Ds 2023:22
Sveriges tillträde till vissa Natoavtal
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag om ändring av lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 8, 15, 16 och 18 §§ lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Med försvarsuppfinning Med
svensk
försvars-
förstås i denna lag uppfinning uppfinning avses i denna lag en
som särskilt avser krigsmateriel. uppfinning som
1. särskilt
avser krigs-
materiel, och
2. har tillkommit i Sverige eller tillhör en här bosatt fysisk person eller en svensk juridisk person.
Med utländsk försvarsuppfinning avses i denna lag annan uppfinning än sådan som avses i första stycket om patent på uppfinningen söks i Sverige och uppfinningen
1. särskilt avser krigsmateriel, eller
2. är hemlig i en annan stat med hänsyn till det nationella försvarsintresset och patent på
1 Senaste lydelse 1975:734.
uppfinningen enligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här.
Regeringen meddelar föreskrifter om vad som i denna lag avses med krigsmateriel.
4 §2
En försvarsuppfinning som har
tillkommit i Sverige eller tillhör en här bosatt fysisk person eller tillhör en svensk juridisk person (svensk
försvarsuppfinning) får inte offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas, innan det enligt vad nedan sägs har prövats
huruvida uppfinningen skall
hållas hemlig.
En svensk försvarsuppfinning får inte offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas, innan det enligt vad som sägs
nedan
har prövats
om
uppfinningen ska hållas hemlig.
8 §3
Granskningsnämnden skall på ansökan eller när annan anledning därtill föreligger pröva, om förordnande enligt 6 § skall bestå. Omprövning av förordnandet skall i varje fall ske inom ett år från det förordnandet meddelades eller senast prövades.
Granskningsnämnden ska på ansökan eller när det finns annan anledning till det pröva, om ett förordnande enligt 6 § ska bestå. Omprövning av förordnandet
ska i varje fall ske inom ett år från
det förordnandet meddelades eller senast prövades.
Vid omprövning
skall
granskningsnämnden först
tillställa Försvarets materielverk
ärendet för prövning. Om Försvarets materielverk därvid
finner att uppfinningen inte
längre behöver hållas hemlig, får
Vid omprövning
ska
granskningsnämnden först
lämna ärendet till Försvarets
materielverk för prövning. Om Försvarets materielverk anser att uppfinningen inte längre behöver hållas hemlig, får
2 Senaste lydelse 1997:916. 3 Senaste lydelse 1997:916.
Försvarets materielverk upphäva förordnandet. I annat fall skall Försvarets materielverk med eget motiverat yttrande överlämna ärendet till granskningsnämnden för slutlig prövning.
Försvarets materielverk upphäva förordnandet. I annat fall ska Försvarets materielverk med eget motiverat yttrande överlämna ärendet till granskningsnämnden för slutlig prövning.
Om förordnandet upphävs, får Patent- och registreringsverket inte hålla handlingarna i ärendet tillgängliga förrän tre månader förslutit från den dag förordnandet upphörde att gälla, om inte sökanden begär det.
Om förordandet avser en uppfinning som hemlighålls i en annan stat, till följd av ett medgivande enligt 10 §, får förordnandet inte upphävas utan att den staten har getts tillfälle att yttra sig.
Om förordnandet upphävs, får Patent- och registreringsverket inte hålla handlingarna i ärendet tillgängliga förrän tre månader förflutit från den dag förordnandet upphörde att gälla, om inte sökanden begär det.
15 §4
Om patent söks i Sverige på
annan försvarsuppfinning än sådan som avses i 4 § (utländsk försvarsuppfinning), skall Patent-
och registreringsverket tillställa Försvarets materielverk ansökningen för prövning,
huruvida uppfinningen skall
hållas hemlig. Vad nu sagts gäller dock
ej
internationell
patentansökan eller europeisk
patentansökan.
Om en ansökan om patent på
en utländsk försvarsuppfinning ges in till
Patent- och
registreringsverket, ska Patent- och registreringsverket lämna
ansökan till
Försvarets
materielverk för prövning av om uppfinningen ska hållas hemlig.
Det
gäller dock
inte
internationell eller europeisk patentansökan.
4 Senaste lydelse 1997:916.
16 §1
Är i fall som avses i 15 § uppfinningen hemlig enligt lag i en främmande stat, skall Försvarets materielverk förordna att uppfinningen inte får offentliggöras eller på annat sätt röjas, om patent på uppfinningen enligt överenskommelse mellan Sverige och den främmande staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här.
Är i fall som avses i 15 § uppfinningen hemlig med stöd av lag i en annan stat, ska Försvarets materielverk förordna att uppfinningen inte får offentliggöras eller på annat sätt röjas, om patent på uppfinningen enligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här.
För att ett sådant förordnande ska meddelas får dock Försvarets materielverk kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning enligt 14 § första stycket, om det är förenligt med den aktuella överenskommelsen.
Om Försvarets materielverk i annat fall, beträffande en utländsk försvarsuppfinning som är hemlig enligt lag i en
främmande stat, finner att det är
av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig här, skall slutlig prövning ske på det sätt som anges i 6 §.
Om Försvarets materielverk i annat fall, beträffande en utländsk försvarsuppfinning som är hemlig med stöd av lag i en annan stat, finner att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig här, ska slutlig prövning ske på det sätt som anges i 6 §.
Om Försvarets materielverk finner att förutsättningar inte finns att här hemlighålla en utländsk försvarsuppfinning, som är hemlig enligt lag i en
främmande stat, skall verket fatta
särskilt beslut om detta. Ansökningen får dock inte
Om Försvarets materielverk finner att förutsättningar inte finns att här hemlighålla en utländsk försvarsuppfinning, som är hemlig med stöd av lag i en annan stat, ska verket fatta särskilt beslut om detta. Ansökningen får dock inte
1 Senaste lydelse 1997:916.
offentliggöras förrän tre månader har förflutit från beslutsdagen, om inte sökanden begär det.
offentliggöras förrän tre månader har förflutit från beslutsdagen, om inte sökanden begär det.
18 §2
Bestämmelserna i 4 §, 8 §
tredje stycket, 12 § första
stycket samt 13 och 14 §§ skall tillämpas även i fråga om utländsk försvarsuppfinning
Bestämmelserna i 4 §, 8 §
fjärde stycket, 12 § första
stycket samt 13 och 14 §§ ska tillämpas även i fråga om utländsk försvarsuppfinning.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2 Senaste lydelse 1997:916.
1.2
Förslag till lag om ändring i lagen ( 1976:661 ) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §2
För en främmande stats militära styrka och dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om inkomstskatt, avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51).
För en främmande stats militära styrka och dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om inkomstskatt, avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i
följande avtal:
1. avtalet den 19 juni 1995
mellan de stater som är parter i
nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51),
2. avtalet den 19 juni 1951 mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor.
1 Lagen omtryckt 1994:717. 2 Senaste lydelse 2016:669.
8 §3
För de Natohögkvarter och de styrkor och den personal lydande under ett sådant högkvarter som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om
1. avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik,
2. import till och export från Sverige,
3. mervärdesskatt och punktskatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige,
4. inkomstskatt,
5. skydd av högkvarterens arkiv och handlingar, och
6. skydd av högkvarterens egendom och tillgångar. Immuniteten och privilegierna enligt första stycket gäller i den utsträckning som anges i följande avtal:
1. det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor,
2. samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd.
Immuniteten och privilegierna enligt första stycket gäller i den utsträckning som anges i följande avtal:
1. det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i
nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor,
2. samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd,
3. protokollet den 28 augusti 1952 om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
3 Senaste lydelse 2016:669.
1.3. Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska folkbokföras om han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist här.
En person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet om han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan här minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden.
Ett barn som har vistats i landet sedan födelsen utan att vara folkbokfört ska folkbokföras om det har sådan anknytning till landet som sägs i första stycket.
Undantag från första–tredje styckena finns i 4 och 5 §§.
Undantag från första–tredje styckena finns i 4, 5 och 5 a §§.
5 a §
Den som är medlem av en främmande stats militära styrka eller en civil komponent, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av
1 Senaste lydelse 2013:380.
avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska inte folkbokföras.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
dels att 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 3 §, och närmast före 2 och
3 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skadeståndsansvar vid utländsk persons tjänsteutövning
2 §
Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet, efter inbjudan av svensk myndighet, i Sverige deltar i sådant samarbete som sägs i 1 § och det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, skall svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som
Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet, efter inbjudan av svensk myndighet, i Sverige deltar i sådant samarbete som sägs i 1 § och det enligt en internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, ska svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten ska dock inte ersätta skada som
uppkommer hos en sådan utländsk person.
uppkommer hos en sådan utländsk person.
Skadeståndsansvar vid felaktig hantering av teknisk information för försvarsändamål
3 §
Om en svensk myndighet tagit emot teknisk information för försvarsändamål från ett annat land eller en internationell organisation inom ramen för sådant arbete som nämns i 1 § och enligt en internationell överenskommelse är skadeståndsskyldig gentemot informationsägaren för skada till följd av otillåtet röjande eller användande, ska den svenska staten ersätta ägaren för den skada som uppkommer till följd av det otillåtna röjandet eller användandet av informationen.
______________
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
1.5. Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsförordningen (2006:97)
dels att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, 2 kap.
21 a § och 4 kap. 19 j §, och närmast före 2 kap. 21 a § och 4 kap. 19 j § nya rubriker av följande lydelser,
dels att 3 kap. 1 § och 5 kap. 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Medlemmar av främmande stats militära styrka
21 a §
För personal som avses i 3 kap. 1 § första stycket 12 gäller ett militärt identitetskort i förening med en individuell eller kollektiv förflyttningsorder som pass vid inresa, utresa och vistelse i Sverige.
3 kap.
1 §1
Utöver vad som föreskrivs i 2 kap.8 a och 10 §§utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.
1. Den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
2. Medborgare i Schweiz, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap eller om de finns upptagna i ett
1 Senaste lydelse 2016:672.
kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
3. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).
4. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
5. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.
6. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".
7. Innehavare av vatikanpass.
8. Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Indien, Marocko och Tunisien som har diplomatpass.
9. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar - flygplatsen för mellanlandningen, - flygplatsen på bestämmelseorten, - den kommun där flygplatsen ligger, eller - flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium. 10. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
11. Utlänningar som avses i 4 kap. 6 §. 12. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av - avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51),
- det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, eller
- avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i
nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51),
- det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i
nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor,
- samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd.
- samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd,
- avtalet den 19 juni 1951 mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, eller
- protokollet den 28 augusti 1952 om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget.
13. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EESstat men inte EES-medborgare om
a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och
c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.
14. Hjälppersonal vid katastrofer och olyckor i Sverige. Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.
4 kap.
Undantag från uppehållstillstånd för medlemmar av främmande stats militära styrka m.fl.
19 j §
En medlem av en främmande stats militära styrka eller en civil komponent som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får vistas här i landet utan uppehållstillstånd.
5 kap.
2 §2
Utöver 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall:
1. För en tid av tre månader från inresan för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.
2 Senaste lydelse 2019:1212.
2. För en tid av tre månader från inresan för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.
3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.
4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår för en utlänning som är bosatt i en EES-stat men inte är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.
5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som ska utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.
6. För den tid som
a) uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 1–4 eller 6–8 § utlänningslagen (2005:716), eller
b) en utlänning har rätt att resa in och vistas i Sverige enligt 5 b kap. 13 eller 14 § utlänningslagen.
7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.
8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsförmedlingen.
9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar. 10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.
Undantaget gäller dock inte en utlänning som avses i 6 b kap. 1 eller 2 § utlänningslagen.
11. För den tid som prövningen pågår, dock längst till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft, av en ansökan om uppehållstillstånd
a) enligt 5 b kap. 1, 3 eller 4 § utlänningslagen, om utlänningen hade uppehållstillstånd när ansökan gavs in och ansökan får ges in efter inresan i Sverige enligt 5 b kap. 15 § andra stycket utlänningslagen,
b) enligt 5 b kap. 2 § utlänningslagen, om giltighetstiden för det uppehållstillstånd för forskning som har utfärdats av den andra EU-staten inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in och vistas i Sverige enligt 5 b kap. 13 § utlänningslagen,
c) enligt 5 b kap. 7 eller 8 § utlänningslagen, om antingen utlänningens uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen inte hade löpt ut när ansökan gavs in eller utlänningens uppehållstillstånd för forskning eller studier inom högre utbildning som har utfärdats av den andra EU-staten inte hade löpt ut när ansökan gavs in och utlänningen vid det tillfället hade rätt att resa in och vistas i Sverige enligt 5 b kap. 13 eller 14 § utlänningslagen, eller
d) som får ges in efter inresan i landet enligt 5 kap. 18 § andra stycket 9 utlänningslagen.
12. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är anställd i ett företag i en internationell koncern och ska genomgå praktik, internutbildning eller annan kompetensutveckling hos ett företag i Sverige som ingår i koncernen. 13. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som inom ramen för en affärsuppgörelse ska genomgå utbildning, genomföra tester, förbereda eller avsluta leveranser eller utöva liknande aktiviteter i Sverige. 14. För den tid som insatsen pågår för en utlänning som deltar i en hjälpinsats vid en katastrof eller olycka i Sverige.
15. För den tid som tjänstgöringen pågår för en utlänning som är medlem av en
främmande stats militära styrka eller en civil komponent, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.
Undantagen från kravet på arbetstillstånd är också en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik.
Denna förordning träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Uppdraget och dess utförande
2.1. Bakgrund
Sverige ansökte den 18 maj 2022 om medlemskap i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) och har sedan den 5 juli 2022 status som inbjudet land. Den 22 mars 2023 beslutade riksdagen att godkänna Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget och till avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens internationella personal samt att anta de lagändringar som regeringen föreslagit med anledning av avtalen.13
Som medlem i försvarsalliansen förväntas Sverige även tillträda vissa internationella avtal som berör olika aspekter av försvarssamarbetet (Natoavtal). Vid anslutningssamtalen med Nato i början av juli 2022 har Sverige godtagit Natos förväntansbild att avtalen ska kunna tillträdas inom 12 månader från det att landet har blivit medlem i alliansen.
2.2. Uppdraget
Utredningen har inledningsvis haft i uppdrag att analysera vilka eventuella författningsändringar som krävs för att Sverige ska kunna tillträda de Natoavtal som förväntas efter ett medlemskap i försvarsalliansen. Uppdraget i denna del omfattar även att mot samma bakgrund analysera om det behövs några författningsändringar med anledning av värdlandsstödsavtalet14.
13Prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16 och rskr. 2022/23:148. 14 Samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Konungariket Sveriges regering och Nordatlantiska fördragsorganisationens Headquarters, Supreme Allied Commander Transformation samt Supreme Headquarters Allied Powers Europe om tillhandahållande av värdlandsstöd vid genomförande av Nordatlantiska fördragsorganisationens operationer, övningar och annan liknande militär verksamhet.
Utredningen ska därefter se över vilka författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra dels i syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida, dels i syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater. Det står även utredaren fritt att lämna förslag i frågor som har nära samband med uppdraget. Uppdragsbeskrivningen finns i bilaga 1. I denna promemoria behandlas den första delen av uppdraget.
2.3. Natoavtalen
De avtal som Sverige förväntas tillträda efter ett Natomedlemskap, är enligt uppdraget två statusavtal och fem tekniska avtal.15 Nedan återges avtalens benämningar på svenska och engelska (kursiverat).16
- Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor;
Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty regarding the status of their forces, London June 19, 1951.
- Protokoll om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget;
Protocol on the Status of International Military Headquarters set up pursuant to the North Atlantic Treaty, Paris August 28, 1952.
- Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet;
Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for the Security of Information, Brussels March 6, 1997.
- Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar;
NATO Agreement for the Mutual Safeguarding of Secrecy of Inventions relating to Defence and for which Applications for Patents have been made, Paris September 21, 1960.
15 Överenskommelsen för genomförande av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation är dock inte att anse som ett självständigt avtal på samma sätt som övriga avtal. 16 Utredningen har anpassat sig till de svenska benämningar på avtalen som redovisas i prop. 2022/23:74 s. 18. Det innebär att nordatlantiska fördraget numera anges med liten begynnelsebokstav (jfr 7 och 8 §§ lagen [1976:661] om immunitet och privilegier i vissa fall).
- Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål;
NATO Agreement on the Communication of Technical Information for Defence Purposes, Brussels October 19, 1970.
- Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information;
Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding Atomic Information, Paris June 18, 1964.
- Överenskommelsen för genomförande av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation;
Administrative Arrangements to Implement the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding ATOMAL Information, 8th revise May 5, 2017.
Avtalen återges i bilaga 2–7 i dess engelska lydelser, bortsett överenskommelsen för genomförande av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation då den innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.
2.4. Metod för införlivande
Internationella överenskommelser (traktater) som har ingåtts av Sverige måste införlivas med svensk rätt för att bli gällande i den interna rättsordningen. Det får anses förutsatt att avtalen som utgångspunkt ska införlivas genom transformering. Metoden, som är den som huvudsakligen används i Sverige, innebär att traktaten omarbetas till svensk författningstext eller att den svenska översättningen av traktaten i sin helhet tas in i en svensk författning. Finns det redan lagstiftning som stämmer överens med de materiella bestämmelserna i traktaten krävs inte någon ny lagstiftning för att den ska gälla.
Genom den andra metoden, inkorporering, görs i stället en hänvisning till traktaten i lagtexten, som innebär att överenskommelsen blir gällande i nationell rätt. Denna metod används vid de lagändringar som föreslås i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
2.5. Riksdagens godkännande
Överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer ingås av regeringen. I vissa fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse. Det gäller bl.a. om överenskommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas eller om överenskommelsen är av större vikt (10 kap. 3 § första och tredje styckena regeringsformen). Om riksdagens beslut om lagstiftning ska fattas enligt en särskild ordning, t.ex. med kvalificerad majoritet, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av överenskommelsen (10 kap. 3 § andra stycket regeringsformen).
Utredningen har för varje avtal bedömt om riksdagens godkännande krävs innan regeringen kan ingå avtalet.
2.6. Övriga utgångspunkter och avgränsningar
Utredningens uppdrag går ut på att möjliggöra ett svenskt tillträde till de aktuella Natoavtalen. Det har varit en utgångspunkt att detta ska kunna ske utan reservationer eller andra förbehåll.
Utredningen har inte haft möjlighet att under den första delen av uppdraget beakta det arbete som pågår i Regeringskansliet med att förhandla ett avtal om fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA (Defense Cooperation Agreement) som bl.a. syftar till att ytterligare reglera de juridiska förutsättningarna för amerikanska styrkors närvaro i Sverige. Genom de lagändringar som utredningen föreslår för att Sverige ska kunna tillträda de nu aktuella statusavtalen läggs dock en grund som kan underlätta för genomförandet av ett kommande avtal om försvarssamarbete med USA.
2.7. Samverkan med myndigheter och organisationer
Utredningen ska enligt uppdraget inhämta synpunkter och upplysningar från berörda myndigheter och organisationer. Under uppdragstiden har utredningen därför haft dialog med företrädare för Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Migrationsverket, Patent- och registreringsverket, Skatteverket och Socialstyrelsen.
Utredningen har även haft kontakter med rättsliga rådgivare vid den internationella civila staben i Natos högkvarter i Bryssel och vid det strategiska högkvarteret Allied Command Transformation i Norfolk, USA. Därutöver har utredningen haft ett flertal kontakter inom Regeringskansliet för att inhämta information och synpunkter.
3. Natos statusavtal och värdlandsstöd
3.1. Bakgrund
3.1.1. Statusavtal
Med militära statusavtal avses avtal om den rättsliga statusen för en avtalsparts styrkor och dess personal när de befinner sig på en annan stats territorium. I dessa fall behöver parterna på förhand veta vad som gäller vid de olika situationer som kan uppkomma. Statusavtalens syfte är att reglera dessa förhållanden och att redan på förhand fördela skyldigheter och rättigheter mellan de deltagande länderna. Statusavtalen innebär också privilegier som medför att den sändande statens styrkor och dess personal undantas från delar av den mottagande statens nationella lagstiftning.17
Det bör framhållas att ett statusavtal inte ger en stat någon rätt att befinna sig på en annan avtalsparts territorium. För detta fordras en inbjudan från den mottagande staten. Även vid en transitering anses genomfartsstaten som ”mottagande stat” och därmed fordras också dess samtycke till vistelsen.
3.1.2. Tilläggsavtal
I den utsträckning som statusavtal inte reglerar villkoren för en sändande stats närvaro i en mottagande stat kan ytterligare reglering
17 För en närmare genomgång av behovet av statusavtal vid internationellt militärt samarbete, se prop. 2004/05:7 s. 14–16.
ske i tilläggsavtal (Supplementary Agreement) mellan länderna. Detta framgår av preambeln till Nato SOFA.18
Regleringen i statusavtalen är på en mer övergripande nivå. Genom att ingå separata tilläggsavtal möjliggörs en flexibel anpassning av statusavtalets bestämmelser till olika nationella förhållanden. Det är vanligt att t.ex. villkoren för medföljande anhöriga regleras närmare i bilaterala avtal. Tilläggsavtalen utgör alltså en viktig beståndsdel i regleringen av samarbetet mellan medlemsstaterna. Nato har också på senare år tagit fram en mall för dessa kompletterande tilläggsavtal.
3.1.3. Värdlandsstödsavtal
Värdlandsstöd (Host Nation Support) är ett sammanfattande begrepp för det civila eller militära stöd som lämnas i fred, kris och krig av en nation till en annan nation eller organisation, som efter inbjudan till övningsverksamhet, transitering eller insatser, befinner sig på värdlandets territorium. Förmåga till värdlandsstöd är en grundförutsättning för att kunna ge och ta emot militärt stöd.19
Värdlandsstöd förutsätter avtal som reglerar relationen mellan de aktuella aktörerna. Förberedelserna kan underlättas genom att generella samförståndsavtal (värdlandsstödsavtal) med grundläggande principer ingås i förväg i stället för att fullständiga avtal behöver ingås inför varje enskild verksamhet.
3.2. Natos statusavtal
Sverige har sedan tidigare tillträtt avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (PFF SOFA) med tillhörande protokoll samt det kompletterande tilläggsprotokollet.
Ett medlemskap i Nato medför att Sverige förväntas tillträda fyra nya statusavtal. Avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens
18 I preambeln anges ”separate arrangements” vilket kan avse olika former av överenskommelser. Det har i praxis utvecklats till att nästan uteslutande vara fråga om bindande avtal mellan parterna, jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Oxford University Press, andra upplagan, 2018, Supplemental Arrangements, D. A. Timm, s. 408. 19 En närmare beskrivning av värdlandsstöd finns i prop. 2015/16:152 s. 12–15.
internationella personal (Ottawafördraget) samt avtalet om status för tredjestaters delegationer och representanter vid Nordatlantiska fördragsorganisationen (Brysselfördraget) behandlas i prop. 2022/23:74 och i Ds 2022:24. I denna promemoria behandlas avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) och protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet).
Statusavtalen inom PFF- och Natosamarbetet har upprättats på engelska och franska, vilka båda språkversioner är lika giltiga, och har företräde före svensk översättning i händelse av skiljaktigheter.
3.2.1. PFF SOFA
Avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (PFF SOFA) är en överenskommelse från 1995 som reglerar den rättsliga stutsen mellan de länder som deltar i PFF-samarbetet, när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Avtalet hänvisar i huvudsak till de materiella bestämmelserna i Nato SOFA. Samarbetet inom ramen för PFF avser gemensamma övningar för fredsfrämjande verksamhet, insatser på det humanitära området och räddningsinsatser. Varken avtalets eller anslutningsdokumentens innehåll begränsar dock avtalets tillämpningsområde.
Till PFF SOFA hör också ett tilläggsprotokoll och ett kompletterande tilläggsprotokoll, se nedan.
Närmare om avtalet
Avtalet innehåller sex artiklar. I ingressen anges vilka stater som deltar i PFF-samarbetet. Beslut om att sända och motta styrkor ska ske efter särskilda överenskommelser mellan de berörda parterna. PFF SOFA reglerar statusen för sådana styrkor när de befinner sig på en annan parts territorium och för detta ändamål hänvisas till vad som följer av Nato SOFA (se avsnitt 3.2.2). I artikel 1 anges att parterna ska tillämpa bestämmelserna i Nato SOFA som om de alla vore parter i detta avtal. I artikel 2 regleras avtalets geografiska
område och där anges att den i Nato SOFA angivna geografiska tillämpligheten i detta sammanhang ska omfatta hela PFF-området.
Den svenska reservationen
I samband med att Sverige undertecknade PFF SOFA lämnades en reservation mot den rätt avtalet ger en utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Regleringen finns i artikel VII i Nato SOFA. Reservationen gäller även inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet.
En närmare genomgång av reservationen finns i avsnitt 4.2.7.
Tilläggsprotokollet till PFF SOFA
I tilläggsprotokollet till avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (tilläggsprotokollet) som tillkom 1995, regleras frågor om dödsstraff.
Av tilläggsprotokollet följer att för det fall att en stat har domsrätt enligt avtalet, ska en stat som har biträtt tilläggsprotokollet inte verkställa en dödsdom mot medlem av en styrka eller dess civila komponent och deras anhöriga från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet. I övrigt innehåller protokollet bestämmelser om godkännande, ratificering och ikraftträdande.
Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA
Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA, upprättades 1997 och trädde i kraft 1999. Det kompletterande tilläggsprotokollet innehåller totalt sex artiklar och dess huvudsakliga funktion är att göra Parisprotokollet tillämpligt för PFF-länderna.
I ingressen anges att parterna beaktar behovet av att upprätta och reglera statusen för militära Natohögkvarter och deras personal inom de staters territorium som deltar i PFF. Syftet är att underlätta förhållandet till de väpnade styrkorna i de enskilda stater som deltar i PFF samt behovet av att tillerkänna personal som ingår i
partnerskapsstaternas väpnade styrkor och som är placerad vid eller ansluten till militära Natohögkvarter, en lämplig status.
I artikel 2 anges att protokollsparterna ska tillämpa bestämmelserna i Parisprotokollet på militära Natohögkvarters verksamhet och deras militära och civila personal när de befinner sig inom en protokollsparts territorium. Av artikel 3 följer att det geografiska tillämpningsområdet omfattar territorier tillhörande parter till såväl Parisprotokollet som till detta protokoll. Därmed hör, utöver de Natoländer som är parter i Parisprotokollet, även de PFF-länders territorier som är parter i protokollet, till tillämpningsområdet.
3.2.2. Nato SOFA
Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) är en överenskommelse som varit gällande sedan 1951 och som reglerar den rättsliga statusen för ett Natolands styrkor när de befinner sig inom ett annat Natolands territorium. Nato SOFA har använts i decennier och fungerar som ett ”huvudavtal”, dels genom att andra statusavtal inom ramen för Nato/PFF hänvisar till detta avtal, dels genom att det använts som mall vid utformningen av andra militära statusavtal, även utanför Nato/PFF.
Nato SOFA innehåller 20 artiklar. Nedan följer en översikt av de frågor som regleras i avtalet.
De enskilda bestämmelserna
Grundläggande bestämmelser (artiklar I–VI)
Artikel I innehåller definitioner av grundläggande begrepp som förekommer i avtalstexten, såsom t.ex. styrka, civil komponent samt sändande och mottagande stat.
I artikel II bekräftas utgångspunkten att den sändande statens personal ska följa lagarna i den mottagande staten och inte ägna sig åt aktiviteter som är oförenliga med andan i avtalet.
I artikel III finns bl.a. bestämmelser om att den sändande statens styrkor är undantagna från pass- och viseringsbestämmelser och från den mottagande statens regler om kontroll och registrering av utlänningar (se avsnitt 4.2.2 och 4.2.3).
I artikel IV behandlas frågor om körkort och förarbevis. Reglerna innebär att körkort som har utfärdats av den sändande staten ska godtas även i den mottagande staten (se avsnitt 4.2.4).
I artikel V anges att den sändande statens styrkor som regel ska bära uniform i den mottagande staten (se avsnitt 4.2.5).
Artikel VI reglerar under vilka omständigheter medlemmar av en styrka får inneha och bära vapen på en mottagande stats territorium (se avsnitt 4.2.6).
Artikel VII innehåller regler om straffrättslig jurisdiktion för brott som begås på den mottagande statens territorium och om rättsligt samarbete samt befogenhet att utöva polisiär myndighet i förläggningar m.m. (se avsnitt 4.2.7).
I artikel VIII ges detaljerade bestämmelser om hur olika typer av skadeståndsanspråk ska hanteras, hur regresskrav regleras och när ersättningskrav ska efterges (se avsnitt 4.2.8).
Regler om vistelsen i värdlandet m.m. (artiklar IX–XIV)
I artikel IX finns bestämmelser om villkoren under vistelsen i värdlandet. Där regleras bl.a. inköp av varor, anställningar och sjukvård. Den sändande staten har rätt att få sjuk- och tandvård på samma villkor som mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan ordnas på ett tillfredsställande sätt där styrkan är stationerad (se avsnitt 4.2.9).
Artikel X innehåller regler rörande beskattningen av den utsända personalen (se avsnitt 4.2.10).
I artiklarna XI–XIII finns tullbestämmelser. Som utgångspunkt gäller samma tullregler för den sändande statens personal som för mottagarlandets egna medborgare. Fordon och annan utrustning för tjänsten såväl som utrustning för personligt bruk får dock föras in och föras ut ur mottagarlandet tullfritt. Mottagarlandet är vidare skyldigt att tillhandahålla bl.a. drivmedel för den sändande statens tjänstefordon tull- och skattefritt (se avsnitt 4.2.11 och 4.2.12).
I artikel XIV finns kortfattat reglerat att gällande valutaregler ska följas i både den sändande och mottagande staten samt stöd för att vid behov reglera frågor som har med valuta att göra.
Avslutande bestämmelser (artiklar XVI–XX)
I artikel XV anges att Nato SOFA som utgångspunkt gäller även om fientligheter riktas mot Natostaterna, men att det i en sådan situation ändå vid behov finns möjlighet att upphäva tillämpningen av en enskild artikel.
I artiklarna XVI–XX finns regler om hur man löser tvister om tolkning eller tillämpning av avtalet, om översyn av avtalet och slutligen formaliabestämmelser.
3.2.3. Parisprotokollet
Protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättades 1952 med stöd av nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet) som ett protokoll till Nato SOFA som reglerar statusen för Natos ledningsstrukturer och för dessa högkvarters militära och civila personal, samt för deras familjer, när de befinner sig på tjänsteuppdrag inom en protokollsparts territorium. Parisprotokollet består av 16 artiklar men hänvisar i materiellt hänseende huvudsakligen till statusreglerna i Nato SOFA. Nedan följer en översikt över några av de frågor som regleras i protokollet.
De enskilda bestämmelserna
Allmänna bestämmelser (artiklarna I–III)
Artikel I innehåller definitioner av vissa begrepp. Med allierat högkvarter avses överhögkvarter och varje annat internationellt militärt högkvarter som har upprättas enligt fördraget och som är direkt underställt ett överhögkvarter (Natohögkvarter20).
20 Beteckningen Natohögkvarter infördes 2016 (prop. 2015/16:152 s. 37).
I artikel II tydliggörs att bestämmelserna i Nato SOFA med de justeringar som bestäms i protokollet ska tillämpas på allierade högkvarter och på deras militära och civila personal samt deras anhöriga när de befinner sig inom någon protokollsparts territorium i tjänsten eller, i fråga om anhöriga, i samband med makes, makas eller föräldrars tjänstgöring.
Artikel III definierar vissa begrepp som används i Nato SOFA. Det anges t.ex. att med styrka avses personer som är placerade vid ett allierat högkvarter och som tillhör ett Natolands stridskrafter. Civil komponent avser två olika kategorier; dels personer som är anställda hos något Natolands stridskrafter men placerade vid ett allierat högkvarter, dels en viss kategori av civil personal som är direktanställd av Nato. Vidare anges att allierade högkvarter ska jämställas med styrka vid tillämpningen av vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA.
Tolkningsregler beträffande ”sändande stat” (artikel IV)
Bestämmelsen innehåller tolkningsregler som tydliggör hur Nato SOFA ska tillämpas på Natos högkvarter. Huvudregeln är att de rättigheter och skyldigheter som i Nato SOFA gäller för den sändande staten ska, vad gäller ett allierat högkvarter och dess personal samt deras anhöriga, ligga hos eller anknytas till vederbörligt överhögkvarter och dess underställda myndigheter.
Från huvudregeln anges ett antal undantag. Den rätt som tillkommer den sändande statens militära myndigheter att utöva straffrättslig och disciplinär jurisdiktion enligt artikel VII i Nato SOFA hör enligt Parisprotokollet till de militära myndigheterna, i förekommande fall den stat vars militära lagar gäller för den berörda personen. I vissa andra angivna fall ska de skyldigheter som åläggs den sändande staten eller dess myndigheter genom bestämmelser i Nato SOFA gälla både det allierade högkvarteret och den stat vars stridskrafter (eller medlem eller anställd i dess stridskrafter, eller sådana personers anhöriga) berörs. Det gäller bl.a. följande skyldigheter. Både den stat som sänt personal och det allierade högkvarteret ska se till att personalen respekterar lagarna i den mottagande staten (artikel II i Nato SOFA), båda ska underrätta den mottagande staten om
personen uteblir från tjänsten och inte skickas tillbaka till sitt hemland eller om han eller hon olovligen är frånvarande från sitt tjänsteuppdrag i mer än 21 dagar (artikel III.4 i Nato SOFA) och båda ska bistå myndigheterna vid den mottagande staten i personens anhållande och dennes överföring till den myndighet som ska utöva domsrätt (artikel VII.5.a i Nato SOFA).
Av artikelns paragraf c framgår att när det i vissa bestämmelser i Nato SOFA talas om sändande stat ska detta enligt Parisprotokollet anses vara den stat vars styrka medlemmen tillhör eller har civil anställning vid. Det gäller bl.a. det identitetskort som den sändande staten beviljat och den sändande statens skyldighet att ta emot de personer som den mottagande staten har utvisat (se artikel III.2.a respektive artikel III.5 i Nato SOFA).
Artikelns paragraf d anger att skyldigheter som åläggs sändande stat enligt vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA ska vila på den stat vars stridskrafter den person som föranlett anspråket tillhör eller vid vilka personen är anställd. Om en sådan stat inte finns hör den sändande statens skyldigheter till det allierade högkvarter som personen i fråga tillhör. Det gäller bl.a. skadeståndsanspråk som härrör från åtalbara handlingar eller försummelser i den mottagande staten och som inte inträffat i tjänsten (artikel VIII.6 i Nato SOFA).
Slutligen anges att både den eventuella sändande staten och det allierade högkvarteret ska ha sändande stats rättigheter vid utnämnande av den skiljedomare som avses i artikel VIII.8 i Nato SOFA.
Identitetskort (artikel V)
Av bestämmelsen framgår att varje medlem av ett allierat högkvarter ska ha ett av högkvarteret utfärdat identitetskort som ska uppvisas på begäran.
Skadestånd (artikel VI)
Artikeln innehåller tolkningsregler om hur skadeståndsbestämmelsen, artikel VIII, i Nato SOFA ska tillämpas på allierade högkvarter. Det klargörs att de skyldigheter som uppställs för parterna i Nato SOFA om att avstå från vissa fordringar gentemot
varandra ska gälla både för det allierade högkvarteret och för varje berörd part i protokollet.
Bestämmelsen innehåller ytterligare tolkningsregler. Artikel VIII punkterna 1 och 2 i Nato SOFA handlar om anspråk på grund av skadevållande handlingar som sker i tjänsten och det görs skillnad mellan skada som uppstår på offentligt ägd egendom som används under Natoverksamhet och skada på annan egendom som tillhör en part. Det klargörs att vid tillämpningen av dessa regler ska egendom som tillhör ett allierat högkvarter eller en protokollspart och som används av högkvarteret, anses vara egendom ägd av en part och använd av dess stridskrafter. Vidare framgår att skada som vållats av en medlem av en styrka eller en civil komponent eller av någon annan anställd vid ett allierat högkvarter ska anses vara skada vållad av en medlem eller en anställd i en parts stridskrafter. Det anges också att uttrycket ”tillhörande en part” i artikel VIII.3 i Nato SOFA ska omfatta fartyg som ägs av ett allierat högkvarter. Artikel VIII.5 i Nato SOFA handlar om anspråk på grund av skador som uppstår i tjänsten men där den skadelidande inte är en annan samarbetande stat utan en utomstående, s.k. tredjemansskador. Det förtydligas att sådana anspråk ska omfatta även anspråk som härrör från handling eller underlåtenhet av anställda vid ett allierat högkvarter eller för sådant som ett högkvarter är rättsligt ansvarigt för och som orsakar skada inom någon protokollsparts territorium. När det gäller sådana tredjemansskador som orsakats utanför tjänsteutövning, se ovan artikel IV.d.
Beskattning av den utsända personalens lön (artikel VII)
Bestämmelsen anger att den skattebefrielse beträffande lön och arvoden som, enligt artikel X i Nato SOFA, i mottagarlandet ska beviljas sändande stats personal (medlemmar av en styrka eller en civil komponent) även ska gälla de löner och arvoden som personal vid allierade högkvarter får i denna egenskap av det land från vilket de är utsända. Bestämmelsen befriar dock inte sådana personer från beskattning i den stat i vilken de är medborgare.
Artikeln innehåller vidare ett tillägg i förhållande till Nato SOFA. Det framgår att den civila personal, tillhörande vissa av Nordatlantiska rådet bestämda kategorier, som är direktanställda av
högkvarteren ska vara befriade från skatter på löner och arvoden som de allierade högkvarteren betalar till dem i denna egenskap. En part i protokollet kan dock komma överens med högkvarteret om ett arrangemang, enligt vilket parten anställer och sedan ställer sina medborgare till högkvarterets förfogande samt står för deras löner. Den parten får i sådant fall beskatta dessa löner och arvoden, men de ska vara befriade från beskattning av andra parter.
Andra skatter och avgifter (artikel VIII)
Artikeln innehåller inledningsvis en bestämmelse om skattefrihet som inte återfinns i Nato SOFA. Det anges att i syfte att underlätta etablerandet och driften av allierade högkvarter ska sådana högkvarter, så långt som möjligt, vara befriade från avgifter och skatter som hänför sig till kostnader i det gemensamma försvarets intresse och för deras officiella bruk. Varje protokollspart ska, i syfte att ingå ett avtal om genomförande av bestämmelsen, föra förhandlingar med det allierade högkvarter som eventuellt verkar inom dess territorium. Bestämmelsen har således i praktiken endast betydelse för värdstater för Natos högkvarter och gäller endast högkvarteren, inte dess personal.
Vidare ska allierade högkvarter ha samma rättigheter som beviljas styrkor enligt artikel XI i Nato SOFA. Det handlar om vissa angivna tullbefrielser. Natos högkvarter ska således tillåtas att tullfritt ta in och föra ut tjänstefordon och annan utrustning för högkvarterens egna bruk. Högkvarterens tjänstefordon ska också vara befriade från skatter som uttas för fordon i vägtrafik. Officiella dokument under officiell försegling ska inte göras till föremål för tullinspektion. Medlemmar av högkvarteren får även tullfritt ta in och föra ut personliga ägodelar och möbler samt motorfordon för eget bruk. Det sistnämnda omfattar dock inte medborgare i den mottagande staten, om de inte ingår i en annan protokollsparts stridskrafter. Mottagarlandet är slutligen skyldigt att tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till de allierade högkvarterens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg skattefritt. Enligt artikeln avses med uttrycket ”avgifter och skatter” inte betalning för erhållna tjänster.
Fördelning av egendom (artikel IX)
Artikeln behandlar fördelningen mellan Natos medlemsstater av egendom som allierade högkvarter inte längre behöver. Det framgår också att mark och byggnader som den mottagande staten upplåtit kostnadsfritt, eller mot nominell betalning, för ett allierat högkvarters förfogande, ska återlämnas till den mottagande staten. Artikeln blir endast tillämplig när ett högkvarter etablerats på medlemsstatens territorium.
Rättskapacitet (artiklarna X–XI)
I artikel X beskrivs att varje överhögkvarter är en juridisk person som har rätt att ingå avtal och att förvärva och avyttra egendom. Den mottagande staten kan dock ingå överenskommelser med överhögkvarteret om att utövandet av denna rätt ska ske enligt särskilda arrangemang.
Artikel XI klargör att ett överhögkvarter kan uppträda både som kärande och svarande vid rättegångar om inte annat följer av artikel VIII i Nato SOFA samt att exekutionsåtgärder som beslag och kvarstad inte får vidtas avseende allierade högkvarters egendom eller tillgångar, förutom för vissa i Nato SOFA angivna syften, nämligen i samband med utredning av lagöverträdelser (se avsnitt 4.2.13).
Valutaregler och handlingars okränkbarhet (artiklarna XII–XIII)
Enligt artikel XII ska de allierade högkvarteren för att kunna förfoga över sin internationella budget tillåtas inneha kontanter och konton i valfri valuta. Protokollsparterna ska också underlätta högkvarterens valutaväxling och överföring av tillgångar mellan staterna.
Av artikel XIII följer att ett allierat högkvarters arkiv och andra officiella handlingar, som förvaras i dess lokaler eller som innehas av en på vederbörligt sätt godkänd medlem av högkvarteret, ska vara okränkbara, om inte högkvarteret har avstått från denna typ av immunitet (se avsnitt 4.2.14).
Avslutande bestämmelser (artiklarna XIV–XVI)
I artikel XIV anges bl.a. att protokollet och Nato SOFA, enligt beslut av Nordatlantiska rådet, helt eller delvis får tillämpas på internationella militära högkvarter och organisationer som upprättats med stöd av nordatlantiska fördraget även om de inte omfattas av definitionerna i artikel I i protokollet.
De avslutande artiklarna innehåller bl.a. regler om hur man löser meningsskiljaktigheter om tolkning eller tillämpning av protokollet samt formaliaregler.
3.3. Värdlandsstödsavtalet
Samförståndsavtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Nordatlantiska fördragsorganisationens Headquarters, Supreme Allied Commander Transformation samt Supreme Headquarters Allied Powers Europe om tillhandahållande av värdlandsstöd vid genomförande av Nordatlantiska fördragsorganisationens operationer, övningar och annan liknande militär verksamhet (värdlandsstödsavtalet) undertecknades den 4 september 2014. Det är ett övergripande ramavtal med 11 avsnitt. Det innehåller grundläggande principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i något avseende. Avtalet är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, dvs. såväl i fredstid (t.ex. för övningar) som vid kris och konflikt i Sverige eller i närområdet. Genom avtalet tydliggörs det ansvar Sverige har som värdland i förhållande till Nato och sändande länder, liksom vilket ansvar Nato och sändande länder har vid Natoledd verksamhet i Sverige. Avtalet blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att genomföra någon form av verksamhet.
Värdlandsstödsavtalet är ett ramavtal och inför varje enskild aktivitet kommer ett särskilt genomförandeavtal att behöva ingås inom ramen för de begränsningar som anges i värdlandsstödsavtalet.
Värdlandsstödsavtalet har ingåtts på engelska, varför den engelska texten har företräde framför den svenska översättningen i
händelse av skiljaktigheter. En närmare genomgång av de enskilda bestämmelserna i avtalet finns i prop. 2015/16:152 s. 24–29.
Sverige har den 10 juni 2022 även ingått ett tekniskt avtal med Nato.21 Avtalet är ett underavtal till värdlandsstödsavtalet.
21 Technical Arrangement between the Government of the Kingdom of Sweden and Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) regarding the Provision of Host Nation Support for the Execution of Nato Operations/Exercises/Similar Military Activity.
4. Nato SOFA, Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet
4.1. Godkännande av Nato SOFA och Parisprotokollet
Förslag: Riksdagen godkänner avtalet den 19 juni 1951 mellan
parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) och protokollet den 28 augusti 1952 om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet).
Bedömning: Artikel VII i Nato SOFA innebär överlåtelse av
rättskipningsuppgift till andra stater. Eftersom uppgiften innefattar myndighetsutövning ska riksdagen fatta beslut i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.
Skälen för förslaget och bedömningen: Sverige förväntas som
Natomedlem att tillträda Nato SOFA och Parisprotokollet. Avtalen förutsätter flera lagändringar. Nato SOFA innehåller även bestämmelser som innebär att andra stater ges rätt att utöva straffrättslig jurisdiktion och verkställa påföljder på svenskt territorium. Detta har bedömts innebära överlåtelse av rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning (10 kap. 8 § regeringsformen). Riksdagen ska då fatta beslut om överlåtelse i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Riksdagens godkännande krävs därför (10 kap. 3 § första stycket 1 och 2).22
22 Det finns inget som hindrar att godkännandebeslutet och överlåtelsebeslutet fattas vid samma tillfälle, se SOU 2016:64 s. 76 m.h.t. 2001/02:KU18 s. 44 och 2008/09:UU8 s. 18.
4.2. Behovet av författningsändringar
4.2.1. Utgångspunkter
I detta avsnitt redogörs samlat för utredningens överväganden och förslag med anledning av innehållet i Nato SOFA och Parisprotokollet. Även det befintliga värdlandsstödsavtalet med Nato behandlas i den mån detta avtal berörs av att Sverige ansluter sig till de tidigare nämnda avtalen.
Redogörelsen utgår från det arbete som tidigare har gjorts för att genomföra PFF SOFA, det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet i svensk rätt. Som framgår av föregående kapitel är det materiella innehållet i de avtal som gäller inom ramen för PFF respektive för Nato, i huvudsak detsamma. Det ursprungliga avtalet, som är utgångspunkten för de övriga avtalen, är Nato SOFA. En anpassning av den svenska lagstiftningen till innehållet i Natos statusavtal har därför också genomförts i många avseenden; i samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA (1996) och vid utvidgningen av dess tillämpning (2005) samt vid tillträdet till det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödavtalet (2016). En översikt av tidigare lagstiftningsarbeten finns i bilaga 8.
Den väsentliga skillnaden mot tidigare lagstiftningsarbete är att utgångspunkten nu är att Sverige ska ansluta sig till statusavtalen som medlem i Nato. Ett medlemskap i Nato kan medföra att ytterligare författningsändringar behöver göras. Regelverket måste på ett annat sätt än tidigare medge militära operationer som har ett vidare syfte än övningsverksamhet och som kan pågå under lång tid. Ett ökat fokus på avskräckning inom ramen för Natos avskräcknings- och försvarskoncept23 innebär att Natos aktiviteter i ökad utsträckning genomförs som operationer och inte som övningar.
23 Deterrence and Defence of the Euro Atlantic Area, DDA.
4.2.2. Folkbokföring
Förslag: Medlemmar av en främmande stats militära styrka eller
dess civila komponent, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, ska inte folkbokföras.
Skälen för förslaget: Folkbokföring är den grundläggande
registreringen av personer som bor i Sverige och styrs av folkbokföringslagen (1991:481). Folkbokföring innebär att fastställa personers bosättning och registrera uppgifter om identitet, familj och andra förhållanden. En folkbokförd person tilldelas också ett personnummer som identitetsbeteckning. Även om folkbokföringen i sig inte innebär några rättigheter har folkbokföringsuppgifter, som bosättning, stor betydelse för exempelvis rätten till välfärdsförmåner. Enligt 3 § folkbokföringslagen ska den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Inflyttningsrekvisitet anses vara uppfyllt redan genom att personen kommer till Sverige och det är således vistelsens längd som är avgörande för frågan om folkbokföring.24
Artikel III.1 i Nato SOFA anger att en styrka och dess medlemmar ska vara undantagna från de regler i den mottagande staten som avser registrering och kontroll av utlänningar. Vidare anges att de inte ska anses ha rätt att vara stadigvarande bosatta i eller uppta hemvist inom den mottagande statens territorium. I varken Parisprotokollet eller värdlandsstödsavtalet finns någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA (artikel IV i Parisprotokollet och avsnitt 7.2 i värdlandsstödsavtalet) att undantagen ska gälla även inom ramen för dessa avtal.
Eftersom medlemmar av en sändande stats militära styrka i vissa fall kan komma att befinna sig i Sverige under längre tid än ett år bör
24 Se dock undantagen i 4 och 5 §§folkbokföringslagen.
de undantas från de svenska folkbokföringsreglerna. När det gäller personer som ingår i en styrkas civila komponent framgår det av artikel I.1.b i Nato SOFA, artikel III.b.i. i Parisprotokollet och genom indirekt hänvisning till dessa bestämmelser i avsnitt 1.1 värdlandsstödsavtalet, att de inte kan ha sin hemvist i den mottagande staten, vilket innebär att också denna personkrets bör undantas från folkbokföring. Den civila personal vid ett Natohögkvarter som är direktanställd av Nato (Nato International Civilians) bör inte heller folkbokföras i Sverige. Gällande denna sistnämnda kategori finns visserligen inte något uttryckligt hinder mot hemvist i den mottagande staten (artikel III.b.ii i Parisprotokollet och vad avser värdlandsstödsavtalet genom en indirekt hänvisning till denna bestämmelse i avsnitt 1.1), men det är ett grundläggande syfte med statusavtal att utsänd personal ska få sina rättigheter tillgodosedda genom avtalet och inte som invånare i den mottagande staten.25 Medlemmar av en främmande stats militära styrka och medlemmar av en civil komponent (såväl medföljande en styrka som direktanställd av Nato) föreslås undantas från folkbokföring genom att en ny bestämmelse införs i folkbokföringslagen. Medlemmar av en främmande stats militära styrka och medlemmar av en civil komponent som redan är folkbokförda i Sverige ska dock fortsätta vara det.
När det gäller de behov av en svensk identitetsbeteckning som kan uppkomma vid vistelse här i landet så omfattas medlemmar av en militär styrka och en civil komponent av reglerna om samordningsnummer. Det innebär att såväl den enskilde själv som svenska myndigheter kommer ha möjlighet att vid behov ansöka om eller begära ett samordningsnummer.26
Det finns inga bestämmelser i något av de nu aktuella avtalen som på samma sätt som för medlemmar av en styrka eller civil komponent, innebär att anhöriga ska undantas från folkbokföring. Det är dock vanligt att statusen för anhöriga regleras i bilaterala kompletterande avtal. Sverige har ännu inte ingått några sådana avtal.
25 Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Civilian Components, A. Muñoz-Mosquera & N. Chalanouli, s. 125. 26 För närvarande finns bestämmelser om samordningsnummer i folkbokföringslagen och från den 1 september 2023 i lagen (2022:1697) om samordningsnummer.
4.2.3. Pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Förslag: Passfriheten för medlemmar av en främmande stats
militära styrka ska framgå av en ny bestämmelse i utlänningsförordningen.
Viseringsfriheten för medlemmar av en främmande stats militära styrka som omfattas av Nato SOFA och Parisprotokollet, ska genomföras genom att utlänningsförordningens bestämmelse om viseringsfrihet justeras så att den omfattar också personal som kommer till Sverige inom ramen för dessa avtal.
Medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent ska undantas från kravet på uppehållstillstånd. Undantaget ska genomföras genom att en ny bestämmelse införs i utlänningsförordningen.
Medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent ska även undantas från kravet på arbetstillstånd. Undantaget ska genomföras genom ett tillägg i utlänningsförordningens bestämmelse om undantag från kravet på arbetstillstånd.
Skälen för förslaget
Regleringen om utlänningars vistelse i Sverige
Allmänna bestämmelser om utlänningars inresa, utresa och vistelse i Sverige finns i utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97). Med stöd av 2 kap. 9 § utlänningslagen får regeringen meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i andra fall än de som följer av lagen. Ordalydelsen av bestämmelsen är generell men av förarbetena till lagen framgår att bemyndigandet främst är avsett för att ge regeringen möjlighet att meddela närmare föreskrifter för EES-medborgare samt rätten för medborgare i Schweiz att resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (prop. 2004/05:170 s. 270 f.). Utredningen bedömer ändå att regeringen med stöd av bemyndigandet kan föreskriva om undantag även för den personkrets som nu är i fråga. Regeringen har också i tidigare lagstiftningsärenden framhållit denna rätt (se prop. 1995/96:37
s. 2827 och prop. 2015/16:152 s. 67). Regeringen har också med stöd av sitt bemyndigande förordnat i viss utsträckning om undantag för utländsk militär personal som befinner sig i Sverige inom ramen för de redan införda statusavtalen.
Pass och visering
Av artikel III i Nato SOFA följer att medlemmar av en styrka ska vara undantagna från pass- och viseringsbestämmelser vid in- och utresa. I varken Parisprotokollet eller värdlandsstödsavtalet finns någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA (för Parisprotokollets del artikel IV och vad avser värdlandsstödsavtalet avsnitt 7.2) att undantag från kraven på pass och visering ska gälla även inom ramen för dessa avtal (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 66 f.). Enligt artikel III i Nato SOFA behöver medlemmar av en styrka i stället kunna uppvisa ett militärt identitetskort utfärdat av den sändande staten och förflyttningsorder som kan vara antingen individuell eller kollektiv. I Parisprotokollet finns hänvisning till bestämmelsen om identitetskort i artikel IV.c och V. I svensk rätt gäller som huvudregel att en utlänning som reser in i Sverige ska ha pass och visering, se 2 kap.1 och 3 §§utlänningslagen. Från kraven undantas medborgare i de nordiska länderna och länder inom EES-området. Därutöver är flera av medlemsstaterna i Nato utanför EES-området viseringsfria i Sverige genom viseringsavtal. Även utifrån gällande undantag från kraven om pass- och visering finns behov av en särskild reglering för utländsk militär personal.
För att passfrihet ska gälla även för medborgare i länder utanför EU/EES-området har i tidigare lagstiftningsärenden reglering skett inom ramen för det bemyndigande Migrationsverket har i 2 kap. 22 § utlänningsförordningen att meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass (se t.ex. prop. 2015/16:152
27 Regeringen uttalade då att motsvarande bemyndiganden i den då gällande utlänningslagen (1989:529) gav regeringen rätt att föreskriva undantag från kraven på pass, visum, uppehållstillstånd och arbetstillstånd för utländska trupper. Bestämmelser om regeringens bemyndiganden fanns då i direkt anslutning till varje fråga. I samband med införandet av den nu gällande utlänningslagen framgår av förarbetena att bestämmelsen i 2 kap. 9 § har samlat de bemyndiganden som fanns i den tidigare lagen.
s. 67). I de äldre föreskrifter som verket antagit om detta (MIGRFS 2014/05) framgick att för medlemmar av en styrka godtogs ett militärt identitetskort i förening med en individuell eller kollektiv förflyttningsorder som pass vid inresa och vistelse i Sverige. I nu gällande föreskrifter (MIGRFS 2021/10) finns inte någon sådan bestämmelse. Numera framgår det endast av en förteckning som har upprättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU att Sverige inom ramen för Natosamarbetet erkänner som resehandling ett personligt militärt identitetskort tillsammans med en kombinerad eller individuell reseorder.28 För att en specifik resehandling ska godtas som pass i Sverige krävs dock att den utöver att erkännas i EU:s förteckning, också uppfyller de förutsättningar som anges i bestämmelsen i 2 kap. 4 § utlänningsförordningen (om den inte uttryckligen undantas i Migrationsverkets föreskrifter), se MIGRFS 2021/10, 3 §. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § utlänningsförordningen uppställer två grundkrav på en handling för att den ska kunna godtas som pass; handlingen ska vara utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare och den måste tillåta återresa till hemlandet eller inresa till tredje land. Därutöver ska handlingen innehålla uppgift om innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt födelsedatum och födelseort, uppgift om handlingens giltighetstid, innehavarens namnteckning, uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen, uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige och ett välliknande fotografi av innehavaren. Därtill uppställs i vissa fall krav på bestyrkt översättning.29
Utredningen bedömer att den nuvarande regleringen inte är tillräcklig för att Sverige ska uppfylla avtalsförpliktelserna i fråga om pass. Det är inte troligt att de militära identitetskorten uppfyller samtliga förutsättningar som anges i 2 kap. 4 § utlänningsförordningen. Därtill uppställer förordningsbestämmelsen fler och delvis andra krav än de som anges i fråga om identitetskortens innehåll i Nato SOFA. För att regleringen ska vara i enlighet med
28 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättandet av denna förteckning. Del III: Resehandlingar utfärdade av internationella organisationer m.m. Under rubriken ”North Atlantic Treaty Organisation” framgår att Sverige erkänner ”Personal military identity card combined with individual or group travel order”. 29 Handlingen ska vara avfattad på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.
statusavtalen bör det alltså införas en ny bestämmelse om vilka handlingar som godtas som pass för medlemmar av en främmande stats militära styrka. För att säkerställa att bestämmelsen ska vara tydlig och beständig bedömer utredningen att det är lämpligast att den regleras på förordningsnivå. Det kan här nämnas att EUmedlemmarna har nationell behörighet att erkänna vilka utländska handlingar som ska gälla som pass.30
När det gäller undantaget från det allmänna viseringskravet för medlemmar av en styrka har Sverige redan infört ett sådant undantag i samband den utvidgade tillämpningen av PFF SOFA 2005. Bestämmelsen som finns i utlänningsförordningen 3 kap. 1 § första stycket 12 har därefter justerats till att omfatta även militär personal som kan komma till Sverige inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet (prop. 2015/16:152 s. 67). Bestämmelsen bör utvidgas så att den omfattar också militär personal som kan komma till Sverige inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.31 Medlemmar av en civil komponent samt medföljande anhöriga omfattas av pass- och viseringskraven. Som ovan redovisats gäller dock för de allra flesta av Natos medlemsstater att medborgarna är viseringsfria för inresa i Sverige.32
Uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Att den mottagande staten samtycker till att den sändande statens styrkor, och annan personal, får vistas på dess territorium under den tid som syftet med vistelsen pågår, anses vara underförstått då denna rätt inte uttryckligen regleras i statusavtalen.33 I tidigare lagstiftningsärenden har frågan om tillstånd för utländska truppers vistelse i Sverige behandlats i samband med införandet av PFF
30 Se Rådets och Europaparlamentets beslut nr 1105/2011/EU, paragraf 7 och artikel 3. 31 Att medlemmar av väpnande styrkor som reser på uppdrag av Nato får undantas från Schengenvisering regleras även i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, artikel 4 punkt 2 c. 32 Natoländer utanför EES-området vars medborgare omfattas av viseringsplikt är Albanien, Montenegro och Nordmakedonien (med undantag vid biometriska pass, vilket torde innebära att civilanställd personal i dessa staters försvarsmakter är viseringsfria) samt Turkiet (med undantag för diplomater och innehavare av särskilda pass). 33 Följer även av principen om jus ad praesentiam. Jfr The Handbook of the Law of Visiting
Forces, Entry and departure of visiting forces, D. Fleck s. 152. Tyskland har lämnat detta
samtycke för styrkor från USA, Storbritannien och Frankrike i avtal från 1954, ”Convention on the presence of foreign forces in the federal republic of Germany”.
SOFA. Regeringen uttalade då att övningar som kommer att hållas i Sverige inom ramen för PFF-samarbetet kommer vara få till antalet och omfatta högst någon vecka per övning. Vid dessa förhållanden bedömdes det inte finnas skäl för särskilda bestämmelser i utlänningsförordningen. Det ansågs i stället som mer ändamålsenligt att regeringen skulle fatta beslut i frågan då tillträdesfrågan avgjordes (prop. 1995/96:37 s. 27 f.).34 Vid översynen i samband med en utvidgad tillämpning av avtalet behandlades frågor om uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte särskilt (prop. 2004/05:7). I syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt stöd från Natos medlemsstater finns behov av en mer reglerad och tydlig ordning i fråga om de rättsliga förutsättningarna för den utländska personalens vistelse här.
Inledningsvis kan konstateras att ett undantag från det allmänna viseringskravet inte i sig ger någon rätt till en längre tids vistelse i landet.35 Enligt huvudregeln i svensk rätt behöver utlänningar som vistas i Sverige uppehållstillstånd (tillstånd att vistas i Sverige) om vistelsen överstiger tre månader, se 2 kap. 5 § utlänningslagen. Uppehållstillstånd kan ges för viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd), se 2 kap. 4 § utlänningslagen. Kravet på uppehållstillstånd gäller inte för nordiska medborgare eller för personer som har uppehållsrätt. Hitsänd personal från EES-länder kan komma att anses ha uppehållsrätt här i landet.36 Många medlemsstater i Nato är även EUmedlemmar men det är de som omfattas av krav på uppehållstillstånd som är gränssättande för behovet av anpassning av de svenska reglerna. I nuvarande utlänningslagstiftning finns det inte någon egentlig tillståndsgrund som omfattar medlemmar av en främmande
34 Statens invandaraverk framhöll då att undantag från skyldigheten att söka visum, uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte bör göras i form av enskilda beslut av regeringen utan bör ges en generell utformning i förordningsform. 35 Viseringsfriheten gäller i förhållande till Schengenvisering, vilken som huvudregel kan ges för en sammanhållen vistelsetid upp till 90 dagar. 36 Antingen genom att personen betraktas som arbetstagare i Sverige (begreppet arbetstagare ska enligt EU-domstolens praxis tolkas generöst även om det behöver vara fråga om ett faktiskt och verkligt arbete av ekonomiskt värde) eller har tillräckliga tillgångar för sin försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, jfr 3 a kap. 2 § första stycket 1 och 4 utlänningslagen. EU-kommissionen och EU-domstolen har slagit fast att personer som omfattas av den s.k. Wienkonventionen (diplomater) och anställda i en internationell organisation, också i sin i egenskap som unionsmedborgare har de rättigheter som följer av rörlighetsdirektivet. Det talar för samma bedömning också beträffande unionsmedborgare som inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering vistas i ett annat EES-land.
stats militära styrka eller dess civila komponent. Av ordalydelsen i bestämmelsen i 5 kap. 10 § utlänningslagen om tillstånd för arbete, besök eller studier kan sådan utländsk personal möjligen omfattas. I fråga om arbete kopplar dock denna bestämmelse till reglerna om arbetstillstånd i 6 kap. samma lag, vilka reglerar arbetskraftsinvandring från tredje land till den svenska arbetsmarknaden, och i fråga om besök (som är den rättsliga grund som hittills har återstått i de enstaka fall som uppkommit) är det andra förutsättningar som gäller för vistelsen. Därtill kan tillstånd på besöksgrunden endast ges för kortare vistelser.37 Ska den utländska personalen omfattas av kravet på uppehållstillstånd bör alltså en ny tillståndsgrund införas. Med beaktande av att uppehållstillstånd i dessa fall ska ges av skäl som har att göra med statens intresse, bör en sådan grund med fördel vara utformad så att tillstånd under vissa förutsättningar ska beviljas. Av samma skäl bör övervägas om behörigheten att ansöka om tillstånd ska läggas hos t.ex. Försvarsmakten i stället för hos de enskilda individerna.38 Uppehållstillstånd i dessa fall skulle också med stöd av 20 § utlänningslagen kunna meddelas av Regeringskansliet (Försvarsdepartementet), utifrån en liknande ordning som gäller i fråga om utländska diplomater. När det gäller medlemmar av en styrka framgår det vidare av artikel III.1 i Nato SOFA att dessa ska vara undantagna från de regler i den mottagande staten som avser registrering och kontroll av utlänningar. Detta kan innebära att militär personal inte kan göras till föremål för gängse kontroller vid handläggning av tillståndsärenden och de skulle därmed behöva undantas från t.ex. registerslagningar.
Det finns emellertid flera skäl till att i stället undanta utländsk militär och civil personal från kravet på uppehållstillstånd. Inte minst är det, i enlighet med det övergripande målet om ett effektivt samarbete, angeläget att i så stor utsträckning som möjligt underlätta för den sändande statens personal att vistas i Sverige. Vidare förutsätter varje vistelse att det finns en inbjudan från regeringen eller en svensk myndighet. Något som både är uttryck för att
37 Att endast kortare uppehållstillstånd ska beviljas på denna grund har stöd i förarbetena till den ursprungliga bestämmelsen, se prop. 1994/95:179 s. 66 f. och konstateras även av Migrationsöverdomstolen i avgörandet i MIG 2008:15. 38 Jfr utformningen av bestämmelsen om uppehållstillstånd för s.k. bevispersoner i 5 kap. 15 § utlänningslagen. I dessa fall är det förundersökningsledaren, eller i vissa fall socialnämnden, som ansöker om uppehållstillstånd.
individerna befinner sig här i landet med den svenska statens samtycke och innebär att det inte kommer kunna bli fråga om några vistelser på individens eller den sändande statens eget initiativ. Till detta kommer att den sändande staten ofrånkomligen kommer att ha ett bestämmande inflytande över vilka individer som skickas till Sverige. Något som innebär att tillståndsprövningen i dessa fall närmast skulle utgöra en formalitet, men samtidigt medföra en administrativ börda och handläggningstider. Utredningen anser att det också utifrån detta hänseende finns skäl att undvika förvaltningsbeslut i så stor utsträckning som möjligt när det gäller personal som kommer till Sverige inom ramen för de aktuella statusavtalen. Att låta den utsända personalen omfattas av krav på uppehållstillstånd skulle vidare få den följden att det i varje enskilt fall behöver vara klarlagt om personen har uppehållsrätt i Sverige, eftersom behovet av uppehållstillstånd uppkommer först vid en bedömning att uppehållsrätt inte föreligger. Denna fråga uppkommer inte på samma sätt om den utländska personalen undantas från kravet på uppehållstillstånd. Ett undantag från tillståndskravet innebär sammantaget att regleringen görs tydlig och effektiv.
Mot skälen för undantag bör ställas de säkerhetsrisker som följer av att inte närmare kontrollera individer som kommer till Sverige. I detta avseende bör, utöver de skäl som angetts ovan, framhållas att det endast är fråga om anställda i andra Natoländers försvarsmakter, vilka inom ramen för sina anställningar typiskt sett är föremål för nationella kontroller. Säkerhetsriskerna får sammantaget bedömas som låga. Utredningen anser att övervägande skäl talar för att undanta medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent från kravet på uppehållstillstånd, under den tid som personerna tjänstgör i Sverige.39 Ett sådant undantag föreslås genomföras i svensk rätt genom att en ny bestämmelse införs i utlänningsförordningen.
Huvudregeln om arbetstillstånd finns i 2 kap. 7 § utlänningslagen och innebär att en utlänning som ska arbeta i Sverige behöver ha arbetstillstånd, även om personen har sin anställning utomlands.40
39 En sådan ordning kan i enstaka fall komma att innebära att en medlem av en civil komponent behöver giltig visering för vistelse upp till 90 dagar men inte något ytterligare tillstånd om vistelsen varar längre tid än så. 40 Krav på arbetstillstånd gäller inte för nordiska medborgare eller för personer som har uppehållsrätt, se 2 kap.8 b och 8 c §§utlänningslagen.
Regleringen finns vidare i 6 kap. samma lag samt i 5 kap. utlänningsförordningen. Det är inte självklart att utländsk militär och civil personal som kommer till Sverige ska anses utföra sådant arbete att de ska omfattas av kravet på arbetstillstånd.41 De gör inget anspråk på inträde till den svenska reguljära arbetsmarknaden och det kommer endast att vara fråga om arbete i Sverige efter en inbjudan som avser ett tydligt syfte och en begränsad tid. Därutöver är en förutsättning för arbetstillstånd att utlänningen har ett uppehållstillstånd. Redan den omständigheten att medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent kommer vara undantagna från krav på uppehållstillstånd bör rimligen få till följd att de även ska undantas från krav på arbetstillstånd.
För att regleringen ska vara tydlig och effektiv anser utredningen att utländsk militär och civil personal som befinner sig i Sverige inom ramen för statusavtalen, ska undantas från kravet på arbetstillstånd. Undantaget föreslås genomföras i svensk rätt genom att utlänningsförordningens befintliga bestämmelse om undantag från arbetstillstånd justeras så att den också omfattar den nu aktuella personkretsen. Utredningen har övervägt att uttryckligen ange de aktuella statusavtalen men anser att det skulle tynga författningstexten och samtidigt få en begränsad praktisk betydelse.
Medföljande anhöriga omfattas av gällande regler om uppehållstillstånd och arbetstillstånd, med de undantag som följer av utlänningslagen. Det finns i nuläget inte skäl att förordna om särskilda undantag för denna personkategori.
4.2.4. Körkort
Bedömning: Bestämmelserna om körkort i Nato SOFA och
Parisprotokollet kräver ingen ändring av de svenska körkortsreglerna.
41 Personal från en utländsk försvarsmakt omfattas inte av någon befintlig undantagsbestämmelse om arbetstillstånd. I bestämmelsen i 6 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen undantas krav på arbetstillstånd om det följer av ett internationellt avtal. I förarbetena till bestämmelsen nämns det associeringsavtal mellan Turkiet och EU som bl.a. rör frågor om arbetstillstånd, samt avtal som Sverige ingått med Australien och Nya Zeeland om s.k. ferietillstånd. Bestämmelsen ansågs kunna bli tillämplig också avseende nya avtal, men företrädesvis inom EU:s område, se prop. 2004/05:170 s. 211 f.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel IV i Nato SOFA ska
körkort som utfärdats i den sändande staten erkännas i den mottagande staten. Alternativt ska den mottagande staten utan att kräva förarprov själv utfärda körtillstånd eller körkort till medlem av en styrka eller civil komponent som innehar motsvarande körtillstånd eller körkort utfärdat av den sändande staten. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA i artikel IV att denna rätt ska gälla även inom ramen för protokollet (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 68 f.). I 6 kap. körkortslagen (1998:488) finns regler om utländska körkort. Som huvudregel gäller att en utländsk medborgare får köra fordon i Sverige i enlighet med dennes giltiga nationella körkort i hemlandet. Som undantag gäller om körkortet är utfärdat i en stat utanför EES och innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan mer än ett år. I dessa fall är körkortet inte giltigt i Sverige, vilket följer av 6 kap. 2 § andra stycket körkortslagen.
När det gäller medlemmar av en främmande stats militära styrka eller dess civila komponent, från en stat utanför EES, kommer svensk rätt stå i överensstämmelse med statusavtalens bestämmelse om körkort, genom att dessa personer inte kommer att folkbokföras i Sverige (se avsnitt 4.2.2). Vid detta förhållande krävs ingen ändring av de svenska körkortsreglerna.42 Även bestämmelsen i 6 kap. 1 § andra stycket körkortslagen som i vissa fall uppställer krav på bestyrkt översättning för att utländskt körkort ska anses som giltigt i Sverige, är förenlig med statusavtalen.43
4.2.5. Bärande av uniform
Bedömning: Bestämmelserna i Nato SOFA och Parisprotokollet
om rätten att bära uniform kräver inte någon författningsändring.
42 Om anhöriga ska omfattas av denna rättighet, vilket införts bl.a. i Tyskland, kan det uppkomma behov av anpassning av körkortsreglerna. 43 Samtliga de Natomedlemstater som inte är EES-stater och inte heller är engelskspråkiga är anslutna till den konvention om vägtrafik som har undertecknats i Wien den 8 november 1968.
Skäl för bedömningen: Artikel V i Nato SOFA ger den sändande
staten rätt att bära uniform i enlighet med den mottagande statens regler. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA i artikel IV att denna rätt ska gälla även inom ramen för protokollet (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 69).
Enligt 11 § förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) får inte utländsk militär personal bära uniform inom Sveriges landområden utan tillstånd av Försvarsmakten. Det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land bära uniform är ett uttryck för staters suveränitet. Vid internationellt militärt samarbete är det dock regelmässigt så att besökande staters förband tillåts att uppträda i uniform. Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna.
I det tidigare lagstiftningsarbetet har det svenska regelverket bedömts som tillräckligt för att tillgodose rätten att bära uniform enligt PFF SOFA. Försvarsmakten har också fört fram att den nuvarande ordningen fungerar väl. Som regel lämnas tillstånd efter ansökan från den besökande staten men tillstånd kan i vissa fall lämnas även utan ansökan. I en situation då IKFN-förordningen inte gäller, dvs. om Sverige kommer i krig (1 §), får tillstånd lämnas efter regeringens bestämmande. Utredningen gör sammantaget bedömningen att den nuvarande regleringen måste anses tillgodose de krav på rätten att bära uniform som gäller också enligt Nato SOFA och Parisprotokollet.
4.2.6. Rätten att bära vapen
Bedömning: Bestämmelserna i Nato SOFA och Parisprotokollet
i fråga om rätten att bl.a. inneha skjutvapen kräver inte någon författningsändring.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel VI i Nato SOFA har en
medlem av en styrka rätt att inneha och bära vapen på den
mottagande statens territorium. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA i artikel IV att rätten att inneha och bära vapen ska gälla även inom ramen för protokollet (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 65). Av naturliga skäl måste de rättigheter som artikel VI uttryckligen ger uttryck för också anses innebära en rätt för den sändande staten att föra in vapen i den mottagande staten.44 Att regleringen i Nato SOFA omfattar en rätt till införsel av vapen har också varit regeringens synsätt i tidigare lagstiftningsarbete (prop. 2004/05:7 s. 44 f. och prop. 2015/16:152 s. 65).
Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att bl.a. föra in vapen och ammunition i Sverige. I 11 kap. 3 § samma lag ges regeringen befogenhet att i enskilda fall besluta att lagen inte ska gälla skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som innehas av en främmande stats militära styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Bakgrunden till bestämmelsen är att det vid internationellt samarbete av förevarande slag är önskvärt att all materiel, inklusive skjutvapen, ammunition och ljuddämpare, utan onödiga tullformaliteter och tillstånd kan föras mellan de länder som deltar i samarbetet (prop. 1995/96:52 s. 88 och prop. 2021/22:46 s. 39). Av bestämmelsen i 11 kap. 3 § framgår att regeringen får ge samma beslutanderätt till Försvarsmakten. Detta har också gjorts i bestämmelsen i 4 kap. 7 § vapenförordningen (1996:70) som infördes 2020. I samband med ändringen av 11 kap. 3 § vapenlagen förtydligades också att paragrafen avser beslut i enskilda fall, dvs. att det är fråga om förvaltningsbeslut.45 Ordningen med beslut i enskilda fall har dock varit gällande allt sedan bestämmelsen infördes.46 Bemyndigandet i dessa fall har på detta sätt en annan utformning än motsvarande bemyndiganden som regeringen getts under senare tid, då regeringen i stället kan föreskriva om undantag
44 Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Arms, J. Nijhof, s. 203. Se även fotnot 40 ang. att det anges i protokoll från den arbetsgrupp som tog fram Nato SOFA, att den mottagande staten behöver undanta den sändande staten från regler som begränsar innehav, rätten att bära eller import av vapen. Summary Record of a Meeting of the Working Group on Status, 20 april 1951, MS-R(51) 12, para 8. 45 Se prop. 2019/20:200 s. 72. 46 Bestämmelsen infördes i samband med den nuvarande vapenlagens tillkomst 1996.
från lagen.47 Ordningen med beslut i enskilda fall förefaller ha sin bakgrund i hur regeringen inom ramen för den äldre vapenlagen48hanterade behov av att undanta utländska militära styrkor från den svenska vapenregleringen. Lagen innehöll ingen uttrycklig grund för undantag i dessa fall och regeringen synes därför ha fattat beslut med stöd av det generella undantag som fanns för staten.49
Rättigheterna för den sändande staten i fråga om vapen uppkommer enligt Nato SOFA oberoende av vilken verksamhet som ska utföras på den mottagande statens territorium. Avtalet ger således inget utrymme för den mottagande staten att frånta eller begränsa rättigheterna och frågor om bl.a. behov av vapen samt vapentyp är enligt Nato SOFA den sändande staten sak att avgöra.50Myndigheterna i den sändande staten ska dock välvilligt behandla begäran från den mottagande staten vad gäller avtalets rättigheter i fråga om vapen, artikel VI i Nato SOFA. Ytterst avgör också den mottagande staten i vilka fall det ska bli aktuellt med undantag från vapenregleringen, genom att varje vistelse måste föregås av en inbjudan.
Utredningen anser mot den angivna bakgrunden att det framstår som mer ändamålsenligt att reglera undantaget för en främmande stats militära styrka på förordningsnivå. Lämpligen genom en bestämmelse som undantar en styrka som befinner i Sverige inom ramen för uttryckligt angivna statusavtal. Möjligen också med möjlighet för Försvarsmakten att besluta om undantag i andra fall. Den nuvarande regleringen, som är inarbetad, innebär emellertid att Sverige ändå lever upp till de rättigheter som Nato SOFA och Parisprotokollet ger uttryck för i fråga om vapen. Det finns enligt utredningen därför inte tillräckliga skäl att nu föreslå en ändring.
Det bör i detta sammanhang också sägas att Nato inte har någon egen styrka utan att samtlig militär personal är sådan som är utsänd av de allierade. Nato äger inte heller egna skjutvapen eller ammunition (enligt vapenlagens definition), utan de vapen som
47 Enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen får regeringen meddela föreskrifter om att lagen inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet eller för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige. 48Vapenlagen (1973:1176). 49 Detta synsätt byggde på tanken att den främmande statens väpnade styrka var den svenska statens gäst på svenskt territorium och därmed omfattades av lagens undantag, se prop. 1995/96:52 s. 88. 50 Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Arms, J. Nijhof, s. 199, med hänvisningar till mötesprotokoll vid förhandlingarna inför Nato SOFA, se fotnot 3, 4 och 11.
innehas av den militära personalen, under Natoledd verksamhet och vid Natohögkvarter, är sådana som tillhör berörda stater. Även dessa verksamheter omfattas alltså av regleringen om ”en främmande stats militära styrka” i vapenlagen (jfr prop. 2015/16:152 s. 65).
Nato SOFA innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om ammunition. En sådan rätt för en främmande stats styrka att inneha ammunition kan regleras i bilaterala tilläggsavtal.51 Frågan har för svenska förhållanden reglerats i avsnitt 7.2 i den tekniska överenskommelse till värdlandsstödsavtalet som Sverige ingått med Nato den 10 juni 2022 (se avsnitt 3.3).
4.2.7. Straffrättslig jurisdiktion m.m.
Bedömning: Bestämmelserna om jurisdiktion och rättsligt
samarbete i artikel VII i Nato SOFA medför inte att det finns behov av författningsändringar. Sverige behöver inte vid tillträde till Nato SOFA avge en reservation som begränsar en sändande stats rätt att utöva jurisdiktion inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat.
Skälen för bedömningen: Artikel VII i Nato SOFA innehåller
regler om straffrättslig jurisdiktion för brott som begås på den mottagande statens territorium. Reglerna innebär en fördelning av domsrätt mellan den sändande och mottagande staten enligt en viss systematik. Avtalet föreskriver inte straffrättslig immunitet för någon personalkategori.
Som utgångspunkt enligt artikel VII kan den sändande staten utöva jurisdiktion över personal som omfattas av militär lag i den staten (flaggprincipen), samtidigt som den mottagande staten har domsrätt över lagöverträdelser som har begåtts på dess territorium (territorialitetsprincipen). Detta anslag, som varken ger den sändande eller mottagande staten företräde, leder emellertid till att det behövs ytterligare regler för att avgöra vilket land som har primär jurisdiktion. Till att börja med har den sändande staten exklusiv jurisdiktion om gärningen är straffbar i den staten men inte i den mottagande staten. Omvänt har den mottagande staten ensam
51 Se t.ex. tilläggsavtal mellan USA och Polen 11 december 2009, se The Handbook of the Law
of Visiting Forces, Arms, J. Nijhof, s. 200, fotnot 14.
behörighet att lagföra gärningar som endast bryter mot det landets lagar. I konkurrensfallen, som torde vara det stora flertalet fall, har den sändande staten primär jurisdiktion över lagöverträdelser som riktar sig enbart mot den statens egendom eller säkerhet eller enbart mot en annan medlem i styrkan eller en civilanställd från den staten eller dess anhöriga eller mot egendom tillhörig någon av dessa kategorier. Den sändande staten har även primär jurisdiktion över lagöverträdelser som beror på en handling eller underlåtenhet vid tjänsteutövning. I alla andra fall har den mottagande staten primär rätt att utöva jurisdiktion. Den stat som inte har jurisdiktion kan, om den anser att det skulle vara av särskild betydelse, begära att den stat som har primär jurisdiktion avstår från sin rätt. En sådan begäran ska behandlas välvilligt av den stat som har jurisdiktion.
Artikel VII innehåller vidare bestämmelser om rättsligt samarbete m.m. – Staterna ska lämna varandra ömsesidigt bistånd med anhållande
och överlämnande till den myndighet som har domsrätt liksom bistånd med utredningsåtgärder och bevisupptagning. – Myndigheterna i den mottagande staten ska underrätta militär-
myndigheterna i den sändande staten om en medlem av den statens styrka eller av en civil komponent eller deras anhöriga har anhållits. – En medlem av en styrka eller av en civil komponent, som den
mottagande staten har domsrätt över, får kvarstanna i den sändande statens förvar till dess att åtal har väckts i den mottagande staten.
Den mottagande staten ska välvilligt pröva en begäran från myndigheterna i den sändande staten om biträde med att verkställa ett fängelsestraff som har dömts ut inom den mottagande statens territorium. En sändande stat får inte verkställa ett dödsstraff i en mottagande stat om inte lagen i den staten har dödsstraff för liknande fall.
Artikeln innehåller även en uppräkning av minimirättigheter som ska tillförsäkras en tilltalad som tillhör en sändande stat en rättvis rättegång i mottagarlandet samt ett förbud mot dubbel lagföring – ett avgörande i en mottagande staten ska ha rättskraft i en sändande stat och omvänt.
Slutligen ger artikel VII reguljära militära förband som ingår i en styrka rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och andra utrymmen som den disponerar.
Genomförandet av artikel VII i Nato SOFA i svensk rätt
Bestämmelserna i Nato SOFA om jurisdiktion och rättsligt samarbete har genomförts i svensk rätt inom ramen för PFFsamarbetet med Nato. Även Parisprotokollet, som inte innebär några materiella avvikelser från reglerna om jurisdiktion i Nato SOFA, har genomförts inom denna ram (se prop. 2015/16:152 s. 38– 44). De statusregler som gäller mellan Nato och Sverige är tillämpliga även när en Natoledd styrka kommer till Sverige i enlighet med värdlandsstödsavtalet (se a. prop. s. 41). Genomförandet grundar sig i huvudsak på följande lagstiftning.
I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser om svensk straffrättslig jurisdiktion. Enligt 2 § första stycket 3 och 4 får åtal – till skillnad från mot vad som annars är utgångspunkten när ett brott har begåtts i Sverige – väckas endast om åtalsförordnande har meddelats, om brottet – har begåtts av en utlänning som saknar hemvist i Sverige men som
befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, eller – har begåtts av en svensk medborgare eller utlänning med hemvist
i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära styrka och som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.
Åtalsförordnande meddelas i dessa fall av regeringen. Härigenom säkerställs att åtal inte väcks vid svensk domstol i en situation när Sverige är mottagande stat och det i och för sig föreligger svensk domsrätt i enlighet med territorialitetsprincipen, men en internationell överenskommelse om militärt samarbete eller internationell krishantering som Sverige är bunden av, innebär att en annan stat ska ha primär domsrätt (p. 3). Kravet på åtalsförordnande gäller för alla typer av brott och oavsett om de har begåtts inom eller
utom tjänsten. Bestämmelsen omfattar samtliga personer som har någon officiell funktion hos den främmande staten. Personalen kan vara militär eller civil. Familjemedlemmar, som helt privat medföljer en styrka, omfattas inte av bestämmelsen.
Den senare punkten (p. 4) tydliggör att kravet på åtalsförordnande även gäller för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige om personen i fråga tjänstgör vid en utländsk militär styrka (jfr artikel VII.4. Nato SOFA). Denna bestämmelse avser endast militär personal. Såväl anställda vid den utländska statens militärmakt som värnpliktiga omfattas av regleringen.
När Sverige är sändande stat finns i 2 kap.3 och 4 §§brottsbalken reglerat när svensk domstol är behörig att döma över brott som har begåtts utanför Sverige. Det handlar om en vidsträckt och till synes heltäckande behörighet. Krav på dubbel straffbarhet uppställs inte om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig. I dessa fall krävs inte heller åtalsförordnande, som annars är huvudregel för att åtal ska få väckas för brott som avses i 3 och 4 §§. En lagakraftvunnen utländsk dom genom vilken frågan om ansvar för brott har prövats utgör enligt 9 § första stycket, med några undantag, hinder mot lagföring i Sverige beträffande de gärningar som omfattats av prövningen. Slutligen följer av 12 § att de begränsningar av svensk domstols behörighet och tillämpligheten av svensk lag som följer av allmän folkrätt eller av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige, ska iakttas.
Bestämmelser om utlämning för brott finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen). Lagen tillåter utlämning även för militära brott om det följer av en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och det sökande landet (5 § första stycket). Utlämningslagen gäller inte om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder är tillämplig i förhållande till den andra staten. Lagen gäller inte heller om avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, och den tillhörande lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om
straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, är tillämpliga.
Bestämmelser om bistånd med utredningsåtgärder och bevisupptagning m.m. finns huvudsakligen i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Bestämmelser om rättegången i svenska domstolar finns i rättegångsbalken. Vidare är artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), om rätt till en rättvis rättegång, tillämplig.
När det gäller rätten för en sändande stats reguljära militära förband, som ingår i en styrka, att utöva polisiär myndighet inom egna förläggningsområden, anläggningar och andra utrymmen som den disponerar, har en sådan rätt ansetts följa av vedertagna principer om internationellt militärt samarbete. I samband med anslutningen till PFF SOFA har regeringen gjort bedömningen att det inte krävs någon uttrycklig bestämmelse i svensk lag för att en sådan rätt ska föreligga.52 Enligt Parisprotokollet (artikel III.2) ska ett Natohögkvarter betraktas som en styrka i detta avseende och får således också upprätthålla ordning och säkerhet inom sitt område.
Efter genomgång av de redovisade bestämmelserna bedömer utredningen att lagstiftningen är tillräcklig för att Sverige ska kunna leva upp till de åtaganden som artikel VII i Nato SOFA innebär. Detta gäller både när Sverige är sändande och mottagande stat.
Den svenska reservationen och skälen för denna
När Sverige 1996 anslöt sig till PFF SOFA reserverade sig Sverige mot bestämmelsen i artikel VII om rätt för den sändande staten att på svenskt territorium utöva straffrättslig jurisdiktion eller att verkställa påföljder för brott. Finland har vid tillträde till samma avtal lämnat en deklaration med motsvarande innebörd. PFF SOFA hänvisar till Nato SOFA och får sitt egentliga avtalsinnehåll därifrån. Med hänvisningen till artikel VII i PFF SOFA avses därför samma artikel i Nato SOFA. Den svenska reservationen har följande lydelse.
52Prop. 2004/05:7 s. 39 och 40. Se även The Handbook of the Law of Visiting Forces, Military Law Enforcement, J. Voetelink, s. 271 f.
Sveriges regering anser sig inte vara bunden av artikel I i avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor i den utsträckning som denna artikel hänför sig till bestämmelserna i artikel VII i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, som ger de sändande staterna rätt att utöva domsrätt inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat. Reservationen inbegriper inte de åtgärder som vidtas av militärmyndigheterna i en sändande stat, vilka är trängande nödvändiga för att upprätthålla lugn och ordning inom styrkan.
För den svenska reservationen angavs två skäl.
För det första att en sändande stat knappast kunde ha något behov
av att utöva domsrätt på svenskt territorium inom ramen för PFF-samarbetet, som på sin höjd skulle kunna föranleda någon enstaka övning per år och att varje övning inte bedömdes pågå längre än högst ett par veckor. Det ansågs därför inte motiverat att ge främmande stater en så långtgående rätt som straffrättskipning på svenskt territorium.
För det andra att det fanns en risk för att utövandet av en sådan
domsrätt skulle kunna komma i konflikt med svensk grundlag genom att det i Nato SOFA inte finns någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att under utövandet av sin domsrätt döma till dödsstraff. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium bedömdes strida mot 2 kap. 4 § regeringsformen, enligt vilken dödsstraff inte får förekomma (jfr prop. 1995/96:37 s. 28–33).
Det finns i en Natokontext skäl att tillåta allierade att utöva jurisdiktion på svenskt territorium
Vid ett medlemskap i Nato ställer sig Sverige bakom Natos fulla politiska och legala regelverk (acquis) utan reservationer. Nato är en konsensussökande organisation i vilken beslut tas med enighet. Det finns en förväntan hos övriga allierade att Sverige ska tillträda aktuella avtal utan reservationer. Inget medlemsland har i dag lämnat någon reservation vid tillträdet till Nato SOFA.
Vid ett medlemskap i Nato kan det på ett helt annat sätt än vad som varit fallet inom ramen för PFF-samarbetet bli aktuellt att under längre tid stationera styrkor från andra Natoländer i Sverige. Det finns vid sådant förhållande ett större praktiskt behov för en sändande stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium. Det är
därför i en Natokontext motiverat att tillåta allierade länder att i landet utöva straffrättskipning i den omfattning som följer av artikel VII i Nato SOFA.
Att medge andra stater att utöva straffrättslig jurisdiktion på svenskt territorium innebär överlåtelse av rättskipningsuppgift. Uppgiften innebär ett ingrepp i svensk suveränitet och måste anses innefatta myndighetsutövning. Detta gäller även om det är en annan stats myndighet som utövas i Sverige. Eftersom det inte handlar om rättskipningsuppgift som direkt grundar sig på regeringsformen kan den med stöd av 10 kap. 8 § regeringsformen överlåtas till en annan stat. Riksdagen ska i ett sådant fall besluta om överlåtelsen med kvalificerad majoritet i den ordning som anges i 6 § andra stycket.
Enligt artikel VII 7.b i Nato SOFA ska myndigheterna i den mottagande staten välvilligt pröva en begäran från myndigheterna i den sändande staten om biträde avseende verkställande av fängelsestraff som ådömts av myndigheterna i den sändande staten enligt denna artikel inom den mottagande statens territorium. Enligt 1 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (verkställighetslagen) får regeringen, om det påkallas av en överenskommelse som Sverige ingått med främmande stat, förordna att frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som i den främmande staten dömts ut eller beslutats efter rättegång i brottmål, får verkställas i Sverige enligt denna lag. Att påföljden dömts ut på svenskt territorium av den främmande staten borde inte påverka bestämmelsens tillämplighet. Det finns således inte behov av att komplettera lagstiftning för att Sverige ska kunna leva upp till avtalsvillkoren i denna del.
Frågan om dödsstraff
Enligt 2 kap. 4 § regeringsformen får dödsstraff inte förekomma. Förbudet gäller undantagslöst, även i krigstid. Till detta kommer att Europakonventionen sedan 1995 gäller som svensk lag. Sverige är även folkrättsligt bunden av konventionen. Genom den rättsutveckling som har skett genom först protokoll nr 6 till Europakonventionen och senare protokoll nr 13 till samma konvention, som båda har ratificerats av Sverige, har dödsstraffet kommit att avskaffas såväl i fred som i krig. Ingen får dömas till ett sådant straff
eller avrättas. Förbudet mot dödsstraff har i Europadomstolens praxis tolkats också som ett förbud att utvisa någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff, se bl.a. dom den 8 november 2005 i målet Bader mot Sverige. Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.
Av de länder som i dag är medlemmar i Nato är det enbart USA som har dödsstraff. I Uniform Code of Military Justice, som är den straff- och processlag som är tillämplig på amerikansk militär personal, föreskrivs dödsstraff för 14 brott. För att dödsstraffet ska vara tillämpligt förutsätts för flertalet av de aktuella brotten att det råder krigstillstånd. För mord finns dödsstraff i straffskalan även i fredstid. Ansvaret för brott prövas av en militär domstol, Court Martial. För att ett utdömt dödsstraff ska få verkställas krävs att presidenten godkänner det. Den senaste avrättningen av en militär i USA skedde 1961.
Mot denna bakgrund kan inte uteslutas att Sverige, som part till såväl Nato SOFA som Europakonventionen, kan hamna i en situation med oförenliga förpliktelser. Ett illustrativt exempel är målet mellan Nederländerna och Short, som avgjordes av den Nederländska Högsta domstolen genom slutligt beslut den 30 mars 1990 (I.L.M. 1375 1990). Short var en amerikansk soldat stationerad i Nederländerna. Han blev misstänkt för mord på sin fru. Av artikel 118 i Uniform Code of Military Justice framgår att dödsstraff ingår i straffskalan för mord. Förhållandena i målet var sådana att USA under artikel VII 3.a.1) i Nato SOFA hade primär jurisdiktion. Short, som var i förvar hos nederländsk myndighet, kunde därför med stöd av artikel VII 5.a överlämnas till behörig amerikansk myndighet. Samtidigt var de nederländska myndigheterna förhindrade att överlämna Short, som riskerade dödsstraff, genom att de var bundna av artikel 1 i protokoll 6 till Europakonventionen, som anger att ingen får dömas till ett sådant straff eller avrättas (Short ansågs av domstolarna vara under nederländsk jurisdiktion i den mening som avses i artikel 1 i Europakonventionen). Högsta domstolen fann sammanfattningsvis att Shorts intresse av att inte avrättas skulle ha företräde framför statens intresse att fullgöra sin skyldighet enligt Nato SOFA och beslutade att han inte skulle utlämnas till USA så länge det fanns en risk att han skulle komma att avrättas. Efter att en kompromiss som innebar att Short kom att
åtalas för ett brott som inte kunde straffas med döden, överlämnades han i november 1990 till amerikanska myndigheter.
Det behövs inte någon reservation
De fall när utländsk militär personal som tjänstgör i Sverige skulle komma att åtalas för brott som kan föranleda dödsstraff enligt sitt hemlands lag, och som omfattas av det landets primära jurisdiktion, måste förväntas vara sällsynta. Om situationen ändå skulle uppkomma vore det enligt såväl regeringsformen som Europakonventionen förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff. Det är mot bakgrund av den ömsesidiga respekt som Natosamarbetet bygger på svårt att tänka sig att den sändande staten, mot Sveriges uttryckliga vilja, skulle framhärda i att genomföra rättegången här. Skulle detta ändå bli aktuellt har Sverige möjlighet att i enlighet med Artikel VII 3.c andra meningen i Nato SOFA begära att sändande stat ska avstå från sin primära jurisdiktion. En sådan begäran, som i det läget skulle vara av särskild betydelse för Sverige, ska behandlas välvilligt av den stat som har primär jurisdiktion.
I Sverige är det enligt utlämningslagen regeringen som, efter att en anmodande stat lämnat in en ansökan om utlämning för brott till Justitiedepartementet, beslutar om utlämning. Om den som begärs utlämnad motsätter sig utlämning ska Högsta domstolen pröva utlämningens förenlighet med lag. Ett villkor för utlämning enligt lagen är att den som utlämnas inte bestraffas med döden för brottet.53
I förhållande till USA följer vidare av utlämningskonventionen mellan Sverige och USA att utlämning kan vägras om det kan följa dödsstraff på det brott för vilket utlämning begärs, såvida USA inte ger en bindande försäkran att dödsstraff inte kommer att ådömas, eller, om det av formella skäl inte går att uppfylla ett sådant villkor, att ett dödsstraff inte kommer att verkställas.54 Om någon sådan
53 12 § första stycket 3 utlämningslagen. 54 Se artikel 8 i Sveriges konvention den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater om utlämning (SÖ 1963:17) med tilläggskonventionen den 14 mars 1983 (SÖ 1984:34), artikel 13 i avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta
försäkran inte kan lämnas får framställningen om utlämning avslås. De svenska reglerna för utlämning på grund av brott innebär således att Sverige, när den misstänkte riskerar dödsstraff, inte kommer att utlämna honom eller henne till USA.
Sverige skiljer sig i frågan om förbud mot dödsstraff inte från det flertal andra Natoländer som precis som Sverige är bundna av Europakonventionen och EU:s utlämningskonvention. Inget av dessa länder har lämnat någon reservation mot tillämpningen av artikel VII i Nato SOFA eller mot bakgrund av ett nationellt förbud mot dödsstraff avgett en tolkningsdeklaration.
Som har nämnts ovan kan en situation där åtal som kan föranleda dödsstraff aktualiseras hanteras genom att Sverige begär att få ta över jurisdiktionen eller genom att den regleras i ett bilateralt avtal. Ytterst får ett fall av det här slaget lösas genom en diplomatisk överenskommelse.
Mot denna bakgrund bedömer utredningen att det inte finns anledning för Sverige att vid tillträde till Nato SOFA avge en reservation som inskränker rätten för andra medlemsländer att utöva domsrätt på svenskt territorium. Utredningen bedömer inte heller att det finns skäl för Sverige att, i förtydligande syfte, lämna en tolkningsdeklaration55 med innebörd att Sverige är bunden av Europakonventionen med tillhörande protokoll vid tillämpningen av artikel VII i Nato SOFA. Det skulle vara onödigt eftersom detta förhållande redan är välkänt.
Utökade befogenheter för militärpolis
I artikel VII.10.a i Nato SOFA regleras möjligheten för en reguljär styrka att utöva polisiär myndighet i förläggningar och inom andra ytor som disponeras av styrkan. I paragraf 10.b. öppnas för att efter överenskommelse anlita militärpolis från den sändande staten även utanför sådana områden i den utsträckning som fordras för att upprätthålla disciplin och ordning bland medlemmarna av styrkan. I tidigare lagstiftningsärenden har bedömningen gjorts att det inte bör
stater, och artikel 1 h) i instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater. Jfr artikel VII i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen mellan Sverige och USA (bilaga 1 till prop. 2004/05:46). 55 Se för en översikt Iain Cameron, Treaties, Declarations of Interpretation, Oxford Public International Law, Article last updated: December 2020.
komma i fråga att sluta något sådant avtal (prop. 1995/96:37 s. 32 och prop. 2004/05:7 s. 40).
Möjligheten att använda en sändande stats militärpolis tillsammans med egen polis utanför styrkans primära utrymmen fyller sin främsta funktion när det gäller större styrkor. Ett Natomedlemskap kan innebära att styrkor från medlemsländerna i större omfattning och på ett annat sätt än i dag kan komma att under längre tid befinna sig på svenskt territorium. Det skulle t.ex. kunna handla om operativt militärt stöd vid ett förhöjt säkerhetsläge med ökat hot mot Sverige eller Östersjöområdet. Det finns också exempel på att allierade i bilaterala tilläggsavtal har kommit överens om utökade befogenheter för en sändande stats militärpolis i ett mottagarland.56 Utredningen kan därför se att det kan finns ett behov av att utreda en sådan möjlighet vidare. Eftersom frågan inte påverkar Sveriges möjlighet att tillträda Nato SOFA eller Parisprotokollet och dessutom kan komma att påverkas av kommande bilaterala tilläggsavtal, lämnas dock inget förslag om utökad befogenhet för en sändande stat att utöva polisiär myndighet i Sverige i det här sammanhanget.
4.2.8. Skadestånd
Förslag: Sverige ska vid tillträde till Nato SOFA i anslutning till
artikel VIII.2.f i avtalet avge en förklaring om att staten vid skada på sådan egendom som avses i artikeln, avstår från sina anspråk i de fall ersättningsbeloppet understiger 10 000 kr.
Bedömning: Avståendet gäller även vid tillämpningen av
Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet.
Bestämmelserna om skadestånd i artikel VIII i Nato SOFA medför inte att det finns behov av författningsändringar.
Skälen för förslaget och bedömningen: Artikel VIII i Nato SOFA
innehåller detaljerade bestämmelser om hur olika skadeståndsanspråk ska regleras. Det finns bl.a. regler som anger att avtalsstaterna i vissa fall ska avstå från att kräva ersättning av
56 Jfr artikel XIV.3 i Tilleggsavtale mellom Kongeriket Norges regjering og Amerikas forente staters regjering om forsvarssamarbeid; Prop. 90 S (2021–2022) till Stortinget s. 54.
varandra och hur staterna i andra fall ska reglera regresskrav som kan uppstå dem emellan.
Artikeln innehåller också regler om tredjemansskador. Enligt huvudregeln för sådana skador, som uppkommit i samband med tjänsteutövning, har en skadelidande tredje man rätt att rikta sitt ersättningsanspråk mot svenska staten för skador som på svenskt territorium orsakats av en annan stat eller av en medlem ur en utländsk styrka eller en civil komponent. Sverige har sedan i sin tur rätt att få ersättning av den sändande staten på visst sätt som närmare framgår av avtalet. Den rättsliga grunden för att tredje man ska kunna rikta denna typ av anspråk mot svenska staten finns i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.57
I Parisprotokollet görs flera hänvisningar till artikel VIII i Nato SOFA, främst med förtydligande av hur den ska tillämpas när protokollet är styrande statusavtal. Av artikel VI i protokollet framgår att de skyldigheter som följer av Nato SOFA för parter att avstå från att kräva varandra på skadestånd ska gälla både högkvarter och varje part till protokollet. När det gäller anspråk på grund av tredjemansskador som uppstått vid tjänsteutövning anges att de omfattar även anspråk som härrör från handling eller underlåtenhet av anställda i ett allierat högkvarter eller från annan handling, underlåtenhet eller händelse som ett sådant högkvarter är rättsligt ansvarigt för.
I artikel 7.3 i värdlandsstödsavtalet anges att utomobligatoriska anspråk som uppkommer till följd av, eller i samband med, tillämpningen av avtalet ska avgöras i enlighet med bestämmelserna i Nato SOFA respektive PFF SOFA.
I samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA har regeringen bedömt att de regler i avtalet som bl.a. innebär att Sverige åtagit sig att inte kräva andra stater på skadestånd i vissa situationer eller att regresskrav mot andra stater regleras på visst sätt inte kräver någon uttrycklig bestämmelse i svensk rätt eftersom reglerna är att anse som sådana folkrättsliga åtaganden mellan staterna som följer direkt av avtalet.58 PFF SOFA med det kompletterande tilläggsprotokollet innehåller i allt väsentligt samma materiella regler som Nato SOFA och Parisprotokollet. Det finns därmed inte anledning att göra
57 Se närmare prop. 2004/05:7 s. 40. 58 Se prop. 1995/96:37 s. 39 f. och prop. 2004/05:7 s. 40.
någon annan bedömning avseende de avtal som nu är aktuella. Det krävs inte heller någon ändring av den ovan nämnda lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete m.m. eftersom den är utformad så att lagen kommer att gälla också samtliga fysiska och juridiska personer som omfattas av de nu aktuella avtalen.59
Inomobligatoriska anspråk omfattas inte av de aktuella statusavtalen (men omfattas av värdlandsstödsavtalet).
Särskilt om artikel VIII.2.f i Nato SOFA
För skador på offentligt ägd egendom som används i Natoverksamhet av ett lands stridskrafter är huvudregeln att vardera parten står sin skada. Om det däremot handlar om skador på annan offentligt ägd egendom ska ersättningskrav avgöras av en skiljeman. Ersättning utgår dock inte för skador som understiger ett visst lägre belopp som varje medlemsland själv bestämmer. I artikel VIII.2.f i Nato SOFA anges de belopp som de ursprungliga parterna till avtalet avstår från vid skador på egendom av det här slaget. Sverige förväntas vid tillträde till Nato SOFA uppge vilket belopp landet är berett att avstå från enligt denna artikel.
När det gäller jämförbara nordiska länder har Norge satt detta belopp till 10 000 norska kronor och Danmark till 9 670 danska kronor.60 Några senare tillkomna Natoländer har angett följande beloppsgränser (år som medlem i Nato inom hakparentes):
- Bulgarien [2004] 1 457 leva (ca 8 200 kr),
- Litauen [2004] 2 574 litas61 (ca 9 100 kr),
- Kroatien [2009] 3 951 kuna62 (ca 5 800 kr) och
- Nordmakedonien [2020] 30 085 denari (ca 5 400 kr).
Utredningen anser vid en jämförelse enligt ovan att det framstår som rimligt att Sverige i skadefall av det här slaget avstår från anspråk om ersättningsbeloppet understiger 10 000 kr. Utredningen föreslår
59 Samma bedömning har gjorts i prop. 2015/16:152 s. 45 f. när Sverige tillträdde det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA. 60 Det kan noteras att det inte finns någon reglering om att beloppen ska justeras mot inflation. 61 Sedan 2015 har Litauen euro som valuta. 62 Sedan 2023 har Kroatien euro som valuta.
därför att Sverige vid tillträde till Nato SOFA avger en förklaring med denna innebörd i anslutning till artikel VIII.2.f.
4.2.9. Sjuk- och tandvård
Bedömning: Bestämmelserna i Nato SOFA och Parisprotokollet
om utländsk personals tillgång till sjuk- och tandvård vid vistelse i Sverige tillgodoses genom den svenska regleringen på området. Det finns inte behov av ytterligare lagstiftning för att Sverige ska kunna tillträda avtalen.
Frågan om utländsk militär sjukvårdspersonals rätt att på svenskt territorium utöva sjukvård inom den egna styrkan bör utredas vidare.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel IX.5 i Nato SOFA ska en
främmande stats militära styrka och dess civila personal erbjudas sjuk- och tandvård, inklusive inläggning på sjukhus, på samma villkor som mottagarlandets personal om sådan vård inte på ett tillfredsställande sätt kan erbjudas inom styrkan. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det framgår av inledningen till artikel IV att sådana rättigheter som tillkommer en sändande stat beträffande dess styrka, civila personal samt deras anhöriga, ska tillkomma det berörda högkvarteret. Även i värdlandsstödsavtalet anges att Sverige, som värdland, ska tillhandahålla styrkan sjuk- och tandvård från svenska militära anläggningar på samma villkor som erbjuds svensk militär. Någon sådan vård erbjuds dock i princip inte av Försvarsmakten, utan svensk militär personal är hänvisad till samma vård som gäller för övriga personer som är bosatta i Sverige.
Sveriges skyldigheter att tillhandahålla sjuk- och tandvård
Inledningsvis kan konstateras att enligt svensk rätt ska regionen erbjuda en god hälso- och sjukvård samt tandvård åt den som är bosatt inom regionen. Detta följer av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30; HSL) och 5 § tandvårdslagen (1985:125). Regionens vårdansvar enligt bestämmelsen i HSL avser allt som
inryms i begreppet hälso- och sjukvård i enlighet med 2 kap. 1 § samma lag, dvs. åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, sjuktransporter samt omhändertagande av avlidna. När det gäller EU/EES-medborgare som omfattas av trygghetsförordningen63 är de berättigade till hälso- och sjukvård på samma villkor och till samma kostnad som personer bosatta i Sverige.64 Rätten till läkemedelsförmåner (högkostnadsskyddet) gäller utöver för bosatta i Sverige också för EU/EESmedborgare som omfattas av trygghetsförordningen.65 För andra utländska medborgare gäller olika regler.66 Rätt till omedelbar hälso- och sjukvård samt tandvård gäller dock för alla personer som vistas i Sverige.67 Det är hälso- och sjukvårdspersonalen som avgör om patienten i fråga behöver omedelbar vård eller om vården kan anstå till dess att den vårdsökande kommer till hemlandet. Om Sverige har ingått en sjukvårdskonvention eller annat sjukvårdsavtal med det aktuella landet, kan det ha inverkan på både omfattningen av regionens vårdskyldighet och kostnaderna för vården. Om en sjukvårdskonvention eller annan överenskommelse saknas betalar patienten den verkliga vårdkostnaden. Det kan noteras att den redovisade regleringen gäller även för anhöriga till utländsk militär eller civil personal som omfattas av avtalen.
Svensk personal har i Sverige rätt till fullständig vård enligt ovan. Vården tillhandahålls mot föreskriven patientavgift och avgifter inom ramen för läkemedelsförmåner. Regeringen har i det tidigare lagstiftningsarbetet ansett att bestämmelsen i Nato SOFA endast ålägger Sverige, som mottagande stat, att erbjuda vård som ska vara av samma kvalitet som för svensk personal. Bestämmelsen har alltså inte ansetts ställa krav på att vården också ska erbjudas till samma kostnad som för den svenska personalen. Regeringen har vidare gjort bedömningen att det enbart torde vara omedelbar vård som kan komma i fråga när utländsk personal vistas här i landet inom ramen
63 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. 64 Jfr 8 kap. 2 § 1 och 17 kap. 1 § HSL. 65 Se 4 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. 66 Av de länder som är medlemmar i Nato i dag är det endast sju länder som inte är EU-länder eller omfattas av EES-avtalet. Dessa länder är Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien, Turkiet och USA. Av dessa länder omfattas Storbritannien av flera avtal som behandlar rätten till vård och Turkiet av en sjukvårdskonvention med Sverige som reglerar planerad vård (se handboken ”Vård av personer från andra länder”, 8 omarbetade uppl. 2022, Sveriges kommuner och regioner). 67 Jfr 8 kap. 4 § HSL och 6 § tandvårdslagen.
för de aktuella avtalen och att det därför inte funnits behov av lagstiftningsåtgärder såvitt avser frågan om tillgång till vård i Sverige (jfr prop. 2004/05:7 s. 48 och 49 och prop. 2015/16:152 s. 62–64).
Inom ramen för ett Natomedlemskap skulle det, som tidigare framhållits, kunna bli aktuellt att militär personal från andra medlemsländer kommer att tjänstgöra i Sverige i större omfattning och under längre tid än i dag. Om så skulle bli fallet kommer det sannolikt att öka behovet av sjukvård för sådan personal. Trots det bedömer utredningen att det även framgent framför allt kommer att bli fråga om mer akut vård. Att utländsk personal är stationerad i Sverige under längre tid borde dessutom innebära att vård som annars hade fått anstå till dess att den vårdsökande kommer till sitt eget land, i större utsträckning utförs i Sverige. Om utländsk militär eller civil personal som tjänstgör i Sverige skulle få behov av mer omfattande vårdinsatser under längre tid finns det anledning att tro att den berörde inte kan fortsätta sin tjänstgöring här.
Det bör i sammanhanget framhållas att det finns möjlighet att i bilaterala tilläggsavtal till Nato SOFA reglera vårdens omfattning och praktiska arrangemang för vårdkostnader.
Även om förutsättningarna för att erhålla sjukvård i Sverige för militär eller civil personal från ett Natoland utanför EU/EES har vissa begränsningar, bedömer utredningen att det inte heller nu finns behov av att lagstiftningsåtgärder för att Sverige ska kunna leva upp till sina avtalsförpliktelser att tillhandahålla vård på samma villkor som erbjuds svensk militär. Utredningen gör inte heller i övrigt någon annan bedömning än de regeringen tidigare har gjort.
Möjligheten för utländsk militär sjukvårdspersonal att på svenskt territorium utöva sjukvård inom den egna styrkan
Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende uttalat att värdlandsstödsavtalet inte reglerar Natos eller sändande länders rätt att föra in sjukvårdsresurser eller att utöva sjukvård i Sverige och att regeringen, om den situationen skulle bli aktuell, förutsätter att en förfrågan därom görs i samband med inbjudan och förberedelserna till aktuell verksamhet och att den därefter kommer att prövas i behörig ordning.68
Av artikel IX.5 i Nato SOFA får emellertid anses följa en rätt för den sändande staten att utöva vård inom den egna styrkan. I militära förband finns regelmässigt sjukvårdskomponenter som har till uppgift att ta hand om det skadeutfall som sker på stridsfältet. Sjukvårdspersonal som ingår i sådana enheter kan också förväntas bedriva viss vård inom det egna förbandet. Det kan också tänkas att ett utländskt förband, särskilt om det ska verka i Sverige under en längre tid, kan ha med sig resurser och personal för att utöva sjukvård inom styrkan.
För att utländsk sjukvårdspersonal ska kunna arbeta i Sverige behöver det vara förenligt med svensk lagstiftning. Om utländska sjukvårdsenheter verkar i Sverige väcks frågor om bl.a. behörighet att utöva ett reglerat yrke inom hälso- och sjukvården, vårdgivaransvar och yrkesansvar för vårdpersonal. Regleringen gör inte någon skillnad på kraven i fredstid, kris eller krig.
I betänkandet Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga (SOU 2022:6) bedömdes de problem som uppstår i förhållande till regelverken på hälso- och sjukvårdsområdet när utländsk personal eller utländska hälso- och sjukvårdsresurser ska verka i Sverige, vara av sådan komplexitet och omfattning att dessa frågor kräver en separat utredning.69 Det är otillfredsställande om svensk rätt skulle medföra att utländska förband inte kan använda egen sjukvårdspersonal och resurser för att ge vård inom eget förband eller att detta för att vara möjligt först måste föregås av ett omfattande byråkratiskt förfarande. Utredningen har därför övervägt möjligheten att undanta vård som utövas av en sändande stat inom den egna styrkan från regleringen på hälso- och sjukvårdsområdet. Det är dock osäkert om det är lämpligt att bryta ut den frågan från övriga frågor om som rör hälso- och sjukvård vid Sveriges internationella samarbeten. Frågan kräver vidare överväganden som inte ryms inom denna del av utredningens uppdrag. Bland annat av dessa skäl och då frågan inte kan anses hindra att Sverige tillträder Nato SOFA och Parisprotokollet lämnar utredningen i vart fall för närvarande inget förslag i denna del.
4.2.10. Inkomstskatt
Förslag: Privilegier i fråga om inkomstskatt ska medges även
inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet i den utsträckning som följer av avtalen. Detta åstadkoms genom tillägg i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Skälen för förslaget: I artikel X i Nato SOFA anges att de perioder
under vilka personal befinner sig i ett land inom ramen för avtalets tillämpning inte ska räknas som sådan bosättningsperiod som orsakar beskattning i den mottagande staten. Bestämmelsen omfattar såväl militär som civil personal. Av Parisprotokollets artikel VII.1 framgår att samma skattebefrielse för lön som följer av nämnda bestämmelse i Nato SOFA ska gälla även för den militära och civila personal som tillhör en avtalsparts stridskrafter men som är placerad vid ett Natohögkvarter. I artikelns andra punkt finns specialregler för den särskilda kategori av civil personal som är direktanställd av Nato. I det fallet ska den lön som betalas av ett Natohögkvarter vara befriad från beskattning. En protokollspart kan dock ingå avtal med det aktuella högkvarteret om att den staten ska anställa sina medborgare och sedan placera dem vid högkvarteret. I det fallet får den staten beskatta den lön som betalas ut. Denna bestämmelse har bedömts bli tillämplig endast i det fall ett Natohögkvarter skulle etableras i Sverige (prop. 2015/16:152 s. 61).
I samband med införandet av det kompletterade tilläggsprotokollet och värdlandstödssavtalet 2016 infördes tillägg i 7 § samt i den då nya bestämmelsen i 8 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, som tillförsäkrar personal som omfattas av avtalen det undantag från inkomstbeskattning som föreskrivs i artikel X Nato SOFA.
Privilegierna i fråga om inkomstskatt föreslås att utsträckas till att även avse personal som kommer till Sverige också inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.
4.2.11. Indirekt beskattning
Förslag: Privilegier i fråga om undantag från skatter och avgifter
i vägtrafik ska medges även inom ramen för Nato SOFA och i den utsträckning som följer av avtalet. Detta ska genomföras genom det tillägg som föreslås i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Motsvarande bestämmelser i Parisprotokollet samt dess bestämmelser om skattefria förvärv av varor och tjänster ska genomföras i svensk rätt genom det tillägg som föreslås i samma lag.
Bedömning: Den nuvarande ordningen enligt vilken
Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till andra stater innebär att Sverige uppfyller avtalsåtagandet på denna punkt även inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.
Skälen för förslaget och bedömningen
Fordon i trafik
Enligt artikel XI.2.c i Nato SOFA ska tjänstefordon som tillhör en militär styrka eller dess civila personal vara undantagna från alla skatter som tas ut för fordon i vägtrafik, dvs. sådana skatter som tas ut för att ett fordon används i vägtrafik. Någon åtskillnad mellan skatt och avgift inte avsedd (jfr prop. 2004/05:7 s. 42 och prop. 2015/16:152 s. 49). Bestämmelsen avser endast tjänstefordon och alltså inte fordon för eget eller anhörigas personliga bruk (jämför frågan om tullfrihet i avsnitt 4.2.12 som gäller även fordon för personligt bruk). De skatter och avgifter som kommer i fråga är i första hand fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) och lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt och vägavgift enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Även trängselskatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt är en sådan skatt som kan omfattas av bestämmelsen.
Enligt Parisprotokollets artikel VIII.2 ska ett allierat högkvarter åtnjuta samma rättigheter som en styrka åtnjuter enligt artikel XI i Nato SOFA. Det innebär att även tjänstefordon som omfattas av protokollet ska vara undantagna från samma skatter och avgifter.
I samband med utvidgningen av tillämpningen av PFF SOFA 2004 infördes ett tillägg i 7 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall som innebär att främmande staters styrkor och personal som omfattas av avtalet undantas från skatter och avgifter på det sätt som föreskrivs i Nato SOFA artikel XI.2.c Vid införandet av det kompletterade tilläggsprotokollet och värdlandstödssavtalet 2016 infördes samma rätt till undantag inom ramen för avtalen genom bestämmelsen i 8 § samma lag.
Det undantag från skatter och avgifter för bruk av fordon i trafik som gäller inom ramen för ovan nämnda avtal föreslås utsträckas till att avse även de tjänstefordon som omfattas av Nato SOFA och Parisprotokollet.
Förvärv av varor och tjänster
Mervärdesskatt ska betalas till staten enligt bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200; ML).70 Bestämmelsen i 3 kap. 1 § ML anger huvudregeln att all omsättning av varor och tjänster samt import av varor (från utanför EU) är skattepliktig. Lagen medger undantag i vissa fall. Med punktskatt avses sådana indirekta skatter som tas ut vid produktion, import, tillhandahållande etc. av vissa varor och tjänster i enlighet med särskilda lagar. I 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244) anges samlat vilka 15 skatter som räknas som punktskatter i Sverige.
Nato SOFA innehåller inget åtagande för en avtalspart att medge befrielse från skatter och avgifter för den sändande statens köp av varor eller tjänster i den mottagande staten. Artikel IX.1. anger i stället att den utländska personalen får köpa varor och tjänster för eget bruk på samma villkor som medborgare i den mottagande staten. Av punkten 8 i samma artikel framgår vidare att den aktuella bestämmelsen inte kan åberopas för att åtnjuta befrielse från skatter vid anskaffning av varor som omfattas av den mottagande statens skattebestämmelser. Regeln i artikel X om skattefrihet för sådan lös egendom som en person förfogar över i den mottagande staten enbart på grund av sin tjänstevistelse där, gäller endast för egendom som den enskilde har med sig från hemlandet. Anskaffning av varor
70 Regeringen har i prop. 2022/23:46 föreslagit en ny mervärdesskattelag som är tänkt att träda i kraft den 1 juli 2023.
och tjänster i Sverige omfattas alltså av svenska skattebestämmelser. Någon justering av svensk lag har därför inte krävts. Det bör här nämnas att den mottagande staten ska tillhandahålla sändande styrkor drivmedel m.m. skattefritt (se vidare nedan).
När det gäller Parisprotokollet går avtalsåtagandet i denna del längre genom att skattefrihet ska gälla för viss anskaffning av varor och tjänster i den mottagande staten. Av artikel VIII.1 framgår att befrielser från skatter och avgifter ska gälla vid upprättandet och driften av ett allierat högkvarter samt att de närmare villkoren ska avtalas mellan det berörda högkvarteret och den mottagande staten. Inköpen ska vara gjorda i det gemensamma försvarets intresse och för högkvarterets officiella bruk. Vid införandet av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet åstadkoms detta genom införandet av bestämmelsen i 8 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Paragrafen föreskriver att privilegier i fråga om mervärdesskatt och punktskatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige ska gälla för Natohögkvarter, styrkor och personal i den utsträckning som anges i avtalen.
Utredningen föreslår att bestämmelsen i 8 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska utsträckas till att avse privilegier i fråga om mervärdesskatt och punktskatter även inom ramen för Parisprotokollet och i den utsträckning som framgår av avtalet.71
Inom EU har en harmonisering skett av förfarandebestämmelserna gällande mervärdesskatt och punktskatt genom rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) och rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler om punktskatt (punktskattedirektivet)72. De svenska reglerna om mervärdesskatt och punktskatt bygger därför på EU-direktiv och eventuella nationella undantag måste vara tillåtna enligt gemenskapsrättens bestämmelser.
I fråga om skattefria förvärv anger mervärdesskattedirektivet undantag från skatteplikt för vissa med export likställda transaktioner, artikel 151. I punkten 1 b finns förutsättningar till skattefrihet för försäljning till bl.a. internationella organisationer och dess medlemmar. Denna grund har tidigare bedömts vara
71 I 1 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall anges att lagen har företräde framför bestämmelser i andra författningar. 72 Direktivet ersätter tidigare direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG.
tillämplig för Natohögkvarter (och Natoledd verksamhet inom ramen för värdlandsstödsavtalet).73 När det gäller punktskatt finns motsvarande undantag i direktivets artikel 11 punkten 1 b (internationella organisationer).74 Förslaget är således i enlighet med EU-rätten.
Det kan här nämnas att ett medlemskap i Nato aktualiserar en vidare implementering i svensk rätt av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om skattefrihet för styrkor från Natoländer.75 Ett sådant analysarbete pågår inom Regeringskansliet.
Särskilt om drivmedel, oljor och smörjmedel
Enligt artikel XI.11 i Nato SOFA ska den mottagande staten skattefritt tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till den sändande statens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Av Parisprotokollets artikel VIII.2 framgår att de allierade högkvarteren ska åtnjuta samma rättigheter. Vidare gäller detta även de fordon, luftfartyg och fartyg som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet.
Drivmedel, oljor och smörjmedel omfattas av skatteplikt vad avser mervärdesskatt76 och gällande drivmedel även vad avser punktskatt (bränsle).77 Sedan införandet av PFF SOFA har åtagandet i den aktuella bestämmelsen genomförts så att Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel m.m. till de utländska styrkorna. För en närmare beskrivning av den svenska skatteregleringen och nuvarande ordning, se prop. 2015/16:152 s. 56–58.
Det nuvarande förfarandet har inom ramen för en tillämpning av PFF SOFA ansetts vara mer praktiskt än att genom lagstiftningsåtgärder medge de utländska styrkorna rätt att själva direkt förvärva bränslet skattefritt. Förfarandet medför dock en viss merkostnad för Försvarsmakten gällande punktskatter. Det har tidigare bedömts få utgöra en övningskostnad som får finansieras inom befintliga ekonomiska ramar (se a. prop. s. 57).
73 I punkten 1 c och d regleras uttryckligen samarbetet inom Nato. 74 I punkten 1 d finns reglering om väpnade styrkor från ett Natoland. 75 Jfr 2004/05:15 s. 46 och prop. 2021/22:61 s. 293 f. 76 Flygbensin och flygfotogen är undantagna från mervärdesskatteplikt, 3 kap. 23 § 4 ML. 77 Enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Den nuvarande ordningen innebär att Sverige uppfyller åtagandet enligt Nato SOFA och Parisprotokollet. Därtill bedömer utredningen att denna ordning måste vara väl så ändamålsenlig för de utländska styrkorna som att genom lagstiftningsåtgärder ge en rätt till skattefria direktförvärv, särskilt om detta sker enligt en återbetalningsmodell.78 Det finns alltså inte behov av lagstiftningsåtgärder i detta hänseende för att Sverige ska kunna tillträda de nya avtalen. Det kan dock finnas anledning att på sikt överväga om den nuvarande ordningen bör justeras i något avseende.
4.2.12. Tull m.m.
Förslag: Tullfrihet ska gälla för styrkor, personal och Nato-
högkvarter som omfattas av Nato SOFA och Parisprotokollet, i enlighet med villkoren i avtalen. Detta genomförs genom tillägg i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Bedömning: Det finns inget behov av ändring av lagen om
tullfrihet m.m., lagen om tullfrihet från skatt vid import m.m. eller mervärdeskattelagen.
Skälen för förslaget och bedömningen: Av artikel XI i Nato SOFA
följer att tull- och skattefrihet gäller vid tillfällig import och export av tjänstefordon samt utrustning, förråd, förnödenheter och andra varor för en styrkas eget bruk. Av Parisprotokollets artikel VIII.2 framgår att de allierade högkvarteren ska ha samma rättigheter. Även Natohögkvarter ska således tillåtas att tullfritt ta in och föra ut tjänstefordon och annan utrustning för högkvarterens egna bruk och medlemmar av högkvarteren ska tullfritt få ta in och föra ut personliga ägodelar och fordon för eget bruk. Tullfriheten för medlemmar gäller dock inte medborgare i den mottagande staten, såvida de inte ingår i en annan protokollsparts stridskrafter (punkten 3).
78 Den skattefrihet som tidigare införts i lagen om lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, och med stöd av nämnda EU-direktiv, tillgodoses genom rätt till återbetalning av erlagd skatt, se 10 kap. 6 § ML, de enskilda lagarna om punktskatt samt ”reservregeln” i 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Denna metod. som är den som normalt sett har använts i svensk rätt, är tillåten enligt artikel 151 punkten 2 mervärdesskattedirektivet och artikel 12 b punkten 2 punktskattedirektivet. Överväganden inför svensk lagstiftning finns bl.a. i prop. 2015/16:152 s. 54 f. och prop. 2004/05:15 s. 51 ff.
Tullfriheten enligt ovan har införts dels i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, dels i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.79 I bestämmelserna i 7 och 8 §§ lagen om immunitet och privilegier i vissa fall anges att tullfrihet gäller inom ramen för PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet och i den utsträckning som följer av avtalen. Detta följer också av 4 § lagen om tullfrihet m.m. I bestämmelsens tredje stycke anges att tullfrihet gäller enligt avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för en främmande stats militära styrka eller dess personal (punkten 1), och för ett Natohögkvarter eller en styrka eller personal vid ett sådant högkvarter (punkten 2). I det fjärde stycket framgår att tullfriheten gäller för styrkor, personal och Natohögkvarter som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Tullfriheten som regleras i 7 och 8 §§ lagen om immunitet och privilegier i vissa fall föreslås utsträckas till att på samma sätt gälla inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.
När det gäller lagen om tullfrihet m.m. kommer de nya avtalen att omfattas av den befintliga lydelsen i 4 §.80
Som tidigare nämnts stipulerar Nato SOFA och Parisprotokollet både tull- och skattefrihet vid den tillfälliga importen och exporten. I bestämmelsen i 2 kap. 2 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. föreskrivs, med vissa undantag, att om tullfrihet för en vara som övergår till fri omsättning medges enligt bl.a. lagen om tullfrihet m.m. ska även skattefrihet medges. 3 kap. 30 § mervärdesskattelagen anger vidare att sådan import också är undantagen från mervärdesskatteplikt. Det krävs således inte några lagstiftningsåtgärder för att också bevilja skattefrihet i dessa fall.
79 När det gäller den EU-rättsliga regleringen på tullområdet och de svenska reglernas förenlighet med unionsrätten, se prop. 2015/16:152 s. 59. 80 Genom riksdagens beslut den 22 mars 2023 (rskr. 2022/23:148) om att Nato ska upptas som internationell organisation i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, kan tullfriheten för Natohögkvarter även följa av bestämmelsens andra stycke om internationella organisationer.
4.2.13. Skydd mot exekutiva förfaranden
Förslag: Parisprotokollets bestämmelser om skydd mot
exekutiva förfaranden som syftar till beslag eller kvarstad av högkvarterens egendom och tillgångar ska genomföras i svensk rätt. Detta åstadkoms genom den föreslagna ändringen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Skälen för förslaget: Artikel XI.2 i Parisprotokollet anger att
exekutionsåtgärder som beslag och kvarstad får vidtas avseende allierade högkvarters egendom eller tillgångar endast för de syften som avses i vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA. Av hänvisningarna framgår att de sammanhang som beslag av egendom m.m. är tillåtet, är i samband med utredning av lagöverträdelser inklusive överträdelser av lagar och förordningar avseende tullar och skatter. I andra fall får alltså beslag eller kvarstad inte ske. I värdlandsstödsavtalet finns ingen uttrycklig regel om detta men det framgår av avsnitt 3.1 att de eventuella bestämmelser som enligt t.ex. Parisprotokollet är i kraft mellan Sverige och högkvarteren ska tillämpas även på den militära verksamhet som företas inom ramen för detta avtal.
Beslut om beslag och kvarstad som sker i samband med brottslighet är alltså tillåten enligt den aktuella bestämmelsen. Men när det gäller frågan om kvarstad finns det enligt svensk rätt också möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om kvarstad på grund av en civilrättslig fordran, se bl.a. 15 kap. rättegångsbalken. En sådan talan ska alltså inte få föras såvitt avser tillgångar och egendom som tillhör sådana Natohögkvarter som omfattas av protokollet och värdlandsstödsavtalet. Egendom som tillhör sändande stater omfattas dock inte av detta skydd.
Bestämmelsen gäller redan inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet och har genomförts i svensk rätt genom 8 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Den bestämmelsen föreslås utsträckas så att den gäller också för verksamhet inom ramen för Parisprotokollet.
4.2.14. Immunitet för arkiv och dokument
Förslag: Arkiv och dokument tillhörande ett Natohögkvarter ska
vara okränkbara även i den utsträckning som framgår av Parisprotokollet. Detta åstadkoms genom den föreslagna ändringen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Skälen för förslaget: Artikel XIII i Parisprotokollet anger att ett
allierat högkvarters arkiv och andra officiella handlingar som förvaras i lokaler som används av högkvarteret ska vara okränkbara, såvida inte högkvarteret har hävt immuniteten. Bestämmelsen kan bli tillämplig även om ett högkvarter inte upprättats i Sverige, eftersom det följer av bestämmelsen att immuniteten gäller även när en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, har officiella dokument med sig vid vistelse i Sverige.
Bestämmelsen gäller redan inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet och har genomförts i svensk rätt genom 8 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Den bestämmelsen föreslås utsträckas så att den gäller också för verksamhet inom ramen för Parisprotokollet.
4.3. Särskilt om värdlandsstödsavtalet
I utredningens uppdrag ingår även att se över om det som en konsekvens av ett Natomedlemskap behöver göras några författningsjusteringar som rör värdlandsstödsavtalet. Som angavs inledningsvis i detta kapitel har värdlandsstödsavtalet berörts löpande när bestämmelserna i detta har anslutit till dem som varit föremål för överväganden i statusavtalen. Det har inte framkommit att det finns behov av några ytterligare författningsändringar i fråga om värdlandsstödsavtalet vid ett svenskt Natomedlemskap. Det finns inte heller behov av några materiella ändringar i värdlandsstödsavtalet. Detta var inte heller förväntat eftersom avtalet har skrivits med beaktande av bestämmelserna i såväl Nato SOFA som Parisprotokollet. De ändringar i själva värdlandsstödsavtalet som föranleds av ett svenskt Natomedlemskap är av mer formell natur; exempelvis blir det efter ett medlemskap inte längre aktuellt att hänvisa till säkerhetsskyddsavtalet mellan Sverige och Nato (se
avsnitt 9.1). Dessa uppdateringar är inte tidskritiska utan kan göras i samband med att en revision av avtalet även behövs av andra skäl. Värdlandsstödsavtalet får ändras eller modifieras skriftligen om parterna är överens om det (se avsnitt 11.1).
5. Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet
5.1. Informationssäkerhetsavtalet
Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet (informationssäkerhetsavtalet) undertecknades i Bryssel den 6 mars 1997 och har tillträtts av alla medlemsstater i Nato. Avtalet reglerar på en övergripande nivå parternas skyldighet att
skydda och bevara säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som härrör
från Nato eller som en medlemsstat har lämnat till Nato samt sådana uppgifter som lämnas till en medlemsstat som stöd för Natos program, projekt eller kontrakt. Därtill anges att parterna ska bevara den säkerhetsklassificering som uppgifter har åsatts och vidta åtgärder för att sekretesskydda uppgifterna utifrån klassificeringen, att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inte får användas för andra ändamål än de som anges i nordatlantiska fördraget och i beslut och resolutioner som grundar sig på fördraget samt att sådana uppgifter inte får röjas för parter som inte hör till Nato utan samtycke från den som uppgifterna härrör ifrån (artikel 1).
Vidare ska parterna enligt avtalet inrätta en nationell
säkerhetsmyndighet (National Security Authority, NSA) för Natos
verksamhet som ska vidta åtgärder för att säkerställa att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter skyddas i enlighet med artikel I. Parterna ska även utarbeta och implementera säkerhetskrav som ska säkerställa en gemensam skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (artikel 2).
Avtalet ställer också krav på att parterna ska genomföra säkerhets-
prövning av medborgare som inom ramen för sina arbetsuppgifter
behöver eller kan komma att få tillgång till uppgifter i säkerhetsskyddsklassen confidential eller högre (artikel 3).
Avtalet innehåller även en uppgift till generalsekreteraren att säkerställa att Nato tillämpar avtalet (artikel 4) och en upplysning om att avtalet inte hindrar parterna från att ingå andra avtal om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, så länge dessa inte påverkar tillämpningsområdet för detta avtal (artikel 5).
Slutligen finns bestämmelser om förfaranden för att tillträda avtalet, deponering av anslutningsinstrument, underrättelseskyldighet för depositarien (USA:s regering) och uppsägning av avtalet (artikel 6–9).
5.2. Natos regelverk om säkerhetsskydd
Nordatlantiska rådet godkände den 17 juni 2002 en säkerhetsskyddspolicy för Nato, Säkerhet inom Nordatlantiska fördrags-
organisationen. Policydokumentet reviderades genomgripande
2020.81
Genom reglerna i säkerhetsskyddspolicyn etableras grundläggande principer och minimumstandarder för säkerhetsskydd som ska tillämpas av Natoländer och organisationens civila och militära organ för att säkerställa en gemensam skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.82
Säkerhetsskyddspolicyn får sitt huvudsakliga materiella innehåll genom följande dokument, som är intagna som bilagor i policydokumentet:
Bilaga A – Informationssäkerhetsavtalet Bilaga B – Grundläggande principer, minimistandard och ansvar Bilaga C – Personalsäkerhet Bilaga D – Fysisk säkerhet Bilaga E – Säkerhet för Natoklassificerad information Bilaga F – Säkerhet för kommunikation och informationssystem Bilaga G – Klassificerade projekt och industriell säkerhet Bilaga H – Säkerhet i förhållande till icke-Natoentiteter
81 C-M(2002)49-REV1, 20 november 2020. Genom säkerhetsskyddspolicyn har informationssäkerhetsavtalet implementerats inom Nato. 82 För vissa typer av särskilt känslig information, t.ex. atomal-information (se kapitel 8), finns särskilda regler som ska tillämpas för att säkerställa korrekt hantering och skydd av sådan information.
I Natos regelverk för säkerhetsskydd ingår därutöver sex direktiv som kompletterar bilaga C–G i policydokumentet med ytterligare detaljreglering.83
Innehållet i bilagorna till säkerhetsskyddspolicyn, som även omfattar informationssäkerhetsavtalet (bilaga A), och direktiven är bindande både för Nato och för medlemsländernas hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.84 Regelverket behöver dock inte implementeras ordagrant men förutsätter att medlemsländerna vidtar åtgärder för att säkerställa att den nationella lagstiftningen ger i vart fall samma skydd för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som Natoreglerna.
I informationssäkerhetsavtalet ställs ett mindre antal övergripande krav medan det i bilagorna till säkerhetsskyddspolicyn och i direktiven ges detaljerade och omfattande regler. På vissa områden är regleringen emellertid sådan att de krav som ställs upp endast behöver beaktas om de är förenliga med nationell lagstiftning. Därigenom tas viss hänsyn till att lagstiftningen i medlemsländerna ser olika ut.
5.3. Sveriges säkerhetsskyddsavtal med Nato
Mot bakgrund av bland annat medlemskapet i Natos Partnerskap för fred (PFF) tecknade Sverige 1994 ett säkerhetsskyddsavtal med Nato85. Avtalet har likheter med informationssäkerhetsavtalet genom att det på en mer övergripande nivå reglerar skyldigheten att sekretessbelägga säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter samt ställer krav på säkerhetsprövning av personal som ska hantera sådana uppgifter. Säkerhetsskyddsavtalet har 2012 kompletterats med en överenskommelse om behandling och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i Natoinformation86 som lämnats ut till
83 AC/35-D(2000)-REV8, AC/35-D(2001)-REV3, AC/35-D(2002)-REV5, AC/35-D(2003)-REV5, AC/35-D(2004)-REV3 samt AC/35-D(2005)-REV3. 84 Detta gäller även om Sverige formellt enbart förväntas tillträda informationssäkerhetsavtalet. 85 Security Agreement between the Government of Sweden and The North Altlantic Treaty Organization, 1994-09-06 (Överenskommelsen är inte publicerad i Sveriges internationella överenskommelser, SÖ). 86 Natoinformation omfattar all information inom ramen för Natosamarbetet oavsett om den har sitt ursprung inom Nato eller har mottagits från medlemsländer eller källor utanför Nato.
Sverige.87 Överenskommelsen speglar i stora delar Natos gällande säkerhetskyddspolicy.
När Sverige blir medlem i Nato ersätts de nuvarande avtalen av informationssäkerhetsavtalet och Natos övriga regelverk för säkerhetsskydd.
5.4. Säkerhetsskyddslagen och säkerhetskyddsförordningen
Den nuvarande säkerhetsskyddslagen (2018:585) trädde i kraft den 1 april 2019. I samband med lagändringar 2021 som avsåg bland annat tillsyn och sanktioner infördes en ny säkerhetsskyddsförordning (2021:955).
Säkerhetsskydd är ett sammanfattande begrepp för de åtgärder som syftar till att ge ett skydd för verksamhet som är av särskild betydelse för Sverige. Med säkerhetsskydd i lagens mening avses närmare bestämt skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd även i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Den säkerhetskänsliga verksamheten har två beståndsdelar: verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet och verksamhet som omfattas av ett för Sverige bindande internationellt åtagande om säkerhetsskydd (kapitel 1).
Lagen reglerar tre säkerhetsskyddsåtgärder: Informationssäkerhet,
fysisk säkerhet och personalsäkerhet. Vidare delas säkerhetsskyddade
uppgifter in i säkerhetsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgifterna kan medföra för Sveriges säkerhet. De säkerhetsskyddsklasser som förekommer är kvalificerat hemlig, hemlig, konfidentiell och begränsat hemlig (kapitel 2).
I säkerhetsskyddslagen finns också bestämmelser om säkerhetsprövning och placering i säkerhetsklass. För att avgöra vilken säkerhetsklass en anställning eller annat deltagande i säkerhetskänslig verksamhet ska föranleda, beaktas i vilken omfattning den som prövningen avser får del av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och vilken säkerhetsskyddsklass det gäller samt vilken möjlighet denne har att orsaka skada för Sveriges säkerhet. Den som
87 Administrative Arrangement for the Handling and Protection of Nato Classified Information Provided to Sweden, 2012-06-16 (överenskommelsen är inte publicerad i SÖ).
i en omfattning som inte är ringa får del av uppgifter i säkerhetsskyddsklassen kvalificerat hemlig ska placeras i säkerhetsklass 1. En anställning i staten, kommun eller region som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare. Med undantag för riksdagens förvaltningsområde beslutar regeringen om placering i säkerhetsklass (kapitel 3).
I lagen finns även bestämmelser om internationell säkerhetsskyddssamverkan och säkerhetsintyg. Ett säkerhetsintyg får under vissa förutsättningar utfärdas för personer som har hemvist i Sverige och leverantörer med säte i Sverige när en annan stat eller mellanfolklig organisation har ansökt om ett sådant intyg. Ett intyg får som utgångspunkt utfärdas endast om deltagandet avser verksamhet i eller för en stat eller en mellanfolklig organisation som omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd (kapitel 5).
Säkerhetsskyddsförordningen innehåller bland annat bestämmelser om anmälan vid säkerhetshotande händelser och verksamhet.
Regeringen har vidare i säkerhetsskyddsförordningen föreskrivit att Regeringskansliet ska vara nationell säkerhetsmyndighet88 för internationella säkerhetsskyddsåtaganden gentemot bland annat Nato och fullgöra de uppgifter som en sådan myndighet ska ansvara för i enlighet med internationella säkerhetsskyddsåtaganden. För andra generella internationella säkerhetsskyddsåtaganden ska regeringen besluta vilken myndighet som ska vara nationell säkerhetsmyndighet (7 kap. 1 §). Förordningen reglerar även att Försvarets materielverk ska vara nationell industrisäkerhetsmyndighet och fullgöra de uppgifter som en sådan myndighet ska ansvara för i enlighet med internationella säkerhetsskyddsåtaganden (7 kap. 2 §).
88 Se även 20 § 8 förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Med säkerhetsmyndighet avses inte nödvändigtvis en myndighet i vanlig betydelse utan det kan som i Sverige mer vara en funktion hos en myndighet, även om inget hindrar att en myndighet organiseras med denna funktion som huvudsaklig uppgift (som i t.ex. Norge).
5.5. Sekretesslagstiftningen
Offentlighetsprincipen och handlingsoffentlighet
Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen. Den innebär att allmänheten, ofta enskilda individer och företrädare för media men även företag, organisationer och andra, har rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet.
Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt i Sveriges grundlagar, exempelvis genom rätten till yttrandefrihet, meddelarfriheten för tjänstemän och genom rätten att ta del av allmänna handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar kallas för handlingsoffentlighet.
Handlingar är allt som innehåller information av något slag: texter, bilder eller information lagrad på annat sätt, till exempel i en dator eller på ett USB-minne. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Bestämmelser om rätten att få ta del av allmänna handlingar finns i tryckfrihetsförordningen.89
Huvudregeln är att allmänna handlingar är offentliga. Rätten att ta del av allmänna handlingar kan dock begränsas genom sekretess. Sekretess innebär en begränsning i allmänhetens rätt att ta del av handlingen, men också en tystnadsplikt för offentliga funktionärer.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas om det krävs med hänsyn till bland annat rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Varje begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska framgå av en särskild lag, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), eller lag som den hänvisar till. Regeringen får efter bemyndigande i lag genom förordning meddela närmare föreskrifter om en sådan bestämmelses tillämplighet.90 Bestämmelser om sekretess finns framför allt i offentlighets- och sekretesslagen, förkortad OSL. I offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) finns föreskrifter om tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen.
89 Se 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet. 902 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.
Försvarssekretess
I 15 kap. 2 § OSL anges att sekretess gäller för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvarsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt särskild lag om försvarsuppfinningar gäller dock sekretess för uppgift om sådana uppfinningar enligt föreskrifter i den lagen.
Föremål för försvarssekretessen är de olika verksamheter som är av betydelse för landets försvar. I lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap är totalförsvar verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Bestämmelsen om försvarssekretess gäller alltså inte bara rent militära företeelser, utan också åtgärder med avseende på till exempel den ekonomiska försvarsberedskapen, folkförsörjningen och det psykologiska försvaret, dvs. all verksamhet som rör totalförsvaret.91
Begreppet rikets säkerhet omfattar såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten till skydd för det demokratiska statsskicket. Skyddet för den yttre säkerheten har i första hand ansetts ta sikte på totalförsvaret.92
Bestämmelsen om försvarssekretess har ett rakt skaderekvisit. Det innebär att sekretess bara gäller om det kan antas att ett röjande av uppgifter skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet. Det kan i det senare fallet t.ex. vara fråga om att ett röjande av uppgifter om den civila säkerhetstjänsten vållar fara för rikets säkerhet trots att någon skada för försvaret egentligen inte har inträffat.93
Bestämmelsen om försvarssekretess är en primär sekretessbestämmelse (se 3 kap. 1 § OSL), vars räckvidd inte har begränsats. Bestämmelsen ska således tillämpas av alla myndigheter och organ som har att tillämpa OSL. Om en enskild har begärt att få ta del av en handling som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet och innehåller uppgifter som omfattas av försvarssekretess, får begäran
91 Se prop. 1979/80:2 Del A s. 132. 92 Se prop. 1995/96:129 s. 22. 93 Se Offentlighets- och sekretesslagen. En kommentar, JUNO Version 26, 2022-12-02, kommentaren till 15 kap. 2 §.
endast prövas av chefen för Försvarsdepartementet eller regeringen.94
Utrikessekretess m.m.
Försvarssekretessen överlappas delvis av andra sekretessbestämmelser. Känsliga uppgifter som ska skyddas till exempel enligt ett internationellt säkerhetsskyddsåtagande omfattas i regel även av bestämmelser om sekretess i förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, den s.k. utrikessekretessen i 15 kap. 1 § OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för uppgifter som rör Sveriges förbindelser med en annan stat eller i övrigt rör bl.a. annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Även denna bestämmelse är en primär sekretessbestämmelse med ett rakt skaderekvisit.
När det gäller uppgifter som Sverige får från en annan stat eller mellanfolklig organisation är avsändarens uppfattning i sekretessfrågan inte ensam avgörande för om uppgiften ska hållas hemlig, även om avsändarens intresse av sekretess bör ha betydelse för sekretessprövningen i det enskilda fallet. Om den främmande staten eller den mellanfolkliga organisationen anser att en överlämnad uppgift är hemlig kan det enligt förarbetena givetvis vara ett skäl för att anse att ett utlämnande stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser.95
Även andra bestämmelser om sekretess kan vara tillämpliga på denna typ av uppgifter, till exempel bestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL om sekretess i det internationella samarbetet och, i vissa fall, bestämmelsen om förundersökningssekretess i 18 kap. 1 § och om underrättelseverksamhet i 18 kap. 2 § OSL.
94 Se 1 § offentlighets- och sekretessförordningen. Om uppgifterna rör Säkerhetspolisens eller Polismyndighetens verksamhet för att hindra eller uppdaga brott som rör rikets säkerhet ska prövningen i stället göras av chefen för Justitiedepartementet. 95 Se prop. 1995/95:112 s. 29.
5.6. Frågan om godkännande av informationssäkerhetsavtalet
Bedömning: Riksdagen behöver inte godkänna avtalet mellan
parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet.
Skälen för bedömningen: Sverige förväntas som Natomedlem att
tillträda informationssäkerhetsavtalet. Avtalet rör främst skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, inrättande av en nationell säkerhetsmyndighet för Natoverksamhet och frågor om säkerhetsprövning. Avtalet ingår i Natos regelverk om säkerhetsskydd. Sverige är sedan lång tid bunden av avtal med Nato om säkerhetsskydd vilka har stora likheter med det regelverk som Sverige har att följa som Natomedlem. Det nuvarande säkerhetsskyddsavtalet med Nato har inte godkänts av riksdagen. Informationssäkerhetsavtalet förutsätter inte lagändringar och kan inte heller anses vara av större vikt i den mening som avses i 10 kap. 3 § tredje stycket regeringsformen. Riksdagens godkännande krävs därför inte innan regeringen kan ingå avtalet.
5.7. Behov av författningsändringar
Bedömning: Det krävs inte några författningsändringar för att
Sverige ska kunna tillträda avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet.
Skälen för bedömningen
Bedömningen behöver göras i förhållande till Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd
Informationssäkerhetsavtalet, som är det avtal Sverige formellt förväntas tillträda efter ett medlemskap i Nato, är bara en del i Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd (se avsnitt 5.2). Genom säkerhetsskyddspolicyn implementeras informationssäkerhetsavtalet inom Nato. Sverige är som medlem i alliansen bunden av
regelverket i dess helhet. Det innebär att bedömningen av om det finns behov av författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda informationssäkerhetsavtalet måste göras i förhållande till Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd.
Övergripande bedömning av om Natos regelverk om säkerhetsskydd är förenligt med svensk lagstiftning
Sedan Sverige 1994 anslöt sig till samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred har samverkan med Nato och Natoländer successivt ökat. Sverige har under en längre tid redan med stöd av befintligt säkerhetsskyddsavtal med Nato och det där till anknytande avtalet om administrativa bestämmelser för hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i Natoinformation tillämpat ett regelverk om säkerhetsskydd som nära anknyter till det som Sverige som medlem i Nato har att förhålla sig till. Sverige har också varit föremål för periodiskt återkommande inspektioner från Natos säkerhetskontor (Nato Office of Security, NOS). Det har därför redan vidtagits ett antal åtgärder för att anpassa berörda delar av den svenska statsförvaltningen för samarbete med Nato. Efter medlemskap i Nato kan Sverige dock på ett helt annat sätt än som partnerland förväntas få del av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, vilket kommer att ställa högre krav på svenska myndigheters förmåga att hantera sådana uppgifter än i dag.
Det relativt långa partnerskapssamarbetet med Nato innebär också att detta har kunnat beaktats i tidigare lagstiftningsärenden, som det om den nuvarande säkerhetsskyddslagen96. Detta betyder att Sverige redan till stora delar har genomfört Natos regelverk om säkerhetsskydd.
När det gäller regelverket som sådant är det omfattande och detaljerat. Detaljeringsgraden gör att den nationella implementeringen till stora delar bör göras på nivåer under lag och förordning. Den närmare analysen i dessa delar bör därför ankomma på de myndigheter som meddelar tillämpningsföreskrifter m.m. Utredningen bedömer således att det inte krävs några författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda informationssäkerhets-
96 Se SOU 2015:25, t.ex. s. 273.
avtalet men vill ändå i det följande beröra några frågor som utredningen har övervägt och vill uppmärksamma.
5.7.1. Sekretesskydd
Bedömning: Sverige har ett regelverk som medger att säkerhets-
skyddsklassificerade uppgifter som härrör från Nato eller som en medlemsstat har lämnat till Nato kan skyddas av sekretess. För att ytterligare förenkla och stärka möjligheterna för Sverige och svenska myndigheter att samarbeta med Nato bör i det fortsatta utredningsarbetet övervägas om bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen behöver ändras i någon del.
Skälen för bedömningen: Det är en grundläggande skyldighet
enligt informationssäkerhetsavtalet att medlemsländerna ska skydda och bevara säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som härrör från Nato eller som en medlemsstat har lämnat till Nato. Sverige har goda möjligheter att sekretesskydda sådan information med stöd av främst bestämmelserna om utrikes- och försvarssekretess i 15 kap. 1 och 2 §§ OSL. Vid de kontakter som utredningen haft med den nationella säkerhetsmyndigheten har inte framkommit annat än att det nuvarande regelverket hitintills varit tillräckligt för att leva upp till de förpliktelser som följer av Sveriges säkerhetsskyddsavtal med Nato.
Ett medlemskap i Nato kommer emellertid att innebära att informationsutbytet med organisationen och dess medlemsstater kommer att öka och att fler personer än tidigare kommer att behöva hantera Natohandlingar som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Det är angeläget att det finns tydliga och förutsägbara bestämmelser om vad som gäller vid hantering av sådana handlingar. Det skulle skada förtroendet för Sverige och försvåra samarbetet om brister i det nationella regelverket leder till att skyddsvärd information röjs.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det i det fortsatta utredningsarbetet bör övervägas vidare om bestämmelserna i OSL behöver ändras i någon del för att ytterligare förenkla och stärka möjligheterna för Sverige och svenska myndigheter att samarbeta med Nato.
5.7.2. Nationell säkerhetsmyndighet, m.fl. funktioner
Natos regelverk om säkerhetsskydd ställer krav på att ett antal funktioner eller myndigheter ska finnas i medlemsländerna. Som berörts ovan följer redan av informationssäkerhetsavtalet att en nationell säkerhetsmyndigheten ska inrättas för Natoverksamhet, med ansvar för att skydda Natoinformation som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Ansvarsområdet för den nationella säkerhetsmyndigheten regleras i bilaga B i Natos säkerhetsskyddspolicy. Funktionen är överordnad och har en central roll i ett system där flera myndigheter samverkar för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Ett medlemskap i Nato kommer att innebära ett större ansvar och en ökad belastning på den nationella säkerhetsmyndigheten, som i Sverige finns i Regeringskansliet. Försvarsmakten är nationell säkerhetsmyndighet mot länder som Sverige har särskilda säkerhetsskyddsöverenskommelser med.
Sverige har även, som förutsätts i bilaga B i säkerhetsskyddspolicyn inrättat en industrisäkerhetsmyndighet. Försvarets materielverk är som tidigare nämnts nationell industrisäkerhetsmyndighet.97
I säkerhetsskyddspolicyn98 uppställs vidare krav på att ett Natoland ska etablera vissa andra myndigheter eller funktioner med mera specialiserade uppgifter. Det handlar om en myndighet för kryptogodkännande (National CIS Security Authority, NCSA) och en myndighet som ansvarar för kryptodistribution (National Distribution Authority, NDA). Dessa funktioner upprätthålls i Sverige av Försvarsmakten, som får meddela föreskrifter om kryptografiska funktioner som är avsedda för skydd av säkerhetskänslig verksamhet samt meddela övriga statliga myndigheter föreskrifter i frågor om signalskyddstjänsten inklusive säkra kryptografiska funktioner inom totalförsvaret.99 Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) utövar tillsynen inom Försvarsmakten och är nationell kryptomyndighet. Kryptomekanismer som föreskrivs i säkerhetsskyddsförordningen granskas
97 Se 7 kap. 2 § säkerhetsskyddsförordningen. 98 Bilaga F till säkerhetsskyddspolicyn (Säkerhet för kommunikation och informationssystem) p. 13.4–13.6. 99 Se 8 kap. 7 § säkerhetsskyddsförordningen och 33 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten samt Försvarsmaktens föreskrifter om signalskyddstjänsten (FFS 2021:1); särskilt 5 kap. 1 och 2 §§.
av Must som också utfärdar nationella godkännanden. Det kan noteras att utrustning som används för krypterad kommunikation av Natoinformation som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddsklassen Nato Secret (hemlig) eller högre ska vara godkända av Natos militärkommitté (NAMILCOM).100
Utöver dessa funktioner föreskrivs också att det ska finnas en myndighet för säkerhetsakreditering av kommunikations- och informationssystem (Security Accreditation Authority)101. I 3 kap. säkerhetsskyddsförordningen finns bestämmelser om förberedande åtgärder inför driftsättning av ett informationssystem som används i säkerhetskänslig verksamhet. Innan ett sådant system, som kan förutses komma att behandla säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell eller högre, tas i drift, eller i väsentliga avseenden förändras, ska verksamhetsutövaren skriftligen samråda med Säkerhetspolisen. En verksamhetsutövare som hör till Försvarsmaktens eller Försvarets materielverks tillsynsområden ska i stället samråda med Försvarsmakten.
I Sverige finns alltså inte något krav att informationssystem som behandlar vissa säkerhetsklassificerade uppgifter ska godkännas av en utpekad central myndighet före driftsättning. I SOU 2021:63 bedömer Cybersäkerhetsutredningen att det finns behov av att ytterligare stärka säkerheten i nätverks- och informationssystem som ska användas i säkerhetskänslig verksamhet. Cybersäkerhetsutredningen bedömer dock att det i vart fall för närvarande inte finns tillräckliga skäl att föreslå att det införs en nationell särskilt anpassad certifieringsordning för informations- och kommunikationsteknik som används i nätverks- och informationssystem i säkerhetskänslig verksamhet. I stället föreslår utredningen skärpta krav på verksamhetsutövaren och ett utvidgat samrådsförfarande.102 Betänkandet har remitterats. I den fortsatta beredningen inom Regeringskansliet bör Natoregleringen beaktas när det gäller kommunikations- och informationssystem som ska användas för Natoinformation som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.
100 Se p. 11 i bilaga F till Natos säkerhetsskyddspolicy. 101 Det finns även en myndighet med motsvarande funktion på Natonivå (NATO Security Accreditation Authority, SAA) 102 Se SOU 2021:63 s. 427 f.
5.7.3. Säkerhetsprövning
I bilaga C (personalsäkerhet) i Natos säkerhetsskyddspolicy och det anslutande direktivet103 regleras i detalj hur säkerhetsprövning ska gå till. Efter godkänd prövning kan ett säkerhetsintyg utfärdas. Ett giltigt säkerhetsintyg uppställs som krav för tillgång till uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell och högre. Det Natoland som den som ska prövas är medborgare i ansvarar för handläggningen av ansökningar om säkerhetsintyg. Det är den nationella säkerhetsprövningen som ska läggas till grund för utfärdande av säkerhetsintyg. Säkerhetsprövningen syftar till att avgöra om personen är lojal, trovärdig och pålitlig. I direktivet listas ett antal faktorer eller omständigheter som – i enlighet med nationella lagar och regler – ska bedömas för att avgöra detta.
Nato tillämpar ett system med s.k. säkerhetsklarering (Personnel Security Clearance, PSC). Säkerhetsklarering innebär att den person som ska kontrolleras godkänns i en viss skyddsklass som ger personen behörighet att få tillgång till säkerhetskänsliga uppgifter upp till och med en viss säkerhetsskyddsklass. Detta system förekommer i flera länder och mellanfolkliga organisationer och skiljer sig från den svenska säkerhetsprövningen som i stället är kopplad till en anställning eller ett deltagande i viss verksamhet.
I 3 kap. säkerhetsskyddslagen finns regler om säkerhetsprövning och i 5 kap. säkerhetsskyddsförordningen finns närmare bestämmelser om genomförandet av säkerhetsprövningen. I 7 kap. samma förordning finns regler om internationell samverkan och säkerhetsintyg. I lagstiftningsarbetet har särskilt beaktats behovet av anpassning till internationella säkerhetsskyddsåtaganden och att regleringen ska medge utfärdande av säkerhetsintyg.104 Eftersom lagstiftningen varit framsynt behövs inte några ändringar av den svenska regleringen för att kunna tillämpa Natos regelverk för säkerhetsprövning.
103 AC/35-D(2000)-REV8 104Prop. 2017/18:89 s. 115 ff.
5.7.4. Centralregister
Förslag: Frågan om organisation och lokalisering av ett central-
register bör utredas vidare inom Regeringskansliet i samverkan med berörda myndigheter.
Bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i lag om
centralregister.
Skälen för förslaget och bedömningen: I bilaga E (Säkerhet för
Natoklassificerad information) i Natos säkerhetsskyddspolicy finns bestämmelser om bland annat kontroll och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. I det stödjande direktivet105utvecklas bestämmelserna i detalj.
Uppgifter i säkerhetsskyddsklasserna Cosmic Top Secret (CTS) och Nato Secret (NS)106 samt i specialkategorier som ATOMAL107ska redovisas, kontrolleras och hanteras i enlighet med de krav som uppställs i de nämnda dokumenten. För sådana uppgifter finns ett krav på redovisningsskyldighet och spårbarhet.
För information som innehåller uppgifter av detta slag uppställer Nato kravet att det ska finnas ett registersystem för mottagande, redovisning/bokföring, hantering, distribution och i förekommande fall förstöring av sådan information, oavsett om denna är fysisk eller digital.108 Systemet ska kunna hantera informationen under hela dess ”livscykel” (se nedan).
Ett Natoland har vidare en skyldighet att inrätta ett centralregister (Central Registry) för information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen CTS. Ett centralregister ska på nationell nivå ha funktionen som huvudsaklig mottagare och avsändare av sådan information. Centralregistret får även vara register för övrig information som omfattas av redovisningsskyldighet, dvs. information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen NS eller en specialkategori. Om det finns befogad anledning får ett land ha mer än ett centralregister. I direktivet nämns som exempel att ett
105 Directive on the Security of NATO Classified Information, AC/35-D/2002-REV5. 106 CTS är den högsta säkerhetsskyddsklassen i Nato och motsvaras av kvalificerat hemlig i 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen, medan NS, som är den näst högsta säkerhetsskyddsklassen, enligt samma lagrum motsvaras av hemlig. 107 ATOMAL är en märkning som innebär att uppgifterna ska skyddas i enlighet med de särskilda avtal som gäller för nukleär information (se kapitel 8). 108 Ett krav på centralregister finns redan i det nu gällande administrativa avtalet för hantering och skydd av säkerhetsskyddsklassificerad Natoinformation som delges Sverige från 2012.
land inrättar ett centralregister för den militära sfären och ett för den civila.109 Möjligheten att inrätta mer än ett centralregister ska användas restriktivt. För intern distribuering och registrering av information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklasserna CTS och NS inom departement, avdelningar och olika ”kommandonivåer” inom Försvarsmakten får underregister eller kontrollpunkter inrättas. Dessa funktioner under centralregistret är ansvariga för att inom sina respektive ansvarsområden registrera varje handling som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter av aktuellt slag.
Funktionen hos centralregister, underregister och kontrollpunkter ska skiljas från den hos registratorsfunktionen på en svensk myndighet. Medan den senare främst tar emot, diarieför och lämnar ut allmänna handlingar, ligger fokus för registerfunktioner och kontrollpunkter på just kontrollfunktionen, att vara ansvarig funktion på respektive nivå för att kontinuerligt följa upp var alla dokument som omfattas av redovisningsskyldighet finns i organisationen. Av förda register ska framgå vilket centralregister, underregister, kontrollpunkt eller individ som vid varje tidpunkt innehar eller har innehaft ett sådant dokument. Vid register och kontrollpunkter som hanterar information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen CTS ska utses en särskild tjänsteman som är ansvarig för verksamheten vid respektive enhet (Cosmic Control officer).110
Det följer alltså av Natos regelverk om säkerhetsskydd att ett centralregister ska inrättas. Det ligger inom regeringens kompetens att fördela uppgifter mellan myndigheter under regeringen.111Utpekande av funktionen centralregister kan ske i förordning. Det behövs därför ingen lagreglering om vilken myndighet som ska svara för denna funktion. Frågan om hur ett (eller flera) centralregister ska organiseras och var det ska inrättas behöver utredas vidare. Frågan omfattas inte av utredningens uppdrag.
5.7.5. Gallring av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter
En myndighet har ett ansvar för att hantera information som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på ett korrekt
109 Se AC/35-D/2002-REV5 p. 19(a). 110 I AC/35-D/2002-REV5 p. 23 finns reglerat i detalj vilka uppgifter ”kontrollofficeren” har. 111 Befogenheten omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
sätt under hela den tid informationen förekommer hos myndigheten. I det tidigare nämnda direktivet om säkerhet för Natoklassificerad information finns bestämmelser om att säkerhetsskyddsklassificerad uppgifter vid slutet av sin ”livscykel” ska granskas för eventuellt bevarande, arkivering, nedgradering av säkerhetsskyddsklass eller förstöring. Information som innehåller av Nato säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som finns utskrivna och som inte längre behövs för officiellt bruk får förstöras. I direktivet finns detaljerade bestämmelser om förstöring av handlingar som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. I detta sammanhang ska endast nämnas att sådana handlingar som kommer in till svensk myndighet från Nato är att betrakta som allmänna handlingar, men med begränsad handlingsoffentlighet på grund av försvars- eller utrikessekretess.112
Regler om gallring framgår av arkivlagen (1990:782). Enligt 10 § arkivlagen får gallring ske. Vid gallring ska dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket samma lag, bl.a. rätten att ta del av allmänna handlingar. Förstöring av allmänna handlingar behandlas inte särskilt i arkivlagen och är inget som är förutsett i den svenska lagstiftningen.
Natos regelverk uppställer inte ett krav på förstöring av handlingar. Vidare kan det hävdas att den svenska lagstiftningen medför att även äldre handlingar behövs för officiellt bruk, för att uppfylla den skyldighet som lagstiftningen med stöd i grundlag uppställer för att bevara allmänna handlingar. Genom en funktion med centralregister, som kan återta handlingar från underregister, finns också möjlighet att begränsa spridningen av handlingar som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i de högre säkerhetsskyddsklasserna till ett minimum. Det sagda innebär att det i vart fall för närvarande inte finns behov av att införa ny lagstiftning som ger en utökad rätt att gallra allmänna handlingar.
5.7.6. Rapportering
I bilaga E (Säkerhet för Natoklassificerad information) i Natos säkerhetsskyddspolicy finns även bestämmelser som gäller säker-
112 Se 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet.
hetsincidenter och rapportering. Mer detaljerade bestämmelser finns i det anslutande direktivet.113
Om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som finns i Natos system har röjts eller det finns en risk för att så har skett genom att en överträdelse av säkerhetsskyddsbestämmelserna förekommit, ska detta rapporteras till Natos säkerhetskontor. Rapporten ska skickas in av den nationella säkerhetsmyndigheten eller industrisäkerhetsmyndigeten. Samtidigt med rapporten till säkerhetskontoret ska den rapporterande myndigheten om möjligt även informera den Natokomponent som den säkerhetsskyddsklassificerade uppgiften kommer ifrån. Hur pass skyndsamt en rapportering ska ske till Natos säkerhetskontor beror på hur känsliga uppgifterna är och omständigheterna i det enskilda fallet.
I 2 kap. säkerhetsskyddsförordningen finns bestämmelser om anmälan vid säkerhetshotande händelser eller verksamhet. Enligt dessa ska en verksamhetsutövare skyndsamt anmäla till Säkerhetspolisen om det finns skäl att anta att en säkerhetsskyddsklassificerad uppgift otillåtet har röjts eller om det har inträffat en it-incident som allvarligt kan påverka säkerheten i ett informationssystem. Om verksamhetsutövaren tillhör Försvarsmaktens tillsynsområde ska anmälan göras också till Försvarsmakten (4 §). Vidare ska vid anmälan som rör säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som omfattas av ett internationellt säkerhetsskyddsåtagande, Säkerhetspolisen underrätta den myndighet som är nationell säkerhetsmyndighet enligt det internationella säkerhetsskyddsåtagandet (5 §).
De redovisade bestämmelserna innebär att det finns en nationell reglering som svarar mot kraven i Natos regelverk. Det som kan sättas i fråga är om bestämmelsen om Säkerhetspolisens underrättelseskyldighet till den nationella säkerhetsmyndigheten är tillräckligt tydlig. Det finns inget uttryckligt krav på skyndsamhet när det gäller Säkerhetspolisens underrättelseskyldighet till den nationella säkerhetsmyndigheten. I vissa fall kan Natoavtal dock ställa krav på att en anmälan, om den rör säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter av mer kvalificerat slag, ska ske inom viss tid. Detta gäller om uppgiften avser s.k. atomalinformation114. Om det efter en inledande undersökning inte kan uteslutas att sådan
113 AC/35-D(2002)-REV5. 114 Se avsnitt 8.4.4.
information kan ha röjts, ska en initial rapport skickas till Natos säkerhetskontor inom 72 timmar (från det att verksamhetsutövaren anmälde att det fanns skäl att anta att en sådan uppgift kunde ha röjts). Står det klart att atomalinformation har röjts ska det omedelbart rapporteras till Natos säkerhetskontor genom den nationella säkerhetsmyndigheten.
Trots avsaknaden av ett uttryckligt krav på skyndsamhet framstår det som självklart att Säkerhetspolisen värderar de anmälningar som kommer in från verksamhetsutövare och bedömer vilka åtgärder som behöver vidtas, bland annat utifrån vilka uppgifter som kan har röjts. Om det handlar om misstanke om att uppgifter med hög säkerhetsskyddsklass har röjts borde det vara ett skäl att skyndsamt underrätta den nationella säkerhetsmyndigheten. Säkerhetspolisen och den nationella säkerhetsmyndigheten får också förutsättas ha utvecklat rutiner för sådana fall. Mot denna bakgrund bedömer utredningen inte att det är nödvändigt med en förordningsändring för att säkerställa att rapportering sker till Natos säkerhetskontor i enlighet med de krav som uppställs.
6. Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar
6.1. Hemlighållande av försvarsuppfinningar
Det kan, både under krigstid och fredstid, finnas ett behov av att hålla uppfinningar som är av betydelse för försvaret hemliga (se prop. 1971:138 s. 45).
Enligt svensk rätt kan en försvarsuppfinning under vissa förutsättningar hållas hemlig efter beslut av Försvarets materielverk eller Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. Ett sådant beslut medför att uppfinningen inte får offentliggöras eller obehörigen röjas. Innan en sådan prövning har gjorts råder ett förbud mot att offentliggöra eller på annat sätt obehörigen röja en försvarsuppfinning. Om patent har sökts på uppfinningen blir en patentansökan vilande fram tills det beslutas att uppfinningen inte längre ska vara hemlig. Liknande system finns i andra länder.
Ett beslut om hemlighållande av en försvarsrelaterad uppfinning innebär i flera länder ett förbud mot att ansöka om patent på uppfinningen i annat land (se del A punkt 1 i Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar). Ett sådant förbud kan dock innebära ett hinder för länder att utbyta erfarenheter och materiel med varandra på försvarsområdet. För att kunna få del av andra länders försvarsuppfinningar och även möjliggöra export av inhemska försvarsuppfinningar görs det ibland undantag från denna huvudregel. En förutsättning i dessa fall är oftast att det land som mottar patentansökan garanterar att uppfinningen hålls hemlig även i det mottagande landet (se prop. 1971:138 s. 35). Det är således för att kunna främja ett sådant utbyte som det finns inhemska regler om
hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar. Möjligheten att söka patent utomlands på uppfinningar som hålls hemliga i Sverige kan även vara till fördel för uppfinnaren som därmed ges möjlighet att söka skydd för och sprida uppfinningen till andra länder.
6.2. Närmare om patentavtalet
6.2.1. Avtalet reglerar sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar
Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar (patentavtalet) undertecknades i Paris den 21 september 1960. Det reglerar sekretesskydd för uppfinningar som hålls hemliga med hänsyn till det nationella försvarsintresset i ett av medlemsländerna. Avtalet består av fyra delar (A-D). Avtalet i dess senaste version är från 2017.115
Av introduktionen, del A, framgår att innan avtalet trädde i kraft innebar sekretess på en försvarsrelaterad uppfinning i ett Natoland i allmänhet ett förbud mot att ansöka om patent på samma uppfinning i ett annat land. Efter att avtalet trädde i kraft i januari 1961 har Natoländerna kunnat ta bort förbudet, som innebar ett hinder för utbyte av försvarsrelaterade uppfinningar och försvårade samarbetet inom alliansen avseende forskning, utveckling och produktion av militär utrustning. Island, som inte har någon försvarsmakt eller försvarsindustri, har som enda Natoland inte tillträtt avtalet.
115 AC/259-D (2017)0026. Denna version har godkänts av Conference of National Armaments Directors (CNAD) men inte av Nordatlantiska rådet. Utredningen utgår därför ifrån att det är den näst senare version från 1977 som är den nu gällande. Skillnaderna mellan dessa båda versioner är att den senare versionen innehåller en ny bestämmelse om hävande av sekretess (se nedan). Utredningen har, trots att 2017 års version inte bedöms vara gällande, tagit ställning till om tillägget hade föranlett några lagstiftningsåtgärder från svensk sida.
6.2.2. De enskilda bestämmelserna
Inledande bestämmelser
Del B är själva patentavtalet. Av artikel I följer att om en patentansökan tas emot i ett medlemsland, mottagarlandet, och samma ansökan tidigare har tagits emot i ett annat medlemsland,
ursprungslandet, och det landet har beslutat att den patentsökta
uppfinningen ska hållas hemlig med hänsyn till det nationella försvarsintresset, ska även mottagarlandet hemlighålla patentansökan. Det som sägs i artikel I hindrar inte ursprungslandet från att förbjuda att patentansökan görs i ett annat medlemsland. Det är ursprungslandet, och i vissa fall den som söker patent, som kan ansöka om sekretess enligt avtalet (artikel II). Mottagarlandet kan som villkor för sekretess kräva att sökanden avstår från att kräva ersättning för den skada som kan uppstå till följd av sekretessen (artikel III). Sekretessen ska upphävas endast på begäran av ursprungslandet. Om ursprungslandet avser att häva sekretessen ska det med sex veckors varsel meddela berörda mottagarländer om detta och i möjligaste mån beakta synpunkter som har kommit in från dessa under fristen (artikel IV).
Artiklarna V–VII reglerar möjligheten att ingå bilaterala avtal med samma syfte som patentavtalet, hur patentavtalet ska godkännas, när det träder i kraft och hur ett deltagarland kan säga upp avtalet.
Förfaranderegler
Av del C framgår vilka förfaranderegler som avtalsparterna ska följa. För att förfarandet ska kunna tillämpas ska ursprungslandet och mottagarlandet ha behörighet att belägga uppfinningar som kan inverka menligt på landets nationella säkerhet med sekretess. Informationen ska vidare vara skyddad enligt minst den nivå som Natos säkerhetsskyddskrav förutsätter. Slutligen ska ursprungslandet ha möjlighet att förhindra att någon obehörigen söker patent på en uppfinning utomlands samt kunna tillåta att patent söks på uppfinningar som omfattas av sekretess utomlands.
En patentansökan som ett medlemsland i Nato får från ett annat medlemsland, med en framställning om att den ska beläggas med sekretess, ska också av mottagarlandet beläggas med sekretess. Mottagarlandet ska ge uppgifterna i ansökan i vart fall samma säkerhetsklassificering som i ursprungslandet om vissa uppräknade förutsättningar är uppfyllda.
Handlingarna i patentärendet ska skickas från ursprungslandets försvarsmyndighet genom diplomatiska kanaler till dess ambassad i mottagarlandet.
Sökanden ska ha rätt att ställa ombud för sig. För att ombudet ska få företräda sökanden ska ombudet vara behörigt att få tillgång till och inneha säkerhetsklassificerad information. Om ombudet är behörigt ska handlingarna i ärendet lämnas ut till ombudet som därefter kan lämna in ansökan till patentverket i mottagarlandet. Sökanden får dock lämna in patentansökan utan biträde av ett ombud om det är tillåtet enligt de nationella reglerna. En kopia av den tekniska specifikationen, ritningar, sammanfattning som bifogats patentansökan samt ärendenummer och datum för ansökan ska lämnas till mottagarlandets försvarsmyndighet.
All korrespondens i ärendet, förutom handlingar av rent administrativ karaktär som inte innehåller någon information om uppfinningen, ska förmedlas genom samma säkra kanaler som ansökan. Icke säkerhetsklassificerad information kan patentverket i mottagarlandet efter egen prövning dock sända direkt till sökanden eller dennes ombud.
När ursprungslandet avser att häva sekretessen ska det meddela mottagarländernas behöriga försvarsmyndigheter. Om sekretessen efter utgången av den i artikel IV angivna sexveckorsfristen hävs, ska ursprungslandet omedelbart underrätta mottagarländernas behöriga försvarsmyndigheter om detta varefter dessa ska upphäva sekretessen. I versionen från 2017 finns ytterligare en bestämmelse som reglerar att mottagarlandet kan skicka tillbaka patentansökan till ursprungslandet eller i vissa fall förstöra de till patentansökan hörande tekniska dokumenten.
Nationella bestämmelser måste vara förenliga med förfarandereglerna. Slutligen finns regler om förfarandebestämmelsernas tillämplighet och hur reglerna ska ses över.
6.3. Hemlighållande av försvarsuppfinningar i Sverige
6.3.1. Patentlagen
Förfarandet vid ansökan om patent regleras i patentlagen (1967:837). Ett svenskt patent kan meddelas på en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt under förutsättning att uppfinningen är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och väsentligen skiljer sig därifrån (2 §). Om ansökan är fullständig eller blir det efter kompletteringar ska sökanden underrättas om att patent kan meddelas (19 §). När den föreskrivna meddelandeavgiften har betalats ska patentmyndigheten bifalla patentansökan. Patent är meddelat när patentet är kungjort (20 §). I lagen finns även regler om europeiskt patent och internationell patentansökan. Vad gäller ansökan om europeiskt patent tar Patent- och registreringsverket emot ansökan och vidarebefordrar den till det europeiska patentverket (EPO). Någon granskning sker inte men ansökan får en ankomstdag och ett ansökningsnummer, vilket har betydelse för s.k. prioritet. Vid en internationell patentansökan enligt den internationella konventionen om patentsamarbete (PCT) agerar Patent- och registreringsverket som internationell myndighet och gör under vissa förutsättningar en nyhetsgranskning och en preliminär patenterbarhetsbedömning. Sökanden avgör därefter i vilka länder sökanden vill gå vidare med en internationell patentansökan. I lagen finns en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser vad gäller uppfinningar av betydelse för rikets försvar (79 §). Sekretess gäller enligt 31 kap 20 § OSL i ärende om ansökan om patent för uppgift om uppfinning eller företagshemlighet, om inte annat följer av patentlagen.
6.3.2. Lagen om försvarsuppfinningar
De särskilda bestämmelser som avses i patentlagen återfinns i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar som reglerar hemlighållande av och sekretess för försvarsuppfinningar (jfr 15 kap. 2 § OSL).
Med en försvarsuppfinning avses i lagen en uppfinning som särskilt avser krigsmateriel. Det är regeringen som föreskriver vad
som utgör krigsmateriel (1 §). Krigsmateriel definieras i förordningen (1988:563) om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Av förordningen följer att med krigsmateriel förstås: varor som är upptagna i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel, övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot verkan av stridsmedel samt övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot spaning eller andra iakttagelser.
Fråga om hemlighållande av försvarsuppfinningar prövas av Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar (granskningsnämnden) och Försvarets materielverk. Försvarets materielverk ska vid sin prövning samråda med Försvarsmakten (2 §).
En försvarsuppfinning som tillkommit i Sverige eller tillhör en i Sverige bosatt fysisk person eller en svensk juridisk person (svensk försvarsuppfinning) får inte offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas innan det har prövats om uppfinningen ska hållas hemlig (4 §). Om patent söks på en svensk försvarsuppfinning eller om någon vill offentliggöra en försvarsuppfinning ska Försvarets materielverk pröva om uppfinningen ska hållas hemlig (5 §). Om verket finner att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig ska ärendet tillsammans med ett motiverat yttrande överlämnas till granskningsnämnden för slutlig prövning. Om granskningsnämnden gör bedömningen att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig ska den förordna att uppfinningen inte får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas (6 §). Om prövningen inte görs inom viss tid upphör uppfinningen att vara hemlig även om granskningsnämnden inte slutligt prövat frågan om hemlighållande (7 §).
Ett förordnande om hemlighållande av uppfinningen medför att en patentansökan som är klar för att kungöras enligt 19 § patentlagen ska förklaras vilande i avvaktan på att förordnandet upphävs (12 §). Innehavaren har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer till följd av beslutet om hemlighållande (14 § första stycket). En annan följd av ett beslut om hemlighållande är att innehavaren av uppfinningen kan kräva att staten tar över uppfinningen (11 §). Staten kan också på eget initiativ förordna att uppfinningen får nyttjas för dess räkning eller att rätten till uppfinningen ska avstås till staten (13 §). I dessa situationer utgår
ersättning av allmänna medel även för den ytterligare skada som beslutet medför (14 § andra stycket). Regeringen kan besluta att en uppfinning som ska hållas hemlig enligt 6 § får röjas för annan under förutsättning att hemlighållandet av uppfinningen i övrigt inte äventyras (9 §). En ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsuppfinning, som ska hållas hemlig enligt 6 §, får göras i en annan stat endast efter medgivande från regeringen och under förutsättning att uppfinningen hemlighålls i den staten (10 §).
Granskningsnämnden ska på ansökan eller när annan anledning därtill föreligger pröva om förordnandet om hemlighållande ska bestå. En omprövning av beslutet om hemlighållande ska ske inom ett år från det att förordnandet meddelades eller senast prövades. Innan granskningsnämndens prövning ska nämnden först tillställa Försvarets materielverk ärendet för prövning. Om Försvarets materielverk finner att uppfinningen inte ska vara hemlig ska den upphäva förordnandet. I annat fall ska ärendet skickas till granskningsnämnden för slutlig prövning (8 §).
En försvarsuppfinning som inte är en svensk försvarsuppfinning är att betrakta som en utländsk försvarsuppfinning. Om patent söks på en sådan uppfinning ska ansökan lämnas över från Patent- och registreringsverket till Försvarets materielverk för prövning av om uppfinningen ska hållas hemlig eller inte. Reglerna om utländska försvarsuppfinningar gäller inte internationell eller europeisk patentansökan (15 §). Om en utländsk försvarsuppfinning är hemlig i en annan stat och det finns en överenskommelse mellan Sverige och den staten om att patent får sökas på uppfinningen i Sverige under förutsättning att den hålls hemlig här, ska Försvarets materielverk förordna om att uppfinningen ska hållas hemlig även i Sverige (16 § första stycket). Om Försvarets materielverk i annat fall, beträffande en utländsk försvarsuppfinning som är hemlig enligt lag i en annan stat, finner att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig här, ska slutlig prövning ske på det sätt som anges i 6 § (16 § andra stycket).
När ett hemlighållande av en utländsk försvarsuppfinning beslutats på grund av att uppfinningen är hemlig i en annan stat och uppfinningen inte längre är hemlig i den staten, får Försvarets materielverk häva förordnandet. Om Försvarets materielverk finner att uppfinningen av särskilda skäl alltjämt bör hållas hemlig ska
myndigheten jämte yttrande överlämna ansökan till granskningsnämnden för slutlig prövning (17 §). Avseende utländska försvarsuppfinningar gäller förbudet mot offentliggörande i 4 §, bestämmelsen om när uppgifter om en uppfinning där förordnande om hemlighållande hävts får offentliggöras i 8 § tredje stycket, bestämmelserna i 12 § första stycket om vilandeförklaring av en patentansökan, regeringens möjlighet att besluta att en uppfinning får nyttjas eller övertas av staten i 13 § och bestämmelserna om uppfinnaren eller dess rättsinnehavares rätt till ersättning i vissa fall enligt 14 § (18 §).
Sekretess gäller i mål och ärenden enligt lagen för uppgifter som enligt 4 eller 18 §§ eller till följd av ett förordnande om sekretess enligt 6 eller 16 §§ inte får offentliggöras eller obehörigen röjas. Vissa i offentlighets- och sekretesslagen uppräknade bestämmelser är tillämpliga i sådana fall (19 §).
Slutligen innehåller lagen bestämmelser om straffansvar, överklagande, rätt domstol m.m. (20–24 §§).
6.3.3. Internationella överenskommelser
Sverige har ingått överenskommelser med andra länder om hemlighållande av patentansökningar. Det rör sig om överenskommelser med Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland och USA. Överenskommelserna omfattar samma typ av uppfinningar som patentavtalet och innehåller i allt väsentligt likadana bestämmelser om förfarandet vid begäran om och upphörande av sekretess.116
6.4. Godkännande av patentavtalet
Förslag: Riksdagen godkänner Natos avtal om ömsesidigt
sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar.
Skälen för förslaget: Sverige förväntas som Natomedlem att
tillträda Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta
116 Överenskommelsen med Storbritannien avviker i så mån att den inte innehåller några detaljerade regler utan är mer kortfattad än de övriga överenskommelserna. Den innehåller dock inga bestämmelser som avviker från vare sig patentavtalet eller övriga överenskommelser Sverige har ingått på området.
försvarsrelaterade uppfinningar. Avtalet förutsätter ändringar i lagen om försvarsuppfinningar. Riksdagens godkännande krävs därför (10 kap. 3 § första stycket 1 regeringsformen).
6.5. Behovet av författningsändringar
6.5.1. Lagen om försvarsuppfinningar behöver utvidgas till att omfatta utländska uppfinningar som ska hemlighållas enligt patentavtalet
Förslag: Tillämpningsområdet för lagen om försvars-
uppfinningar utvidgas till att omfatta utländska uppfinningar som Sverige kan behöva hemlighålla enligt patentavtalet även om de inte avser krigsmateriel.
Skälen för förslaget
Definitionen av utländska försvarsuppfinningar behöver anpassas till patentavtalet
Som redovisats ovan är den svenska lagen om försvarsuppfinningar tillämplig på uppfinningar som särskilt avser krigsmateriel, vilket framför allt regleras i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Redan i samband med införandet av lagen diskuterades att begreppet krigsmateriel kunde variera mellan olika länder och att det kunde finnas utländska uppfinningar av intresse för det nationella försvaret som därmed inte kunde hemlighållas med stöd av lagen (se prop. 1971:138 s. 22). Eftersom den begränsningen av lagen, av vad som framkommit vid tiden för lagförslaget, inte hade gett upphov till några påtagliga nackdelar ansåg lagstiftaren att det inte fanns behov av att föreslå speciella regler såvitt avsåg utländska uppfinningar (se prop. 1971:138 s. 32).
Den svenska definitionen av krigsmateriel har därefter harmoniserats med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för
överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen och omfattar de produkter som regleras i direktivet.
De uppfinningar som ett medlemsland enligt patentavtalet är skyldigt att hemlighålla är uppfinningar som hålls hemliga i ursprungslandet med hänsyn till det nationella försvarsintresset. Överenskommelsens tillämpningsområde är alltså inte kopplat till vissa produkter eller uppfinningar med vissa specifika funktioner utan till att uppfinningen är hemlig i ursprungslandet. Även om definitionen av krigsmateriel är vid och baserad på EU-lagstiftning kan det med anledning av det anförda inte uteslutas att patentavtalet kan komma att träffa fler uppfinningar än den svenska definitionen.
Mot denna bakgrund bör tillämpningsområdet för lagen om försvarsuppfinningar ändras. Det föreslås därför att definitionen av utländsk försvarsuppfinning utvidgas till att även avse uppfinning som är hemlig med hänsyn till det nationella försvarsintresset i en annan stat och på vilken patent enligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här. Att uppfinningen ska hållas hemlig med hänsyn till det nationella försvarsintresset är ett uttryck som är direkt hämtat från patentavtalet och de övriga överenskommelser som Sverige har ingått på området. I övrigt motsvarar förslaget regleringen i 16 § första stycket lagen om försvarsuppfinningar. Eftersom den föreslagna ändringen innebär att begreppet utländsk försvarsuppfinning även kan avse uppfinning som inte avser krigsmateriel föreslår utredningen av tydlighetsskäl att definitionen av svensk respektive utländsk försvarsuppfinning flyttas till 1 §.
I samband med lagens införande konstaterades att lagen uppställer ett straffsanktionerat förbud mot offentliggörande av försvarsuppfinningar och det ansågs därför nödvändigt att lagens tillämpningsområde kunde fastställas så exakt som möjligt (se prop. 1971:38 s. 32). Samma överväganden gör sig även gällande i dag. Det är mot den bakgrunden utredningen föreslår att utvidgningen av lagens tillämpningsområde endast ska avse utländska försvarsuppfinningar som omfattas av patentavtalet och övriga överenskommelser. Någon ändring av tillämpningsområdet för svenska försvarsuppfinningar föreslås alltså inte.
Regeringen har enligt lagen om försvarsuppfinningar bemyndigats att särskilt föreskriva vad som utgör krigsmateriel. Det har regeringen gjort i förordningen om vad som avses med
krigsmateriel i lagen om försvarsuppfinningar. Syftet med att definitionen av krigsmateriel ska regleras i förordning var att begreppet i takt med den tekniska utvecklingen ofta måste revideras och fler produkter läggas till på listan (prop. 1971:38 s. 32). Som tidigare nämnts var också syftet i samband med lagens införande att definitionen av begreppet krigsmateriel skulle vara så exakt som möjligt. Att i förordning vidga krigsmaterielbegreppet till att även avse uppfinningar som kan komma att omfattas av patentavtalet framstår inte som förenligt med lagens systematik. Det skulle strida mot den bakomliggande tanken att begreppet krigsmateriel som utgångspunkt ska avse mer exakta produkter och inte vara av mer allmänt slag. Eftersom en sådan ändring av förordningen i praktiken skulle innebära att lagens tillämpningsområde kom att utvidgas till att även omfatta uppfinningar som inte avser krigsmateriel bör ändringen i stället göras i lagen.
Genom den föreslagna utvidgningen kommer det svenska regelverket möjliggöra att uppfinningar som inte utgör krigsmateriel men som Sverige enligt internationella överenskommelser är skyldigt att hemlighålla kommer att omfattas av sekretess. Det betyder även att bestämmelserna om rätt till ersättning av allmänna medel till följd av hemlighållandet samt regeringens möjlighet att besluta om att staten ska få nyttja eller överta uppfinningen även kommer att gälla för de uppfinningar som omfattas av patentavtalet och Sveriges övriga internationella överenskommelser på området men som inte avser krigsmateriel. Ett beslut om att staten ska få nyttja eller överta uppfinningen är dock territoriellt begränsat till Sverige och innebär i praktiken att staten får ensamrätt att utnyttja uppfinningen i Sverige (jfr prop. 1971:138 s. 62).
Uppfinningar som omfattas av patentavtalet kommer att betraktas som utländska försvarsuppfinningar. Lagens bestämmelser om hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar gäller inte internationell eller europeisk patentansökan (se 15 §). Såvitt utredningen kan bedöma kommer det inte bli aktuellt att med stöd av avtalet inkomma med en internationell eller europeisk patentansökan avseende en utländsk försvarsuppfinning i Sverige. Begränsningen i 15 § bedöms därmed vara förenlig med patentavtalet och det krävs inte någon lagändring i det avseendet.
6.5.2. Det nuvarande regelverket om sekretess för försvarsuppfinningar uppfyller kraven i patentavtalet
Bedömning: Det nuvarande regelverket om sekretess för
utländska försvarsuppfinningar uppfyller de krav på sekretess- och sekretesskydd som föreskrivs i patentavtalet.
Enligt nu gällande rätt är det straffbart att söka patent på en svensk försvarsuppfinning i ett annat land utan regeringens tillstånd vilket motsvarar kraven i patentavtalet.
Det nuvarande regelverket i säkerhetsskyddslagen uppfyller de säkerhetskrav som patentavtalet ställer på ombud vid ärenden enligt avtalet.
Skälen för bedömningen
Innebörden av att en uppfinning hemlighålls enligt lagen
Som framgått kan en försvarsuppfinning under vissa förutsättningar hållas hemlig efter beslut av Försvarets materielverk och granskningsnämnden (6 och 16 §§ lagen om försvarsuppfinningar). Innan en sådan prövning har gjorts råder ett förbud mot att offentliggöra eller på annat sätt obehörigen röja en försvarsuppfinning (4 och 18 §§). Vad gäller utländska försvarsuppfinningar får uppgifterna inte får röjas förrän Försvarets materielverk häver förordnandet, vilket får ske först efter det att ursprungslandet hävt sin sekretess (17 §). Vidare föreskrivs i 19 § lagen om försvarsuppfinningar att sekretess gäller i mål och ärenden enligt lagen för uppgifter som enligt 4 eller 18 §§ eller till följd av förordnande enligt 6 eller 16 §§ inte får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas. Som en följd av detta kommer det att vara straffbart enligt 20 kap. 3 § brottsbalken att röja uppgifter om en hemlighållen uppfinning som omfattas av lagen.
De myndigheter som hanterar patentansökan på försvarsuppfinningar bedriver säkerhetskänslig verksamhet enligt 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen (2018:585). Säkerhetsskyddslagen är därför tillämplig på verksamheten. Av patentavtalet följer en skyldighet för
mottagarlandet att klassificera handlingarna i samma säkerhetsklass som ursprungslandet. Det följer av 2 kap. 5 § att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd på motsvarande sätt ska delas in i säkerhetsskyddsklass, om de inte redan har klassificerats av en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Indelningen i säkerhetsskyddsklass ska i sådant fall göras utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation. Eftersom klassificeringen i fall som omfattas av patentavtalet redan skett i ursprungslandet är Sverige skyldigt att klassificera informationen på samma sätt som i ursprungslandet.117
Ombud i ärenden som omfattas av patentavtalet
De myndigheter som kommer att hantera patentansökningar enligt patentavtalet kommer som nämnts att bedriva säkerhetskänslig verksamhet enligt säkerhetsskyddslagen och därmed omfattas av säkerhetsskyddslagens regler. Enligt reglerna i säkerhetsskyddslagen krävs att ett ombud som genom en sådan myndighets försorg får del av information rörande den patentsökta uppfinningen måste uppfylla de krav som ställs enligt säkerhetsskyddslagen. Ett ombud för sökanden kommer i dessa fall också behöva vara säkerhetsprövad då denne inte omfattas av undantaget i 3 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen från kravet på säkerhetsprövning, som enbart gäller ombud eller offentliga försvarare som uppträder vid domstol.
Regler mot att någon obehörigen ansöker om patent utomlands
En förutsättning för att kunna tillträda patentavtalet är att Sverige har regler som hindrar att någon obehörigen i ett annat land söker patent på en uppfinning som hemlighålls i Sverige. Enligt 21 § lagen om försvarsuppfinningar är det straffrättsligt sanktionerat att ansöka om patent utomlands på en svensk försvarsuppfinning som hålls hemlig i Sverige. Sverige uppfyller därför även i denna del de grundläggande kraven som ställs för att Sverige ska kunna tillträda avtalet.
117 Se Waern m.fl., Säkerhetsskyddslagen. En kommentar (2022, version 1, JUNO), kommentaren till 2 kap. 5 §.
De nuvarande reglerna om hemlighållande innebär att Sverige uppfyller sina åtaganden enligt avtalet
De förpliktelser som följer av patentavtalet är att Sverige på begäran av ursprungslandet är skyldigt att hemlighålla en patentansökan som Sverige tar emot och som omfattats av avtalet. Sverige får inte heller häva sekretessen innan den hävts i ursprungslandet.
För utländska försvarsuppfinningar som omfattas av en internationell överenskommelse följer redan av den gällande lagstiftningen att Försvarets materielverk, utan en föregående sakprövning, ska besluta om att hemlighålla uppfinningen och att ett sådant förordnande gäller fram tills förordnandet om att uppfinningen ska vara hemlig hävs i ursprungslandet. Genom den ändring som föreslås ovan kommer alla uppfinningar som kan komma att omfattas av patentavtalet att hanteras på detta sätt, vilket medför att Sverige kommer uppfylla de krav som ställs på hemlighållande enligt patentavtalet.
Ett sådant förordnande får enligt nu gällande lagstiftning inte hävas förrän ursprungslandet hävt sin sekretess. Eftersom sekretessen inte är begränsad i tid utan gäller tills förordnandet upphävs uppfyller Sverige sina åtaganden enligt avtalet. En patentansökan som lämnas till Sverige med stöd av patentavtalet kommer, som tidigare nämnts, att hanteras i enlighet med reglerna om säkerhetsskydd vilket innebär att Sverige kommer att uppfylla sina skyldigheter även i det avseendet.
6.5.3. Försvarets materielverk bör ges möjlighet att kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning
Förslag: Försvarets materielverk ska som förutsättning för att en
utländsk försvarsuppfinning ska hållas hemlig här, få kräva att innehavaren av uppfinningen avstår sin rätt till ersättning för den skada som uppkommer genom beslutet om det följer av en överenskommelse mellan Sverige och staten i fråga.
Skälen för förslaget: Uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare har
enligt 14 § första stycket lagen om försvarsuppfinningar rätt till
skälig ersättning för den skada som beslutet om hemlighållande innebär. Bestämmelsen gäller enligt 18 § även för utländska försvarsuppfinningar.
Enligt patentavtalet kan Sverige som mottagarland av en uppfinning som omfattas av sekretess i ursprungslandet kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning för den skada som kan komma att uppstå till följd av sekretessbeslutet. Denna möjlighet har Sverige även enligt de nu gällande överenskommelserna på området. Då det rör sig om en begränsning av uppfinnaren eller dennes rättsinnehavares rätt till ersättning får det anses lämpligt att en sådan begränsning, om Sverige ska nyttja den möjligheten, regleras i lag.
Möjligheten att kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning är dock en möjlighet som enligt appendixet till patentavtalet inte tillämpas av alla länder som tillträtt patentavtalet, exempelvis Norge och Danmark.
Patentavtalet förutsätter att det redan finns ett beslut om hemlighållande av försvarsuppfinningen i en annan stat. Ett efterföljande beslut om hemlighållande i Sverige bör därför, som utgångspunkt, inte medföra någon ytterligare skada för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare varför det i de flesta fall inte skulle bli aktuellt med någon ersättning enligt 14 § (jfr prop. 1971:138 s. 62). Staten kan dock i undantagsfall besluta om ett fortsatt hemlighållande efter det att sekretessen hävts i ursprungslandet enligt 17 §. I de fallen är det rimligt att en utländsk uppfinnare eller dess rättsinnehavare inte ska vara sämre ställd i ersättningshänseende än innehavaren av en svensk försvarsuppfinning (se prop. 1971:138 s. 62 f.).
Under utredningens arbete har det dock framkommit att en ordning där uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare skriftligen avstår sin rätt till ersättning tillämpas redan i dag med stöd av befintliga överenskommelser. Det kan nämnas att det av överenskommelsen med Italien framgår av tillämpningsbestämmelserna, som enligt artikel V i avtalet är en integrerad del av detsamma, att en skrivelse med sådant innehåll ska bifogas till ansökan om patent. Eftersom detta är en ordning som redan följer av Sveriges gällande internationella överenskommelser och är något som Sverige kan tillämpa med stöd av patentavtalet föreslår utredningen att det i lag förtydligas att Försvarets materielverk ska
kunna begära att uppfinnaren eller rättsinnehavaren avstår sin rätt till ersättning. Bestämmelsen bör vara fakultativ och kommer, som redan nämnts, i de flesta fall inte leda till någon förlust för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare.
Eftersom de överenskommelser som Sverige redan har på området, och även patentavtalet, enbart gäller till dess ursprungslandet hävt sitt förordnande bör ett sådant avstående från rätten till ersättning inte gälla om granskningsnämnden beslutar om ett fortsatt hemlighållande enligt 17 § efter det att hemlighållandet hävts i ursprungslandet.
6.5.4. Hävande av ett förordnande om hemlighållande
Förslag: I lagen om försvarsuppfinningar införs en bestämmelse
som reglerar att Försvarets materielverk eller Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar i vissa fall måste höra en annan stat innan ett förordnande om hemlighållande av en svensk försvarsuppfinning hävs.
Bedömning: Det följer redan av den ordning som gäller i dag
att Försvarets materielverk och Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar ska beakta en annan stats synpunkter i fråga om ett förordnande om hemlighållande av en svensk försvarsuppfinning ska hävas.
Skälen för förslaget och bedömningen
Hävande av förordnande om hemlighållande för en svensk försvarsuppfinning
Enligt 10 § lagen om försvarsuppfinningar får patent sökas på en svensk försvarsuppfinning som hålls hemlig här i landet om regeringen godkänner det och uppfinningen hålls hemlig i mottagarlandet. Patentavtalet, och de tidigare ingångna överenskommelserna, innehåller en skyldighet för ursprungslandet att informera mottagarlandet om att sekretessen kommer att upphöra. Om regeringen godkänt att patent får sökas på en svensk försvars-
uppfinning, som omfattas av ett förordnande om hemlighållande, i ett annat land och det landet håller uppfinningen hemlig med stöd av någon av de nämnda överenskommelserna är Sverige skyldigt att höra de andra länderna innan förordnandet om hemlighållande hävs. Denna skyldighet föreligger enligt nu gällande avtal men är inte reglerad i nuvarande lagstiftning. Utredningen gör bedömningen att denna skyldighet bör framgå av lag. Det bör därför i lagen om försvarsuppfinningar införas en bestämmelse som anger att Försvarets materielverk eller granskningsnämnden, innan ett förordnande enligt 6 § hävs och patent sökts på den hemlighållna uppfinningen i en annan stat, ska bereda den eller de staterna möjlighet att yttra sig innan förordnandet hävs.
En annan stats synpunkter på att häva ett förordnande om hemlighållande
Utöver skyldigheten att låta länder där patent sökts med stöd av 10 § lagen om försvarsuppfinningar yttra sig innan ett förordnande om hemlighållande hävs ska Sverige enligt patentavtalet ta skälig hänsyn till berörda mottagarländers eventuella synpunkter på Sveriges avsikt att häva ett förordnande om ett hemlighållande avseende en svensk försvarsuppfinning. Någon bestämmelse med den innebörden finns inte i lagen.
Granskningsnämnden ska enligt 6 § lag om försvarsuppfinningar kontinuerligt pröva om det fortsatt finns ett behov av att hemlighålla en uppfinning. Även Försvarets materielverk kan häva ett förordnande i vissa fall. Förutsättningarna för ett fortsatt hemlighållande är att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen fortsatt hålls hemlig. Om Sverige som ett led i ett militärt samarbete tillåtit att patent sökts på uppfinningen i en annan stat bör den statens invändningar som utgångspunkt kunna leda till slutsatsen att ett hemlighållande fortsatt är av väsentlig betydelse för försvaret. Avtalet föranleder därför inga ändringar i den delen.
6.5.5. Hantering av patentansökningar som mottas av Sverige med stöd av patentavtalet
Förslag: Vid tillträde till patentavtalet ska Sverige anmäla att
Försvarets materielverk, Patentenheten, är behörig försvarsmyndighet och nationellt ämbetsverk till vilket anmälan om upphävande av sekretess ska göras samt att Patent- och registreringsverket, är patentverk och särskild avdelning för den typ av uppfinningar som omfattas av avtalet.
Bedömning: Det finns redan i dag en ordning avseende
utländska försvarsuppfinningar där ansökan lämnas in till Patent- och registreringsverket för att sedan överlämnas till Försvarets materielverk för prövning av om uppfinningen ska hållas hemlig. Den ordningen är förenlig med patentavtalet och det saknas skäl att ändra den.
Det finns i nuläget inget behov av lagändringar rörande gallring eller avhändande av patentansökningar.
Skälen för förslaget och bedömningen
Mottagande av dokument och behörig myndighet
Som redovisats ovan innehåller patentavtalet detaljerade förfaranderegler för hur patentansökan ska hanteras. Den ordning som gäller för utländska försvarsuppfinningar, och som kommer att gälla alla uppfinningar enligt patentavtalet, innebär att en sådan ansökan ska lämnas in till Patent- och registreringsverket enligt 15 §, som i sin tur ska överlämna den till Försvarets materielverk. En sådan ordning är förenlig med patentavtalet och det saknas skäl att ändra den ordningen. Med hänsyn till detta bör Försvarets materielverk, Patentenheten, pekas ut som behörig försvarsmyndighet och nationellt ämbetsverk till vilket anmälan om upphävande av sekretess ska göras enligt avtalet. Patent- och registreringsverket ska pekas ut, som patentverk och särskild avdelning för mottagande av patentansökan.
Arkivering, gallring och återsändande av patentansökningar som mottagits med stöd av patentavtalet
En patentansökan som inkommer till Sverige från patentsökande eller från ursprungslandet med en begäran om att den ska hemlighållas är att betrakta som en handling enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen. Ansökan, som ska lämnas in hos Patent- och registreringsverket, är då att se som inkommen till myndigheten enligt 2 kap.4 och 9 §§tryckfrihetsförordningen. Den omfattas inte av något av undantagen i 2 kap.13 och 14 §§tryckfrihetsförordningen. Detta innebär att handlingen blir en allmän handling.
Enligt 2 kap. 23 § tryckfrihetsförordningen får grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag. Regler om gallring framgår av arkivlagen (1990:782). Enligt 10 § arkivlagen får gallring ske. Vid gallring ska dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket arkivlagen. Om det finns avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i annan lag eller i förordning gäller dessa bestämmelser. Enligt 12 § arkivlagen får en handling återlämnas om det sker med stöd av lag eller föreskrift som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller efter särskilt beslut av regeringen.
Av förfarandereglerna, som utredningen bedömer inte har trätt i kraft ännu, om upphävande av sekretess i del C av patentavtalet framgår att om det har gått 20 år sedan patentansökan gjordes i mottagarlandet och landet enligt sina nationella regler inte längre kan bevilja patent på den sökta uppfinningen eller om patenttiden gått ut och ursprungslandet inte hävt sin sekretess, ska mottagarlandet skicka ett meddelande om detta till ursprungslandet. Detta land får då välja om ansökningshandlingarna antingen ska skickas tillbaka till ursprungslandet eller om dokumenten med den relevanta tekniska informationen ska förstöras. Det framgår vidare att ett mottagarlands intention att inte längre bevara en patentansökan ska vidarebefordras till behörig försvarsmyndighet i ursprungslandet. Om handlingarna förstörs ska mottagarlandet underrätta ursprungslandets behöriga försvarsmyndighet om detta. Endast sekretessbelagda tekniska handlingar förstörs, medan
administrativa handlingar arkiveras hos det nationella patentverket. Bestämmelsen infördes 2017. Utredningen har inhämtat att syftet med den nya regeln var att minska antalet sekretessbelagda dokument hos mottagarländernas myndigheter. Skrivningen i procedurreglerna är resultatet av en kompromiss som gjordes i den aktuella arbetsgruppen.
Patentavtalet är avseende denna bestämmelse något svårtolkad. Vissa skrivningar tyder på att valmöjligheten för om ansökan ska skickas tillbaka eller förstöras ligger hos ursprungslandet, medan andra skrivningar indikerar att detta är en möjlighet för mottagarlandet om det inte längre vill bevara ansökan. Även andra stycket innehåller formuleringar som att ”the relevant technical documents may be destroyed” vilket indikerar att det rör sig om en möjlighet för mottagarlandet att förstöra den tekniska informationen snarare än en skyldighet. En sådan tolkning är också i överensstämmelse med tredje stycket som tydligt indikerar att möjligheten att förstöra den tekniska informationen eller skicka tillbaka ansökan är kopplad till mottagarlandets eventuella avsikt att inte behålla ansökan.
Hur bestämmelsen, som ännu inte trätt i kraft, kommer att tolkas går inte att säga i dag. Detta kommer att utvecklas mellan de allierade, där Sverige efter ett medlemskap i Nato också kommer att kunna påverka. Det finns därför inte nu anledning att införa en mer långtgående gallringsbestämmelse för att kunna återlämna patentansökningar eller förstöra sekretessbelagda tekniska handlingar.
7. Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål
7.1. Närmare om avtalet
7.1.1. Avtalet reglerar överföring av teknisk information för försvarsändamål
Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål undertecknades i Bryssel 1970 och reglerar skyldigheter i samband med sådant utbyte mellan medlemsländer samt Natos organisation. Avtalet består av fyra delar (a–d). Av del a, som är en analys av avtalet, framgår att bakgrunden till avtalet är att hitta en form för överföring av skyddad teknisk information mellan medlemsländerna och att säkerställa ett tillräckligt skydd för ägaren av den tekniska informationen.
7.1.2. De enskilda bestämmelserna
Avtalsbestämmelser
Del b är överenskommelsen. Artikel I innehåller definitioner av olika begrepp i avtalet.
Av artikel II punkt a framgår att om teknisk information för försvarsändamål överförs från en medlemsstat eller Nato (avsändaren) till en annan medlemsstat eller Nato med stöd av avtalet, ska mottagarna vara skyldig att skydda informationen som skyddad teknisk information. Mottagaren ska behandla
informationen i enlighet med de villkor som uppställts av avsändaren och agera i enlighet med dessa för att förhindra att informationen kommuniceras, publiceras, används utan tillåtelse eller används på annat sätt som kan leda till skada för ägaren. Mottagaren kan, om den önskar ändra villkoren, skicka en sådan begäran till avsändaren om inte annat har avtalats. I artikel II punkt b regleras hur berörda parter ska agera om mottagaren sedan tidigare innehar den översända skyddade tekniska informationen.
I artikel III punkten a finns regler om kompensation till ägaren av den tekniska informationen i vissa fall. Där framgår att om mottagaren av den skyddade tekniska informationen eller någon som mottagaren avslöjat informationen för otillåtet röjt eller använt informationen och ägaren av informationen därigenom lidit skada ska mottagaren kompensera ägaren för detta. För det fall mottagaren är ett medlemsland ska ersättningen betalas i enlighet med de nationella reglerna i mottagarlandet. Ersättningen ska antingen betalas direkt till ägaren av informationen eller till avsändaren om den senare ersatt ägaren. I det senare fallet ska storleken på det belopp mottagaren ska betala inte påverkas av vilken ersättning avsändaren betalat till informationsägaren.
Av artikel III punkten b framgår att mottagarna och avsändarna ska, i den mån det är förenligt med deras respektive säkerhetsföreskrifter, förse varandra med bevis och tillgänglig information för att kunna avgöra omfattningen av skadan och kompensationens storlek. Parterna till avtalet kan begära att en rådgivande kommitté ska utses som ska ha till uppgift att bedöma bevisningen i ärendet och redogöra för ursprunget till händelsen samt skadans natur och dess omfattning (artikel III punkten c). Avtalet påverkar inte den rätt som en skadelidande kan ha gentemot någon part i avtalet (artikel III punkten d).
I artikel IV regleras att parterna inom ramen för det Nordatlantiska rådet ska utveckla procedurer för implementering av avtalet.
Avtalet ska inte påverka redan befintliga säkerhetsåtaganden mellan parterna i avtalet och mottagaren ska klassificera den tekniska informationen enligt minst samma säkerhetsklass som avsändaren (artikel V). Inte heller ska avtalet hindra parterna från att fortsätta tidigare ingångna avtal eller ingå nya avtal med samma innebörd sinsemellan. Det ska inte heller påverka tillämpningen av det redan
ingångna patentavtalet (artikel VI). Avtalet är inte tillämpligt på överföring av teknisk information rörande atomenergi (artikel VII). I artikel VIII och IX reglers hur avtalet ingås och frånträds.
Förfarandebestämmelser
Förfarandebestämmelserna ska vara tillämpliga när teknisk information kommuniceras med stöd av avtalet och när sådan information används eller röjs. Bestämmelserna är också tillämpliga när mottagaren vill ändra villkoren under vilka de togs emot. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga vid kommunicering av en kopia av en patentansökan enligt patentavtalet (artikel I p. 2)
All överföring av information enligt avtalet sker enbart i informationssyfte om inte annat uttryckligen medgetts av avsändaren. Med informationssyfte menas att ändamålet endast hjälpa till med utvärderingen den tekniska informationen för försvarsändamål utan någon skada för ägaren. Termen innefattar inte användning, kopiering, röjande i helhet eller del samt produktionssyfte (artikel II p. 3).
Information som sänds med stöd av avtalet ska innehålla en förklaring som är synligt bifogad till den tekniska informationen. Av förklaringen ska det tydligt framgå att informationen är skyddad, att den kommuniceras för försvarsändamål och om det finns något bakomliggande syfte med att informationen kommuniceras. Den bör också innehålla uppgifter om vem som äger informationen, vem informationen kommer ifrån, övriga som har fått ta del av informationen, identifiering av vilken information som är skyddad, om inte all information är det, samt villkor om när och hur informationen får publiceras och avslöjas för andra än parterna, gärna med ett underskrivet medgivande av ägaren (artikel II p. 4)
Om det inte är möjligt att skicka med en sådan förklaring, exempelvis om informationen kommuniceras muntligt eller visuellt, så måste de uppgifter som skulle vara med i förklaringen kommuniceras samtidigt som den tekniska informationen presenteras (artikel II p. 5). Uppgifterna i förklaringen ska också vidarebefordras, tillsammans med villkoren för användning och röjande av den tekniska informationen om mottagaren sprider den tekniska informationen till en annan mottagare (artikel II p. 6). Om
teknisk information ska användas eller vidarebefordras och det saknas en förklaring men omständigheterna talar för att informationen tagits emot med stöd av avtalet, ska mottagaren göra sitt yttersta för att säkerställa att en sådan förklaring inte har kommit bort innan den tekniska informationen används eller vidarebefordras (artikel II p. 7).
Av artikel III framgår att en begäran från en mottagare att villkoren för användning av informationen ska modifieras ska skickas till avsändaren eller, efter samtycke från avsändaren, direkt till ägaren av informationen.
När en mottagare eller avsändare fått ersättningskrav riktade mot sig i enlighet med avtalet ska övriga berörda parter underrättas om det (artikel IV). I artikel V regleras hur den rådgivande kommitteen utses och dess uppgifter. Kommittén ska undersöka all bevisning i målet och om det är lämpligt att undersöka orsaken, naturen och omfattningen av den påstådda skadan, ta all nödvändig kontakt med nationella och Natorelaterade organisationer, höra den skadade parten och andra personer, om det bedöms lämpligt. Kommittén ska skriva en rapport för de involverade parterna om kommitténs slutsatsers. Utlåtandet är inte bindande för parterna och ska, om inte parterna kommer överens om annat, omfattas av sekretess och bara vara tillgänglig för Nato och de nationella myndigheterna som är berörda av utlåtandet.
Information får enbart kommuniceras genom kanaler som godkänts av de involverade parterna. Varje land ska uppge namn och adress till den myndighet som är behörig att ta emot information med stöd av avtalet.
I slutet finns bestämmelser om avtalets tillämplighet, översyn av implementeringsbestämmelserna och parternas godkännande (artikel VII–IX).
7.2. Godkännande av avtalet
Förslag: Riksdagen godkänner Natos avtal om överföring av
teknisk information för försvarsändamål.
Skälen för förslaget: Sverige förväntas som Natomedlem att
tillträda Natos avtal om överföring av teknisk information för
försvarsändamål. Avtalet förutsätter ändringar i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Riksdagens godkännande krävs därför (10 kap. 3 § första stycket 1 regeringsformen).
7.3. Sekretess för information som översänds med stöd av avtalet
7.3.1. Gällande rätt
Sekretess och säkerhetsskydd
Att en uppgift omfattas av sekretess innebär enligt 3 kap. 1 §OSL att den inte får röjas. En sådan uppgift får inte heller nyttjas utanför den verksamhet för vilken den är sekretessbelagd (7 kap. 1). Sekretess för en uppgift gäller som huvudregel gentemot enskilda, andra myndigheter, mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet samt mot utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer med vissa undantag (8 kap. 1–3 §§).
Sekretess gäller vidare för en uppgift som rör Sveriges förbindelser med en annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs (15 kap. 1 §). Sekretess gäller för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs (15 kap. 2 §).
Enligt 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) gäller lagen för den som till någon del bedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd. Av lagen följer flera krav på verksamhetsutövaren i fråga om informationssäkerhet, fysisk säkerhet och personalsäkerhet (2 kap. 2 §). Säkerhets-
skyddsklassificerade uppgifter som omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd ska på motsvarande sätt delas in i säkerhetsskyddsklass, om de inte redan har klassificerats av en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Indelningen i säkerhetsskyddsklass ska i sådant fall göras utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation (2 kap. 5 §).
7.3.2. Uppgifter som överförs med stöd av avtalet kommer att omfattas av sekretess
Bedömning: Uppgifter som överförs med stöd av Natos avtal om
överföring av teknisk information för försvarsändamål kommer att omfattas av bestämmelserna om försvars- eller utrikessekretess samt reglerna i säkerhetsskyddslagen. Nu gällande lagstiftning uppfyller kraven enligt avtalet.
Skälen för bedömningen: Avtalet möjliggör att teknisk information
kan överföras till Sverige från Nato eller ett medlemsland. Sverige kommer, om information mottas med stöd av avtalet, ha en skyldighet att inte röja informationen eller använda den i strid med de villkor som ursprungslandet uppställt. Informationen ska också ges samma säkerhetsklass som hos avsändaren. Den information som kan överföras med stöd av avtalet är teknisk information som ägs av en enskild eller företag och som inte finns tillgänglig för allmänheten. Informationen ska delas med Sverige för försvarsändamål. Utgångspunkten är att informationen överförs enbart i informationssyfte om inget annat sägs. Att informationen översänds för försvarsändamål innebär att informationen ska vara av sådan karaktär att syftet är att stärka försvaret av Nato genom bilaterala eller multilaterala program alternativt för att implementera Natorelaterade forsknings-, utvecklings-, produktions- eller logistikprojekt.
Föremålet för sekretessen enligt 15 kap. 2 § OSL kan vara uppgifter rörande vapen och annan krigsmateriel.118 Med hänsyn till att den information som översänds med stöd av avtalet ska
118 Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen. En kommentar. (2022, version 26, JUNO), kommentaren till 15 kap. 2 §. Se även avsnitt 5.5.
kommuniceras för försvarsändamål bör utgångspunkten vara att den kommer att omfattas av sekretess enligt 15 kap. 2 § OSL. I vart fall skulle ett röjande av en sådan uppgift kunna skada våra mellanfolkliga förbindelser och därmed skulle uppgiften omfattas av utrikessekretessen enligt 15 kap. 1 § OSL. Vidare kommer en sådan uppgift att förekomma i verksamhet som omfattas av säkerhetsskyddslagens regelverk.
Att uppgiften kommer att omfattas av sekretess innebär att de som får del av uppgiften, som huvudregel, inte får röja informationen för annan och inte heller vidarebefordra den till annan myndighet, land eller företag. Eftersom information som överförs med stöd av avtalet kan hållas hemlig enligt nuvarande lagstiftning uppfyller Sverige de krav som följer av avtalet i denna del.
7.4. Behov av författningsändringar
Förslag: Ägaren av teknisk information som överförs till Sverige
med stöd av Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål ska ha möjlighet att få ersättning för skada vid överträdelse av avtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
Bedömning: Eftersom det är Försvarets materielverk som ska
pekas ut som ansvarig myndighet för kommunikation av information är det den myndigheten som i första hand ska ersätta en skadelidande informationsägare.
Det finns inget behov av en uttrycklig bestämmelse i förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten för att peka ut Försvarets materielverk som ansvarig myndighet för skaderegleringen.
Skälen för förslaget och bedömningen
Bestämmelser som reglerar informationsägarens rätt till ersättning ska införas
Av artikel III i avtalet framgår att ägaren av den tekniska informationen, som har överförts med stöd av avtalet, har rätt till ersättning för skada som uppstår till följd av otillåtet röjande eller användande av densamma från mottagaren. Mottagaren ansvarar även för otillåtna åtgärder som vidtas av någon till vilken mottagaren vidarebefordrat informationen. Kompensationen ska ske i enlighet med mottagarlandets nationella lagstiftning. Ersättningen ska betalas direkt till den skadelidande ägaren eller till avsändaren om den senare redan har kompenserat ägaren.
Bestämmelsen innehåller därför dels en regel som reglerar förhållandet mellan medlemsländer, dels en som reglerar förhållandet mellan medlemsländer och en skadelidande.
Som diskuterats i tidigare kapitel innehåller även Nato SOFA och PFF SOFA bestämmelser som reglerar ett medlemslands skadeståndsskyldighet gentemot andra deltagande länder och tredje man.119 Det har i samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA och dess tilläggsprotokoll gjorts bedömningen att reglerna om medlemsländernas skadeståndsskyldighet och regressrätt gentemot varandra utgör sådana folkrättsliga åtaganden som inte föranleder krav på svensk lagstiftning. Däremot bedömdes det krävas en rättslig grund för att tredje man skulle kunna framställa ett sådant anspråk mot staten.120 Samma överväganden gör sig gällande rörande Natos avtal om överföring av teknisk information. Det betyder att Sveriges eventuella betalningsskyldighet till ursprungslandet och i vissa fall Nato som organisation inte kräver något lagstöd. Däremot krävs det en rättslig grund för att informationsägaren ska ha rätt till ersättning vid överträdelse av avtalet. Detta särskilt med beaktande av att avtalet innebär att staten även kan komma att vara ersättningsskyldig för skador som orsakas av någon till vilken Sverige i sin tur överfört informationen. Utredningen kan konstatera att det, annat än ex gratia, saknas regler som kan tillgodose tredje mans rätt att
119 Se avsnitt 4.2.8. 120 Se prop. 1995/96:37 s. 39 f., prop. 2004/05:7 s. 40 och prop. 2015/16:152 s. 44–46. Se avsnitt 4.2.8 för redogörelse för de tidigare lagstiftningsarbetena.
framställa krav på ersättning i enlighet med avtalet. Utredningen föreslår därför att informationsägarens rätt till ersättning vid otillåtet röjande eller användande av den tekniska informationen lagfästs.
I lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering finns bestämmelser om svenska statens ansvar för skador som utländska deltagare i militärt samarbete och internationell krishantering vållar i Sverige. Ett sådant ansvar följer av vissa statusavtal och lagen kommer därmed även att reglera viss skadeståndsskyldighet enligt Nato SOFA. Nu aktuella fråga om skadeståndsansvar följer inte av ett statusavtal och rör en annan situation, vilket kan tala emot att reglering sker i 2004 års lag. Samtidigt är det fråga om ett skadeståndsansvar som följer av ett avtal inom ramen för ett militärt samarbete. Det är lämpligt att regleringen om statens skadeståndsansvar som följer av avtal inom det militära området hålls samlad i en och samma lag. Utredningen föreslår därför att en ny bestämmelse införs i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. I lagen bör vidare två underrubriker införas för att underlätta tillämpningen.
En tredje man som lider skada med grund i avtalet ges därmed möjlighet att få ersättning från staten och ges även möjlighet att få sin talan prövad i domstol. Utredningen bedömer att en sådan talan ska handläggas enligt de sedvanliga reglerna i rättegångsbalken och att det saknas skäl att införa några särskilda processrättsliga regler. Den information som skyddas med stöd av avtalet kommer även omfattas av sekretess vid en eventuell domstolsprocess.
7.4.1. Behörig myndighet och handläggning av skadeståndsanspråk
Förslag: Försvarets materielverk ska vid tillträde till Natos avtal
om överföring av teknisk information anges som behörig myndighet enligt avtalet.
Bedömning: Försvarets materielverk är behörigt att
handlägga skadeståndsanspråk med anledning av avtalet.
Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt avtalet ska varje
medlemsland peka ut en behörig myndighet som ansvarar för att ta emot information med stöd av avtalet. Det är Försvarets materielverk som bl.a. har i uppdrag att i enlighet med Försvarsmaktens investeringsplan och uppdrag ansvara för upphandling av sådana varor, tjänster och byggentreprenader inom materielförsörjningsområdet som inte omfattas av Försvarsmaktens upphandlingsansvar och efter särskilt bemyndigande från regeringen, företräda staten vid förhandlingar och ingående av internationella överenskommelser som avser försäljning eller upplåtelse av materiel och tillhörande tjänster (1 § första stycket och 1 b § förordningen [2007:854] med instruktion för Försvarets materielverk). Försvarets materielverk hanterar redan i dag information av det här slaget. Det får därför anses att Försvarets materielverk är den myndighet som är bäst lämpad att ta emot information med stöd av avtalet.
Eftersom det är Försvarets materielverk som kommer att ta emot och hantera informationen är det den myndigheten som bör ansvara för eventuell skada.
Anspråk som enligt 5 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten inte ska handläggas av Justitiekanslern eller Kammarkollegiet (3 och 4 §§), handläggs av den förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat. Eftersom de aktiviteter som kan föranleda skadeståndsskyldighet kommer att falla in inom Försvarets materielverks verksamhetsområde, krävs inte att Försvarets materielverk uttryckligen pekas ut som behörig myndighet i detta avseende.
8. Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information, m.m.
8.1. Atomalavtalet
Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (atomalavtalet) undertecknades i Paris den 18 juni 1964.121 Avtalet reglerar förutsättningarna för utbyte av nukleär information mellan Natomedlemmar och övriga Natokomponenter122. När avtalet tillkom handlade det uteslutande om nukleär information som USA förmedlade inom ramen för Natos försvarsplanering (U.S. Atomic information). Senare har även Storbritannien under de förutsättningar som anges i avtalet kommit att bidra med motsvarande information till Nato (UK Atomic information).123 Sådan information benämns atomalinformation124.
Atomalavtalet innehåller 12 artiklar och reglerar samarbetet på en övergripande nivå. Till avtalet finns en teknisk bilaga och en bilaga med särskilda säkerhetsskyddsregler som ska tillämpas vid hantering av atomalinformation. Bilagorna är en integrerad del av avtalet.
121 C-M(64)39 (Second Issue, 31 March 2010). 122 Med Natokomponent avses medlemsstaterna i Nato, Nordatlantiska rådet, Militärkommittén och Natos två strategiska kommandon Allied Command Operations (ACO) och Allied Command Transformation (ACT). 123 Att så är fallet framgår dock inte av atomalavtalet som inte har ändrats efter sin tillkomst. 124 Termen definieras i genomförandeöverenskommelsen (p. 10).
De enskilda bestämmelserna
Den inledande artikeln anger att USA:s regering i enlighet med nationell lagstiftning avser att samarbeta med Nato genom att förmedla nukleär information på de villkor som framgår av avtalet (artikel I). Vidare anges att andra medlemsländer har motsvarande möjlighet att förmedla nukleär information till Nato (artikel II). Den information som USA:s regering åtar sig att lämna är sådan som bedöms nödvändig för framtagande av försvarsplaner, utbildning av personal för bland annat försvar mot kärnvapen, utvärdering av en potentiell motståndares kärnvapenkapacitet samt utvecklingen av vapenbärare (artikel III). I avtalet klargörs särskilt att det inte avser överföring av kärnvapen, icke nukleära delar av kärnvapen eller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter om delar av sådana system; nukleär information som kommuniceras ska användas uteslutande för försvarsplanering och utveckling av vapenbärare i Natos gemensamma intresse (artikel IV). Nukleär information som förmedlats till Nato eller dess medlemsländer på grund av avtalet ska försäkras ett heltäckande sekretesskydd och får under inga förhållanden ges ett sämre skydd än det som följer av Natos regelverk om säkerhetsskydd; sådan information får inte spridas till obehörig personal eller personal som inte behöver informationen i tjänsten (artikel V). USA:s regering får föreskriva inskränkningar i användningen av nukleär information som den förmedlar till Nato eller dess medlemsstater, som begränsningar i vidarespridning eller beträffande vilka som har rätt att få del av informationen (artikel VI). Uppfinningar eller upptäckter som är resultatet av tillgång till nukleär information som förmedlats enligt avtalet ska, för försvarsändamål, utan kostnad göras tillgängliga för USA:s regering (artikel VII).125 Atomalavtalet påverkar inte eventuella bilaterala avtal om samarbete för utbyte av nukleär information mellan parterna i avtalet (artikel VIII). Avtalet innehåller även definitioner av kärnvapen och nukleär information som ska gälla vid tillämpningen av avtalet (artikel IX). I avtalets tre avslutande artiklar finns bestämmelser om ikraftträdande och upphörande, övergångsbestämmelser126 samt undertecknande (artikel X–XII).
125 Motsvarande torde gälla för Storbritanniens regering om det är den som har förmedlat informationen. 126 Gäller i förhållande till ett motsvarande Natoavtal från den 22 juni 1955.
8.2. Genomförandeöverenskommelsen
Vid sidan av atomalavtalet finns även en överenskommelse med förfaranderegler för att genomföra avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation (genomförandeöverenskommelsen).127
Syftet med genomförandeöverenskommelsen är 1. att med bibehållet sekretesskydd underlätta förmedling och användning av atomalinformation; 2. att ge vägledning vid säkerhetsskyddsklassificering av information som innehåller uppgifter om kärnvapen; och 3. att ge riktlinjer för Natokomponenters ansvar för hantering och skydd av atomalinformation.
Genomförandeöverenskommelsen består av tre sektioner och omfattar totalt 64 punkter. Det som främst regleras i avtalet är spridning av atomalinformation till och inom Nato (sektion II) samt säkerhetsskydd (sektion III). Bestämmelserna ansluter till och utvecklar innehållet i bilagan om säkerhetsskydd till atomalavtalet. Det gäller bestämmelser om bland annat ansvar för säkerhetsmyndigheter, spridning av atomalinformation inom och mellan Natokomponenter, registreringssystem och centralregister, säkerhetsskyddsklasser för atomalinformation, säkerhetsprövning, redovisningsskyldighet, arkivering, rapportering och inspektioner.
Till genomförandeöverenskommelsen finns fem bilagor som avser följande:
1. Förfarandet vid förfrågan om atomalinformation m.m.
2. Förteckning över centralregister m.m.
3. Natos klassificeringsguide för kärnvapen.128
4. Särskilda begränsningar för tillgång till vissa Natodokument som innehåller nukleär planering.129
5. Åtgärder när uppgifter som involverar atomalinformation har röjts eller riskerar att ha röjts.
Reglerna i atomalavtalet och Natos regelverk om säkerhetsskydd130är tillämpliga på atomalinformation om inget annat sägs i
127 C-M(68)41(8th revise, 5 May 2017). 128 Är begränsat hemlig (Nato restricted). 129 Implementerar artikel VI i atomalavtalet. 130 Se avsnitt 5.2
genomförandeöverenskommelsen. Av det senare avtalet framgår att även Storbritannien, jämte USA, under de förutsättningar som gäller enligt atomalavtalet, förmedlar nukleär information till Nato.
8.3. Frågan om godkännande av avtalen
Bedömning: Riksdagen behöver inte godkänna avtalet mellan
parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (atomalavtalet) eller överenskommelsen med förfaranderegler för att genomföra avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation (genomförandeöverenskommelsen).
Skälen för bedömningen: Sverige förväntas som Natomedlem
tillträda atomalavtalet och genomförandeöverenskommelsen. Avtalen rör samarbete avseende nukleär information och innebär att Sverige kan komma att få del av sådan information. De krav som avtalen ställer är att Sverige ska kunna hantera informationen på föreskrivet sätt och sekretesskydda de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som informationen innehåller. Varken atomalavtalet eller genomförandeöverenskommelsen förutsätter ändringar i svensk lagstiftning och avtalen kan inte heller anses vara av större vikt i den mening som avses i 10 kap. 3 § tredje stycket regeringsformen. Riksdagens godkännande krävs därför inte innan regeringen kan ingå avtalen.
8.4. Behov av författningsändringar
Bedömning: Det krävs inga författningsändringar för att Sverige
ska kunna tillträda avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (atomalavtalet) eller överenskommelsen med förfaranderegler för att genomföra avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation (genomförandeöverenskommelsen).
Skälen för bedömningen
Övergripande bedömning
Både atomalavtalet och genomförandeöverenskommelsen är nya avtal för Sverige. De krav som avtalen ställer handlar framför allt om säkerhetsskydd och sekretess för den information som förmedlas inom ramen för samarbetet. Grunden för att leva upp till kraven är att Sverige uppfyller Natos regelverk om säkerhetsskydd. Därutöver uppställer avtalen vissa ytterligare krav.
Som framgår av kapitel 5 gör utredningen bedömningen att det inte behövs några författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda informationssäkerhetsavtalet. Den bedömningen har gjorts i förhållande till Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd. Vidare kommer den atomalinformation som Sverige kan komma att få del av enligt atomalavtalet, vara avsedd för försvarsplanering och därför otvetydigt omfattas av försvarssekretess enligt 15 kap. 2 §OSL.131Den information som förmedlas enligt avtalet kan dessutom förväntas ha en hög säkerhetsskyddsklassificering.
När det gäller de ytterligare krav på åtgärder och förfaranden som ställs vid hantering av atomalinformation, jämförd med annan information som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, framgår dessa av främst genomförandeöverenskommelsen men även av bilagan om säkerhetsskydd till atomalavtalet. Det är en förhållandevis omfattande reglering på detaljnivå. Det är utredningens bedömning att det inte finns behov av författningsändringar för att Sverige ska kunna leva upp till kraven i avtalen. Däremot behöver berörda myndigheter analysera bestämmelserna i avtalen och vid behov besluta om tillämpningsföreskrifter m.m.
I det följande behandlas några frågor som utredningen har övervägt och vill uppmärksamma.
131 Se avsnitt 5.5.
8.4.1. Centralregister för atomalinformation
Förslag: Frågan om organisation och lokalisering av ett central-
register för atomalinformation bör utredas vidare inom Regeringskansliet i samverkan med berörda myndigheter. Vid tillträde till avtalet ska Sverige anmäla vilken myndighet som är centralregister för atomalinformation.
Bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i lag om
centralregister för atomalinformation.
Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt bestämmelserna i
genomförandeöverenskommelsen ska alla medlemsländer och andra Natokomponenter inrätta ett centralregister för atomalinformation (ATOMAL Central Registry). Centralregistret har ansvar för att bland annat begära, ta emot, registrera, hantera och distribuera atomalinformation.132
Funktion och organisation för ett centralregister för atomalinformation överensstämmer med de för centralregister som enligt Natos regelverk för säkerhetsskydd ska finnas för information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen Cosmic Top Secret (CTS)133, se avsnitt 5.7.4. Precis som när det gäller centralregister av det slaget får underregister och kontrollpunkter vid behov inrättas för att kunna utöva effektiv kontroll av den atomalinformation som en Natokomponent har fått del av. Varje register och kontrollpunkt ska övervakas av en särskild tjänsteman (ATOMAL control officer).
Centralregistret, underregister och kontrollpunkter ska föra register över alla dokument som innehåller atomalinformation. Redovisningsskyldighet gäller för alla dokument som innehåller atomalinformation. Med dokument avses all lagrad information oberoende av dess fysiska form. Uppgifter om mottagande, mångfaldigande, vidarespridning, användning i genererade dokument, ändring av säkerhetsskyddsklass för och i förekommande fall förstöring av atomalinformation, ska registreras. Register som avser atomalinformation ska förvaras avskilda från register över andra säkerhetsskyddsklassade dokument.
132 Se p. 32 och 33 i genomförandeöverenskommelsen. I den senare punkten anges de primära uppgifterna för ett centralregister för atomalinformation. 133 Cosmic Top Secret är den högsta säkerhetsskyddsklassen i Nato och motsvaras av
kvalificerat hemlig i svensk terminologi enligt 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen,
En Natokomponent kan välja om centralregistret för atomalinformation jämte eventuella underregister och kontrollpunkter till detta ska ha dubbla funktioner. Med detta menas att en och samma registerfunktion kan ha ansvaret för kontroll av såväl information som innehåller atomalinformation som uppgifter i säkerhetsskyddsklassen CTS och annan information som omfattas av redovisningsskyldighet, dvs. information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen Natos Secret (NS)134. Oavsett om Natokomponenten väljer separata registersystem för de olika kategorierna av information eller har ett med dubbla funktioner, ska register och handlingar vara åtskilda och förvaras på ett sådant sätt att endast behörig personal har tillgång till respektive information.
Det ligger inom regeringens kompetens att fördela uppgifter mellan myndigheter under regeringen.135 Utpekande av funktionen centralregister för atomalinformation kan ske i förordning. Det behövs därför ingen lagreglering om vilken myndighet som ska svara för denna funktion. Frågan om hur ett centralregister för atomalinformation ska organiseras och vid vilken myndighet det ska inrättas behöver övervägas vidare. Frågan omfattas inte av utredningens uppdrag.
8.4.2. Gallring av atomalinformation
I genomförandeöverenskommelsen finns bestämmelser om arkivering eller förstöring av atomalinformation. Ett centralregister för atomalinformation ska utveckla och genomföra ett program för att systematiskt kunna utvärdera när atomalinformation som är under dess övergripande kontroll inte längre behövs för officiella ändamål. Programmet får inkludera arkivering. Vid behov kan vägledning sökas från upphovsmannen till informationen. Om information ska gallras ska den förstöras och inte skickas tillbaka till upphovsmannen, såvida detta inte särskilt har överenskommits. Centralregistret för atomalinformation ska verkställa förstöring av atomalinformation. All information som förstörs ska noteras på ett destruktionscertifikat och signeras av den kontrollofficer som övervakar centralregistret och ett oberoende officiellt vittne.
134 Nato Secret är den näst högsta säkerhetsskyddsklassen i Nato och motsvaras av hemlig i svensk terminologi enligt 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen. 135 Befogenheten omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Atomalinformation som kommer in till svensk myndighet är att betrakta som allmänna handlingar. Informationen kommer emellertid att vara säkerhetsskyddsklassificerad och omfattas av försvarssekretess. Regler om gallring framgår av arkivlagen (1990:782). Förstöring av allmänna handlingar är inte förutsett i lagen.
Bestämmelserna i genomförandeöverenskommelsen måste tolkas på så sätt att både arkivering och förstöring är möjliga sätt att hantera atomalinformation som inte längre har aktualitet. Svensk lagstiftning kan därtill sägas innebära att även information av det slaget, som finns i allmänna handlingar, behövs för officiellt bruk för att uppfylla den skyldighet som lagstiftningen med stöd i grundlag uppställer för att bevara allmänna handlingar. Systemet med centralregister innebär även att informationen är under strikt kontroll och att spridningen är begränsad. Dessa omständigheter innebär att det i vart fall för närvarande inte finns behov av att införa ny lagstiftning som ger en utökad rätt att gallra allmänna handlingar (se även motsvarande bedömning i avsnitt 5.7.5 om gallring av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter).
8.4.3. Märkning av atomalinformation, klarering och medborgarskap
Atomalinformation ska inom Nato ges motsvarande säkerhetsskyddsklassificering som den stat som förmedlat informationen har åsatt den. De säkerhetsskyddsklasser som används inom Nato är Cosmic Top Secret (kvalificerat hemlig), Nato Secret (hemligt), Nato confidential (konfidentiell) och Nato Restricted (begränsat hemlig).136 Därutöver ska säkerhetsskyddsklassen när det är fråga om atomalinformation följas av ordet ATOMAL. Dokument som innehåller atomalinformation ska även ges viss annan märkning bland annat beroende på om det är USA eller Storbritannien som har förmedlat informationen i fråga.137
För att en person ska få ta del av atomalinformation krävs att han eller hon är säkerhetsklarerad för den säkerhetsskyddsklass som informationen har. Respektive medlemsland svarar för säkerhetsprövningen av sin personal. Säkerhetsprövning ska göras i enlighet
136 Se C_M(2002)49-REV1, Enclosure E p. 6 jämfört med 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen. 137 Se p. 42 i genomförandeöverenskommelsen.
med de bestämmelser som finns i Natos säkerhetsskyddspolicy jämte direktiv. Som konstaterats i avsnitt 5.7.3 uppfyller de svenska reglerna om säkerhetsprövning i säkerhetsskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen Natos krav. Att notera är att det krävs klarering för Cosmic Top Secret för att få ta del av information som har klassats som Nato Secret ATOMAL.
I atomalavtalet anges uttryckligen att tillgången till atomalinformation som har förmedlats till ett medlemsland i enlighet med atomalavtalet ska vara begränsad till det landets medborgare som är säkerhetsklarerade. I Sverige placeras befattningar, där den som deltar i en verksamhet får del av känsliga uppgifter, i förväg i säkerhetsklass. En anställning i bl.a. staten som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare. Därutöver följer av lagen (1994:260) om offentlig anställning dels att bara svensk medborgare får ha militär anställning, dels att regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta bland annat att bara svenska medborgare får ha anställning inom Regeringskansliet eller statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som är av betydelse för landets säkerhet (5 och 6 §§). Detta innebär enligt utredningens bedömning att det inte behövs någon ny eller ändrad lagstiftning för att säkerställa att det bara är svenska medborgare som får tillgång till atomalinformation som har förmedlats till Sverige.
8.4.4. Rapportering vid incidenter
I bilaga 5 till genomförandeöverenskommelsen finns bestämmelser om åtgärder när atomalinformation har röjts eller det finns en risk för att sådan information har röjts genom att en överträdelse av säkerhetsskyddsbestämmelserna förekommit. Om detta har inträffat ska rapportering ske till Natos säkerhetskontor genom den nationella säkerhetsmyndigheten. I avsnitt 5.7 gör utredningen bedömningen att det inte krävs några författningsändringar för att möjliggöra rapportering i enlighet med avtalet.
9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Förslag: De föreslagna ändringarna ska träda i kraft den dag som
regeringen bestämmer.
Bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser behövs
inte.
Skälen för förslaget och bedömningen: De författningsändringar
som föreslås bör träda i kraft innan Nato SOFA, Parisprotokollet, Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar eller Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål blir bindande för Sverige. Sverige förväntas tillträda avtalen inom tolv månader efter ett svenskt medlemskap i Nato. Det kan inte nu anges när de nämnda avtalen kommer att bli bindande för Sverige. Någon dag för ikraftträdande av de föreslagna författningsändringarna kan därför inte heller anges. Författningsändringarna bör således träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Det är inget som hindrar att de föreslagna författningsändringarna träder i kraft så fort som möjligt.
Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
Bilaga 1
10. Konsekvenser
10.1. Sveriges tillträde till Nato SOFA och Parisprotokollet
Bedömning: Tillträde till avtalen underlättar och ökar Sveriges
förmåga att ta emot militärt stöd från Nato eller enskilda medlemsstater.
Förslagen ger bl.a. förutsättning för utländska styrkor och civil personal att befinna sig i Sverige även under längre perioder. Förslagen innebär också en ökad effektivitet i Sveriges befintliga samarbeten.
De ökade kostnader som kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter förväntas inte bli större än att de ryms inom respektive myndighets nuvarande budgetramar.
Förslagen medför i sig inga kostnadsökningar.
Skälen för bedömningen: Genom de avtal som Sverige har ingått
med Nato138 och inom ramen för PFF-samarbetet139 finns redan ett ramregelverk som underlättar Sveriges förutsättningar att effektivt kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato eller av enskilda medlemsstater, vid kris eller konflikt i Sverige eller i närområdet. Avtalen underlättar också för Sverige att i fredstid utgöra värdland för andra ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, t.ex. internationella övningar.
Som Natomedlem behöver Sverige ta höjd för att verksamheten kan komma att öka; det kan bli fråga om fler vistelser, av annan karaktär och under längre perioder än hittills. Inga ytterligare länder
138 Värdlandsstödavtalet 139 PFF SOFA med tilläggsprotokoll och det kompletterande tilläggsprotokollet.
tillkommer dock som avtalspart än de som Sverige redan samverkar med inom ramen för PFF-samarbetet. Liksom vid det tidigare lagstiftningsarbetet är en grundläggande utgångspunkt för förslagen i denna promemoria att Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd ska förbättras. Promemorians författningsförslag innebär att liknande undantag och privilegier som redan gäller med anledning av PFF SOFA, det kompletterande tilläggsprotokollet samt värdlandsstödsavtalet, också ska utsträckas till att gälla de utländska styrkor och civila personal, samt i vissa fall anhöriga, som kommer till Sverige inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet. Förslagen innebär vidare att utländsk personal får förutsättningar att verka i Sverige också under längre perioder. Förslagen ökar också effektiviteten i Sveriges befintliga samarbeten.
Ekonomiska konsekvenser
En grundläggande tanke med regleringen i statusavtalen är att den utländska personalens vistelse i så stor utsträckning som möjligt varken ska generera vinster eller kostnader för den mottagande staten. Med denna utgångspunkt bör varken fler vistelser eller längre vistelseperioder generera ökade kostnader för Sverige som mottagande stat.
Med detta sagt och även om avtalen i sig inte leder till några kostnadsökningar kan kostnader ändå uppkomma beroende av vilken verksamhet som omfattas av avtalen, t.ex. Försvarsmaktens övningskostnader. Vad som närmare ska gälla för verksamheten får regleras i enskilda beslut inför varje vistelse och vilka faktiska kostnader som uppstår avgörs av innehållet i det aktuella beslutet. Som regeringen tidigare konstaterat får kostnader i varje enskilt fall vägas mot de vinster Sverige får genom att Nato eller ett medlemsland övar i Sverige eller bistår Sverige (se prop. 2015/16:152 s. 75).
Utredningen finner ändå anledning att nämna något särskilt om de ekonomiska konsekvenserna av en svensk anslutning till avtalen.
När det gäller hälso- och sjukvård har som tidigare nämnts Sverige en skyldighet att tillhandahålla vård till EU/EESmedborgare till samma kostnad som för bosatta i Sverige, dvs. till patientavgift. I sådana fall kommer kostnaderna inte att ersättas av
den sändande staten. En viss ökning av regionernas kostnader kan därför uppstå. Det motsvarande kommer dock att gälla i de fallen utsänd svensk personal befinner sig i en stat inom EU/EES.
De nu aktuella avtalsåtagandena innebär inte, som ovan redovisats, att en vidare krets än tidigare kommer omfattas av privilegierna. Om verksamheter på svenskt territorium ökar i omfattning kan det dock bli fråga om en viss ökning av tillfällen som kan orsaka Sverige kostnader. Ett exempel är ersättningsskyldigheten för staten för tredjemansskador, t.ex. avseende ersättning vid trafikskador. I samband med anslutningen till PFF SOFA och vid utvidgningen av dess tillämpning gjordes bedömningen att det inte fanns skäl att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter med anledning av avtalens regler. Samma bedömning gjordes vid införandet av det kompletterande tilläggsavtalet och värdlandsstödsavtalet. Utredningen anser att det inte heller nu finns skäl att göra någon annan bedömning än vad som tidigare gjorts. De kostnader som kan uppstå hos en myndighet till följd av Nato SOFA och Parisprotokollet bör även framöver kunna belasta respektive myndighets ordinarie anslag.
Slutligen bör det framhållas att det får antas att Sverige kommer att beviljas samma privilegier i de fall Sverige väljer att delta i aktiviteter i andra länder även inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet (jfr prop. 2015/16:152 s. 75).
Övriga konsekvenser
Utredningens förslag bedöms inte få några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen bedöms inte heller i övrigt medföra några konsekvenser av betydelse.
Samma bedömning görs även beträffande Sveriges tillträde i sig till de aktuella statusavtalen.
10.2. Sveriges tillträde till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet
Bedömning: De ökade kostnader som Sveriges tillträde till
avtalet kan komma att medföra hos enskilda myndigheter, förväntas inte bli större än att de kan hanteras inom respektive myndighets nuvarande budgetramar.
Skälen för bedömningen: Som framgår i kapitel 5 har Sveriges
regelverk på säkerhetsskyddområdet i stora delar redan genomgått en anpassning till internationella förhållande, bl.a. till Natos regelverk. Sverige har sedan tidigare också ett befintligt säkerhetsskyddsavtal med Nato.
Ett svenskt tillträde till informationssäkerhetsavtalet bedöms därför endast få måttliga konsekvenser i form av förberedande åtgärder m.m. i bl.a. Regeringskansliet. De merkostnader som kan uppstå bedöms inte bli större än att de ryms inom berörda myndigheters budgetramar.
Sveriges tillträde till avtalet bedöms inte heller få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.
10.3. Sveriges tillträde till Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar
Bedömning: De ökade kostnader som Sveriges tillträde till
avtalet och förslagen kan medföra hos enskilda myndigheter förväntas inte bli större än att de kan hanteras inom respektive myndighets nuvarande budgetramar.
Varken förslagen eller Sveriges tillträde till avtalet bedöms få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.
Skälen för bedömningen: Genom att utvidga tillämpningsområdet
för lagen om försvarsuppfinningar kommer Sverige kunna hemlighålla försvarsuppfinningar som inte avser krigsmateriel. Möjligheten är dock begränsad till att enbart avse uppfinningar som
omfattas av Sveriges internationella förpliktelser. Det innebär att Sverige kommer kunna tillträda patentavtalet samtidigt som lagens tillämpningsområde inte kommer utökas avseende svenska försvarsuppfinningar. Genom att ingå avtalet kommer Sverige ha möjlighet till utbyte av militära uppfinningar med fler länder än vad som gäller i dag. Samtidigt som Sverige kan komma att behöva hemlighålla uppfinningar från fler länder.
Sverige har redan ingått avtal med samma innebörd med flera Natoländer och det rör sig i dag om ett fåtal ansökningar per år. Att Sverige tillträder avtalet och även att tillämpningsområdet utökas bedöms därför inte leda till någon större ökning av antalet ärenden hos Patent- och registreringsverket, Försvarets materielverk eller Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. De kommer inte heller tillföras några nya uppgifter. Inte heller ändringarna i övrigt bedöms medföra någon ökning av antalet ärenden hos de nämnda myndigheterna.
Skyldigheten att vid upphävande av ett förordnande om hemlighållande i vissa fall höra en annan stat följer redan av de överenskommelser som finns på området och utgör bara ett tydliggörande av gällande praxis. Detsamma gäller Försvarets materielverks möjlighet att som krav för hemlighållande kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning för den skada hemlighållandet medför.
Då förslagen inte bedöms leda till att antalet ärenden kommer öka i någon nämnvärd omfattning kommer förslagen inte heller att få några ekonomiska konsekvenser för det allmänna. Möjligheten för Försvarets materielverk att i vissa fall kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning innebär ett förtydligande av den redan nu gällande ordningen och medför därför inga ekonomiska konsekvenser för enskilda.
De avtal Sverige redan har ingått på området är förenliga med de ändringar som nu föreslås. Enligt artikel 5 i patentavtalet påverkar inte avtalet tidigare ingångna förbindelser på området. Dessa avtal kommer därför bli opåverkade av att Sverige tillträder patentavtalet.
Varken förslagen eller Sveriges tillträde till avtalet bedöms få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.
10.4. Sveriges tillträde till Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål
Bedömning: Varken Sveriges tillträde till avtalet eller förslagen
bedöms leda till några direkta kostnadsökningar få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.
Skälen för bedömningen: Eftersom Försvarets materielverk redan i
dag hanterar information av det här slaget bedöms inte ett tillträde till avtalet leda till att myndigheten påförs några nya arbetsuppgifter. Den nya skadeståndsgrunden som införs som en konsekvens av avtalet kan leda till skadestånd för staten genom Försvarets materielverk. Utredningen gör dock bedömningen att risken för skadestånd får anses vara mycket låg. Det finns därför inte skäl att tillmäta risken för skadestånd betydelse vid bedömningen av förslagets ekonomiska konsekvenser.
Varken förslagen eller Sveriges tillträde till avtalet bedöms få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.
10.5. Sveriges tillträde till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information m.m.
Bedömning: Sveriges tillträde till avtalet bedöms inte medföra
annat än marginella kostnadsökningar för vissa myndigheter. Dessa kostnadsökningar kan hanteras inom nuvarande budgetramar. Tillträdet bedöms inte heller i övrigt få några beaktansvärda konsekvenser.
Skälen för bedömningen: Avtalet mellan parterna i nordatlantiska
fördraget om samarbete avseende nukleär information samt överenskommelsen med förfaranderegler för att genomföra avtalet syftar till att möjliggöra för Sverige att ta emot viss särskilt kvalificerad information. Även om det kan förväntas handla om begränsade informationsmängder måste berörda myndigheter vidta åtgärder för att skydda informationen i enlighet med avtalet. De åtgärder som
krävs bedöms dock medföra endast måttliga kostnader och delvis vara av engångskaraktär.
Sveriges tillträde till avtalet och tillhörande överenskommelse bedöms inte heller få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.
11. Författningskommentar
11.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar
1 §
Paragrafen innehåller en definition av begreppet svensk respektive utländsk försvarsuppfinning.
Med ändringarna i paragrafen anpassas definitionen av begreppet utländsk försvarsuppfinning till Sveriges internationella överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2.
I lagen görs åtskillnad mellan svenska och utländska försvarsuppfinningar. Dessa begrepp har tidigare definierats i 4 och 15 §§. Paragrafen ändras så att definitionen av svensk respektive utländsk försvarsuppfinning flyttas till 1 §.
I första stycket definieras vad som avses med svensk försvarsuppfinning. Liksom enligt den hittillsvarande lydelsen begreppet försvarsuppfinning som uppfinning som särskilt avser krigsmateriel. Definitionen innebär att uppfinning som huvudsakligen är avsedd för civila ändamål, även om den också kan användas för krigsmateriel eller i övrigt är av betydelse för försvaret, faller utanför lagens tillämpningsområde (se prop. 1971:138 s. 47). Utgångspunkten för lagens tillämplighet är alltså fortfarande att en uppfinning, för att klassas som en försvarsuppfinning, ska avse krigsmateriel. Nyheten i förhållande till tidigare bestämmelser är att definitionen av utländsk försvarsuppfinning, som nu återfinns i
andra stycket, utvidgas till att även omfatta uppfinningar som är
hemlig i en annan stat med hänsyn till det nationella försvarsintresset och på vilken patent enligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig
här. Om uppfinningen särskilt avser krigsmateriel, gäller liksom tidigare, att den kan hemlighållas även om den inte omfattas av en sådan överenskommelse (jfr 16 § andra stycket). De överenskommelser som avses är Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar och bilaterala överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Uppfinningen behöver inte ha tillkommit i den stat som överenskommelsen avser (jfr a. prop. s. 61). Genom ändringen kommer reglerna om hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar även att gälla uppfinningar som inte avser krigsmateriel om övriga uppräknade förutsättningar är uppfyllda.
4 §
Paragrafen innehåller ett förbud mot att offentliggöra eller på annat sätt obehörigen röja en svensk försvarsuppfinning. Frågan behandlas i avsnitt 6.5.2.
I paragrafen definieras enligt hittillsvarande lydelse svensk försvarsuppfinning som uppfinning som har tillkommit i Sverige eller tillhör en här bosatt fysisk person eller tillhör en svensk juridisk person. Dessa bestämmelser flyttas till 1 § första stycket. I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.
8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett förordnande om att en uppfinning ska hållas hemlig. I paragrafens tredje stycke, som är nytt, finns en särskild bestämmelse som gäller när förordnandet avser en uppfinning som hemlighålls i en annan stat. Med bestämmelsen i tredje stycket anpassas paragrafen till Sveriges internationella överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.2.
Av tredje stycket, som är nytt, framgår att Försvarets materielverk eller granskningsnämnden innan ett förordnande enligt 6 § hävs ska höra den stat eller de stater i vilka uppfinningen, till följd av ett medgivande enligt 10 §, hemlighålls. Om någon eller några av staterna framför invändningar om att sekretessen inte ska upphöra bör det som utgångspunkt medföra att det fortsatt är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen ska hemlighållas enligt 6 §.
Yttrandetiden bör i det enskilda fallet motsvara den tid som följer av Sveriges internationella förpliktelser. Enligt Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar ska mottagarlandet ha sex veckor på sig att yttra sig.
I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.
15 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska försvarsuppfinningar och behandlas i avsnitt 6.5.1.
I paragrafen definieras enligt hittillsvarande lydelse utländsk försvarsuppfinning som annan försvarsuppfinning än svensk försvarsuppfinning på vilken patent söks i Sverige. Bestämmelserna flyttas till 1 § andra stycket. I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.
16 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för hemlighållande av utländsk försvarsuppfinning. I första stycket andra meningen, som är ny, finns en bestämmelse om att Försvarets materielverk i vissa fall får kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning enligt 14 § första stycket. Med ändringen anpassas förutsättningarna till Sveriges internationella överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.3.
I första stycket anges att Försvarets materielverk, för att ett förordnande om hemlighållande ska meddelas, får kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning enligt 14 § första stycket, om det är förenligt med den aktuella överenskommelsen. Överenskommelser som avses är Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar och bilaterala överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Eftersom en förutsättning för att ett förordnande om hemlighållande ska kunna meddelas enligt paragrafen är att uppfinningen redan är hemlig i en annan stat, bör ett förordnande typiskt sett inte medföra någon skada för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare (se prop. 1971:138 s. 62 f.). Såvitt framkommit förekommer det dock redan i dag att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare enligt bilaterala
överenskommelser avstår sin rätt till ersättning och frågan om ett sådant krav bör uppställas eller inte får avgöras i det enskilda fallet.
Enligt 17 § kan Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar i vissa fall förordna att en uppfinning som hemlighålls med stöd av 16 § ska fortsätta att vara hemlig trots att den upphört att vara hemlig i ursprungslandet. Eftersom Försvaret materielverks möjlighet att kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning endast gäller för hemlighållande enligt 16 § kommer ett sådant avstående inte att omfatta skada till följd av ett beslut om fortsatt hemlighållande enligt 17 §.
I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.
18 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka regler som ska gälla för utländska försvarsuppfinningar.
Enligt nu gällande lydelse ska bestämmelsen i 8 § tredje stycket, som reglerar när handlingar i ett ärende tidigast får göras tillgängliga av patent- och registreringsverket efter det att ett förordnande om hemlighållande hävts, även gälla för utländska försvarsuppfinningar. Eftersom den bestämmelsen har flyttats till 8 § fjärde stycket har motsvarande ändring gjorts i 18 §.
11.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
7 §
Av bestämmelsen framgår att privilegier i fråga om inkomstskatt, avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige ska gälla i den utsträckning som anges i PFF SOFA. Bestämmelsen utsträcks så att den även omfattar de styrkor och den personal som kan komma till Sverige inom ramen för Nato SOFA.
Då bestämmelsen på detta sätt omfattar fler än ett avtal ändras utformningen av bestämmelsen så att avtalen, på samma sätt som i bestämmelsen i 8 § samma lag, anges i en punktuppställning.
Se närmare avsnitt 4.2.10–12.
8 §
Bestämmelsen reglerar immunitet och privilegier i vissa fall för Natohögkvarter och de styrkor och den personal lydande under ett sådant högkvarter som befinner sig i Sverige. I andra stycket anges att immuniteten och privilegierna gäller i den utsträckning som anges i det kompletterande tilläggsprotokollet och i värdlandsstödsavtalet. Andra stycket justeras så att immuniteten och privilegierna även gäller i den utsträckning som anges i Parisprotokollet.
Se närmare avsnitt 4.2.10–14.
11.3. Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
3 §
Ändringen i fjärde stycket är en följd av att undantagsbestämmelsen i 5 a § införs i lagen.
5 a §
Paragrafen, som är ny, inför ett undantag från huvudregeln i 3 § om att en person som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. Bestämmelsen innebär att en medlem av en främmande stats militära styrka eller en civil komponent, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, inte ska folkbokföras här i landet. Bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln i 3 § om att en person som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras.
Såväl militär som civil personal omfattas av undantaget. Att den civila personalen benämns som en medlem av en civil komponent, i stället för att den civila personalen kopplas till styrkan genom dess civila komponent (i enlighet med artikel I punkten 1.b i Nato SOFA) har sin grund i att även den civilanställda personal som är direktanställd av Nato (artikel III.b.ii Parisprotokollet) ska omfattas av bestämmelsen.
Ordalydelsen i bestämmelsen innebär inte hinder för att en medlem av en sändande stats militära styrka som vid tidpunkten för
sin inkallelse redan är folkbokförd i Sverige, ska fortsätta att vara det. Situationen måste dock bedömas vara sällsynt.
11.4. Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.2.Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
3 §
Paragrafen, som är ny, reglerar statens skadeståndsskyldighet i vissa situationer och är tillämplig när teknisk information har överförts till Sverige för försvarsändamål med stöd av en internationell överenskommelse och inom ramen för ett sådant samarbete som framgå av 1 §. Överväganden finns i avsnitt 7.4.
Vad som närmare avses med teknisk information får förutsättas framgå av den internationella överenskommelsen i fråga. Teknisk information kan exempelvis vara ritningar, uppfinningar, know-how och olika typer av data.
Begreppet försvarsändamål är inte begränsat till Sveriges nationella försvar utan innefatta också Sveriges kollektiva försvarsförmåga i internationella organisationer, såsom Nato. Begreppet är vitt och kan även innefatta gemensamma projekt eller samarbeten inom försvarsområdet.
Vad som avses med otillåtet röjande eller användande får bedömas i varje enskilt fall utifrån vad som följer av den internationella överenskommelsen. Enligt Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål kan ett otillåtet röjande eller användande vara att informationen används i strid med de villkor som ursprungslandet uppställt avseende användningen av informationen.
Allt otillåtet röjande eller användande föranleder dock inte ersättningsskyldighet utan det är enbart när en sådan åtgärd lett till skada för informationsägaren. För bestämmelsens tillämplighet förutsätts det också att Sveriges skadeståndsskyldighet följer av den internationell överenskommelsen. Staten är inte bara skyldig att ersätta informationsägaren till följd av otillåtet röjande eller användande från statens sida, utan kan även, om detta följer av
avtalet, vara ansvarig för sådana åtgärder som vidtas av någon till vilken staten vidarebefordrat informationen.
11.5. Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)
2 kap. 21 a §
Paragrafen är ny. Den föreslagna bestämmelsen innebär att regleringen av handlingar som godtas som pass för medlemmar av en utländsk militär styrka sker på förordningsnivå.
Eftersom regleringen i fråga om pass gäller för samma personkrets som omfattas av viseringsfrihet har bestämmelsen kopplats till viseringsbestämmelsen i 3 kap. 1 § som uttryckligen anger de avtal som utlänningen behöver omfattas av.
Id-kortet ska vara utfärdat av den sändande staten, dvs. id-kort som utfärdats av Nato gäller inte enligt bestämmelsen. Förflyttningsordern ska vara utfärdad av den sändande staten eller av Nato.
För att följa strukturen i utlänningsförordningen har bestämmelsen fått en egen rubrik. Den aktuella personkretsen omfattas av det allmänna passkravet och regleringen gäller alltså att andra handlingar ska godtas som pass.
Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.
3 kap. 1 §
I första stycket punkten 12 har regeringen föreskrivit om undantag för personal tillhörande en främmande stats styrka som kommer till Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av ovan nämnda avtal.
Bestämmelsen ändras så att undantaget i punkten 12 utsträcks till att också omfatta den militära personal som kan komma till Sverige inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet. På samma sätt som gäller för övriga avtal ska personalen inneha en militär identitetshandling.
Se närmare avsnitt 4.2.3.
4 kap. 19 j §
Paragrafen är ny. Den föreslagna bestämmelsen undantar militär och civil personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering från kravet på uppehållstillstånd. Att de enligt bestämmelsen behöver omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige innebär i praktiken att något av de statusavtal Sverige tillträtt inom ramen för PFF eller Nato behöver vara gällande. Som undantagen från kravet på uppehållstillstånd har utlänningarna inget motsvarande bevis på sin rätt att befinna sig här i landet, som vid beviljade uppehållstillstånd. Militär personal kan dock på anmodan visa upp id-handling med förflyttningsorder, och civil personal i stället pass där det framgår att denne är civilanställd (i enlighet med artikel III punkten 3 i Nato SOFA). Skyldigheten att i dessa fall uppvisa pass eller andra handlingar följer vad som är föreskrivet i 9 kap. 9 § utlänningslagen om polisens kontroll av utlännings vistelse i Sverige.
Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.
5 kap. 2 §
Den föreslagna ändringen innebär att också militär och civil personal som kan komma till Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering uttryckligen undantas från kravet på arbetstillstånd. Undantaget införs genom ett tillägg i
första stycket, punkten 15. Att sådan personal enligt bestämmelsen
behöver omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige innebär i praktiken att något av de statusavtal Sverige tillträtt inom ramen för PFF eller Nato behöver vara gällande.
Undantaget från kravet på arbetstillstånd gäller endast för den tid som tjänstgöringen pågår och för den verksamhet som Sveriges inbjudan gäller.
Motiven för ändringen behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.
Bilaga 1
Uppdragsbeskrivning
Uppdrag att se över vissa rättsliga frågor inför ett medlemskap i Nato
Fö2022/00983
Sammanfattning
En utredare ges i uppdrag att analysera vilka eventuella författningsändringar som krävs vid en svensk anslutning till ett antal avtal inom Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) som rör militär verksamhet. I uppdraget ingår även att se över vilka författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra för att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida och ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater. Uppdraget ska senast den 15 december 2022 delredovisas i fråga om de angivna avtalen med Nato, med eventuella författningsförslag. Uppdraget ska i övriga delar slutredovisas senast den 15 augusti 2023.
Behovet av en utredning
Regeringen beslutade den 16 maj 2022 att ansöka om medlemskap i Nato. En ansökan om medlemskap överlämnades den 18 maj 2022. Sverige fick den 5 juli 2022 status som inbjudet land till Nato.
Ett medlemskap i Nato medför att Sverige blir part till Nordatlantiska fördraget. Ett medlemskap innebär dessutom att Sverige förväntas att ansluta sig till ytterligare ett antal avtal som bl.a. rör rättslig status för vissa personalkategorier och säkerhetsskydd. Det finns därtill avtal om informationssäkerhet och immaterialrätt
Bilaga 1 Ds 2023:22
på försvarsområdet. Inför ett medlemskap i Nato behöver avtalen analyseras rättsligt. Utrikesdepartementet ansvarar som utgångspunkt för att genomföra ett sådant analysarbete i fråga om Nordatlantiska fördraget, avtalet den 20 september 1951 om status för Nato, nationella representanter och internationell personal, avtalet den 14 september 1994 om status för missioner och representanter från tredje land och säkerhetsskyddsavtalet mellan Sverige och Nato. Försvarsdepartementet ansvarar som utgångspunkt för att genomföra ett analysarbete av övriga avtal, vilka redogörs för nedan.
Sverige är sedan maj 1994 medlem i fredssamarbetet Partnerskap för fred (PFF). PFF omfattar bl.a. de stater som är medlemmar i Nato. Inom ramen för PFF anslöt sig Sverige 1996 till ett avtal om rättslig status för en stats styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium (avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i partnerskap för fred om status för deras styrkor – PFF SOFA) och ett tilläggsprotokoll om verkställighet av dödsstraff, dock med en reservation mot den möjlighet PFF SOFA ger för en utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. År 2014 anslöt sig Sverige till det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA. Det kompletterande tilläggsprotokollet reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras personal på PFFländernas territorium. PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet innebär i stort en territoriell utvidgning av de materiella bestämmelserna i Nato SOFA och protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättades med stöd av Nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet) så att de omfattar också de PFF-stater som inte är Nato-medlemmar. Sverige ingick 2014 ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Värdlandsstödsavtalet innehåller grundläggande principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i fred, kris eller krig.
PFF SOFA har genomförts i svensk rätt (se prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU4, rskr. 1995/96:237 och prop. 2004/05:7, bet. 2004/05:FöU2, rskr. 2004/05:44). Detsamma gäller för
Bilaga 1
Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet (se prop. 2015/16:152, bet. UFöU4, rskr. 2015/16:257).
Följande avtal rör informationssäkerhet och immaterialrätt på försvarsområdet.
1. Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for the Security of Information, Bryssel den 6 mars 1997
2. NATO Agreement for the Mutual Safeguarding of Secrecy of Inventions relating to Defence and for which Applications for Patents have been made, Paris den 21 september 1960
3. NATO Agreement on the Communication of Technical Information for Defence Purposes, Bryssel den 19 oktober 1970
4. Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding Atomic Information (C-M[64]39 Basic Agreement), Paris den 18 juni 1964
5. Administrative Arrangements to Implement the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding ATOMAL Information (C-M(68)41, 7th Revise)
Genom de ändringar som har gjorts i svensk rätt för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet har svensk lagstiftning anpassats till de materiella regler som följer av Nato SOFA och Parisprotokollet. Ett medlemskap i Nato kan dock medföra att ytterligare justeringar behöver göras. Det behöver därför analyseras vilka eventuella författningsändringar som kan krävas. En motsvarande analys behöver göras av värdlandsstödsavtalet. Vidare behöver avtalen om
Bilaga 1 Ds 2023:22
informationssäkerhet och immaterialrätt på försvarsområdet analyseras ur ett rättsligt hänseende. Det finns även skäl att, utöver de avtalsrelaterade frågorna, se över vilka andra författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra i syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida. Det kan t.ex. röra sig om Försvarsmaktens deltagande i operationer ledda av Nato eller dess medlemsstater, utländska militära enheters tillträde till svenskt territorium, personalrelaterade frågor och frågor om offentlighet och sekretess. Vidare bör en översyn göras i syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater. Det kan t.ex. röra militär luftfart, förhandslagring av materiel och utländska militära enheters skydd och bevakning av egen personal, materiel eller förläggningsplats.
Uppdraget
En utredare ges i uppdrag att analysera vilka eventuella författningsändringar som en svensk anslutning till Nato SOFA och Parisprotokollet kräver. Detsamma gäller värdlandsstödsavtalet mellan Sverige och Nato. Utredaren ska vidare analysera vilka eventuella författningsändringar som krävs om Sverige skulle ansluta sig till de fem avtal om informationssäkerhet och immaterialrätt på försvarsområdet som nämns ovan. Om det finns utestående frågor som rör de avtal som i första hand omfattas av Utrikesdepartementets analysansvar får utredaren, efter dialog med Utrikesdepartementet, även titta på de frågorna. Utredaren ska också se över vilka andra författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra i syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida och ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater.
Utredaren ska lämna nödvändiga författningsförslag.
Det står utredaren fritt att lämna förslag i frågor som har nära samband med uppdraget.
Utredaren ska, med beaktande av 14 § kommittéförordningen (1998:1474), analysera och redovisa konsekvenserna av förslagen.
Bilaga 1
Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna ska utredaren föreslå hur de ska finansieras.
Utredaren ska säkerställa att samordning sker med det övriga arbete på området som pågår inom Regeringskansliet. Utredaren ska hålla sig informerad om relevant arbete inom kommittéväsendet. Därtill ska utredaren inhämta synpunkter och upplysningar från berörda myndigheter och organisationer, däribland Försvarsmakten.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 augusti 2023. En delredovisning i fråga om de angivna avtalen med Nato, med eventuella författningsförslag, ska lämnas senast den 15 december 2022.
Bilaga 2
AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH
A TLANTIC TREA TY REGARDING THE STATUS OF THEIR FORCES
The Parties to the North Atlantic Treaty sigt1ed in Washington on 4th April,
1949.
Considcring that Lbe forces of one Party may be sent, by arrangement, to serve in the territory of another Party;
Beaång in mind that the decision to send them and the conditions under which they will be sent, in so far as such conditions are not laid down by the present Agreement, will continue to be tbe subject of separate arrangements between the Parties concemed ;
Desiring. however, to define thc! status of such forces while in the territory of another Party ;
Have agreed as follows
ARTICLE
I
I.
In
this Agreement the expression-
(a)
" force " means the personnel belonging to tbe land, sea or air arroed services of one Contracting Party when in the territory of anotber Con tracting Party in the Nortb Atlaotic Treaty area in connexion with their ofli.cial duties, provided that the two Contracting Parties concerned may agree that certain individuals, units or formations sball not be regarded as constituting or included in a " force " for the purposes of the present Agreement;
(b)
"civilian CQmponent" means the civilian personnel accompanying a force of a Contracting Party who are in the employ of an arrned service of that Contracting Party, and who are not stateless persons, nor nationals of any State which is not a Party to the North Atlantic Treaty, nor nationals of. nor ordinarily resident in, the State in which the force is located ; (c) "dependent" means the spouse of a member of a force or of a civilian
component, or a child of such member depending oo him or her for support;
(d)
" sending State " means the Contracting Party to which the force betongs; (e) " receiving State " means the Contracting Party in the territory of wbich
the force or civilian component is located. whether it be stationed there or passing in transit;
(f)
" m(litary authorities of tbe sencting State " means tbose autborities of a
sending State who are empowered by its law to enforce the military law of that State with respect to members of its forces or civilian components;
(g)
·• North Atlantic Council" means the Council established by Article
of tlie Nortb Atlantic Treaty or any of its subsidiary bodies authorised to act on its behalf.
2. This Agreement sball apply to the authorities of political sub-divisions of the Contracting Parties, within their territories to which tbe Agreement applies or extends in accordance with Article XX, as it applies to the central authorities of those Contracting Parties, provided, however, that property owned by
Bilaga 2
political sub-divisions shali not be considered lo be property owned by a Contracting Party within the meaning of Article VIII.
ARTICLE Il
Il is the duty of a force and its civilian component and the members thereof as well as their dependents to respecl I.be law of the receiving State. and to abstaio from any act ivity inconsistent with the spirit of tbe present Agreement, and, in particular, from any political activity in the receiving State. It is also the duty of the sending State to take necessary measures to that end.
ARTICLE
UI
1. On the conditioos specified in paragraph 2 of this Article and subject to compliance witb lhe formalities established by the receiving State relating lo entry and departure of a force or the members thereof, such members sball be exernpt from passport and visa regulations and immigration inspection on entering or leaving the territory oi a rcceiving State. They shall also be exempt from the regulations of the receiving State on the registration and control of aliens, but shall not be considered as acquiring any right to permanent residence or domicile in the territories of the r.::c�iving State.
2. The following docurnents only wiJI be required in respect of members of a force. They must be presented on demand :
(a)
personal identity card issued by the sending State showing names. date of birth, rank and number (if any), service. and photograph ;
(b) individual or collective movcment order. in the language of the sending
State and in tbe Eoglish and French languages, issued by an appropriate agency of the sending State or of the North Atlantic Treaty Organisation and certifying lo the status of lhe individual or group as a member or members of a force and to the movernent ordered. The receiving State may require a movement order to be countersigned by its appropriate representative.
3. Members of a civilian component and dependents shall be so described in tbeir pass ports. 4. If a membcr of a force or of a civilian componcnt leaves the employ of the seoding State and is not repatriated, tbe authorities of the sending State shall immediately inform the authorities of the receiving State, giving such particulars as may be required. The authorities of the sending State shall similarly inform the authorities of the recei·,ing State of any member who has absented himself for more than twenty-onc days.
5.
H the receiving State has requested the removal from its territory of
a member of a force or civilian component or has made an expulsion order against an ex-member of a force or of a civilian component or against a dependent of a member or ex-member, the authorities of the sending State shall be responsible for receiving the person concerned within their own territory or otherwise disposing of bim outside the receiving State. This paragraph shall apply only to persons who are not n::itionals of thc recciving State and have entered the receiving State as membe1·s of
u
fon:e or civilian
component or for the purpose of becoming such mcmbcrs. and lo tf,c depcn dents of such persons.
Bilaga 2
ARTICLE IV
The receiving State shall either
(a)
3:ccept as val��. witho_u� a driv�g �est or fee, the driving permit or licenc�
. � r mihtary dnvmg permit 1ssued by the sending State or a
sub-d1v1S1on thereof to a member of a force or of a civilian component; or
(b)
issue its own driving permit or licence to aoy member of a force or ci��an com�on_ent who holds a d_
riving perrnit or licence or military
dnvmg perrrut 1ssued by the sendmg State or a sub-d:vision thereof provided that no driviog test shall be required.
ARTICLE V
I. Members of a force shall normally wear uniform. Subject to any arra!1�emeol lo the con�rary b�Yt'.�n lhe authorilies of the sending and rece1vmg States, the weanng of c1vi11an dress sball be on the same conditions as for members of the forces of tbe receiving Statc.
Regularly constituted
units or formations of a force shall be in uniform when crossing a frontier.
2. Service vehicles of a force or civilian component shall carry, in addition to their registration number, a distioctive nationality mark.
ARTICLE VI
Mernbers of a force may possess and carry arms, on condition that they are authorised to do so by their orders. The authorities of the sending State shaU give sympathetic consideration to requests from the receiving State con cerning this matter.
ARTICLE VIT
1 .
Subject t o the provisions of this Article,
(a)
the military authorities of the sending State shall have the rigbt to
exercise within the receiving State all criminal and disciplinary jurisdic tion conferred on them by the law of the sending State over all persons subject to the military law of that State;
(b)
the authorities of the receiving State shall have jurisdiction over the members of a force or civilian component and their dependents · witb respect to offences committed within the territory of the receiving State and punfahable by the law of that State.
2.
(a)
The military authorities of the sending State shall have lhe right
to exercise e: xclusive jurisdiction over persons subject lo the military law of that State with respect to offeoces, including otfences relating to its security, punish able by the law of the sending State, but not by the law of the receiving State.
(b)
The authorities of the receiving State shall have the right to exercise
exclusive jurisdiction over members of a force or civiliao component and their dependents with respect to offences, including offences relating
to
the security
of that -State, punisba:,1e by its Jaw but not by the law of the sending State.
(c)
For tbe purposes of. this paragraph and of paragraph 3 of this Article
a security of fence against a State shaU include
(i)
treasoo against the State; (ii) sabotage, espionage or violation of any law relating to official secrets
of that State, or secrets relating to the national defence of that State.
Bilaga 2
3.
In
cases where the right to exercise jurisdiction is concurrent the follow
ing rules sha!J apply:
'1)
�be military .aut�o�iti�s _of the sending State shall have the primary nght to exercise Junsd1ct10n over a member of a force or of a civilian component in relation to
(i) offences solely against the property or security of that State, or
offences solely against the person or property of another member of the force or civilian component of that State or of a dependent;
(ii) offences arising out of any act or omission done in the per
formance of official duty.
(b)
In the case of any other offence the authorities of the receiving State sball have the primary right to exercise jurisdiction. (c) Jf the State having the primary right decides not to exercise juris
diction, it sball notify the authorities of the other State as soon as practicable. The authorities of the State having the primary right shall give sympathetic consideration to a request from the authorities of the other State for a waiver of its rigbt in cases wbere tbat otber State considers such waiver to be of particular importance.
4. The foregoing provisions of this Article shall not imply any right for the military authorities of the sending State to exercise jurisdiction over persons who are nationals of or ordinarily resident in the receiving State, unless they are membcrs of the force of the sending State.
5.-(a)
The authorities of• the receiving and sending States shall assist
each other in tbe arrest of members of a force or civilian component or their dependents in the territory of the receiving State and in h:mding them over to tbe authority which is to exercise jurisdiction in accordance with tbe above provisions.
(b)
The authorities of tbe receiving Stale shall notify promptly the military
authorities of the sending State of the arrest of any member of a force or civilian component or a dependent.
(c)
The custody of an accused member of a force or civilian component
over wbom thc receiving State is to exercise jurisdiction shall, if he is in the hands of the sending State, remain with that State until be is charged by the receiving State.
6.-(a)
The authorities of the receiving and sending States shall assist
eacb other in the carrying out of all necessary investigations into offences. and in the collection and production of evidence. including the seizure and. in proper cases, the handing over of objects connected with an offence. The handing over of such objects may, however, be made subject to their returo within the time specified by the authority delivering them.
(b)
The authorities of the Contracting Parties shall notify one another
of the disposition of all cases in which there are concurrent rights to exercise jurisdiction.
7 . ....:..(a) A death sentence shall not be carried out in the receiving State by the authorities of the sending State if the legislation of the receiving State does not provide for such punishment in a similar case.
(b)
The authorities of the receiving State shall give sympathetic con
sideration to a request from the authorities of the sending State for assistance in carrying out a sentence of imprisonment pronouaced by the autborities of
Bilaga 2
rhe sending Statc under the provision of this Article within the territory of tbe receiving State.
8. Where an accused has been tried in accordance with the provisions of this Article by the authorities of onc C,mtracting Party and has been acquitted, or has been convicted and is serviog, or has served, his sentence or has bcen pardoned, be may not be tried again for tbe sam:: offence within the same territory by thc authorities of anorher Contracting Party. However, nothing in this p:1ragraph shall prevenl the military authorities of thc sending Stale from trying a member of its force for an:; violation of ru]es o� discipline arising from an acl or omission which constituted an offencc for which he was tried by the au,horilics of anothcr Contracting Party.
9.
Whenever a membcr of å forcc or civilian component or a dependent
is prose..:uted under thc jurisdiction of a receiving State be shall be entitlcd-
(a)
to a prompt and speedy trial ;
(b)
to be informed. in advance of trial, of thc specific charge or charges made against him :
(c)
to be confronted with the witnesses against him ;
(d) to havc compulsory process for obtaining witnesses in his favour, if
they arc within the jurisdicti:m of the rec.::iving State;
(el
to hav.:: legal representation of his own choice for his defence or to have free or assisted legal representation under the conditions prevailing for the time being in tbe rcceiving State ;
(f)
if he considers it necessary, to have the services of a competent inter-
preter ; and
(g)
to commurucate with a representative of the Government of the sending State and, when thc · rules of the court permit, to have such a repre sentative present at his trial.
10.-{a) Regularly constituted military units or formations of a force sball have the right to police any camps, establishments or other premises which they occupy as the result of an agreement with the recciving State. The military police of the force may take all appropriate measures to ensure the maintenance of order and security on such premises.
(b)
Outside these premises, such military police shall be cmployed only
subject to arrangements witb the authorities of the receiving State and in liaison with thosc authorities, and in so far as such employment is nccessary to maintain discipline and order among the members of the force.
11.
Each Contracting Party shall seek such legislation as it deems neces
sary to cnsure the adequate security and protection within its territory o f installations, equipmcnt, property, records and official information o f other Contracting Parties, and the punishment of persons who may contravene laws enacted for that purpose.
ARTlCLE
V]II
1: Each Contracting Party waives all its claims against any otber Con tracting Party for damage to any property owned by it and used by its Jand, sea or air armed services, if such damage-
(i) was caused by a member or an employee of the armed services of the
other Contracting Party in the execution of his duties in connexion with the operation of the North Allantic Treaty : or
(ii) arose from the use of any vehicle. vcssel or aircraft owned by tbe other
Contracting Party and used by its arrned services, provided either
Bilaga 2
tbat tbe vehicle, vessel or aircraft causing the damage was being used in connexion with the operation of the North Atlantic Treaty, or that tlie damage was caused to property being so used.
Claims for maritime salvage by one Contracting Party against any other Cootracting Party shall be waived, provided that the vessel or cargo salved was owned by a Contracting Party and being used by its armed services in connexion with the operation of the North Atlantic Treaty.
2.-(a)
In tbc case of damage caused or arising as stated in paragrapb 1
to other property owned by a Contracting Party and located in its territory, tbe issue of the liability of any other Contracting Party shall be determined and the amount of damage shall be assesscd, unless the Contracting Parties con cerned agree otherwise, by a sole arbitrator selected in accordance with sub-paragrapb
(b)
of tbis paragraph. The arbitrator shall also decide aoy
couoter-claims arising out of the same incident.
(b)
The arbitrator referred to in sub-paragraph
(a)
above sball be selected
by agreemeot between the Contracting Parties concerned from amongst the nationals of thc receiving State who hold or have held high judicial office. If the Contracting Parties conceroed are unable, within two months, to agree upon the arbitrator, either may request the Chairmao of the North Atlaotic Council Deputies to select a person with thc aforesaid qualifications.
(c) Any decision taken by tbe arbitrator shall be bindiog and conclusive upon the Contracting Parties.
(d) The amount of any compensation awarded by the arbitrator shall be distributed in accordance with the provisions of paragraph 5
(e)
(i), (ii)
and (iii) of this Article.
(e)
The compensatioo of the arbitrator sball be fixed by agreement between
lhe Contracting Parties concemed and shaU, together with the necessary expenses incidental to the performance of bis duties. be defrayed in equal proportions by them.
(j)
Nevertheless, each Cootracting Party waives its claim in any such case
where the damage is less thao: -
Belgium: B.Er. 70,000. Luxembourg: L.fr. 70,000.
Canada: $1,460. Netherlands: FJ. 5,320.
Denmark: Kr. 9,670.
Norway: Kr. 10,000.
France: F.fr. 490,000.
Portugal: Es. 40,250.
Iceland: Kr. 22.800. Uoited Kiogdom: f:500. Italy: Li. 850,000.
United States: $1,400.
Any other Contracting Party whose property has been damaged in the same incident shall also waive its claim up to the above amount. In the case of considerable variation in the rates of exchange between these currencies the Contracting Panics shall agree on the appropriate adjustments of these amounts.
3: For tbe purposes of paragraphs l and 2 of this Article the expression ·• owned by a Contracting Party " in tbe case of a vessel includes a vessel on bare boat charter to that Contracting Party or requisitioned by it on bare boat terms or seized by it in prize (except to the extent that the risk of loss or 1:iability is borne by some person other than such Contracting Party).
4. Each Contracting Party waives all its claims against any other Contractiog Party for injury or death suffered by any member of its armed services while such member was engaged in the performance of bis official duties.
Bilaga 2
5.
Claims (other than contractual claims and thosc to which paragraphs 6
or 7 of this Article apply) arising out of acts or omissions of members of a force or civilian componcnt done in the performance of official duty, or out of any otber act. omission or occunence for which a force or civilian component is legally responsible, and causing daroage in the territory of the receiving State to tbird parties, other than any of the Contracting Parties, shall be dealt with by the receiving State
in
accordance with the following provisions:-
(a) Claims shall be filed. considered and settled or adjudicated in accordance
with the laws and regulations of the receiving State with respect to claims arising from the activities of its own armed forces.
(b)
The receiving State may settle any such claims, and payment of the amount agreed upon or determined by adjudication shall be made by the receiving State in its currency.
(c) Sucb payment. whether made pursuant to a settlement or to adjudication
of the case by a competent tribunal of the receiving State, or the final adjudication by such a tribunal denying payment, shaU be binding and conclusive upon the Contracting Parties.
(d) Every claim paid by the receiving State sball be communicated to the
sending States concemed together with full particulars and a proposed distribution in conformity witb sub-paragraphs (e) (i), (ii) and (iii) below.
In default of a reply within two months, the proposed distribution shaH
be regarded as accepted. (e) The cost incurred in satisfying claims pursuant lo the preceding sub
paragraphs and paragraph 2 of this Article shall be distributed between the Contracting Parties, as follows :-
(i) Where one sending State alone is responsible, lhe amount awarded
or adjudged shall be distributed in the proportion of 25 per cent. cbargeable to the receiving State and 75 per cent. chargeable to tbc sending State. (ii) Where more than one State is responsible for the damage, the
amount awarded or adjudged shaU be distributed equally among them : however, if tbe receiving State is not one of the States responsible, its contribution shall be half that of each of the sending States.
(iii) Wbere the damage was caused by the armed services of the Con
tracting Parties and it is not possible to attribute it specifically to one or more of those armed services, the amount awarded or
adjudged sball be distributed
equally among
the
Contracting Parties
concemed : bowever, if the receiving State is not one of the States by whose armed services the damage was caused, its contribution shall be half that of each of the sending States concerned.
(iv) Every half-year. a statement of the su�s p_aid by the receiving State
in the course of the half-yearly penod m respect of every casc regarding which tbe proposed distr
ibution on a percentage basis
bas been accepted, shall be sent to the sending States concemed, together witb a request for reimbursement. Such reimbursement shall be rnade with
i
n the shortest possible time, in the currency of
tbe receiving State.
(f) In cases where the applicatfon of the provisions _of sub-para�raphs
(b)
and (e) of this paragraph would cause a Contractmg Party senous hard ship, it may request the North Atlantic Council to arrange a settlement of a different nature.
Bilaga 2
(g)
A mem�er of a force or civilian component shall not be subject to any proceedmgs for the enforcement of any judgment given against bim in the receiving State in a matter arising from the perfor mance of hls official duties.
(h)
Except in so far as sub-paragrapb
(e)
of this paragraph applies to
claims covered by paragrapb 2 of tbis Article, the provisions of tbis paragraph sball not apply to any claim arising out of or in connexion with the navigation or operation of a ship or the loading, carriage. or discharge of a cargo, other than claims for death or personal injury to which paragraph 4 of this Article does not apply. 6. Claims against members of a force or civilian component arising out of tortious acts or omissions in the receiving State not done in the performance of official duty shall be dealt with in the following manner :-
(a)
The authorities of the receiving State shall consider the claim and assess compensation to tbe claimant in a fair and just manner. taking into account all the circumstances of the case, including the conduct of tbe injured person, and shall prepare a report on the matter.
(b)
The report sball be delivered to the authorities of the sending State, who shall tben decide witbout delay wbether they will offer an
ex gratia
payment, and if so, of wbat amount. (c) If an offer of
ex gratia
payment is roade, and accepted by tbe claimant
in full satisfaction of his claim, the authorities of the sending State shall make the payment thems�lves and inform the authorities of the receiving State of their decision and of the sum paid.
(d)
Nothlng in thls paragraph shall affect the jurisdiction of the courts of the receiving State to entertain an action against a member of a force or of a civilian component unless and until tbere has been pay ment in full satisfaction of the claim.
7. Claims arising out of the unautborised use of any vehlcle of tbe armed services of a sending State sball be dealt with in accordance with paragrapb 6 of this Article, except in so far as the force or civilian component is leg�Uy responsible.
8. If a dispute arises as to whether a tortious act or omission of a mem ber of a force or civilian component was done in the performance of official duty or as to wbether the use of any vehicle of the armed services of a send iug State was unautborised. the question sball be submitted to an arbitrator appointed in accordance witb paragrapb 2
(b)
of this Article, whose decision
on tbis point shall be final and conclusive.
9. The seqding State shall not
claim
immunity from tbe ju.risdiction of
the courts o( the receiving State for members of a force or civilian componcnt in respect of the civil jurisdiction of the courts of the receiving State except to the extent provided in paragraph S (g) of this Article.
10. The autborities of the sending State and of the receiving Statc shall co-operate in tbe procurement of evidence for a fair hearing and disposal of claims iu regard to wbich the Contracting Parties are concerned.
ARTICLE IX
l. Members of a force or of a civilian component and their dependents may purchase locally goods necessary for their own consumption. and sucb
Bilaga 2
services as they need, under the same conditions as the nationals of the receiving State.
2. Goods which are required from local sources for the subsistence of a force or civilian component shall normally be purcbased through the authori ties wbich purcbase such goods for tbe armed services of the receiving State. In order to avoid such purchases baving any adverse effect on tbe economy of tbe receiving State, the compelent authorities of tbat State shaU indicate, whcn necessary, any articles the purchase of whicb sbould be restricted or forbiddeo.
3. Subjcct to agrcements already in force or which may bereafter be ruade between the autborised representativcs of the sending and receiving States, the autborities of the receiving State shall assume sole responsibility for making suitable arrangements to make available to a force or a civilian co;nponent the buildings and grom,ds which il requires, as we!J as facilities and services connected therewitb. These agreements and arrangements shall be, as far as possible, in accordance with the regulations governing the accommodation and billeting o[ similar personnel of the receiving State.
In
tbe absence of a specific contract to the conlrary, the laws of lhe receiving State shall determine the rights and obligations arising out of the occupation or use of the buildings, grounds, facilities or services.
4. Local civilian labour requirements of a force or civilian component shall be satisfied in the same way as the comparable requirements of the receiving State and with the assistancc of the authorities of the receiving State through the employm,ent cxchanges. The conditions of employment and work, in particular wages, supplementary payments and conditions for tbe protection of workers, shall be those laid down by the legislation of the receiving State. Such civilian workers cmployed by a force or civilian com ponent shall not be regarded for any purpose as being members of tbat force or civilian component.
5. Wben a force or a civilian component bas at the place where it is stationed inadequate medical or dental facilities, its members and their dependents may receive medical and dental care, including bospitalisation, under the same conditions as comparable perso'onel of the receiving State.
6. The receiving State shall give the most favourable consideration to requcsts for the grant to members of a force or of a civilian component o f travelling facilities and concessions with regard to fares. These facilities and concessions will be tbe subject of special arrangmeots to be ma:le between the
Governments concerned.
7. Subject to any general or particular financial arrangements between the Contracting Parties, payment in loca] currency for goods, accommodation and services furnished under paragraphs 2, 3, 4 and, if necessary, 5 and 6, of tbis Article sball be made promptly by the authorities of the force.
8. Neither a force, nor a civilian component, nor the mernbers thereof, nor therr depeodents, shall by reason of this Article enjoy any exemption from taxes or duties relating to purchases and services chargeable under the fiscal regu lations of the receiving State.
ARTJCLE
X
1. Where tbe legal incidence of any form of taxation in the receiving State depends upon residence or domicile, periods during which a member of a force or civilian component is in the territory of that State by reason solely of bis being a member of such force or civilian componeot shall not be considered as periods of residence thereio, or as creating a change of residence or domicile,
Bilaga 2
for the purposes of such taxation. Members of a force or civilian component shall be �xempt from taxation in the receiving State on the salary and emolu ments pa1d to tbem as such members by the sending State or on any tangible movable property the presence of which in the receiving State is due solely to their temporary presence there.
2. Nothing in this Article shall prevent taxation of a member of a force or civilian component with respect to
.
any profitable enterprise, other than his
employment as such member, in which he may engage in the receiving State, and, except as regards bis salary and emolume;its and the tangible movable property referred to in paragraph I, nothing in this Article shall prevent taxa tion to wbich, evcn if regarded as having his residence or domicile outside tbe t erritory of the receiving State. such a mcmber is liable under tbe law of tbat State.
3.
Nothing in this Article shall apply to" duty "as defined in paragraph 12
of Article XI.
4. For tbe purposes of tbis Article the term " member of a force" shall not include any person who is a national of the receiving State.
ARTICLE
XI
1. Save as provided expressly to the contrary in this Agreement, members
of a force and af a civilian component as well as thcir dependents shall be subject to the laws and regulations administered by the customs authorities of the recciving State. In particular the customs authorities of tbe receiving State shall have tbe right, under the general conditions laid down by the Jaws and regulations of the receiving State, to search members of a force or civilian component and tbeir dependents and to examine their luggage and vehicles, and to seize articles pursuant to such laws and regulations.
2.--{a) The temporary importatioo and the re-exportation of service vehicles of a force or civilian component under their own power shall be authorised free of duty on presentation of a triptyque in tbe form shown in tbe Appendix to this Agreement.
(b)
The temporary importation of such vehicles not under their own power
shall be governed by paragraph 4 of this Article and the re-exportation thereof by paragraph 8.
(c)
Service vehicles of a force or civiliao component shall be exempt from
any tax payable in respect of the use of veliicles on the roads.
3. Official documents under official seal shall not be subject to customs inspection. Couriers, whatever their status, carrying these documents must be in"possession of an individual movement order, issued in accordance with para graph 2
(b)
of Article
m.
This movement order shall show the number of
despatches carried and certify that they contain only official documents.
4. A force may import free of duty the equipment for the force and reasonable quantities of provisions, supplies and other goods for the exclusive use of tbe force and, in cases where such use is permitted by the receiving State, i� civi)ian .component and dependents. Tbis duty-free importation sba!J be subject to the deposit, at the customs office for the place öf entry, together with such customs documents as shall be agreed, of a certificate in a form
Bilaga 2
agreed between tbe receiving Statc and tbe sending State signed by a person autborised by tbe sending State for tbat purpose. The designation of tbe person authorised to sign the certificates as weil as specimens of the signatures and stamps to be used, shall be sent to tbe customs administration of tbe receiving State.
5.
A member of a force or civilian component may, at the time of bis fi.rst
arrival to take up service in tbe receiving State or at tbe time of tbe fi.rst arrival of any dependent to join him, import bis personal ef fects and furniture free of duty for tbe term of such service.
6. Members of a force or civilian component may import temporarily free of duty tbeir private motor vehicles for the personal use of themselves and tbeir depcndents. There is no obligation under this Article to grant exemption from taxes payable in respect of tbe use of roads by private vehicles.
7. Imports made by tbe authorities of a force other than for tbe exclusive use of tbat force and its civilian component, and imports, otber tban those dealt with in paragraphs
5
and 6 of this Article, effe.cted by members of a
force or civilian component are not, by reason of tbis Article, entitled to any exemption from duty or otber conditions.
8. ·ooods which have been imported duty-free under paragraphs 2
(b),
4,
5
or 6 above-
(a)
may be re-exported freely, provided tbat, in the case of goods imported under paragraph 4, a certificate, issued in accordance with tbat para grapb, is presented to the customs office: the customs authorities, however, may verify tbat goods re-exported are as described in tbe certificate, if any, and have in fact been imported under the conditions of paragraphs 2 (b), 4, 5 or 6 as the case may be ;
(b)
shall not normally be disposed of in the receiving State by way of
either sale or gift: however, in particular cases sucb disposal may be authorised on conditions imposed by the authorities concemed of the receiving State (for instance, on payment of duty and tax and com pliance with the requirements of the controls of trade and exchange).
9. Goods purchased in the receiving State shall be exported tberefrom only in accordance with the reguJations in force in the receiving State.
10. Special arrangements for crossing frontiers shall be granted by the customs autborities to regularly constituted units or formations. provided tbat the customs authorities concerned have been duly notified in advance.
11. Special arrangements shall be made by the receiving State so that fuel, oil and lubricants for use in service vebicles, aircraft and vessels of a force or civilian component, may be delivered free of all duties and taxes.
12. In paragraphs 1-10 of this Article-
" duty " means customs duties and
all
other duties and taxes payable
on importation or exportation, as the case may be, except dues and taxes whicb are no more than charges for services rendered;
" importation " includes withdrawal from customs warebouses or continuous customs custody, provided that tbe goods concerned have not
Bilaga 2
been grown, produced or maoufactured in the receiving State.
13. The provisions of this Article shall apply to the goods conccrned not
.
only when tbey are imported into or exported from the receiving State, but also when they are in transit through the territory of a Contracting Party, and for this purpose the expression " receiving State " in this Article
.
shal1 be
regarded as including any Contracting Party through whose terntory the goods are passing in transit.
ARTICLF.
XII
1. The customs or fiscal authorities of the rece1vmg State may, as a condition of the grant of any customs or fiscal exemption or concession provided for in tbis Agreement, require such conditions to be observed as they may deem necessary to prevent abusc.
2. These authorities may refuse any exemption provided for by this Agreement in respect of the importation into the receiviog State of articles grown, produced or manufa ctured in lhat State which have been exported therefrom without payment of, or upon repayment of. taxes or duties which would have been chargeable but for such exportation. Goods removed from a customs warehouse shall be deemed to be imported if they wcrc regarded as having been exported by reason of being deposited in the warehouse.
ARTICLE
XIII
1. In order to prevent offences against customs and fiscal laws and regu lations, the authorities of the receiving and of the sending States shall assist each other in the conduct of enquiries and the collection of evidence.
2.
The authorities of a force shall reoder all assistance within their
power to ensure tbat articles liable to seizure by, or on behalf of, the customs or fiscal authorities of the receiving State are handed to those authorities.
3. The authorities of a force sball render all assistance witbin their power to ensure tbe payment of duties, taxes and penalties payable by members of the force or civilian component or their dependents.
4 Service vehicles and articles belonging to a force or to its civilian component, and not to a member of such force or civilian component, seized by the autborities of the receiving State in conoexion with an offence against its customs or fiscal laws or regulations sball be handed over to the appropriate authorities of tbe force com.:erne<l.
ARTICLE
XIV
1. A force, a civilian component lind the members thereof, as well as their dependents, shall remain subject to the foreign exchange regulations of the sending State and shall a1$0 be subject to the regulations of the receiving
Sta'te.
2. The foreign exchange autborities of tbe sending and the receiving States may issue special regulations applicable to a force or civilian component or the members thereof as well as to their dependents.
ARTICLE XV
1. Subject to paragraph 2 of this Article, this Agreement shall remain in force in the event of hostilities to which the North Atlantic Treaty applies,
Bilaga 2
except that the provisions for settling claims in paragraphs 2 and 5 of Article VID shall not apply to war damage, and that the provisions of the Agreement,
and, in particular of Articles III and VII, shall immediately be reviewed by the Contracting Parties concerned, who may agree to such modifications as they may consider desirable regarding the application of the Agreement between them.
2.
In the event of such hostilities, each of the Contracting Parties shall
have the right, by giving 60 days' notice to the other Contracting Parties, to suspend the application of any of the provisions of this Agreement so far as it is concerned. lf this right is exercised, the Contracting Parties sball imme diately consult with a view to agreeing on suitable provisions to replace the provisions suspended.
ARTICLE XVI
All differences between the Contracting Parties relating to the interpreta tion or application of this Agreement shall be settled by negotiation between
them without recourse to any outside jurisdiclion. Except where express provision is roade to the contrary in this Agree1.� . ent, differences which cannot be settled by direct negotiation shall be referred to the North Atlantic Council.
ARTICLE
XVII
Any Contracting Party may at any time request the revision of any Article of this Agreement. The request shall be addressed to the North Atlantic Council.
ARTICLE
XVIII
l . The present Agreement shall be ratified and the instruments of ratification shall be deposited as soon as possible with the Government of the United States of America, which sball notify each signatory State of the <late of deposit thereof.
2. Thirty days after four signatory States have deposited their instruments of ratification the present Agreement shall come into force between them. It shall come into force for each other signatory State thirty days after the deposit of its instrument of ratification. 3. After it has come into force, the present Agreement shall, subject to the approval of the North Atlantic Council and to such conditions as it may decide, be open to accession on behalf of any State which accedes to the North Atlantic Treaty. Accession shall be effected by the deposit of an instrument of accession with the Government of the United States of America, which shall .notify each signatory and acceding State of the date of deposit thereof. In respect of·any State on behalf of which an instrument of accession is deposited, the present Agreement shall come into force thirty days after the date of the deposit of · such �strument.
ARTICLE
XIX
1. The present Agreement may be denounced by any Contracting Party after the expiration of a period of four years from the date on which the Agreement comes into force. 2. The denunciation of the Agreement by any Contracting Party shall be e.lfected by a written notification addressed by that Contracting Party to the
Bilaga 2
Government of the United States of America which shall notif}'. all the other Contracting Parties of each such notification and the date of receipt thereof.
3. The denunciation shall lake effect one year after the receipt of the notification by the Government of the United States of America. After the expiration of this period of one year, the Agreement shall cease to be in force as regards the Contracting Par ty wbicb denounces it, but shall continue i n force for the remaining Contracting Parties.
ARTICLE
XX
I. Subject to the provisions of paragraphs 2 and 3 of this Article, the present Agreement shall apply only to the metropolitan territory of a Con tracting Party.
2. Any State may, however, at the time of the deposit of its instrument of ratification or accession or at any time thereafter, declare by notification given to the Government of the United States of America that the present Agreement shall extend (subject, if the State making the declaration considers it to be necessary. to tbe conclusion of a special agreement between that State and each of the scnding States concerned), to all or any of the territories for whose international relations it is responsible in the North Atlantic Treaty area. The present Agreement shall then extend to the territory or territories named therein thirty days after the rcceipt by the Government of the Unitcd States of America of the notification, or
thirty
days after the conclusion of
the special agreemeots if required, or when it has come into force under Article XVIII, whichcver is the later.
3. A State which has ma' de a declaration under paragraph 2 of this Article extending the present Agreement to any territory for whose inter national relations it is r
e
spons
i
ble may denounce thc Agreement separately
in respect of that territory in accordance with the provisions of Article XIX.
Bilaga 3
PROTOCOL
ON THE STATUS
OF INTERNATIONAL MILITARY
HEADQUARTERS SET UP
PURSUANT TO THE
NORTH ATLANTIC TREATY
Bilaga 3
PROTOCOL
ON
THE STATUS OF
JNTERNATIONAL
MILITARY HEADQUARTERS SET UP PURSUANT TO
THE NORTH ATLANTIC TREATY
The Parties to the North Atlantic Treaty si
t,.
'11<:d in \Vashington on
4th
April, 1949,
Considering that international military Headquarters may be established in
their territories, by separate arrangement, under the North Atlantic Treaty, and
Desiring to define the status of such Headquarters and of the personnel thereof
w.ithin the North Atlantic Treaty area,
Have agreed to the present Protocol to the Agreement signed in London c,:i
19th June, 1951, regardjng the Status of their Forces :
ARTICLE
I _ n the present Protocol the expression
(a) "the Agreement" means the Agreement si
gn
ed in London on 19th June,
1951,
by the Parties to the North Atlantic Treaty regarding the Status of
their Forces;
(b)
"Supreme Headquarters" means Supreme Headquarters Allied Powers
in Europe, Headquarters of the Supreme Allied Commander At1antic and any equivalent international military Headquarters ;;et up pursuant to the
N
orth Atlantic Trea ty;
(c)
"Allied Headquarters" means any Supreme Headquarters and any inter
national military Headquarters set up pursuant to the N orth Atlantic Treaty which is immediately subordinate to a Supreme Headquarters;
(d)
"N orth Atlantic Council" means the Council established by Article 9 of the N orth Atlantic Treaty or any of its subsidiary bodies authorised to
act on its behalf.
ARTICLE II
Subject to the following provisions of this Protocol, the Agreement shall apply
to Allied Headquarters in the territory of a Party to the present Protocol in the North Atlantic Treaty area, and to the rnilitary and civilian personnd of such
Headquarters and their dependents included in the definitions in sub-paragraphs
(a),
(b)
and
(c)
of paragraph 1 of Article 3 of this Protocol, when such personnel are
present in any such territory in connection with their official duties or, in the case of dependents, the official duties of their spouse or parent.
ARTICLE III
1. For the purpose of applying the Agreement to an Allied Headquarters the expr essions "force ", "civilian component" and "depende nt ", wherever they occur in the Agreement, shall have the mcanings set out below.:
Bilaga 3
(a)
"force" means the personnel attacl11.:d lo llw A l h r-1 llr:11lqu1rtcrs who betong to the land, sea or air armed Sl't vu·1·.s 111 nuy
I
':11 fy lu
the North
Atlantic Treaty ;
(b)
"civilian component" means civilian perso1111d wl111 .11 r 11nl .sl:tl<'i
l
"ss persons,
nor nationals of any State which i� not a
i
►
arly tu
tlat·
'
f
rcaty, nor
nationals of, nor ordinarily resident in l'lat
>
rcn·iving �late, and who
are (i) attached to the Aliied
Headq ua rt c r · arnl in thc employ of an
armcd service of a Party to the North Atlantic Treaty or
(ii)
in such
categories of civilian personnel in the employ
of thc Allicd Headquarters
as the N orth Atlantic Council shall dccide; (c) "dependent" means the spouse of a membcr of a force or civilian
component, as defined
in sub-paragraphs
(a)
and
{b) of this paragrapb,
or a child of such member depending on him or ber for support.
2.
An Allied Headquarters shall be considered to be a force for the purposes
of Article II, paragraph
2
of Article V, paragraph
10
of Article Vll, pa ragraphs
2,
3, 4, 7 and 8 of Article IX, and Article XIII, of the Agreement.
ARTICLE IV
The rights and obligations which the Agreement gives to or imposes upon the
sending State or its authorities in res,Pect of its forces or their civilian components or dependents shall, in respect of an Allied Headquarters
and its personnel and
their dependents to whom the Agreement applies in accorda.'lce with Article
of the present Protocol, be vested in or attach to the appropriate Supreme Headquarters and the authorities responsible under it, except that
(a)
the right which is given by Article VII of the Agreement to the military authorities of the sending State to exercise crimioal and disciplinary jurisdiction shall be vested in the miJitary authorities of the State, if
any,
to whose military law the person concemed is subject;
(b) the obligations imposed upon the sending State or its authorities by
Article II, paragraph 4 of Article III, paragraphs 5 (a) and 6·(a) of Article VII, paragraphs 9 and 10 of Article VIII, and Article XIII, of the Agreement, shall attach both to the Allied H eadquarters and to any State whose armed service, or any member or employee .of
whose armed
service, or the dependent of such member or employee, is concerned ;
(c)
for the purposes of pa ragraphs 2
(a)
and 5 of Article III, and Artide XIV,
of the Agreement, the seoding State shall be,
in the case of members of
a force and their dependents, the State to whose armed service the tnember betongs, or, in the c.ase of members of a civilian component and their dependents, the State,
if any, by whose armed service the
member is employed ;
(d) the obligations imposed on the sending State by virtue of paragraphs 6
and
7
of Article VIII of the Agreement shall attach to the State to
whose armed service the person betongs whose act or omission has given rise to the claim or, in the case of a member of a civilian component, to tbe State by whose armed service he is ernpl
oy
ed or, if there is no
such State, to the Allied Headquarters of which the person concemed is a member.
Bilaga 3
I')
Both the State, if any, to which obli
g-
..itions attad1 111uler this paragraph
and the Allied Headquarters concerned shall havc thc ri
i,:
hts of the sending
State in connection with the appointment of an arhitrator under para
graph 8 of Article VIII.
ARTICLE V
Every member of an Allied Headquarters shall have a personal identity card
issued by tlie Headquarters showing names, date and place of birfä; nationality,
rank or grade, number (if any), photograph and period of validity. This card
must be presented on deinand.
ARTICLE VI
r. The obli
ga
tions to waive claims imposed on the Contracting Parties by
Article VIII of the Agreement shall attach both to the Allied Headquarters and
to any Party to this Protocol concerned.
2.
For the purposes of paragraphs
I
and
2
of Article VIII of the A
gr
eeme1:2t,
(a)
property owned by an Allied Headquarters or by a Party to this Protocol and used by an Amed Headquarters shall be deemed to be property owned
by a Contracting Party and used by its anned s
·
e
rvi
ces;
(b)
damage caused by a member of
·
a f9rce or �ivilian component as defined
in paragraph I of Article 3 of this Protocol or by a,ny
.
o
t
h
e
r employee
of an Allied Headquarters sha
.
11 be deemed to be damage caused by
a member or employee of the armed services of a Contracting Party;
(c) the definition of the expression "owned by a Contracting Party" in
paragraph 3 of Article VIII shall apply in respe ct of an Allied Head quarters.
3. The claims to which paragraph 5 of Articl� VIII of the Agreement applies shall include claims ( other than contractual claims and claims to which paragraphs 6 or 7 of that Article apply) arising out of acts or omissions- of any employees of an Allied Headquarters, or out of �ny other act, omission or occurrence for which an ·Allied Headquarters is legally responsible, and causing damage in the territory of a receiving State to third part1es, other than any of the Parties to this Protocol.
ARTICLE
VII
1. The ex:emption from taxation accorded under Article X of the A
gr
eement
to members of a force or civilian component in respect of their salaries and
emolum_ents shall apply, as regards personnel of an Allied Headquarters within the definitions in paragraph
I
(a)
and (b) (i) of Article 3 of this Protocol, to
salaries and emoluments paid to them as such personnel by the armed .service to which tbey belong or by which they are employed, �cept that this paragraph
Bilaga 3
shall not exempt
any
such member or employcl· from tax:ition i111poscd by a State
of which he is a national.
2. Employees of an Allied Headquartcrs of cat1·g-ori1·s :igrccd by the North Atlantic Council, shall be exempted from taxati<>n
011
lh<' salarics and emoluments
paid to them by the Allied Headquarters
in thcir capacity as such employee�.
Any Party to the present Protocoi may, howcvcr, conclnclc an arrangement with the Allied Headquarters whereby such Party will cmplQy
and a!'sign to the Allied
Headquarters all of its nationals (except, if such Party so desires, any not ordinarily resident within its territory) who are to serve on the staff of the Allied Headquarters and pay the salaries and emoluments of such persons from its own funds. at a scale fixed by it. The s'::i.laries and emoluments so paid may be t.axed by the Party concerned but shall be exempted from taxation by any other Party.
If
such an arraogement. is entered into by any Party to the present Protocol and is subsequently modified or terminated· , Parties to the present Protocol shall no longer be bound under the first sentence of this paragraph to exempt from taxation the salaries and emoluments paid to their nationals.
ARTICLE
VIII
, Fcr the purpose of facilitating the establishment, construction, maintenance
an:l operation of Allied Headquarters, these Headquarters smil he relieved. so tar as practicable, from duties and taxes, affecting expenditure� by them in the interest of common defense and for their official and exclusive benefit, and each Party
to the
present Protocol shall
enter inta negotiations with any
Allied
Headquarters operating in its territory for the purpose of concludiog an agreement to give effect to this provision.
2.
An Allied Headquarters shall have the rights granted to a force under
Article XI of the Agreement subject to the same conditions.
3. The provisions in paragråphs 5 and 6 of Article XI of the Agreement shaU not apply to nationals of the receiving States, unless such nationals belong to the armed services of a Party to this Protocol other than the receiving State.
4. The expression "duties and taxes" in this Article does not include charges for services rendered.
ARTICLE
IX
Except in so far as the North Atlantic Council may decide otherwis. e,
(a)
any assets acquired from the international funds of an Allied Headquarters under its capita! budget and no longer re4uired
by
the Headquarters shall be disposed of undeF arrangements approved by the N orth Atlantic Council and the proceeds shall be distributed among or credited to the Parties to the N.orth Atlantic Treaty in the proportions
in
which they have contributed to the capita! costs of the Headquarters. The receiving State shall have the prior right to acquire any immovable property so disposed of in its territory, provided that it offers terms no less favourable than those 0ffered by any third party ;
Bilaga 3
(b)
any land,
buildings
or fix.ed installations provi,lt-d for tl11• 11,;chf :111 Allied
·Headquarters by the receiving State witl111111
d1:11g1·
111 tlw I l
t
·,ulquartcrs
(other than a nominal charge) and no longcr rt'quin·d hy tlic IJeadquarters shall be handed back to the receiving Stat<:, aucl any incrcas<· or loss in the value of the property provided by thc reccivinJ! Stal<' rcsulting from its use by the Headquarters shall be detcrmincd 1,y the North Atlantic Council (taking into consideration any applicahlc law of thc rcceiving State) and distributed among or credited or dehitcd to the Parties to the North Atlantic Treaty in the proportions in whicb thcy havc contributed to the capita! costs of the Headquarters.
ARTICLE X
Each Supreme Headquarters shall possess juridical personality; it shall have
the capacity to conclude contracts and to acquire and dispose of property: The receiving State may, howeve1, make tbe exercise of such capacity subject to special arrangements between it and, the Supreme Headquarters or any subordinate Allied Headquarters acting on beh
a
lf -of the Supreme Headquarters.
ARTICLE XI
I.
Subject to the provisions of Article VIII of the Agreement, a Supreme
Headquarters may engage in legal pro�eedings as claimant or defendant. However, the recejving State and the Suprem� Headquarters or any subordinate Allied Headquarters authorised by it may agree that the receiving State shall act on behalf of the Supreme Headquarters in any legal proceedings to which that Headquarters is a party before the courts of the
·
receivirig State.
2.
N
o meåsure of execution or measure tlirected to the seizure or attachment
of its property or funds shall be taken against any Allied Headquarters, except for the purposes of paragraph 6 (a) of Article VII and Article XIII of the Agreement.
ARTICLE XII
1. To enable it to operate its international· budget, an Allied Headquarters may hold currency of any kind and operate accounts in any currency.
2. The Parties to the present Protocol shall, at the request of an Allied Headquarters, faciJitate transfers · of the fonds of such Headquarters from one country to another and the conversion of any currency held by an Allied Head quarters into any other currency, when necessary to meet the requirements of any Allied Headquarters.
ARTICLE XIII
The archives and other official documents of an Allied Headquarters kept in
premises used by those Headquarters or in the possession of any properly authorised member of the Headquarters shall l;>e inviolable, unless the Headquarters has waived this immunity. The Headquarters shall, at the request of the receiving State and in the presence of a representative of that State, verify the nature of any documents to confirm that they are entitled to immunity under this Artic;:Ie.
Bilaga 3
ARTICLE XIV
I. The whole or any part of the present Protocol m· of llw A
g-
rcement may
be applied, by decision of the North Atlantic Coum:il, to
a11y
inlcrnational military
Headquarters or organisation (not included in thc clcfini1i1111s i11 parat:'raphs
(b)
and
(c)
of Article 1 of this Protocol) which is establishcd pursu:mt to the N orth
Atlantic Treaty.
2. When the European Defence Community comci- into bcing, the present
Protocol may be applied to the personnel of the Europcan Defencc Forccs attached to an Allied Headquarters and their dependents at such time and in such manner
as may be determined by the N orth Atlantic Council.
ARTICLE XV
All clifferences between the Parties to tbe present Protocol or between any
such Parties and any Allied Headquarters relating to the interpretation or application of the Protocol shall be settled by negotiation between the parties in dispute without recourse to any outside jurisdiction. Except where express provision is made to the contrary in the present Protocol or in the Agreement, differences which cannot be settled by direct negotiation shall be referred to the North Atlantic Council.
ARTICLE XVI
I. Articles XV and XVII to XX of the Agreement shall apply as regards
the present Protocol as if they
were
an integral part thereof, but so that the
Protocol may be reviewed, suspended, ratified, acceded to, denounced or extended
in accordance with those provisions independently from the Agreement.
2. The present Protocol may be supplemented by bilateral agreement between tbe receiving State and a Supreme Headquarters, and the authorities of a receiving State and a Supreme Headquarters may agree to give effect, by administrative means in advance of ratification, to any provisions of this Protocol or of the Agreement as applied by it.
Bilaga 4
Bilaga 4
Bilaga 4
The Parties shall:
(i) protect and safeguard:
ARTICLE I
(a) classified information (see Annex I), marked as such, which is originated by NATO (see Annex II) or which is submitted to NA TO by a member state;
(b) classified information, marked as such, ofthe �ember states submitted to another member state in support of a NA TO programme, project, or contract,
(ii) maintain the security classification of information as defined under (i) above and make every effort to safe
gu
ard it accordingly;
(iii) not use classified information as defined under (i) above for purposes other than those laid down in the North Atlantic Treaty and the decisions and resolutions pertaining to that Treaty;
(iv) not disclose such information as defined under (i) above to non-NATO Parties without the consent ofthe originator.
ARTICLE2
Pursuant to Article I of this Agreement, the Parties shall ensure the
establishment of a National Security Authority for NATO activities which shall implement protective · security measures. The Parties shall establish and implement security standards which shall ensure a common degree of protection for classified information.
Bilaga 4
ARTICLE 3
(1)
The Parties shall ensure that all persons of their respective nationality who, in the conduct of their official duties, require or may have access to information classified CONFIDENTIAL and above are appropriately cleared before they take up their duties.
(2)
Security clearance procedures shall be designed to determine whether an individual can, taking into account his or her loyalty and trustworthiness, have access to classified information without constituting an unacceptable risk to security.
(3)
Upon request, each ofthe Parties shall cooperate with the other Parties in carrying out their respective security clearance procedures.
ARTICLE4
The Secretary General shall ensure that the relevant provisions of this
Agreement are applied by l\!ATO.(see Annex III).
ARTICLES
The present Agreement in no way prevents the Parties from making other
Agreements relating to the exchange of classified information originated by them and not affecting the scope ofthe presentAgreement.
Bilaga 4
Bilaga 4
ARTICLE 8
The Govemment of the United States of America shall inform the
Governments of the other Parties of the deposit of each instrument of ratification, acceptance, approval or accession.
ARTICLE9
This Agreement may be denounced by written notice of denunciation by
any Party given to the depository which shall inform all the other Parties of such notice. Such denunciation shall take effect one year after receipt of notification by 'the depository, hut shall not affect obligations already contracted and the rights or prerogatives previously acquired by the Parties under the provisions ofthis Agreement.
Bilaga 4
ANNEX!
This Annex forms an integral part ofthe Agreement.
NATO classified information is defined as follows:
(a) information means knowledge that can be communicated in any form;
(b)
classified inforrriation means information or material determined to require protection against unauthorized disclosure which has been so designated by security classification;
(c)
the word
1
1
material
11
inclrdes documents and also any item of machinery or
equipment or weapons either manufactured or in the process of manufacture;
(d)
the word "document
11
means any recorded information regardless of its
physical form or characteristics, including, without !imitation, written or printed matter, data processing cards and tapes, maps, charts, photographs, paintings, drawings, engravings, sketches, working notes and papers, carbon copies and ink ribbons, or reproductions by an means or process, and sound, voice, magnetic or electronic or optical or video recordings in any form, and portable ADP equipment with resident computer storage media, and removable computer storage media.
Bilaga 4
ANNEX Il
This Annex forms an integral part of the Agreement.
For the purposes of the present Agreement, the term "NA TO" denotes the North Atlantic Treaty Organization and the bodies govemed either by the Agreement on the status of the North Atlantic Treaty Organization, National Representatives and Intemational Staff, signed in Ottawa on 20th September, 1951 or by the Protocol on the status oflntemational Military Headquarters set up pursuant to the North Atlantic Treaty, signed in Paris on 28th August, 1952.
Bilaga 4
ANNEXIII
This Annex forms an integral part of the Agreement.
Consultation takes place with military commanders in order tö respect their prerogatives.
Bilaga 5
#(.7D 8 $?D 9/ :BD )0 %C;*&D
#GRl ]-l
;e^f8l X$*gS1=+l H%l YT kl I&l 2>h?_3J@Zl
U9`4A,l aKl 'Bl Cl
(LVl j.5/l OP:6b7MD[l )NWl QcEd\l 0 lil !Fl < "l
@,<D =+'D 1A34!56->"2D D
Bilaga 5
ó½ą _Æ3Pâą RªÇą ãh4ąöä÷ ą ×S5`øÈ*qaą«Tą Ø6É7 ăą
¬Uą rý8åsÙą Ê9 ô~bąæ®ą+:V;!<ą,ą W¯ËąĂpt"ią
¾¿#çu°Úą X±ÌąÀ=èÛąjþą >?ą²@ą
vÁABéwcą ÂÍ-$C.ùÎDÜą Y³Ïą õoą ê´ą dÐEFëą ZµÑą kGą
úìûą ÝeüÒ/x fą¶[ąÞ%Ó&Ąą·\ą y¡ÿH¢íz¸£ßąÔI î{¤gąï¹ą0JK¥'Lą
¦1ą ]ºÕąāl|(mąÃÄ)ð}»§àą ^¼Öą ÅñQ©òáą nĀMą N¨ą2Oą
#9 */$9249 !3%" +5.9 0,9 & 19
989 9 '() 9 769 -9 9
Bilaga 5
ÐĺĖï@ŗ>Ñ
- ÒūŔĈūėNOÅPĻū ðĕū ¬Qū ÆŘļř½ū īRŚĘAÓūñūĬS0ęT1Ŧ
òū ®ÔŠUÕĽ¯óĭūV¾°ÖūôūBW X×2YūØCū ĚūŤ¡±3¢ Ċċ¿4ľõĮū öěūČĿZÙŀįū£š[ū .\]ÚūÇD^
? ²ÈčÀ_É`ÛŁ³ū Ď÷5MśĜaİūøĝū ł¤bū ÜŕĉūĞcdÊeÝŃū ùğū ń¥f
ËŜ şÁūıgŝ ĠEŪÞūúū IJh6ġi7ŧū ûū ´ßŢjàŅüáijū ĢkÂ!ņµâūŇý Flã8mū "äGū þģūť¦¶9§ū#ďĐÃ:$ň·ÿĴū ĀĤū đ%ʼnnåŊĵū¨&ţoū /pqæ ÏHr
I J'ŋsĶūāū Ō©ūçōtĥ¸èū ¹éŎĂū ă ;uūĄū ŏªvū (ĦwxÌyêŐū)ëK
¼Ŗķū ºÍĒÄzÎ{ìő»íūē ą<|LŞħ}ĸū ĆĨū ~*=«ūĹ î+ŒćĩŨū Ĕ,Īœũ
Bilaga 5
!"#$%&'()*+,
ϞFܭ ƹʵՌךʑܭ ط˗ƺܭ ƻܐ̢קظƼБĥƽܭ ҥʒܭ ع˘ƾܭ rܭÀ¤ܭ sʷրƿǀϧǁВΤܭ ҦГܭ غ˙ǂܭ ۃػۧÕΥܭ ¶ҧΦǃʸۄҨցƀ̣Дʹܭ Öʓܭ ·DŽĦւDžħܒܭ
ҩʔܭ ЕۨdžЖؼ̤ҪЗרܭ LJҫΧ̥Иʺܭ ؽҬܭ ĨʴЙĩLjܭ ҭКƁܭ ʦՀփܭ ۾˚̦Ī˛ܭ ҮՎՏΨ̧īүؾ̨ҰЛשܭ ʧՁքܭ Ր×ؿljМـתܭ ˜ұ۩NJܭ ģNjНܭ ϨҲƂnj&ܭ ف˝Ǎܭ ̩ϩՑҳܭ̪ق̫ҴОܭ ҵʕܭ ǎŶǏĬܓܭ ØПܭ ÙРܭ ̬С۪ǐТك̭ҶУܭ օǑÚل̮Фʻܭ KIܭ ƃǒʖǓХĭǔܭ ̯Цܭ ҷЧǕܭ Ҹʗܭ م˞ǖܭ tÁ¥ܭ ĮۅШϟכ̰Ǘܭ ʨՂֆܭ ۿ˟̱įˠܭ ҹܭ ՒҺنǘЩهܭ һՓՔΩ̲İҼو̳ҽЪܭ ˡҾƄܭ ĐǙǚЫܭ ϪҿƅǛܭ ۆۇÛΪΫܔܭ ǜЬىÜ̴άǝƆܭ يˢǞܭ ՕևӀˣ̵đ̶̷ӁЭܭ Ýέܭ ӂՖή̸ıӃً̹ӄЮܭ ʘӅֈܭ ӆܭ ÞٌǟЯٍܭ ʩՃ։ܭ َˤIJܭ ׯßϫǠܭ ̺а۫ijбُ̻Ӈвܭ ̼гܭ ِ˥ǡ֊ܭ uܭ¦ܭ Ĵӈۈдّ̽Ǣװ7ܭ ܕܭ ӉƇӊՙںΙеʼܭ ْ˦ĵܭ vʽǣǤϬǥжٓ'ܭ wçܭ ĶӋۉзٔ֍̾ķױܭ לŷϭӌ۬Ǧƈܭ ٕ˧̿ײܭ ՚ ֎ Ӎ˨̀Ē ́ ٖ͂ӎиܭ ܀˩̓ĸ˪ܭ ˫ӏƉܭ Ĺй׳ٗ̈́ہۦ٘ǧƊܭ Ӑܭ ״Ǩ֏ͅӑۊܭ Ӓēٙӓĺίǩܭ ٚàܭ ٛˬǪܭ ǫĻ͆՛צ ļӔΰܭ ĽӕϮϯۋк͇ľӖ͈ӗлܭ áαܭ ͉мۭǬнٜ͊Әоܭ ǭβâڻΚпʾܭ ٝәܭ ƋǮʙǯрĿǰܭ ãсƌܭ ˭äƍܭ åƎۮDZ֑γܖܭ ӚʪʫDzŀdzƏܭ ٞˮǴܭ ՜֒ӛϰӜٟ͋ӝтܭ Łδܭ łӞεζæĔӟ֓Ӡ٠͌ӡуܭ ͍фܭ ١˯ǵܭ ϠםӢϱǶ܁ӣ֔Πܭ Ӥηܭ ٢˰Ƿܭ xθ͎ӥхŃǸܭ ͏цܭ ٣˱ǹܭ ֕Ǻǻç֖ń˲(ܭ ƐǼۯǽιӦ՝ϲŅч٤ܭ ӧшƑܭ ՞֗ӨƒیŸڼ͐өщܭ Ӫʚܭ ϳΛ͑٥ӫ֘ܗܭ տۍ͒՟ϴǾъ٦8ܭ
V9ܭ Ä˳ǿܭ yŨܭ zʿ֙Ȁȁϵņы٧ܭ ʬՄ֚ܭ ٨˴Ȃܭ ێ٩ۏèκܭ ¸éʭՅˀېӬ֛Ɠ͓ьˁܭ ӭʛܭ ¹ȃŇ֜Ȅňܘܭ Ӯλܭ э۰ȅю٪͔ӯяܭ ֝ȆӰ٫͕ѐ˂ܭ
٬êܭ ȇμȈёʼnȉܭ ӱђƔܭ ʮՆ֞ܭ ܂˵ΜŹ˶ܭ ëՠաν͖źՇ٭͗Ӳѓܭ ʯՈܭ բìٮȊєٯܭ ˷í۱ȋܭ ĕȌȍѕܭ ϶ӳƕȎܭ ܃Ӵܭ գ֟ȏդӵ֠ȐƖܭ Ėܙܭ ٰ˸ȑܭ ϦեȒ֡ٱܭ Ӷʜܭ ٲ˹ȓܭÓӷΡ͘і˃ܭ ֢Ӹۑզܭ ӹїܭ ξјƗےٳמΝîοܭ ¬֣ïէȔןڽܚܭ {Gi^!:ܭÆ˺ȕܭ |˄֤ŊȖϷȗљπܭ ܄ðܭ ñըթ֥Ӻ۲ȘƘܭ ėܛܭ ٴ˻șܭ }ܭÇ©ܭ ӻۓњŋ͙ܭ Ӽћܭ Lbٵ˼ܭ ۔ܜ)ܭ Mj_kܭ ܪܭ6 ³ܭ`l"ܭWg*ܭ ܭܫܭܭam#ܭch$+ܭ ӽќƙܭ ܭq˅ѝŌƚܭ Ę
͚˽ōܭ ~ܭȪܭ Ț֦ϸòўțџٶܭ
´Ŏժ֧ȜȝѠٷóٸ͛۳Ȟܭ Ӿѡܭ XNٹܭ ºȟիٺȠϹęȡ֨,ܭ OndJ;ܭ ܭ ȢѢٻȣ֩Ȥƛܭ ͜ѣټôܭ ʝӿ֪ŏŐܭ õѤܭ PYٽ˾ܭ Ԁѥەԁ֫ܝ-ܭ QoeRܭ ʶՍρςԂ܅͝Ѧˆܭ Ɯȥլԃ͞پܭ Ԅσܭ ٿ˿Ȧܭ ͟ѧ؆֬ۖϺȧѨڀ؇ܭ ԅτܭ ֭Ԇځڂʞ͠őԇڃ͡Ԉѩܭ Ěܞܭ ڄ̀Ȩܭ υ֮͢؈څܭ ھԉܭ ŒԊۗѪφ֯ͣȩ؉ܭ ́Ȫܭ ÏѫͤχȫƝܭ »چöڇȬ؊ܭ ÷Ѭƞܭ ¡ԋְ܆øܟ%<ܭ É̂ȭܭ ԌֱܬˇנҢùܭ ψȮܑܭ ԍʟܭ ̃ȯܭ ˈֲȰȱϻȲѭͥ.ܭ Ԏ؋ܭ ،ͦˉѮȳƟܭ ěܠܭ ®ȴֳϼúѯȵѰڈܭ µȶխִȷ؍ȸѱډûͧ۴ȹ؎5ͨ؏ܭ ƠȺծԏؐΞڿȻơܭ ͩѲܭ ڊ̄ȼܭ œ̅ / ۵ Ƚ ؑܭ Ԑʠܭ ڋ̆Ⱦܭ ü۶ȿסңϽɀѳڌܭ ԑʡܭ ڍ̇Ɂܭ ÐѴͪڎɂƢܭ ¼ڏԒڐɃؒܭ ԓHܭ ϾɄֵͫŔԔ=ܭ Ê̈ͬؓܭ ˊֶɅɆϿɇѵڑܭ ̉ýؔܭ ַɈŕɉ0۷Ɋƣܭ ѶۘЀĜɋָܭ [pfܭ Ѣ˽ܭ \ܭ ͭѷܭ ڒ̊Ɍܭ ÒѸͮړɍƤܭ £þڔͯԕѹؕܭ ÌֹɎÿڕܡܭ ¾ɏֺͰɐؖ>ܭ
]?ܭ Í̋ɑܭ ˋֻɒɓЁŖѺږܭ ͱؗܭ ŗԖЂկωɔЃŘѻڗřƥܭ ĝܢܭ ϊЄհϋɕЅɖѼژͲѽˌܭ ¯ּĀŚɗƦۙעŻؘܭ ܇̌ͳś̍ܭ ձֽԗ۸ʹƧɘܭ ܈āܣؙܭ ĂѾƨܭ
ІŜѿؚܭ Ԙʢܭ ԙղŝ־ăڙ1Ҁˍܭ ۚҁƩəֿܭ ښ̎ɚܭ Ԛڛ͵żϡɛ؛ܭ ԛʣܭ ڜ̏ɜܭ ˎ׀ɝɞЇɟ҂ڝ@ܭ Î̐ɠɡܭ °ׁԜŞşƪׂۛɢ؝Aܭ ܉̑׃Š̒ܭ ܊ɣɤܭ ԝό؞Ԟܭ ճׄɥմĄׅɦƫܭ Ğܤܭ ڞ̓ɧܭ Ôԟ׆ׇ҃ˏܭ Ԡۜյܭ ą҄ܭ ύ҅Ƭ؟ڟףϢšώܭ ±ԡնɨڠܥ2ܭ ŢԢ҆ڡĆͶ҇ܭ ͷ҈ܭ շոɩ҉ƭţɪؠܭ Sܭ ԣҊƮܭ Zܭ ۞ءɫϏ۟ϐܭ ҋʰՉЈćڢͺԤҌܭ ʱՊܭ ڣ̔ԥآɬܭ ːԦ۹ɭפҤЉɮҍڤԧϑܭ أɯۺͻŤɰؤܭ ɱЊչϒԨܦͼҎˑܭ ڥ̕ɲЋBܭ إܭ ڦ̖ͽئܭ ;ҏʲՋЌĈڧͿԩҐܭ Ѝ˒̗ڨܭ ğɳܭ ا۠ĠťŽۀܭ کԪܭ Ŧ̘ԫ ˓ŧب3ܭ ڪܭ ܋Οϥϓܭ Ĥܭ ŨԬґةګԭҒڬϔܧܭ Σɴպڭܭ ۡջܭ ϕԮܭ ƯԯTɵܭ ғưܭ ɶũռ΄ɷҔϖتܭ ĉʤܭ ڮ̙ɸܭ սɹثۂҕϗܭ ɺƱ΅گΆԱҖܭ ܌·ϣϤܭ ɻŪɼΈۻɽܭ ūԲאבΉ˔ɾҗƲĊܭ Գجܭ ɿŬʀحخԴגܨCܭ «Ҙܭ U̚ʁܭ Եڰ̛ʂדܭ ̜ċҙƳ4ܭ ڱ̝ʃܭ ²הԶŭʄƴۢוʅدܭ ЎϘ˕̞ܭ ġʆܭ ʇۼΊذʈƵܭ Қܭ ČŮůčזƶԷқŰʉܭ ܍Όڲ̟ܭ ڳ̠ʊחܭ ¿ʋűڴΎԸҜܭ Dܭ ҝܩܭ ЏԹƷΏʥΐŲԺڵΑԻҞرܭ טʌزۣϙڶΒҟ˖ܭ ʳץԼАܭ سۤž̡ܭ יʍ۽ΓشΔԽҠܭ ΕϚϛܭ ԾϜصԿܭ Ģʎܭ ųΖſۥϝĎڷŴƸܭ ڸďܭ ʏŵΗվΘʐҡڹضEܭ
Bilaga 5
3! @Я܌ A}ÂcdeÑ܌ t°Ã܌ Òf܌ çÓèB܌ ÊCug~éDÄ^܌ ±v܌ ËhXÅiYð܌
²w܌ ìjÔ³ Ì܌ ÆkEÕ¡܌ Ö´܌ _lxm¢Zn܌ F£`܌ yµÇ܌ î[܌
G¼½Ѓ\H׶¤Í܌ z·È܌ ¾IØo¥ÙÎ܌ Jíp܌ Vqr¦܌ Kas܌
Ú̞ȵ܌ ӏیȶЗИȷмـ܌ Ӑ˖܌ WDzЄ˿͝ڨЙ ܌ ]ñнòȆó ܌ bȸоКôկϜ܌ {հõпƄȹ܌ Û̟Ⱥ܌ |Ȼȇȼձöϡ܌ ÉȽՏکűϢ͞ƅ܌
ӑ˗܌ ȾղЛ÷рۤ ܌ ճȿɀƆɁ܌ فøϣ܌ۥ܌ ڪۣƇМŲӒګմ̀܌ Ü̠ɂ܌ §Ƀق̡ɄךЅùсȈ܌ ¨ӓյúۦ܌ ¿Ӕնكڬ́ûϤ܌ ÝڭϝɅۧ܌ Þ˺ϗƈ܌ êтلշɆȉ܌ ͟у̂ȊӕН܌ üфȋ܌ ß˽ɇ܌ ëх͠مɈȌ܌ Ïنýهɉ܌ Ӗ˘܌ L׳Ɋո͡Ɖþ܌
Àÿչو͢ɋ܌ ڛԺ܌ ى̢Ɍ܌ ©ӗպي˾܌ MȍĀцًͣƊ܌ àջɍāٌۨ܌ ͤ̃чƋȎ܌ ͥш܌ ïẶͦщٍ̄Әъ܌ әы܌ 1َ̤܌ NՐռͧϥ܌ "4258܌
ȏɎͨսӚڮ܌ ӛ˙܌ ɏьƌӜگվă̅ͩэ̆܌ ɐƍӝюӞОƎ܌ ƏӟϦϧĄųӠտąُͪӡя܌ Ŵɑր۞ɒɓѐ܌ Ćё۩܌ Ӣց܌ ćІЇ܌ ӣ˚܌ ِ̥ɔͫւ܌
ӤۍƐכӉПɕђّ܌ Ĉ܌ ĉ̇փɖɗȐ܌ ͬѓ܌ OלdzͭǴЈɘ܌ /܌ ӥ˛܌ ْ̦ə܌ áքƑĊօ۪9܌
Рͮєȑ˫ۉϨ܌ Ӧ˜܌ ̧ٓɚ܌ ڰѕȒɛֆםŬϞͯї܌ և̨ƒ۫܌ ̩ċێɜ܌ ɝїٔɞֈɟȅ܌ Ͱј։ӧ܌ ڱљȓɠ֊܌ ٕ̪ɡ܌ ٖɢС܌ Ө˝܌ PٗͱǵЉɣ܌ 0܌
ڜԻ܌ ТČͲњǶŭͳћ܌ čќȔ܌ ȕɤۏɥϩөՑ܌ ŵ۬܌ УɦĎѝ܌ Ӫ˞܌ ǷԼўȖџڲӫڳ܌ ďѠȗ܌
ېɧ܌ ɨϪ˟܇̫ɩϫՒ܌ ̬٘ɪʹ֍܌ ͵ѡ܈܌
ȘͶۑͷșڴĐϬ܌ đѢȚ܌ ȀՌϭϮɫƓٙےɬ܌ ƔĒՓēƕۭٚ܌ ٛӬ܌ ֎ɭͺ؆ٜ܌ Ĕ֏Фɮț܌ ĕڝڞĖƖϟ:܌
ǸԽѣ؇ͻȜɯͼ̉܌ ̭ٝėٞ܌ ٟ̮ɰ܌ ͽХՔӭ؈;ڟϑӮѤ܌ ӯˠ܌ ؉ɱƗ֑Ƙȁۮ܌ Ӱѥ܌ ĘѦ܌ ͿѧۓɲѨ٠ӱѩ܌ ֒ːЊęƙѪ̊܌ ֓Ӳ܌ ȝˑˬɳѫȂƚ܌
Ѭ܌ ӳѭɴ܌ Ӵˡ܌ ١̯ɵ܌ ªӵ֔٢̰܌ QڠЋĚѮƛƜ܌ â֕ɶě٣ۯ܌ ¸֖̋Ĝѯ΄܁ĝƝ΅ӶѰ܌ ƞӷڵѱڡמΆɷ؊܌ ̱Ğ؋܌ ̌ɸѲɹןŮЌЍ۰܌ ğ،܌ ·٤؍܌ ƟӸנԾϯ܉܌ ϰĠ֗۱܌ ̲۟ɺѳ܌ ġ܌ ՕĢ٥ɻѴ٦܌ ̳ģ؎܌ ƃ˕Ơѵ܌ ĤՖϱΈơȞ܌ ˭Կ֘܌ ӹ֙܌ ̍סůѶ٧Ƣȟ܌ ̴֚ɼ܌ עՀ̵ΉŶƣΊӺѷ܌ ףՁ܌ ĥՙ՚ϲ۲܌ ˮՂ֛܌ Ħ܌ ՛ħ٨ƤѸ#܌ ˯Ճ֜܌ ƥ̶ɽ܌ ؏ĨЦɾ܌ ѹ۔ɿѺ٩Όӻѻ܌ Ѽ܌ Ӽ٪̷ʀ֝܌ ƦӽڶѽƧ֞Ύʁؐ܌ ΏѾǹЎڷȠΐѿ̎܌ «ӾҀ̸܌ RЏĩҁǺϒƨ܌ ã֟ʂĪ٫۳܌ ¹֠̏ī҂Α܂Ĭ٬Βӿ҃܌ ƩԀڸ҄٭֡Γʃؑ;܌
ƪԁ҅ؒΔȡʄΕ҆̐܌ ֢̹ĭٮ܌ ٯ̺ʅ܌ ٰʆ֣֤ΖڢՄ֥ΗĮϳ܌ ΘЧΙٱįٲΚԂ҇܌ ֦ʇؓڹϴƫΛ҈̑܌ ˰פԃШ܌ ٳ̻Μؔ܌ ՜ץՅ̼ΝŷΞ֧ΟԄ҉܌ Щİ۴܌
Ƭıںؕʈ܌ ՝֨ʉϛڻȢΠƭʊ܌ צӊ܌ ٴ̽Ʈ܌ IJ՞՟ϵΡƯijҊٵؖ܌ ˱Ն֩܌ ՠĴٶʋҋٷؗ܌ ĵҌȣ܌ ưԅҍؘƱծڼʌҎקА۵܌ ĶȤەƲؙ֪ʍ϶۶܌ ķ˲˳ʎƳƴ܌ ʏƵԆ܅ ҏԇ״$ƶ܌ ǻՇБВĸŸԈ֫ĹٸԉҐ܌ Źʐ֬۠ʑʒґ܌ ¬Ԋרڣ̾܌ SڤГĺҒ%ΣƷ܌ ä֭ʓĻƸ۷܌ º֮̒ļғΤ܃ĽٹΥԋҔ܌ ƹԌڽҕٺ֯Φʔؚ<܌
ƺԍҖ؛ΧȥʕְΨҗ̓܌ ֱ̿ľٻ܌ ЪھټڿĿϷ܌ ŀ؝Ω؞שŰҘƻƼ܌ ЫŁϠʖ؟܌ ȦƽؠΪֲłźϸʗ܌ ֳʘȃΫաƾŃϹ܌ ƿԎЬЭۀҙάǀńִέԏҚ܌
Ԑˢ܌ ήқۖʙҜϓԑҝء܌ ֵ˒ДŅǼϔҞ̔܌ Ю܌ ȧʚ˴˓ҟǁʛ܌ ņҠȨ܌ ٽ̀Ňپ܌ ίҡ܌ آԒЯʜ܌ ǂňأʝؤ܌ إہǃ́܌ DŽԓабۂҢΰDžʼnٿԔң܌ вŊ۸܌ Żʞ܌ ԕżئڀdžځʟȩ܌ Ž۹܌ ֶ͂αا܌ բײՎ̓βžγַδԖҤ=܌
LJԗҥبεȪLjָζҦ̕܌ ڂ̈́ŋڃ܌ ˣ܌ ڄͅʠ܌ ԘۗʡתӋгʢҧڅ܌ ԙ+̖&ҨŌǽϕҩ̗܌ چ͆ʣ܌ գֹԚ͇ηſθڥϖԛҪ܌ ιة܌ դʤեōֺʥȫ܌ '܊܌
Ŏۃڇ͈Ԝֻتʦ܌ ּ͉ʧ܌ ˻ϘϺ܌ҫ̘܌ ԝˤ܌ ŏҬ܌ Őզէϻ܌κljőڈλԞҭ܌ ˵Ոֽ܌ Œ܌ ըœډʨҮڊ܌ μү܌ ۋʩ܌ ӌ܌ дԟ־NJ܌ Ԡ˥܌ ֿ͊Nj܌ ԡ׀͋njׁ܌ Ԣׂڋ͌܌ TڌϼŔҰ׃νȄ܌ åׄǍŕǎۺ܌ »ׅ̙Ŗұξ܄ŗڍοԣҲ܌ ǏԤۄҳڎ׆πʪث܌ թׇԥۘρȬʫȭ܌ ǐ͍ŘǑ܌ ڏ͎ʬ܌ ԦۻʭӍеǒҴڐج܌ ԧ˦܌ Ǔ͏ʮحʯ܌ ǔ܋ۅҵ܆ Ǖςǖخ܌ řϽدԨ܌ σжժԩذʰ܌ رǗǘʱǙۼ܌ 7Ҷ܌ ͐ʲ܌ τҷۙʳҸǚυԪҹ ܌ ڑ͑ʴ܌ ϾŚڒǛʵ܌ ز͒ԫۆϿȮ܌ ҺԬړ܌ ƀʶ܌ ˶ʷǜ܌ ǝԭ܌ ʸ˷ۊسʹ܌ ǞԮ܌ φзիԯشʺ܌ صʻǟʼǠ۽>܌
ǡһضχȯʽψҼ̚܌ Ǣ͓śǣ܌ լׯՉۚǤط(Աҽ܌ ͔Ŝظ܌ ƁǥʾҾ܌ иŝȰʿ܌ Ƃ˔Ǿۡˀˁҿ܌ ڔ͕˂܌ Բۛ˃װйǦӀڕع܌ Գ˧܌ ږ͖ǧ܌
ÁŞ)ω˄غ܌ ǨԴ܌ ǩ͗˅܌ ®Եא͘܌ UڦЕşӎڧϊǪ܌ æבˆŠڗ۾܌ ˸Պג܌ ژ͙ˇ܌ ,-.ڙ*ښۇšЀ܌ խדԶǫˈǬǭϋԷӁ܌ Ţӂȱ܌ ػţ˨ˉϚۈŤהȲόӃ̛܌ ӄ˩܌ Ǯ͚ˊ܌ ǿЖťؼؽύ˪ώǯȳ܌ ϏӅ˼ՍוкŦױϙԸӆ܌ ז͛ˋۿ܌ лŧ܀܌ ϐӇחˌטǰ͜Ũӈ̜ˍ?܌
ũ܌ۜˎ܌ Ū̝יDZˏȴ܌ ūؾ܌ ˹ՋЁЂԹۢؿ܌ 6܌
Bilaga 5
(]aK4S8ڇ Lڇ
bʟơڇ < قƢՐЧΏìηծڇ YnӚˮƣկڇ íгڇ ʠ˯հڇ )ʂӛîƤΐƥθïڇ ձʡoڇ ղpɲɗʃؤqӜŴڇ rιŵڇ ðsإճƦڇ ӝдڇ éڇ
մtɚñʄئuӞŶòŷڇ óʢôڇ յõӟö÷ٴڇ еɛڇ ˰κكƧλ˱жնڇ ɳҘӠڇ ٨ʣ˲øʤڇ vҫҬͧ˳ùwӡ˴зμշڇ ɴҙӢڇ ҭxƨνոڇ ʥyلúڇ êûξڇ ӣƩüƪ˵ڇمƫŸڇ اοŹƬӤڇ zʅӥƭƮźڇ ҮՑҚýƯŻبڇӦưչڇ ٩ʦƱπƲنƳӧڇ Өʧƴڇ պƵþөƶÿٵڇ ʨ{ջڇ ëƷρڇ ˶ΑүиռƸżڇ йςڇ սةĀʩڇ ˷σهƹτ˸ վڇ ˹υڇ āʪƺڇ ˺φƻӪƼտĂրڇ кɜڇ χ|א˻лψ}ͨڇ ŽăɝƽĄƾڇ Þٶڇ ӫʫąڇ =мوƿΒΓǀωĆڇ ʬǁӬǂ˼ϊ~ɞבǃӭڇ ӮDŽɟDžՒćžڇ גнڇ ցڇ ӯdžڇ оӰ˽ʆ˾ϋד˿όʇڇ >пىLJՓШΔLjύӱڇ ٪ʭ̀Ĉʮڇ ٫ւڇ ĉĊڇ ɵ͚Ӳփӳڇ הрڇ ӴljċNJ́ڇيNjڇ ώڇ Ұұͩ̂Č؞͛сϏڇ ɿӵڇ ڇ Ҳוnjϐזڇ čтًǍӶ̃ϑʈڇ חʯǎքĎڇ ̄ϒٌǏϓӷ̅уϔօڇ
ZՔқٍ̆ſǐƀڇ ďʰטڇ Ӹʱ̇ֆڇ ҳՕҜَ̈և̉фϕڇ ֈʲ΄΅ڇ ϖхיڇ ҴӹĐ͢تƁ̊đǑڇ ךʳĒڇ ̋ʉʴӺڇ цɠڇ כʵēڇ чӻ̌ʊ̍ϗ Ϙʋڇ
?шُǒլΕǓϙלڇ םщڇ ҵՖҝʶ̎ß̏מڇ ןʷǔڇ ɶͪ͜Ϛʌڇ ɡڇ ϛڇ Ҷҷͫ̐Ĕנ̑ъϜڇ ʀҪӼڇ ҸסǕϝעڇ ɷҞӽڇ ףʸǖڇ ̒ϞِǗϟפ̓Ϡڇ ٬̔ץʹڇ ϡĕڇ ыӾڇ Ζьӿǘڇ эɢڇ צʺĖڇ юקʻėԀڇ @яّĘЩΗęϢר։ڇ [ԁש̕Ǚ֊ڇ Ԃѐڇ ԃʼ̖ڇ *ʍԄǚĚΘǛϣ؟$ڇ
cʽǜڇ AёْěЪΙǝϤԅڇ \ת̗Ǟ֍ڇ ڇ Ԇʾ̘֎ڇ +ʎԇĜǟΚǠϥĝڇ ʏԈĞğڇ ؠÚڇ ƂǡٓĠͬђҹڇ ֏ثġʿڇ ѓҺĢԉģ̙єϦͭڇ
һҟĤĥƃجԊĦڇ ֑ڇ Λٷڇ àǢڇ ԋħӕح̚ԌĨƄڇ ĩѕڇ ĪɸɹīĬՙفĭǣڇ ˀ̛֒ڇ ,ԍ̜ŬΆǤڇ
-^iO5T9ڇ P·ڇ
dˁǥڇ Ҽ՚Ҡ̝̞ٔ֓і֔ڇ їɣڇ .Ԏŭ͝Įͣڇ Mڇ ֕˂ͮͯڇ èəڇ ҽҾͰ̟įƅڇ ڇ İ˃ıڇ ԏǦӖخǧ֖ׯڇ Ǩ̠װ˄ǩԐڇ јɤڇ ױ˅IJڇ љϧʐ՛Ыڅڇ
ԑ̡Ϩʑڇ BњٕǪխΜǫϩԒڇ ћԓڇ ќɥڇ ײˆijڇ ҿӀͱ̢ĴϪĵڇ ɺҡԔڇ Ķˇķڇ Ӂ׳Ǭϫ״ڇ ӂ՜Ңٖ̣ƆǭƇڇ ˈ ڇ ˉǮڇ Ͳ¡ĸǯԕڇ Ӄ՝ңƈدĹǰ֗ڇ ĺٗƉĻϬļDZڇ Ԗˊ¢ԗڇ ֘ĽԘDzľٸڇ ˋ£֙ڇ ádzǴϭڇ ̤Νӄѝ֚ǵƊڇ âٹڇ ĿˌǶڇ ўԙ̥ʒ̦Ϯ¤Ԛ̧ϯʓڇ Cџ٘Ƿ՞ЬΞǸϰڇ ¥ϱƋڇ ŀˍ¦ԛڇ ãǹڇ ˎ§֛ڇ ԜǺŁą̊́ٙǼƌڇ ¨ذˏ©ԝ̩֜ª̪Ѡϲڇ ʁթѡΟڇ łː«ڇ DѢٚǽ՟ЭΠǾЮՠڇ Ńѣڇ ɦ̫ͳǿڇ ˑ̬֝ڇ ¬Ӆӆʹ̭ńŅ̮Ѥϳڇ ɻҤԞ®ڇ ֞ȀņԟŇڇ Ӈ¯ȁϴڇ ̯ϵڇ Ԡ˒Ȃڇ ňѥر϶ԡٺڇ ̰Ϸڇ ӗزȃ̱֟Ѧϸڇ
/_jQ6U:ڇ %&'ڇ
lȄڇ EѧٛȅΡȆϹڇ ŮÛ͵Ͷʼnƍڇ سӈѨϺڇ ءÜڇ ֠°ɧȇʔش±ԢƎڇ ˓Ȉڇ ֡ŊŋԣȉŌٻڇ ѩɨڇ ²ϻڇ ̲ϼٜȊϽ̳Ѫ ڇ صϾƏȋԤڇ ˔Ȍڇ
ȍիζ֢ڇ ѫɩڇ 0աآ̴ůΈȎڇ N֣˕³ΉΊڇ äȏڇ ȐϿԥ̵ōͷȑƐڇ ԦѬڇ ƑȒΣ´Ѐƒڇ ɪբҥΤڇ Ŏ˖ȓڇ µӉӊ̶ŏ¶ЁŐڇ ɼҦԧڇ Ԩ˗őڇ Ӌ·ԩȔЂԪڇ ¸ڇ ٭¹̷ٝȕԫڇ ѭɫڇ ºЃټڇ Ű»̸Υڇ ؆Ѯڇ ŒѯΦӌȖЄ֤¼؇̹ѰЅڇ ɽҧԬڇѱ֥֦ڇ Ѳԭڇ Ɠ½Χ¾ʕȗڇ ƔضȘڇ ֧ѳͺɘΌٽڇ գҨڇ œ˘șڇ ̺ΨӍѴ̻֨ű͞ѵІڇ Ѷɬڇ ֩ŔŕԮȚŖپڇ ѷЇڇ ؈˙țڇ ̼ЈٞȜЉŗ̽Ѹڇ ¿֪ڇ Àڇ ŘѹЊƕ̾؉̿ѺЋڇ ӎԯȝȞӘط̀֫́řŚڇ դҩڇ ś˚ȟڇ ÁӏӐͻ͂ŜÂأ͟ѻЌڇ Ѽɭڇ ֬ظŝ˛ڇ ֭ÃɮȠʖعÄԱƖ ڇ
1`kR7V;ڇ ͼmڇ
e˜ȡڇ ֮ȢŞԲȣşٿڇ ΩȤÅ֯غԳȥְڇ ̓ΪӑֱȦƗڇ ػЍƘȧԴڇ 2Ե؊̈́ŲȨڇ ͽڇ ֲ˝Æ;ڇ åȩڇ ԶȪΫѽٟȫƙڇ ѾЎͿڀڇ ѿЏڇ ؋˞Šڇ
ԷȬәؼȭֳԸڇ Ҁɯڇ ،˟Ȯڇ ÇԹͅʗ͆АÈ؍͇Бʘڇ Fҁ٠ȯեЯάȰВ؎!ڇ fˠִ͈ڇ G҂١ȱզаέȲГšڇ ֵˡÉΎڇ ʙ͉٢ȳڇ ؏ˢȴڇ ҃ԺˣȵԻڇ H҄٣ȶήچڇ ίŢДԼֶڇ ţ҅ЕŤȷէбȸƚڇ ַ͊ٲڇ ٮȹȺָͤڇ Ж҆ؐ͋ťȻڇ ҇ɰڇ ֹ͌ؑڇ ͍ЗؒȼИ͎ؓ҈Йڇ ؔ҉ڇ ԽȽΰҊ٤Ⱦڇ ͏ֺؕڇ ҋٯКڇ αȿÊֻؽԾɀּ"ڇ
gˤɁڇ Ҍ͐ʚ͑ЛËų͠Мʛڇ Iҍ٥ɂըвβɃНؖڇ ֽ˥Ìڇ ԿÍͥɄڇ ÎŦŧҎؾОՀڇ Ï־ڇ ɾÝՁڇ Ðֿڇ Ӓҏ׀ׁ͒æɅڇ ˦Ñ٦Пʜڇ
ƛؿɆڇ ՂɇʝÒՃƜڇ ؗҐڇ Մ˧Ɉڇ ׂɉŨـՅؘځڇ ґɱڇ ؙ˨Ɋڇ WҒՆՇ˩ڇ 3ƝÓР͓ũڇ hՈɋÔՉڂڇ XʞÕС͔ڄÖՊғТڇՋ˪Ɍڇ ՌɍӓՍɎ׃ɏУؚ×؛͕ҔФׄڇ γØƞɐڇ çڃڇ ҕ˫ɑՎڇ JҖ٧ɒδεɓХՏׅڇ ٰ͖Ūˬ͗Цڇ ؝˭ūڇ ׆Ù͘Ɵڇ ׇ͙ٳڇ ٱɔɕͦڇ Ӕɖժ͡җƠڇ#ڇ
Bilaga 5
eɜʝҫ֟ )ȻзşŠ̴š͓и֟ Ҭɝp̉̊֟ ͔θà֟ ОйŢեţ͕֟ ӼɞŤ֟ ҭʞȼ͖qİЏкօ֟ Dιզťґα̵Ŧ͗ӽҮ֟ ȨҒκ̶֟ ŧ͘лŨмʟ͙Ƚ֟
ʠβıλ֟ Ðʡ̋rӾũғÌ̌֟ sȾнŪū̷Ŭ͚ӿү֟ ȩАо֟ Ԁɟŭ֟ Ұt̸Ů֟ ПՐпРμұů֟ =փʢҲрʣ͛ȿ֟ Ñʤ̍uԁŰсv̎֟ wɀтűŲų͜Ԃҳ֟ Ҵɠx̤̥֟ уŴ̹yʥ֟͝ Ց͞zȪȫŵáԃŶĺ֟
hŷ֟ ʦ͟ҵԄդ̺Ÿ͠ԅҶ֟ νȊ֟ ҔÍԆʧȬ˹â{ԇʨξ֟͡ οф֟ |СТҕБէ}̏֟ πȋ֟ Ԉɡҷ֟ *ɁхãŹ̻ź͢ä֟ Ҹɢ~̧̦֟ ÒŻ֟ ĻżУρҹʩåŽļ֟
Һ֟ һςσͣ֟ Ҽ֟ ФτҽҾʪÓ̐ž֟ շʫԉɣ֟ æɤſ֟ EυըƀҖγ̼ƁͤԊ֟ φȌ֟ çɥƂ֟ jʬԋȈŞ֟ ^Ԍцƃҿ֟ χȍ֟ +̽Ƅчʭè֟ ոɦʮéɧ֟ չʯ̨֟ ʰͥȹ ш̾֟ ƅêɨ֟ ӀʱɂͦҗВщֆ֟ FψթƆҦ̿Ƈͧъ֟ ωȎ֟ ыɩƈ֟ Ľ ԍƉ֟ ϊȏ֟ ľƊХϋӁʲë֟ όȐ֟ Ƌìɪ֟ ʳͨӂՆҘՒ̀ƌͩՏ֟
iʴӃ֟ ,ɃьƍƎ́Əͪí֟ ӄɫ̩̪֟ ƐͫԎƑэ֟ ʵͬҙГ֟ ȭДюîï֟ $֟ ĿևӅ֟ ȑԏƒя֟ ŀƓЦύӆʶð֟ Ô
ñպώ֟ ӇʷɄͭҚЕ ֙֟
TѐԐʸƔӈ֟ ϏȒ֟ òɬƕʹё֟ ʺͮӉԑҩ͂ƖͯԒӊ֟ ϐȓ֟ ҥђʻȮ˺óԓʼϑ֟ ϒѓ֟ ЧШҨժ̫֟ KԔ֟ Ӌɭ̬̭֟ ƗͰôƘє֟ ʽͱѕϓ֟ ȯЖіõƙ֟ ȰЗї֟ ƚöɮ֟ ϔȔ֟ ԕɯƛ֟ ϕјɰƜљ֟ ӌʾɅͲԖϖњֈ֟ UћՇ˻ƝӍ֟ %֟ Ł։ӎ֟ ȱՈ÷ќ֟ øɱƞ֟ łƟЩϗӏʿѝ֟ Ϙȕ֟ ˀԗӐ֟ ˁͳӑԘҪ̓Ơʹԙ֟ ϙȖ֟ ўԚ˂Ȳ˼ù˃Ϛ͵֟ ϛџ֟ЪЫқИի̑֟
-[fL8Q>֟ n̒̓֟
gɲ˄Ӓ֟ .ɆѠơƢƣͶú֟
ÕƤ֟ ŃƥͷϜՓûƦń֟ Ö֊֟ ֟ üϝͺýҜÎþԛ˅ͻɇ֟ VѡԜ֟ ×֍֟ ջѢˆIJƧ֟ ϞÿˇĀƨ֟ ϟȗ֟
ŅƩͼՔͽāˈĂˉϠ;֟ ɈˊլƪͿ֟ ֟ ԝɳƫ֟ GϡխƬѣ̈́ƭԞ֟ ϢȘ֟ ăɴƮ֟ kˋԟƯņ֟ _ѤԠưӓ֟ ϣș֟ /ͅƱѥĄ֟ ռɵˌąɶ֟ սˍ̔֟̕ ˎȺНѦ͆֟ ̮̯֟ ѧɷƲ֟ ϤѨɸƳѩ֟ Ӕˏɉ΄ĆϥѪ֎֟ W ѫԡːƴӕ֟ ϦȚ֟ ӖՕćɹ֟ ΅ϧԢˑĈƵ֟ :ƶΆՖ·ĉ˒¡Ċ˓ϨΈ֟ ӗɺ¢̖̗֟ ċ£̆Ʒ֟ ƸȳȴƹČѬ֟ ϩΉƺ֟ ֏ƻ¤ѭ֟ ¥țԣƼѮ֟ ѯƽčƾ˔ЬԤ֟ ϪȜ֟Ίϫij˽ȵ˾Ϧԥ˕Ϭ֟ Ø֟ ďɻĐ֟ Hϭծƿҝδ͇ǀΌԦ֟ Ϯȝ֟ đɼǁ֟ l˖ԧǂŇ֟ `Ԩ§ԩǃӘ֟ ϯȞ֟ 0͈DŽѰ˗Ē¨֟ Ùē֟ әɽ©̰̱֟ ΎϰԪ֟ ªȶȷDžĴՉ֟ ϱÚ̘˘Ɋ«ԫ˙ϲΏӚ֟ ¬̙džň֑֟ ĵЙΐѱҞÏĔĕLJʼn֟ ®ΑŊ֟ ԬɾLj֟ Ѳ˚ɋɿԭӛ֟ ϳѳ֟ ЭѴljѵϴɌ¯̅կĖӜ֟ ЮѶNJհ˛ϵӝ֒֟̚ °ėеՙ˜ѷNjŋ֟ Û֓֟ Ѹʀnj֟ Ӟ˝ɍΒ±ՊКѹ֛֟ X²ѺԮ˞Ǎӟ֟ ՚ΓŌǎѻ֟ ԯʁǏ֟ ЯѼ϶ձ˟ӠˠϷΔӡ֟ ϸȟ֟ ʂˡӢ֟ 1ɎѽǐǑ͉ǒΕՋ֟
̛Ζ֟ վˢĘΗǓӣӤ֟ տʃǔѾǕϹȠ֟ Աʄę֟ ՛Θōǖѿӥ֟ˣ֟ɏΙǗŎ֟ \ǘаҀǙӦǚΚҁ³Ķ˿֟ղǛӧ֟ ŏ՜̜֔֟ ´՝ԲʅϺҟ̀ӨǜŐ֟ Գʆǝ҂ǞԴϻ֟
ʇµճǟ֟ өˤɐΛǠő֟ Եʈ̝Ӫ֟ 2ɑǡǢ͊ǣΜĚ֟
;ϼΝě֟ ˥Ξ֟ Y3]Ma֟ Զʉ˦ӫ֟ #!ӬԷ֟ Œ¶֕֟ Ͻȡ֟ bǤбԸǥ͋ÜǦ҃֟ "'&֟ ˧Ο֟ Ĝʊǧ֟ ?Πɒ̞˨ӭʋ֟ ·Ρœ֟ @҄Ǩĝʌ֟
̟¸Σɓ՞¹ɔǩӮ֟ ÝϾԹʍ֟ ĞǪքğӯ֟ ßȉ˩Τɕ֟ ǫж՟º̡̠֖֟ »ՠĠʎǬΥՌ́ġ֟ ˪ ֟ ¼֟ Ӱ˫Φɖ̢ǭ֟ ĢϿв֗֟ րʏˬģʐ֟ ӱʑ½̲֟ ÞǮ֟ Ŕǯ֜ гЀӲ˭Ժǰ(֟ ˮΧ֟ ԻʒDZ֟ ¾҅Ĥʓ˯մĥӳ֟ ЁȢ֟ ĦʔDz֟ IЂյdzҠε͌Ǵζķ֟ Ѓȣ֟ ʕǵ֟ mΨ˰ħǶŕ֟ cԼ¿ԽǷӴ֟ ЄȤ֟ 4͍Ǹ҆˱ĨÀ֟ ցʖ˲ĩʗ֟ ւ̂֟ ҇ÁΩӵ͎˳҈֟ Â֟ Ŗա̣֘֟ ĪǹҡՍ˴ȸ̃Ǻŗ֟ ī д֞֝֟ ҢЛ֟ Ծʘǻ֟ JЅնǼңηҧǽΪԿӶ֟ Іȥ֟ ՀʙǾ֟ ЇՁʚǿ҉֟ ӷ˵ɗΫÃĸМҤ֚֟ ZÄՎ̄ȀӸ֟
AЈҊ֟ Ղʛȁ֟ O˶άɘŘЉ͏֟ ЊȦ֟ 7Ĺ̳ə˷բ͐֟
5ΰśҎȂ֟ Ŝȃ֟ dՄÉȄ Į̈ȅ֟
BЋҋ֟ 9ÅέÆřÇ֟ NգՅȆӹ֟ Rįɛȇҏ֟
CЌҌ֟ ՃʜĬ֟ P˸ήɚŚЍ͑֟ Ўȧ֟ <ĭί͒Èҍ̇֟ S֟6֟ oÊӺӻËҐŝ֟
Bilaga 5
Čİƅ ıNöiƅ ƅ
čĴƅ jÅƅ |ĵOäƅ CĭŮdåƅÓkƅ ϶ƅ ,ĶíP÷Žƅ ƅ
!ďƅ ŞÆƅ 4Ôø¾}Đîƅ đ·ƅ -ķlƅ
"Ēĸƅ 1şQæžƅ ƅ
#ēƅ ŠÇƅ .Ŏcù~ƅ ůmÈſƅ Ĕ¸ƅ :ŰżïhűĹ¿ƅ
$ĕĺƅ šÉƅ 5ÕúÀĖðƅ ė¹ƅ nÊƅ <ŢËŏìRûŖƅ
%ĘĻƅ ţÌƅ 6ÖüÁęñƅ Ěºƅ=ěļŻSƀƅ
&ĜĽƅ AĝľyŹÂTçƅ
'ĞĿƅ IŲœ Ɓƅ
(ğŀƅ ŤÍ¡ƅ Jýםoƅ 7ØþÃĠòƅ ġ»ƅ /Ł¢Upƅ łÙqVÚÿƅ WĀƅ >ĢŃŦΣóƅ ń¤èXā ƅ ƅ
)ģŅƅ ŧÏ¥ƅ KĂÛŨ¦ƅ HrYs§ŗƅ Ĥ¼ƅ ôtņÜuZƅ
@ÒIJijƅ {ƅ 9ŭŔŕƅ
0¨eÐ[Ňvƅ źĥăƅ L\ũÑ©ňƅ
éªŘř]ĄŒƅąÝ
B^ųƅ D«ŴŪ¬ʼnƅ
ƅƅ wƅ E_ĆÞūƄƅ
ĮĦŵŊƅ êƅ FħƂ`Ŷõ®ƅ ŋĨŷŬƅ ¯ćƅzƅ°Ōƅ
2±ĈŚƅ ĩƃ²ś³ĉƅ
ƅ ´ƅ *aŐâbƅ
; ƅ ?Ÿßƅ àōÄá
+őĊãƅ 8ƅ GĪfµċŜƅ
3īŝxįgƅ MĬë½ƅ
Bilaga 5
h2ޖ ¥²åz³{¸ć¦¹iޖ æîÑj|rğï}ýޖ Òðޖ Ĉ ~ޖ ºMĉÓޖ Nñ´»Ċޖ Ôòޖ Ĝ¤ޖ µĠĝĤO¯ޖ þPġQós§¼ޖ Õޖ ÿkôlĦޖ Öޖ ¨½ħ ¾ċ©×¿Āޖ õRČªÀޖ Ğäޖ tÁmޖ
SÂuޖ Øöޖ ĥ¡«n¢ޖ Tçè±®oUč¬ÙÃāޖ Ú÷ޖ éVĎÄďĂޖ £WĨޖ gŶXvޖ B&ޖ
C9ޖ Đ̩Ǿޖ ˷քϸϹӓݢͮё̆ޖ ִӔŧǿNJܔֵȀسޖ ̪ӕ݄ȁޖ őȂȃђޖ ϺӖֶаܕӗڋȄNjޖ ͯѓޖ ĩŨũӘַnjәєŪȅޖ ݣͰڌ̫ޖ ̬Ȇޖ ݅ѕǍȇָڍĪϷͱі̇ޖ ϩӏޖ
YֹڎͲǃЮȈޖ >ޖ Ӛ˙ޖ ڏ̭ȉޖ ÆZđÛޖ [ֺ̈ȊȋбȌїڐޖ ˸օֻޖ ڑ̮ȍޖ ذܖڒܗūޖ شī˚Ȏ̉ܘӛּǎͳј̊ޖ Ŭϻޖ صȏŭֽȐŮݯޖ Ӝ:ޖ ʹљ݆ȑњړ͵ӝћضޖ ־ȒϼӞڔͶќ̋ޖ ڕӟޖ ǏȓϽȔѝůȕޖ Ӡўǐޖ ˹ֆֿޖ ݤ̯ͷṴ̋ޖ ӡ֍ϾűӢږӣџطޖ ˛Ӥ׀ޖ ֎ĬڗȖژظޖ ̱ĭ݇Ųޖ ŒųŴѠޖ вӥǑȗ'ޖ عͺ̌ѡȘǒޖ ͻѢޖ êĮׁͼغޖ Ӧѣޖ E?ػڙޖ ăș֏ښȚгœțׂ(ޖ @JI=)ޖ ̲Ȝ׃ȝͽѤӧϿȞׄޖ ׅȟ˺ؠءȠǓޖ ڛӨޖ өؼޖ ڜ̳ȡޖ Ç\ޖĒÜޖ ]̍׆ȢȣдȤѥڝޖ ӪѦǔޖ ;ޖ ŵӫѧ˜ӬׇеͿڞݰޖ ݥڟ̴ޖ È^ēÝޖ ؽȥŶܙآϪڠݱޖ Ȧ֮ܚȧرȨѨڡؾ3ޖ
F4ޖ Ĕ̵ȩޖ ӭŷȪǕܛŸؿޖ ȫӮѩޖ ŔȬޖ ж֑ЀȭзȮѪڢȯǖޖ ӯѫЁݲޖ ЂKޖ
Ӱޖ ڣ̶Ȱޖ ̎ӱ݈ȱأиȲѬڤޖ Ӳ˝ޖ ڥ̷ȳޖ Źӳܜѭڦݳޖ Ӵ˞ޖ ӵ΄̏΅Ѯޖ ӶѯǗޖ ڧ̸ȴޖ ̐ӷ݉ȵؤӐйȶѰڨޖ įЃޖ ک̹źޖ ȷŻȸΆ݊·ѱ̑ޖ żӸܝѲإݴޖ
ȹİŽ̺ޖ ̻ӹـޖ Єž̒ӺЅޖ ıܞڪ̼ӻΈګݵޖ ˟Ӽޖ Ήк֒IJفȺޖ قȻſȼƀݶޖ ݦΊڬ̽ѳޖ ΌІكޖ ӽݧѴޖ ϳܟאلǘϫDŽڭΎӾѵޖ ӿѶޖ ΏѷȽѸڮΐԀѹم*ޖ ǙΑنƁЇԁهܠבȾޖ ƂЈޖ ݨ̾ϬDž̿ޖ лΒ̓̀گޖ ֓גȿϴܡǚΓƃɀޖ Δڰوޖ ѺԂڱΕԃѻԄЉޖ ىɁƄܢדΖڲݷޖ ԅѼǛޖ ڳɂޖ ֔הԆ́ΗŕΘڴޖ ijѽݸޖ يܣƅ͂ޖ ǜΙًƆ ԇٌܤוɃLޖ
Ŗ ޖ ĕ̓Ʉޖ Ʌ̔ԈЊޖ ԉܥڵ̈́Ԋז ڶޕސޖ ڷɆޖ ݩͅΚƇ͆ޖ חɇЋɈɉѾƈɊޖ ٍޖ мԋǝɋޖ Λѿޖ َܦŗޑ֕Ԍטԍ̕יԎ֖͇ޖ ԏ!ޖ ԐŘԑɌޖ ΜҀƉ ܧǞΝ̖ޖ
Ĵҁݹޖ ɍ҂ĵޖřޖΞ̗҃ޖ Ɗ҄ǟޖ Ɏ҅˻ևךƋɏнɐ҆ڸޖ оɑԒُ҇"ޖ Ķ҈Ǡޖ ڹ͈ɒޖ ԓئاԔ҉̘ɓпɔҊںِޖ ˠԕכޖ ͉֗ݺّΟƌԖЌޖ ْɕܨלΠڻݻޖ ԗםɖޖ Ԙǡɗ֯ݍԙڼɘޖ ԚҋǢޖ ٓܩ˼˽ΡƍəҌڽޖ ٔķˡɚ̙ܪԛǣޖ ĸЍЎޖ Ĺٕ֘ɛƎמٖޖ Ԝˢޖ ھ͊ɜޖ ٗɝƏܫןΣڿݼޖ ԝˣޖ ۀ͋ɞޖ ڊ݃ŚΤɟƐہޖ рԞۂۃɠޖ ԟˤޖ ۄ͌ɡޖ ΥҍݎɢҎۅΦԠҏ٘ޖ ƑԡҐƒɣبӑɤǤ+ޖ ۆԢޖ ԣޖ ٙנĺґǥĻסǦޖ ҒԤۇޖ Χғ˥ɥעΨԥףޖ ۈɦޖ É_ޖĖÞޖ ٚɧƓܬפΩۉݽޖ ץɨְܭ צɩсɪҔЏٛޖ ˾Ԧтޖ ۊ͍ɫޖ ۋΪуɬޖ ݪ͎Ɣҕޖ ی͏ɭޖ ٜܮśΫɮƕۍޖ фԧێۏɯקԨ˦ޖ ې͐ɰޖ άݏɱҖۑέԩҗٝޖ ήٞޖ רɲƖɳίݐɴǧޖ Ԫ˿̀ϭƗΰԫАБݾޖ Ŝݿޖ ے͑ɵޖ ̚ԬݑɶשҘхɷҙۓޖ ԭ˧ޖ ۔͒Ƙޖ תɸƙɹ
α
ݒβҚ̛ޖ ƚԮܯқەހޖ
ܰҜۖγВޖ δٟۗޖ ɺɻļ٠ɼޖ ́ةԯцޖ ١ɽƛɾƜށޖ ŝނޖ ͓ۘɿޖ ̜ݓʀҝчʁҞۙޖ Ա˨ޖ͔ۚʂޖ ƝԲܱҟۛׯރޖ Ľ˩ޖ Գװε̝ζҠޖ ľҡǨޖ
ƞ#ޖ ԴǩʃֱܲԵʄޖ шʅĿ٢ܳױʆ٣ޖ Զײʇޖ ŀݔŁηГԷŞДʈޖ ۜԸޖ ͕ʉޖ ̞ԹݕʊتӒщʋҢ۞ޖ Ժ˪ޖ͖ʌޖ ƟԻܴң۟ثޏޖ ł˫ޖԼ׳θ̟ιҤޖ ۠Խޖ ֙״Ծޒޖ
͗κşλۡޖ ۢ͘ʍޖ ܵҥޔۣ͙ܶԿμ٤ƠǪޖ ЕνЖξҦ̠ޖ ՀŠՁՂǫޖ ơЗޖ Ճ֛֚ИοƢՄۤπՅҧ٥ޖ ˬՆޖ ֜ŃۥʎҨۦ٦ޖ ρҩޖ ج˗٧֝ʏƣۧޖ Շ;ޖ ςҪݖʐҫۨσՈҬ٨,ޖ τ٩ޓޖ džЯՉ٪ݗʑޖ ń˭ޖ ݫ͚υƤ͛ޖ ъφ̡͜۩ޖ ֞ƥϵܷǬχƦƧޖ ҭŅ۪ ՊҮņЙޖ ٫ʒƨݘψ۫ބ-ޖ Ջүǭޖ КՌޖ Սܸ۬͝Վω٬ʓޖ ݬϊۭ͞ϋҰޖ όЛ٭ޖ ǮύٮƩʔۮώՏұޖ ۯ͟ʕޖ ˮϏМϐҲ̢ޖ ՐšՑŇޖ Ւ˯ޖ ň֟֠НޖϑƪՓϮϯՔҳٯޖ ̂ֈޖ֡ʼn۰ʖҴ۱ٰޖ ϒҵޖ ʗٱ֢ʘƫ۲ޖ Օ˰ޖ ϓҶݙʙҷ۳ϔՖAٲޖ ٳܹŢ϶ʚƬ۴ޖ Оޖ ٴʛƭʜƮޅޖ ʝٵ۵ϕLJܓϖҸٶ5ޖ
ëøßpwĢùĄޖ
`6ޖ Êúa°ޖ qàËxėáÌąޖ bÍyޖ ûíģü·ÎĘĆޖ
c֣֤
П
ϰLjŊ۶ϗՙҹٷޖ ̃։ޖ ֥ŋ۷ʞҺ۸ٸޖ ʟƯʠϘݚʡǯޖ һޖ ՚Ҽʢޖ Ïdޖęâޖ ư՛ܺҽ۹؆ކޖ ̄ح՜ыޖ՝Ҿ՞ۺ͠ʣ؇ޖ ݭϙۻ͡ޖ Ōޖ ؈ʤֲܻٹۼޖ
۽͢՟۾ޖ ۿͣʥއޖ Ŧޖ ֦РōƱʦǰޖ Ϛҿޖ ٺʧƲʨƳވޖ ܼӀDZʩ؉ޖ ܀ͤʪޖ ֧؊ՠݛϛٻϜաӁټޖ բ˱ޖ ܁ͥʫޖ ÐeޖĚãޖ f̣؋ʬʭьʮӂ܂ޖ ٽͦգСТޖ ţʯޖ ֨УդƴʰDzޖ ϝӃޖ پʱƵ،ʲƶމޖ Ϟӄޖ ܃ͧʳޖ ؍ʴƷʵϟݜϠ؎7̤ޖ ƸեܽӅ܄؏ފޖ զӆdzޖ ٿͨէФХޖ Ťʶޖ ըƹƺթؐǴʷǵޖ ժޖ Ƕʸ̥ؑʹʺޖ ŎЦޖ ڀʻƻܾؒϡ܅ދޖ ƼЧիځڂϢ˲ϱljլ܆խӇޖ ծ܇ޖ Шʼկڃ܈ޖ ʽֳܿհЩޖ ܉ձޖ ܊ͩʾޖ Ƿʿ̦ؓˀˁޖ ղ˳ޖ ڄ˂ƽ݀ؔϣ܋ތޖ ƾЪճڅچ.˴/ƿմЫؕյӈޖ ̧ؖݝ˃Ӊޖ ܌˄ޖ ܍ͪ˅эޖ ťލޖ ͫˆޖ ǀն݁ӊؗގޖ շ˵ޖ ոخϲ̨Ϥޖ G$0ޖ ؘ֩չݞϥǸˇǹޖ ͬպܐޖ
D%ޖ ěͭˈޖ ؙ֪ˉڇˊӋܑޖ
78 (' +&0,8 18 ! 2-8
юջǺˋޖ
3"8 4 8 #)8
Ьˌݮ<ޖ
$.8
ռޖ
*/68 % 8 58
$.HJN\
ؚˍݟϦڈϧսӌޖ վ˶ޖ
O&\ 9E4:;P/<%\
ìد֊ǁˎǻ݂؛ˏډ1ޖ
X'0(\ YK\
ŏ֫֬زݠːǼޖ
[\ Q)\ \ AV=15\
ˑӍޖ
BI*\
\ >\ R+2L\ S6C?\
˒̅˘؝˓ӎ˔ޖ
M,DW7\ \
яտǽ˕ޖ Эրޖ
T-!\
ǂցѐ֭ւ؞փܒϨݡ˖ޖ
U8"\
Ő؟ޖ
FG#@3Z\
Hޖ8ޖ
Bilaga 5
%]3ࢴ ݅͢Ǵࢴ ٛǵ٘ࠤǶ݆ۢࢴ ̣؍ٜࢴ ۣġĢǷģࡿࢴ Ջ˿ࢴ ͣĤࢴ ؔ݇ǸҦ݈ࢴ ؕؖѝяƱՌ݉ϊՍҧࢴ ϋۤࢴ ݊ĥĦǹόࡔǺƻࢴ ̀ۆ؎҉ࢴ ՎٝՏҨࢴ ĆǻͤՐў́ࢴ Ց̂ࢴ Ւࢴ Ǽ̃ǽҩħǾࢴ
m̹ǿҪĨࢀࢴ Փ̄ࢴ ͥȀࢴ ̺ՔࡕȁۇՃҊȂҫࢴ Օ̅ࢴ ݍͦȃࢴ Ֆύ̻Ҭݎώ̼ࢴ ĩࠥҭݏٞࢁࢴ ՙٟࢴ ̤ۈ՚ҋࢴ ࠡȄࢴ nؘؗ ϏĪ՛Үݐࢴ ՜īĬ՝Ҍؙ՞үϐȅƼࢴ ćࢂࢴ ՟ࢴ ٖ˻٠ҍϑࢴ ̆١ՠҎࢴ ա٢բҰࢴ ĈȆͧգ̇ࢴ դ̈ࢴ ͨȇࢴ Ȉ̉ȉұĭȊࢴ o̽ȋҲĮࢃkࢴ
&c4ࢴ եࢴ įȌ٣ݑϒ̊ϓ ݒȍࢴ ϔۥࢴ ̷٤ҳϕۦͩİƽࢴ Ěࢨࢴ զ٥էҴࢴ ĉıͪըџ̋ࢴ թ̌ࢴ ժࢴ Ȏ̍ȏҵIJȐࢴ
L:j$ÌÍ
ի̎ࢴ ݓͫȑࢴ ̾լࡖȒۉՄҏȓҶݔࢴ խѠࢴݕ Ȕࢴ
ijծࠦҷݖࢴ կ̏ࢴ հ٦ϖ̿ϗҸࢴ ͬ¡ݗࢴ ݘͭĴࢴ ϘҹࡗȕҺݙϙձһ?ࢴ ݚͮȖࢴ ۧࠧĊћȗĵݛࢴ ղ̐ࢴ ݜͯĶࢴ ٗݝȘҼݞࢴ ճؚ؛ѡϚķմݟϛյҽ@ࢴ Ͱ¢ۨࢴ ċșȚҾࢴ Ϝնĸțƾࢴ ҿࢴ ۩Ȝ٧ȝĹࢄࢴ ̥٨ࢴ ƿȞ̦˶Ӏĺȟࢴ ࠨ٩؝շ۪Ƞ۫ࢴ ոӁǀࢴ ۬؞ȡƲѐ̸ϝӂ̀ࢴ ݠͱĻࢴ ۭȢļࠩ٪Ϟݡࢅࢴ Ľչۮۯϟ̑Ϡľ£ݢϡպӃࢴ ¤۰۱Ϣ́ӄȣǁࢴ Čࢆࢴ ݣͲ¥ݤࢴ ĿջࠪӅݥ٫ࢇlࢴ
'd5ࢴ ¦Ѣѣࢴ ǂռŀࠫҐȤӆݦ۲Aࢴ ؟§ؠȥ٬۳ࢴ ¨Ӈǃࢴ Łս٭ٮȦ۴ءվӈDŽȧӉłȨࢴ ȩѤȪࡘ©ӊࢴ ݧªࢴ ݨͳȫࢴ ̒ϣϤӋ͂ࢴ տ̓ࢴ ݩʹȬࢴ آրݪȭӌݫࢴ ցأؤѥϥŃւϦփӍࢴ
քٯȮࢴ ٰȯńȰϧ࡙ȱDžࢴ Ϩӎࢴ ݬ͵Ȳࢴ «ݭȳݮࢴ ̧̨ёŅȴࢴ 2҃ࢩࢴ ¬̔ࢴ ݯͶȵࢴ ٱȶņȷϩ࡚Ϫӏ̓ࢴ ŇօࠬӐݰ۞ࢴ ۵ֆѦȸѧ࢈ࢴ ݱͷBև࠭̈́ࢴ ֈ̵̶ϫňϬ։ࢉࢴ ٲʼnࢮࢴ Ŋ֊ͅӑϭ۶ȹdžࢴ LJȺٙݲȻѨࢊࢴ ۷ȼŋٳȽࢴ Ō֍ґҒ࠰ӒϮōݳϯ֎ӓࢴ Ŏ ®ӔӕȾ۸Sࢴ
(¯6ࢴ pࢴ ȿѩɀӖŏɁࢴ q͆ɂӗŐࢋࢴ ֏Ѫࢴ ݴɃࢴ ͇࡛ɄۊғőӘѫࢴ ֑̕ࢴ ݵͺɅࢴ Œ֒࠱әݶٴࢌࢴ ̖֓ࢴ ֔ٵϰ͈ϱӚࢴ ۹ͻ°ࢴ Ɇӛۺ࠲ٶɇࢴ ݷͼ±ݸࢴ ²Ѭࢴ Lj֕œ࠳ࢯࢴ
ҔɈӜݹۻࢴ ٷɉѭɊ³ӝݺࢴ ݻ´ࢴ ݼͽɋࢴ µإئѮϲŔ֖ݽϳ֗Ӟࢴ ¶ٸɌࢴ ݾٹ·ӟۼҕϴݿɍljࢴ ހ¸ࢴ ށ;¹ނࢴ ͉֘ɎۋՅҖɏӠ#۽ࢴ җĝ۾ۿ ࢴ ϵӡࢴ Ϳɐࢴ ٺŕŖɑ϶࡞Ϸ͊ࢴ ŗ֙࠴Ӣރ Cࢴ ބٻ֚࠵͋ࢴ NJϸا֛ҘºђƳࢴ Ř֜ӣӤɒ܀Tࢴ
)č7ࢴ ̗ࢴ ޅɓࢴ rبةѯϹř֝ӥކࢴ ࡲϺ܁΄ɔ܂ࢴ އ֞ࢴ Ďɕࢴ ټɖتٽɗ܃ɘӦވəNjࢴ »پࢴ ҙ࠶܄މࢴ ďɚࢴ ٿŚثۘ˼܅śӧފɛnjࢴ Đࢍࢴ ¼ࢴ ½ɜӨދࢴs͡˺өތDࢴ
tࠔࠕ֟Նɝࢎࢴ ֠ڀࢴ ֡ލ΅ɞځࢴ ڂɟڃɠ܆ɡӪގ¾ޏϻɢࢴ ސΆɣࢴ Қđ֢܇܈ࢴ ࡳϼѰѱࢴ ¿܉ŜɤیࠖÀϽӫࢴ ̩֣қࢴ ޑ·ɥࢴ ֤جحڄ֥خڅϾ֦ޒɦࢴu͌ɧӬŝࢴ ֧̘ࢴ ޓΈɨࢴ چɩŞɪϿࡠЀӭ͍ࢴ ş֨࠷Ӯ۟ࢴ ࡴΉɫޔΊɬڇࢴ ܊࠸Šࢴ ֩ޕɭӯޖࢴ v͎ɮӰޗEࢴ w֪ࠗ࠘ڈӱɯࢴ ֫ډࢴ ֬ޘΌšڊࢴ ڋɰدɱ܋ɲӲޙÁޚЁࡡɳࢴ Ђ܌ࢴ Ǎ࠹Ѳࢴ ֭࠺֮ڌЃ܍ɴǎࢴ
*Є8ࢴ ޛ֯ࢴ ΎÂࡢɵࢴ ÃŢţɶࢴ ^\ࢴ ƴְܐܑЅࢴ̪ѓɷǏࢴ ܒ࠻ĒќŤťޜࢴ ҜÄޝޞɸڍࢴ Åӳǐࢴ
+ІЇ9ࢴ Æܓࢴ ěЈӴ͏ࢴ ÇēѳŦࢴ ޟֱࢴ ذڎֲࡣЉǑɹࢴ Èǒɺٚ࠼ֳޠɻࢴ رΏܔЊŧÉѴࢴ ܕɼƵࡓڏЋޡࢴ ޢΐɽڐɾѵִۙ˽Uࢴ
,Ũ:ࢴ ̫҄ࢴ ޣΑɿࢴ ÊزسڑֵشڒЌËޤʀࢴ x͐ʁӵũࢴ ֶǓࡤЍܖʂܗࢴ ޥΒַަࢴ ާΓʃࢴ ÌިʄӶީࢴ y͑ʅӷުFࢴ zޫެָړӸʆࢴ ֹڔࢴ ֺޭΔʇࢴ ˷صۍ˸ܘʈӹ!ࢭࢴ
ֻޮЎࡥʉࢴ ܙࢴ ǔ࠽Ѷࢴ Í࠾ޯΕּێєܚʊǕࢴ ЏӺࢴ ֽŪ־ڕǖÎӻūRࢴ ࡵАްΖࢴ ضֿ׀͒ږÏطΗࢴ e-Ĕ;ࢴ Ðĕׁࡦʋࢴ ޱΘʌࢴ ҝĞܛܜ࢘ࢴ ܝӼŬࢴ ڗÑӽܞҞБࢴ Ιʍࢴ ǗׂŭҟʎӾܟࢴ Вӿࢴ ÒŮů׃ژǘÓԀŰűࢴ ࡶГΚࢴ Λʏࢴ ܠʐŲࡀДaࢧࢴ ڙʑ͓ࡁׄЕׅܡࢴ ÔԁǙࢴ ظښÕųЖŴŵܢࢴ Ö̙ࢴ Μʒࢴ ڛʓŶЗࡧИԂ͔ࢴ ŷ׆ࡂԃ۠Vࢴ
.ǚࢪࢴ ̬ࢴ Νʔࢴ ×عغׇЙԄʕǛࢴ ʖԅࢴ {͕ʗԆ߀Gࢴ |߁`؏ۏՇŸ࢙ࢴ ڜࢴ ߂Ξʘڝࢴ ڞʙػڟʚܣʛԇ߃Ø߄Кࡨʜࢴ Лܤࢴ Ԉ߅ࢴ ǜࡃѷ࢚ࢴ ࡄ߆ΟڠМܥʝǝࢴ
ÙԉǞࢴ Н̚ࢴ О߇ࢴ Пܦࢴ ŹԊܧРǟʞڡʟǠࢴ ߈ Ú߉ࢴ Πʠࢴ źÛԋԌߊࢴ Ĝࢴ ǡࡅ࢛ࢴ ÜࡆߋΡאСܨŻǢࢴ ࡷТߌУԍࢴ ߍΣʡࢴ ߎФҠʢࢴ ÝࡩÞХѸבĖѹʣࢴ ̭Ąڢࢴ "ѕЦԎ͖ࢴ ࠠωʤࢴ ßؼؽ҅іżàߏЧԏHࢴ ߐΤŽࢴ ҡęؒܩܪ࢜ࢴ ܫΥá҆ࢴ ܬגࢴ ШԐ̮ؐڣۛࢴ ߑΦžࢴ ʥ̛ʦԑſʧࢴ âࡇߒΧדېїbࢴ ã̜ࢴ ߓΨʨࢴ }ؾࢫ ؿѺЩƀäԒߔ$ܭࢴ ͗הࡪʩۑҢʪԓߕIࢴ ࡸΩוࢴ ܮΪזࢴ ЪԔЫߖʫࢴ ߗΫʬࢴ ~ـفѻЬƁåԕߘࢴ ߙחࢴ ܯʭ ʮƂߚࢴ æԖטߛάʯڤࢴ יߜʰԗߝࢴ ͘ʱԘߞJࢴ ࠙ࠚךڥԙʲ࢝ࢴ כࢴçߟέʳڦࢴ ے˹قڧʴܰʵԚߠèߡЭʶࢴ ߢלࢴ ėʷࢴ םكلמЮԛߣƃǣࢴ Яࢴ مѼןƄʸࢴ נ̝ࢴ ߤήʹࢴ סԜƅࢴ ̯ąڨңʺ҇࢞ࢴ éنهעаԝߥʻǤWࢴ
/Ɔ<ࢴ ̰ࠛƇکࢴ êԞףߦίʼڪࢴ ëʽԟߧࢴ ͙ʾԠߨKࢴ פۓՈʿ࢟ࢴ ץګࢴ צΰˀڬࢴ ڭˁوڮ˂ܱ˃ԡߩìߪб˄ࢴ ǥࡈࢠࢴ ƈࡉ߫αקLвܲƉǦࢴ Ԣࢴ íƊƋרگǧࢬ
שԣƌ˅ࢴ ࡹг߬βࢴ ىתڰ͚ڱيγࢴ f0h=ࢴ îğˆMࢴ δïܳࢴ ʡˈԤࢴ ܴˉѽˊƍ߭ˋǨࢴ ߮εˌࢴ ҤĠܵܶࢡࢴ ܷζѾࢴ ߯ڲðԥܸҥд߰ࢴ ߱ηˍࢴ ǩƎࡊࢰࢴ ۜˎԦ߲ܹࢴ еԧࢴ ñƏƐׯڳǪװԨƑˏࢴ ࡺж߳θࢴ ߴιːࢴ ܺˑƒࡋڴзࠢࢴ ڵ˒͛ࡌѿױߵиײԩܻࢴ òԪǫࢴ ًڶ׳ƶ҈јƷ˓ܼࢴ óҀࢴ ߶κ˔ࢴ ڷ˕Ɠ˖йкԫ͜ࢴ Ɣ״ࡍԬڸࢢXࢴ
1̞>ࢴ λ˗ࢴ ܽ˘˙Ƹࠜ˚Ǭࢴ ࠟ˾ԭ߷ࢴ ͝˛Ԯ߸Nࢴ ࠝࠞ۔Չƕࢣࢴ ڹࢴ ߹μ˜ںࢴ ڻ˝ٌڼ˞ܾ˟ԯߺôлࡰˠࢴ ˡࢴ νˢԱࢴ ̟мˣࢴ ߽ξˤࢴ õٍَҁнƖࢱࢴ
߾оԲࢴ пԳࢴ ߿ο˥ࢴ öࠀ˦Դࠁࢴ ̱̲љƗƘࢴ ̠ࢴ ࠂπ˧ࢴ ڽƙƚƛрࡱсԵ͞ࢴ ƜࡎԶࠃھࢤࢴ тԷࢴ ÷ƝƞڿǭøԸƟ˨ࢴ ࡻуࠄρࢴ ࠅς˩ࢴ ܿ˪Ơࡏњࠆࢥࢴ ۀ˫͟ࡐùࠇфԹ݀ࢴ úԺǮࢴ ُەؑơࠈхƢƣ݁ࢴ Zࢴ ࠉ ûࠊࢴ ƤࡑԻࠋۡYࢴ
Í N%;È&Í
цࠌࢴ ِّˬü݂ࢴ чԼࢴ
°O'¤(Í
ْہƥƦǯࡒۂƧ݃ࢴ
±<k²Í
̴̳шƨƩࢲࢴ
i=l¥Í ³d)Í Hc*TeÍ m´UnfÍ
͠˭Խƪࢦࢴ
щԾࢴ ˮýƫσࢴ
+Ãoµ¢Í ÉV5>6Í IÍ
ъԿࢴ
¶W4h?Í Í GÍ ·P,Í pXqÍ rÊ@s¸YtÍ Í Z¦Í
ǰࠍ˯DZࢴ
¹QÍ
Ä-RÍ
_ijgOࢴ
JÍ
ࠎτ˰ࢴ ٓۃ؆ࠏ˱Ƭࠐы؇Հࢴ þ̡ࢴ
[u7ŧº\
ࢳ
ٔۄ؈ٕ˲ۅࠣPࢴ ࡼυьƭφࢴ
./A»¨Í v8Í 0B©ªC«Í ]1Í
!¼^w¬Í "½Dx¾Í K Í _yË2z¿`#{®Í a|Í
ÿƮƯ؉ۗdzĀۚƹƺࢴ ࡽэࠑχࢴ ࠒψ˳ࢴ Ձāࠓю؊ՂĂ҂ࢴ [ăࡾ݄ࢴ
}9Í ¡EMÆgÀb~¯Í
؋̢ࢴ
ÁSFÍ 3Ç£Í
ư،ؓ˴ۖՊ˵DzQࢴ
Bilaga 5
ऽे HQे िे
̴े ¬ͮǡे ˵֯ێǢ̵ְύӧ̶े ڋ݊ڃ࣌ώݢϏֱӨݣे ƥǣे өֲߘे Ǥऋƞ࢟Ʀǥे ߙͯǦे ڌֳݤݥϐąϑϒߚओे ִ˶ेӪे XڍڎҁϓƟڄӫߛे ҷֵѿϔӬ̷े ¼ڏڐϕĐह
ֶߜϖַӭे ࣴϗߝͰָࢠेǧҸڑ҂ֹऔϘӮ̸े ߞͱǨे ݦǩۏ࣍ϙđǪݧे ֺ˷ेֻे ߟǫӯߠे Y̹Ǭߡ$े Zߢߣּǭके ֽېे ־ߤͲǮۑे ےǯڒۓǰݨDZӰߥ½ߦϚ࣎Dzे ϛӱे ֿӲखे Ē׀ࢡӳगे ࣵͳdz۔Ǵे Ӵ¾ߧϜׁӵ¿ े ǵ̺ϝݩēߨϞׂӶे ĔӷƧे ەǶ̻ࢢÀߩϟ׃Ӹݪे ړǷۖҹϠ࢘Dे ʹǸे ߪĂӹݫҺϡݬݭϢׄӺे ׅ˸े ߫͵ǹे ۗǺ҃ǻ࣏Áӻ߬े ƨ׆ĕࢣһĖӼ߭ݮे ࣶϣ߮ͶϤӽे ߯ͷǼे ۘǽėǾϥ࣐ϦӾ̼े Ęׇࢤӿ߰ݡे Ҽࢥݯ߱े Čे ϧԀे ÂęĚۙƩÃԁěǿे ࣷϨ߲े ߳Ĝे ݰȀĝࢦۚϩߴघे ۛȁ̽ࢧÄߵϪԂݱे Åԃƪे ڔۜÆĞ߶ğȂݲे Fे ߷ͺ߸े ĠࢨԄ߹ङ%े
R े ®े Çݳݴϫݵߺे Ϭԅे ȃ࣑ࢩ˹ϭԆ̾े ͻȄे Ϯԇ࣒ȅԈϯאԉे ̪څ۞े ƫȆ˺ȇԊġȈे ϰԋ۟ȉ۠Ȋݶ߽ݷ&े ÈԌे בڕږۡגڗۢϱÉ߾ȋे uȌ˻ȍԍĢȎे [̿ȏԎģचे
ד˼े ߿ͼȐे ۣȑĤȒϲ࣓ϳԏ̀े ́הࣔȓݍ֧ҽȔԐࠀे ϴݸे ˽ࢪۤԑϵݹͽȕƬ'े ϶Ԓे וĥĦזۥƭÊԓħȖे ࣸϷࠁ;े ࠂͿȗे ݺȘĨࢫۦϸࠃछे ۧș͂ࢬ҄חࠄϹטԔݻे יԕƮे ژۨךĩ ࠅ ĪȚݼे ă̫े ࠆțे ۩īĬȜϺࣕ ϻ Ԗ ̓े
ĭכࢭԗࠇ۪ज(े ࣹϼࠈे לे Įםڙझे מ˾े ȝे ݽښȞįϽ˿ϾİËࠉϿÌԘे ÍԙƯे ןԚञे ư۫ÎࣺЀԛ̈́ݾे ÏԜीे
ԝȟऌȠƱे ࠊȡݎ֨ࠋנ)े סԞƲे Ð̀े ࠌ΄Ȣे ۬ȣݿࢮҾ:े ÑԟƳे ı҅Ёҿހे ЂԠIJ҆ࢯƴȤƵे Ѓԡे ࠍ΅ȥे ڛעࠎȦԢࠏे ijڜڝ҇ЄĴVࠐЅףԣे ́І҈ȧƶे ЇԤे ࠑΆȨे פࠒȩԥࠓे ҳҴЈĵȪे ץ̂े ࠔ·ȫे ۭȬĶȭЉࣖЊԦͅे ķצࢰԧࠕۮटे ÒԨƷे ࠖΈȮे ̃Ћ҉Ќԩ͆े Ƹקࠗȯे ÓԪƹे ށȰۯЍÔҊे ԫࢱӀĆȱ۰े ר̄े ࠘ΉȲे ڞש࠙ȳ࢙֩े ÕڟڠҋЎĸתࠚЏԬ;े ¯Ί ނे Ĺڡठे Аރे ̅ࢲ۱ԭБބȴƺे ̬چ۲े ВԮ̆۳ӁÖࠛГԯे ׯҌडे ×Աƻे ࣻДࠜΌװࢳ̇े ڢ۴ȵѽࢴƼЕĺȶे ࠝױे ײԲढे ۵Ж͇ࠞޅे ׳̈े ࠟΎĻे ڣڤҍेЗļØԳ࢚Eे
S!े Ҏ̉े ࠠΏȷे ۶ȸĽľИࣗЙԴ͈े ͉״ࣘȹݏ֪ӂȺԵࠡे ކे ۷ȻۍࢵК۸ȼއ*े ࠢΐȽे \ڥڦƠڇࠣे ވΑҏे ̊ࢶݐ֫ЛމΒे Ґे ࠤΓȾे ͊ࣙȿݠӃɀԶࠥे ̋े
۹М͋НԷ+े ࣼОࠦΔे े ࣚ Ɂࣽे ࠧे ࠨފे čПԸ͌े ࠩۺԹދӄI࢛࢜ɂƽे ґे ࠪΕɃे ڧڨۻکۼРÙࠫɄे ]͍ĿԺŀणे ̌े ࠬΖɅे ۽ɆŁɇСࣛТԻ͎े ͏ࣜł۾ԼӅɈԽ࠭े УԾे ŃńۿƾŅԿņɉे ࣾФΗे ^܀ХŇҒɊे MNJे Ú̍े ࠰Θɋे _°े `͐܁ɌɍӆɎՀ࠱,े े ࣿ؆Цࣝɏ܂े ЧՁे ऀ܃Ш࠲ЩՂ͑े ؇Gे ؈Ճते ňғ؉ЪӇे ࠳؊े ʼn؋ӈڪɐՄތÛ࠴،Յे ̎؍܄े Ҕ؎ލގे ؏܅े ƿؐӉؑ͒ɑे ǀࢷɒे ޏؒҕɓҖथे ࠵ؓे ࠶Ιɔे ЫӊګؔސЬ࠷ЭؕՆे Ü̏े ޑŊŋ܆ɕŌदे ÝՇे ࠸Κɖे ЮՈࣞɗՉ࠹ЯÞे ćधे ࠺Λɘे ݑ˲ōəаࣟ ͓े ͔ß࣠ɚ-ՊӋɛՋ࠻े ँΜɜՌे бӌڬؖޒɝǁे ࢸՍǂɞ܇े ڭ܈ؗ࣡вޓгؘՎޔे ؙ̐े ࠼Νɟे a±े b͕܉ɠɡӍŎՏҗ<े
n=े o¥¦yª¡vzp{े §|c²े ³े ´}े ¢£ qdµे
eҘҙे ŏؚݒݓɢޕڮ؛ՐǃŐՑőɣे ܊ɤҚ࠽дՒ͖े ࠾؝े Ξɥे Œگڰқеœ؞ࡀж؟Փे ࢹՔDŽɦ܋े ࡁΟŔޖŕे ڱ܌ؠƤŖDž܍ɧޗे ޘΠءे ڲàޙޚे آՕҜने
ࡂΡáࢺ͗े ࡃΣŗे ޛâӎɨे ޜɩŘࢻřे ŚΤãՖɪҝޝे أޞे ޟڳɫśз̑иɬdžे ̒ؤܐे ࡄΥɭे إܑй͘кäҞे ڴئࡅɮՙࡆे åڵڶлŜاࡇмب՚.े ɯऍŝɰڷࡈн՛͙े Şةݔݕɱޠڸت՜LJɲ՝şɳे ɴऎŠࢼޡоɵҟऩे ܒɶҠثࡉп՞͚े ࡊæे ڹجपӏɷ՟ࡋޢे ح̓े ࡌçएɸޣे خLjे ̔ɹšޤे ںܓدࣣрljɺNJे ࡍΦذࡎे ޥࢽŢΧे ţرܔܕɻަऺ ڻزՠNjɼաŤɽे ťسբࡏشсգާे դصे тե̭ڈܖӐèࡐуضզे ڼɾܗࡑطфէхը͛े ࡒظे ࡓΨɿे цթࣤʀժࡔчعի/े ࡕΩʁे ިࢾĈѾʂŦࡖे éҡे ࡗΪʃे غڽھшŧػࡘؼլ>े ࡙Ϋʄܘे ࢿխơؽީުщҢъŨnjे ̕ؾܙӑʅे ծؿ࡚ыңьũـ࡛эفկे ޫࣀŪάे قެे ʆऐʇհޭюكձे ل̖े ҤяӒʈे ҥѐӓёޮे مܚे ޯђӔѓҦêܛे ղنєѕūŬް"े ӕهफे Ďे ޱŭ֬ݖे ĉबे ࡞έʉे ̮ډܜʊT͜ճे ¤Ąѹʋմे ̯̰іŮʌे ëҧे ࡠे Ǎїůܝʍࡡјوյे ǎѺݗʎŰ࢝भे ࡢìे ࡣήʏे fڿۀ љűíնࡤे ىܞे ίњे يࣁࡥΰًܟћʐǏे ܠʑہࡦʒʓշࡧٌࡨќࣥʔे ंѝࡩαٍࣂࡪे َݞमे ۂŲƣUُҨे ʕųࣃܡўये ِܢܣîո͝ŴӖŵչ0?े
r@े ¨~¹gे े «s©t»े
¶βʖे պّџŶʗे ï̗े γŷे ْࣦ͞ʘܤջӗʙռे ð̘े δʚे Ÿٓࣄսࡰܥरे ̙ٔे ٕܦाѠ͟ѡվे ٖ̚े Ѣࡱे տࡲʛրKѣٗցे ࡳ٘े ܧʜӘٙࣧʝे Ѥҩे ٚःւे
әʞñࣅܨʟे ٛे ʠŹܩʡźऱे ु փे òŻżٜܪǐóݟŽʢे ऄѥࡴεे hܫࡵLžʣे ºे ̛ٝे ࡶζʤे ॆi·े j͠ܬʥʦӚʧքࡷे ηôҪAे Ċʨे õǑǒܭʩ߀߁ʪǓे ࡸöे ࡹθʫे ÷ۃۄܮٞۅݘѻٟࡺʬे wʭ̜ʮօſʯे k͡ʰֆƀले ٠̝े ࡻιʱे ͢١ࣨʲݙӛʳևࡼ߂े ٢ҫे ࡽκʴे ܯʵƁʶѦࣩѧֈͣे Ƃ٣ࣆ։ࡾܰѨʷ߃Bे ҵ̱े ٤̞̟ʸܱे ࡿλʹे ߄ѩऑे अʺʻҀ߅े ۆʼݚO٥ǔे ۇܲ٦࣪ѪǕʽǖे ̠٧ܳे ू ֊े ࢀμʾे øď࣫ʿे ٨ܴͤˀˁӜ˂̡े ࢁν˃े ͥ٩࣬˄֭ܵݛ˅֍ѫे ٪̢े ࢂξˆे ƃ٫ࣇ֎ࢃܶळे ٬̣े ٭ܷѬͦѭ֏े ܸˇӝٮ࣭ˈ߆े ߇ˉƄܹƅƆऴे 1ܺे आǗҬे ृӞӟˊǘ2ٯࢄˋҭवे ߈ùे 3ٰ̤ܻӠे ࢅοˌे ۈۉܼٱۊܽѮúࢆˍे xƇ̲˳֑ƈˎे lͧˏ֒Ɖशे ٲ̥े ࢇπːे ͨٳ࣮ˑݜ֮ऻ ӡ˒֓࢈߉े û̦े ࢉρ˓े ܾ˔Ɗ˕4࣯ѯ֔ͩे Ƌٴࣈ֕ࢊܿ
ॄ ˖ߊ5े इς6ƌσे ͪٵࣰ˗֖݀Ӣ˘֗ࢋߋे ईѰҮүे ࢌτ˙֘े ݁˚ӣWࣱƍे ߌ˛Ǝ݂ƏƐषे Ӥ˜üߍ݃˝ߎ7े ¸υ˞े
ࢍѱ࢞Ҷ˟ߏे ٶ֙Ǚे ýǚǛݝ˴ߐߑˠߒे ٷ̧े ࢎφƑे ֚ƒ ॅ ٸ֛ٹ Ұे
þͫˡ֜ƢѼˢߓे ٺ̨े χˣे ݄ˤƓ˥Ѳࣲѳ֝ͬे Ɣٻࣉ֞݅Ѵ˦ߔे ÿे उψѵƕωे ϊ˧े Ā֟֠ā࣊֡Ɩ˨़
ӥ˩े Ɨټ֢Ƙ˪݆֣8֤ͭे ϋ˫े ݇ƙӦٽࣳپұे ٿ̩े ߕˬƚ9ƛƜसे ߖόڀ࣋Ҳǜे ċ˭े ̳ڊ݈ऊځǝˮǞे ڂ݉˯े Ѷߗ˰ǟे ѷ֥े mۋی˱֦ǠѸऒे PƝ#Cे
Bilaga 5
! 08֟ ֜֟
X"֟ p?czq@k֟ A TlB֟
C̏ւ֟ ̐£Ӛɯͽ̑¤˅֟ иՄőҖ֟ ;Dz֟ ІйͿåŒĤՅкœ֟ կȭɰæȮ֟ ˸¥փ֟ ÓŔ֟ Ȓл˹Նˆ¦ӛŕĥ֟ ɱ̒֟ ˺ЇˇɲdzɳĜÒӜˈ̓֟ Ǵ֟ ӝȯŖ֟ ЈҔçŗĦ֚
ՇмŘҗ֟ è̔Ӟ΄ɴ̕řħ֟ ȰŚнśɵ ֟ ˻ՈҘ֟ à֟ é΅˼Љ§ɶÔˉê֟ հɷӟȱ֟ ӠȲŜҙŝ֟ ЊоΆĝĞĨՉпŞҚ#֟
DЋЌр·ЍсɸΈӡş֟ ̖¨ӢɹΉ̗©ˊ֟ ˋΊձқ֟ ̘ĩ֟ тŠȔՊΌӣɺ̙Ҝ֟ Ͻ҈š֟ ɻҝӤŢĪ֟ ɼ֟̚ Eдеţ̛īɽս֟ ˌ֟ Ύ̜Ĭ֟ ӥԿŤҞ֟ Ώ̝ĭ֟ ΐĮ֛
įуťҟҠëҡ֟ ªфŦ֟ Ȇ՟҉ͷɾҢȳŧİ֟ ɿ̞֟ FЎЏŨ̟ıʀվ֟5Α֟ IJ֟ Õ֟ Βǵ֟ Ӧȴũ֟ ΓАБхΔВцʁΕӧŪ֟ YūǶŬ̠ìŭ֟ GՋӨȵΖчʂөʃŮң֟ Η̡ij֟ «Ӫů̢ӫ֟ {ȇȈʄíŰҤ֟ Θ̣Ĵ֟ Ӭȶűʅш֟ ҥГŲîʆ¬֟ ĵųДΙщӭ˽ï̤ӮҦ֟ ȉϾъ֟ ȷ̥Ķˍʇ̦ȕ֟ ʈ̧ՠŴ̨ӯʉΚ̩ҧ֟ ̪ķ֟ Е®Ӱŵ̫ӱ֟ ¯ЖЗˎʊðΛՀʽΜ̬Ҩ֟ ҩՌÖ˂Ŷñˏ֟ ːΝ֟ ҪŷòыŸóք֟ >°ҫՍьŹҬ$֟
H֟ ȖΞաźҊ˾Ż̭Ӳҭ֟ ղʋ˰˱֟ ̮ΟӳʾȊօ֟ Ӵȸż֟ ΠӵȹŽэ֟ ȗΡբžю̯˿ſ̰ӶҮ֟ ̱ĸ֟ ӷȺƀ֟ ˑ̲˒ƁҋΣӸʌΤ̳Υ֟ ӹΦȋȌ֟ ±Ƿ֟ rI|֟
ИяΧ̀ЙӺ˓ֆ֟ ΨǸ֟ ²̴և֟ ôȻ³̵ȘƂ֟ ʍ̶֟ ӻȼƃʎѐ֟ ˔Ωճү֟ Ϊ̷Ĺ֟ ёõșՎ˕Ϋђʏά̸Ұ֟ έ̹֟ մȽʐöȾ֟ ӼȿƄ֟ .ϿѓƅȚήʑ̺ț֟ КєίğЀĺՏҌǰұ֟ ΰѕα֟ äҲ֟ƆĻ֟ Лβʒ̻ӽʓ̼Ȝ֟ γՐ˖֟ ӾɀƇ֟ ƈȍȎƉ÷ӿ֟ δ-֟ ԀɁƊ֟ øɂù̽ȝƋҳ֟ ε̾֟ ԁɃúҴƌ֟ МіζûƍļՑїƎҵ֟ ´̿Ľ֟ ὴֈ֟ üɄθ́ȞƏҶ֟ ʔ͂֟ ԂɅƐ֟ ԃʕ֟Ԅ˗Ƒҷ֟ µ̓ľ֟ ¶ĿŀјƒӘәƓҸ֟ ʖ̈́֟ JНОƔͅŁʗտ֟ 6%֟
Z&֟ K njW֟d}s֟
¡Ɇƕ͆֟ ι֟ ȟκգƖҍͺ́Ɨ͇ԅ֟ П·љՃ֘֟ Ԇλ֟ ˘ɇƘ֟ tL֟~֟ MȠњƙƚ̂ƛ͈ԇ֟ ʘҹ֟ μ×Ɯ֟ Ԉν֟ ʙ̃РƝ̄ƞ͉ԉ֟ ԊɈƟ֟ СћξýþłՒќƠҺ֟
¸͊Ń֟ ʚ͋ǹơ͌ńһ֟ ˙ο֟ πТУ˚։֟ ԋɉƢ̅֟ ʛԌ֟ յʜ˲֟ Ҽρ֟ ʝ͍/Ёѝ̆֟ ԍɊƣ֟ ƤÿўƥԎ¹ҕ֟ _Ʀ͎Ƨџº˛֟ ςǺ֟ uN֟ նɋ»֟ շʞ˳˴֟ ͏σԏʟǻ֊֟ ʠ̇̈ƨŅʡτԐƩ˜֟ ¼˝˞֟ υԑɌƪѠ֟ ȡφդƫҎͻ̉Ƭ͐Ԓ֟ Ф½ѡԓʢƭҽ'֟ ɍƮҾƯ֟ ХѢχĀưņՓѣƱҿ֟ ӀɎψ˟֟ á֟ ¾ЦЧˠʣā¿ØˡƲ֟ ωԔ֟ ԕɏƳ֟ ŇÀԖƴ֟ ϊǼ֟ ԗɐʤӁ֟ ͑ϋԘʥǽʦĂόԙʧă͒֟ âՁջƵƶ͓֟ 1ɑ=ӂ֟ ȬЂեƷѤ͔̊Ƹ͕Ԛ֟ ύ͖ň֟ Á͗֟ ώǾ֟ ˢɒƹ֟ Ϗԛɓƺѥ֟ Ȣϐզƻҏͼ̋Ƽ͘ԜӃ֟ ȏЃѦ֟ ոɔʿĠɕ֟ ԝɖƽ֟ ƾĄѧƿԞϑѨ֍֟ `ǀ͙ǁѩÂˣ֟ ɗϒӄ֟ ÃˤѪǂϓʼn֎֟ ȣʨէǃ͚֟ ӅՔąɘ֟ ͛ϔԟʩǿĆÄԠʪϕ͜(֟
])֟ [efv֟
əDŽӆDž֟ ШѫϖćdžŊՕѬLJӇ֟ ӈɚϗ˥֟ ã֟ ĈրÅ̌ʫ͝LjҐ˵֟ Ù֏֟ ԡɛlj֟ ѭNJ˦NjըÆ͞Ԣ֟ ¢ϘѮ˄ʬ͟Ȥ֟ aѯϙՖЩ֟ ÇȀ֟ ԣɜnj֟ wϚѰԤɝ֟ Oԥ˧È͠ ʭ ĉ֟
ѱǍϛԦ֟ ѲȥϜ͡ʮ֙Éԧʯϝ֟͢ ȐЄѳ֟ ЪӉӊÚ˨ǎ֟ ѴǏթʰӋʱϞͣӌ֟ ϟͤĊǐ֟ Ǒժǒѵ֑֟ ՂռϠ֟ ֒ǓÊѶӍ֟ ȑґϡ̍֟ Ԩɞċ֟ ŋËԩǔ֟ Ϣȁ֟ ÌЫЬѷϣիϤ˩֟ Û֓֟ ԪɟǕ֟ xϥѸɠ֟ PԫϦͥԬʲČ֟ Uϧͦġˀ˪֟ Íѹ֟ չɡǖͧčլǗѺ֟ ӎЭǘĎʳȂˁĢϨ˶֔֟ ѻǙжďӏԭĐŌ֟ Ü֕֟ ϩͨđ֟ Ϫȃ֟ ԮɢĒ֟ ЮϫѼԯʴēЯϬʵͩȦ֟ ȧϭխǚѽͪ̎ǛͫӐ*֟
b+֟ Q Rm֟
ɣǜ֟ӑǝ֟ аѾϮĔǞōՙѿǟӒ֟ պĕҒDZ֟ ϯбвҀϰծǠŎ֟ Ý֖֟ ҁɤǡ֟ yϱ҂Աɥ֟ S˫֟g֟ÎͬԲʶĖ֟ Vϲ՚ͭ֟ė֟ʷ֟h֟ ϳͮ֟ ;Գɦ֟ oϴ҃Ęɧ֟ i֟<:7֟ ʸͯ֟
ԴɨǢ֟ \ͰȨˬʹӓɩ֟ ϵͱŏ֟ ^҄ǣͲęɪ֟ ˭Ïͳȩ՛ÐȪǤӔ֟ Þ϶҅ɫ֟ ԵǥցԶӕ֟ ßǦʺʹȫ֟ ǧз՜Ϸˮ˯֗֟ Ñ՝ԷɬǨ͵ԸʻĚ,֟ 2֟
4֟ ˃֟ ǩǪ֟ ȓЅϸԹͶϹȄǫ֟ ԺϺ֟ ԻɭǬ֟ ԼʼԽ˷ģ֟ ϻȅ֟ ԾɮǭӖǮ֟ г҆ϼғǯŐ՞҇ěӗ ֟
֝֟ 39֟ ֞֟
Bilaga 5
ũɚɛǁȤƲǫʱى Вى ֭Ҵى
ʒǩǂى ǬțɜȋǃȜǚɇʓǭȥǡى ɝɫɈƠDŽƳʦɬDžʁى
ȦŪʔǮɉȧūȌى ȍŬʯʂى ŭȨƴى ɭdžǢʧȎŮʕǯɊȩʃى ɮLJȏůʖǰȪǣى ʗɋى DZȫʮLjȬʘDzɌȭʄى ŰȮƵى
ɞűʙljȯʚى ŲɟɠȐdzơųʛǴɍȰʅى ʆʨƛǾNJƢʜى ʥəى ʇNjƣɯnjƤʳى ɰǍʈʝɱǵƥʞǶɎȱʉى
ƜǎȑǤǷʩǸʷى Ϯى
ƦŴȲŵƶŶى
ƷǏȳȝŷɲȊى
ǜɳŸȴƧǐى ى
ǝǑƸǒɴŹȒى ɵǓɡʪƝȚǼƨى uىǞى ǥǛʀȞźȵʴى ىǽى
ǦɶǔǕƩǖى
ǹʟŻȓʵى
ȔʫʲǗȟƞɏʬɷǧى
ȶǘʠǪǙɸȕ֮ȷƹʊى Ǻى
ȸɐɹʰżʶى
ɢɑɺʡʭǨŽȖى
ž˓֯ى ҵΨى vŘϐى ǿҶѣҷ؝ى į÷øى
ɣҸְ́Ѥֱى ſ˔ֲى ʋֳ̋Ţҹѥى Áwى ҺѦ̝ى Âى İùÃMى ɤһ״Σѧִى ɻГҼى ıى ŗÝى IJàى ¼ijĝxى ƀֵyчϯ˕ى ˖Փ ͂Քφ؞ى Օ˗χ؎ДҽֶϰҾѨ֖ى ɒτυϱى˘ϲҿЕى ʌ̓˙Ֆ̈́ىǻ֗ى ƁىΧŠSى
Ƃ˚ַى ȹӀTى ħى ӁЖى ÄĞϑى ȀӂѩӃ؟!ى ĴĈz"ى ӄ֘ى ӅшضѪ̞̟ͅى ˈؠى ƃ˛ָى ЗρՂUى Åúى ӆΩى áŨ½ى ȠӇء#ى ĵĉĨ$ى ɼŝآӈИى ɓ̠ЙѫӉѬ̜͆ى ӊΪى â{ֹϒى ȁӋѭӌՙأ%ى ؾĶĊ|&ى ɔ'̡ؿ՚qى ӍΫى ֺϓ˜ى ȡ ( Ѯ ϳ ـ ֻ)ؤى ӎάى ƪӏщъف*˝قى ȺӐӑVى Þßى Ӓѯ̢ى Æãى ˞Кى ä}ּϔى ȂӓѰكӔ+إ,ى ķċ~Wى
Ƅ˟طى ȻӕXى Čĩظىى ˠЛى Çѱ̣ى ȃӖѲӗ՛ئ-ى ĸčĪ.ى ƅ՜рى̌с͇֙ى Èðى ֽӘى Éğى әѳ̤ى Ď¾mى Յұ̥ى ƺӚ̍ք͈͉ى ȼӛYى ďīصى ӜМى û־ϕى ̎̏͊ыˉ͋/Zى ĹĐĬ0ى Ɔօϴ̐т͌1ى ñى ֿӝى Ê2ى ƫӞ̦ˡى ӟέى Ƭ3ϵьţѴӠНى ȗӡؖ4ى Џ֍Ӣ̧̨ЍΤ̩ى ˊاى ɕ5̪ЎҮӣѵ̑Ճى ȽӤ[ى đPüËĺى ӥήى ò׀ϖى ȄѶˢ6ى ĻĒ7ى ͍֚Շ͎ˣ϶ˤОПبى Ƈ՝Р̫͏ى Ġġ\ى
ƭ̬эϷҲӦСى Ʈӧ̭˥8ى ƈֆΥу˦ى ļåى ˧Тى ل͐Ց]ى Ɖևϸ˨͑ى æýç˩Ťى ɥʸ՞͒ѷى Ɗ˪ׁ9ى Ƌ՟ՠϹ̒ф֎ى è ى ׂӨى éĽ^ى
ƌ˫׃ى Ⱦө_ى óêÌþى Ӫίى ÍĢׄϗى ʍ͓ՈϺ͔юˋ͕ա:ى ľēëى ˬ ӫѸ֏مբѹ ѺĿى ;ѻpع͖ѼׅӬ֑֛ى գ͗Уʹ׆غѽψى դӭى ФϘ͘ى ѾʺׇӮѿӯХى ̮͙ΰ͚˭͛ى ӰЦى ϙ͜ى ˮӱ؏Ҁեةى ʻҁ̯ى яӲ̰ αتϻ҂ωى Ϛ͝ى ɦӳ҃͞ى ƍ˯ى ȿӴ`ى Î ÿ Ïģ ϼى ¡ŀÐ<ى ƻ͟˰Ͻن¢ӵ҄ى ɀӶaى ĀĔÑbى £Ł¤ى ɖ̖ӷˌБզ=ى ¥łĕôى Ӹβى Чϛ͠ى ȢϾ҅>ćO¦֜ى ӹγى Ƽ͡δ͢ҳ˱ͣى ʼ̱҆ى ƯӺѐёͤէ˲ͥى ̗ӻ։o˳ͦը҇Ͽ҈ϊى אͧى § ђՉ Ш ͨѓ̔҉בӼςӽҊى Ӿεى Ǝ̘Щى ȣӿ?ى õìÒāsى ¨ŃĖícى
ɧԀגͩҋדى Ə˴הى ɽԁثԂЪى ƽͪ˵թԃԄى Ɂԅdى ©ªÓĤى Ԇζى ÔńוϜى ȅҌͫ@ى «Ņîņťى Ɛєͬҍ̲ѕԇҎז֝ى ЫԈى ʽ˒ؐ˶ى Ƒժى ƒ˷חى ɂԉeى ʎЬRى ԊЭى ¬֞טى ȆЮجAى ŇĂňى ԋҏ̳ى ɨիͭ֟®̴ͮҐי¯ԌЯى ɗ̙ͯլͰ˸ى ԍηى Õėךϝى ǟͱˍխԎծحBى °ʼnĘĭfى
Ɠ˹כى ԏθى ĮלϞى ȇ؆аخCى ±Ŋęĥى ɾͲϋؑбʾםŦԐґى ԑвى гƟػϟى ʏ˺ՊמͳіˎʹןDى ŋĚŌgى
ɩԒנ͵Ғסى Ɣ˻עEى ƕֈ¿²˼дͶى ÖōƖى ףԓى ×ŎǠŧى
Ɨ˽еى ԔЀى ØěפϠى ȈؒғͷFى ŏăïى ԕŜى ʿ֓Ҕş̵ى ˏدى Șˀؗى ɃԖhى Őى ̶Аץͺ̷ى жʐʢϡى ƾͻ˾ͼїːͽկ ³őĜĦiى ƿ;̚GͿى ԗιى ʣϢى ưհԘؘҕى ɪձЁҖ˿ى ɿό΄җצى ԙЂى Ùʑهϣى ɄԚؓ΅јˑΆղHى ´ŒĄąى ̀ԛˇקԜЃҘљύى ֠Ջ·́Єˁзى ճΈœ؇и̂רµԝҙQى Ԟ֒ى שϤΉى ϥԟҚ̸й¶ÀŔى Ԡкى лцΊқתى ԡ֊֡ى ؙϦЅϧى ԢմΌى ԣκى ·њՌԤ̹˂Ҝ̃ى σՄյى նϨΎى ̺Ώλΐҝ̛Αى ԥμى ϩΒى ̄Ԧ؈Ҟշذjى
ǀΓ̅ؼΔΕى ș˃ؚى Ʌԧkى öÚÛ¸ى Ԩνى Üҟ̻ى ƘՍnN¹Iى ŕĆŖى
Ʊԩ؉Ҡҡ֢ى ҢԪոћԫхtرى չΖՒ؊պңҤώى ˄ى ؛˅ºؔΗջى Ԭмى ԭҥزى ̆нԮJќى ռԯى ֣̇֔ŚүřҦ֤ԱІԲҧى ξԳսى οԴr֥ى Եվى ̼ԶѝԷϏΘى ̽؋وى ֦Ըо̾سى
ׯԹى װϪΙى ЇўՎԺ֧ЈױտԻԼى Խπى ֨̈̕րΚ̉شى џΛˆŞ،ցײšى ԾҨى »ѠKؽ̊ҩւЉՆҪ֩ى ϫ̓śҫى ЊѡՏԿ֪Μ̿ى ؍Ҭ̀Νփى ȉϬΞى Ր֕ؕЋ֫ЌՀҭ֬ى Ձ ى ׳ϭΟى Ɇƙىʤɘى ƚ LΠΡѢΦҰпlى
Bilaga 5
ÌÓÁ¡Ø˲ U˲
Ô´«Ò¢˲ ®ªµ¨¹³˲
E˲
Õ¶¬£˲ ÄÏФÅ˲
F˲
Ȍ˲ »ȍɦȎǛ Ğˇ˲ ȏ Z]ɧģ˲ ¯Ùɨòſ˲ >tr|˲
ˮï˲ ¸ɩĤƒǜÚǝó˰˲ ȐǞ˲ ʢƀĹ˲ Í˲7˲ôĥĺ˲ °ȑɪƭʆ˲ Ȓ
ˈƑ-˲ LJȓǟˍūȔõʣˎɫĻĦ˲ ɚɬȕħˏöʤʇ˲ ȖǠĨ˲ ȗŬ˲ ʥƁļ˲ ÷ȘLj/˲
ljĽɭøƓùƮ˲ NJÛʦľɮƔĿƯʈ˲ Ü
VW˲ ɯƂ˲ ±ș˥˲ ư˲ uvw˲
ú ġ Ț ?^ʧƃ˲ ²Ý˦
@}kl˲ ŵɰțǡAƕǢ~˲ ʨƄŀ˲ ŶȜ˚ŁNjnjǣ
Ɩƅû˲ ǤłüŃʉʊÞ ˧˲ ɛȝˡń0˲ Ƭ˲ Ȟɱĩý˲
ʩȟ˲ Ɔ߲Ņ˲ ʪƇņ˲ ɜàƈǥʫ˲ Ƞɝ džþ áʬ
Ɨ
ȡǦʋ˲ ÿˤȢǧȣǨĀĪ˲ ð˨˲ ƱƉ˲ Ʋǩʭāʃȋ
ȤƳƘȥǪȦƴ˲ ¼ȧʮŇǫ
ƵǬʌˉƪʯːʰň˲
Ȩ˲ʱ˲ ÎƊʼn˲ ©ȩŷˑĂ˲ ˲
ī˲ ÂăŸ˒ƶȪʲƙȫǭʍ˲ Ųɘ ʳƋȬ˲ BǍɞƷŊǎŋǮɲȭʴCȮǯ˲ ȯ
ʵƌŌ˲ ƸǰĬ˓˱ˌDȰƹ ˲ ½ʄɖɟō
ŭŎŹ ʎƺâʶȱDZ˲
¾ãʷŏDzʸʏ˲ Ąɳ˲ Gf ˲ mąĆ!˲ x˲ ädzĭ˲ _˲ ºDžųƚćƛȲƻ˲ ÆĈĉɴĊʹʐ˲
ċ ɵ "˲ HX˲ Ƽȳ˲ I`˲
ʺȴǏ
Č˲ ¥ǴŐɶź˩˲ čʻ#˲ J gp$˲ ÇőĎ%˲ K[˲ La˲ ȵǵĮ˲ Mh˲ ȶʑ˲ åǐŒǶįœİ˲ ñ˪˲ ¿æʼŔǷ˯˲ ˲ ŕʒƜŻǸʓ˲
ď Ni˲ ÈȷĐʽ&˲ b\˲ ȸǹı˲ ÀçƽȹǺŮʔ˲ đ Oj˲ ÉŖĒɷ1˲ P=qc2˲
dn˲ ÖǻƝʾȺIJ˲ ÊɸȻʿŗ'˲ ȼijŘ˲ . ËȽē3˲ QyR˲ ˀȾ˲ Sz{˲ ƞǼğǃ˔ʕ ˜ř(˲ ȿĴŚ˲ ɀ ¦śĵĔɹɁ
ÃŜż˕ƾɂˊîɃǽʖ˲ ÑƟˁƿŝ˲ es)˲ ɠɄ
o4˲
ɅT*6ǚǀɺƠŞʗ˲ ǾɆɻǑè:;˫˲ ɼşɥ˖˗+ǿ˲ é˲ ˢêơ˝ĕɽ˲ ɇ§˲ ëȀˬ˲ ĠDŽìƢǒ˲ ĖɈǓɡŠȁʘɉ˂ƫɗȂ˲ Ŵɾ˲ ůɊʙʡ˲ ɋɿ˲ Ķėǔ펚˲ ķ˞Ę˲ ʚɌ<ǁ ˋə˲ ˃ƍŢ˲ ƣǕɢɍʛ×ƤɎȃ˲ ɏŰ˲ 8ţę,ŤĚ˭˲ ǖě˘ʜ˙ʀťʝ˲ ɐȄ˲ ƥȅ˟ĜȆ˄Ʀɑȇ9˲ ˣƎŦȈ˲ ƧǗɣɒʞŧĸ˲ YǘĢʁ˲ ˅Əĝ˲ ɤʅˠƨʟƩɓȉʠ˲ ɔű˲ ǂƐɕ˲ ·˲ žʂŨũǙŪȊˆ5˲
Bilaga 5
ûŨũĨŕĕijƕЬ ÙЬ &ŸǼηɄͥǽǠ/Ь Η˙Ь ƋĮĜЬ ĴŇŪłĝňĞŐƌĵőĪЬ ūŹŖčğĖƎźĠƁЬ
'ƛ0Ь ŗșЬ ˚̡̠̯˛̢͕ʔЬ ėǾȚȗʢƳǿЬ üȮȀʣƴɳȁͦЬ ˜ʤǡЬ ͲȳǟɅ̰Ь ŘȦȧɆƵɲÈ nЬ
(ư1Ь řțЬ ŬƜƑʕʚͳЬ Śįɇƶ˝ͧЬ ƝʥǢЬ ʹȴ˞ɤЬ ͨС˟ƷɴˠЬ ƂˡƸ̱ɯƹςЬ Ɗƺ̲ɈˢʦͩЬ
͵ȵȂɉ̳Ь ƃ̣ƞƻɊƟ̴Ь śȃ̤Ơ̵ͶʜȄʧͷϑЬ Ȝˣ̶Ь
ȶˤ͞ǣɋ˥æЬ Ɍʨl˦ʩɍŜ#ļЬ ơʪǤЬ ̥˧ɵȅЬ Ƽ̧̦ɶɎƽ˨ɏ˩ʫͪЬ ͫΜƱɐ×ƾͺЬ ͻ˪Ь ñТƿ̷ǀǁσЬ ̸Ȇͼ̹ɑǂͽɒ˫ʬ26Ь
)ǃ3Ь ŝ̺Ь ;ȷȇЬ ŒˬͿɓʭ˭Ь ýçȈʮDŽτЬ ɷˮЬ οȸɔDžȹЬ ȺȉЬ Ƣʯʰ˯ΝʱdžȊʝ˰ʲɸЬ LJ˱ʳLjlj͢ɕʴȯЬ ȻУЬ ̻NJʞ˲θƣЬ ŶȝЬ Njǚ̼ǛǜυЬ
ͬȼnjΞɹǥЬ ФЬ ȭ̽ƚ˳ȞǦХǧЬ *ŭ˴͖̜Ȱ̾Ƥ̨ȽЬ ĎЬ ˵ȟЬ 7ЦΟЬ Ů8˶ǍɱǨι9ȋͭ4oЬ
+ƥɺЬ ĄġŃďĶƏʼnЬ
ŞĢœŎĂʘĿЬ
ĩģĘĤŻþńЬ ʙůƐáŅķĐЬ şϒЬ đĥżŏăŔƖЬ
Ŋɻʵó:;Ϗ<Ь ǩϓЬ ÜЬ ˷ϔȠϕϖϗЬ ͡˸ɖ˹˘˺ɼϘϙЬ ƄЬīŽiƅŠžÿ=Ь ƆʛǎΠ͗ɥЬ̿ŰЬ ΐ͘ƗȨ̝ЬĸЬɽ̀>ϚÉÊϛ?Ь ˻κȌʶΡϜЬ ĽɾϝЬ ąΣ̞ϞϟϠЬ äßЬ ĆjЧЬ ϡЬ ć́λƭȕɿΤЬ ĦȬ̫Υʀ@ɗϢϣЬ Θ˼͟Ǐ ¡ʷɘʸȱЬ˽ΦΛ˾͙ɦ¢£ǪЬ ű˿ΑƮhЬ ĀÔȍʹ΄¤ëЬ ŋAЬ ¥BЬ ŲCêDəǫϤʺῶЬǬϥЬ ʁ ŷΧ¦aɧ§ϦЬ ʻÕ̓ɚʼ̀ʂϧЬ ǭͮЬ ΖϐǐΨE¨©ϨpЬ Ǒ́Ь ŌɛʽɜÖªȎFqЬ ǮȏGЬ ЬİƦɝϩΩЬ ɭȾðʾôϪ̈́ϫÐrЬ ſμϬЬ š̂΅ͅϭϊĈϮ̃ÑHЬ ÚЬ
Ţʿ̄π̅IЬ ţˀΆ͚̆ËJЬ
Ťù͛ǻKȿЬ ťs͆ЬЬɪϯЬ «¬t ® ì Εˁǒ ϰЬ ͯuLȡǙϱЬ ŀƧƨЬȢϲʖʗϳϴЬ ęŁMÛ¯Ь Ē̩̇mɀØè̈˂Ь Ь
,ÌψЬ ƀϵ̬Ϊ϶ϷϸЬ ȣ͇̉Ь ƇNǓOvǝφЬ ϋЬ
ĚϹʃȘ̊̋ʄ õ ĔЬ ĭ˃w°Ý±ϺЬ ̪̌Ϋ͈Ь ²όā͉ʟϻЬ ěɨ͜Ȑɫ³̭Ш˄Ь ǯȑ´Ь úϼ͊kȒ˅͠Ͻ Ĺ ϾЬ ϿЀЬ µľȩʅȲ P QƩ¶Ь éxcyR̍ʆЁЂЬ ƈ.IJˆŦʇ͋Ѓɮ·Ƙ̎ˇЬ ώЄΈЬ ̏Ȫȫ̐ÍÎЅ·Ь ΉІˈ~b̑ЇͰЬ ĉάSЈÓЬǰЉЊЬ ĊTƙȓΊͱЬ ЋЌЬ ¸deȔˉЍ Ïò͌¹Ь ʈЩzЬ ͍έЎЬ Ɖǔ U ˊʉЬ ŧ̒ͣʊˋʋ ЏЬ
Ь
-ÞχЬ ħˌ̮ήɞ͎ɟίЬ ἸˍǕА͏ЪʌˎЬÒˏɰV͐ıºΰDZЬ ų̔БВЬ ύöГͤɁЬ íЬ
ō»ʠ¼ƍ$͑ДЬ DzЕЬ ΌЖɠːdzα½Β ЬЗǴƪʍƫЬ W{ǵXȖ͝ǞɂИЬ ē̕˗̟YβǖɡƯΎЬ Ĭ͒εɩZǗʎЬ ΚЬ ʏ̖Ьf̗ƲΏʐˑЬ ɢ˒ǶγρΓΔ÷ЙʑʒКЬ ĺ[Ь ƒЛЬ ņ̘̙͓ǷЬǸ|Ь Ɠɣ˓ǘøЬ åàÀÁâŴ̚\  МЬ
ċδ˔ǹНЬÃʡÄ!"Ь]}^_gЬ ОȤЬ ƔПÅ˕͔ǺРЫν˖ξ`Ь 5Ь Č̛Ь ĻЬ ŵ%ïζȥʓƬɬɃЬ ÆãÇЬ
Bilaga 5
ĭŭŷęĵąŃŮŚĝ̍
ŧůśʮĕ̍
ŰĽǮġĒ̍ ĬûľĞēńĶ̍
űĿǔŨĖŅ̍ ǕũþŪėtş̍
İǐʌĤ̍ʓʦʇˆ̍ ȸƻ̍ ğȹʔ§¨̍ ŁưǦƱȟƋƲ Ŧɱɺːʑˑ̍ ĐȜȕŕșƝ̍ Ⱥǧ̍ ʕLJs̍ oƞ̍ ěȻƌ̍̍̍ ř˽̍ è˒ȼɻƍLj̍ đ˓ɲƳɼʯ˾Ȗʖ̍ ĈcȽǨƎɽDžȾ ̍ ü©ljªȠ«̍
ı!ȡ¬j̍®¯̍ Ɵ˿̍ĨȈŻ̍ ł"̍˔˕ȿ#̍ ŬǂǃȉƠɀ̍ ĉ°ȢáʧƘǩ±̍ ýȊȋ˖²˗˘ȝżȗʨ̍ IJǪȌȍʩ$ǫ%̍ ˙̍ ŗ³ɳŽʈȎɁť˚ǑǬɂʍ˛̍ ij̍ ´â㵘̍ Ş&˝l˞Ġǒ'̍ ų(ž̍ ĴɃǭǓ̍˟ˠ̍ ¶ó)̍
ķ·ȣǖſʗǗʘˡ̍ ơƴ̍ ǯɄ̍ ĜɅ*nƵ̍ Ő˃Ɖǰ¸ɹʰˢ+̍ Ċƛ¹ºɾȷ̍ Ƣʱ̍ Šƀ»ȤʙĘʚɴʛˣƼ,̍ Į̆ȞŹʲùøʽɿɆu̍ Ćɇ̍̍ʜ̀̍ ô¼½äq ï¾̍
Ț ʭ ǘ̍¿ʝƶʉǢ́ ˤ̍ ʾɈȥ̍ À̍ĥʞ̍ÁDZÂ.̍ ÿʀƣƷDzǙȦŘ̍ ċʿÃÄNJɉƏNjʟ/̍ ćɊ̇ǚÅȧÆênjɋɌʠ̍ ĩð0̍
i 1 d ú 23ʋˍ̍ ɍƽ̍ Ɏv4wȨ̂̍ ĸɏ̍Ħ˥̍ʁǛƸȏȐƁ̍mƤ5̍dz6ȩdž`7̍
ÇÈ̍ ņ8ɵ̍ 9Ǵɐ̍ É̍
̈:Ɛʂ̃ʡɑʊʪɒƥɓ̍ ƚex;Ƃǵ̍ Ʀƃ̍ Ň̄Ƕ˦ʳ̍ ŀɔƑ˧̉ɕǷ̍ Ǹɖ̍ ŜÊɶɗËåǣ̊ƈɘ<̍
ŝé̍ Ƨə̍ Čɚ ɛ̍ ƨǤ̍ Ĺɜˀ˨ɝ̍ Ì=̍ ǹ
>
?Ɗɰɞ̍
ĺ@kǜƄʢA ̍ ɟƾ̍ ǺȪƩçʴǻ͡B̍ ňǝʃ˩ƒʣCɠʎ̍ ɡǼ̍ ǽʏƪ˄DEFöɢǾ̍ őʄìɷÎGƿʅy̍ ĀȫźƓHɣ̍
ĻǞȬʵǍˈ̍ ɤǟ̍ ÏǿÐȭȮÑI̍ ŒJɥǥʶK˪h˫̍ ĚLɦƔʷǀˬŸ˭̍ Òf̍̍ƹˮ˯ƅ M̍ Ų Ģašˉ̍ ȀŢ̍ ̍ ūȁ̍
ʒ ɧ̍ ʫæ Nħ O̍ ģʸ˰˱̍ įɨȯƫɩȰP̍ Ŵčí̋̍ ʼnţŶ̍
̌ȔƕÓ˲ʤƆʆˊQ̍ ˏȘƺƬ̍ ŤzÔ{ǠƖ˳Õ̍ œƜʥ˴̍ āƭ˅ȂR÷Sˋ̍ ŊɪʹTƮU̍ ŔÖëȱȃ×̍ V̍Ø W̍ ŋȑDŽĎ̅̍ ɫȄ̍ Ȳʺ̍ Īʻˁ˵̍ ĂÙȳbƗƇȅ˶̍ ƙ|g}X¡ÚY̍ Ō˷ɸŖȆǁ˸ȴ̍ ɬȇ̍ ōʼ̍ ăʐˌZ̍ ŵɭÛǎ[ȵõÜɮȶ̍ Ŏ\ď~̍ Ý¢Þ£̍
˹˂˺̍ ī]Ą̍ Ĕ˻̍ ļɯǡ^̍ îƯˎßñ_̍ ¤pà¥r¦̍ ˼̍ òʬțŏȒȓǏ̍
Bilaga 5
ħƈóŠćĚ͢
ĩĦĕěƉôŌ͢ õĜŽƦýōĵĈ͢ ŪĨ͢ ĪĝƊŞİƴ͢
ĉƋĞĊğ͢
ĶƛöŎƵ͢
ŏƧƳĠŖþūƨƌī͢
žŬƍƜƩĬ÷Ő͢
´ƪƎʼnġƶ͢
ƫ͜ķƝĢĖ͢ ŊĸŢĭŭŮŗ͢
ƬıĹƞģů͢ ƒƟøƠĤƓ͢
,NJȲ͢ ÿőĮĺƭŘ͢
ƙȅ̜͢ Ąʃɛuȩ˾Ȫʄɞk͢ʅȫ͢Ÿ̝ŕɟǴ«.͢ ƚȆ̞͢ Źƹ˛ɠ˜͢ ťijŀð̟~͢ ŦǼ˷ʆ̍ƺ/͢ ŧɡ˝¡¬Ȑʇ͢
ň͢ò͢ Ũąä͢
ƥ̠͢ źÛ ̡ !͢ ũ˸ǽɋʈ0͢ 1ÊÝ͢ş̓ˁ¢ʹ®èǜ2͢ Ćʉʺ̢ɢȇʊ}̣͢ ư͢
Ȭɣ3¯ȑ˖̋°͢ š˞Ȓʋɤȭ͢ ǝ̤͢ Ȯʌ͢ Ż˘ʻ4ȓ̛˟̥͢ Ȕɥ͛±Ë˹ȕǩȯȰǪ͢ ÔßLJȖ͢²5͢ 6͢ Ł͢ŋɦȱå7ÓǞ8͢ àÞ£¤͢ żƻ9³:͢
Ű̦˿ˠ;͢NjȈ̧̨͢ ſ̩ǵ̪ɧʍ͝<=͢ â͢ ř͞ɨǚȉ̀>͢ Õ?͢ Ƹy̫µLjţǘɌ́ɩ¶ˡ˂Ò̬̭͢ ·Ö͢
Śȳ͟ȴ¸ˢ@̔͢ʎǶ͢ ŤʏˣȗƼ˗ƽȵ͢ ĥ͠ɪʐx̕A͢ Ɣ̮njǷȘʑɫ͢ ʒǸ͢ ȶɬǟ̂¹Ȋȷʓȸ͢ ƀəʼ˃ˤ̖B͢ űɍǾȣǍɭ͢ ƾ˄͢ ƕ̯ǎ˥̰Ļ͢ ȹɮƷ̱ɯǹ˅ʔɰ̲͢ ċƿɱșɲéC͢ ƖˀÐǀˆ̳D͢
śìȨEºF¥͢ ǠǫȺɎ*Ȼɳǡ̃»ȼˇȚʕG͢ łȽ͢ ČʖrɜHˈǢʗ͢ ̴͢ ǣ̵ɏɐ"ùI˦țȄȜǁɴǂǺêJ͢ ƮɑǿȝǏK͢͡ čǬɵ˧¼ʘȾ̶͢ Āˉ̷̎ #̸͢
Ɨ̄̏Ȟʙ͢ ǭ͢ ȿñ͢ Ɓʂʽˊ˨ȦL˩͢ íɶŃM˪˒ɒǮ Ň̹N͢ ½æO͢ ʚ̺̅ǯ͢ ǐ$͢ ɀ͢ ƂʛPȏ ͙̻̼̆͢ Œ|̽olj̇Qî͢
ėǰ͢ ¦Ǒ˫ˋ§ʜȤ˓ÑʝǤ͢ ƃɷR̾ɸˬǃʞɹ͢ ×S͢
ơȋ͢ Ƅʟ˭̿ȁˮ͢ Ų˔ɓȥǒDZ͢ ƅʠ¾̀ɺ˯ʡ͢͢ǥ́͢Ɂȟɻʢ͂͢ ų˚ɂʣ͢ Ę̓ʾ͢
¨ÏļĔ͢ Ƀ͢
Ƣȃ̈́͢ ĎʤsʿǻˌʥɄ͢ĽT͢ͅ ēȀ͆˺ʷɅ͢ ʦ-͢˼DŽ˰͇Ȃ͢ľ˱͢ ƣȌ͈͢ Ɔʧ%͉&͢ ŴIJǓ͊U͢ Ƙ͢ ©¿Ƞ˲ɆʸV͢
ďȍʨtǔ͋ˍ̗͢ œʩɼ͌͢ ɇʪɽǦʫW͢ ƱĐØú͢ Ɉû͢͢
đʬɝ˳ÀÁĿŜ͍ˎ͢ ʭˏ͢ ƇʮXnY͢ vɾń͢ ƤpŅ qʯZɔ̉[͢ ̘ɕɖ͎͏͐ʰɿ͢ ŔȡǕDz\ÌÍ͑˻ç͢ Džɚȧ͢ Ə͒͢͢ņ͚̐͢ ā]džǖȎ^͢ Ʋʱ˴+'ŵ˽_͢ ŶĒ͢ ªÙÚ͢˵͢
ŝïl`a̚b͢ ǧ͓͢ ʲ͢ ʳːmc͢ ʀʴ˶Ȣʵʶɉ͔d͢ įƐzęƑüe͢ ÜǙ̌fgw͢ ÃʁǛ̑Ä(˕Î͕ÅÆh͢ ̙͖̒)͗͢ ̈ɊdzÇ͢ ĂǗˑǨ͘Èi͢ áëj͢
ã{É͢Ưŷ͢ ă˙͢͢ɗɘ̊͢
Bilaga 5
ěſƀøϺ
ĵƝúöĉĥϺ
ĹijĝĦƞûšϺ ƟħƗƼÞŧŏĊϺ ƅĶϺ ċĨƠdžĻljϺ
ČơĩĪčīϺ
ŅƵüŢNJϺ
ţƽLJĬŨĄƆƾƢĎϺ
ļĴƹĽĭƣŤýźƇƩϺ
Ɓɩ̟ΐdzͪ/ϺǘϺ ɪʱ̠ΑʘʙΒǴͬ˖ɫϺ ƕ̡̢ɦϺÜϺ Ɩ̣̽̐ɬΓΔ(Ϻ ŘƻͩΕΖϲϺ ĜΗ̤̚ïȝmϺ˗ŐϺŹǰ͜Θ˘ͅϺ ƂǔȨΙʲΚΛΜϺ
ƃʳǕΊ˙vϺ Ɠ˔«˚ȉ˛Ϻ
śɭùϺƄʨɮϺ
ªp¬wɀϺ ĞΝΞΟʴǵΠϺ ɯʵ͆ΡʚʛȾȞȽǶϺ ƴ̹ΉɰͭϺ ÙͮȩΣʜʝΤ͇Ϻ
ƈŜ0® ¡Ϻ ė̑̋̌Ɂ˜çϺ ¢Ϻ
ğè¯xɋǖʞʟ˝ʶϺ ĘʷΎ̥ǗɱΥϺ̒éͯϺ °ΦϳͫΧoΨÑΩϺ ƉɌ̦ΪǷ1±£ÓϺ ȊϨ²Ϻ ̓ȟǬ˞ʸΫņάϺ ͈Ϻ˟2Ȫǘɲ3ͰϺ ̝Ώ4ɢ̧ȠɳȡέϺ Ƴ̏ͱ³ήȋɂίǸ͉ɍˠʹϺ ȌΰϺˡȷʠˢɴαβγϺ ´δÖê5ǙεζϺ ĈͲϩˣͳϺȍηθϺ ǚ6ϺyzϺ7ϺικϺ8Ϻ ɵʺ΄ũŇňƊȼʼnϺ Ì%9 ́λϺ ƪɧ ñ ÔµϺ ƋˤȻɎ̼ɶ ʹμϺ ãϺìíäϺ ƛ˥̨ɃϺ þϺ:ʰϪϺνϺ
æ̺ȎȢ̓ɷʻɏϺ;<{=ɐƿŚϺÝϺ΅|>?}¶Ϻȏɸ̞ʼ˦~Ϻ ƫőϺ âȂʽʾϺ ·@Ϻ
Ƙ˧ϺA͊ȫ˨ȃʭϺ ¸à¹Ϻ
ŪɑʿɒϺº͋͂Ϻ˩ȬϺľ˪͝Ġˀ͵»Ϻ ġȭξū˫BϺ ƬͶ̔CϴοϺ ďĢ&ʧǛˁȐϺˬȮϺ ͥϺÿ̿ȑϺ ķ˭DǹπρςϺ ƤϫϺͷσ̩ǺɄϺ ƌϬ̕ˮ͌ϭ˂͍EϺ
Ɣ˯ɹǜF͎ȆτϺ ĀϺ̸ɊϮ˃ϺυϺ
Ŭɓ̾ɔ¼˰Ϻ ʪφ͞ʡ˱Ϻ ƍĿ˲GϺ
ǀȸȹɕȣ½¤Ϻ Đχ˄͟͠˳ ǝϺ āɺɻψω!ϊϵϋŊŋϺ ŭɼ͏ʢ͡˴̪ɽHϺ Œ͐Ϻ ϶I̖˵̫̬ȅsƭϱ̭ɖ˶˅όϺ Ů
ύ ɾ
ʣʤǞ̮ώϺ ȺqǒJKLϺ
ǃɗǟϺ ů˷ɿMNϯϺ ¾îOϺ
ƥͨϷϏϺ
Ű
ʀ
ˆ
P
¿ÀɘQȤϺ ȒϺ ʁǠϺ ĸǡ̯ǿǭϺ ÷ͺDZÍÎǓRϺ
đ̛ŀʮϐϺȓͻϺ Ʈõ̰͑ϺϺĮÁ̗lɣ͒SϺ ťͧϑϒDz"ʫTϺ Ư˸ UϺϺ̘˹ǢʂϓϺ ÛÂßϺ
űʃˇǍϺÃȯϔəϰϺ ΆǣˈϺ ©ȰϺ͓ɚϕVϺ Ă̱Ȕ͢ ˉȿϺ ĒòÄÅW ȕXYZϺ ą˺ë̜ˊͼ͔̲˻Ȉ̳Ϻœá[Ϻ
ŲɛˋɜÒ͕ʦϺ ˼ȱϺ¥×Ȳ̻ȀϺ ŷ̍ž\ɝϖʄʅǤϺƺʆ]ˌóϗϺ ƜɅ^Ϻ ģϘƙϺ Ǝ_ ˽Ϻ ÆϺ
ưϙĚϚϛʇ˾`ô˿ȖȇϺ ę͖ǥʈϺ ȗÕϺ ēϜȳϝ͗̀Ϻ Ż́ǻʉϞϟŌaϺ ÚϺ ƨ̙-ȴÇ È '¦§
Ʀͽ̂Ϻ Ș̃Ϻ ĔǦ·ǧϺșØϺ ųͣńŁƏϺ ÉbϺ ʊϺʋ)ǨϺ
ƶǁƧŝįNjϺ +ĕɆ;*ʌȁ̎ʍϺ tˍȚϺŴǮȦřǩʎȄǯʏϺ ɇͦʥͿϠɈΌϺ ŸǎțˎϡϺ ŞɞʯÊǪϺ İȜǑcd̶ɤϢɟϺ şDŽ˕ΈeϺ ʐɉʑɥ̷̄Ϻ Ćȧǫʒʓ̅fōϺ åǂ̀ËǏgϺ ăˏǐ̆̇͘Ϻ
ʬżʔƷıĤϺ ŠŎŽĺƐƑŵϺ ŶɠɨϣŔϺ̈ʕϺƒȥȵϤːͤhϺ ƚiǼǽ̴ϥ#Ϻ IJðϦǾ͙ʖϸϺ ɡˑn͚ j $Ϻ ʩ˒ ̵͛Ϻ ,ƱϺ Ϻ ƸŕϺ
Ʋϧnj.ϺłʗÏÐϺ Ń̉ϺϺ
ȶϺ
Ŧ̊Ŗr˓kϺ DžĖŗϺϹϺ ¨ϺćLjϺ
Bilaga 5
"8 !8
%.(6 16 2$056 3/*6 ")6 !,6 -'46 + #&6
&*+48 .8 ( 8 51- 2#)%8 $8 , 3868 0'78 /8
Bilaga 5
9:/VY
$ # $
HY -;*.0I!1Y<>5 Q?BY
2J"63+Y C R@#OWY XDE$%K&7FY
U'LY M(AY P8Y =S)T,4NGY
%
!%
% %"%%
#$%
5oƗĝŐ˽Ƴ̴
ʴȴpɽ̴ɾq;ȵÔ˙̴
ɿr<ȶ˚̴
=Ƿ̰ĈőǸÕǬ˛ŷÖƘ̴
[ŒĖė˾ʀœǹǍ̴ȷsʁʵȸtǎ˜×̴
̡uØɫ̴ĞvĸwŔƴ̴
ğxĹyƵ̴
̎Ùɬ˝ɭǺ˿̭zƙŸƍƏ̴
6{ȥÚɮƐʶ|̴̏ÛɯʂȦȹ}ŕ\ǏĠ̴
> ǐ!]"̴
ȣȧ̴ʃ~?ȺÜ˞̴
ʄ@Ȼʷ̴
A^Ǒ̴ĉiÝǭ˟Ź#ƚ̴ ȼʅˠɰŖBʸćȢ̴
ʹȽʆʇCȾʺ̴
ʈ DȿÞˡ̴
EǻǒĊźșĄ̲ʻƛ̴
_ŗĘę̀ʉŘǼǓ̴ɀʊˢɱąŏĺ̴
ǽßǮƶ$ɁƑ̴̪
̛`àɲʋʼ̴
ĻƷƸƩŻġʽ̴
ċǾɂ̴ʾɃǿƪżĢʿ̴
ˀřƜ̴Ǝáǯʌˣâ7Ʉ́ģ̴
ļƹƺƫŽĤ̴̩
ČɅƻŚF̴̴
ˤɳʍ̴ʎGɆã ̴ ʏHɇä˥̴ Iaǔčśbåǰ˦æƝ̴
̴Ďď̂ʐȀǕ̴Ɉʑˁɉ̴Ŝǖ˂̴
cçĚèDZʒ̴
$
ĐéjɊ%ƞ̴ɋȨ̴
ʓ˧ɴǗĥ̴ĦĽŝƼ̴ ħêŊŞƽ̴
̐ʔ̑Ɍ˃ɍ&̃ƬJľ̴
̒ʕ̴ǘ̄Ɏ̴ě̍ɏ̴dëDz̴
ȁđ̴ĨìɵNj4Ǚ̴̜
Ȃşíŋʖ˄ĩ8ɐ' KĿ̴
Īɑ̨L ̴
(ƉȃȩȪŀ˅Ȅǚ̴
¡ƾ˼ŠŁ¢̝˨ ƒȅǛ̴
Ɗ£̴ȫžȳȬƲNJ¤ǜłš̴
)ƋȆȭȮŃ˩Țǝ̴
̙ȯńŢ¥̴̅
ţˆ*Ɵ̴̞
ʗ¦̴īɒî˪ſʘʙŤƿȇ̴ ʚ§Ĭɓï˫Ȉ̴
ɔťʛðɶ̓+ˬƀʜnj̴
ɕŦʝñɷ̔,˺Ȥ̴
Ơ̆̚¨ǀ:ț̇ɖĭ̴ ˭ɸ©ʞ̴ʟªMɗòˮ̴ ʠ«Nɘó̴ OȉǞĒƁkĆǶˇ¬ơ̴
ȊŧŅ̈ʡŨȋǟ̴əʢ˯ɹ®ũǠˈ¯̴
ǡ°ˉņ±ɚƱ3ǢȌʣ̴
̢²ôɺ̴ĮõŌ³ǁ̴
įöō´Ūǂ̴
PȍǣēūȎ÷dzˊŬµ¶Ƣ̴̴̮
lƂ·ǤʤˋİøŎ¸ŭǃ̴
̕¹̴ɛˌɜȏ̗̉ºƭƃƌƓ̴
ǥeɝ̘-̴̟ ʥ˰ɻ»Ǧıˍ̴
Ň¼ljùƮƄIJ̴
ƔȐǧĔŮfúǴʦů½ƣ̴Ű̴
9¾ijɞ¿Ǩʧû˱̴
ňÀDŽDžüƯƅĴ̴
Ȱȑɟ˻ ĵ.Ƥ̴
dž̊ű˲Ȝ̴ʨÁQɠ˳ȝ̴
ÂRɡÃ˴Ȟ̴
!"$
ɢÄʩýɼ̖/gh̴
̴̯̱ʪÅSɣÆˎʫʬLJȒ̴
ˏ̋ɤƕÇ̴̠
̳ȓƖ̴Ķ̴̧ ķŲ̣ưƆ̴ Ṳ̏Èƥ̴
ʼnų̥Ljþ˵É̴ȕ̦ÊƦ̴
$ $
˶mȱ̴ʭËTɥÌː̴
ʮÍUɦÿ˷̴
Vȟ̫̬ĜȖĀǵ˸Ƈ0Ƨ̴ ɧÎʯˑɨŴW˒ān̴
̌ǩŵ˓ĂȠ̴ʰ˔1˕Ïʱ̴̴
˖ȗȲ̴ʲÐXɩÑ˗̴ ʳÒYɪă˹̴
ZȘǪĕƈȡÓǫ˘Ŷ2ƨ̴
WƎʼaʼ Xɵʼ şɉʼ ƸǪɶʼ ³ɊǫʝƏñʳʼ ƹò6óVǬȿʹʼ Ɛǭʼ ʞɯÓʼ ɷŌôʼ ɰĮ¸ʓȨƅƩʴʼ ÔƪǮɋɌŠĴƆÕɸšǯƺʼ $Ƒʼ ʼbCeD} E5rTʼ sFʻtY7G=ʼ
ƻǰɹƒDZƼDzʵʼ ɍʼ õʟöʼ dzŇ¹ŢƓʼ ÛǴºʠ/ƽƔʼ ţʼ ÷ňɂİðʼ ǵɎʼ ´øŤƾʼnʼ uH~vZ8I>ʼ ʔƿ .ɱɲʼ ʑŝùʼ »Ƕǀƕúǁɺɏʼ ō ʡûʼ Ŏüýǂʼ ȞʕµƖťɐŏþÜʼ Ƿȩʼ ǸȪÿʼ +ǃȫĀDŽÝāÞʼ ĵǹʼ ȟʖ¶ŁƇ¼¡ɻŦǺDžʼ Őıdžʼ 'őĂʼ ?ǻLJŧŒʼ UǼʢIJȬLjƲăljɼʼ ȭĄƗą¢ɑĆɒʼ £ʼ ßǽ½ƳņNJȮʼ ɽǾʼ f0ʼlʼ Ƙœćʼ àǿ¾ʗƱNjɾʼ ʯŨƫƬʼ ·Ĉ¤ȯʼȀʼ ɓĉ¿ʣũɿʶʼ Àƙ¥ɔɕŪĶūÚȁƚŬȂnj,ʼ ŭķʼ ȠɅĸĊÁʀŮȃǍʼɖʼ ÂƛɗɘůĹŰċáʼ -əʼ âČɚƈȻčãʼ
)ʼ [ǎʼ R¦ǏÃĎʼ ʁŔďʼ Öƭ§ɛɜűĺŲĨƮƉȄǐʼ wJʼ K9xLʼ \ɝʼ ɀɞĐʮđäʼ ŅȝȰʼ ŊȅʤĒȱǑƴēǒʂʼ ʥɟĔʼ ȆǓʼ Ɯǔĕʼ ©ʦʃŕȇȲƊȼʷʼ ȈĻʼ ʄŖĖʼ
qȽƋƵėʼ dųǕŴɠʅijȳʼ
* ʼ ŗĘʼ ǖƌʐęåʼ ʆȉƝįɳʼ æȊĚɡʼ Ǘȋʇʼ ʘǘʼ Ʉěʼ ×ƯªɢɣŵłƍÅȌʈŶȍǙʼ yMz]:N@ʼ ŷǚʼ Ÿƞɤʼ Ǜ«ʉŹȎǜ¬Ɵʼ ɥʸɦʊĜƶʼ g1ʼmʼ çȏʺʼ
ÆʧƷǝƠɧʼ Ɂʼ Ř®Ǟèơĝéʼ źǟʼ ȐÇÈȑɃ¯ǠÉĞʼ ʰŻƢřʼ ȡȴȒÊËêʨɆɨʼ ğȤʙżʩȓ!ʒǡƣʼ ƤȔʼ ƥǢȕɩĠʼ ǩȥʪŽȵġëʼ ʫǣìĢȶʼ h2ʼnʼ ;oiS^AOj`3cʼ Ø%ļɪžĽ"Ì°ʋſȖǤʼ ģʲÍĤȢʌʼ ľȗȷʼ ɫƦȘɇŋĥʼ ȣɈÎĦíʚȸħɬʼ ʱŚƀÏśʼ Ɓǥʼ ĨŃńÐÑĿʼ ʼ ĩȦʛ#ʬ±ƧĪǦʍʼ ƨșʼ (Ŝ²ɴʼ ȹīȧʜưȾĬîʼ ʭǧïĭȺʼ ʎŞʼ k4ʼpʼ {P|_<QBʼ Ù&ȚɭɮƂŀƃÒțʏƄȜǨʼ
Bilaga 5
5 ȯ #$&)61U2>7Gȯ ?'ȯ 8L@ȯ H% WF3VXȯ !4IJ*(+" ĎA9Kȯ
, &, #',
MÏçƷȯ ƸŕsǵƟďĐȝȯ tYƹƺđ½èuZǔĒŖĽȯ ȐēĔȯ lȯ ŗƕƖĕé[ȯ ŘľĖȞȯ Ǖřȯ êĿÊƔƶ\ëŚŀȯ ǖÐȯ ǶŁȪȯ śǷǗÑŜƠìȤ ȯ íȫvėŝƻǸơ¡ȯ ޾ȯ ȑÒȩÓȯ Ȓşǹȯ Ƣ¢ƼǺĘǘȯ ęłȯ £Ȝw¤ƗǴćŠ]įİȟȯ Ëšȏ¥ȯ Ţĸţ̦ȯ Ǚ^ȯ ȬÔȭȯ :ŤƣǚÕȯ ťŃǛıȯ NƯ»ŦǜȠȯ BƤÍŧńîŨǝïũŅȯ
$ (,
OÖðƽȯ ƾ§xǻƥĚǞȡȯ ĈŪǑǒě¿ĜyūǟñŬņȯ ȓòIJȯ m¨ȯ _Ƙƙó©ȯ Ǡŭȯ ,ŇÀŮƦĹ`ǡôůňȯ Ǣ×aȯ ǼʼnŰǽĝØűƧõȥŲȯ ȯĞƿ ijųǀǾªȯ ŴÁȯ ȔÙözÚȯ ȕŵǿğȯ ƨŶǁȀȯ-ȯ ÷Ŋȯ ǓƑưŷȁǂȯ bĺŸÎ«ȯ ǣŹȯ ;ȯPCȯ
,
+,
QÛøǃȯ DŽ{ȂƱĴǤȢȯ ĵcDždžÇĠ|źǥùŻŋȯ Ȗĉġȯ n¬ȯ żƚȨƛĢúȯ Ǧdȯ ûŌȃĻeǧüŽȯ ǨÜ®ȯ ȃōžȄǩÝſƲĊȦȯ Ȯ}ģƀLJȅƩ¯ȯ ƁÂȯ ȗÞĶßȯ ȘƂȆĤȯ o°ȯ Ɯƪ±čȇýċƃĥȯ ĦƄȯ Ǫàȯ þŎ ²ƫLjǫljȯ ƅÃȯ <RDȯ
, !%)"* ,
SáħNJȯ Njf~ȈƳČǬȣȯ ĨgȉÿÄĀƆǭāƇŏȯ șĂĩȯ.ȯ p³ȯƈƝƞȯ/ȯĪ´ȯ Ǯhȯ 0ŐÉƓƬļiǯăƉőȯ ǰâµȯ ȊŒjȋDZãƊƭĄȧ¶ȯ ąnjƋǍȌƮȯ ƌÅȯ ȚäĆåȯ țkȍīȯ q·ȯ Ȏœ¸ǎķƴƍrĬ¹ȯ ĭƎȯ Dzæºȯ ŔĮƏƵ¼Ǐdzǐȯ ƐÆȯ =TEȯ
Bilaga 5
͛ x¢͜6
NJ[8[ V)[ #OB*4[+$P9[ :C[;[ Q%[ D1&R[5
,SK[ -2?03'T.6![@E< XFL[=G[ ([ M/"7U>HY[ AIWZ
ĔŮǨŀŁƤłƱȋ͜
Żƥǡƛ͜ŃƦńƲȌ͜żƳů͜
ǢǩNjīŅĴȟǪņǽ͜
ĬnjȠƴȝǻŽŇǾ͜
Ǎňǣǎǿž͜ȍ͜ǏŢ͜ ȎŸʼn͜ ſƵȀȏǫȡƧŊƶȐȁ͜ ǐţ͜ ŋƷȑŌǬƀƸŰ͜
ōƹ͜ȒŎ͜ǭƁƺű͜
Ǯĕ͜ȓƂŤƃĭĖ͜ȔƄǑƻ͜ ĵǯ͜
ƅƼȕǒ͜ ťǓǰĮŏ͜
ƋƌŹǔ͜ ŦǕDZįŐ͜
ėǤǥDzǖȪĘƜ͜
ĨőƝŲƆȢƨ͜
y:̏ʀ͜ Ǘɉ̐ˁȼɻˢ ͜ Aä±B͜ Cå̑ʁ͜ ƽ˂͎ɛʨȿˣ͜ Dæ²E͜
zˤɔ͜Ȃɜ˚̒ɝʩɀ˥͜ Fç³͜
İęƾĚĶě͜ {ʵɕ͜Ĝ̼ɽ̽̉̓͜ GèÛ͜ ʤ̊̔ȃɞ˛̕ɟʪ ɠ˦͜ HéÒ|͜
I}̖ʂ͜ Ǝ˃ʶ̾˄̇͜ JêÓ͜
ķŒƿƯdzƘ͜ K£̗ʃ͜ǀ˅͏ɡʫɁ˧͜ Lë´M͜
¤ʄ͜ ĸɢɊɣʬ ɼ˨͜ NìµO͜
~ʷɖ͜Ə̿ʸɤ͜ Pí¶¥͜
ŧǴĝǁıœ͜
Qß̘ʅ͜ Ɛˆʹ̀ˇ˩͑͜ î·¦͜ RÔ̙ʆ͜ Ũɥȵ́ˈ˪͒͜ ︧͜
Sðʇ͜ Ʃˉ˫ɋʈ͜ Tñ¹¨͜
ũŔĹšǼĞƞ͜ ŕǦȣĩƣƍIJ͜
º̚ʉ͜Ƒˊʺ͂ȱ̈͜ Uò»͜
©̛ʊ͜ Ūɦȶˬˋ˭͓͜ Vó¼͜ ô̜ʋ͜ǘɌ̝ˌɂˮ͜ Wõ½͜
Ǚū͜ ųŖ ưǂȭ͜
ŴǵŗŘijř͜ Xª̞ʌ͜ğ̓ɾ̟̈́̋͜ ö¾͜
Y̠ʍ͜Ȅɧ˜̡ɨʭȷɩ˯͜ Z÷¿͜
;̢ʎ͜ ƒˍʻͅˎ˰͔͜ [øÀ«͜
ƇȖĠƟȮ͜
¬̣ʏ͜ Ɠ͆ʥ͕͜ \ùÕ͜
̤ʐ͜ġ͇ɿ͈̥̌ ͜ ]úÖ ͜
ƠȤȬŚƪĪǚȥǶŵ͜
^̦̍͜͜ Ŭɪȸ˱ˏ˲͖!͜ _ûÁ×͜ ͜˳ɗ͜ ƫː˴ɍʑ"͜ `üÂØ͜
̧̎͜ǛɎ̨ˑɃ˵#͜ aýÃþ͜
ǃśȗźŜǷơĢDŽĺȅ͜
à̩ʒ͜Ȇɫ˝̪ɬʮɄ˶$͜ ÿÜu͜ á̫ʓ͜ǜɏ̬˒Ʌ˷%͜ ĀÝv͜
b̹ʔ͜ ģ˞˸ʢʦ&͜ cāÞ͜
DžǝǸȫĤȯ͜
̭ʕ͜ĻɭɐɮʯɆ˹'͜ dĂÄ<͜
e̮ʖ͜ ƔȲʼ͉˓˺͗(͜ ăÅ͜
â̯ʗ͜ ƕ͊ʽɯ)͜ĄÆ͜
ǧǞǹȞȩŶĥƢ͜
f̺ʘ͜ Ƭȳ͘*͜ gąÇ®͜
w@̰ʙ͜ Ɩ͋ʾɰ+͜ hĆȯ͜
iÙ̱ʚ͜ dž˔9ɱʰȽ˻,͜ ćÉĈ͜
ȘȦǺƙŝȰ͜
=̲ʛ͜ ŭɲȹ˼͌˕˽͙-͜ ĉÊ ͜ ʿɘ͜ƭ˖ɑʜ.͜ jĊË͜
ċ̳ʝ͜Ħ˟˾ʣʧ/͜ kČÚ>͜
ȧLJƈșŞļ͜ƚƉLjŷĽǟƮ͜
l̴ʞ͜ Ǡɒ̵˗Ⱦ˿0͜ mčÌ͜
n̶ʟ͜ lj˘͐ɳʱɇ̀1͜ oĎÍp͜
́ə͜ ȇɴˠ̻ʲɈ̂2͜ qďΡ͜
ȨNJƊȚşľ͜ȈțħȜŠȉ͜
ã̷ʠ͜ ĿɵɓɶʳȺɷ̃3͜ rĐÏ?͜ sʡ͜ Ɨȴˀ͍˙͚̄4͜ đÐ͜
̅ɚ͜Ȋɸˡ̸ɹʴȻɺ̆5͜ tĒÑē͜
7 °͜8
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
Bilaga 6
-16-
Vll. APPLICA TION
12. The Procedures will be applicable for each signatory Party
to th
e
Agreement or NA TO Or ganization at the tirne the Agrc.:ement
comes into .Corce for this Party or NATO Organization in acc-ordance with Article VIII of the Agreement.
vm.
REVISION OF THE PROCEDURES
13, The Procedures shall be examined by the relevant NATO
Working Group for po
s
sible revisions at the request of a signatory
Party to the Agreement, Revised Procedur
e
s will be applicable for
those signatory Partie
s
to the Agr
e
ement and NATO Organizations for
whom the Agreement is already in force 30 days after approval of thesi: Procedures by the North Atlantic Council,
IX.
APPROVAL
14. The
s
e Procedures wer
e
approv
e
d by the North Atlantic
Council on 1st January, 1971, in the English and French languag
es
, both
texts being equally authentic.
-16-
Bilaga 6
---------------------
--·-
· -· ···----
-17-
ANNEX A TO THE IMPLEMENTING JPROCEDURES
LIST OF TITLES AND ADDRESSES OF THE NA :.."IONAL SERVICES COMPETENT FO R THE TRANSMISSION O F
CLASSIFIED INFORMATION
Countries
BELGIUM
CANADA
DENMARK
FRANCE
FEDERAL REPUBLIC OF GERMANY
GREECE
ITALY
LUXEMBOURG
NETHERLANDS
NORWAY
Title and addrees of Service
Ministere des Affaires Lconomiques, Bureau de CentraliscLtion des Commandes
de Defense,
Square de MeeCs, 23 B-1040 Bruxelles (Belgique)
The Military Attachi) at the Canadian Embassy
at the NA TO country concerned.
In the cas e of NATO Org anizations, the
Canadian Delegation to NA TO.
Ministry of Commer·ce (handelminieteriet) Sloteholmsgade, 12, 1216 . Copenhague K, Derunark
D�Ugation Minieterielle pour l 'Armement Bureau des Brevets et Inventions 10, Rue St. Dominique, Paris 7e.
Der Bundesminister der Verteidigung
3, z Hµdes Herrn Referenten T 15-o, V. i. A. 53 BONN, Ermekeilstrasse, 27.
Ministry of National Defence, Supreme Hellenic Armed Forces Command, Research B ranch, Cholargos, Athens (Greece).
Ministero della Dife,sa Speciale U. C. A. M. - 3
°
Reparto
Sezione Militare Brevetti. Roma.
Ministere de la Force Publique - Secretariat Special -Plateau du Saint Esprit Lwcembourg - (Grand Duch: de Luxembourg)
Ministerie van D efensie Ma.terieelraad Bagijnestraat, 36 Den Haag
Royal Norwegian Ministry of Defence Oslodep Oslo, Norway.
Bilaga 6
(:ountries
PORTUGAL
TURKEY
-
·
UNITED
KINGDOM
UNITED STA
TES
-lS-
Title and address of Serv il".=,
Secretariado Geral da Defesa Nacional Rua Cova da Mour;a, 1 - Lisboa 3.
Milli Savunma Bakanligi Ikmal Baskanligi Bakanliklar ANKARA.
Head of T. I. L. Reports Centre Ministry of Technology Block A-B, Station Square House St. Mary Cray
ORPINGTON
Kent.
For most NATO countries, classified information should be channeled through the respective
US
Military Advisory Assietance
Group, or, in the absence of a MAAG office, through the US Military Attache. In the case of NATO Organizations, the appropriate channel would be through the
US
National
Military Representative,
-lS-
Bilaga 6
Bilaga 6
. I,.
,J.
-20-
N. B. DEFINITIONS OF NATO SECURITY CLASSIFICATIONS
l.
2,
..,,
TOP SECRET
This security clauification wiH be applied only to information the unauthorized disclosure o! which would result in exceptionally girave damage ta the North Atlantic Treaty Organiza.tion.
SECRET
This security claseification will be applied to information the unauthorized disclosure of which would result in serious damagf: to NA TO.
CONFIDENTIAL
Thia security claasi!ication will be applied to information the unauthorized dileclosure of which would be prejudicial to the interests of NA TO.
4, RESTRICTED
This aec
urity classification willl be applied to
inf
::i
rmation the unauthorized disclosure of which
would be undeairable to the int,erests o! NATO.
Brussels - July, 1976
-20-
Bilaga 6
Bilaga 7
C-M(64)39
AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC
TREATY FOR CO-OPERATION REGARDING ATOMIC INFORMATION
PREAMBLE
The Parties to the North Atlantic Treaty, signed at Washington on 4
th
April 1949,
Recognising that their mutual security and defence requires that they be prepared
to meet the contingencies of atomic warfare, and
Recognising that their common interest will be advanced by making available to
the North Atlantic Treaty Organization and its member states information pertinent thereto, and
Taking into consideration the United States Atomic Energy Act of 1954, as
amended, which was prepared with these purposes in mind,
Acting on their own behalf and on behalf of the North Atlantic Treaty Organization,
Agree as follows:
ARTICLE I
In accordance with and subject to the requirements of the United States Atomic
Energy Act of 1954, as amended, the Government of the United States of America will, while the North Atlantic Treaty Organization continues to make substantial and material contributions to the mutual defence and security, co-operate by communicating, from time to time, to the North Atlantic Treaty Organization and its member states, while they continue to make such contributions, atomic information in accordance with the provisions of this Agreement, provided that the Government of the United States of America determines that such co-operation will promote and will not constitute an unreasonable risk to its defence and security.
ARTICLE II
Paralleling the undertaking of the Government of the United States of America
under this Agreement, the other member states of the North Atlantic Treaty Organization will, to the extent they deem necessary, communicate to the North Atlantic Treaty Organization, including its military and civilian elements, and to member states atomic information of their own origin of the same types provided for in this Agreement. The terms and conditions governing these communications by other member states will be the subject of subsequent agreements, but will be the same or similar to the terms and conditions specified in this Agreement.
Bilaga 7
C-M(64)39
ARTICLE III
The Government of the United States of America will communicate to the North
Atlantic Treaty Organization, including its military and civilian elements, and to member states of the North Atlantic Treaty Organization requiring the atomic information in connection with their functions related to NATO missions, such atomic information as is determined by the Government of the United States of America to be necessary to:
(a) the development of defence plans;
(b) the training of personnel in the employment of and defence against atomic weapons and other military applications of atomic energy;
(c) the evaluation of the capabilities of potential enemies in the employment of atomic weapons and other military applications of atomic energy; and
(d) the development of delivery systems compatible with the atomic weapons which they carry.
ARTICLE IV
1. Co-operation under this Agreement will be carried out by the Government of the United States of America in accordance with its applicable laws.
2. Under this Agreement there will be no transfer by the Government of the United States of America of atomic weapons, non-nuclear parts of atomic weapons, or non-nuclear parts of atomic weapons systems involving Restricted Data.
3. The atomic information communicated by the Government of the United States of America pursuant to this Agreement shall be used exclusively for the preparation or implementation of NATO defence plans and activities and the development of delivery systems in the common interests of the North Atlantic Treaty Organization.
ARTICLE V
1. Atomic information communicated pursuant to this Agreement shall be accorded full security protection under applicable NATO regulations and procedures, agreed security arrangements, and national legislation and regulations. In no case will the North Atlantic Treaty Organization or its member states maintain security standards for the safeguarding of atomic information less restrictive than those set forth in the pertinent NATO security regulations and other agreed security arrangements in effect on the date this Agreement comes into force.
Bilaga 7
C-M(64)39
2. The establishment and co-ordination of the security programme in all NATO military and civilian elements will be effected under the authority of the North Atlantic Council in conformity with procedures set forth in agreed security arrangements.
3. Atomic information communicated by the Government of the United States of America pursuant to this Agreement will be made available through channels for communicating atomic information now existing or as may be hereafter agreed.
4. Atomic information communicated or exchanged pursuant to this Agreement shall not be communicated or exchanged by the North Atlantic Treaty Organization or persons under its jurisdiction to any unauthorized persons or, except as provided in paragraph 5 of this article, beyond the jurisdiction of that Organization.
5. Unless otherwise specified by the Government of the United States of America, United States atomic information provided to the North Atlantic Treaty Organization may be communicated by the North Atlantic Treaty Organization to its member states as necessary to carry out functions related to NATO missions, provided that dissemination of such atomic information within such member states is limited to those specific individuals concerned with the NATO missions for which the information is required. Member states agree that atomic information so received from the North Atlantic Treaty Organization or otherwise pursuant to this Agreement will not be transferred to unauthorized persons or beyond the jurisdiction of the recipient member state; however, such information may be communicated to the North Atlantic Treaty Organization or, when authorised by the Government of the United States of America, to other member states requiring the information for functions related to NATO missions.
ARTICLE VI
Other provisions of this Agreement notwithstanding, the Government of the United
States of America may stipulate the degree to which any of the atomic information made available by it to the North Atlantic Treaty Organization or member states may be disseminated, may specify the categories of persons who may have access to such information, and may impose such other restrictions on the dissemination of information as it deems necessary.
ARTICLE VII
1. A Party receiving atomic information under this Agreement shall use it for the purposes specified herein only. Any inventions or discoveries resulting from possession of such information on the part of a recipient Party or persons under its jurisdiction shall be made available to the Government of the United States of America for defence purposes without charge in accordance with such arrangements as may be agreed and shall be safeguarded in accordance with the provisions of Article V of this Agreement.
2. The application or use of any information communicated under this Agreement shall be the responsibility of the Party receiving it; the Party communicating the
Bilaga 7
C-M(64)39
information does not provide any indemnity or warranty with respect to its application or use.
ARTICLE VIII
Nothing in this Agreement shall be considered to supersede or otherwise affect
bilateral agreements between Parties to this Agreement providing for co-operation in the exchange of atomic information.
ARTICLE IX
For the purposes of this Agreement:
(a) “Atomic weapon” means any device utilising atomic energy, exclusive of the
means for transporting or propelling the device (where such means is a separable and divisible part of the device), the principal purpose of which is for use as, or for development of, a weapon, a weapon prototype, or a weapon test device.
(b) “Atomic information” to be provided by the Government of the United States
of America under this Agreement means information which is designated “Restricted Data” or “Formerly Restricted Data” by the Government of the United States of America.
ARTICLE X
1. This Agreement shall enter into force upon receipt by the Government of the United States of America of notification from all Parties to the North Atlantic Treaty that they are willing to be bound by the terms of the Agreement.
2. The Government of the United States of America will inform all Parties to the North Atlantic Treaty, and will also inform the North Atlantic Treaty Organization, of each notification and of the entry into force of this Agreement.
3. This Agreement shall remain in force until terminated by unanimous agreement or superseded by another agreement, it being understood, however, that termination of this Agreement as a whole shall not release any Party from the requirements of this Agreement to safeguard information made available pursuant to it.
ARTICLE XI
Notwithstanding the provisions of Article VI(4) of the Agreement between the
Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic Information, signed in Paris on 22
nd
June, 1955, the present Agreement shall upon its entry into force
supersede the above-mentioned Agreement, it being understood, however, that information communicated under that Agreement shall be considered for all purposes to have been communicated under the provisions of this Agreement.
Bilaga 7
C-M(64)39
ARTICLE XII
This Agreement shall bear the date on which it is opened for signature and shall
remain open for signature until it has been signed by all the States Parties to the North Atlantic Treaty.
In witness whereof the undersigned Representatives have signed the present
Agreement on behalf of their respective States, members of the North Atlantic Treaty Organization, and on behalf of the North Atlantic Treaty Organization.
Done at Paris this ____________________ day of ______________19_______,
in the English and French languages, both texts being equally authoritative, in a single original which shall be deposited in the archives of the Government of the United States of America.
The Government of the United States of America shall transmit certified copies
thereof to all the signatory and acceding States.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX A C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
TECHNICAL ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE
PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION
REGARDING ATOMIC INFORMATION
The provisions of this Annex implement certain of the provisions of the Agreement
for Co-operation Regarding Atomic Information done at Paris on …. (hereinafter referred to as the Agreement) of which this Annex forms an integral part.
SECTION I
Subject to the terms and conditions of the Agreement, the types of atomic
information which the Government of the United States of America may make available to the North Atlantic Treaty Organization and its member states are:
A. As may be necessary for mutual defence planning, training, and logistical
requirements, information concerning the numbers, locations, types, yields, arming, safing, command and control, and fuzing of those atomic weapons which can be made available for use by or in support of the North Atlantic Treaty Organization.
B. Effects to be expected or resulting from the detonation of atomic weapons.
C. Response of structures, equipment, communications and personnel to the
effects of atomic weapons, including damage or casualty criteria.
D. Methods and procedures for analyses relating to the effects of atomic
weapons.
E. Information on the capabilities of potential enemy nations for atomic warfare.
F. Information on atomic weapons and atomic weapons systems required for
attainment of delivery capability with specified atomic weapons which can be made available for use by or in support of the North Atlantic Treaty Organization, including information required for evaluation of atomic weapons systems to determine NATO requirements and strategy.
G. Information regarding delivery systems, including tactics and techniques and
duties of maintenance, assembly, delivery and launch crews required for attainment of delivery capability with specified atomic weapons.
H. To the extent that they will influence NATO planning, the results to be
expected from the strategic air offensive.
I. Information required for attainment of compatibility of specified atomic
weapons with specified delivery vehicles.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX A C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
J. Safety features of specified atomic weapons and of the operational systems
associated with such weapons and information necessary and appropriate for salvage and recovery operations incident to a weapons accident.
K. Information required in planning for and training of personnel in the
employment of and defence against atomic weapons and including information concerning:
1. Military uses of isotopes for medical purposes.
2. Defence against radiological warfare.
L. Information regarding civil defence against atomic attacks.
M. Other information as may be determined by appropriate United States
Authorities to be necessary for support of the North Atlantic Treaty Organization and transferable under provisions of the Atomic Energy Act of 1954, as amended, and the Agreement.
SECTION II
No information on other military applications of atomic energy, military
reactors, or naval nuclear propulsion plants, will be communicated under the Agreement.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
SECURITY ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE
PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION
REGARDING ATOMIC INFORMATION
This Annex sets forth the security measures which the North Atlantic Treaty
Organization and the member states shall apply to safeguard atomic information made available by the Government of the United States of America to the North Atlantic Treaty Organization and its member states pursuant to the Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information done at Paris on ........ (referred to hereinafter as “the Agreement”) of which this Annex is an integral part. In the event a member of the North Atlantic Treaty Organization other than the Government of the United States of America makes atomic information available pursuant to Article II of the Agreement, such information shall be safeguarded by security measures no less restrictive than those set forth in this Annex.
SECTION I
GENERAL
A. NATO security regulations, no less restrictive than those which are presently
set forth in C-M(55)15(Final) and the Confidential Supplement of 1
st
January, 1961,
thereto, as well as the security measures specified in this Annex, shall be applied by NATO military and civilian elements and by member states to atomic information communicated pursuant to the Agreement.
B. The security programme as implemented by all NATO military and civilian
elements and by member states receiving atomic information pursuant to the Agreement shall provide fully for carrying out the security requirements laid down in this Annex.
C. The Secretary General, acting in the name of the North Atlantic Council and
under its authority, shall be responsible for supervising the application of the NATO security programme for the protection of atomic information under the Agreement. He will ascertain by means of the procedures set forth in Section X of this Annex that all measures required by the NATO Security programme are taken in NATO civil and military elements and national civil and military elements to protect the information exchanged under the Agreement.
D. No individual shall be entitled to access to atomic information solely by virtue
of rank, appointment, or security clearance.
E. Access to atomic information made available to the North Atlantic Treaty
Organization shall be limited to nationals or member states of the North Atlantic Treaty Organization who have been granted security clearances in accordance with Section II of this Annex and whose responsibilities require access to the information.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
F. Access to atomic information made available to a member state pursuant to
the Agreement shall be limited to its nationals who have been granted security clearances in accordance with Section II of this Annex and whose duties require access in order that the member state can fulfil its responsibilities and commitments to the North Atlantic Treaty Organization.
SECTION II
PERSONNEL SECURITY
A. No individual shall be granted a security clearance for access to atomic
information unless it is determined that such clearance will not endanger the security of the North Atlantic Treaty Organization or the national security of the member states of the North Atlantic Treaty Organization.
B. Prior to affording access to atomic information, the determination of eligibility
(decision to grant security clearance) for each individual to be afforded such access shall be made by a responsible authority of the government of the individual concerned.
C. The decision as to whether the granting of a security clearance is clearly
consistent with the interests of security shall be a determination based on all available information. Prior to this determination, an investigation shall be conducted by a responsible government authority and the information developed shall be reviewed in the light of the principal types of derogatory information which create a question as to an individual’s eligibility for security clearance, as these are set forth in Section III of the Confidential Supplement of 1
st
January, 1961, to C-M(55)15(Final).
D. The minimum scope and extent of the investigation shall be in accordance
with the standards set out in Section II of the Confidential Supplement to C-M(55)15(Final), except that a background investigation shall be required for clearance for access to atomic information classified Secret for individuals other than members of the armed forces or civilian personnel of the military establishments of the member states.
E. Each establishment handling atomic information shall maintain an
appropriate record of the clearance of individuals authorised to have access to such information at that establishment. Each clearance shall be reviewed, as the occasion demands, to insure that it conforms with the current standards applicable to the individual’s employment, and shall be re-examined as a matter of priority when information is received which indicates that continued employment involving access to atomic information may no longer be consistent with the interests of security.
F. Effective liaison shall be maintained in each state between the national
agencies responsible for national security and the authority responsible for making clearance determinations to assure prompt notification of information with derogatory implications developed subsequent to the grant of security clearance.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
SECTION III
PHYSICAL SECURITY
A. Atomic information shall be protected physically against espionage,
sabotage, unauthorised access or any other hostile activity. Such protection shall be commensurate with the importance of the security interest involved.
B. Programmes for physical security of atomic information shall be established
so as to assure:
1. Proper protection of atomic information on hand for immediate use, in storage or in transit.
2. The establishment of security areas, with controlled access, when deemed necessary by reason of the sensitivity, character, volume and use of the classified atomic information, and the character and location of the building or buildings involved.
3. A system of controlled access which shall embody procedures for a competent authority to authorise access, accurate methods of personnel identification and accountability for identification media; and a means of enforcing limitations on movement within, and access to, security areas.
C. The provisions of paragraph B above will be in addition to the procedures set
forth in Section IV of C-M(55)15(Final).
SECTION IV
CONTROL OF ATOMIC INFORMATION
A. Information control programmes shall be maintained which will have for their
basic purposes:
1. Control of access.
2. Ready accountability commensurate with the degree of sensitivity.
3. Destruction when no longer needed.
B. Security classifications applied by the Government of the United States of
America to atomic information communicated under the Agreement shall be observed at all times: regrading or declassification may be done only with the approval of the Government of the United States of America.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
C. Documents containing United States atomic information communicated
under the Agreement shall bear NATO markings and a security classification equivalent to that assigned by the Government of the United States of America, followed by the word ATOMAL. In addition, the following marking shall be entered on the document in the language of the document:
“This document contains United States atomic information (Restricted Data or Formerly Restricted Data) made available pursuant to the NATO Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information signed ….. (date) ….. and will be safeguarded accordingly.”
D. Accountability records shall be maintained for all Top Secret and Secret
Documents, and for all documents on which special limitations have been placed in accordance with Article VI of the Agreement. These records shall show the identity of all recipients of documents on which special limitations have been placed.
E. Reproductions, including extracts and translations, of documents containing
United States atomic information bearing the markings specified in paragraph C above may be made under the following rules:
1. Documents classified Secret and Top Secret may be reproduced only with the prior approval of the Government of the United States of America. Such documents shall bear a suitable notation to this effect. In emergencies when prior approval cannot be obtained in time, this rule may be waived, but the Government of the United States of America shall be so informed by the most expeditious means.
2. Documents classified Confidential may be reproduced only as necessary to meet current requirements.
3. Reproductions, including extracts and translations, shall bear all security markings (including the marking described in paragraph C) found on the original document and shall be placed under the accountability controls applied to the original document. Where paragraphs bear separate classifications, the security classification of documents containing extracted atomic information shall bear the classification of the paragraph with the highest classification from which extracts were taken and where appropriate the marking specified in paragraph C. Accountability controls for extracted atomic information shall be as provided in paragraph D of this section. Further, such special limitations as may have been placed on the original document shall apply to documents containing the extracts.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
F. Documents prepared to record atomic information received under the
Agreement by oral or visual means shall bear the markings specified in paragraph C above and shall be subject to the rules for accountability and control applicable to the level of classification involved.
SECTION V
CHANNELS OF TRANSMISSION
Communications by the Government of the United States of America of atomic
information under the Agreement, including oral and visual communication, shall be through channels now existing or as may be hereafter agreed. To assist the Secretary General in the discharge of his security responsibilities under paragraph C of Section I of the present Annex, the Government of the United States of America shall provide the Secretary General with sufficient information to identify each written communication of atomic information by the Government of the United States of America and each communication authorised by the Government of the United States of America under the Agreement. This information will also be sent to the Standing Group for all communications made to military elements.
SECTION VI
REPORTS
A. Each member state and NATO military and civilian element which receives
United States atomic information under the Agreement shall submit by 31
st
March of each
year, utilising channels now existing or as may be hereafter agreed, through the Secretary General to the Government of the United States of America a report containing the following:
1. A list of all atomic documents received from the Government of the United States of America during the twelve months ending 31
st
December of the previous year.
2. A record of the distribution of the documents listed in paragraph 1 above,
and
3. A certification that a physical muster has been made of all atomic documents for which the member state or NATO military or civilian element is accountable under the Agreement. The certification shall include a list of all documents unaccounted for, with a statement of the results of the investigation of the loss and the corrective action taken to prevent a recurrence.
B. If United States atomic information communicated under the Agreement is
compromised by loss of documents or any other means, an immediate report including all pertinent information concerning the compromise shall be made, utilising channels now
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
existing or as may be hereafter agreed, to the Secretary General and the Government of the United States of America.
SECTION VII
SECURITY EDUCATION
Member states and NATO military and civilian elements receiving information
under the Agreement shall maintain an adequate programme to assure that all individuals who are authorised access to atomic information are informed of their responsibilities to safeguard that information. The programme shall include a specific initial indoctrination and orientation, periodic re-emphasis of individual responsibilities and a termination interview stressing the continuing responsibilities for protection of atomic information.
SECTION VIII
SECURITY OF CLASSIFIED CONTRACTS
Every classified contract, sub-contract, consultant agreement or other
arrangement entered into by Parties to the Agreement, the performance of which involves access to atomic information exchanged under the Agreement, shall contain appropriate provisions imposing obligations on the private parties involved to abide by the security arrangements set forth in this Annex.
SECTION IX
CONTINUING REVIEW OF SECURITY SYSTEM
A. It is recognised that effective and prompt implementation of security policies
can be materially advanced through reciprocal visits of security personnel. It is agreed to continue a thorough exchange of views relative to security policies, standards and procedures and to permit United States security working groups to examine and view at first hand the procedures and practices of the agencies of the North Atlantic Treaty Organization and of the agencies of member states responsible for the protection of documents and information communicated under the Agreement, such visits to be undertaken with a view to achieving an understanding of adequacy and reasonable comparability of the respective security systems.
B. The Secretary General, and the Standing Group in the case of visits to
military elements, will be informed of these visits and reports setting forth pertinent findings of the United States working groups will be furnished to them following each visit. All visits to national elements will be carried out in co-operation with the national security authorities of the states concerned.
Bilaga 7
NATO UNCLASSIFIED
ANNEX B C-M(64)39
NATO UNCLASSIFIED
SECTION X
SECURITY INSPECTIONS
A. Comprehensive security inspection of all NATO military and civilian elements
and member nations which have received atomic information under the Agreement shall be made regularly, but not less often than once every twelve months, in accordance with the criteria set forth in Section I, paragraph A of this Annex. These inspections shall be made by the NATO agencies having responsibility for the application of the NATO security programme, using qualified personnel. The Council may, as it considers necessary or desirable, direct special inspections to be made and designate ad hoc inspection teams composed of personnel from NATO civilian and military agencies or other qualified personnel. Visits to military and civilian elements of member states will be co-ordinated with the appropriate national authorities.
B. All phases of the security programme shall be examined and within thirty
days after the completion of the inspection, a written report that shall include a list of any deficiencies found in the application of the security regulations will be sent to the Secretary General.
C. Copies of these inspection reports shall be made available by the Secretary
General to the United States pursuant to the Agreement and, consistent with other provisions thereof and as may be appropriate, to the installation inspected, the national security authority concerned, and the military headquarters.
D. Within thirty days after receipt of the inspection report, the appropriate
authorities of the NATO or national element inspected shall forward to the Secretary General a report of action taken to correct all deficiencies listed in the inspection report. After reviewing the inspection reports and the reports of corrective action taken, the Secretary General, acting on behalf of the Council, shall, as appropriate, draw the attention of the national authorities, the Standing Group or the civilian element concerned to whatever further action may be required to meet NATO security criteria and the provisions of this Agreement. Copies of the reports of corrective action as well as copies of any comments forthcoming from the Secretary General in accordance with this paragraph shall be distributed in the same manner as provided in paragraph C of this Section for the inspection reports.
E. In the event that a problem regarding corrective action existing from a
security inspection remains unresolved after the application of procedures set forth in paragraph D of this Section the Secretary General shall bring the matter to the attention of the Council with a recommendation that an ad hoc inspection team be designated to investigate the problem and report to the Council, which will thereupon take appropriate action.
Tidigare lagstiftningsarbeten
Sverige möjliggör en vidgad tillämpning av PFF SOFA
Lagändringar m.m. för att PFF SOFA-avtalet ska kunna ligga till grund även för andra fall av internationellt militärt samarbete och internationell krishantering än övningsverksamhet inom ramen för Partnerskap för fred. Sverige ansluter sig även till statusavtal inom ramen för EU/FN
Förarbeten: Prop. 2004/05:7Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell
krishantering
SOU 2003:117 Rättslig status vid samverkan inom Partnerskap för fred och EU:s
krishantering m.m. – en översyn
Riksdagsbeslut: Lagändringar, bl.a.: - Lagen (1957:668) om utlämning för brott - Lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering (ny lag)
Sverige tillträder PFF SOFA
Förarbeten: Prop. 1995/96:37Rättslig reglering av samverkan för fred SOU 1995:53Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen Riksdagsbeslut: Riksdagen godkänner (1) PFP-avtalet samt (2) ett tilläggsprotokoll, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium (del av artikel VII i Nato SOFA) Lagändringar, bl.a.: - Brottsbalken, 2 kap. 7 b § (ny bestämmelse) - Lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. - Skatte-/tullområdet
Sverige ansluter sig till Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR)
Den ”politiska ramen” för PFF-samarbetet
Sverige tillträder samförståndsavtalet mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd Sverige tillträder det kompletterande tilläggsprotokollet
Förarbeten: Prop. 2015/16:152Samförståndsavtal om värdlandsstöd Ds 2015:39Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd Riksdagsbeslut: Riksdagen godkänner (1) samförståndsavtalet samt (2) det kompletterande tilläggsprotokollet, med reservation (se PFF SOFA) Lagändringar, bl.a.: - Skyddslagen (2010:305) - Trafikskadelagen (1975:1410) - Skatte-/tullområdet
Sverige ingår ett individuellt partnerskap med Nato
Sverige undertecknar samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd (2014)
Sverige förbättrar förutsättningarna för att ta emot operativt militärt stöd i form av militära styrkor från stater som är medlemmar i EU eller i Nato
Förarbeten: Prop. 2021/22:246Förbättrade rättsliga förutsättningar för att
kunna ta emot militärt stöd från andra stater
Promemoria Fö2020/0122 Förbättrade rättsliga förutsättningar för
att ta emot militärt stöd från andra stater
(SOU 2016:64Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat
försvarssamarbete)
Riksdagsbeslut: Lagändringar: - Lagen (2020:782) om operativt militärt stöd - Skyddslagen (2010:305) - Luftfartslagen (2010:500)
Rättsliga förutsättningar för ett svenskt medlemskap i Nato
Sverige ansökte om medlemskap i Nato i maj 2022 och har sedan juli 2022 status som inbjudet land. Förarbeten: Prop. 2022/23:74Sveriges medlemskap i Nato Ds 2022:24Sveriges medlemskap i Nato Utredningen Fö 2022:A Riksdagsbeslut (hittills): Riksdagen godkänner (1) Sveriges anslutning till Washingtonfördraget samt (2) Ottawafördraget Lagändringar: - Lagen (2020:782) om operativt militärt stöd - Ottawafördraget införlivas i svensk rätt (lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall)
Sverige fördjupar försvarssamarbetet med Finland
Förarbeten: Prop. 2019/20:110Operativt militärt
stöd mellan Sverige och Finland
SOU 2018:31 En lag om operativt
militärt stöd mellan Sverige och Finland
SOU 2016:64 Förutsättningar enligt
regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete
Riksdagsbeslut: Lagändringar: - Lagen (2020:782) om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland (ny lag) - Skyddslagen (2010:305) - Luftfartslagen (2010:500)
Sverige ansluter till Partnerskap för fred (PFF)samarbetet
Ramdokument utan juridiskt bindande innehåll
1994 1996
1997
2005
2016
2022/2023