för annat ändamål än som där anges, skall den till vilken varorna levererats svara för skatten. Beskattning skall därvid ske i den ordning som föreskrivs för skattskyldig enligt 8 å 7.

2 14-0762

Sida 37
Original

Författningsförslag Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga

21 å Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 å skall lämna deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 8 å 5 skall lämna deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upp- lagshavare skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklaratio- nen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.

ledsagardokument m.m

22 å Vid transport av Obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG—land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Det tredje exemplaret (returexemplaret) av dokumentet undertecknas av mottagaren och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgången av den månad under vilken varorna har motta- gits.

23 å Vid förtullning enligt tullagen (1987:1065) skall, om beskattning av varorna inte skett enligt 18 å, vid transport av Obeskattade varor upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 22 å. Ett exemplar skall förvaras hos avsändnings- tullanstalten. Med dokumenten skall i övrigt förfaras som anges 122 å första stycket. Returexemplaret skall återsändas till avsändnings- tullanstalten.

SOU 1994:74

Sida 38
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 35

24 å Vid export av Obeskattade varor skall avsändaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 22 å. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Utfartstullanstalten skall attestera att varorna lämnat gemenskapen. Tullmyndigheten skall till avsändaren återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar.

Har avsändaren inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta be- skattningsmyndigheten om förhållandet.

25 å När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut skall levereras till ett annat EG-land, skall den som ansvarar för transporten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant ledsagar- dokument erfordras dock inte vid försäljning som avses i 27 å.

26 å Om Obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 22 å, och varorna inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna

1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,

2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller var de har konsumerats.

27 å Vid försäljning av skattepliktiga varor till en sådan köpare i ett annat EG-land, som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans sker, till beskattningsmyndigheten ha ingivit bevis om att så- kerhet är ställd i det andra EG—landet för betalning av den skatt som förfaller där. Detta gäller endast om det är säljaren som skall ombesörja leveransen eller när leveransen sker för dennes räkning.

Återbetalning av skatt

28 å För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan för- säljning som avses i 27 å skall omfatta en period om ett kalender-

Sida 39
Original

Författningsförslag

Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begår återbetalning skall- visa att den skatt ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndig- heten ingivit dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats eller att säkerhet ställts för skattens betalning i mottagarlandet, dels ett av varumottagaren undertecknat och återsänt exemplar (returex- emplaret) av det ledsagardokument som anges i 25 å.

Har en vara beskattats i enlighet med 26 å första stycket 2, och visar den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

29 å Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exporterats till tredje land har rätt till återbetalning av skatt efter ansökan.

En varumottagare som är skattskyldig enligt 12 och 13 åå eller en skatterepresentant enligt 14 å, som i Sverige har erlagt skatt för varor som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren, skall efter ansökan medges återbetalning av skatten.

30 å Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 å första stycket e)-h) kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som understiger 1 500 kronor för ett kalenderkvartal. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

31 å Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas av beskattningsmyndigheten.

Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

SOU 1994:74

Sida 40
Original

SOU 1994:74 Författningsförslag 37 Avdrag

32 å l deklaration som lämnas av upplagshavare enligt 9 å får avdrag göras för skatt på varor

3) som har återtagits i samband med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

c) som har lagts upp på provianteringslager, eller 1) som har levererats för försäljning i exportbutik.

33 å I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 12 och 13 åå får avdrag göras för skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Förfaranderegler m.m.

34 å I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

35 å Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, sökanden och av Riksskatteverket:

1. beslut om godkännande enligt 9, 11, 12, 14 och 15 åå,

2. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och

3. beslut om återbetalning enligt 28-31 åå. Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

36 å Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk data- behandling föra register över personer som har godkänts som upp- lagshavare eller som är registrerade varumottagare samt över god- kända skatteupplag.

Ändamålet med registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande och registrering enligt första stycket.

Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, regi- streringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från ett annat EG—land. Uppgifterna till registret får inhämtas med hjälp av automatisk databehandling.

Sida 41
Original

Fötfattningsförslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminalåt- komst till registret.

Uppgifter i registret får lämnas ut till beskattningsmyndighet i ett annat EG-land med hjälp av automatisk databehandling.

Registret med tillhörande handlingar skall behandlas så att obehöriga inte får tillgång till dem.

Skatteomräkning

38 å För alkoholdrycker tas skatten för år 1995 ut med i 2—6 åå angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1995 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt andra stycket. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.

Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 t.o.m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2-6 åå angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1994.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören i förhållande till de i 2—6 åå angivna skattebeloppen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1977:306) om dryckesskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i de fall skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1995.

2. T.o.m. den 31 december 1997 skall en reducerad skattesats tillämpas med 0,89 kr per liter och volymprocent alkohol för öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent.

SOU 1994:74

Sida 42
Original

SOU 1994:74

3. Förslag till

Författningsförslag

Lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam

dels att 9, 26 och 32 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a å, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skattskyldig är den som i yrkes— mässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer skattepliktig reklamtrycksak.

Den som bedriver verksamhet inom landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och inkommer från utlandet, i den mån skatt för trycksaken icke erlagts vid inför- seln.

(Se vidare anvisningarna.)

Skattskyldig är den som i yr- kesmässig verksamhet inom lan- det offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer skattepliktig reklam- trycksak.

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet är skatt- skyldig för skattepliktig reklam- trycksak som avser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt erlagts vid inför- seln. Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annons— blad som förts in till landet utan att reklamskatt erlagts vid inför- seln är likaså skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna.)

9aå

En utländsk företagare som är skattskyldig enligt denna lag skall företrädas av en av beskattnings- myndigheten godkänd represen— tant. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för före- tagaren svara för redovisningen av reklamskatt och i övrigt före- träda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndig- heten kan kräva att sakerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisning- en skall finnas tillgängligt hos representanten.

Sida 43
Original

Författningsförslag

Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är juri- disk person och har ett fast drift- ställe här i landet.

26å

Införs till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt Så eller annonsblad som har utgivits utomlands skall reklamskatt er- läggas till tullmyndigheten. Där- vid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 å lagen (1984:152) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter.

Införs till landet från tredje land reklamtrycksak som är skat- tepliktig enligt 5 å eller annons- blad som har utgivits i sådant land skall reklamskatt erläggas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 å lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgif- ter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet eller, om nedsättning har medgetts enligt 14 å, med det lägre belopp som föranleds av nedsättningen. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 4 å tulltaxelagen (1987:1068). Visas att detta värde innefattar kostnad som inte ingår i beskattningsvärde enligt 13 å andra stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån. Beskattningsvärdet för annonsblad beräknas efter samma grunder som

gäller för reklamtrycksak.

32å

Beslut enligt 10 å första stycket eller 24 å andra eller tredje styck- et får överklagas hos Riksskatte- verket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt 7 och 14 åå får överklagas hos länsrätten.

Beslut enligt 10 å första stycket eller 24 å andra eller tredje styck- et får överklagas hos Riksskatte- verket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt 7, 9 a och 14 åå får överklagas hos länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

SOU 1994:74

Sida 44
Original

SOU 1994:74

4. Förslag till

Författningsförslag

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 å, 2 kap. 2 och 8 åå lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

] kap. 1 5

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energis- katt, lagen (1961:372) om ben- sinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975z343), lagen (1977:306) om dryckess- katt, lagen (1978:69) om försälj- ningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på video- bandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärn- kraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpack- ningar, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämp- ningsmedel, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtra- fik, lagen (1990: 582) om koldiox- idskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, 2 å första stycket 6

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941 :251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energis- katt, lagen (1961:372) om ben- sinskatt, lagen (1961:394) om to- baksskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975 : 343) , lagen (1977:306) om dryckess- katt, lagen (1978:69) om försälj- ningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på video- bandspelare, lagen ( 1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärn- kraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpack- ningar, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämp- ningsmedel, lagen (1988: 1567) om miljöskatt på inrikes flygtra- fik, lagen (1990:582) om koldiox- idskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, 2 å första stycket 6

Sida 45
Original

Författningsförslag

lagen (1990:661) om avkastnings- skatt på pensionsmedel, lagen (1990:662) om skatt på vissa pre- miebetalningar, lagen ( 1 990: 1087) om lagerskatt på vissa oljeproduk- ter, lagen (1990: 1427) om sär- skild premieskatt för grupplivför— säkring, m m., lagen(1991: 1482) om lotteriskatt, lagen (1991: 1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1992: 1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, lagen (1992: 1439) om lagerskatt på dieselolja.

2. lagen (1967:340) om pris— reglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om avgift på gödsel- medel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbrukspro- dukter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen (1990: 615) om avgifter på vissa jordbruks- produkter m.m.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

lagen ( 1990:661) om avkastnings— skatt på pensionsmedel, lagen (1990:662) om skatt på vissa pre— miebetalningar, lagen ( 1990: 1087) om lagerskatt på vissa oljeproduk- ter, lagen (1990:1427) om sär- skild premieskatt för grupplivför- säkring, m m., lagen (1991 : 1482) om lotteriskatt, lagen (1991: 1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, lagen (1992:1439) om lagerskatt på dieselolja, lagen (I994:000) om tobaksskatt, lagen (1994-00) om alkoholskatt.

2. lagen (1967:340) om pris— reglering på jordbrukets område, lagen (1974 : 226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om avgift på gödsel- medel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksproduk- ter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbrukspro- dukter m.m.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

2 kap. 2 %

Skatteredovisningen i dekla-

rationen skall avse bestämda tidsperioder (redovisningsperio- der) .

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster, skatt enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. eller stämpelskatt på aktier och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i 1 kap 1 å första stycket 2 i den mån jord- bruksverket eller fiskeriverket meddelar avvikande bestämmel— ser.

Skatteredovisningen i dekla-

rationen skall avse bestämda tidsperioder (redovisningsperio- der).

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster, skatt enligt lagen (1991 : 1483) om skatt på vinstsparande m.m. eller stämpelskatt på aktier och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i 1 kap 1 å första stycket 2 i den mån Jord- bruksverket eller Fiskeriverket meddelar avvikande bestämmel- ser.

SOU 1994:74

Sida 46
Original

SOU 1994:74

Författningsförslag

Särskilda bestämmelser gäller för vissa skattskyldiga enligt lagen ( I 994.000) om tobaksskatt och lagen ( ] 994.000) om alkoholskatt.

Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i 1 kap 1 å första stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller, när Skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter den skatte- pliktiga händelsen. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt lagen (1984:351) om totalisatorskatt och enligt lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier.

I fråga om avgifter enligt för- fattningarna i lkap l å första stycket 2 bestämmer jordbruks- verket eller fiskeriverket dekla- rationstiden.

I fråga om avgifter enligt för— fattningarna i lkap 1 å första stycket 2 bestämmer Jordbruks- verket eller Fiskeriverket dekla- rationstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Sida 47
Original

' i att» ':' »| »»»"u;»—...1»uugr » . £»f'lmu'05'”'lh'15|l3»_!å| fl ulv» lm :::. ». .ru—allt:»:

;Litruw.»»1"j(ljl'lnl' », 'J'lll

»: '»- g .”... till' MdH-.b. ' '|';- ååh-l. Lil'" "th .j-_

. gäss: -» ,gafållu at * , Wii: resas: '.»"» ...':- 111190le 13115

'if-'», "'.'- ".WEQt» Intim-Mmm , Mi» Mt», |.1»r»T'»t»,l|,lt=Uuu ):. damit». m: »»t» bt». » |, | ,!'» »l'ul-

':' _ ", ": ”|:! - . . || ,,, »..:'*"* , .;1,. x ml?

»"'»',, ' ».»”|,', l'» "" ”— damgol'mlil'i 'till': .m'lituts- = , 17115 lamm " »w'fe m:. » mmm _.uebnartobm ' '»'»,,.""'lll' » ha MM '|r|'_'| ..»ateu ' Hit" ”itf-L ||»— '.»rn m| .» ',"'" - .'.-w. ':'-”Er.. Elm | liir" ill-111113 unt-m :.v._. 'n»: flm lutliuårll', l,:plluhl'»h.l9»»ult »:h', lll» 'tlmMåLMEUJf-BVMW ' " »» »»I'JI'MCD'Ä... " ! Gli—'.» 51515" w_"lilF'w'l'Em :» 'fl'l'ui' ”hg; in_tlllfb. im. JlJ'J: '.ul' ".t'

:"!” 11'1'11'1 kål-"'få—JWM "" ':'"' ' "llåh ww wwwwm »:_:"":'.""'*"'l»l* , _ " ,», ',: Fäll '”'1'"f. '

nyttig-Him iLH-1åh_.'lrll'»'-u'u. WEW »att-' -»'lrllf1|9;u'fru_H

"lfmr »»:5151315-513wi11mi

""'"l ||? lån!-|»” film 'f'h. launwnft, j'l' 'r vm »»+»|*"'"5" äh " 4' 'll'n ||| en» hr:] I m_llwl'g .- , ',! v ».,»1 .»,F .::wrv dina" r Mattan "»T'F'li»"'1"l3nl »: a," ' :ijlrirf, Hjelm w, |, "ådra l»' " l'|ll .. .,, m j' '&'. »|: '#' lut-» »»»n»: immense: »'.'»»f'_.'1k'»""'ml=i*tt»* Put-timma!-

.: ('_'? Nu:»nwdo'wrgm » tatta- " WWE-tamme: '! at:-kh- titltrrrtm. 11,3" A=,” iwm QWEM'lMlk-l' lffml-N*1W'rirh Mr:

MIM utg: lat &WG' :| till 111": uttagen-,:- mipå_ .»rwinswn man utan? mtll'mll'il'. -' 141151)" rm» sign ul vl- läggande 1||| .: elli-= lat_m _rHt ä.:Q'iilJ' 13,3 mi».- '»»»»ll|.1' fr- avsallar --—:»i m "! 451531! Människa: *- » . iw .: .: Emils. s:» I...!l' »t-t» .|:r ""'."— %:».th elli: Jämtin—"d;: SIW rivlkaiwe krav:-animal

l »'

Sida 48
Original

SOU 1994 :74

1 Inledning

Med punktskatter avses sådana indirekta skatter som tas ut vid produktion, import, tillhandahållande etc. av vissa varor och tjänster. Punktskatterna skiljer sig därvid från mervärdesskatten, som också är en indirekt skatt men med generell räckvidd. I Sverige förekommer för närvarande en rad olika punktskatter, som regleras i skilda skatteförfattningar. Gemensamt för skatterna är emellertid ett enhetligt beskattningsförfarande, som regleras i lagen (1984:151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter, LPP.

Punktskatter på varor som alkoholdrycker, tobak, oljeprodukter och liknande har funnits sedan länge i Sverige. Ett flertal punktskatter av detta slag slopades emellertid vid ingången av år 1993 som en följd av skattereformen. De återstående punktskattema på varuområdet är emellertid av stor statsfinansiell betydelse. Motsvarande punktskatter finns vanligen också i andra länder, bl.a. inom EG.

Det finns i Sverige också punktskatter som inte avser varuområdet, utan som tas ut på t.ex. lotterier och spel, eller i form av stämpelskat- ter m.m. Även denna typ av punktskatter har ofta motsvarigheter i andra länder.

Som kommer att framgå av det följande har EG beslutat om ett om- fattande regelverk avseende de centrala punktskattema inom varuom- rädena alkoholdrycker, tobak och oljeprodukter. Utredningens arbete och föreliggande förslag från utredningen avser i allt väsentligt punktskattema på alkohol och tobak, inklusive beskattningsför- farandet.

Frågor om EG-anpassning av de svenska punktskattema på mineraloljeområdet ingår i det utredningsuppdrag som givits åt Energiskatteutredningen (Fi 1992:15). Frågor om punktskatter på mineraloljor behandlas därför inte i föreliggande betänkande. Vad gäller beskattningsförfarandet, som enligt EG-reglerna är lika för alkohol, tobak och mineraloljor, har samråd under hand skett mellan utredningarna.

I övrigt är det endast undantagsvis som EG:s regelverk påverkar de nuvarande svenska punktskattema. Detta kommer att redovisas närmare i det följande.

Det bör för fullständighetens skull nämnas att det finns olika avgifter som i vissa avseenden står punktskattema nära, t.ex. avgifter

Sida 49
Original

Inledning

på bekämpningsmedel och gödselmedel. För vissa av avgifterna tillämpas LPP:s förfaranderegler. Det har inte ingått i utredningens uppdrag att se över dessa avgifter. De allmänna förutsättningar som gäller inom EG för att kunna ta ut nationella punktskatter, varom mera i det följande, kan dock ha betydelse även för sådana avgifter.

I betänkandet lämnas en redogörelse för såväl EG:s regler som de nuvarande svenska reglerna. Det bör nämnas att Riksskatteverket i samråd med Generaltullstyrelsen på Regeringens uppdrag utrett formerna för och organisationen av punktbeskattningen vid ett svenskt medlemskap. Uppdraget redovisas i rapporten Punktskatter i ett EG- perspektiv, RSV Rapport 1993:9.

SOU 1994:74

Sida 50
Original

SOU 1994:74

2 EG:s punktskatteregler

2.1 Allmänt

Vid årsskiftet 1992/93 slopades gränskontrollema inom EG såvitt avser kommersiell trafik och resandetrafik. För att möjliggöra detta har man strävat efter att samordna beskattningsförfarandet, skatteba- serna och — i viss mån — skattesatserna för de indirekta skatterna. Detta gäller också på punktskatteområdet.

EG:s strävan till samordning har kommit till uttryck i ett antal direktiv, vilka alla behandlar de från inkomstsynpunkt viktigaste punktskattema, nämligen skatterna på alkoholhaltiga drycker, tobak och mineraloljor. I övrigt gäller — vilket uttryckligt anges i direktiv- texten (artikel 3.3 i direktivet 92/ 12 /EEG) och vilket också kan anses framgå av artikel 8a i Romfördraget — att det enskilda medlemslän- derna får behålla eller införa punktskatter på andra varugrupper — och också på tjänster — än de nu nämnda, dock endast under den förutsättningen att beskattningen kan hanteras utan formaliteter i samband med gränspasseringar inom EG.

EG har således beslutat om gemensamma förfaranderegler för punktskattema på alkohol, tobak och mineraloljor. Förfarandereglerna har trätt i kraft den 1 januari 1993. Det saknas i detta fall övergångs- regler av det slag som finns på mervärdesskatteområdet. Förfarande- reglerna innebär i princip att de skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera fritt, dvs. utan gränskontroller och utan beskattnings- konsekvenser, mellan medlemsländerna ända tills de når den slutliga konsumenten och att beskattningen skall se i konsumtionslandet.

EG har dessutom beslutat direktiv om skattebaser och skattesatser för de nämnda punktskatteområdena. De direktiv som behandlar skattebaserna innehåller mycket detaljerade definitioner av de skattebelagda produkterna alkohol, tobak och mineraloljor. Direktiven anger således exakt vad som skall beskattas enligt de gemensamma reglerna. De innehåller också föreskrifter t.ex. om skattereduktion och om undantag från beskattning vid viss typ av användning. När det gäller skatternas nivå har medlemsländerna inte beslutat fasta skattesatser utan, precis som på mervärdesskatteområdet, i direktiven angett endast vissa minimiskattesatser, vilka inte får underskridas. I princip står det således ett medlemsland fritt att välja den skattesats som från olika synpunkter bedöms lämplig, så länge miniminivån iakttas. Den skattenivå ett medlemsland på detta sätt valt, måste emellertid tillämpas på alla produkter av samma slag. Vidare gäller ett förbud mot att via beskattningen gynna den inhemska produktionen framför motsvarande produktioner i ett annat medlemsland. Med— lemsländerna kan inte tillämpa en lägre skattesats för en vara

Sida 51
Original

48 EG:s punktskatteregler

producerad i det egna landet än vad man tillämpar på liknande varor producerade i ett annat medlemsland.

2.2 Beskattningsförfarandet i EG

Beskattningsförfarandet regleras huvudsakligen i rådets direktiv 92/12/EEG, med senare ändringar, i det följande benämnt cirkula- tionsdirektivet. Direktivet omfattar beskattningsförfarandet för varu- gruppema alkohol och alkoholhaltiga drycker, tobak samt mineral- oljor. I det följande lämnas en översiktlig redogörelse över för- farandet. En detaljerad redogörelse finns i specialmotiveringen.

2.2.1 Några centrala begrepp

I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är

a) upplagshavare (authorized warehousekeeper): en fysisk eller juridisk person som av myndigheterna i ett medlemsland givits tillstånd att som ett led i sin näringsutövning i ett skatteupplag framställa, bearbeta, lagra och förflytta (med förflyttning avses härvid omsättning mellan upplagshavare eller omsättning mellan en upplagshavare och en registrerad eller oregistrerad varumottagare) skattepliktiga varor utan att skatten förfaller till betalning; en upplagshavare skall ställa säkerhet för skattens betalning,

b) skatteupplag (tax warehouse): plats där en upplagshavare bedriver sådan verksamhet som anges i a) under förhållanden som bestäms av myndigheterna i det land där upplaget är beläget,

c) suspensionsordning (suspension arrangement): en ordning som gäller i samband med framställning, bearbetning, lagring och förflyttning av punktskattepliktiga varor och som innebär att skatten inte förfaller till betalning,

d) registrerad varumottagare (registered trader): en fysisk eller juridisk person som inte är upplagshavare men som av myndig- heterna i ett medlemsland har fått tillstånd att under suspension- sordning ta emot punktskattepliktiga varor från en upplagshava- re i ett annat medlemsland; en registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för skattens betalning; skatten förfaller till betalning när den registrerade varumottagare får varorna i sin besittning; skatten skall betalas i enlighet med bestämmelser som fastställs av det medlemsland där varumottagaren är verksam samt

SOU 1994:74

Sida 52
Original

SOU 1994:74 EG:s punktskatteregler 49

e) oregistrerad varumottagare (non-registered trader): en fysisk eller juridisk person som inte är upplagshavare men som under suspensionsordning mera undantagsvis får ta emot punktskatte- pliktiga varor från en auktoriserad upplagsinnehavare i ett annat medlemsland; skatten förfaller till betalning och skall betalas i samband med att den oregistrerade varumottagaren får varorna i sin besittning; varumottagaren skall vidare innan leveransen till honom påbörjas dels till myndigheterna anmäla förhållandet, dels ställa säkerhet för skattens betalning.

Medlemsländema är skyldiga att upprätta ADB—register med uppgifter om befintliga skatteupplag, upplagshavare och sådana varumottagare som anges i punkt d).

I det följande ges en närmare beskrivning av skattepliktens omfattning, av Skatteuppbörden och av vad upplagshavare och registrerade eller oregistrerade varumottagare har att iaktta under den tid en vara omfattas av suspensionsordning m.m.

2.2.2 Beskattningsförfarandets huvudprinciper

Skatteplikten

De varor som omfattas av cirkulationsdirektivet, dvs. alkohol, tobak och mineraloljor, blir skattepliktiga i och med att de framställs inom EG eller i och med att de införs till EG. Skatteplikten är emellertid inte undantagslös. Sålunda gäller att varor som är avsedda för bl.a. ambassader, konsulat och av ett medlemsland erkända internationella organisationer är skattebefriade. Intill den 30 juni 1999 står det vidare medlemsländerna fritt att, inom vissa gränser, från skatteplikt undanta varor som säljs i s.k. tax—freebutiker på flygplatser och liknande.

Syftet med den ordning som regleras i direktivet är att varorna, trots att de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras samt förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att detta medför några beskattningskonsekvenser. Under den tid som skattepliktiga varor omsätts etc. utan att skatten förfaller till betalning omfattas varorna av suspensionsordningen, vilket i princip innebär att man skjuter beskattningskonsekvenserna framför sig tills dess att varorna av någon anledning inte längre omfattas av den nämnda ordningen.

Betalningsskyldighetens inträde

För skattepliktiga varor som inte omfattas av suspensionsordningen gäller att skatten förfaller till betalning i samband med att varan

Sida 53
Original

50 EG:s punktskatteregler

framställs eller importeras från tredje land. För varor som omfattas av suspensionsordningen gäller i stället att skatten förfaller när varan blir tillgänglig för konsumtion. En vara anses tillgänglig för konsum- tion när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. Detta är naturligtvis fallet när varan tas ut från ett skatteupplag och levereras till detaljistledet, men också t.ex. när en vara som levereras från ett skatteupplag kommer i en registrerad eller oregistrerad varumottagares besittning. Skatten förfaller till betalning även när en skattepliktig vara som omfattas av suspensionsordningen förstörs under sådana för- hållanden som inte medför befrielse från skatten.

För skattepliktiga varor som privatpersoner medför för eget bruk från det ena medlemslandet till det andra gäller att skatten förfaller i det land där varorna har anskaffats. Vid bedömningen av om de varor som en privatperson medför skall anses vara avsedda för eget bruk skall hänsyn tas till bl.a. mängden varor. Medlemsländema får, om så anses erforderligt, utfärda vägledande anvisningar om vilken mängd som därvid bör godtas. Det förhållandet att en person medför större mängder än vad som anges i anvisningarna får emellertid inte ensamt innebära att de medförda varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra omständigheter som talar för motsatsen skall således beaktas. Mängdangivelsema i sådana eventuella vägledande an- visningar får inte understiga följande: 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg piptobak, 10 liter sprit, 20 liter Starkvin, 90 liter vin (inklusive högst 60 liter mousserande vin) samt 110 liter öl.

Skatteuppbörden

Uppbörden av skatten skall enligt huvudregeln ske i enlighet med de bestämmelser som gäller i det land där — och vid den tidpunkt när — skatten förfaller till betalning. Uppbördsbestämmelsema i respektive medlemsland måste vara gemensamma för inhemska varor och för sådana varor som kommer från ett annat medlemsland. Skatteupp- börden skall i princip ske hos den upplagshavare eller den var- umottagare som är i besittning av de skattepliktiga varorna när skatten förfaller till betalning. Det finns emellertid en rad undantag från de nu angivna huvudreglerna.

Om en skattepliktig vara, som redan har blivit tillgänglig för konsumtion i ett medlemsland, skickas till ett annat medlemsland för att där av avsändaren användas för kommersiella ändamål, skall uppbörden ske i det sistnämnda landet. Motsvarande gäller också när en vara, som redan har blivit tillgänglig för konsumtion i ett med— lemsland, levereras till eller är avsedd att levereras till en näringsid- kare i och för hans verksamhet eller till ett offentligrättsligt subjekt i ett annat medlemsland. I dessa fall kan, allt efter omständigheterna, uppbörden ske hos leverantören, distributören eller mottagaren. Innan

SOU 1994:74

Sida 54
Original

SOU 1994:74 EG:s punktskatteregler 51

leverans sker skall säkerhet ställas för skattens betalning. Om skatt redan har erlagts i det land varifrån varan levereras, skall den skatten återbetalas.

Om en person som inte är upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare anskaffat en skattepliktig vara i ett med- lemsland, och om varan levereras till honom i ett annat medlemsland direkt eller indirekt genom säljarens försorg, skall Skatteuppbörden ske i det sistnämnda landet. Denna bestämmelse, som tar sikte på bl.a. postorderhandeln, gäller även om varan har varit tillgänglig för konsumtion i det förstnämnda landet. Vid dessa förhållanden är i princip säljaren skattskyldig och Skattskyldigheten inträder i samband med leverans. Medlemsländema kan dock föreskriva att skatten i stället skall erläggas av en av myndigheterna i mottagarlandet godkänd skatterepresentant. Det åligger det medlemsland i vilket säljaren har sin verksamhet att se till att säljaren dels innan leverans sker ställer säkerhet för skattens erläggande, dels efter leverans sörjer för inbetalning av skatten och dels för en förteckning över samtliga sådana leveranser som här är i fråga.

2 . 2. 3 Särskilda bestämmelser rörande suspensionsordningen

Cirkulationsdirektivet innehåller övergripande bestämmelser om vad som gäller i samband med framställning, bearbetning, lagring och förflyttning av skattepliktiga varor under den tid som varorna omfattas av suspensionsordningen. Medlemsländema är skyldiga att följa dessa övergripande bestämmelser, men är i övrigt oförhindrade att fastställa egna, kompletterande bestämmelser i ämnet. Av bestämmelserna i direktivet framgår följande.

Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Den som vill inrätta och driva ett skatteupplag skall söka tillstånd hos myndig- heterna i det land upplaget skall vara beläget. Den som får tillstånd att driva ett skatteupplag (upplagshavare) har att iaktta följande. I samband med att skattepliktiga varor levereras till ett annat skatteup- plag eller till en registrerad eller oregistrerad varumottagare skall han ställa säkerhet för skattens betalning. Skattemyndighetema i det land där upplaget är beläget fastställer på vilket sätt detta skall ske. Myndigheterna har, om det av något skäl bedöms som nödvändigt, rätt att av upplagsinnehavaren kräva säkerhet för skattens betalning även innan varorna lämnar upplagsinnehavarens besittning. Redan det förhållandet att upplagshavaren tar emot eller framställer en skatteplik- tig vara kan således medföra att han tvingas ställa säkerhet. Upp- lagshavaren är vidare skyldig att föra förteckning över lagret och därvid notera från vem han får varor respektive till vem han levererar

Sida 55
Original

52 EG:s punktskatteregler

varor. Han har slutligen att acceptera olika former av myndig- hetskontroll av upplaget.

En upplagshavare kan i vissa fall befrias från att erlägga punktskatt. Så är fallet om varor, som omfattas av suspensionsordningen, förstörs till följd av olyckshändelser, force majeure eller liknande. En förutsättning för skattebefrielse är dock att det inträffade kan styrkas på ett tillfredsställande sätt. Motsvarande gäller också för sådana varuförluster som beror på varornas karaktär och som uppkommer i samband med framställning, bearbetning, lagring och transport. Det ankommer på de enskilda medlemsländerna att närmare ange under vilka förutsättningar befrielse från punktskatt kan ske. Andra typer av varuförluster än de som nu angivits medför inte befrielse från punktskatt. Det innebär bl.a. att upplagsinnehavaren inte befrias från skatt som belöper på varor som sålts med sådan förlust som hänför sig till bristande betalning från köpare (kundförlust), eller som frånhänts upplagshavaren genom brott. Vid fall av förluster som ej medför befrielse skall skatten erläggas i enlighet med den skattesats och de övriga bestämmelser som gäller vid den tidpunkt förlusten inträffade eller, om den tidpunkten inte kan fastställas, vid den tidpunkten förlusten upptäcktes.

Leveranser av skattepliktiga varor, som omfattas av suspension— sordningen, skall enligt huvudregeln ske mellan skatteupplag. En upp- lagshavare som auktoriserats av myndigheterna i ett medlemsland får sända skattepliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland — och också till ett annat skatteupplag i det egna landet — utan att det får några beskattningskonsekvenser. Leveranserna från det ena upplaget till det andra anses dock medföra vissa risker för att skatten inte blir betald. Den säkerhet som upplagshavaren har att ställa i samband med leveranser av skattepliktiga varor avser att täcka risken för att skatten inte kommer att erläggas. Säkerheten kan ställas tillsammans med transportören och den kan också kompletteras med en motsvarande säkerhet ställd av mottagaren av varorna. Det ansvar som genom säkerheten åvilar avsändaren — och eventuellt också transportören — bortfaller först sedan det visats att varorna nått mottagaren. Därefter övertar mottagaren ansvaret för att skatten betalas.

Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag under suspension av skatten är inte alltid en upplagshavare. Mottaga- ren kan också vara en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat EG—land. Sådana varumottagare skall alltid ställa säkerhet för skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Om mottagaren är registrerad förfaller skatten till betalning när han tar emot varorna och han är skyldig att erlägga skatten i enlighet med bestämmelser som fastställs av det enskilda medlemslandet. Om mottagaren inte är registrerad skall skatten erläggas samtidigt som den förfaller till betalning, dvs. när varorna kommer i hans besittning. För

SOU 1994:74

Sida 56
Original

! SOU 1994:74

den oregistrerade varumottagaren gäller dessutom att han, innan leveransen påbörjas, skall göra en anmälan om leveransen till Skattemyndighetema.

En upplagshavare kan däremot inte sända varor under suspension av skatten till en varumottagare i upplagshavarens eget land. Detta gäller även om näringsidkaren skulle ha rätt att ta emot varor under suspension från ett annat EG-land.

En upplagshavare kan, t.ex. för det fall att han ofta levererar skattepliktiga varor till en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat land, utse en skatterepresentant i destinationslandet. Representanten, som skall vara godkänd av skattemyndigheten i det land till vilket leverans sker, åläggs därvid att, i stället för varu- mottagaren, erlägga skatten m.m.

Överträdelser av de bestämmelser som gäller under den tid som skattepliktiga varor omfattas av suspensionsordningen innebär att varorna upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses till- gängliga för konsumtion. Detta innebär i sin tur att skatten omedelbart förfaller till betalning. Skatten skall därvid erläggas i det land där överträdelsen har skett och av den fysiska eller juridiska person som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte är möjligt att fastställa var överträdelsen skett, anses den ha skett i det land där felaktigheten konstaterades. Om en skattepliktig vara inte når fram till adressaten och om det inte är möjligt att fastställa var varan finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.

2.2.4 Krav på dokument m.m.

Vid omsättning mellan medlemsländer av varor som omfattas av suspensionsordningen skall varorna åtföljas av ett ledsagardokument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet mellan medlemsländerna. Dokumentet kan vara ett administrativt dokument eller ett handelsdokument. Dokumentets form och innehåll har fastställts i förordningen 2719/92. För handelsdokumenten gäller att de skall innehålla samma information som det administrativa dokumentet. Dokumentet skall kunna ersättas med information genom ADB—rutiner.

Det administrativa dokumentet skall upprättas i fyra exemplar. Ett exemplar skall behållas av avsändaren av de skattepliktiga varorna, ett skall behållas av mottagaren, ett skall skickas tillbaka till avsändaren sedan leverans skett och ett skall av mottagaren ställas till förfogande för myndigheten i det land där mottagaren har sin verksamhet. De enskilda medlemsländerna kan föreskriva att ytterligare ett exemplar av dokumentet skall upprättas och att detta femte exemplar skall,

EG:s punktskatteregler 53

Sida 57
Original

54 E G:s punktskatteregler

sedan leverans skett, skickas tillbaka till myndigheterna i det land där avsändaren av de skattepliktiga varorna har sin verksamhet.

I de fall skattepliktiga varor skickas från ett skatteupplag till en registrerad eller oregistrerad näringsidkare skall varorna åtföljas av — förutom det ovannämnda dokumentet — ett dokument som visar att mottagaren ställt säkerhet för skattens betalning.

I förordningen 3649/92 har dessutom lämnats föreskrifter om ett förenklat ledsagardokument. Detta förenklade dokument, som innehåller färre uppgifter, avses användas i samband med transport av varor som inte är under suspension (dvs. som är beskattade).

I syfte att underlätta skattekontrollen kan de enskilda medlemslän- derna föreskriva att skattepliktiga varor, som är avsedda för konsum- tion i det egna landet, skall förses med skattekontrollmärken. Ett system med kontrollmärken får emellertid inte på något sätt hindra den fria omsättningen av punktskattepliktiga varor mellan med— lemsländema.

2.2.5 Återbetalning av skatt

Av det tidigare anförda framgår att det undantagsvis kan förekomma att varor, som har varit tillgängliga för konsumtion i ett medlemsland och för vilka skatten därför redan har betalats i det landet, levereras till ett annat medlemsland under sådana förhållanden att skatt i stället skall betalas där. Den skatt som har betalats i det förstnämnda landet skall då, under vissa förutsättningar, återbetalas. Förutsättningar härför är att den som begår återbetalning kan visa att skatten verkligen är betald i det ena landet och att skatten kommer att betalas i det andra landet.

2.3 De olika punktskattema i EG:s regelverk

Inom EG har man sedan lång tid strävat efter att samordna regler om skattebaser och skattesatser på punktskatteområdet. Före 1993 fanns emellertid endast ett mycket begränsat regelverk. Genomförandet av den inre marknaden nödvändiggjorde emellertid detaljerade regler om skattebaser och skattesatser på alkohol, tobak och mineraloljor. Direktiven innehåller detaljerade föreskrifter om skattebaser, vilka föreskrifter är bindande för medlemsländerna. Ett enskilt medlemsland saknar således i princip möjlighet att avvika från de definitioner m.m. som anges i direktiven. När det gäller skattesatserna är ordningen en annan. Man strävade även här efter att fastställa skattesatser, från vilka medlemsländerna inte skulle få avvika. Detta har emellertid visat sig vara svårt att genomföra. Man har därför nöjt sig med att fastställa minimiskattesatser, vilka inte får underskridas av medlemsländerna.

SOU 1994 74

Sida 58
Original

SOU 1994:74

Det står däremot medlemsländerna fritt att införa högre skattesatser än den angivna minimiskattesatsen. Direktiven innebär dock normalt den begränsningen att, om inget annat anges, endast en skattenivå får finnas för varje varuslag.

De gemensamma reglerna omfattar punktskattema på alkoholhaltiga drycker, tobak samt mineraloljeprodukter. I fråga om övriga varor kan medlemsländerna ha nationella punktskatter, som i så fall skall ut- formas så att beskattningsåtgärder vid gränspassage inte erfordras.

I EG-direktiven är skattesatserna i förekommande fall angivna i ECU. I varje medlemslands lagstiftning skall skattesatserna anges i den nationella valutan. Direktiven stadgar att värdet av ECU:n i de olika ländernas valutor skall fastställas per den 1 oktober varje år. Det sålunda fastställda värdet skall tillämpas i medlemsländernas lagstift- ning på det här ifrågavarande området under det kalenderår som följer närmast därefter.

Nedan följer en redogörelse för skattebaserna och skattesatserna på alkohol och tobak. Av skäl som tidigare angivits behandlas i detta sammanhang inte frågor rörande mineraloljor.

2.3.1 Tobak

Beskattningen av tobak regleras i direktiven 72/464/EEG och 79/32/EEG med senare ändringar, vilka behandlar skattebasen, samt i direktiven 92/79/ EEG och 92/ 80/ EEG, vilka behandlar skattesatser- na.

Tobaksprodukterna indelas i grupperna cigaretter respektive övrig röktobak. Den sistnämnda gruppen delas i sin tur in i grupperna cigarrer och cigariller, tobak avsedd för rullning av cigaretter (finsnittad tobak) samt piptobak (grovsnittad tobak).

Tobak avsedd för industriellt, vetenskapligt eller annat liknande ändamål är undantagen från beskattning.

Cigaretter

Begreppet cigaretter omfattar färdiga "tobaksrullar" som kan rökas direkt och som inte är att hänföra till begreppen cigarrer eller cigariller. Begreppet cigaretter omfattar också färdiga "tobaksrullar" som kan rökas efter det att man på ett enkelt sätt applicerat rullen i ett pappersomslag. Cigaretter med en längd (exklusive filter eller munstycke) som överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger längden 18 cm men inte 27 cm anses den som tre cigaretter osv.

Punktskatten på cigaretter består av två delar, en proportionell skatt och en styckeskatt.

EG:s punktskatteregler 55

Sida 59
Original

EG:s punktskatteregler

Den proportionella skatten utgår med viss procent på ett visst högsta detaljhandelspris varifrån — efter medlemsländernas eget gottfinnande — eventuella tullavgifter kan avräknas. Det högsta detaljhandelspris på vilket skatten skall beräknas fastställs enligt huvudregeln av respektive tillverkare eller importör. Medlemsländema har emellertid möjlighet att fastställa ett "prisband" inom vilket det högsta detaljhandelspriset skall rymmas. "Prisbandet" måste dock vara utformat på sådant sätt att det kan spegla prisskillnadema mellan olika cigarettprodukter.

Styckeskatten utgår med ett belopp per enhet, vilket belopp skall uppgå till minst 5 och högst 55 procent av den sammanlagda summan av punktskatten (den proportionella skatten och styckeskatten) och mervärdesskatten.

Kombinationen mellan den proportionella skatten och styckeskatten skall vara sådan att detaljhandelspriset på cigaretter på ett rimligt sätt visar skillnaden mellan olika tillverkares eller leverantörers priser.

Punktskatten på cigaretter skall uppgå till minst 57 procent av detaljhandelspriset inklusive punkt- och mervärdesskatt. Med detaljhandelspriset avses därvid priset för cigaretter i den mest efterfrågade prisgruppen. Vilken prisgrupp som är den mest efter— frågade bestäms med ledning av förhållandet den 1 januari varje år.

Skattesatsen för såväl den proportionella skatten som styckeskatten måste vara identisk för alla typer av cigaretter.

Övriga tobaksprodukter

Som nämnts tidigare indelas gruppen övriga tobaksprodukter i under- grupperna cigarrer och cigariller, finsnittad tobak samt grovsnittad tobak.

Cigarrer och cigariller definieras med ledning av bl.a. tobaksparti- klarnas storlek samt det material med och det sätt på vilket tobaken rullas.

Indelningen i fin- respektive grovsnittad tobak sker med ledning av tobakspartiklarnas storlek. Om vikten av den snittade tobaken till mer än 25 procent innehåller partiklar som är mindre än 1 mm i omfång anses tobaken som finsnittad. I övrigt anses tobaken som grovsnittad. Under förutsättning att tobaken är avsedd att användas för cigarettrull- ning, står det emellertid medlemsländerna fritt att hänföra tobak med ett mindre inslag av partiklar med den ovannämnda storleken till gruppen finsnittad tobak.

Skatten på cigarrer, cigariller och snittobak kan utgå antingen som en proportionell skatt, som en styckeskatt eller som en kombination därav.

SOU 1994:74

Sida 60
Original

SOU 1994:74 EG:s punktskatteregler 57

Den proportionella skatten skall beräknas på det högsta detaljhan- delspriset i enlighet med vad som också gäller för cigaretter. Styckeskatten skall beräknas per kg eller styck.

Punktskatten på cigarrer och cigariller skall uppgå till minst 5 procent av detaljhandelspriset inklusive punkt- och mervärdeskatt eller till minst 7 ECU per 1 000 stycken. För finsnittad tobak skall skatten uppgå till minst 30 procent av det angivna priset eller till minst 20 ECU per kg. För grovsnittad tobak gäller att skatten skall uppgå till minst 20 procent av priset eller till minst 15 ECU per kg.

Inom respektive grupp får det inte finnas några skillnader i skattesatsen. Det är således inte tillåtet att tillämpa olika skattesatser på t.ex. cigarrer med hänsyn till produktens kvalitet etc.

2 . 3 .2 Alkohol

Skattebaserna och skattesatserna på olika typer av alkoholhaltiga drycker regleras i direktiven 92/83/EEG respektive 92/84/EEG. Definitionerna av dryckerna anknyter till dem som tillämpas för bestämmande av tull samt de allmänna märknings— och tillverknings- regler som har utfärdats inom EG.

Öl

Skatten på öl skall beräknas med ledning av antingen stamvörtstyrkan uttryckt i grader Plato eller alkoholhalten uttryckt i volymprocent. Stamvörtstyrkan är ett mått på mängden socker eller annan råvara (vört) i den vätska som skall jäsas och står inte i exakt proportion till alkoholhalten. Man kan dock räkna med att cirka en tredjedel av stamvörten omvandlas till alkohol under jäsningsprocessen. I det följande medtas endast uppgifter relaterade till alkoholhalten.

Minimiskattesatsen uppgår till 1,87 ECU per hektoliter öl och volymprocent alkohol. Detta motsvarar cirka 84 öre (] ECU = 9,00 kr) per liter öl med en alkoholstyrka om 5 volymprocent. Det är viktigt att notera att till öl räknas i punktskattesammanhang inte öl med en alkoholstyrka om högst 0,5 volymprocent.

Medlemsländema får tillämpa reducerade skattesatser dels för öl som har en alkoholhalt om högst 2,8 procent, dels för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Med mindre, fristående bryggerier avses sådan bryggerier som tillverkar högst 200 000 hektoliter öl per år och som samtidigt är juridiskt och ekonomiskt fristående från andra bryggerier. Två eller flera samverkande bryggerier som tillsammans årligen tillverkar högst den angivna mängden öl kan dock anses som fristående.

Sida 61
Original

58 EG:s punktskatteregler

Skattesatsen för öl som i begränsad mängd tillverkas av mindre, fristående bryggerier får inte vara lägre än 50 procent av den ordinarie skattesatsen för öl. Det saknas en motsvarande begränsnings- regel när det gäller öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent. Detta torde innebära att man — även om produkterna måste ingå i beskattningsunderlaget — har möjlighet att tillämpa en O-skattesats på sådana produkter.

Vin

EG—direktivets definition av begreppet vin är mycket detaljerad och i vissa delar mycket komplicerad. I syfte att underlätta förståelsen redo- visas reglerna här översiktligt. Mer exakta definitioner finns i special- motiveringen.

Med vin avses av druvor jästa drycker med en alkoholhalt om 1,2- 15 volymprocent samt också på samma sätt framställda drycker med en alkoholhalt om 16-18 procent under förutsättning att drycken inte innehåller några tillsatser. Med mousserande vin förstås drycker med en alkoholhalt om 1,2-15 procent som buteljerats i flaskor med kork av "champagnetyp " eller som har ett visst övertryck i flaskan.

Skatt på vin skall utgå med ett fast belopp per hektoliter dryck. Minimiskattesatsen är 0 ECU. Detta innebär att medlemsländerna är skyldiga att ha en beskattningsordning, men samtidigt att man inte är skyldiga att ta ut någon skatt.

Reducerad skattesats får tillämpas för vin med en alkoholhalt om högst 8,5 procent. Medlemsländema får tillämpa olika skattesatser på mousserande respektive icke-mousserande vin.

Länder som vid årsskiftet 1992/ 93 tillämpar en högre skattesats för vin med en alkoholhalt om 16-18 procent får fortsätta att göra så. Skattesatsen för det alkoholstarkare vinet får dock inte vara högre än den skattesats som tillämpas för starkvin (se nedan).

Från beskattning får undantas vin som tillverkas av privatpersoner och som inte är avsett för kommersiellt bruk.

Starkvin m.m. (Intermediate products)

Med starkvin avses i detta sammanhang drycker med en alkoholhalt om 1,2-22 procent som inte omfattas av vinbegreppet. Det är här egentligen fråga om en mellanklassprodukt, en dryck som är baserad på vin eller sprit men som inte faller in under respektive begrepp. Detta starkvinsbegrepp skiljer sig alltså från det som används i svensk alkohollagstiftning, där med starkvin avses ett vins medelalkoholstyrka som överstiger 15 men inte 22 volymprocent.

SOU 1994: 74

Sida 62
Original

SOU 1994:74 EG:s punktskatteregler 59

Skatten skall utgå med ett fast belopp för varje hektoliter dryck. Minimiskattesatsen är 45 ECU per hektoliter, vilket svarar mot 4,05 kr per liter.

Medlemsländema får införa en reducerad skattesats för starkvin med en alkoholhalt om högst 15 procent. Den ordinarie skattesatsen får därvid reduceras med högst 40 procent. Den reducerade skattesat- sen får dock inte vara lägre än skattesatsen för vin eller mousserande vm.

Spritdrycker

Direktivens rubrik till den grupp alkoholprodukter som behandlas i detta avsnitt är " Ethyl alcohol". Av rubriken framgår att beskattningen sträcker sig längre än till den dominerande produkten inom gruppen — spritdryckema. Beskattningen omfattar principiellt också annan alkohol, t.ex. alkohol som ingår som en beståndsdel i parfymer m.m, om denaturering inte har skett.

Begreppet spritdrycker omfattar i huvudsak drycker med en alkoholhalt överstigande 22 procent.

Skatten skall utgå med ledning av alkoholhalt per hektoliter färdig dryck vid 20 grader C. Omvandling skall ske till hektoliter ren alkohol.

Minimiskattesatsen för spritdrycker uppgår till 550 ECU per hektoliter ren alkohol. Detta svarar mot 49,50 kr per liter ren alkohol, vilket i sin tur innebär att en liter 40-procentig sprit skall beskattas med minst 19,80 kr.

För spritdrycker finns i direktiven en bestämmelse som säger att medlemsländer som vid utgången av är 1992 tillämpat en skattesats om upp till högst 1 000 ECU per hektoliter ren alkohol inte får sänka skattesatsen. Bestämmelsen anger också att länder som har en skattesats överstigande 1 000 ECU inte får sänka den till ett mindre belopp än 1 000 ECU.

Det står medlemsländerna fritt att tillämpa en med högst 50 procent reducerad skattesats på spritdrycker framställda av mindre, fristående tillverkare. Med mindre tillverkare avses i detta fall sådana som fram- ställer högst 10 hektoliter ren alkohol per år.

Cider m.m.

Förutom de grupper av alkoholhaltiga drycker som nu nämnts finns i direktiven ytterligare en grupp angiven, nämligen andra jästa drycker än vin och öl ("fermented beverages other than wine and beer"). Begreppet inrymmer i huvudsak produkter som upptas under kod 22.06 i EG:s tulltaxa. Där anges cider, päronvin och mjöd som

Sida 63
Original

60 EG:s punktskatteregler

exempel. En ytterligare förutsättning för att bl.a. cider skall vara hänförligt till gruppen "andra jästa drycker" är att alkoholstyrkan antingen överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller att styrkan överstiger 10 men inte 15 volymprocent samtidigt som alkoholen helt härrör från jäsningsprocessen. I den mån drycken — till följd av en alltför hög alkoholhalt eller till följd av tillsatser — avviker från vad som nu sagts är den i stället att hänföra till någon av grupperna starkvin ("intermediate products") eller — om alkoholhalten överstiger 22 volymprocent — spritdrycker.

Av direktiven framgår att produkter hänförliga till denna grupp skall beskattas med ett visst belopp per hektoliter färdig dryck, att mousserande drycker får beskattas med en högre skattesats samt att medlemsländerna får tillämpa en reducerad skattesats för drycker med en alkoholhalt om högst 8,5 volymprocent. Dessutom anges att de bestämmelser som gäller för skattenivån på vin skall tillämpas. Detta innebär att det är förenligt med direktiven att tillämpa en 0-skattesats för cider och andra drycker som ryms inom gruppen "andra jästa drycker än vin och öl".

SOU 1994:74

Sida 64
Original

SOU 1994:74

3 Svenska punktskatteregler

3.1 Beskattningsförfarandet i Sverige

Bestämmelser om det administrativa förfarandet vid uttag av punkt- skatter och prisregleringsavgifter finns i som nämnts inledningsvis i LPP och i förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter (FPP). Av 1 kap. 1 5 första stycket 1 LPP framgår vilka olika punktskatteförfattningar LPP är tillämplig på. Vidare är LPP enligt 1 kap. 1 5 första stycket 2 tillämplig på avgifter som tas ut på bl.a. jordbrukets och fiskets område. Enligt 1 kap. 2 & gäller vissa bestämmelser i LPP även för bl.a. överlastavgift och vägtrafikskatt. LPP gäller i huvudsak inte i fråga om skatter som skall erläggas till tullmyndighet.

Skattemyndigheten i Kopparbergs län är beskattningsmyndighet för de punktskatter som anges i 1 kap. 1 & första stycket 1 LPP. En beskrivning av skattemyndighetens organisation etc. vid arbetet med dessa frågor finns i den inledningsvis nämnda RSV Rapport 1993:9.

Vem som är skattskyldig och tidpunkten för Skattskyldighetens inträde regleras inte i LPP utan i respektive skatteförfattning. Av LPP framgår att den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyndigheten genom att lämna deklaration. Skatteredovis— ningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperioder, s.k. redovis— ningsperioder. Undantag gäller dock för skatt på vinstsparande och stämpelskatt på aktier som skall redovisas efter varje skattepliktig händelse.

Som regel är kalendermånad redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser om längre redovisningsperioder finns dock i vissa skatteförfattningar.

Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattnings— myndigheten. Detta framgår av de olika skatteförfattningarna. I FPP finns bestämmelser om att den som skall vara registrerad skall anmäla detta till beskattningsmyndigheten.

Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redovisningsskyldighet inträtt under perioden. En allmän förutsättning för redovisningsskyldigheten är att Skattskyldigheten har inträtt. Som huvudregel gäller att redovisningen av skatt skall ske enligt bokför- ingsmässiga grunder.

Sida 65
Original

62 Svenska punktskatteregler

Skattskyldig vars skatteredovisning avser redovisningsperiod skall lämna deklaration till beskattningsmyndigheten för varje period. Deklarationen skall ha kommit in senast den 25:e i månaden efter redovisningsperiodens slut. Den som är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även om han inte har någon skatt att redovisa för perioden.

Skattskyldig som inte redovisar skatt för perioder skall lämna deklaration efter varje skattepliktig händelse. Deklarationen skall — om annat inte stadgas i aktuell skatteförfattning — ha kommit in senast 25 dagar efter den skattepliktiga händelsen.

Har deklarationen kommit in för sent påförs förseningsavgift. Skatten för viss redovisningsperiod eller, när Skatteredovisningen inte avser sådan period, för varje skattepliktig händelse, skall vara inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten. Betalning anses ha skett den dag då den har bokförts på ett särskilt angivet konto. Betalas skatten för sent tas dröjsmålsavgift ut.

För varje redovisningsperiod eller, om skatten inte avser redovis- ningsperioder, för varje skattepliktig händelse skall fattas ett be- skattningsbeslut. Det finns tre typer av beskattningsbeslut, nämligen s.k. grundläggande beskattningsbeslut, omprövningsbeslut och beslut om skatteberäkning.

I och med att en deklaration har kommit in i rätt tid till beskatt— ningsmyndigheten anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklarationen (s.k. grundläggande beskattningsbeslut). Har deklaratio- nen inte kommit in i rätt tid anses skatten ha bestämts till noll kronor. Att skatten anses bestämd till noll kronor innebär dock endast att den är så bestämd intill dess något annat har beslutats. Kommer deklara— tionen in till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett om- prövningsbeslut har meddelats dessförinnan.

Omprövning kan ske på begäran av den skattskyldige eller på beskattningsmyndighetens eget initiativ. Omprövning skall ske i samband med att ett beslut överklagas.

När en förvaltningsdomstol ändrat ett beskattningsbeslut i en fråga skall beskattningsmyndigheten snarast fatta beslut om skatteberäkning. Detta innebär att myndigheten skall räkna ut och besluta om den nya skatten för den aktuella redovisningsperioden.

Skattemyndighetens beskattningsbeslut kan överklagas till Läns— rätten i Kopparbergs län, vars beslut kan överklagas till Kammarrätten i Sundsvall.

SOU 1994:74

Sida 66
Original

SOU 1994:74 Svenska punktskatteregler 63

3.2 De olika punktskattema i Sverige

3 . 2. 1 Tobaksskatten

Enligt 1 & lagen (1961:394) om tobaksskatt (LTS) skall tobaksskatt erläggas för tobaksvaror, dvs. cigarrer, cigariller, cigaretter, röktobak, snus och tuggtobak, ur tulltaxenr. 24.02 och 24.03 tulltaxelagen ( 1987: 1068). Skatt utgår vid tillverkning inom landet och vid import av skattepliktig vara.

Skattskyldig är den som tillverkar skattepliktig vara inom landet för att sälja den och den som hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län har registrerats som importör (3 & LTS). Enligt 4 & LTS kan den som för in tobaksvaror till landet för att återförsälja dem ansöka hos skattemyndigheten om att få bli registrerad som skattskyldig. Kravet är att införseln skall vara av större omfattning eller att det annars finns särskilda skäl.

Skattskyldigheten inträder då varan levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller — vid avregistrering — finns i lager (5 & LTS).

Om en skattepliktig vara förs in i landet av någon annan än den som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten . Därvid gäller tullagen (1987:1065).

Bestämmelserna om skattesatser finns i 2 & LTS. Härav framgår att tobaksvaror beskattas efter vikt. Cigarrer, cigariller och cigaretter be— skattas efter varans styckevikt i gram. Sålunda ingår även filter och dylikt i beskattningsvikten. Röktobak, tuggtobak och snus beskattas efter kilogramvikt. Enligt 5 5 förordningen (1961:395) om tobaksskatt skall beskattningsvikten för cigarrer, cigariller och cigaretter avse vikten vid normal fuktighetshalt, varmed menas en relativ luftfuktighet av cirka 55 % vid en temperatur av cirka +20'C.

Följande skattesatser tas ut

Varuslag Vikt för 1 st. (gram) Belopp för 1 st. (öre) 1 kg (kr)

Cigarrer och cigariller grupp I t.o.m. 1,7 34 grupp 11 över 1,7 t.o.m 3,0 38

grupp III " 3,0 " 5,0 42

grupp IV 5,0 51 Cigaretter gruppl t.o.m 0,85 71 grupp 11 över 0,85 t.o.m.l,20 78

grupp III " 1,20 " 1,55 83 grupp IV " 1,55 " 1,90 88 grupp V " 1,90 93

Röktobak 374:— Tuggtobak 120:- Snus 73:-

Sida 67
Original

64 Svenska punktskatteregler

Angivna skattesatser avser 1994. Enligt LTS skall skattesatserna därefter årligen t.o.m. 1998 omräknas med hänsyn till ändringar i den allmänna prisnivån.

Skattemyndighetens uppbörd av tobaksskatten för kalenderåret 1993 var 6 180 miljoner kr. Antalet skattskyldiga var 14. Tullens uppbörd uppgick under 1993 till 0,3 miljoner kr.

Skattskyldiga skall vara registrerade hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län (4 & LTS). Enligt bestämmelser i LPP skall den som är registrerad lämna deklaration för varje redovisningsperiod, som är kalendermånad. Bestämmelser om avdrag i deklaration finns i 7 & LTS som innebär att avdrag får göras för skatt på vara som

a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagit i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, eller utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller levererats för försäljning i exportbutik,

e) tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke skattepliktiga varor, 1) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.

3.2.2 Dryckesskatten

Dryckesskatt skall erläggas vid omsättning inom landet och vid införsel av spritdrycker, vin, starköl och öl. Bestämmelserna finns i lagen (1977:306) om dryckesskatt (LDS). Beskattningen av alko- holdrycker förändrades helt den 1 juli 1992 då den tidigare procentav- giften som beräknades på varuvärdet slopades. Nuvarande skatt relateras enbart till dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala.

Beteckningarna i LDS har samma betydelse som i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LDT). Socialstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet när det gäller tillverkning av drycker.

Skatteplikten omfattar omsättning inom landet och införsel av sprit- drycker, vin, starköl och öl (1 & LDS). Definitionerna av de olika dryckerna finns i 1-5 åå LDT.

Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck. Sprit är en vara som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 1,8 viktprocent. Vin och maltdryck anses dock inte som sprit. Teknisk sprit räknas inte till spritdrycker eftersom den inte är avsedd för för- täring.

SOU 1994:74

Sida 68
Original

SOU 1994:74 Svenska punktskatteregler 65

Med vin avses dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. Vin kallas lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent och starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men ej 22 volymprocent.

Med maltdrycker förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne. Starköl är maltdryck som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol och öl är maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 2,8 viktprocent. (1,8 viktprocent motsvarar 2,25 volymprocent; 2,8 viktprocent motsvarar 3,5 volymprocent). Öl med alkoholstyrka under 1,8 viktprocent, lättöl, är skattefri sedan 1988.

Skattskyldig i fråga om spritdrycker och vin är enligt 4 & LDS det i lagen (1977:293) om handel med drycker (LDH) angivna partihan- delsbolaget (Vin & Sprit AB). I fråga om starköl och öl är den skattskyldig som inom landet yrkesmässigt tillverkar dryckerna. Skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Om verksamheten är av större omfattning eller om det finns särskilda skäl kan även importörer, som yrkesmässigt för in skattepliktiga malt— drycker till landet för försäljning till återförsäljare, registreras (8 & LDS).

Enligt 9 & LDS inträder Skattskyldigheten för spritdrycker och vin när Vin & Sprit AB levererar dryckerna till Systembolaget AB. Skattskyldigheten för starköl och öl inträder när dryckerna levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregistrering, finns i lager.

Vid införsel till landet av skattepliktig dryck av annan än registrerad skattskyldig skall dryckesskatt erläggas till tullmyndigheten och då tillämpas tullagen (15 & LDS). Införsel av spritdrycker, vin och starköl får med vissa undantag bedrivas endast av Vin & Sprit AB.

Som ovan nämnts slopades den tidigare värderelaterade procentav- giften den 1 juli 1992. Den nya dryckesskatten relateras endast till dryckernas alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala, dvs. den rena alkoholen beskattas hårdare ju högre alkoholhalt drycken har. Skatten är sammansatt av ett grundbelopp och — för drycker med en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent — ett tilläggsbelopp. I fråga om drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 19 volym- procent har skatteskalan indelats i intervall inom vilka skatt tas ut med samma belopp. För drycker vars alkoholhalt överstiger sju men inte 19 volymprocent utgår beskattningen från intervall om tre volympro- centenheter. För drycker vars alkoholhalt understiger sju volympro- cent har skattesatserna utformat utifrån de traditionella alkoholgränser— na för maltdrycker. Drycker med en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent har en skattesats för varje hel volymprocent. För drycker med en alkoholhalt mellan 19 och 39 volymprocent åstadkoms

3 14—0762

Sida 69
Original

Svenska punktskatteregler

progressionen genom att tilläggsbeloppet ökar vid var femte volym— procent.

Följande skattesatser tas ut

Alkoholhalt, Skatt, kronor volym- per liter procent över högst grundbelopp tilläggsbelopp 2,25 3,5 3,10 —- 3,5 4,5 8,80 — 4,5 7 13,00 — 7 10 17,80 — 10 13 27,80 — 13 16 38,10 — 16 19 49,40 -— 19 24 49,40 5,30 för varje hel volymprocent som överstiger 19 24 29 75,90 6,40 för varje hel volymprocent som överstiger 24 29 34 107,90 6,70 för varje hel volymprocent som överstiger 29 34 39 141,40 8,00 för varje hel volymprocent som överstiger 34 39 181,40 8,10 för varje hel volymprocent

som överstiger 39

Angivna skattesatser avser år 1994. Enligt LDS skall skattesatserna därefter årligen t.o.m. 1998 omräknas med hänsyn till ändringar iden allmänna prisnivån.

I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall avrundning ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av hel procent.

Skattemyndighetens uppbörd av dryckesskatten för kalenderåret 1993 uppgick till 5 748 miljoner kr för spritdrycker, 2 787 miljoner kr för Vin, samt 2 632 miljoner kr för öl. Antalet skattskyldiga var 1 för vin och sprit respektive 19 för öl. Tullens uppbörd av skatten på öl under 1993 var 245 miljoner kr.

Skattskyldiga skall som ovan nämnts vara registrerade hos Skatte— myndigheten i Kopparbergs län och den som är registrerad skall lämna deklaration. Bestämmelser om redovisning finns i 2 kap. LPP. När det gäller avdrag i deklarationen finns bestämmelser i 13 & LDS som innebär att avdrag för skatt på starköl och öl får göras för drycker som

1. har förts ut från landet eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, eller såvitt gäller starköl, har levererats för försäljning i exportbutik,

2. har förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

3. har återtagits i samband med återgång av köp,

SOU 1994:74

Sida 70
Original

SOU 1994:74 Svenska punktskatteregler 67

4. har sålts med förlust för den skattskyldige i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. I fråga om deklaration för spritdrycker och vin får avdrag endast ske då drycker har återtagits i samband med återgång av köp.

3 .2. 3 Reklamskatten

Enligt 1 & lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL) skall reklamskatt erläggas för annons, som är avsedd att offentliggöras inom landet, och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Skatteplikten kan i huvudsak delas upp på tre områden: annonser, reklamtrycksaker och övrig reklam.

Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i en trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i en trycksak som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Med trycksak enligt RSL förstås avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande. Upplåtet utrymme i eller på något som inte är att anse som trycksak är således inte någon skattepliktig annons.

Skatteplikt föreligger för alla annonser för vilka vederlag utgår, oavsett innehåll. Sålunda beskattas alla mot betalning införda offentliga meddelanden, kungörelser, familjeannonser m.m. Skatte- plikt föreligger även för annonser som avser reklam och som är gratis införda. Med reklam förstås enligt RSL ett meddelande som används i kommersiell verksamhet och har till syfte att åstadkomma avsättning genom försäljning, köp eller liknande av vara, fastighet, nyttighet eller tjänst.

Skatteplikt föreligger för reklamtrycksaker (5 & RSL). Enligt 1 & RSL förstås med reklamtrycksak: trycksak som framställts huvud— sakligen i syfte att offentliggöra reklam. Vissa inskränkningar i trycksaksbegreppet har gjorts i RSL. Som trycksak anses därvid inte vara som försetts med tryck, om varan utgörs av penna, glas, klädes- plagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde eller om varan är avsedd att användas som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande. Trycksaker som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok anses inte som reklamtrycksak. Inte heller anses trycksak som enbart innehåller affärsteknisk information, information till återförsäljare, intern information till anställda, medlemmar m.fl., kalender, jubileumsskrift m.m. som reklamtrycksak enligt RSL.

Vidare föreligger skatteplikt för övrig reklam som offentliggörs i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller på annat

Sida 71
Original

68 Svenska punktskatteregler

motsvarade sätt. Det är även skatt på reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud (5 & RSL).

Skattskyldig till reklamskatt är enligt 9 & RSL den som i yrkes- mässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer skatte- pliktig reklamtrycksak.

Om skattepliktig reklamtrycksak och i utlandet utgivet annonsblad införs till landet skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet, varvid tullagen då gäller, 265 RSL. Stadgandet tillämpas så gott som uteslutande på reklamtrycksaker. Införsel av utomlands utgivna annonsblad förekommer knappast alls. Med annonsblad avses sådan periodisk publikation som till övervägande del tillhandahålls gratis (anvisningarna till 24 Ö).

Om en skattepliktig reklamtrycksak kommit in från utlandet och skatt inte har erlagts vid införseln år enligt 9 & andra stycket RSL den som bedriver verksamhet inom landet och vars verksamhet reklam— trycksaken avser skattskyldig.

När det gäller reklamskatten i övrigt är i princip följande tre kategorier skattskyldiga, nämligen de som offentliggör annonser (ägare eller utgivare av publikationer m.fl. annonsorgan), de som offentliggör reklam i annan form (afficheringsföretag, trafikföretag, idrottsföreningar m.fl.) samt de som framställer reklamtrycksaker (tryckeri och den som självständigt utför bokbinderiarbete). Skattskyl- diga, som inte är undantagna från redovisningsskyldighet, skall vara registrerade hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län (19 & RSL). Redovisning av skatten sker för 2-månadersperioder.

Skatten är för annons i allmän nyhetstidning 4 procent av be— skattningsvärdet och i alla övriga fall 11 procent av beskattningsvärdet (12 & RSL). Beskattningsvärdet är vederlaget, dvs. det avtalade priset (13 & RSL). I beskattningsvärdet skall inte reklamskatt eller annan statlig skatt eller avgift räknas in. Beträffande reklamtrycksaker utgörs beskattningsvärdet av den del av vederlaget som är ersättning för den tryckeritekniska framställningen och för bokbinderiarbetet med avdrag för kliche, reprofilm eller liknande. Vid införsel utgör skatten 11 % av beskattningsunderlaget.

Skattemyndighetens uppbörd av reklamskatten uppgick under kalen- deråret 1993 till 849 miljoner kr. Antalet skattskyldiga var 5 033. Tullens uppbörd under 1993 var 82 miljoner kr.

3.2.4 Försäljningsskatten på motorfordon

Enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon tas skatt ut vid tillverkning av eller import av nya (och vid import även av be- gagnade) personbilar, bussar, lastbilar och motorcyklar. Försäljnings- skatten är för närvarande utformad som en traditionell punktskatt på

SOU 1994:74

Sida 72
Original

SOU 1994:74 Svenska punktskatteregler 69

varuområdet. Det innebär bl.a. att beskattningen vid import sker i samband med förtullning, om importören inte är registrerad som importör hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län.

Även om några EG-direktiv om försäljningsskatt på motorfordon inte finns, krävs ändringar av den svenska försäljningsskatten vid ett EG-medlemskap. Det beror på att importbeskattningen är utformad så att den i vissa fall förutsätter beskattningsåtgärder vid gränsen. Efter ett särskilt uppdrag från regeringen har emellertid Riksskatteverket i rapporten Försäljningsskatt på motorfordon i ett EG-perspektiv, RSV Rapport 1993:10, lämnat ett förslag till en omläggning av beskatt- ningssystemet så att gränsproblematiken försvinner. Frågan bereds för närvarande i Finansdepartementet.

Mot den nu angivna bakgrunden saknas det skäl för utredningen att lämna några förslag beträffande försäljningsskatten.

3.2.5 Spelskatt, stämpelskatt m.m.

Utöver punktskattema på varuområdet finns en rad punktskatter i Sverige som tas ut för olika typer av spelverksamhet, som stämpel— skatt vid förvärv av fast egendom etc. Några EG-regler som reglerar detta område finns i huvudsak inte. Eftersom de svenska skatterna inte heller förutsätter någon form av åtgärder på grund av gränsöverskri- dande, innebär ett EG—medlemskap inga krav på förändringar. Vi har därför inte anledning att lämna några förslag beträffande dessa skatter.

I fråga om en av skatterna, nämligen den som tas ut enligt lagen (1984:405) om stämpelskatten på aktier, är emellertid att märka att EG-direktivet 74/553/EEG bl.a. begränsar möjligheterna att tillämpa nuvarande svenska skattenivå. Frågan om eventuella ändringar av ifrågavarande skatt skall emellertid utredas i särskild ordning. Vi lämnar därför inte heller i fråga om denna stämpelskatt några förslag.

Sida 73
Original

Sida 74
Original

SOU 1994: 74

4 Överväganden

4. 1 Inledning

Ett svenskt medlemsskap i EG innebär att betydande ändringar på punktskatteområdet måste göras. Sverige har således att införa det beskattningsförfarande och den beskattningsteknik som EG utvecklat för produkterna alkohol, tobak och mineraloljor. Sverige har vidare att acceptera att landet i fortsättningen endast kan tillämpa ett beskattningsförfarande vid handeln med andra EG-länder som inte bygger på formaliteter i samband med gränspasseringar. Gränskontrol- ler eller andra liknande typer av kontrollåtgärder får inte förekomma. Detta medför att utrymmet minskar för att punktbeskatta andra varor än de som EG särskilt reglerat, dvs. alkohol, tobak och mineraloljor.

En anpassning till EG:s regelsystem innebär inte att samtliga punktskatter på andra varor än alkohol, tobak och mineraloljor måste slopas. Sådana punktskatter som inte kräver beskattningsåtgärder vid gränsen och gränskontroller kan, från de utgångspunkter som här är ifråga, utan vidare behållas även i fortsättningen. Det föreligger från de utgångspunkterna i och för sig heller inte något hinder mot att behålla sådana skatter som enligt nu gällande beskattningsförfarande kräver gränskontroller. I de fallen är det dock ett oavvisligt krav att beskattningsförfarandet ändras så att sådana kontroller inte längre krävs. Detta kan principiellt ske genom att beskattningen " flyttas" från gränsen in i landet, dvs. att Skatteuppbörden sker uteslutande i grossist- eller detaljistledet och därvid baseras på omsättningen gentemot nästa led.

När det gäller de punktskatter som regleras genom EG-regler har ut- redningen haft att lägga fram förslag till EG-anpassade skatteregler för tobaks- och alkoholbeskattningen. Som nämnts inledningsvis behandlas däremot frågan om anpassningen på mineraloljeskatteområdet av Energiskatteutredningen (Fi 1992: 15).

I fråga om tobak och alkoholdrycker krävs en så omfattande ändring av beskattningen att vi funnit det erforderligt att föreslå helt ny lagstiftning. Vi lämnar således förslag till dels en ny lag om tobaks- skatt, dels en ny lag om alkoholskatt.

För övriga svenska punktskatter har vi i avsnitten 3.2.3—3.2.5 ovan lämnat en kortfattad redogörelse. AV denna har framgått att vi endast

Sida 75
Original

Överväganden

har anledning att närmare överväga utformningen av reklamskatten (avsnitt 3.2.3). Övriga svenska punktskatter påverkas inte av en svensk EG-anslutning, eller, som i fråga om försäljningsskatten på motorfordon och stämpelskatten på aktier, hanteras EG—anpassningen i annan ordning.

4.2 Beskattningsförfarandet för tobaks- och alkoholskatterna

Som framgår av tidigare avsnitt har EG konstruerat ett gemensamt be— skattningsförfarande för punktskattema på de tre varugruppema tobak, alkohol och mineraloljor. Avsikten med dessa gemensamma regler är att de punktskattebelagda varorna skall kunna hanteras inom hela EG— området utan att beskattningsåtgärder eller kontroller vid de inre gränserna erfordras.

Beskattningsförfarandet är gemensamt för de tre varugrupperna, och regleras i ett särskilt direktiv, 92/12/EEG, cirkulationsdirektivet. Regelsystemet är komplicerat, och avviker i betydande grad från det som nu tillämpas i Sverige. Med en viss förenkling kan man säga att EG—systemet är uppbyggt efter rutiner som påminner om tullförfaran- det. Det svenska nuvarande beskattningssystemet för punktskattema är däremot i hög grad parallellt till beskattningsordningen på övriga skatteområden. Det innebär bl.a. att beskattning, skattekontroll m.m. bygger på den normala affärsbokföringen hos yrkesmässiga aktörer på marknaden.

Vi har ansett det väsentligt att, inom de ramar som EG-reglerna ger, så långt möjligt behålla nuvarande beskattningsprinciper. Denna stånd- punkt har också kommit till uttryck i den RSV Rapport 1993zl9, Punktskatter i ett EG-perspektiv, som tidigare nämnts.

Framför allt innebär EG—direktivet krav på betydande omläggningar av de regler som avser vem som år skattskyldig och när skattskyldig- heten inträder. Här måste en rad nya begrepp introduceras. Det är, som framgått av avsnitt 2.2, upplagshavare, skatteupplag, registrerad och oregistrerad varumottagare, distansförsäljning m.m. För att EG:s beskattningsordning skall kunna fungera krävs att detta regelverk hanteras på ett enhetligt sätt.

I de nuvarande svenska punktskattereglerna återfinns bestämmelser om skattskyldighet, Skattskyldighetens inträde och registreringsskyl- dighet i resp. punktskatteförfattning. Förfarandet i övrigt är däremot reglerat i LPP. I LPP regleras sådant som Skatteredovisningen, skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av skatt m.m.

De bestämmelser som nu är införda i LPP berörs i stort sett inte alls av reglerna i cirkulationsdirektivet. Dessa förfaranderegler behandlas inte i direktivet, utan förutsätts reglerade på nationell nivå. Vi har således funnit att LPP i allt väsentligt kan kvarstå oförändrad. Endast

SOU 1994:74

Sida 76
Original

sou 1994:74 Överväganden 73

smärre konsekvensändringar till följd av ändringar i de olika punkt- skatteförfattningarna behövs.

Det regelverk som tillkommer till följd av EG:s cirkulationsdirektiv ersätter de nuvarande svenska bestämmelserna om skattskyldighet m.m. i de olika punktskattelagarna. Direktivet innebär därtill att nya regler av kontrollkaraktär (ledsagardokument etc.), återbetalnings- regler m.m. måste införas. Reglerna kommer i allt väsentligt att vara lika för de tre varugrupperna, tobak, alkohol och mineraloljor.

Mot denna bakgrund har vi övervägt vilken lagstiftningsteknik som kan vara lämplig för införandet av det nya regelverket i den svenska skattelagstiftningen. Vi har därvid funnit det lämpligt att, i vart fall tills vidare, föra in den nya regleringen i resp. punktskatteförfattning. Eftersom det nya regelverket är omfattande har vi också övervägt om det skulle kunna sammanföras i en speciell förfarandelag för de EG—reglerade punktskattema. En sådan förfarandelag skulle då komplettera LPP och resp. punktskatteförfattning. Detta skulle emel- lertid innebära att det samlade regelverket som avser en punktskatt skulle fördelas på tre olika lagar. En sådan ordning bedömer vi vara alltför svåröverskådlig.

Ett annat alternativ skulle kunna vara att söka inordna de nya EG— reglerna om förfarandet i LPP. Eftersom LPP reglerar ett stort antal punktskatter och avgifter av rent nationell karaktär, kan dock en sådan åtgärd också ifrågasättas. I vart fall kräver ett sådant inarbetande av EGreglerna i LPP en så omfattande omläggning av LPP att det arbetet inte kan utföras i förevarande sammanhang.

Vi har således valt att lämna LPP i princip oförändrad, och införa de nya reglerna i resp. punktskattelag. Det kan nämnas att motsvaran- de lagstiftningsteknik valts i Danmark och i Tyskland.

Vårt utredningsuppdrag omfattar tobaks- och alkoholskatten. I våra förslag till nya lagar i fråga om dessa skatter har den lagstiftning som krävs till följd av EG-förfarandet inarbetats. I fråga om skatten på mineraloljeprodukter kommer motsvarande förslag att lämnas av Energiskatteutredningen (Fi 1992:15), med vilken utredning samråd skett i denna fråga.

Våra förslag i fråga om beskattningsordningen framgår närmare i specialmotiveringen. En utförlig motivering finns till förslaget om en ny lag om tobaksskatt.

De ändringar som föreslås avser de nya regler som erfordras i samband med hanteringen av punktskattebelagda varor inom EG—om- rådet. När det gäller fråga om beskattningen av importen från tredje land har vi däremot generellt sett inte haft anledning att se över för- farandet. Indirekt kan emellertid även denna importbeskattning beröras av de nya reglerna för EG—handeln.

Det beskattningssystem för handeln inom EG som regleras av Cirkulationsdirektivet avser den kommersiella handeln med punktskat- tebelagda varor. För privatpersoners hantering av tobaks- och alkohol-

Sida 77
Original

Överväganden

varor gäller principen om fri rörlighet över gränserna (artikel 8 i Cirkulationsdirektivet). Varor som är beskattade i ett EG-land kan, om de är avsedda för privat bruk, fritt föras till andra medlemsländer.

Sverige har i förhandlingarna med EG om medlemskap dock begärt att Sverige övergångsvis skall få tillämpa särskilda restriktioner vid privatpersoners inresa till Sverige. Kraven innebär att Sverige under en viss tid efter inträdet i EG skall få beskatta införseln till Sverige av alkoholdrycker och cigaretter, även om beskattning skett i ett annat EG-land.

En sådan beskattning, som således avses vara av övergångskaraktär, passar inte in i den av oss föreslagna lagstiftningen på tobaks- och alkoholskatteområdet. Frågan om hur dessa restriktioner skall hanteras utreds för närvarande av kommittén om nya former för narko- tikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv (JU 1994:01). Vi lägger därför inte fram några förslag om erforderlig lagreglering av denna tillfälliga beskattningsordning för resandeinförsel. Vi vill dock påpeka, att den punktskatt som skall tas ut vid sådan privatinförsel skall vara densamma som den som tas ut enligt reglerna i den av oss föreslagna lagstiftningen.

4.3 Tobaksskatten

I fråga om tobaksskatten bör skillnad göras vad gäller skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak, resp. skatten på snus och tuggtobak. Den förra produktgruppens beskattning måste anpassas till EG-reglerna. Snus och tuggtobak kan dock beskattas efter nationella regler, eftersom ett gemensamt beskattningssystem saknas.

4.3.1 Cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak

För rubricerade tobaksprodukter reglerar EG-direktiven, på sätt som beskrivits under avsnitt 2.3. 1, skattepliktens omfattning, beskattnings- underlaget och beskattningsnivån.

Skattepliktens omfattning

När det gäller skattepliktens omfattning, dvs. vilka produkter som skall omfattas av beskattningen, har vi funnit att de svenska reglerna i allt väsentligt överensstämmer med EG:s. EG-reglerna är, som fram- går av specialmotiveringen till förslaget till ny lag om skatt på tobak, dock mycket detaljrika. De olika tobaksprodukterna definieras på ett tekniskt mycket komplicerat sätt. Vi anser inte att det är nödvändigt att tynga lagstiftningen med detta regelverk, som i sak inte torde

SOU 1994:74

Sida 78
Original

SOU 1994:74

innebära några ändringar i förhållande till nuvarande svenska avgräns- ningar. De tekniska specifikationer som lämnas i EG-direktiven bör i Sverige kunna utfärdas i form av verkställighetsföreskrifter.

Beskattningsunderlaget

EG:s regler om beskattningsunderlaget medför dock krav på väsent- liga ändringar av de svenska reglerna. EG-direktiven föreskriver efter vilken grund skatten skall beräknas, och vad gäller cigarettbe- skattningen avviker reglerna kraftigt från de nuvarande svenska regler- na. I fråga om cigarrer, cigariller och röktobak kan dock de svenska reglerna i huvudsak behållas.

För cigaretterna innebär EG-reglerna, som tidigare framgått, att punktskatt obligatoriskt skall tas ut i två delar. En del skall utgå i ett fast belopp per cigarett, och den andra delen som en viss procentsats av detaljhandelspriset. Detta system är avsevärt mer komplicerat än den nuvarande svenska beskattningen, där skatten enbart beräknas efter viktklass.

Vi lämnar förslag till en sådan uppdelning av punktskatten på ciga— retter i en fast del, som föreslås bli 51 öre per cigarett, och i en del som utgör 15,2 % av detaljhandelspriset. De föreslagna skattesatserna innebär i princip en oförändrad skattenivå.

De nya beskattningsprincipema innebär också att tillverkare eller importörer av cigaretter blir skyldiga att fastställa ett maximalt tillåtet detaljhandelspris för de cigaretter de marknadsför i Sverige. Detta detaljhandelspris, som måste anges på varje cigarettpaket, ligger till grund för beskattningen. Cigaretter får i detaljhandeln inte säljas till ett pris som överstiger det åsatta priset.

Mot bakgrund av EG-reglernas komplexitet har Sverige i förhand- lingarna med EG om medlemskap begärt en övergångstid med att införa värdebeskattningsprincipen. Denna övergångsperiod har i förhandlingarna bestämts till ett år efter Sveriges EG-inträde.

I en särskild övergångsregel föreskrivs, i enlighet med förhandlings- resultatet, att endast styckeskatt skall tas ut på cigaretter under 1995. Vi föreslår därvid att en enhetlig styckeskatt skall tas ut, eftersom EG- reglerna förutsätter en enhetlig styckeskatt.

För cigarrer, cigariller och röktobak innebär EG-reglerna att med- lemsländerna kan välja mellan olika beskattningsprinciper. Vi kan därför i huvudsak behålla nuvarande beskattningsregler. När det gäller cigarrer och cigariller är den svenska beskattningen dock utformad så att varorna delas in i 4 viktgrupper. Detta är inte möjligt enligt EG- reglerna, som däremot tillåter en enhetlig styckeskatt. Vi förordar en sådan beskattning, bl.a. eftersom 96 % av de cigarrer/cigariller som nu säljs tillhör samma viktgrupp.

Överväganden 75

Sida 79
Original

Överväganden Skattenivån

EG:s regler om skattenivån på tobaksprodukter är utformade som miniminivåer. För flertalet tobaksprodukter överstiger den svenska skattenivån markant dessa miniminivåer (se vidare specialmotivering- en). Den svenska skattenivån påverkas därför inte formellt av en svensk EG-anslutning.

För cigaretterna däremot är EG:s miniminivå utformad så att punkt- skatten måste uppgå till minst 57 % av detaljhandelspriset. Den svenska cigarettbeskattningen uppfyller inte det kravet. Sverige har i förhandlingarna med EG begärt att tills vidare få avvika från EG:s miniminivå, och har uppnått en fyra-årig övergångsperiod i detta hänseende. Mot den bakgrunden, och mot bakgrund av att frågan om skattenivån på svenska punktskatter formellt inte ingår i utrednings- uppdraget, bygger vårt förslag på en oförändrad svensk skattenivå på cigaretter. Effekterna av en anpassning till EG:s 57 %-nivå för den svenska cigarettbeskattningen beskrivs i specialmotiveringen.

4.3.2 Snus och tuggtobak

Eftersom EG-regler för beskattning av dessa produkter saknas, kan den svenska punktskatten behållas oförändrad om den tekniskt kan anpassas så att beskattningsåtgärder inte krävs i samband med grän— spasseringar till och från EG-området.

Någon utbredd kommersiell införsel av dessa produkter från andra EG—länder torde inte vara aktuell. Det torde därför inte vara något större problem att behålla skatten även om skatteuppbörd i samband med införsel från EG inte kan ske. Det bör i stället föreskrivas att den som till Sverige från ett annat EG-land yrkesmässigt för in snus eller tuggtobak eller från tredje land importerar snus eller tuggtobak får efter ansökan registreras hos beskattningsmyndigheten om verksam- heten är av större omfattning eller om det annars finns särskilda skäl. För de fall någon som inte är registrerad yrkesmässig inför snus och tuggtobak från ett annat EG—land får särskilda redovisningsregler tillämpas.

4.4 Alkoholskatten

Den svenska beskattningen av öl, vin och sprit är sedan den 1 juli 1992 helt relaterad till alkoholhalten och inte som tidigare till såväl alkoholhalten som detaljhandelspriset. Reformen innebar ett väsentligt närmande till det av EG beslutade systemet för beskattning av alkohol. Det svenska systemet överensstämmer ändå inte med EG:s på en rad punkter. De skillnader som föreligger måste överbryggas.

SOU 1994: 74

Sida 80
Original

SOU 1994:74 Överväganden 77

EG:s regelsystem består, som angivits i avsnitt 2.3.2, dels av ett direktiv 92/83/EEG om harmonisering av skattestrukturen, dels ett direktiv 92/84/EEG om miniminivåer för alkoholskatten. Särskilt skattestrukturdirektivet är mycket detaljrikt och ytterst komplicerat i sin uppbyggnad. Definitionerna av de olika kategorierna drycker, och avgränsningen mellan dem, har således skett med stor precision. Avsikten med detta torde inte minst vara att säkerställa att med— lemsländernas skattelagstiftning får en konkurrensneutral utformning.

Den svenska skattelagstiftningen måste anpassas till EG-principerna, även om lagstiftningen inte bör utformas på den detaljeringsnivå som finns i direktiven. De centrala definitionerna måste dock vara desamma. Det innebär bl.a. att de nuvarande begreppen i den svenska lagen (1977z306) om dryckesskatt, som anknyter till alkohollagstift- ningen, måste ändras. Även i övrigt nödvändiggörs ändringar vad gäller avgränsningen av det skattepliktiga området. I huvudsak innebär ändringarna en utvidgning av Skatteplikten.

I direktivet som reglerar skattenivåerna anges endast (låga) miniminivåer. Bestämmelserna i detta direktiv medför, med tanke på den nuvarande höga svenska skattenivån, inga formella anpassnings— krav.

I det följande redogörs kortfattat för de ändringar som erfordras vad gäller de olika varugruppema. En mer detaljerad genomgång finns i specialmotiveringen.

4.4.1 Öl

Enligt EG-reglerna skall allt öl med en alkoholhalt som överstiger 0,5 volymprocent föras in under Skatteplikten. Det innebär att det skattepliktiga området för den svenska ölskatten, som nu enbart avser öl med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent, måste utvidgas. Det sagda innebär endast att sådant alkoholsvagt öl skall omfattas av beskattningssystemet, inte nödvändigtvis att en faktisk skattepåföring skall ske (se vidare i det följande).

Skatten på öl skall enligt EG-reglerna bestämmas antingen i direkt proportion mot alkoholstyrkan, eller i förhållande till ölets stam- vörtstyrka. Vi har funnit det naturligt att den svenska beskattningen, liksom hittills, bör relateras till alkoholstyrkan. Det innebär emellertid att det progressiva inslaget i den svenska skatteskalan för öl måste slopas. EG-reglerna tillåter inte en sådan progressivitet.

Vidare får den svenska principen med beskattning efter de ölkatego— rier som anges i alkohollagstiftningen slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter och volymprocent alkohol, lika för alla ölsorter. Det enda undantag EG-reglerna medger i fråga om avsteg från en rent proportionell beskattning är att man vid skatteberäkningen kan bortse från delar av en hel volymprocent.

Sida 81
Original

Överväganden

Vi föreslår emellertid en skatt direkt i proportion till ölets alkohol— halt. Vi har inte haft i uppdrag att ta ställning till vilka skattenivåer som skall gälla för de svenska punktskattema. För att kunna lämna ett förslag till lagtext har vi emellertid räknat ut skattesatser så att statens skatteintäkter från försäljning av starköl blir oförändrade jämfört med nuvarande regler. Det innebär att skattenivån för öl skall anges till 2,27 kr per liter och volymprocent alkohol.

För s.k. lättöl, med en alkoholstyrka under 2,25 volymprocent, utgår för närvarande ingen skatt i Sverige. Enligt EG-reglema skall beskattning ske, men för öl med en alkoholstyrka understigande 2,8 volymprocent får en reducerad skattesats tillämpas. Denna reduktion medger även att en s.k. 0-skattesats tillämpas. Vi föreslår att så sker för lättölet.

För s.k. folköl, öl enligt alkohollagstiftningen med en alkoholstyrka om mer än 2,25 men högst 3,5 volymprocent, innebär den EG—anpas- sade proportionella skatteskalan en kraftig skattehöjning, från nuvarande 3,10 kr per liter till 7,90 kr per liter, vid en föreslagen skattenivå på 2,27 kr per liter. I förhandlingarna med EG om svenskt medlemskap har dock överenskommits om en treårig Övergångsperiod, under vilken tid en reducerad skattesats kan tillämpas för folkölet. Vi föreslår därför en övergångsbestämmelse enligt vilken nuvarande skat- tenivå för folkölet kan behållas under tiden 1995-1997, dock med en skattesats som anges i förhållande till alkoholhalten.

Förslagen kan sammanfattas enligt följande.

Öldryck Lättöl Folköl "Svagt Starköl ( 2,25 % 3,5 % vol. starköl" 5,6 % vol. vol. 4,5 % vol. Skatt nu kr/liter 0 3,10 8,80 13,00 Skatt förslag kr/liter 0 7,90 10,20 12,70 Skatt 1995— 1997 kr/liter 3,10 4.4.2 Vin m.m.

Under denna rubrik behandlas varor som i svensk alkohollagstiftning betecknas som vin. I Sverige förutsätts därvid alkoholstyrkan vara över 1,8 viktprocent (2,25 volymprocent), men högst 22 volym- procent. Skatteplikten omfattar i Sverige enbart drycker med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent.

Enligt EG—reglerna omfattar Skatteplikten i dessa fall drycker med en alkoholhalt om 1,2—22 volymprocent. Gruppen indelas, i huvudsak efter framställningssättet, i

SOU 1994:74

Sida 82
Original

SOU 1994:74 Överväganden 79

— vin, dvs. en produkt framställd av vindruvor, alkoholhalt högst 15 %, i vissa fall upp till 18 % — andra jästa drycker, dvs. fruktvin, cider etc., alkoholhalt högst 15 % — mellanklassprodukter, dvs. "starkviner" m.fl. produkter, alko- holhalt högst 22 %.

Definitionerna av de tre varuslagen beskrivs närmare i specialmoti- veringen.

Även om en åtskillnad definitionsmässigt måste göras mellan dessa produkter, tillåter EG-reglema att samma skattenivåer i huvudsak tillämpas. Vi föreslår en sådan ordning, som överensstämmer med nuvarande svenska regler (se avsnitt 3.2.2).

Även om EG:s regler om skattenivån är konstruerade som minimini- våer måste den svenska skattenivån på vissa produktkategorier ändras. EG-reglerna förutsätter en enhetlig beskattningsnivå för vin med en alkoholhalt över 8,5 men högst 15 volymprocent. För vin med lägre alkoholstyrka kan däremot lägre skattenivåer användas.

Vi föreslår därför att den nuvarande skatteskalan förenklas så att allt vin med alkoholstyrka över 8,5 men högst 15 volymprocent får en enhetlig skattesats. Denna beräknas så att skatteintäkten för vin totalt sett blir oförändrad.

För "mellanklassprodukter" med lägre alkoholstyrka, högst 15 %, bör samma skattesats som för vinet tillämpas. EG—reglerna begränsar därigenom den tillämpliga skattenivån för starkare mellanklasspro- dukter, eftersom de alkoholsvagare sorterna inte får ha en skattesats som understiger skatten på alkoholstarkare sorter med mer än 40 %. Det innebär en viss skattesänkning för alkoholstarka starkviner.

De nya skattesatserna på vin m.m. är beräknade utifrån att den totala skatteintäkten från dessa grupper blir oförändrad.

Förslagen kan exemplifieras enligt följande.

Dryck Lågalko— Vitt Vitt Rödvin Lättvins- Portvin

holvin lättvin lättvin 12 % vol. aperitif 20 % vol. 7 % vol. 8,5 % vol. 10 % vol. 15 % vol.

Skatt nu

kr/liter 13,00 17,80 17,80 27,80 38,10 54,70

Skatt förslag kr/liter 13,00 17,80 25,50 25,50 25,50 42,40

4.4.3 Spritdrycker m.m.

Enligt de svenska nuvarande reglerna omfattar gruppen spritdrycker endast produkter med ett alkoholinnehåll överstigande 1,8 viktprocent (2,25 volymprocent). Enligt EG—reglerna skall beskattningen dock

Sida 83
Original

Överväganden

obligatoriskt omfatta produkter med en alkoholstyrka som överstiger 1,2 volymprocent. Skatteplikten får alltså utvidgas i enlighet därmed.

För spritdrycker förutsätter direktiven en beskattning direkt i proportion till alkoholstyrkan. Det innebär att det nuvarande pro- gressiva inslaget i den svenska beskattningen måste tas bort. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter och volymprocent, lika för alla spritsorter. Däremot kan den genomsnittliga beskattningsnivån kvarstå oförändrad, eftersom EG-reglerna endast föreskriver en miniminivå för beskattningen. För spritdrycker med genomsnittlig alkoholhalt, ca 38 volymprocent, kan skatten således bestämmas så att den överens- stämmer med nuvarande nivå. För drycker med högre alkoholhalt måste en viss skattesänkning ske, och omvänt höjs skatten kraftigt för alkoholsvagare spritsorter. Den av oss framräknade skattesatsen, 458 kr per liter ren alkohol, ger oförändrade skatteintäkter totalt sett.

Förslaget kan exemplifieras enligt följande.

Varugrupp Svag likör Brännvin Stark likör 25 % vol. 39 % vol. 50 % vol.

Skatt nu

kr/liter 82,30 173,40 270,50

Skatt förslag kr/liter 114,50 174,00 229,00

Den nuvarande svenska Skatteplikten omfattar endast spritdrycker, dvs. etylalkohol som är avsedd att förtäras som dryck. Skatteplikten enligt EG-reglema är dock vidare, och omfattar i princip all etylalko- hol. Beskattningen skall således obligatoriskt omfatta etylalkohol som används för tekniska ändamål, i parfymer, som ingrediens i olika livsmedel etc. Från denna skatteplikt meddelas dock en rad undantag, som innebär att beskattningen i huvudsak inskränks till dryckessek- torn. Undantagen förutsätter emellertid att etylalkoholen denaturerats på visst sätt, eller att den används för framställning av läkemedel, för medicinskt bruk, i livsmedelsindustrin i vissa fall etc. Avgräns- ningarna framgår närmare av specialmotiveringen. En fråga som måste uppmärksammas i samband med ett svenskt medlemskap är de svenska denatureringsreglerna. Utredningen har inte sett som sin uppgift att se över i vad mån dessa kan behöva ändras.

Den nuvarande svenska lagstiftningen är uppbyggd så att skattskyl- digheten i fråga om vin och spritdrycker åvilar endast Vin & Sprit AB. Skattskyldigheten utlöses endast i samband med leverans till Systembolaget AB. I den mån alkohollagstiftningen tillåter att vin och spritdrycker levereras någon annanstans, utlöses ingen skattskyldighet. Sådana varor är därför i praktiken skattefria. EG—reglerna medger givetvis inga sådana undantag. Reglerna om vilka som är skatt— skyldiga, Skattskyldighetens inträde m.m. skall regleras på samma sätt

SOU 1994:74

Sida 84
Original

SOU 1994:74 Överväganden 81

för dryckesskatten som för övriga punktskatter. Det innebär också att skattepliktiga varor alltid skall beskattas, oavsett hanteringsordningen.

Avgränsningen av Skattskyldigheten, Skattskyldighetens inträde etc. föreslås således regleras på samma sätt för skatten på alkohol som för skatten på tobak. Förslagen har närmare kommenterats i specialmo- tiveringen.

4.5 Reklamskatten

Skatteplikten för reklamskatt kan i huvudsak delas upp på annonser, reklamtrycksaker och övrig reklam. Beskattningen av reklamtrycksa- ker och vissa s.k. annonsblad kräver gränskontroller. Det måste därför ifrågasättas om beskattningen av sådana trycksaker kan upprätt- hållas även i framtiden.

En tänkbar lösning för att skapa förutsättningar för en beskattning av reklamtrycksakerna även i framtiden kan vara följande. Vid införsel av reklamtrycksak skall skatten enligt nu gällande huvudregel erläggas i samband med förtullning. Om skatt inte erläggs vid införseln skall, enligt en kompletterande bestämmelse, skatten i stället betalas av den som bedriver sådan verksamhet inom landet som omfattas av reklamtrycksaken. Den kompletterande bestämmelsen innebär att beskattning kan ske trots att beskattningsåtgärder i samband med införsel inte har vidtagits. Denna bestämmelse bör utvidgas så att beskattning av reklamtrycksaker och annonsblad vid införsel från ett annat EG-land generellt kan ske utan någon form av gränskontroll. Vi föreslår en sådan regel, vars utformning kom— menterats närmare i specialmotiveringen.

Sida 85
Original

Sida 86
Original

SOU 1994:74

5 Specialmotivering

5.1 Lag om tobaksskatt

Inledning

Beskattningen av tobak regleras i rådets direktiv 72/464/EEG om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad tobak och i rådets andra direktiv 79/32/EEG med senare ändringar (det senaste genom direktiv 92/78/EEG) vilka alla behandlar skattebasen, samt i direkti— ven 92/79/EEG och 92/80/EEG, vilka behandlar skattesatserna.

Tobaksvarorna delas in i grupperna cigaretter, cigarrer/cigariller och röktobak. Den sistnämnda gruppen delas i sin tur in i rulltobak, dvs. finskuren tobak avsedd för cigarettrullning, och annan röktobak.

Varorna snus och tuggtobak omfattas inte av EG:s regler om harmo- nisering av tobaksskatter. Sådana tobaksvaror kan dock beskattas nationellt. En förutsättning är då att beskattningen tekniskt utformas så att den inte medför gränskontroller.

En svensk EG—anpassad tobaksbeskattning kräver så pass omfattande ändringar i nuvarande lagstiftning att utredningen föreslår att den nuvarande lagen (1961:394) om tobaksskatt upphävs och att en helt ny lag om beskattning av tobaksvaror införs.

EG:s bestämmelser om förfarandet vid beskattningen för de EG- anpassade varuområdena regleras huvudsakligen i rådets direktiv 92/12/EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga pro— dukter och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa produkter (nedan benämnt cirkulationsdirektivet). Ändringar i och tillägg till detta direktiv har gjorts i direktiv 92/108/EEG. De varuområden som omfattas är, förutom tobaksvaror, alkohol och alkoholhaltiga drycker samt mineraloljor (artikel 3 i cirkulationsdirektivet).

De svenska reglerna om beskattningsförfarandet vid punktbe- skattningen finns, som nämnts inledningsvis, i LPP. Lagen tillämpas på förfarandet vad gäller bl.a. tobaksskatten, se 1 kap. 1 & LPP. Som framgått av avsnitt 4.2 anses förfarandebestärnmelserna i LPP i huvudsak kunna tillämpas på den EG-anpassade nya tobaksskattelag- stiftningen. De särskilda nya förfaranderegler som behövs föreslås dock införda i den nya tobaksskattelagen.

Sida 87
Original

Specialmotivering

Cirkulationsdirektivets reglering av förfarandet är mycket detaljrik. Många av dessa detaljrika bestämmelser lämpar sig emellertid inte för lagreglering i Sverige. I stället kan erforderliga bestämmelser regleras i tillärnpningsföreskrifter i förordningsform eller, efter bemyndigande, som föreskrifter utfärdade på myndighetsnivå. Utredningen lämnar inte förslag till sådana föreskrifter.

Lagens tillämpningsområde

1 % Paragrafen behandlar lagens tillämpningsområde. Tobaksskatt skall be— talas för tobaksvaror som tillverkas här i landet, tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land. Att varor som omfattas av Cirkulationsdirektivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom gemenskapens territorium eller i och med att de importeras till detta territorium framgår av artikel 5.1 i cirkulations— direktivet. Med import menas enligt nämnda artikel införande av varor från tredje land till gemenskapens territorium sådant det definieras i Rom—traktaten.

Som import behandlas även införsel av skattepliktiga varor från vissa områden som tillhör EG—ländemas territorium, men som i beskattningshänseende anses som tredje land. Detta gäller införsel från de engelska Kanalöarna eller införsel från följande områden (artikel 2. 1-2.3 i cirkulationsdirektivet):

Tyskland: ön Helgoland och området Bilsingen,

Italien: Livigno, Campione d' Italia och den italienska delen av Luganosjön,

Spanien: Ceuta och Melilla, Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska koloniema: såvida inte Spanien respektive Frankrike förklarar annat.

Vid ett finskt medlemsskap i EG torde även Älandsöarna tillhöra denna kategori.

Enligt en särskild bestämmelse (artikel 2.4 i cirkulationsdirektivet) skall medlemsländerna vidare tillförsäkra att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Furstendömet Monaco skall behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Frankrike. Motsvarande regel gäller beträffande Jungholz och Mittelberg i förhållande till Tyskland, Isle of Man i förhållande till Storbritannien och Nordirland samt San Marino i förhållande till Italien. Varor som sänds till eller från dessa områden skall således, trots att områdena inte tillhör EG, vid punktbeskattningen behandlas som EG—varor och importbeskattning sker inte.

Cirkulationsdirektivets artikel 2 innehåller således en relativt om— fattande precisering av EG-ländemas skatteterritorium. Motsvarande avgränsningar finns på mervärdesskatteområdet. Enligt vår mening

SOU 1994:74

Sida 88
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 85

bör dessa detaljerade regler inte lämpligen i sin helhet införas i den svenska skattelagstiftningen. Preciseringar av detta slag bör i stället ske på tillämpningsföreskriftsnivå, och därvid grundas på direktivets bestämmelser.

Om varorna står under tullkontroll när de införs till gemenskapen skall importtillfället anses vara det tillfälle när de lämnar EG:s tullprocedur (artikel 5.1 i cirkulationsdirektivet). Enligt artikel 5.2 skall punktskattepliktiga varor som

a) införs från eller skickas till tredje land eller de i artikel 2.1, 2.2 och 2.3 nämnda områdena eller Kanalöarna och som antingen är under EG-tullprocedur på annat sätt än utgiven för fri cirkulation eller som är placerade i en frizon eller ett tullfrilager, eller

b) som är avsända mellan EG-länder via EFTA-länder under den interna EG—proceduren med användande av det administrativa enhets- dokumentet, hanteras under suspension av skatten i likhet med vad som föreskrivits vid hanteringen av punktskattepliktig vara inom EG (se vidare 10 å och följande).

I den föreslagna paragrafens andra stycke anges att de skattepliktiga tobaksvarorna är cigaretter, cigarrer och cigariller samt röktobak (artikel 3 i direktiv 72/464/EEG, ändrat genom 92/78/EEG). Röktobak delas in i dels finsnittad tobak avsedd för cigarettrullning, dels annan röktobak. I den nuvarande lagens 1 & görs en hänvisning till tulltaxenr i tulltaxelagen (1987:1068). Utredningen anser att motsvarande hänvisning bör finnas även i den nya lagen eftersom numren även omfattar tobaksersättning. Den nuvarande svenska tulltaxelagen är, i likhet med EG:s tulltaxa, utarbetad på grundval av en internationell konvention rörande ett system för harmoniserad var- ubeskrivning och kodifiering (Harmonized System, HS-konventionen). Den svenska tulltaxans kapitelrubriker och tulltaxenummer över— ensstämmer med EG:s tulltaxa. Dessutom har dock EG:s tulltaxa, där varorna benämns i enlighet med en s.k. Kombinerad Nomenklatur kod (CN codes, vilket har översatts med KN nr), flera led av underrub— riker som saknar motsvarighet i den nuvarande svenska tulltaxan. Vid ett medlemskap kommer dock EG:s tulltaxa att införlivas med svensk rätt. I föreliggande lagförslag har därför ändring gjorts på så sätt att "tulltaxenr" ändrats till "KN nr".

I EG-direktiven har de olika tobaksvarorna givits följande beskriv- ningar.

Cigarrer och cigariller definieras med ledning av bl.a. tobaks- partiklarnas storlek sarnt det material med och det sätt på vilket tobaken rullas. I artikel 2 i direktiv 79/32/EEG som ändrats genom 92/78/EEG sägs att med cigarrer eller cigariller avses, om de kan rökas som de är:

1. tobaksrullar gjorda uteslutande av naturtobak,

2. tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak,

Sida 89
Original

Specialmotivering

3. tobaksrullar med yttre cigarrfärgat täckblad och ett omblad av rekonstituerad tobak där minst 60 % av vikten av tobakspartiklama är både större och längre än 1,75 mm och där täckbladet är spiralrullat med en spetsig vinkel på minst 30 grader till den längsgående axeln på cigarren,

4. tobaksrullar med yttre cigarrfärgat täckblad av rekonstituerad tobak där den sammanlagda vikten (exklusive filter eller munstycke) inte understiger 2,3 gram och om minst 60 % av vikten av tobakspar- tiklarna både är vidare och längre än 1,75 mm och omkretsen på minst en tredjedel av längden inte understiger 34 mm.

Enligt artikel 7 i direktiv 79/32/EEG skall även varor som helt eller delvis består av annat än tobak, men som i övrigt uppfyller de för cigarrer och cigariller uppställda kriterier beskattas som cigarrer och cigariller, under förutsättning att de har ett täckblad av naturtobak eller ett täckblad och ett omblad av rekonstituerad tobak eller ett täckblad av rekonstituerad tobak.

I artikel 3 i direktivet 79/32/EEG ändrat genom 92/78/EEG har begreppet cigaretter definierats enligt följande:

a) färdiga tobaksrullar som kan rökas direkt och som inte är att hänföra till begreppen cigarrer eller cigariller,

b) färdiga tobaksrullar som med ett enkelt handgrepp kan införas i en cigarettpappershylsa,

c) färdiga tobaksrullar som med ett enkelt handgrepp kan omslutas med cigarettpapper.

Cigaretter med en längd (exklusive filter eller munstycke) som överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger längden (exklusive filter eller munstycke) 18 cm men inte 27 cm anses den som tre cigaretter osv. Denna regel föreslås införd i 2 5 andra stycket.

Med röktobak avses, enligt artikel 4 i direktiv 79/32/EEG,

1. tobak som är snittad eller på annat sätt delad, vriden eller pressad till ett block och som kan rökas utan vidare industriell hantering,

2. tobaksavfall som är förpackat i detaljhandelsförpackningar och som kan rökas men som inte omfattas av definitionen på cigaretter, cigarrer eller cigariller enligt ovan.

Vidare indelas röktobak i fin- respektive grovsnittad tobak beroende på tobakspartiklarnas storlek. Enligt artikel 4a i direktiv 92/78/EEG anses tobaken som finsnittad avsedd till rullning av cigaretter om mer än 25 % av vikten innehåller tobakspartiklar som är mindre än 1 mm i omfång. I övrigt anses tobaken som grovsnittad. Under förutsättning att tobaken är avsedd att användas till cigarettrullning, står det emellertid medlemsländerna fritt att hänföra tobak till gruppen finsnittad även om snittbredden överstiger 1 mm.

Varor som helt eller delvis består av annat än tobak, men som i övrigt uppfyller de under cigaretter eller röktobak nämnda kriterierna

SOU 1994:74

Sida 90
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 87

skall, enligt artikel 7 i direktiv 79/32/EEG, beskattas som cigaretter eller röktobak.

De ovan angivna definitionerna i EG-direktivet torde i praktiken överensstämma med nuvarande avgränsning enligt de svenska reglerna. Det torde därför inte vara nödvändigt att ta in bestämmelser- na i lagstiftning.

Varken den nuvarande tobaksskattelagen, dess förarbeten eller tulltaxelagen innehåller någon egentlig definition av de olika tobaks- produkterna. I samband med en skattehöjning (SFS 1992:1086) den 1 december 1992 ändrades 1 & såtillvida att med cigarett enligt lagen även skall anses maskinellt framställda tobakssträngar vilka är avsedda att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigariller. I förarbetena till denna lagändring (prop. 1992/93:52 s. 7) angavs att det i tobaksskatteutredningens betänkande (Fi 1968:12) hade framhållits att vid tillämpning av tulltaxan hade utvecklats en praxis som innebar att som cigarett betraktades vara med inlaga av skuren tobak och hölje av enbart papper samt att med cigarr och cigarill förstods rökverk vars hölje inte enbart bestod av papper. Denna praxis hade bestått oförändrad. Skälet till denna utvidgning av begreppet cigarett var att det på den europeiska marknaden såldes lösa maskinellt framställda tobakssträngar som användaren själv förde in i färdiga cigarettpappershylsor med filter, vilka såldes i separata för- packningar. För att inte tveksamhet skulle råda hur sådana maskinellt framställda tobakssträngar skulle beskattas infördes tillägget i lagens 1 &.

Utredningen föreslår att tillägget om tobakssträngarna införs även i den nya lagen, tredje stycket till 1 &.

I 1 & andra stycket nuvarande lag finns en regel om skattefrihet i de fall tobaksvaror inkommer till riket som gåva till enskild person för dennes eget bruk. I tredje stycket anges att i dessa fall skall, där tullfrihet inte åtnjutes, i stället för skatt erläggas särskild stadgad tull (s.k. schablontull). I 1 & förordningen (1961:395) om tobaksskatt anges att den skattefrihet som kan komma ifråga gäller enstaka gåvofösändelse som innehåller högst 1000 gram tobaksvaror till enskild person.

Bestämmelser om skattefrihet för vissa situationer får inte finnas utöver de som regleras i EG-direktiven. EG har numera inte några särskilda regler beträffande gåvoförsändelser inom gemenskapen. I princip torde skattefrihet råda i fråga om sådana försändelser, som är beskattade i ett annat EG-land, förutsatt att fråga är om försändelser av ren gåvokaraktär där inga kommersiella moment föreligger. Gåvoförsändelser som kommer från länder utanför EG bör alltjämt beskattas. Förslag om sådana regler kommer att läggas fram av Utredningen (PI 1993: 16) om utformningen av tull och tullfrihetslag- stiftningen vid ett Svenskt medlemskap i EG. Se vidare under 19 &.

Sida 91
Original

Specialmotivering

I den föreslagna paragrafens fjärde stycke anges att tobaksskatt även skall betalas för snus och tuggtobak. Denna beskattning är en rent nationell svensk angelägenhet, och förutsätts ske enligt i huvudsak motsvarande regler som de nu gällande. Denna beskattning regleras enbart i 39-43 åå i den nya lagen, och de regler om skattskyldighet m.m. som återfinns i 10 å och följande paragrafer avser således inte snus och tuggtobak.

Skatt på cigaretter

2 5 Den nuvarande skatten på cigaretter tas ut som en styckeskatt, där cigaretterna är indelade i fem olika viktgrupper, med ett fast skattebe- lopp i varje grupp.

EG-reglema har utformats så att punktskatten på cigaretter obligato- riskt består av två delar, en styckeskatt och en värderelaterad skatt (artikel 4 i direktiv 72/464/EEG, ändrat genom 92/78/EEG).

Styckeskatten skall utgöra lägst 5 % men högst 55 % av den sammanlagda summan av punktskatten, dvs. den värderelaterade skatten och styckeskatten, och mervärdesskatten (artikel 10b.2 i direktiv 72/464/ EEG ändrat genom 77/805/EEG). Styckeskatten skall beräknas med utgångspunkt i priset på den mest sålda kategorin cigaretter. Vilken kategori som är den mest efterfrågade bestäms med ledning av förhållandet den 1 januari varje år (artikel 10b.1 sistnämn- da direktiv).

Den värderelaterade skatten skall beräknas efter maximalt detaljhan- delspris (eventuellt kan tullavgifter avräknas), vilket fritt kan fastställas av tillverkare och importörer. För både den värderelaterade skatten och styckeskatten gäller att de måste vara lika för alla cigaretter, dvs. oavsett vikt o.d.

Slutligen skall, enligt artikel 2 i direktiv 92/79/EEG, den totala punktskatten på cigaretter uppgå till minst 57 % av maximalt detaljhandelspris (inklusive mervärdesskatt) för de cigaretter som efterfrågas mest på den nationella marknaden. För övriga cigarett— märken gäller inte detta krav. Nivån på cigarettskatten skall baseras på den prisnivå som gäller den 1 januari varje år för cigaretter i den mest efterfrågade kategorin.

Som framgått avviker den svenska cigarettbeskattningen avsevärt från EG-reglema. En harmonisering innebär att Sverige måste införa ett helt nytt system med en enhetlig styckeskatt och en värderelaterad skatt. Det finns därvid två huvudinriktningar att välja på. Den ena är en relativt hög styckeskatt kombinerad med en lägre värdeskatt. Den andra år en låg styckeskatt kombinerad med en högre värdeskatt. Skattekvoten skall dock vara 57 %, oavsett vilken konstruktion som väljs. Det blir ingen skillnad i total skatt för det märke eller varu-

SOU 1994:74

Sida 92
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 89

grupp som skatten konstrueras efter. Skillnader i total skatt uppstår däremot för de märken som inte behöver uppfylla 57 %—nivån.

Med en hög styckeskatt är skatten per paket relativt oberoende av priset. Importören kan endast i mindre omfattning sänka sin skatt genom att sänka det maximala försäljningspriset. Det ger lågt incitament till att pressa priset på de märken som inte måste uppfylla 57 %-nivån. Med en hög värdeskatt kommer skatten per paket att i hög grad vara beroende av försäljningspriset. Importören kan genom att sätta ett lägre pris minska skattebelastningen och därmed upp- muntras priskonkurrens.

Vi föreslår en relativt hög styckeskatt och en lägre värderelaterad skatt, eftersom en sådan fördelning skulle bli mest lik den nuvarande svenska beskattningen. Vi föreslår därför en styckeskatt som motsva- rar ca 50 % av den totala skatten, varvid den totala skatten inkluderar såväl den totala tobaksskatten som mervärdeskatten.

Det mest efterfrågade märket i Sverige är Blend med ett detalj- handelspris på 28,50 kr. I dag beskattas Blend med 71 öre per cigarett eller 14,20 kr per paket. Cigarettskattens andel av detaljhandelspriset uppgår således idag till ca 50 %.

Den svenska cigarettskatten når alltså inte upp till 57 procentsnivån, trots att Sverige internationellt sett har en mycket hög pris- och skattenivå på cigaretter, se diagram ] . Det finns två anledningar till detta. Den ena är att priset på cigaretter, exklusive alla skatter, är högt i Sverige. Detta beror i huvudsak på att handelsmarginalen på cigaretter i Sverige är ca 17 % mot 8 % till 10 % inom EG, se diagram 2. Det andra är den höga generella mervärdesskattesatsen i Sverige.

Sida 93
Original

90 Specialmotivering SOU 1994:74

Diagram 1: Internationell jämförelse av pris- och skattenivåer på cigaretter (uppgifterna gäller 1993 och avser pris per paket om 20 cigaretter, valutakurser per 1994-05-10)

kronor

Portugal Sverige

så B= ån

Nederländerna. Storbritannien

lPdsföreskatt ETotalskatthkl. moms)

Källa: EG—kommissionen, Svenska Tobaks AB och Tobaks- & servicehandelns riksförbund

Sida 94
Original

SOU 1994: 74 Specialmotivering 91

Diagram 2: Internationell jämförelse av detaljhandelns marginaler vid försäljning av cigaretter (uppgifterna avser 1993)

Tyskland

åätåéézasr» grattis.? gå 53%

E Detaljhandelns marginal (procent av försäljningspriset)

Källa: EG—kommissionen, Svenska Tobaks AB och Tobaks- & servicehandelns riksförbund

Detaljhandelspriset på ett 20-paket Blend utgörs med dagens be- skattning av följande komponenter:

Försäljningspris 28,50 varav: mervärdesskatt 5,70 punktskatt 14,20 handelsmarginal 4,96 (17,40% av försälj-

ningspris) pris exkl. skatt och handelsmarginal 3,64

Det finns tre alternativ för att uppnå 57 %-kravet: höjd cigarett- skatt, sänkt mervärdesskatt eller minskade varupriser, särskilt då sänkta marginaler i handeln.

Med oförändrad mervärdesskattesats och handelsmarginal (uttryckt i procent av försäljningspriset) krävs det en höjning av skatteuttaget

Sida 95
Original

Specialmotivering

på cigaretter med 160 %. Det skulle innebära att priset på Blend måste sättas till 65 kr per paket. Även om handelsmarginalen är oförändrad i kronor räknat måste cigarettskatten höjas med 50 %.

Om mervärdesskatten sänks till 20 % och handelsmarginalen är oförändrad (i kronor räknat) krävs det ändå att cigarettskatten höjs med 31 % för att 57 %-nivån skall bli uppfylld. Priset på en ask Blend skulle öka från 28,50 kr till 32,50 kr. Eftersom EG:s regler inte tillåter en reducerad mervärdesskattesats på cigaretter förutsätter detta en sänkning av den generella mervärdesskattesatsen med 5 procentenheter.

Ett tredje alternativ att uppfylla 57 %-kravet är en sänkning av tobakspriset, exkl. skatter, närmast då en sänkning av handelsmargina— len. Vid ett detaljhandelspris på Blend på 28,50 kr och en skattekvot om 57 % måste cigarettskatten utgöra minst 16,30 kr. Mervärdesskat- ten är då 5,70 kr. Om priset exklusive skatter och handelsmarginal oförändrat är 3,64 kr måste handelsmarginalen minska från 4,96 kr till 2,86 kr per paket, eller från 17,40 % till 10 %. Om denna minskade marginal ersätts av en motsvarande höjning av cigarettskat- ten från 14,20 till 16,30 kr per paket uppfylls 57 %-nivån.

Den slutsats som utredningen drar av ovan angivna alternativa lösningar för att uppnå 57 %—nivån är att det idag inte går att föreslå skattesatser som gör att denna nivå uppfylls. Sverige har också i för- handlingarna med EG om medlemskap framfört krav på en längre övergångstid för att uppnå 57 %-nivån. En fyraårig övergångsperiod har avtalats. Mot denna bakgrund lägger vi endast fram ett förslag om en teknisk anpassning av nuvarande beskattning på så sätt att en del av cigarettskatten blir värderelaterad.

Försäljningen av cigaretter utgörs till 79 procent av cigaretter i skatteklass 1 medan resterande 21 procent består av cigaretter i klass 2. Försäljning av cigaretter i skatteklass 3, 4 och 5 är i det närmaste obefintlig. Den genomsnittliga skattesatsen på cigaretter blir med nuvarande fördelning knappt 73 öre per cigarett. En övergång till en enhetlig cigarettskatt innebär att cigaretter som idag är i skatteklass 1 får en skattehöjning medan cigaretter i de högre skatteklasserna får en skattesänkning. För ett paket Blend blir skattehöjningen 40 öre. Under förutsättning att skattehöj ningen helt slår igenom på detaljhandelspriset innebär det en prishöjning från 28,50 till drygt 29 kr per paket. Med en styckeskatt på 51 öre och en värdeskatt om 15,2 procent blir skatten per cigarett knappt 73 öre. Vid oförändrade försäljnings- volymer kommer skatteomläggningen att vara statsfinansiellt neutral.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår utredningen att styckeskatten sätts till 51 öre, samt att den värderelaterade skatten skall uppgå till 15,2 % av detaljhandelspriset inklusive mervärdesskatt.

I förhandlingarna om medlemskap i EG har Sverige begärt en övergångstid även med att införa värdeskatten. En ettårig övergångs-

SOU 1994:74

Sida 96
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 93

period har överenskommits. Vi föreslår en införandebestämmelse till den nya lagen som reglerar frågan.

Som framgår av motiveringen till 1 5 skall enligt artikel 3 i direktivet 79/32/EEG cigaretter med en längd (exklusive filter eller munstycke) som överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger längden 18 cm men inte 27 cm anses den som tre cigaretter osv. Om längden är t..ex 17 cm skall således dubbel styckeskatt (2 x 51 öre) tas ut. Värdeskattedelens procentsats skall däremot naturligtvis inte fördubblas. Avsikten med regeln är att förhindra skatteundandragande genom att tillverka extremt långa cigaretter som sedan efter beskattning och försäljning skulle kunna delas av kunden till dem cigaretter av normallängd. Denna reglering har tagits in i den föreslagna paragrafens andra stycke.

3 % I denna paragraf finns en bestämmelse om vad som avses med detalj- handelspris i denna lag. Varje cigarettprodukt skall åsättas ett högsta pris — inklusive tobaksskatt, mervärdesskatt och eventuell annan statlig skatt eller avgift — som cigarettmärket får säljas för i detalj- handeln. Denna regel är nödvändig, eftersom skatten fastställs till en viss procentsats av detta maximala pris. Någon regel som hindrar att handeln tar ut ett lägre pris finns däremot inte.

Enligt artikel 5 i direktiv 72/464/ EEG, som ändrats genom direktiv 92/78/EEG, kan tillverkare av cigaretter inom EG, eller om det är lämpligare, dennes representant eller auktoriserad agent samt impor- törer från icke medlemsland (tredje land) fritt fastställa det högsta tillåtna detaljhandelspris för varje enskild produkt för varje med- lemsland. Utredningen föreslår att motsvarande regel tas in i förevar- ande paragraf. En tillverkare i ett medlemsland skall således fastställa ett maximalt detaljhandelspris för de cigaretter som han tillverkar, även för dem som han säljer till Sverige. Tillverkaren har dock möjlighet att istället låta en representant eller agent fastställa det högsta detaljhandelspriset för den svenska marknaden. Priset skall fastställas till ett visst belopp för varje enskild produkt (visst märke, typ etc).

Vid import, dvs. importerade cigaretter från tredje land, är det importören som skall fastställa det maximala detaljhandelspriset. Detta kan i praktiken innebära att två olika importörer av samma cigarett- märke kan fastställa olika maximalt detaljhandelspris och att olika priser därför kan förekomma i handeln för lika produkter.

Det finns inget formellt EG-krav på att cigarettpaketen skall vara märkta med det maximala försäljningspriset. Emellertid torde det framförallt ur kontrollsynpunkt bli nödvändigt att införa en form av kontrollmärkning (se 4 5).

Sida 97
Original

Specialmotivering

Utredningen anser vidare att det erfordras en sanktionsregel för de fall cigaretter säljs till högre pris än det maximala försäljningspriset. En sådan regel föreslås i 5 5 (se nedan).

Som framgått ovan får cigaretter inte säljas till högre pris än som fastställts. Ett undantag från denna regel har angetts i förevarande paragrafs andra stycke. Där föreskrivs att vid tillhandahållande av cigaretter på restauranger får ett skäligt tillägg för serveringskostnaden tas ut. Tillägget kan då ses som en form av en särskild avgift för själva serveringen av cigaretterna, t.ex. genom att man öppnar ciga— rettpaketet för kundens räkning. Någon formell EG-regel som tillåter överskridande av det maximala försäljningspriset finns inte. Den danska lagen om tobaksavgifter innehåller emellertid en bestämmelse att cigaretter som levereras i restauranger kan säljas till ett högre pris än det som finns på stämpelmärket och som motsvaras av ett tillägg av serveringsavgift. Utredningen föreslår att även den svenska lagstiftningen skall innehålla en regel med motsvarande innebörd.

I tredje stycket regleras det fall då något högsta tillåtna detaljhan- delspris inte har fastställts av tillverkaren inom EG eller av importör- en vid import från tredje land. Eftersom cigarettskatten skall bestå av en styckeskatt och en värderelaterad skatt som beräknas på detaljhan- delspriset, måste ett detaljhandelspris fastställas. Finns inget sådant pris får beskattningsmyndigheten beskatta varan efter ett uppskattat detaljhandelspris som kan anses skäligt.

Kontrollmärkning på cigarettförpackningar

4 & I paragrafen föreslås att cigaretter får säljas endast i originalförpack— ning som försetts med särskild märkning med uppgift om paketets detaljhandelspris. Något formellt EG-krav på särskild märkning finns inte, men EG-länderna har nästan genomgående regler om märkning.

Eftersom högre pris än detaljhandelspriset inte får tas ut anser ut- redningen att det i praktiken är nödvändigt att märka cigarettpaketen med detta pris. Märkning av cigarettpaketen kan även utgöra ett bevis på att cigarettförpackningen är avsedd för försäljning på en viss nationell marknad. Kontrollen underlättas därigenom.

En särskild etikett, "fiscal banderol", kan också användas som ett bevis på att skatten betalats, eller så kan utlämnandet av sådant märke utgöra beskattningsgrundande händelse, som t.ex. i Danmark. Märkning med detaljhandelspris och skattemärkning kan också, som i bl.a. Benelux-länderna, ske genom en gemensam etikett. Regler om sådana märken finns i artikel 21 i cirkulationsdirektivet, som överläm- nar åt varje enskild medlemsstat att avgöra om märkning skall krävas. Utredningen föreslär inga sådana "skattekvitton" utan anser att det för svensk del bör vara tillräckligt med märkning som innehåller

SOU 1994:74

Sida 98
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 95

detaljhandelspris. Eventuellt kan priset tryckas direkt på förpack- ningen.

Sverige har tidigare haft bestämmelser om kontrollstämpel på cigaretter. Den nuvarande lagens 9 5 innehåller en regel om att regeringen får föreskriva att tobaksvara får förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontroll- stämpel. Motiven till 9 & framgår av prop. 1961:115, där departe- mentschefen uttalade att avsikten med kontrollstämpling var att underlätta beivrandet av smuggling av cigaretter.

Med stöd av 9 % nuvarande lag föreskrevs i 2 5 förordningen (1961:395) om tobaksskatt att cigaretter fick förekomma till för- säljning inom riket endast i originalförpackning försedd med i 9 & avsedd kontrollstämpel. RSV fick medge att stämpel trycktes på förpackningen. Kostnaden för att förse förpackning med kontroll- stämpel åvilade den skattskyldige. Kontrollstämpel skulle åsättas senast vid den tidpunkt då Skattskyldigheten inträdde. Stämpelns innehåll och utformning fastställdes av Generaltullstyrelsen och RSV gemensamt. Den 1 oktober 1982 upphörde 2 5 i tobaksskatteför- ordningen om kontrollstämpel att gälla (SFS 1982:862).

Med hänsyn till kontrollaspekten år det enligt utredningen nöd- vändigt med en bestämmelse om märkning av cigarettpaketen. Den föreslagna paragrafen motsvarar den nuvarande 9 5 med den skill- naden att den nya paragrafen anger att den särskilda märkningen skall innehålla uppgift om det detaljhandelspris som cigarettförpackningen får försäljas till. Märkningen kan ske på olika sätt. Uppgiften kan tryckas direkt på förpackningen eller så kan lösa kontrollmärken klistras på cigarettpaketen. Den närmare utformningen av kontroll- märkningen bör framgå av tillämpningsföreskrifter.

Bestämmelserna om kontrollmärkning behöver givetvis inte införas förrän den värderelaterade punktskatten på cigaretter införs. Se härom under 2 & samt ikraftträdandebestämmelserna.

Skyldigheten att märka cigarettpaketen med detaljhandelspriset torde i en del fall kunna förorsaka vissa praktiska svårigheter i samband med tobaksskattehöjningar. Detta beror bl.a. på vilken teknik som valts för prismärkningen. Inneliggande lager hos den skattskyldi- ge av förpackningar kan t.ex. behöva märkas om. Det kan emellertid inte accepteras att en ordning tillskapas enligt vilken avsteg från märk- ningsprincipen skulle få ske i samband med skattehöjningar.

Enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall förpackning, som är avsedd att försäljas till konsument inom landet, förses med varningstext och innehållsdeklara- tion. Ansvarig härför är tillverkaren och vid import den som först saluhåller varan. I skrivelse till Finansdepartementet den 2 augusti 1976 (Dnr 4682/76) ansåg RSV bl.a. att bestämmelsen om varnings- text m.m. tjänade samma syfte som märkningen med kontrollstäm-

Sida 99
Original

Specialmotivering

peln, nämligen att försvåra försäljningen av insmugglade cigaretter och verka som bevismedel vid bekämpandet av smuggling.

Inom EG har utarbetats gemensamma regler vad gäller märkning av tobaksvaror genom EG-direktivet 89/622/EEG'. I enlighet med detta direktiv skall det på alla tobaksförpackningar tryckas varnings- texter och lämnas uppgift om halten av tjära och nikotin. Upplys- ningarna skall tryckas på sidan av cigarettförpackningarna på det/de officiella språket/ språken i det land där den slutliga försäljningen sker.

Det ligger utanför utredningens uppdrag att bedöma i vad mån de svenska reglerna om märkning enligt 1975 års lag behöver anpassas till EG-reglema i detta hänseende. Här kan endast konstateras att märkning med varningstext m.m. skall förekomma på cigarettpaketen i Sverige även efter ett EG-inträde.

5 % Som framgår av föreslagna 2 5 första stycket skall skatten på ciga- retter tas ut med visst belopp per styck och med viss procent av det detaljhandelspris som tillverkaren respektive importören fastställt. Vidare framgår av 3 5 andra stycket att cigaretter inte får säljas till högre pris än det fastställda. Om ett högre pris än detaljhandelspriset ändock tas ut innebär det att den värderelaterade delen av skatten har beräknats på ett för lågt belopp. Utredningen föreslår därför en regel enligt vilken den som säljer cigaretter till för högt pris kan påföras ett belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha utgått om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan faktiskt sålts för. Beslut skall fattas i samma ordning som i fråga om faststäl- lande av skatt för skattskyldig som inte lämnat deklaration.

Andra stycket anger att beloppet kan påföras efter skälig grund om inte beloppet enligt första stycket kan tillförlitligen bestämmas. Detsamma gäller om erforderliga uppgifter saknas.

Att beslut enligt denna paragraf kan överklagas hos länsrätten framgår av 35 &.

Regeln skall givetvis inte tillämpas om ett skäligt tillägg för serve- ringskostnaden vid tillhandahållande av cigaretter på restauranger tagits ut enligt 3 & tredje stycket.

6 5 I denna paragraf straffbeläggs försäljning av cigaretter på annat sätt än i originalförpackning som försetts med särskild märkning om det detaljhandelspris som får tas ut enligt 3 5 första stycket. Bestäm- melsens innehåll motsvarar i huvudsak nuvarande lags 11 &. Den som säljer förpackningar utan kontrollmärken kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

' EGT nr L 359, 8.12.1989, s. 1.

SOU 1994:74

Sida 100
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 97

7 5 I paragrafen har tagits in en förverkandebestämmelse som delvis motsvaras av 12 å i nuvarande lag. I dag framgår hur man skall förfara med cigaretter som förklarats förverkade av förordningen (1961:395) om tobaksskatt. Denna fråga bör regleras på ett likartat sätt framgent.

Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak

8 & Skatt på cigarrer, cigariller, rulltobak och annan röktobak kan enligt EG:s regler utgå som en styckeskatt, en värdeskatt beräknad efter detaljhandelspriset för varan eller som en kombination därav (artikel 3 i direktiv 92/80/EEG).

Följande miniminivåer måste dock uppfyllas (1 ECU = 9 kr). — Cigarrer/cigariller: 7 ECU per 1000 st (= 6,3 öre per st), eller 7 ECU per kg (= 63 kr per kg), eller 5 % av detaljhandelspriset inklusive alla skatter.

— Rulltobak (dvs finsnittad tobak avsedd för cigarettrullning; se ovan under anmärkning till 1 5): 20 ECU per kg (= 180 kr per kg), eller 30 % av detaljhandelspriset inklusive alla skatter.

— Annan röktobak: 15 ECU per kg (= 135 kr per kg), eller 20 % av detaljhandelspriset inklusive alla skatter.

Inom respektive grupp skall samma skattesats tillämpas. Om man exempelvis väljer en styckeskatt för cigarrer/cigariller måste denna avse alla produkter oavsett vikt. Å andra sidan kan man välja att beskatta hela gruppen strikt efter vikten.

Den nuvarande skatten på cigarrer och cigariller utgår som en styckeskatt med indelning i fyra skattegrupper efter varans vikt. Skattesatsen uppgår till mellan 34 och 51 öre per styck. Till över- vägande del — 96 % — härrör statens skatteintäkter avseende cigarrer/cigariller till grupp I, dvs cigariller med en vikt t.o.m. 1,7 gram och med en skatt på 34 öre per styck.

Som framgått kan medlemsländerna välja en värderelaterad skatt som skall beräknas på detaljhandelspriset i enlighet med vad som obligatoriskt gäller för cigaretter. Enligt utredningens uppfattning saknas emellertid skäl att övergå till en värdeskatt på cigarrer.

Vid val av en styckeskatt kan skatten beräknas efter vikt per kilo eller per styck. Utredningen anser att båda alternativen kan vara lika lämpliga men förordar en styckeskatt. En enhetlig styckeskatt med 34 öre per styck för cigarrer och cigariller beräknas ge i huvudsak oför- ändrade skatteintäkter.

Beträffande röktobak föreslår utredningen ingen ändring alls.

4 14-0762

Sida 101
Original

Specialmotivering Skattskyldighet m.m. Skattskyldiga

9 & Som nämnts inledningsvis regleras beskattningsförfarandet för de EG- anpassade varuområdena huvudsakligen i cirkulationsdirektivet. De varor som omfattas av direktivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom gemenskapen eller i och med att de importeras till gemenskapen från tredje land (artikel 5). Om varorna står under tullkontroll när de införs till gemenskapen skall dock importtillfället anses vara när de lämnar EG:s tullprocedur.

Cirkulationsdirektivet innehåller ingen definition av begreppet "skattskyldig" utan beskriver snarare vem som har ansvaret för be- talningen av punktskattema. Utredningen anser emellertid att det är möjligt att även fortsättningsvis använda det i Sverige väl inarbetade begreppet skattskyldig även på de EG-anpassade skatterna.

Med anledning härav föreslår vi i förevarande paragraf att skatt- skyldig för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak är den som inom landet yrkesmässigt tillverkar sådan skattepliktig vara eller den som har godkänts som upplagshavare enligt 10 å. Vidare är den skattskyldig som yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktig vara. Fråga är då om registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 åå. I vissa fall kan också en skat- terepresentant utses här i landet av en utländsk upplagshavare (15 å) och denne är då skyldig att betala skatten i Sverige för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige. När fråga är om s.k. distansförsäljning enligt 16 å och varan tas emot av annan än upplagshavare enligt 10 å eller varumottagare enligt 13 och 14 åå, är säljaren dock skattskyldig.

Om en vara beskattats i ett annat EG-land och sedan förs till Sverige för att användas i kommersiell verksamhet, måste det säkerställas att beskattning sker här, artikel 7 och 9 i cirkulations— direktivet. Beskattningen kan ske genom att en svensk upplagshavare eller varumottagare blir skattskyldig enligt punkterna 1 och 2 i förevarande paragraf. Om däremot en beskattad vara förs hit på annat sätt måste en särskild regel om skattskyldighet finnas. En regel om detta har tagits in i femte punkten av denna paragraf. Den kan avse flera situationer. Ett fall är då en näringsidkare för hit en skattepliktig vara som beskattats i ett annat EG-land för att använda den i kommer- siell verksamhet här. Ett annat fall är då t.ex. en organisation eller en myndighet förvärvar skattepliktiga varor i ett annat EG-land och trans- porterar hit dem för användning i Sverige. I dessa fall skall be- skattning ske i Sverige, men möjlighet till återbetalning av den i ut- landet erlagda skatten finns, jfr under 29 å. Ett särskilt förfarande skall i dessa fall tillämpas i samband med att varorna transporteras till

SOU 1994:74

Sida 102
Original

SOU 1994: 74 Specialmotivering 99

Sverige, se 17 å, och ett förenklat ledsagardokument skall utfärdas, jfr 26 å.

Även om en skattepliktig vara skulle införas som resgods av en privatperson (jfr nedan under 16 å) som senare säljer eller på annat sätt använder varan för kommersiella aktiviteter i Sverige, skall beskattning ske här. Även i detta fall tillämpas femte punkten.

Slutligen är enligt punkten 6 den skattskyldig som från tredje land importerar skattepliktig vara. I dessa fall skall (om den skattskyldige inte är upplagshavare enligt 10 å eller registrerad varumottagare enligt 13 å) skatten betalas till tullmyndigheten enligt 19 å.

Med skattskyldighet följer i flertalet fall registreringsskyldighet enligt 18 å, samt deklarationsskyldighet m.m. enligt de allmänna för- farandereglema i LPP, se t.ex. 2 kap. 1 å.

Upplagshavare

10 å De varor som omfattas av Cirkulationsdirektivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom EG eller i och med att de importeras till EG från tredje land (artikel 5.1). Detta innebär även att skatten i princip förfaller till betalning i samband med att varan tillverkas eller importeras från tredje land. EG:s förfaranderegler ger dock en möj- lighet att skjuta upp beskattningen, även när varan transporteras från ett EG-land till ett annat, till dess varan släpps fri för konsumtion. Beskattningen skall då ske i det land där varan släpps fri. Förutsätt- ningen för att beskattningen på detta sätt skall kunna uppskjutas, suspenderas, är att varan hanteras inom ramarna för ett system med särskilt godkända skatteupplag och av särskilt godkända upplags- havare.

En godkänd upplagshavare är enligt direktivets definition (artikel 4 i cirkulationsdirektivet) en fysisk eller juridisk person som av behörig myndighet i sitt hemland fått tillstånd att som ett led i sin näringsutövning i ett skatteupplag tillverka, bearbeta, lagra, ta emot och leverera skattepliktiga varor under suspension, dvs. utan att skatten förfaller till betalning. I paragrafens första stycke föreslår utredningen att den som inom landet avser att yrkesmässigt tillverka skattepliktig tobaksvara kan efter ansökan hos beskattningsmyndig- heten godkännas som upplagshavare (jfr dock även reglerna om skattesuspension vid leverans till varumottagare enligt 13 och 14 åå).

EG:s beskattningsordning förutsätter i princip att all tillverkning skall ske inom godkända upplag. Om tillverkning sker utanför ett upplag skall nämligen beskattningen utlösas omedelbart, utan suspension. I princip torde krävas någon form av a conto betalning av skatten i förväg. Ett sådant förfarande är dock mycket opraktiskt. Något krav på att tillverkning måste ske inom ett godkänt upplag

Sida 103
Original

100 Specialmotivering SOU 1994:74

anser vi emellertid inte bör ställas upp i lagen, i vart fall tillsvidare. Ett sådant krav måste dock övervägas om sådan tillverkning skulle komma att äga rum annat än i undantagsfall.

En upplagshavare har rätt att under suspension av skatten leverera skattepliktiga varor till andra godkända upplagshavare i Sverige eller i ett annat EG-land, samt till registrerade eller oregistrerade varu- mottagare i ett annat EG-land än Sverige. Däremot kan en i Sverige godkänd upplagshavare inte leverera Obeskattade varor till svenska registrerade eller oregistrerade varumottagare. I sådant fall åvilar Skattskyldigheten upplagshavaren och Skattskyldigheten inträder vid leveransen (se vidare 20 å).

I punkten 2 anges att den som för yrkesmässig försäljning till näringsidkare mottager skattepliktiga varor från ett annat medlemsland eller från en svensk godkänd upplagshavare, eller den som importerar varor från tredje land, efter ansökan hos beskattningsmyndigheten kan godkännas som upplagshavare. Denna regel motsvarar i huvudsak nuvarande regler om importörers möjlighet att hos beskattnings— myndigheten få ansöka om att bli registrerad som importör. I paragrafen anges dock att det skall vara fråga om mottagande eller import för försäljning till näringsidkare. Detaljhandlare m.fl. som säljer direkt till konsument kan således inte bli godkänd som upp- lagshavare (i den mån en detaljhandlare inte bedriver lagerhållning i sådan skala att punkten 3 blir tillämplig). En detaljhandlare kan däremot ha ställning som varumottagare enligt 13 och 14 åå och ta emot varor under suspension från ett annat EG-land.

Av paragrafens tredje punkt framgår att även den som yrkesmässigt bearbetar eller i större omfattning lagrar skattepliktiga tobaksvaror kan efter ansökan hos beskattningsmyndigheten godkännas som upp- lagshavare.

För att en tillverkare av skattepliktiga varor eller den som tar emot, bearbetar eller lagrar sådana varor skall kunna bli upplagshavare med de rättsverkningar som följer därav skall alltså krävas ett godkännande av beskattningsmyndigheten. Ett sådant godkännande bör förutsätta att sökandens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är sådana att han kan anförtros ställning som upplagshavare med rätt att lagra skattepliktiga varor under suspension av skatten. Vid be- stämmande av de krav som skall ställas för godkännande måste också beaktas att upplagshavaren kan verka inom ett sammanhängande EG- system, med rätt att skattefritt sända och mottaga vara till resp. från andra EG-länder. Om en godkänd upplagshavare inte längre uppfyller kraven, skall godkännandet återkallas. Närmare regler om återkallande bör framgå av tillämpningsföreskrifter.

Enligt artikel 15a i cirkulationsdirektivet gäller att medlemsstaterna skall ha ett elektroniskt dataregister över upplagshavare, skatteupplag (enligt 12 å) och varumottagare (enligt 13 å).

Sida 104
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 101

Det svenska punkskatteregistret utgör ett elektroniskt dataregister och förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Uppgifter ur punktskatteregistret måste, såvitt avser tobaksskatten och de andra punktskatter som omfattas av EG-reglerna, kunna lämnas ut till skatte- myndigheter i andra EG-länder. Se härom vidare under 36 å.

11 å Paragrafen behandlar ställande av säkerhet. Bestämmelsen grundas på artikel 13 i cirkulationsdirektivet där det anges att en godkänd upplagshavare obligatoriskt skall ställa säkerhet för skattens erläggan- de i samband med transport av Obeskattade varor. Säkerheten skall vara giltig i samtliga EG—länder. I övrigt regleras i direktivet inte säkerhetens form eller omfattning.

Behörig myndighet i det medlemsland där skatteupplaget finns har dessutom rätt att kräva att säkerhet ställs för att betalning av skatten i samband med produktion, bearbetning och lagring av varor. RSV har i en rapport, RSV Rapport 1993:9 "Punktskatter i ett EG- perspektiv" (s. 35) föreslagit att beskattningsmyndigheten skall ha rätt att besiktiga upplagshavares skatteupplag (jfr 12 å) och, med ut- gångspunkt i denna besiktning, ställa krav på säkerhet för skattens erläggande. Besiktningen och kravet på säkerhet föreslås i rapporten kunna ersättas av intyg från försäkringsbolag om att verksamheten har försäkrats mot stöld. I enlighet med RSV:s rapport föreslår utred- ningen i paragrafens andra stycke att beskattningsmyndigheten får bestämma om säkerhet skall krävas i samband med upplagshavarens tillverkning, bearbetning eller lagring av Obeskattade varor.

Beskattningsmyndigheten får bestämma i vilken form säkerheten skall ställas, och storleken av säkerheten.

Skatteupplag

12 å Skatteupplag är enligt direktivets definition (artikel 4 i cirkula- tionsdirektivet) en plats där en godkänd upplagshavare har tillstånd att tillverka, bearbeta, lagra, mottaga och leverera skattepliktiga varor. Skatteupplaget skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Närmare regler om godkännande av skatteupplagen bör framgå av tillämp- ningsföreskrifter.

En godkänd upplagshavare har således möjlighet att i ett skatte- upplag utöva sin verksamhet med skattepliktiga varor för vilka betal- ning av skatten är uppskjuten (under suspension). I artikel 11 i cirkulationsdirektivet sägs att tillverkning, bearbetning och lager- hållning måste ske i ett godkänt skatteupplag så länge skatten inte är betald. Angående Skattskyldighetens inträde, se 20 å.

5 |4-0763

Sida 105
Original

102 Specialmotivering SOU 1994:74

Omsättning av skattepliktiga varor, som omfattas av suspen- sionsordningen skall enligt huvudregeln (artikel 15 i cirkulations- direktivet) ske mellan skatteupplag. Regeln skall även tillämpas beträffande varor för vilka 0-skattesats gäller (ingen skattepliktig tobaksvara har för närvarande 0—skattesats). Trots huvudregeln kan upplagshavaren emellertid leverera varor under suspension av skatten till varumottagare i andra EG-länder, se 13 och 14 åå.

Om upplagshavaren önskar lagra skattepliktig vara på annat ställe än i ett godkänt skatteupplag är detta naturligtvis möjligt. Detta kan dock inte ske under suspension av skatten. Skattskyldigheten för varorna inträder enligt 20 å när varorna tas ut ur det godkända skat- teupplaget.

Varumottagare

13 å Paragrafen avser en näringsidkare som inte är godkänd upplagshavare och som yrkesmässigt tar emot punktskattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land, eller som yrkesmässigt importerar skattepliktiga varor från tredje land. Näringsidkaren kan ansöka hos beskattningsmyndigheten om att bli registrerad som varumottagare. Detta utgör ett av undantagen från huvudregeln att omsättning av varor som omfattas av suspensionsordningen alltid skall ske mellan skatteupplag i medlemsländerna.

Den som blivit registrerad som varumottagare kan ta emot varor från en upplagshavare i ett annat medlemsland under suspension av skatten. Varumottagaren är då skattskyldig för de mottagna varorna, se 9 å 2. Tar varumottagaren emot skattepliktig vara från en svensk

upplagshavare är emellertid upplagshavaren skattskyldig, se 9 å 1. En registrerad varumottagare kan inte skattefritt lagra varor eller sända dem vidare. Detta framgår av reglerna i 20 å 2 om när Skattskyldigheten inträder. I övrigt kan den registrerade varumottaga- ren närmast jämställas med den som enligt nuvarande regler kan ansöka om att få bli registrerad som importör.

Behörig myndighet kan enligt cirkulationsdirektivet begära att den registrerade varumottagaren ställer säkerhet för betalning av punkt- skatten (artikel 16.2). Säkerheten kan vara generell för att täcka skatt på all import och kan variera beroende på den årliga omsättning av skattepliktiga varor. Vi föreslår i paragrafens andra stycke att var- umottagaren skall ställa säkerhet i enlighet med vad beskattnings- myndigheten bestämmer. Den närmare utformningen av regler för ställande av säkerhet bör framgå av tillämpningsföreskrifter.

Sida 106
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 103

14 å I denna paragraf behandlas den som är oregistrerad varumottagare. Enligt cirkulationsdirektivet (artikel 16.3) är denne en fysisk eller juridisk person som i sin näringsverksamhet tar emot skattepliktiga varor från ett skatteupplag i en annan medlemsstat. Den oregistrerade varumottagare tar, jämfört med den registrerade varumottagaren enligt 13 å, endast mera undantagsvis emot punktskattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat medlemsland. Registrering behövs därför inte. Innan transporten påbörjas skall dock den oregistrerade varumottagaren till beskattningsmyndigheten dels anmäla leveransen, dels ställa säkerhet för skattens betalning. Den oregistrerade var- umottagaren är skattskyldig enligt 9 å 2, och Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av varorna, se 20 å 3. Skatten skall deklareras vid mottagandet av varorna, se 22 å. Skatten skall således redovisas separat för varje leverans, och inte periodiskt som för den registrerade varumottagaren.

15 % Paragrafen grundar sig på artikel 17 i cirkulationsdirektivet. En upp- lagshavare som är registrerad i ett annat EG-land kan, om han så önskar, utse en skatterepresentant för de fall han levererar skatteplikti- ga tobaksvaror till en näringsidkare som inte är registrerad upp- lagshavare i Sverige. Skatterepresentanten skall godkännas av be- skattningsmyndigheten. Han skall ställa säkerhet för skattens erläggan- de. Han är vidare skattskyldig för de varor som upplagshavaren sänder till varumottagare här i Sverige. Skattskyldigheten inträder när varorna tas emot här i landet, antingen hos Skatterepresentanten, om denne skulle ta emot varorna, eller hos varumottagaren, se 20 å 4.

Skatterepresentanten kan således överta varumottagarens ansvar ifråga om ställande av säkerhet och betalning av skatten. På detta sätt underlättas leverans av varor från utländska upplagshavare till nä- ringsidkare här i landet.

De leveranser som avses i bestämmelsen är sådana som sker under suspension, och till näringsidkare som annars skulle erlägga skatten som varumottagare enligt 13 och 14 åå. Om fråga däremot är om vara som redan har beskattats i ett annat EG-land innan de sänds hit, är be- stämmelserna om distansförsäljning och representant enligt 16 å vanligen tillämpliga.

Enligt artikel 17 e) i cirkulationsdirektivet gäller vidare att skatte- representanten skall föra bok över de varor som han ansvarar för, och lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten om leveransorter i Sverige. Föreskrifter av denna art bör meddelas som tillämp- ningsbestämmelser.

Sida 107
Original

104 Specialmotivering SOU 1994:74 Distansfärsäljning

16 å Paragrafen grundar sig på artikel 10 i cirkulationsdirektivet. Bestäm- melsen omfattar de fall då en säljare ombesörjer eller tar ansvar för transporten. Sådan försäljning betecknas i det följande som distansför- säljning. Ett exempel är postorderförsäljningar. Enligt direktivbe- stämmelsen skall punktskatten erläggas i destinationsmedlemstaten, varvid avses den medlemsstat dit varorna ankommer efter försändelse eller transport. Det är den utländske säljaren som är skattskyldig och Skattskyldigheten inträder när säljaren levererar varorna.

Varorna kan inte försändas under suspension av skatten i de nu angivna distansförsäljningsfallen. Skatt skall tas ut i säljarens land, trots att beskattning därefter äger rum i destinationslandet. Säljaren har, efter att nödvändiga formaliteter iakttagits, rätt att återfå den skatt som erlagts i hemlandet (jfr 29 å som reglerar återbetalningssituatio- nen för en svensk företagare som distansförsäljer varor till privat- personer i ett annat EG-land).

Den här beskrivna ordningen enligt cirkulationsdirektivet kan förefalla komplicerad. Motivet för att skatt först skall erläggas i ursprungslandet torde vara kontrollskäl.

Enligt direktivbestämmelsen har myndigheten i det medlemsland från vilket säljaren bedriver sin verksamhet skyldighet att se till att säljaren innan leverans sker ställer säkerhet för skattens erläggande i destinationslandet, att han efter leveransen betalar skatten, och att han för en förteckning över samtliga ifrågavarande leveranser (jfr 28 å).

I denna paragraf anges vem som här i landet skall vara skattskyldig för varor som från ett annat EG-land förvärvas av en köpare i Sverige som inte är upplagshavare eller varumottagare enligt 13 och 14 åå, och där varorna transporteras till Sverige av säljaren eller för dennes räkning. Fråga är alltså om försäljning till en svensk privatperson eller till annan som tar emot varor, och inte är näringsidkare. En näringsid- kare som tar emot varor är däremot själv skattskyldig enligt 9 å 2 och 13 och 14 åå.

Den som säljer skattepliktig vara till Sverige genom distansför- säljning är skattskyldig enligt 9 å 4 och skall vara registrerad enligt 18 å. Skatt— och registreringsskyldigheten innebär att de vanliga förfarandereglerna i LPP skall tillämpas, se under 18 å.

Direktivets bestämmelse om distansförsäljning innehåller en regel om att medlemsländerna får bestämma att en representant skall utses vid sådan försäljning (artikel 10.3). Det bör enligt vår mening före- skrivas att säljaren vid destinationsförsäljning till Sverige skall utse en sådan representant som skall godkännas av beskattningsmyndigheten, om säljaren inte har fast driftställe i Sverige. RepreSentanten är inte skattskyldig. I andra stycket föreslås att det införs en bestämmelse av samma innebörd som i 22 kap 6 å mervärdesskattelagen (1994z200).

Sida 108
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 105

De nu beskrivna reglerna om distansförsäljning avser således postorderförsäljning etc. till privatpersoner m.fl. i Sverige. Det är i dessa fall säljaren som svarar för transporten eller låter avsända varorna hit. Beskattning skall ske i Sverige, och avsändaren blir skattskyldig här (jfr dock även 16 å andra stycket).

Om varorna inte sänds hit på detta sätt, utan den svenske kunden själv tar hand om varorna i ett annat EG-land och sedan själv fraktar hit dem, skall beskattning inte ske här om varorna endast är avsedda för privat bruk. Beskattningen sker då enbart i ursprungslandet, dvs. det land där varorna frisläppts för konsumtion. Denna princip har kommit till uttryck i direktivets artikel 8. Det är viktigt att betona att denna skattefrihet endast avser privat användning av varor som medförts till Sverige av konsumenten. All kommersiell hantering av skattepliktiga varor i Sverige måste däremot ske med vara som beskattas här, oavsett om de förvärvats beskattade i ett annat EG-land (jfr skattskyldighetsregeln i 9 å 5).

I detta sammanhang bör nämnas att EG-direktivet ställer upp vissa regler för hur medlemsländerna kan bedöma om fråga är om privat införsel eller kommersiella transaktioner. I artikel 9 anges att därvid får beaktas sådant som innehavarens yrkesverksamhet, förvarings- platsen för varorna, transportsätt m.m. Vidare kan varornas kvantitet behöva beaktas, och därför ges medlemsländerna rätt att sätta upp s.k.indikativnivåer, att användas i bevissyfte. Dessa nivåer får i så fall inte understiga vissa i artikeln angivna nivåer, för cigaretter 800 st, för cigariller 400 st, cigarrer 200 st och för röktobak 1 kg. Motsva- rande gränser ges även för alkohol (sprit 10 liter, mellanklassproduk- ter 20 liter, vin 90 liter samt öl 110 liter). Vi anser det inte vara lämpligt att införa tumregler av detta slag i svensk lagstiftning. Om de skulle anses underlätta den praktiska hanteringen av beskattningen kan regler av detta slag utfärdas som tillämpningsföreskrifter.

Övriga skattskyldiga

17 å Paragrafen lämnar vissa föreskrifter för dem som är skattskyldiga enligt 9 å 5 och har sin grund i Cirkulationsdirektivets artikel 7. Det är här fråga om beskattade varor som t.ex. en näringsidkare inför till Sverige från ett annat EG-land. Den skattskyldige skall innan varorna transporteras hit göra en anmälan till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Redovisning och betalning skall ske på samma sätt som för den oregistrerade varumottagaren, se 22 å.

Sida 109
Original

106 Specialmotivering SOU 1994:74 Registreringsskyldighet

18 % Paragrafen anger att skattskyldiga enligt 10 å (godkänd upplagshava- re), 13 å (registrerad varumottagare), 15 å (skatterepresentant för en utländsk upplagshavare) och 16 å (utländsk säljare vid distansförsälj- ning) skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten. Med skattskyldighet och redovisningsskyldighet följer att de allmänna för- farandereglerna i LPP och FPP skall tillämpas. Att en ansökan om registrering som varumottagare däremot är frivillig framgår av 13 å. Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Reglerna innebär i korthet att skatten skall redovisas genom att deklaration lämnas för bestämda redovisningsperioder (kalendermå- nad). Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut. Skatten skall vara inbetald sistnämnda dag.

De övriga skattskyldiga, oregistrerad varumottagare enligt 14 å eller de skattskyldiga som avses i 9 å 5, behöver inte registreras men skall i stället anmäla varje skattepliktig händelse till beskattningsmyn- digheten. Förfarandereglerna i LPP och FPP skall tillämpas även på dessa skattskyldiga om inte annat särskilt anges (jfr 22 å).

Import från tredje land

19 å Paragrafen gäller import av skattepliktiga varor från tredje land av någon som inte är godkänd upplagshavare eller registrerad var- umottagare. Bestämmelsen motsvarar nuvarande lags 5 å tredje stycket. Begreppet tredje land behandlas under 1 å. Där framgår att importreglerna tillämpas vid försändelse av varor från vissa områden som tillhör EG, och omvänt att införsel från vissa områden utanför EG anses vara av EG-intern karaktär.

Hänvisningen till nuvarande tullag kan behöva justeras då EG-med— lemskapet torde kräva en i grunden omarbetad tullagstiftning.

När tobaksskatt skall betalas till tullmyndighet av resande tas skatten för närvarande ut i form av en schablontull, som inkluderar även tull och mervärdesskatt. Vi förutsätter att samma ordning kan tillämpas även i fortsättningen. Något särskilt stadgande om denna schablon anser vi dock inte behöver finnas i denna lag, utan reglerna kan framgå av tullbestämmelserna.

I fråga om export till tredje land, se avdragsreglerna i 32 å.

Sida 110
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 107 Skattskyldighetens inträde

20 å I paragrafen anges när Skattskyldigheten inträder. Enligt artikel 6 i cirkulationsdirektivet förfaller skatten till betalning ("becomes chargeable") när varan blir tillgänglig för konsumtion. Med tillgänglig för konsumtion förstås enligt nämnda artikel när varan upphör att omfattas av suspensionsordningen, när varan framställs utanför suspensionsordningen samt vid import såvida varorna inte är under- ställda suspensionsordningen.

Bestämmelser om Skattskyldighetens inträde finns för närvarande i de olika punktskatteförfattningarna. Reglerna har varit relativt enhet- liga sedan en längre tid. Skattskyldigheten inträder normalt vid leverans till köpare eller när varor tas i anspråk för andra ändamål än försäljning. Tidpunkten för Skattskyldighetens inträde är av avgörande betydelse när det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilken skattesats. Begreppet "Skattskyldighetens inträde" kan användas även för de EG-anpassade skatterna. EG-reglerna förutsätter emellertid olika tidpunkter för Skattskyldighetens inträde beroende på de olika kategorierna av skattskyldiga som redovisas i 9 å.

I punkt 1 regleras Skattskyldighetens inträde för en upplagshavare. Enligt utredningens mening kan en vara anses upphöra att omfattas av suspensionsordningen när varan tas ut från ett skatteupplag och av upplagshavare levereras till köpare som inte har rätt att ta emot skattepliktiga varor under suspension av skatten. Vid försäljning inom Sverige skall därför Skattskyldigheten inträda för godkänd upp- lagshavare när leverans sker till en köpare som inte själv är godkänd upplagshavare här i landet. Vid leverans till ett annat EG-land inträder Skattskyldigheten om leveransen avser en köpare som inte är registre- rad upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare i det andra EG—landet. En regel härom har föreslagits i punkt 1 a). Genom denna anknytning till leveransen behålls den nuvarande huvudregeln för tidpunkten för Skattskyldighetens inträde. Därigenom uppnås också en naturlig koppling till företagens affärsbokföring.

Utredningen har utgått ifrån att principen om bruttoredovisning av punktskatt även skall gälla för de EG-anpassade skatterna. Bruttoredo- visningen har lång tradition på punktskatteområdet och innebär att i huvudsak all försäljning och annat ianspråktagande av de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. I syfte att undanta viss för- säljning eller förbrukning från beskattning finns särskilda avdrags- regler i de olika punktskatteförfattningarna. De skattepliktiga varor som upplagshavaren säljer till köpare i tredje land, dvs. exporterar, skall således ingå i Skatteredovisningen enligt punkt 1 a). För de skattepliktiga varor som upplagshavaren sedan kan visa har blivit ex- porterade av honom, kan han yrka avdrag i deklaration. Dessa av— dragsregler behandlas närmare under 32 å, där vi också föreslår att

Sida 111
Original

108 Specialmotivering SOU 1994:74

denna bruttoredovisningsprincip på punktskatteområdet blir föremål för utredning.

I 21 å regleras dock vissa fall då skattskyldighet inte bör inträda vid viss hantering i ett skatteupplag m.m. I de fallen har vi inte ansett det lämpligt att använda bruttoredovisningsprincipen.

I förevarande paragrafs punkt 1 b) föreslås en bestämmelse om att Skattskyldigheten inträder också när upplagshavaren tar i anspråk en vara för annat ändamål än försäljning eller när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras in i något annat godkänt skatteupplag. I och med att en vara tas i anspråk eller lagringen upphör anses varan inte längre omfattas av suspensionsordningen och skatten skall, i enlighet med direktivets artikel 6, anses vara förfallen till betalning. Uttrycket "tas i anspråk för annat ändamål än försäljning" motsvaras av nuvarande 5 å tobaksskattelagen till viss del och avser t.ex. varor som tas ut för representation, gåvor eller som överlämnas till persona- len utan betalning.

Med uttrycket "när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag" avses samtliga situationer där varan inte längre omfattas av suspensionsordningen. Som exempel kan anges stöld eller att varan brinner upp. Beträffande avdrag för varor som förstörts genom olyckshändelse eller force majeure, jfr 32 å' b). I dessa fall skall således upplagshavaren deklarera det för- hållandet att varorna inte längre finns lagrade under skattesuspension. Sedan kan, om avdragsreglerna i 32 å medger det, ett korrigerande avdrag göras. Regelsystemet är ett uttryck för den grundläggande principen angiven i 1 å att all tillverkning av skattepliktiga varor skall beskattas, om det inte finns något uttryckligt undantag för särskilda fall. Genom dessa redovisningsprinciper möjliggörs också att kontroll av upplagshavarens lager kan göras på ett tillfredsställande sätt.

Punkt 1 c) anger att Skattskyldigheten inträder för de Obeskattade varor som upplagshavare har i lager vid den tidpunkt då han av— registreras från skattskyldighet för tobaksvaror. Motsvarande regel finns i ett flertal andra punktskatteförfattningar.

I punkterna 2 och 3 regleras tidpunkten för Skattskyldighetens inträde beträffande registrerad respektive oregistrerad varumottagare. För dessa skattskyldiga inträffar tidpunkten vid varornas mottagande. I och med mottagandet upphör varan att omfattas av suspensionsord- ningen. För den oregistrerade varumottagaren gäller särskilda regler om redovisning av skatten, se 22 å.

Av punkt 4 framgår att för den som är godkänd skatterepresentant enligt 15 å inträder Skattskyldigheten vid mottagandet av varorna. Normalt torde varorna sändas direkt från det andra EG—landet till varumottagaren. Det är då tidpunkten när varorna anländer till varu- mottagaren som bestämmer Skattskyldighetens inträde (sänds varorna däremot till Skatterepresentanten, bör dennes mottagande av varorna vara avgörande). Det är således vanligen fråga om samma tidpunkt

Sida 112
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 109

som gäller för varumottagaren i de fall då denne själv har att erlägga skatten när skatterepresentant inte är utsedd. Som framgått under 15 å avses även i övrigt samma regler gälla för Skatterepresentanten som för en registrerad varumottagare.

Punkt 5 anger att för den utländske säljaren som till Sverige säljer varor genom s.k. distansförsäljning enligt 16 å (t.ex. postorderföretag) inträder Skattskyldigheten när leverans sker. Regeln grundas på artikel 10.3 i cirkulationsdirektivet. Vid distansförsäljning skall punktskatt redan ha erlagts för varorna av den utländske säljaren i hans med- lemsland (varorna har redan blivit tillgängliga för konsumtion) och detta även om säljaren i sitt hemland är en godkänd upplagshavare. Punktskatt skall dessutom erläggas av säljaren i den medlemsstat dit varan avsänds eller transporteras av säljaren eller för dennes räkning. Den skatt som erlagts av säljaren i hans hemland kan han ansöka om att där få återbetalad, jämför 29 å.

I punkten 6 regleras Skattskyldighetens inträde i de fall som avses i 9 å 5, dvs. när varor i övriga fall förs in till Sverige från ett annat EG—land, annat än av resande för privat konsumtion. Skattskyldigheten inträder vid införseln. Särskilda redovisningsregler finns i 22 å.

Förevarande paragrafs andra stycke reglerar det fallet när någon som inte är godkänd upplagshavare tillverkar skattepliktiga varor. Skattskyldigheten i dessa fall inträder genast när varan är tillverkad. Varor som tillverkas utanför ett godkänt skatteupplag omfattas inte av suspensionsordningen utan de anses vara direkt tillgängliga för konsumtion (artikel 6 i cirkulationsdirektivet). Som angetts under 10 å kan det endast undantagsvis accepteras att tillverkning sker utanför ett godkänt skatteupplag. Direktivet förutsätter att Skattskyldigheten inträder och att skatten skall betalas omedelbart. Detta kräver närmast att skatten betalas ini förväg, t.ex. genom att särskilt skattekvitto ("fl- scal banderol", se under 4 å) används för förskottsbetalning. Ett sådant system används t.ex. i Tyskland, medan de danska reglerna i princip inte alls tillåter tillverkning utanför skatteupplag. Vid sådan tillverkning som nämnts här föreslås särskilda redovisningsregler i 22 å.

21 å I artikel 14 i cirkulationsdirektivet anges att någon skattskyldighet för upplagshavaren inte inträder för de varor som under suspensionsord- ningen förstörts till följd av varornas karaktär under framställning, be- arbetning, lagring eller transport. Det avser t.ex. varor som torkat, dunstat eller på annat sätt förstörts till följd av varans karaktär inom eller under transport till eller från skatteupplag. För varumottagare gäller enligt direktivet att skattskyldighet inte inträder för förlust av varor som förstörts till följd av varornas karaktär under transport till honom.

Sida 113
Original

1 10 Specialmotivering SOU 1994:74

En regel av detta slag har införts i förevarande paragrafs första stycke a) och, i fråga om varumottagare enligt 13 och 14 åå, i andra stycket.

Det sagda bör jämföras med vad som ovan sagts under 20 å punkt 1 h) om Skattskyldighetens inträde för varor som genom olyckshändelse brinner upp hos upplagshavaren. För de situationerna kan avdrag enligt 32 å yrkas i deklarationen.

Regler om vissa andra undantag från tobaksskatt finns i artikel 6a i direktivet 72/464/EEG som ändrats genom 92/78/EEG. I de angivna fallen får antingen tobaksvaror undantas från skatt eller så kan redan betald skatt återbetalas. Medlemsländema får bestämma de särskilda villkoren för undantagen. De fall som kan undantas är:

— denaturerade tobaksvaror som används för industriellt bruk eller trädgårdsbruk,

— tobaksvaror som har destruerats under myndighetstillsyn, — tobaksvaror som uteslutande används för vetenskapligt syfte och för provning av varornas kvalitet,

— tobaksvaror som återanvänds av tillverkaren.

Utredningen kan inte finna något behov av regler som skattebefriar denaturerade tobaksvaror för användning för industriellt bruk eller i trädgårdsnäringen och lämnar därför inget förslag härom.

För tobaksvaror som av någon anledning blivit osäljbara (annat än de fall som anges i första stycket a) kan det vara befogat med undantag. Skattskyldighet bör därför inte inträda när en upplagshavare förstört sådana varor, första stycket b). I enlighet med direktivet bör krävas att förstöringen, dvs. destrueringen, sker under tillsyn av be- skattningsmyndigheten. Beskattningsmyndigheten bör kunna bestämma de närmare formerna för detta, enligt tillämpningsföreskrifter.

Om redan beskattade tobaksvaror, hos t.ex. en detaljist, blir osäljbara, kan varorna återtas av skatteupplaget och avdrag för återgång av köp kan medges enligt 32 å a). Därefter kan varorna förstöras enligt förevarande paragraf utan att skattskyldighet inträder.

Vidare föreslås, i första stycket e), ett undantag när tobaksvaror återanvänds av tillverkaren. Det avser sådana fall som när färdiga pro— dukter tas i anspråk i skatteupplaget genom att omarbetas till andra tobaksvaror.

Slutligen anser utredningen att det kan vara befogat att inte ta ut skatt för sådana tobaksvaror som i ett skatteupplag används för kvalitetsprovning, första stycket (1). En avdragsregel för tobaksvaror som tagits i anspråk för provning eller som tillhandahållits för veten- skapligt, medicinskt eller likartat ändamål har tidigare funnits i nuvarande lags 7 å, men slopades i samband med skattereformen 1991. Motiveringen var då att avdragsrätten saknade ekonomisk eller annan betydelse för den skattskyldige samt att avsikten var att göra avdragsrätten mer enhetlig på punktskatteområdet (prop. 1989/90:111 s. 227). Med hänsyn till EG-direktivet anser utredningen emellertid

Sida 114
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 1 1 1

att behov av undantag från skatt vid kvalitetsprovning i samband med tillverkning i skatteupplag kan antas föreligga. Undantaget bör inte utformas som en avdragsregel utan som en regel om att skattskyl- dighet inte inträder för upplagshavaren i dessa fall.

Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga

22 å Paragrafen innehåller i första stycket regler för den som är oregistre— rad varumottagare. Han skall, såsom framgår av 14 å, före varje leverans av skattepliktiga varor anmäla varorna till beskattnings- myndigheten samt ställa säkerhet för skatten. Varje mottagen leverans kan ses som en skattepliktig händelse för vilken deklaration skall avges. Enligt artikel 16.3 i cirkulationsdirektivet skall den oregi- strerade varumottagaren erlägga punktskatten vid mottagandet av varorna i överensstämmelse med de regler som bestäms i mottagarlan- det. Utredningen föreslår därför att deklaration skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs emot. Betalning av skatten skall, i enlighet med de allmänna bestämmelserna i 5 kap. 1 å LPP, också ske inom femdagarsfristen.

Förslaget innebär således vissa avvikelser från huvudprinciperna i 2 kap. LPP om redovisningsperioder (2 kap. 2 å) och deklara- tionstider (2 kap. 8 å). Dessa bestämmelser i LPP bör med anledning härav ändras på så sätt att där anges att vissa särskilda regler gäller i fråga om tobaksskatten.

Det bör nämnas att redovisningsregler och betalningstider för upp- lagshavare och registrerade varumottagare skall följa LPP:s grund- läggande regler. För sådana skattskyldiga skall skatten således redovisas periodiskt, för enmånadsperioder och med deklarations- och betalningstider i enlighet med vad som idag gäller för registrerade skattskyldiga.

I paragrafens andra stycke anges att den som är skattskyldig enligt 9 å 5 skall redovisa skatten senast fem dagar från införseln, vilket i likhet med första stycket innebär avvikelser från LPP:s redovisnings- regler.

I tredje stycket anges att den som, utan att vara godkänd upp- lagshavare, tillverkar skattepliktiga tobaksvaror skall avge deklaration när varan tillverkas (dvs. när den skattepliktiga händelsen inträffar). Varje tillverkad vara konstituerar i princip en skattepliktig händelse. Skattskyldigheten inträder (20 å andra stycket i förslaget) direkt när varan tillverkas. Bestämmelsen har sin grund i artikel 6 i cirkulations- direktivet där det framgår att skatten förfaller till betalning när varan blir tillgänglig för konsumtion, varmed bl.a. menas varje framställning utanför suspensionsordningen. Att någon i praktiken skulle tillverka tobaksvaror utan att vara godkänd upplagshavare bedömer dock utred-

Sida 115
Original

1 12 Specialmotivering SOU 1994:74

ningen torde bli ytterst ovanligt förekommande. På motsvarande sätt som föreslås i paragrafens första och andra styckena för oregistrerad varumottagare respektive skattskyldig enligt 9 å 5 föreslås att tillverkarens deklaration (och skattebetalning) skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varan tillverkades. Även tredje stycket avviker således från huvudprin- ciperna i 2 kap. LPP.

ledsagardokument

23 å

Obeskattade varor som transporteras mellan medlemsländerna skall enligt artikel 18 och 19 i cirkulationsdirektivet åtföljas av ett ledsagar- dokument upprättat av avsändaren. Vid transport av beskattade varor skall ett förenklat ledsagardokument användas, se 26 å. Med hän- visning till cirkulationsdirektivet har kommissionen utfärdat en förordning EEG nr 2719/92 av den 11 september 1992 om det administrativa ledsagardokumentet vid omsättning av punktskat- tepliktiga varor under suspensionsordning. Förordningen som reglerar dokumentets form och innehåll trädde i kraft den 1 januari 1993 och är direkt bindande i alla medlemsstater. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen vid samarbetet mellan medlemsstaterna. Om t.ex. en vara försvinner under transport skall man kunna bestämma den skatt som skall tas ut.

Det administrativa dokumentet kan enligt nämnda förordning ersättas av ett handelsdokument om det innehåller samma uppgifter. Ledsagardokumentet skall för att möjliggöra identifiering och kontroll omfatta beskrivning av varorna och uppgift om antalet kollin.

Ledsagardokumentet skall utfärdas i fyra exemplar varav ett skall behållas av avsändaren. De återstående tre exemplaren skall åtfölja varorna under transport varav mottagaren skall behålla ett exemplar, ett exemplar skall returneras till avsändaren efter mottagarens under- tecknande och ett exemplar skall stå till förfogande för behörig myndighet i mottagarlandet. Dessutom kan ett enskilt medlemsland föreskriva att ytterligare ett exemplar av dokumentet skall upprättas för behörig myndighet i avsändarlandet. För Sveriges del, och för varor som avsänds från Sverige, anser inte utredningen något behov föreligga av ett sådant femte dokumentsexemplar och föreslår därför inte någon sådan regel.

Det tredje exemplaret av ledsagardokumentet, returexemplaret, skall enligt cirkulationsdirektivet artikel 19.2, efter undertecknande av mottagaren senast 15 dagar efter den månad som varorna mottagits återsändas till avsändaren. Returexemplaret skall vidare innehålla adress på mottagarens beskattningsmyndighet, datum och plats för mottagandet av varorna, beskrivning av mottaget gods för att

Sida 116
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 1 13

kontrollera att det överensstämmer med det utfärdade dokumentet; och om så är fallet skall dokumentet förses med "försändelsen bekräftad'. Dessutom skall uppgift om redovisnings- eller registreringsnummer framgå, om så erfordras av mottagarlandets behöriga myndighet, och/eller attest av denna myndighet om landets bestämmelser så påbjuder. Att returexemplaret verkligen undertecknas och skickas tillbaka av mottagaren är av stor betydelse eftersom det även utgör ett bevis på att mottagaren övertagit betalningsansvaret för skatten.

Föreskrifter om undertecknande och återsändande av ledsagar— dokumentet inom den angivna tidsfristen har tagits in i paragrafen. Denna skyldighet åvilar svenska mottagare i fråga om de varor som sänts hit. Motsvarande föreskrifter förutsätts gälla i de andra EG- länder till vilka svenska upplagshavare sänder varor.

Behörig myndighet i mottagarlandet kan således föreskriva att den kopia som skall returneras till avsändaren som kvitto på leveransen, skall vara attesterad av myndigheten. Någon sådan regel anser utredningen inte vara nödvändig i Sverige i fråga om varor som trans- porteras hit från andra EG-länder.

Närmare föreskrifter om dokumentets utformning etc. finns i den nämnda förordningen, EEG nr 2719/92, och svenska bestämmelser om detta erfordras således inte. Andra nationella svenska bestämmel- ser avseende dokumentet eller dess hantering bör utfärdas i form av tillämpningsföreskrifter.

Enligt cirkulationsdirektivet artikel 19.5 skall avsändaren informera sin beskattningsmyndighet om han inte erhållit returexemplaret inom en viss tid. Tiden får inte överskrida tre månader från leveransen. Ut- redningen föreslår i förevarande paragraf att en svensk upplagshavare skall underrätta beskattningsmyndigheten om han inte inom två månader efter utgången av den månad varorna levererades erhållit returexemplaret.

Avsikten är att en sådan anmälan från avsändaren skall kunna följas upp av beskattningsmyndigheten med en kontroll av vad som förevarit. Om varorna förkommit under transporten etc. skall beskattning aktualiseras enligt de särskilda regler som anges i artikel 20 i cirkulationsdirektivet, se vidare 27 å.

I de fall mottagaren inte är godkänd upplagshavare eller inte registrerad varumottagare måste ledsagardokumentet åtföljas av dokumentation utfärdat av behörig myndighet i mottagarlandet som visar att åtgärd vidtagits för att säkerställa betalning av skatten (artikel 18.3), jämför 14 å. Detta dokument skall innehålla namn och adress på aktuellt lokalt skattekontor i destinationslandet samt datum och acceptans av detta kontor avseende betalningsgarantin. Den godkände upplagshavaren får inte sända i väg skattepliktiga varor under suspen- sion av skatten utan att han har tagit emot sådan dokumentation. I förevarande paragrafs tredje stycke anges därför att dokumentation som visar att säkerhet ställts för skatten skall åtfölja ledsagardo-

Sida 117
Original

1 14 Specialmotivering SOU 1994:74

kumentet under transport av skattepliktiga varor i de fall då motta— garen inte är godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare.

24 å Vid import från tredje land föreligger enligt EG:s regelverk inte något krav på ledsagardokument vid försändelse av Obeskattade varor till skatteupplag efter det att de blivit förtullade. Någon verifikation på att varorna når avsedd mottagare erhålls därför inte. Därmed uppstår en lucka i kontrollsystemet. Något som är en uppenbar brist mot bakgrund av risken för skatteundandragande med högbeskattade varor. Genom att tillämpa rutinen med ledsagardokument även vid import från tredje land får avsändningstullanstalten genom returexemplaret en verifikation på att transporten av de Obeskattade varorna nått avsedd mottagare. Erhålls inte returexemplaret inom två månader skall tullmyndigheten underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet. På detta sätt kan mllmyndigheten medverka till att skattebedrägerier avseende högbeskattade varor försvåras.

25 å Se under avdragsregeln 32 å d).

26 å I paragrafen är fråga om ett förenklat ledsagardokument som skall användas vid leverans av varor som beskattats i ett medlemsland och därefter förs in till ett annat medlemsland för att där användas. Med "beskattats" avses även varor som åsatts 0-skattesats. Punktskatten skall tas ut även i sistnämnda landet. Bestämmelsen grundas på artikel 7 i cirkulationsdirektivet. Med hänvisning till direktivet har kommis- sionen utfärdat en förordning EEG nr 3649/92 av den 17 december 1992 om det förenklade ledsagardokumentet vid omsättning av punkt- skattepliktiga varor som har beskattats i avsändarlandet. Förordningen som reglerar dokumentets form och innehåll trädde ikraft den 1 januari 1993 och är direkt bindande i alla medlemsstater.

Ledsagardokument behöver inte upprättas vid distansförsäljning, se vidare under 28 å.

27 å Cirkulationsdirektivet innehåller i artikel 20 relativt utförliga regler om beskattningen då varor under cirkulation blir föremål för undan- dragandeåtgärder. Huvudprincipen är att beskattning då skall ske i det land där skatteundandragandet sker. Detta får anses utgöra ett utlopp av den grundläggande regeln att beskattning skall ske i konsum- tionslandet.

Om en vara under suspension inte kommer fram till destinationslan- det (och ledsagardokumentet inte återsänds med kvittering), och det inte kan utredas var skatteundandragandet skett, skall beskattningen

Sida 118
Original

SOU 1994: 74 Specialmotivering 1 15

ske i ursprungslandet. En fyramånads frist skall dock tillämpas, under vilken tid den skattskyldige har möjlighet att förebringa bevisning om att varorna blivit eller skall bli föremål för beskattning i ett annat EG- land. Om det senare visar sig, inom tre år från avsändandet av varorna, att beskattning skall ske i ett annat land än ursprungslandet, kan beskattning ske där, varvid återbetalning av skatten kan ske i ur- sprungslandet (jfr 29 å fjärde stycket).

Bestämmelser av denna innebörd meddelas i förevarande paragraf. De får ses i anknytning till regeln i 23 å andra stycket, om an- mälningsskyldighet när ett ledsagardokument inte kommit till rätta.

I dessa fall får en utredning ske hos beskattningsmyndigheten, eventuellt under medverkan av beskattningsmyndigheten i det eller de andra EG—länder som kan vara berörda. Närmare regler om sådant samarbete mellan medlemsländerna finns i direktivet 77/799/EEG2, som efter ändringar 1992 omfattar även punktskatter. Förslag till svenska regler för skattesamarbete, grundat på detta direktiv, utarbetas inom Finansdepartementet i särskild ordning.

28 å Paragrafen gäller s.k. distansförsäljning från Sverige till ett annat EG- land. Paragrafen är alltså en motsvarighet till 16 å som gäller distansförsäljningar från ett annat EG-land till Sverige. Liksom dessa bestämmelser grundar sig den här behandlade paragrafen på artikel 10 i cirkulationsdirektivet.

I nämnda artikel finns särskilda bestämmelser om distansför- säljning, dvs. vad avser skattepliktiga varor som förvärvas av någon som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistrerad varumottagare och där säljaren ombesörjer leveransen. Det är således fråga om varor som har blivit tillgängliga för konsum- tion, dvs. för vilka skattskyldighet redan inträtt. Vid distansförsälj- ningar skall punktskatt betalas i destinationslandet och skatten förfaller hos säljaren när leverans sker, jfr 20 å 5. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan leverans sker och sörja för betalning av skatten efter varornas ankomst samt föra räkenskaper över leveranser- na. Det är säljarens hemlands myndigheter som skall se till att dessa förpliktelser uppfylls. Närmare föreskrifter i dessa avseenden bör utfärdas som tillämpningsföreskrifter.

Återbetalning av skatt

29 å Genom paragrafen regleras återbetalning av skatt. Paragrafen grundar sig på artikel 22 i cirkulationsdirektivet där det framgår att punktskatt

2 EGT nr L 336, 27.12.1977, s. 15.

Sida 119
Original

1 16 Specialmotivering SOU 1994:74

kan återbetalas till en näringsidkare som i sin verksamhet försäljer varor till ett annat medlemsland för vilka skatten är betald i hans hemland och där varorna inte längre är avsedda för konsumtion i det landet. Ett medlemsland har rätt att vägra återbetalning om inte an- sökan är formellt korrekt. Enligt artikel 22.2 gäller i huvudsak följande förutsättningar för återbetalning:

a) avsändaren skall före leverans ansöka om återbetalning hos sitt lands beskattningsmyndighet och visa att skatten är betald där,

b) varorna måste åtföljas av ett ledsagardokument,

c) avsändaren skall till sitt lands beskattningsmyndighet sända in det exemplar av ledsagardokumentet som mottagaren returnerat med sin bekräftelse (returexemplaret) samt ett dokument som antingen styrker att säkerhet för skattens betalning har blivit ställd i destinationslandet eller utvisar adressen till skattemyndigheten i destinationslandet och datum för den myndighetens accepterandet av deklarationen och dekla- rationens referens- eller registreringsnummer.

I vissa fall, särskilt vid s.k. distansförsäljning enligt 28 å, får återbetalning dock ske först när det visats att skatten har betalats i mottagarlandet.

Utredningen föreslår i enlighet med ovanstående att den punktskatt som har betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat medlemsland, där skatt också skall betalas, efter ansökan kan återbetalas av den svenska beskattningsmyndigheten.

I paragrafens andra stycke anges att återbetalning av den punktskatt som betalats i Sverige vid sådan försäljning som avses i 28 å (distansförsäljning), kan ske efter ansökan. Den som begår återbe- talning skall visa att skatten har betalats i Sverige samt att varorna dessutom beskattats i mottagarlandet. I likhet med vad som gäller för ett flertal andra punktskatter anges att ansökan skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in inom ett är från kvartalets utgång. Ansökan för ett visst kalenderkvartal bör omfatta alla leveranser som skett under kvartalet. Att ansökan skall omfatta kalenderkvartal beror i första hand på administrativa skäl. Utredningen utgår i från att de näringsidkare som eventuellt kommer att bedriva distansförsäljning gör det i större omfattning samt att de i normalfallet är upplagshavare. I de fallen vore det administrativt olämpligt att begära ansökan om återbetalning före varje leverans. Av artikel 22 i cirkulationsdirektivet kan utläsas att ett förenklat återbetalningsförfarande är möjligt i de fallen säljaren är en godkänd upplagshavare. Distansförsäljaren skall inte utställa något förenklat ledsagardokument eftersom försäljningen sker till andra än näringsidkare. Dessutom är distansförsäljaren skattskyldig fullt ut i mottagarlandet för sina leveranser dit.

Av paragrafens tredje stycke framgår att den som i övriga fall begär återbetalning skall före avsändandet av varorna ge in en ansökan om återbetalning. Det är givet att en återbetalning dessutom kräver att beskattningsmyndigheten har uppgift om att den svenska skatten har

Sida 120
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 1 17

betalats. Vidare skall det exemplar av det förenklade ledsagardoku- mentet som skall åtfölja varor under transport och som mottagaren returnerat efter undertecknande (returexemplaret), inges till be- skattningsmyndigheten. Dessutom skall sökanden för beskattnings- myndigheten förete ett dokument som visar att skatten betalats eller att säkerhet för skattens betalning i mottagarlandet har blivit ställd. Ett alternativ kan enligt direktivet vara att uppvisa accept från behörig myndighet i destinationslandet av en deklaration som ingivits dit. Utredningen har inte kunnat bedöma om en sådan ordning är praktiskt genomförbar. Är så fallet, bör ett dylikt förfarande kunna utgöra tillräcklig säkerhet för att skatten blir betald l mottagarlandet. Angående fjärde stycket — se under 27 å.

30 å Paragrafens första stycke gäller återbetalning av tobaksskatt för tobaksvaror som exporterats till tredje land. Det är fråga om återbe- talning av skatt på varor som släppts fria för konsumtion i Sverige, dvs. skatten har betalats här i landet. Den som erlagt den svenska to- baksskatten kan ansöka om återbetalning hos beskattningsmyndigheten för tobaksvaror som exporterats till tredje land.

Paragrafens andra stycke medger att en näringsidkare enligt 13 och 14 åå, som mottagit varor från ett annat EG-land och som enligt 20 å 2—3 erlagt skatt här i samband med mottagandet, kan få återbetalning om varorna återsänds till den utländske upplagshavaren på grund av återgång av köp vid fel i varan etc.

Återbetalning skall i fall som avses i första eller andra styckena givetvis inte ske annat än om det finns tillfredsställande bevisning om att varorna lämnat landet. I exportfallet bör krävas tulldokumentation som styrker exporten. I fall som avses i andra stycket krävs att ett förenklat ledsagardokument enligt 26 å använts, och att returexempla- ret återkommit med bestyrkande av att varorna anlänt till det andra EG-landet.

Av praktiska skäl bör återbetalning i de nu angivna fallen omfatta kalenderkvartal och återbetalning bör inte medges för belopp som understiger 1.500 kr för ett kalenderkvartal.

31 å Paragrafen är en ansvarsbestämmelse och har utformats i överensstäm- melse med 8 å lagen (1990:587) om svavelskatt och 17 å i den numera upphävda lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband. Eftersom den som ansöker om återbetalning inte gör det i egenskap av skattskyldig kan något ansvar enligt skattebrottslagen (1971 :69) inte komma ifråga.

ö 14—0762

Sida 121
Original

118 Specialmotivering SOU 1994:74 Avdrag

32 å Som framgått under 20 å har utredningen valt att i princip behålla en bruttoredovisning av skatt även för de EG-anpassade punktskattema. Bruttoredovisningen bygger på att all försäljning och annat ians- pråktagande av de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. I syfte att undanta viss försäljning eller förbrukning från beskattning har särskilda avdragsregler tagits in i de olika punktskatteförfatt- ningarna. För vissa specifika situationer har dock utredningen föreslagit undantag från skattskyldighet, se 21 å.

Som framgått ovan innebär utredningens förslag om rätt till avdrag i deklarationen för de registrerade upplagshavama att skattebefrielse uppnåtts i skattetekniskt hänseende. Detta är en teknik som är etablerad sedan länge här i landet på punktskatteområdet. Bl.a. finns ett betydande regelverk av detta slag på energiskatteområdet. Generellt sett kan det dock ifrågasättas om man på punktskatteområdet inte allmänt skulle kunna övergå från bruttoredovisning till nettoredovis- ning. Detta skulle bl.a. kräva generella ändringar i LPP, bl.a. 12 kap. 7 å där det anges att deklarationen skall innehålla skattens bruttobe- lopp, yrkade avdrag samt skattens nettobelopp. En bruttoredovisning enligt nuvarande princip har ett visst värde ur kontrollsynpunkt, men kan å andra sidan medföra redovisningstekniska problem för de skattskyldiga. Utredningen anser att frågan om brutto- eller nettoredo- visning i punktskattesammanhang bör bli föremål för en utvärdering i lämpligt sammanhang.

I förevarande paragraf a) föreslår utredningen avdragsrätt för varor som återtagits i samband med återgång av köp, vilket motsvaras av nuvarande lags 7 å b). Motsvarande avdragsregel finns i övriga punkt- skatteförfattningar. En förutsättning för att avdrag skall medges är att kreditnota till fullt belopp har utfärdats.

Avdrag för skatt på tobaksvaror som förstörts genom olycks- händelse eller force majeure grundas på artikel 14.1 i cirkulations- direktivet. Dessa typer av varuförluster är, tillsammans med förluster enligt 21 å a), de enda förluster som enligt direktivet kan medföra befrielse från skatt. Andra typer, t.ex. förluster som hänförs till bristande betalning från köpare (kundförlust), kan därför inte längre medföra avdrag. Avdrag för skatt på varor som förstörts genom olyckshändelse eller liknande skall kunna styrkas genom intyg eller dyl. från försäkringsbolag, polis etc. (motsvarande avdragsregel av- seende varumottagare föreslås i 33 å). Enligt direktivbestämmelsen finns ett krav på att myndigheten skall konstatera att varorna ifråga förstörts genom olyckshändelse eller liknande för att befrielse från skatt kan komma ifråga. Upplagshavaren får i dessa fall yrka avdrag i sin deklaration. Kontroll kan sedan ske på vanligt sätt genom fördjupad deklarationsgranskning och skatterevision i enlighet med 3

Sida 122
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 1 19

kap. LPP. Enligt artikel 14.3 i cirkulationsdirektivet skall skatten på de förluster som inte medför befrielse erläggas i enlighet med den skattesats som är gällande vid den tidpunkt förlusten inträffade eller, om den tidpunkten inte kan fastställas, när förlusten konstaterades.

I paragrafens c) föreslås avdrag för de varor för vilka svensk punktskatt tidigare betalats av upplagshavaren. Motsvarande regel finns i nuvarande lags 7 å a) och finns för övrigt i de flesta av punktskatteförfattningarna. Regeln är till för att undvika dubbelbe- skattning av de varor som t.ex en nyregistrerad upplagshavare kan ha i sitt lager vid den tidpunkt från vilken registreringen skall gälla. Den som vill yrka avdrag för ingående lager vid registreringstillfället bör därför inventera och upprätta förteckning över detta lager. Någon uttrycklig regel av detta slag finns inte i cirkulationsdirektivet. Vi anser emellertid att praktiska skäl finns för att tillåta en sådan ordning.

Avdrag för skatt på vara som exporterats eller förts till frizon, d), motsvaras av den nuvarande lagens 7 å c). Det är således här fråga om utförsel till länder utanför EG eller att varan står under tullkon- troll. För att avdrag skall medges krävs att den skattskyldige upp- lagshavaren iakttagit den ordning som finns i 25 å. Normalt förutsätts således för avdrag att ett attesterat exemplar av ledsagardokumentet visar exporten.

Export av punktskattepliktiga varor regleras i artikel 19.4 i cirkula- tionsdirektivet. När punktskattepliktiga varor som omsätts under suspensionsordningen utförs skall utfartstullanstalten (customs office of exit), d.v.s. den tullanstalt där varorna lämnar gemenskapen, attestera exporten på ledsagardokumentet. Tullmyndigheten skall återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet till avsändaren.

Parallellt sker följande förfarande i grova drag inom tullprocedu- rens ram. Vid export skall enligt ministerrådets förordning nr 2913/92 Community Customs Code -tullkoden — exportanmälan som huvud- regel lämnas till tullmyndigheten som "är ansvarig för övervakningen av den plats där exportören är etablerad" ("exportörens kontrolltullan— stalt") eller den plats där varorna förpackas eller lastas för exportsänd- ning (artikel 161.5 i tullkoden).

Sker utförseln vid annan tullanstalt skall denna förvissa sig om att det presenterade godset motsvarar det som tulldeklarerats och skall övervaka den fysiska utförseln samt bestyrka denna genom påskrift på baksidan av det medföljande enhetsdokumentet blad 3. Det skall återlämnas till den person som presenterat det för vidarebefordran.

I förevarande paragrafs e) föreslås avdrag för vara som lagts upp på provianteringslager eller levererats för försäljning till exportbutik och motsvaras av nuvarande lagens 7 å d). Provianteringslager är enligt nuvarande 35 å tullförordningen (1987:1114) avsett för förvaring av oförtullade varor som skall användas för proviantering

Sida 123
Original

120 Specialmotivering SOU 1994: 74

eller utrustning av fartyg eller luftfartyg, försäljning i exportbutik, försäljning till den som har rätt till tullfrihet enligt nu gällande 6 å första stycket lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m. (diplomater m.fl.) eller exportförsäljning.

Angående exportbutiker bör följande anmärkas. De grundläggande EG-reglerna förutsätter att skattefri försäljning till resande endast kan ske vid resa till tredje land. Övergångsvis, till den 30 juni 1999, kan emellertid varor i viss utsträckning säljas skattefritt i exportbutiker, på flygplatser och i hamnar även vid resa mellan EG-länder. Detsamma gäller för försäljning ombord på fartyg eller flygplan vid resa mellan EG-länder. I dessa fall gäller emellertid att den skattefria försäljningen endast får omfatta vissa kvantiteter för varje resande och vid varje resetillfälle. Reglerna finns såvitt gäller punktskatter i artikel 28 i cirkulationsdirektivet, och vad gäller mervärdesskatt i artikel 28k i det s.k. sjätte mervärdesskattedirektivet. Eventuell försäljning utöver dessa kvantiteter skall beskattas fullt ut med punktskatt och mervär- desskatt.

Vi förutsätter således att tillåten försäljning i exportbutiker be- gränsas på angivet sätt i fråga om resande till andra EG-länder. Sådana begränsningar bör införas i tullförfattningarna. '

33 å Paragrafen innehåller en avdragsregel för den registrerade eller oregistrerade varumottagaren och har sin grund i cirkulationsdirekti- vets artikel 14.1. Varumottagaren kan i sin deklaration göra avdrag för skatt på tobaksvaror som under transporten till honom förstörts genom olyckshändelse eller force majeure. Avdraget skall kunna styrkas genom intyg eller dyl. från försäkringsbolag, polis etc. I skattetekniskt hänseende inträder således skattskyldighet enligt 20 å 2- 3 vid mottagandet av skattepliktiga varor även för varor som har förstörts under transporten och den skattskyldige kan därefter yrka avdrag. Bakgrunden härtill är att enligt direktivbestämmelsen skall medlemslandets myndighet konstatera att varorna ifråga förstörts genom olyckshändelse eller liknande för att befrielse från skatt kan komma ifråga.

Sida 124
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 121 Förfaranderegler m.m.

34 å Förfarandebestämmelserna i LPP skall tillämpas. Detta gäller reglerna om skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av skatt, överklagande m.m.

35 å De beslut som anges i paragrafen utgör inte beskattningsbeslut. LPP är därför inte tillämplig. Detta får bl.a. till följd, för det fall att något annat inte föreskrivs, att det allmänna kommer att sakna både överklaganderätt och partsställning beträffande dessa beslut. Detta innebär i praktiken t.ex. att om beskattningsmyndigheten ger bifall till en ansökan har det allmänna ingen möjlighet att överklaga beslutet och om länsrätten bifaller ett överklagande av den enskilde blir länsrätten första och sista instans (jfr 31 å lagen /1957:262/ om allmän energi- skatt). I syfte att undvika denna effekt föreslår utredningen att RSV skall ha överklaganderätt. RSV bör även föra det allmännas talan om den skattskyldige och sökanden är klaganden.

Tiden för överklagande är tre veckor, vilket följer av 23 å för- valtningslagen (1986:223).

I tredje stycket anges att beslut enligt 5 å kan överklagas av säljaren och av Riksskatteverket. Det är inte heller här fråga om något beskattningsbeslut eftersom säljaren inte är skattskyldig, reglerna i förvaltningslagen blir tillämpliga.

36 å Paragrafen grundar sig på artikel 15a 1 cirkulationsdirektivet där det anges att myndigheterna i varje medlemsstat skall införa en elektro- nisk databas som skall innehålla register över personer som är godkända upplagshavare eller registrerade varumottagare och register över de lokaler som är godkända som skatteupplag. Registret skall enligt direktivet innehålla följande uppgifter:

a) registreringsnummer för personerna eller skatteupplagen,

b) personernas eller skatteupplagens namn och adress,

c) kategori av varor som får tas emot eller lagras av personen eller skatteupplaget,

d) adressen till den myndighet som kan kontaktas för vidare in- formation,

e) tidpunkt för registrering och dess eventuella giltighetstid. Uppgifter enligt punkterna a)-d) skall utlämnas till behöriga myndigheter i varje medlemsland. I de fall punkt e) inte lämnas automatiskt, skall dessa uppgifter lämnas ut på begäran. Samtliga uppgifter får endast användas till att efterforska en persons eller ett skatteupplags godkännande, registrering eller liknande.

Sida 125
Original

122 Specialmotivering SOU 1994:74

De behöriga myndigheterna i varje enskilt EG—land skall (artikel 15a.4) tillförsäkra att personer som är involverade i omsättningen av skattepliktiga varor inom europeiska gemenskapen har rätt att inhämta bekräftelser på de uppgifter som registrerats i enlighet med denna artikel.

Alla uppgifter, oavsett i vilken form, som lämnas med stöd av artikel 15a skall åtnjuta samma sekretesskydd som liknande uppgifter har enligt den aktuella medlemsstatens lagstiftning. Detta hindrar dock inte att den behöriga myndigheten i det EG—land som begår uppgiften kan använda den för närliggande ändamål, om detta är tillåtet enligt den utlämnande statens lagstiftning.

Utredningen föreslår i förevarande paragraf att hos beskattnings- myndigheten skall inrättas ett särskilt register med hjälp av automatisk databehandling (ADB) med ändamål och innehåll som anges i cirkula- tionsdirektivet. Tillgång till uppgifter om huruvida en upplagshavare eller en varumottagare är registrerad i ett visst land är nödvändig för att skattepliktiga varor skall kunna cirkulera Obeskattade inom EG. En svensk upplagshavare måste veta om hans köpare i Sverige är en god- känd upplagshavare eller inte eftersom skattskyldighet inträder när leverans sker till köpare som inte är upplagshavare, se 20 å 1 a). En svensk upplagshavare måste på samma sätt känna till om hans köpare i det andra EG-landet är godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare. Även uppgifter om adress m.m. till godkända skatteupplag är nödvändiga. Upplagshavare i andra EG—länder har motsvarande behov av tillgång till dessa uppgifter, bl.a. från Sverige.

Registret skall inte inrättas och föras för svensk myndighets be- skattningsverksamhet. Bestämmelserna om skattesekretess i 9 kap. 1 å sekretesslagen (1980: 100) blir därför inte tillämpliga på uppgifterna i registret. En annan sak är att uppgift i registret kan komma att ingå i ett beskattningsårende hos myndigheten och därmed omfattas av skattesekretessen i 9 kap. sekretesslagen. Med undantag för den särskilda sekretessen i 7 kap. 16 å sekretesslagen finns inte heller i övrigt någon bestämmelse i sekretesslagen som gör att uppgifterna i registret skulle komma att omfattas av sekretessen. Sistnämnda bestämmelse behandlas nedan.

Registret kan undantagsvis komma att innehålla uppgifter om enskilda personer, s.k. personuppgifter. Därmed blir datalagens (1973z289) regler om personuppgifter tillämpliga, t.ex. 2 å om tillstånd. Även bestämmelsen om den särskilda sekretessen i 7 kap. 16 å sekretesslagen för utlämnande av personuppgift i personregister kan bli tillämplig, särskilt som uppgifterna i registret avses att lämnas ut till enskilda, myndigheter (t.ex. tullen) och till beskattningsmyndig- heter i andra EG-länder med hjälp av ADB-teknik. Datalagens och 7 kap. 16 å sekretesslagen tillämplighet innebär, såvida inte annat föreskrivs i lag, förordning eller beslutas av regeringen, att det ankommer på Datainspektionen att pröva frågor om tillstånd till att

Sida 126
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 123

inrätta och föra personregister, vilket ändamål och innehåll registret får ha och om utlämnande av uppgifter får ske med hjälp av ADB till enskilda, myndigheter och beskattningsmyndigheter i de av EG:s med- lemsländer som inte anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

På grund av skyldigheten att uppfylla cirkulationsdirektivets artikel 15a, kan det antas att Datainspektionen inte kan göra en förut- sättningslös prövning av dessa frågor. Det torde därför vara lämpligt att direkt i lag besluta om registrets inrättande, ändamål och innehåll och om utlämnande av uppgifter med hjälp av ADB.

En föreskrift om registrets inrättande föreslås i paragrafens första stycke. Registrets ändamål och innehåll anges i andra och tredje styckena. Att registret även skall innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från andra EG-länder framgår av tredje stycket.

Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och skatte- upplag i Sverige avses inhämtas till det nya registret på medium för ADB från "BRIS", som är det personregister som används vid beskatt- ningen av bl.a. skattskyldiga för punktskatter (i BRIS bör även uppgift finnas om vem Skatterepresentanten representerar). BRIS förs med stöd av Datainspektionens tillstånd enligt datalagen. Registeransvarig för detta register är Skattemyndigheten i Kopparbergs län. För upp- gifterna i BRIS gäller s.k. absolut sekretess enligt 9 kap. 1 å sekretesslagen. Bestämmelser om undantag från den absoluta sekretessen finns bl.a. i 9 kap. 1 å andra stycket LPP, varigenom en svagare sekretess förskrivs för vissa uppgifter. Flertalet av de uppgifter som behöver inhämtas från BRIS omfattas av den svagare sekretessen. Några uppgifter torde dock omfattas av absolut sekretess, t.ex. kategori av varor som får lagras eller mottagas. Med anledning av att absolut sekretess torde föreligga för vissa uppgifter bör det införas en särskild föreskrift i lag eller förordning för att uppgifterna i BRIS skall kunna inhämtas till det nya registret. I tredje stycket föreslås en sådan föreskrift.

Avsikten med registret är att enskilda och myndigheter i Sverige och beskattningsmyndigheter i andra EG-länder skall kunna få besked om huruvida registrering och godkännande föreligger i aktuella av- seenden. Detta skall givetvis kunna ske på telefon, med post eller telefax, men även genom användande av ADB-teknik. Behovet för enskilda och myndigheter inom landet torde därvid kunna tillgodoses genom terminalåtkomst till registeruppgifterna. I paragrafens fjärde stycke föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge terminalåtkomst. Ett alternativ till terminalåt- komst är att lämna uppgifterna på ett ADB—medium, t.ex. genom att distribuera disketter till leverantörer m.fl. som behöver uppgifterna. På grund av datalagens regler föreslås emellertid inte ett sådant utlämnande. Utlämnande på ett ADB-medium torde nämligen kräva Datainspektionens tillstånd för varje mottagare att föra de person-

Sida 127
Original

124 Specialmotivering SOU 1994:74

När det gäller utlämnande av uppgifter till behöriga myndigheter i andra EG-länder, är avsikten i artikel 15a.3 cirkulationsdirektivet att utlämnandet av uppgifterna, bortsett från e) ovan, skall ske auto- matiskt, dvs. utan särskild begäran. Det bör därför ges möjlighet att utnyttja medium för ADB och teleöverföring för detta utlämnande. Som ovan nämnts kan dock 7 kap. 16 å sekretesslagen bli tillämplig. Lagrummets andra stycke innebär bl.a. att sekretess gäller för personuppgifter i personregister som, utan Datainspektionens med— givande utlämnas med hjälp av ADB till skattemyndigheter i stater som inte anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatiskt databehandling av personuppgifter. Bland länder som ännu inte anslutit sig till denna konvention kan nämnas Spanien. Även om sekretess föreligger får uppgifter emellertid, enligt 1 kap. 3 å tredje stycket sekretesslagen, lämnas ut till utländsk myndighet om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. I en sådan föreskrift torde inte behöva anges att utlämnandet får ske med hjälp av ADB (jfr TBL-utredningens betänkande (SOU 1992:23) Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. s. 102 ff). Den bestämmelse som nu föreslås i paragrafens femte stycke om utlämnande till skattemyndigheter i annat EG-land, anger trots det att uppgifterna skall få lämnas ut med hjälp av ADB. Anledningen härtill är att göra sättet för utlämnande tydligt eftersom det redan nu kan förutses att uppgifterna skall lämnas på t.ex. magnet- band, disketter eller via teleöverföring.

I paragrafens sista stycke anges en säkerhetsbestämmelse. Närmare regler om behandlingen av registret och tillhörande handlingar bör framgå av tillämpningsföreskrifter.

37 å Paragrafen motsvarar nuvarande lagens 1 a å.

Skatteomräkning

38 å Paragrafen motsvaras av nuvarande lags 2 och 2 a åå. Hösten 1993 beslutades att bl.a. tobaksskatten, för vart och ett av kalenderåren 1995 t.o.m. 1998, årligen utan riksdagens medverkan skall omräknas så att punktskattesatserna följer den allmänna prisnivån. I likhet med vad som gäller beträffande inkomstskatten beslutades att den allmänna prisutvecklingen skall mätas genom förändringar av konsument- prisindex (KPI). För 1994 som var utgångsåret i det nya systemet beslutades dock en uppräkning av 1993 års skattesatser med 4 %. Den första "automatiska" uppräkningen av skattesatserna kommer således

Sida 128
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 125

att göras under hösten 1994 för skatteuttaget som skall gälla under 1995 .

Utredningen har, som framgått under de aktuella paragraferna i lag- förslaget utgått från de skattesatser som gäller för år 1994 för att skatteinkomsterna inte skall påverkas av ett eventuellt EG-inträde. Följaktligen bör den tidigare beslutade indexeringen av skattesatserna överföras till den nya lagen. Utredningen har givetvis inte kunnat beakta den eventuella indexuppräkning av skattesatserna som regeringen har att besluta om i november 1994. Om den nya tobaks- skattelagen skall träda ikraft den 1 januari 1995, torde det ankomma på riksdagen att vid bestämmandet av skattesatserna enligt den nya lagen beakta eventuell uppräkning i november 1994.

Skattskyldighet m.m. för snus och tuggtobak

39 å Skattesatserna på snus och tuggtobak föreslås oförändrade. Här finns, som nämnts i avsnitt 4.3.2, inga EG-regler.

40 å Även om EG-direktiven om tobaksbeskattning inte omfattar snus och tuggtobak är dock medlemsländerna oförhindrade att ha nationella punktskatter under förutsättning att beskattningen inte kräver grän- skontroller.

Med anledning härav föreslår utredningen i punkten 1 att den som inom landet yrkesmässigt tillverkar snus och tuggtobak skall vara skattskyldig på samma sätt som enligt gällande lagstiftning (3 å LTS).

I punkten 2 anges att den som till Sverige från ett annat EG—land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak är skattskyldig. Enligt punkten 3 är den skattskyldig som från tredje land importerar snus eller tuggtobak.

Det kan anmärkas att EG har särskilda restriktioner för marknads- föring och försäljning av vissa sorters snus (s.k. vått snus). De här föreslagna reglerna avser alla former av snus, oavsett i vad mån införsel etc. kan vara begränsad för vissa sorter.

41 å Den som tillverkar snus eller tuggtobak skall obligatoriskt vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Regeln motsvaras av nuvarande lags 3 å 1.

Enligt gällande regler (4 å LTS) får den som importerar varor i större omfattning, eller om det annars finns särskilda skäl, ansöka om registrering som skattskyldig. Utredningen föreslår att motsvarande regler även skall gälla för den som från ett annat EG-land för in eller tar emot snus eller tuggtobak.

Sida 129
Original

126 Specialmotivering SOU 1994:74

42 å I paragrafen anges när skattskyldigheten inträder. Vid leverans inträder skattskyldigheten när registrerad skattskyldig levererar till köpare som inte är registrerad. I övrigt motsvaras paragrafens första stycke av nuvarande lags 5 å första och andra styckena.

I andra stycket anges att skattskyldigheten för den som inte registrerats enligt 41 å och som från ett annat EG-land för in eller tar emot snus och tuggtobak, inträder när varorna förs in i Sverige. Reglerna i 22 å andra stycket skall då tillämpas, vilket innebär att deklaration skall lämnas när varorna förs in i landet.

43 & I paragrafen anges att vid import från tredje land skall skatten betalas till tullmyndigheten, om importören inte är registrerad enligt 41 å. Regeln motsvaras av nuvarande lags 5 å tredje stycke.

Av andra stycket framgår att vissa bestämmelser i lagen (återbetal- ning av skatt, avdrag m.m.) även skall gälla för snus och tuggtobak. Vad som i de bestämmelserna sägs om upplagshavare skall i stället avse den som är registrerad som skattskyldig för snus och tuggtobak enligt 41 &.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Den nya tobaksskattelagen föreslås träda ikraft den dag då Sverige blir medlem i EG, vilket utredningen förutsätter blir den 1 januari 1995.

2. I medlemsskapsförhandlingarna har Sverige begärt att under en ettårig övergångstid få uppskov med att införa en värderelaterad cigarettskatt. Under övergångstiden behöver då några regler om kontrollmärkning (3-7 åå) inte införas.

3. I stället för den helt EG-anpassade cigarettskatten med en styckeskatt och en värdeskatt som har föreslagits i 2 å, föreslås här att under övergångstiden en enhetlig skattesats på 73 öre per cigarett skall tillämpas.

5.2 Lag om alkoholskatt

Inledning

Alla artikelhänvisningar i det följande avser rådets direktiv 92/ 83/ EEG av den 19 oktober 1992 om harmoniserad skattestruktur för alkohol och alkoholdrycker, om inget annat anges.

I direktivet anges det skattepliktiga området för alkoholdrycker delvis med utgångspunkt i EG:s tulltaxa (CN = Combined Nomenkla—

Sida 130
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 127

ture). Den nuvarande svenska tulltaxelagen (1987:1068) är, i likhet med EG:s tulltaxa, utarbetad på grundval av en internationell konvention rörande ett system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Harmonized System, HS-konventionen. Den svenska tulltaxans kapitelrubriker och tulltaxenummer överensstämmer med EG:s tulltaxa. Dessutom har dock EG:s tulltaxa, där varorna benämns i enlighet med en s.k. Kombinerad Nomenklatur kod (CN codes, vilket har översatts med KN nr), flera led av underrubriker som saknar motsvarighet i den nuvarande svenska tulltaxan. Vid ett medlemskap kommer dock EG:s tulltaxa att införlivas med svensk rätt. I föreliggande lagförslag har därför ändring gjorts på så sätt att "tulltaxenr" ändrats till "KN nr".

De nuvarande svenska skattereglerna finns i lagen (1977:306) om dryckesskatt (LDS).

Lagens tillämpningsområde

1 & Här regleras vilka varor som skall omfattas av alkoholskatten. Skattepliktens omfattning för de olika produkterna preciseras närmare i följande paragrafer. Till skillnad mot nuvarande dryckesskattelag finns inga hänvisningar till lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LDT). Det är enligt vår mening nödvändigt att en direkt koppling sker till skattepliktsbestämmelserna sådana de uttrycks i direktivet, dvs. med anknytning till EG:s tulltaxa. Det bör observe— ras att det i LDT finns en rad definitioner som avviker från EG:s skatteregler. I 5 å LDT finns t.ex. en definition av alkoholfri dryck där gränsen går vid 1,8 viktprocent (= 2,25 volymprocent). Enligt artikel 2 i direktivet är gränsen för alkoholfritt öl satt vid 0,5 vo- lymprocent alkohol samt för vin och sprit är gränsen 1,2 volympro- cent (artikel 8 resp. 20).

Utredningen har inte närmare tagit ställning till vilka ändringar som kan vara motiverade i LDT till följd av de nya alkoholskatteregler som föreslås. Utredningen vill dock särskilt peka på att reglerna om "straffskatt" i 13 och 37 åå LDT bör utgå, se vidare under 7 och 8 åå.

Skatt på öl

2 5 Enligt artikel 2 i EG direktivet förstås med begreppet öl alla varor som är hänförliga till KN nr 22.03 (öl gjort av malt) eller andra varor som innehåller en blandning av öl och icke—alkoholhaltiga drycker hänförliga till KN nr 22.06 och som i båda fallen har en verkligt

Sida 131
Original

128 Specialmotivering SOU 1994:74

alkoholhalt som överstiger 0,5 volymprocent. Detta innebär att det nuvarande lättölet (högst 2,25 volymprocent), som nu inte är skatte— pliktigt, i princip skall föras in under Skatteplikten.

Skatten skall enligt artikel 3 beräknas med ledning av antingen dryckens stamvörtstyrka uttryckt i måttenheten grader Plato eller verklig alkoholhalt uttryckt i volymprocent per hektoliter färdig produkt. Hänsyn behöver inte (men får) tas till delar av hela procent. Om skatten beräknas på grundval av stamvörtstyrkan uttryckt i grader Plato är det tillåtet att indela dryckerna i vissa kategorier och ha samma skattesats inom samma kategori.

Enligt artikel 4 i rådets direktiv 92/ 84/ EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skattesatserna på alkohol och alkoholdrycker, uppgår minimiskattesatsen på öl till 1,87 ECU per hektoliter och vo- lymprocent alkohol.

Reducerad skattesats får tillämpas för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Skattesatsen får reduceras med högst 50 procent (artikel 4). Vi föreslår dock inga sådana reduktioner för mindre bryggerier.

Reducerade skattesatser får vidare användas för öl med en verklig alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent (artikel 5). Enligt ett uttalande av ECOFIN i samband med att direktivet antogs kan detta förstås så att även en O-skattesats får tillämpas. För Sveriges del innebär detta att en 0-skattesats kan tillämpas på det nuvarande lättölet som har en alkoholstyrka på högst 2,25 volymprocent. Även sådant öl, med alkoholstyrka överstigande 0,5 volymprocent, skall dock omfattas av skatteförfarandet.

Vi föreslår att alkoholstyrkan även i fortsättningen läggs till grund för beskattningen av öl. Som angetts inledningsvis kan skatten då till följd av direktivets bestämmelser, inte bestämmas efter de indelningar som nu tillämpas, dvs. lättöl, öl och svagt respektive starkt starköl. Skatten uttrycks i ett visst belopp per liter och volymprocent alkohol, varvid även delar av en hel volymprocent beaktas. Vi har inte funnit anledning att föreslå att endast hela volymprocent skall beaktas. En sådan ordning skulle i praktiken leda till en ny skatteklassindelning för öl.

Den föreslagna skattesatsen på öl har beräknats så att statens skatteintäkter från försäljning av mellanöl och starköl blir oförändrad med vad dagens regler ger. Skattesatsen för öl blir då 2,27 kr per liter och volymprocent alkohol (vilket motsvarar ca 25 ECU per hektoliter och volymprocent vid en ECU—kurs om 9 kr).

Tabell över vad anpassningen av skattenivån för öl innebär för beskattning av olika öldrycker finns i avsnitt 4.4. 1.

Som framgår av tabellen innebär förslaget således en mycket kraftig skatteökning för folkölet. Detta är en konsekvens av EG-direktivet som inte går att undvika, om starkölet skall beskattas på nuvarande nlva.

Sida 132
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 129

Om så anses lämpligt är det dock möjligt att höja den gräns vid vilket skattefrihet råder från 2,25 till 2,8 volymprocent, eller att ha en reducerad skattesats mellan 2,25 och 2,8 volymprocent. För folköl med en alkoholstyrka om högst 2,8 volymprocent skulle då en reducerad skattesats (ev. 0—skatt) vara möjlig. Vi har emellertid avstått från att lägga fram ett sådant förslag.

Emellertid har Sverige i förhandlingarna om ett medlemsskap i EG utverkat att under en övergångstid om tre är få tillämpa en reducerad skattesats för öl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5 volympro- cent. Utredningen föreslår därför en övergångsbestämmelse för åren 1995-1997 med en reducerad skattesats om 0,89 kr per liter och volymprocent för öl med en alkoholhalt om 2,25-3,5 volym- procent.

Skatt på vin, andra jästa drycker än vin eller öl samt mellanklass- produkter

3-5 åå Den nuvarande svenska vindefinitionen finns i 3 å lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LDT) och där anges att med vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. I andra länder är det mycket vanligt att vinbegreppet är mer preciserat, man skiljer ofta på vin som framställs genom jäsning av färska druvor (druvvin) och vin från russin, andra bär, frukt, rabarber m.m. (fruktvin). I Sverige skall dock enligt förordningen (1933 :78) angående beteckning för vissa slag av vin vid marknadsföring av vin som är framställt av annat än saft från färska druvor användas beteckningen fruktvin e.d.

Vid tillverkning av druvvin behövs normalt inte någon tillsats av socker, och sådan tillsats är i de vinproducerande länderna antingen förbjuden eller reglerad. Svenska frukter och bär innehåller däremot så lite socker att det normalt inte är möjligt att framställa vin av saft härav utan att tillsätta socker. Den svenska lagstiftningen innehåller dock ingen reglering av sockeranvändningen.

Den skattepliktiga omfattningen av vin m.m. i EG—direktivet är i första hand knutet till framställningssättet.

Enligt direktivet (artikel 8) förstås med begreppet vin varor som hänförs till KN nr 22.04 (vin av färska druvor, druvmust, annan än sådan enl. nr. 20.09) och 22.05 (vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen) med en alkoholhalt om 1,2 — 15 volymprocent förutsatt att alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning. Även på samma sätt framställda drycker med en alkoholhalt på över 15 men inte över 18 volymprocent omfattas, under förutsättning att drycken inte innehåller

Sida 133
Original

130 Specialmotivering SOU 1994:74

några tillsatser (sådana drycker är enligt uppgift från Vin & Sprit AB mycket ovanliga). Dessutom görs en uppdelning i mousserande vin och icke-mousserande vin.

Det vin som omfattas av artikel 8 är således i huvudsak vita viner, rödviner och roséviner, aperitifer samt vermut; allt under förutsättning att alkoholhalten inte överstiger 15 volymprocent (eller 18 volympro- cent om inga tillsatser gjorts).

Med begreppet andra jästa drycker än vin och öl förstås, enligt artikel 12, varor som hänförs till KN nr 22.04 och 22.05 men som inte omfattas av begreppet vin enligt artikel 8, och drycker som hänförs till KN nr 22.06 (t.ex. äppelvin, päronvin och mjöd). Alkoholhalten skall överstiga 1,2 men inte 10 volymprocent eller ha en alkoholhalt på över 10 men inte över 15 volymprocent om alkoholstyrkan uteslutande har uppkommit genom jäsning. Även beträffande andra jästa drycker gör direktivet en uppdelning mellan icke—mousserande och mousserande drycker.

Som exempel på drycker som omfattas av artikel 12 kan nämnas cider, päronvin, russinvin, risvin, palmvin och körsbärsvin.

Vid tillämpning av direktiven 92/84/EEG (skattesatser) och 92/12/EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga varor och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa varor (cirkula- tionsdirektivet) skall hänvisningar till begreppet "vin" även omfatta begreppet "andra jästa drycker" såsom de här har definierats (artikel 15).

Enligt direktivet (artikel 17) förstås med begreppet mellanklasspro- dukter (intermediate products) drycker med ett alkoholinnehåll på över 1,2 men inte över 22 volymprocent och som hänförs till KN nr 22.04, 22.05 eller 22.06 men som inte omfattas av de tidigare definierade dryckerna i artikel 2, 8 eller 12. Som "mellanklassprodukt" kan dock även behandlas dels alla "andra icke-mousserande jästa drycker" (artikel 12.1) som har ett alkoholinnehåll över 5,5 volymprocent om alkoholstyrkan inte uteslutande har uppkommit genom jäsning, dels alla "andra mousserande jästa drycker" (artikel 12.2) som har ett alkoholinnehåll på över 8,5 volymprocent om alkoholstyrkan inte uteslutande har uppkommit genom jäsning.

Inom begreppet "mellanklassprodukt" ryms således i huvudsak drycker med en alkoholhalt överstigande 15 men högst 22 volympro- cent, dvs. drycker som på grund av alkoholstyrkan inte omfattas av definitionen av vin och andra jästa drycker. Som exempel på sådana mellanklassprodukter kan nämnas madeira, portvin, sherry och vermut. Även drycker som är alkoholsvagare omfattas när alkohol- halten inte uteslutande har uppkommit genom jäsning, t.ex. Kir som är en blandning av vitt vin och likör (13 %).

Skatt på vin och andra jästa drycker skall utgå med ett fast belopp per hektoliter färdig dryck (artikel 9 resp. 13). Det är tillåtet att tillämpa samma eller olika skattesatser på mousserande och icke-

Sida 134
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 131

mousserande vin, liksom för mousserande och icke-mousserande andra jästa drycker. Reducerade skattesatser får tillämpas om alkoholhalten inte överstiger 8,5 volymprocent. Det är tillåtet att ha erra reducerade skattesatser. Medlemsländer som den 1 januari 1992 tillämpade en högre skattesats på icke-mousserande viner med en alko- holhalt överstigande 15 men inte högre än 18 volymprocent får fortsätta att göra så. Den högre skattesatsen får dock inte vara högre än den skattesats som tillämpas för "mellanklassprodukter" (se nedan).

Mot denna bakgrund är det inget som hindrar att en 0-skattesats tillämpas för vin och andra jästa drycker med ett alkoholinnehåll om högst 2,25 volymprocent så att bl.a. cider med låg alkoholhalt även fortsättningsvis kan vara skattefritt i Sverige. Minimiskattesatsen för både mousserande och icke-mousserande vin är 0 ECU (artikel 5 i direktiv 92/84/EEG).

Beträffande skatt på "mellanklassprodukter" skall även den utgå med fast belopp per hektoliter färdig dryck (artikel 18). En reducerad skattesats får tillämpas om alkoholhalten inte överstiger 15 volympro- cent. Den ordinarie skattesatsen får då reduceras med högst 40 procent och den reducerade skattesatsen får inte vara lägre än den ordinarie skattesatsen för "icke-mousserande vin" och "andra icke- mousserade jästa drycker".

Minimiskattesatsen för "mellanklassprodukter" är 45 ECU per hektoliter (artikel 4 i direktiv 92/84/EEG), vilket motsvarar 4,05 kr per liter vid en ECU-kurs om 9 kr.

Vi föreslår ingen differentiering av vinprodukterna efter om de är mousserande eller icke-mousserande. En sådan differentiering är möjlig men inte obligatorisk enligt direktivet. Den nuvarande svenska skatteskalan innehåller ingen sådan differentiering.

Den nuvarande svenska alkoholbeskattningen har inordnat alla alko- holdrycker, oavsett dryckesslag, i ett enhetligt skattesystem. Skatten relateras till dryckernas alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skat- teskala, dvs. den rena alkoholen beskattas hårdare ju högre alkoholhalt drycken har. Skatten är sammansatt av ett grundbelopp och — för drycker med en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent — ett tilläggsbelopp. För drycker vars alkoholhalt understiger 7 volympro- cent har skattesatserna utformats utifrån de traditionella alkoholgrän- serna för maltdrycker och tillämpas även för andra drycker, t.ex. lågalkoholvin och cider. För drycker vars alkoholhalt överstiger 7 men inte 19 volymprocent utgår beskattningen från intervaller om 3 volymprocentenheter. Drycker med alkoholhalt överstigande 19 volymprocent har en skattesats för varje hel volymprocent. För drycker med en alkoholhalt mellan 19 och 39 volymprocent tas tilläggsbelopp ut som ökar vid var femte volymprocent. Drycker med alkoholhalt överstigande 39 volymprocent har en proportionell beskatt- ning.

Sida 135
Original

132 Specialmotivering SOU 1994:74

1 det första intervallet, 7-10 volymprocent återfinns framför allt de tyska vita lättvinema. I nästa intervall, 10—13 volymprocent, finns återstoden av lättvinerna, dvs. övriga vita viner, rött lättvin, rosévin och mousserande vin. I det följande intervallet, 13-16 volymprocent, finns de flesta lättvinsaperitiferna (t.ex. Dubonnet, Kir och Körs- bärsvin). I intervallet 16-19 volymprocent finns den större andelen av de s.k. starkvinerna (sherry, vermut, madeira m.fl.).

Vid en anpassning av skattebasen enligt EG-direktivet föreslås följande skatteskalor per liter färdig dryck, under förutsättning att skatteintäkterna skall vara oförändrade:

— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkohol- halt om högst 2,25 volymprocent föreslås 0-skattesats, dvs. detsamma som nu.

— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkohol- halt överstigande 2,25 men inte över 4,5 volymprocent blir skatten 8,80 kr per liter, vilket innebär en sammanslagning av "skattesatser- na" 2,25-3,5 resp. 3,5-4,5 volymprocent.

— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkohol- halt överstigande 4,5 men inte över 7 volymprocent blir skatten 13,00 kr per liter.

— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkohol- halt överstigande 7 men inte över 8,5 volymprocent blir skatten 17,80 kr per liter.

— För vin, andra jästa drycker än vin eller öl med en alkoholhalt överstigande 8,5 men inte 15 volymprocent och för mellanklasspro- dukter med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent blir skatten 25,50 kr per liter. Skatten varierar för närvarande mellan 17,80 kr per liter och 38,10 kr per liter.

— För vin med en alkoholhalt överstigande 15 men inte över 18 volymprocent och för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över- stigande 15 men högst 22 volymprocent blir skatten 42,40 kr per liter. Här har skattesatsen beräknats på så sätt att skatten för mellan— klassprodukter med ett alkoholinnehåll om högst 15 volymprocent dels inte får vara lägre än den ordinarie skattesatsen för "icke-mousserande vin" och "andra icke-mousserande jästa drycker", dvs. i förslaget 25,50 kr, dels får den reducerade skattesatsen inte vara reducerad med mer än 40 % (25,50 / 60 % = 42,50).

Av tabell i avsnitt 4.4.3 framgår skatteeffekterna för olika vindrycker.

Skatt på etylalkohol

6 & Enligt direktivet (artikel 20) avses med begreppet "etylalkohol" följande:

Sida 136
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 133

A. Produkter med en alkoholstyrka överstigande 1,2 volymprocent och som hänförs till KN nr 22.07 (odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; etylalkohol och annan sprit, denaturerade, oavsett alkoholhalt) och 22.08 (odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar av sådana slag som används för framställningar av drycker), även om alkoholen ingår i en vara som hänförs till ett annat KN kapitel. Sålunda innefat- tar denna punkt principiellt även etylalkohol som ingår i parfym, färg m.m. Vidare kan här som exempel nämnas att det vid tulltaxering av s.k. varusatser — konsumentförpackningar innehållande olika varor — skall tulltaxeras såsom den beståndsdel som ger varusatsen dess hu- vudsakliga karaktär, se 5 å 3.b. tulltaxelagen (1987:1068). Varusatser som innehåller alkohol förekommer för närvarande inte i Sverige men finns utomlands i form av t.ex förpackning för ostfondue med bl.a. ost och viss sorts alkohol som skall blandas i ostsmeten.

B. Produkter som hänförs till KN nr 22.04, 22.05 och 22.06 och som har en alkoholstyrka på över 22 volymprocent. Det är här alltså fråga om vin, vermut och andra jästa drycker där alkoholhalten över- stiger 22 volymprocent. Enligt vad utredningen erfarit lär det inte finnas några produkter av detta slag som produceras inom EG:s med- lemsstater. Eventuellt kan det dock finnas australiensiska och sydafri- kanska viner med alkoholhalt över 22 volymprocent.

C. Drickbar sprit med innehåll av andra produkter, antingen pro- dukterna är upplösta i spriten eller ej. Som exempel kan här nämnas päronlikör i en flaska som även innehåller ett päron. Enligt vad utred- ningen erfarit har denna punkt ingen självständig betydelse då pro- dukterna redan täcks av punkten A.

Det skattepliktiga området beträffande etylalkohol enl. direktivet är således mer omfattande än det svenska som enbart omfattar "sprit- dryck" (sprit som är avsedd att förtäras som dryck) över 2,25 vo- lymprocent alkohol.

Skatt skall utgå per hektoliter ren alkohol vid 20 grader C och beräknas på grundval av antalet hektoliter ren alkohol (artikel 21). Minimiskattesatsen för etylalkohol uppgår till 550 ECU per hektoliter ren alkohol (artikel 3 i direktiv 92/84/EEG), vilket motsvarar ca 61 kr per liter ren alkohol som i sin tur innebär att en liter 40-procentig sprit skall beskattas med minst 24,40 kr. Vidare sägs att medlemssta- ter som före 1993 tillämpat en skattesats på högst 1 000 ECU inte får sänka skattesatsen. Inte heller får de länder som tillämpat en högre skattesats än 1 000 ECU sänka den till under 1 000 ECU.

Den av utredningen föreslagna skattesatsen har beräknats så att statens totala intäkter av skatt på starksprit är oförändrade. Detta uppnås vid en skattesats på 458 kr per liter ren alkohol (ca 5 077 ECU per hektoliter ren alkohol).

Sida 137
Original

134 Specialmotivering SOU 1994:74

EG-reglerna medger en lägre skattenivå för spritdrycker med alkoholstyrka om högst 10 volymprocent. Vi föreslår ingen sådan särskild låg skattenivå.

Tabell över exempel på skatteeffekter för några produkter med olika alkoholstyrkor finns i avsnitt 4.4.3.

Undantag från Skatteplikten

7 &

Etylalkohol används — förutom som dryck — för en rad tekniska, industriella, medicinska, vetenskapliga och likartade ändamål. Vanligtvis nyttjas alkoholen som lösnings- eller rengöringsmedel i outspätt eller utspätt skick, med eller utan denaturering, men den används också som råvara för tillverkning av andra varor.

Den gällande svenska Skatteplikten för alkohol omfattar sprit- drycker, vin, öl och starköl. Med spritdryck menas sprit som är avsedd att förtäras som dryck. Sprit som är avsedd att användas för annat ändamål än som dryck faller då utanför definitionen på spritdryck. Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat eller alko- holhaltiga läkemedel är således inte spritdrycker och faller utanför det nuvarande skattepliktiga området.

Svenska regler om teknisk sprit m.m.

Bestämmelser om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat finns i lagen (1961 : 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA), och bestämmelser om läkemedel i läkemedelsförordningen (1962z701). LFTA innehåller bestämmelser om införsel, försäljning och inköp av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt tillsyns- och sanktionsbestämmelser.

Med teknisk sprit förstås enligt LFTA sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som hänförs till tulltaxenr. 22.07 (dvs. odenaturerad etylalkohol med 80 volymprocents eller högre styrka samt denaturerad etylalkohol och annan sprit oavsett styrkan) eller 22.08 B. 1 eller B. 2 (dvs. odenaturerad etylalkohol med högst 80 volymprocents styrka samt alkoholhaltiga drycker) tulltaxelagen (1987:1068). Som exempel på teknisk sprit kan nämnas cellulosarå- sprit, finsprit och absolut alkohol. Bestämmelserna om teknisk sprit gäller också spritdrycker, vin och starköl, som är avsedda för de nu angivna ändamålen. Spritdryck m.m. som faktiskt används vid till- verkning av bl.a. bakverk, ost, korv, konfektyrer, hälsopreparat och läkemedel hänförs sålunda till teknisk sprit enligt LFTA.

Sida 138
Original

SOU 1994: 74 Specialmotivering 135

Med alkoholhaltiga preparat förstås en vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tulltaxenr. 22.03-22.07 eller 22.08 B.1 eller B.2 tulltaxelagen och inte heller är sådant läkemedel som omfattas av läkemedelsförordningen ( 1962c701). Som exempel på alkoholhaltiga preparat kan nämnas frukter i alkohol— haltig lag, sammansatta alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker, kosmetiska preparat, parfymer, vissa färger, förtunningar, spolarvätska och rengöringsmedel.

Med denaturering menas förfarande varigenom ett eller flera ämnen tillsätts sprit för att göra spriten otjänlig för förtäring.

Läkemedelsverket utövar kontroll över försäljningen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat ( 2 å LFTA). Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som inte är avsedda för förtäring, får inte importeras eller säljas i landet utan att ha denaturerats på sätt läkemedelsverket föreskriver eller annars godkänner (3 å LFTA).

Teknisk sprit får utan tillstånd införas till landet av Vin & Sprit AB. I övrigt krävs i princip tillstånd vid införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (4 å LFTA). Utan tillstånd får teknisk sprit säljas av Vin & Sprit AB, Systembolaget AB, sprittillverkare och apotek. För all annan försäljning av teknisk sprit krävs tillstånd av läkemedelsverket (5 å LFTA).

Den som bl.a säljer teknisk sprit utan att ha rätt till det kan dömas för olovlig försäljning av teknisk sprit (9 å LFTA). Den som olovligen tar bort eller försvagar denatureringsmedel i teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat kan dömas för olovligt förfarande med teknisk sprit (10 å LFTA). Den som förövat dessa nämnda brott skall, om det inte är uppenbart obilligt, betala straffskatt med 75 kr per liter (13 å LFTA).

Denna regel om straffskatt, liksom regeln i 37 å LDT om straffs- katt för tillverkare, torde behöva tas bort eller ersättas med någon annan sanktionsforrn, se vidare under 8 å. I övrigt har utredningen inte närmare haft att ta ställning till vilka eventuella ändringar i alkohollagstiftningen som erfordras till följd av de nya EG-anpassade alkoholskatteregler som föreslås.

EG—direktivet

Undantag från skatteplikt skall enligt artikel 27.1 i direktivet göras för vissa särskilt uppräknade varor och enligt 27.2 får vissa andra varor undantas från det skattepliktiga området under vissa villkor. Undan- tagen kan genomföras på så sätt att medlemsländerna kan återbetala de erlagda punktskattema (artikel 22.6).

De varor som enligt direktivet skall undantas är sådana där distribution sker av alkohol som har blivit fullständigt denaturerat i överensstämmelse med landets föreskrifter. Detta undantag är villkorat

Sida 139
Original

136 Specialmotivering SOU 1994:74

av att bestämmelserna i direktiv 92/12/EEG (cirkulationsdirektivet) följs vid handeln med fullständigt denaturerad alkohol. Ett förenklat ledsagardokument skall, enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17 december 1992 om ett förenklat ledsa- gardokument vid omsättning av punktskattepliktiga varor som har blivit tillgängliga för konsumtion i avsändarlandet, användas vid omsättning inom EG av fullständigt denaturerad alkohol.

Vidare skall undantag göras för alkohol som denaturerats och används för framställning av varor som inte utgör livsmedel, alkohol som används för att framställa vinäger, för att framställa vissa läke- medel, framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och icke- alkoholhaltiga drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent eller alkohol som används för framställning av livsmedel eller som fyllning, dvs. de i 20 å uppställda punkterna e)- h).

De varor som enligt direktivet får undantas är varor som används som analysprover, till nödvändiga produktionstester eller till vetenska- pligt ändamål, varor som används för vetenskaplig forskning, för medicinskt bruk på sjukhus eller apotek, i tillverkningsprocesser, förutsatt att den färdiga produkten inte innehåller alkohol, samt för tillverkning av en delprodukt som inte är föremål för alkoholbeskatt— ning enligt direktivet.

De svenska reglerna

Det är för skattefrihet således i flertalet fall förutsatt att EG:s krav på denaturering följs. De svenska denatureringsreglerna torde behöva ses över. Utredningen har inte kunnat undersöka i vad mån de kan anses uppfylla direktivets krav. Vi vill också peka på att direktivets artikel 27.3 ställer krav på notificering av använda denatureringsämnen. Kommissionen har i förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaringssätt för fullständigt denaturering av alkohol i syfte av undantag från punkt- skatt, angett de olika medlemsländernas tillåtna denatureringsämnen. En sådan notificering förutsätts ske även för svensk del vid ett medlemsskap.

Undantaget i denna punkt avseende denaturerade varor har utformats som undantag från Skatteplikten. Vi föreslår inte att en bruttoredovisningsmodell införs i dessa fall, då detta skulle bli alltför tungrott och kräva mycket detaljerade redovisningar i punktskattede- klarationerna. Övriga undantag enligt EG- direktivet har reglerats 1 20 och 30 åå.

I paragrafen anges att vid försäljning av denaturerad alkohol till ett annat EG-land skall ett förenklat ledsagardokument upprättas av avsändaren, dokumentet skall åtfölja varorna under transporten.

Sida 140
Original

SOU 1994: 74 Specialmotivering 137

Bestämmelser om sådant förenklat ledsagardokument finns i 25 å. Oavsett om den som försäljer denaturerad alkohol är skattskyldig eller inte enligt denna lag, skall ledsagardokument upprättas enligt förslaget.

8 5 Se kommentaren till 9 å tobaksskattelagen. Dessutom har i punkt 7 angetts att den som annars i Sverige tillverkar etylalkohol är skattskyl- dig. Regeln avser den tillverkning av etylalkohol som inte är yrkes- mässig dvs. otillåten hembränning. Enligt gällande 7 och 8 åå LDT får tillverkning av sprit endast ske efter tillstånd. Spritdrycker får endast tillverkas av Vin & Sprit AB. I prop. 1993/94:136 föreslås emellertid riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker. Enligt gällande lag kan den som tillverkar sprit utan tillstånd straffas med upp till fängelse i två år (27 å LDT). Dessutom skall enligt 37 å LDT "straffskatt" med sjuttiofem kr per liter betalas. Som nämnts under 1 och 7 åå bör de särskilda reglerna om " straffskatt" tas bort från LDT. Enligt EG-reglerna skall alltid full alkoholskatt betalas för all tillverkad etylalkohol. Något undantag från skatteplikt för tillverkning för privat bruk finns inte beträffande etylalkohol. Däremot kan tillverkning av öl, vin och andra jästa drycker få tillverkas i hemmet för privat bruk utan att varorna blir skattepliktiga.

9-19 åå Se kommentarerna till 10—20 åå tobaksskattelagen.

20 å Beträffande reglerna om att skattskyldighet inte inträder för upp- lagshavare under förutsättningar som anges i a)-c), se kommentaren till 21 å tobaksskattelagen. Några regler om undantag för skatt på etylalkohol som förstörts under myndighetstillsyn eller varor som återanvänts vid tillverkning, b)-c), kan inte återfinnas i alkoholskatte— direktivet. Utredningen anser emellertid att det kan finnas anledning att även införa bestämmelserna på alkoholområdet.

Bestämmelserna om övriga undantag från skatteplikt avser i dessa fall viss användning av vara vid tillverkning etc enligt de EG-regler som angivits under 7 å. Sålänge användningen sker inom ett godkänt skatteupplag (se vidare 9 och 11 åå) torde undantagen inte förorsaka några problem. Skattskyldighet bör då inte inträda vid användningen. Detta anges i förevarande paragraf.

Denna skattefrihet bör utsträckas till att omfatta alkohol som levereras för vetenskapligt ändamål utanför skatteupplaget, eller till apotek eller sjukhus för medicinskt ändamål (punkten j). Närmare föreskrifter om sådana leveranser bör kunna utfärdas som tillämp- ningsföreskrifter. Beskattningsmyndigheten bör kunna ställa krav på

Sida 141
Original

138 Specialmotivering SOU 1994:74

den dokumentation om användningen m.m. som måste finnas för att skattefri leverans skall kunna tillåtas.

Om varor som levereras skattefritt för vetenskapligt ändamål eller för medicinskt bruk etc, används för annat ändamål, skall beskattning ske i särskild ordning. En sådan regel har införts i tredje stycket.

Om annars en skattepliktig vara används för de angivna ändamålen (tillverkning m.m.) utanför skatteupplag måste emellertid en särskild ordning tillskapas för att åstadkomma en skattefrihet enligt paragrafen. För näringsverksamhet där alkohol lagras i större omfattning, kan ett godkännande som upplagshavare meddelas enligt 9 å 3. För andra som använder skattepliktig alkohol på sådant sätt som anges i paragrafen finns i huvudsak två möjligheter till att administrera en skattefrihet — ett försäkranssystem eller ett återbetalningssystem. Försäkranssystem, som tillämpas inom energiskattelagen, innebär att varor skattefritt får levereras mot försäkran om användningen. Detta är generellt sett mindre lämpligt i fråga om alkoholvarorna, bl.a. mot bakgrund av kontrollaspekten och av att ett försäkranssystem inte kan tillämpas i importfall eller vid införsel från andra EG-länder. Ett återbetalningssystem bör därför införas. Ett sådant system föreslås infört i 30 å.

Om det visar sig finnas behov därav, kan dock även övervägas att i vissa fall (utöver de som anges i punkten j), införa också en möjlighet till skattefri leverans mot försäkran. Kontrollaspekterna av en sådan ordning behöver då övervägas närmare. Utredningen lägger inte fram något förslag om ett sådant försäkranssystem.

21-29 åå Se kommentarerna till 22-30 åå tobaksskattelagen.

30 å Se kommentaren till 20 å.

31-36 åå Se kommentarerna till 31-36 åå tobaksskattelagen.

37 å Paragrafen motsvarar nuvarande 2 å i dryckesskattelagen.

35 å Paragrafen motsvarar del av 10 å samt 11 å i nuvarande dryck- esskattelag, och har kommenterats under 34 å tobaksskattelagen.

Sida 142
Original

SOU 1994:74 Specialmotivering 139 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Den nya alkoholskattelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995, under förutsättning givetvis att Sverige fr.o.m. den dagen blir medlem i EG.

2. Sverige har i medlemskapsförhandlingarna utverkat att under en övergångstid om tre är få tillämpa en reducerad skattesats för öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent (folköl).

5.3 Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

9 5 Denna paragraf reglerar vilka som är skattskyldiga. I den gällande lydelsen av andra stycket anges att den som bedriver verksamhet inom landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och inkommer från utlandet, i den mån skatt för trycksaken inte erlagts vid införseln. Enligt gällande regler i 26 å skall dock reklamskatt normalt erläggas till tullmyndigheten om reklam- trycksak som är skattepliktig enligt 5 å eller annonsblad som har utgivits utomlands införs till landet. Eftersom någon beskattning inte kommer att kunna ske vid gränsen av en skattepliktig vara som kommer från ett annat EG-land föreslås att andra stycket av paragra- fen utvidgas till att även omfatta den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet. Sådana annonsblad beskattas nu enligt reglerna i 26 å.

9 a å Det föreslås att en ny paragraf införs i lagen av samma innebörd som i 22 kap. 6 å mervärdesskattelagen (19941200). Paragrafen reglerar utländska skattskyldiga företagares skyldighet att här i landet före- trädas av en representant när det gäller bl.a. redovisningen av reklamskatt.

26 å Paragrafen har ändrats så att den endast behandlar införselbeskattning av skattepliktiga reklamtrycksaker enligt 5 å eller annonsblad som inkommer från områden utanför EG:s skatteområde. Med "tredje land" avses här således även områden som ingår i tullunionen men inte i skatteområdet, t.ex. Kanarieöarna. I övrigt är reglerna oför- ändrade.

32 å I paragrafen har tillagts att beslut om godkännande av en representant enligt 9 a å får överklagas till länsrätten.

Sida 143
Original

140 Specialmotivering SOU 1994:74

5.4 Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap.

1 5 I första stycket 1 har tillagts att lagen skall tillämpas i fråga om de nya lagarna avseende de EG-anpassade skatterna, dvs. tobaksskatt och alkoholskatt.

2 kap.

2 och 8 åå Här föreslås ändring för att undanta vissa skattskyldiga enligt EG- skatterna som får anses redovisa skatt och deklarera för varje skattepliktig händelse. Detta gäller bl.a. för den oregistrerade varumottagaren och den som tillverkar skattepliktig vara utanför godkänt skatteupplag. Regeln har närmare kommenterats under 21 å tobaksskattelagen.

5.5 Behov av viss följdlagstiftning

Den föreslagna lagen (1994:000) om tobaksskatt och lagen ( 1994:000) om alkoholskatt bör föranleda smärre följdändringar i skattebrottsla- gen (1971:69), lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefor- dringar m.m. och mervärdesskattelagen (1994z200). Förslag till sådan lagstiftning läggs inte fram av utredningen. Utredningen lägger inte heller fram förslag om ändringar på förordningsnivå, t.ex. för— ordningen (1961:395) om tobaksskatt eller förordningen (1991 : 1232) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna.

Sida 144
Original

SOU 1994:74 141

6 Statsfinansiella effekter

Utredningens förslag till EG-anpassning av reklam-, tobaks-, och alkoholskatten innebär en teknisk förändring av skatterna med bibehållande av dagens skatteintäkter. De föreslagna ändringarna av skattesatser på alkohol- och tobaksområdet är, som redovisats tidigare i betänkandet, beräknade utifrån ett oförändrat skatteuttag på respekti- ve område. Vid beräkningen av de nya skattesatserna har utredningen antagit att konsumtionsmönster och såld volym av tobaks- och alko- holprodukter inte påverkas av skatteomläggningen.

Sida 145
Original

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

l. Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Fi.

35.

Vår andes stämma — och andras. Kulturpolitik och intemationalisering. Ku.

2. Kommunerna, Landstingen och Europa 36. Miljö och fysisk planering. M. + Bilagedel. C. 37. Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 3. Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. S. 1900-talet i Sverige. UD. 4. Vapenlagen och EG. Ju. 38. Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. UD. 5. Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet 6. Sverige och Europa. En sarnhällsekonomisk mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. S. konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M. 7. EU, EES och miljön. M. 41. Ledighetslagstiltningen — en översyn. A. 8. Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- 42. Staten och trossamfunden. C. och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD. för den privata tjänstesektorn. Fi. 9. Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur 44. Folkbokföringsuppgiftema i samhället. Fi. i framtiden. Ku. 45. Grunden för livslångt lärande. U. 10. Anslutning till EU — Förslag till övergripande 46. Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar lagstiftning. UD. och socialbidrag. S. 1 1. Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande 47. Avveckling av den obligatoriska anslutningen av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. till studentkårer och nationer. U. 12. Suveränitet och demokrati 48. Kunskap för utveckling + bilagedel. A. + bilagedel med expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju. 13. JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet — en översyn. Fi. 14. Konsumentpolitik i en ny tid. C. 51. Minne och bildning. Museemas uppdrag och 15. På väg. K. organisation + bilagedel. Ku. 16. Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. 52. Teaterns roller. Ku. Kartläggning och åtgärdsförslag. M. 53. Mästarbrev för hantverkare. Ku. 17. Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxis i asylärenden. Ku. Del I och II. Ju. 55. Rätten till ratten — reformerat bilstöd. S. 18. Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagits och uppföljning och utvärdering. C. misshandlats. S. 19. Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter, del II — Principiella i en effektiv biståndsförvaltning. UD. utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. 20. Reformerat pensionssystem. S. Fi. 21. Refonnerat pensionssystem. Bilaga A. 58. 6 Juni Nationaldagen. Ju. Kostnader och individeffekter. S. 59. Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och 22. Reformerat pensionssystem. Bilaga B. förslag. M. Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. 59. Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av 23. Förvalta bostäder. Ju. vattenområden. M. 24. Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. S. 60. Särskilda skäl — utformning och tillämpning av 25. Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. S. 2 kap. 5 å och andra bestämmelser i 26. Att förebygga alkoholproblem. S. utlänningslagen. Ku. 27. Vård av alkoholmissbrukare. S. 61. Pantbankernas kreditgivning. N. 28. Kvinnor och alkohol. S. 62. Rationaliserad fastighetstaxering, del I. Fi. 29. Barn — Föräldrar — Alkohol. S. 63. Personnummer — integritet och effektivitet. Ju. 30. Vallagen. Ju. 64. Med raps i tankarna? M. 31. Vissa mervärdeskattefrågor lll — Kultur m.m. Fi. 65. Statistik och integritet, del 2 — Lag om 32. Mycket Under Samma Tak. C. personregister för officiell statistik m.m. Fi. 33. Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiella tjänster i förändring. Fi. Ku. 67. Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. 34. Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar. Ku. Fö. 68. Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor. Fi. QABL/O) o,» & seat— ”tå-ål # is» 'OCKHOV

Sida 146
Original

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69. On the General Principles of Environment Protection. M. 70. Inomkommunal utjämning. Fi. 71. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i tjänsten. S. 72. Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. S. 73. Ungdomars välfärd och värderingar — en under— sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. 74. Punktskatterna och EG. Fi.

Sida 147
Original

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [11]

J ustitiedepartementet

Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och II. Ju. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30] Utrikessekretessen. [49] 6 Juni Nationaldagen. [58]

Personnummer — integritet och effektivitet. [63]

Utrikesdepartementet

Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet i Sverige. [37] Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38]

Försvarsdepartementet Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. [67]

Socialdepartementet

Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. [3] Reformerat pensionssystem. [20] Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. [21] Reforrnerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik - en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]

Barn — Föräldrar — Alkohol. [29] Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. [46]

Rätten till ratten — reformerat bilstöd. [55] Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. [56] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i tjänsten. [71] Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. [72]

Kommunikationsdepartementet På väg. [15]

Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden, m.m. [13]

Vissa mervärdeskattefrågor lll — Kultur m.m. [31] Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse

för den privata tjänstesektorn. [43] Folkbokföringsuppgihema i samhället. [44] Allemanssparandct — en översyn. [50]

Beskattning av fastigheter, del 11 — Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] Rationaliserad fastighetstaxering, del I. Fi. [62] Statistik och integritet, del 2 — Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] Finansiella tjänster i förändring. [66]

Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor. [68] Inomkommunal utjämning. [70] Punktskatterna och EG. [74]

Utbildningsdepartementet

Grunden för livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. [47]

Kulturdepartementet

Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur

iframtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] Vår andes stämma —- och andras. Kulturpolitik och intemationalisering. [35] Minne och bildning. Museemas uppdrag och organisation + bilagedel. [51] Teaterns roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Utvärdering av praxis i asylärenden. [54]

Särskilda skäl — utformning och tillämpning av 2 kap. 5 5 och andra bestämmelser i utlänningslagen. [60]

___—___—

Sida 148
Original

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Pantbankernas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ledighetslagstifiningen — en översyn [41] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48]

Civildepartementet

Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14]

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. [18]

Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42]

Ungdomars välfärd och värderingar — en under— sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. [73]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]

Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna? [64] On the General Principles of Environment Protection. [69]

Sida 149
Original

Sida 150
Original