Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

l

Statens offentliga

ww 1991:21

E?

Justitiedepartementet utredning%

/

/

Personregistrering

inom

arbetsliVs-,

och ä

forsknings-

massmedieområdena

Delbetänkande av

datalagsutredningen

* Malmö 1991

Statens

offentliga utredningar

@@ 1991:21

@ Justitiedepartementet

inom

Personregistrering

arbetsliVs-,

forsknings-

och massmedieonrrådena,

m.m.

Delbetänkande av

gatalagsutredningen

Malmö 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regcringskansliets förvaltningskontor ombesörja: rernissutsändnin gar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08/7 39 96 30

Telefax: 08fl39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm

GRAPHIC SYSTEMS ISBN 91-38-10749-X Malmö 1991 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Utredningen (Ju 1989:02) om en översyn av datalagen tillsattes i maj 1989 med uppdrag att göra en översyn av datalagen

(1973:289) frán såväl saklig som lagteknisk synpunkt.

Till särskild utredare förordnades lagmarmen Ulf Arrfelt.

Utredningen, som påbörjade sitt arbete i november 1989, har

antagit namnet datalagsutredningen.

Sekreterare åt utredningen har varit hovrättsrádet Krister Thelin och hovrättsassessorn Bertil Persson.

I en första etapp i utredningsarbetet har utredningen övervägt vissa principiella utgångspunkter för en framtida datalag. Utredningens överväganden och förslag i denna del redovisades i

betänkandet - i en

(SOU 1990:61) Skärpt tillsyn huvuddrag

reformerad datalag som överlämnades i september 1990. Betänkandet har remissbehandlats.

I en andra etapp har utredningen behandlat vissafrágor som

rör i samband med personregistrering och

integritetsskyddet

automatisk databehandling inom områdena för forskning och statistik samt för massmediernas och arbetslivets del. I denna

etapp överväger utredningen också behovet av samordning på samt vissa gallringsfrâgor. Utred-

integritetsskyddsomrâdet

ningen redogör även för EG-kommissionens förslag till direktiv

vid behandlingen av personuppgifter. Utredningens över-

väganden och förslag i den andra etappen redovisas i det betänkande som nu läggs fram. Avsikten är att förslagen - liksom arbetet i den första etappen - skall kunna utgöra en grund för det fortsatta arbetet.

Som experter i arbetet med föreliggande betänkande har med-

verkat departementsrádet i justitiedepartementet Börje Alpsten,

universitetslektorn vid institutionen vid Lunds universi-

juridiska

tet Jan Evers, departementsrådet i civildepartementet Håkan

Färm, chefsrådmannen i Malmö tingsrätt Sigurd Heuman,

direktören Gert Persson, postverket, f.d. avdelningschefen

Edmund Rapaport, hovrättsassessorn Björn Rosén, utbildnings-

departementet, hovrättsassessorn Stävberg, justitie-

Carina

departementet, t.f. professorn vid nationalekonomiska institu-

tionen vid Lunds universitet Lars Söderström samt verksjuristen

vid datainspektionen Sten Wahlqvist.

Experterna Håkan Färm och Sten Wahlqvist samt Björn Rosén

har avgett särskilda yttranden i fråga om tryckfrihetsförord- . ningen m.m. och datalagstiftningen samt gallring. Yttrandena

har tagits in i särskilda bilagor till betänkandet.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en tredje och avslutande etapp utarbeta och redovisa ett förslag till en ny

datalag.

Malmö i mars 1991

Ulf Arrfelt

/Krister Thelin

Bertil Persson

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

1. Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

2. EG-kommissionens förslag till direktiv angående

skydd för enskilda vid behandling av person-

uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.2 Direktivens innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 2.3 Betydelsen för svensk del . . . . . . . . . . . . . . . . 27

3. Samordning med annan integritetsskydds-

lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

3.2.1 Regeringsformen m.m . . . . . . . . . . . . . . 31

3.2.2 Brottsbalken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

3.2.3¶Lagen om övervakningskameror

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

3.2.4 Sekretesslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

3.2.5¶Kreditupplysningslagen och

inkassolagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

3.2.6 Lagen om ADB vid taxerings-

revision . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 3.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

4. Personregistrering inom omrâdet för forskning

och statistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.3 Europarádets rekommendation m.m. . . . . . . . . . 45 4.4 Forskningsetiska utredningen . . . . . . . . . . . . . . 47

4.4.1 Betänkandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

4.4.2 Remissyttranden . . . . . . . . . . . . . . . .. 51

4.5 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 4.5.1 Allmänna utgångspunkter . . . . . . . . . . . 55 4.5.2 Anpassning till ett . . . . . . . 60

tillsynssystem

4.5.3 Bestämningen av begreppet forsknings-

register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 4.5.4 Betydelsen av avidentifiering . . . . . . . . . 62 4.5.5 Undantag från kravet på informerat samtycke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 4.5.6 Registerforskning . . . . . . . . . . . . . . . . 65 4.5.7 Sambearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 4.5.8 omfattning . . . . 72

Anmälningsskyldighetens

4.5.9 Tillsynens utövande . . . . . . . . . . . . . . . 72 4.5.10 Kryptering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 4.5.11 Vissa lagtekniska frågor . . . . . . . . . . . . 77

5. m.m. och

Tryckfrihetsförordningen

datalagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.2 Gällande rätt m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.2.1 Tryckfrihetsförordningen m.m . . . . . . . . . 79 5.2.2 Datalagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . 84 5.2.3 Pressetiska regler . . . . . . . . . . . . . . . . 87 5.3 Internationella förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . 89 5.4 Personregister hos tidningar m.m. . . . . . . . . . . . 91 5.5 Särskilda frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 5.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

överväganden

5.6.1 Finns det en konflikt mellan

yttrandefriheten och datalag-

stiftningen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 5.6.2 Utredningens förslag . . . . . . . . . . . . . . 111

6. Personregistrering i . . . . 125 anställningsförhållande

6.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 6.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 6.2.1 Datalagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 6.2.2 Vissa arbetsrättsliga bestämmelser . . . . . . 126 6.2.3 Datainspektionens föreskrifter m.m . . . . . . 128 6.2.4 Datainspektionens praxis . . . . . . . . . . . . 129 6.3 Den tekniska utvecklingen m.m. . . . . . . . . . . . . 137 6.4 Europarådets rekommendation m.m. . . . . . . . . . 141

6.5¶Tidigare och pågående utredningsarbete . . . . . . . 145

6.5.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 145

6.5.2 (Ds 1989:24) Datatekniken

Rapporten och den integriteten i

personliga

arbetet - en kartläggning m.m. . . . . . . . . 147 6.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150

överväganden

6.6.1 Allmänna . . . . . . . . . . . 150

utgångspunkter

6.6.2 Inrättande av register . . . . . . . . . . . . . . 152

6.6.3 Insamling och lagring av . . . . . 155

uppgifter

6.6.4 Utlämnande av uppgifter . . . . . . . . . . . . 157

6.6.5 Insynsrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158

6.6.6 Vissa lagtekniska frågor . . . . . . . . . . . . 159

7. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161

Gallringsfrågor

7.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 7.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 7.3 utredningsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . 164

Tidigare

7.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166

Bilagor

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av experten Håkan Fann . . . . . . . . . Särskilt av experten Sten . . . . . . . . 189

yttrande Wahlqvist

Särskilt av experten Björn Rosén . . . . . . . . . 193

yttrande

Bil. I Underrättelse om riksradions 197

programdatabas

Sammanfattning

Datalagsutredningen, som har till uppgift att en av

göra översyn datalagen (1973:289, omtryckt 1982:446), har i ett första

betänkande - i

(SOU 1990:61) Skärpt tillsyn några huvuddrag

en reformerad datalag redovisat vissa

principiella utgångs-

punkter för en framtida datalag. Utredningen föreslar bl.a. att det nuvarande tillståndsförfarandet slopas och att

datainspektion-

en ges möjlighet att meddela bransch- eller sektorsföreskrifter som komplettering till de grundläggande bestämmelserna i

datalagen. Enligt betänkandet bör vidare en anmälningsplikt

införas för dels de mera register som skall

integritetskänsliga

omfattas av dels som inte

datainspektionens normering, register

är reglerade i förväg genom inspektionens föreskrifter.

I en andra etapp av arbetet, som redovisas i föreliggande be-

tänkande, behandlar utredningen vissa om frågor personregist-

rering i samband med automatisk inom skilda

databehandling

områden. Det gäller personregistrering inom och forsknings-

statistikomrádet samt för massmediernas och arbetslivets del. Vidare behandlar utredningen behovet av en inom

samordning

integritetsskyddslagstiftningen samt vissa gallringsfrâgor. I ett

inledande avsnitt redogör för de förslag till EG-

utredningen

direktiv som när det gäller vid

föreligger integritetsskyddet

behandlingen av personuppgifter och av dessa för

betydelsen

svensk del.

EG-direktiven

EG-kommissionen antog i september 1990 till direktiv

förslag

angáende skydd for enskilda vid av

behandling personuppgifter.

Förslaget är för närvarande föremål för i EGs

övervägande

ministerråd. I ett antal artiklar redovisas i direktiven vissa principer för hur är tänkt att vara utformat för

integritetsskyddet

medlemsstaternas del. Även om direktivens

slutliga utformning

kan bli en annan eller om de inte alls antas och oberoende av

framtida till EG, har ansett att

Sveriges knytning utredningen

det kan finnas skäl att från svensk sida redan nu beakta de utgångspunkter som direktiven ger för (se avsnitt 2).

uttryck

har funnit att direktiven på ett antal punkter

Utredningen

avviker från den nuvarande svenska datalagen och även från de som utredningen har redovisat i sitt första be-

utgångspunkter

tänkande. De i direktiven som bör beaktas är bl.a.

punkter

följande.

I EG-direktiven omfattar förutom ADB även manuell personvilket inte den svenska ordningen gör.

registrering

I Den svenska enligt tryckfrihetshandlingsoffentligheten

förordningen och sekretesslagen samt personregistreringen

hos svenska myndigheter är på vissa punkter svår att förena med direktivens krav vad avser inom

personregistreringen

den offentliga sektorn. Det gäller bl.a. det stränga kravet på

och begränsningar i möjligheten till

ändamålsanknytning

utlämnande av uppgifter till tredje man.

I EG-direktivens krav på reglering av känsliga uppgifter (ras,

religiös tro eller filosofisk

hudfärg, politisk uppfattning,

hälsotillstånd och sexualliv)

övertygelse, facklig tillhörighet,

synes öka behovet av särskilda registerlagar.

I Direktiven registrerade en långtgående rätt

ger den enskilde att få strukna ur bl.a. direktreklamregister, en rätt

uppgifter

som saknar svensk motsvarighet.

I Direktivens bestämmelser om rätt för den enskilde till domkan kräva en ändring av den nuvarande

stolsprövning

där beslut överklagas till

ordningen, datainspektionens

regeringen.

inom områdena för forskning och

Personregistrering

statistik

I avsnittet rörande inom områdena för forsk-

personregistrering

och statistik (avsnitt 4) redovisar utredningen bl.a. den

ning

utredningens arbete och den Europarádsrekomforskningsetiska

mendation i ämnet som Sverige ställt sig bakom. föreslår att rekommendationens bestämmelser

Utredningen

skall för den framtida regleringen på området.

utgöra grunden

Det innebär i första hand att för forsknings-

personregistrering

oavsett om med registreringen är att framställa

ändamål, syftet

statistik eller förutsätter att den lämnat ett s.k.

inte, registrerade

informerat till Med informerat

samtycke registreringen.

förstås att den i förväg upplyses om bl.a.

samtycke registrerade

ll

registrets ändamål och innehåll och därefter frivilligt lämnar

begärda uppgifter eller medger att de inhämtas från någon

annan källa.

Utredningen diskuterar i detta sammanhang särskilt de frågor

som reses i anledning av s.k registerforskning, dvs.

att uppgifter inhämtas från andra källor än den enskilde, exempelvis

från andra personregister. Registerforskningen är relativt

utbredd i Sverige och underlättas av bl.a. bestämmelser om

handlingsoffentlighet för uppgifter hos myndigheter och den mycket vanliga användningen av personnummer. Registerforsk-

ningen har som metod lett till goda resultat, bl.a. inom cancerforskningen, och har även rönt internationell uppmärksamhet.

Även om informerat samtycke bör gälla som huvudregel, bör

vissa undantag inom den ram som Europarådsrekommendation-

en anger enligt utredningens mening kunna göras. Det gäller fall

där hälsotillståndet hos den som skall registreras det svårt

gör

att informera på vanligt sätt eller det kan anses oetiskt att ta kontakt med denne. Vidare bör information kunna underlåtas om det skulle resultat. bör

förrycka undersökningens Slutligen

man kunna awara samtycke om redan har lämnats

samtycke

och registreringen gäller ett nytt allt under

forskningsändamâl,

förutsättning att det skulle vara kostsamt eller tidsödande att inhämta ett nytt samtycke och man kan anta att de registrerade, om de tillfrågades, inte hade mot

någon invändning det nya

forskningsregistret. De undantag som nu har nämnts i knyter

huvudsak an till den praxis som datainspektionen i sin

tillämpar nuvarande tillståndsprövning.

Bestämmelserna om forsknings- och bör,

statistikregister

förutom att vissa grundläggande villkor kan behöva anges i en

datalag, enligt utredningens förslag kunna tas in i föreskrifter

som datainspektionen kan komma att meddela på området. Som

redan nämnts bör inspektionen nämligen ges utvidgade möjlig-

heter att efter ett i datalagen normera vissa

bemyndigande

områden mera i detalj. I den som

tillsynsverksamhet datainspek-

tionen framdeles bör bedriva vad avser

personregistreringen

inom forskningsområdet bör samverkan kunna ske med bl.a. de forskningsetiska kommittéer som finns inom skilda

discipliner.

Tryckfrihetsförordningen m.m. och datalagstiftningen

I ett särskilt avsnitt (5) behandlar utredningen utförligt de frågor

som reses i anledning av personregistrering på områden som

täcks av tryckfrihetsförordningen, dvs. närmast av framställning tryckt skrift, och av den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen,

dvs. rätten att i bl.a. ljudradio och television offentligt

uttrycka

tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Det har särskilt varit bestämmelserna om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder samt rätten för bl.a. meddelare till

anonymitet som har stått i förgrunden för utredningens över-

väganden. Utredningen har inledningsvis försökt kartlägga förekomsten

av hos tidningarna och etermedierna och har

personregister

därvid funnit att såväl s.k. produktionsregister som källregister, inkl. datoriserade är vanliga. Det kan förutses att

klipparkiv,

dessa av personregister får en ökad användning framgent slag

i takt med att den datatekniska utvecklingen fortsätter.

Vid sin analys av förhållandet mellan censur- och anonymitetsbestämmelserna, å ena sidan, och datalagstiftningen, å den andra sidan, har utredningen kommit fram till att konflikter kan

vid tillämpningen av och i

uppstå tryckfrihetsförordningen

framtiden även av och datalagen, dels

yttrandefrihetsgrundlagen

att datalagens regelsystem i viss utsträckning kan verka

genom försvarande för framställningen av olika yttranden och dels

genom grundlagarnas regler om anonymitetsskydd. Enligt utredningen har man att utgå från att grundlagsbestämmelserna

skall tillämpas framför datalagstiftningen vid en konflikt dem emellan. Utredningen har också funnit att det vid den vägning som bör av olika är rimligt att de

göras skyddsintressen

bestämmelserna inom yttrandefrihets-

grundlagsskyddade

området det sättet tar över datalagen, även om skyddet mot

på otillbörligt intrång i den personliga integriteten i samband med

med hjälp av ADB numera också har viss

personregistrering

(se 2 kap. 3 § regeringsformen).

grundlagsanknytning

föreslår därför att någon saklig ändring inte görs Utredningen

i nuvarande ordning. Däremot bör vissa förtydliganden göras i datalagen för att ange vilka slag av personregister som bör tas

undan från datalagens tillämpningsområde. Hit hör produktions-

dvs. som används som ett direkt tekniskt

register, personregister

före eller vid framställningen av ett grundlags-

hjälpmedel Vidare bör källregister, dvs. de register som skyddat yttrande.

är direkt avsedda som ett stöd för den journalistiska verksam-

för etc., likaså undantas. Som

heten, programverksamheten

sådana register kan nämnas register över meddelare

exempel på

och som är över inkomna

register, personrelaterade, nyligen

I den mån datoriserade klipparkiv används i tidning-

telegram.

arnas verksamhet bör dessa också anses som

publicistiska

källregister i nu angiven mening.

har även om datalagen i vissa delar

Utredningen övervägt

skulle kunna göras tillämplig på de register som nu har nämnts,

exempelvis i fråga om en registeransvarigs allmänna skyldig-

heter. Utredningen har emellertid funnit att olika skäl, framför allt det nödvändiga behovet av att inskränka datainspektionens

talar emot en sådan lösning.

tillsynsrätt,

Slutligen har utredningen när det gäller personregistrering på

massmediernas område behandlat frågan om datoriserade klipparkiv bör undantas från datalagen även i den del som de

har andra ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska

verksamhet. Efter att ha gått igenom och utförligt redovisat de argument som talar för och emot en sådan lösning har utredningen slutligt stannat för att klipparkiven helt bör undantas från

datalagens tillämpningsområde. Det innebär bl.a. att det blir massmedieföretagen själva som får avgöra i vilken utsträckning

som allmänheten får tillgång till klipparkiven med deras många

gånger integritetskänsliga material. Enligt utredningens mening

saknas det anledning att anta annat än att tidningarna m.fl. skulle kunna sköta denna uppgift med tillbörlig hänsyn till

integritetsintressena.

Med den lösning som utredningen funnit for person-

lämplig

registrering för massmediernas del skulle dock framgent personregister som förs for administrativa ändamål, t.ex. löne- och

personalregister, alltjämt omfattas av datalagens bestämmelser. Det får ankomma på exempelvis tidningarna att ha sina register

ordnade så, att de uppgifter som omfattas av grundlagsskyddet förs skilda från de administrativa registren för att undvika att konflikter uppstår i samband med tillsyn och kontroll. Några särskilda regler härom anser utredningen dock inte vara

erforderliga.

i

Personregistrering anställningsförhållande

Utredningen har i ett särskilt avsnitt (6) behandlat om det

frågan

behövs särskilda regler för de personregister som förs i an-

ställningsförhållande. Utredningens överväganden har gjorts mot bakgrund av bl.a. en nyligen framlagd rapport på området, (Ds

Datatekniken och den i arbetet -

1989:24) personliga integriteten en kartläggning, och ett pågående projektarbete på arbetslivets

område som utförs i datainspektionens regi under medverkan av bl.a. arbetsmarknadens parter. Utredningen har däremot inte kunnat avvakta resultatet av projektet. Inte heller har utred-

ningen kunnat beakta de två lagrådsremisser som nyligen har beslutats på arbetsmiljöområdet resp. socialförsäkringsområdet

och som bl.a. kan aktualisera olika integritetsfrågor inom arbetslivsområdet.

Utredningen understryker inledningsvis att den pågående ut-

vecklingen har lett till allt mer avancerade datoriserade system

för användning inom näringsliv och förvaltning. Förutom

administrativa redovisningssystem, planeringssystem och

styrsystem för produktion, materialhantering och transporter har även, främst i USA och Japan, tagits fram tekniskt högtstående

personaladministrativa system och lönesystem. På marknaden

finns också ett antal system för in- och utpasseringskontroll och

som innefattar registreringsmöjligheter.

kassaterminalsystem

Mot denna bakgrund anser utredningen att behovet är stort att

uppmärksamma och överväga skydd och olika säkerhetsâtgärder

mot integritetsintrång i anställningsförhållande. Regleringen på området bör enligt utredningen utgå från den Europarådsrekommendation som finns om skydd för person-

uppgifter som används för anställningsändamål och som Sverige

har ställt sig bakom. Bestämmelserna bör vidare passa in i det

tillsynssystem som utredningen föreslagit i det tidigare be-

tänkandet (se SOU 1990:61). Slutligen bör den arbetsrättsliga lagstiftningen beaktas. När det gäller inrättande av personregister anser utredningen

att det inte finns anledning att, från de utgångspunkter som

gäller för utredningens arbete, överväga att i den arbetsrättsliga

lagstiftningen införa ytterligare bestämmelser. Det innebär att den samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare som bör ske vid ett införande av ny datorteknik på arbetsplatsen får ske inom ramen för bl.a. bestämmelserna i

medbestämmandelagen

och arbetsmiljölagen. Kollektivavtal kan därvid vara ett lämpligt sätt att närmare reglera förhållandena.

De föreskrifter som bör gälla för innehållet i de personregister som kan bli en följd av att datorisering sker på arbets-

platsen bör - i linje med vad utredningen har föreslagit för ett

framtida - mera i detalj utformas av datainspek-

tillsynssystem

tionen.

Registrering av uppgifter om en anställds hälsa eller sjukdom

förutsätter enligt Europarådsrekommendationen att samtycke av

den enskilde har lämnats till registreringen eller att uttryckligt

lagstöd finns. Enligt utredningens mening bör man överväga att

införa uttryckliga bestämmelser om registrering av sådana

uppgifter direkt i datalagen.

Vad därefter gäller registrering av omdömen, prestations-

mätningar m.m. ställs här som på andra områden olika intressen mot varandra. Närmast är det arbetsgivarens berättigade krav på en effektiv verksamhet som ställs mot den enskildes lika

berättigade krav på skydd mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Denna avvägning rör den övergripande frågan

om vad som bör innefattas i begreppet otillbörligt intrång. Som

utredningen har diskuterat i det föregående betänkandet (se

avsnitt 8.4 i SOU 1990:61) bör otillbörlighetsrekvisitet kunna preciseras, så att den nödvändiga intresseavvägningen kommer

till klarare uttryck i lagtexten. Utredningen återkommer till denna fråga i den tredje och avslutande etappen då ett förslag till ny datalag skall redovisas.

1 fråga om utlämnande av uppgifier har utredningen funnit att

huvudregeln, liksom vid insamling av uppgifter, bör vara att det

i princip är den enskilde som disponerar över de personuppgifter som rör honom eller henne. Ett utlämnande bör dock

kunna ske till en facklig organisation av uppgifter som rör organisationens medlemmar, om uppgiften är nödvändig för att

organisationen skall kunna ta till vara medlemmarnas intressen. Frågan bör närmare kunna regleras i kollektivavtal. Ett utlämnande kan vidare ske om det finns stöd i lag.

När det slutligen gäller den anställdes rätt till upplysning om

och insyn i de personregister som arbetsgivaren för med hjälp

av ADB bör en sådan rätt uttryckligen regleras i datalagen eller i inspektionens föreskrifter. Den anställdes rörande

insynsrätt

personuppgifter om honom eller henne bör på arbetslivets område förstärka den allmänna rätten till underrättelse om innehållet i personregister som för närvarande finns enligt 10 §

datalagen.

Gallringsfrågor

Integritetsskäl talar oftast för att uppgifter gallras när de inte

längre behövs för sitt ursprungliga syfte. De intressen som bär upp gör, å andra sidan, att i

offentlighetsprincipen uppgifter

allmänna handlingar bör bevaras under lång tid.

Arkivhänsyn

medför också ett intresse av att uppgifter bevaras, exempelvis

för forskning. Frågor om gallring, där olika motstående

intressen således gör sig gällande, behandlar utredningen i ett särskilt avsnitt (7).

Utredningen redovisar utförligt de regler som gäller för

arkivvården inom den offentliga sektorn, bakgrunden till den

nyligen antagna arkivlagen (1990:782) och förhållandet mellan arkivbestämmelserna och datalagens nuvarande bestämmelser

om gallring. Den nya arkivlagen innebär ingen förändring av kompetensfördelningen mellan datainspektionen och

arkivmyndigheterna.

Det innebär bl.a. att datainspektionen även framdeles skall ha möjlighet att i vissa fall meddela beslut om gallring för person-

registren.

Utredningen anser att den nuvarande kompetensfördelningen bör behållas också i det nya tillsynssystem som utredningen tidigare har föreslagit (se SOU 1990:61). Enligt utredningens förslag i fråga om gallring bör datainspektionen svara för gallringsbeslut avseende personregister där integritetsintressena väger särskilt tungt, dvs. de register som skall anmälas till datainspektionen. För återstående register, dvs. sådana som inte innehåller någon från särskilt känslig in-

integritetssynpunkt

formation, kan däremot gallringsfrågan med fördel regleras av riksarkivet eller kommunerna. Datainspektionen bör dock även beträffande dessa sistnämnda register ha en möjlighet att i det enskilda fallet meddela gallringsvillkor, om det skulle vara nödvändigt med hänsyn till risken för otillbörligt integritetsintrång.

Datainspektionen och riksarkivet bör innan de avgör frågor om bevarande och gallring också framgent samråda med varandra. Utredningen har inte funnit någon anledning att göra ändring i den informella ordning som nu gäller för samråd. Den närmare precisering av begreppet otillbörligt intrång som utredningen avser att behandla i en kommande etapp kan komma att få betydelse också för bedömningen av de motstående intressen som kan vara aktuella vid avgörande av vissa gallringsfrågor.

Samordning med annan integritetsskyddslagstiftning

I avsnitt 3 behandlar utredningen frågan om datalagen bör samordnas med annan på

lagstiftning integritetsskyddets

område, särskilt sådan som reglerar områden där datorteknik används och personregistrering sker.

Utredningen redovisar de integritetsskyddande bestämmelser som för närvarande finns enligt svensk rätt. Hit hör bl.a. vissa grundlagsbestämmelser, bestämmelser om TV-övervakning samt en rad regler i rättegångsbalken och brottsbalken. Sekretesslagens regler, liksom och inkassolagen,

kreditupplysningslagen

hör också hit.

Enligt utredningen uppvisar skyddet för den enskildes integritet en i viss mån splittrad bild. Någon samlad

reglering

till skydd för personliga förhållanden av icke-kroppsligt slag finns inte. När det gäller det speciella område som omfattas av datalagen och lagen om ADB vid taxeringsrevision, nämligen integritetsskydd vid personregistrering med hjälp av ADB, finns beröringspunkter framför allt i lagen om övervakningskameror m.m., sekretesslagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.

Även om den nuvarande ordningen i viss mån kan

sägas

innebära en dubbel vid tillämpningen av de bestäm-

prövning

melser som nu har nämnts, synes det inte föreligga några nämnvärda gränsdragnings- eller Inte

tillämpningssvärigheter.

heller finns det enligt utredningens mening av andra skäl

några

behov av en särskild samordning av de skilda bestämmelserna på området. Utredningen har därför stannat för att inte föreslå någon ändring av integritetsskyddet på de berörda områdena.

Utredningens fortsatta arbete

Utredningen kommer som nämnts att i en avslutande etapp

utarbeta förslag till datalag. Utgångspunkter för det

en ny

arbetet, som kommer att ske under parlamentarisk medverkan,

kommer att vara de förslag som lagts fram i det tidigare betänkandet och i föreliggande betänkande.

1¶Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv (Dir. 1989:26) innebär ett uppdrag att göra en såväl saklig som lagteknisk översyn av datalagen

(1973:289, omtryckt 1982:446).

Arbetet, som inleddes i november 1989, har valt

utredningen

att utföra i etapper.

I den inledande etappen, som i september 1990 redovisades i delbetänkandet - i en

(SOU 1990:61) Skärpt tillsyn huvuddrag

reformerad datalag, diskuterade utredningen vissa principer för en ny datalag. Tyngdpunkten i det arbetet låg på en undersökning av om det nuvarande systemet med tillstândsprövning och licens kunde ersättas med en ordning med ökad tillsyn för att på det sättet effektivisera integritetsskyddet. Vissa av datalagens grundbegrepp togs också upp till övervägande i det

sammanhanget, nämligen otillbörligt intrång i personlig integritet, automatisk databehandling och personregister.

I en andra etapp, som redovisas i förevarande betänkande,

behandlar utredningen skilda frågor som rör ADB-registrering

av personuppgifter inom vissa områden. Det gäller person-

registrering inom området för forskning och statistik, inom massmedieområdet och personregistrering i anställningsför-

hållande. Vidare diskuterar utredningen frågan om samordning

med annan och gallringsfrágor.

integritetsskyddslagstiftning

Utredningen redovisar också EG-kommissionens till

förslag

direktiv angående för enskilda vid av person-

skydd behandling uppgifter.

Utredningens direktiv i nu beskrivna delar redovisas i anslutning till de olika frågorna. Direktiven i deras helhet finns intagna i SOU 1990:61.

När det inom massmedieområdet har

gäller ADB-registrering

utredningen gjort studiebesök vid Dagens Nyheter och Expres-

sen i Stockholm och Dagbladet i Malmö samt vid

Sydsvenska

Sveriges Radio och Television i Stockholm (avsnitt 5).

Även i förevarande etapp har utredningens arbete skett i nära samarbete med olika företrädare för datainspektionen, särskilt har detta gällt frågan om i

personregistrering anställnings-

förhållande (avsnitt 6). Utredningen har emellertid inte kunnat

avvakta resultatet av det särskilda projekt för en översyn av personregistrering inom arbetslivsomrádet (Projekt Arbetslivet) som inletts av datainspektionen och som beräknas vara avslutat under hösten 1991 (se avsnitt 6.5.2). Inte heller har utredningen kunnat beakta de två lagrádsremisser som har beslutats

nyligen

på resp. socialförsäkringsomrádet och som

arbetsmiljöområdet

bl.a. kan aktualisera olika inom arbetslivs-

integritetsfrågor

området.

Vid behandlingen av gallringsfrågorna (avsnitt 7) har utred-

ningen särskilt biträtts av arkivrådet Claes Gränström. Professorn Claes-Göran Westrin, institutionen för socialmedicin vid

universitet, har biträtt vid redovisningen av forsknings-

Uppsala

och statistikfrágorna (avsnitt 4).

I den tredje och avslutande etappen, då utredningen kommer

att ske under parlamentarisk medverkan, skall utformningen av

en ny datalag behandlas.

2¶EG-kommissionens till

förslag

direktiv för en-

angående skydd

skilda vid av

behandling personuppgifter

2.1¶Bakgrund

EG-kommissionen antog i september 1990 förslag till direktiv

(Proposal for a Council Directive, SYN 287) angående skydd

för enskilda vid behandling av personuppgifter. Förslaget är för närvarande föremål för i EGs ministerråd. -

övervägande

Direktiv som beslutas av behöriga EG-organ är bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men överlänmar åt medlemsländerna att välja form och metod för detta.

Bakgrunden till förslaget är att man inom EG-kommissionen ansett att en hög nivå för mot i

skydd integritetskränkning

samband med framför allt automatisk eller elektronisk behandling av är nödvändig för att säkerställa det

personuppgifter

önskade fria flödet av information mellan medlemsländerna. l den rapport som utarbetats som underlag till förslagen noteras att endast sju medlemsländer för närvarande har särskilda

dataskyddslagar (Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland,

Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien) och att av dessa ett land ännu inte har anslutit sig till Europa-

(Nederländerna)

rådskonventionen i ämnet. (Utöver de nämnda har Spanien visserligen ratiñcerat konventionen men saknar i gengäld en inhemsk dataskyddslag). Övriga medlemsländer (Belgien, Grekland, Italien och Portugal) har således varken anslutit sig till eller infört inhemska regler. Vidare

Europarådskonventionen

noteras i rapporten att de lagar som finns inom EG på området uppvisar stora skillnader: Vissa lagar täcker in manuella register och juridiska personer i integritetsskyddet. Förfarandena för tillstånd 0.d vid inrättande av register är olika, liksom skyldig-

heten att informera, handläggningen av känsliga personuppgifter

och regler för överföring av uppgifter länderna emellan.

Behovet att utarbeta enhetliga principer som underlag för en uniform lagreglering med en hög skyddsnivå har därför ansetts

mycket stort. Förslaget innebär att en två-årig handlingsplan antas för att genomföra de nödvändiga ändringarna för att tillgodose det önskade skyddet och förstärkningen av den

enskildes rättigheter vid behandling av personuppgifter. I det följande skall huvuddragen av de föreslagna principerna

i direktiven för och de enskilda artiklarna

integritetsskyddet

redovisas. Avslutningsvis lämnas vissa synpunkter på vad direktiven kan få för konsekvenser för den svenska

dataskydds-

lagstiftningen, om de görs tillämpliga här i landet.

2.2¶Direktivens innehåll

I de två inledande artiklarna anges ändamålet med direktiven (att medlemsstaterna skall säkerställa, i överensstämmelse med direktiven, integritetsskyddet för den enskilde vid

behandlingen

av personuppgifter i och att de inte får

dataregister begränsa

eller förhindra det fria flödet av personuppgifter mellan staterna med hänvisning till den enskildes sådant det

integritetsskydd

framgår av direktiven) och vissa definitioner

(personuppgift,

avidentifiering, personregister, behandling, registeransvarig, tillsynsmyndighet samt offentlig och sektor). Med

privat

personuppgifter avses även manuella register.

Bestämmelserna i direktiven skall gälla inom både den enskilda och allmänna sektorn. Enskilda register för privat och personligt bruk omfattas inte, liksom inte heller medlemsregister för ideella föreningar (art. 3).

För register inom den allmänna sektorn uppställs ett laglig-

hetskrav som bl.a. innebär att personregister enligt huvudregeln

får inrättas endast om det är nödvändigt för att utföra den

registeransvariga myndighetens uppgifter. I fyra fall får

personregister dock användas för ett annat ändamål än det för vilket det inrättats, nämligen (1) med den enskildes

samtycke,

(2) om användningen har stöd i lag som står i överensstämmelse med om - efter en av berörda intressen -

direktiven, (3) vägning

det står klart att den registrerades intressen inte

legitima

utesluter en ändring av ändamålet och (4) i händelse av ett

överhängande hot mot allmän säkerhet eller fara för en allvarlig

kränkning av annans rätt (art. 5).

Information ur ett inom den allmänna sektorn

personregister

får lämnas ut endast i två fall, olika beroende på om mottagaren finns i den allmänna eller privata sektorn. I det förra fallet måste informationen vara nödvändig för utförandet av de uppgifter som den utlämnande eller mottagande myndigheten har. I det senare fallet måste en Vägning göras av intressena för att fastställa huruvida den som begär informationen har ett intresse därav och huruvida den registrerades intresse

legitimt

inte skall ta över. Inom denna ram får inhemsk lag ange de

närmare gränserna (art. 6).

I att säkerställa att den registrerades intressen inte skadas

syfte

därutöver i art. 6 att, när information lämnas till den anges sektorn, underrättelse härom skall lämnas till den

privata registrerade eller medgivande ha inhämtats av en tillsyns-

Det föreskrivs också att innan ett register inrättas

myndighet.

anmälan skall göras till en sådan myndighet om personuppgifter kan komma att lämnas ut till annan, detta för att möjliggöra för den enskilde. skall föra en

insyn Tillsynsmyndigheten

särskild förteckning över sådana register (art. 7).

För inom den privata sektorn skall samtycke

personregister

den lagliga grunden för inrättande av ett register, om inte

utgöra

kan i ett avtalsrättsligt eller kvasi-

registreringen grundas

förhållande mellan den och den

avtalsrättsligt registeransvarige

och är nödvändig för att fullfölja

registrerade registreringen

avtalet för behandling av order och fakturor). Ett register

(t.ex.

kan också vara lagligt om det innehåller uppgifter som

grundat,

kommer från källor som är allmänt (t.ex. telefon-

tillgängliga

såvida endast är att använda det för korre-

kataloger), syftet

kan ett register vara lagligt, om det grundas spondens. Slutligen

på en vägning av intressen som ger vid handen att den registerhar ett intresse och att den registrerade inte

ansvarige legitimt

har ett intresse som tar över (art. 8). Den har att underrätta den

registeransvarige skyldighet

om som rör honom eller henne

registrerade, personuppgifter

lämnas ut till annan, detta för att den registrerade skall kunna utöva sin rätt till tillgång till uppgiften eller att motsätta sig

vidare behandling av uppgiftenNågon underrättelseskyldighet

föreligger dock inte i de fall uppgifterna härrör från allmänt

tillgängliga källor och används för korrespondens (art. 9).

Vidare föreskrivs ett undantag från underrättelseskyldighet

som kan meddelas i lag. Om stora praktiska svårigheter,

legitima intressen hos den eller

övergripande registeransvarige

liknande intresse hos tredje man skulle hindra att underrättelse

lämnas, får en inom närmare

datatillsynsmyndighet, gränser

fastställda i lag, på den registeransvariges begäran medge

undantag från underrättelseskyldigheten. I sådant fall får

myndigheten medge villkor för undantaget och besluta om att

själv underrätta den registrerade. Med stora praktiska svårig-

heter förstås bl.a. fall där den registrerades hemadress är okänd

(art. 10).

Även inom den privata sektorn skall det finnas en skyldighet för den registeransvarige att anmäla till en

datatillsynsmyndighet

de register från vilka personuppgifter är avsedda att lämnas ut till annan (art. 11). Förslaget innehåller också närmare bestämmelser om den registrerades rättigheter. Här tas upp vad som skall konstituera informerat samtycke och den information som skall lämnas vid

insamling av uppgifter, en som många gånger kan

insamling

göras av annan än den som senare är att anse som registeransvarig. Vidare anges i en artikel en lång rad ytterligare

rättigheter (additional rights of data subjects).

Samtycke måste ges och avse en angiven

uttryckligen

uppgiftsbehandling. Ett tyst eller allmänt hållet samtycke är således inte tillräckligt. kan när som helst

Samtycket återkallas,

men återkallelsen får ingen retroaktiv verkan, dvs. den uppgiftsbehandling som redan skett blir inte (art. 12).

olaglig

Underrättelse till den enskilde skall lämnas redan vid insamling av uppgifter. En skall ske ärligt och

insamling lagligt

(fairly and lawfully), vilket förutsätter att den enskilde redan vid insamlingen skall kunna grunda sitt beslut att samtycka på ett tillfredsställande vad avser med

faktaunderlag syftet registreringen, den registeransvariges identitet och frågan

huruvida uppgiftslämnandet är frivilligt eller följer av

lag (art. 13).

I förhållande till den ges den registrerade

registeransvarige

uttryckligen rätt att motsätta sig behandlingen av de uppgifter som rör honom eller henne, om lagligt stöd för behandlingen saknas. Den registeransvarige är också mot att

skyddad

allmärma eller privata institutioner fattar beslut rörande honom eller henne i fråga om en bedömning av mänskligt handlande (assessment of human conduct) endast av en

på grund dataprofil som tagits fram med hjälp av ADB (art. 14).

Vidare finns i art. 14 bestämmelser om rätt till rättelse,

insyn,

strykning och rätt att få uppgifter innehållna. Den enskilde har

rätt till rättelse, strykning eller att få uppgifter innehållna, om

behandlingen av dem strider mot direktiven. till

Skyldigheten

rättelse föreligger, om uppgifterna är felaktiga,

ofullständiga,

oprecisa, missvisande eller föråldrade. Rätten till

strykning

förutsätter att registrering har skett i strid med direktiven.

Möjligheten att hålla uppgifterna inne (blocking) har sitt ursprung i den tyska federala bestämmelser

dataskyddslagens

om Sperrung. En behandling i strid med direktiven kan i sådant fall ge den registeransvarige rätt att fortsättningsvis lagra uppgifterna men förbjuda honom att vidare behandla eller använda dem. En sådan blockerad uppgift skall särskilt

markeras för att registeranvändare skall uppmärksammas på inskränkningen. Enligt en uttrycklig bestämmelse, art. 14 (6), har den registerade rätt att få uppgifter som används för marknadsföring

eller direktreklam strukna ur registret. Härigenom kan den enskilde enligt kommentaren till bestämmelsen mot

skydda sig

oönskade direktreklamförsändelser.

I den enskildes rättigheter ingår också en möjlighet

uttrycklig

att få rättelse till stånd på rättslig väg, dvs. efter domstolsprövning, om någon av rättigheterna i art. 14 har trätts för när.

i personregister i den allmänna sektorn får begränsas,

Insyn

dock endast av skäl som är nödvändiga för att säkerställa väsentliga värden i ett demokratiskt samhälle. Härvid anges i en uttömmande uppräkning som skäl bl.a. nationell säkerhet, försvar, lagföring i brottmål och allmän säkerhet (art. 15).

Datatillsynsmyndigheten skall emellertid ha möjlighet att på

begäran av en registrerad utföra nödvändig kontroll av ett sådant register.

Bestämmelser finns också om datakvalitet. Med datakvalitet förstås såväl de särskilda principer som skall gälla vid

hantering

av personuppgifter som särreglering för vissa uppgifter och

bestämmelser om datasäkerhet.

De principer som medlemsstaterna enligt direktiven skall ta in i sin inhemska lagstiftning och som det skall åligga de

register-

ansvariga att leva upp till är enligt art. 16 att personuppgifter skall a) insamlas och handhas ärligt och lagligt and law-

(fairly fully);

b) lagras för specifika, uttryckliga och lagliga ändamål och

användas på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål; c) vara lämpliga, relevanta och inte överflödiga i förhållande till de ändamål för vilka de lagras; d) vara korrekta och, om nödvändigt, aktuella. Felaktiga eller ofullständiga uppgifter skall eller rättas;

strykas

e) bevaras i en form som inte gör det möjligt att identifiera den

registrerade under längre tid än som är nödvändigt för de

ändamål för vilka uppgifterna lagras. (I fråga om t.ex.

statistiska ändamål kan få bevaras längre, under

uppgifter

att sambandet mellan namn och uppgift upphör. Jfr

förutsättning

i avsnitt 4.5.10).

kryptering

I fråga om kravet på lagring för ett specifikt ändamål (b) sägs i kommentaren bl.a. att ändamålet måste vara specifikt på det sättet, att det avsedda syftet måste definieras och specificeras i så snäva termer som möjligt. En allmänt hållen eller vag definition eller beskrivning av ändamålet med ett register

att ett register avser affársändamål) är inte i (exempelvis överensstämmelse med principen om ändamålsspecificering.

Ändamålet måste vidare specificeras innan lagring verkställs. I de fall uppgifter hämtas från den registrerade skall ändamålet vara specificerat vid tiden för inhämtandet.

Som känsliga uppgifter anses uppgift om ras (inkl. uppgift om hudfárg), politisk religiös tro eller filosofisk över-

uppfattning,

(inkl. det faktum att tr0 eller övertygelse saknas),

tygelse

facklig tillhörighet, hälsotillstånd och sexualliv. Enligt huvud-

regeln råder förbud mot automatisk databehandling av känsliga Undantag medges endast om uttryckligt och frivilligt uppgifter. föreligger skriftligen eller om det är påkallat av

samtycke

väsentligt allmänt intresse. I det senare fallet förutsätts det dock finnas en särskild inhemsk lag (enligt kommentaren förutsätts law här vara formal statute) som anger vilka uppgifter som får behandlas med ADB, vem som får ha tillgång till uppgifterna och övriga säkerhetsåtgärder till mot missbruk eller

skydd

obehörig Uppgifter om fällande domar får förekomma

insyn.

enbart i register inom den allmänna sektorn (art. 17).

Ideella föreningar får dock för sin verksamhet ADB-registrera

om politisk uppfattning,religiös eller filosofisk över-

uppgifter

och fackföreningstillhörighet (art. 3 jfrd med art. 17).

tygelse

avseende känsliga uppgifter gäller, som

Begränsningarna

enbart hantering med ADB. Manuella register faller

framgått,

således utanför de särskilda strängare kraven som nu har nämnts.

En är att vidta de organisatoriska och

registeransvarig skyldig

tekniska åtgärder som är nödvändiga för att skydda registerupp-

mot obehörig tillgång till dem eller förhindra att de går

gifterna

förlorade på av När det gäller tillgång till

grund olyckshändelse.

ett register för annan än den registeransvarige genom on-line överföring föreskrivs att såväl maskinvara som program skall vara utformade så, att användarens tillgång till registret kan hållas inom den ram som sätts upp av den registeransvarige. Kraven på datasäkerhet gäller dem som faktiskt eller rättsligt har kontroll över de operationer som berör ett personregister

(art. 18).

Allmänna undantag från reglerna får tas in i inhemsk lag vad avser press och audiovisuella media i att tillgodose

syfte yttrandefrihetsintressen (art. 19).

Vidare uppmanas medlemsstaterna att uppmuntra utvecklandet av branschvisa handlingsregler eller etiska normer för att under-

lätta tillämpningen av de föreslagna reglerna (art. 20).

Direktiven innehåller också bestämmelser om den registrerades rätt till skadestånd (art. 21) och en föreskrift om att medlemsstaterna också måste ha verkningsfulla sanktionsbestämmelser för att förhindra överträdelser. Vid utformningen av dessa skall särskilt beaktas att överträdelse av dataskydds-

principerna utgör en kränkning av en grundläggande rättighet

(art. 23).

Överföring av personuppgifter till ett icke-medlemsland är tillåten enbart om det landet har en tillfredsställande

skyddsnivå

(art. 24).

Avsteg från kravet på tillfredsställande vid export

skyddsnivå

av får göras i ett enskilt fall, om den registeransvarige

uppgifter

kan garantera skyddet och varken övriga medlemsländer eller EG-kommissionen inom viss tid har anmält någon erinran häremot, sedan de underrättats av medlemsstaten om det tilltänkta avsteget.

När det gäller tillsynsmyndigheter på dataskyddsområdet skall

dessa dels vara oberoende, dels ha behörighet att undersöka och

ingripa i en tillräcklig omfattning (art. 26).

Direktiven förutsätter också inrättandet av en särskild råd-

givande arbetsgrupp för skydd av personuppgifter under

kommissionens ordförandeskap som skall bestå av företrädare för medlemsländernas tillsynsmyndigheter (art. 27) och dessutom upprättandet av en rådgivande kommitté som skall bistå kommissionen i dess arbete att övervaka genomförandet av den gemensamma skyddsnivån. Reglerna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1993 (art. 30 - 31).

2.3 för svensk del

Betydelsen

För närvarande är direktiven, som nämnts, föremål för övervägande i EGs ministerråd. Det kan därvid naturligtvis inte uteslutas att den slutliga utformningen blir en annan än vad kommissionen föreslagit eller att direktiven inte ens antas.

Likväl kan det finnas skäl att från svensk sida redan nu beakta de utgångspunkter som direktiven ger för vad avser

uttryck

integritetsskyddet vid behandlingen av personuppgifter. Om

Sverige framgent kommer att behöva harmoniera sina bestämmelser på området med dem som gäller inom EG, är det i allt

fall troligt att de grundläggande principerna i direktiven blir vägledande. (Jfr utrikesutskottets betänkande, 1990/9l:UU8,

s. 36). I det följande skall därför pekas på de huvudpunkter i direk-

tiven, där de nuvarande svenska bestämmelserna i datalagen och

angränsande författningar kan behöva ändras. Vid jämförelsen

beaktas också de huvuddrag i en reformerad datalag som utredningen redan redovisat i det första betänkandet (SOU

1990:61).

I om förhållandet mellan

Frågan Europarådskonventionen (se

avsnitt 7.1 i SOU 1990:61) och EG-direktiven är inte

närmare behandlad. Saken får särskilt när det

betydelse

gäller överföring av data mellan två länder som båda är

bundna av konventionen, men där enbart den ena staten

innefattas i EGs reglering.

I EG-direktiven omfattar förutom ADB även manuell

(art. 2) personregistrering, vilket nuvarande och föreslagna be-

stämmelser i Sverige inte gör.

I Ideella är helt

föreningars medlemsregister undantagna (art

3), medan de ingår i den svenska regleringen.

I Den svenska

handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordning och sekretesslag samt personregistreringen hos

svenska är på vissa punkter svår att förena med

myndigheter

direktivens krav vad avser personregistrering inom den

offentliga sektorn. Det gäller bl.a. det stränga kravet på

och begränsningar i till

ändamålsanknytning möjligheten

utlämnande av uppgifter till tredje man (art. 5 - 6).

I Direktiven föreskriver, för såväl den som privata

offentliga

sektorn, en omfattande i förhållande

underrättelseskyldighet

till den registrerade och en anmälningsskyldighet till datatill-

(art. 6 - 11) som inte bara avviker från

synsmyndigheten

nuvarande svenska bestämmelser utan också från det förslag

till tillsynssystem som utredningen lämnat. (Direktiven

förefaller att på denna punkt innebära en omfattande

byråkra-

tisering för såväl myndigheter som företag.)

Direktivens krav på formen för den enskildes samtycke (art. 12) är strängare än nuvarande svensk praxis (jfr avsnitt 4.2

och 4.5.5).

Direktivens rätt för den enskilde till domstolsprövning (art. 14) kan kräva en ändring av den nuvarande ordningen där

beslut till - I

datainspektionens överklagas regeringen. betänkandet (avsnitt 8.9 i SOU 1990:61) har utredningen förutskickat att frågan om fullföljd mot inspektionens beslut

skall behandlas i en kommande etapp av utredningsarbetet.

Den enskildes rätt att enligt direktiven få uppgifter strukna som används för marknadsföring eller direktreklam (art. 14)

saknar motsvarighet i svensk rätt (jfr 27 § datalagen).

i direktiven om förbud mot lagring av uppgifter

Principen

för längre tid än ändamålet kräver (art. 16) aktualiserar

frågor om utformningen av bestämmelser om gallring m.m.

(se avsnitt 7).

Definitionen av känsliga uppgifter (art. 17) motsvarar inte

den svenska avgränsningen (se 4 § datalagen). Vidare

förutsätts i direktiven regleringen i olika avseenden av känsliga uppgifter ske genom formal statute. Detta torde innebära att lagform måste väljas och att fler registerlagar således blir nödvändiga.

Kravet i direktiven på att dataskyddsmyndigheten skall vara oberoende reser frågan om datainspektionens roll som för-

under regeringen (jfr 11 kap. 6 och 7 §§

valtningsmyndighet

regeringsformen och avsnitt 8.8.1 i SOU 1990:61. De

svenska självständighet i en-

förvaltningsmyndigheternas

skilda torde kravet i direktiven,

tillämpningsfall uppfylla

medan en Överklagandemöjlighet till regeringen kan sägas

verka i motsatt riktning).

3 med annan

Samordning integritetsskyddslagstiftning

3.1¶Direktiven

I direktiven anförs att det finns skäl att ta upp frågan om

datalagen bör samordnas med annan lagstiftning på integritets-

skyddets område, särskilt sådan som reglerar områden där datorteknik används och personregistrering sker. Ett exempel på

ett sådant område, som nämns i direktiven, är lagstiftningen om

TV-övervakning.

3.2¶Gällande rätt

3.2.1 m.m.

Regeringsformen

Skyddet för den personliga integriteten finns i svensk rätt intagen i olika bestämmelser av skild konstitutionell valör. Det

återfinns i (RF)

grundläggande skyddet regeringsformens

bestämmelser, som reglerar skyddet för vissa medborgerliga fri-

och rättigheter. Skyddet för den personliga integriteten utgör en

del av de fri- och rättigheter som är avsedda att bl.a.

skydda

opinionsfriheterna. Som ett led i för de medborgerliga

skyddet

fri- och rättigheterna finns i 1 kap. 2 § RF en bestämmelse om att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och

familje-

liv. Vidare finns reglerna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter. Förutom med stöd av den egna rättstraditionen, bl.a.

16 § i 1809 års regeringsform, har fri- och rättighetskatalogen

i 2 kap. RF utformats mot bakgrund av två internationella instrument som Sverige förbundit sig att följa: Förenta nation-

ernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av år

1948 och Europarådskonventionen från år 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Sedan år 1988 har katalogen i 2 kap. RF utvidgats till att också omfatta för medborgarna mot att deras personliga

skydd

integritet kränks genom att uppgifter om dem registreras med hjälp av automatisk databehandling (2 kap. 3 § andra stycket).

De konstitutionella begränsningarna riktar sig såväl till de rättstillämpande som till de normerande organen, dvs. närmast

riksdagen och regeringen.

Den allmänna grundlagsbestämmelse som tar sikte på person-

ligt integritetsskydd, utöver skyddet mot kroppslig integritet, är

2 kap. 6 §. Enligt denna bestämmelse är den enskilde skyddad gentemot det allmänna mot husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

I likhet med en del andra fri- och rättigheter i 2 kap. RF kan emellertid också denna bestämmelse begränsas genom lag.

Enligt 2 kap. 12 § får begränsningen göras endast för att

tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den eller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen som

är en av grundvalar. Begränsning får inte göras

folkstyrelsens

enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan

åskådning (12 § andra stycket). Bland de lagar som utgör undantag från skyddet för personlig

integritet i förevarande fall kan nämnas bestämmelserna i 27

kap. rättegångsbalken om beslag av brev, telegram eller annan

försändelse i post- eller televerkets vård och om hemlig

liksom i lagen (1952:98) med särskilda bestäm-

teleavlyssning,

melser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1989:530) om åtgärder för att våldsdåd med internationell

förebygga

bakgrund (terroristlag). Andra exempel på undantag från för personlig integritet är föreskrifterna i 28 kap.

skyddet

rättegångsbalken om husrannsakan och rätten att bl.a. undersöka

påträffade post- och telegrafförsändelser. Intrång av samma slag

som husrannsakan kan även förekomma vid administrativa

tvångsförfaranden enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen samt enligt utsökningsbalken vid

exekutiva förfaranden.

Medan grundlagsbestämmelserna reglerar integritetsskyddet

mellan det allmänna och den enskilde, är mellan

skyddet

enskilda reglerat enbart i vanlig lag. Sådana bestämmelser riktar sig naturligtvis också till företrädare för det allmänna till den

del integritetskränkande åtgärder vidtas ett eller

på obehörigt

olovligt sätt. Exempel på bestämmelser i

integritetsskyddande

vanlig lag är, förutom datalagen, vissa bestämmelser i brotts-

balken samt (1973:1173),

kreditupplysningslagen inkassolagen

(1974:182) och sekretesslagen (1980:100). Som framhålls i

direktiven hör också av hit. En

regleringen TV-övervakning

författning som ligger datalagen nära är om lagen (1987:1231) automatisk databehandling vid taxeringsrevision. I följande

avsnitt skall kortfattat bestämmelserna i de nu nämnda författningarna beskrivas, särskilt med hänsyn till huruvida anknytning finns till datorteknik och personregistrering. Den lagstiftning som i övrigt mera allmänt kan vara av

sägas

integritetsskyddande slag berörs dock inte. Hit hör framför allt den upphovsrättsliga och bestämmelser till

lagstiftningen skydd

för namn 0.d. (bl.a. firmalagen, 1974:156, och lagen, 1978:800, om namn och bild i reklam).

3.2.2¶Brottsbalken

År 1986 genomfördes vissa lagändringar i brottsbalken i

syfte

att förstärka det straffrättsliga skyddet mot straffvärda förfaranden som har anknytning till användningen av automatisk informationsbehandling, särskilt datorer (SFS 1986:123, prop.

1985/86:65, JuUl7, rskr. 121). Bl.a. fördes i bedrägeri-

stadgandet i brottsbalken (9 kap. som

l §) in en ny bestämmelse

straffbelägger att någon bereder sig vinning genom att olovligen

påverka resultatet av en automatisk informationsbehandling eller en liknande automatisk så att det innebär skada för

process,

någon annan. Vidare ändrades straffstadgandena om olovligt brukande (10 kap. 7 § brottsbalken) och dataintrång (21 § datalagen) i syfte att möjliggöra ett effektivare ingripande mot

förfarande som brukar betecknas som tidsstöld wire-

resp.

tapping (olovlig avtappning av data som under befordran).

De bestämmelser i brottsbalken som tar sikte på att

skydda

den personliga integriteten i annat hänseende än när det gäller

att skydda mot en rent kroppslig kränkning är närmast reglerna

om hemfridsbrott (4 kap. 6 §), brytande av post- eller telehem-

lighet (4 kap. 8 §), intrång i förvar (4 kap. 9 §) och olovlig

avlyssning, dvs. s.k. buggning (4 kap. 9 a §). I vidare mening

hör även bestämmelserna om i 5 kap. hit.

ärekränkning

3.2.3¶Lagen om övervakningskameror m.m.

År 1990 ersattes 1977 års lag (1977:20) om TV-övervakning av om övervakningskameror m.m. Syftet med en ny lag (1990:484)

den nya lagen främst att anpassa den rättsliga regleringen av

var

användningen av övervakningsutrustning till

optisk-elektronisk

den tekniska utvecklingen och att hålla ett tillfredsställande

skydd mot i samband med användningen

integritetskränkningar

av sådan utrustning (se prop. 1989/90: 1 19; JuU34, rskr. 320).

Med övervakningskameror förstås enligt lagen TV-kameror,

andra instrument och därmed jämförbara

optisk-elektroniska

utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning (1 §). Med termen

avses enligt förarbetena alla registreringar som kan ske

optisk med instrument inom det elektromagnetiska våglängdsspektret för strålning. Under beteckningen optisk faller därmed

optisk

den insamling av information som kan ske på såväl optiskelektronisk som fotokemisk väg. Med uttrycket elektronisk

förstås att förmedlingen av bilderna, visningen av bilderna på

en till instrumentet anknuten monitor eller lagringen av de upptagna bilderna sker genom elektronisk påverkan. Däremot saknar det betydelse om andra funktioner hos instrumentet styrs

elektronisk väg. Detta innebär exempelvis att s.k. fiber-

på

kikare liksom stillbilds- och filmkameror är att anse som

optiska instrument, om bildupptagningen direkt

optisk-elektroniska

förmedlas vidare till en elektronisk bildskärm eller lagras på videoband, i datorminne eller på något annat elektroniskt medium (se prop. s. 39).

skall en övervakningskamera användas med

Enligt lagen tillbörlig hänsyn till enskildas integritet och upplysning om

kameran skall lämnas genom eller på något

tydlig skyltning

annat verksamt sätt (2-3 §§).

Tillstånd att använda en övervakningskamera krävs enligt huvudregeln för att en sådan kamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot den plats dit allmänheten har tillträde.

medges bl.a. för övervakningskameror som är Undantag

uppsatta på fordon av trafiksäkerhets- eller arbetsmiljöskäl och för vissa kameror som används av polisen (4 §).

Tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Tillstånd skall under denna förutsättning meddelas, om den information som kan förmedlas, och om tillståndet är avsett att förenas med en rätt att behandla eller bevara bilder, denna rätt

kan antas vara av ringa för enskildas personliga

betydelse

integritet med till den utrustning som skall användas, det

hänsyn

område som skall bevakas och övriga omständigheter. I andra

fall, dvs. när integritetsriskerna är mera framträdande, skall

tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset att värna enskildas personliga

integritet (5 §).

I förarbetena ges vissa exempel på hur bestämmelsen skall tolkas, varav bl.a. framgår att affärslokaler inom detaljhandeln liksom bank- och postlokaler i allmänhet hör till den kategori som regelmässigt bör ges tillstånd under förutsättning att

utrustningen endast medger en allmän övervakning och inte

tillåter närbilder eller annan mera närgången granskning. Detsamma gäller områden i anslutning till allmänna kommuni-

kationsmedel, t.ex. väntsalar, biljetthallar och perronger.

Däremot anses integritetsriskerna vara större när det gäller områden som används för allmän trafik, liksom lokaler och områden som används av allmänheten för att utöva någon av de

grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen (se 2

kap. l §) eller där allmänheten uppehåller sig för rekreation eller nöjen. Till de senare platserna uppges höra andra utrymmen än entréer och foajéer i exempelvis muséer, restauranger

och hotell. Även sjukhusentréer, socialkontor, försäkringskassor

och domstolslokaler nämns som exempel på platser där

integritetsintressen kan göra sig särskilt gällande (prop. s. 47 f).

I de fall där riskerna för integritetsintrång är mera framträdande krävs för tillstånd, som tidigare har nämnts, att intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet är så starkt att det skall ha

företräde framför integritetsintresset.

Tillstånd lämnas av länsstyrelsen som också har vissa

tillsynsuppgifter (7-13 §§).

I de fall bedöms som ringa och i sådana

integritetsriskerna

andra fall där övervakningskameran är avsedd att användas för

att brott, förhindra olyckor eller tillgodose något

förebygga

annat därmed jämförligt ändamål, får ett tillstånd förenas med rätt att med teknisk anordning behandla eller bevara

någon

bilder, kameran, om sökanden av särskilda skäl

som tas upp av har behov av detta (6 §). Härmed avses exempelvis att en bank eller annan som har tillstånd att

någon penninginrättning

använda en övervakningskamera kan vara beroende av att få bevara bilder från av inträffade rån o.d. för att

upptagningar

övervakningen inte skall förlora sitt Likaså kan enligt för-

syfte.

arbetena (prop. s. 49) en naturlig anknytning mellan övervakning och bevaring av bilder föreligga när ändamålet med

övervakningen är att förhindra olyckor. Det kan nämligen vara så att det först genom en granskning av dokumentationen av en

inträffad olycka kan var möjligt att begränsa verkningarna av

den eller få underlag för insatser för att förhindra framtida olyckor påpekas det. får vid sin

Länsstyrelsen tillståndsgivning

meddela villkor avseende bl.a. behandling och bevaring av bilder samt andra förhållanden av för att

betydelse skydda

enskildas personliga integritet. I förarbetena påpekas i detta sammanhang (prop. s. 53) att villkor som riktar sig till

myndig-

heter inte får gå utöver vad dessa har att iaktta

enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen i fråga om offentlig-

hetsprincipen.

I fråga om förhållandet mellan datalagen och föreskrifterna

om övervakningskameror påpekas att tillstånd enligt datalagen

att få inrätta och föra ett register kan krävas, om ett bildregister

som uppkommer vid användningen av en övervakningskamera samtidigt är att anse som ett personregister (prop. s. 45).

I lagen regleras också frågor om sekretess, straff, överklagande m.fl. liknande frågor (14-19 §§).

3.2.4¶Sekretesslagen

Sekretesslagens (1980: 100) bestämmelser tar i stor utsträckning

sikte på skydd för enskilds integritet. Det gäller närmast 7-9

kap. som avser sekretesskyddsbestämmelser med hänsyn till

enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. I dessa kapitel

anges i vilken utsträckning allmänna handlingar, dvs. handlingar

som förvaras hos en och är att anse som inkomna till

myndighet

eller upprättade hos en myndighet, skall hållas hemliga.

Sekretesslagens bestämmelser skall ses i ljuset av den offent-

lighetsprincip för allmänna handlingar, inklusive ADB-upptagningar, som sedan

länge gäller enligt tryckfrihetsförord-

ningen. Bestämmelserna härom har varit föremål för översyn vid flera tillfällen under senare år. Senast har

frågan tagits upp

i en proposition (prop. l990/91:60) om offentlighet, integritet

och ADB som överlämnats till under hösten 1990.

riksdagen

I propositionen föreslås vissa ändringar i

tryckfrihets-

förordningen. En ändring innebär att det inte längre skall vara

möjligt för en enskild att med stöd av offentlighetsprincipen

ställa datorprogram och datorkapacitet till en myndighets förfogande och begär bearbetningar med hjälp av dessa. Den s.k. biblioteksregeln i tryckfrihetsförordningen så

förtydligas,

att det klart framgår att den omfattar även databaser som en

har till genom avtal med enskild. Vidare

myndighet tillgång

föreslås ett par ändringar i sekretesslagen som innebär precise-

ringar av det krav som gäller

på god offentlighetsstruktur

myndigheternas ADB-verksamhet. Vissa föreslås

ändringar

också i datalagen för att markera att ur

tydligare uppgifter

myndigheters personregister inte får säljas, om det inte finns

särskilt stöd för det, och i och för att

sekretesslagen datalagen

underlätta allmänhetens möjligheter att få information om när en

myndighet får sälja uppgifter ur personregister. Slutligen

föreslås att beslut att vägra länma utdrag ur

myndigheters

personregister enligt 10 § datalagen skall överklagas på samma

sätt som beslut att vägra utlämnande

enligt offentlighetsprin-

cipen.

När det gäller den närmare redovisningen av sekretesslags-

bestämmelserna och förhållandet till ADB hänvisas till propositionen och till data- och slut-

offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1988:64) Offentlighetsprincipens tillämpning

på upptagning för automatisk databehandling.

3.2.5¶Kreditupplysningslagen och inkassolagen

Enligt kreditupplysningslagen (1973:1173) får kreditupplys-

ningsverksamhet som regel inte bedrivas annat än efter tillstånd

av datainspektionen. Med avses uppgift,

kreditupplysning

omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av

annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt

hänseende.

Verksamheten får inte bedrivas så att den leder till otillbörligt

intrång i personlig integritet genom innehållet i de

upplysningar

som förmedlas eller på annat sätt eller till att oriktiga eller missvisande lagras eller lämnas ut.

uppgifter

Restriktioner gäller vidare för och lagring av vissa

insamling

uppgifter (politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg,

brottsmisstanke, tvångsvård, sjukdom, hälsotillstånd m.fl.).

Begränsningar finns också när det gäller om

upplysningar

annan enskild person än den som är näringsidkare eller annars

har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift

om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens

ekonomiska ställning.

Vidare finns bestämmelser om

underrättelseskyldighet,

rättelse, tystnadsplikt och förbud mot överlåtelse av register

som används i kreditupplysningsverksamhet, liksom om tillsyn,

straff och skadestånd m.m.

Inkassolagen (1974:182) gäller indrivning av egen eller

annans fordran genom krav eller annan (inkasso-

inkassoåtgärd

verksamhet). Lagen innehåller krav på tillstånd från datainspektionen för att få bedriva sådan inkassoverksamhet som

avser indrivning av fordringar för annans räkning eller som har övertagits för indrivning.

fordringar

Tillstånd får meddelas endast om verksamheten kan antas bli

bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed.

Register som avser gäldenär och som används i tillståndsplik-

tig inkassoverksamhet får överlåtas eller upplåtas till annan

endast efter medgivande av datainspektionen.

Bestämmelser finns om avseende bl.a. enskilds

tystnadsplikt

personliga förhållanden liksom om tillsyn, straff och skadestånd m.m.

Såväl kreditupplysningsverksamhet som inkassoverksamhet

bedrivs oftast med hjälp av ADB, varför en prövning enligt datalagen som regel också behövs. Ett trettiotal företag har för närvarande tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet,

medan antalet inkassoforetag är knappt 400.

3.2.6¶Lagen om ADB vid taxeringsrevision

Lagen (1987: 1231) om automatisk databehandling vid taxerings-

revision, m.m. infördes år 1987 i samband med ändringar bl.a.

i dåvarande taxeringslagen (1956:623) och i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen (se prop.

1987/88:65, SkU17, rskr. 70). Lagen kom till efter påpekande från datainspektionen om behovet av regler som kompletterade datalagen vid taxerings-

revision. Syftet var att stärka integritetsskyddet och ge datainspektionen befogenheter att meddela föreskrifter riktade till

granskarna, dvs. skattemyndigheterna.

Enligt lagen gäller den vid myndighets revision avseende skatter och socialavgifter som innefattar automatisk data-

behandling av personuppgifter i personregister enligt datalagen

(1 §).

Lagen understryker att granskning av personregister inte får leda till otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet

och ger datainspektionen rätt att utöva tillsyn (2-3 §§).

Inspektionen får i fråga om granskningen, i den mån det

behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig

integritet, meddela föreskrifter i särskilda fall om bl.a.

utförande, bearbetning, utlämnande, bevarande och gallring

samt kontroll och säkerhet (4 §).

Innan beslut meddelas om en sådan taxeringsrevision som företas som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den hos vilken revisionen sker, skall datainspektionen höras, om

revisionen kan antas omfatta insamling av uppgifter i person-

register enligt datalagen (5 §). beslut överklagas hos regeringen. Även Datainspektionens

får överklaga för att ta till vara allmänna

justitiekanslern

intressen (6 §).

3.3¶Överväganden

Som framgår av redovisningen av gällande rätt uppvisar skyddet

för den enskildes integritet enligt svensk rätt en i viss mån

bild. Någon samlad reglering till skydd for personliga splittrad

förhållanden av icke-kroppsligt slag finns inte. Vid sidan av de

föreskrifterna i regeringsformen (och de grundläggande

från till förmån för allmärma intressen som

undantag skyddet

finns intagna i främst rättegångsbalken) återfinns de allmänna

framför allt i brottsbalken, där också

integritetsskyddsreglerna

regler om datorrelaterade brott finns intagna.

När det gäller det speciella område som omfattas av datalagen

och lagen om ADB vid taxeringsrevision, nämligen integritets-

vid med hjälp av ADB, finns härutöver

skydd personregistrering

i ett antal särskilda lagar såsom lagen

beröringspunkter

(1990:484) om övervakningskameror m.m., kreditupplysningslagen (1973: 1 173) och inkassolagen (1974: 182). Det gemensam-

ma för dessa lagar är att de avser att den enskilde mot

skydda

att om honom eller henne i otillbörlig omfattning

uppgifter

samlas bearbetas och sprids i olika sammanhang. I

in, lagras,

om övervakningskameror gäller det närmast bilder av den

fråga

enskilde, medan det vid kreditupplysning och inkassoverksamhet rör om dennes personliga och ekonomiska förhållan-

uppgifter

den. I stor utsträckning är den särskilt tillståndspliktiga

mycket

verksamhet som är reglerad enligt de nu nämnda lagarna också ADB-anknuten. Någon osäkerhet om att i sådant fall också

om integritetsskydd är tillämpliga torde inte datalagens regler föreligga. I om det integritetsskydd som sekretesslagen (1980: 100)

fråga

innebär tar detta mera sikte på utlämnande av uppgifter, dvs. aktualiseras först sedan personuppgifter inhämtats och lagrats.

I den mån de handlingar som regleras av tryckfrihetsförord-

ningen och sekretesslagen också är att anse som personregister i datalagens mening kan dock även i de fallen frågan om en

dubbel prövning uppstå. Enligt datalagen (11 § första stycket)

får som ingår i personregister inte lämnas ut om

personuppgift

det finns anledning anta att skall användas för

uppgiften

automatisk databehandling i strid med lagen. Motsvarande törbudsregel som i ll § första stycket datalagen finns för myndigheternas del i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Inte heller i nu nämnda fall torde några eller

gränsdragnings- tillämpnings-

svårigheter uppstå.

Nuvarande ordning har, såvitt utredningen kunnat inte

finna,

inneburit behov av någon särskild av de skilda

samordning

bestämmelserna.

Med till att utredningen enligt vad som redovisas i det

hänsyn

tidigare betänkandet (SOU 1990:61, avsnitt 8.2) inte föreslår att

några ändringar i vid av ADB-begreppet tillämpning datalagen

behöver göras och att framgent skall

personregisterbegreppet

göras mera teknikoberoende finns det inte heller skäl att tro att tillämpningssvårigheter skulle uppstå i framtiden i förhållande till de som nu har behandlats.

speciallagar Enligt datalags-

utredningens mening finns det därför inte skäl att

ytterligare

samordna lagstiftningen på vad integritetskyddsområdet gäller

områden där datorteknik används och sker.

personregistrering

Å andra sidan det inte vara att i en vidare

synes möjligt

utsträckning undvika den dubbla som nu i en del fall

prövning

kan krävas skilda bestämmelser. En i en sådan

enligt förändring

riktning skulle tvärtom kunna leda till att brister i

integritets-

skyddet skulle området. När det gäller

uppstå på kreditupplys-

nings- och inkassoverksamhet förtjänar det att framhållas att

integritetsskyddet främjas av att datainspektionen är tillsynsmyn-

dighet också på dessa områden. Inspektionens och

tillsyn

kontroll bör verksamt kunna bidra till en

enhetlig tillämpning

vid en av

prövning integritetsskyddet.

4 inom området

Personregistrering

för och statistik

forskning

4. 1 Direktiven

I direktiven framhålls att det i om särskilda sektorer där

fråga

datorteknik kan finnas att behovet

utnyttjas anledning överväga

av speciella regler i och att är ett

datalagen forskningsområdet

exempel härpå. Vidare hänvisas till utred-

forskningsetiska

ningens (U 1988:03) arbete och anförs:

Utredaren bör följa detta arbete och beakta i de ändringar datalagstiftningen som kan bli följden av den

forskningsetiska

utredningens arbete. Om det bedöms lämpligt med särskilda regler för forskningsregistren bör utredaren lämna till sådana. En

förslag

fråga av intresse i samband med detta är möjli heten att använda sig av krypterade forskningsregister och ha n c elñlen deponerad hos någon annan än den registeransvari ge i d: fall det inte går att

byg a registren på s.k. informerat samtycke eller arbeta med avidgentifierade En sådan ordning skulle få konsekvenser

uppgifter.

bl.a. för den registeransvariges 10 § skyldigheter enligt datalagen.

Liknande frågor uppkommer på statistikområdet.

Forskningsetiska utredningens arbete redovisas i avsnitt 4.4.

4.2¶Gällande rätt

Personregistrering för forskning och statistikändamål är inte

särreglerad i datalagen. I den mån inte är

registren hänförliga

till s.k. statsmaktsregister, dvs. har tillkommit efter beslut av

riksdagen eller regeringen, krävs tillstånd av för att

inspektionen

få inrätta och föra personregister för ändamål.

angivna

På av uttalanden i förarbetena har dessa register i

grundval

kommit att få en privilegierad ställning när det gäller

praxis möjligheterna att få registrera personer utan naturlig anknytning till den Enligt en fast praxis ifrågasätter

registeransvarige.

datainspektionen vid sin prövning som regel inte det behov som av ett forskningsregister. Denna uppfattning

anges för inrättande

i att forskningsområde och forskningsgrundar inspektionen metod är frågor som faller utanför inspektionens behörighet.

Däremot kräver inspektionen naturligtvis för tillstånd att det är

att inskränka intrånget i den personliga integriteten möjligt

villkor i det enskilda fallet. genom

I fall rör registreringen personuppgifter av känsligt många

där tillstånd enligt datalagen får beviljas, endast om

slag,

särskilda eller synnerliga skäl föreligger (4 §). I datainspektionens anses det förhållandet att uppgifterna skall

praxis

användas för ett vetenskapligt ändamål i sig vara tillräckligt för att kravet på särskilda eller synnerliga skäl.

uppfylla

Stöd för denna finns i uttalanden i samband med

tolkning

tillkomst år 1973. I propositionen (prop. 1973:33 s.

datalagens hänvisning till ett uttalande av offentlighets- och

122) anges med (se avsnitt 4.1 iSOU 1990:61),

sekretesslagstiftningskommittén

att från kravet på synnerliga skäl borde kunna medges

undantag för statistiska bearbetningar och vetenskapliga undersökningar,

under att enskilda personers namn inte offent-

förutsättning

I direkt härtill framhålls att även i vissa

liggörs. anslutning

andra undantag bör kunna medges, om det

sammanhang

ett starkt samhälleligt eller annat allmänt intresse att

föreligger

får ske och det finns säkra garantier för att

registreringen

inte används eller så att otillbörligt inte-

uppgifterna sprids, gritetsintrång uppkommer.

Vidare i praxis åtskillnad mellan sådana register som

görs

avses samtycke från de berörda och register

bygga på informerat

där sådant inte skall inhämtas.

samtycke

För vissa för såväl forsknings- som statistik-

personregister

ändamål har meddelat föreskrifter om

datainspektionen nyligen

ett förenklat (se DIFS 1989:2 och

ansökningsförfarande

För båda ändamålen föreskrivs bl.a. att informerat

1990:1).

i en del fall skall föreligga, dvs. att den som skall

samtycke

i får om bl.a. registrets ändamål

registreras förväg upplysningar

och innehåll och därefter frivilligt lämnar begärda uppgifter eller att dessa inhämtas från någon annan källa.

medger

En förutsättning för det förenklade förfarandet på forskningsomrâdet är vidare att de som hanterar registren är väl insatta i de som Det gäller både forskare och andra som

regler gäller.

handhar registren för den registeransvariga myndigheten.

Möjligheten att använda det förenklade förfarandet har därför

gjorts beroende av datainspektionens medgivande. De statliga

myndigheter som får använda det förenklade förfarandet är

universitet, högskolor och andra forskningsinrättningar som

efter ansökan fått medgivande att göra det.

Ändamålet med sådana register som omfattas av förfarandet skall vara att framställa statistik i Från registret

forskningssyfte.

får man enbart skapa statistiska tabeller eller annan anonym information, där enskild person inte avslöjas. Vidare får man framställa arbetsmaterial i form av listor för att kontrollera och

rätta personuppgifter i samband med statistikproduktionen. För

att kunna skicka ut förfrågan om deltagande i undersökningen

och för att samla in uppgifterna får man också framställa adressetiketter och listor där de registrerade prickas av. I ändamålet ingår att statistiken skall framställas i

forskningssyfte,

dvs. syfta till att belysa okända faktorer eller bekräfta hypo-

teser, t.ex. enligt följande.

Framställning av statistik över mödrar i syfte att studera samband

mellan rökning och barns födelsevikt.

Det förenklade ansökningsförfarandet får inte användas för rena

registerundersökningar, s.k. registerforskning (se avsnitt 4.5.6).

Det krävs därför att uppgifterna i registret åtminstone till viss del inhämtas direkt från den registrerade själv genom en enkät eller vid en intervju.

Det förenklade ansökningsförfarandet beträffande vissa

personregister för statistikdndamdl gäller enbart ansökningar

från statistiska centralbyrån (SCB) och får avse endast framställning av statistik.

Statistik används vanligen för att beteckna siffermässiga eller annars kvantitativa mått över tillstånd eller samband, inkl. mått framställda med hjälp av diagram, kurvor m.m. Termen betecknar också den vetenskap eller de metoder som används för att framställa statistik.

Bestämmelser i det förenklade ansökningsförfarandet för statistikändamål finns också om inrättande av tillfälliga person-

register genom sambearbetning av två eller flera register,

liksom om ändring i registerinnehåll och om tillfälligt förande av personregister som avlämnats till riksarkivet för förvaring (jfr avsnitt 7).

I en promemoria om personregister för vetenskapliga under-

sökningar och i en särskild informationsskrift har inspektionen redovisat sin praxis i frågan om tillstånd för forsknings- och statistikregister utöver det förenklade förfarandet. Praxis är dock inte entydig.

Av redovisningen framgår beträffande informationskravet att inspektionen anser, att metoder för informationens lämnande i vissa fall kan diskuteras och att kravet på informerat

samtycke

undantagsvis helt kan efterges. Dessa undantag avser i så gott

som samtliga fall uppgiftsinhämtande som sker på annat sätt än

enkäter eller intervjuer, dvs. närmast i form av s.k. genom

Om information lämnas på annat sätt än vid

registerforskning.

enkät eller intervju, skall dock rätten att avböja medverkan

framgå.

De fall som aktualiserar undantag från informerat samtycke är

enligt praxis när

I hälsotillståndet hos dem som skall registreras det svårt

gör

att informera på vanligt sätt,

I det kan anses oetiskt att ta kontakt med dem som skall

registreras eller

I när informationen skulle undersökningens resultat.

förrycka

Vidare anser inspektionen i en del fall, när det inte är fråga om direkt kontakt med dem som skall registreras, att information kan lämnas i annan än individuell form (exempelvis genom

eller annonser i om det står klart att de som

anslag pressen),

avses bli registrerade kan förväntas vara positiva till registreringen och om det gäller mycket stora populationer. Så har t.ex. skett i fråga om det s.k. utbildningsregistret hos SCB, vari

om de svenska medborgarnas utbildning m.m. finns

uppgifter

samlad.

Ett exempel på fall där inspektionen ansett det oetiskt att

informera, gällde ett som skulle belysa om intag

personregister

av läkemedel påverkade sannolikheten för att få vissa cancer-

I det fallet hade de flesta personer som skulle ingå

sjukdomar.

i registret uppnått hög ålder och det antogs att de skulle ha oroats, om de informerats om undersökningens syfte.

bestämmelse som i år, månader och dagar

Någon generell

anger hur länge i ett forskningsregister får

personuppgifter

bevaras i identifierbart skick finns inte. I 12 § datalagen sägs allmänt att skall utgå ur registret när de inte

personuppgifterna

längre behövs för registrets ändamål eller när den register-

att föra registret. Enligt samma lagrum kan ansvarige upphör

dock uppgifter komma att bevaras även därefter, om det följer av bestämmelser i lag eller annan författning eller av myndighets beslut som har meddelats med stöd av författning.

Att uppgifterna skall utgå innebär, enligt den information som

inspektionen lämnar till forskare, i första hand att namn, personnummer och andra rena avlägsnas. Det

identitetsuppgifter

får emellertid inte heller därefter finnas att

någon möjlighet på

ett enkelt sätt identifiera en enskild person. Detta kan t.ex. vara fallet om namnet visserligen inte nämns men det förekommer sådana bestämningar av vem vissa uppgifter avser att man lätt kan ta reda på namnet i en matrikel e.d.

När information har lämnats, bl.a. om att registret skall

bevaras, i enlighet med datainspektionens ovan berörda fore-

skrift (1990: l) om vissa personregister för forskningsändamål,

godtar inspektionen att registret bevaras på datamedium utan att

avidentifieras, om riksarkivet anser att det bör ske och tillika är berett att ta hand om registret.

Om de registrerade däremot är ovetande om registrets existens, blir inspektionens beslut i allmänhet att

avidentifiering

skall ske. Undantag görs i bara om det

enligt praxis princip

finns grundad anledning tro att de registrerade inte skulle motsätta sig ett bevarande. Ett beslut om avidentiñering behöver enligt vissa uppfattningar inte utesluta att en utskrift av registret görs på papper som bevaras för framtiden.

Statistikfrågor har nyligen behandlats av statistikregelutred-

ningen i dess betänkande (SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering. I betänkandet föreslås en lag som reglerar den statliga

statistikframställningen. I förslaget regleras bl.a. skyldigheten

att lämna uppgifter för statlig liksom

statistikframställning,

frågor om och

uppgiftsskydd, framställningsmetoder offentlig-

görande.

4.3 rekommendation m.m.

Europarâdets

Europarådet har antagit en rekommendation år 1983

(Recom-

mendation No. R, 83, 10) rörande för som

skydd personuppgift

används vid eller för statistik. har

forskning Sverige godtagit

rekommendationen utan reservation. En antagen rekommendation är till skillnad från en konvention inte bindande men innebär likväl ett visst åtagande att så långt som möjligt efterkomma rekommendationens bestämmelser.

Syftet med rekommendationen är enligt uttalanden i dess

inledning att tillgodose såväl behov som

forskningens skyddet

för den enskildes integritet.

Rekommendationen är tillämplig på användningen av person-

uppgifter för vetenskaplig forskning och statistik, såväl inom

den allmänna som inom den enskilda sektorn och oberoende om uppgifterna fors med hjälp av ADB eller manuellt.

Enligt rekommendationen skall respekten för den personliga

integriteten garanteras i varje forskningsprojekt som använder personuppgifter. Alla som lämnar uppgifter om sig skall

informeras om projektets natur, dess mål och namnet på personen eller myndigheten for vilken forskningen utförs. Om personen från vilken uppgifter skall hämtas inte är att

skyldig

lämna uppgifter skall han informeras om att han har frihet att

välja om han vill samarbeta; skyldigheten kan följa av lag eller

avtal. Han har också rätt att när som helst att sin

avbryta

medverkan utan att ange skäl. Om inte, på grund av syftet med

forskningen, information om projektets natur m.m. kan avslöjas

innan uppgifterna samlas in skall personen informeras efter det att insamlingen är färdig och vara fri att fortsätta eller avbryta sin medverkan. Om han då vill avbryta sin medverkan skall han ha rätt att få uppgifterna strukna ur registret.

Något undantag från kravet på informerat samtycke, när den

enskilde själv lämnar uppgifterna, finns i princip inte angivet.

(I fraga om s.k. registerforskning se avsnitt 4.5.6).

Personuppgifter som erhållits för forskning får inte användas för annat ändamål än forskning. I synnerhet får de inte användas för beslutsfattande som direkt påverkar personen ifråga, såvida det inte ligger inom ramen för forskningen eller denne inte uttryckligen lämnat sitt samtycke. Användning för ett annat

forskningsändamål än det ursprungliga är tillåten under vissa förutsättningar. Undantagsvis kan därvid också kravet på

informerat samtycke efterges.

Personuppgifter som används för forskning får inte publiceras

i identifierbar form, såvida inte de berörda lämnat sitt samtycke och det skett i enlighet med särskilda skyddsbestämmelser.

I varje forskningsprojekt skall det anges, så långt det är

möjligt, om personuppgifter skall förstöras, avidentifieras eller

bevaras när projektet är avslutat, och i det senare fallet under vilka villkor uppgifterna skall bevaras. När den berördes

att delta i ett forskningsprojekt behövs, skall sam-

samtycke

tycket också omfatta möjligheten av att uppgifterna bevaras efter projektets avslutande. Om det inte varit möjligt att infordra samtycke for att bevara uppgifterna, får dessa bevaras under det

villkoret att lagringen görs i enlighet med skyddsbestämmelser

som fastställts i lag.

Innan beslut fattas om att förstöra personuppgifter som förs av

offentliga skall den möjliga framtida användningen

myndigheter,

av sådan data undersökas i samråd med arkivmyndigheterna.

Förutom den nu beskrivna rekommendationen finns en särskild rekommendation som tar sikte på medicinska databanker (Recommendation No R, 81, 1). Enligt denna rekommendation krävs information till den enskilde om syftet med insamlingen vid inhämtande av medicinsk information från denne. Informationen får inte lämnas ut utan samtycke, såvida det inte gäller personer eller enheter inom sjuk- och hälsovård eller medicinsk forskning eller ett utlämnande i övrigt är förenligt med reglerna för läkarsekretess. Den enskilde skall enligt rekommendationen upplysas om förekomsten av och innehållet i den information som finns lagrad om honom eller henne i medicinska databanker. Eftersom patienten är källan till

informationen, är dennes samtycke grunden för användningen

av den och bevarandet av patientregister hos läkare eller

sjukhusadministration. Denna rekommendation, som Sverige

också anslutit sig till, är för närvarande föremål för översyn i

en särskild arbetsgrupp inom Europarådets expertkommitté för

dataskydd.

Båda rekommendationerna har utformats med hänsyn tagen till uttalanden som gjorts av European Science Foundation år 1980 och 1985, vilka beaktat principer som det internationella forskarsamhället antagit vid konferenser i Bellagio år 1977 och Köln år 1978.

4.4¶Forskningsetiska utredningen

4.4. 1 Betänkandet

De frågor som rör personregistrering inom forsknings- och statistikområdena har behandlats i forskningsetiska utredningens betänkande -

(SOU 1989:74) Forskningsetisk prövning organisation, information och utbildning.

I utredningen förs fram förslag som man menar dels kan göra

datalagen bättre anpassad till forskningens behov, dels stärka

integritetsskyddet för forskningsregister.

I huvudsak innebär förslagen att informerat samtycke kan undvaras i vissa fall, om beslutet om att inrätta ett forskningsregister i stället fattas av en forskningsetisk kommitté.

Datainspektionens tillståndsprövning skulle således upphöra,

även om regleringen av forskningsregister i övrigt skulle ske inom datalagens ram.

Utredningen föreslår också en definition av begreppet

tydlig

forskningsregister enligt följande försök att urskilja olika slag av register:

I Administrativa Dessa innehåller data som

beslutsregister.

insamlas av myndigheter för att ligga till grund för beslut eller åtgärder rörande enskilda individer. Sådana register år t.ex. individregister inom sjukvården i form av journaler vårdcentrals-

på

och kliniknivå, inkassoregister, register inom socialtjänsten.

I Dessa innehåller -

Statistikregister. data som myndigheter

statistiska centralbyrån, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen

m.tl. - ofta kontinuerligt samlar in för statistiska ändamål. Avsikten är att genom dessa insamlade data kunna ge en så långt möjli t korrekt överblick och beskrivnin av en verksamhet, ett aktueñt läge i samhället liksom att kunna olja utvecklingstrender. Sådana register är t.ex. folk- och bostadsrâkningarna, kriminalvårdsregister, cancerregistret och utbildningsregister.

I eller databaser för Därmed

Forskningsregister forskning.

avses personrelaterade register och databaser för sådan forskning där resultaten redovisas utan att enskilda individers identitet röjs. Många forskningsregister gäller små grupper och år av tillfällig karaktär. I andra fall omfattar de många individer och finns kvar under lång tid för att man skall kunna studera utvecklingen i s.k.

studier. Dessa register kan betecknas som data-

ljongitudinella aser.

Forskningsregister/databaser innehåller up gifter om individer insamlade genom intervjuer och/eller enlxfåter eller uppgifter hämtade från andra re ister. Uppgifter i databaser har inte till sy te att tjäna som underlag för forskninüregisterl- slut eller andra direkta åtgärder. Det som således karakteriserar en forskningsdatabas/ett forskningsregister är att uppgifter däri uteslutande används för forskning och att inga uppgifter om enskilda identifierbara individer blir offentliga eller på annat sätt förs vidare av forskarna. Eftersom uppgifter om enskilda individeri forsknin sdatabaser/forskningsregister inte används som underlag för bes ut avseende åtgärder rörande dessa individer riskerar dessa individer inte att lida skada eller men av att u pgifter om honom/henne finns där. Detta förutsätter givetvis att hanterin en av forskningsregister/databaser följer de stränga regler som öreskriver att data som finns där inte används för något annat ändamål än just forskning.

Enligt forskningsetiska utredningen skall sekretesslagens regler

alltjämt tillämpas, vilket bl.a. innebär att administrativa register

kan användas for att skapa forskningsregister, men att uppgifter

från forskningsregister inte får lämnas till administrativa register.

Det föreslagna undantaget från tillståndskravet skulle inte gälla

alla forskningsregister utan ett begränsat antal registeransvariga

som är underkastade enligt följande

offentlighetslagstiftningen

förslag till ändrad lydelse av 2 a § innebär

datalagen. Förslaget att tredje stycket i paragrafen tillförs ytterligare en punkt:

(Utan hinder av 2 § andra stycket 1 får) 5. statliga högskoleenheter, statliga forskningsinstitut, statistiska centralbyrån och myndigheter inom hälso- och sjukvården inrätta och Era personregister som uteslutande används för forskning och där resultaten redovisas utan att enskilda individers identitet röjs, under förutsättning att informerat samtycke inhämtats från de registrerade eller att registreringen godkänts av forskningsetisk kommitté.

Utredningen diskuterar också frågor om avidentifiering

resp.

kryptering av register. I fråga om avidentifiering lämnas bl.a. följande beskrivning.

Ett avidentiñerat register betraktas däremot inte som ett rsonregister. Att ett register är avidentifierat innebär att et inte innehåller namn eller personnummer eller något annat som direkt identifierar en individ. Däremot betraktas det fortfarande som avidentifierat om någon bakvägen, efter ett visst detektivarbete, skulle kunna identifiera en individ genom att sammanställa vissa uppgifter, s.k. bakvägsidentifikation. Teoretiskt är det t.ex. möjligt att bakvägsidentiñera större delen av befolkningen om man har tillgång till följande offentli a uppgifter om en person: ålder, kön, församling och exakt årsi omst. För att hindra möjligheter till bakvägsidentifikation tar forskare därför i vissa sammanhang bort en del uppgifter, t.ex. församling, eller avrundar inkomstuppgifterna. Detta beror i så fall på att man iakttar forskningsetiska regler som forskarna själva ställt upp, inte på att det krävs i datalagen.

När det gäller krypterade register föreslår utredningen att

skyldigheten att lämna utdrag enligt 10 § datalagen skulle kunna

undvaras i vissa fall genom att sista i paragrafen ges

meningen följande lydelse:

Med undantag för forskningsregister som förs av statliga högskoleenheter, statliga forskningsinstitut, statistiska centralbyrån och myndigheter inom hälso- och sjukvården och där skyldigheten att lämna utdrag skulle kunna medföra sänkt integritetsskydd, får underrättelse dock underlåtas endast efter medgivande från datainspektionen.

Bakgrunden till förslaget framgår bl.a. av följande redovisning

av diskussioner som förevarit mellan SCB och datainspektionen (DI) och kommentarer i anledning därav:

utredningens

SCB, som har många statistikregister, har infört ett stort antal skyddsåtgärder för att förbättra sekretessen. En sådan sk ddsåtgärd år kryptering, som t.ex. innebär att man, när uppgi terna

väl är insamlade, omvandlar personnumret till ett anonymt informationslöst tal med hjäl av en matematisk formel. Formeln kan konstrueras så att ingen änner till den i sin helhet och själva

rogrammet kan förslutas som en svart låda vars innehåll ingen anner.

ger enligt SCB praktiskt taget samma infomiations-

sky Käycptering som avidentifierin . Ansvaret för krypteringspro rammet och dess användning sku le dessutom kunna ligga utan or SCB, t.ex. hos DI. SCB menar dock att det inte är lämpligt att kryptera

Om sådana register där man är skyldig att lämna registerutdrag. man betraktade kry terade register på samma sätt som avidentifierade register, vigcet skulle innebära att de inte var personregister i datalagens mening, skulle man inte heller behöva lämna utdrag. Register som är lämpliga att kryptera bör alltså vara sådana där man kan avstå från registerutdrag. Sådana register är, enligt SCB, t.ex. register som består av uppgifter som den enskilde redan kärmer till (taxeringsuppgifter) eller sammanställningar av känsliga uppgifter från andra register, där den enskilde i stället kan be ära utdrag från de lokala register där uppgifterna hämtats, t.ex. rån sjukhus eller myndigheter inom socialtjänsten.

SCB skrev och frågade DI hur man såg å detta. DI svarade att kry tering enligt den metod som SCB ade redovisat gav ett till redsställande skydd. Den skulle medföra att risken för att någon utomstående får tillgång till personuppgifter i datalagens mening kan anses praktiskt taget eliniinerad. Vid bearbetning av ett krypterat register skulle SCB:s egen personal inte kunna se vilka personer uppgifterna avser. Om SCB lämnade krypteringsnyckeln till en annan myndighet kunde detta ha samma betydelse för SCB:s praktiska hantering som en avidentifiering. Trots detta menade DI att det krypterade registret måste ses som ett personregister enligt datalagen. De registrerades insynsrätt fick inte inskränkas.

Detta resonemang utvecklas närmare i en inom DI upprättad promemoria om personregister och statistik (1988-01-26), som användes som underlag vid styrelsesamnianträde i februari 1988 då man tog ställning till SCB:s skrivelse om kry tering. Man kan ifrågasätta, heter det i promemorian, om inte örarbetena skulle kunna tolkas så, att om den registeransvarige lämnar ifrån sig krypteringsnyckeln för han inte längre registret i datalagens mening. Det skulle då inte längre vara fråga om ett personregister och han skulle inte vara skyldig att lämna § IO-utdrag. Men mot detta kan man invända:

För tilltron till integritetsskyddet är emellertid insynsrätten av grundläggande betydelse. Aven om det vore sakligt välmotiverat bör en därför inte ske genom att DI ändrar sin praxis.

kursändring

Om en sådan ändring anses böra komma till stånd, bör det i stället

ske lagstiftningsvägen.

Detta uttalande skulle kunna tolkas så att DI definierar ett register där krypteringsnyckeln lämnas till någon annan än den

som ett rsonregister och att skyldigheten att

registeransvarige

lämna § IO-utdrag därför varstår. Men en riktigare tolkning är kanske att vända på resonemanget: DI anser att rätten till § 10utdrag är så viktig att man därför inte vill definiera denna typ av krypterat register som något annat än personregister, även om det är sakligt motiverat och inte strider mot förarbetena till datalagen. Skall man ändra på detta, måste statsmakterna göra det - DI önskar inte ändra sin praxis. Man kan notera att i direktiven för den nyligen tillsatta utredningen för översyn av datalagen (dir. 1989:26) nämns detta problem i samband med utredarens uppdrag att överväga om det behövs särskilda regler för forsknings- och statistikregistren.

För att garantera rätten till insyn i skyddskrypterade register, måste krypteringen temporärt brytas, framhåller DI i sitt svar till SCB. För att inte krypteringen skall behöva brytas alltför ofta skall dock den registeransvarige inte behöva lämna ut re isteruppdrag inom en månad, vilket DI i vanligt fall rekommen erar en väntetid på 3-4 månader kan accepteras.

Slutligen pekar utredningen på behovet av skärpta straffregler och att straffbestämmelserna när det

möjligheter förtydliga

gäller dels skydd mot s.k. varvid också

bakvägsidentifiering,

skyddskrypterade register skulle omfattas, dels bedrägligt förfarande i anslutning till registerutdrag 10 §

enligt datalagen.

Remissyttranden

I enlighet med regeringens av sedermera godkända

riksdagen

beslut i propositionen om forskning (1989/90:90, UbU25, rskr. 328) har betänkandet (SOU 1989:74) Forskningsetisk

prövning. Organisation, information och utbildning jämte

remissyttranden

överlämnats till

datalagsutredningen.

I föreliggande avsnitt redovisas remissinstansernas inställning till forskningsutredningens förslag vad avser ändringar i datalagen (se avsnitt 8.6.4 i betänkandet, SOU 1990:61, och 4.4.1).

Yttrande avgavs efter anmodan eller sedan tillfälle beretts dem av, förutom datalagsutredningen, följande och

myndigheter

organisationer:

Datainspektionen, socialstyrelsen, riksarkivet, universitetsoch högskoleämbetet,

skolöverstyrelsen, arbetslivscentrum,

statistiska humanistisk-

centralbyrån, forskningsrådsnämnden,

samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, rådet för medicinsk-etiska frågor, delegationen för social forskning, Riksdagens ombudsmän, landstingsförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Svenska statistikersamfundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Statsvetenskapliga

förbundet och Sveriges sociologförbund. Utredningens förslag om att ersätta datainspektionens till-

ståndsprövning med beslut av en forskningsetisk kommitté, i de fall informerat samtycke inte föreligger, och att begränsa rätten till utdrag enligt 10 § datalagen har fått ett blandat mottagande.

Oreserverad ställning for förslaget har tagits av social-

styrelsen, universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen,

medicinska och Svenska

forskningsrådet sociologförbundet.

Medicinska forskningsrådet (MFR) anförde exempelvis i denna del följande:

MFR hälsar med särskild tillfredsställelse förslaget att forskningsregister som förs av universitet och högskolor, statliga forskningsinstitut, statistiska centralbyrån och myndigheter inom hälso- skall undantas från krav på tillstånd av

och sjukvården

MFR delar utredarens syn att de forskningsetiska datainspektionen. ommittéema bättre kan bedöma eventuella risker med dataregistrering. MFR instämmer också helt med utredarens up fattning att integritetsskyddet vanligen stärks av att registren ut ormas på ett sådant sätt att skyldighet att lärrma registerutdrag ej automatiskt bör föreligga. Enligt MFR:s syn sammanfaller här forskningsintressena med individens krav på integritetsskydd, en syn som också delas av Europarådet. Det är väsentligt att Sverige har regler som överensstämmer med motsvarande regler i övriga

eftersom multinationella register kommer att bli alltmer Eurocpa, bety elsefulla för att erhålla snabba forskningsresultat inom många områden.

Universitets- och hänvisade i sitt remissyttran-

högskoleämbetet

de till att en av universitet och högskolor i landet i

majoritet

infordrade var positiv. (Härav var bl.a. Uppsala

yttranden

universitet för förslaget, medan såväl Stockholms som Lunds universitet var emot.)

Statistiska centralbyrån förklarade sig i princip vara för

förslaget men ansåg, att datalagsutredningens arbete borde

awaktas vad i 10 § datalagen för statistiska

avsåg begränsningar registers del.

Riksarkivet var likaså för utredningens förslag under förutsättning bl.a. att inspektionen (får) ge generella föreskrifter och att dessa kompletteras med bestämmelser

registerspecifika

utfärdade av eller direkt av de etiska

anslagsbeviljande organ

kommittéerna .

Positiva till förslagen men med det tillägget att en prövning av etisk kommitté bör ske, även om informerat samtycke före-

ligger, var följande: Forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, delegationen för social

forskning och Svenska läkaresällskapet.

Vissa remissinstanser har inte tagit ställning till

uttryckligen

förslaget till ändringar i datalagen men får anses vara positiva

till tanken på en av de etiska kommittéerna. Hit hör

utbyggnad

bl.a. naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges Lantbruksuniversitet, landstingsförbundet och Svenska Statistikersam-

fundet.

Tveksamma till förslaget eller motståndare till en ändring med

hänvisning till datalagsutredningens pågående arbete var skogs-

och - som för övrigt anser att data-

jordbrukets forskningsråd

tillstånd bör krävas, även om informerat samtycke

inspektionens

föreligger - rådet för medicinsk-etiska frågor och LO. Även

TCO:s yttrande får tolkas så, att det kan hänföras till denna

kategori.

Klart emot förslaget var Riksdagens ombudsmän (JO Hans

Ragnemalm) och datainspektionen. JO anförde vad avsåg förslaget om slopad tillståndsprövning

bl.a. följande.

Jag har ingen invändning mot att tillståndskravet avskaffas vad gäller de fall då informerat samtycke - som detta uttryck uppfattas i betänkandet (s. 118) - inhämtas från samtli a registrerade. Däremot avstyrker ag förslaget att tillstånd av

åatainspektionen

skall ersättas av god ännande av kommittéi de fall

forskningsetisk

då informerat samtycke av någon anledning ej inhämtats.

Forskning med hjälp av modern datorteknik och med användning av personregister innefattar betydande risker för intrång i enskildas integritet. Detta särskilt i hög grad medicinsk och

gäller

beteendevetenska lig samt 1 viss utsträckning samhällsvetenskaplig och humanistisk orskning. Ett effektivt sätt att värna om enskilda människors integritet, när fråga uppkommer om deras deltagande som försökspersoner i forskningsprojekt eller om utnyttjande av datorbaserade personregister, är att upprätthålla krav på informerat samtycke från den enskildes sida. Detta krav har i

själva

verket central betydelse för skyddet mot otillbörligt integntetsintrång. Därför bör enligt min uppfattning krav på informerat samtycke från samtliga berörda enskilda i princip u prätthållas generellt; för undantag bör krävas att synnerliga skäi) föreligger med hänsyn till forskningsuppgiftens angelägenhetsgrad och svårigheten att inhämta informerat samtycke. I dessa undantagsfall är det inte lämpligt att prövningen anförtros ett organ, i vilket forskare utgöra ca tre fjärdedelar av ledamöterna. Som utredaren framhåller (s. 156) får etikgranskningen inte betraktas bara ur forskarsamhällets eget pers ktiv. Det torde finnas en risk för att de som själva sysslar med orskning kan vara benägna att särskilt starkt betona vikten av att ett planerat kommer

forskningsprojekt

till utförande, och att de därmed tonar ned nskema från integritetsskyddssynpunkt. För undvikande av denna risk förordar jag, att för inrättande av datorbaserat även fortsätt-

forskningsregister

ningsvis skall krävas tillstånd av datamspektionen, om inte informerat samtycke inhämtats från samtliga berörda. Det kan vara lämpligt, att datainspektionen i sådana tillståndsärenden inhämtar yttrande från forskningsetisk kommitté. La tekniskt skulle den av mig förordade ändringen av utredarens för attningsförslag (femte punkten i 2 a § tredje stycket datalagen) innebära, att de avslutande orden eller att registreringen godkänts av forskningsetisk kommitté utgår.

I fråga om begränsning av utdragsrätten anförde JO:

Utredaren föreslår, att undantag skall införas från skyldigheten för den registeransvarige att på ansökan lämna registerutdrag enligt 10 § datalagen, vad gäller forskningsregister som förs av vissa statliga och landstingskommunala myndigheter, om skyldigheten att lämna utdrag skulle kunna medföra sänkt integritetsskydd (s. 123). Utan att detta uttryckli en sägs i betänkandet synes avsikten vara, att det ankommer på en regrsteransvarige att avgöra, om skyldighet att lämna utdrag kan anses medföra försvagat integritetsskydd.

Detta ñrslag avstyrks, eftersom den enskildes rätt till kontroll av vilka uppgifter om honom själv som finns i

registrerade

datorbaserade personregister är viktig från integntetsskydds-

inte minst mot bakgrund av det förhållandet, att

synpunkt,

under vissa ñrutsâttningar avses re istrering av känsliga uppgifter til åtas även utan inhämtande av infonnerat samtycke. Den enskildes rått till insyn i och kontroll av i forsknings-

uppgifter

registren beträffande vederbörande själv bör ingalunda ñrsvagas. Sådan insynsrätt kan inte i sig med fog påstås medföra försämrat integritetsskydd. Tekniska svårigheter för re isterhållaren att förena ett gott skydd för känsliga personuppgi er (Lex. genom

med skyldigheten att på begäran utfärda skyddskrycptering) registerut rag enligt 10 § datalagen utgör inte ett skäl

godtagbart

för den förslagna urvattningen av den enskildes rätt till insyn och kontroll. Den föreslagna förändringen skulle dessutom sannolikt medföra ökad risk fir misstro från allmänhetens sida mot forskning med hjälp av datorregistrering av något

personuppgifter,

som i förlängningen kan leda till negativa konsekvenser för forskningen.

Datainspektionen (DI) i fråga om förslaget om undantag

yttrade

från tillståndsplikten, sedan redovisat det arbete

inspektionen

som lett fram till det förenklade ansökningsförfarandet för

forskningsregister, bl.a.:

Ett tillståndsbeslut det förenklade förfarandet innebär att ett

enligt

antal villkor som anges i författningen skall gälla som föreskrifter för Villkoren avser bl.a. ändamålet med

forskningsregistret.

registret, registrets innehåll, underrättelse till berörda personer, samtycke från berörda, bevarande och skyldighet att föra en

förteckning över register som inråttats enligt författ-

särskild

ningen.

Det framstår som alldeles självklart att personregister för forskningsändamål oftast - även om de bygger på infonnerat samtycke från de registrerade - innehåller så integritetskånsliga uppgifter att de bör förenas med villkor och föreskrifter av de slag som har nämnts här.

Det sagda innebär att DI kan tillstyrka förslaget att undanta forskningsregister som grundar sig på infonnerat samtycke från datalagens tillståndskrav, endast om förslaget kombineras med närmare villkor om vad som skall gälla för registren antingen i lagform eller genom att DI ges rätt att utfärda generella föreskrifter för sådana register.

DI avstyrker däremot bestämt förslaget att från datalagens tillståndskrav undanta forskningsregister som u prättas inom ramen för forsknin sprojekt som godkänts av orskningsetisk kommitté men inte ygger å informerat samtycke. Genomförs förslaget kommer en stor de av forskningsregistren att föras över huvudet å allmänheten. Det finns också risk för en omfattande okontrol erad spridning av känsliga administrativa up gifter som använts i DI befarar att a lmänhetens

forskningssammanhang.

förtroende för forskningen härigenom kommer att allvarligt skadas. Metropolitdebatten ger belägg för detta. Det låter sig inte heller göras att kombinera förslaget med närmare villkor vad som skall gälla för registren utan en omfattande utredning. DIs handlâggningspraxis visar nämligen att det endast beträffande register som sig på infonnerat samtycke utkristalliserat

grundar

sig en enhetlig praxis. Skälet år att dessa register i regel är mycket olika varandra och att det i det enskilda fallet måste få

avgöras vilka föreskrifter som är erforderliga för att förebygga otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

När det gäller ändringen av 10 § datalagen ansåg inspektionen

följande:

Utredaren föreslår att den som ansvarar för ett forskningsre ister i fortsättningen inte skall vara skyldig att lämna registerut rag i sådana fall där denna skyldighet skulle kunna medföra sänkt integritetsskydd. Utredaren motiverar sitt förslag med att utdragsskyldigheten medför en försämrin från integritetssynpunkt genom att utdragsmöjlighetema skulle s apa risker för obehöriga uttag. Utredaren bygger här sitt resonemang på felaktig grund och blandar iho säkerhet och integritet. Föreligger risker att utdra smöjlig etema missbrukas, är det givetvis säkerheten som ska l förbättras.

Paragrafen i datalagen om enskildas rätt till insyn anses som en av de viktigaste. Konstitutionsutskottethar betonat vikten av att DI och de registeransvariga informerar allmänheten om insynsrätten och underlättar för de enskilda att utnytfa den (prop. 1978/79: 109 s. 25, KU 1980/81:9 s. 9). Rätten för en enskilde att få veta om han förekommer i ett visst personregister och vad som i så fall finns noterat om honom är för integritetsskyddet.

grundläggande

Genom insynsrätten ges den enskilde rätt att fä oriktiga och missvisande uppgifter rättade. Därigenom höjs också datakvaliteten i forskningsregistren.

En inskränknin av insynsrâtten går i motsatt riktning mot den lärdom debatten ring Metropolitprojektet bort föra med sig och som utredaren själv understryker i andra sammanhang, nämligen öppenhet och korrekt information.

I direktiven till datalagsutredningen sägs att ett centralt inslag i datalagens regelsystem är principen om rätt till insyn i personregister för de registrerade. Det sågs vidare att denna princip alltjämt bör gälla, men att det kan finnas anledning att överväga dess närmare reglering. Att nu föregripa datalagsutredningens förslag är olämpligt.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker DI bestämt utredarens förslag att inskränka insynsrätten.

för egen del att dess arbete borde

Datalagsutredningen yttrade

avvaktas innan ändringar i datalagen övervägdes.

4.5¶Överväganden

4.5.1¶Allmänna utgångspunkter

Datalagen innehåller, som framgått, inte några särbestämmelser vad avser personregister för forskningsändamål. Med forsk-

ningsregister brukar i allmänhet avses personregister som inrättas och förs för vetenskapliga ändamål och där syftet inte

är att de personuppgifter som ingår i registret skall utgöra

underlag för beslut eller administrativa åtgärder. Resultatet av

den forskning vari personregistreringen ingår redovisas som

regel utan att uppgifterna om den enskilda individen blir kända. Inom ramen för nuvarande ordning krävs alltid tillstånd av

datainspektion för att ett personregister för

forskningsändamål

skall få inrättas. (Se avsnitt 4.2). I sin tillståndsprövning går inte inspektionen närmare in på det vetenskapliga ändamålet i Att pröva behovet av ett visst

sig.

forskningsprojekt eller användning av en viss metod anser

inspektionen faller utanför inspektionens behörighet. Däremot

fäster naturligtvis inspektionen stor vikt vid möjligheten att i det

enskilda fallet genom villkor begränsa integritetsintrånget. Som

framgått av redovisningen ovan (avsnitt 4.2) spelar därvid

förekomsten av informerat samtycke en stor roll.

Datainspektionen har nyligen antagit ett förenklat ansöknings-

förfarande för tillståndsprövningi de fall sökanden är en statlig forskningsinrättning eller rektorsämbetet vid ett universitet eller

en högskola. Förfarandet bl.a. på att uppgifterna

bygger

inhämtas från den registrerade genom enkät eller intervju först sedan denne informerats om vissa förhållanden och därefter frivilligt lämnat uppgifterna eller medgett att dessa inhämtas från någon annan källa. Enligt förfarandet skall information

lämnas om följande: registrets ändamål och innehåll, vilka

uppgifter som skall bearbetas med hjälp av ADB, vilka uppgifter som skall inhämtas från andra källor än den registrerade och vilka dessa källor är, hur att

länge myndigheten planerar

föra registret, innebörd och omfattning av den

sekretesskyddet,

registrerades rätt till utdrag l0§ och vad

enligt datalagen

riksarkivet kan ha beslutat i om bevarande hos

fråga registrets

riksarkivet samt att registreringen är

frivillig.

När det gäller har som

statistikregister inspektionen, nämnts,

likaledes föreskrivit ett förenklat förfarande som

bygger på

informerat samtycke. Behörig sökande i de fallen är statistiska centralbyrån (SCB). Den information som skall lämnas innan uppgifter inhämtas från den registrerade är i stort sett likadan som den som krävs vid

forskningsregistrering.

Det kan anmärkas att statistikregelutredningen (se avsnitt 4.2) i sitt lagförslag angett, att den enskilde själv bestämmer om uppgifter för statistiska ändamål skall lämnas eller inte, om inte skyldighet att lämna uppgifter föreskrivs i denna eller annan lag (se 4 § i förslaget till lag om den statliga statistikframställningen). Enligt förslaget skall åvila enskild

uppgiftsskyldighet

(varmed förstås också juridisk person) som bedriver närings-

verksamhet eller äger av viss beskaffenhet för

fastighet upp-

gifter om finansiella och ekonomiska transaktioner och för-

hållanden, arbets- och miljöforhållanden, utbildning,

forskning

och utveckling, handel, priser, fastigheter,

lagerhållning,

byggnader och lägenheter. Skyldigheten att lämna uppgifter

skall dock inte föreligga för förhållanden som är mer än tre år

gamla (6-7 §§).

I vilken form samtycket skall lämnas finns inte närmare reglerat i nuvarande bestämmelser. I många fall torde

samtycket

följa av s.k. konkludent handlande, dvs. att den enskilde medverkar exempelvis genom att lämna de

begärda uppgifterna.

Skillnaden mellan de båda slagen av personregister är i de förenklade förfarandena beskriven så, att ändamålet med

personregistrering för vetenskapliga undersökningar angetts vara

framställning av statistik i forskningssyfte, medan ändamålet för

statistikregistreringen angivits till enbart av framställning

statistik. I båda fallen ingår således framställning av statistik som en väsentlig faktor.

När forskningsregister i det följande behandlas avses också, om inte annat sägs,

statistikregister.

Kravet på att personregistrering för ändamål

vetenskapliga

eller för enbart statistiska när den enskilde lämnar

syften, upp-

gifterna, får ske endast efter informerat samtycke är i full överensstämmelse med den rekommendation på området som

antagits av Europarådet och som Sverige har ställt sig bakom (se avsnitt 4.3).

Enligt rekommendationen ges endast ett undantag från kravet på informerat samtycke. Det gäller i det fall har

samtycke

lämnats for inhämtande av uppgifter för ett visst forskningsändamål och uppgifterna därefter önskas användas för ett

forskningsändamål som påtagligt skiljer sig från det ursprung-

liga projektets syfte eller natur. Enligt rekommendationen får

den ursprungligen gjorda registreringen användas också i det

senare fallet utan att nytt samtycke inhämtas, om det skulle te sig opraktiskt med till eller det stora antalet

hänsyn tidsåtgång

personer som berörs att informerat inhämtas och om

samtycke

skyddsbestämmelser för dessa fall anges i lag. I de kommentarer som gjorts i anslutning till rekommendationen från Europarådets sida anges, att de villkor eller föreskrifter som i lag bör anges för de fall som nu har nämnts bör säkerställa en likvärdig grad av skydd för den enskildes integritet. Som exempel anges det tillstånd som lämnas av en

datatillsynsmyndighet

eller den prövning som kan göras av särskilda som inom

organ forskarsamhället skapats för ändamålet.

Härtill kommer att rekommendationen innehåller en del bestämmelser som bl.a. tar sikte på fall då inhämtas

uppgifter

från annan än den registrerade själv. (Se avsnittet register-

forskning i 4.5.6 nedan).

Den möjlighet som enligt rekommendationen finns att i vissa fall inhemsk lag föreskriva undantag från olika villkor

genom i bestämmelserna reser frågan vilken författningsform ett sådant

undantag bör ha. Användningen av uttrycket lag (law) i

rekommendationen torde inte innebära att ett undantag kan föreskrivas endast direkt genom lag i den svenska regeringsformens Den inhemska konstitutionella nivån bör

mening. nämligen enligt vad som är brukligt vid tolkningen av inter-

nationella åtaganden inte vara avgörande. Det innebär att förskrifter som meddelas av regeringen i en förordning eller av

datainspektionen efter i lag också

exempelvis bemyndigande

torde rekommendationens krav på att vara meddelade

uppfylla

i Vad som däremot skulle falla utanför lagkravet

lag (law).

torde vara enskilda beslut, exempelvis villkor i ett enskilt ärende, som meddelas av en För att tillgodose

myndighet.

kravet på lag bör nämligen ett undantag meddelas som en generell norm, varigenom bl.a. vedertagna rättssäkerhetskrav som förutsebarhet och likformighet blir tillgodo-

exempelvis

sedda.

Forskningsetiska utredningen har, som framgått av avsnitt

4.4, for sin del ansett att en prövning i särskilda forskningsetiska kommittéer i vissa fall kan ersätta datainspektionens

om informerat samtycke inte föreligger.

tillståndsprövning,

I skiss (SOU 1990:61) till ett framtida

datalagsutredningens

som skall ersätta den nuvarande tillståndspröv-

tillsynssystem,

ningen, finns i ett särskilt avsnitt (8.6.4) angivet hur systemet skulle kunna tillämpas inom forskningens och statistikens område. I korthet innebär det att personregistrering inom forsknings- och statistikområdet skulle normeras och att känsliga

inom det normerade området skulle anmälas till data-

register

som föll utanför det i förväg

inspektionen. Forskningsregister

reglerade området skulle alltid anmälas, medan register för

bruk inte i något fall skulle kräva anmälan. De regler

personligt

som i materiellt hänseende närmare skulle gälla for registren finns dock inte behandlade i betänkandet.

En vid inom forsk-

väsentlig utgångspunkt personregistrering

och statistikområdet är att utformas

nings- integritetsskyddet

med beaktande av de behov som forskningen och statistikfram-

ställningen kan ha. En sådan avvägning avspeglas i den

rekommendation som området antagits av Europarådet, där

på den enskilde enligt huvudregeln avgör i vilken utsträckning

själv

om honom eller henne skall lämnas. Endast i fråga om

uppgifter

fall där uppgifterna skall användas for ett annat forskningssyfte

än det ursprungliga bör avkall på kravet på informerat

samtycke

kunna göras. Enligt rekommendationen bör dessa undantagssituationer, som framgått, kunna prövas av en tillståndsgivande myndighet eller ett särskilt forskningsorgan efter riktlinjer som närmare anges i lag.

Enligt utredningens mening bör kravet på informerat samtycke även framdeles utgöra utgångspunkten för omfattningen av personregistrering på forsknings- och statistikområdet. Den närmare regleringen av de villkor som bör uppställas för att informerat samtycke skall anses föreligga bör kunna utformas med utgångspunkt i Europarådets rekommendation och i

huvudsak i enlighet med de verkställighetsföreskrifter som

datainspektionen har antagit på området inom ramen för det nuvarande förenklade ansökningsforfarandet. Ytterligare en utgångspunkt för den framtida regleringen av forskningsregister bör vara att den, som redan antytts i utredningens tidigare betänkande (avsnitt 8.6.4 i SOU 1990:61), kan inordnas i ett framtida där datainspektionens

tillsynssystem,

tillståndsprövning har upphört. Det reser vissa frågor om de närmare villkoren för personregistrering inom forsknings- och statistikområdet och vilka lagtekniska lösningar som bör väljas.

Frågan om statsmaktsregister, dvs. register om vars inrättande regeringen eller riksdagen beslutar, föreslås

enligt utredningen bli reglerad på samma sätt som i dag (se avsnitt 8.7 i betänkandet). Det innebär att inspektionens roll

huvudsakligen

begränsas till att yttra sig, motta anmälan och kontrollera efterlevnad av lagen eller förordningen i fråga, medan möjligheten att besluta villkor för registret är begränsad. Det gäller även om det som avses är att anse som ett

statsmaktsregister

forsknings- eller statistikregister. Den reglering som sker i statsmaktsregister lämnas därför utanför den fortsatta redovis-

ningen. (Ett exempel på en nyligen antagen registerlag på

forsknings- och statistikområdet utgör lagen, 1989:329, om en folk- och bostadsräkning år 1990, prop. 1988/892121, FiU 24, rskr. 258).

De överväganden som datalagsutredningen redovisar för forskningsregister i allmänhet har, som framgått, relevans också för personregister som enbart syftar till framställning av statistik.

I följande avsnitt diskuteras närmare hur en anpassning till ett tillsynssystem bör kunna ske och de särskilda frågor som därvid uppstår.

4.5.2 till ett

Anpassning tillsynssystem

Det av utredningen föreslagna tillsynssystemet bygger på att

huvuddelen av framgent kan

personregisteranvändningen

regleras genom de föreskrifter som datainspektionen kan komma att meddela för skilda branscher och sektorer. Endast de register inom detta normerade område som innehåller uppgifter av mera

känsligt slag (jfr 4 och 6 §§ datalagen) eller uppgifter om

personer utan anknytning till den registeransvarige skall anmälas

till inspektionen.

Alla register som faller utanför det normerade området - och som inte kan hänföras till kategorin register för personligt bruk - skall anmälas.

(övriga register) Datainspektionen skall skärpa sin tillsyn och inrikta sin in-

spektionsverksamhet mot framför allt de register som anmäls och i Övrigt kontrollera genom stickprov inom skilda områden. I skall inspektionen kunna få viss hjälp av

tillsynsverksamheten

som har ett tillsynsansvar inom området.

myndigheter

Tillståndsprövningen skall helt upphöra, men inspektionen

skall i samband med att anmälan görs kunna pröva om register som faller utanför det normerade området bör förses med särskilda villkor eller undantagsvis förbjudas.

De närmare frågor och villkor som behöver övervägas för en

anpassning av forskningsregistreringen till ett framtida till-

synssystem är

I av (4.5. 3),

bestämningen begreppet forskningsregister

I av (4.5.4), betydelsen avidentifiering

I kravet (4. 5. 5),

undantag från på informerat samtycke

I

registerforskning (4.5. 6),

I 5.

sambearbetning (4. 7),

I omfattning (4.5. 8), anmdlningsskyldighetens

I utövande

tillsynens (4.5.9),

I och

kryptering (4510)

I vissa (4. 5.11). lagtekniska frågor

Envar av dessa fragor behandlas i följande avsnitt.

4.5.3¶Bestämningen av begreppet forskningsregister

Med forskningsregister bör i förevarande sammanhang förstås

personregister som innehåller personuppgifter vilka används för

vetenskapligt ändamål. I enlighet med utredningens i det

tidigare betänkandet framlagda förslag att knyta bestämningen

av begreppet personregister hårdare till ändamålet (se avsnitt

8.3 i delbetänkandet) är det utan betydelse om uppgifterna finns

lagrade i traditionella dataregister (filer) eller i databaser eller med någon annan ADB-teknik.

Utanför begreppet forskningsregister faller därför den person-

registrering som kan förekomma på forskningsinstitutioner eller i andra forskningssammanhang, men där syftet med registrering-

en primärt är ett annat än att uppgifterna skall användas för ett vetenskapligt arbete. Hit hör exempelvis de administrativa register som används i arbetet för att handlägga löne- och personalfrågor. De administrativa register som finns hos myndigheter eller institutioner inom social-, hälso- eller sjukvården och som utgör underlag för beslut eller åtgärder som rör enskilda individer faller också utanför bestämningen forskningsregister, eftersom ändamålet också här är ett annat än forskning.

Skulle emellertid i ett vetenskapligt syfte uppgifter hämtas ur sådana administrativa register för vidare elektronisk eller annars

automatisk bearbetning, uppstår naturligtvis ett forskningsregister. Jfr avsnittet registerforskning nedan. Den övergripande frågan huruvida ett register överhuvudtaget har en vetenskaplig koppling får avgöras främst med hänsyn till

vem som är registeransvarig, men även andra kriterier kan komma i fråga.

Den verksamhet som bedrivs vid etablerade institutioner

såsom de statliga högskoleenheterna och statliga forsknings-

instituten hör självfallet hit, liksom den forskning som kan bedrivas inom hälso- och sjukvården i den kommunala sektorn. Å andra sidan bör såsom forskning inte anses varje verksamhet som betecknas som sådan av exempelvis samhällsplanerande allmänna organ.

Även privata forskningsinstitutioner bör räknas till dem som

anses kvalificerade som forskningsorgan, om det saknas

anledning att betvivla den vetenskapliga inriktningen av

verksamheten. I tveksamma fall kan frågor om finansiering och

den vetenskapliga bakgrunden hos den projektansvarige eller

annars uppgivne forskaren ha för en bedömning

betydelse

härvidlag.

Det bör dock understrykas att det inte i första hand är en

fråga för datainspektionen att göra bedömningar av vad som kan

räknas till forskning. I ett framtida är det dock

tillsynssystem

ofrånkomligt att frågan i samband med en granskning av en

anmälan eller vid exempelvis en institutions- eller företagskontroll kan komma upp huruvida ett visst register skall anses vara forskningsregister eller inte. Detta får då bedömas med ledning av bl.a. de anknytningsfaktorer som nyss nämnts, dvs.

främst institutionstillhörighet, finansiering och den projektansvariges eller enskilde angivne forskarens vetenskapliga

meriter.

Datainspektionen bör i tveksamma fall samråda med de etablerade forskningsorgan som finns på området. Förutom fakultets- eller kan härvid de statliga

institutionsstyrelser

forskningsråden komma i fråga, dvs. medicinska forsknings-

rådet, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

naturvetenskapliga forskningsrådet, skogs- och jordbrukets forskningsråd samt det nyligen inrättade socialvetenskapliga

forskningsrådet.

Lika lite som för närvarande bör det i princip ankomma

på datainspektionen att granska den vetenskapliga inriktningen.

4.5.4¶Betydelsen av

avidentifiering

Med avidentifiering avses att namn eller varje annan l

beteckning

som är direkt hänförlig till den enskilde avlägsnas. Avidentifie-

l

ringen är således en form av gallring. Genom att uppgiften förlorar sin karaktär av att kunna hänföras till en enskild person föreligger inte heller en sådan uppgift som kan konstituera ett

personregister. Med anonymisering brukar man beteckna såväl

begreppen avidentifiering som kryptering (se avsnitt 4.5.10).

I såväl avsnitt 7.1 i SOU i

Europarådskonventionen (se

1990:61) som i EG-direktiven (se avsnitt 2.2) finns vissa 1 definitioner som är av när det

betydelse gäller begreppet i

avidentifiering.

Enligt konventionen (art 2) avses med i

personuppgift (per-

1 sonal data) all slags information som kan hänföras till en 1 identifierad eller identifierbar individ. ,

Denna definition återfinns även i EG-direktiven (art. 2) men med följande tillägg: En identifierbar individ är särskilt en individ som kan identifieras med ledning av ett

identifierings-

nummer eller en liknande identifieringsenhet.

Direktiven innehåller också i samma artikel en definition av avidentifiering (depersonalize) som saknas i konventionen: . .. att ändra personuppgifter på ett sådant sätt att den information som finns inte längre kan knytas till en särskild individ eller en individ som kan fastställas endast till priset av en alltför stor

insats i fråga om arbetskraft, kostnader och tid. I kommentaren till denna definition sägs bl.a. att en uppgift kan betraktas som avidentifierad även om den teoretiskt kan återidentifieras med hjälp av oproportionerliga tekniska och finansiella resurser.

I rekommendationen (se avsnitt 4.3) anges att en person inte

bör anses som identifierbar, om identifieringen kräver en

orimlig mängd tid, kostnad och arbetskraft.

Den syn på återidentifiering som på detta sätt kommit till uttryck torde delas av flertalet av de europeiska dataskyddsmyndigheterna. Det innebär att den svenska datainspektionens

praxis (se nedan) på området, i vart fall från tidigare

år, synes

något strängare än den i Europa i övrigt gängse tillämpningen av begreppet återidentifiering eller s.k bakvägsidentifikation.

Teoretiskt kan det vara möjligt att i vissa fall genom s.k.

bakvägsidentifikation, även efter en företagen avidentifiering,

identifiera en viss person. Detta kan ske exempelvis genom att

vissa uppgifter av offentlig natur, såsom ålder, kön, församling

och årsinkomst är kända och efter en sammanställning gör identifieringen möjlig eller att andra karakteristika såsom en utvald grupps ringa storlek eller en angiven säregen händelse möjliggör att uppgifterna knyts till en viss enskild person. I samband med införandet av i datalagen år

tillståndssystemet

1973 ansågs också register, där alla identifikationsmöjligheter

helt och hållet eliminerats, böra falla utanför kravet på tillstånd, även om man av en ren tillfällighet skulle kunna identifiera en

viss person med hjälp av andra registrerade uppgifter (se prop.

1973:33 s. 118). Datainspektionen har i sin praxis ställt höga krav på att bakvägsidentifikation inte skall var möjlig för att avidentifiering skall anses föreligga.

Enligt utredningens mening bör avidentifierade personregister inte anses vara personregister i datalagens mening, så länge en bakvägsidentiñering är möjlig endast efter en omfattande,

kostsam eller tidskrävande arbetsinsats. Denna lösning överensstämmer också med den begreppsbestämning som finns i vissa

utomlands och i bl.a. Europarådsrekommen-

dataskyddslagar

dationen.

Det innebär att ett en gång avidentifierat register förlorar sin karaktär av personregister och uppgifterna däri kan användas utan att de särskilda integritetsskyddande bestämmelserna i

datalagen eller i författning som har utfärdats av datainspek-

tionen blir tillämpliga. Från ett sådant avidentifierat register

skall skiljas register, där personuppgifterna dolts genom kryptering. Till denna fråga återkommer utredningen (se avsnitt

4.5.lO nedan).

4.5.5¶Undantag från kravet informerat

på samtycke

Som nämnts bör en utgångspunkt vara att inte

forskningsregister

får inrättas utan att den registrerades samtycke först har inhämtats. Reglerna för hur information bör ges bör kunna utformas i överensstämmelse med vad som nu finns intaget i inspektionens föreskrifter (se avsnitt 4.2, jfr EG-direktiven på

denna punkt, art. 12).

Det är angeläget att det av reglerna också framgår i vilken utsträckning samtycke kan lämnas av ställföreträdare eller annan än den berörde personligen. I Europarådets rekommendation

vikten av att särskild uppmärksamhet ägnas fall där

understryks

den berörde - av t.ex. ålder eller

själv på grund sjukdom - har

svårigheter att ta tillvara sina intressen.

Forskningsetiska utredningen har diskuterat om samtycke skall

kunna lämnas också genom en företrädare för en organisation som den berörda personen är ansluten till, dvs. närmast en facklig organisation. Denna form av samtycke genom ombud är emellertid svår att förena med rekommendationens krav, for såvitt inte ombudets behörighet framgår av lag eller avtal.

Några sådana lagbestämmelser finns för närvarande inte,

förutom de allmänna familjerättsliga bestämmelserna om

ställföreträdare (förmyndare, god man och förvaltare). Enligt datalagsutredningens mening är det däremot inte lämpligt att generellt lagfásta en rätt för en organisation att i

fråga om personligt integritetsskydd företräda den enskilde. Det är dock denne obetaget att genom avtal, exempelvis i en

särskild klausul i ett annat anställningsavtal än kollektivavtal,

överlåta rätten till samtycke till annan.

Möjligheten att helt ge avkall på informerat bör

samtycke enligt Europarådsrekommendationen, som nämnts, finnas i de

fall uppgifter som inhämtas för ett forskningsändamål avses användas för ett annat vetenskapligt syfte än det ursprungliga under närmare angivna förhållanden.

Dessa förhållanden bör enligt utredningen preciseras närmare.

Datainspektionen upprätthåller i sin nuvarande praxis i till-

ståndsärenden så gott som undantagslöst kravet på att informerat

skall föreligga när det inte gäller (se

samtycke registerforskning

nedan). Även i de fall den enskilde själv lämnar uppgifterna bör

- vid användning av personuppgifterna för ett nytt forsknings-

ändamål - kunna awaras

samtycke enligt utredningens mening i viss, begränsad omfattning. Utredningen avser

mycket följande

två fall och under villkor som i viss mån knyter an till in-

spektionens praxis, när undantag har från huvudregeln

gjorts

om informerat samtycke.

Om det skulle vara kostsamt eller tidsödande att inhämta förnyat samtycke för ett nytt forskningsändamål från dem som

lämnat samtycke för en viss registrering, bör samtycke kunna

undvaras, under förutsättning att det nya är sådant att man

syftet

kan anta att de registrerade, om de inte hade

tillfrågades, någon

invändning mot inrättandet av det nya forskningsregistret. Det andra fallet där informerat samtycke kan undvaras bör vara, där den registrerades hälsotillstånd eller

forskningssyftet

är sådant att förnyad information skulle kunna riskera att skada den som informerades. Ett undantag i detta hänseende bör dock gälla endast, om inte samtycke kan inhämtas från som

någon

kan anses företräda denne i saken, exempelvis en förvaltare eller god man. Det åligger den som önskar uppgifterna för ett nytt

utnyttja

forskningsändamål att se till att villkoren för är

samtycke

uppfyllda, om denne varit ansvarig för inhämtandet av de

ursprungliga uppgifterna. (De fall där uppgifter för forsknings-

ändamål hämtas ur befintliga register i övrigt behandlas nedan i avsnittet registerforskning). Genom den

anmälningsskyldighet

som utredningen har föreslagit skall finnas för uppgifter av mera känsligt slag (se avsnitt 4.5.2) kommer

datainspektionen

att kunna uppmärksammas på förhållandena och ges tillfälle att

ingripa.

För att undvika att undantagsfallen aktualiseras bör givetvis de som avses bli registrerade redan vid första tillfället om

tillfrågas

sin inställning till de som kan förutses komma

forskningssyften

i fråga.

Registerforskning

Vid såväl forskning som av uppgifter för enbart

insamling

statistiska ändamål förekommer det att information om den enskilde hämtas ur redan befintliga register eller uppgiftssammanställningar. I vårt land och i de övriga nordiska länderna är sådan s.k. registerforskning vanlig. En förklaring

till detta är den jämförelsevis goda tillgången på sådan infor-

mation hos och andra i dessa länder. I Sverige

myndigheter

underlättas forskningen också av bestämmelserna om handlingsoffentlighet för uppgifter hos myndigheter. Vidare bidrar den utbredda användningen av personnummer till att göra person-

uppgifter mera lätt tillgängliga här. Registerforskningen som

metod har lett till goda resultat, bl.a. inom

cancerforskningen,

och har även rönt internationell uppmärksamhet. Som redan har nämnts bör utgångspunkten vid en av

reglering

personregistrering på forsknings- och statistikområdet vara att

forskningens och statistikframställningens behov tillgodoses,

men att detta bör ske inom ramen för den rekommendation på

området som Europarådet antagit och Sverige ställt sig bakom.

Bestämmelserna bör dock inte utformas så, att registerforskningen onödigtvis försvåras. Skulle kravet på informerat

som diskuterats i föregående avsnitt, undantagslöst

samtycke,

fick de nuvarande rutinerna i stor utsträckning

upprätthållas,

ändras, eftersom det mera sällan förekommer att den som lämnat till ur vars register inform-

uppgifter någon myndighet,

ation för forsknings- eller statistikändamål sedermera hämtas, har lämnat sitt till uppgiftens vidare användning för

samtycke

angivet ändamål.

I praxis finns vissa normer utvecklade som

datainspektionens

kan särskilt ta sikte på registerforskning.I den informa-

sägas som enligt datainspektionens nuvarande föreskrifter på tion,

området (se avsnitt 4.2) skall föregå ett beslut av den enskilde

att lämna för forsknings- och statistikregistre-

personuppgifter

ring, skall regelmässigt lämnas upplysning om vilka uppgifter

som skall inhämtas från andra källor än den registrerade och vilka dessa källor är. Även om inspektionen intar den principiella att information alltid skall ges till dem som

ståndpunkten

och att praktiska olägenheter och kostnader normalt

registreras

inte bör föranleda att informationskravet efterges ens när uppgifter inhämtas på annat sätt än genom enkät eller intervjuer, anser inspektionen dock att vissa avsteg härifrån i just de fallen kan behöva göras.

medger mot denna bakgrund att kan

Inspektionen samtycke

undvaras vid registerforskning i följande fall, nämligen när

I hälsotillståndet hos den som skall registreras det svårt

gör

att informera på vanligt sätt,

I det kan anses oetiskt att ta kontakt med den som skall

registreras eller

I när informationen skulle förrycka undersökningens resultat.

I fråga om stora populationer och om det är klart att de som avses bli registrerade kan förväntas vara positiva, anser

vidare att individuellt samtycke kan ersättas med

inspektionen

anslag eller annonser.

I de fall informationskravet har eftergetts beslutar inspek-

som nämnts, dock om en begränsning till

tionen, regelmässigt

tiden för registrets förande och att avidentifiering eller förstörelse därefter skall ske.

Även med beaktande av de i vårt land relativt goda möjligheterna att ur allmänna handlingar hämta uppgifter för forsk-

nings- eller statistikändamål sätter sekretesslagens (1980:100)

bestämmelser också gränser till skydd för den enskildes

är dock inte absoluta när det gäller

integritet.Dessa gränser

att för forskningsändamål få tillgång till hemliga

möjligheterna

I förarbetena till sekretesslagen sägs i denna del bl.a.

uppgifter.

följande (prop. 1979/80:2 s. 347):

Ar den efterfrågade upp iften hemlig enligt en sekretessbe-

stämmelse som upptar ett s aderekvisit,torde mycket ofta utläm-

nande kunna komma till stånd utan beaktansviird risk för skada.

Ar mottagaren institution eller tjänsteman, följer

offentlig

sekretessen uppgiften enligt 13 kap. 3 § i lagen. Enskild forskare

kan åläggas tystnadsplikt med stöd av 14 kap. 9 §. Saknas

skaderekvisiti sekretessregeln, kan forskningens behov tillgodoses

särskilda Forskningen kan i vissa

genom författningsföreskrifter.

fall tänkas till också med tillämpning av

få tillgång uppgifter

regeln i 14 kap. 3 § om utlånmande av sekretessbelagda uppgifter

myndigheter emellan.

Härtill kommer den allmänna möjlighet till dispens som

föreskrivs i 14 kap. 8 § sekretesslagen:

får, förutom när det särskilt anges i bestämmelse om Regeringen sekretess, för särskilt fall förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl.

Det kan i detta erinras om att ett förslag lades

sammanhang

fram av data-och (se SOU 1986:24) om

offentlighetskommittén

att sekretess 7 l § sekretesslagen (sekretess inom enligt kap.

hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra förhållanden) inte skulle hindra att uppgift

personliga

lämnades till eller en kommun

socialstyrelsen,landstingskommun

som inte i landstingskommun,om uppgiften behövdes i en

ingick

sådan verksamhet hos som avsåg forskning eller

myndigheten

framställning av statistik inom hälso- och sjukvårdens område.

är för närvarande föremål för förnyat övervägande i

Frågan

samband med en av reglerna om överföring av sekre-

översyn

tess inom vårdområdet m.m. En promemoria (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan på vårdområdet har

myndigheter

remissbehandlats och föranlett en proposition i saken. I propositionen om sekretess inom och mellan myndig-

(1990/9l:11l)

heter vårdområdet m.m. förslås i denna del att utlämnande

på

av material mellan kommunala myndigheter på

sekretessbelagt

hälso- och område får ske för forskning eller

sjukvårdens

av statistik eller för administration på verksam-

framställning

om det inte kan antas att den enskilde eller någon

hetsområdet,

honom närstående lider men om uppgiften röjs, dvs. med tillämpning av ett s.k. rakt skaderekvisit.

Europarådsrekommendationen (se avsnitt 4.3) innehåller en

del bestämmelser som har viss till de särskilda

anknytning

frågor som registerforskningen ger upphov till, utöver de

allmänna villkor i rekommendationen som tidigare har redovisats.

För det första föreskrivs till förmån för forskning ett undantag från den grundläggande principen om förbud mot utlämnande

till tredje man av personuppgifier. Personuppgifter får lämnas

ut av allmänna eller privata organ för forskningsändamål antingen med den enskildes samtycke eller i enlighet med skyddsbestämmelser som närmare har bestämts i inhemsk lag. Om utlämnade dock det allmänna kravet att person-

sker, gäller

uppgifterna inte får publiceras i identifierbar form, såvida inte de berörda har lämnat sitt samtycke härtill och det skett i

enlighet med andra i lag angivna skyddsbestämmelser. Som

anvisningar till när utlämnande kan ske utan samtycke av personliga uppgifter nämns i förarbetena till rekommendationen

graden av säkerhet i handläggningen, be-

forskningsprojektets

tydelse, behovet av identifierbara uppgifter och risken för den

berörde, om uppgifterna används för forskningsändamål.

För det andra finns i rekommendationen en föreskrift om att forskares till allmänna befolkningsregister skall under-

tillgång

lättas, så att de kan få underlag för urvalsundersökningar. Om

annat inte beslutas av inhemska i enskilda fall, bör

myndigheter

enligt föreskriften sådana uppgifter få innehålla uppgift om namn, adress, födelsedag, kön och yrke. I förarbetena till denna

föreskrift anförs bl.a., att forskningen i ökad utsträckning är

beroende av uppgifter som redan finns hos olika statliga institutioner och att föreskriften tillkommit för att inte forskningen ensidigt skall vara beroende av dessa institutioners

skönsmässiga bedömning i fråga om utlämnande av uppgifter.

I anslutning härtill görs också hänvisning till den lagstiftning om

tillgång till allmänna handlingar (laws on freedom of information) som finns i många länder. Det understryks att de personuppgifter som nämns i föreskriften är den minimiinformation som under alla förhållanden måste göras tillgänglig och att det undantag som kan vara föreskrivet i inhemsk lag kan ta sikte på sådana grupper av uppgifter som t.ex. adress- och yrkesuppgifter, om det är av särskild vikt för den enskilde att dessa uppgifter inte lämnas ut.

I det föregående har utredningen ansett att kravet på informerat bör upprätthållas när det gäller inrättande av

samtycke

personregister för forsknings- eller statistikändamål och att

undantag från detta krav bör förekomma endast i de fall det gäller byte av ändamål, dvs. när forskningssyftet är ett annat än det ursprungligen angivna och till vilket har lämnats.

samtycket

Undantagsfallen bör preciseras i enlighet med Europaråds-

rekommendationens anvisningar och tas in i föreskrifter.

De uppgifter som hämtas från myndigheter och andra inom ramen för en registerforskning skulle således i de allra flesta fall inte komma att omfattas av denna eftersom samtycke

reglering,

torde saknas. Endast möjligheten att inrätta registret

genom beslut av regeringen eller riksdagen, dvs. som ett statsmaktsregister,skulle då stå till buds. En sådan ordning skulle, å andra sidan, mot bakgrund av vad som redan anförts om registerforskningens betydelse innebära en klart otillfredsställande

förändring

i förhållande till nuläget.

Frågan är då för registerforskningens del om och i så fall i vilken omfattning rekommendationens bestärmnelser medger

undantag från kravet på informerat samtycke och därigenom en lösning inom ramen för en allmän reglering av forsknings-

register i ett framtida

tillsynssystem.

Även om en av rekommendationens utgångspunkter, vid sidan av att betona värdet av forskning, är att personregistrering för forsknings- och statistikändamål enligt huvudregeln förutsätter informerat samtycke, framgår det att kravet på sådant

samtycke

är avsett endast för de fall då den enskilde .välv lämnar informationen. De situationer då uppgifterna såsom vid registerforskning hämtas från annat håll är inte direkt reglerade i rekommendationens bestämmelser.Den möjlighet till undantag som rekommendationen uttryckligen medger vid utlämnande av

personuppgifter för forskningssyfte utsäger i och för sig

ingenting om inrättande av personregister för samma ändamål. En rimlig tolkning av rekommendationens bestämmelser i denna del synes dock vara att även den efterföljande i

användningen

form av exempelvis ett inrättande av personregister omfattas. En sådan tolkning förefaller ha stöd i förarbetena till den aktuella bestämmelsen men även i den ovan nänmda föreskriften i rekommendationen om en tillåten utan

användning föregående

samtycke av personuppgifter ur för urvals-

befolkningsregister undersökningar.

Tolkningen ligger också väl i linje med rekommendationens syfte att också beakta forskningens behov.

I den mån samtycke inte föreligger till utlämnande av person-

uppgifter för forskningssyfte krävs, som nämnts, enligt ut-

talanden i förarbetena till rekommendationen i denna del dock att det i inhemsk lag finns intagna bestämmelser, där till

hänsyn

datasäkerhet och risken för integritetsintrång finns beaktade

jämte till vikten av forskningsprojektet och behovet av

hänsyn

identifierbara data. Den praxis som inspektionen för närvarande

vid där information inte länmas i

tillämpar registerforskning,

förväg och samtycke således saknas, bör - b1.a. med hänsyn till de kraven på och förstörelse som i de

strängare tidsbegränsning

fallen föreskrivs - kunna tjäna som underlag för utarbetande av sådana bestämmelser. Det innebär att samtycke kan undvaras där hälsotillståndet hos dem som skall registreras gör det svårt att informera på vanligt sätt eller det kan anses oetiskt att ta kontakt med dessa. Vidare bör information kunna underlåtas om

det slmlle förrycka undersökningens resultat, i samband med att

den enskilde utnyttjade sin Slutligen bör man

strykningsrätt.

kunna awara om redan har lämnats och

samtycke, samtycke

registreringen gäller ett nytt allt under

forskningsändamål,

förutsättning att det skulle vara kostsamt eller tidsödande att inhämta ett nytt samtycke och man kan anta att de registrerade, om de inte hade någon invändning mot det nya

tillfrågades,

forskningsregistret.

Med lag torde, som redan framgått, också förstås av regeringen meddelade förordningar och de föreskrifter som datainspektionen efter delegation har rätt att meddela. Rekommendationens krav på lagform torde nämligen vara uppfyllt, om det är fråga om i förväg meddelade normer av generell karaktär, till skillnad från i enskilda fall. Den

myndighetsbeslut

inhemska rättsordningens val av normnivå torde således inte

vara avgörande.

Det avsteg från kravet på informerat samtycke som ett bibehållande av registerforskningen i huvudsak i nuvarande

innebär bör därför kunna rymmas inom ramen för

omfattning

en allmän genom förskrifter av forskningsfrågorna i

reglering

ett framtida utan att komma i konflikt med

tillsynssystem

på området. Föreskrifterna bör

Europarådsrekommendationen

dock innehålla de konkreta materiella som

skyddsbestämmelser

är nödvändiga. bör, liksom för forsk-

Anmälningsskyldighet

i allmänhet, föreskrivas endast för de register som

ningsregister

innehåller känsligare och för dem som faller utanför

uppgifter

inspektionens normering (övriga register). Frågan om ett

vikt - vilket vid en som

forskningsprojekts registerforskning

görs utan samtycke bör tillmätas särskild betydelse enligt rekommendationens förarbeten - får bedömas mot bakgrund av det allmänna kravet att med skall vara

på syftet registreringen

för (dvs. att registret är

personregistrering forskningsändamål

ett oavsett om det gäller registerforskning

forskningsregister),

eller en verksamhet där inhämtas direkt från den

uppgifterna

som skall Vilka krav som bör uppställas i det

registreras.

har diskuterat ovan (se avsnittet

sammanhanget utredningen bestämningen av begreppet f0rskningsregister).

Som behandlar nedan i ett särskilt avsnitt (4.5.11)

utredningen

är en allmän vilka bestämmelser som skall tas in

huvudfråga

direkt i och vad som efter delegation kan normeras

datalagen

föreskrifter. De särskilda frågor som

genom datainspektionens

rör torde emellertid i huvudsak inte vara av

registerforskning

sådant att de behöver tas in i datalagen, utan en reglering

slag datainspektionens framtida föreskrifter på forskningens

genom område torde vara tillräcklig. I den mån det vid registerforskär om att överföra uppgifter mellan flera person-

ning fråga blir också om sambearbetning (se nedan) tillregister reglerna

lämpliga.

4.5.7¶Sambearbetning

om dvs. bearbetning av uppgifter i ett Frågan sambearbetning,

tillsammans med uppgifter i ett annat person-

personregister

hos den eller hos en annan register-

register registeransvarige

eller annan manuell) direkt överföring av

ansvarig (även

från ett till ett annat, bör enligt vad utred-

uppgifter register

avsnitt 8.6.5 i SOU 1990:61) i princip

ningen tidigare angett (se

samma sätt som i allmänhet i det

regleras på personregistrering

framtida tillsynssystemet.

Det innebär att vissa sambearbetningsfrågor bör

uttryckligen

normeras av datainspektionen och att anmälningsplikt i huvud-

sak till vad utredningen kallat övriga register (se begränsas

avsnitt 8.6.2 i betänkandet).

Den omfattning i vilken sambearbetning av forskningsregister

bör tillåtas blir närmast avhängig av de regler om informerat och härifrån som utredningen behandlat i det

samtycke undantag

föregående.

I den mån informerat saknas eller något av undan-

samtycke

inte är för handen, bör sambearbetning således inte

tagsfallen

tillåtas. Den enda som då skulle stå till buds är att riksdag

utväg

eller beslutar att inrätta registret som ett

regering det nya

Detta gäller dock enbart under förutsättning

statsmaktsregister.

att sambearbetningen ändrats i en sådan

registret genom

får anses ha uppkommit. Den väsentlig mån att ett nytt register

av uppgifter mellan flera register som exempelvis Överföring sker för att lagrat material, utan att en väsentlig uppdatera

av sker, skulle således inte kräva

ändring registret därigenom någon särskild åtgärd.

Anmälningsskyldighetens omfattning

I det skisserade är avsikten att anmälan skall

tillsynssystemet

ske i två fall: dels fall där ett personregister inom det normerade omrâdet innehåller uppgifter (bl.a. om

känsliga brott, tvångsingripande, sjukdom, hälsotillstånd, sexualliv, ras, politisk uppfattning, religiös övertygelse eller avser omdöme om

den registrerade) eller, vilket torde vara det

vanliga, uppgifter

i om personer utan anknytning till den registeransvarige, dels alla fall där registret faller utanför det normerade området

(övriga register).

Flertalet forskningsregister torde innehålla sådana personuppgifter som nu har nämnts. Även om

forskningsregister

framgent normeras genom datainspektionens försorg, bör

anmälningsskyldigheten därför bli relativt omfattande.

Anmälningsskyldigheten bör ävila den dvs. registeransvarige,

exempelvis de statliga högskoleenheter,

statliga forsknings-

institut och inom hälso- och som

myndigheter sjukvården

närmast kommer i fråga att inrätta register för

vetenskapliga

ändamål (jfr utredningens till ändrad

forskningsetiska förslag

lydelse av 2 a § datalagen, avsnitt 3.4 ovan). Se vidare avsnittet

bestämningen av begreppet forskningsregister ovan.

Vem det inom den eller

registeransvariga myndigheten

institutet närmast ävilar att fullgöra får

anmälningsuppgiften

regleras på internt administrativ väg. Ytterst är givetvis den enskilde forskarens och dennes institutions medverkan nödvändig. Ansvaret gentemot datainspektionen bör dock alltid vila på en behörig ställföreträdare för den

registeransvarige.

En arkivmyndighet är som sådan naturligtvis inte

anmälnings-

skyldig för de den tar emot för oberoende av

register förvaring,

deras senare användning för avsnitt 7 om

forskningsändamål (jfr gallringsfrågor).

4.5.9 utövande

Tillsynens

En huvuduppgift för i ett framtida

datainspektionen tillsyns-

system är att genom inspektioner kontrollera efterlevandet av de bestämmelser eller villkor som kan gälla för olika register. De anmälningar som görs till om särskilt

inspektionen

känsliga register eller register som faller utanför det normerade området bör kunna utgöra en grund för denna

tillsynsverksam-

het. I övrigt får inspektionen genom kontrollera hur

stickprov

bestämmelserna följs.

Skyldighet skall även finnas för de

framgent registeransvariga

att i särskilda förteckningar ange de som förs

samtliga register (jfr 7 a § datalagen). För forskningsinstitutionernas vidkommande innebär

systemet att man överlag bör kunna räkna med att inför

någon gång

inspektionen få redovisa av sina

omfattningen forskningsregister

och hur de förs. I den administrativa som inom en

tillsyn exempelvis högskola

och andra kan utövas internt av institutions-

forskningsorgan

styrelser, rektorsämbete och andra enheter bör det

regelmässigt

ingå att också bevaka att de bestämmelser-

integritetsskyddande

na - i likhet med andra föreskrifter som styr verksamheten iakttas. Vid bör företrädare samverka

inspektionerna datainspektionens

med dem inom högskolan eller i

forskningsinstitutionen fråga

som har ansvar för en sådan allmän liksom med dem

tillsyn,

som av den utsetts att särskilt bistå de

registeransvarige

registrerade vid misstanke om oriktig eller missvisande person-

uppgift (jfr 8 § datalagen).

För det fall det vid en kontroll visar att ett

sig forsknings-

register förs i en omfattning eller ett sätt som inte stämmer

på

med de bestämmelser som för aktualiseras

gäller registret,

frågan om rättelse och vidare I de fall överträdelserna

åtgärder.

beror på missförstånd eller liknande, bör saken kunna

givetvis

avhjälpas genom att påpekande görs under hand. Andra fall kan kräva en mera omfattande Det kan

utredning.

inte uteslutas att det i vissa fall också blir att med

nödvändigt

omedelbar verkan att ett

förbjuda register fortsättningsvis förs,

om det inte kan anses att föreskriva

tillräckligt ytterligare

villkor för verksamheten. I denna bör värdefulla

handläggning

synpunkter kunna lämnas av Inte minst de

forskningsorganen. forskningsetiska frågorna kan behöva belysas. Om det vid ett forskningsinstitut inrättats en forskningsetisk kommitté eller ett

forskningsetiskt råd, bör dess mening inhämtas innan ärendet avgörs. Ytterst är det dock som vad som

datainspektionen avgör

bör ske med registret.

4.5.1O

Kryptering

I datainspektionens föreskrifter för och statistik-

forsknings-

register anges att den skall

registeransvariges förteckning

innehålla uppgift om vad som skall ske med när

registret undersökningen avslutats, varvid också kan

avidentiñering

aktualiseras (se ovan avsnitt 4.5.2). En bestämmelse om

avidentiñering finns i statistikregelutredningens för lagförslag

uppgifter som erhållits för den statliga statistikframställningen

och som finns för ADB. Från sådana uppgifter

på upptagning

skall utan efter det att statistiken har

enligt förslaget dröjsmål

framställts namn och varje annan beteckning som kan identifiera

den enskilde juridisk person) avlägsnas eller döljas (även

varmed förstås såväl avidentifiering som

(anonymisering,

om ej annat är föreskrivet (12 §).

kryptering),

Som nämnts förstås med avidentifiering att återidentifiering i

inte är möjlig, dvs. återidentifiering eller s.k. bak-

praktiken

är endast efter orimligt tidskrävande

vägsidentifiering möjlig

och kostsamma åtgärder. Har avidentifiering skett, föreligger

inte något personregister.

En särskild fråga som kräver överväganden gäller s.k. krypte-

och konsekvenserna härav när det gäller underrättelse-

ring

10 § datalagen. Med kryptering förstås att en

skyldighet enligt

inte är avsedd att vara oåterkallelig, utan

avidentiñering

skall kunna återskapas av den eller dem

personanknytningen

som över har som metod kommit

förfogar registret. Kryptering

att utvecklas av framför allt SCB och därmed att förknippas

med statistikregister men har tillämpning också på forsknings-

i allmänhet.

register Vanligen sker kryptering genom att ett igenkänningstecken

som ersätts med ett tal vars innebörd exempelvis personnummer endast kan klargöras med hjälp av en annan sifferkombination, en s.k. Synonymt med kryptering används

krypteringsnyckel.

också chiffrering. Utan tillgång till krypteringsbegreppet

kan det identitetsnumret inte återskapas.

nyckeln krypterade

SCB har utvecklat olika tekniska förfaringssätt för kryptering. är att säkra uppgiftsskyddet och att begränsa tillgången

Syftet

till men göra det möjligt att för legitima

krypteringsnyckeln

ändamål återskapa identitetssambandet. innebär inte som vid avidentifiering att ett registers

Kryptering

karaktär av förlorad. Även om kretsen av

personregister går

som kan identifiera de i registret intagna uppgifterna personer finns den nödvändiga koppling kvar mellan

påtagligt begränsas,

en och en identifierbar individ, som bl.a. är en förut-

uppgift

sättning för att ett personregister enligt datalagsutredningens mening skall föreligga.

Underrdttelseskyldighet

Forskningsetiska utredningen har föreslagit att underrättelse-

10 § datalagen skulle kunna begränsas för

skyldigheten enligt

avsnitt 4.4). med denna begräns-

krypterade register (se Syftet

ning skulle enligt utredningen vara att förstärka integritets-

l

l

s ,

Detta skulle ske genom att inte låta den enskilde få del

skyddet.

av upplysningar om de register som innehåller upplysningar om honom eller henne, eftersom sådana upplysningar skulle kräva att krypteringsnyckeln kom till användning och att de chiffrera-

de uppgifterna togs fram i klartext, varigenom de personer som

sysslade med registret fick del av uppgifterna med åtföljande

risk för att uppgifterna också kom obehöriga till del.

Visserligen medför användning av kryptering att möjligheten

rent allmänt till identifiering minskar. Personuppgifterna finns emellertid lagrade och kan efter dechiffrering tas fram. Dekryptering kan på olika sätt försvåras genom att kretsen av personer

med tillgång till krypteringsnyckeln begränsas. Nyckeln kan också fysiskt göras svårtillgänglig genom att exempelvis

deponeras hos annan än den registeransvarige. Det är således möjligt att föreskriva att en krypteringsnyckel skall förvaras hos

datainspektionen, eller, om den registeransvarige är annan än

SCB, hos SCB.

Även efter sådana långtgående säkerhetsåtgärder och villkor

måste möjligheten finnas kvar hos någon eller några att återställa sambandet mellan uppgifterna och de enskilda individerna, for att kryptering skall anses föreligga. I annat fall

föreligger avidentifiering. Till skillnad från avidentifiering

innebär således att det också är möjligt för den

kryptering

registrerade att få upplysning om innehållet i det eller de

register, där de krypterade uppgifterna finns.

Underrättelseskyldigheten enligt 10 § är av central betydelse

för den enskildes rätt till insyn. Den är också ett komplement

till reglerna om handlingsoffentlighet.

Rätten till insyn finns också föreskriven i Europarådskonventionen får dock enligt konventionen (art.

(art. 8). Undantag 9) göras i lag for forsknings- och statistikregister, om det uppenbart inte föreligger någon risk för integritetsintrång.

Enligt rekommendationen får undantag i detta hänseende göras, om uppgifterna insamlas enbart för statistiskt eller annat forskningsändamål och resultatet inte medför att individen blir lätt identifierbar, allt under förutsättning att

skyddsåtgärder

vidtas och den enskilde inte kan åberopa något särskilt intresse

till stöd för insynsrätten (exempelvis biografisk forskning).

I utkastet till EG-direktiv anges att begränsningar i den enskil-

des rätt till tillgång till uppgifterna får göras när det gäller

uppgifter som tillfälligt sammanställs i att få fram statistisk

syfte

information (art. 15.3).

Enligt 10 § fjärde stycket datalagen ges inspektionen rätt att

medge undantag från underrättelseskyldigheten, om det i fråga

om visst slag av personregister är uppenbart att underrättelse

kan underlåtas på grund av att det inte föreligger någon risk för

intrång i registrerads personliga integritet. Enligt förarbetena

(prop. 1978/79:109 s. 25, 34 f) är undantagsbestämmelsen

avsedd att tillämpas på mycket kortvariga register som förs

antingen i samband med tester för inrättande av personregister

eller för vetenskaplig forskning eller statistikproduktion. Den

bör vidare kunna tillämpas i fråga om vissa delar av person-

register, t.ex. loggar (registrering över vilka uttag och förändringar som gjorts i ett register) och back-up-register

(säkerhetskopior).

skall fullgöras så snart det kan

Underrättelseskyldigheten

ske (10 § första datalagen), vilket i en verkställig-

stycket

hetsföreskrift (DIFS 1982:2) till inom en månad

förtydligats

från begäran.

Ett alternativ för en registeransvarig att undgå underrättelse-

är att överlämna registret till förvaring hos

skyldigheten

arkivmyndighet (10 § tredje stycket datalagen).

Den rätt till insyn som följer av 10 § datalagen är så

att den enligt datalagsutredningens mening inte bör

betydelsefull

begränsas av det skälet att den är besvärlig att uppfylla. Den omständigheten att en dekryptering innebär risk att flera får del av de chiffrerade uppgifterna är inte heller ett tillräckligt skäl för att den enskilde skall behöva avstå från sin rätt till underrättelse. Om den registeransvarige anser att de administrativa eller ekonomiska hindren blir för höga vid ett fullgörande av

underrättelseskyldigheten, finns alltid möjligheten att i stället

avidentifiera registret, varvid personregistret upphör att existera

i datalagens mening. Det bör dock påpekas att en avidentifiering

kan innebära ett avbräck i forskningen.

Helt bör dock inte bortses från att en kryptering innebär en beaktansvärd av och att ett

förstärkning integritetsskyddet fullgörande av underrättelseskyldigheten i en del fall kan

medföra avsevärda kostnader för de registeransvariga. En viss

anpassning för de krypterade registrens del kan därför över-

vägas, exempelvis så att underrättelseskyldigheten inte behöver

fullgöras mer än några gånger per år, då underrättelser avseende flera registrerade kan lämnas samtidigt, för att på så sätt rationalisera och förbilliga handläggningen. Detta kräver ändring av det nuvarande villkoret att besked som regel skall lämnas inom en månad. En sådan ändring berör emellertid inte

dvs. att en ny underrättelse inte behöver

tolvmånadersregeln,

lämnas till samma enskilda förrän tolv månader efter den förra underrättelsen (se 10 § första meningen). Andra

stycket tredje

lösningar på frågan om underrättelse vid krypterade register kan också tänkas. Utredningen återkommer till frågan om under-

rättelseskyldighetens fullgörande vid register i den krypterade

tredje etappen av sitt arbete då ett förslag till en ny datalag kommer att läggas fram.

4.5.11¶Vissa lagtekniska frågor

Den närmare utformningen av de regler som bör gälla för forskningsregister och som diskuterats ovan bör kunna göras genom en särskild föreskrift, som utarbetas av datainspektionen,

om utredningens tidigare framlagda förslag till ändring av normgivningsmakten på detta område genomförs. Som nämnts

bör bestämmelserna, i den mån de inte har berörts ovan, kunna knyta an till de föreskrifter om ett förenklat ansökningsförfarande som i dag gäller. Det bör dock framhållas att föreskrifterna inte bör begränsas enbart till forskningsregister där

syftet år framställning av statistik. Även övriga forskningsregister bör om möjligt täckas in. Undantagsvis föreligger

nämligen behov av personregistrering vid vissa fallstudier, utan

att det är fråga om statistisk bearbetning. Dessa fall kan förekomma inom bl.a. medicinska och forsknings-

psykologiska

områden.

Vad som kan diskuteras är om vissa av principerna för forsk-

inrättande är av sådan betydelse att de bör tas in

ningsregisters

direkt i datalagen. Som nämnts saknas i dag sådana bestämmelser. Vad som därvid bör kunna komma i fråga är de grundläggande reglerna om informerat samtycke och de fall då sådant

samtycke kan undvaras, inkl. de fall som rör registerforskning.

Mycket talar för att sådana regler bör tas in i datalagen. Utredningen avser emellertid att återkomma till denna fråga i den avslutande etappen av sitt arbete, då ett fullständigt förslag till datalag skall utarbetas.

5 m.m.

Tryckfrihetsförordningen

och

datalagstiftningen

5.1¶Direktiven

I direktiven framhålls att massmedieområdet år ett område som har kommit i blickpunkten på senare tid. Direktiven hänvisar till 6 § datalagen som reglerar förhållandet mellan datalagen och 2 kap. (TF) med dess regler om offent-

tryckfrihetsförordningen

lighetsprincipen. Vidare anförs i direktiven:

Numera utnyttjas datorteknik som ett led i framställningen av tidningar och andra tryckta skrifter. Därvid up kommer frågan om hur datalagen förhåller sig till de föreskrifter i tryckfrihets-

som avser sådana skrifter, t.ex. förbudet mot censur förordningen och andra hindrande åtgärder som föregår tryckta skrifters utgivning (1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen). Ett liknande problem har uppmärksammats när det gäller förhållandet mellan brottet dataintrång (21 §) och den s.k. anskaffarfriheten enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen (se 1988/89:LU30 s. 36). En angränsande fråga som kan ställas på detta område är i vilken utsträckning massmediers arkiv på datonnedium skall falla under datalagens regler. Det kan finnas andra sektorer där motsvarande problem kan uppkomma.

5.2¶Gällande rätt m.m.

5.2.1 m.m.

Tryckfrihetsförordningen

som utgör en central del av har

Tryckfriheten, yttrandefriheten,

i Sverige fått en utförlig grundlagsreglering genom TF.

Bakgrunden till detta är tryckfrihetens grundläggande betydelse

för ett fritt samhällsskick. Tryckta skrifter anses ha en domine-

rande betydelse för upplysning och ásiktsbildning i samhälls-

frågor.

En viktig princip i TF är den rättighet som följer av 1 kap.

1 § TF att utge skrifter utan några av eller annat

myndighet

allmänt organ i förväg lagda hinder. Detta förbud mot censur och andra hindra/ide åtgärder preciseras närmare i 1 kap. 2 § TF, som har följande lydelse.

Någon trycknin en föregående granskning av skrift eller något

förbud mot därav må ej förekomma.

tryclêning

Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att

på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke stöd i

äger

denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller

dess spridning bland allmänheten.

Paragrafen riktar sig alltså till myndigheter eller andra allmänna organ. Härmed förstås även riksdagen och regeringen.

Censur innebär att ett yttrande granskas av en

myndighet

innan det når en tilltänkt mottagare. med censur är att

Syftet

förhindra att vad som går fram till mottagaren har ett innehåll eller en utformning som från granskarens inte kan

synpunkt

godtas.

Förhandsgranskning är inte det enda sättet att hindra med-

borgare från att yttra sig offentligt. Spärrar kan upprättas på flera olika punkter längs kommunikationsvägarna. Ett sätt att

spärra är att inskränka rätten att använda ett visst uttrycksmedel. Inskränkningen kan också avse bara ett led i ett framställningaförfarande. Hindret behöver inte vara absolut. Även åtgärder, som verkar väsentligt försvarande eller ekonomiskt förlust-

bringande, är otillåtna (se t.ex. tryckfrihetssakkunniga /SOU

1947:60/ s. 210 f. och Petrén, Ragnemalm, Sveriges grund-

lagar, s. 380).

Det är däremot tillåtet att av ordningsskäl reglera spridningen av skrifter. Det är att sådana regler inte tar

tryckta väsentliga

hänsyn till skrifternas innehåll.

Om flera personer har medverkat till ett brott, kan enligt allmänna straffrättsliga regler ansvar drabba inte bara den som främst utfört den brottsliga gärningen utan också de övriga såsom anstiftare eller medverkande. TFs principer om ansvar är emellertid annorlunda.

Ansvarssystemet i IF bygger på två grundläggande principer.

Den ena är att det alltid skall finnas någon som, även om han

inte själv varit upphovsman, kan göras ansvarig för innehållet

i en skrift. I regel är detta författaren eller, när det gäller

tryckt

periodiska skrifter, den ansvarige utgivaren. Den andra princip-

en är att detta formaliserade ansvar skall utesluta ansvar för alla som på annat sätt medverkat vid skriftens tillkomst.

Tanken i TF är således att endast Q person skall kunna

göras

ansvarig för tryckfrihetsbrott samt att dennes ansvar är exklusivt och utesluter ansvar för andras eventuella medverkan. Det sagda innebär att det i TF inte förekommer något medverkansansvar i brottsbalkens mening. Tvärtom TF olika

skyddar genom

bestämmelser sådana personer som har medverkat vid tillkomsten av en tryckt skrift men som inte har det speciella tryckfrihetsrättsliga ansvaret. Till denna kategori bestämmelser hör de som gäller meddelarfrihet och

anonymitet.

Den grundläggande bestämmelsen om meddelarfiiheten finns

i 1 kap. 1 § tredje stycket TF. Där stadgas att det skall stå envar fritt att, i alla de fall då inte annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är

att anse som upphovsman till framställning i skriften, till

skriftens utgivare eller, om det för skriften finns en särskild

redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig

förmedling

av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

I 1 kap. 1 § fjärde stycket TF finns en regel som tar sikte på ett tidigare led i den kedja som löper från en meddelare via

t.ex. en tidningsredaktion till publicering i tryckt skrift. Enligt

den regeln skall var och en äga rätt att, om inte annat följer av TF, anskaffa uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för att offentliggöra dem i skrift eller för att lämna

tryckt

ett meddelande av den typ som angivits i paragrafens tredje stycke. TF skyddar emellertid inte anskaffare från straff för det sätt varpå han skaffar uppgifterna (se TF 1 kap. 9 §). Det är således inte tillåtet för en journalist att skaffa uppgifter till en artikel genom inbrott, olovlig avlyssning eller mutbrott.

I syfte att skydda dem som medverkar vid tillkomsten av tryckta skrifter finns i 3 kap. TF regler om rätt till

anonymitet.

Den grundläggande bestämmelsen om rätt till finns

anonymitet

i 3 kap. 1 § TF. Där stadgas att författare till tryckt skrift inte är skyldig att låta sätta ut sitt namn eller sin pseudonym eller signatur på skriften. Vidare anges att motsvarande gäller beträffande den som lämnat meddelande enligt l kap. l §tredje stycket TF och beträffande utgivare av tryckt skrift som inte är

En meddelare eller författare kan alltså om

periodisk. själv välja

han vill framträda eller om han vill vara anonym. Detsamma

gäller utgivare av skrifter som inte är periodiska.

Enligt 3 kap. 4 § TF får myndighet eller annat allmänt organ inte efterforska författaren till en framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift. Efterforskning får inte heller ske av den som utgivit eller avsett att ge ut framställning i tryckt skrift eller av den som som meddelare. Efter-

uppträtt

forskningsförbudet gäller inte utan undantag. I de fall då ingrip-

ande mot t.ex. en meddelare är tillåtet enligt TF får myndigi heter och andra allmänna organ vidta åtgärder för att utröna vem meddelaren är.

I 3 kap. 3 § TF finns föreskrifter om tystnadsplikt för bl.a. personal vid en tidning eller en nyhetsbyrå beträffande för-

fattares, meddelares och utgivares identitet. Paragrafen, som

fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1978, föreskriver

för den som har tagit befattning med tillkomsten

tystnadsplikt

eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som var avsedd att införas i en tryckt skrift och den som har varit verksam inom ett företag för utgivning av skrifter

tryckta

eller inom ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Tystnadsplikten innebär att han inte får röja vad han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje eller är utgivare av skrift som inte är periodisk.

stycket

Från denna tystnadsplikt görs fem undantag, nämligen

l. om den som har anonymitetsrätten samtycker till att hans eller hennes identitet röjs, 2. i vissa fall i

tryckfrihetsmål,

3. om fråga är om brott som anges i 7 kap. 3 § första stycket l TF, 4. om fråga är om brott enligt 7 kap. 2 § eller 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3 TF och rätten finner det erforderligt att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen samt 5. om rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran.

Som senare kommer att framgå kan effektiviteten av det

anonymitetsskydd som följer av 3 kap. 3 och 4 §§ TF ifråga-

sättas när det allmänna i andra än de i paragrafen redovisade fallen tillgodoser olika legala intressen.

Det finns också regler som skyddar yttrandefriheten i radio-

och TV-program. Dessa regler på TFs bestämmelser och

bygger

hänvisar i viss utsträckning till dessa. De radiorättsliga reglerna finns i radioansvarighetslagen (1966:756), lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarighet för

radio- och kassettidningar och lagen (1985: 1057) om ansvarig-

het för lokala kabelsändningar. Av 8 § radiolagen (1966:755) följer bl.a. att myndigheter och

andra allmänna organ inte i förväg får granska eller föreskriva

{fig

förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och inte heller får förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Enligt radioansvarighetslagen får ansvar eller skadeståndsskyldighet för ett yttrandefrihetsbrott i ett radio- eller TV-

program eller för medverkan till ett sådant brott bara ådömas den som enligt lagen är ansvarig för programmet (5 och 6 §§).

Också radioansvarighetslagen bygger härigenom på principen

om ensamansvar.

Liksom TF innehåller bestämmelser till

radioansvarighetslagen

skydd för den som meddelar eller anskaffar uppgifter i att

syfte

uppgifterna skall offentliggöras genom ett program. Om uppgiftslämnandet eller anskaffandet under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar enligt TF får dock meddelaren eller anskaffaren ådömas straff eller skade-

ståndsskyldighet (5 § st. 2).

Det finns i radioansvarighetslagen bestämmelser om

anonymi-

tetsskydd som i stor utsträckning stämmer överens med motsvarande bestämmelser i TF.

Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition

(l990/9l:64) om m.m. en ny

yttrandefrihetsgrundlag föreslagit särskild grundlag till skydd för yttrandefriheten i radio,

television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Den

nya grundlagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihets-

förordningen. Detta innebär bl.a. att principerna om censurförbud och andra hindrande åtgärder blir gällande för de medier som omfattas av grundlagen. Det skall dock finnas möjlighet att genom lag föreskriva om förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas offentligt (1 kap. 3 §). I den nya grundlagen finns regler som skyddar meddelare och anskaffare och som motsvarar regler i ämnet

tryckfrihetsförordningens

(1 kap. 2 §). Även bestämmelser om rätt till anonymitet som i sak svarar mot de regler som finns i TF har tagits upp i den nya

grundlagen (2 kap.). I propositionen föreslås att den nya

lagstiftningen skall träda i kraft den l januari 1992.

Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den

enskildes personliga integritet finns i 1 kap. 2 § tredje stycket

regeringsfonnen (RF). I denna sägs bl.a. att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Bestämmelsen har inte karaktären av en rättsligt bindande föreskrift utan anger ett mål för den samhälleliga verksamheten. Av förarbetena till be-

stämmelsen framgår att integritetsskyddet vid dataregistrering

var i blickpunkten vid bestämmelsens tillkomst (SOU 1975:75 s. 168 f., 459 ff.).

Den av regeringen i maj 1984 tillsatta data- och offentlighetskommittén (DOK) föreslog i sitt tredje delbetänkande (Ds Ju 1987:8) Integritetsskyddet i informationssamhället 3 bl.a. en grundlagsändring. Förslaget innebar att det i den s.k. fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. RF skulle skrivas in ett skydd för

den enskildes personliga integritet i datasammanhang.

Förslaget ledde till lagstiftning, som trädde i kraft den 1

januari 1989 (prop. 1987/88:57, KU 19, rskr.117, 1988/89: KU2, rskr. 11, SFS 1988:1439). Den nya foreskriften, som

finns i 2 kap. 3 § andra stycket RF, innebär att varje med-

borgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om

honom registreras med hjälp av ADB. Regeln slår alltså fast att

det skall finnas en datalagstiftning till skydd for den personliga integriteten men att den närmare omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag. Lagstiftaren åläggs genom bestämmelsen

att vara aktiv genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Av förarbetena följer att bestämmelsen givetvis bör

uppfattas så att lagstiftningen skall utgöra en verklig och allvarligt menad (prop. 1987/88:57, s. 11).

skyddslagstiftning

5.2.2¶Datalagstiftningen

I detta avsnitt redovisar utredningen helt kort vissa regler i den nuvarande datalagen som är av intresse i detta sammanhang.

Vidare erinras om de principiella utgångspunkter för en

framtida datalag som utredningen har tagit upp i sitt första betänkande, SOU 1990:61.

Nuvarande

datalag

Den nuvarande datalagen innebär att den som är ansvarig för ett personregister som förs med hjälp av ADB skall ha en licens. Licens utfärdas efter anmälan av datainspektionen.

För vissa register, som bedöms innebära särskilda risker för

otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet, krävs utöver

licens särskilt tillstånd av inspektionen. Detta gäller bl.a.

register som skall innehålla känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om sjukdomar, brott och straff, sexualitet, ras, politisk eller

religiös eller register som skall innehålla omdömen

uppfattning

och värderingar. Tillståndsplikt gäller även för register som skall omfatta

uppgifter om personer som saknar naturlig anknytning till den

registeransvarige (dvs. sådan anknytning som följer av medlem-

skap, anställning, kundförhållande eller något därmed jämförbart förhållande).

Licens och tillstånd behövs inte for personregister som enskild person använder uteslutande for personligt bruk, dvs. registret används inte i någon yrkesmässig verksamhet. Med vissa

undantag gäller dock övriga bestärmnelser i lagen om den registeransvariges skyldigheter m.m. även dessa s.k. privata

register. Personregister som beslutats av riksdagen eller

regeringen behöver inte tillstånd (men licens). Därutöver finns

särskilda undantag från tillståndsplikten.

Tillstånd att inrätta och föra personregister skall meddelas om

det saknas anledning anta att otillbörligt intrång i registrerads

personliga integritet skall uppkomma. Tillstånd att inrätta och

föra personregister som skall omfatta uppgifter om personer

som saknar naturlig till den registeransvarige får

anknytning

emellertid ges endast om den registeransvarige har särskilda skäl. Exempel på sådana skäl är att registret skall användas for statistik- och/eller forskningsändamål eller endast användas under kortare tid (såsom t.ex. för marknadsföring).

För personregister som skall innehålla särskilt känsliga uppgifter, får tillstånd ges till annan än behörig endast

myndighet

om särskilda eller skäl föreligger. Exempel på sådana

synnerliga

skäl är att registret skall användas för statistik- och/eller

forskningsändamål.

Vid prövningen skall hänsyn tas till de villkor som kan meddelas i olika avseenden i syfte att motverka otillbörligt integ-

ritetsintrång.

När datainspektionen meddelar tillstånd for ett register skall inspektionen alltid besluta om ändamålet med registret.

Om det behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång

i personlig integritet skall inspektionen också meddela villkor

om - inhämtande av

uppgifter - vilka personuppgifter som får ingå

- utförandet av den automatiska databehandlingen - den tekniska utrustningen

- de bearbetningar som får göras

- underrättelse till berörda personer

- de personuppgifter som får göras tillgängliga

- utlämnande och annan användning - bevarande och gallring - kontroll och säkerhet - rättelse och andra åtgärder ifråga om och missvisande

oriktiga

uppgifter.

Alla personregister skall inrättas och föras på sådant sätt att

inte otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet upp-

kommer. Detta innebär bl.a. att registret skall ha ett bestämt ändamål. Vidare får inga andra uppgifter ingå i registret än de

som behövs för registrets ändamål. Registrerade uppgifter skall

i princip förstöras när de inte längre behövs. Personuppgifter får inhämtas, lämnas ut och användas endast i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller

annan författning, eller i enlighet med den registrerades

medgivande. Den registeransvarige är skyldig att på skriftlig begäran av

enskild underrätta denne huruvida uppgifter om honom eller henne finns registrerade i ett personregister eller inte. Den som

är registrerad har även rätt att få utdrag ur personregistret vad

gäller de uppgifter som rör honom eller henne. Den registeransvarige är skyldig att lämna underrättelse så snart det kan ske. Enligt datainspektionens föreskrifter bör underrättelsen ske senast inom en månad efter framställd begäran.

Datainspektionen skall utöva tillsyn över dem som för personregister med hjälp av ADB. I denna tillsyn innefattas en rätt för inspektionen att få tillträde till de lokaler som har samband med ADB-verksamheten, att få tillgång till den dokumentation som rör databehandlingen och att föranstalta om egna körningar av

Det åligger vidare den registeransvarige att

personregister. lämna datainspektionen de uppgifter som inspektionen begär för

sin Datainspektionen kan vitesförelägga den register-

tillsyn.

ansvarige om denne inte fullgör sina skyldigheter i samband

med tillsynen.

Principer i en framtida datalag

Utredningen har i sitt första betänkande föreslagit att ett renodlat skall ersätta det nuvarande tillstånds-

tillsynssystem

systemet. Tanken är att det nu många gånger stereotypa tillstånds- och licensförfarandet skall ersättas med ett flexibelt

anmälningssystem och en utökad tillsynsverksamhet.

I den nya datalagen kommer föreskrifter om de grundläggande

förutsättningarna för personregistrering att finnas. Lagen

kommer - såvitt nu kan bedömas - att innehålla bl.a. allmänna regler om inrättande och förande av personregister och regler om skyldighet för de registeransvariga att hålla sina personregister förtecknade. Vidare kommer det att finnas bestämmelser om rättelse av felaktiga personuppgifter, om enskilds rätt till insyn i personregister, om förbud mot utlämnande av person-

uppgifter i vissa fall och om gallring. Som en komplettering till

dessa bestämmelser är det meningen att datainspektionen skall meddela bransch- eller sektorsforeskrifter.

En anmälningsplikt föreslås för dels de mer integritetskänsliga

som skall omfattas av datainspektionens bransch- eller

register

sektorsföreskrifter och dels de som inte är reglerade i

register

förväg genom inspektionens föreskrifter. Datainspektionens tillsynsverksamhet föreslås intensifieras. Inspektionen skall genom inspektioner och kontroller se till att aktuella bestämmelser efterlevs och att integritetsskyddet

upprätthålls.

datalagen kommer liksom den nuvarande att innebära Den nya

att får, om mot otillbörligt intrång i datainspektionen skydd personlig integritet inte kan åstadkommas på annat sätt, förbjuda

fortsatt förande av personregister. Sådana beslut skall också kunna meddelas utan hinder av att beslutet överklagas. Om

integritetsskyddet kan tillgodoses på annat sätt, kommer givetvis

datainspektionen i stället kunna besluta om särskilda villkor för förandet. Den kommer också att innehålla straff- och

nya datalagen

skadeståndsbestämmelser. En viss skärpning kan därvidlag bli aktuell i med vad som gäller i dag.

jämförelse

5.2.3¶Pressetiska regler

Av stor för den höga etiska standard som den svenska A

betydelse

pressen har är pressens självsanering. Pressens egna organisationer - Svenska Journalistförbundet och

Publicistklubben,

Svenska tidningsutgivareföreningen - har genom sitt samarbets- Pressens Samarbetsnämnd, antagit gemensamma etiska organ, för radio och TV, till vilka Radio har

regler press, Sveriges

anslutit sig. De etiska reglerna omfattar publicitetsregler, och om redaktionell reklam. Dessutom har

yrkesregler regler

Pressens Samarbetsnämnd utfärdat riktlinjer angående åsikts-

annonsering.

De tre har gemensamt inrättat Pressens

pressorganisationerna

opinionsnämnd, som är en hedersdomstol i ärenden som gäller

tillämpningen av god sed inom den periodiska

publicistisk

består nämnden av en ordförande och

pressen. Enligt stadgarna

fem ledamöter.

Som ett slags åklagare inför opinionsnämnden har inrättats en

allmänhetens Denne är anställd hos en

pressombudsman.

stiftelse, som för ändamålet grundats av de tre pressorganisationerna. Allmänhetens pressombudsman har till uppgift att på eget initiativ eller efter anmälan påtala avvikelser från god publicis-

tisk sed i periodisk skrift. Han har möjlighet att genom direkt hänvändelse till vederbörande tidning söka åstadkomma

beriktigande eller plats för genmäle. Han kan också, om han

finner skäl till det, ett ärende till

hänskjuta opinionsnämnden.

Om han lämnar en anmälan utan åtgärd, kan anmälaren hänskjuta ärendet till nämnden under att saken rör

förutsättning

honom själv. Nämnden har emellertid fria händer att avvisa ett dit hänskjutet ärende. Om nämnden finner att en tidning brutit mot

god publicistisk

sed, konstaterar den detta i ett s.k. opinionsuttalande. Detta är

offentligt, och enligt opinionsnämndens stadgar bör en klandrad

tidning utan dröjsmål i oavkortat skick och på väl

synlig plats

publicera nämndens hela uttalande. Pressens opinionsnämnd är obunden av skrivna om vad

regler

som är god publicistisk sed och kan alltså utbilda en egen praxis på omrâdet. Ofta åberopar den dock

pressorganisationernas

regler. De fall, som kommer under nämndens är till

prövning,

en del sådana att straff skulle ha kunnat ådömas för

tryck-

frihetsbrott. Rent generellt kan nog att nämndens bedöm-

sägas

ning är strängare än den som man kan räkna med i en

tryck-

frihetsprocess. Nämnden har också utbildat vissa regler, som helt saknar motsvarighet i TF. Bland de etiska reglerna finns det som mer direkt tar

några

sikte på respekten for den Det är

personliga integriteten. följande regler.

I Avstå från som kan kränka

publicitet, privatlivets

helgd, om inte ett _oavvisligt allmänintresse kräver offentli Overväg särskilt

belysning. noga publicerin

av fami etvister och vårdnadsärenden med til

hänsyn

den ska a som kan förorsakas de berörda.

I Iaktta stor vid

försiktighet publicering av självmord och

självmordsförsök särskilt av till och

hänsyn anhöriga

vad ovan sagts om helgd,

privatlivets

I Visa alltid offren för brott och

olyckor största möjliga hänsyn.

I Framhäv inte i

rubriker, på löpsedlar eller å annat sätt

berörda personers ras, börd, nationalitet e ler kön, om detta är ovidkommande eller kan uppfattas som misskrediterande. Samma gäller om yrkesbeteck-

ningar, politisk tillhörighet princip e ler religiös åskådning.

5.3¶Internationella förhållanden

Dataskyddslagstiftningen i några med Sverige jämförbara

europeiska stater uppvisar inte någon enhetlighet i sättet att

behandla den personregistrering som sker inom massmedieområdet.

Några staters dataskyddslagar gör, liksom den svenska data-

lagen, inget undantag för sådan personregistrering. Andra

länder har intagit en motsatt ståndpunkt och låter massmedierna inte omfattas av dataskyddslagstiftningen. På andra håll har man

visserligen i princip undantagit massmedierna från tillämpningen

av dataskyddslagarna, men likväl gjort vissa regler i dessa lagar

tillämpliga på dem.

Bland de länder som i sina inte

dataskyddslagar gör något

undantag för massmedia kan nämnas Irland, Island, Luxemburg och Storbritannien (Beträffande Storbritannien se avsnitt 7.4.3 i SOU 1990:61).

Personregisterlagen i Finland däremot att

stadgar uttryckligen

lagen inte medför någon ändring i rätten skrifter

att utge tryckta (se avsnitt 7.3.2 i SOU 1990:61). Av lagens förarbeten

framgår

dock att förandet av register som bakgrundsmaterial för

utgör

en tidskrift skall omfattas av personregisterlagens regler.

Den i Norge gällande personregisterlagen omfattar även

personregistrering inom massmedieområdet (se avsnitt 7.3.4 i SOU 1990:61). Lagens bestämmelser om bl.a. och

insynsrätt

rättelseskyldighet omfattar alltså även sådan

registrering. Justitiedepartementet har dock från den gällande tillståndsplikten

undantagit bl.a. dags- och veckopressens personregister, i den mån de används i journalistisk verksamhet, samt förlagsarkiv

och förlagsregister som används vid av vissa slags

utgivning

lexika. En förutsättning för dessa undantag är att den

registeransvarige följer de villkor och krav som uppställts i justitie-

departementets föreskrifter. Tillstånd behövs dock alltid om någon utomstående skall ha on-line tillgång till ett massmedie-

register.

Nederländerna (se avsnitt 7.4.2 i SOU 1990:61) tillhör de länder vars dataskyddslagar helt undantar massmedierna. Den nederländska dataskyddslagen omfattar således inte de personregister som enbart är avsedda för att användas av press, radio och television i den publicistiska verksamheten.

I Belgien föreligger en proposition till en lag om skydd mot

intrång vid registrering av personuppgifter vilken på otillbörligt motsvarande sätt som i Nederländerna helt undantar massmediernas ADB-registrering.

Den som i Danmark (se avsnitt 7.3.1 i SOU

registerlag gäller 1990:61) för den privata sektorn är enligt sin lydelse inte

som sker för användning i biografier tillämplig på registrering eller for publicering i allmänna uppslagsverk. Lagens regler gäller inte register som förs med elektronisk databehandling (EDB) och som enbart innehåller upplysningar som har publicerats i en periodisk skrift (pressens informationsregistre). Sådana register måste dock anmälas till dataskyddsmyndigheten, registertilsynet, som kan fastställa föreskrifter för dem. Utlämnande av från ett register får

personuppgifter dylikt

endast ske om den registrerade det följer av lag eller

samtyckt,

uppgifterna lämnas ut för att publiceras i en periodisk skrift. Den registrerade har även rätt till insyn i ett sådant register.

I Frankrike (se avsnitt 7.4.1 i SOU 1990:61) undantar data-

La loi relative a l’informatique, aux fichiers et aux

skyddslagen,

libertés (IFL), i viss utsträckning pressorgan, tryckta skrifter samt radio och television inom ramen för de lagar som gäller för dem och i de fall då en tillämpning av lFLzs bestämmelser skulle leda till inskränkning av yttrandefriheten. Undantaget gäller bl.a. lagens stadgande om förbud mot registrering av vissa känsliga uppgifter och kravet på medgivande vad gäller dataflöde över gränserna.

Sådana personuppgifter som bearbetas för uteslutande egna publicistiska ändamål av pressföretag, radioföretag och ñlmföre-

omfattas i endast av den tyska federala data-

tag Tyskland

skyddslagens bestämmelser om datasäkerhet. Lagens övriga

dock på sådana om dessa används för regler tillämpas uppgifter, andra t.ex. om de utlämnas till någon utanför det egna

syften,

företaget.

Även i Österrike är i princip massmedieområdet undantaget från tillämpning. Vissa av dess bestämmelser,

dataskyddslagens

främst stadgandena om datasäkerhet, gäller dock även för massmediernas register.

5.4 hos m.m.

Personregister tidningar

Enligt vad utredningen har inhämtat utnyttjas ADB-tekniken i dag i stor utsträckning hos i vart fall de större tidningarna. När

det gäller framställningen av tidningar torde de flesta tidningar

använda ADB som ett hjälpmedel. Det normala synes vara att

varje journalist har tillgång till en persondator, med hjälp av

vilken journalisten kan skriva och lagra sina artiklar. Det är i

princip endast journalisten själv som har tillgång till denna

information. När artiklarna är färdiga överförs de till tidningens

stordator, där de normalt blir allmänt tillgängliga för redigering

och sättning. Hos vissa tidningar överförs artikeltexten till ett särskilt datoriserat arkivregister. En tid efter sättningen rensas artikeln från stordatorn.

Det är något oklart i vilken utsträckning som personregister

förekommer i den nu beskrivna verksamheten hos tidningarna. Det kan dock antas att en del journalister utnyttjar tekniken till att upprätta enklare register över t.ex. personer som kan tänkas bidra med information till tidningen.

Datortekniken utnyttjas även i övrigt för framställning av

tidningar. Det förekommer således att det

på familjeredak-

tionerna förs s.k. jubilarregister från vilka uppgifter hämtas om olika bemärkelsedagar. Vidare förekommer det att telegram, som har kommit in under det senaste dygnet, samlas i en

särskild registerfil. Telegrammen registreras under särskilda nyckelord vilka kan utgöras av personnamn. Telegrammen kan

också innehålla personnamn. På ledarredaktionerna kan finnas register över personer som har deltagit med debattartiklar. Register kan också i princip bestå av bara namn, t.ex. vilka personer som har deltagit i en viss tävling eller som har den högsta årsinkomsten.

Register finns också som förs för mer administrativa ändamål och som således inte används som ett direkt led i framställ-

ningen av tidningar. Exempel på sådana register är register över

anställda, leverantörer, abonnenter och andra kunder. Enligt vad utredningen har erfarit förekommer det att uppgifter om utbetalningar till meddelare återfinns i löneregister över anställda. En annan typ av register som förs med hjälp av ADB

är direktreklamregister och register som används för annan

marknadsföring.

Till en del register av ovan redovisat slag har datainspektionen givit sitt tillstånd. I två fall (Pressens Bild Aktiebolag och

Vestmanlands Läns Tidnings Aktiebolag) gällde frågan tillstånd

att inrätta och föra personregister vars ändamål skulle vara att i publicistisk verksamhet för vissa tidningar ge upplysning om innehållet i tidigare publicerat material. l båda fallen över-

klagades datainspektionens beslut till regeringen.

innehåller artiklar i fulltext och sökning kan i

Registren

på alla 0rd i artiklarna, exempelvis på person-

princip göras

namn, titel, bostadsort, organisations- och företagsnamn, liksom

på särskilda ämnes- och nyckelord.

Pressens Bild Akriebolag

Datainspektionens tillstånd var förenat med ett antal föreskrifter

för att risk för otillbörligt intrång i personlig förebygga

integritet. Fyra av dessa föreskrifter blev aktuella hos regeringen. Den föreskrift som närmast nu är av intresse är nr 5, som

hade följande lydelse.

Personuppgifter som avses i 4 § första stycket datalagen får sedan fem år förflutit från publiceringen av inte vara sökbara

uppgifterna

på annat sätt än genom datum för publiceringen.

Pressens Bild Aktiebolag överklagade datainspektionens beslut

och att föreskrift nr 5 skulle undanröjas eftersom den

yrkade

innebar en begränsning av tidningarnas möjligheter att tillgodose

allmänhetens behov av bred och korrekt information.

biföll överklagandet såvitt det avsåg Föreskriften nr

Regeringen

5 och undanröjde Föreskriften.

Som skäl för sitt beslut anförde regeringen bl.a. följande.

Fulltextdatabasen DN/X textdatabas kommer att innehålla

som avser enskilda personer och som kan hänföras till

uppgifter

dessa, och den skall föras med hjälp av ADB. Uppgifterna skall kunna bearbetas och göras sökbara. Regeringen anser i likhet med DI och JK att databasen utgör ett personregister i datalagens mening.

Registret skall utgöra ett arkiv över artiklar som varit publicerade i vissa tidningar och kommer inte att användas som ett direkt tekniskt hjälpmedel i själva framställningen av tidningarna. Registret är således något annat än vad som skulle kunna betecknas som ett som tidningarna använder före

produktionsregister,

eller vid tryckningen. Någon konflikt aktualiseras därför inte mellan TF och datalagen i fråga om register av denna karaktär. En arman sak är att det finns anledning till särskild varsamhet med restriktioner från det allmännas sida i fråga om personregister som har betydelse för utövandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, t.ex. tryckfriheten.

DI har beaktat detta då den vid en bedömning enligt 4 § datalagen ansett synnerliga skäl finnas att ge bolaget tillstånd att inrätta registret.

Med tiden kommer registret att innehålla en stor mängd personuppgifter, varav inte så få av känsli natur. Här avses såväl uppgifter som avses i 4 § och 6 § an ra stycket datalagen, som andra uppgifter som de registrerade på grund av antal och tidsaspekt ofta kan uppfatta som integritetskänsliga. Uppgifterna kommer att kunna återsökas, bearbetas och sammanställas med en lätthet och snabbhet som inte går att uppnå med ett motsvarande manuellt arkiv, och de skall inte gallras. Regeringen anser i likhet med DI och JK att den långa bevarandetiden av ett personregister av den omfattning och det innehåll som det nu är frågan om medför risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

Regeringen delar i och för sig bolagets uppfattning att bestämmelser i TF och de pressetiska reglerna bl.a. syftar till att skydda den personliga integriteten. Dessa bestämmelser tar i första hand sikte på själva publiceringen av uppgifterna. Datalagen reglerar användningen av viss teknik och syftar till att förebygga att otillbörligt intrång i personlig integritet uppstår vid registrering av uppgifter med hjälp av ADB. Det integritetsskydd som lagstiftaren har avsett ge den enskilde genom datalagen motsvaras bara i begränsad mån av det som TF och de pressetiska reglerna kan anses innebära. En förutsättning för att registret skall få föras är därför som DI funnit att erforderliga föreskrifter enligt datalagen meddelas till skydd för den personliga integriteten.

Föreskrift nr 5

DN/X textdatabas kommer att innehålla upp ifter om att någon misstänks eller dömts för brott eller varit öremål för tvångsingripande enligt vissa lagar (4 § första stycket datalagen). Från integritetssynpunkt är det enligt DI nödvändigt att begränsa tidningarnas åtkomst till sådana uppgifter med hjälp av ADB.

Den föreskrift DI meddelat innebär bl.a. att det fem år efter publiceringen av en artikel, i vilken det finns en personuppgift om t.ex. misstanke om brott inte blir möjligt att söka på artikelförfattare eller på sådana ord som otvetydigt avser en sådan uppgift utan att vara personuppgifter, t.ex. nanm på företag som förknippas med misstanke om brott av någon person, dvs. inte på något annat sökbegrepp än publiceringsdatum. Härigenom begränsas registrets användbarhet i den publicistiska verksamheten avsevärt. Föreskriften får också till följd att det inte blir tillåtet att söka på politiska förgrundsgestalter och historiska personer som nämns i samband med brott eller misstanke därom. Den begränsade sökmöjligheten kommer i stor utsträckning att röra uppgifter om s.k. offentliga personer beträffande vilka datalagens skyddsregler i detta sammanhang får anses göra sig mindre starkt gällande än i fråga om andra personer.

Det är givetvis av väsentligt intresse att tidningarna i sin publicistiska verksamhet får tillgång till material som redan publicerats. En lösning skulle kunna tänkas vara att låta åtkomsten i fråga om de mest känsliga uppgifterna avse endast “offentliga personer. En sådan begränsning skulle dock sannolikt föra med sig så stora praktiska problem att den inte kan användas. Motsvarande svårigheter är förenade med andra liknande avgränsningar.

Att begränsa tidningarnas åtkomst till nu aktuella uppgifter på det sätt DI gjort innebär att arkivet i viktiga avseende inte kan användas i enlighet med syftet med det. Föreskriften får också

vissa effekter som inte framstår som motiverade av integritetsskâl. Den bör därför undanröjas. Vid denna bedömning beaktar regeringen att tillgången till uppgifterna i detta ärende (Jfr dnr 89- 1492) endast avser tidningarnas interna verksamhet och att tidningarna enligt de pressetiska reglerna skall avstå från publicitet, som kan kränka privatlivets helgd, om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver offentlig belysning.

Vestmanlands Läns Tidnings Aktiebolag

Även i detta ärende hade datainspektionen meddelat en föreskrift som innebar att personuppgifter som avses i 4 § första stycket datalagen inte fick sedan fem år förflutit från publice-

ringen av uppgifterna vara sökbara för berörda tidningar pá

annat sätt än genom datum för publiceringen. Efter över-

klagande undanröjde regeringen Föreskriften. Regeringens

motivering var identisk med den i beslutet om Pressens Bild

Aktiebolag.

När det gällde frågan huruvida allmänheten skulle ha åtkomst

till registret medgav regeringen att sådan tillgång skulle fa

finnas under en period av fem år efter publiceringen. I beslutet i denna del anfördes bl.a. följande.

Det får anses vara ett starkt samhälleligt intresse att arkiverat material som varit publicerat i en tidning får vara tillgängligt hos tidningen. (E)mellertid (medför) arkiveringen med hjälp av ADB särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten och att register av förevarande slag kommer att innehålla integritetskånsliga uppgifter. Här bryts mot varandra två viktiga intressen. Den intresseavvågning som måste göras är av den generella natur att den bör ske i sammanhang med datalagsutredningens arbete. Resultatet av detta arbete bör nu inte föregripas genom ett sådant ställningstagande i detta enskilda förvaltningsärende som skulle få principiell betydelse.

ADB-tekniken också i stor utsträckning inom Sveriges

utnyttjas

Radio-koncernen (Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB, Sveriges

Utbildningsradio AB och Radiotjänst i Kiruna AB). Data-

inspektionen har meddelat tillstånd till bl.a olika löne- och personalregister, abonnent- och kundregister samt leverantörsregister. Av andra register som förs inom koncernen är vissa särskilt intressanta i detta sammanhang. Här kan nämnas

Sveriges Riksradios ABs register Internt Sändningsarkiv,

Ekoredaktionen & och Riksradions program-

utlandsprogram

databas samt Sveriges Televisions ABs register Nyhetsdatori-

sermg.

Internt sändningsarkiv, Ekoredaktionen & utlandsprogram

Datainspektionen lämnade genom ett beslut den 1 december 1986 tillstånd för Sveriges Riksradio AB att inrätta och föra

rubricerade personregister. Ändamålet med registret är enligt

beslutet att det skall användas för att få fram uppgifter om

inslag i bolagets egna nyhetssändningar. l beslutet föreskrivs

bl.a. att uppgifter som är äldre än två år skall gallras vid årliga

genomgångar av registret.

Av ansökningen i tillståndsärendet framgick att sådana utomstående skulle registreras som intervjuas eller medverkar i

sändningar. De uppgifter som skulle registreras var namn samt i förekommande fall arbetsgivare, yrke eller organisationstill-

hörighet eller i vilken annan egenskap personen intervjuades

eller medverkade. Ca 60.000 personuppgifter skulle registreras per år. Vidare skulle namnet på den hos bolaget anställde reporter som svarade för inslaget registreras samt dennes arbetsort. I fråga om denna kategori skulle registret omfatta ca 100 personuppgifter per år. Materialet skulle bearbetas och sorteras för att få fram urval av inslag av visst slag.

Datainspektionen konstaterade i skälen till sitt beslut att registret delvis skulle komma att omfatta personer, som saknade sådan anknytning till bolaget som avses i 3 a § datalagen, nämligen andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den registeransvarige eller personer som hade annan därmed

jämställd anknytning till denne. Datainspektionen konstaterade

vidare att registret kunde komma att innehålla sådana uppgifter

som anges i 4 § datalagen, dvs. uppgifter om politisk eller

religiös uppfattning, brottslig verksamhet m.m, vilka får

registreras endast om särskilda eller synnerliga skäl föreligger.

Datainspektionen fann dock med till att registret

hänsyn

närmast skulle vara att jämföra med ett litteratur- eller biblioteksregister att sådana skäl förelåg att tillstånd kunde meddelas

för registret. Datainspektionen hade då beaktat att uppgifterna i registret även omfattades av annan skyddslagstiftning. Justitiekanslern överklagade datainspektionens beslut och

yrkade att tillståndet skulle förenas med på lämpligt sätt utformade villkor om underrättelse till den om vilken en sådan

uppgift som anges i 4 § datalagen skulle registreras samt om

möjlighet för den som så önskade att få personuppgifter av detta slag förstörda.

Regeringen överlämnade i beslut den 21 maj 1987 till datainspektionen att meddela ett villkor om för den

skyldighet

registeransvarige att underrätta personer som registreras i

personregistret. I skälen till beslutet anförde regeringen bl.a. att regeringen utgick från att registret skulle föras med beaktande

av det tryckfrihets- och radiorättsliga

anonymitetsskyddet.

Datainspektionen förskrev i beslut den 30 november 1987 att

den registeransvarige minst en gång årligen i anslutning till den

sändning från Ekoredaktionen som under det valda dygnet beräknades ha flest lyssnare skulle redogöra för registrets innehåll och ändamål. fann att den gallrings-

Datainspektionen

föreskrift som inspektionen redan meddelat i förening med de

ändrade rättelsereglerna i datalagen tillgodosåg det behov som

regeringen avsett i sitt beslut. Sveriges Riksradio AB överklagade sistnämnda beslut och yrkade bl.a. att beslutet skulle upphävas i den del det

avsåg skyldighet att informera om registret.

Regeringen konstaterade i beslut den 1 juni 1988 att

registret utgjorde ett personregister i datalagens mening. I beslutet anförde regeringen vidare bl.a. följande.

Av utredningen i ärendet framgår att sådana särskilt känsliga som anges i 4 § datalagen i viss utsträckning personuppgifter ommer att finnas i registret. Till ståndet att föra registret bör därför, som regeringen redan uttalat i sitt beslut den 21 maj 1987, kompletteras med en föreskrift om infonnationsskyldighet.

Föreskriften kan för att fylla sitt syfte ges en sådan mer generell utformning som datainspektionen har angett i sitt yttrande i det nu aktuella ärendet. Av informationen om registret bör framgå att sådana känsliga uppgifter som sägs i 4 § datalagen kan komma att registreras. beslutar därför att föreskriften skall ha följande

lyde se. Relgeringen

“Den registeransvarige skall minst en årligen i rikstäckande

gång

massmedium redogöra för registrets innehåll och ändamål. Av denna information skall framgå att sådana uppgifter som

känsliga

anges i 4 § datalagen kan ingå i registret.

Riksradions programdatabas

Datainspektionen beviljade genom ett beslut den 30 augusti

1990 tillstånd för Sveriges Radio AB att inrätta och föra rubricerade personregister. Registret används för att söka fram inspelade och och innehåller bl.a. namn

lagrade radioprogram

på upphovsmän, namn på personer som omtalats i program och namn på personer som medverkar i program. Datainspektionen konstaterade i skälen till sitt beslut att registret skulle komma att innehålla uppgifter om politisk eller

religiös uppfattning och även uppgifter om brottslig verksamhet m.m., dvs. uppgifter som enligt 4 § datalagen får registreras endast om särskilda respektive synnerliga skäl föreligger. Med

hänsyn till att registret är ett sökregister för av

framtagning

inspelade radioprogram som sänts i riksradion fann

datainspek-

tionen sådana särskilda och synnerliga skäl föreligga. Data-

inspektionen fáste även stor vikt vid att rundradioverksamheten

regleras av skyddslagstiftning och av etiska normer för radio och TV.

Datainspektionen anförde vidare i skälen att information till dem som kommer att vara registrerade allmänt sett är av stor

betydelse för att förebygga otillbörligt intrång i personlig

integritet. En föreskrift om information bedöms därför ofta vara behövlig för tillstånd att registrera personer som inte har

anledning räkna med registreringen i fråga. För Sveriges Riks-

radio AB såsom registeransvarig bör gälla att inom

bolaget sändningsområdet minst en gång årligen skall informera om

registret och redogöra för registrets ändamål och innehåll.

I tillståndsbeslutet meddelade datainspektionen

följande

villkor.

Minst en årligen skall på lämpligt sätt information spridas

gång

om re istrets innehåll och ändamål.

Av redogörelsen skall framgå att så a känsliga uppgifter som anges i 4 § datalagen kan ingå i registret.

Informationsskyldigheten har hittills fullgjorts en gång genom

annonsering i Dagens se 1 till detta betänkande.

Nyheter, bilaga

Nyhetsdatorisering

Datainspektionen beviljade genom ett beslut den 21 februari 1991 tillstånd för Sveriges Television AB att inrätta och föra

personregistret Nyhetsdatorisering. Registret skall användas

för att lagra dels externt inkommande nyhetsmaterial och dels eget nyhetsmaterial, som har sänts. De skall

lagrade uppgifterna användas för egen vidaresändning antingen i form av nyhets-

program eller andra program.

Av datainspektionens beslut att i

framgår uppgifterna registret

kommer att inhämtas från bl.a. externa källor till bolaget såsom TT, AP, Reuters, CNN och andra nyhetsbyråer. Vidare kommer registret att stå i direktkontakt med andra databaser av typ Affársdata.

De registrerade uppgifterna kommer att bestå av dels den text som kommer från de ovan angivna texterna och källorna, dels den text som har lästs upp av och dels den

nyhetsuppläsaren

ursprungliga manustexten.

Bl.a. kommer således att finnas i registret.

följande uppgifter

I och organisationers kontaktpersoner

Företags, myndigheters

samt telefonnummer och adresser till dessa.

I som omnämns eller i inslaget såsom

De personer intervjuas

idrottsmän, verkställande direktörer i företag,

exempelvis

eller personer som misstänks för brott, åtalats eller

politiker

dömts för brott.

I Annan information som kan röra religiös

känslig uppfattning, sjukdom och omdömen.

av de registrerade uppgifterna kommer att ske Bearbetning s.k. fritextsökning. Sökning och presentation av resultat

genom kommer att ske via terminal.

I tillståndsbeslutet meddelade datainspektionen bl.a. följande villkor.

Den registeransvarige skall minst en gång årligen, å ett framträdande sätt, i rikstäckande massmedium redogöra ör registrets innehåll och ändamål. Av denna infomiation skall framgå att sådana känsliga uppgifter som anges i 4 § datalagen och omdömen eller annan värderande upplysning enligt 6 § datalagen kan ingå i registret.

Av intresse i detta sammanhang är också ett beslut enligt vilket Sveriges Riksradio AB fick tillstånd att föra ett person-

register benämnt Externt telefonregister.

Datainspektionen meddelade sitt tillstånd den 1 december 1986. Registret skulle användas i nyhetsverksamheten för att ta fram uppgifter om vem som kunde sökas för en

lämpligast

intervju eller bakgrundsinformation i ett visst ämne. l beslutet föreskrevs att bolaget skulle förstöra personuppgifter rörande en

registrerad som begärde det.

Justitiekanslern överklagade datainspektionens beslut och

att tillståndet skulle förenas med en föreskrift om att den

yrkade

som skulle registeras skulle underrättas om själva registreringen och om möjligheten att begära att i registret

personuppgifter

skulle förstöras. Ändamålet med registret var att kunna ringa

personer som bedöms lämpliga för intervjuer eller bakupp

grundsinformation i olika ämnen. Det var enligt justitiekanslerns

mening uppenbart att de aktuella personerna kunde ha ett berättigat intresse av att inte vilja bli störda på detta sätt.

Regeringen biföll överklagandet. I skälen till beslutet anförde

regeringen bl.a. följande.

Till detta kommer att ---- -- det tryckfrihets- och

radiorättsliga

anonymitetsskyddet bör beaktas i sammanhanget. Det finns visserligen anledning utgå från att personer, som har velat vara anonyma när de har medverkat vid tillkomsten av program, inte kommer att röjas på grund av registerñringen. För eventuella framtida medverkande kan emellertid registreringen vara känslig av hänsyn till Det år därför angeläget att de

anonymitetsskyddet.

ges en reell möjlighet att själva bestämma om de vill vara registrerade eller inte. En sådan möjlighet skapas, om en föreskrift om underrättelseskyldighet meddelas. En föreskrift om skyldighet för bolaget att underrätta dem som registeras i personregistret Externt telefonregister bör därför meddelas. Vidare bör det i underrättelsema erinras om föreskriften i tillstândsbeslutet att den registeransvarige skall förstöra personuppgifter rörande en registrerad som begär det.

Det bör i först hand ankomma på datains ektionen att nämiare överväga hur den föreskrift bör vara ut ormad som nu skall meddelas.

Genom beslut den 21 december 1988 meddelade

datainspek-

tionen följande villkor om

underrättelseskyldighet.

Den registeransvarige skall underrätta de registrerade om registrets ändamål och innehåll genom att en gång per år sända utdrag ur registret samt även underrätta om de registrerades rätt att på egen begäran bli strukna ur registret.

Sveriges Radio AB har avstått från att inrätta registret Externt

med hänvisning till de praktiska olägenheter

telefonregister

som den meddelade föreskriften skulle komma att medföra.

5.5¶Särskilda

frågor

I direktiven omnämns om förhållandet mellan brottet

frågan dataintráng i 21 § datalagen och anskaffarfriheten enligt 1 kap.

1 § fjärde stycket TF.

En anskaffare är i princip fri från ansvar. TF

skyddar

emellertid inte själva tillvägagångssättet vid anskaffandet (prop.

1975/762204 s. 129). Undantaget i fråga om metoden att

inhämta uppgifter framgår av 1 kap. 9 §, i vilken paragraf det

talas om det sätt på vilket en uppgift anskaffas. Vanliga regler gäller således för anskaffande som innebär brott mot posthem-

lighet eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning,

inbrott etc. (a.a. s. 131).

Med anledning av att JO hade berört ett fall av olovlig

fotografering (förbud enligt skyddslagen) har föredragande

statsrådet i prop. 1986/87:151 om ändringar i TF, s. 162, uttalat att olovlig fotografering synes vara ett sådant fall som avses i 1 kap. 9 § och att paragrafen är tillämplig även då straffet inte enbart avser sättet för anskaffandet utan även när anskaffandet gäller en viss typ av uppgifter.

Lagrådet uttalade med anledning av lagrådsremissen rörande företagshemligheter att dataintrång är ett brott enligt 1 kap. 9 §

TF. Det brottet tar enligt lagrådet liksom ovannämnda brott

(brott mot posthemlighet etc.) endast sikte på metoden för

inhämtande av uppgifter (l988/89:LU 30 s. 34).

Lagutskottet var i och för sig benäget att instämma i vad som uttalats i prop. 1986/87: 151 att straffbestämmelser som tar sikte inte enbart på det sätt på vilket en uppgift anskaffas utan också på att anskaffandet avser viss typ av information inte är

oförenliga med TF. I fråga om dataintrång anförde dock lagutskottet följande.

Vad särskilt gäller lagrådets uttalande om brottet dataintrång vill utskottet framhålla att straffbestämmelsen i datalagen (1973:289) avser att helt allmänt skydda datalagrat material mot obehöriga åtgärder (se prop. 1973:33 s. 105). Till det straffbara området hör bl.a. förfaranden som innebär att någon olovligen bereder sig tillgång till information som är fixerad på någon form av datamedium oavsett om någon besittningsrubbning sker. Eftersom det synes vara själva anskaffandet av datalagrad infomiation som straffbeläggs och inte tillvägagångssättet som sådant får det enligt utskottets mening anses osäkert om ansvar för dataintrång kan utdömas när någon skaffat sig sådan infonnation i avsikt att den skall publiceras (1988/89:LU30).

Den nu redovisade frågan kommer enligt vad utredningen

inhämtat att behandlas av datastraffrättsutredningen (Ju

1989:04). Problemet kommer därför inte att analyseras av

datalagsutredningen.

SOU 1991121 101

5.6¶Överväganden

5.6.1¶Finns det en konflikt mellan och

yttrandefriheten

datalagstiftningen?

Som har redovisats ovan (avsnitt 5.2.1) är det förbud mot censur som TF ställer upp av grundläggande betydelse för den som vill yttra sig i en tryckt skrift. Lika viktigt för

yttrande-

friheten är förbudet i TF mot andra åtgärder, som hinder

utgör

mot tryckning eller utgivning av en skrift eller dess spridning bland allmänheten (1 kap. 2 § TF).

Förbudet mot hindrande åtgärder avser endast sådana åtgärder som motiveras av skriftens innehåll. Hindrande åtgärder som dikteras uteslutande av till allmän ordning är således

hänsyn

tillåtna. Hindret behöver inte vara absolut. Även åtgärder som verkar väsentligen försvårande eller ekonomiskt

förlustbring-

ande är, som ovan sagts, otillåtna.

En särskild rättighet för bl.a. författare och andra

upphovs-

män till framställningar i tryckta skrifter samt för meddelare är,

som också har pekats på tidigare, rätten till anonymitet enligt

3 kap. TF. Den som författar t.ex. en tidningsartikel eller den som lämnar uppgifter for publicering i artikeln har rätt att slippa

få sitt namn utsatt. I en rättegång mot tidningens ansvarige

utgivare som gäller innehållet i artikeln får man inte ta upp frågan om vem som har skrivit eller lämnat uppgifter till artikeln. Den som har tagit befattning med artikeln på tidningen får inte avslöja vem författaren eller meddelaren är annat än i undantagsfall, t.ex. om denne samtycker till det eller en domstol löser honom från tystnadsplikten. och andra

Myndigheter

allmänna organ får inte forska efter vem författaren eller meddelaren är annat än om TF tillåter ett mot

ingripande honom. Sammanfattningsvis kan man säga att anonymitets-

skyddet åstadkommes på tre sätt, nämligen genom föreskrifter om förbud att sätta ut namn på skrift (1 §), om i

frågeförbud

rättegång och om efterforskningsförbud (2 och 4 §§) samt om

tystnadsplikt (3 §).

I den föreslagna l 3 § (YGL)

kap. yttrandefrihetsgrundlagen

kommer, som nämnts, att finnas regler om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder vars innebörd i huvudsak svarar mot 1 kap. 2 § TF. Regler om rätt till kommer att

anonymitet

finnas i 2 kap. YGL, som i sak överensstämmer med motsvarande regler i TF. Man kan alltså att de

säga tryckfrihets-

rättsliga grundprinciperna om förbud mot censur m.m. och om

för den som medverkar till tillkomsten av en

anonymitetsskydd

skrift skall gälla också för de medier som omfattas av den

tryckt

nya grundlagen, dvs. bl.a. ljudradio och television. Vid sidan

om TF finns i dag i den radiorättsliga lagstiftningen förbud mot

censur m.m. och anonymitetsskydd enligt samma principer som i TF. Sistnämnda regler torde emellertid till stora delar komma att upphöra då YGL träder i kraft.

Den nuvarande som ovan (avsnitt 5.2.2) har

datalagen bygger,

redovisats, på ett tillståndsförfarande för register som bedöms som känsliga från integritetssynpukt. Dessutom utövar datainspektionen I denna tillsyn innefattas bl.a. en rätt att få

tillsyn.

tillträde till de lokaler som har samband med ADB-verksamheten, att få tillgång till den dokumentation som rör databehand-

lingen och att föranstalta om egna körningar av personregister (16 §). Det åligger vidare den registeransvarige att lämna

datainspektionen de uppgifter som inspektionen begär för sin

(17 §). Har förande av ett personregister medfört eller

tillsyn

kan förandet antas medföra otillbörligt intrång i personlig

integritet, kan datainspektionen meddela villkor eller, om rättelse inte på annat sätt kan åstadkommas, förbjuda fortsatt förande av personregistret eller återkalla tillståndet (18 §).

Den nya som utredningen föreslår innebär att

ordning

tillståndsförfarandet slopas. Datainspektionen kommer att meddela föreskrifter om hur personregister skall föras som en

komplettering till de grundläggade bestämmelserna i datalagen.

En anmälningsplikt kommer att införas för de mer integritets-

känsliga registren. skall

Datainspektionens tillsynsverksamhet

intensifieras. Inspektionen skall kunna förbjuda förande av vissa

register.

Den fråga som utredningen har att ta ställning till är huruvida de föreskrifter som har att tillämpa i sin

datainspektionen

verksamhet och som har tillkommit för att enskilds

skydda

dvs. främst föreskrifterna i datalagen men

personliga integritet,

även andra författningar av samma, t.ex. särskilda registerlagar, eller lägre konstitutionell valör, kan komma i strid med vissa föreskrifter i TF. Praktiskt gäller - för att ta ett exempel

frågan

- huruvida villkor som datainspektionen meddelar för förandet av ett visst eller inspektionens rätt att få i

personregister insyn

kan komma i konflikt med TFs och den blivande

personregister

YGLs regler om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder eller med rätten till anonymitetsskydd. Problemet torde ha störst betydelse hos tidningarna men kan också aktualiseras hos bl.a. radio- och TV-företagen och hos bokförlagen.

Såvitt utredningen har funnit är det främst bestämmelserna om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder och om i TF och den blivande YGL som är av

anonymitetsskyddet

intresse för den fråga som här ställs. Utredningen begränsar därför den fortsatta framställningen till dessa bestämmelser.

Vad först gäller tidningarna framgår av redovisningen ovan

att av ganska skilda slag förs med

(avsnitt 5.4) personregister

av ADB hos tidningarna. En typ av register är sådana som

hjälp

används som ett direkt tekniskt hjälpmedel i själva framställ-

ningen av tidningarna. Exempel på detta är artiklar som utgör

ett över kända personers deklarerade inkomster,

slags register

över framstående avlidna personer under ett år och över

medlemmar i en förening. Även familjesidorna kan sägas vara

exempel på sådana register. Sådana register som tidningarna

använder fore eller vid tryckningen kan betecknas som pro- Andra register snarast som källor vid

dukrionsregister. utnyttjas framställningen av en tidning. Ur dessa register, som här kallas

för kan uppgifter hämtas för tillkomsten av en

källregister, Ett exempel på källregister är register över personer tidning.

som har lämnat till en tidning och som därmed kan

uppgifter

vara intressanta att kontakta i framtiden. Ytterligare exempel är som berörs i det följande, och register över

klipparkiven,

inkomna telegram. Det är alltså fråga om register som

nyligen

har direkt för Andra

betydelse publiceringsverksamheten.

har närmast karaktären av administrativa register. Hit

register hör t.ex. löneregister över anställda, abonnent- och kundregister, leverantörsregister, register över tidningsutbärare. Det är

vidare inte ovanligt att tidningar inrättar tillfälliga direktreklam-

register och andra liknande marknadsföringsregister.

Det finns kanske andra slags hos tidningarna än

personregister

de nu nämnda och ett register kan användas för olika ändamål. Särskilt intresse tilldrar sig de ovan närmare beskrivna klippsom arkiv över artiklar som varit

arkivregistren, utgör publi-

cerade i vissa tidningar. Till den del klipparkiven används på

av journalisterna har klipparkiven närmast tidningsredaktionerna

karaktären av källregister. I den utsträckning som allmänheten kan dem är arkiven dock något annat än källregister.

utnyttja

Vid en närmare granskning av de kollisioner som kan uppstå

mellan TF, å ena sidan, och datalagstiftningen, å andra sidan,

torde kunna hävdas att reglerna i den nuvarande

inledningsvis

datalagen om tillstånd och villkor för tillstånd ofta kan leda till konflikter med bestämmelserna i 1 kap. 2 § TF. Utredningen har emellertid att tillståndsförfarandet skall utmönst-

föreslagit

ras, varför just denna konflikt inte berörs vidare. Kvar står emellertid, såväl enligt den nu gällande som den kommande

datalagen, att datainspektionen kan uppställa olika mer eller mindre ingripande villkor för ett personregister och i

undantagsfall förbjuda att registret förs.

Vad först gäller produktionsregistren kan det inte råda någon

tvekan om att exempelvis sådana villkor för ett registers förande av datainspektionen som tar sikte på registrets innehåll ofta kan

verka väsentligt försvarande för tryckningen och utgivningen av en tidning. Visserligen tar inspektionens villkor formellt sikte

på registret som sådant, men eftersom registret i princip skall utgöra en del av tidningen rör villkoren i praktiken tidningens

innehåll. Sådana villkor kan alltså stå i strid med 1 kap. 2 § TF. Det får emellertid antas att vissa villkor av mindre

ingripande

slag beträffande ett produktionsregister inte behöver komma i konflikt med TF. Det är dock svårt att närmare ange var denna gräns går. En generös tolkning av TF leder emellertid till att det i tveksamma fall får anses en av 1 2 §

uppstå kränkning kap.

TF. De bestämmelser i datalagen som mer allmänt rör den registeransvariges skyldigheter - alltså de som avser att registret skall föras för ett bestämt ändamål, skyldigheten att föra en för-

teckning över förekommande personregister, skyldigheten att rätta oriktiga uppgifter, att lämna registerutdrag

skyldigheten

etc. - torde normalt när det gäller inte

produktionsregistren

komma i strid med l kap. 2 § TF. Vad därefter gäller sådana som inte avser med-

källregister

delare torde den som utövar

tillsyn datainspektionen genom

bl.a. beslut om olika villkor kunna verka väsentligt försvårande för framställningen av en tidning och därmed komma i konflikt med 1 kap. 2 § TF. Vid en ren av 1 2 §

bokstavstolkning kap.

TF kan naturligtvis hävdas att villkor rörande ett

källregister,

som ju på ett annat sätt än har

produktionsregistren betydelse

för en tidnings innehåll, inte kan ge upphov till någon konflikt av nu nämnt slag. Ett sådant synsätt är emellertid enligt utredningen alltför formalistiskt. En lojal tolkning av

paragrafen

innebär att villkor rörande ett källregister bör ses som preventiva i förhållande till som kan komma

ingripanden tryckningen

i konflikt med grunderna för 1 kap. 2 § TF. En

förutsättning

för detta är dock att det är om som är direkt

fråga källregister

avsedda som ett stöd för denjournalistiska verksamheten. Sådan karaktär har bl.a. klipparkivregistren och register över

nyligen

inkomna telegram. Vad som nu har sagts gäller däremot inte register som närmast kan betecknas som litteratur- eller biblioteksregister. Inte heller hör hit material som en

journalist

samlar in som underlag för en planerad artikel. Liksom ovan har sagts om produktionsregistren torde dock beträffande käll-

registren vissa villkor av mindre ingripande karaktär och före-

skrifterna som rör den registeransvariges allmänna skyldigheter

kunna vara sådana att någon konflikt av nu aktuellt slag inte

uppstår.

En speciell typ av register som ovan har hänförts till käll-

register är klipparkivregistren. Dessa register kan som har sagts

ha olika ändamål. Ett sådant, det viktigaste får man anta, är att arkiven används i tidningarnas verksamhet.

publicistiska

Journalisterna utnyttjar alltså i det sammanhanget klipparkivregistren för att skriva nya artiklar. Registren därmed ett

blir

hjälpmedel och många gånger en nödvändig förutsättning för framställningen av en tidning. I den utsträckning som klipparkiven används for tidningarnas

publicistiska verksamhet utgör de ett slags källregister i den meningen som utredningen tidigare har använt detta begrepp.

Sådana villkor av datainspektionen som rör förandet av

klipparkivregistren kan - med den tolkningen av l kap. 2 § TF som

förordat - bli försvarande för

utredningen väsentligt fram-

ställningen av en tidning och därmed komma att stå i strid med TF.

Utredningen återkommer senare till frågan huruvida villkor som rör annan användning av än den

klipparkivregistren

publicistiska verksamheten också kan komma i konflikt med TF.

Till källregistren har utredningen även hänfört register över

personer som har lämnat meddelanden till en tidning. Sådana personer åtnjuter, som har sagts ovan, enligt

anonymitetsskydd

TF. Föreskrifterna i datalagen, som medger att datainspektionen i sin tillsynsverksamhet tar del av alla personregister som förs

med hjälp av ADB, synes sålunda - som utredningen nedan närmare skall belysa - kunna leda till att av TF

skyddade

uppgifter röjs för utomstående.

När det gäller andra som förs hos alltså

register tidningar,

främst olika administrativa register och marknadsförings-

register, torde datalagens regelsystem normalt inte behöva leda

till några konflikter med TF. Det är alltså här fråga om register som är av en mer allmän karaktär och som inte är direkt typiska för en tidning. Problem av ovan diskuterat slag kan dock inte helt uteslutas när det gäller nu nämnda register. Sålunda kan ett löneadministrativt register avseende anställd personal vid en

tidning också innehålla uppgifter om utbetalningar till med-

delare. Teoretiskt kan vidare villkor eller bestämmelser av datainspektionen rörande ett abonnent- och kundregister försvåra utgivningen av en tidning på sådant sätt att villkoren eller bestämmelserna kommer i konflikt med TF, om villkoren eller

bestämmelserna har tillkommit med hänsyn till tidningens

innehåll (exempelvis p. g.a. kränkande och oanständiga artiklar).

Av den hittills framgår att konflikter kan

gjorda genomgången uppstå vid tillämpningen av TF och datalagen på personregister

hos tidningarna. Dessa konflikter tar sig uttryck på så sätt att regelsystem kan verka väsentligt försvarande för

datalagens eller utgivningen av en tidning. Vad det i praktiken

tryckningen

handlar om är närmast mer ingripande villkor för förandet som meddelas av datainspektionen rörande främst tidningarnas pro-

duktionsregister och källregister. Konflikten visar sig också på

så sätt, att tidningarna kan ha personregister som innehåller

uppgifter som är skyddade av tystnadsplikt men som datainspek-

tionen likväl kan komma att få del av. har hittills sig vid de kollisioner

Utredningen uppehållit

mellan TF och som kan uppstå hos tidningarna. Även

datalagen om problemen torde vara något vanligare hos tidningarna, kan

de även hos andra medier som av TF och som

uppstå skyddas

föreslås bli skyddade av YGL. Av redovisningen ovan rörande förekomsten av personregister som förs med ADB-stöd inom Sveriges Radio-koncernen

framgår att datainspektionen har uppställt olika mer eller mindre

ingripande villkor för dessa register.

Det register som Sveriges Television AB för, Nyhetsdatori-

sering, har delvis karaktären av ett produktionsregister genom att det består av den text som läser upp. Men

nyhetsuppläsaren

detta liksom de register som beskrivits tidigare och

register,

som förs av Sveriges Riksradio AB, används också för tillkomsten av De kan således betraktas som vad program. har valt att kalla för sådana källregister som är

utredningen

direkt avsedda som ett stöd för programverksamheten. som utredningen ovan har fört beträffande de Det resonemang konflikter som kan uppstå vid tillämpningen av TF och data-

lagen på hos tidningarna gäller också enligt

personregister

utredningen då YGL och datalagen tillämpas på personregister

hos Sveriges Radio-koncernen. I detta kan särskilt framhållas att Sveriges Radio

sammanhang

AB har avstått från att inrätta registret Externt telefonnummer

olägenheter som datainspektionens villkor om under-

p. g.a de beträffande registrets ändamål och innehåll

rättelseskyldighet

innebar. utredningens mening kan det ifrågasättas om Enligt

villkoret hade kunnat meddelas, om YGL varit i kraft. Konflikter av det slag som nu har beskrivits kan vidare - bara - inom Där

för att ta något exempel uppstå forläggarbranschen.

förekommer således t.ex. vid tryckningen

produktionsregister,

av matriklar samt kataloger och förteckningar av olika slag som

§1;

innehåller personuppgifter. Andra exempel på produktions-

register är register som används for att framställa olika slags

spärrlistor (se om dessa nedan). Villkor som rör dessa register

kan alltså stå i strid med 1 kap. 2 § TF. Material som en författare har samlat in och lagrat i en dator kan emellertid inte anses utgöra register som skyddas av TF. Detsamma gäller material som en forskare har registrerat med anledning av ett

vetenskapligt projekt.

De konflikter mellan l kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL samt datalagstiftningen som har beskrivits nu beror på att olika normer är oförenliga i vissa situationer. Frågan är då vilken norm som skall vinna företräde. Vad som är speciellt för de nu aktuella fallen är att det rör sig om normer av olika konstitutionell dignitet. Å ena sidan är det TF, som är en grundlag, som är tillämplig. Regler om förbud mot censur

finns visserligen i dag när det gäller radio och TV i vanlig lag,

alltså inte i grundlag. Avsikten är emellertid att en reglering som motsvarar den som finns i TF skall flyta in i den nya YGL. Å andra sidan gäller det tillämpningen av främst datalagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, alltså

föreskrifter i vanlig lag och myndighetsföreskrifter.

Det normala sättet för en myndighet att lösa normkonflikter mellan dels grundlagar och dels övriga av riksdagen beslutade lagar, regeringsförordningar samt föreskrifter utfärdade av

förvaltningsmyndigheter är att använda vanliga lagtolknings-

metoder. Om den vägen inte är framkomlig, gäller den principen att en författning av högre rang äger företräde framför en av lägre konstitutionell dignitet. I de av utredningen beskrivna konfliktsituationerna skall således i princip TF och YGL, som

grundlagar, ta över datalagstiftningen. Denna princip brukar kallas för lex superiorprincipen.

En slutsats att normkonflikten mellan å ena sidan TF och YGL och å andra sidan datalagen skall lösas så att de två förstnämnda lagarna skall äga företräde kan möjligen sättas i fråga med hänsyn till bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket RF. I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att varje med-

borgare skall, i den utsträckning som anges i lag, mot

skyddas

att hans personliga integritet kränks genom att om

uppgifter

honom registreras med hjälp av ADB.

Bakgrunden till föreskriften i RF, som trädde i kraft den 1

januari 1989, var som redan framgått att ge integritetsskyddet

på dataområdet en fastare förankring i RF än det hade genom målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § RF, vari bl.a. sägs att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och

familjeliv.

Genom den nya regeln i RF åläggs lagstiftaren att vara aktiv

genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Den nya

grundlagsbestämmelsens rättsliga betydelse är, enligt förarbetena, att datalagstiftningen skall utgöra en verklig och

allvarligt menad Däremot ligger det i sakens

skyddslagstiftning.

natur att bestämmelsen inte kommer att kunna tillämpas direkt av (prop. 1987/88:57 s. ll).

myndigheterna

En principiell skillnad föreligger således enligt utredningen

mellan föreskrifterna om förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder i TF och YGL samt den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF. De förstnämnda föreskrifterna riktar sig till

eller andra allmänna organ. Med det sistnämnda

myndigheter

avses även regeringen och riksdagen. TF och YGL

uttrycket förbjuder således datainspektionen att vidta någon som helst

åtgärd som kan verka hindrande på sätt anges i TF och YGL.

i 2 - Det nya stadgandet kap. 3 § RF har emellertid lagstiftaren alltså riksdagen - som adressat. Enligt utredningen måste man mot bakgrund av det sagda utgå från att datainspektionen, i såväl ett enskilt fall som vid normgivning, måste böja sig för TF och YGL, trots föreskriften i 2 kap. 3 § RF.

Utredningen utgår således från att TF och YGL vad gäller censurförbud och andra hindrande åtgärder tar över datalagstiftningen vid en eventuell normkollision.

Vad beträffar föreskrifterna i TF och YGL om anonymitets-

gäller visserligen att även de tar över andra föreskrifter

skydd

av lägre konstitutionell valör. Någon direkt konflikt mellan TF

och YGL, å ena sidan, och datalagens regler, å andra sidan,

föreligger emellertid inte i detta fall. Datainspektionens till-

inte ut på att efterforska författares,

synsverksamhet går

utgivares eller meddelares identitet utan har helt andra syften. Likväl kan verksamhet leda.till problem i fråga

inspektionens

om Detta sammanhänger med att det enligt

anonymitetsskyddet.

utredningen föreligger en betydande risk för att skyddade

uppgifter oavsiktligt kan komma att röjas då datainspektionen

utövar sin Detta problem har uppmärksammats i några

tillsyn.

liknande situationer, nämligen då tvångsmedel används mot en

tidning och vid taxeringsrevision av en tidning. I det följande

redovisas något hur man i olika sammanhang har sett på

problemet i sistnämnda situationer. Enligt utredningens mening

är motsvarande som nu kommer att redovisas i allt

synpunkter

väsentligt tillämpliga även när det gäller datainspektionens verksamhet för tillsyn av register hos tidningar m.m.

om hur man skall se på de konflikter som kan uppstå

Frågan vid tillämpningen av reglerna om anonymitetsskyddeti TF och

reglerna om straffprocessuella tvångsmedel togs upp av före-

, l

dragande statsrådet i regeringens proposition om vissa tvångs-

medelsfrågor (prop. 1988/892124, s. 33 fi).

När det gäller direkt efierforskning genom beslag, husrannsakan eller kroppsvisitation som ett led i utredning av brott som avses i 3 kap. 3 § punkt 4 TF eller i syfte att få fram bevisning i andra brottmål som avses i punkt 5 av samma paragraf uttalade sig föredragande statsrådet för en tolkning som innebär att, eftersom frågor inte får ställas till den tystnadspliktige utan

domstolsförhandling, inte heller tvångsmedel får tillgripas mot

honom till utrönande av det som han inte får röja. Föredragande statsrådet anförde vidare.

Detta anser jag följa redan av lagstiftningens utformning och ordalydelse och de uttalanden som gjorts i förarbetena till åndringama i TF (prop. 1975/762204). I 3 kap. 4 § TF har ju föreskrivits att, om efterforskning får förekomma, därvid skall beaktas den i 3 § angivna tystnadsplikten. I motiven anges (s. 113) att tystnadsplikten härigenom får sin motsvarighet i ett

frågeförbud för polis och andra myndigheter. Detta

principiellt

innebär också att polis och åklagare inte kan använda tvångsmedel för att komma åt uppgifter hos dem för vilka tystnadsplikt gäller enligt 3 kap., 3 § 4 och 5 TF. Innehåller t.ex. en skriftlig handling en anonymitetsskyddad uppgift som är av direkt betydelse för utredningen av brottet, får åklagaren i stället för att ta handlingen i beslag försöka få rättens tillstånd till att få fram uppgiften vid förhör inför domstol med den person som kan tänkas sitta inne med infonnationen i fråga. Att tystnadsplikt inte gäller i vissa fall i fråga om brott mot rikets säkerhet följer av 3 kap. 3 § 3 TF.

Med denna tolkning av beståmmelsema anser jag att det skydd den enskilde har i dag mot direkt efterforskning av anonymitetsskyddade uppgifter vid tvångsmedelsanvändning har fått en rimlig avgränsning. Jag finner därför inte anledning att föreslå någon ytterligare lagstiftning i ärendet.

Konflikt med anonymitetsskyddet kan emellertid uppkomma vid tvångsmedelsanvändning i andra situationer än då sådana uppgifter direkt efterforskas. I denna del uttalade föredragande statsrådet bl.a. följande.

Enligt mitt förmenande är det viktigaste skyddet mot att integritetskånsliga uppgifter röjs som en bieffekt av tvångsmedelsanvändningen regler som förhindrar att ett tvångsmedel avsiktligt används för andra ändamål än det formellt beslutats för. Som jag nämnt i det föregående - - - ger vår tvångsmedelslagstiftning på straffprocessens område klart besked om att ett avsiktligt användande av ett tvångsmedel utöver det ändamål för vilket det har beslutats inte får ske.

Härtill kommer att proportionalitetsprincipen, som av sedvänja anses gälla vid all utövnin av tvångsmedelsbefogenheter, givetvis också har betydelse i bie fektsfallen. Når jag nu föreslår att den principen lagfásts för de straf rocessuella tvångsmedlen, ger detta enligt min uppfattning ett örhöjt och tillräckligt skydd mot

obehörigt röjande av uppgifter, som inte är direkt efterforskade vid tvångsmedelsanvändningen.

Med hänvisning till det sagda föreslogs ingen ändring av

gällande rätt i propositionen.

Frågan om anonymitetsskyddets förhållande till annan lagstiftning har också aktualiserats på skatteområdet. Liksom i det nyss nämnda fallet är det skatteområdet fråga om att sekretess- i

på skyddade uppgifter oavsiktligt komma att röjas när vissa

kan

åtgärder vidtas. l

Beträffande taxeringsrevision gäller enligt 3 kap. 13 § i

i taxeringslagen (1990:324) att revisorer har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den som revideras skall iaktta om deras innehåll. När det finns

tystnad

synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den som revideras besluta att sådana handlingar skall tas undan från

revisionen (jfr prop. 1989/90:74, Ny taxeringslag m.m. s. 399). Även i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och av-

giftsprocessen finns bestämmelser om särskilt

hänsynstagande

till bevismedel som innehåller uppgifter. Enligt 18 §

skyddade

skall sålunda en skriftlig framställning göras till länsrätten om undantagande, om den hos vilken verkställighet sker anser att bevismedel som är eller har varit under beslag helt eller till viss del skall undantas från granskningen därför att han har att iaktta tystnad om dess innehåll. Länsrätten får bifalla framställningen,

om synnerliga skäl föreligger härför (20 §).

Frågan om det finns ett effektivt skydd för anonymiteten vid

taxeringsrevision togs upp av tvångsmedelskommittén i be-

tänkandet - -

(SOU 1984:54) Tvångsmedel Anonymitet Integri-

tet. I betänkandet redovisade kommittén en skrivelse till

i vilken att regler om en slags

finansdepartemenet föreslogs

konsumtionsskatt för dem som mottog tipsarvoden från tidningarna skulle införas. var att införa ett effektivare

Syftet

skydd än det som följer av taxeringslagen för meddelares anonymitet. Skrivelsen har inte lett till någon lagstiftning (betänkandet s. 315 f). Liknande tankar (en definitiv källskatt) I hade framförts av yttrandefrihetsutredningen i betänkandet

(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten (s. 128 f).

I bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen har tagits

in en ny paragraf (6 a §), som trädde i kraft den 1 januari 1988,

vilken innehåller en proportionalitetsregel. Paragrafen innebär

att vikten av att uppnå syftet med en tvångsåtgärd enligt lagen

skall ställas i relation till de olägenheter som åtgärden förorsakar den som utsätts för den. I förarbetena till bestämmelsen uttalar fördragande statsrådet att, vid bedömningen av det

intrång eller annat men som en tvångsåtgärd innebär, de s

?ej

lll

negativa konsekvenser ingripandet kan få for tredje mans rättsligt skyddade intressen, t.ex. för en meddelare eller för en

advokats klient, bör beaktas (prop. 1987/88:65, s. 79). Utredningen har med redovisningen ovan velat peka på de

brister som finns i anonymitetsskyddet på några andra områden

än datalagsområdet. Risken för att uppgifter som är skyddade av TF skall röjas för obehöriga vid t.ex. användningen av

tvångsmedel är som framgår inte försumbar. Enligt utredningen

är denna risk minst lika stor, när datainspektionen utövar tillsyn över bl.a. tidningarna. Detta sammanhänger främst med att 3 kap. 4 § TF inte förhindrar datainspektionen från att utöva

tillsyn över tidningarnas register även om uppgifter som

omfattas av tystnadsplikt därvid råkar röjas.

Sammanfattningsvis har utredningen hittills konstaterat att

konflikter kan uppstå vid tillämpningen av TF och i framtiden även av YGL och datalagen, dels genom att datalagens regelsystem i viss utsträckning kan verka försvarande för framställ-

ningen av olika yttranden och dels genom gmndlagarnas regler om anonymitetsskydd. Enligt utredningen får man utgå från att

l kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL skall tillämpas framför datalagstiftningen vid en eventuell konflikt.

5.6.2¶Utredningens förslag

Grundlagarnas förbud mot hindrande åtgärder och datalagens

regelsystem

Utredningen har alltså kommit fram till att bestämmelserna i l kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL kan komma

i konflikt med datalagens regelsystem och att grundlagarnas

regler vid normkonflikt har företräde framför andra regler. Innebörden av det sist sagda är att datalagen helt eller delvis sätts ur spel beträffande vissa personregister.

Den fråga utredningen då har att ta ställning till är huruvida denna mellan å ena sida intresset av yttrandefrihet

avvägning,

och å andra sidan behovet av att skydda den enskilde mot sådant

intrång i den personliga integriteten som kan bli

otillbörligt

följden av registrering av personuppgifter, är rimlig.

Till en början kan konstateras att vissa av de nu aktuella

registren kan vara ganska integritetskänsliga till sin natur. Som

exempel härpå kan nämnas produktionsregister som innehåller

särskilt ömtåliga uppgifter om enskilda. Om man ser det enbart från är det givetvis otillfredsställande om

integritetssynpunkt,

sådana register inte är föremål för datainspektionens tillsyn.

De intentioner som ligger bakom det nyligen gjorda tillägget

till 2 kap. 3 § RF om skydd för den enskildes personliga

integritet vid dataregistrering talar också för att integritets-

skyddet inte får försummas när det gäller nu aktuella register. ä Den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF skall ses mot den i att har en särskild vikt ADB-

bakgrunden integritetsfrågorna på området. Förmågan att den personliga integriteten är

skydda

nämligen av avgörande betydelse för utvecklingen på ADB-

området. En grundförutsättning för att ADB-tekniken skall kunna utnyttjas är att människorna inte känner främlingskap och

upplever tekniken som ett hot mot den personliga integriteten.

Genom bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF fick integritetsskyddet på dataområdet en fastare förankring än genom målsättningsstadgandet i l kap. 2 § RF, som föreskriver att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv (prop.

1987/88:57, s. 6 och 9).

Vad som nu har sagts gör att det kan sättas i fråga om det är rimligt att datalagen skall vika för TF och YGL. Det finns emellertid omständigheter som talar för att den nuvarande ordningen innebär en lämplig avvägning mellan de olika intressen som här står mot varandra.

Även om vissa register som är av intresse kan vara integri-

tetskänsliga gäller detta långt ifrån alla. De flesta produktionsregister liksom exempelvis sådana källregister som avser

nyligen inkomna telegram, vilka är relaterade till personer, torde ofta vara helt harmlösa. Datainspektionens hittillsvarande

erfarenheter tyder inte heller på att några allvarligare integritets-

risker är förknippade med nu aktuella register.

Av avgörande för principfrågan är emellertid enligt

betydelse

utredningen att den friheten att yttra sig i

grundlagsskyddade

skrifter och andra medier inte bör begränsas, om det inte är nödvändigt med hänsyn till motstående intresse. Något så uttalat intresse att en begränsning bör ske finns enligt utredningens mening inte. Man kan inte heller bortse från att de möjligheter som det här är fråga om för en myndighet att ingripa mot t.ex. tidningarna i förlängningen kan innebära ett hot mot den fria

åsiktsbildningen. Det är mot denna bakgrund som utredningen

menar att den nuvarande ordningen att TF vid normkonflikt tar över datalagen är den mest lämpliga. Som framgår av redo-

görelsen nedan har emellertid tryckfrihetsförordningen i vissa delar fått stå tillbaka för kreditupplysningslagens integritetsskyddsbestämmelser när det gäller offentliggörande av kredit-

upplysning, bl.a. i form av s.k. spärrlistor.

Utredningen har således stannat för att nuvarande ordning enligt vilken 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL i princip tar över datalagen vid konflikter är i huvudsak rimlig. Det är emellertid till undvikande av missförstånd angeläget att det i den blivande datalagen tas in en regel som anger i vilka fall lagen inte är tillämplig.

I det följande kommer utredningen att något närmare ange när den blivande datalagen inte bör vara tillämplig till följd av att TF och YGL tar över. Det är alltså i huvudsak inte fråga om att

åstadkomma några sakliga ändringar av gällande ordning utan ett förtydligande av datalagstiftningen. För det första bör enligt utredningen produktionsregistren,

alltså personregister som används som ett direkt tekniskt

hjälpmedel före eller vid framställningen av ett grundlagsskyddat yttrande, undantas från datalagens till-

uttryckligen

lämpningsområde. Som har sagts i avsnitt 5.5.1 torde data-

inspektionens tillsynsverksamhet med stöd av datalagen kunna

leda till konflikter med 1 kap. 2 § TF och de parallella bestämmelserna i YGL. Som emellertid också har framhållits i nämnda avsnitt är det inte givet att all tillsynsverksamhet skall behöva få denna konsekvens. Vidare torde den registeransvariges allmänna skyldigheter enligt datalagen inte komma i strid med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL.

En fråga som här inställer sig är huruvida det är rimligt att

datalagen helt sätts ur spel när det gäller produktionsregistren,

om det finns ett utrymme att tillämpa lagen på produktionsregister utan att någon konflikt uppstår med grundlagarna.

Det är enligt utredningens mening knappast praktiskt när det gäller tillsynsverksamheten att låta datalagen få ett så begränsat

tillämpningsutrymme som det här skulle vara fråga om. Vad det i praktiken handlar om är att skulle kunna

datainspektionen

besluta om villkor av mindre ingripande slag. Bortsett från den

ringa sådana villkor har för integritets-

jämförelsevis betydelse

kan datainspektionen inte - om dessa mindre ingripande

skyddet

villkor inte efterlevs - villkoren utan att 1

skärpa kap. 2 § TF

eller motsvarande bestämmelser i YGL överträds. Mot bak-

härav och även med hänsyn till de gränsdragnings-

grund

problem som här annars skulle uppstå anser utredningen att

helt bör undantas från datalagens regler om

produktionsregistren tillsynsverksamhet.

Vad därefter gäller datalagens föreskrifter om den register-

ansvariges allmänna kan det naturligtvis inte

skyldigheter

bestridas att det från integritetssynpunkt skulle ha ett visst värde om dessa föreskrifter för Som har

gällde produktionsregistren.

sagts ovan torde detta i och för sig vara möjligt utan att någon

konflikt uppstår med l kap. 2 § TF eller motsvarande bestämmelser i YGL.

Vad som ändå talar mot en lösning som innebär att reglerna

om den registeransvariges allmänna skyldigheter blir tillämpliga

på produktionsregistren är att datainspektionen knappast skulle ha några möjligheter att ingripa, om reglerna inte efterlevs.

Ingripanden från datainspektionens sida - som i sista hand kan innebära ett förbud att föra registret - skulle nämligen med all sannolikhet komma i konflikt med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL. Mot denna bakgrund förordar utredningen att datalagen inte heller i denna del skall kunna

tillämpas på produktionsregistren. Utredningens förslag så här långt innebär alltså att produktionsregistren - alltså register som

används som tekniskt hjälpmedel vid framställningen av skrifter och andra yttranden som av TF och YGL - i sin helhet

skyddas

undantas från datalagen. Som framgår av det förda resonemanget innebär detta i allt väsentligt ingen ändring av vad som redan i eftersom TF och YGL i egenskap av

dag gäller, grundlagar tar över datalagen. Den omständigheten att datalagen inte är tillämplig på pro-

duktionsregistren torde från integritetssynpunkt inte innebära

några allvarligare betänkligheter. De register som det här är

fråga om torde i allmänhet inte vara

speciellt integritetskänsliga,

detta särskilt med tanke på att de många gånger är ganska kortlivade, även om ett eller annat kan vara av integritets-

känsligt slag. Även uppgifternas karaktär är mestadels ganska

harmlösa, t.ex. om det är fråga om register som inrättas för

tidningarna familjesidor. Härtill kommer att produktions-

registren, vars innehåll normalt flyter in i en tidning, blir

föremål för pressens självsanering. Enligt utredningens mening

kan man utgå från att pressens egen bevakning när det gäller

tillämpningen av god publicistisk sed utgör en tillräcklig garanti

för att integritetsintressena så vitt nu är i fråga inte kommer att trädas för när.

En typ av produktionsregister är, som tidigare har nämnts, register som används for att framställa olika slags spärrlistor. Inom vissa branscher har det blivit vanligt att sprida information om kunder i form av spärrlistor. En spärrlista är en förteckning över personer som anses ha misskött sig i sitt mellanhavande med en uthyrare eller en kreditgivare.

Spärrlistor ges i allmänhet ut av en branschorganisation eller

ett särskilt företag. Prenumeranter på spärrlistor är vanligtvis

företag som bidrar till innehållet genom att lämna uppgifter till

utgivaren från sina kundregister. med spärrlistorna är att

Syftet

varna företagen för att träffa avtal med dem som finns omnämnda i listan.

Uppgifter som länmas till ledning för bedömningen av en annan persons kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i

ekonomiskt hänseende innebär

i kreditupplysning.

Kreditupplysningsverksamhet är reglerad i

kreditupplysnings-

lagen (1973:1173). Sådan verksamhet får i princip bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen. Lagen innehåller straffsanktionerade förbud mot vissa slag av uppgifter, bl.a. om

politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg och om

straff och andra brottspåföljder (6 §). Personupplysning får inte

heller innehålla uppgifter om betalningsförsummelser som inte

har lett till rättsliga åtgärder samt om förhållanden som ligger mer än tre år tillbaka i tiden (7 och 8 §§). Lagen stadgar vidare

ersättningsskyldighet för skada, som till följd av kreditupplys-

ningsverksamhet tillfogas någon genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller genom att oriktig uppgift lämnas

om honom, samt skyldighet för den som bedriver verksamheten att rätta oriktiga eller missvisande uppgifter (21 och 12 §§). Jfr avsnitt 3.2.5.

En spärrlista kan framställas på olika sätt. Det vanligaste lär dock vara att den ges ut som en tryckt skrift. Frågan om förhållandet mellan TF och kreditupplysning i tryckt skrift togs med anledning av den förestående lagstiftningen om kredit-

upplysningsverksamhet upp redan i regeringens proposition

1973:123 med förslag till ändring i

tryckfrihetsförordningen.

Propositionen ledde till vissa ändringar av TF genom att det i TF infördes bl.a. det nu gällande stadgandet som innebär att bestämmelser utan hinder av TF får meddelas i lag dels om

förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysnings-

verksamhet av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, dels om för sådant

ersättningsskyldighet

offentliggörande och dels om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift (1 kap 9 § TF).

Frågan togs därefter upp igen i regeringens proposition om förslag till kreditupplysningslag (prop. 1973:155). Förslaget till

anpassades i vissa avseenden till TF. Bl.a.

kreditupplysningslag

framhöll statsrådet att det inte bör öppnas någon

föredragande

att i en lag som meddelas vid sidan av TF införa

möjlighet

bestämmelser om förhandsgranskning och tillståndstvång beträffande som bedrivs genom

kreditupplysningsverksarnhet offentliggörande av kreditupplysning i tryckt skrift. I den nya

lagen borde därför enligt föredragande statsrådet föras in en bestämmelse om att det föreskrivna tillståndstvånget inte

omfattar sådan verksamhet (prop. 1973:155 s 130 ff). En bestämmelse med sådant innehåll finns numera i 3 § kredit-

upplysningslagen.

Som utredningen ovan anfört är ett spärregister, som är avsett att användas som ett direkt tekniskt hjälpmedel före eller vid

framställningen av en skrift, att anse som ett produktionsregister. utredningens förslag till förtydligande av vad

Med

gällande rätt innebär skulle således datalagen inte vara tillämplig

på spärregistren.

Kreditupplysningslagen torde enligt utredningens mening ge tillräckliga möjligheter för datainspektionen att ingripa mot olika integritetskränkningar som kan följa med användningen av spärregister och spärrlistor. Ingripanden mot spärrlistorna

kommer nämligen att återverka på spärregistren, som ju direkt används for av listorna. Vad som nu har sagts

tryckningen

gäller också annat tryckt material än spärrlistor som kan komma

till användning i kreditupplysningssammanhang.

För det andra bör enligt utredningen källregistren, alltså de

register som är direkt avsedda som ett stöd för den journa-

listiska verksamheten, för programverksamheten etc., uttryckligen undantas från datalagens tillämpningsområde. Som exempel på sådana register har utredningen ovan nämnt register

över personer som har lämnat uppgifter till tidningar, alltså i praktiken register över meddelare. Andra nämnda exempel är

register, som är personrelaterade, över nyligen inkomna

telegram. I den mån klipparkivregistren används för tidningarnas publicistiska verksamhet, eller annorlunda uttryckt journa-

listerna använder registren i sin journalistiska verksamhet, får

klipparkiven som utredningen sagt ovan anses utgöra käll-

register. Flera av de register som enligt vad ovan har sagts förs hos Sveriges Radio-koncernen är också källregister i den ovan

angivna meningen. De register som utredningen här kallar för källregister kan kanske någon gång också anses utgöra pro-

duktionsregister.

Vad källregistren torde - varvid utredningen tills vidare

gäller

bortser från personregister över meddelare - samma resonemang kunna föras som utredningen har gjort beträffande produktions-

registren. Det innebär alltså att datainspektionens tillsynsverk-

samhet med stöd av datalagen ofta torde kunna leda till konflikter med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL. Det är emellertid inte givet att konflikter alltid behöver

uppstå och den registeransvariges allmänna skyldigheter enligt

datalagen torde inte heller behöva leda till några konflikter av nu aktuellt slag. Som ett exempel på ett mindre ingripande villkor kan nämnas det villkor om informationsskyldighet som

i;

meddelats beträffande registret Riksradi0ns programdatabas, se bilaga 1 till detta betänkande.

De argument som ovan har framförts beträffande produktionsregistren till stöd för att helt undanta dem från datalagen kan

enligt utredningen i allt väsentligt åberopas även beträffande

källregistren. Utredningen har därför kommit till samma slutsats

när det gäller källregistren som beträffande produktions-

registren.

Innebörden av utredningens ståndpunkt beträffande källregistren blir att klipparkivregistren bör undantas från data-

lagens tillämpningsområde, eftersom exempelvis villkor beträffande dessa register väsentligen kan försvåra framställningen

av artiklar. En särskild fråga är emellertid om klipparkivregistren bör undantas från datalagen även i den del som de har andra ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska verksamhet. Denna fråga har inte aktualiserats för

visserligen

motsvarande register som förs inom Sveriges Radio-koncernen.

Vad utredningen i fortsättningen anför beträffande klipparkivregistren är emellertid i allt väsentligt också tillämpligt på

registren hos radioföretagen.

Klipparkiven kommer utan tvekan att bli känsliga från in-

De kommer med tiden att innehålla en stor

tegritetssynpunkt.

mängd personuppgifter, varav inte så få av känslig natur.

Uppgifterna kommer att kunna återsökas, bearbetas och sammanställas med stor lätthet. Uppgifterna kommer vidare att

bevaras under lång tid. Som ett exempel på en integritetskänslig

bearbetning kan nämnas att alla artiklar som rör en persons brottsliga förehavanden inhämtas. En sådan sammanställning

kan i praktiken jämställas med ett kriminalregisterutdrag.

Sammanställningen är emellertid betydligt känsligare bl.a.

därför att ett kriminalregisterutdrag gallras. Det nu sagda talar med viss styrka för att klipparkivregistren

inte bör undantas från datalagen då de används för andra

ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska verksamhet, t.ex. att ge allmänheten tillgång till registren. Om datalagen är

tillämplig, kan nämligen datainspektionen meddela nödvändiga

villkor för allmänhetens tillgång.

En fråga som då inställer sig är vilka begränsningar som skulle kunna göras i allmänhetens tillgång till registren. Ett sätt att åstadkomma en begränsning är att låta allmänheten få tillgång endast till artiklar som är publicerade under de senaste åren. Ett sådant villkor avser alltså en tidsbegränsning. Ett annat sätt är att begränsa allmänhetens möjligheter att söka i registren. En sådan begränsning skulle kunna gå ut på att allmänheten bara fick bläddra i registren och på så sätt fick del av alla

artiklar som var införda i tidningen under en viss dag. En begränsning i sökmöjligheterna kan också åstadkommas genom att endast vissa 0rd är sökbara för allmänheten. Ytterligare ett sätt att begränsa allmänhetens tillgång till klipparkiven är att

göra endast sådana uppgifter tillgängliga som rör offentliga

personer. Tanken bakom en sådan begränsning skulle vara att

offentliga personer får i större utsträckning än icke offentliga

personer finna sig i att bli granskade av allmänheten. Andra möjliga begränsningar kan vara att allmänheten får tillgång till registren endast om ett medgivande finns från den enskilde, om avsikten med utlämnandet är att uppgifterna skall publiceras

eller om uppgifterna behövs för forskning.

Flera invändningar kan emellertid riktas mot att allmänhetens

tillgång begränsas på något sätt som nu angivits. Mot en

begränsning i allmänhetens tillgång till registren talar framför allt att registren endast innehåller ett återgivande av

tryckta

skrifter. En begränsning påverkar allmänhetens frihet att aktivt inhämta samhällsinformation, som har funnits När det

tryckt.

gäller integritetsriskerna skall .också framhållas att de pressetiska

reglerna innebär att tidningarna skall avstå från publicitet som kan kränka privatlivets om inte ett allmän-

helgd, oavvisligt

intresse kräver offentlig

belysning.

Ytterligare en invändning mot att begränsa allmänhetens tillgång är de gränsdragningsproblem som kan uppstå, om

datalagen görs tillämplig såvitt gäller allmänhetens tillgång till registren men inte vad gäller den publicistiska verksamheten.

Vilka konsekvenser får det för den publicistiska verksamheten, om datainspektionen beslutar om villkor för allmänhetens

tillgång som rör vilka personuppgifter som får ingå i registret,

den tekniska utrustningen, bevarande och rättelser

gallring,

etc.? Enligt utredningen kan det uteslutas att sådana

knappast

villkor får även beträffande använd-

återverkningar registrens

ning i den publicistiska verksamheten. Man kan också peka på de praktiska som kan

problem uppstå.

Det är således förenat med kostnader om allmän-

betydande

hetens sökmöjligheter begränsas i förhållande till

tidningarnas

egna möjligheter. Det förutsätter stora ingripanden i ADBsystemen. Vidare är det svårt att dra

naturligtvis mycket

gränsen mellan offentliga och icke personer. Det är

offentliga

också svårt för tidningarna att bedöma riktigheten av ett

påstående om att begärda skall publiceras eller

uppgifter

användas for Hur skall vidare dras mellan

forskning. gränsen

forskning och annan utredningsverksamhet? Ett villkor om tidsbegränsning torde däremot kunna hanteras praktiskt av

tidningarna.

Vid en samlad bedömning finner utredningen att den lämplig-

aste lösningen är att klipparkivregistren helt undantas från

datalagens tillämpningsområde. Den nu angivna lösningen

innebär att det blir tidningarna själva som får avgöra i vilken

utsträckning som allmänheten får tillgång till klipparkiven. Det

saknas enligt utredningen anledning att anta att tidningarna inte

skulle kunna sköta denna uppgift med tillbörlig hänsyn till

integritetsintressena.

Anonymitetsskyddet och datalagen

Utredningen har ovan något redovisat de problem som kan

uppstå när det gäller att skydda meddelare då tvångsmedel används mot exempelvis en tidning. Uppgifter om en med-

delares identitet är visserligen skyddade vid direkt efterforskning genom reglerna i 3 kap. 3 och 4 §§ TF och motsvarande regler i YGL. Däremot finns det, som framgår av den tidigare redovisningen, en viss risk för att sådana uppgifter kan komma fram i andra situationer än då uppgifterna direkt efterforskas.

För att i någon mån försöka komma till rätta med den risk

som det finns för att skyddade uppgifter röjs, har proportionalitetsprincipen lagfästs när det gäller användningen av straff-

processuella tvångsmedel och tvångsmedel enligt bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen. Vidare innebär taxeringslagen att länsrätten, om synnerliga skäl föranleder därtill, kan

besluta att en handling som innehåller

sekretesskyddade

uppgifter skall undantas från revision. Förslag om effektivare skydd för anonymiteten har i olika sammanhang väckts men har

inte lett till någon lagstiftning.

Enligt saknas det anledning att anta

utredningens mening

något annat än att riskerna för ett oavsiktligt röjande av

anonymitetsskyddade uppgifter är lika stora när datainspektionen

utövar tillsyn över en tidning eller ett radioföretag som när

andra myndigheter använder sig av straffprocessuella tvångs-

medel och tvångsmedel på skatteområdet. Problemet synes visserligen i praktiken för närvarande inte vara så stort,

eftersom datainspektionen inte tycks utöva någon nämnvärd

tillsyn hos dessa företag. Men med den nya datalagstiftning som utredningen förordar, som förutsätter en intensifierad tillsynsverksamhet, kan en annan ordning bli aktuell.

Något tillspetsat kan man alltså säga att gällande rätt innebär

att intressena av att beivra brott, driva in skatter och skydda den

personliga integriteten i viss utsträckning får ta över intresset av

ett effektivt anonymitetsskydd. Det kan enligt utredningens

mening ifrågasättas om detta är en riktig avvägning. Självfallet

väger de förstnämnda intressena måste

mycket tungt. Samtidigt

man dock hålla i minnet att rätten till anonymitet en

utgör hörnpelare i den svenska yttrandefrihetsrätten. Ingen skall

behöva avstå från att berika informationen till allmänheten p. g.a. rädsla för att hans nanm skall uppenbaras för

obehöriga.

Med till de risker för oavsiktliga av

hänsyn kränkningar

anonymitetsskyddet som i dag talar starka skäl för att

föreligger

datalagen inte bör vara som

tillämplig på personregister

innehåller uppgifter som är omfattade av i

anonymitetsskyddet

TF och YGL. Mot ett sådant kan dock anföras att

undantag

något motsvarande undantag av till

hänsyn anonymitetsskyddet

inte har gjorts i I detta

tvångsmedelslagstiftningen. sammanhang

bör också tilläggas att det får förutsättas att

datainspektionen

skulle utöva av och med all

tillsyn tidningarna radioföretagen

tänkbar respekt för

anonymitetsskyddet.

När det gäller den nu beskrivna konflikten mellan

anonymi-

tetsskyddet och vill dock särskilt fram-

datalagen utredningen

hålla följande. Utredningen har inte närmare klargöra hur

lyckats vanligt

förekommande register över personer som har lämnat meddelanden till en är. Detta beror att i

tidning på dylika register,

den mån de finns, ofta förs av För

journalisterna själva.

närvarande torde man kunna räkna med att de av

journalisterna

förda registren i ganska stor utsträckning förs manuellt. Det får dock antas att utvecklingen går mot att sker

registreringen

alltmer med hjälp av ADB med tanke den ökande använd-

på

ningen av datorer hos tidningarna. När det gäller

radioföretagen

har utredningen inte fått den att det där finns

uppfattningen

några register över meddelare. Utredningen har vid sina kontakter med olika företrädare för tidningar fått det att register av nu aktuellt

intrycket slag

knappast är speciellt Det rör sig inte om

integritetskänsliga.

några omfattande register och om de enskilda är

uppgifterna

normalt harmlösa. Det finns således

enligt utredningen inget

stöd för att anta att de register som det här är om medför

frågan

någon nämnvärd risk för i den

otillbörligt intrång personliga

integriteten, i varje fall inte om man en mer allmän

gör

integritetsbedömning.

Från en synpunkt är dock de nu aktuella särskilt

registren

känsliga, nämligen vad gäller just identiteten på den som har lämnat meddelanden till en Det är just vikten av att den

tidning.

enskilde meddelarens namn inte som det så att

röjs gör viktigt

anonymitetsskyddet är effektivt. Saken kan också uttryckas så

att anonymitetens ligger just däri att den stannar

betydelse

exklusivt mellan medieföretaget och meddelaren. Enligt

utredningens mening kan det mot denna bakgrund hävdas att ett

fullgott är det i princip kanske viktigare sättet

anonymitetsskydd

genom vilket integriteten skyddas.

Slutsatsen av det nu förda resonemanget bör enligt utred-

ningen bli att datalagen inte bör vara tillämplig på person-

register som innehåller uppgifter som är omfattade av anonymi-

i TF och YGL. Till stöd för denna ståndpunkt vill

tetsskyddet

utredningen också erinra om bestämmelserna i l kap. 2 § TF.

Utredningen har ovan konstaterat att alltså

källregistren,

register som framställare av yttranden direkt använder som stöd

för framställningen av ett yttrande, bör undantas från datalagens

tillämpningsområde. Bakgrunden härtill är att datainspektionens

tillsynsverksamhet avseende källregistren ofta torde kunna leda till konflikter med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL, genom att villkor som meddelas av inspektionen kan

verka väsentligt försvarande för tryckningen och utgivningen av en tidning m.m.

Enligt utredningens mening är detta resonemang tillämpligt

också beträffande ett register över meddelare, som ju är ett

slags källregister. Innebörden härav är att datainspektionen i

stor utsträckning är förhindrad från att exempelvis meddela villkor rörande ett meddelarregister. Det resonemang som utredningen ovan har fört om andra källregister är enligt utredningen även i övrigt i allt väsentligt även på sådana

tillämpligt

källregister som är personregister över meddelare.

Vissa följdfrågor

I det följande tar utredningen upp som kan

några följdfrågor komma att aktualiseras med anledning av utredningens förslag.

En sådan fråga rör tidningarnas register som förs för administrativa ändamál. Det är alltså fråga om register över anställda, leverantörer, abonnenter och andra kunder. Det kan, som utredningen har antytt, inte helt uteslutas att t.ex. föreskrifter som datainspektionen meddelar för sådana register kommer i konflikt med TF. Som ett teoretiskt exempel kan nämnas att datainspektionen p.g.a. ett registers innehåll meddelar före-

skrifter beträffande prenumerantregister som väsentligen

försvårar utgivningen av en tidning. Sådana föreskrifter torde komma i konflikt med 1 kap. 2 § TF och är således inte möjliga att meddela.

De nu antydda situationerna torde emellertid inte ha någon

praktisk betydelse. Enligt utredningens mening är det därför inte

nödvändigt att uttryckligen erinra om att datalagen i fall som dessa inte är

tillämplig.

Ett annat problem som sammanhänger med de administrativa

registren uppstår om, vilket tycks förkomma, ett löneadmini-

strativt register innehåller uppgifter om såväl dem på tidningen som får lön eller arvode med anledning av utfört arbete som dem som har fått ersättning med anledning av tips. De sistnämnda uppgifterna omfattas av i 3

tystnadspliktsföreskriften

kap. 3 § TF men inte de förstnämnda. Den frågan inställer sig då, om datainspektionen är förhindrad att ta del av registret i sin helhet eftersom det delvis innehåller sekretesskyddade

uppgifter.

Det problem som här har tagits upp har vissa berörings-

punkter med vad som brukar kallas for god offentlighetsstruk-

tur. Med detta menar man att myndigheterna självmant skall beakta den grundlagsfásta principen om allmänna handlingars offentlighet vid all hantering av information. Den alltmer

omfattande användningen av ADB hos myndigheterna har

emellertid i vissa avseenden lett till ökade problem vid till-

ämpningen av reglerna om handlingsoffentlighet i 2 kap. TF .

Under år 1982 infördes därför särskilda bestämmelser om ADB-

upptagningar i 15 kap. sekretesslagen (1980:100) för att förstärka offentlighetsprincipen i dessa sammanhang. I 15 kap.

9 § sekretesslagen finns numera en uttrycklig erinran om att

som i sin verksamhet använder ADB skall ordna

myndigheter

denna med beaktande av offentlighetsintressena (prop.

1981/82:37, KU 21, rskr. 163). Avsikten med bestämmelsen är bl.a. att i det konkreta fallet skall beakta TFs

myndigheterna

regler, t.ex. vid systemutformning.

Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60) föreslagit

vissa preciseringar av begreppet god offentlighetsstruktur. Dessa innebär bl.a. att 15 kap. 9 § sekretesslagen kompletteras genom

att föreskrifter tas in om att myndigheterna särskilt skall beakta att allmänna handlingar bör hållas åtskilda från andra handlingar

samt att av sekretessbelagda uppgifter i ADB-uppskyddet

som är allmänna handlingar bör vara sådant att

tagningar

enligt TF inte försvåras.

insynen

En tanke bakom den redovisade lagstiftningen är således att

hemliga uppgifter bör skiljas från icke hemliga uppgifter. Enligt utredningens mening bör denna princip gälla även tidningarnas

löneadministrativa register. Reglerna i 15 kap. 9 § sekretess-

lagen är emellertid inte tillämpliga hos tidningarna. Frågan är

då om det finns något behov av lagstiftning på området.

Problemet med hemliga och icke hemliga uppgifter i ett och samma register hos tidningarna synes inte vara praktiskt stort. Vidare förhåller det sig givetvis så att tidningarna inte kan

S-OU 1991:21 123

u.ndanhålla datainspektionen de icke hemliga uppgifterna. I ett

konkret fall måste alltså tidningarna det

påta sig praktiska arbetet med att skilja uppgifternaåt. Utredningen finner mot

bakgrund härav övervägande skäl tala för att någon

lagstiftning

på området inte är erforderlig. Ett praktiskt problem som möjligen kan bli vanligare i något

framtiden till följd av utredningens är att

förslag registeransvariga kan tänkas göra om att datalagen

okynnesinvändningar

inte är tillämplig, då inspektionen avser att utföra

tillsyn.

Frågan är hur dessa situationer skall hanteras av datainspektionen.

Enligt utredningens mening torde problemet normalt få lösas

på det sättet att den som uppger att hans register är

undantaget från datalagens tillämpningsområde måste göra sitt påstående

härom antagligt. Ett sådant påstående kan givetvis endast göras

antagligt om den registeransvarige gör gällande att han för ett

produktionsregister eller ett källregister i den mening som

utredningen har använt begreppen och i övrigt

omständigheterna

är sådana att man kan anta att ett sådant register förs. Så

länge

han inte kan göra detta är det rimligt att datainspektionen får vidta de åtgärder som behövs för utförande.

tillsynens

Utredningens förslag torde förutsätta en deklaration enligt art.

3 punkt 2 a) i Europarådets om att

dataskyddskonvention

konventionen inte tillämpas på vissa kategorier av

person-

register.

Alternativa lösningar

Om man nu ändå anser att datalagen skall vara de

tillämplig på register som enligt utredningen bör undantas från har datalagen,

utredningen övervägt hur en sådan skulle kunna

ordning

genomföras. En del av dessa alternativ förutsätter att TF och YGL ändras. Utredningen antyder här nedan helt kort vad dessa alternativ går ut på.

Ett alternativ är att man åstadkommer en ordning som innebär

att allmänhetens pressombudsman (PO) deltar i datainspektion-

ens verksamhet då det t.ex. är fråga om av en tidning.

tillsyn

Fördelen härmed skulle vara att de massmediala intressena kunde tillgodoses vid eventuella konflikter med TF. Olägenheten med en lösning av nu nämnt slag är bl.a. att PO:s roll blir kluven. PO är formellt knuten till och har deras

tidningarna

uppdrag att på eget initiativ eller efter anmälan påtala avvikelser från god publicistisk sed i periodisk skrift. Denna roll är

knappast förenlig med att biträda datainspektionen i dess uppgift

att utöva över Därtill kommer att det är

tillsyn tidningarna.

svårt att finna en lämplig lösning om meningsmotsättningar skulle uppstå mellan PO och datainspektionen.

Ett annat alternativ som har övervägts av utredningen är att

uppgifter, eller, i varje fall vissa av dem, datainspektionens

skulle ankomma en särskild nämnd. Denna nämnd, som

på

alltså skulle vara en skulle bestå av företrädare för

myndighet,

bl.a. och tidningarna. Fördelen med denna

datainspektionen

skulle vara att eventuella konfliktsituationer skulle

ordning

kunna hanteras smidigare än annars på grund av nämndens

kvalificerade sammansättning. Den avgörande invändningen mot

en nämnd av nu beskrivet slag är emellertid enligt utredningen att nämndens verksamhet, likväl som datainspektionens, kan leda till icke i de rättigheter som TF

acceptabla begränsningar

Detta för övrigt också den tidigare antydda ord-

ger. gäller där PO deltar i datainspektionens tillsyn. ningen

Utredningen har också övervägt ett alternativ som innebär att

kan ingripa mot register av nu aktuellt slag datainspektionen

men endast i vissa fall. En sådan begränsning skulle kunna gå ut att fick rätt att ingripa endast om särskilda

på inspektionen

skäl talade härför. Sådana skäl skulle t.ex. kunna anses före-

om hade fått motta många eller allvarliga

ligga inspektionen

beträffande ett visst register. Eventuellt skulle skäl för

klagomål

också kunna föreligga om Pressens opinionsnämnd

ingripande

fann att en tidning allvarligt hade brutit mot god publicistisk sed. En av nu skisserat skulle troligen leda till att

lösning slag

skulle ingripa i endast sällsynta fall. Utred-

datainspektionen

har ändå inte velat förorda denna lösning av samma skäl

ningen

som anförts mot att överlåta datainspektionens uppgifter till en särskild nämnd.

6¶Personregistrering ianställnings-

förhållande

6.1¶Direktiven

Enligt utredningsdirektiven (s. 4 ff) bör övervägas om det

behövs särskilda regler för de personregister som arbetsgivare

för och som innehåller uppgifter om arbetstagare. Härvid bör enligt direktiven beaktas vad som redovisas i rapporten (Ds

Datatekniken och den i arbetet -

1989:24) personliga integriteten

en kartläggning. Rapportens innehåll redovisas i avsnitt 6.5.2.

6.2¶Gällande rätt

6.2.1¶Datalagen

Personregistrering i anställningsförhållande är inte särreglerad i datalagen (1973:289). Merparten av de personregister som

arbetsgivare för närvarande för med hjälp av ADB och som innehåller uppgifter om de anställda torde vara sådana som enligt 2 § datalagen får föras utan tillstånd. I vissa fall kan dock

registren innehålla sådana uppgifter av känsligt slag, t.ex.

värderande omdömen eller uppgifter om en anställds hälsa eller sjukdom, som medför att, förutom licens, även tillstånd av datainspektionen krävs. Tillstånd kan också behövas om

personuppgifter skall inhämtas från något annat personregister,

s.k. sambearbetning. Beviljas tillstånd meddelar datainspektionen enligt 5 §

datalagen beslut om ändamålet med registret. I den mån det

behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig

integritet kan även meddelas ett eller flera villkor enligt 6 §

datalagen. Föreligger särskilda skäl får tillståndet till

begränsas

viss tid.

Vid bedömningen av om villkor behövs för att risk

förebygga

för otillbörligt integritetsintrång skall datainspektionen enligt

6 § andra stycket datalagen särskilt beakta om registret innehåller uppgift som utgör omdöme eller arman värderande

upplysning om den registrerade.

För att underlätta hanteringen av tillståndsärenden har datainspektionen före den l juli 1982 tillämpat ett förenklat ansöknings- och tillståndsförfarande i fråga om mindre

integritets-

känsliga register (se SOU 1990:61 s. 60 ff och avsnitt 6.2.3 nedan). Motsvarande register får därefter inrättas utan tillstånd.

Enligt 7 a § datalagen är den registeransvarige, i detta fall arbetsgivaren, skyldig att föra en förteckning över de personregister som han är ansvarig för. Förteckningen skall innehålla

uppgift om registrets benämning, registrets ändamål, lokalen där den automatiska databehandlingen huvudsakligen utförs, numret

på licensen hos datainspektionen och i vad mån personuppgifter

lämnas ut för automatisk databehandling i utlandet. Förteckningen skall vara aktuell och hållas tillgänglig för datainspektionen.

Datalagen innehåller inte någon bestämmelse - utöver 10 § om rätten till insyn - som direkt tar sikte på information till den

registrerade. Datainspektionen kan dock med stöd av 6 §

datalagen besluta om en sådan för en arbetsgivare i

skyldighet egenskap av registeransvarig.

6.2.2 Vissa arbetsrättsliga bestämmelser

Vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen(1977:1160) och lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har också

betydelse för arbetstagarnas möjligheter till över

inflytande

införande och användning av

datasystem på arbetsplatserna.

Enligt 2 kap. 1 § skall vara

arbetsmiljölagen arbetsmiljön

tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vidare sägs att arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende samt att det skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att arbetstagare själva kan sin

påverka

arbetssituation.

I förarbetena till (prop. 1976/772149 s. 227

arbetsmiljölagen

ff) pekade departementschefen särskilt på de nackdelar som

införandet av och användningen i arbetslivet av

styrsystem baserade på ADB kunde innebära och framhöll vikten av att

representanter för arbetstagarna var med redan från början vid förberedelse av sådana system.

Enligt 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen skall delta

skyddsombud

bl.a. vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder. Arbetsgivare har även skyldighet att underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för skyddsförhållandena inom ombudets område. Sådana frågor skall enligt 6 kap. 9 § arbetsmiljölagen behandlas i en skyddskommitté, när sådan har inrättats. Skyddskommittens inflytande inbegriper frågor om införande av ny teknik, förändringar av styr- och kontrollsystem eller andra förändringar av arbetsorganisationen.

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat vissa föreskrifter och allmänna råd som rör frågor om införande av ny teknik i arbetet, vilka publicerats i författnings-

arbetarskyddsstyrelsens

samling (AFS). Sålunda finns allmänna råd om psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön (AFS 1980:14) och om datorstöd i arbetet (AFS 1986:27), föreskrifter och allmänna råd om arbete i utgångskassa (AFS 1986:1) samt föreskrifter om arbete vid bildskärm (AFS 1985: 12).

I en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås i bl.a.

ändringar arbetsmiljölagen i att förstärka skyddet för arbetstagarna

syfte

och ge arbetsgivarna ett större ansvar på området.

Enligt 11 § medbestämmandelagen skall arbetsgivare på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal, innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet. Detsamma skall iakttas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbetsoch anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen. Om synnerliga skäl föranleder det får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han fullgjort, sin

förhandlingsskyldighet.

Finns lokal skall

arbetstagarorganisation förhandlingsskyldig-

heten enligt 14 § medbestämmandelagen i första hand

fullgöras

genom förhandling med denna. Uppnås inte vid

enighet

förhandlingen skall arbetsgivaren på begäran förhandla även med central arbetstagarorganisation.

Enligt 19 § medbestämmandelagen skall arbetsgivare fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetsgivaren skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen tillfälle att granska böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör arbetsgivarens verksamhet, i den omfattning som organisationen

behöver för att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen

i förhållande till arbetsgivaren. Informationsskyldigheten gäller

enligt 20 § medbestämmandelagen i första hand lokal arbetstagarorganisation samt i förekommande fall även central arbets-

tagarorganisation.

Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmän-

na anställningsvillkor bör enligt 32 § medbestämmandelagen,

om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser

ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och

fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

I anslutning till medbestämmandelagen har träffats olika

medbestämmande- och utvecklingsavtal som kan få i

betydelse

samband med införandet av ny teknik. Endast ett fåtal avtal synes emellertid ha slutits som direkt omfattar den datoriserade

hanteringen av personuppgifter på arbetsplatsen. Jfr avsnitt

6.5.2.

6.2.3 Datainspektionens föreskrifter m.m.

Datainspektionen införde år 1979 ett förenklat förfarande för

vissa slag av löne- och personalregister,(föreskrwerför vissa

löne- och personalregister, DIFS 1979:2).

Föreskrifterna, som trädde i kraft den 1 februari 1980, angav

vad datainspektionen generellt sett ansåg kunna godtas från in-

dessa personregister. I och med att

tegritetssynpunktbeträffande

den generella tillståndsplikten upphörde den 1 juli 1982 för löne- och personalregister som inte innehåller känsliga uppgifter

(se avsnitt 4.3 i SOU 1990:61) har föreskrifterna efter detta

datum tillämpats som riktlinjer i datainspektionens verksamhet

och som allmänna råd. De gäller dock fortfarande som föreskrifter för de som inrättades före den 1 1982.

register juli

Som registerändamål anges i föreskrifterna att ett löne- och personalregister endast får användas för administration av löner

m.m., personaladministration, framställning av vissa med-

delanden som den registeransvarige är skyldig att lämna enligt

författning, kollektivavtal eller andra avtal med de registrerade samt för budgetering I föreskrifterna anges närmare vad

o.dyl.

som inbegrips i dessa registerändamål.

Enligt föreskrifterna får inte individuella prestationsmätningar företas av andra skäl än för löneuträkning. I föreskrifterna

anges i detalj vilka slag av personuppgifter registret får innehålla. Registret får inte innehålla personuppgift som utgör

omdöme eller annan värderande i

upplysning.

i

|

Protokoll från förhandling med berörda fackliga organisa-

tioner enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ansågs i förekommande fall enligt föreskrifterna böra bifogas ansökan om tillstånd som gjordes före den 1 juli 1982.

Datainspektionen har i ett projekt, det s.k. företagshälsovårdsprojektet, särskilt undersökt personregistreringen inom före-

tagshälsovården. Som ett resultat av detta arbete utgavs år 1989

en informationsskrift om personregister inom företagshälso-

vården.

Datainspektionens syn på löne- och personalregister har även

kommit till uttryck i de allmänna råd om ADB-säkerhet för

personregister som inspektionen gav ut år 1989. För vanliga löne- och personalregister anser inspektionen skyddsåtgärder på

grundnivån, den lägsta av tre nivåer, vara tillfredsställande. För det fall ett personalregister innehåller t.ex. omdömen eller

annan värderande bör skyddsåtgärderna ligga på en

upplysning

nivå. I råden framhålls vidare att alla som har tillgång till

högre registret bör få tillräcklig utbildning om ADB-säkerhet och om

datalagens innebörd. Det skall även finnas en dokumentation av

och genom en behandlingshistorik (logg) bör det

systemen, kunna visas vem som utfört eller beordrat en bearbetning eller

vem som utnyttjat viss utrustning.

6.2.4¶Datainspektionens praxis

Datainspektionen har handlagt ett antal ärenden under de senaste åren som gällt tillstånd för ADB-register över anställda. Dessa ärenden har avsett olika slag av registrering, inom såväl offentlig som privat verksamhet. En del har avsett registrering

av inför en anställning, omplacering eller rekrytering

uppgifter

samt i tids- och debiteringssystem. Vissa

personregistrering

arbetsgivare har för intern velat registrera uppgifter

rekrytering

om anställdas utbildning, kompetens och arbetsförmåga. Vissa

fall har avsett registrering av uppgifter om de anställdas hälsotillstånd, bl.a. om Flera av ärende-

uppgifter sjulgrdnvaro.

na har avsett tillstånd till sambearbetning och utlämnande av

Endast ett fåtal klagomål hos datainspektionen

registeruppgifter.

har rört löne- och personalregister.

En vid bedömning har varit att

utgångspunkt inspektionens

andra uppgifter skall finnas i om anställda än

inga register

sådana som är relevanta i det sammanhanget. Som tidigare nämnts har som riktlinjer vid sin bedömning

datainspektionen

använt sina föreskrifter för vissa löne- och personalregister samt sedan år 1989 även de som anges i Europarådets

principer

rekommendation om för personuppgifter som används för

skydd

anställningsändamål (se avsnitt 6.4 nedan). I det följande ges

några exempel på datainspektionens avgöranden på området, hämtade ur inspektionens årsböcker, till vilka hänvisning

lämnas.

Rekryteringsregister

Tillstånd har beviljats för att registrera och under viss begränsad tid bevara uppgifter om arbetssökande som inte erhållit sökt tjänst under förutsättning att de arbetssökande informerats om den fortsatta registreringen och lämnat sitt uttryckliga med-

därtill - I ett fall en ansökan om

givande (1987/88 63). avslogs sådant tillstånd eftersom datainspektionen ansåg att de uppgifter

om de arbetssökande som man avsåg att registrera var av sådan

karaktär, att hänsynen till den registrerades integritet vägde tyngre än de rationaliseringsvinster som sökanden hade åberopat

som särskilt skäl för -

registret (1986/87 43).

I ett annat avgörande har tjänsteförslagsnämnden för domstols-

väsendet vägrats tillstånd att inrätta ett register som skulle innehålla omdömen och andra värderande uppgifter om sökande

till domartjänster, detta med motiveringen att registret skulle bli

i -

hög grad integritetskänsligt (1987/88 64).

Kompetens- och utbildningsregister

Inspektionen har i ett flertal fall meddelat tillstånd för kompetens- och utbildningsregister med villkor att såväl de personer som avsågs bli registrerade som de vilka skulle lämna uppgifter skulle informeras om registret och att all medverkan skulle vara frivillig. Förutom sådana villkor har även föreskrifter om bl.a. utlämnande och om gallring av uppgifter i sådana register meddelats -

(1986/87 42).

Register med uppgift om utfört arbete

Frågan om registrering av uppgifter om utfört arbete, dvs. ett slags mätning av prestation, har prövats bl.a. i det fall som

redovisas i det följande.

Datainspektionen meddelade år 1974 televerket tillstånd att föra

ett personregister med ändamål att utgöra hjälpmedel för övervakning av funktionsdugligheten hos vissa anläggningar samt att

tjäna som underlag för beräkning av lön. Vid en av datainspek-

tionen senare utförd inspektion konstaterades att registreringen

omfattade bl.a. av arbetstid samt arbetsinsatsernas

uppföljning

omfattning och kvalitet för verkets reparatörer. Denna registre-

ring motiverades enligt televerket av att den utgjorde

underlag för lämplig personaldisposition, utbildning för

erforderlig

reparatörer m.m. Datainspektionen beslutade att televerket skulle ge in en fullständig ansökan om tillstånd att föra registret. Enligt den ansökan som därefter kom in till inspektionen skulle

uppgifter om produktivitet, effektivitet, service och kostnader

for hela verksamheten lämnas på månatliga Person-

rapporter. koder för televerkets personal, s.k. skulle

reparatörsnummer,

visserligen finnas i systemet men inte på listor och rapporter. Personkoderna skulle användas vid utskrift av anmärkningsvärda resultat och en berörd reparatör kunde med stöd av koderna

tillfrågas om grunduppgifterna eventuellt förts in felaktigt.

Personkoderna skulle vidare vid specialuppföljningar kunna visa

att vissa reparatörer varit sysselsatta med ett begränsat antal

feltyper. Datainspektionen beslutade i mars 1977 att bevilja televerket tillstånd att längst till och med den 30 juni 1977 föra

personregistret och föreskrev att uppgiften om reparatörsnum-

mer skulle tas bort senast vid tillståndstidens Data-

utgång.

inspektionen fann att televerket mot fackklubbens bestridande inte borde få föra reparatörsnumren i men att rätten att

registret,

föra registret borde kvarstå under den kortare tid som kunde behövas for att lägga upp nya rutiner m.m. Televerket överklagade beslutet och yrkade att ansökningen skulle bifallas. Det hävdade att en kontroll av arbetad tid och en redovisning på vilket sätt arbetstiden använts inte kunde betraktas som intrång

i den personliga integriteten.

Justitiekanslern tillstyrkte bifall till överklagandet. Det var enligt hans att - med till

mening naturligt arbetsgivare hänsyn

det sätt vilket verksamheten bedrevs - olika av

på gjorde slag rimlighetskontroller samt kontrollerade att berörda arbetstagare

fullgjorde sin arbetstid och redovisade hur arbetstiden fördelats på olika arbetsuppgifter. Efter att televerket i en skrivelse till

personalorganisationerna hade redovisat sin uppfattning om behovet av en fortsatt registrering av reparatörsnummer,

förklarade Statsanställdas Förbund vid en att man

förhandling

inte längre hade något att erinra mot att verket företog sådan

registrering.

Regeringen bifoll år 1979 överklagandet och meddelade televerket tillstånd att föra det begärda registret. Regeringen fann att värdet av registret avsevärt skulle minska om

anknyt-

ningen till reparatörsnummer togs bort. Genom den inställning

till registret som hade framkommit hos de anställda vid verket och med till vad som i kommit fram i ärendet

hänsyn övrigt

fann regeringen vidare att det saknades anledning anta att

otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet skulle

uppkomma (1986/87, regeringsbeslut 79-9)

Registrering av bl.a. sjukdomsuppgzfier

Tillstånd har beviljats för en arbetsgivare att inrätta och under tre år föra ett register över sjukhusanställda, innehållande

uppgifter om orsaken till en ev. omplacering, bl.a. uppgifter

som kan röra hälsotillstånd och sjukdomar.

Registret skall användas som ett administrativt hjälpmedel vid

omplaceringar inom sjukhuset. Med hänsyn till huvudsakligen

det ansvar som en arbetsgivare har att bereda en anställd andra

arbetsuppgifter, då detta bedöms nödvändigt på grund av den

anställdes hälsotillstånd eller av någon annan orsak och det

sekretesskydd som uppgifterna åtnjuter, ansåg datainspektionen

att tillstånd kunde beviljas.

Inspektionen, som vid sin bedömning bl.a. åberopade

rekommendation om för i

Europarådets skydd personuppgifter

anställningsförhållanden, ansåg att ett villkor om information och frivillighet skulle meddelas. Med hänsyn till anställnings-

förhållandet ansåg inspektionen vidare att det från integritets-

var tillräckligt att villkoret utformades så, att den

synpunkt

registrerade skulle underrättas om registreringen och att denne särskilt kunde undanbe sig denna om han så önskade, dvs.

-

passivt samtycke (1989/90 22).

Telefonsamtalsregistrering

har år 1974 nekat ett företag att föra ett

Datainspektionen

register över företagets interna telefonanknytningar från vilka hade utgått riks- och utlandssamtal.

Datainspektionen anförde i sitt beslut bl.a. att datalagen måste anses vara tillämplig på även om telefonanknytning inte

registret

utgjorde ett lika entydigt identitetsbegrepp som namn, personnummer eller anställningsnummer. Detta gällde enligt inspek-

tionen särskilt med hänsyn till att inte varje befattningshavare ensam disponerade en telefon. I vart fall for dem som hade egen

telefon utgjorde registret enligt datainspektionen ett person-

register.

anförde vidare att hade

Inspektionen personalorganisationerna

att inrättades bl.a. av det skälet att registret

avstyrkt registret

blev ett kontrollinstrument som kunde användas bl.a. för att kartlägga de anställdas kontakter. Inspektionen delade uppfattningen att registret kunde - även vid en mycket strikt

- medföra otillbörligt intrång i enskilds personliga användning

integritet.

överklagade beslutet och i första hand att

Företaget yrkade inte skulle anses personregister i datalagens registret utgöra

och i andra hand bifall till sin ansökan om tillstånd att

mening

inrätta och föra registret. Justitiekanslern bifall till överldagandet och anförde

tillstyrkte

att det planerade registret enligt hans mening inte utgjorde något

personregister.

som fann att det tilltänkta registret inte kunde

Regeringen, anses som ett personregister i datalagens mening, undanröjde

beslut och awisade företagets tillstånds-

datainspektionens ansökan (1986/87, regeringsbeslut 75-7).

Sambearbetning och utlämnande

Stockholms kommun ansökte år 1982 om tillstånd enligt att inrätta och föra ett personregister i vilket skulle

datalagen bl.a. om den registrerades bostadsadress, c/oingå uppgifter

adress och löneutbetalningsadress. Uppgifterna skulle inhämtas

från kommunens eget löneregister, landstingets löneregister,

Stockholms Lokaltrafiks löneregister samt det statliga löneuträk- SLÖR. Registret skulle användas för kontroll av

ningssystemet

beträffande personer som var anställda hos

folkbokföringen

vissa offentliga inom kommunen. Adressetiketter

arbetsgivare

skulle skrivas med skilda mantalsskrivnings- och ut för personer löneutbetalningsadresser och användas för utskick av informa-

tion om skyldighet att anmäla flyttning.

avslog ansökningen. I sitt beslut anförde

Datainspektionen

inspektionen bl.a. att det genom sambearbetningen framställda skulle användas på ett sätt som ytterst innebar

personregistret

kontroll av enskilda medborgare, vilket kunde innebära obehagkonsekvenser för dessa. Inte heller farm datainspektionen

liga

det primärt vara kommunens skyldighet att framställa underlag

för en dylik folkbokföringskontroll.

Kommunen överklagade beslutet. avslog besvären med till att det inte

Regeringen hänsyn

förelåg sådana särskilda skäl som krävdes enligt 3 a § datalagen för tillstånd att inrätta och föra registret. I skälen till beslutet uttalade bl.a. att folkbokföringen förutsatte viss

regeringen

kontroll av men att den kontrollen inte fick utformas

enskilda,

så att den kunde medföra otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Enligt beslutet kunde det inte bortses från att det i vissa fall kunde uppfattas som ett sådant intrång att använda

arbetsgivares register över anställda för folkbokföringskontroll.

Mot förfarandet kunde också invändas att kontrollen

avsåg

endast anställda hos vissa offentliga arbetsgivare och att den enskilde inte i förväg informerats om

registreringen (1986/87, regeringsbeslut 83-10).

Datainspektionen har vidare år 1987 avslagit en kommuns ansökan om att få inhämta uppgifter från sitt och

personal-

löneregister till ett särskilt fört Motive-

gäldenärsregister.

ringen för avslaget var att ifrågavarande varken

sambearbetning

var förenlig med ändamålet med personal- och

löneregistret

eller -

gäldenärsregistret (1987/88 9).

Datainspektionen har även ansett att utlämnande av anställdas namn och adress på ADB-medium till till

majoritetsägaren arbetsgivarens moderbolag, i och för adressering och utsänd-

ande av personinformation kunnat ske om

varje registrerad

informerades om utlämnandet och fick rätt att att

förbjuda

om honom användes -

uppgifterna (1987/88 72).

Ett fackförbund begärde år 1988 tillstånd att

enligt datalagen

inrätta och föra ett personregister som skulle

enligt ansökningen

utgöra underlag för statistisk bearbetning av i löneutvecklingen

olika och branscher samt inom olika avtalsområden.

företag

Registret skulle innehålla uppgifter om bl.a. personnummer, tidlön, ackord och beträffande som

övertidstillägg arbetstagare

var anställda hos arbetsgivare vilka inte var medlemmar i

arbetsgivarorganisation men som var kollektivavtalsbundna

genom s.k. hängavtal. Såväl medlemmar i förbundet som icke medlemmar skulle registreras. Från skulle tas

personregistret

fram statistik där enskilda inte samt listor

personer avslöjades

för kontroll och av personuppgifter i samband med

rättning statistikproduktion. Personuppgifterna skulle gallras ur registret

vart femte år.

Datainspektionen avslog förbundets ansökan.

Förbundet överklagade inspektionens beslut och att

yrkade

ansökningen skulle bifallas. Hängavtalet innebar för-

enligt

bundet att arbetsgivaren förband att dels det berörda

sig tillämpa

gällande kollektivavtalet, dels att lämna statistikuppgifter om

samtliga anställda, oavsett organisationstillhörighet, till arbetar-

parten. Vilka uppgifter det närmare i avtalet.

gällde reglerades

Datainspektionen förklarade i ett yttrande att den var beredd att godta registret under att det endast användes för

förutsättning

statistiska framställningar och att de anställda informerades om registret. Justitiekanslern ansåg sig inte ha anledning att motsätta sig bifall till överklagandet.

beslut och meddelade

Regeringen upphävde datainspektionens

förbundet tillstånd enligt datalagen att inrätta och föra person- Ärendet överlämnades till datainspektionen som hade

registret.

att meddela beslut om ändamålet med registret och de ytterligare villkor som kunde behövas för att förebygga risk för i integritet. I beslutet beaktade

otillbörligt intrång personlig den omständigheten att de arbetsgivare som förregeringen

bundet ville inhämta uppgifter från genom s.k. hängavtal förbundit att följa kollektivavtalet och därmed också att

sig

lämna ut vissa om arbetstagarna till förbundet

uppgifter

(1988/89, 89 - 5).

regeringsbeslut

I ett annat fall begärde ett försäkringsbolag tillstånd att i ett för administration av s.k. gruppsakförsäkringar få

register

som hade lämnats av en avtals-

registrera personuppgifter

slutande t.ex. en arbetsgivare, rörande de personer som part, omfattades av avtalet. Med gruppsakförsäkringar avsågs sak-

som försäkringsbolaget slöt avtal om med exempelförsäkringar vis en arbetsgivare eller facklig organisation (avtalsslutande

och som omfattade den avtalsslutande partens anställda

part) medlemmar. Av utredningen framgick att framställningen

resp. var föranledd av att hade ingått avtal med Svenska

bolaget

elektrikerförbundet om en kollektiv hemförsäkring omfattande förbundets samtliga medlemmar.

Datainspektionen beslutade år 1983 att medge framställningen

under förutsättning att försäkringsbolaget - i de fall individuellt saknades - inhämtade den enskildes medgivande

försäkringsavtal

till Med beaktande av de skäl bolaget uppgett

registreringen.

och de risker för som kunde följa av att i

integritetsintrång

grupper av personer, oavsett om

försäkringsregister registrera

dessa avser att använda av bolagets tjänster eller inte, ansåg

sig

att borde inhämta från den

inspektionen bolaget medgivande

som skulle registreras.

överklagade datainspektionensbeslut. Hos

Försäkringsbolaget

i första hand helt bifall till sin hos

regeringen yrkade bolaget inspektionen gjorda framställning, således tillstånd att utan den

enskildes som hade

medgivande registrera personuppgifter

lämnats av den avtalsslutande parten. I andra hand yrkade att fick inhämtas på det sättet, att den

bolaget medgivandet

enskilde bereddes tillfälle att förklara att han inte medgav att Svenska elektrikerförbundets personuppgifter om honom

i sakförsäkringsregister och att medlem registrerades bolagets

som inte hörde av sig förutsattes ha gått med på att uppgifter om honom lämnades till försäkringsbolaget. Justitiekanslern tillstyrkte bifall till besvären.

Regeringen ändrade på det sättet datainspektionens beslut att

regeringen föreskrev att den som avsågs bli registrerad såsom försäkringstagare till en kollektiv försäkring utan individuell anslutning skulle beredas möjlighet att förklara att han inte

medgav registrering. Den som hade avgivit en sådan förklaring fick inte registreras. Om registrering hade skett, skulle den

upphöra om den enskilde förklarade att han inte medgav fortsatt

registrering (1986/87, regeringsbeslut 83 - 7).

Datainspektionen har i ett annat fall avslagit ansökningar från

arbetsgivare om tillstånd dels att få framställa utdrag ur sitt personregister att användas för utskick av erbjudande om

försäkring till en utvald del av personalen (fackföreningsanslutna), dels att till ett som arbetsgivaren

försäkringsbolag,

träffat försäkringsavtal med, få överföra uppgifter om personnummer och försäkringsnummer beträffande dem som anslutits till

försäkringarna.

Inspektionen konstaterade i det fallet att enligt dess föreskrifter om vissa löne- och personalregister (DIFS 1979:2) fick

en uppgift om fackföreningstillhörighet endast användas för att

administrera betalning av fackföreningsavgift och fann inte skäl

att frångå denna ståndpunkt. Inspektionen konstaterade vidare

att även uppgifter beträffande dem som inte svarat på erbjudandet skulle lämnas ut till och att jämväl denna

försäkringsbolaget

kategori skulle anses ansluten till försäkringarna. Datainspektionen ansåg att det farms anledning anta att otillbörligt in-

tegritetsintrång kunde uppkomma om uppgift om anställd

lämnades ut till försäkringsbolaget som ett led i genomförandet av ett mellan arbetsgivaren och

grupplivförsälcringsavtal

försäkringsbolaget, utan att den anställde hade givit sitt

uttryck-

därtill -

liga samtycke (1988/89 38).

Datainspektionen har slutligen nekat ett fackförbund tillstånd att sambearbeta sitt med en

medlemsregister arbetsgivarorganisa-

tions register över samtliga anställda inom en viss bransch, för att ta fram uppgifter om alla anställda som inte var medlemmar i förbundet. Avsikten var att bland vissa av dem som inte var medlemmar i förbundet företa en telefonenkät -

(1988/89 14).

Övrigt

Datainspektionen har beviljat en tillstånd att

kommunstyrelse inrätta ett register med uppgifter om partitillhörighet för

samtliga förtroendevalda i kommunens nämnder och

styrelser.

Ändamålet med skulle vara att framställa förteckningar

registret

för olika ändamål. Inspektionen ansåg att särskilda skäl förelåg

då de registrerades politiska (partitillhörighet) i detta

uppfattning

fall var en uppgift och dessutom ñck anses vara

offentlig

allmänt känd. Hänsyn togs även till den registeransvariges verksamhet och ändamålet med -

registret (1987/88 37).

Datainspektionen har beviljat advokat tillstånd att föra register med uppgifter om arbetstagare hos de konkursgäldenärer vars

konkurser advokaten såsom konkursförvaltare hade att hantera

-

(1987/88 23).

6.3¶Den tekniska m.m.

utvecklingen

Datatekniken har under de senaste åren utvecklats kraftigt

samtidigt som datoranvändningen i samhället ökat markant (se

bl.a. avsnitt 6 i SOU 1990:61). Denna utveckling har bl.a. lett till att allt mer avancerade datoriserade system kommit att

utvecklas för användning inom bl.a. näringsliv och förvaltning.

Förutom administrativa

redovisningssystem, planeringssystem

och styrsystem for produktion, och transporter

materialhantering

har även, främst i USA och Japan, tagits fram tekniskt högt-

stående personaladministrativa system och lönesystem. På

marknaden finns också ett

antal system för in- och utpasseringskontroll och kassaterminalsystem som innefattar registrerings-

möjligheter i sig.

I gruppen personaladministrativa system ingår sedvanliga

löne- och personalregister för löne- och

personalredovisning,

ofta med ett särskilt tidredovisningssystem. Dessa personregister innehåller allmänna anställningsuppgifter, närvaro- och från-

varoregistrering, löneberäkning, redovisning för skattemyndig-

heter m.m.

De löne- och personaladministrativa registren kan bestå av ett

sammanhängande register eller flera delregister som tillsammans bildar löne- eller personalregistret. Till detta enda register eller delregistren kan finnas, fristående eller knutna, system som ger

möjlighet till registrering i fråga om in- och utpassering,

fárdskrivare, tidskontroll, rekrytering, kompetens och utbildning, hälsotester, behörighetskontroll och kassaarbete.

Flextid och i övrigt mer varierande arbetstider samt utökade möjligheter till ledighet ställer ofta krav på en mer

ingående

tidredovisning och därmed också ökad av datorise-

användning

rade system. Vissa arbetsgivare har därför infört ett gemensamt

löne- och ADB-system. Många har

personaladministrativt

dessutom in- och utpasseringssystem med direkt koppling till

flextidssystem.

Registrering av in- och utpassering kan användas för kontroll av att den anställde är behörig att komma in på arbetsplatsen. Många av dessa system kan dock vara sammankopplade med andra system, t.ex. med system för tidredovisning och personal-

planering. En viktig roll i sammanhanget spelar aktiva kort (se

avsnitt 6.2.3 i SOU 1990:61). Nästan alla passersystem på marknaden är kopplade till ett passerkort eller en kodnyckel som (loggar) vissa eller alla händelser. Med dessa är

registrerar

det möjligt att registrera de anställdas förflyttningar inom samt

in och ut från arbetsplatsen. Vissa moderna system passage

tillåter också centralstyrning och sambearbetning av tidredo-

visnings- och säkerhetssystem. De flesta system på den svenska marknaden är av utländskt ursprung. Ett område som för närvarande är under snabb utveckling är identifierings- och

verifieringstekniker. Som alternativ till det magnetiserade kortet

finns numera system för identitetskontroll som baseras på röst,

ögonbotten, fingeravtryck, handgeometri (fingeravstånd) eller

namnteckning.

I ökande utsträckning använder företag och myndigheter

i att avgränsa den anställdes

system för behörighetskontroll syfte

eller grupper av anställdas möjligheter att få tillgång till datasystemet och till informationen i det. Dessa kontrollfunktioner kan kombineras med loggfunktioner för att de ansvariga skall kunna följa används. Varje datatransaktion

hur systemet (fråga, svar, inmatning, beräkning) som utförs av en anställd registreras i en logg med den anställdes identitet, transaktionskod och Denna kontroll av de anställda syftar inte

tidangivelse.

normalt till att kontrollera den anställdes arbetsprestation utan är till för att datautrustning, program och data från t.ex.

skydda

obehörigt Identiteten på de anställda som utnyttjar

utnyttjande.

systemet kan dock på detta sätt registreras och den loggade informationen kan användas för att i efterhand belysa hur den enskilde hur lång tid det tagit, vilken typ av

utnyttjat systemet,

information som har sökts fram, etc. Behörighetskontroll utgör

emellertid också, rätt använd, ett skydd för de anställda mot

misstankar om obehörig användning av datorsystem och

information.

Inom såväl tillverkningsindustrin som tjänsteproduktionen sker en utveckling mot integrerade datoriserade produktionssystem.

I sådana integrerade system kan ingå administrativa redo-

visningssystem, planeringssystem och styrsystem för produlaion,

materialhantering och transporter. Ett exempel är de mobila

system för överföring av data, t.ex. mobitexsystemet (se avsnitt

6.2.1 i SOU 1990:61), som i ökad omfattning har kommit att användas inom transportsektorn. En lastbilschaufför som

levererar varor styrs av de körorder, positionsanvisningar,

textmeddelanden etc. som visas på en mobil terminal i lastbilen och följesedlar och fakturor produceras i takt med att leveranser sker i det totalintegrerade systemet. Denna av

typ system återfinns dock framför allt i tillverkningsindustrin. De alltmer integrerade och flexibla systemen att

skapar möjligheter frångå det mycket styrda arbetet, t.ex. vid löpande band, och gå över

till ett mer grupporganiserat arbete. Denna utveckling kan emellertid innebära att, när den direkta styrningen av den enskilde arbetstagarens arbete minskar, krav ställs en mer

på

omfattande registrering för planering och Skillna-

uppföljning.

den mellan integrerade och tidigare är att före-

system system tagsledningarna med de nya systemen får snabbare information

om produktionsförloppen, samt att informationen möjlighet

ger till nedbrytning till minsta produktionsenhet, dvs. den enskilde arbetstagaren. Det finns idag tekniska som

förutsättningar gör

det möjligt att registrera stora mängder information om de olika delarna av arbetsprocessen och därmed också uppgifter om de

enskilda arbetstagarna.

Datoriserade system kan totalintegreras mellan administration,

planering, produktionsstyrning, materialhantering, transporter,

in- och utpassering m.m. De olika kan via data-

delsystemen

kommunikation nå motsvarande system hos t.ex. ett dotterföretag både inom Sverige och utomlands. Dessa tekniska förut-

sättningar ger stora möjligheter till registrering av uppgifter för

individuell uppföljning och kontroll av de enskilda arbetstagarna. En beskrivning av konsekvenserna av införandet av denna teknik på svenska finns bl.a. i dataeffekt-

arbetsplatser

utredningens delbetänkande (SOU 1981:17) Industrins datorise-

ring - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

Under senare år har datoriserade system införts i

dagligvaru-

handeln där användningen av EAN-koder (European Article

flumbering) gett förutsättningar för en maskinell registrering av

priser i snabbköpskassorna.(En närmare redogörelse för EAN-

koderna återfinns i konkurrenskommitténs delbetänkande, SOU 1990: 106, Prisinformation till konsumenter s. 60 ff). Med

hjälp

av dessa system sker registrering av köp och insamling av information rörande bl.a. försäljning och lager. I ett butiks-

datasystem kan registreras uppgifter om

försäljningen per dag

och totalt under vald tidsperiod samt per kassör och dataterminal. De integritetsproblem som kan förekomma

i dessa system

är att - av företrädesvis - är

prestationsmätning kassapersonal

trots att detta inte varit huvudmålsättningen vid införan-

möjlig

det. Information kan erhållas om antalet gjorda rättelser, tid för

varuregistrering, tid för betalning och väntetid.

Datortekniken kan också användas i ordermottagningen och i t.ex. vid telefonförsäljning där för-

försäljningen företag,

tar emot och registrerar kundernas order. säljaren per telefon Tekniken att inkommande telefonsamtal kan dirigeras

medger

till via en specialutrustad datorstyrd telefon-

lediga försäljare

växel. I växeln kan registreras hur många telefonsamtal som emot, vilken försäljare som tog emot det, hur länge

tagits

samtalet hur varit påkopplad,

pågått, länge ordermottagaren

samt hur många samtal som stått och väntat. Vidare registreras

antalet order, order, krediteringar, byten osv. Det finns

typ av även att telefonsamtal, t.ex. för

möjligheter avlyssna pågående

att kunna bedöma hur en försäljning genomförts. kommunikationstekniker ger större möjligheter att Nya

övervaka såväl när och till vem man ringer som innehållet i telefonsamtal. Moderna telefonväxlar ger möjlighet till registreav de anställdas telefonsamtal med notering om den

ring

Införandet av ISDN-tekniken (se SOU 1990:61 s

uppringande.

81) har bl.a. medfört ökade möjligheter att registrera uppgifter om och samtal. Det finns även möjlighet att

utgående ingående

samman en telefonväxel med program för produktions-

koppla

passagekontroll etc. Såväl utrustning som program-

planering,

vara för telefonsamtalsmätning (tidsmätning, destination, sam-

är ett snabbt växande område inom telekommunika-

talskostnad)

tionsindustrin. Elektronisk och kontroll av anställda har nått stor

övervakning

i vissa länder, främst i USA och Japan.

omfattning

Ett stort antal amerikanska arbetstagare är i dag föremål för elektronisk Metoderna är och

övervakning. telefonregistrering och olika slag av prestationsavlyssning, videoövervakning

Särskilt och av samtal

mätningar. telefonregistrering avlyssning

är föremål för en allt intensivare debatt i USA, där flera

fackliga organisationer och andra intressegrupper enligt uppgift

för närvarande arbetar för att på federal och delstatsnivå få

om t.ex. övervakningen och arbetsmiljön vid lagstiftning

terminaler. På av den amerikanska kongressen har Office of

uppdrag

Assessment utarbetat rapporten The Electronic

Technology

- New Technology, New Tensions.

Supervisor

Av att man i USA år 1987 beräknade att rapporten framgår 6 arbetstagare utsattes för någon form av elektro-

ungefär milj.

nisk övervakning och att antalet förutsades öka. Enligt rapporten

ansåg en del arbetsgivare att datorbaserad övervakning kunde

hjälpa dem att öka produktiviteten, behålla produktionsstandards, upptäcka flaskhalsar i produktionen samt att planera

personal- och materialbehov. Rapporten tar upp de nya informa-

tionstekniska redskapens möjligheter att ge företagare makt

genom övervakning och kontroll på arbetsplatsen. Enligt

rapporten skulle detta kunna missbrukas genom att de endast används för kontrollens skull och långt utöver vad som är att

betrakta som nödvändigt för att organisera arbetsprocessen.

Rapporten presenterar vissa resultat från genomförda studier. Dessa visar bl.a. att datortekniken ger möjligheter till fortlöpan-

de insamling och analys av arbetsprestationer och använd

utrustning, vilken information är användbar för arbetsledningen för att styra resurser, planera arbetsbelastning och reducera kostnader. Den fortlöpande datorbaserade övervakningen och

av insamlad information om den enskilde

användningen

anställde reser enligt rapporten vissa frågor kring integritet,

rättvisa och kvalitet i arbetet.

En redovisning av den nya datorteknikens användning i det amerikanska näringslivet återfinns även i en rapport utgiven i

juni 1990, Framgångsrik användning av informationsteknologi

inom distribution av varor & tjänster (TELDOK Rapport nr

57).

Vad angår förhållandena i J apan ges en orientering härom i en annan år 1990 utgiven rapport, Japanska arbetsplatser (T EL- DOK Rapport nr 54). Utvecklingen är likartad den som redovisats för USAs del.

6.4 rekommendation m.m.

Europarådets

Europarådet har år 1989 antagit en rekommendation, Recom-

mendation No. R (89) 2, om skydd för personuppgifter som används för anställningsändamål. Sverige har utan reservation ställt sig bakom rekommendationen.

De i rekommendationen angivna principerna är tillämpliga på insamling och användning av personuppgifter för anställnings-

ändamål både inom den allmänna och enskilda sektorn samt avser uppgifter som fors med hjälp av ADB. De länder som önskar får enligt rekommendationen tillämpa den även på manuellt förda register.

Rekommendationen omfattar inte konfidentiell information som insamlas eller används av arbetsgivare för anställnings-

ändamål i fråga om personal med arbetsuppgifter som har nära

anknytning till allmän säkerhet och statens säkerhet samt

brottsbekämpning, i den utsträckning detta är nödvändigt för att

tillgodose de angivna intressena. Begreppet anställningsändamål i rekommendationen avser

förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare som är

hänförliga till rekryteringen av arbetstagare, fullföljandet av

anställningskontraktet, ledningen av verksamheten, omfattande också fullgörandet av skyldigheter enligt lag eller kollektivavtal,

samt planeringen och organisationen av arbetet.

Om inte annat följer av inhemsk lag, gäller rekommendationen

i tillämpliga delar även arbetsförmedlingar.

Enligt rekommendationen skall respekten för den personliga

integriteten och den mänskliga värdigheten skyddas vid in-

samlingen och användningen av personuppgifter för anställ-

ningsändamäl.

Innan en arbetsgivare installerar eller förändrar automatiska system for att samla in och använda personuppgifter om anställda skall han till fullo informera eller konsultera de anställda eller deras företrädare. Om konsultationsförfarandet

leder till slutsatsen att den personliga integriteten och mänskliga värdigheten kan påverkas, skall arbetsgivaren eftersträva - och

om möjligt vinna - de anställdas samtycke, om inte inhemsk lag

eller praxis ger annat lämpligt skydd. Detsamma gäller om

arbetsgivaren introducerar eller förändrar tekniska metoder för att övervaka anställdas förehavanden eller prestationer.

I princip bör personuppgifterna inhämtas från den enskilde själv. Den enskilde skall informeras när det kan vara lämpligt att konsultera utanför

uppgiftskällor anställningsförhållandet.

Som exempel på när ett sådant uppgiftsinhämtande kan anses lämpligt nämns i kommentaren att arbetsgivaren behöver kontrollera riktigheten av uppgifter som en anställd lämnat i ett befordringsärende eller om han lämnat över ett vilseledande

krav på täckning av utgifter. Uppgifter som samlas in för

anställningsändamål skall vara relevanta och får inte vara överdrivet omfattande. Anställningens art måste beaktas liksom också att det ibland kan vara nödvändigt för arbetsgivaren att

erhålla fler uppgifter än normalt. Vid anställningsförfaranden

får endast inhämtas sådana uppgifter som är nödvändiga för att

bedöma den arbetssökandes lämplighet och karriärmöjligheter.

Härvid fär endast uppgifter inhämtas från den enskilde själv. Om inte annat sägs i lag, får andra källor endast användas med hans samtycke eller om han i förväg blivit informerad om denna

möjlighet. Att använda tester, analyser och liknande forfarande i syfte att bedöma en enskilds karaktär eller personlighet får bara ske med hans medgivande eller om det i lag föreskrivs annat godtagbart skydd. Om den enskilde önskar det skall han informeras om resultaten av testerna.

Uppgifter om den anställde får endast lagras om de har samlats in enligt principerna i rekommendationen och är

avsedda att användas för anställningsändamål. Lagrade uppgifter

skall vara riktiga och, där det är nödvändigt, hållas aktuella. De skall på ett korrekt sätt spegla den anställdes situation. De skall inte lagras eller vara kodade på ett sådant sätt att den anställdes rättigheter kränks genom att han utan att känna till det karaktäriseras eller protileras. Lagras omdömen om anställdas presta-

tioner och potentiella möjligheter på arbetsplatsen skall uppgifterna grundas på en rättvis och hederlig bedömning och får

inte vara formulerade på ett förolämpande sätt.

Personuppgifter som samlats in för anställningsändamål får

endast användas av arbetsgivaren for sådana ändamål. Då

uppgifter skall användas för anställningsändamål av annat slag

än det för vilket de ursprungligen samlades in och då sambe-

arbetning av personregister sker, skall tillfredsställande åtgärder

vidtas för att undvika av uppgifterna i det annor-

feltolkning

lunda sammanhanget och for att säkerställa att de inte används på ett sätt som är oförenligt med det ursprungliga ändamålet. När viktiga beslut som rör den anställde skall fattas på grundval av sådana uppgifter, skall han informeras om detta.

I enlighet med inhemsk lagstiftning och praxis eller villkoren i kollektivavtal får personuppgifter lämnas ut till de anställdas

företrädare, i den mån sådana uppgifter är nödvändiga för att

dessa skall kunna ta tillvara de anställdas intressen.

Personuppgifter får utlämnas till for att de skall

myndigheter

kunna fullgöra sin myndighetsutövning endast inom ramen för

arbetsgivares skyldigheter enligt lag. I annat fall får uppgifter endast utlämnas om det är nödvändigt för anställningsändamål

som inte är oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlats in och de anställda eller deras företrädare informerats om det eller, när det inte är fråga om ett utläm-

nande för anställningsändamål, om det föreligger ett

uttryckligt

och informerat samtycke från den anställde eller om det finns stöd i lag.

Uppgifter om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro

eller i övrigt, sexualliv eller brott får endast samlas

övertygelse

in och lagras i särskilda fall inom ramen for den inhemska lagstiftningen och i enlighet med ett tillfredsställande skydd som lagstiftningen föreskriver. Saknas sådant skydd får sådana

endast samlas in och lagras med och

uppgifter uttryckligt

informerat samtycke från den anställde.

En anställd eller arbetssökande får endast tillfrågas om sitt hälsotillstånd och läkarundersökas för att man skall kunna bestämma vederbörandes lämplighet för hans nuvarande eller framtida arbete, fullgöra kraven en hälsovård eller

på preventiv

bevilja sociala förmåner.

Medicinska uppgifter får inte samlas in från andra källor än från den anställde själv utan hans uttryckliga och informerade samtycke eller med stöd av lag. Medicinska uppgifter som är föremål for sekretess får endast lagras av personal som är bunden av sekretessen. Informationen får kommuniceras med andra medlemmar av den administrativa personalen endast om det är absolut nödvändigt för beslutsfattande och om det sker i

med lag. Medicinska uppgifter som är föremål för

enlighet

sekretess skall förvaras åtskilda från andra kategorier av

personuppgifter och säkerhetsåtgärder skall vidtas för att

förhindra att utomstående får del av uppgifterna. - De nu nämnda bestämmelserna avser fall där ett företag eller en

organisation har egen medicinsk personal.

Den enskildes rätt att få tillgång till sina egna hälsouppgifter får inte inskränkas såvida det inte skulle kunna leda till allvarlig skada för den enskilde. I det senare fallet kan uppgifterna lämnas ut genom en av den anställde utsedd läkare.

Information om de personuppgifter som innehas av en arbetsgivare skall vara antingen för den enskilde direkt

tillgänglig

eller genom förmedling av hans företrädare eller på annat lämpligt sätt. Informationen skall specificera huvudändamålen

för att vilka slags uppgifter som lagras och lagra uppgifterna,

till vilka kategorier av personer eller myndigheter som uppgifterna regelmässigt lämnas ut samt ändamålen och det lagliga stödet för ett sådant utlämnande. Informationen skall också hänvisa till de som en anställd har i fråga om de

rättigheter

som rör honom och de olika som finns att

uppgifter möjligheter utöva rättigheterna.

anställd skall få tillgång till alla person-

Varje på begäran

som arbetsgivaren innehar om honom och få uppgifter

uppgifter

rättade eller om de innehas i strid med innehållet i

utplånade

rekommendationen. När det gäller uppgifter som innehåller omdömen har varje anställd rätt att i enlighet med inhemsk lag bestrida dessa. Utom i fall när inhemsk lagstiftning innehåller bestämmelser om motsatsen skall en anställd ha rätt att utse en

for att biträda honom att utöva rätten att få tillgång till person

eller att utöva denna rätt på hans vägnar. Om den

uppgifterna

anställdes tillgång till uppgifter vägras eller om en begäran att

få rättelse eller få uppgifter strukna nekas, skall den inhemska lagstiftningen tillhandahålla en möjlighet att få rättelse. Arbetsgivare eller av denne anlitade servicebyråer skall vidta

tillräckliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker-

ställa skyddet och sekretessen av personuppgifter lagrade för

anställningsändamål mot obehörig åtkomst, användning,

utlämnande eller ändring. Den administrativa liksom

personalen

andra som har med uppgifterna att göra skall hållas informerade om sådana åtgärder och om behovet att respektera dem.

Personuppgifterna skall inte bevaras längre av arbetsgivaren

än som behövs för ändamålet med registret eller som krävs för att tillvarata den anställdes intressen. som

Personuppgifter

lämnas i samband med en skall normalt

anställningsansökan

förstöras så snart det står klart att ett erbjudande om arbete inte kommer att lämnas. Uppgifter som lagrats för att användas vid en eventuell ny ansökan skall förstöras om den arbetssökanden

begär det.

Inom Europarådet pågår för närvarande arbete med att ta fram en rekommendation om inom tele-

skydd för personuppgzfier

kommunikationsomrádet. En sådan rekommendation skulle bl.a. komma att få för arbetsgivares av

betydelse registrering

anställdas telefonsamtal. Likartade frågor rörande telekommunikation och dataskydd behandlas även i det till direktiv (Proposal for a Council

förslag

Directive, SYN 288) som antogs av EG-kommissionen i

september 1990 angående skydd av bl.a. personuppgifter i det offentliga digitala telenätet. Förslaget tar i huvudsak sikte på

införandet av det europeiska ISDN-nätet (se SOU 1990:61 s 81)

som möjliggör identifiering och registrering av olika slags

trafikdata, bl.a. uppgifter om telefonnummer.

6.5 och

Tidigare pågående utredningsarbete

6.5.1¶Bakgrund

De riktlinjer för den framtida som har godkänts av

datapolitiken

riksdagen (prop. 1984/85:220, FiU 1985/86:4, rskr. 89) innebär

bl.a. att datateknikens användning skall utformas med full respekt för den enskildes och att använd-

personliga integritet

ningen av datateknik på arbetsplatserna inte skall tillåtas bli ett

hot mot den personliga integriteten.

I den nänmda propositionen framhölls att kontrollen av de anställda och deras prestationer med datateknikens hjälp kunde

utgöra ett hot mot den personliga integriteten. Föredraganden

anförde i denna del bl.a. följande (s. 26 ff).

Sådan kontroll kan exempelvis utföras med hjälp av stämpelklockor. Om arbetet är uppdelat i klart avgränsade moment, kan kontroll ske med hjälp av olika tidmätningsmetoder. Det är vikti t att det görs en rimlig avvägning mellan verksamhetens berättiga e krav på planerings- och stymingsunderlag och den enskilde arbetstagarens berättigade krav på skydd för sin integritet. För att planera produktion och leveranstider bygger industrin upp datoriserade planeringssystem till vilka den anställde tvingas rapportera varje störning som får denne att göra ett kort uppehåll i arbetet. Den som arbetar vid en maskin får inte ut nästa arbete förrän han har rapporterat av det han eller hon just avslutat. Utrymmet för den anställdes möjligheter att själv lägga upp sitt arbete blir mindre - friheten för arbetaren minskar. På arbetsplatser förekommer det också att man kopplar ihop de anställdas möjligheter att med ett datakort som nyckel passera låsta dörrar med en identitetskontroll. Därigenom fär ledningen möjligheter att i detalj kartlägga de anställdas rörelser på arbetsplatsen. Den här typen av planering och rapporteringssystem sprider sig nu också utanför den tunga industrin. Till och med yrkesgrupper som förflyttar sig i arbetet, som servicemän, montörer, transportarbetare, får bärbara terminaler som registrerar deras uppehållsqrt, arbetsuppdrag, tidsåtgång, avbrott, avbrottsorsak etc. Aven om denna användning av tekniken kan medñra ökad effektivitet, är det viktigt att inte blunda för de hot och problem denna användning kan innebära när det gäller den enskildes integritet.

För att kunna göra de avvägningar som var lämpliga förordades

ett forsknings- och utvecklingsarbete om hur den personliga integriteten hotades och kunde skyddas vid användning av

datateknik på arbetsplatser.

Regeringens statsrådsgrupp för datafrågor inrättades år 1986

(C l986:D). Denna förordade att bl.a. skulle få ett

regeringen

bättre underlag för sina ställningstaganden genom att en

kartläggning gjordes av dataanvändningen på arbetsmarknaden.

Frågan om de anställdas personliga integritet togs också upp

i en proposition om datapolitik för statsförvaltningen (prop. 1987/88:95, FiU 25, rskr. 293). Departementschefen påtalade

där (s. 14) att en ökad dataanvändning kunde leda till ökade möjligheter att kontrollera och övervaka de anställda och att kunskaperna om detta förhållande därför borde förbättras.

Med anledning av ett av Landsorganisationen (LO) i mars

1988 anordnat seminarium om de anställdas personliga integritet i arbetet, inkom organisationen senare samma månad med en

skrivelse till bl.a. arbetsmarknadsdepartementet. I skrivelsen

framfördes bl.a. att det förelåg ett behov av ett s.k. basskydd

enligt följande:

1. Tillgång till dokumentation å arbetsplatsen om dataanvändning

av uppgifter som är knutna til enskilda anställda. Av dokumenta-

tionen skall framgå vilka uppgifter som samlas in och i vilka

situationer som uppgifterna används.

2. Lokal förhandling skall genomföras och protokollföras innan

uppgifter får samlas in eller ändringar ske i hur uppgifterna skall

användas.

3. Förbud mot att använda individuella prestationsmätningar for

annat än beräkning av lön.

Skrivelsen låg till grund för den kartläggning som senare

följde

och som redovisas i nästa avsnitt. z

6.5.2¶Rapporten Datatekniken och den

(Ds 1989:24)

i arbetet -

personliga integriteten en kartläggning,

m.m.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet tillsatte i oktober 1988

en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet, med uppgift att göra en översiktlig kartläggning av arbetsgivarnas använd-

ning av datatekniken för ledning, övervakning och kontroll av arbetet och de enskilda arbetstagarna, för att framför

allt ge underlag för att bedöma behovet av en mer ingående översyn av lagstiftning m.m. inom ramen för en särskild utredning. Arbetsgruppen överlämnade i maj 1989 rapporten (Ds 1989:24) Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet - en

kartläggning. Av rapporten framgår att arbetsgruppens kartläggning skedde

genom studier av rapporter, utredningar och annat

skriftligt

material, skriftlig förfrågan till arbetsmarknadens parter och studiebesök samt erfarenhetsutbyte med forskare och experter.

Tyngdpunkten i kartläggningen låg på studiebesök, och arbets-

gruppen besökte ett detaljhandelsföretag, ett

postorderföretag,

tre verkstadsföretag, en enhet inom vardera posten och televerket, en kommun samt ett landsting. Vidare knöt arbetsgruppen till sig en referensgrupp bestående av företrädare för

de centrala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna genom

vilken samråd skedde med arbetsmarknadens parter.

I sin rapport konstaterade arbetsgruppen att kartläggningen hade visat att det i regel endast var i de sedvanliga personal-

administrativa datasystemen som en registrering av uppgifter om

de enskilda arbetstagarna skedde. Arbetsgruppen hade inte kunnat finna annat än att registreringen i de fall som hade studerats i var sådan som följde av anställningsför-

princip

hällandet, dvs. anställningsavtalet och

lagstadgade skyldigheter

for arbetsgivaren. Vidare hade kartläggningen visat att personregistrering sällan vara aktuell i planerings- och

tycktes produktionsstyrningssystemen. Man konstaterade dock att

av utrustning och program för t.ex. planering och

upphandling

många gånger skedde utan att man hade

produktionsstyrning

klart for sig att tekniken även kunde användas för kontroll av den enskilde arbetstagaren. Arbetsgruppens erfarenheter var att arbetsgivaren trots allt inte utnyttjade dessa möjligheter till

integritetskränkande kontroll. Arbetsgruppen konstaterade att

datasystemen i sig nödvändiggjorde viss form av kontroll av den som använde utrustningen (behörighetskontroll), men att denna

kontroll (genom s.k. loggning) inte normalt syftade till att kontrollera den anställdes arbetsprestation utan var till för att

datautrustning, program och data från t.ex. obehörigt

skydda

utnyttjande. Arbetsgruppen, som inte hade erfarit att logg-

informationen använts för otillbörlig granskning av ett systems användare, ville dock varna för de möjligheter som fanns att relativt enkelt utföra en sådan granskning.

I arbetsgruppens kartläggning hade formerna för och utövan-

det av arbetstagarnas i frågor om data och integritet

inflytande

studerats. Enligt rapporten var arbetsgruppens genomgående

att den tradition och de krav på samverkan mellan

intryck

arbetsgivarna och arbetstagarna som gäller på svenska arbets-

platser hade varit avgörande för situationen i Sverige. Man konstaterade också att det fanns en medvetenhet hos många arbetsgivare om att en effektiv användning av datatekniken förutsatte att den omfattades med förtroende av dem som berördes. Vidare påtalades att det synbarligen fanns en stor

medvetenhet hos arbetsgivare och arbetstagare när det gällde

i samband med medan

integritetsriskerna personregistrering,

däremot insikten om hur datatekniken kan påverka den enskilde

arbetstagarens inflytande över arbetet, dvs. integritetsfrågorna

i en vidare bemärkelse, varierade.

Enligt arbetsgruppens mening innebar reglerna för det arbetsrättsliga en ändamålsenlig ordning när det gällde att

inflytandet

bevaka de registrerades intresse av i arbetslivet.

integritetsskydd

Gruppen ansåg dock att det kunde vara fördelaktigt att frågan om projektorganisation och former för deltagandet i planerings-

arbetet för nya datasystem uppmärksammades av arbetsmarknadens parter centralt även om lokal anpassning kunde medföra fördelar. Man pekade i rapporten bl.a. på möjligheten att ta fram etiska riktlinjer för personrelaterade datasystem. Arbetsgruppen ansåg också att det borde övervägas om det vore

möjligt att ta fram generella riktlinjer för personregistrering som

var särskilt anpassade till olika arbetsområden, verksamheter

och branscher. Sådana riktlinjer ansåg man lämpligen kunna utarbetas av datainspektionen i samråd med arbetsmarknadens parter. Man föreslog vidare att det i infördes en rätt

datalagen

för den anställde till insyn i vilka datasystem och personregister

som arbetsgivaren har.

Arbetsgruppens överväganden och slutsatser ledde fram till bedömningen att någon särskild utredning inom området data och integritet i arbetslivet inte för närvarande behövdes.

Under remissbehandlingen av arbetsgruppens rapport fram-

kom att flertalet arbetsgivarorganisationer samt SACO/SR,

datainspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöinsti-

tutet i stort delade de synpunkter som arbetsgruppen hade lagt fram. SACO/SR ansåg dock att arbetsgruppen intagit en alltför passiv hållning till frågorna om de anställdas och

inflytande

lyfte särskilt fram tandläkarnas situation som ett exempel där

arbetstagarnas och deltagande vid utbyggandet av

inflytande

datatekniken inte var tillräcklig och därför kommit att bli ett hot mot integriteten. LO var inte odelat positiv till rapporten utan

ansåg att en grundlig översyn av hela frågan om integriteten i

arbetslivet borde ske. En sådan översyn borde enligt LO syfta till att stärka den enskildes rättigheter enligt datalagen och ge de

fackliga organisationerna arbetsrättsligt grundat inflytande på

utformning och användande av olika integritetskänsliga system. LO ansåg att de största riskerna för kränkt integritet fanns vid

datoriserade där resultatuppföljning

tidsuppföljningssystem

sammankopplades med lönesystemet. TCO ansåg att arbetsgruppens kartläggning var för begränsad för att dra de generella slutsatser som arbetsgruppen gjort.

Organisationen ansåg att de anställda skulle ha rätt att när som

helst få omedelbar tillgång till samtliga uppgifter om sig själva

utan kostnad.

I sitt yttrande tog datainspektionen upp frågan om att genomföra en översyn av personregistreringen inom arbetslivet

inom ramen för inspektionens tillsynsverksarnhet.

Datainspektionen har också inlett ett särskilt projekt för en översyn av personregistrering inom arbetslivsområdet benämnt Projekt Arbetslivet.

Datainspektionens syfte med projektet är främst att i form av

allmänna råd ta fram generella riktlinjer för integritetsskyddet på området. Dessa inspektionens allmänna råd beräknas

föreligga tidigast hösten 1991.

Inom ramen för detta arbetslivsprojekt, som sker i nära samarbete med företrädare för arbetsmarknadens parter, har ägt rum ett flertal studiebesök hos företag, organisationer och myndigheter som tillverkar, saluför eller använder olika slag av

ADB-system som möjliggör registrering av anställda. Utredningen har på nära håll följt projektet.

överväganden

6.6.1¶Allmänna utgångspunkter

Utvecklingen av datatekniken har, som framgått av avsnitt 6.3,

gjort det möjligt for arbetsgivare att på ett allt mer sofistikerat sätt samla in, lagra och bearbeta uppgifter om de anställda och

deras agerande på arbetsplatsen. Användningen av sådana

avancerade datorsystem har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren och har därigenom kommit att medföra ökade risker för otillbörligt intrång i de anställdas integritet. Utvecklingen utomlands, framför allt i USA och att

Japan, tyder på

dessa risker framgent kommer att bli än mer påtagliga. Behovet att uppmärksamma och överväga skydd och olika säkerhets-

åtgärder mot integritetsintrång i anställningsförhållanden måste

därför anses vara stort.

Samtidigt står det klart att den nya innebär stora

teknologin

fördelar för verksamheten inom ett företag eller, på den offentliga sektorn, en t.ex. i form av en bättre

myndighet,

arbetsorganisation eller en möjlighet att bli av med monotona

och trista arbetsuppgifter. Den avgörande frågan blir därför,

som också betonas i kommentaren till Europarådsrekommendationen, hur man skall få till stånd en rimlig avvägning mellan fördelarna med ADB-tekniken och den anställdes befogade anspråk på att inte utsättas för otillbörliga intrång i sin person-

liga integritet.

Vid av hur en sådan skall

bedömningen awägning göras

måste särskilt beaktas det nära samband som finns mellan

datalagens regler om skydd mot otillbörligt intrång i personlig

integritet vid och medbestämmande- och

personregistrering arbetarskyddslagstiftningen. Parterna på arbetsmarknaden kan

dessutom, inom ramen för gällande bestämmel-

arbetsrättsliga

ser, genom kollektivavtal få till stånd en ordning som tillgodoser både arbetsgivarens och de anställdas intressen i samband med att ny teknik införs arbetsplatserna. I kommen-

på

taren till Europarådsrekommendationen anges i olika sammanhang att kollektivavtal kan vara ett lämpligt sätt att reglera de

olika frågor som kan bli aktuella när ADB används på arbets-

platserna.

En annan utgångspunkt är att de särskilda materiella regler

som kan behövas för personregistrering i anställningsför-

hållanden bör kunna anpassas till en förändring av systemet för kontroll av där huvudvikten lagts vid tillsyn

integritetsskyddet,

(se SOU 1990:61). Det av utredningen föreslagna tillsynssystemet bygger på att

huvuddelen av kan regleras genom

personregisteranvändningen

de föreskrifter som datainspektionen kan komma att meddela för skilda branscher och sektorer. Endast de register inom detta normerade område som innehåller uppgifter av mera känsligt slag skall anmälas till inspektionen. Alla register som faller utanför det normerade området och som inte kan hänföras till

register för personligt bruk (övriga register) skall kategorin

också anmälas till datainspektionen.

En reglering av arbetsgivares registrering av uppgifter om

arbetstagare skall således kunna anpassas till detta tillsynssystem. Datainspektionen bör därvid, vilket också förordas i den tidigare nämnda rapporten Ds 1989:24 (se avsnitt 6.5.2), ges en

möjlighet att besluta om generella föreskrifter för arbetsgivares

av anställda, vilka sedan följs upp genom en

personregistrering

kontroll och annan tillsynsverksamhet. Det är angeläget att arbetsmarknadsparterna kan beredas tillfälle att medverka vid utformningen av föreskrifterna. Eftersom personregistrering på området i vissa fall kan vara särskilt integritetskänslig bör även

om inte vissa regler rörande sådan

övervägas grundläggande

registrering skall tas in direkt i en framtida datalag (se vidare

avsnitt 6.6.6).

Till grund för utformningen av de materiella bestämmelserna bör främst ligga Europarådets rekommendation på området. Sverige har ställt sig bakom rekommendationen och dess

ju

har beaktats när datainspektionen har utformat sin

principer

praxis på området. Datainspektionens föreskrifter från år 1979 angående vissa löne- och (DIFS 1979:2) torde

personalregister

också i viss omfattning kunna tjäna som en utgångspunkt vid

bestämmandet av innehållet i de materiella reglerna.

Mot bakgrund av de allmänna överväganden som utredningen

nu har redovisat behandlas i följande avsnitt frågor om inrät-

tande av register (6.6.2), insamling och lagring av uppgifter (6.6.3), utlämnande av uppgifter (6.6.4), (6.6.5) och

insynsrätt

slutligen vissa lagtekniska frågor (6.6.6).

Utredningen vill framhålla att den inte kunnat avvakta resultatet av det särskilda projekt för en översyn av person-

registrering inom arbetslivsområdet (Projekt Arbetslivet) som

ö

inletts av datainspektionen och som beräknas vara avslutat under hösten 1991 (se avsnitt 6.5.2). Inte heller har utredningen kunnat beakta de två lagrådsremisser som har beslutats

nyligen

på arbetsmiljöområdet resp. socialförsäkringsområdet och som

bl.a. kan aktualisera olika integritetsfrågor inom arbetslivsområdet.

6.6.2 Inrättande av

register

Då det gäller personregistrering i ett anställningsförhållande

måste man till en början beakta de som arbets-

möjligheter

tagarna och deras organisationer har att inom ramen för

lagstiftningen om medbestämmande och arbetarskydd få

information om och påverka en av

datorisering arbetsplatsen och arbetsgivarnas utnyttjande av olika dvs. också ADB-system, påverka frågan om inrättande av personregister.

En stor del av den och som

datorutrustning de program

numera köps in av företag och har i fall

förvaltningar många

större kapacitet och ett större än det

användningsområde

omedelbara behov man vill täcka. Det innebär att tekniken ofta har möjligheter till individuell som inte

inbyggda uppföljning

alltid utnyttjas. Register som har inrättats för visst

godtagbart

ändamål kan också komma att utvecklas och användas så, att

intrång i Datorise-

otillbörligt personlig integritet uppkommer.

rad in- och utpasseringskontroll kan t.ex. användas för

registre-

ring och uppföljning av hur de anställda rör inom arbets-

sig

platsen i helt annat syfte än vad som ursprungligen avsetts.

Vid av ett effekter är det

bedömningen planerat datasystems

därför väsentligt att såväl som berörd

företagsledning personal

och dess företrädare får att förstå och

verkliga möjligheter

värdera de effekter ur som kan för-

integritetsskyddsvinkel

väntas.

Europarådets rekommendation (se avsnitt 6.4) anger också ett

särskilt informations- och konsultationsförfarande när ADBsystem skall introduceras eller förändras en De

på arbetsplats.

anställda bör känna till följderna av att införa De bör

ny teknik. vara helt medvetna om tänkbara hot mot deras

personliga integritet eller mänskliga värdighet (their or human

privacy

dignity). Om konsultationsförfarandet leder till slutsatsen att den och kan

personliga integriteten mänskliga värdigheten

påverkas, skall eftersträva - och om vinna

arbetsgivaren möjligt

- de

anställdas samtycke till åtgärderna. I kommentaren framhålls att kollektivavtal kan vara ett sätt

lämpligt att ge

uttryck för principen om information och konsultation.

Enligt ll § medbestämmandelagen skall arbetsgivare på eget

initiativ förhandla med i förhållande till

arbetstagarorganisation

vilken han är bunden av kollektivavtal, innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet. I 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen stadgas att skall delta bl.a. vid

skyddsombud

planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbets-

processer och arbetsmetoder. Arbetsmarknadens har

parter också möjlighet att träffa olika medbestämmande- och utvecklingsavtal som kan få betydelse i samband med införandet av ny datorteknik på arbetsplatserna. Som nämnts anses ju i

Europarådsrekommendationen kollektivavtal vara ett

lämpligt

sätt att reglera hithörande frågor på.

Bestämmelser som ger de anställda till

goda möjligheter

inflytande över införande och användning av

datasystem pa

arbetsplatserna finns alltså redan i den nuvarande svenska

ordningen, som därigenom de krav som i

uppfyller uppställs

Europarådets rekommendation.

Någon anledning att, från de utgångspunkter som gäller för utredningens arbete, överväga att i den svenska arbetsrättsliga

lagstiftningen införa ytterligare bestämmelser som rör inrättandet av datorstyrda system som sådana finns därför inte

enligt utredningens mening. Utredningen övergår därefter till att överväga frågan om

behovet av särskilda materiella bestämmelser vid

personregistre-

ring på arbetslivsområdet.

De flesta arbetsgivare för i

dag något slags personaladminist-

rativt register med vissa uppgifter om sina anställda. Ett stort antal av dessa register, om inte flertalet, förs med av

hjälp

ADB.

Merparten av dessa personaladministrativa register innehåller

inte sådana uppgifter om de anställda att

registren enligt

nuvarande ordning blir dvs. de är av mindre

tillståndspliktiga, integritetskänsligt slag och bl.a. på en bygger naturlig anknyt-

ning mellan den och den registrerade. Det

registeransvarige

torde vara naturligt att normerar inrättande av

datainspektionen

sådana mindre integritetskänsliga register. Så skedde redan

ju

i viss mån år 1979 genom införandet av ett förenklat förfarande för vissa löne- och personalregister (se avsnitt Sådana

6.2.3).

register skulle i det av utredningen föreslagna tillsynssystemet

således kunna omfattas av datainspektionens

normering. Någon

anmälningsskyldighet bör inte bli aktuell eftersom dessa register inte innehåller några

känsliga uppgifter.

I vissa fall kan dock register som inrättar

arbetsgivare

innehålla sådana uppgifter av känsligt slag, t.ex. omdömen eller uppgifter om en anställds hälsa eller sjukdom, som medför att

i även tillstånd av datainspektionen krävs. Flertalet av dessa

dag

torde att hänföra till en gemensam grupp eller i vart

register gå

fall kunna samlas i några enstaka grupper, t.ex. rekryterings-

register, kompetens- och utbildningsregister, passeringskontrollbehörighetskontrollregister, hälsoregister, och torde register,

därför även de vara av så ensartat slag att de kan regleras

datainspektionens föreskrifter. Dessa grupper av mer genom

integritetskänsliga register skulle dock i ett framtida

tillsyns-

även bli föremål för anmälningsskyldighet. Datasystem

inspektionen skulle alltså genom att anmälningsskyldigheten

fullgörs särskilt uppmärksammas på förekomsten av ett sådant

register och därför, om det befinns nödvändigt, kunna förbjuda

eller utfärda särskilda villkor för det. Inspektionen

registret

skulle också kunna använda informationen om sådana register

som ett underlag för sin tillsynsverksamhet.

registrering av arbetstagare som inte regleras i Arbetsgivares

förväg genom inspektionens föreskrifter bör följa vad som

andra personregister som inte normerats särskilt, dvs.

gäller

överlag bli föremål för anmälningsskyldighet vid inrättandet.

för användning av personregister för personligt

Något undantag

bruk blir av naturliga skäl inte aktuellt.

De känsliga uppgifter som oftast förekommer i register över anställda avser uppgifter om anställdas hälsotillstånd och omdömen om anställda, de sistnämnda även i form av s.k.

prestationsmätningar.

I finns ett flertal principer som

Europarådsrekommendationen

särskilt behandlar uppgifter om hälsotillstånd. Sådana uppgifter får bl.a. inte samlas in från andra källor än från den anställde själv utan hans och informerade samtycke eller med

uttryckliga

stöd av utredningens mening bör man överväga att

lag. Enligt

införa bestämmelser om registreringen av sådana

uttryckliga

direkt i datalagen, i första hand då en

ytterst känsliga uppgifter

bestämmelse om och informerat samtycke.

uttryckligt

Utredningen avser att återkomma till denna fråga i den avslutande av sitt arbete, då ett fullständigt förslag till

etappen datalag skall utarbetas. (Se även avsnitt 6.6.6).

Uppgifter om hälsotillstånd skall emellertid som nämnts kunna samlas in från annan än den anställde också i andra fall med stöd av lag. I den avslutande etappen av sitt arbete kommer

att diskutera den avvägning mellan olika intressen

utredningen som är nödvändig för att avgöra vilka känsliga uppgifter som

kan tillåtas att registreras, utan att det sker ett otillbörligt

i den enskilde integritet. I fråga om

intrång arbetstagarens

om hälsotillstånd gör sig ett allmänt, mera över-

uppgifter

gripande intresse gällande, nämligen kravet på en bättre arbetsmiljö och mindre arbetsskador.

Ett exempel på hur man i ett annat sammanhang vid avväg-

ningen mellan nytta och integritetsaspekter låtit det mera

allmänna intresset väga över är det förslag arbetsmiljökommis-

sionen nyligen lagt fram i sitt betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa. Kommissionen har sett folkhälsan som ett överordnat intresse och funnit att information från register och databaser är ett effektivt hjälpmedel i kampen mot ohälsa och dålig arbetsmiljö. Man har därför bl.a. ansett det väsentligt att

möjlighet finns att fortlöpande koppla yrkesuppgifter och annan

information från folk- och bostadsräkningarna till olika medicinska register och register över arbetsskador (betänkandet s. 144 ff). I betänkandet förordas därför en långtgående registre-

ringsmöjlighet, oberoende av den anställdes inställning.

Datainspektionen har i sitt remissyttrande över betänkandet

särskilt pekat på integritetsriskerna med kommissionens förslag

och ansett att det inte är möjligt att ta ställning till förslagen förrän en noggrann bedömning gjorts från

integritetssynpunkt.

Arbetsmiljökommissionens betänkande har lett till att rege-

ringen föreslagit vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Regeringens

förslag har helt lett till den tidigare nämnda lagråds-

nyligen

remissen. Utredningen återkommer som nämnts i den avslutande etappen av sitt arbete till de särskilda frågor som bl.a. tas upp

i det lagstiftningsärendet.

Vad därefter gäller av omdömen om anställda,

registrering

prestationsmätningar m.m. finns i rekommendationen ett uttalande om att uppgifter om anställdas prestationer och

potentiella möjligheter skall grundas på en rättvis och hederlig

bedömning och får inte formuleras på ett sätt.

förolämpande

Här som på andra områden ställs olika intressen mot varandra, bl.a. arbetsgivarens krav på en effektiv verksamhet, å den ena sidan, och det angelägna i att skydda den enskildes integritet, å den andra sidan. Även denna avvägning kommer utredningen att ta upp i den sista etappen av sitt arbete.

6.6.3¶Insamling och lagring av uppgifter

Vid bedömningen av vilka uppgifter som får samlas in och lagras i ett register över anställda har man att utgå från det grundläggande ändamålet med registret, dvs. att det skall avse

olika delar av ett anställningsförhållande. Insamlingen och

lagringen får därför enbart avse sådana uppgifter som faller inom ramen för det ändamål för vilket registret inrättats.

bör vara att endast får

Huvudregeln personuppgifterna

inhämtas direkt från den enskilde arbetstagaren. Skall uppgifter inhämtas på annat sätt, bör arbetstagaren ha samtyckt till detta eller åtminstone informerats i förväg. Ett uppgiftsinhämtande från man får vidare endast ske om det framstår som

tredje

lämpligt eller nödvändigt. I fråga om s.k. rekryteringsregister,

dvs. register med uppgifter om en arbetssökande, bör insarn-

av information endast omfatta uppgifter som kan anses

lingen nödvändig för bedömningen av den sökandes lämplighet för

arbetet.

De utgångspunkter som nu har nämnts överensstämmer med

de principer som Europarådsrekommendationen innehåller.

Utredningen har vid sina överväganden angående forskningsregister funnit att det inte är lämpligt att generellt lagstifta om

en rätt för en organisation att i fråga om personligt integritets-

företräda den enskilde (avsnitt 4.5.5). Samma synpunkter

skydd

sig gällande beträffande nu aktuella register. Det är dock

gör som utredningen tidigare påpekat möjligt för den anställde att

avtal, exempelvis i en särskild klausul i ett annat genom

än kollektivavtal, överlåta rätten till samtycke

anställningsavtal

till annan.

Den datatekniska utvecklingen mot integrerade datorsystem

har medfört att även uppgifter som tagna var för sig inte kan anses vara särskilt kan komma att bli det,

integritetskränkande

om de sammanställs med varandra.

Frågan om sambearbetning, dvs. bearbetning av uppgifter i ett

personregister tillsammans med uppgifter i ett annat person-

register hos den registeransvarige eller hos en annan register-

ansvarig eller annan direkt överföring av uppgifter från ett

register till ett annat, bör enligt vad utredningen tidigare angett

(se avsnitt 8.6.5 i SOU 1990:61) i princip regleras på samma sätt som personregistrering i allmänhet i det framtida till-

Det innebär att sådana bearbetningar regleras i de synssystemet. allmänna bestämmelser som datainspektionen beslutar om för olika branscher. Faller registret inte inom ramen för inspektionens normering skall det alltid anmälas till inspektionen innan det får inrättas och föras.

Om de som berörs av sambearbetningen inte har samtyckt till den eller åtminstone informerats i förväg om den, bör utgångs-

punkten också här vara att sambearbetning inte tillåts. Ytterliga-

re en förutsättning bör vara att sambearbetningen framstår som

eller nödvändig i det enskilda fallet. Vad som har sagts

lämplig

nu gäller dock endast under förutsättning att registret genom

sambearbetningen ändras i en sådan väsentlig mån att ett nytt

får anses ha uppkommit. Uppdatering av lagrat materi-

register

i

l

é??___.!

al, t.ex. adressändringar o.dyl, bör alltså vara möjlig utan någon ytterligare åtgärd från arbetsgivarens sida.

6.6.4 Utlämnande av

uppgifter

Ett utlämnande av uppgifter från ett av en arbetsgivare fört

register till någon som står utanför företaget eller myndigheten etc. aktualiserar särskilt integritetsaspekten. Möjligheterna till

utlämnande till tredje man bör därför begränsas så långt som

möjligt. Enligt Europarådsrekommendationen får personuppgifter

lämnas ut till myndigheter för att de skall kunna fullgöra sin myndighetsutövning endast inom ramen för arbetsgivares

skyldigheter enligt lag. Vissa myndigheter, t.ex. Skattemyndig-

heter och försäkringskassor, måste för att kunna fullgöra sina

åligganden erhålla uppgifter om arbetstagarna, även om det

skulle innebära ett integritetsintrång. Det bör emellertid krävas författningsstöd för att arbetsgivaren skall få lämna ut dessa uppgifter till myndigheten utan den anställdes

samtycke.

Även i övrigt kan enligt Europarådsrekommendationen ett

utlämnande ske om det finns stöd i lag.

I detta sammanhang bör beaktas att reglerna i 2

kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet även

är tillämpliga på ADB-upptagningar. Detta medför att myndig-

heters personregister är tillgängliga för allmänheten i samma

utsträckning som handlingar av traditionell typ och att uppgifter

om den anställdes personliga förhållanden som myndigheten

förfogar över inte rutinmässigt kan hemlighållas. Enligt 7 kap. 11 § tredje sekretesslagen (1980:100)

stycket

gäller dock sekretess för uppgifter i myndighets personal-

administrativa verksamhet för uppgift om enskilds hälsotillstånd och för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till ärende om omplacering eller pensionering av anställd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Andra uppgifter om

offentliga funktionärers personliga förhållanden, t.ex. adresser

och telefonnummer till deras bostäder som myndigheterna har

tillgång till i den personaladministrativa verksamheten kan i

vissa fall skyddas av sekretess. Om det kan antas att den enskilde eller hans närstående riskerar att utsättas för våld eller annat allvarligt men om en sådan uppgift röjs, skall denna enligt 7

kap. 11 § fjärde stycket sekretesslagen hållas hemlig.

En särskild fråga är om en fackförening bör ges möjlighet att få del av vissa uppgifter om sina medlemmar.

Enligt datainspektionens nuvarande föreskrifter om vissa löne-

och personalregister (DIFS 1979:2) får uppgifter lämnas ut

på grund av kollektivavtal t.ex. till semester-

enligt skyldighet kassa, mätningskontor, försäkrings-, arbetsgivar- eller arbets-

tagarorganisation.

Europarådsrekommendationen ger även visst utrymme för de anställdas företrädare att inom ramen for villkoren i ett kollektivavtal få vissa uppgifter om de anställda utlänmade till sig.

Enligt utredningens mening bör det mot denna bakgrund vara

möjligt att i kollektivavtalsform reglera utlämnandet av vissa sådana uppgifter. Det bör emellertid endast vara fråga om

sådana uppgifter som är nödvändiga för att den fackliga

organisationen skall kunna ta tillvara de anställdas intressen ( in so far as such data are necessary to allow them to represent the interests of the employees). I kommentaren framhålls att utlämnandet av uppgifter om andra anställda än sådana som är medlemmar i den fackliga organisationen endast får ske om de lämnat sitt till detta.

samtycke

I andra fall än de nu nämnda och ytterligare ett fall som avser

utlämnande för anställningsändamål (jfr art. 8.2a i Europaråds-

rekommendationen) bör krävas att ett utlämnande inte får ske om inte det föreligger ett uttryckligt och informerat samtycke från den enskilde anställde. Med informerat avses att

samtycke

den anställde får information om det tilltänkta utlämnandet och därefter lämnar sitt samtycke till åtgärden, något som också

skall ske uttryckligen. Huvudregeln vid utlämnande blir alltså,

liksom vid insamling av uppgifter, att det i princip är den enskilde som disponerar över de personuppgifter som rör honom. Det kan finnas anledning att ta in denna princip i

datalagen.

Insynsrâtt

När en arbetsplats datoriseras är det viktigt att den anställde får

i de personregister som arbetsgivaren för med hjälp av

insyn

ADB och som innehåller uppgifter om honom eller henne. När

det gäller möjligheten att påverka inrättandet av olika register-

system har det behandlats ovan (avsnitt 6.6.2).

V

En central bestämmelse i datalagen är stadgandet om rätten till

insyn i personregister. Enligt 10 § datalagen skall den register-

ansvarige på skriftlig begäran av den enskilde underrätta denne om innehållet i registret, såvitt det gäller honom eller henne. Ett sådant utdrag, s.k. 10 §-utdrag, har den enskilde rätt att kostnadsfritt få en gång per år.

Rätten till denna förutsätter emellertid, för att den skall

insyn

kunna utnyttjas på rätt sätt, att det är möjligt för den anställde

att skaffa sig kunskap om vilka personregister och datasystem

som arbetsgivaren har. För att förbättra den anställdes möjligheter härtill bör därför i datalagen eller i datainspektionens föreskrifter tas in en bestämmelse som ger arbetstagaren rätt att

erhålla upplysning om vilka datasystem och personregister som

arbetsgivaren har. En sådan insynsrätt för den anställde har också föreslagits i rapporten Ds 1989:24 och står väl i överensstämmelse med Europarådets rekommendation om skydd för

personuppgifter som används för anställningsändamål.

6.6.6¶Vissa lagtekniska frågor

Datainspektionen bör, som framgått, i ett framtida tillsyns-

system ges möjlighet att utfärda generella bestämmelser för

olika slag av arbetsgivares personregistrering av anställda. Före-

skrifterna bör tas fram efter hörande av arbetsmarknadens parter. Det nu pågående arbetet inom datainspektionen med det

s.k. arbetslivsprojektet bör kunna ge goda förutsättningar för att vidare överväga utformningen av en sådan generell reglering.

En särskild lagteknisk fråga är om vissa stadganden om

personregistrering inom arbetslivet bör tas in direkt i datalagen. Som framgått av tidigare avsnitt har utredningen funnit att det kan finnas skäl för en sådan reglering, bl.a. när det gäller insyn, vissa känsliga personuppgifter och de allmänna förut-

sättningarna för insamlande, lagring och utlämnande av

uppgifter.

En av fördelarna med att låta datainspektionen reglera hela området är att man på så sätt uppnår en möjlighet till större

detaljreglering av de olika slag av register som i dag förs i anställningsförhållanden. Det skulle vara ohanterligt att i datalagen införa detaljerade regler för vitt skilda slag av register

på området. Den snabba tekniska utvecklingen kommer också att innebära att en ständig omprövning av utfärdade bestämmelser måste ske, vilket talar för en reglering genom inspektionens

försorg.

Vad som dock bör kunna regleras direkt i datalagen är, som

nämnts, vissa grundläggande regler för personregistreringen i

anställningsförhållanden. En regel om att uppgifterna i registren

i princip skall samlas in direkt fråni den anställde och att de i princip inte får lämnas ut utan hans medgivande skulle kunna

tas in, liksom principiella bestämmelser om registreringen av

uppgifter av medicinsk karaktär eller sådana som gäller

omdömen såsom prestationsmätning o.d. Utredningen avser att

återkomma till dessa frågor i den avslutande etappen av sitt arbete, då lagförslag kommer att redovisas.

7.

Gallringsfrågor

7.1¶Direktiven

I direktiven berörs frågan vid vilken tidpunkt uppgifter i person-

register skall gallras. Härvid anförs följande.

Integritetsskäl talar oftast för att uppgifter gallras när de inte längre behövs för sitt ursprungliga syfte. De intressen som bår upp offentlighetsprincipen gör å andra sidan att uppgifter i allmänna handlin ar bör bevaras under relativt tid. Arkive-

lång

ringshäns n med or också ett intresse av att uppgifter bevaras, t.ex. fir orskning. Den intresseawägning som bör göras mellan skålen för bevarande och motivet att personuppgifter gallras när det ändamål Er vilket de insamlats är uppfyllt, får ökad aktualitet i och med att allt större mängder infomiation lagras på ADBmedium.

Vidare nämns i direktiven den beredning av gallringsfrågorna som skedde i regeringskansliet med anledning av de förslag som lagts fram i betänkandena (SOU 1987:8) Arkiv för individ och miljö och (SOU 1988:11) Öppenhet och minne, Arkivens roll i samhället och som sedermera lett fram till landets första arkivlag (SFS 1990:782). Det framhålls att utredaren bör hålla sig underrättad om detta arbete och anpassa sina förslag till resultatet av detta arbete.

7.2¶Gällande rätt

För närvarande finns inte några allmänna om arkiv för

lagregler

den statliga eller kommunala sektorn. Arkivvården inom den

offentliga sektorn regleras genom åtskilliga författningar, bl.a.

allmänna arkivstadgan (1961:590). I om hos

fråga handlingar

fattas beslut om i de flesta fall

statliga myndigheter utgallring

av riksarkivet enligt bemyndigande i allmärma arkivstadgan. I ett antal författningar som reglerar olika aktsystem och register

finns dock särskilda bestämmelser om bevarande och gallring. Bestämmelser som rör kommunernas arkiwård finns i kommunallagen (1977:179) och i vissa speciallagar. I kommuner och landsting fattas gallringsbesluten av resp. eller nämnd.

styrelse

Den 1 1991 träder emellertid arkivlagen i kraft

juli (prop.

1989/90:72, KrU 29, rskr. 307, SFS 1990:782). I denna ges

regler om arkiv hos såväl statliga som kommun-

grundläggande

ala samt bestämmelser om bl.a. vad som ingår i en

myndigheter

arkiv, vården av arkivet och gallring av arkiv. De

myndighets

bestämmelser som gäller för statliga arkiv gäller också för arkiv hos vissa organ som jämställs

kyrkokommunala myndigheter,

med myndigheter och allmänna försäkringskassor. Enskildas

arkiv regleras dock inte av lagen.

l 3 § arkivlagen slås fast att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet och att de skall ordnas så att rätten att ta del av allmänna handlingar tillgodoses. Dessutom skall behovet av information för rättskipningen och förvaltningen

samt forskningens behov tillgodoses.

Ett myndighetsarkiv i lagens mening bildas enbart av de allmänna handlingarna från verksamhet samt av

myndighetens

sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsordningen

(vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept) och som

myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Upptagningar för ADB som är tillgängliga för flera myndigheter bildar dock endast arkiv hos en av de hos vilka de

myndigheter

utgör allmän handling och då i första hand hos den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen (3 § 1 st).

Arkivmyndigheterna och deras tillsynsuppgifter beträffande

arkiwård regleras också genom arkivlagen. I

myndigheternas

fråga om ansvaret för arkiven anges att skall

varje myndighet

ha ansvar för sitt arkiv samt att särskilda arkivmyndigheter skall ha över arkivverksamhet (4 och 7 §§).

tillsyn myndigheternas

Statliga är riksarkivet, krigsarkivet och

arkivmyndigheter

landsarkiven, som sorterar under riksarkivet. Om inte andra

utsetts, skall kommunstyrelsen och för-

arkivmyndigheter

valtningsutskottet sköta den i kommuner och landsting

sysslan

(8 §).

Enligt 10 § arkivlagen får allmänna handlingar gallras.

Gallring skall dock alltid ske med beaktande av att arkiven utgör en del av kulturarvet och på sådant sätt att det återstående arkivmaterialet fyller de i 3 § angivna ändamålen med arkiven, nämligen att tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar,

rättskipningens och förvaltningens behov av information samt

forskningens behov. Undantag från om huvudregeln gallring

görs dock för de fall att det i annan eller i finns

lag förordning

awikande regler om gallring. Dessa awikande tar

bestämmelser

då över arkivlagens bestämmelser om

gallring. Arkivlagens

bestämmelser gäller dock enligt 10 § framför bestämmelserna

i 12 § datalagen. Enligt 12 § datalagen skall personuppgifter som inte längre

behövs med hänsyn till registerändamålet ur

utgå personregistret

om de inte skall bevaras av bestämmelser i

på grund författning

eller myndighets beslut som meddelats med stöd av

författning.

Detsamma gäller då den att föra

registeransvarige upphör

personregistret. Bestämmelserna gäller för alla personregister.

Datainspektionen kan meddela beslut om bevarande och gallring av personuppgifter i ett visst med stöd av 6a

register 6,

eller 18 § datalagen. Beträffande bestämmer

tillståndsregister

datainspektionen i de villkor som meddelas för

personregistret,

i den mån det behövs för att risk för

förebygga otillbörligt

intrång i den personliga vad som skall om

integriteten, gälla

bevarande och gallring av i

uppgifterna registret (6 §). Skulle

författningsföreskrifter i detta hänseende saknas beträffande ett sådant statsmaktsregister som avses i 2a § första andra

stycket

meningen datalagen ankommer det på att

datainspektionen

besluta därom (6a §). kan också i mån av

Datainspektionen

behov meddela beslut om gallring beträffande om

licensregister

förandet av registret lett till i

otillbörligt intrång personlig

integritet eller om det finns anta att sådant

anledning intrång skall uppkomma (18 §).

Enligt 12 § dataförordningen skall datainspektionen innan den

avgör frågor om bevarande och av i

gallring personuppgifter

myndigheters personregister samråda med riksarkivet.

Principen att uppgifter skall gallras ur finns också i registren författningar som reglerar olika register. Det

integritetskänsliga

är här om akter och med

fråga register personuppgifter.

Reglerna ges i flertalet fall i lag. Bestämmelserna varierar något, men som den gemensamma framträder att

principen

materialet skall förstöras efter en viss om det inte finns

tid,

direkta föreskrifter om bevarande. Sådana särbestämmelser som nu har berörts finns bl.a. i lagen (1968:430) om

mervärdeskatt,

fastighetstaxeringslagen (1979:1152), skatteregisterlagen (1980:343), socialtjänstlagen (1980:620), utsökningsregister-

lagen (1986:617) och I

tullregisterlagen (1990:137). lagen

(1963:197) om allmänt och polisregister-

kriminalregister kungörelsen (l969:38) stadgas det att skall ur uppgifter utgå

registret när vissa har inträffat. I

förutsättningar patientjournal-

finns föreskrifter om att journalhandlingar lagen (1985:562) skall bevaras en minsta tid. De särskilda registerlagarna har i samband med propositionen om arkiv m.m. setts över och gjorts mer enhetliga, se

om självdeklaration och kontrolluppgifter,

lagen (1990:325) lagen (1990:330) om ändring i lagen om mervärdesskatt, lagen (1990:379) om ändring i fastighetstaxeringslagen, lagen (1990:785) om ändring i patientjournallagen, lagen (1990:786) om i och lagen (1990:789) om ändring utsökningsregisterlagen i socialtjänstlagen. Riksdagen har därefter antagit lagen ändring om folkbokföringsregister, som stadgar att gallring (1990:1536) av i ett lokalt folkbokföringsregister och i det centrala uppgifter skall ske i enlighet med arkivlagens bestämreferensregistret melser. För de enskilda arkivbildarna, dvs. för företag, organisationer finns inte allmänna om

etc., några törfattningsbestämmelser

arkivvård. gäller dock även for de enskilda arkiv- Datalagen bildarna, I vissa andra författningar, som främst gäller ekonomiska förhållanden, finns det bestämmelser om att vissa skall bevaras under en bestämd tid. Hit hör bl.a. handlingar lagen om mervärdeskatt, bokföringslagen (1976:125), fastigoch lagen om självdeklaration kontrollhetstaxeringslagen och uppgifter. I detta kan även nämnas lagen (1978:487) om sammanhang av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Denna

pliktexemplar

innehåller bestämmelser om att leverera skrifter

lag skyldighet

och s.k. kombinerat material till vissa bibliotek samt av ljudoch till arkivet för och bild, men saknar

bildupptagningar ljud

motsvarande bestämmelser om information lagrad på ADBmedium. Närmare föreskrifter om bl.a. bevarande av det material som omfattas av lagen meddelas i en särskild förom av skrifter och ljud- och ordning (1978:779) pliktexemplar bildupptagningar.

7.3¶Tidigare utredningsarbete

Sedan mitten 1970-talet har arkivfrågor varit föremål för ett på flertal och initierade dels av regeringen, utredningar översyner, dels har omfattat bl.a. frågor

på myndighetsnivâ. Översynerna

om kommunala arkiv (Ds U 1984:6, Kommunala arkiv), medicinska arkiv S 1982:5, Bevarande av journaler m.m.),

(Ds

U 1984:12, Att bevara företagsarkiv) och

företagsarkiv (Ds

arkivinstitutionernas (Ds U 1981:21, Sam-

myndighetsservice

hällets arkivproblem).

År 1980 tillsattes socialdatautredningen som år 1986 överlämnade betänkandet (Ds S 1986:5) Gallra och bevara - social-

tjänstens personregister. Utredningen föreslog att socialtjänstens

akter i princip skulle bevaras hos resp. Socialnämnd till dess fem år förflutit från det den sista uppgiften påförts. Akter för

födda den 5:e, 15:e och 25:e varje månad skulle personer därvid överlämnas till landsarkiv medan övriga akter gallrades.

från gallringen skulle också vara originalhandlingar

Undantagna

i samt handlingar avseende svenskt hittebarn.

faderskapsärenden

Därutöver skulle Jönköpings kommun utgöra ett s.k. typarkiv där skulle sparas. Riksarkivet

samtliga socialtjänsthandlingar skulle också få bemyndigande att för tidsbegränsade perioder

kunna medge bevarande av material som behövdes för särskilda

Socialdatautredningen konstaterade vidare att

forskningsprojekt.

det från forskningens sida farms ett stort intresse av att bevara

även de upprättade ADB-registren och föreslog att dessa register

bevarades hos riksarkivet för forskningsändamål. Utredningen åberopade som skäl härför forskningsekonomiska och admini-

strativa fördelar men framhöll också fördelar från integritets-

att en avsevärd del av forskningens databehov

synpunkt genom

kunde tillgodoses av registren utan att man, som annars, behövde in i de mer känsliga personakterna hos social-

gå

nämnderna.

År 1986 tillsattes utredningen angáende intensivdataomrdden och individbaserade urvalsserier inom arkivvdsendet med

uppdrag att göra en studie över förutsättningarna att tillämpa

principen om s.k. intensivdataområden inom arkiwäsendet, dvs.

geografiska områden där visst material, t.ex. socialtjänstakter,

bevaras i sin helhet till skillnad från andra geografiska områden där materialet får förstöras. Utredningen har avlänmat betänkandet (SOU 1987:38) Arkiv för individ och miljö. Utred-

ningens förslag innebar i huvudsak att Östergötlands, Gotlands,

Hallands och Västernorrlands län utpekades som s.k. intensivdataområden. ansåg att av modellen

Utredningen tillämpningen

borde bygga på överenskommelser och samverkan mellan de offentliga arkivens olika huvudmän. Vad angår s.k. datumurval, dvs. att för personer födda vissa bestämda datum

personakter

bevaras till skillnad från för personer födda andra

personakter

datum som får förstöras, ansåg utredningen att sådant urval borde begränsas till tolv valda dagar under ett år.

slumpvis

Utredningen föreslog även ett tillägg till sekretesslagen inne-

bärande ett förstärkt för de sålunda bevarade

sekretesskydd

uppgifterna.

I juli 1985 tillsattes arkivutredningen för att se över vissa arkivfrågor inom den statliga och kommunala sektorn. Utredningen redovisade resultatet av sitt arbete i det i direktiven nämnda betänkandet (SOU 1988:11) Öppenhet och minne. Arkivens roll i samhället. Vad beträffar gallrings- och urvals-

frågor betonades att någon nämnvärd utvidgning av gallringens

omfattning inte kunde ske, men att gallringsarbetet måste bedrivas kontinuerligt. Utredningen under vissa

tillstyrkte

förutsättningar en kombination av intensivdataområdesmodellen och ett individurval när det gällde stora serier.

Data- och oflentlighetskommittén har även haft i uppdrag att överväga frågan om huruvida principerna for arkivering och gallring bör ges förankring i de grundläggande bestämmelserna

om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsför-

ordningen. Kommittén har redovisat resultatet av sitt arbete i delbetänkandet (Ds Ju 1987:8) i informations-

Integritetsskyddet

samhället 3. Grundlagsfrågor. Kommittén föreslog att gallring av allmänna handlingar skulle ges ett stöd i grundlag och att sådan gallring endast skulle få ske om handlingarna var av ringa

betydelse ur offentlighetssynpunkt.

De utredningar som nämnts i förevarande avsnitt har samtliga legat till grund för det som har lett fram till

lagstiftningsarbete

en ny arkivlag (prop. 1989/90:72, KrU 29).

7.4¶Överväganden

Gallringen är en viktig uppgift och utgör en del av

nödvändig

arkiwerksamheten. Som påtalas i propositionen till arkivlagen

(prop. 1989/90:72 s. 39 ff) skulle utan gallring arkivmaterialet växa i en som vore utan att det skulle

omfattning ohanterlig,

medföra några fördelar från eller

insyns- informationssynpunkt.

Gallringen syftar till att arkiven inte skall tyngas av handlingar som saknar påtagligt informationsvärde och som bara en

utgör

dubblering av information som bättre kan sökas i ett annat arkiv eller som har ett informationsvärde som är markant

begränsat

i tiden. En utförd bör, vad som vidare

riktigt gallring enligt

sägs i leda till att arkiven blir mer

propositionen, överskådliga

och mer effektiva som informationskällor som det

samtidigt

innebär en kostnadsbesparing.

Sedan utgallras också en stor del av de allmänna hand-

länge

lingarna hos har beräknat att

myndigheterna. Arkivutredningen gallringen av statsförvaltningens handlingar svarar mot i genom-

snitt ungefär 80 % av de ursprungligen tillförda handlingarna.

Detta avser pappersbaserat material. Gallringen av personregister torde ske i något mindre omfattning och förestavas i

huvudsak av integritetsskäl, men även hanteringsskäl och

ekonomiska skäl har betydelse. Hårdast är gallringen hos lokala och regionala eftersom informationen ofta finns

myndigheter

bevarad även hos en central då ofta i ackumulerad

myndighet,

eller komprimerad form.

Vid sidan om den gallring som är betingad av hanterlighetsskäl och ekonomiska skäl kan gallring också vara påkallad av hänsyn till den enskildes integritet. Det gäller särskilt sådana register som förs med hjälp av ADB, men i några fall också personakter, oavsett om de förs på papper eller med elektronis-

ka hjälpmedel. l allmänhet går gallringsprincipen i dessa fall ut

att efter en viss tid skall förstöras, om det inte

på uppgifterna

finns särskilda föreskrifter om bevarande. Datainspektionens beslut när det gäller gallring är närmast föranledda av de särskilda risker för integritetsintrång som ADB-tekniken kan medföra.

betonas i den proposition (1979/80:l) som

Integritetsskälen

låg till grund för socialtjänstlagen. med gallringsbestäm-

Syftet

melserna angavs där vara att det från allmärma integritetssyn-

punkter i princip framstod som olämpligt att ömtåliga personliga

om enskilda människor skulle sparas för längre tid än

uppgifter

de behövdes för det ändamål för vilket de hade samlats in. Vidare nämndes att det vid sidan av dessa integritetsskäl också måste beaktas att det av ekonomiska skäl förr eller senare måste bli nödvändigt att i någon form gallra socialnärnndernas på

papper förda personregister. _

I till (1989/90:72) behandlade

propositionen arkivlagen

också de olika intressen som har betydelse

departementschefen

för hur länge uppgifter skall bevaras samt anförde bl.a. följande

(s. 31 ff):

När arkiv-

det gäller att ställa upp målen för det offentliga vâsendet finns det - vid sidan om kulturarvsaspekten, som jag nyss berört - konkreta råttssåkerhets- och

mycket rationaliseringsaspekter att beakta. Främst år här att beakta den grundlagsfista handlingsoffentligheten. Enligt denna har var och en rått att ta del av allmänna handlingar, om de inte i särskild lag har belagts med sekretess. Denna insyn i den offentli a förvaltningen hör till de

elementen i vårt samhä lsskick. Rätten till insyn är

grundläggande

inte tidsbegränsad. I praktiken kan väl sägas att insynsintresset avklingar med tiden, men rent faktiskt år det ytterst med stöd av handlingsoffentligheten som även äldre allmänna handlingar kan be åras utlämnade. Det kan här räcka med att som exempel an ora att handlingsoffentligheten gör det möjligt att nu, sedan sekretesstiden har löpt ut, få fram vilka åtgärder som vidtogs av svenska myndigheter under andra världskriget. Efter en viss tid

har dock i allmänhet kravet på insyn, i den mening man främst ñrknippar med handlingsoffentli hetens syfte, kommit att efterträdas av något som mer kan betec as som ett forskningsintresse. Gränsen torde dock sällan vara klar. Ett forskningsintresse kan sålunda till dels förestavas av en önskan att till sist få korten på bordet och klarlägga hur något som varit uppmärksammat verkligen förhöll sig.

Rätten till insyn enligt bestämmelserna om handlingsoffentlighet kan givetvis inte till odoses utan ett välordnat arkiv. Redan dessa bestämmelser ger rför grunderna för en arkivreglering. De medför krav på att allmänna handlin ar i princip bevaras, att de ordnas så att det år att hitta bland em och att de vårdas så att de inte skingras e ler förstörs.

Behov av att handlin ar bevaras, hålls ordnade och vårdas finns också med hänsyn til râttskipningens och förvaltningens egen verksamhet. Märmiskor har rätt att kräva att både domstolar och förvaltningsmyndi heter visar konsekvens i sin tillämpning av författningar och åller reda på de uppgifter som en gång har lämnats. För detta fordras välordnade arkiv.

Arkiven år också en viktig bas för forskning av olika slag. Sålunda är arkiven nyttiga för den professionella forskning som ger oss sådana insikter i samband och orsaker som är av omedelbar nytta fir framtiden. Jag tänker härvid t.ex. på den

praktisk

medicinska forskningen, men även modern ekonomisk forskning kan vara beroende av arkivmaterial, t.ex. från skattemyndigheterna. Att bevara, ordna och vårda arkiven så att de kan tjäna också forskningens olika behov ser jag som ytterligare en huvuduppgift i arkiwerksamheten. Här framstår kulturarvs-

tydligast, det för en kultumation självklara att bevara

aspekten

minnet av sin utveckling och använda detta minne för att dels belysa den historiska utvecklingen, dels nyttiggöra de erfarenheter som dras ur materialet.

Jag vill påpeka att när det gäller bevarande av arkivmaterial måste man ñra in också integritetsaspekten. Jag skall utveckla den frågan senare, men den år så viktig att den bör nämnas i omedel- V bart samband med mitt att ett av arkivens huvudsyften i

förslag

skall vara att tillgodose forskningens behov. Integritetshänsyn kan i sålunda leda till att material inte bevaras i den utsträckning som «g hade varit önskvärd från andra synpunkter eller att tillgången till f bevarat material begränsas. Sådana av integritetshänsyn påkallade i avvikelser från huvudregeln om bevarande bör tas in i de särskilda lagar som integritetskänsli a akter och register. Reglerna kan därmed reglerar äst anpassas efter vac? det materialet kräv-

speciella

er.

Vid av gallringsbestämmelser för utformningen personregister

som förs med hjälp av ADB-teknik måste naturligtvis tas

hänsyn

till de av berörda

departementschefen aspekterna. Enligt

datalagsutredningen bör härvid inte minst

offentlighetsintressena

beaktas så att rätten att ta del av allmänna inte in-

handlingar

skränks på ett otillbörligt sätt. måste emellertid

Samtidigt

beträffande dessa med

personregister bevarandefrågan, hänsyn

till ADB-teknikens effekter för den in-

på skyddet personliga

tegriteten, också bedömas mot bakgrund av människors

befogade krav på mot integritetsintrång.

skydd otillbörliga

1%;

Vid av förslaget till

riksdagsbehandlingen ny arkivlag

framhölls att det är nödvändigt att göra en awägning mellan olika intressen i fråga om gallring och att därvid

integritets-

aspekten är särskilt viktig att beakta (jfr KrU 1989/90:29 s. 12).

Det förtjänar att framhållas att gallring av är

personuppgifter

endast en av flera möjliga och att

integritetsskyddande åtgärder

i vissa fall den personliga integriteten kan anses bli tillräckligt

skyddad utan att någon gallring sker. Under vissa förutsätt-

ningar kan t.ex. ge tillräckliga

sekretesslagstiftningen garantier

för att något otillbörligt integritetsintrång inte sker. Vidare kan redan ett överlämnande av materialet till inne-

arkivmyndighet

bära ett förbättrat skydd mot bLa. tillgrepp och obehörig åtkomst och därmed också innefatta en förstärkning av

skyddet

mot otillbörligt intrång. En annan följd av överlämnande till arkivmyndighet är att egen tillgång till materialet

myndighetens

blir begränsad av regler (jfr 1989/90:72

sekretesslagens prop.

s. 102). I vissa fall kan det dock vara nödvändigt av integritetsskäl att gallra.

Den omständigheten att gallring sker av uppgifter som finns på ADB-medium behöver emellertid inte innebära att

insyns-

möjligheterna helt försvinner. Motsvarande information kan

nämligen föreligga på annat slags medium, då

huvudsakligen

papper. Insynsmöjligheterna torde i de flesta fallen dock bli sämre på grund av en minskad överblick och svårigheter för exempelvis forskare att bearbeta vissa uppgifter. Ett fall av överföring av information från datamedium till papper föreligger när en myndighet använder sig av en upptagning för automatisk databehandling för av ett visst mål

handläggning

eller ärende. Enligt 14 § datalagen skall då

upptagningen

tillföras handlingarna i målet eller ärendet i läsbar form, om inte särskilda skäl föranleder annat. Med till den

hänsyn

fortsatta utvecklingen på teknikområdet får man dock räkna med att en allt mindre mängd information kommer att återfinnas

på

papper. En av detta är att

positiv följd lagringen av pappers-

material i framtiden inte kommer att utgöra det stora problem som det är i dag. Den gallring som enbart är betingad av

hanterlighetsskäl kommer följaktligen också att minska i

betydelse.

En ökad användning av ADB-teknik i kan

handläggningen

emellertid på den andra sidan innebära en utveckling där hänsynen till integritetsintresset kan komma att få en allt större

vid bedömningen av Önskemålet att

betydelse gallringsfrågor.

ta till vara viktig och t.ex. för

forskningen Vi betydelsefull

information kan då i allt större utsträckning omma i konflikt med önskemål att begränsa tl l uppgifter som

tillgängligheten

rör enskilda människor. Utredningen avser att i en senare etapp i återkomma till den övergripande frågan om

utredningsarbetet

hur en mellan olika intressen lämpligen bör ske och

avvägning

närmare behandla de som därvid bör gälla (Jfr avsnitt

riktlinjer

8.4 i SOU 1990:61).

Gallringsnormerna i form av verkställighetsföreskrifter har,

såvitt (prop. 1989/90:72 s. 42ff), förut-

gäller statsförvaltningen

skickats bli fattade företrädesvis av riksarkivet i samarbete med berörda arkivbildande för

myndigheter. Gallringsföreskrifter

kommunala avses i allt väsentligt bli meddelade av

myndigheter

kommunerna Inom statsförvaltningen avses myndigsjälva.

heterna normalt få endast enligt de föreskrifter som den

gallra

centrala har utfärdat.

arkivmyndigheten

Som nämnts kan emellertid även datainspektionen

tidigare

med stöd av bestämmelser i datalagen (6, 6a eller 18 §) meddela beslut om bevarande och gallring av personuppgifter. Sådana beslut har meddelats dels i enskilda ärenden, dels i av data-

meddelade föreskrifter om förenklat ansöknings-

inspektionen

och tillståndsförfarande (se avsnitt 5.2 i betänkandet SOU

Datainspektionens beslut om gallring är betingade av 1990:61).

de särskilda risker för integritetsintrång som ADB-tekniken

medför. behandlade förhållandet mellan arkivlagen

Departementschefen

och sätt (s. 48 ft).

datalagen på följande

Bestämmelserna i den föreslagna arkivlagen om bevarande och gallring samt föreskrifter som meddelas med stöd av arkivlagen, Lex. om bevarande för forskningsändamål, blir regler som enligt datalagens gällande lydelse tar över datalagens regel i 12 § om förstörande. Licensregister hos myndigheter som ut ör allmän - och som inte är i särskild ordning

handling författningsreglerade

Detta - kommer därmed att gallras enligt arkivlagens normsystem. bör normalt sett inte innebära några problem (jfr vad som sagts ovan om 18 § datalagen) och jag anser därför att det bör vara en

rimlig ordning.

När meddelar föreskrifter om bevarande och

datainspektionen

för tillståndsregister (6 § datalagen) skall ins ektionen allring örutom integritetsaspekten även beakta de skål som ta ar för ett bevarande. Frågor om bevarande och gallring av personregister (1982:480) efter samråd med avgörs enligt 12 § dataförordningen riksarkivet. Det är min att före-

uppfattnin datainspektionens

skrifter om bevarande och l tillkommer under

gallring praktiken

vederbörlig hänsyn till gängse gallringsprinci er. Jag anser inte att bör medföra någon ändring när et gäller datainspekarkivlagen tionens uppgifter med tillståndsregistren. Bestämmelsen i 6 § gälla före arkivlagens regler. Når det införs datalagen bör därför en generell arkivlagstiftning som anger mål fir arkivverksamheten och knyter gallringsreglema till dessa mål har inspektionen givetvis att beakta den lagstiftnin en och väga intressena för bevarande mot I sai torde det emellertid inte vara något

integritetsintresset.

för inte nu anledning att i nytt inspektionen. Jag ser därför datalagen närmare reglera denna awågningsfråga.

Sammanfattningsvis innebär den nu ñreslagna ordningen att när det tillståndsregistren är det datainspektionen som med stöd av gällertalagen meddelar ñreskrifter om gallring och bevarande, medan det är riksarkivet alternativt den kommunala arkivmyndigheten som meddelar sådan ñreskrifter i övrigt, alltså även om det rör sig om licensregister.

Enligt dataförordningen skall datainspektionen samråda med riksarkivet när inspektionen utñrdar föreskrifter om bevarande och allring. I verkställighetsföreskriftema till arkivlagen bör föresirivasatt riksarkivet skall samråda med datainspektionen innan arkivet utfärdar föreskrifter som täcker också licensregistren på det statliga området. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag i det avseendet. Givetvis bör också kommuner som avser att meddela föreskrifter om gallring av licensregister samråda med inspektionen.

Aven med den ordningen att arkivlagen tar över den allmänna regeln i 12 § datalagen om gallring återstår emellertid frågan om förhållandet mellan arkivlagen och bestämmelse i 18 §

datalagens

om rått för inspektionen att meddela särskilda gallringsföreskri fter också beträffande licensregistren. Bestämmelsen motiveras av integritetshånsyn. Den har enligt uppgift kommit till användning endast i några enstaka fall. Enligt min mening bör dock datainspektionen ha kvar att på förekommen anledning

möjligheten

ingripa till sk dd för integriteten även om andra organ i princip svarar för a lringsföreskriftema på området. Sådan 18 § datalagen är av attad anser jag det vara klart att ins ktionen har kvar denna befogenhet även efter införandet av en nu föreslagna arkivlagstiftningen. Givetvis förutsätter jag att datainspektionen samråder med riksarkivet eller resp. kommun innan den går ut med särskilda bestämmelser enligt 18 §

datalagen.

Det av departementschefen redovisade förhållandet mellan

arkivlagen och datalagen, som godtagits av (KrU

riksdagen

1989/90:29, rskr. 307), innebär således att datainspektionen

även framledes skall ha möjlighet att i det särskilda fallet meddela beslut om gallring för personregistren. (Jfr även

prop.

1990/91:53 om lag om folkbokföringsregister m.m., s. 33.

Departementschefen frångick i denna proposition ett i lagråds-

remissen framlagt förslag om att låta

gallringsfrågorna avgöras

av riksarkivet efter samråd med datainspektionen. Vid sin

behandling av propositionen beslöt riksdagen att i lagen om

folkbokföringsregister ta in en bestämmelse, 13 §, om att gallring av uppgifter i ett lokalt folkbokföringsregister och i det

centrala referensregistret skall ske i enlighet med arkivlagens

bestämmelser, se SkU 1990/91:9, rskr. 109). Gallringsbeslut

för statligt och kommunalt förda personregister som kräver

särskilt tillstånd enligt datalagen (tillstándsregister) skall

meddelas av datainspektionen i den mån det behövs för att före-

bygga risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten

(6 § datalagen) och i annat fall av resp. Vad

arkivmyndighet.

angår personregister som enbart kräver licens enligt datalagen

(licensregister) skall gallringsbeslut meddelas av riksarkivet

eller resp. kommun. Om det emellertid skulle behövas med

av vad som framkommit om registret skall dock

anledning

i det enskilda fallet kunna meddela beslut om

datainspektionen

gallring även för sådana register (18 § datalagen).

Den innebär alltså i sak inte någon förändring

nya arkivlagen

av den nu gällande kompetensfördelningen på gallringsområdet mellan datainspektionen och arkivmyndigheterna.

Det av datalagsutredningen föreslagna tillsynssystemet bygger

att huvuddelen av kan regleras

på personregisteranvändningen

de föreskrifter som kan komma att

genom datainspektionen

meddela för skilda branscher och sektorer. Endast de register inom detta normerade område som innehåller uppgifter av mera skall anmälas till inspektionen. Alla register som

känsligt slag

faller utanför det normerade området och som inte kan hänföras

till för bruk (övriga register”) kategorin register personligt

skall anmälas till Systemet torde i fråga om

datainspektionen.

innebära att kommer att behöva utfärdas

gallring gallringsbeslut

för dels i form av föreskrifter inom det normera-

personregister,

de området, dels i särskilda beslut för övriga register. Allt mer material lagras på ADB-medium och i en framtid kommer huvuddelen av uppgifter att

troligen myndigheternas

återfinnas sådant medium. t.ex. den genomgång av

på (Se

elektronisk informationsförmedling som har getts i biblioteks-

betänkande, SOU 1989:89, Översyn av

exemplarsutredningens

om s. 54 ff). Detta är en omständighet som

lagen pliktexemplar

talar för att den centrala riksarkivet, även

arkivmyndigheten,

erhåller det ansvaret för gallringsfrågor rörande

övergripande

sådant medium. Riksarkivet skulle då,

personregister på

förutom att beakta de i arkivlagen särskilt angivna arkivända-

målen, även ha att ta vederbörliga integritetsskyddshänsyn.

De risker för den enskildes integritet som personregistrering ADB-medium innebär, medför emellertid att just integritets-

på

intresset i dessa fall Även om riksarkivet har väger tungt. erfarenhet av att bedöma vissa integritetsfrågor får datainspektionen anses vara den som har störst kompetens och

myndighet

erfarenhet i landet av att bedöma frågor om risk för integritetshar den bästa överblicken över person-

intrång. Inspektionen

ADB-området i landet.

registreringen på

Denna särskilda kompetens och erfarenhet på

inspektionens

talar för att svarar för

integritetsskyddsområdet datainspektionen i om där integritetsintresgallringsbesluten fråga personregister

sena särskilt För övriga register, dvs. sådana som väger tungt. inte innehåller från integritetssynpunkt särskilt känslig

någon

kan däremot med fördel regleras av

information, gallringsfrågan

riksarkivet eller kommunerna. Som tidigare har nämnts är detta den som statsmakterna har beslutat i fråga om för-

ordning

hållandet mellan arkivlagen och datalagen. Denna kompetens-

fördelning är väl avvägd och bör gälla också när den nuvarande datalagen ersätts av en ny lag på området.

Integritetskänsliga register torde huvudsakligen komma att

återfinnas i den grupp av register som enligt en framtida datalag skulle bli föremål för anmälningsskyldighet, dvs. de mer

integritetskänsliga register som skall omfattas av datainspektionens normering och de register som inte är reglerade i förväg

genom inspektionens föreskrifter (övriga register). Gallrings-

beslut för dessa register bör därför meddelas av datainspektionen. Det blir dels fråga om föreskrifter, dels beslut om gallring för det enskilda registret. För det fall inspektionen inte skulle finna något villkor om gallring motiverat från integritetsskyddssynpunkt för det enskilda registret och därför underlåter att meddela något sådant villkor får det anses ankomma på vederbörande arkivmyndighet att bestämma regler för gallring

av registret.

De föreskrifter som datainspektionen kommer att utfärda på

gallringsområdet avser således fall där bevarandefrågan måste

bedömas med särskild hänsyn till integritetsaspekten. Det blir alltså fråga om särbestämmelser som skall ta över grundreglerna om gallring i 10 § första och andra styckena arkivlagen. Sådana

avvikande regler är möjliga att utfärda enligt tredje stycket i den

nämnda dock bara i lag eller förordning.

nyss paragrafen,

Riksdagen har vid antagandet av arkivlagen understrukit att

awikelser som regel skall ske i lag och bara undantagsvis i

förordningsform. (KrU 1989/90:29 s. 13). Kravet på lagform kan tillgodoses genom att den normering genom datainspektionens försorg som utredningen har tänkt sig

ersätts av en reglering genom särskilda registerlagar. Kravet på

lagform kan också tillgodoses genom att riksdagen i lag beslutar

om särskilda gallringsregler som då skulle komplettera de

författningar som datainspektionen utfärdar. Utredningen har i

sitt första delbetänkande (jfr avsnitt 8.6 i SOU 1990:61) utgått från att så många som av register inom

möjligt myndigheternas

skilda sektorer skall regleras genom föreskrifter av datainspektionen. För närvarande finns bara ett fåtal registerlagar och av-

sikten är att en ytterligare specialreglering av myndighets-

register skall ske endast på vissa begränsade ämnesområden (jfr prop. 1990/91:60 s. 56 ff). Inte heller är det realistiskt att tänka

sig att riksdagen genom lagstiftning skulle komplettera författningar som utfärdas av datainspektionen med en rad gall-

ringsregler.

En annan möjlighet att möta kravet på skulle vara att

lagform

i datalagen ta in en bestämmelse som klargör under vilka

förutsättningar som datainspektionen får meddela föreskrifter

om gallring. skulle alltså ha en sådan precision

Bemyndigandet

att awikelserna från de vanliga gallringsreglerna i arkivlagen ändock kunde anses ha skett i lag. Med till de skilda

hänsyn

områden och ämnen som datainspektionens normering skall avse är det emellertid knappast möjligt att förutse de olika aspekter på bevarande och gallring som kan bli aktuella och ge bemyndigandet den fasthet och precision som krävs.

Vill man inte bemyndiga datainspektionen att meddela

gallringsföreskrifter återstår inte annat än att inspektionen för varje enskilt register meddelar beslut i gallringsfrågan. Detta

skulle emellertid leda till en omfattande byråkrati, en

byråkrati

som velat undvika genom sina förslag om norme-

utredningen ring i förening med en anmälningsskyldighet och en skärpt

tillsyn.

Arkivlagen torde alltså behöva ändras, så att det också blir möjligt för datainspektionen att meddela föreskrifter på gall-

ringsområdet för de känsliga registren. Kulturutskottet har vid

sin behandling av förslaget till arkivlag framhållit att det är

särskilt viktigt att beakta integritetsaspekten vid avgörande av gallringsfrågor. En ändring av arkivlagen som ger datainspek-

tionen rätt att i detta meddela föreskrifter på gallrings-

syfte

området överensstämmer därför väl med de skäl som enligt utskottsbetänkandet låg bakom riksdagens önskemål att begränsa

avvikelser från arkivlagen till i princip bara lagnivån (se KrU

1989/90:29 s. 12 ff).

Gallringsbeslut för de register av mindre känsligt slag som i

det framtida skall ingå i något av de områden

tillsynssystemet

som i förväg reglerats genom inspektionens föreskrifter och som inte omfattas av någon anmälningsplikt torde lämpligen kunna meddelas av riksarkivet eller kommunerna. Datainspektionen bör dock beträffande sådana register förbehållas en möjlighet motsvarande nuvarande 18 § datalagen att i undantagsfall meddela villkor om gallring för det enskilda registret, om den finner detta med till risken för otillbörligt

nödvändigt hänsynen integritetsintrång.

Även om datainspektionen vid sin bedömning av gallrings-

frågor främst har att beakta risken för otillbörliga integritets-

intrång, måste den även ta hänsyn till andra intressen, bl.a. vikten av att och forskningens intressen

offentlighetsprincipen

blir tillgodosedda. Det ligger i sakens natur att inspektionen har

att företa en helhetsbedömning. Detta bör också klargöras i en framtida reglering genom en föreskrift om att datainspektionen

även har att beakta de i arkivlagen angivna ändamålen för bevarande av information. Arkivmyndigheterna måste naturligt-

vis också ta vederbörliga vid sina gallrings-

integritetshänsyn

avgöranden, vilket möjligen bör framgå av ett stadgande härom

i arkivlagen. Som redan nämnts avser utredningen även att i en kommande etapp i utredningsarbetet försöka närmare ange

innehållet i de övergripande begreppen personlig integritet och otillbörligt intrång, bl.a. till ledning för bedömningen vid

gallringsbeslut (Jfr avsnitt 8.4 i SOU 1990:61). Datainspektionen och riksarkivet skall innan de avgör frågor

om bevarande och gallring också framgent samråda med varandra. Även om de awägningsproblem mellan olika intressen som kan uppkomma i erforderlig grad torde kunna beaktas vid ett sådant samråd, kan i vissa fall uppfattningarna gå isär. Frågan är hur man bör förfara i sådana fall. Vid

oenighet mellan de båda myndigheterna om ett gallringsbeslut

enligt datalagen äger datainspektionens mening företräde.

För det fall beslutet avser ett inspektionens beslut om foreskrifter, dvs. normerande beslut för en viss sektor eller bransch, torde frågan redan idag kunna underställas regeringen utan att

några regler om formell anmälan eller hänskjutande föreligger

(se vidare avsnitt 8.9 i betänkandet SOU 1990:61).

En tänkbar lösning, om meningarna i enskilda ärenden ofta

går isär mellan myndigheterna, är att den myndighet, dvs.

närmast riksarkivet, som är missnöjd med ett visst av inspektionen meddelat gallringsbeslut får möjlighet att föra frågan

vidare till högre instans. Det torde dock vara mindre lämpligt

att ge den missnöjda myndigheten en formell möjlighet att

överklaga beslutet. Inte heller synes det vara en tillfredsställan-

de ordning att överlåta åt exempelvis justitiekanslern i ett sådant

fall att överklaga beslutet eller vara skiljeman. Alternativet att tillskapa en särskild nämnd med uppgift att besluta i tvistiga frågor framstår inte heller som särskilt

lämpligt.

Enligt datalagsutredningens bedömning har det nuvarande

samrådsförfarandet mellan och riksarkivet

datainspektionen

hittills inte uppvisat sådana att det finns

meningsskiljaktigheter,

anledning att nu göra några ändringar i det gällande systemet.

Dock skulle möjligen samrådsförfarandet och även annan kontakt mellan datainspektionen och riksarkivet kunna vinna på att det inrättades ett informellt samrådsforum med företrädare för de två Med en sådan ordning skulle man

myndigheterna.

smidigt kunna lösa eventuella konflikter och den skulle också

kunna underlätta möjligheterna för datainspektionen och

riksarkivet att erfarenheter från sina olika verksamhets-

utbyta

områden. En kompetensutveckling av myndigheternas hand-

skulle också kunna ske inom ramen för ett sådant

läggare

samrådsforum.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att i ett framtida

tillsynssystem följande bör gälla för gallringen av de olika

slagen av personregister.

I Enskilda

register

svarar för föreskrifter och beslut om gallring

Datainspektionen

avseende alla enskilda personregister.

I och kommunala dock stats-

Statliga register, ej

maktsregister

O för vilka har meddelat

Register datainspektionen

bransch- eller sektorsnormer.

meddelar gallringsbeslut för de register av

Arkivmyndigheten

mindre som skall ingå i något av de områden som

känsligt slag

i föreskrifter och som

förväg reglerats genom datainspektionens

inte omfattas av någon anmälningsplikt i ett framtida till-

förbehålls dock en möjlighet att

synssystem. Datainspektionen

meddela villkor om även för ett sådant register, om den

gallring

finner detta nödvändigt med till risken för otillbörligt

hänsynen integritetsintrång.

utfärdar föreskrifter om avseende de

Datainspektionen gallring

mer som skall omfattas av dess

integritetskänsliga register

dvs. av dessa register som skulle bli

normering, den grupp

föremål för anmälningsskyldighet.

9 för vilka datainspektionen inte har meddelat

Register

bransch- eller sektorsnormer.

meddelar i det enskilda fallet

Datainspektionen gallringsbeslut

för de register som inte är reglerade i förväg genom inspektionens föreskrifter (övriga register). Det ankommer på arkiv-

att bestämma för gallring av registret för det

myndighet regler

fall underlåter att meddela något sådant villkor.

datainspektionen

I

Statsmaktsregister

För det fall att gallringsbestänunelser fim1s i den aktuella författningen gäller dessa. Om sådana bestämmelser saknas, ankommer det på att

datainspektionen avgöra gallringsfrågorna.

Om det inrättade ingår i av de om-

statsmaktsregistret något

råden som i förväg genom före-

reglerats datainspektionens

skrifter och inte innehåller sådana att det skulle

uppgifter

omfattas av någon anmälningsplikt är det dock

arkivmyndig-

heten och inte datainspektionen som i första hand har att besluta

om gallring.

Summary

The Swedish Commission on Data Protection was appointed

by

the Government (Ministry of Justice) in 1989 and directed to revise the Data Protection Act of 1973 (revised in 1982).

In a first report (September 1990) the Commission

presented

certain basic principles for a future Data Protection Act. The main features of the suggestions made in the report were the

following.

I of for and notifi-

The present system applying permission

cation of personal data files should be abolished.

I The Data Protection should be the

Agency given authority

to supplement the basic and important provisions of the

Act through regulations for different fields or sectors.

I The functions of the should

supervisory Agency be streng-

thened and directed towards sensitive files.

mainly

I An should be introduced to the

obligation notify Agency

about sensitive files and files.

In the present report the Commission addresses special issues related to certain areas of personal data files, i.e. data

personal

used for scientific research and statistics, registration in the employment sector, personal data files in relation to the media and rules governing of information and the press.

freedom of

Questions regarding personal data files and archive storage are also dealt with in the report, as is the question whether there is a need for an overall integration and coordination the

of

legislation aimed at the protection of in

privacy, especially

relation to automated personal data files.

Finally, the report presents the Council directives of the Commission of the European Communities (SYN 287) of September 1990, on the protection of individuals in relation to the processing of personal data. The Commission on Data Protection discusses some implications of the directives for the Swedish legislation, were Sweden to harmonize its rules with those of the European Communities.

The Directives of the EC and Swedish Law

Regarding the EC-directives the Commission notes that several changes will have to be made in Swedish Law, taking into account also the suggestions made by the Commission in its previous work. Some of the points (chapter 2) that need to be taken into consideration according to the Commission are the

following.

I The Directives that also manual files should be

propose included in the regulation. This is not the case in Sweden at the moment.

I The Swedish which allows freedom of

system great

information and the present data processing in the

public sector could be difficult to reconcile with

several of the articles of the Directives.

I of the articles those on informed the

Many (e.g. consent, obligation to notify, the right to erasure, special categories

of data) are more stringent and restrictive in favour of the

data subject, than are the present Swedish provisions.

Personal data files used for scientific research and statistics

According to the Commission the basic rules on the protection of personal data used for scientific research and statistics should follow the recommendation on the subject adopted the

by

Committee of Ministers of the Council of Europe (No. R, 83, 10 of 1983), a recommendation recognized without reservation by Sweden.

In short, the basis for the use of personal data in this field (discussed in chapter 4 of the should be the informed

report)

consent of the person concerned. Exceptions to this main rule should be allowed only in a few cases and in accordance with safeguards laid down either in the Data Protection Act or in an Agency Regulation. The rules should cover the cases both where data are collected from the person in question

directly

and where information is obtained from other files (e.g. registers kept by public authorities and where the Swedish Freedom of Information Act allows liberal access to the

fairly

data). Research information obtained from files is

using public

common in Sweden and is facilitated, not only by the legislation

on freedom of information, but also the use of the

by frequent

civil registration number, assigned to all Swedish citizens.

The Data Protection Act and the Freedom of the Press

The relation between the data protection rules

and the present and future constitutional rules on the freedom of the press and of the audiovisual media is discussed in chapter 5.

Some personal data ñles, which are used in the of

production

printed information and of radio and television

programmes,

are, according to the analysis of the Commission, granted

constitutional immunity, following the principle of lex

superior.

The Data Protection Act, although based on a constitutional provision, is inferior to the constitutional provisions as

regards

the press and the proposed legislation for the audiovisual media. (A bill is at present under debate in Parliament, a

proposing

constitutional amendment aimed at giving the audiovisiual media

virtually the same protection already given to the press).

The conflict between the data protection rules and the constitutional provisions in the area of freedom of the press and other media turns on the in the Constitution

prohibition

concerning censorship and other preventive measures and the right to anonymity on the part of informers and others contributing to the production of the press and other media.

In order not to violate the of the media, the Commis-

sanctity

sion proposes that a clear border is drawn between those files used for production in a strict sense and those used for other purposes. The latter would not be excluded from the

application

of the Data Protection Act.

The Commission also suggests that computerized presscuttings (archives) would fall outside

the scope of the Data Protection Act, even if they are not used for the of the media

production

itself, and that the public access to the computerized archives should be the media itself. The reason for the

guided solely by

exclusion is mainly the interest of public access to the information but also the problem in a border between

fixing privileged and non-privileged use.

Registration in the employment sector

Regarding the use of automated personal data files in the employment sector (chapter 6), the Commission notes the increased presence of computerized in various

systems working

and underlines the neccessity to observe and strengthen

places safeguards for the protection of the personal integrity of the

employees.

The basis for such safeguards should, in the Commissions’s view, be the recommendation in the field (Recommendation No R, 89, 2) adopted by the Committee of Ministers of the Council

of Europe and recognized by Sweden.

This recommendation, which for instance stresses the importance of the consent of the employee in collecting information

and has special provisons regarding sensitive data (e.g. in-

formation on health), should be integrated into the future supervisory the Commission in the

system, proposed by

previous report.

The particular provisions in this field would then be a part of the adopted by the Data Protection Agency. Some

regulations of the major and in important provisions would also

principal

be included in a future Data Protection Act, which the Commission will draft in the last stage of its work.

Regarding the more general question of introducing computer-

ized systems at the working place and thus changing the overall routines, the Commission holds that these issues have to be dealt with in accordance with the present Labour legislation. From this it would follow e.g. that the introduction of new routines and automated methods of registration could be part of a collective agreement between the employer and the association of the Such an agreement could also more in detail

employees.

some aspects of the data protection of the

regulate personal

employees, e.g. the right of the association to have access to information concerning the members employed.

However, the Commission does not see the need for any amendments in the Labour legislation. The present provisions regarding the obligation that the has to inform and

employer

consult the employees seem to be sufficient.

Coordination of the legislation regarding the protection of

privacy

In chapter 3 the Commission discusses the need for coordinating

the dealing with the protection of privacy, especially legislation

in relation to automated personal files.

The Commission describes the various pieces of legislation in this field, e.g., Provisions in the Constitution, in the Penal Code and in the Code of Judicial Procedure as well as in the

Secrecy Act and in the Acts on Credit Information and Debts Collection and others.

Even if the overall picture is heterogenous, i.e. the

fairly protection of privacy and, particularly, the question of personal

data protection is regulated in a number of Acts of different constitutional value, their application does not seem to pose any problems. The Commission has not had any reports on am-

biguities or problems of interpretation from the various fields

of The Commission also notes that the Data

responsibility.

Protection Agency in its work has the to uniform and

possibility

coordinate the application of regulations in several fields, where automated personal data file are concerned.

Thus, the Commission’s conclusion is that no further coordination or integration of the legislation in question is needed.

The future work of the Commission

The Commission will in a third and last stage of its work draft a new Data Protection Act, where the suggestions presented in this and the previous report will be considered. At this stage the Commission will also be enlarged to include members of Parliament. The final report is scheduled to be ready in 1992.

SÄRSKILT YTTRANDE av experten Håkan Färm

m.m. och

Tryckfrihetsförordningen datalagstiftningen

Jag delar inte utredningens uppfattning att redan innan ny

datalag har utformats, exkludera delar av massmedie-

betydande

områdets personregister helt från en kommande datalags

tillämpning.

Mina motiv för detta framgår av det följande. Yttrandefriheten är av grundläggande betydelse för ett fritt

samhälle. Den grundlagsreglering, som tryckfrihetsförordningen

är en i samhället. g

(TF) utgör, hörnpelare

Samtidigt är det för samhällets funktion och utveckling viktigt

att skapa förtroende hos medborgarna för användningen av nya tekniker, som ger möjligheter bl.a. till ökad kunskap, bättre

service och ökad effektivitet. Datatekniken är en sådan teknik. Centrala frågor för förtroendet är integritet och säkerhet.

Betecknande för datatekniken är att dess användning utvecklas snabbt. Nya sofistikerade användningsmöjligheter växer kontinuerligt fram. Användare söker ständigt effektivisera sitt arbete genom nya sätt att samla in, lagra och bearbeta bl.a. en

växande mängd personuppgifter.

Detta är något av bakgrunden till att riksdagen 1988 beslutade

om en ny föreskrift i regeringsformen (RF) som slår fast att det skall finnas en datalagstiftning till skydd for den personliga

integriteten. Den närmare omfattningen av skyddet får regleras

i vanlig lag. Av förarbetena följer att bestämmelserna bör

uppfattas så att lagstiftningen skall utgöra en verklig och

allvarligt menad skyddslagstiftning.

Utredningen har påpekat att vissa av de nu aktuella registren på massmedieområdet är integritetskänsliga. Om man ser det

enbart från integritetssynpunkt är det, enligt utredningen,

otillfredsställande om sådana register inte granskas av data-

(DI). Sett till helheten kommer utredningen

inspektionen

emellertid fram till att vissa bestämmelser i TF kan komma i

konflikt med datalagens regelsystem och att grundlagarnas

vid normkonflikt har företräde framför andra regler.

regler I princip delar jag utredningens uppfattning i denna del. Jag delar dock inte utredningens uppfattning att redan på detta

stadium i när utarbetandet av forslag till

utredningsarbetet, ny

datalag ännu återstår, så kategoriskt exkludera betydande delar av massmedieområdets helt från den kommande